Till innehåll på sidan

Omfattningen av afrofobi i Sverige

Svar på skriftlig fråga 2021/22:256 besvarad av Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX
A2021/ 02003/MRB Arbetsmarknadsdepartementet Jämställdhets- och bostadsminister med ansvar för stadsutveckling och arbetet mot segregation och diskriminering Till riksdagen

Svar på fråga 2021/22:256 av Björn Söder (SD)
Omfattningen av afrofobi i Sverige

Björn Söder har frågat mig om det finns någon ny vetenskaplig studie som regeringen har tillgång till som visar hur omfattande afrofobin är i Sverige och som jag grundar mina ställningstaganden på.

Inledningsvis vill jag hänvisa till det svar jag lämnade till Björn Söder den 20 oktober i år som svar på fråga 135 om den svenska slavhandeln.

Jag vill vara tydlig med att vi idag har kunskap om att afrofobi förekommer i Sverige, hur den tar sig uttryck och att den är påtaglig i vardagen för många människor i vårt land. Bland annat av rapporten Afrofobi – En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige (Mångkuturellt centrum, 2014) framgår att afrosvenskar drabbas av afrofobi i stor utsträckning. Vidare konstateras i rapporten att den afrosvenska gruppens utsatthet visar sig inom flera samhällssektorer.

Enligt rapporten Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden (Rapport 2018:21), som Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala Universitet tagit fram på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län tenderar afrosvenskar bland annat att ha arbeten med lägre kvalifikationskrav och lägre lön i förhållande till sin utbildningsnivå och har svårare än den övriga befolkningen att avancera till högre befattningar med högre status och lön som motsvarar deras utbildningsnivå.

Brottsförebyggande rådet (Brå) tar regelbundet fram statistik om hatbrott. Statistiken består av polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Antalet främlingsfientliga/rasistiska anmälningar där motivet identifierades som afrofobiskt uppskattades 2018 till närmare 915 stycken. Det afrofobiska motivet utgjorde 19 procent av de främlingsfientliga/ rasistiska hatbrotten och 13 procent av samtliga motiv.

Regeringen håller som en del av arbetet utifrån den nationella planen mot rasism återkommande sakråd med civilsamhället, bland annat om afrofobi. I dessa sakråd har flera vittnat om hur barn utsätts för afrofobi i skolan och vuxna utsätts för afrofobi bland annat på bostads- och arbetsmarknaden.

Det finns alltså redan idag kunskap om förekomsten av afrofobi och andra former av rasism i Sverige men den behöver utvecklas och regeringen har därför tagit ett flertal initiativ.

Regeringen har bland annat givit Brå i uppdrag att göra en fördjupad studie av afrofobiska hatbrott. Uppdraget ska redovisas senast den 25 november 2022.

Vidare har regeringen givit Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att kartlägga förekomsten av olika former av rasism i digitala miljöer. I uppdraget ingår att mäta förekomsten av rasism och analysera hur den tar sig uttryck i olika digitala miljöer med anknytning till Sverige. Myndigheten ska utifrån vad som anges i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott särskilt granska förekomsten av antisemitism, antiziganism, afrofobi, islamofobi och rasism mot samer. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2022.

Låt mig avslutningsvis påminna om det som statsministern slog fast i regeringsförklaringen den 14 september i år: rasismen hör inte hemma i Sverige. Nu intensifierar vi därför arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer. Rasismen ska bekämpas med samhällets fulla kraft och inom alla samhällsområden.

Stockholm den 3 november 2021

Märta Stenevi

Skriftlig fråga 2021/22:256 av Björn Söder (SD) (Besvarad 2021-10-24)

Fråga 2021/22:256 Omfattningen av afrofobi i Sverige

av Björn Söder (SD)

till Statsrådet Märta Stenevi (MP)

 

I en skriftlig fråga (2021/22:135) till kultur- och demokratiministern undrade jag om beslutet om att ge Forum för levande historia i uppdrag att ta fram utbildningsmaterial till skolor för att öka kunskapen om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln baseras på någon ny vetenskaplig forskning om hur omfattande afrofobin är i Sverige? Syftet med uppdraget till myndigheten är nämligen att man tror detta ska minska afrofobin och rasismen i Sverige.

I min tidigare fråga tog jag upp att Vetenskapsrådet i sin rapport Rasism på arbetsmarknaden: En inventering av forskningsläget 2017 konstaterar att ”termen ’rasism’ i princip inte alls förekommer inom vissa forskningsfält, och att […] ’afrofobi’ sällan förekommer som kategoriserande termer i den vetenskapliga litteraturen. Forskning relevant för kartläggningen görs, men man använder inte just de termer som specificerades i uppdraget.”

Likaså visar kunskapsöversikten i kartläggningen Erfarenheter av rasism i kontakt med svenska myndigheter och andra offentliga verksamheter – en kunskapsöversikt, som Mångkulturellt centrum har gjort på uppdrag av Forum för levande historia, att ”det finns erfarenheter av rasism i människors kontakter med svenska myndigheter och andra offentliga verksamheter, men också att bilden är ofullständig. Det saknas kunskap om hur rasism drabbar olika grupper, och hur detta förändrats över tid, eftersom det saknas empiriska undersökningar och även jämförande studier.”

Hur omfattande afrofobin är i Sverige är således, vad jag kunnat utröna, inte vetenskapligt utforskat. Därav att jag ställde frågan.

Statsrådet Märta Stenevi besvarade min fråga, men jag noterar samtidigt att något svar på om det finns någon ny vetenskaplig forskning om hur omfattande afrofobin är i Sverige uteblir.

I sitt svar skriver statsrådet att ”för att komma åt de strukturer som gör att rasistiska idéer lever kvar krävs både kunskaper om rasism och ett kritiskt förhållningssätt” och att ”för många människor i Sverige är afrofobin påtaglig i vardagen”. Hennes påståenden stämmer kanske, men om man ger en myndighet ett sådant här uppdrag bör det baseras på vetenskapliga fakta och inte på antaganden. Och de kartläggningar och rapporter som jag ovan hänvisar till, och som är de enda jag kunnat hitta, talar ju om en ofullständig bild och att det saknas kunskap och empiriska undersökningar om hur det verkligen förhåller sig i Sverige och hur omfattande afrofobin är.

Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:

 

Finns det någon ny vetenskaplig studie som regeringen har tillgång till som visar hur omfattande afrofobin är i Sverige och som statsrådet grundar sina ställningstaganden på?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.