Till innehåll på sidan

Skolbarn som blir bortgifta

Svar på skriftlig fråga 2017/18:495 besvarad av Statsrådet Åsa Regnér (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


S2017/07447/JÄM S2017/07379/

JÄM

Socialdepartementet

Barn-

äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:508 av Robert Hannah (L)
Malmö kommuns vägran att ge information om bortförda flickor och fråga 2017/18:495 av Markus Wiechel (SD) Skolbarn som blir bortgifta

Robert Hannah har frågat mig om jag anser att Malmö kommun och andra kommuner har rätt att vägra ge information om och kartlägga omfattningen av hedersförtryck i sina kommuner och vad regeringen avser att göra för att säkerställa att såväl medier som den nationella kartläggningen får tillgång till den information de behöver. Markus Wiechel har frågat mig om vad jag och regeringen avser att göra för att förbättra uppföljningen och möjliggöra en granskning av olika skolor eller på annat sätt stoppa att skolbarn gifts bort. Då frågorna är av liknande art, väljer jag att lämna ett gemensamt svar.

Jag vill inleda med att klargöra att kvinnor och män, flickor och pojkar, är lika mycket värda och har samma mänskliga rättigheter. Att mänskliga rättigheter är universella och gäller alla, oavsett land, hela tiden. Jämställdhet är inte något som är villkorat eller som enbart gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Barnäktenskap fråntar barnets rättigheter enligt barnkonventionen, såsom rätten till utbildning, liv och utveckling. Barn ska vara barn, få gå i skolan och leva i frihet från vuxenlivets ansvar. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att kartlägga omfattningen av barnäktenskap och förhindra att människor ska tvingas ingå äktenskap utomlands. Regeringen anser att det är av yttersta vikt att alla barn i Sverige ska kunna åtnjuta de rättigheter som tillkommer dem och därför har regeringen aviserat en inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt.

När det gäller frågan om kommuners rätt att vägra lämna information till massmedia så regleras detta av offentlighetsprincipen som är central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten och massmedierna har rätt till insyn i statens, kommunernas och landstingens verksamhet, bl.a. genom att begära ut myndigheternas handlingar. Denna rätt kan begränsas om handlingen inte är allmän eller om uppgifter är sekretessbelagda.

Till socialnämndens uppgifter hör enligt socialtjänstlagen (2001:453) att bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa (5 kap. 1 §). Socialnämnden ansvarar även för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver (5 kap. 11 §). Till socialnämndens uppgift hör även att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen (3 kap. 1 §). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska socialnämnden analysera om utbudet av insatser och andra sociala tjänster som erbjuds våldsutsatta och barn som bevittnat våld svarar mot behoven i kommunen. För att kunna göra denna analys rekommenderas nämnden att fortlöpande kartlägga förekomsten i kommunen av våldsutsatta och barn som bevittnat våld. Enligt föreskrifterna är risken för hedersrelaterat våld en omständighet som särskilt ska beaktas (SOSFS 2014:4 Våld i nära relationer).

Enligt 29 kap. 13 § skollagen (2010:800) ska skolan på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Möjligheten att lämna uppgifter kan dock vara begränsad genom bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Jag vill i sammanhanget även påminna om skolans skyldighet att anmäla misstankar om att ett barn far illa, dvs. göra en så kallad orosanmälan till socialtjänsten. Skolverket har tagit fram ett stödmaterial för skolpersonal om hedersrelaterat våld och förtryck.

För att få en samlad bild av omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att genomföra en nationell kartläggning som även inbegriper omfattningen av barnäktenskap (S2017/01221/JÄM). I uppdraget ingår att Socialstyrelsen ska ta fram indikatorer för att kunna bedöma förekomsten av barnäktenskap samt i vilken utsträckning utsatta personer har fått stöd och hjälp att förändra sin situation samt vilka specifika problem och möjligheter berörda yrkesgrupper upplever i arbetet. Kartläggningen ska utformas för att underlätta jämförelser över tid. Socialstyrelsen ska för kartläggningen inhämta uppgifter och information från myndighetsaktörer, bland annat Statens skolverk. Den information jag har fått är att Malmö kommun avser att delta i kartläggningen.

En ytterligare åtgärd som regeringen vidtagit är att besluta om tilläggsdirektiv till utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv (dir. 2017:78). I tilläggsdirektiven ingår bland annat att undersöka möjligheterna att införa mer effektiva verktyg för att förebygga och förhindra att människor med anknytning till Sverige tvingas att ingå äktenskap utomlands.

Samhällets insatser måste vara likvärdiga över landet. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att analysera socialtjänstens handläggning i ärenden som rör barn som kommer till Sverige och där barnen uppges vara gifta. Uppdraget har handlat om att ta fram en förstärkt vägledning till kommunerna samt utarbeta och sprida information till barnen och deras närstående om lagar och praxis, såsom förbud mot barn- och tvångsäktenskap, socialtjänstens uppdrag och barnets rätt till stöd och skydd. Detta uppdrag har nyligen redovisats av Socialstyrelsen genom en rapport som lämnats till regeringen. Rapporten innehåller kunskap som kommunerna behöver i handläggningen och tjänar som en vägledning för kommunerna.

Utöver detta har regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Förutom de dryga 200 miljoner som ingår i regeringens nya satsning mot hedersvåld under perioden 2018–2020, har regeringen redan avsatt drygt 1 100 miljoner kronor under perioden 2017–2020 för arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Stockholm den 19 januari 2018

Åsa Regnér

Skriftlig fråga 2017/18:495 av Markus Wiechel (SD) (Besvarad 2017-12-15)

Fråga 2017/18:495 Skolbarn som blir bortgifta

av Markus Wiechel (SD)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Att det i Sverige finns barn som lever under hot om att bli bortgifta är tyvärr en realitet i dag; i var femte svensk kommun tror man att det finns barn som riskerar att bli bortgifta. Vi vet att det sker, men omfattningen är inte känd då mörkertalet är mycket stort.

I minst 13 kommuner misstänker man i dag att elever som inte kom tillbaka till skolan i höstas har blivit bortgifta. Detta enligt en enkät som Dagens Samhälle har gjort.

Bara sedan i februari i år har kontoret för samordnaren mot hedersförtryck fått in 42 fall av bortförda barn. Det är mycket tydligt att problemet har ökat, inte minst sedan den enorma tillströmningen av migranter 2015.

Efter Dagens Samhälles enkät visar det sig att vissa kommuner inte ens får fråga skolorna om det finns en risk att barn gifts bort, och uppföljningen av försvunna elever är minst sagt bristfällig. Dessutom vittnar ett undervisningsråd på Skolverket om att det aldrig har gjorts någon nationell kartläggning av skolornas arbete mot hedersförtryck.

Att detta sker i Sverige i dag är inte bara ett enormt svek mot de drabbade barnen utan även en skam för Sverige.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att förbättra uppföljningen och möjliggöra en granskning av olika skolor eller på annat sätt stoppa denna företeelse?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.