Spelande som kulturutövning
Svar på skriftlig fråga 2022/23:579 besvarad av Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2022/23:579 av Rickard Nordin om Spelande som kulturutövning
Richard Nordin har frågat mig hur jag avser att agera för att spelande ska inkluderas i kulturbegreppet från statligt håll.
Det finns idag inte något fastställt statligt kulturbegrepp. Det som styr den statliga kulturpolitiken är de av riksdagen beslutade nationella kulturpolitiska målen, som bland annat slår fast att alla ska möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
Jag instämmer med frågeställaren om att spelande kan betraktas som en form av kulturutövande som berör många människor, både på fritiden och professionellt.
Spel är ett betydelsefullt kulturellt uttryck, inte bara för barn och unga utan för många åldersgrupper, och spelutveckling är en kreativ bransch. Den innefattar många kreativa processer, som design, formgivning, berättande och musik, och sysselsätter ett betydande antal människor i vårt land.
Den svenska spelsektorn är dessutom ett positivt exempel på en kulturyttring som står på egna ben och som lyckas förena kommersiell framgång med konstnärlig höjd.
Det finns all anledning att titta vidare på spelandets roll i det svenska kulturlivet.
Stockholm den 26 april 2023
Parisa Liljestrand
Skriftlig fråga 2022/23:579 av Rickard Nordin (C) (Besvarad 2023-04-19)
Fråga 2022/23:579 Spelande som kulturutövning
av Rickard Nordin (C)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Digitalt och analogt spelande är i dag en av Sveriges mest populära fritidssysselsättningar, framför allt bland unga. Vi har spelat brädspel och olika former av analoga spel i tusentals år, och i dag spelar dessutom runt 80 procent av Sveriges befolkning digitala spel i någon form. Spelande benämns som en kulturutövning i statistiken när bland annat SCB, Myndigheten för kulturanalys och SOM-institutet undersöker svenskarnas kulturvanor.
Det är för dem och för de flesta svenskar en självklarhet att spelande i olika former kan betraktas som en kulturutövning i samma kategori som konst, musik och film. Det talas om det svenska spelundret, och fantastiska spel som Battlefield, Minecraft och Candy Crush Saga är bara några av de internationellt framgångsrika spel som har sin hemvist i Sverige. Det råder ingen tvekan om att den svenska spelindustrin är en stark kraft som bidrar till att sätta Sverige på kartan, till att skapa nya arbetstillfällen och till nya skatteintäkter. Till skillnad från exempelvis film och musik betraktas för tillfället formellt dock inte spel som en kulturform i statens mening. Detta innebär ett antal problem och utmaningar.
När spelen hamnar utanför kulturbegreppet och förminskas till att vara ren underhållning utan konstnärligt värde blir det en självuppfyllande profetia. Spelbranschen styrs då av marknaden snarare än av kreatörens vision, och därmed får det kommersiella värdet större vikt än det konstnärliga värdet. Kulturen måste få ha ett eget värde, den ska inte behöva motivera sin existens genom att vara nyttig ekonomiskt, hälsomässigt eller på något annat sätt. Film och musik har möjlighet att både verka på en marknad och producera storslagna verk som sprids till en stor publik samtidigt som det också finns statligt stöd för smalare uttryck som inte har samma kommersiella värden. Detta stöd saknas för spelen, och därmed blir det otroligt svårt att utveckla spel utan en kommersiell baktanke. Vidare innebär spelens icke-status att de hamnar utanför samtliga regionala kulturplaner och i stället måste skohornas in på undantag.
När kulturministern nyligen besökte Värmland sa hon: ”Jag tycker att spel är kultur.”
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Hur avser ministern att agera för att spelande ska inkluderas i kulturbegreppet från statligt håll?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.