Sveriges internationella bistånd samt korruption
Svar på skriftlig fråga 2020/21:3603 besvarad av Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:3603 av Helena Storckenfeldt (M)
Sveriges internationella bistånd samt korruption
Helena Storckenfeldt har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att säkerställa att svenska skattepengar i form av internationellt bistånd inte bidrar till korruption.
Korruption ska aldrig accepteras. Sverige, genom Sida och UD, ställer i genomförandet av biståndet krav på god kontroll och åtgärder mot korruption, i såväl multilaterala organisationer, liksom i andra typer av bistånd som sker i länder där korruption är vanligt förekommande. Sverige och Sida för löpande en tät dialog med sina samarbetspartners, och följer upp biståndet med fältbesök, revisioner och utvärderingar. Både Sidas medarbetare och samarbetsorganisationer är skyldiga att rapportera in alla misstankar om korruption till Sidas särskilda korruptionsutredare.
Sidas korruptionspolicy är att alltid förebygga, aldrig acceptera, alltid agera, alltid rapportera och alltid informera vid misstankar om korruption. Sida ska, i enlighet med sitt uppdrag, fortsatt jobba i svåra miljöer där korruption är utbredd. Sida ser kontinuerligt över sina egna processer baserat på resultat från uppföljning av verksamheten och i takt med att verksamheten förändras. Genom att ge arbetet med korruptionsfrågorna ytterligare resurser och fokus, är det inte osannolikt att allt fler korruptionsfall – på medellång sikt - kommer att uppdagas. Biståndet verkar i samhällen där korruptionen många gånger är systematisk, men det är också där biståndet behövs som mest.
Stockholm den 15 september 2021
Per Olsson Fridh
Skriftlig fråga 2020/21:3603 av Helena Storckenfeldt (M) (Besvarad 2021-09-06)
Fråga 2020/21:3603 Sveriges internationella bistånd samt korruption
av Helena Storckenfeldt (M)
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Den lika allvarliga som tragiska utvecklingen i Afghanistan har också satt fokus på svenskt bistånd. Dels hur det används, men också vilka resultat – positiva som negativa – det kan leda till. Regeringens deklarerade linje är ”inte en spänn till talibanerna”. Delar av biståndet till Afghanistan förändras nu från utvecklingsbistånd till akut och humanitär hjälp.
En förklaring till varför Afghanistans armé föll ihop som ett korthus är, enligt professor Bo Rothstein i en debattartikel nyligen, att väst ”inte riktigt förstått hur genomkorrupt den regimen man stött i Afghanistan varit”. I en rapport från 2015 presenterad för Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) menade Rothstein att Sverige ”i stora delar bortsett från betydelsen av korruption och institutionell kvalitet i utformningen av biståndet”. Dessutom menar rapportförfattarna att de aldrig fick möjlighet att presentera rapporten och resultaten för förutvarande biståndsminister tillika tidigare språkröret Isabella Lövin.
Ytterligare en rapport, författad av den brittiske analytikern Adam Pain på uppdrag av EBA, publicerades i dagarna. Rapporten utvärderar västvärldens och särskilt Sveriges biståndsinsatser i Afghanistan. Rapporten målar upp en allt annat än ljus bild och menar att utformningen av biståndet tillsammans med kriget mot terrorismen ”snarare bidragit till än motverkat korruption och underminerat all potential till hållbarhet”.
Givet den negativa händelseutvecklingen i Afghanistan, tillsammans med det faktum att Sveriges internationella bistånd går till många av de länder med högst nivå av korruption i världen, innebär detta att Sverige måste säkerställa att svenska skattepengar inte går till korruption.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Per Olsson Fridh:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att säkerställa att svenska skattepengar i form av internationellt bistånd inte bidrar till korruption?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.