Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Utlåtande 1955:Bu27

Nr 27

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
rörande inrättande av vissa nya tjänster samt rörande
höjd lönegradsplacering för vissa andra tjänster i banken,
m. m.

Den 10 juni 1954 uppdrog fullmäktige i riksbanken åt bankokommissarie
Sture Laurén — nedan kallad utredningsmannen — att undersöka bl. a.
möjligheterna att i vidgad utsträckning använda vaktpersonalen för vissa
uppgifter som nu utföres av tjänstemän i högre grader. Förslag borde därjämte
framläggas till utbildning av och lönegradsplacering för den personal
som komme att överföras till mer kvalificerat arbete. Undersökningen
skulle vidare omfatta frågan om tjänstebenämningar för nuvarande vaktpersonal
samt om eventuella ändringar i arbetsuppgifter och lönegradsplacering
för denna personal. För biträdespersonalens vidkommande skulle
spörsmålet upptagas om ökad användning av denna personal för sådana
arbetsuppgifter som kassörsgöromålen vid de mindre avdelningskontoren.

Under hänvisning till vad 1952 års tjänsteförteckningskommitté anfört
beträffande frågan om löneställningen för maskin-, eldar- och reparatörspersonalen
vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå (se
bankoutskottets utlåtande nr 28/1953, sid. 33 och 34) har fullmäktige den
2 december 1954 dessutom uppdragit åt herr Laurén att utreda även här
avsedda fråga i vad den berör riksbanken.

I enlighet med av utredningsmannen framlagda förslag har fullmäktige
den 10 februari 1955 hos riksgäldsfullmäktige anhållit om deras medverkan
för en teknisk utredning angående möjligheterna att anordna gemensam
värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen.

Riksgäldsfullmäktige har sedermera meddelat att de vore beredda lämna
den begärda medverkan för att åstadkomma den ifrågasatta utredningen,
varefter uppdrag lämnats en teknisk byrå att närmare utreda frågan.

Med skrivelse till bankoutskotlet den 24 mars 1955 har fullmäktige i
riksbanken överlämnat dels de av utredningsmannen verkställda utredningarna,
dels ock övriga till ärendet hörande handlingar och därvid för
egen del tagit under övervägande de förslag och framställningar som i
anledning av utredningarna avgivits.

Utredningsmannens skrivelser till fullmäktige liksom av berörda personalorganisationer
i anledning härav avgivna yttranden ävensom protokoll
fört vid muntliga förhandlingar med riksbankstjänstemännens förening
torde få fogas som bilagor (bilaga 1—5) till detta utlåtande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 27

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Lönenämnden för riksdagens verk bär den 19 april 1955 på anmodan av
utskottet avgivit utlåtande i ärendet.

1 det följande återges till en början innehållet i fullmäktiges framställning.

Inrättande av bankexpeditörstjänster

Utredningsmannen har utgått från att hans uppdrag icke borde
avse en generell omprövning av lönesättningen för vaktmästar- och biträdespersonalen
med utgångspunkt från nuvarande arbetsuppgifter. Han
hade fattat sitt uppdrag så, att detta i huvudsak borde begränsas till att
undersöka och redovisa möjligheterna att i vidgad utsträckning använda
personal från vaktmästar- och biträdeskategorierna för arbetsuppgifter,
som nu utföras av tjänstemän i högre grader, samt att i samband därmed
framlägga förslag till nyinrättande och lönegradsplacering av dylika tjänster
ävensom till kompetenskrav, tjänstebenämningar och utbildningsverksamhet
för här ifrågavarande personal.

Utredningsmannen framhåller, att på grund av kassarörelsens och bosättningslåneverksamhetens
starka ansvällning under senare år antalet
tjänstemän, sysselsatta med dessa arbetsuppgifter, successivt ökat. I stor
utsträckning hade man här använt kvalificerad personal ur bankkarriären.
Utredningsmannen anser att kompetenskraven beträffande en stor del av
personalen inom dessa verksamhetsgrenar kunde sänkas och inskränkas
till att omfatta kunskaper om bankverksamheten i stort, god allmänbildning
samt, i varje fall beträffande bosättningslåneverksamheten, viss kännedom
om socialvård och sociallagstiftning.

Utredningsarbetet hade i första hand bedrivits såsom en inventering
inom varje arbetsgrupp vid huvudkontoret av arbetsuppgifter, som kunna
anses lämpliga att överföras till den nya personalkategorien. Beträffande
de mindre avdelningskontoren syntes möjligheterna i detta avseende vara
begränsade till kassörsgöromålen.

Utredningsmannen har övervägt, huruvida de tjänster, som tillskapas
genom överflyttning av sagda arbetsuppgifter, borde inplaceras i de nuvarande
personalkarriärerna eller om en helt ny karriär borde inrättas,
till vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna ägde lika rätt att
kvalificera sig. Utredningsmannen har funnit det sistnämnda alternativet
vara avgjort att föredraga. Arbetsuppgifterna å de bankexpeditörstjänster,
som föreslås nyinrättade, vore av ett annat slag och fordrade en annan
utbildning än den som krävdes av vaktmästar- och biträdespersonalen.

I utredningen har vidare framlagts förslag rörande kompetenskrav för
deltagande i utbildningskurs, avsedd för tillträde till den nya karriären,
samt beträffande den teoretiska och praktiska utbildning, som bör ha
genomgåtts. -— Som fordran för tillträde till utbildningskurs bär uppställts
en högsta ålder av 40 år, innehav av tjänst i lägst 11 lönegraden
samt realexamen eller på annat sätt ådagalagda motsvarande kunskaper,
framför allt i matematik, modersmålet, engelska och/eller tyska. Undantag
från vissa av dessa fordringar har dock förutsatts kunna göras, särskilt
under en övergångstid.

Utredningsmannen föreslår, att deltagare i expeditörskurs efter godkända
slutprov placeras i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämningen extra

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955

ordinarie bankexpeditör. Efter tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda
lönegrad må enligt förslaget befordran ske till lönegraden Ce 15 (oförändrad
tjänstebenämning). Efter i regel minst 3 år i 15 lönegraden skulle
befordran kunna ske till ordinarie bankexpeditör i lönegraden Ca 17. Om
gynnsamma erfarenheter av den föreslagna organisationen vinnas och det
befinnes lämpligt utöka antalet bankexpeditörer kunde framdeles, enligt
vad utredningsmannen framhållit, en utbyggnad av expeditörskarriären
med ett mindre antal befordringstjänster som förste bankexpeditör i lönegraden
Ca 19 övervägas.

Beträffande den närmare motiveringen till utredningsmannens förslag
angående inrättande av och lönegradsplacering för expeditörstjänsterna
torde få hänvisas till utredningen1). Detsamma gäller i fråga om fördelningen
på olika arbetsuppgifter av de tjänster vid huvudkontoret och avdelningskontoren,
som föreslås inrättade inom expeditörskarriären. Här
må endast tilläggas att utredningsmannen förutsatt, att överföring till den
nya karriären bör ske successivt och göras beroende av personalbehovet
och utbildningsmöjligheterna.

Riksbankst jänstemännens förening har ansett att endast
en utredning av riksbankens uppgifter på längre sikt kunde ge hållpunkter
för bedömning av behovet av personal i olika grader. Föreningen,
som befarar sysselsättningssvårigheter för personalen i bankkarriären om
utredningsmannens förslag genomföres, finner att dessa förslag icke böra
läggas till grund för organisatoriska förändringar förrän en dylik utredning
skett.

Föreningen anser det otvivelaktigt, att de av utredningsmannen föreslagna
expeditörstjänsterna måste ses som en utbyggnad av de nu befintliga
högsta biträdestjänsterna. I konsekvens därmed borde befordringsgången
bli: extra ordinarie kontorist (Ce 13) under tre år, extra kontorsskrivare
(Ce 15) under tre år, därefter bankexpeditör (Ca 17) och i vissa
fall förste bankexpeditör (Ca 19).

Beträffande föreningens synpunkter på placeringen av bankexpeditörerna
å olika arbetsgrupper vid huvudkontoret, respektive som kassörer vid
avdelningskontor, hänvisas till föreningens skriftliga yttrande2) samt, i
vad avser avdelningskontoren, även till de muntliga förhandlingarna3).
I stort sett kan sägas, att föreningen lämnat förslagen beträffande huvudkontoret
utan erinran. Däremot har föreningen förklarat sig av olika skäl
vara starkt tveksam om lämpligheten av att överföra kassörsarbete vid
avdelningskontor på expeditörspersonal.

Mot den föreslagna utbildningsverksamheten har föreningen i huvudsak
icke haft något att invända. Däremot synes enligt föreningens uppfattning
anledning icke föreligga att ställa andra kompetenskrav för deltagande i
kursverksamheten än som enligt bankoreglementet gälla för biträdestjänster.
Vidare har föreningen rest invändningar mot utredningsmannens förslag
att endast tjänsteman i lägst 11 lönegraden skulle få genomgå utbildning
för bankexpeditörstjänst, varjämte föreningen understrukit att personal
ur vaktmästarkarriären icke borde erhålla företräde att övergå till
dylik tjänst.

’) Här tryckt som bilaga 1.

2) Här tryckt som bilaga 2.

3) Här tryckt som bilaga 4.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,
har givit uttryck åt sin tillfredsställelse med utredningens resultat1).
Beträffande kompetenskraven för tillträde till bankexpeditörskarriären
har sektionen ansett, att dessa borde utformas i överensstämmelse med
vad kompetensutredningen föreslagit. Vidare borde övergångsvis möjligheterna
till dispens utnyttjas såväl beträffande den föreslagna åldersgränsen
som i fråga om minimitid i de olika lönegraderna inom den nya
befordringsgången.

Fullmäktige finner det synnerligen angeläget att fortsätta på den redan
förut inslagna vägen att överföra mera rutinmässiga arbetsuppgifter på
lägre personal. Denna strävan sammanfaller för övrigt med vad som kan
anses genomgående inom svensk statsförvaltning. I likhet med utredningsmannen
anser fullmäktige att inrättande av en ny mellangradskarriär i
riksbanken innebär den lämpligaste lösningen av problemet, sådant det nu
föreligger. Genom att såsom villkor för inträde i den nya karriären uppställa
krav på dels viss erfarenhet av arbetet i banken, förvärvad under
en längre tids tjänstgöring därstädes, och dels med godkända betyg genomgången
expeditörskurs torde goda förutsättningar föreligga för att tjänstemännen
i den nya karriären skola kunna fylla sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt. Ur biträdes- och vaktmästarpersonalens synpunkt måste
tillkomsten av den nya karriären medföra icke obetydligt förbättrade
möjligheter att nå en högre löneställning. I detta sammanhang må understrykas
-— såsom även utredningsmannen förutsatt — att tjänstemän tillhörande
vaktmästar- och biträdespersonal i princip bör vara jämställda
då det gäller att vinna tillträde till bankexpeditörskurs samt att urvalet
bör ske med hänsyn till lämplighet för uppgiften. Men även för bankpersonalen
måste, såsom utredningsmannen framhållit, den ändrade personalorganisationen
innebära en fördel ur befordringssynpunkt, åtminstone på
längre sikt. Erfarenheten från andra statliga verk — post-, tele- och tullverken
— som sedan lång tid tillbaka haft en motsvarande personalkategori,
ger också stöd för uppfattningen om lämpligheten av den föreslagna
anordningen. Fullmäktige vill följaktligen biträda utredningsmannens förslag
om inrättande av expeditörstjänster. Jämväl förslaget om befordringsgång
för ifrågavarande personal samt tjänsternas lönegradsplacering och
benämning finner fullmäktige väl avvägt. Tills vidare bör i tjänsteförteckningen
endast upptagas expeditörstjänster i lönegraden Ca 17. Med frågan
om inrättande av förste expeditörstjänster i lönegraden Ca 19 bör följaktligen,
såsom utredningsmannen förutsatt, tills vidare anstå.

Även vad angår antalet expeditörstjänster och deras placering på olika
arbetsuppgifter i banken ansluter sig fullmäktige till utredningsmannens förslag.
Såsom denne framhållit ger hittills vunna erfarenheter av anlitande
av biträdespersonal för kassörsarbete vid avdelningskontor anledning förvänta
att tjänstemän, som genomgått expeditörskurs, skall vara fullt
skickade att på tillfredsställande sätt uppehålla kassörstjänst vid dylikt
kontor.

Såsom förut nämnts har utredningsmannen uttalat, att de föreslagna
nya tjänsterna icke kan inrättas på en gång utan först successivt i mån av
behov. Fullmäktige delar denna uppfattning. Till en bör jan kan man utgå
från att endast extra ordinarie expeditörstjänster erfordras och först så
småningom torde, på något undantag när, fråga uppkomma om tillsättande

*) Förbundets yttrande är här tryckt som bilaga 3.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

av ordinarie expeditörstjänst (Ca 17). Praktiska skäl talar för att, såsom
utredningsmannen föreslagit, delegerade för riksdagens verk erhåller bemyndigande
att årligen på förslag av fullmäktige bestämma antalet sådana
tjänster, liksom fallet är med antalet kammarskrivartjänster.

I stort sett delar fullmäktige utredningsmannens uppfattning angående
de krav som bör gälla för inträde i expeditörskurs. Såsom omnämnts i protokollet
från förhandlingarna med Riksbankstjänstemännens förening
avser emellertid fullmäktige icke att uppställa fordran på innehav av tjänst
i viss lägsta lönegrad.

Såsom utredningsmannen framhållit kan man icke påräkna några omedelbara
kostnadsbesparingar genom tillkomsten av expeditörskarriären.
Om organisationsändringen utfaller såsom fullmäktige förutsatt, kan man
dock räkna med en ganska stor utgiftsminskning på längre sikt.

De nuvarande fyra tjänsterna som förste kontorsskrivare kommer att
bli överflödiga efter tillkomsten av expeditörskarriären. I likhet med utredningsmannen
anser emellertid fullmäktige att dessa tjänster tills vidare
under en övergångstid bör bibehållas såsom befordrings- och sluttjänster
för befattningshavare inom biträdeskarriären. De bör dock utnyttjas endast
när det gäller sådana biträden, vilka till följd av ålder icke kan eller
bör genomgå expeditörskurs eller vilka fullgör specialarbete, kvalitativt
fullt jämförligt med det som kommer att åvila bankexpeditörerna.

Tjänster inom vaktmästarkåren

Utredningsmannen. Under hänvisning till den ökning av arbetet
inom mynträkningen vid huvudkontoret, som inträtt under de senaste
åren, har utredningsmannen ansett sig böra föreslå höjning av en av de
bankvaktmästartjänster, som är placerade på denna tjänstedetalj. från
lönegraden Ca IT till Ca 13 (förste bankvaktmästare). Arbetsbelastningen
för mynträkningsföreståndaren har numera, framhåller utredningsmannen,
blivit så stor, att det måste anses befogat att han vid sin sida får en befattningshavare
i förmansställning i förhållande till den övriga å mynträkningsdetaljen
tjänstgörande personalen.

Vidare har utredningsmannen föreslagit, att å intendenturkontoret inrättas
en ny tjänst, närmast avsedd för vaktmästarkarriären, i lönegraden
Ca 18 med tjänstebenämningen förrådsmästare. Innehavaren av tjänsten
skulle från intendenten avlasta vissa mera rutinmässiga arbetsuppgifter,
bl. a. genom att biträda denne med att kontrollera leveranser, övervaka
och leda mindre reparationsarbeten inom huvudkontorets fastighet, svara
för underhåll och skötsel av kontorsmaskiner och andra inventarier etc.
I stället skulle den tjänst inom bankkarriären — för närvarande en kammarskrivartjänst
— som nu är placerad på ifrågavarande arbetsgrupp,
kunna avvaras.

Utredningsmannen har därjämte föreslagit att tjänsten som förste chaufför
i lönegraden Ca 14 skall utbytas mot en tjänst som transportförman i
lönegraden Ca 1 G. Som moliv härför anför utredningsmannen att förste
chaufförens arbetsuppgifter under de senaste åren ökat icke oväsentligt
bland annat genom att huvudkontorets bilar numera har att utföra regelbundna
transporter dels till och från pappersbruket och sedelförstöringskonloret
i Tumba dels mellan huvudkontoret och avdelningskontoren och
även transporter för sedeltryckeriets räkning. Till följd härav och den
under senare tid ökade användningen även av huvudkontorets personbilar

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

hade också den personal ur vaktmästarkåren, som avdelats för chaufförsuppgifter,
ökat. Förste chauffören ansvarade för vården av bankens bilar
ombesörjde och övervakade reparationsarbeten å dessa samt organiserade
och samordnade de olika transporterna. Utredningsmannen finner att
förste chaufförens arbetsuppgifter närmast kan jämföras med dem som
åvilar transportförman vid postverket i lönegraden Ca 15. Med hänsyn till
de stora värden, som transporterna i riksbanken i regel omfattar, har det
dock svnts utredningsmannen motiverat, att ifrågavarande tjänst placeras
i 16 lönegraden.

Ulredninssmannen har slutligen föreslagit indragning av tjänsten som
chaufför i lönegraden Ca 12 vid inträffad vakans, under åberopande av att
det vid anställande av aspiranter till bankvaktmästartiänster numera till
ses att ett tillräckligt antal av dem har komnetens som bilförare, att det
därför icke föreligger svårigheter att få ehaufförsbehovet täckt från denna
personalgrupp samt att det med hänsvn härtill icke längre torde vara befogat
att ha en separat chaufförstjänst utanför den egentliga bankvaktmäst
arkarriären.

Jämlikt sina direktiv har utredningsmannen även haft att pröva frågan
om ändrade tjänstebenämningar inom vaktmästarkåren. Under utredningsarbetets
gång har av Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,
framlagts vissa förslag i detta avseende, i huvudsak överensstämmande
med dem som framfördes i april 1953 vid förhandlingar mellan
riksbanken och förbundet i anledning av det betänkande, som avgivits av
1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk (jfr bankoutskottets
utlåtande nr 28/1953). Utredningsmannen har emellertid icke
funnit sig böra föreslå några ändringar i de nuvarande tjänstebenämningarna
(frånsett benämningen å tjänsten som förste chaufför; se ovan).

I syfte att möjliggöra större likformighet i befordringsgången för olika
personalkategorier i riksbanken föreslår utredningsmannen att delegerade
för riksdagens verk erhåller bemyndigande att årligen på förslag av fullmäktige
fastställa antalet bankvaktmästartjänster i lönegraden Ca 11. Därvid
bör man utgå från att dylik tjänst normalt bör kunna beredas tjänsteman
tillhörande vaktpersonalen vid huvudkontoret efter cirka 7 års tjänstgöring
i riksbanken.

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen.
har anslutit sig till utredningsmannens förslag om inrättande av en
förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18 och om utbyte av tjänsten som
förste chaufför mot en transportförmanstjänst i Ca 16. Den föreslagna nya
tjänsten som förste bankvaktmästare i Ca 13 å mynträkningsdetaljen anser
sektionen böra placeras i lönegraden Ca 16. Sektionen hemställer därjämte,
att chaufförstjänsten i Ca 12 skall kvarstå i tjänste- och personalförteckningarna
för riksbanken och vid inträffad vakans få återbesättas i vanlig
ordning.

Fullmäktige. Visserligen prövades frågan om vaktmästarpersonalens
löneställning av riksdagen så sent som år 1953. Fullmäktige delar emellertid
utredningsmannens uppfattning, att det sedan dess inträtt sådan ökning
av arbetsuppgifterna inom mynträkningsdetaljen, att det måste anses organisatoriskt
lämpligt att där inrättas en tjänst som förste bankvaktmästare
i lönegraden Ca 13, vars innehavare närmast under föreståndaren för detaljen
har att svara för arbetets behöriga gång därstädes. Även förslaget angående
utbyte av förste chaufförstjänsten mot en transportförmanstjänst

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

i lönegraden Ca 16 finner fullmäktige fullt motiverat. Riksbanken har en
relativt dyrbar bilpark, och skötseln av densamma jämte ordnandet av
transporterna av sedlar och andra värden på fullt betryggande sätt ställer
stora anspråk på transportledarens organisationsförmåga och personliga
duglighet. Vid placering i 16 lönegraden skulle transportförmannen få
samma löneställning som biträdande övervaktmästaren, ett förhållande som
synes riktigt vid en jämförelse mellan de nuvarande arbetsuppgifterna å
de båda tjänsterna. Fullmäktige torde erhålla bemyndigande att konstituera
den nuvarande innehavaren av förste chaufförstjänsten å den nya
transportförmanstjänsten utan ansökningsförfarande.

Fullmäktige vill ansluta sig till förslaget om inrättande av en förrådsmästartjänst
i lönegraden Ca 18 samt till förslaget om bemyndigande för
delegerade för riksdagens verk att årligen fastställa antalet bankvaktmästartjänster
i lönegraden Ca 11. Den föreslagna tiden av cirka 7 ar för erhållande
av ordinarie bankvaktmästartjänst i sistnämnda lönegrad synes skälig
och överensstämmer med den tid som krävs för erhållande av förste ordinarie
tjänst inom biträdeskarriären (Ca 8) och inom bankkarriären (Ca 21).

Däremot har fullmäktige icke funnit tillräcklig anledning att nu föreslå
indragning vid inträffande vakans av tjänsten som chaufför i lönegraden
Ca 12. Denna tjänst tillkom jämlikt beslut av 1953 års riksdag och innehavaren
är endast omkring 45 år gammal. Skulle det vid eventuell vakans
å tjänsten befinnas lämpligt att icke återbesätta densamma, äger fullmäktige
befogenhet till en dylik åtgärd utan särskilt beslut av riksdagen. _

I övrigt har utredningsmannens förslag och det yttrande, som avgivits
av Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen, icke föranlett
något uttalande från fullmäktiges sida.

Maskin-, eldar- och reparatörspersonal

Den för riksbanken gällande personalförteckningen
tjänster för ifrågavarande personal, nämligen

1 maskinmästare ..........................

1 maskinist ................................

2 eldare ..................................

upptar följande
lönegrad

. Ca 17
. . Ca 14
. Ca 11

Före den 1 januari 1944 var de båda förstnämnda tjänsterna — ehuru
med andra benämningar — placerade i motsvarigheten till lönegraden

Ca 19, respektive Ca 15. o .

Den nuvarande maskinmästaren, som avgår med pension den 1 juli 1955,
tillhör personligen lönegraden Ca 19, medan maskinisten personligen kvarstår
i lönegraden Ca 15. Fn av eldarna avgår med pension den 1 april 1955.
Utredningsmannen har under åberopande av utförlig motivering före -

slagit,

att maskinmästartjänsten höjes till lönegraden Ca 18,
att maskinisttjänsten i Ca 14 indrages, därvid nuvarande befattningshavaren
— personligen i Ca 15 — föres å övergångsstat,

att en ny befattning som reparatör i lönegraden Ca 12 inrättas, samt

att en av eldartjänsterna i Ca 11 indrages.

Utredningsmannen bar emellertid uttalat att, därest utredningen om
gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen av fullmäktige
godtages, det kunde vara lämpligt att icke för närvarande besätta maskininästar-
och reparatörstjänsterna med ordinarie innehavare utan att tills
vidare meddela vikariatslöneförordnanden a dessa tjänster.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,
har i sitt yttrande meddelat, att från sektionens sida intet finns att
erinra mot de i utredningen gjorda förslagen.

Fullmäktige. Såsom förut nämnts har den ifrågasatta utredningen angående
gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen igångsatts.
Innan denna utredning slutförts och ståndpunkt tagits till densamma
är det icke möjligt bedöma behovet av personal, tillhörande ifrågavarande
kategori, eller löneställning för denna personal. Fullmäktige avser att återkomma
till spörsmålet, när förutsättning härför föreligger.

Efter avgång av nuvarande maskinmästaren torde maskinmästartjänsten
tills vidare böra uppehållas mot vikariatslön i lönegraden Ca 17. Skulle
detta förordnande komma att tilldelas den nuvarande maskinisten synes
den tills vidare erforderliga personalförstärkningen kunna vinnas genom
att anställa en reparatör antingen med vikariatslön i 12 lönegraden, såsom
utredningsmannen ifrågasatt, eller som extra tjänsteman i samma lönegrad.
'' ^en från och med den 1 april 1955 lediga eldartjänsten kommer att
sättas vakant.

Kamrerstjänster vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund

Lulea. Kamrerstjänsten vid kontoret i Luleå är placerad i lönegraden
Ca 27. Den närmast lägre å stat upptagna tjänsten vid kontoret är hänförd
till lönegraden Ca 23 (förste kammarskrivare), men dess innehavare
är personligen extra ordinarie tjänsteman (bankkamrerare) i lönegraden

Kontoret i Luleå har, sedan riksbanken övertagit förvaltningen från
och med den 1 juli 1948 av egnahems- m. fl. lån samt från och med den
1 juli 1954 även av stödlånen till jordbrukare, i fråga om utlåningsverksamheten
kommit att bli det kanske mest arbetstyngda av alla riksbankens
avdelningskontor, däri inbegripet även avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö. Detta gäller oavsett om man jämför antalet lån eller gör jämförelsen
efter en avvägning beträffande de arbetsinsatser som krävs i fråga om
de olika låneformerna.

Redan dessa omständigheter motiverar att vid kontoret i Luleå finnes
kamrerst jänster i samma löneställning som vid kontoren i Göteborg och
Malmö, nämligen i lönegraderna Ca 29 och Ca 25. (Vid vartdera av kontoren
i Göteborg och Malmö finnes två kamrerstjänster i sistnämnda lönegrad,
varav den ena avses för kassavård.) Därtill kommer önskvärdheten att undvika
täta ombyten av tjänstemännen i ledande ställning vid kontoret.

Fullmäktige vill därför föreslå höjning av den nuvarande kamrerstjänsten
vid kontoret från lönegraden Ca 27 till Ca 29 och inrättande av
en ny kamrerstjänst därstädes i lönegraden Ca 25. Med hänsyn till arbetsbelastningen
vid kontoret bör den förste kammarskrivartjänst, som nu är
placerad vid kontoret, tills vidare bibehållas.

Östersund. I sin skrivelse till bankoutskottet den 3 november 1952 rörande
riksbankens organisation efter utgången av år 1952 m. m. uttalade fullmäktige,
i anledning av vad som förekommit vid förhandlingar mellan
representanter för riksbanken och Riksbankstjänstemännens förening, att
fullmäktige icke hade något att invända mot en höjning av kamrerstjänsten
vid avdelningskontoret i Östersund från lönegraden Ca 25 till Ca 27. Mot
detta uttalande gjordes ingen erinran av lönenämnden för riksdagens verk,
bankoutskottet eller riksdagen.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

Sedan verksamheten vid kontoret i Sundsvall numera nnphört, skulle
av samtliga avdelningskontor i Norrland endast kontoret i Östersund bibehålla
kamrerstjänst i lönegraden Ca 25, därest tjänsten icke nu uppflyttades.
Vad angår låneverksambeten kan östersundskontoret fullt jämföras
med vissa andra avdelningskontor, där kamrerstjänsten är placerad \ lönegraden
Ca 27. Höjningen är också motiverad av önskvärdheten att på kamrerstjänsten
kunna behålla duglig tjänsteman längre tid än vad fallet skulle
vara, om tjänsten fortfarande vore placerad i lönegraden Ca 25.

Resultatet av de föreslagna personaländringarna beträffande de båda
kontoren skulle bli att antalet bankkamrerstjänster i lönegraden Ca 29
ökas med en.

I detta sammanhang må nämnas, att det vid huvudkontoret finns en
tiänst som bankkamrerare i lönegraden Ca 27, vilken måste betraktas som
övertalig. Här åsyftas en tjänst å utlåningsexpeditionen. vilken blivit överflödig
på grund av den minskning av låneverksambeten, som blivit en
fölid av att avbetalningslån icke vidare bevilias vid huvudkontoret. Som
emellertid här avsedda tjänst är tillsatt med ordinarie innehavare och någon
transnort med hänsyn till åldersförbållandena icke kan ifragakomma,
bar fullmäktige icke nu velat föreslå indragning av tiänsten. Vid inträffande
vakans kommer den dock att vakanssättas, såvitt ej ändrade förhållanden
motiverar att tjänsten bibehålies.

Vid bifall till vad ovan föreslagits bör i tjänsteförteckningen för riksbanken
införas efter biträdande övervaktmästare:

Transportförman .................... lönegrad Ca 16

Bankexpeditör ...................... * * * 1?

samt efter förste kontorsskrivare:

Förrådsmästare ..................... * *18

Tjänsten som förste chaufför utgår.

I personalförteckningen för riksbanken bör genomföras följande ändringar
och tillägg:

10 Bankkamrerare .................. lönegrad Ca 29

4 Förste kontorsskrivare .

1 Förrådsmästare .......

Bankexpeditör2) ......

1 Maskinmästare .......

1 Bitr. övervaktmästare .

1 Transportförman .....

6 Kontorsskrivare ......

1 Maskinist ............

9 Förste bankvaktmästare

lönegrad CalS1)

» »18

» » 17

» » 171)3)

» » 161)

» »16

» » 151)

» » 141)5)

» »13

Bankvaktmästare2) ................ * »11.

De föreslagna ändringarna i tjänste- och personalförteckningarna torde
lämpligen böra träda i tillämpning från och med den 1 januari 1956.

») Lika med enl. gällande personalförteckning.

*) Antalet bestämmes årligen av delegerade för riksdagens verk.

*) Se härom sid. 7 f.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Såsom av det föregående framgår avser fullmäktige att föreslå slopande
av de nuvarande formella kompetenskraven i § 30 punkten 2:o) bankoreglementet
och att medge dispens från dessa krav när det gäller tillträde
till expeditörskarriären. Med förslag till ändrad avfattning av nyssnämnda
författningsrum synes emellertid lämpligen böra anstå till dess att principiell
ståndpunkt inom den övriga statsförvaltningen tagits till kompetensutredningens
betänkande.

Fullmäktiges hemställan

Fullmäktige hemställer under hänvisning till vad i skrivelsen anförts,
att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att, med tillämpning från och
med den 1 januari 1956,

dels godkänna att inom riksbanken inrättas en ny tjänstegrad för bankexpeditörer
i lönegraden Ca 17 samt bemyndiga delegerade för riksdagens
verk att årligen bestämma antalet sådana tjänster,

dels besluta att inom riksbanken

a) inrättas en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18,

b) antalet förste bankvaktmästare i lönegraden Ca 13 ökas från 8 till 9,

c) tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14 utbytes mot en
tjänst som transportförman i lönegraden Ca 16, därvid fullmäktige bemyndigas
att å sistnämnda tjänst utan ansökningsförfarande konstituera den
nuvarande förste chauffören, samt

d) antalet tjänster som bankkamrerare i lönegraden Ca 29 ökas från
9 till 10,

dels uppdraga åt delegerade för riksdagens verk att vidtaga av ovan angivna
förslag föranledda ändringar i tjänste- och personalförteckningarna
för riksbanken,

dels ock bemyndiga delegerade för riksdagens verk att årligen fastställa
antalet tjänster som bankvaktmästare i lönegraden Ca 11. I

I sitt yttrande över fullmäktiges framställning anför lönenämnden för
riksdagens verk följande:

Inrättande av bankexpeditörstjånster. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att inom riksbanken verkställts en utredning beträffande möjligheterna
att i vidgad utsträckning använda personal från vaktmästar- och biträdeskategoriema
för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän i högre
grader. Utredningen har även innefattat frågor om kompetenskrav, utbildning,
tjänstebenämningar och lönegradsplacering för sådan personal,
som överförts eller komme att överföras till mera kvalificerat arbete. I anslutning
till utredningens resultat framlägga fullmäktige förslag om inrättande
av en ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — till vilken
personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna skall äga lika rätt att kvalificera
sig. Efter viss utbildning böra i första hand nitton befattningshavare
inplaceras i den nya karriären; det gäller företrädesvis arbetsuppgifter inom
om bosättningslåneverksamheten samt såsom kassörer vid avdelningskontoren.
Deltagare i expeditörskurs skall efter godkänd utbildning placeras
i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämning e. o. bankexpeditör. Efter

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad må enligt förslaget
befordran ske till lönegraden Ce 15 (oförändrad tjänstebenämning). Efter
i regel ytterligare minst tre år skall befordran ske till ordinarie bankexpeditör
i lönegrad Ca 17.

Lönenämnden finner förslaget vara i stort sett lämpligt avvägt. Som
fordran för tillträde till utbildningskursen har utredningen uppställt bl. a.
innehav av tjänst i lägst 11 lönegraden. Fullmäktige ha emellertid förklarat
sig icke komma att uppställa något krav på innehav av tjänst i viss lägsta
lönegrad. Lönenämnden ansluter sig härtill och vill i samband härmed i
likhet med fullmäktige understryka, att tjänstemän tillhörande vaktmästaroch
biträdespersonalen höra få konkurrera pa lika villkor da det gäller tillträde
till bankexpeditörskurs samt att urvalet bör ske med hänsyn till
lämplighet för uppgiften. Sistnämnda synpunkt talar enligt lönenämndens
mening också för att rekryteringen till bankexpeditörskarriären icke bör
förbehållas riksbankens egen personal, utan att denna karriär i princip
bör stå öppen även för utomstående. Den teoretiska underbyggnaden bör
enligt förslaget vara realexamen eller på annat sätt ådagalagda motsvarande
kunskaper, framför allt i vissa ansivna ämnen dock med möjligheter
till dispens i särskilda fall. Lönenämnden får peka på att dessa
krav avvika från dem som enligt bankoreslementet gälla för biträdestjänster.

I betraktande av vad fullmäktige framhållit om att de avse att föreslå
slopande av de nuvarande formella kompetenskraven i bankoreglementet
och att medge dispens från dessa krav för tillträde till expeditörskarriären,
torde emellertid anledning till erinran icke föreligga. Förslagen om befordringsgång
till ordinarie bankexpeditör samt om tjänsternas lönegradsplacering
och benämningar kan lönenämnden biträda, dock med den erinran
att tiden för befordran till lönegraden Ce 15 — i likhet med till Ca 17
__bör vara minst tre år. Vad framställningen i övrigt innehåller i nu berörd
del föranleder icke särskilt uttalande från lönenämndens sida.

Tjänster inom vaktmästnrkåren. Lönenämnden har intet att erinra mot
inrättande av en förste bankvaktmästartjänst på mynträkningsdetaljen.
Nämnden anser sig likaså kunna tillstyrka att tjänsten såsom föfste
chaufför i Ca 14 uppflyttas till Ca 16 med benämningen transportförman.
Däremot torde vid jämförelse med liknande tjänster på andra hall inom
statsförvaltningen skäl icke föreligga att hänföra den till nyinrättande
föreslagna tjänsten såsom förrådsmästare på intendenturkontoret till högre
lönegrad än Ca 17.

Fullmäktige ha hemställt, att delegerade för riksdagens verk måtte erhålla
bemyndigande att årligen på förslag av fullmäktige fastställa antalet
bankvaktmästartjänster i Ca 11. Man borde därvid utgå från att dylik
tjänst normalt borde beredas tjänsteman tillhörande vaktpersonalen vid
huvudkontoret efter cirka sju års tjänstgöring i banken. Lönenämnden vill
för sin del ifrågasätta, om det icke vore en ändamålsenligare anordning
att fullmäktige erhölle medgivande att fastställa antalet ifrågavarande
tjänster.

Maskin-, eldar- och rcparatörspersonal. Enligt lönenämndens mening bör
frågan om ändrad löneställning för här avsedd personal vila tills vidare i
avvaktan på resultatet av den utredning, som igångsatts rörande möjligheterna
att anordna en gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen.
Lönenämnden ansluter sig till den av fullmäktige föreslagna
provisoriska lösningen.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Kamrers+jänster vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund. Förslagen
tillstyrkas av lönenämnden. —---

Av lönenämndens yttrande framgår vidare att ledamöterna Garén och
Huglow ha ansett, att lönenämnden bort tillstyrka den av fullmäktige föreslagna
lönegradsplaceringen i Ca 18 för den nya tjänsten såsom förrådsmästare
på intendenturkontoret. Ledamoten Garén har vidare ansett, att
nämnden bort med hänsyn till att fullmäktige icke uttalat sig för en placering
av bankexpeditörstjänsterna förorda tjänstebenämningarna e. o.
kontorist (Ce 13) samt e. o. kontorsskrivare (Ce 15) -— i anslutning till befintliga
biträdestjänster inom dessa lönegrader.

Utskottet. De nu gällande tjänste- och personalförteckningarna för riksbanken
grundar sig i fråga om bank- och biträdespersonalen på beslut av
1952 års riksdag (se bankoutskottets utlåtande nr 35/1952) samt beträffande
vaktpersonalen på beslut av 1953 års riksdag (se bankoutskottets utlåtande
nr 28/1953). Den utredning, som låg till grund för ovanberörda beslut av
1952 års riksdag, hade icke till behandling upptagit några organisatoriska
problem sammanhängande med vaktpersonalens arbetsuppgifter. Denna
fråga var ej heller föremål för övervägande av den kommitté som framlade
förslag rörande vaktpersonalens löneställning (se ovannämnda utlåtande
nr 28/1953). Den utredning, som ligger till grund för fullmäktiges förevarande
framställning, har icke avsett en generell omprövning av lönesättningen
för vaktmästar- och biträdespersonalen med utgångspunkt
från nuvarande arbetsuppgifter utan främst gällt en prövning av möjligheterna
att använda personal från denna kategori för vissa uppgifter som
nu utföres av tjänstemän i högre grader. Fullmäktiges förslag innebär bl. a.
inrättande av en ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — till
vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna skall äga lika rätt att
kvalificera sig. Befattningshavare i den nya karriären kommer att tilldelas
arbetsuppgifter företrädesvis inom bosättningslåneverksamheten samt såsom
kassörer vid avdelningskontoren. Deltagare i expeditörskurs skall efter
godkänd utbildning placeras i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämningen
e. o. bankexpeditör. Efter tre ars väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad
må enligt förslaget befordran ske till lönegraden Ce 15 och efter i
regel ytterligare minst tre ar skall befordran kunna ske till ordinarie bankexpeditör
i lönegrad Ca 17.

I likhet med lönenämnden finner utskottet berörda förslag vara väl avvägt
och tillstyrker sålunda bifall till detsamma. Strävan att överföra mera
rutinmässiga arbetsuppgifter på lägre personal sammanfaller med vad som
kan anses genomgående inom svensk statsförvaltning, och erfarenheterna
från andra statliga verk ger stöd för uppfattningen om lämpligheten av den
föreslagna anordningen.

Vad beträffar inrättande av vissa nya tjänster inom vaktmästarkåren
har utskottet ingen erinran mot fullmäktiges förslag i denna del dock med
det undantaget att den till nyinrättande föreslagna tjänsten såsom förråds -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

mästare på intendenturkontoret i överensstämmelse med vad lönenämnden
förordat synes böra placeras i lönegraden Ca 17 med hänsyn till lönegradsplaceringen
av liknande tjänster på andra håll inom statsförvaltningen.

Utskottet har vidare icke någon erinran mot vad fullmäktige anfört och
föreslagit beträffande maskin-, eldar- och reparatörspersonal samt beträffande
kamrerstjänsterna vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund.
Utskottet tillstyrker alltså fullmäktiges förslag även i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må, med tillämpning från och
med den 1 januari 1956,

1) godkänna att inom riksbanken inrättas en ny tjänstegrad
för bankexpeditörer i lönegraden Ca 17 samt bemyndiga
delegerade för riksdagens verk att årligen bestämma
antalet sådana tjänster,

2) besluta att inom riksbanken

a) inrättas en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 17,

b) antalet förste bankvaktmästare i lönegraden Ca 13
ökas från 8 till 9,

c) tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14
utbytes mot en tjänst som transportförman i lönegraden
Ca 16, därvid fullmäktige bemyndigas att å sistnämnda
tjänst utan ansökningsförfarande konstituera
den nuvarande förste chauffören, samt

d) antalet tjänster som bankkamrerare i lönegraden
Ca 29 ökas från 9 till 10,

3) uppdraga åt delegerade för riksdagens verk att vidtaga
av ovan angivna förslag föranledda ändringar i tjänste- och
personalförteckningarna för riksbanken,

4) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att ärligen
fastställa antalet tjänster som bankvaktmästare i lönegraden
Ca 11.

Stockholm den 28 april 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Fahlander, Boo, Wehtje, Kronstrand,
Strandler, Eliasson och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Ndsson i Landskrona,
Sköldin, Gavelin, Persson i Norrby, Carlsson i Tibro och Löfgren . *

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 1

Bilaga 1

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Genom beslut av bankofullmäktige den 10 juni 1954 erhöll jag i uppdrag
att verkställa en utredning rörande vaktmästar- och biträdespersonalens
arbetsuppgifter.

Sedermera har direktionen den 2 juli 1954 förordnat bankokommissarien
Helge Borggren och bankkamreraren Tage Odin samt — såsom sekreterare
l:ste kammarskrivaren Hans Omne att biträda med utredningen.

De riktlinjer för utredningsarbetet, som bankofullmäktige anbefallt, finnas
uppdragna i en av riksbankschefen Lemne vid fullmäktiges sammanträde
den 4 februari 1954 föredragen promemoria rörande vissa personaloch
organisationsfrågor.

Med anledning av utredningsuppdraget ha överläggningar ägt rum med
representanter för Riksbankstjänstemännens förening samt Civilförvaltningens
personalförbund, riksbankssektionen.

1. Allmänna synpunkter

Utöver de riktlinjer och den målsättning för mitt utredningsuppdrag
samt de allmänna synpunkter, som ovan nämnda promemoria redovisa,
önskar jag i korthet beröra några principiella spörsmål.

Bank- och biträdespersonalens löneställning har relativt nyligen behandlats
i riksbankschefen Lemnes utredning angående riksbankens organisation
in. m. Vaktmästarpersonalens löneställning har behandlats av 1952
års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk. Dessa utredningar ha
resulterat i att riksdagen fastställt nya tjänste- och personalförteckningar
att gälla från och med den 1 januari 1953 för bank- och biträdespersonalen
och från och med den 1 juli 1953 för vaktmästarpersonalen. Med hänsyn
härtill samt till de för mitt utredningsuppdrag givna direktiven har jag
utgått ifrån, att mitt uppdrag icke bör omfatta någon generell omprövning
av lönesättningen för vaktmästar- och biträdespersonalen med utgångspunkt
från nuvarande arbetsuppgifter. Jag har fattat mitt uppdrag så, att
detta i huvudsak bör begränsas till att undersöka och redovisa möjligheterna
att i vidgad utsträckning använda personal från vaktmästar- och
biträdeskategorierna för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän i
högre grader, samt till att i samband härmed framlägga förslag till nyinrättande
och lönegradsplacering av dylika tjänster, ävensom förslag till
kompetenskrav, tjänstebenämningar och utbildningsverksamhet för här
ifrågavarande personal, vari inbegripes även den personal ur vaktmästarkåren,
som redan överförts till mera kvalificerat arbete. Utredningen har
även omfattat frågan om eventuella ändringar av tjänstebenämningar för
nuvarande tjänster inom vaktmästarkarriären.

Från såväl vaktmästar- som biträdespersonalens sida har framförts
önskemål om en förbättring av de nuvarande befordringsmöjligheterna
bland annat genom tillskapandet av nya tjänster med kvalificerade arbetsuppgifter.
I detta sammanhang önskar jag erinra om att 1952 års tjänsteförteckningskommitté
för riksdagens verk i sitt betänkande framhållit med
avseende på vaktmästarpersonalens befordringsmöjligheter, att

»dessa möjligheter äro vida större i riksbanken och riksgäldskontoret
än i de centrala ämbetsverken, där det endast i undantagsfall
förekommer mer än en befordringstjänst för vaktmästarpersonalen».

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 2

I sitt den 15 april 1953 avgivna yttrande över nyssnämnda kommittébetänkande
i vad detsamma berörde riksbanken anförde fullmäktige bl. a.

»såvitt fullmäktige kunnat finna, innebär kommitténs förslag en
lämplig och skälig avvägning av frågan om löneställningen för riksbankens
vaktpersonal.---— Även i frågan om befordringstjäns terna

och deras löneställning vilja fullmäktige biträda kommitténs
förslag. På sätt riksbankens representanter vid förhandlingarna framhållit,
äro fullmäktige emellertid beredda att överväga möjligheterna
att förbättra befordringsutsikterna för vaktmästarpersonalen genom
att tillföra denna personal nya kvalificerade arbetsuppgifter»,
önskemålet att skapa dylika förbättrade befordringsmöjligheter även för
biträdespersonalen underströks i riksbankschefens promemoria av den 4
februari 1954. Även om de nuvarande befordringsmöjligheterna för här
berörda personalgrupper icke kunna anses alltför ogynnsamma — detta
gäller framför allt biträdespersonalen —, är jag emellertid angelägen att
framhålla, att nyssnämnda önskemål från personalens sida sammanfaller
med riksbankens intresse av och strävan efter att dels rationalisera arbetet
i den meningen, att kravet på personalens kompetens bättre än vad nu är
fallet anpassas efter arbetets art, samt dels åstadkomma så goda befordringsmöjligheter
för alla personalkategorier i banken, att förutsättningar
skapas för ett lämpligt rekryteringsurval. En anställningssökande fäster
givetvis stort avseende vid möjligheterna till framtida befordran. Även
för den s. k. bankpersonalen torde en överflyttning av vissa arbetsuppgifter
till personal med lägre kompetens på längre sikt medföra fördelar.
Härigenom skulle antalet tjänstemän i de lägsta graderna inom bankkarriären
kunna minskas och bringas i bättre relation, än vad nu är fallet, till
antalet högre »befordringstjänster», och en avsevärt förbättrad befordringsgång
skapas. Det torde vara ett önskemål, att rekryteringen till bankkarriären
omfattar endast så många tjänstemän, att flertalet normalt kan påräkna
befordran till högre tjänster.

Uppgift över antalet tjänster, som f. n. finnas för vaktmästar- och biträdespersonalen,
bifogas (Bil. I)1).

På grund av kassarörelsens och bosättningslåneverksamhetens starka
ansvällning under senare år har antalet tjänstemän, sysselsatta med dessa
arbetsuppgifter, successivt ökat. I stor utsträckning har man här använt
kvalificerad personal ur bankkarriären. Otvivelaktigt torde kompetenskraven
beträffande en stor del av personalen inom nämnda verksamhetsgrenar
kunna sänkas och inskränkas till att omfatta kunskaper om bankverksamheten
i stort, god allmänbildning samt — i varje fall beträffande
bosättningslåneverksamheten — viss kännedom om socialvård och sociallagstiltning.
Jag bär i utredningen tagit sikte på framför allt nämnda arbetsuppgifter
såsom lämpade för utbildad personal ur vaktmästar- och
biträdeskårerna. Sådan personal har redan anlitats i viss utsträckning dels
vid huvudkontoret för indrivning av och utredningar beträffande bosättningslån,
dels vid några av de mindre avdelningskontoren för kassörsgöromål.
Försöken i denna riktning ha utfallit synnerligen viil.

Utredningsarbetet har i första hand bedrivits såsom en inventering inom
varje arbetsgrupp vid huvudkontoret av arbetsuppgifter, som kunna anses
lämpliga att överföra till kompetent personal ur vaktmästar- och biträdeskategorierna.
Beträffande de mindre avdelningskontoren torde möjlighe '')

Här tryckt som bilaga 1 A.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

terna att överföra dylika arbetsuppgifter från bankpersonalen vara begränsade
till kassörsgöromålen främst av den anledningen, att det oundgängliga
behovet av eu viss reserv av personal ur bankkarriären att tillgå
vid semestrar och annan bortovaro bär icke medger någon större förändring
av den nuvarande personaluppsättningen. Vid de större avdelningskontoren,
främst Göteborg och Malmö, torde otvivelaktigt bättre lörutsättningar
finnas för eu överföring av arbetsuppgifter till personal med
lägre kompetens, men jag finner det lämpligt att avvakta resultatet av
de erfarenheter, som i tragavarande avseende kunna vinnas på andra håll
inom banken, innan några organisatoriska förändringar av ovan antytt
slag vidtagas vid dessa kontor.

Under utredningsarbetets gång bar fråga uppkommit, huruvida de tjänster,
som tillskapas genom eu överflyttning av sagda arbetsuppgifter, skola
inplaceras i de nuvarande personalkarriärerna, eller om en helt ny karriär
bör inrättas, till vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna äger
lika rätt att kvaliiicera sig. Jag finner det sistnämnda alternativet avgjort
vara att föredraga. Arbetsuppgifterna å de tjänster, som här komma att
t öresläs nyinrättade, äro av ett annat slag och fordra annan utbildning än
den, som kräves av vaktmästar- och biträdespersonalen. Organisatoriskt
faller det sig ocksä naturligt att hänföra dessa nya tjänster till en särskild
personalgrupp, en mellangradskarriär. Det bör anmärkas, att behovet av
personal, som sysselsättes med vad man i traditionell mening kan kalla
vaktmästar- och biträdesarbete, icke kommer att minska genom den här
föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter.

Jag vill salunda lörorda, att man inrättar en helt ny personalkategori
efter i huvudsak samma linje som inom post-, tele- och tullverken, där man
sedan länge har en från övriga karriärer helt skild personalkategori, expeditörer
respektive tullkontorister, med arbetsuppgifter, vilka i stort sett
torde vara jämförbara med dem, som skulle komma att åvila de av mig
föreslagna nya tjänsterna inom riksbanken. Speciellt torde personalförhållandena
inom tullverket, vars storleksordning bättre än de övriga här
nämnda verken motsvarar riksbankens, vara av intresse i detta sammanhang.
Aspiranter till tullkontoristkarriären få genom kunskapsprov och
genom tidigare i tjänsten ådagalagda meriter kvalificera sig till den kontoristutbildning,
som i form av en 5 månader lång tullkontoristkurs meddelas
i tullverkets egen utbildningsanstalt. Efter godkända saväl skriftliga som
muntliga slutprov befordras kursdeltagarna till tullkontorister. Endast tullverkets
egen ordinarie personal har f. n. rätt att kvalificera sig för nämnda
kurs. På samma sätt torde rekryteringen till eu motsvarande karriär i
riksbanken -— förslagsvis benämnd bankexpeditörskarriären — ske uteslutande
från bankens egen vaktmästar- och biträdespersonal. Dels ligger
det i bankens intresse, att till expeditörstjänsterna befordras erfarna och
icke alltför unga personer, som under längre tid prövats i det praktiska
bankarbetet, och dels torde möjligheterna för vaktmästar- och biträdespersonalen
att kvalificera sig till högre tjänster skänka eu för arbetstrivseln
betydelsefull stimulans.

Den undersökning, som här kommer att närmare redovisas beträffande
möjligheterna att i ökad omfattning använda personal från vaktmästaroch
biträdeskåren för arbetsuppgifter, som för närvarande utföras av tjänstemän
i högre lönegrader, har bestyrkt riksbankschefens i dennes promemoria
av den 4 februari 1954 framförda uppfattning, att dylika möjlig -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

heter finnas i icke oväsentlig grad. Det torde förhålla sig så, att en stor
del av arbetsuppgifterna å kammarskri vart jänsterna i 21 lönegraden skulle
kunna fullgöras av personal med lägre teoretisk kompetens än som nu
fordras av den s. k. bankpersonalen. Hänsyn måste emellertid tagas dels
till nödvändigheten av att reservera ett erforderligt antal tjänster i 21 lönegraden
som passagetjänster för utbildningen av den bankpersonal, som
avses för högre tjänster, och dels till att den nuvarande personalen inom
bankkarriären i första hand måste utnyttjas. Även om det således i och för
sig skulle vara möjligt och ur vissa synpunkter önskvärt, måste dock av
ovan angivna orsaker ett mera allmänt överflyttande av arbetsuppgifter från
bankpersonalen till personal i lägre grader ske successivt. Jag kommer därför
att föreslå, att till en början ett relativt begränsat antal tjänster inrättas
inom den nya karriären. Erfarenheterna torde bliva avgörande för frågan om
och i vilken utsträckning även andra tjänster än de här behandlade kunna
besättas med lägre lönegradsplacerad personal, än vad som för närvarande
är fallet. Särskild uppmärksamhet bör givetvis ägnas denna fråga, innan
nyrekryteringen av aspiranter till tjänster i bankkarriären beslutas.

Det torde böra understrykas, att inrättandet av ifrågavarande expeditörstjänster
icke kan ske omedelbart. Dels kräves tid för organiserandet och
genomförandet av den avsedda utbildningsverksamheten, dels kunna -—
såsom ovan antytts -— flera av de tjänstemän, som för närvarande handhava
de arbetsuppgifter, vilka föreslås överförda till expeditörstjänster,
icke omedelbart omplaceras. Dock föreslår jag, att utbildningsverksamheten
planeras med sikte på att den första expeditörskursen skall kunna
påbörjas under första halvåret 1955.

Under särskilda rubriker redovisas förslag till kompetenskrav, utbildning
och lönegradsplacering in. m. samt tjänstebenämningar beträffande
de föreslagna nya tjänsterna.

2. Förslag till nya tjänster
Huvudkontoret

a) Dagkassan. Den nuvarande personalorganisationen omfattar eu föreståndare
i lönegraden Ca 29, två kassavårdare i lönegraden Ca 25, en tjänsteman
i lönegraden Ca 23 samt en vaktmästare i lönegraden Ca 11. 23-gradstjänstemannen har huvudsakligen till uppgift att biträda med kassavård
(dock utan kassavårdsansvar), att föra dagkassans saldobok, att sammanställa
de olika kassornas rekvisitioner och leveranser samt att deltaga

1 kontrollräkning och stickprovsundersökning av sedelleveranser. Vaktmästarens
huvudsakliga uppgift är att ombesörja transporter av sedlar och
mynt mellan olika kassor och avdelningar, att packa sedel- och myntremissor
till avdelningskontoren och i samband härmed utskriva adresskort
och föra postböcker. Arbetsvolymen å denna tjänst varierar starkt. Den
tjänst, som f. n. uppehälles av 23-gradstjänstemannen, och vaktmästartjänsten
böra sammanslås och ersättas med en expeditörstjänst. Det torde
sporadiskt uppstå behov av biträde med transport- och packningsarbete,
men detta torde lämpligen kunna ordnas genom att vaktmästarpersonal
tillfälligt beordras tjänstgöra på arbetsgruppen.

b) Sedelräkningsdetaljen

Den nuvarande personaluppsättningen omfattar en föreståndare i lönegraden
Ca 27, en kassavårdare i lönegraden Ca 25, eu sedelutdelare i löne- 2

2 llihang till riksdagens protokoll 1955.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 1

graden Ca 23, minst fem tjänstemän för uppackning av sedlar (tidvis yngre
personal ur bankkarriären), samt ett växlande antal sedelräknare tillhörande
reservpersonalen. Från vaktmästarkåren har överförts en tjänsteman,
vilken i viss utsträckning anförtrotts arbetsuppgifter, som tidigare
åvilat personal ur bankkarriären, nämligen uppackning, kontroll och
numrering av inlevererade sedelpaket. Dessutom ombesörjer han interna
transporter samt biträder vid makulering av sedlar. Med hänsyn till det
ansvar, som åvilar denne befattningshavare, vill jag förorda, att tjänsten
omvandlas till en expeditörstjänst, och att i samband därmed innehavaren
av denna tjänst anförtros en viss förmansställning gentemot den övriga med
sedeluppackning sysselsatta personalen, som i så fall icke torde behöva
tagas från kammarskrivarkarriären utan bestå av rutinerade tjänstemän
ur biträdeskåren.

c) Sedelkontoret

Den aktuella personaluppsättningen är: en föreståndare i lönegraden
Ca 29, en kamrer, tillika kassavårdare, i f. n. lönegraden Ca 27, en biträdande
kassavårdare i f. n. lönegraden Ca 25, en tjänsteman — kontrollant
— i lönegraden Ca 21, en sedelutdelare i f. n. lönegraden Ca 18, ett biträde
i f. n. lönegraden Ca 18, som mottager färdigskurna sedlar och verkställer
utbyte av felnumrerade sedlar och viss kontrollräkning, en vaktmästare i
lönegraden Ca 11 samt ett antal sedelräknare (biträdes- och reservpersonal).
Den nyssnämnde 21-gradstjänstemannen är tillsammans med biträdande
kassavårdaren riksbankens kontrollant vid sedeltryckeriets numrering
av sedelarken samt kontrollräknar och bokför i s. k. tryckningslista
de färdigtryckta sedelarken. De arbetsuppgifter, som nu åvila 21-gradstjänstemannen,
synas lämpligen kunna fullgöras av en bankexpeditör.

d) Utldningsexpeditionen

Bosättningslånedetaljens personaluppsättning omfattar f. n. 21 personer,
varav en chef -— tillika expeditionskamrer — i lönegraden Ca 25, en tjänsteman
i lönegraden Ca 23, två tjänstemän i Ca 21, en i Ce 17, en i Ce 15,
fyra i Ce 13, en i Cg 13, två i Ca 11, en i Ce 11 samt sju i biträdesgraderna
Ca 8—Cg 6.

Organisationen är följande:

1) Chef.

2) Fyra kravgrupper om vardera två tjänstemän, varav den ene fungerar
som chef, och ett biträde.

3) En tjänsteman, som handlägger nytillkommande eftersläpande lån.

4) Expedition, bestående av två biträden (maskinskrivning, viss registrering,
bokföring och bevakning).

5) Utredningsgrupp I, bestående av tre tjänstemän, varav en fungerar
som chef, och ett biträde.

Gruppen verkställer förundersökningar av inkomna låneansökningar
samt handlägger preskriptionsärenden.

6) Utredningsgrupp II, f. n. bestående av endast en tjänsteman.

Gruppen verkställer utredningar beträffande lån, som föreslås till avskrivning
eller befrielse.

Bosättningslånedetaljen är för närvarande under viss omorganisation i
avsikt att intensifiera och effektivisera framför allt indrivningsarbetet men
även utredningsverksamheten beträffande lån, som föreslås till avskrivning

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; Inlaga 1

eller befrielse. Bl. a. kommer antalet kravgrupper att utökas till fem. Organisationen
bör lämpligen göras elastisk, så att antalet tjänstemän, som
sysselsättas på bosättningslånedetaljen, kan varieras alltefter personaltillgången
inom banken.

Arbetet med indrivning av bosättningslån är av relativt kvalificerad art
även om det icke förutsätter omfattande banktekniska kunskaper. Det är
här fråga om en särpräglad typ av lån utan säkerhet, ett låneklientel, som
relativt ofta råkar i betalningssvårigheter på grund av att de ekonomiska
resurserna många gånger äro begränsade, samt ett arbetssätt, som måste
varieras från fall till fall. Arbetet fordrar ett klart och gott omdöme, god
kännedom om socialvård och social lagstiftning, förmåga att uttrycka sig
i tal och skrift och en avsevärd uthållighet och energi. Härtill kommer
den rent psykiska påfrestning, som vidlåder krav- och indrivningsverksamhet
över huvud taget.

Den med indrivningsarbete sysselsatta personalen har alltefter tillgång
bestått av personal ur bankkarriären, personal, som överflyttats från vaktmästarkarriären
och erhållit en något höjd löneställning, samt biträdespersonal.
Några av tjänsterna på bosättningslånedetaljen böra — främst
ur utbildningssynpunkt — reserveras för tjänstemän ur bankkarriären. Det
torde emellertid framgå av de ovan framförda synpunkterna, att för ifrågavarande
arbetsuppgifter icke krävas samma kvalifikationer, som fordras
av s. k. bankpersonal. Å andra sidan torde det icke vara lämpligt att här
anlita enbart vaktmästar- och biträdespersonal. Det synes befogat, att ett
antal expeditörstjänster tillföres arbetsgruppen. Med hänsyn till den nuvarande
avsevärda arbetsbelastningen på bosättningslånedetaljen vill jag
förorda, att tills vidare sex bankexpeditörer placeras på denna detalj —
fem med tjänstgöring som chefer för var sin kravgrupp och en som chef
för den utredningsgrupp, som verkställer förundersökning av låneansökningar.
Sistnämnda tjänsteman skall även ansvara för att preskriptionsavbrytande
åtgärder vidtagas beträffande bosättningslånen. Skulle behovet
av bankexpeditörer på bosättningslånedetaljen minska, kan överflyttning
av sådan personal till andra arbetsområden ske.

De här föreslagna expeditörstjänsterna avses i viss utsträckning ersätta
tjänster, som nu uppehållas av personal ur bankkarriären.

e) Avdelningskontoren

Möjligheterna att vid avdelningskontoren inrätta expeditörstjänster torde
såsom framgår av tidigare här framförda synpunkter f. n. vara begränsade
till kassörstjänsterna. Dessa ha hittills uppehållits av personal ur
bankkarriären och på sista tiden — vid några avdelningskontor •— även
av biträdespersonal. Kassörens arbetsuppgifter äro givetvis till största delen
av rent rutinmässig karaktär men torde otvivelaktigt på grund av de
stora värden, det här är fråga om, vara förenade med ett avsevärt ansvar,
även om kassören icke längre är personligt betalningsskyldig för uppkomna
kassabrister. Detta ansvar synes i och för sig motivera en icke alltför
låg lönesättning. Denna synpunkt har framkommit även i tidigare utredningar
och avgivna yttranden beträffande riksbankspersonalens löneställning.
Kassören vid ett avdelningskontor torde vara den tjänsteman,
som har den livligaste kontakten med allmänheten och som härvid ofta
lår mottaga förfrågningar i ärenden, vilka ligga utanför den egentliga kassörsrutinen.
Det synes angeläget, att kassören besitter så pass goda bank -

Bankoutskottets utlåtande iir 27 dr 1955; bilaga 1

tekniska kunskaper, att han vid behov kan lämna allmänheten upplysningar
i bankärenden av enklare beskaffenhet utan att behöva hänvisa
till annan tjänsteman. Härtill kommer att kassören — åtminstone vid de
mindre avdelningskontoren med deras relativt ringa personaluppsättning —
tidvis måste vikariera å högre tjänster vid kontoret. Skäl tala sålunda för
att såsom kassörer användes personal med relativt grundlig erfarenhet
av bankarbete och med vissa teoretiska bankkunskaper. Tjänstemän, som
genomgått den i utredningen föreslagna expeditörsutbildningen, torde vara
väl lämpade för dessa befattningar, och jag vill föreslå, att expeditörer
placeras som kassörer vid flertalet avdelningskontor. Detta synes emellertid
lämpligen böra ske efter hand, och jag förordar att till en början tio
dylika tjänster nyinrättas.

3. Utbildningsverksamhet och kompetenskrav

a) Expeditörskurs

Den ordinarie utbildningen till expeditörer bör i princip ordnas efter
samma linjer som den nuvarande utbildningen av bankaspiranter och
sålunda omfatta både en teoretisk och en praktisk del och avslutas med
muntliga och skriftliga prov. Kurstiden beräknas till ca ett år, varav övervägande
delen bör anslås till den teoretiska utbildningen. Med hänsyn till
att kursdeltagarna torde ha relativt lång tjänstgöring i banken bakom sig.
bör den praktiska delen av kursen inskränkas till att omfatta endast ca
en månad. Studierna böra bedrivas såsom korrespondensstudier och studiematerialet
utgöras av en brevkurs, upplagd på liknande sätt som kursen
»Bankteknik för bankmän» och den s. k. riksbankskursen, men av mindre
omfattning samt kompletterad med eu begränsad redogörelse för aktuell
svensk socialvård och sociallagstiftning. Sista månaden av utbildningsåret
anslås till praktisk utbildning med tonvikt på kassatjänst och låneärenden,
varvid kursdeltagarna vid huvudkontoret tjänstgöra vid lämpligt avdelningskontor,
och deltagarna vid avdelningskontoren beredas tjänstgöring
på huvudkontorets olika avdelningar med undantag av vissa specialavdelningar.
Efter denna månad av praktisk utbildning få samtliga deltagare
genomgå såväl skriftliga som muntliga prov vid huvudkontoret. Utbildningen
skall givetvis stå öppen för personal ur både vaktmästar- och biträdeskategorierna
från såväl huvudkontoret som avdelningskontoren. Då det
här gäller utbildning av personal, som kommer att åläggas relativt kvalificerade
arbetsuppgifter, och utbildningen av denna anledning måste läggas
på ett jämförelsevis högt plan. torde det vara nödvändigt att fastställa
vissa kvalifikationsgrunder för tillträde till kursen.

Följande krav böra ställas:

1) Den teoretiska underbyggnaden bör vara realexamen eller på annat
sätt förvärvade motsvarande kunskaper framför allt i matematik, modersmål,
engelska och/eller tyska. Undantag från dessa krav på formell kompetens
bör dock i särskilda fall kunna göras.

2) Ådagalagda meriter i det praktiska bankarbetet, inklusive färdighet
i maskinskrivning.

3) Innehav av tjänst i lägst ll:e lönegraden.

4) Högsta ålder 40 år, dock med möjligheter till dispens.

Aspiranter till expeditörskurs uttagas av direktionen efter personlig

anmälan.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 11)55; bilaga 1

Kursplan för expeditörsutbildningen bör fastställas av direktionen, som
även utser studieledare och lärare. Av chefen för personalkontoret upprättat
förslag till kursplan bifogas (Bil. 2)1.

Den första expeditörskursen föreslås påbörjad under första halvåret
1955 och omfatta ca 10 kursdeltagare.

Sex tjänstemän ur vaktmästarkåren vid huvudkontoret ha redan anförIrotts
arbetsuppgifter, vilka enligt ovan föreslås skola åligga expeditörspersonal
(fem på bosättningslånedetaljen och en på sedelräkningsdetaljen).
En av dessa befattningshavare har emellertid med godkända vitsord genomgått
den för bankpersonalen obligatoriska bankutbildningen och besitter
sålunda redan full kompetens för erhållande av expeditörstjänst.
Övriga fem tjänstemän torde böra beredas tillfälle deltaga i den första
expeditörskursen.

I viss utsträckning torde den första kursen komma att bli av försökskaraktär,
och studieledaren bör bemyndigas att verkställa de ändringar
av kursplanen och kursverksamheten, som vunna erfarenheter under kursens
gång kunna påfordra. Några av de elever, som förmodas komma att
deltaga i denna kurs, äro av relativt hög levnadsålder. De ha såsom nyss
nämnts under längre tid sysslat med sådana arbetsuppgifter, som avses
komma att åligga expeditörspersonal, och torde sålunda i praktiken ha
förvärvat kunskaper i flertalet ämnen, som ingå i den här föreslagna
kursplanen. Redan dessa omständigheter synas böra föranleda vissa ändringar
i kursens uppläggning. Jag önskar dock understryka, att utbildningsmålet
bör vara detsamma i den första kursen som i de efterföljande.

b) Utbildning av nyanställd vaktmästar- och biträdes personal

Det torde föreligga behov av att i någon form låta nyanställd personal
ur vaktmästar- och biträdeskårerna få information om riksbankens organisation,
arbetsuppgifter och arbetsrutin i stort. Personalkontoret håller
f. n. på att utarbeta en folder, som skall innehålla en allmän orientering
i dessa frågor. Jag vill föreslå, att personalkontoret ges i uppdrag att med
den nyanställda personalen efter hand och under några av de första tjänstgöringsdagarna
gå igenom och kommentera de i nämnda folder lämnade
upplysningarna.

4. Löneställning, befordringsgdng och tjänstebenämningar

Efter godkända slutprov föreslås deltagare i expeditörskurs placerad i
lönegraden Ce 13 och erhålla tjänstebenämningen extra ordinarie bankexpeditör.
Efter tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad må
befordran kunna ske till extra ordinarie bankexpeditör i lönegraden Ce 15.
Härvid skulle tjänsteman givetvis få tillgodoräkna sig den tid före genomgången
av expeditörskursen, varunder han eller hon eventuellt varit inplacerad
i 13:e lönegraden. Efter i regel minst tre år i 15:e lönegraden skulle
befordran kunna ske till ordinarie expeditörsgrad, som föreslås bli I7:e
lönegraden med tjänstebenämningen bankexpeditör. Om gynnsamma erfarenheter
av den föreslagna organisationen komma att vinnas och det
befinnes lämpligt att utöka antalet bankexpeditörer, torde framdeles eu
utbyggnad av expeditörskarriären med ett mindre antal befordringstjänster
som förste bankexpeditör i lönegraden Ca 19 kunna övervägas. Det

Uiir tryckt som bilaga 1 II.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

synes lämpligt att delegerade för riksdagens verk — i likhet med vad som
nu gäller beträffande ordinarie kammarskrivartjänster — bemyndigades
att årligen på förslag av fullmäktige fastställa antalet ordinarie bankexpeditörstjänster.

Motsvarigheten till den här skisserade expeditörskarriären finnes såsom
inledningsvis antytts inom tullverket. Första ordinarie lönegrad efter genomgången
tullkontoristkurs är här Ca 17 (tullkontorist), och karriären
är utbyggd med tjänster som förste tullkontorist i lönegraden Ca 19. Kompetenskraven
äro i stort sett likvärdiga med dem, som föreslås gälla för
riksbankens expeditörspersonal. Arbetsuppgifterna äro givetvis mera svårjämförbara.
Huvuduppgiften är tulltaxering av enklare och mera rutinmässig
art under kontroll av personal ur kammarskrivarkarriären. Därjämte
förekomma vissa kassagöromål samt bokföringsarbete i mindre omfattning.
De arbetsuppgifter, som avses komma att åligga riksbankens
expeditörspersonal, torde vara av lika kvalificerad art som de, vilka handhavas
av nämnda personalkategori inom tullverket.

I detta sammanhang anmäler sig frågan, huruvida det kan anses befogat
att bibehålla de nuvarande tjänsterna i riksbanken som förste kontorsskrivare
i lönegraden Ca 18 inom biträdeskarriären efter det att expeditörstjänster
inrättats. Det torde utan vidare stå klart, att de arbetsuppgifter,
som avsetts skola åvila befattningshavare i 18 lönegraden, lämpligen böra
hänföras till bankexpeditörsgraden. Tjänsterna som förste kontorsskrivare
borde således av den anledningen kunna bortfalla. Då biträdestjänsterna
i riksbanken icke äro »placerade» har det emellertid i praktiken blivit så,
alt ifrågavarande 18-gradstjänster mera fått karaktären av belordringstjänster
utan anknytning till särskilda arbetsuppgifter. Frågan om tjänsternas
bibehållande synes därför böra bedömas med hänsynstagande till önskvärdheten
att bereda biträdespersonalen skäliga befordringsmöjligheter.
Enligt min mening komma — om den föreslagna expeditörskarriären inrättas
— befordringsutsikterna på längre sikt för biträdespersonalen att
förbättras och bliva fullt tillfredsställande genom de möjligheter, som
skulle öppnas för biträden att från 11 :e lönegraden övergå till bankexpeditörskarriären.
För närvarande finnes emellertid ett antal biträden i 15 :e
och lägre lönegrader, som uppnått den levnads- och tjänsteålder, att det
skäligen ej kan ifrågasättas, att de skulle vara villiga underkasta sig den
särskilda utbildning, som erfordras för de arbetsuppgifter vilka avses komma
att åvila personalen i den föreslagna nya karriären. För att dessa befattningshavare
icke skola komma i ogynnsammare ställning i befordringshänseende
än för närvarande, vill jag förorda, att de nuvarande fyra
tjänsterna som förste kontorsskrivare i lönegraden Ca 18 tills vidare få
kvarstå som befordrings- och sluttjänster inom biträdeskarriären. Efter
eu övergångstid torde dock tjänsterna böra indragas.

5. Förslag till nya tjänster samt tjänstebenämningar inom vaktmästarkåren

a) Nya tjänster

Den stora ansvällningen av betalningsmedel har medfört ökat arbete och
ökat ansvar för den med kassatjänst sysselsatta personalen. Detta gäller
icke minst i fråga om mynträkningen. Föreståndaren för mynträkningen
placerades i lönegraden Ca 18 fr. o. in. den 1 juli 1953. Personalen i övrigt
på mynträkningen består normalt av vaktmästarpersonal i högst 11 :e lönegraden
och omfattar f. n. 5—7 personer.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 1

En av vaktmästarna tjänstgör såsom biträde åt föreståndaren och vikarierar
vid förfall för denne. Ehuru — som inledningsvis nämnts — frågan
om vaktmästarpersonalens lönegradsplacering behandlats av 1952 års
tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk samt riksbanken vid förhandlingar
med representanter för Civilförvaltningens personalförbund
i anledning av kommitténs betänkande förklarat sig icke kunna biträda
förbundets förslag om en höjning av denna tjänst, anser jag dock, att skäl
nu föreligga för en omprövning av tjänstens lönegradsplacering. Mynträkningsarbetet
har nämligen ökat väsentligt under de senaste aren, vilket
framgår av nedanstående sammanställning för åren 1949—1954:

zir	Antal expeditioner per dag (genomsnitt)	Belopp per dag (genomsnitt)
1949	16	55 917	—
1950	20	67 282	—
1951	24	73 832	—
1952	27	84 497	—
1953	26	76 987	—
1954 (t. o. in. sept.)	31	90 931	—

Arbetsbelastningen för mynträkningsföreståndaren har numera blivit så
stor, att det måste anses befogat, att han vid sin sida får en befattningshavare
i förmansställning i förhållande till den övriga å detaljen tjänstgörande
personalen. Jag finner därför starka skäl tala för att en förste bankvaktmästartjänst
i 13:e lönegraden inrättas å mynträkningsdetaljen.

Intendenturkontorets personaluppsättning var tidigare följande: intendent
i lönegraden Ca 29, tjänsteman i lönegraden Ca 23 samt ett kvinnligt
biträde. På hösten 1953 ersattes 23-gradstjänstemannen med en kvinnlig
tjänsteman i lönegraden Ca 21, vilken personaluppsättning fortfarande
gäller. Den nuvarande organisationen torde icke vara helt ändamålsenlig.
Intendenten är i alltför stor utsträckning belastad med rutin- och detaljgöromål
i fråga om fastighets- och inventarieunderhåll in. m. En avlastning
från intendenten av arbetsuppgifter av sådan art torde otvivelaktigt
böra ske, och jag vill föreslå, att en ny tjänst, placerad inom vaktmästarkarriären,
här inrättas. Innehavaren av denna tjänst avses skola biträda
intendenten med att kontrollera leveranser, övervaka och leda mindre
reparationsarbeten i bankfastigheten, svara för underhall och skötsel av
kontorsmaskiner och andra inventarier etc. De arbetsuppgifter i övrigt,
som f. n. åvila 21-gradstjänstemannen, torde också utan olägenhet kunna
överföras till den nya tjänsten, och förstnämnda befattningshavare omplaceras
till annan arbetsgrupp. Tjänsten föreslås placerad i lönegraden
Ca 18 med tjänstebenämningen förrådsmästare.

Såsom framgår av det ovan nämnda torde de här löreslagna tjänsterna
på mynträkningen och intendenturkontoret på grund av arbetets art otvivelaktigt
böra hänföras till vaktmästarkarriären, särskilt om arbetsuppgifterna
icke torde kräva någon mera allroundbetonad bankutbildning. Genom
nyinrättandet av nämnda tjänster realiseras även i viss man önskemålet
om förbättrade befordringsmöjlighetor inom vaktmästarkarriären.

Riksbankens chaufförspersonal består f. n. av eu förste chaufför i lönegraden
Ca 14 och en chaufför i lönegraden Ca 12. Förste chaufförens arbetsuppgifter
ha under de senaste åren ökat i icke oväsentlig grad. Riksbankens
bilpark har utökats, och antalet transporter har stigit avsevärt.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 ur 1955; bilaga 1

Bl. a. utföras numera regelbundna transporter av sedelpapper från riksbankens
pappersbruk och diverse transporter för sedeltryckeriets räkning.
Därjämte förekomma relativt ofta transporter av sedlar från huvudkontoret
till avdelningskontoren. Dessutom har förflyttningen av sedelförstöringskontoret
till Tumba medfört en ökning av transportarbetet. Även bankens
personbilar användas nu i större utsträckning än tidigare. Förste chauffören
ansvarar för vården av bankens bilar, ombesörjer och övervakar
reparationsarbeten å dessa samt organiserar och samordnar de olika transporterna.
Dessutom tjänstgör han i viss utsträckning själv som bilförare.
Det synes skäligt, att löneställningen för denne befattningshavare nu omprövas,
och jag vill förorda en placering i lönegraden Ca 16 med tjänstebenämningen
transportförman. Denna benämning förekommer inom postverket
för befattningshavare med huvudsakligen sådana arbetsuppgifter,
som enligt ovan åvila förste chauffören i riksbanken, och med placering
i 15:e och 17:e lönegraderna. Transportförmannen i 17:e lönegraden har
ansvaret för en avsevärt större bilpark och utövar förmansskapet för ett
betydligt större antal befattningshavare än förste chauffören i riksbanken.
Den sistnämndes arbetsuppgifter torde bättre kunna jämföras med transportförmannens
i lönegraden Ca 15. Med hänsyn till de stora värden, som
transporterna i riksbanken i regel omfatta, synes det dock motiverat, att
ifrågavarande tjänst placeras i 16:e lönegraden.

På grund av ansvällningen av transportarbetet anlitas för närvarande —
förutom den ordinarie chaufförspersonalen — bankvaktmästare regelbundet
som bilförare. Vid antagning av aspiranter till bankvaktmästartjänster
t1 oSe.s numera> att ett tillräckligt antal av dem ha kompetens som bilförare.
Svårigheter synas icke föreligga att få behovet av chaufförer täckt från
denna personalgrupp. Det torde därför icke längre vara befogat att ha en
separat chaufförstjänst utanför den egentliga bankvaktmästarkarriären,
och jag vin därför föreslå, att tjänsten som chaufför i lönegraden Ca 12
vid inträffad vakans icke återbesättes utan då utgår ur tjänste- och personalförteckningarna.

b) Ändring av nuvarande tjänstebenämningar

Under utredningsarbetets gång har representanter för Civilförvaltningens
personalförbund, riksbankssektionen, framlagt följande förslag till ändrade
tjänstebenämningar inom vaktmästarkarriären:

1. Banksyssloman /kontorsföreståndare, bevakningschef,
bevakningsföreståndare, arbetsledare,
konsulent/

2. Expeditionsföreståndare 3 4 5 6 7

3. Biträdande banksyssloman /bitr. bevakningschef
etc./

4. Expeditionsförman (bl. a. i adressregistret
och förrådet)

5. Transportförman

6. Expeditör /bankexpeditör/ (bl a. i postexpeditionen
och depositaexpeditionen)

7. Transportförman

Nuvarande benämning:
övervaktmästare

Föreståndare för
mynträkningen
Biträdande övervaktmästare

Förste bankvaktmästare Förste

chaufför
Förste bankvaktmästare

Chaufför

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år W55; bilaga 1

I huvudsak samma förslag framlades vid förhandlingar i april 1953
mellan riksbanken och Civilförvaltningens personalförbund i anledning av
1952 års tjänsteförteckningskommittés för riksdagens verk betänkande i
vad detsamma innefattade förslag till tjänsteförteckning för vaktpersonalen
vid riksbanken. Riksbankens representanter funno emellertid icke
skäl biträda personalförbundets ändringsförslag.

Jag kan icke finna, att det nu tillkommit några sakliga skäl för en
revision av de nuvarande tjänstebenämningarna. Titeln »syssloman» synes
förekomma främst inom sjukhusförvaltningen och socialvården och avse
befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter och kompetens icke äro jämförbara
med övervaktmästarens i riksbanken. De benämningar, som alternativt
föreslagits under punkterna 1. och 3. här ovan, synas heller icke vara
adekvata för de arbetsuppgifter, vilka åvila övervaktmästaren och biträdande
övervaktmästaren. Tjänstebenämningarna »expeditionsförestandare»
och »expeditionsförman» torde icke böra ifrågakomma av den anledningen,
att beteckningen »expedition» i gällande organisationsplan för riksbanken
avser en arbetsgrupp med lägst kamrer som chef. Frågan om tjänstebenämningar
för chaufförspersonalen har redan behandlats i det föregående.
Titeln »bankexpeditör» har rekommenderats som tjänstebenämning inom
den personalkategori, som enligt ovan föreslås nyinrättad.

Det torde ligga i såväl riksbankens som personalens intresse, att befattningshavare
placeras på de tjänster och anförtros de arbetsuppgifter, för
vilka vederbörande bäst lämpar sig. En alltför stor differentiering i fråga
om tjänstebenämningar skulle otvivelaktigt begränsa möjligheterna till
önskvärd rörlighet beträffande placeringen av personal och sålunda motverka
nyss nämnda syfte. Det synes tvärtom önskvärt att för befattningshavare
i samma lönegrad om möjligt få en gemensam tjänstebenämning,
även om denna icke helt skulle täcka alla å ifrågavarande tjänster förekommande
arbetsuppgifter.

Jag kan sålunda icke finna anledning att föreslå någon ändring av de
nuvarande tjänstebenämningarna i annat avseende än att förste chauffören
i samband med en uppflyttning till 16:e lönegraden erhåller titeln transportförman
samt att benämningen chaufför utgår. I detta sammanhang
vill jag emellertid understryka, att det givetvis icke möter något hinder
vare sig för vaktmästarpersonalen eller för biträdespersonalen att använda
titeln riksbankstjänsteman.

c) Antalet ordinarie bankvaktmästartjänster i lönegraden Ca 11

För att åstadkomma eu jämnare befordringsgång inom kammarskrivarkarriären
ha möjligheter skapats att variera antalet tjänster i lönegraden
Ca 21 genom att delegerade för riksdagens verk bemyndigats att årligen
på förslag av riksbanksfullmäktige fastställa antalet dylika tjänster. Samma
arrangemang föreslås beträffande ordinarie bankexpeditörstjänster.
Även inom biträdeskarriären är antalet tjänster i den första ordinariegraden,
Ca 8, varierande genom att dessa tjänster enligt medgivande få tillsättas
enligt grunder, som betingas av den reglerade befordringsgången.
För att erhålla största möjliga likformighet i befordringsgången inom de
skilda personalkarriärerna i riksbanken vill jag förorda, att framställning
göres om att delegerade för riksdagens verk bemyndigas att årligen på för -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

slag av fullmäktige fastställa även antalet ordinarie bankvaktmästartjänster
i lönegraden Ca It, så att ordinarie tjänst normalt kunde beredas vaktmästarpersonalen
vid huvudkontoret efter ca sju års tjänstgöring i riksbanken.

6. Sammanfattning

A. En ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — med första ordinarie-grad
i lönegraden Ca 17 föreslås nyinrättad. Efter viss utbildning
böra i första hand nitton befattningshavare inplaceras i den nya karriären
med tjänstgöring tills vidare

vid huvudkontoret:

två på kassaexpeditionen (en på dagkassan och en på sedelräkningen),
en på sedelkontoret,

sex på utlåningsexpeditionen (bosättningslånedetaljen) samt
vid avdelningskontoren:
tio såsom kassörer.

B. Inom vaktmästarkåren föreslås nyinrättade

en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18 på intendenturkontoret samt
en förste bankvaktmästartjänst i lönegraden Ca 13 på mynträkningsdetaljen.

Därjämte föreslås att tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14
höjes till lönegraden Ca 16 med tjänstebenämningen transportförman
samt att tjänsten som chaufför i lönegraden Ca 12 utgår.

C. Vidare föreslås att framställning göres om bemyndigande för delegerade
för riksdagens verk att årligen på förslag av riksbanksfullmäktige
fastställa antalet såväl ordinarie bankexpeditörstjänster som ordinarie
bankvaktmästartjänster.

Avslutningsvis vill jag framhålla, att tillskapandet av ovannämnda tjänster
kommer att medföra vissa omedelbara kostnadsökningar, men att
betydande besparingar ernås på längre sikt genom att behovet av personal
i bankkarriären minskas. Denna reducering av den s. k. bankpersonalen
kan givetvis realiseras först genom en minskad rekrytering.

Stockholm den 30 november 1954

Sture Laurén

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

Bil. 1 A.

PERSONALUPPGIFT (per 31/8 1954)

Ordinarie och extra ordinarie personal, ej tillhörande bankpersonalen

Manliga Kvinnliga Summa	Befattningar	Anm.	Lönegrad
1		1	övervaktmästare		Ca 20
1		1	Maskin mästare	Tjänsten numera	Ca 19
				i Ca 17
1		1	Föreståndare för mynt-		Ca 18
			räkningen
	4	4	Förste kontorsskr.		Ca 18
1		1	Bitr. övervaktm.		Ca 16
1		1	E. o. bitr. övervaktm.		Ce 16
	6	6	Kontorsskrivare		Ca 15
1		1	Maskinist	Tjänsten numera	Ca 15
				i Ca 14
1	2	3	E. o. kontorsskr.		Ce 15
1		1	Förste chaufför		Ca 14
9		9*	Förste bankvaktm.	10 ./. 1 i högre	Ca 13
				Ce-grad
	7	7	Kontorister	8 ./. 1 i högre	Ca 13
				Ce-grad
1		1	E. o. förste bankvaktm.		Ce 13
3	4	7	E. o. kontorister		Ce 13
1		i	Chaufför		Ca 12
23		23	Bankvaktmästare	AK	Ca 12
19		19	»	26 ./. 5 i högre	Ca 11
				Ce-grad
				./. 2 t. f. 13
2		2	Eldare		Ca 11
	15	15	Kameralbiträden	19 ./. 4 i högre	Ca 11
				Ce-grad
12		12	E. o. bankvaktm.		Ce 11
	12	12	E. o. kameralbitr.		Ce 11
	1	1	E. o. telefonist		Ce 9
	15	15	Kontorsbiträden	24 ./. 9 i högre	Ca 8
				Ce-grad
	43	43	E. o. kontorsbitr.		Ce 8
	5	5	»		Ce 6
78	114	192
* Härav	två st.	med vi	ikariatslöneförordnande.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 1

Bil. 1 B.

Omfattning:

Förslag till kursplan för utbildning till bankexpeditör

Organisation: Kursen föreslås organiserad som en korrespondenskurs och
för kursen utarbetas en särskild brevserie. Kursen studeras
enskilt av varje elev, och breven rättas av en kursledare med
biträde av tjänstemän i riksbanken.

När den teoretiska utbildningen avslutats fortsättes kursen
med en praktisk utbildning under en månad. Denna utbildning
är för avdelningskontorens elever förlagd till huvudkontoret
och för huvudkontorets till lämpliga avdelningskontor.
Den praktiska utbildningen avslutas med en veckas
praktisk-teoretisk kurs vid huvudkontoret, gemensam för
alla elever. Under denna vecka anordnas skriftliga och
muntliga avslutningsprov.

Kursen föreslås omfatta 15 brev och breven studeras på fritid.
Var tjugonde dag skall svar å breven insändas till kursledaren
för rättning. Under den teoretiska delen böra huvudkontorets
elever få tjänstgöra minst 14 dagar på sedelräkningsdetaljen.

Bankhistoria. Svensk kredit- och penningmarknad.

En affärsbanks organisation och riksbankens
inre och yttre organisation.

Kassarörelse.

Inlåningsrörelse.

-U tlåningsrörelse.

Ränteberäkning m. m.

Bankernas utrikesrörelse.

Värdepapper och valvsvård.

Riksbankens bokföring.

Riksbankens författningar m. m.
Korrespondens och upprättande av skrivelser.
Modem kontorsorganisation.

Svensk socialvård och sociallagstiftning.

A. Avdelningskontorens elever
1 :a -

Kursplan: (teoretiska	Brev	1 —
delen)	Brev	2 —
	Brev	3 —
	Brev	4 —
	Brev	5-7-
	Brev	8 —
	Brev	9 —
	Brev	10 —
	Brev	11 —
	Brev	12 —
	Brev	13 —
	Brev	14 —
	Brev	15 —

K urs plan:

(praktiska

delen)

2:a dagen: Allmän orientering om huvudkontorets
organisation m. m.

3:e—19:e dagen: Studier på olika arbetsgrupper.

De grupper, som skola studeras, äro:
Personalkontoret 1 dag

Kontorscentralen 2 dagar

Utlåningsexpeditionen 6 dagar

Inlåningsexpeditionen 2 dagar

Kassaexpeditionen 4 dagar

Statistikgruppen 1 dag

Utrikesavdelningen_1 dag

Summa 17 dagar

20:e—25:e dagen: Avslutningskurs och prov.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

B. Huvudkontorets elever

l:a— 4:e dagen: Kamrerstjänsten —

Låneärenden.

Växeldiskontering.

Avlöningsuträkning.

Bokföring.

5:e— 9:e dagen:

10:e—14:e dagen:

15:e—19:e dagen:

20:e—25:e dagen:

Registrator stjänsten —

Registrering.

Stakning.

Rapporter.

Låneindrivning.

Kassakontrollen — Bokföring.

HK-brev.

Avisskrivning.

Kassatjänsten — Sedel- och mynt räkning Kassarapporter.

Kassaavslutning.

Avslutningskurs och prov vid huvudkontoret.

Bilaga 2.

Yttrande avgivet av Riksbankstjänstemännens förening

Sedan Riksbankstjänstemännens förening beretts tillfälle inkomma med
yttrande över den av bankokommissarien Laurén i enlighet med särskilt
uppdrag verkställda utredningen angående vaktmästar- och biträdespersonalens
arbetsuppgifter får föreningen vördsamt anföra följande.

I den av riksbankschefen vid fullmäktiges sammanträde den 4 februari
1954 anmälda promemorian — de i denna promemoria uppdragna riktlinjerna
ha legat till grund för herr Lauréns utredning — anfördes bl. a.
att föreliggande behov av fortsatta utredningar rörande personal och arbetsuppgifter
icke innebure att utredning om en ny omorganisation av
banken vore aktuell, ehuru spörsmålen delvis vore av långsiktig natur.
Det torde stå klart att spörsmålen också äro relativt vittsyftande och bl. a.
även innefatta frågan om bankens arbetsuppgifter på längre sikt. Någon
utredning av dessa frågor har emellertid hittills icke igångsatts med undantag
för att åt en särskild kommitté uppdragits att utreda frågan om valutaärendens
handläggning m. m.

Enligt föreningens mening torde endast en utredning om riksbankens
uppgifter på längre sikt kunna ge hållpunkter för en bedömning av behovet
av personal i olika grader. För närvarande torde inom banken föreligga
vissa sysselsättningssvårigheter för en del yngre tjänstemän i bankkarriären.
Med en överflyttning av arbetsuppgifter från denna karriär
till »lägre» personal i enlighet med herr Lauréns utredning komma dessa
sysselsättningssvårigheter att accentueras. Föreningen vill därför redan
ur denna synpunkt i princip hävda att den nu aktuella utredningen — som
väsentligen bygger på oförändrade arbetsuppgifter inom banken och på
oförändrad arbetsvolym — icke bör läggas till grund för organisatoriska
förändringar förrän förutsättningar skapats för en bedömning av personalbehovet
i bankkarriären på längre sikt.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

De högre tjänsterna inom biträdeskarriären i riksbanken ha tillkommit
för att täcka behovet av arbetskraft för fullgörandet av de rutinmässiga
eller eljest mindre krävande arbetsuppgifter, som i relativt stor utsträckning
tillkommit inom banken under senare år. Det må härvid antecknas
att tjänster i nuvarande lönegraderna Ca 18 och Ca 13 tillkommo som en
följd av den Wallbergska omorganisationen 1943 — de hade tidigare icke
funnits — och att herr Wallberg beträffande de av honom föreslagna fyra
tjänsterna i dåvarande RA 14 (numera Ca 18) förutsatt placering två som
arbetsledare för sedelräkningen, tillika reservkassörer, en som arbetsledare
på statistikgruppen och en för deltagande i kontrollarbetet å räkenskapsavdelningen.

1947 års biträdesutredning har på sin tid gjort ett försök att systematiskt
ange de förutsättningar i fråga om arbetsuppgifternas omfattning och kvalitet
som böra föranleda placering av med skriv- och kontorsgöromål sysselsatt
biträdespersonal i lönegraderna 11, 13 och 15, medan utredningen
icke haft att taga ställning till biträdestjänster i högre lönegrader. De av
utredningen uppdragna allmänna riktlinjerna godkändes av 1952 års riksdag.
varvid det må antecknas att det av samtliga instansers uttalanden
framgår att utredningens krav på arbetsuppgifternas kvalitet i alla händelser
icke satts för lågt. Ehuru dessa riktlinjer icke äro direkt tillämpliga
inom riksbanken, torde de likväl kunna ge vissa hållpunkter för bedömandet
av vilka arbetsuppgifter som böra kunna fullgöras av biträdespersonalen
i olika grader i banken.

Som framgår av vad som ovan sagts torde det vara otvivelaktigt att
biträdesorganisationen inom riksbanken efter hand byggts ut med hänsyn
även till de kvalificerade arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande bankpersonal
icke är erforderlig. Likaså torde vid rekrytering av biträdespersonal
ha tillsetts att aspiranterna ha förutsättningar att i sinom tid kunna
fullgöra sådana arbetsuppgifter.

När nu bankokommissarien Laurén ifrågasätter ett överflyttande av arbetsuppgifter
från bankpersonalen till »lägre» personal anför han att
dessa uppgifter »äro av ett annat slag och fordra annan utbildning än
den, som kräves» av biträdespersonalen. Vidare anför han att de högsta
biträdestjänsterna, främst Ca 18-tjänsterna, »mera fått karaktären av befordringstjänster».

Föreningen hyser för sin del viss tvekan om hållbarheten av dessa utredningsmannens
bedömanden. Som framgår av vad ovan anförts har,
efter hand som nya arbetsuppgifter tillkommit inom riksbanken, biträdesorganisationen
utbyggts för att taga hand om sådana arbetsuppgifter, för
vilka personal ur bankkarriären icke är erforderlig. I konsekvens härmed
har också kompetenskravet för biträdespersonalen satts så högt som realexamen
eller normalskolekompetens, medan något kompetenskrav av allmänbildningsnatur
i regel icke förekommer inom statsförvaltningen i övrigt
för biträdestjänster i lönegraderna 8—15 och enligt biträdesutredningen
icke heller bör förekomma.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts torde det icke vara tvivel underkastat
att de av utredningsmannen föreslagna expeditörstjänsterna måste
ses som en utbyggnad av de nu befintliga högsta biträdestjänsterna. Föreningen
kan för sin del instämma i utredningsmannens åsikt att viss särskild
utbildning i princip erfordras för dessa tjänster. Till frågan om hur
denna utbildning bör organiseras torde föreningen få återkomma.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 2 31

Som framgår av vad ovan sagts har hittills organisationen inom riksbanken
varit så uppbyggd, att biträdespersonal i huvudsak använts för alla
arbetsuppgifter — utom rena vaktmästaruppgifter — för vilka icke personal
ur bankkarriären avsetts, varjämte dock viss personal ur vaktmästarkåren
överförts till samma uppgifter. Detta innebär endast att nämnda
vaktmästare övergått till biträdeskarriären, och härom är intet att säga
i den mån erforderliga kvalifikationer varit för handen.

Föreningen har ovan anfört att biträdesutredningens riktlinjer icke direkt
kunna tillämpas inom riksbanken, medan de kunna ge vissa hållpunkter
för en bedömning av lönesättningen även inom banken. Föreningen
håller det för en brist i herr Lauréns utredning att den icke alls
gått igenom löneställningen för den biträdespersonal, som sysselsättes med
kvalificerade uppgifter, och jämfört denna löneställning med vad som
skulle ha tillämpats om biträdesutredningens riktlinjer hade iakttagits.
Föreningen torde senare få närmare precisera ett antal fall, där löneställningen
för biträdespersonal torde vara för låg.

Föreningen utgår från att de av utredningsmannen ifrågasatta expeditörstjänsterna
komma att vara fast placerade. Utan att för närvarande
beröra frågan om en placering av de lägsta ordinarie tjänsterna i bankkarriären
— Ca 21 och Ca 23 -— vill föreningen hemställa att tidigare beslut
att inga tjänster i biträdeskarriären skola vara placerade upptagas
till omprövning. Enligt föreningens mening föreligger starka skäl för en
placering av i allt fall samtliga ordinarie tjänster i Ca 13, Ca 15 och Ca 18
inom biträdeskarriären.

Föreningen torde härefter få övergå till en detaljgranskning av de i
utredningen gjorda förslagen, varvid utredningens rubriker följas.

Förslag till nya tjänster

Huvudkontoret

a) dagkassan

I princip har det hittills tillsetts att den tjänsteman under lönegraden
Ca 25 (för närvarande lönegraden Ca 23), som erfordras på denna arbetsgrupp,
är en äldre erfaren tjänsteman i Ca 23, som kan ifragakomma föi
vikariatsförordnande på Ca 25-tjänst och därmed följande kassavårdsansvar.
Enligt föreningens mening finnes ingen anledning att frångå denna
princip; det måste föreligga stort intresse av att kunna låta en ständigt
på gruppen tjänstgörande tjänsteman rycka in vid förfall för någon av
kassavårdarna. Detta hindrar icke att arbetsuppgifter likväl kunna finnas
på gruppen för en expeditörstjänst. Den ansvällning av sedelvolymen, som
ägt rum och fortlöpande äger rum, synes peka på att en förstärkning av
såväl denna grupp som efterföljande under b) och c) omnämnda blir nödvändig.

b) Sedelräkning sdetaljen

Mot utredningens förslag för denna grupp finner föreningen ingen anledning
till erinran. Det må dock påpekas, att den nya expeditörstjänsten
icke från början får vara reserverad för den ena eller den andra inom
eller utom gruppen tjänstgörande tjänstemannen utan att den tillsättes,
som vid prövning i vederbörlig ordning befinnes mest skicklig och lämplig.

Ranknutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

c) Sedelkontoret

Föreningen har intet att erinra mot utredningens förslag, varvid dock
bör påpekas att även de arbetsuppgifter som för närvarande fullgöras av
en sedelutdelare i Ca 18 och av ett biträde i Ca 18, som mottager färdigskurna
sedlar in. in., äro av klart expeditörsmässig karaktär.

d) Utlåning sexpeditionen

Enligt föreningens mening är det fullt befogat att förstärka bosättningslånedetaljen
med ett antal bankexpeditörer. Föreningen vill emellertid
på nuvarande stadium icke gå närmare in på bär aktuella problem utan
torde få återkomma. Föreningen vill endast förutskicka att löneställningen
även efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag genomsnittligt
måste betraktas som för låg med hänsyn till arbetsuppgifternas
kvalitet och att vissa tjänster torde böra hänföras till bankkarriären.

e) Avdelningskontoren

Mot utredningsmannens tanke att överföra kassörsarbetet på expeditörspersonalen
hyser föreningen av olika skäl stark tveksamhet. Den erfarenhet,
som hittills kunnat vinnas av de fall, där personal utom bankkarriären
använts för kassörsarbetet, är icke tillräcklig för att motivera ett
systematiskt överförande av kassörstjänsterna till »lägre» tjänster än Ca 23.

Föreningen vill härvid erinra om att i riksbanken kassörstjänsten avgammal
hävd hänförts till lönegrad i bankkarriären — Ca 23 — på grund
av de ojämförligt stora kontantvärden dess innehavare ha att expediera
och ha vård om. Det räcker enligt föreningens mening icke att endast peka
på de olika arbetsmoment och den allmänna banktekniska kunskap, denna
tjänst kräver, när dess lönelägen skall bedömas. Det ansvar, den medför,
och den säkerhet för banken, som dess tämligen självständigt arbetande
innehavare skall vara en borgen för, ställer enligt föreningens mening
oavvisligt krav på att denna tjänst skall ligga i ett för banken och tjänstens
innehavare betryggande löneläge. Den bör enligt föreningens mening
icke förvandlas till en slutgrad, som en tjänsteman vid relativt låg levnadsålder
når upp till, utan bör, som nu är fallet, vara en genomgångstjänst
avsedd att skapa en gedigen bakgrund för en tjänsteman, som i framtiden
kommer att syssla med större kassavårdande uppgifter.

Föreningen har härmed icke gjort någon som helst eftergift på det självklara
kravet, att omutlig hederlighet oundgängligen fordras av var och
en av riksbankens befattningshavare. Men föreningen har att med beklagande
konstatera en strävan till nedvärdering av riksbankens kassörstjänster
samtidigt med att en oavbruten stegring av sedelvolymen pågår.
Föreningen kan icke underlåta att peka på de risker för avtrubbning av
respekten för kassörsarbetet, som en nedvärdering av ifrågavarande tjänst
innebär, en utveckling, som enligt föreningens mening på allt sätt bör
undvikas. Föreningen vill också som jämförelse erinra om att kassörstjänsten
i riksgäldskontoret är placerad i lönegraden Ca 25.

Ur ovan anförda synpunkter kan föreningen icke biträda utredningsmannens
förslag om överförande av vissa av avdelningskontorens kassörstjänster
från bankkarriär till bankexpeditörskarriär.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 2

Utbildningsverksamhet och kompetenskrav

Expeditörskurs

Mot den allmänna tankegången bakom utredningens förslag har föreningen
intet att erinra. Föreningen förutsätter, att den teoretiska utbildningen
sker parallellt med en praktisk utbildning i det dagliga arbetet.
Den överblick av olika arbetsuppgifter inom banken som kursdeltagarna
erhålla under den förutsatta »praktiska utbildningen» under en månad är
dock otillräcklig och måste kompletteras med deltagande i det praktiska
arbetet på olika arbetsgrupper och olika avdelningskontor under den
teoretiska delen av utbildningsåret.

Beträffande de av utredningsmannen föreslagna kvalifikationsgrunderna
för tillträde till expeditörskurs vill föreningen i följande avseenden
göra erinringar.

Vad först beträffar den teoretiska underbyggnaden måste föreningen
ställa sig frågande till att för tjänster som motsvara de högsta av nuvarande
biträdestjänsterna ställas formella kompetenskrav som genomsnittligt
äro lägre än de som nu gälla för de lägsta biträdestjänsterna. Någon
anledning att ställa andra kompetenskrav än som enligt bankoreglementet
gälla för biträdestjänsterna synes icke föreligga. Dispensmöjlighet föreligger
redan enligt bankoreglementet men bör, såsom tidigare framhållits
från föreningens sida, användas med betydande försiktighet.

Mot kravet på erfarenhet av praktiskt bankarbete är intet att erinra,
varvid dock »bankarbete» bör understrykas.

Kravet på innehav av tjänst i lägst 11 :e lönegraden för tillträde till
bankexpeditörskurs skulle innebära ett steg tillbaka i förhållande till den
utveckling mot en fullständig tillämpning av principen om lika lön för
män och kvinnor, som sedan lång tid pågår i Sverige. 11 :e lönegraden
innebär i fråga om ordinarie tjänst bottenlönegrad för vaktmästarna i
riksbanken, men för den kvinnliga biträdespersonalen en befordrad tjänst
över bottenlönegraden, som här är Ca 8. Om utredningsmannen med detta
krav vill från bankexpeditörskurs utesluta sådan personal, som icke har
tillräcklig praktisk erfarenhet, kan detta ske med hjälp av övriga kvalifikationsgrunder.
Å andra sidan kan ett bibehållande av kravet på ll:e lönegraden
utesluta ett biträde, som i övrigt är väl kvalificerat men som av
ena eller andra anledningen icke hunnit få befordran över bottenlönegraden.
Föreningen måste därför bestämt motsätta sig detta kravs bibehållande.

Kravet på viss högsta ålder för tillträde till expeditörstjänst torde enligt
föreningens mening få betraktas som ett principkrav, som icke får uppehållas
så länge någon nu i banken anställd person över den angivna åldern
av andra skäl kan komma i fråga.

Mot utredningsmannens åtgärd att till den första kursen redan nu nominera
vissa personer vill föreningen anföra, alt endast en fullständig inventering
även inom biträdeskåren av de personer som kunna komma i fråga
för den första expeditörskursen kan läggas till grund för en nominering.

Lone ställ ning, befordringsgång och tjänstebenämningar

Mot bakgrunden av vad föreningen här ovan anfört i fråga om expedilörstjänsternas
hemmahörande i biträdeskarriären synes det uppenbart
att de extra ordinarie tjänsterna före ordinarieblivandet böra erhålla

3 Bi haag till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 21

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 3

samma tjänstebenämningar som motsvarande biträdestjänster. Mot löneställning
och befordringsgång i övrigt är enligt föreningens mening intet
att erinra. Befordringsgången efter genomgången expeditörskurs skulle
sålunda bli: extra ordinarie kontorist (Ce 13) tre år — extra ordinarie
kontorsskrivare (Ce 15) tre år — bankexpeditör (Ca 17) och i vissa fall
förste bankexpeditör (Ca 19). De nuvarande tjänsterna som förste kontorsskrivare
i Ca 18 böra i samband härmed föras över stat och efter hand
som avgång sker ersättas med expeditörstjänster i Ca 17—Ca 19. Härvid
bör dispens från kravet på expeditörskurs i viss utsträckning kunna ges
för nuvarande kontorsskrivare i Ca 15 och kontorister i Ca 13 i den mån
erforderlig reell kompetens för expeditörstjänst föreligger.

Föreningen har icke anledning att gå in på de frågor som rests av utredningsmannen
inom vaktmästarkårens arbetsområde. På en punkt vill
föreningen dock göra en erinran. Utredningsmannen har i fråga om intendenturkontorets
organisation ansett den nuvarande kammarskrivartjänsten
där »med fördel» kunna överföras till en förrådsmästartjänst i Ca 18.
Enligt föreningens mening är behovet av en tjänsteman ur bankkarriären,
som kan avlasta intendenten bl. a. arbete i samband med upprättande av
skrivelser, arkivärenden m. m., minst lika stort som behovet av den föreslagna
förrådsmästaren, varför den sistnämnda tjänsten icke utgör motiv
för ett slopande av den befintliga bankkarriärstjänsten.

Slutligen får föreningen vördsamt anhålla att i enlighet med gällande
bestämmelser få föra muntliga förhandlingar med riksbanken om den aktuella
utredningen. Föreningen förbehåller sig att vid förhandlingarna få
ytterligare utveckla sina synpunkter på utredningen i dess helhet och i
detaljer.

Stockholm den 15 januari 1955

för Riksbankstjänstemännens förening
W. GARÉN

Nils Bjärtun

Bilaga 3

Yttrande avgivet av Civilförvaltningens personalförbund

Genom Direktionens beslut den 10 december 1954 har sektionen beretts
tillfälle inkomma med yttrande över av bankokommissarien Sture Laurén
verkställd utredning beträffande vaktmästar- och biträdespersonalens
arbetsuppgifter m. m. Till grund för utredningsarbetet förelåg en av riksbankschefen
Mats Lemne den 4 februari 1954 dagtecknad promemoria angående
vissa personal- och organisationsfrågor.

Utredningsmannen har fattat sitt uppdrag att avse
dels frågan att i vidgad omfattning använda personal från vaktmästaroch
biträdeskategorierna för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän
i högre grader, samt framlägga förslag till nyinrättande och lönegradsplacering
av dylika tjänster, ävenså förslag till kompetenskrav, tjänstebenämningar
och utbildningsverksamhet för ifrågavarande personal,
dels frågan om eventuella ändringar av tjänstebenämningar för nuvarande
tjänster inom vaktmästarkarriären.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 År 1955; bilaga 3 35

Utredningsmannens strävan att personalens formella och reella kompetens
mera anpassas efter arbetets art och i samband därmed förslaget
om inrättande av en ny personalkategori — bankexpeditörskarriären^ -synes sammanfalla med de synpunkter bankoutskottet givit uttryck åt i
sitt utlåtande nr 15/1950 beträffande rationalisering och effektivisering i
riksbanksarbetet. Då denna del av utredningen innefattar tidigare önskemål
får sektionen, med vissa nedan angivna synpunkter, ge uttryck åt
sin tillfredsställelse med utredningens resultat.

Bankexpeditörskarriären:

För inträde i expeditörskursen bör enligt utredningen den teoretiska
underbyggnaden vara realexamen eller på annat sätt förvärvade motsvarande
kunskaper framför allt i matematik, modersmål, engelska och/eller
tyska. Undantag från dessa krav på formell kompetens bör dock i särskilda
fall kunna göras.

I detta sammanhang vill sektionen erinra, att den av Kungl. Maj:t tillsatta
kompetensutredningen — regeringsrådet O. H. Klackenberg och professor
R. Voxén — i sitt under hösten 1954 till civildepartementet överlämnade
första betänkande föreslagit, att realexamen som kompetenskrav
avskaffas vid postverket, statens järnvägar och televerket och ersättes
med krav på kunskaper, motsvarande betyget godkänd i realexamen, i
vissa angivna ämnen. Motsvarande bör även gälla om stadganden om normalskolekompetens,
vilken kompetensutredningen ur nu aktuella synpunkter
finner likvärdig med realexamen. Till kompetenskraven bör dessutom
alltid fogas en dispensregel. Kompetensutredningen förutsätter att
även andra myndigheter än de nämnda kommunikationsverken — därest
Kungl. Maj:t godtager utredningens ståndpunkt — anmodas inkomma med
förslag till omformulering i överensstämmelse med nu angivna riktlinjer
av berörda delar av gällande bestämmelser.

Sektionen vill föreslå, att kompetenskraven för riksbanken utformas i
överensstämmelse med vad kompetensutredningen föreslagit.

För inträde i expeditörskursen föreslås en maximiålder av 40 år, dock
med möjlighet till dispens. Sektionen får hemställa, att för vaktpersonal,
som vid förslagets genomförande icke oväsentligt uppnått den maximerade
åldern, dispensvägen icke tillämpas alltför snävt för inträde i kursen.

Efter genomgången godkänd kurs föreslås viss befordringsgång i lönegraderna
Ce 13, Ce 15 och Ca 17 samt eventuellt Ca 19, efter i regel minst
3 år i varje lönegrad intill lönegraden Ca 17. För de tjänstemän, som avancerat
från vaktmästarkarriären och som innehar ett betydande antal
tjänsteår inom riksbanken, synes det vara skäligt att under en viss övergångstid
den i förslaget angivna kvalifikationstiden i varje lönegrad förkortas
så att första ordinarie lönegraden Ca 17 uppnås inom en gynnsammare
tidrymd än den angivna, i vissa fall med befordran direkt till sistnämnda
lönegrad.

Vaktmästarkarriären:

Enligt herr Laurens förslag skulle vaktmästarkarriären tillföras 1 tjänst
i lönegraden Ca 18, 1 tjänst i lönegraden Ca 13 samt chaufförstjänsten i
Ca 14 höjas till lönegraden Ca 16. Vidare skulle chaufförstjänsten i Ca 12
vid uppkommen vakans utgå ur personal- och tjänsteförteckningen.

Bankoutskottets utlåtande nr 27 År 1955; bilaga 3

Sektionen vill även i detta sammanhang framföra sitt erkännande åt
utredningsmannens förslag att tillföra vaktmästarkåren ett antal tjänster
med fördelaktigare löneställning, utan att sektionen därför frångår sin
tidigare ståndpunkt om en lämpligare avvägning av tjänsterna inom vaktmästarkarriären
såväl med hänsyn till arbetets art som till löneställningen.

Förrådsmästartjånsten i Ca 18 och transportförmanstjänsten i Ca 16

Sektionen vill giva sin anslutning till det av utredningsmannen framförda
förslaget i berörda avseende.

Förste bankvaktmästartjänsten i Ca 13

Under hänvisning till den stora ansvällningen av betalningsmedel, som
medfört ökat arbete och ökat ansvar för den med kassatjänst sysselsatta
personalen, icke minst i fråga om mynträkningen, bär utredningsmannen
föreslagit inrättande av en förste bankvaktmästartjänst i 13:e lönegraden,
vilken vore avsedd att biträda föreståndaren och intaga förmansställning i
förhållande till den övriga å mynträkningen tjänstgörande personalen.

Förslaget innefattar de önskemål, som tidigare framförts, ehuru sektionens
uppfattning om placering i lönehänseende icke helt sammanfaller med
utredningsmannens förslag. Tiden före år 1936 utfördes arbetet med silvermynten
av personal lägst i kammarskrivargraden medan vaktpersonalen
hade hand om bronsmynten. Tiden därefter har arbetet å detaljen — frånsett
delvis föreståndaren — utförts uteslutande av vaktpersonal. Då arbetet
å avdelningen icke kan hänföras till det som regelmässigt åvilar vaktmästare
och därtill ökat i icke oväsentlig grad sedan det helt överfördes att
ingå i vaktpersonalens tjänsteåliggande, och då den föreslagna tjänsten
avser att biträda föreståndaren och intaga förmansställning gentemot övrig
å detaljen tjänstgörande personal, hade sektionen förväntat att större
hänsyn tagits till tjänstens karaktär i förslaget till lönegradsplaceringen.
Sektionen får därför hemställa att tjänsten placeras i lönegraden Ca 16.

Chaufförstjcinsten i Ca 12

Utredningsmannen har föreslagit att, med hänsyn till att svårigheter
icke synas föreligga att få behovet av chaufför täckt vid intagning av
aspiranter till bankvaktmästartjänster, tjänsten som chaufför i lönegraden
Ca 12 vid inträffad vakans utgår ur tjänste- och personalförteckningarna.

I sin motivering till den föreslagna tjänsten som transportförman i riksbanken
har utredningsmannen bl. a. framhållit bilparkens utökning och
att antalet värdetransporter stigit avsevärt. Vidare ha jämförelser gjorts
med förhållanden vid postverket. Analogt härtill torde vara att även jämföra
löneställningen för chaufförer, som utföra postverkets värdetransporter.
Postverkets bilförare, med placering vid postdirektionen och som utföra
värdetransporter till och från Stockholm 1 och Stockholm Ban, äro
placerade i lönegraden Ca 12 med tjänstebenämningen postiljon. Det torde
icke vara troligt att riksbankens värdetransporter, vare sig ur ansvars- eller
värdesynpunkt, kan ligga efter postverkets. Sektionen får hemställa att
chaufförstjänsten i Ca 12 vid inträffad vakans må återbesättas och sålunda
kvarstå i tjänste- och personalförteckningarna.

Bankontskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga i

Ändring av tjänstebenämningarna

Vid en tjänsteförteckningsrevision eller då en tillkallad lönekommitté
fått i uppdrag att pröva löneställningen för en personalgrupp, i synnerhet
om denna tillhör vaktmästarskiktet, har det visat sig att sakkunskapen i
allt väsentligt fastnat vid tjänstebenämningen, medan arbetets art varit det
oväsentliga. Då sektionen ansåg att arbetsprestationerna skulle vara avgörande
vid prövningen av en lönefråga, hemställdes i samband med 1952
års tjänsteförteckningsrevision om en översyn av tjänstebenämningarna,
vilka borde vara mera i överensstämmelse med arbetets art. F ramställningen
föranledde icke till någon åtgärd. Med beklagande har framställningen
i stort sett icke heller under den nu verkställda utredningen vunnit
beaktande. Sektionen har sålunda anledning att återkomma till ärendet
vid ett annat tillfälle.

De synpunkter, som sektionen sålunda i det föregående framfört, omfatta,

att kompetenskravet för inträde i expeditörskursen utformas i enlighet
med kompetensutredningens för statsförvaltningen förslag;

att dispenser beträffande levnadsåldern för inträde i kursen övergångsvis
tillämpas i erforderlig utsträckning;

att befordran till lönegraden Ca 17 inom expeditörskarriärenövergångsvis
skall kunna påräknas något snabbare för vaktmästare med lång tjänstetid
inom riksbanken och som under flera år sysselsatts med arbete, som
faller inom karriären;

att den föreslagna tjänsten som bitr. föreståndare i mynträkningsdetaljen
måtte placeras i lönegraden Ca 16; och

att chaufförstjänsten i Ca 12 vid vakans måtte kvarstå i tjänste- och
personalförteckningarna och tillsättas i vanlig ordning.

Med vördsam hemställan om största möjliga hänsyn till sektionens i
det föregående framförda synpunker får sektionen anhålla att direktionen
ville utverka bifall till förslagen i utredningen.

Stockholm den 19 januari 1955

CIVILFÖRVALTNINGENS PERSONALFÖRBUND
Avdelning 3, riksbankssektionen
F. HUGLOW

/ Oscar Lundberg

Bilaga A

Protokoll fört vid förhandlingar den 1
februari 1955 mellan Sveriges riksbank och
Riksbankstjtinstemännens förening.

Närvarande: för riksbanken: herrar Hall (ordförande), Ekengren och
Laurén. För riksbankstjänstemännens förening: herrar Garén, Edlund och
Lange, fröken Säther, fröken Willner och herr Bjärtun samt ombudsmannen
i SR herr Ulfeld, som sekreterare undertecknad Karin Winberg.

Till att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågos herrar Ekengren
och Garén.

Förhandlingarna ägde rum på begäran av Riksbankstjänstemännens för -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 4

ening i anledning av en av herr Laurén den 30 november 1954 framlagd
utredning rörande vaktmästar- och hiträdespersonalens arbetsuppgifter.

Herr Ulfeld anförde inledningsvis, att han ansåge tillskapandet av en
bankexpeditörskarriär som det viktigaste i utredningsmannens förslag. Det
vore ur principiella synpunkter intet att invända mot åtgärden som sådan
— den stode ju också i överensstämmelse med de allmänna strävandena
inom statsförvaltningen i övrigt att söka effeklivl utnyttja den tillgängliga
arbetskraften genom att överflytta härför lämpliga uppgifter till personal
med lägre utbildning — men det vore då också av betydelse att man verkligen
undersökte hur en dylik utveckling skulle komma att inverka på befordrings-
och tjänstgöringsförhållandena för berörda kategorier av tjänstemän.
Därvid kunde först och främst konstateras, att vaktpersonalen
bleve den ojämförligt mest gynnade parten om utredningsmannens förslag
genomfördes, och herr Ulfeld efterlyste anledningen härtill. Detta måste
anses såsom en säregen åtgärd med hänsyn till den i Sverige allmänna anslutningen
till principen om lika lön; vakt- och biträdespersonal borde
följaktligen på lika villkor kunna konkurrera om tjänsterna i expeditörskarriären,
och den uttagas som befunnes mest lämpad för arbetet. Vidare
vore den frågan öppen hur det skulle förfaras med de tjänstemän, vilkas
arbetsuppgifter överflyttades till expeditörerna. över huvud hade man önskat
erhålla upplysning om riksbankens arbetsuppgifter på längre sikt.
Den nu föreliggande utredningen berörde icke alls denna viktiga fråga.
Riksbankschefen Lcmne hade i sina direktiv till utredningsmannen framhållit,
att avsikten icke vore en ny omorganisation, men med hänsyn till
att stora förändringar i riksbankens arbetsuppgifter ägt rum hade det
varit önskvärt att verksamheten i riksbanken som helhet kunnat undersökas
och en långsiktig organisationsplan fastställas. Herr Ulfeld framhöll
slutligen den betydelse det hade för tjänstemännens arbetsvilja och allmänna
trygghetskänsla att klarhet skapas om deras arbets- och befordringsförhållanden.

Herr Laurén hänvisade till de direktiv han hade haft att följa i sitt arbete.
Utredningsuppdraget hade således ej avsett hankens personalorganisation
i dess helhet utan begränsats till att omfatta frågor som berörde
vaktmästar- och biträdespersonalen. En prognos för riksbankens arbetsuppgifter
och personalbehov på längre sikt vore svår att ställa, eftersom
man aldrig skulle kunna överblicka alla de omständigheter, som kunde
komma att påverka den framtida verksamheten i hanken. Personalorganisationen
borde vara elastisk, så att den kunde anpassas efter växlande förhållanden.
Den nu verkställda utredningen hade utgått från de arbetsuppgifter,
som vore för handen, och den arbetsvolym som kunde beräknas
föreligga under överskådlig framtid. Den kunde icke anses föregripa en
ev. kommande översyn av organisationen inom hankkarriären. De relativt
fåtaliga tjänster, som nu i första hand föreslagits bli överflyttade från
bankkarriären till expeditörskarriären, vore rutintjänster av det slag, som
man väl vore ense om att de icke borde bestridas av befattningshavare
tillhörande bankpersonalen. Ytterligare arbetsuppgifter skulle kunna överföras
till den nya karriären men — som i utredningen påpekats — hade
hänsyn tagits till att den nuvarande personalen i bankkarriären måste till
fullo utnyttjas. Några sysselsättningssvårigheter, som föreningen i sitt
skriftliga yttrande omnämnt, förelåge näppeligen, men det vore otvivelaktigt
så, att eu del bankpersonal f. n. hade arbetsuppgifter, som ej vore
tillräckligt kvalificerade. Då nyrekrytering av bankpersonal ej skett sedan

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 4

1952 och då det sedan dess varit eu ganska stark avgång av yngre bankpersonal,
hade det personalöverskott inom bankkarriären, som förefunnits
de senaste åren, snabbt reducerats och kunde beräknas inom en nära framtid
vara eliminerat. Beträffande likställighetsprincipen förklarade utredningsmannen
sig icke ha haft för avsikt att på något sätt gynna en viss
part. Konkurrensen skulle vara fri och villkoren lika för alla.

I detta sammanhang meddelade herr Ekengren, att något formellt krav
på att tjänstemännen skulle innehava lägst 11 :e lönegraden för att få tillträde
till expeditörskurserna — såsom utredningsmannen föreslagit — icke
komme att uppställas. Fullmäktige hade nämligen uttalat sig för ett slopande
av nämnda villkor. Beträffande omfattningen av riksbankens framtida
arbetsuppgifter trodde herr Ekengren, att några beslut härom — åtminstone
av större räckvidd ■— icke komme att fattas av riksdagen inom
de närmaste åren. De nya arbetsuppgifter, som eventuellt komme att tillföras
riksbanken, ansåg han icke skulle påverka arbetet i stort, och någon
anledning så snart efter det att herr Lemne slutfört sin utredning ingå
på en ny sådan förelåge inte heller enligt herr Ekengren.

Herr Garén erinrade om de genomgripande förändringar som ägt rum
för riksbankens vidkommande genom inrättandet av den statliga affärsbanken
och genomförandet av omorganisationen år 1952. Mot bakgrunden
härav ansåge föreningen det synnerligen angeläget, att samtliga organisationsproblem
som omnämnts i riksbankschefen Lemnes promemoria av
februari 1954 bleve föremål för behandling och även att dessa frågor löstes
i ett sammanhang. Dels borde komma till stånd en utredning av bankpersonalens
arbetsuppgifter och dels en genomgång av de arbetsuppgifter, som
utfördes av biträdespersonalen.

Avdelningskontorens synpunkter på utredningen framfördes av herr
Lange, vilken önskade höra något om den personalorganisation, som bankledningen
tänkt sig för kontoren. Eftersom antalet tjänstemän i bankkarriären
vore begränsat, måste man vid inträffade oförutsedda ledigheter
erhålla förstärkning från andra kontor, och dyra rese- och traktamentskostnader
bleve följden, påpekade herr Lange. Med hänsyn härtill måste
betänkligheter framföras mot en ytterligare minskning av personal i bankkarriären.
Vid en del kontor bestrides nu kassörstjänsten av icke ordinarie
personal ur denna. Skulle fullmäktige trots föreningens invändningar överföra
dessa kassörstjänster till den planerade expeditörskarriären bör ändå
den icke ordinarie tjänstemannen få kvarstanna vid kontoret i fråga.

Med anledning av herr Langes inlägg uttalade herr Laurén, att det vid
de mindre kontoren borde vara tillräckligt att där, förutom direktör, tjänstgjorde
kamrer, kamrersassistenten, expeditör, vaktmästare samt erforderligt
antal biträden. På en fråga av herr Lange meddelade herr Laurén
vidare, att meningen vore att de kontorsbiträden, som genomgått expeditörskursen,
skulle kunna inträda i och erhålla befordran inom expeditörskarriären
utan att behöva gå vägen över huvudkontoret. Bankexpeditör
förutsattes under kortare tid kunna vikariera för kamrersassistent, däremot
icke å högre tjänst. När expeditör vore frånvarande kunde man utgå från
att ett kompetent biträde eller bankaspirant, om sådan funnes att tillgå,
finge övertaga expeditörsarbetet.

Frågan om avsikten vore att bankexpeditörstjänstcrna skulle vara fast
placerade lämnades öppen av utredningsmannen under motivering
att diskussionen härom finge upptagas i annat sammanhang och
vid senare tidpunkt. Såsom förklaring till varför sex vaktmästare i utred -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 4

ningen förutsattes erhålla tillträde till den första expeditörskursen framhöll
herr Laurén, att man i första hand hade velat bereda de personer,
som redan sedan längre tid vore sysselsatta med det aktuella arbetet och
skötte det tillfredsställande, möjlighet att komma in i den nya karriären.
Det vore sålunda endast avsett såsom en övergångsanordning utan prejudicerande
verkan.

Föreningens representanter erinrade om att inom bosättningslånedetaljen
samma slags tjänstemannaarbete utfördes av såväl vaktmästar- som biträdespersonal.
Det syntes därför angeläget, att även samma möjlighet bereddes
dessa tjänstemän att konkurrera till expeditörskarriären. Innan man
fastställde, vilka som skulle äga tillträde till kursen, måste man enligt föreningens
mening företaga en allmän översyn över vilka biträden som vore
kvalificerade för expeditörsuppgifter och detta utan hänsyn till om avsikten
vore att inrätta expeditörstjänst å den avdelning, där de tjänstgjorde,
eller icke. Vidare ifrågasattes huruvida det vore rationellt att upprätthålla
två karriärer, och om icke i huvudsak samma resultat skulle kunna uppnås
med en utbyggd biträdeskarriär, vilken även skulle medföra väsentliga kostnadsbesparingar.
Föreningen framförde vidare sitt gamla krav på att kassörstjänsterna
vid avdelningskontoren skulle höjas och och kritiserade
kraftigt att — såsom i några fall skett — biträden i lönegraden Ca 8 tjänstgjort
som kassörer, men även 15 och 17 lönegraderna ansågos för låga, och
man erinrade om att riksgäldskontorets kassör vore placerad i 25:e lönegraden.

Herr Ekengren ansåg däremot, att det vore till fördel även för tjänstemännen
med den dubbla karriären. Expeditörstjänsterna fungerade som
en sporre till förkovran, och systemet hade visat sig fungera väl hos andra
statliga verk, såsom exempelvis i postverket. Löneställningen för kassörerna
till 15 och 17 lönegraderna överensstämde med den av postverket
tillämpade för postexpeditörer, respektive förste postexpeditörer. I vad
mån man bedömde tjänsten i riksbanken såsom svårare eller lättare än
motsvarande befattning i postverket vore ju beroende av vars och ens
personliga uppfattning. Emellertid vore det otvivelaktigt för stor personal
i lönegraden Ca 21 — 70 st. tjänster.

Med anledning av den av föreningen i det skriftliga yttrandet framförda
anmärkningen mot att det för erhållande av ordinarie biträdestjänst uppställdes
krav på realexamen eller s. k. normalskolekompetens medan motsvarande
krav icke uppställts för tillträde till expeditörskarriären, meddelade
herr Ekengren, att fullmäktige hade för avsikt att göra framställning
till riksdagen om slopande av de i bankoreglementet intagna formella
kompetensvillkoren för biträdespersonalen. Herr Ekengren uttalade den
meningen, att det vore väl så, att ett gott folkskolebetyg vore mera värdefullt
än ett dåligt realskolebetyg.

Sedan föreningsrepresentanterna hänvisat till de ytterligare synpunkter
på utredningen som de framlagt i sitt yttrande till fullmäktige avslutades
förhandlingarna.

In fidem
Karin Winberg

Justeras:

David Hall

Hjalmar Ekengren

W. Garén

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 5

Bilaga 5

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Genom beslut av bankofullmäktige den 2 december 1954 erhöll jag i
uppdrag att utreda frågan om löneställningen för maskin-, eldare- och
reparatörspersonalen vid riksbanken.

Sedan utred lingsuppdraget nu slutförts, får jag härigenom vördsamt
redovisa mina synpunkter på frågan och framlägga de förslag, vartill den
verkställda undersökningen givit anledning.

Inledning

I de för riksbanken nu gällande tjänste- och personalförteckningarna finnas
följande tjänster för bankens maskin- och eldarpersonal upptagna:

1 maskinmästare i lönegraden Ca 17

1 maskinist i lönegraden Ca 14 samt

2 eldare i lönegraden Ca 11.

Denna lönegradsplacering fastställdes vid den omorganisation av riksbanken,
som beslutades av 1943 års riksdag. Närmast dessförinnan benämndes
de båda förstnämnda befattningshavarna maskinist och biträdande
maskinist och hade löneställning motsvarande de nuvarande
lönegraderna Ca 19 och Ca 15.

Vid sänkningen av tjänsternas lönegradsplacering fingo ifrågavarande
befattningshavare givetvis personligen bibehållas vid sin innehavande löneställning.
Då de fortfarande inneha sina tjänster, uppbära de därför alltjämt
såsom maskinmästare och maskinist lön enligt lönegraden Ca 19 resp.
Ca 15.

Under innevarande år avgå maskinmästaren och en av eldarna med
pension.

Frågan om löneställningen för här ifrågavarande personal bär senast
prövats av den av delegerade för riksdagens verk den 28 maj 1952 tillsatta
kommittén'' (1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk).
Kommittén har beträffande denna personal bl. a. framhållit, att enligt en
inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning den nuvarande uppsättningen
av tekniska tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå
väsentligen avviker från den, som bedömts såsom normal för fasta
maskinanläggningar av ifrågavarande storlek och beskaffenhet inom statsförvaltningen
i övrigt. Det borde betraktas som ett önskemål, att en anpassning
till normalorganisationen komme till stånd. Kommittén hade
emellertid funnit sig böra föreslå, att en dylik anpassning övervägdes
successivt i den mån tjänsterna bleve vakanta, varvid möjlighet funnes att
beakta eventuellt inträdda ändringar i förhållandena. Vad kommittén sålunda
anfört och föreslagit föranledde ingen erinran från fullmäktige i
riksbanken eller fullmäktige i riksgäldskontoret. Sistnämnda fullmäktige
framhöllo emellertid att man vid en kommande omprövning av löneställningen
för ifrågavarande personal icke borde underlåta att taga hänsyn
till de speciella tjänstgöringsförhållanden, som råda i riksdagshuset och
som för övriga personalgrupper motiverat en relativt hög löneställning.

Hänsyn till speciella tjänstgöringsförhållanden torde också böra tagas
vid bedömningen av löneställningen för här ifrågavarande personal i riksbanken.

4 liihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 27

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 5

Arbetsuppgifter och löneställning

Som förenämnda kommitté framhållit, bestämmes numera i allmänhet
inom statsförvaltningen löneställningen för personal vid fasta maskinanläggningar
i anslutning till av 1951 års riksdag godkända grunder efter ett
normalschema för personaluppsättningen, vilket baserar sig på en av byggnadsstyrelsen
i samråd med representanter för vissa andra verk verkställd
klassificering av anläggningarna. 1 enlighet med denna klassificering skulle
personaluppsättningen vid en maskinanläggning av den storleksordning,
som förekommer i riksbanken — om ändring icke förutsättes skola ske
i tolala antalet tjänster — vara följande.

1 maskinist i 13:e lönegraden

1 eldare i ll:e lönegraden

2 eldare i 10:e lönegraden.

Det ligger i sakens natur, att vid en dylik schematisk lönegradsplacering
hänsyn icke kunnat tagas till speciella arbetsförhållanden vid de olika
arbetsplatserna eller till de särskilda arbetsuppgifter, som kunna hava
ålagts personalen utöver det normala arbetet med skötseln av värmeanläggningen.
Beträffande förhållandena i riksbanken är att märka, att
maskinpersonalen i stor utsträckning sysselsättes med reparationsarbeten.
De i kontinuerlig drift använda värmepannorna äro oljeeldade, men värmeanläggningen
i övrigt är av omodern typ och betecknas som särskilt svårskött.
Uppvärmningen sker medelst lågtrycksånga. Ledningssystemet kräver
ständig översyn och påfordrar ofta reparationsarbeten. Det åligger också
maskinpersonalen att sköta bankens hissar samt att ombesörja reparationer
å valvsdörrar, mynträkningsmaskiner m. m. Vidare bör personalen
kunna utföra underhållsarbeten å de elektriska installationerna inom fastigheten.

Det är ur bankens synpunkt angeläget att vid behov snabbt ha tillgång
till yrkeskunnig personal för ovannämnda arbetsuppgifter. Den ökning av
lönekostnaderna, som uppkommer genom att banken upprätthåller kravet
på att maskinpersonalen skall ha kompetens att utföra reparationsarbeten,
lorde mer än väl uppvägas av minskade utgifter för anlitande av utomstående
servicefirmor för dylika arbeten. Även ur säkerhetssynpunkt måste
det vara av värde att i största möjliga utsträckning kunna använda egen
personal för den interna reparationstjänsten i bankens utrymmen och
lokaler.

Beträffande den nuvarande högre maskinpersonalens kompetens må här
nämnas, att maskinmästaren avlagt maskinistexamen och därjämte har
viss praktisk utbildning för mekaniska och elektriska arbeten, ifen nuvarande
maskinisten har avlagt sjöingenjörsexamen, och enligt uppgift har
han möjlighet att erhålla behörighetsbevis för utförande av vissa elektriska
arbeten inom fastigheten (s. k. C-behörighet).

Som inledningsvis nämnts, upptager tjänsteförteckningen för riksbanken
i fråga om teknisk personal fyra befattningshavare: maskinmästare, maskinist
och tvenne eldare. Sedan oljeeldning numera införts i bankfastigheten,
bör maskinpersonalens numerär kunna inskränkas till tre man. Med hänsyn
till de arbetsuppgifter, som, enligt vad ovan sagts, åvila dessa befattningshavare,
vill jag förorda följande personaluppsättning tills vidare: en
maskinmästare, en reparatör och en eldare. Detta skulle således innebära,
att maskinmästartjänsten bibehålies, att tjänsten som maskinist indrages
och att en av eldartjänsterna utbytes mot en reparatörsjänst. Maskinmäs -

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 5

taren bör ha den kompetens, som inom statsförvaltningen i övrigt regelmässigt
kräves för dylik befattningshavare, nämligen sjöingenjörsexamen
jämte viss installatörskompetens. Reparatören bör vara yrkeskunnig maskinarbetare
eller mekaniker.

Lägsta lönegradsplacering inom statsförvaltningen för maskinmästare
bar tidigare varit 17:e lönegraden. Genom beslut av 1954 års riksdag (jfr
statsutskottets utlåtande nr 117/1954) omreglerades dock löneställningen
för vissa tjänster vid statens fasta maskinanläggningar. Maskinmästarna
placerades således i lägst 18:e lönegraden. I konsekvens därmed synes maskinmästartjänsten
i riksbanken böra höjas till sistnämnda lönegrad.

Reparatörstjänsten torde i enlighet med vedertagna principer för lönegradsplaceringen
böra upptagas i 12 :e lönegraden.

Eldartjänsten föreslås bli placerad i 11 :e lönegraden. Som inledningsvis
nämnts äro eldarna i riksbanken för närvarande upptagna i denna lönegrad
och därigenom lönemässigt jämställda med bankvaktmästare vid huvudkontoret.
Inom statsförvaltningen i övrigt äro eldare i regel placerade
i 10:e lönegraden men — i verk med större värmeanläggningar -— förekomma
eldartjänster även i ll:e graden. De särskilda krav, som riksbanken
ur säkerhetssynpunkt måste ställa på sin personal av alla grader, har
ansetts motivera en genomgående något högre löneställning i riksbanken
än i flertalet andra verk och institutioner. Till följd härav och då arbetsuppgifterna
i riksbanken för eldare och bankvaktmästare i stort sett måste
anses likvärdiga, synas skäl föreligga för att eldartjänsten liksom hittills
upptages i 11 :e lönegraden. Även ur organisatorisk synpunkt är en enhetlig
lönegradsplacering för eldare och bankvaktmästare önskvärd, då därigenom
möjlighet gives att, om så skulle befinnas vara lämpligt, rekrytera
eldare ur vaktmästarkåren eller att överföra eldare till vaktmästartjänst
inom banken.

Förslag om viss utredning

Vad ovan sagts angående antal befattningshavare och deras löneställning
bygger på förutsättningen av i stort sett oförändrade arbetsuppgifter för
den ifrågavarande personalen. Såsom i det föregående antytts förhåller
det sig så, att värmeanläggningen i riksbankshuset är synnerligen otidsenlig
och i mindre gott skick. Rörledningarna ha under senare år visat sig
vara bristfälliga. Systemet med uppvärmning medelst vattenånga är oekonomiskt
och innebär avsevärda olägenheter i det att temperaturen i lokalerna
icke kan regleras på ett tillfredsställande sätt. En ombyggnad av
anläggningen har länge varit aktuell. Sannolikt kan denna fråga icke uppskjutas
ytterligare någon längre tid. I samband med projektering av en
ombyggnad torde man böra undersöka möjligheten av att anordna gemensam
värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen. Det synes som om
väsentliga fördelar härigenom skulle kunna uppnås. Betydande besparingar
framför allt i fråga om personalkostnaderna skulle kunna vinnas. Riksdagshusets
panncentral torde — enligt vad preliminära undersökningar
svnas ge vid handen — lämpligen kunna efter viss tillbyggnad leverera
värme till riksbankshuset. Några tekniska svårigheter att samordna anläggningarna
i de båda fastigheterna anses icke föreligga. Blir värmecentralen
förlagd till riksdagshuset, skulle det utrymme i bankhuset, som nu
upptages av maskinanläggningen, kunna friställas för annat ändamål, förslagsvis
för eu synnerligen välbehövlig utökning av arkivutrymmena. Jag

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 5

vill därför föreslå, att bankofullmäktige efter samråd med fullmäktige i
riksgäldskontoret vid lämplig tidpunkt låta företaga en teknisk utredning
av denna fråga.

Det kan synas ligga nära till hands att under dessa förhållanden föreslå
uppskov med frågan om reglering av här avsedd personals löneställning
i avvaktan på resultatet av den föreslagna utredningen. Behovet av teknisk
personal i riksbanken efter ombyggnad av värmesystemet och efter det
att värmecentralen eventuellt förlagts till riksdagshuset kan för närvarande
icke överblickas. Då emellertid frågan om den nuvarande tekniska personalens
arbetsförhållanden och löneställning på grund av förut nämnd
pensionsavgång under innevarande år omedelbart är aktuell, och då man
måste räkna med att ombyggnaden — om den blir beslutad — kommer
att taga ganska lång tid i anspråk, innebär ett uppskov avsevärda olägenheter.
Jag anser mig därför böra förorda, att den ovan föreslagna organisationen
och lönegradsplaceringen samt den därav föranledda ändringen av
tjänste- och personalförteckningarna blir genomförd såsom ett provisorium.
Skulle fullmäktige godtaga förslaget om utredning och sådan igångsättes
inom den närmaste framtiden, kan det dock vara lämpligt att icke
för närvarande besätta maskinmästar- och reparatörstjänsterna med ordinarie
innehavare utan att tills vidare meddela vikariatslöneförordnanden
å dessa tjänster.

Sammanfattning

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag föreslå, att fullmäktige
måtte göra framställning om att å tjänste- och personalförteckningarna för
riksbanken tills vidare upptaga:

1 tjänst som maskinmästare i lönegraden Ca 18

1 » » reparatör » » Ca 12 samt

1 » » eldare » » Ca 11,

vilket i förhållande till nu gällande personalplan innebär

att maskinmästartjänsten bibehålies och höjes från 17:e till 18:e lönegraden; att

maskinisttjänsten i lönegraden Ca 14 indrages, varvid nuvarande befattningshavare
— personligen placerad i lönegraden Ca 15 — föres å övergångsstat; att

en ny befattning som reparatör i lönegraden Ca 12 inrättas samt
att en av eldartjänsterna i lönegraden Ca 11 indrages.

Vidare föreslås att en teknisk utredning verkställes om möjligheten att
anordna gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen. I händelse
fullmäktige besluta låta verkställa dylik utredning föreslås, att tjänsterna
som maskinmästare och reparatör icke för närvarande besättas med
ordinarie innehavare utan att vikariatslöneförordnanden tills vidare meddelas
å dessa tjänster.

Stockholm den 31 januari 1955

Sture Laurén

Stockholm 1955

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT
180055