Anf. 2 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag vill slå fast att EU som organisation utgör ett viktigt samarbete som har gjort mycket för att stärka och bevara freden i Europa, stärka demokratin i Europa - inte minst i södra Europa när de mer fascistiska regimerna föll men också i östra Europa efter kommunismens sammanbrott. Vidare har vi EU:s roll för utvidgningen, för att skapa ett helt Europa, för att få in även de länder som har sämre ekonomiska förutsättningar i samarbetet och för att ge dem en skjuts i den ekonomiska utvecklingen. EU spelar en oerhört stark roll för det gränsöverskridande miljöarbetet både inom Europa och runt om i världen, och EU spelar självklart en roll för att stärka konkurrenskraften och den ekonomiska utvecklingen i vår del av världen.
Det är viktigt att känna till bakgrunden när man diskuterar EU:s ekonomi och budget. Det vi nu tar ställning till är inget vanligt betänkande där vi fattar beslut i riksdagen och ger regeringen antingen ett godkännande eller ett antal uppmaningar. Vi tar ställning till ett arbete som pågår inom EU där vi samlar upp vad riksdagen tycker just nu och vad vi har för slags plattform för vårt fortsatta arbete.
I september 2007 presenterade kommissionen en rapport, en översyn av EU:s budget, som utgör ett startskott för ett brett samråd för att lägga fram riktlinjer inför framtiden. Den pågående budgetperioden gäller mellan 2007 och 2013. Vi kommer att få ett utlåtande från kommissionen under 2009, bland annat när Sverige är ordförandeland, och då ska mer tydligt riktlinjerna för nästkommande budgetperiod läggas fast. Därför är det viktigt vad vi gör i riksdagen och hur Sverige agerar i frågan. Vi kan, och måste, spela en nyckelroll när vi lägger fast de kommande budgetprioriteringarna.
I det här utlåtandet trycker vi i finansutskottet på vikten av att principer ska prägla det fortsatta arbetet, att det ska vara subsidiaritet, europeiskt mervärde, proportionalitet, sund ekonomisk förvaltning och restriktivitet med budgetmedel. Det här är principer som handlar om att vi måste använda EU:s pengar mer effektivt. Det finns mer att göra på området. Det handlar också om att försöka lägga olika ekonomiska åtaganden på rätt nivå. En del saker kan, och ska, skötas av det europeiska samarbetet därför att det finns ett speciellt mervärde i att bekosta det på Europanivå.
Vi vet också att vi måste ha bättre ekonomisk styrning av EU:s arbete. Till exempel bör revisionen få starkare och bättre möjligheter att hålla koll på utgifterna. Vi vet också att det måste finnas krafter i det europeiska samarbetet som vill hålla tillbaka utgifterna eftersom det också finns många krafter som vill expandera. Vi måste också inse att allt det goda vi vill göra inte måste ske på europeisk nivå och inte heller med gemensamma pengar utan kan bekostas på den nationella nivån. Det är viktigt att vi håller fast vid ett antal sådana principer när vi jobbar med frågorna.
Jag vill särskilt kommentera några ämnesområden. Jag börjar med jordbrukspolitiken.
Vi vet att jordbrukspolitiken har tagit i anspråk upp till 70 procent av EU:s budget tidigare. Vi kommer att komma ned till drygt 30 procent år 2013 om prognoserna håller. Finansutskottet skriver i utlåtandet: "Finansutskottet instämmer med andra utskott och anser att reformer av jordbrukspolitiken ska vägledas av avreglering och marknadsanpassning, hänsyn till konsument- och miljöskydd samt att man fasar ut direktstöd och avskaffar exportsubventioner. Jordbrukspolitiken bidrar till att upprätthålla höga priser och låsa in resurser i sektorer med låg produktivitet, den har i vissa fall negativa effekter på miljön och den är mycket kostsam. Utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken bör enligt finansutskottets mening minskas mycket kraftigt, både i absoluta tal och som andel av EU:s utgifter."
Det här är mycket tydligt skrivet, och det är mycket viktigt. Det är en utveckling som Sverige ska vara pådrivande i.
Det kanske mest absurda exemplet i EU:s jordbrukspolitik är exportsubventionerna, som ibland slår ut till exempel fattiga bönder i Afrika när europeiskt överskott subventioneras.
Men det gäller också att komma ihåg varför vi har en gemensam jordbrukspolitik. Det är ett av de få områden där vi har en gemensam politik som kostar EU mycket pengar. Det är också en förklaring till att stora delar av EU:s budget går till jordbrukspolitik. Det beror på att vi hade ett söndersubventionerat jordbruk där varje land tävlade med varandra om att öka subventioner och regleringar. Det förstörde helt konkurrensmöjligheterna, och det gjorde att det blev en sämre utveckling på området. Därför fördes jordbrukspolitiken över till övernationell nivå. Det är viktigt att komma ihåg att man inte löser problemen med att åternationalisera jordbrukspolitiken. Vi måste också inse att om vi ska ha en levande landsbygd och en god miljö behöver vi en del stöd till jordbruket. Men det måste ske på ett rimligt sätt och bygga på marknadsmekanismer och på att uppmuntra ett sunt beteende.
Det andra jag vill kommentera är strukturstödet - EU:s regionalpolitik. Det är den näst största budgetposten. I utlåtandet pekar vi tydligt på att fokus måste vara på de forna öststaterna, de medlemsländer som är nya, de som har svaga ekonomiska förutsättningar. Solidaritet måste prägla EU:s regionalpolitik, men vi kan, och måste, minska stödet till de rika och väletablerade länderna. Det är inte rimligt att Sverige, Irland, Tyskland eller andra rikare länder i Europa får del av EU:s regionalstöd. Självklart ska, och bör, länderna själva utforma det stöd som behövs till de regioner och områden de behöver stödja, men det måste självklart ske med hjälp av ett gemensamt regelverk så att det inte blir ett otillbörligt statsstöd. Här kan EU lägga om och styra om så att man inrymmer solidaritet och stöd till de nya medlemsländerna men samtidigt minskar EU:s gemensamma utgifter.
Ett annat område vi pekar tydligt på är miljö- och klimatpolitiken, som måste få ökade ekonomiska resurser. Det gäller även forsknings- och utvecklingsfrågorna. Där finns det ett tydligt mervärde för europeiskt samarbete, och där kan vi göra saker tillsammans. Det bör ta en större plats i EU-budgeten. Det är viktigt att betona EU:s roll på miljöpolitikens område. Här finns mycket att göra, men det innebär inte att det i kronor räknat behöver bli så enorma summor. Mycket kan göras utan att det kostar pengar. Mycket kan göras med hjälp av samordning, och mycket kan göras genom att EU blir en stark aktör på den internationella scenen.
Ett annat område som jag vill peka på, som också Ulf Holm nämnde, som ett exempel på slöseri med EU-medel är flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel. Vi vet att situationen är låst av EU-fördrag och att det krävs enighet för att förändra den. Men självklart måste Sverige vara en pådrivande part i att peka på orimligheterna både ur kostnadssynpunkt och ur miljösynpunkt med att parlamentet en gång i månaden flyttar till Strasbourg. Det har påståtts att flyttcirkusen kostar ungefär en miljard svenska kronor.
Det är också viktigt att påpeka att vi inte ska ha en gemensam EU-skatt. Det är en viktig sak att markera detta, och vi gör det i utlåtandet. Vi kristdemokrater gör gärna ett undantag från den regeln när det gäller en del miljöavgifter, där vi tror att det kan finnas behov av minimiavgifter. Men principen bör vara att vi inte ska ha någon gemensam EU-beskattning.
Det talas mycket om ekonomiska oegentligheter, svinn och till och med bedrägeri i EU-sammanhang. Och visst finns det problem med detta. Vi behöver förstärka revisionsrätten för att komma till rätta med detta. Men vi måste komma ihåg att de här problemen också finns i länder som Sverige. Vi har haft diskussioner om fusk med bidrag i Sverige, och vi vet hur skattesituationen är - det är inte alltid det mest hederliga området i Sverige. Vi måste ha perspektiv på detta och inse att oegentligheter, misstag och felaktigheter finns överallt men ska bekämpas överallt där de finns.
Tittar man sedan på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har fört fram reservationer i utlåtandet, ser man om man läser noggrant att det i allt väsentligt finns ett stöd för det yttrande som alliansens partier står för tillsammans med Socialdemokraterna. Det finns lite markeringar i en del sakfrågor där man vill flagga upp lite tydligare.
Jag tycker att man kan säga att det med detta utlåtande finns en samlad svensk syn på väsentliga saker i inriktningen på hur EU:s budgetarbete ska fortskrida. Det är positivt att vi kan ha en samlad uppfattning. Det är också i överensstämmelse med regeringens agerande.
Därför är det med stolthet och glädje som jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets utlåtande FiU14.