Strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer
Utlåtande 2010/11:JuU6
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 2 februari 2011
Utskottens utlåtanden
Utskotten kan granska meddelanden från EU:s institutioner. Ofta handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som kan vara idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande lagstiftning. När ett utskott har granskat ett sådant meddelande skriver det ett utlåtande till kammaren om granskningen.
Utskotten gör också subsidiaritetsprövningar av EU-förslag. De ska då bedöma om ett beslut bör fattas på EU-nivå eller av på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande.
Beslut
EU-dokument om överföring av flygpassageraruppgifter (JuU6)
Justitieutskottet har granskat ett meddelande från EU-kommissionen om en övergripande strategi för överföring av flygpassageraruppgifter, så kallade PNR-uppgifter, till länder utanför EU. PNR-uppgifter är den information som passagerarna lämnar till flygbolaget i samband med bokning och incheckning. I många länder samlar myndigheterna in och analyserar uppgifterna för att kunna bekämpa terrorism och grov gränsöverskridande brottslighet. Enligt EU:s lagstiftning får flygbolag som flyger från EU till ett land utanför EU endast lämna ut passageraruppgifter till landet om det finns ett tillräckligt skydd för att personuppgifterna inte används på fel sätt. Därför har EU ingått avtal med vissa länder som reglerar hur uppgifterna får användas. I kommissionens meddelande presenteras ett antal allmänna principerna som i framtiden ska utgöra grunden när EU förhandlar om sådana avtal. Justitieutskottet är positivt till strategin och anser att den utgör en bra ram för arbetet. De allmänna principerna är en god grund för hur EU ska kunna garantera medborgarnas integritetsskydd. Utskottet påpekar att det är viktigt att det i avtalen preciseras vilka uppgifter som ska få lämnas ut och vad de får användas till. Utskottet anser att lagringstiderna för uppgifterna bör vara så korta som möjligt. Det är också viktigt att övervaka att varje avtal genomförs på rätt sätt. Riksdagen avslutade ärendet. Därefter skickades utlåtandet till Regeringskansliet och till EU-kommissionen för kännedom.
- Utskottets förslag till beslut
- Utlåtandet läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Information kommer
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-12-14
Justering: 2011-01-20
Trycklov till Gotab och webb: 2011-01-24
Trycklov: 2011-01-24
Trycklov: 2011-01-25
Justering: 2011-01-20
Trycklov till Gotab och webb: 2011-01-24
Trycklov: 2011-01-24
Trycklov: 2011-01-25
Reservationer: 1
Utlåtande 2010/11:JuU6
Utlåtande 2010/11:JuU6
Alla beredningar i utskottet
2010-12-14
EU-dokument om överföring av flygpassageraruppgifter (JuU6)
Justitieutskottet har granskat ett meddelande från EU-kommissionen om en övergripande strategi för överföring av flygpassageraruppgifter, så kallade PNR-uppgifter, till länder utanför EU. PNR-uppgifter är den information som passagerarna lämnar till flygbolaget i samband med bokning och incheckning. I många länder samlar myndigheterna in och analyserar uppgifterna för att kunna bekämpa terrorism och grov gränsöverskridande brottslighet. Enligt EU:s lagstiftning får flygbolag som flyger från EU till ett land utanför EU endast lämna ut passageraruppgifter till landet om det finns ett tillräckligt skydd för att personuppgifterna inte används på fel sätt. Därför har EU ingått avtal med vissa länder som reglerar hur uppgifterna får användas. I kommissionens meddelande presenteras ett antal allmänna principerna som i framtiden ska utgöra grunden när EU förhandlar om sådana avtal.
Justitieutskottet är positivt till strategin och anser att den utgör en bra ram för arbetet. De allmänna principerna är en god grund för hur EU ska kunna garantera medborgarnas integritetsskydd. Utskottet påpekar att det är viktigt att det i avtalen preciseras vilka uppgifter som ska få lämnas ut och vad de får användas till. Utskottet anser att lagringstiderna för uppgifterna bör vara så korta som möjligt. Det är också viktigt att övervaka att varje avtal genomförs på rätt sätt.
Utskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet. Därefter skickas utlåtandet till Regeringskansliet och till EU-kommissionen för kännedom.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2011-02-02
Debatt om förslag 2010/11:JuU6
Webb-tv: Strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer
Dokument från debatten
- 2011-02-02Protokoll 2010/11:52
Protokoll från debatten
Anf. 22 Maria Ferm (Mp)
Herr talman! I dag ska vi tala om Europeiska kommissionens meddelande från den 21 september 2010 om en övergripande strategi för överföring av passageraruppgifter, så kallade PNR-uppgifter, till tredjeländer.
PNR står för passenger name records och är obestyrkta uppgifter som lämnas av flygpassagerare och som samlas in av flygtrafikföretag för att dessa ska kunna göra bokningar och incheckningar. Informationen i bokningssystemen kan innehålla uppgifter om till exempel resedatum, resrutt, namn, telefonnummer, resebyrå, betalning, platsnummer och bagage. Den kan också innehålla uppgifter om till exempel matvanor.
EU har redan i dag flera avtal med tredjeländer om överföring av passageraruppgifter. EU slöt avtal med Kanada år 2005, med USA år 2007 och med Australien år 2008. Det är en stor mängd information om resenärer som samlas in och skickas vidare.
Denna insamling och analysering av PNR-uppgifter har kommit till stånd som en del i arbetet mot terrorbekämpning och grov organiserad brottslighet. Det blir allt vanligare med sådan här insamling av PNR-uppgifter och allt vanligare att man tar del av uppgifterna i det vanliga brottsförebyggande arbetet när det gäller brottsbekämpande. Allt fler länder börjar använda sig av systemet.
Därför kommer det nu förslag om en större strategi vad gäller denna överföring.
Miljöpartiet är i grunden kritiskt till att en så oerhört stor mängd information samlas in och analyseras och även överförs till tredjeländer. Insamlingen innebär stora inskränkningar i den personliga integriteten och i skyddet av privatlivet.
Den fråga vi behöver ställa oss när det gäller all sådan här övervakning och registrering i brottsbekämpningssyfte är huruvida de integritetskränkningar som görs är proportionerliga i förhållande till det eventuella brottet och huruvida det hela är effektivt. Även kostnaden bör tas i beaktande.
När det gäller PNR-uppgifter handlar det om att en väldigt stor mängd information om människor samlas in. Överföringen till tredjeländer - också tredjeländers vidareöverföring av informationen till andra länder - är problematisk.
Även om den övergripande strategin innehåller många bestämmelser om integritetsskydd och lagringstid är den samtidigt väldigt vag. Tanken är att strategin ska vara flexibel då avtal med olika länder kräver lite olika bestämmelser. Men att bara hävda att lagringstiden för PNR-uppgifterna inte får vara "längre än vad som är nödvändigt" är en ganska vag beskrivning som inte säger särskilt mycket.
Överföringen av PNR-uppgifter kan komma att bli problematisk för personer som kommer i kläm. Redan nu finns det en risk för diskriminerande racial profiling vid in- och utresor i EU i och med Schengensystemet.
Människor kan riskera att nekas inresetillstånd på väldigt vaga grunder. När det gäller avtal med ett land som till exempel USA, vars terrorbekämpning är djupt problematisk ur ett människorättsperspektiv, är det inte osannolikt att PNR-uppgifter kan komma att missbrukas. Risken finns att en person som kanske fyller i att viss kost önskas, exempelvis koshermat, kan på grund av det bli misstänkliggjord.
Länder som EU, som sagt, redan har ingått avtal med för att säkra hanteringen av PNR-uppgifter är USA, Kanada och Australien. Inte något av dessa länder har gjort sig känt för att hantera känsliga personuppgifter vare sig på ett säkert sätt eller på ett sådant sätt att uppgifterna inte behandlas på otillåtet vis. De som lämnar ifrån sig personuppgifter som kommer till dessa länders myndigheter har tvärtom skäl att tro att allt det som länderna får reda på om dem kommer att spridas, återanvändas och bearbetas. Detta är så klart skrämmande.
Sverige borde såväl inom EU som i andra sammanhang verka för att personuppgifter, särskilt känsliga personuppgifter, hanteras i väsentligt lägre grad än som sker i dag. Miljöpartiets inställning är därför att när sådan behandling väl kan ske ska det vara med fullgott skydd. Jag kan inte se att så är fallet i det nu aktuella ärendet. Därför yrkar jag bifall till motivreservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Anf. 23 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi tycker att risken är stor att det här avtalet inkräktar på den personliga integriteten.
Anf. 24 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Som vi tidigare hört här behandlas i dag utskottets utlåtande över Europeiska kommissionens meddelande om en övergripande strategi för överföring av passageraruppgifter till tredjeländer, så kallade PNR-uppgifter.
Som vi också tidigare hört är det fråga om uppgifter som lämnas av flygpassagerare och som samlas in av flygtrafikföretagen för att dessa ska kunna göra bokningar och incheckningar. Just denna information i bokningssystemet kan innehålla uppgifter om exempelvis resedatum, resrutt, namn, telefonnummer, resebyrå, betalning, platsnummer och eventuellt bagage.
Insamlade PNR-uppgifter analyseras i syfte att hindra och bekämpa terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet. Vi vet att terroristattackerna under de senaste årtiondena har lett till nya initiativ för att förbättra säkerheten. Vi vet också att den internationella organiserade brottsligheten har ökat, särskilt vad gäller narkotika och människohandel.
Enligt EU:s lagstiftning är det inte tillåtet för flygtrafikföretag som flyger från EU att överföra uppgifter om sina passagerare till tredjeland om det inte finns tillräckligt skydd för dessa personuppgifter. Ett sätt att garantera tillräckligt skydd är att binda internationella avtal.
Herr talman! Vi socialdemokrater välkomnar nu att kommissionen tar ett helhetsgrepp om frågan om översändande av PNR-uppgift till länder utanför EU för att få till stånd en enhetlig och rättssäker reglering. Översändande, lagring och tillgång till dessa uppgifter är integritetskränkande, och med detta kan vi få en god grund för att garantera ett fullgott integritetsskydd.
Det är nödvändigt att verka för en väl avvägd balans mellan behovet av tillgång till PNR-uppgifter för att kunna bekämpa organiserad brottslighet och respekten för de grundläggande rättigheterna - särskilt den personliga integriteten.
När det gäller principen i strategin instämmer vi i justitieutskottets utlåtande. Vi vill särskilt framhålla att det i det avtal som förhandlas fram ska preciseras vilka uppgifter som ska överföras och för vilka ändamål de överförda uppgifterna får användas. Vi vill även att den tillåtna lagringstiden ska bestämmas till ett minimum i förhållande till ändamålet.
Begränsning i strategi när det gäller vidareöverföring till andra myndigheter och tredjeländer är också oerhört viktigt, liksom att övervakningen av det avtal som nu genomförs sker på ett mycket korrekt sätt.
Det är nödvändigt att noggrant överväga de för- och nackdelar som finns avseende behandling av PNR-uppgifter i brottsbekämpande syfte. Därför är det av största vikt att Sverige bevakar denna fråga. Det handlar om att uppnå och bibehålla respekt för både privatlivet och den brottsbekämpning som krävs för att skydda andra människors rättigheter och friheter.
Vi ska verka för en väl avvägd balans mellan behovet av tillgång till PNR-uppgifter för att kunna bekämpa grova brott, inklusive terrorism, och respekten för de grundläggande rättigheterna - särskilt den personliga integriteten.
Anf. 25 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Två talare före mig har redan beskrivit vad PNR betyder, nämligen passenger name records.
Syftet med PNR-uppgifterna är inte att de ska användas för brottsbekämpande ändamål, utan syftet är att se till att flygtrafiken över huvud taget fungerar. Det är någonting varje flygbolag behöver för att vi ska uppleva att vi får den service vi vill ha - att vi får checka in, att vi hamnar där vi ska och dessutom förhoppningsvis får ut det där bagaget. Utan PNR-uppgifterna fungerar inte denna kedja.
Det är dock också klart, herr talman, att denna typ av uppgifter har använts för gränskontroll under många decennier. Det är ganska naturligt; uppgifterna talar ju om vem som kommer och när man kommer. Det har naturligtvis alltid funnits integritetsaspekter som är viktiga att väga mot brottsbekämpning.
Vi använder uppgifterna i Sverige. De är effektiva; man brukar säga att ungefär 70-90 procent av alla narkotikabeslag på Arlanda görs tack vare att vi har tillgång till PNR-uppgifter. De lagras inte utan tas i realtid. De kommer från flygbolagen. Det gör naturligtvis att tull och polis har möjlighet att ta rätt personer, eftersom man vet vilken person som kommer när. Det är i sig inte märkligt.
Precis som tidigare talare har sagt: För att kunna upprätthålla all den service vi som flygpassagerare kräver blir det ibland uppgifter som om de lagrades, pusslades samman och fördes vidare skulle kunna innebära rätt stora men för integriteten. Det är därför viktigt att vi har ett stabilt regelverk, och det är egentligen det denna debatt handlar om: en strategi för skapandet av ett rättssäkert system för svenskar och andra européer när vi reser någonstans utanför Europa.
Dessa avtal finns redan. Det finns skiftande avtal - det har redan nämnts - med Kanada, USA och Australien. Det är alltså inte en fråga
om
PNR-uppgifter ska användas, för de används redan i dag. Det är i stället en fråga om att skapa ramavtal just för att kunna se till att vi i så stor utsträckning som möjligt har ett integritetsskydd för passagerare och också en strategi för att förhindra missbruk från tredjeland.
Alternativet är naturligtvis att vi förhindrar flygtrafiken. Det är nämligen de facto på det sättet att flygplanen inte kommer att få landa i dessa länder om inte PNR-uppgifterna finns. Antingen har vi alltså en strategi, herr talman, och försöker skapa ett rättssäkert ramverk, eller så låter vi bli att flyga. Det är verkligheten.
Så kan vi jobba, på olika politiska sätt. Vi kan säga att det är fel och att vi inte vill ha det, och konsekvensen blir möjligen att vi stoppar flygtrafiken. Eller så kan vi försöka säkra integriteten och jobba tillsammans i den europeiska unionen. Det är en av finesserna, herr talman, med den europeiska unionen: Vi blir 27 länder som gemensamt förhandlar gentemot tredjeland och blir en väldigt stark förhandlingspart. På det sättet kan vi också trycka igenom de krav vi har på betydligt lättare sätt än om varje enskilt land ska göra samma sak.
Det har varit en lång diskussion, och det finns också en hel del rättssäkerhetsgarantier. Jag ska bara nämna några.
En del är det kommissionen säger om att det är väldigt viktigt att vi exempelvis definierar vad ett terroristbrott är. Det finns stor anledning att misstänka att vissa tredjeländer skulle kunna missbruka uppgifterna om man inte just definierar vad som är terrorism. Detta ska vila på EU-basis, står det väldigt tydligt - inte på någon annans värderingar. Genom att vi 27 länder förhandlar samtidigt och tillsammans kan vi garantera att vi når rätt definition.
Det är helt klart att man sedan ska ha ett minimum av kategorier. Det ska vara så lite uppgifter som möjligt. Det Maria Ferm tar upp är nämligen viktigt: Är det en väsentlig uppgift huruvida man äter koshermat eller halalmat? Det gäller att vi från unionens sida ser till att trycka ned uppgifterna till ett minimum.
Det finns klara regler om att skydda sig mot missbruk. Det finns i strategin klara regler som talar om att negativa uppgifter bara inte får ske på beslut av en dator, en automatiserad databehandling, utan det måste finnas ett enskilt beslut av någon som gjort en bedömning. Det ställer krav på lagringstider, och det är en ganska tydlig linje inte minst från utskottet att vi anser att det ska vara ett minimum av lagringstid.
Det talas om vilka regler som ska gälla för eventuell vidareöverföring av uppgifter. Det är ofta någonting vi är väldigt oroliga för, nämligen att den uppgift vi skickar till ett land senare skickas vidare till ett annat land. Därför behövs det ett ramverk. Antar vi inte detta ramverk nu utan säger nej kan denna vidareöverföring fortsätta att finnas. Har vi ett regellöst tillstånd i ett system där länder kräver PNR-uppgifter för att flygplan ska få landa har vi nämligen inget skydd mot vidareöverföring.
Från utskottets sida - och det är tacknämligt att Socialdemokraterna ställer upp på detta och stöder oss - trycker vi, precis som Kerstin Haglö har sagt, väldigt noga på just lagringstider. Vi trycker också väldigt noga på kraven kring vidareöverföring av uppgifter. Det gäller även datasäkerhet, vilket är väsentligt så att ingen får möjlighet att gå in i datasystemet på ett olaga sätt.
Vi trycker också, vilket är väldigt väsentligt utifrån att det kan finnas problem i olika länder, på att det måste finnas en övervakningsmekanism som ser till att avtalen följs. Detta är också olika sätt att jobba politiskt: Vi kan se problem ute i världen och vägra att göra någonting åt dem - eller så ser vi till att reglera det, övervaka det och bygga upp ramverk för att säkra ett skydd för medborgarnas integritet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 26 Roger Haddad (Fp)
Herr talman! Jag vill från Folkpartiets sida yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om passageraruppgifter och hur vi ska reglera flygtrafikföretagens och de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till dessa uppgifter i syfte att förebygga terrorism och grov brottslighet. Utbyte av passageraruppgifter är ett viktigt instrument i detta arbete, och det känns tryggt att det finns en politisk majoritet i utskottet för förslaget.
Jag vill understryka att justitieutskottet har gjort en kritisk granskning av de principer som föreslås utgöra underlag för kommande förhandlingar inom den europeiska unionen. Det kan låta på några i oppositionspartierna att det här redan är klappat och klart. Så är det inte, utan det här är ett första steg för regeringen att arbeta vidare med frågan.
Vi är väldigt tydliga i betänkandet med att beslutet i dag ger regeringen mandat att förhandla vidare, men att det är oerhört centralt att hur mycket och vilken typ av uppgifter som ska samlas in och hur länge det ska lagras ska balanseras mot respekten för de grundläggande rättigheterna, som också Haglö var inne på tidigare.
Det är därför tillfredsställande att principerna omfattar ett antal åtgärder för att stärka den enskildes tillgång till uppgiftskatalogen som ger en som passagerare rätt till information och tillgång till uppgiftskatalogen, och man har möjlighet att ta bort uppgifter som berör mig. Samarbetet inom EU kommer med all sannolikhet att innebära att vi landar i ett antal avtal där detta kommer att bli verklighet.
Från svensk sida måste vi löpande följa processen och konstruktionen på avtalen så att den flexibilitet som förhandlingsunderlaget ändå medger begränsar intrånget i det privata. Vi ska inte överdriva insamlingen av data och samla in mer än nödvändigt.
Jag konstaterar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har valt att ställa sig utanför den här processen. Tyvärr kan man då inte bidra konstruktivt till att lägga till, ta bort eller påverka utkastet till principer och förhandlingsunderlaget. Det tycker jag är beklagligt, för här har alla partier i Sveriges riksdag möjlighet att påverka det svenska förhandlingsunderlaget inom EU.
Anf. 27 Johan Linander (C)
Herr talman! När man lyssnat på den här debatten skulle man kunna tro att debatten handlade om huruvida vi ska godkänna användandet av passageraruppgifter i brottsbekämpningen eller inte. Det är att förenkla frågan alldeles oerhört. Det är inte så enkelt, det är inte fråga om svart eller vitt.
Mitt och Centerpartiets perspektiv på frågan om överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer är medborgarperspektivet. Vad är bäst för dem som reser till och från länder utanför EU? Hur gör vi rörligheten lättare? Hur minskar vi antalet hinder för den fria rörligheten samtidigt som vi minskar utrymmet för grovt kriminella som vill begå grova brott och kanske till och med vill störa eller störta vårt demokratiska samhälle? Ställer man sig dessa frågor kommer man snabbt fram till att det inte finns något enkelt svar, det är inte fråga om svart eller vitt.
I kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter till tredjeländer, vilket ju är det som vi debatterar i dag, kan man läsa att passageraruppgifter har använts i brottsbekämpningen i ca 60 år. Ändå var det först i början av 2000-talet som vi politiskt började diskutera den här typen av frågor. Under lång tid var det egentligen bara en fråga mellan flygbolaget och tullen eller gränspolisen i det land där planet skulle landa. Flygbolagen levererade de uppgifter som krävdes, och så var det inte mycket mer diskussion om det. När systemet utökades, framför allt efter den 11 september 2001, var det allt fler som började diskutera vilken typ av uppgifter som ska kunna skickas över till ett annat land och hur de uppgifterna skulle få användas. Det är bra. Det gamla systemet, där uppgifterna bara skickades i väg utan kontroll, var inte acceptabelt.
Därför är det bra att vi nu inom EU har kommit längre. Jag säger dock inte att allting är perfekt; det finns mer att göra ur integritets- och rättssäkerhetssynpunkt.
Herr talman! Som i så många andra frågor som gäller brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete gäller det att hitta en balans och göra en proportionalitetsbedömning mellan behovet och effektiviteten av åtgärden och det integritetsintrång som åtgärden innebär.
Det finns de som slentrianmässigt säger: Nehej, det här kanske påverkar den personliga integriteten, och därför säger vi nej till det. Men så enkelt är det inte. Det finns en lång rad åtgärder i samhället som är integritetskränkande: polisens rätt att gripa människor; vi måste visa pass när vi ska in i ett land; tullen har rätt att kontrollera bagaget när vi kommer in i ett land. Det är på ett sätt integritetskränkande åtgärder, men vi borde ändå vara tämligen överens om att den typen av åtgärder behövs för att klara brottsbekämpningen.
Det är inte fråga om svart eller vitt, utan det krävs åtgärder för att bekämpa brott. Något annat är väldigt naivt.
För att börja med behovet och effektiviteten av PNR-uppgifter finns det, som flera av talarna redan varit inne på, ett behov av att kontrollera människor som åker mellan olika länder även om det inte finns någon konkret brottsmisstanke. Det allra tydligaste är att vi har passkontroller. I väldigt många länder vi ska in i måste vi visa vilka vi är.
Terrorism är en anledning som nämns i dokumentet, men jag skulle vilja betona ännu mer den grova organiserade brottsligheten, som narkotika- och människohandel. Det är effektivt att använda passageraruppgifter. Det har Krister Hammarbergh redan varit inne på. Det räcker med att åka på studiebesök hos tullen för att få veta att passageraruppgifter är effektiva i brottsbekämpningen.
En annan lättbegriplig sak är att flera länder kräver att passageraruppgifter skickas över för att planet ska kunna landa eller att det ska vara viseringsfritt att åka till det aktuella landet. Jag tror att det är väldigt få människor som skulle föredra att planet inte får landa eller att det skulle krävas visum för att åka till det landet. I en visumansökan är det ofta betydligt fler och integritetskränkande personliga uppgifter som man måste ge.
Herr talman! När det gäller vad som kan och ska göras för att minska integritetsintrånget, något som är precis lika viktigt, ställer vi i det här utlåtandet långtgående krav för utlämning av passageraruppgifter. Jag gick tillbaka och tittade vad som sagts tidigare i den här frågan och hittade tidningsurklipp från 2002, då det togs upp om USA direkt skulle kunna gå in i SAS datasystem för att ta ut uppgifter de ville och lätt kunna se till exempel vilken mat en person på planet beställt om man vill ha specialkonst. Det kan tydligt visa vilken religion den resenären bekänner sig till.
Nu har vi kommit betydligt längre. I strategin står det att den här typen av känsliga uppgifter, till exempel speciella önskemål om mat, inte får användas. Det finns ett undantag, och det är då det föreligger omedelbar livsfara. Det är klart att vi skulle kunna säga att vi vill ha ett absolut förbud. Men föreligger det omedelbar livsfara är det svårt att säga nej till att använda de möjligheter som finns för att rädda liv.
Andra åtgärder för att öka rättssäkerheten är att det är väldigt begränsat vilka uppgifter det ska vara och hur uppgifterna får användas. Tillsynen förbättras och även enskildas rätt att i efterhand kontrollera och få sin sak prövad. Enskilda ska få tillgång till uppgifterna och ha möjlighet till rättelse och borttagning av uppgifter. Enskilda ska också ha möjlighet till rättslig prövning om bestämmelserna har överträtts och privatlivet kränkts.
Det står tydligt att ett negativt besked för en enskild inte enbart får ske utifrån en automatisk databehandling av uppgifterna. Att behandla uppgifterna och sedan välja ut personer med till exempel vissa namn och göra extra kontroller kommer inte att vara tillåtet. Man måste behandla uppgifterna och gå igenom dem på ett annat sätt.
Från justitieutskottets sida välkomnar vi att kommissionen tar fram en strategi för överföring av PNR-uppgifter. Det är bättre att ha den här typen av strategi redan när något land aktualiserar överföring av passageraruppgifter. Det ger en tydlig signal om vad vi från EU:s sida kräver.
Liksom konstitutionsutskottet anser vi att tillåtna lagringstider bör bestämmas till ett minimum i förhållande till ändamålet med överföringen av uppgifterna.
Frågan är inte enkel. Det är inte svart eller vitt, men det är åtminstone bättre att ha en strategi och kontroll över hur passageraruppgifterna överförs än att inte ha det.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till justitieutskottets förslag till beslut och avslag på motivreservationerna.
Anf. 28 Caroline Szyber (Kd)
Herr talman! Ofta i rättsdebatterna betonas vikten av att de brottsbekämpande myndigheterna måste få rätt verktyg för att skydda oss medborgare från dem som vill göra oss illa. I dag debatterar vi just ett sådant verktyg. Verktyget förkortas PNR, en obegriplig förkortning men som vi har lärt oss i dag står för passenger name records, det vill säga passageraruppgifter.
Frågan gäller huruvida flygbolagens passageraruppgifter ska få användas av de brottsbekämpande myndigheterna, hur länge passageraruppgifter ska få lagras och om de ska få överföras till tredjeland. Det är ingen ny fråga. Det har varit en lång process. Frågan har varit uppe i både justitieutskottet och EU-nämnden flera gånger. Och PNR-uppgifter används redan i dag, sedan 60 år tillbaka, för att bekämpa den grova brottsligheten.
Frågan har initierats av Europeiska kommissionen för att få en övergripande strategi när det gäller just överföring av passageraruppgifter. Det gäller att fastställa ett antal principer som utgör grunden för framtida förhandlingar med tredjeländer och att intrånget i den personliga integriteten tas i beaktande.
Internationell brottslighet inklusive terrorism utgör ett allvarligt hot mot samhället och dess medborgare. Därför måste hotet bemötas med olika åtgärder. En sådan åtgärd är tillgången till och analys av PNR-uppgifter.
När ny teknik används för att planera, förbereda och utföra brott krävs också att de som skyddar samhället från brottslighet får tillgång till ny teknik. Den nya tekniken har gjort det möjligt att analysera och ge tillgång till PNR-uppgifter på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Med tillgången till PNR-uppgifter kan de brottsbekämpande myndigheterna fokusera på de passagerare som utifrån ett faktaunderlag kan bedömas som en säkerhetsrisk i stället för bedömningar som grundar sig på fördomar.
Ett stort antal människor kommer dock att påverkas av att man samlar in och överför PNR-uppgifter. Därför är det viktigt att vi får fram principer, normer och kriterier som tydligt återspeglas i förhandlingsdirektivet. Det är viktigt att vi lyfter fram uppgifter som kan överföras och redogör för vilka ändamål de ska få användas för. Likaså är det viktigt att vi uppställer ett minimikrav om vidareöverföring till myndigheter och till tredjeländer, att grundläggande principer gällande definition, såsom sagts här tidigare, av terroristbrott och annan grov brottslighet blir tydliga samt att ömsesidighet gällande informationsutbyte säkerställs.
Både i Stockholmsprogrammet och i EU:s övergripande strategi mot terrorism från 2005 framgår att EU-länderna har en skyldighet både gentemot sig själva och mot tredjeländer att samarbeta för att bekämpa hotet mot terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet. EU ska också säkerställa en hög och väl fungerande skyddsnivå för personuppgifter, inklusive det som överförs till tredjeländer. Enligt EU:s dataskyddslagstiftning är det inte tillåtet för flygbolag att överföra PNR-uppgifter till länder som inte kan garantera tillräcklig skyddsnivå.
Vidare är det viktigt att det skapas en rättslig förutsägbarhet och en enhetlig tillämpning, inte minst för flygbolagen. Därför är det så viktigt att skyddet för personuppgifter fungerar väl.
Jag sätter nu hög tilltro till att dessa principer och krav, såsom subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen samt garantin för ett fullgott integritetsskydd, sätts i fokus. Det behövs för att det ska finnas en rättslig förutsägbarhet vid utbyte av PNR-uppgifter. Jag hoppas också att detta leder till mindre bedömningar som grundar sig på förutfattade meningar och fördomar. Slutligen vill jag betona att det är viktigt att vi framgent övervakar hur avtalet genomförs.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2011-02-02
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2011-02-02Protokoll 2010/11:52
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.- Reservation 1 (MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 19 M 93 0 0 14 MP 0 21 0 4 FP 21 0 0 3 C 20 0 0 3 SD 19 0 0 1 KD 15 0 0 4 V 0 16 0 3 Totalt 261 37 0 51