Sveriges grundlagar och riksdagsordningen

Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dessutom finns riksdagsordningen, som är ett mellanting mellan grundlag och vanlig lag.

Regeringsformen är den mest grundläggande av våra fyra grundlagar. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras och skyddet för alla medborgares fri- och rättigheter.

Tryckfrihetsförordningen säger att vi fritt och ocensurerat får ge ut böcker, tidningar och andra tryckta skrifter. Tryckfrihetsförordningen ger också alla medborgare rätt att ta del av dokument hos myndigheter och domstolar.

Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar rätten att sända radio och tv och att publicera texter, bilder och filmer på internet. Tillsammans med tryckfrihetsförordningen skyddar alltså yttrandefrihetsgrundlagen folkets yttrande- och åsiktsfriheter.

Successionsordningen anger regler för vem som kan bli kung eller drottning i Sverige. Kungen är Sveriges statschef men har endast representativa uppgifter och saknar politisk makt.

Svårare att ändra än vanlig lag

Grundlagarna är svårare att ändra än andra lagar. Det ska finnas tid för eftertanke och konsekvenserna av en grundlagsändring måste vara extra genomtänkta. Tanken är att skydda demokratin. Riksdagen ska inte kunna fatta förhastade beslut som till exempel begränsar människors fri- och rättigheter.

För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten. Väljarna ska kunna ta ställning till förslaget om grundlagsändring och välja den riksdag som tycker som de själva gör i frågan.

Det är möjligt att anordna en folkomröstning i en grundlagsfråga. Om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i en grundlag kan riksdagen besluta att en folkomröstning ska hållas. Resultatet av folkomröstningen är då bindande endast om en majoritet av de röstande är emot förslaget. Då får riksdagen inte ändra i grundlagen. Möjligheten att folkomrösta om grundlagsändringar infördes 1980 men har aldrig använts.

Regeringsformen

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna har och hur den offentliga makten ska fördelas.

Det har funnits skrivna regler för hur Sverige ska styras sedan 1300-talet. Den första regeringsformen utfärdades 1634. 1809 kom en regeringsform som bland annat slog fast att det skulle finnas en viss maktdelning mellan kungen och riksdagen. Parlamentarism, det vill säga att regeringen styr med stöd av parlamentet, riksdagen, började användas efter första världskriget. Men den skrevs in i regeringsformen först 1969.

Kungens makt har gradvis minskat genom åren. När den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1974 blev kungen utan politisk makt och fick bara symboliska uppgifter.

Börjar med statsskickets grunder

Regeringsformen börjar med grunderna för statsskicket och slår fast att all offentlig makt utgår från folket. Det betyder att medborgarna är med och bestämmer genom de politiker som väljs in i riksdag, kommuner och regioner. Detta kallas representativ demokrati. I inledningen står också att det är riksdagen som stiftar lagar, att det är kungen eller en regerande drottning som är statschef, att regeringen styr riket och att domstolarna ska vara opartiska.

Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter har en central placering i regeringsformen. Det är till exempel här det står att alla medborgare har yttrandefrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Det är också här det tas upp exempelvis att dödsstraff och diskriminering på grund av etniskt ursprung, hudfärg, sexuell läggning eller kön inte är tillåtet i Sverige.

Regeringsformen beskriver övergripande hur riksdagen ska väljas och hur riksdagens arbete ska gå till. Hur en regering bildas och regler för regeringens arbete står också. Här finns regler för vad som bara får beslutas av riksdagen och vad regeringen får besluta om. Dessutom beskrivs exempelvis hur riksdagen kan ändra i grundlagen.

En av riksdagens uppgifter är att kontrollera och granska regeringen. Det är regeringsformen som slår fast hur riksdagens roll som kontrollmakt ser ut.

I lagen finns också regler för internationella samarbeten samt regler för domstolar och myndigheter. Att Sveriges kommuner ska vara självstyrande, står också i regeringsformen.

Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

Tryckfrihetsförordningen

Tryckfriheten är en viktig demokratisk rättighet i Sverige. Den ger alla rätt att fritt ge ut böcker, tidningar och tidskrifter. Myndigheterna har ingen rätt att i förväg granska eller censurera det som skrivs.

Man har rätt att sprida vilken information man vill i tryckt form så länge lagen följs. Samtidigt som tryckfrihetsförordningen ger rätten att uttrycka sig fritt skyddar den mot bl.a. förtal och kränkningar. Om något skrivs som kan betraktas som hets mot folkgrupp, till exempel rasistiska inlägg, eller publicerar bilder med inslag av sexuellt våld kan det räknas som brott mot tryckfrihetsförordningen. Det kan också vara ett brott om något publiceras som skadar staten och samhället och som innebär till exempel spioneri.

Offentlighetsprincipen

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om offentlighetsprincipen. Den innebär att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess. Offentlighetsprincipen är en garanti för att den som vill ska kunna få insyn i riksdagens, regeringens, myndigheternas och kommunernas arbete. Alla har rätt att vända sig till en myndighet och begära ut en allmän handling. Den som begär ut en handling behöver inte säga sitt namn eller vad hon eller han ska använda handlingen till.

Tryckfrihetsförordning (1949:105)

Yttrandefrihetsgrundlagen

I Sverige har man rätt att säga nästan vad man vill. Man har rätt att uttrycka sin åsikt i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad som inte är tillåtet, som till exempel att förtala eller kränka en annan person.

Yttrandefrihetsgrundlagen har vuxit i takt med att nya medier har utvecklats. Om något förmedlas som kan ses som hets mot folkgrupp eller om det visas filmer med inslag av sexuellt våld kan det räknas som brott mot yttrandefrihetsgrundlagen. Det gäller också om staten eller samhället skadas genom att något publiceras som innebär till exempel spioneri.

Radio, tv, film och nya medier

Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte. Den som har en sådan webbplats med en ansvarig utgivare kan ansöka om ett utgivningsbevis som ger webbplatsen grundlagsskydd.

Censur är inte tillåtet

Myndigheterna får inte förhandsgranska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten. Statens medieråd kan sätta en åldersgräns för filmer som visas på bio för barn och ungdomar.

Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469)

Successionsordningen

Kung Carl XVI Gustaf är Sveriges nuvarande statschef. Att Sverige ska ha en kung eller drottning som statschef slås fast i regeringsformen. Men det är i successionsordningen som reglerna för vem som kan ärva tronen finns.

Kvinnlig och manlig tronföljd

Manliga och kvinnliga avkomlingar i rakt nedstigande led till kung Carl XVI Gustaf har rätt att ärva tronen. Äldre syskon och deras efterkommande har företräde framför yngre syskon och deras efterkommande.

Ända fram till 1979 hade Sverige manlig tronföljd. Då beslutade riksdagen att även en kvinna ska kunna ärva tronen och därmed också bli statschef.

Successionsordning (1810:0926)

Riksdagsordningen – nästan en grundlag

Riksdagsordningen innehåller regler om riksdagens arbetsformer. Fram till 1974 var riksdagsordningen en grundlag. Nu har den en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag.

Riksdagsordningens huvudbestämmelser kan ändras antingen genom två likadana riksdagsbeslut med val emellan eller genom att ett beslut fattas i riksdagen med kvalificerad majoritet. Kvalificerad majoritet innebär i det här fallet att minst tre fjärdedelar av de röstande, och samtidigt mer än hälften av riksdagens ledamöter, måste rösta för ett beslut för att det ska börja gälla.

Riksdagsordningen tar till exempel upp hur sammanträdena i kammaren ska gå till och vad som gäller för talmannen i kammararbetet. En annan del i lagen är bestämmelserna om hur riksdagens 15 utskott ska tillsättas och arbeta. Hur förslag till riksdagen ska lämnas, förberedas och beslutas står också i riksdagsordningen.

Riksdagsordning (2014:801)