Nya former av kollektivtrafik, bildelning, kombinerade transporter samt elbilar kan på kort sikt öka tillgängligheten på landsbygder. På längre sikt kan självkörande minibussar, drönare och elflygplan bidra till ökad tillgänglighet. Det framkommer i trafikutskottets rapport Mobilitet på landsbygder – forskningsöversikt och nulägesbeskrivning.
Trafikutskottets arbetsgrupp för forsknings- och framtidsfrågor har tagit fram en rapport om mobilitet på landsbygder som består av dels en forskningsöversikt, dels en nulägesbeskrivning.
En utgångspunkt för gruppens arbete har varit att kartlägga vilka olika hållbara mobilitetslösningar som kan öka tillgängligheten på landsbygder och förbättra förutsättningarna för att bo, leva och verka i alla delar av landet.
Olika mobilitetslösningar på landsbygder
Rapporten konstaterar att reseunderlaget för kollektivtrafik i traditionell mening, i form av linjelagda turer med stora bussar, är svagt på landsbygder. Det beror främst på den spridda bebyggelsen, de långa avstånden och det faktum att de allra flesta har bil.
I rapporten presenteras forskning om olika mobilitetslösningar som skulle kunna öka tillgängligheten på landsbygder både på kort och lång sikt. Några av dem finns redan idag.
- Förändrade former av kollektivtrafik: Kollektivtrafik koncentreras längs så kallade starka stråk där det finns ett större resandeunderlag, vilket kan kombineras med anropsstyrd trafik och samordning av andra offentligt finansierade persontransporter (till exempel färdtjänst och sjukresor).
- Bildelning: På landsbygder kan främst samåkning med hjälp av modern teknik kan vara ett alternativ. Här visar studier att det behövs ett visst antal människor för att det ska vara möjligt att matcha människor och resmål och att säkerhet är en viktig fråga.
- Transport som tjänst är ett begrepp som avser hållbara transporter där behovet av att äga bil ersätts med ett flertal transporttjänster som blir tillgängliga med hjälp av en app och där användaren kan planera sin resa genom att kombinera de olika tjänsterna, till exempel samåkning, kollektivtrafik och taxi.
- Automatiserade fordon kan när det gäller kollektivtrafik komma att utnyttjas som en del i en resa, exempelvis en självkörande minibuss som går i skytteltrafik till en större väg med reguljär busstrafik. Tester med självkörande minibussar på landsbygd pågår redan i Sverige.
- Elbilar kan vara ett gångbart alternativ på landsbygder, bland annat på grund av god tillgång till parkeringsplatser och laddningsmöjligheter. De låga rörliga kostnaderna kan också spela in för att göra elbilar till ett attraktivt alternativ även i delar av landet där körsträckorna är långa. Elektrifiering och andra hållbara drivmedelsalternativ gör att det inte behöver vara klimatmässigt dåligt att ha egen bil på landsbygder.
- Cykel och elcykel används alltmer som alternativ och komplement till bilar även på landsbygder, bland annat på grund av att elcykel tillåter längre pendlingssträckor och att flera regioner satsar på bättre cykelbanor.
- Elflyg: Mindre eldrivna flygplan skulle kunna används för att flyga personer mellan närliggande orter eller från glesbygd till närmaste större flygplats och bidra till ökad tillgänglighet och minskade koldioxidutsläpp. Flera forskningsprojekt pågår i Sverige.
- Tillgänglighet utan förflyttning: Det finns allt fler digitala tjänster som ger en ökad tillgänglighet för boende på landsbygder utan att de behöver åka till närmaste tätort (till exempel e-handel, nöjen och banker). En förutsättning är en väl utbyggd bredbandsinfrastruktur, en annan förutsättning är sociala motiv (viljan att bli digital) men också betalförmågan. Digitala tjänster kan kompletteras med virtuella möten, kontorshubbar och samordnade paketleveranser.
I forskningsöversikten presenteras även studier om vilken roll som vanor och beteenden spelar för valet av färdmedel, samt forskning om affärsmodeller och behovet av styrning och regelverk för en hållbar tillgänglighet på landsbygder.
Ny teknik kan öka tillgängligheten men ställer krav
Utifrån vad som har framkommit i rapporten har trafikutskottets arbetsgrupp för forsknings- och framtidsfrågor gjort några sammanfattande iakttagelser. Gruppens förhoppning är att teknikutvecklingen inom digitalisering, automatisering och elektrifiering kan innebära en förbättring av befintliga mobilitetslösningar och underlätta för nya innovativa mobilitetstjänster på landsbygder.
Den rådande teknikutvecklingen ställer dock nya krav på kollektivtrafikmyndigheter och på en väl utbyggd infrastruktur, både fysisk och digital. Gruppen framhåller även att det inte finns en mobilitetslösning som är hållbar i alla typer av landsbygder i landet och att det är viktigt att skaffa och sprida kunskap om vilka mobilitetslösningar som fungerar var.
Det är också angeläget att hela landet beaktas i visionen om hållbar mobilitet. Gruppen betonar även behovet av offentlig styrning och regelverk. Slutligen noterar gruppen att ändrade resvanor kräver mer än bara ny teknik och nya mobilitetstjänster och att det är viktigt att det finns lättillgänglig information och att det är enkelt att köpa, boka och genomföra resan.
Dokument
Mobilitet på landsbygder – forskningsöversikt och nulägesbeskrivning
För mer information
Elisabet Michailaki Lindquist, utvärderings- och forskningssekretariatet,
telefon: 08-786 49 00, e-post: elisabet.michailaki.lindquist@riksdagen.se
Sofia Ekstrand, trafikutskottets kansli, telefon: 08-786 66 34, e-post: sofia.ekstrand@riksdagen.se