Aktuell debatt om den ökande arbetslösheten

Fru talman! Sverige har goda finanser, men vi slösar med människor. Vi har en hög och ökande arbetslöshet. Vi har en katastrofal ungdomsarbetslöshet, unga människor som står beredda att ta klivet ut i vuxenlivet som får börja det med arbetslöshet. Andelen människor i Sverige som arbetar är något lägre än innan regeringen tillträdde. Fas 3, regeringens egen uppfinning, blir nu Sveriges största arbetsgivare. Vi betalar alla ett högt pris för detta. Arbetslösheten påverkar alla oss som har ett jobb. I många kommuner måste man nu höja skatten. Det är höjd skatt för alla: för alla som jobbar, för alla pensionärer, för alla som är sjuka. Alla betalar ett pris för att få resurser till välfärden. Ändå räcker inte resurserna till för en bra skola och en bra äldreomsorg. Nu går vi mot sämre tider, ingen vet hur dåliga, men jag tror att alla bedömare är överens om att vi går mot sämre tider. Arbetslösheten kommer dess värre att öka, tror de allra flesta, och intäkterna kommer att minska. Regeringens enda åtgärd i det läget är sänkt krogmoms. Det duger inte! Därför har vi socialdemokrater begärt den här debatten. Det är dags att ta ansvar för jobben! (Applåder)

Fru talman! Jobben är regeringens viktigaste fråga. Jobb handlar om människors möjlighet att försörja sig, vara en del i en arbetsgemenskap och kunna förändra sitt liv till det bättre. Frågan om jobb handlar också om att Sverige ska kunna ha höga ambitioner för välfärden, med en bra skola, förskola och sjukvård och en god äldreomsorg. Men jobben handlar också om hur Sverige ska kunna rusta för framtiden, möta en demografisk utveckling med allt fler äldre och stå starkt i den globala konkurrensen. Regeringens politik för jobb sammanfattas i arbetslinjen. Målet är full sysselsättning. Alla människor ska kunna jobba utifrån sin egen förmåga, stor eller liten. För att nå dit förs en politik för att det ska löna sig bättre att arbeta. Det ska bli enklare och billigare att anställa och att starta företag, och det ska vara företag som stannar i Sverige och växer. Till det fogar regeringen en aktiv arbetsmarknadspolitik med insatser för aktivitet, omställning och utbildning. Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har reformtempot varit högt, särskilt inom det arbetsmarknadspolitiska området. Låt mig vara tydlig: De reformer som har genomförts under den senaste femårsperioden har bidragit till att arbetsmarknaden fungerar bättre och att sysselsättningen har blivit högre och arbetslösheten lägre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa förändringar. Det har regeringen stöd för i forskningen, till exempel genom studier från Konjunkturinstitutet, IFAU och OECD. Vi ser bland annat att utanförskapet har minskat ordentligt i Sverige. Det är 165 000 färre i bidragssystemen jämfört med 2006. Sysselsättningen har ökat kraftigt de senaste åren, och arbetslösheten har sjunkit. Sjukfrånvaron har minskat dramatiskt jämfört med 2006. Regeringens politik spelar roll. Fler har kommit in på arbetsmarknaden, och fler vill arbeta. Det innebär inte att alla ännu har fått jobb. Men det minskade utanförskapet och förskjutningen närmare arbetsmarknaden är viktiga steg. Fru talman! Sverige är ett litet, exportberoende land. Halva vår ekonomi är beroende av export till andra länder, och större delen av den exporten sker till länder i Europa. Om de stora länderna i Europa måste göra stora nedskärningar i sina ekonomier får det kraftigt genomslag i Sverige, i svensk ekonomi och på den svenska arbetsmarknaden. Den kommande och pågående skuldkrisen påverkar alltså Sverige kraftigt. Men Sverige är för andra året i rad ett av de få länder i Europa som har en ekonomi i balans och ett överskott i de offentliga finanserna. Det innebär att Sverige - till skillnad från majoriteten länder i Europa - kan satsa sig ur denna kris, medan andra länder måste skära ned. För att möta den ekonomiska oron satsar regeringen i budgetpropositionen för 2012 bland annat på ett arbetsmarknadspaket. Regeringen satsar 8,1 miljarder kronor extra under åren 2012-2014 på en förstärkt arbetsmarknadspolitik. De extra resurserna ska användas för att möta inbromsningen på arbetsmarknaden och motverka långtidsarbetslöshet. För att förhindra långtidsarbetslöshet tillför regeringen extra resurser för ett bättre, fördjupat förmedlingsstöd från Arbetsförmedlingen och för fler programinsatser för dem som riskerar långtidsarbetslöshet. Det är viktigt att fånga upp människor tidigt under en arbetslöshetsperiod och erbjuda dem rätt hjälp. Särskilt viktigt är det för vissa ungdomar. Jag tänker framför allt på dem som har hoppat av skolan. För att bryta långtidsarbetslösheten tillför regeringen ytterligare resurser för bland annat fler och tätare förmedlingskontakter, ökad kvalitet och aktivitet i garantierna. Vi föreslår också flera förändringar i sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin för att hjälpa långtidsarbetslösa att komma i arbete. Allt fler långtidsarbetslösa hittar vägar till arbete. Det är positivt om vi ska nå målet om full sysselsättning. Regeringen gör också flera viktiga insatser för att varaktigt öka tillväxten och sysselsättningen. Bland annat sänktes vid årsskiftet momsen på restaurang- och cateringtjänster, för att öka jobbchanserna i en bransch där var tredje ung är anställd och också många utrikes födda har sin försörjning. Samtidigt fortsätter arbetet med att förstärka utbildningssystemet och förbättra villkoren för företagande. Nu genomförs också stora och finansierade infrastruktursatsningar, med ytterligare tillskott på 5 miljarder kronor utöver de 500 miljarder som fram till år 2021 finns för nyinvesteringar, drift och underhåll av bland annat väg och järnväg. Det är viktigt att vi nu - särskilt nu i en tid av ekonomisk oro - fortsätter att skapa bättre förutsättningar för tillväxt, sysselsättning och välfärd inom ramen för långsiktigt hållbara finanser. Avslutningsvis, fru talman: Nu är det tid för ansvar. En orolig världsekonomi ställer krav på tydliga prioriteringar, för jobben, för välfärden och för tryggheten. Med regeringens politik tar vi ansvar för Sverige och för Sveriges ekonomi. Vi gör aktiva insatser för jobb och omställning. Vi värnar arbetslinjen. (Applåder)

Fru talman! I morse var det ungefär fyra och en halv miljon människor i vårt land som gick till jobbet. Deras vardag påverkas direkt av arbetslösheten. Många upplever att det är svårt att säga nej när chefen vill att man ska ta med arbete hem eller att man ska jobba över och stanna kvar på jobbet. Allt fler upplever stress och press på jobbet. I avtalsrörelserna är många frustrerade över att de ökade kraven och den ökade arbetsbelastningen inte syns i lönekuverten. Ju högre arbetslösheten är, desto svårare är det för alla som har jobb att få rimligt betalt och hållbara villkor på jobbet. Vi betalar alla genom otillräckliga resurser till välfärden. Vi har stora behov i skolan, där resultaten i dag sjunker år från år. Aldrig tidigare har så många ungdomar lämnat gymnasiet utan tillräckliga kunskaper som efter fem och ett halvt år med en borgerlig regering. Underbemanningen i äldreomsorgen tror jag har blivit tydlig för alla. Det behövs investeringar i välfärden. Arbetslösheten är det allvarligaste hotet. Jag träffar inte en enda människa i dag som inte är djupt oroad över ungdomarnas situation. En regering som stillatigande ser på hur nästan var fjärde ung människa går utan arbete tycker jag har abdikerat från sitt ansvar. Regeringen vann valet 2006 på två saker: jobben och utanförskapet. Man genomförde snabbt en brutal och tydlig agenda med utförsäkringar, skattesänkningar och privatiseringar samtidigt som man bytte utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik mot coachning och fas 3. Nu kan vi se resultatet. Resultatet kan inte beskrivas som något annat än ett misslyckande. Arbetslösheten är högre. Andelen av befolkningen som är i arbete - den så kallade sysselsättningsgraden - är något lägre än tidigare. Långtidsarbetslösheten är ett växande problem. Ungdomsarbetslösheten är en av de högsta i Europa. Regeringens egen uppfinning fas 3 är Sveriges största arbetsgivare. Antalet personer i det så kallade utanförskapet är lika stort som innan regeringen började med sin agenda. Vi har nu hört arbetsmarknadsministern, som förvånande nog är nöjd. Hon berömmer sig själv och tycker att regeringen är framgångsrik. Hon säger att Sverige är beroende av ekonomisk utveckling i vår omvärld, inte minst i Europa. Jaså, minsann! Var det någon som trodde något annat? Det vi behöver i Sverige är en regering som kan ta ansvar för jobben i en situation där vi är beroende av länderna i vår omvärld. Vi har ingen nytta av en regering som kan regera bara om Sverige inte är beroende av det som sker i vår omvärld eller i Europa. Regeringen tänker fortsätta på samma linje som tidigare. Det är more of the same. Den linje som har lett oss in i ett misslyckande med jobben är den linje som regeringen tänker hålla fast vid. Jag tror att det är uppenbart för alla utom regeringen att det allvarliga läget inte går över för att man blundar för problemen eller för att man berömmer sig själv och stänger dörren om sig i Rosenbad. Fortsättning med more of the same kryddat med sänkt krogmoms är knappast lösningen på arbetslösheten. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Den socialdemokratiska jobbpolitiken har tre prioriteringar. Det är utbildning, utbildning och utbildning. Det handlar om högre kvalitet i undervisningen i grundskola och gymnasieskola. Alla ungdomar måste rustas för framtiden. Det handlar om arbetsmarknad, vuxenutbildning och rörlighetsutbildning, som gör att man som vuxen kan ta nya steg i arbetslivet, våga släppa taget om det gamla och kliva in i någonting nytt. Det handlar om spetskompetens och forskning. Nu behövs det investeringar för jobben. Sverige har goda finanser i dag. Om vi ska ha det också i morgon krävs det investeringar för jobben i dag. Om man stillatigande ser på med den ökande arbetslöshet vi har i dag kommer vi snart inte att ha några goda finanser längre. Behoven är stora i skolan, vården och äldreomsorgen. Äldre får inte den omsorg och trygghet som de rimligen förtjänar på grund av systematisk underbemanning. Ungdomar kan inte flytta hemifrån, för det är bostadsbrist i väldigt många kommuner. Tågen går inte på grund av bristande underhåll. Samtidigt har vi 400 000 människor i arbetslöshet och utanförskap. Det duger inte! Sverige behöver en ny riktning i jobbpolitiken. Sverige behöver investeringar i människor och investeringar i jobb för att vi ska stå starka också i framtiden. (Applåder)

Fru talman! Den här debatten handlar om situationen på arbetsmarknaden, den växande arbetslösheten och om hur regeringen tänker möta den oro som växer fram hos många människor runt om i landet. Vi ser nu hur varslen ökar. Många känner oro för att inte få behålla sitt jobb. Allt fler har osäkra anställningsformer och rings in efter behov, vilket gör att de har mycket svårt att planera sin tillvaro. De frågor Miljöpartiet ställer är: Vad tänker regeringen göra för att skapa goda förutsättningar för nya jobb? Vilka nya investeringar tänker regeringen göra? Och vilka nya utbildningssatsningar tänker regeringen presentera för att förhindra att arbetslösheten skjuter i höjden? För en vecka sedan hörde vi statsministern slå sig för bröstet här i kammaren. Utanförskapet minskar, påstår han och nämner antalet förtidspensionärer. Men sanningen är ju den att allt fler ställs utanför, i olika fack. Fler unga får aktivitetsersättning. Fler unga varken arbetar eller studerar. Fru talman! Sedan 2006 har arbetslösheten i Sverige ökat från 7,1 till 7,6 procent, och nästa år väntas arbetslösheten stiga till 8 ½ procent. Det motsvarar ytterligare 47 000 personer som inte längre går till arbetet. Verkligheten är ju den att antalet personer i den sista fasen av jobb- och utvecklingsgarantin ökar. Regeringens så kallade garanti erbjuder inte möjligheten för arbetslösa att förvärva de kunskaper och färdigheter som är efterfrågade på arbetsmarknaden. Jag såg i en ny rapport från LO att bara 15 procent lämnar fas 3 för arbete eller utbildning. Det är inte särskilt lyckat. I stället för att få kompetenshöjande insatser tvingas långtidsarbetslösa utföra påhittade arbetsuppgifter. I december 2011 var totalt 30 000 människor i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Det är den krassa verkligheten. Fru talman! Antalet personer med funktionsnedsättning inskrivna på Arbetsförmedlingen uppgick i september 2011 till 70 000. Här har det skett en stor ökning under de senaste åren. I december var det endast 3 000 personer med funktionsnedsättning som fick ett jobb. Det är bedrövligt. Det är diskriminerande och resursslöseri. Vi ser en ökning av otrygga anställningar, särskilt för kvinnor och unga. Nästan var fjärde anställd kvinnlig tjänsteman mellan 20 och 34 år har en tidsbegränsad anställning. Det är långt fler än vad som gäller för män i samma ålder, där hela nio av tio har en tillsvidareanställning. Tala om diskriminering! Fru talman! Statsminister Fredrik Reinfeldt påstår att regeringen står för en arbetslinje och inte en bidragslinje. Men kommunernas kostnad för ekonomiskt bistånd har ökat med nästan 3 miljarder mellan 2006 och 2010 på grund av regeringens försämringar av trygghetssystemet. Det absolut vanligaste försörjningshindret är just arbetslöshet. Är inte detta bidragslinjen, ministern? Fru talman! Varje ung person som inte får en chans till utbildning innebär inte bara misslyckad livskvalitet för den drabbade utan också en stor samhällsekonomisk kostnad. Den stora kostnaden för varje ung person som ställs utanför är dock det mänskliga priset, som är högt. Vi gör aktiva insatser, säger arbetsmarknadsministern här i dag. Men ger det resultat? Regeringen antingen skjuter långt över målet eller misslyckas helt och hållet. Aktivitetsnivån i ungdomsgarantin är låg. I genomsnitt ägnar deltagarna 14 timmar åt att söka jobb eller delta i aktiviteter, skriver IFAU själv. Utbildning står för knappt 4 procent av aktiviteterna och arbetspraktiken för 8 procent. Då är det inte så konstigt att 11 000 ungdomar har gått över från ungdomsgarantin till jobb- och utvecklingsgarantin - rakt in i återvändsgränden! Sänkt arbetsgivaravgift för unga har knappt gett några nya jobb. Det syns ingenting på våra siffror, som ökar och är dubbelt så höga som i jämförbara länder. Kanske ministern kan ge svar på när en utvärdering kommer. I stället för att påstå att Miljöpartiet straffbeskattar ungdomar bör regeringen för att få någon trovärdighet i det man håller på med snarast visa på effekterna av det som många anser vara ineffektiva satsningar och slöseri med skatteresurser. Vi föreslår en riktad sänkning för de unga som är arbetslösa. Fru talman! Det finns anledning för regeringen att tänka om och i stället öppna fler vägar för ungdomar att förverkliga sina drömmar om en ny utbildning eller ett nytt jobb. Annars leder det bara till mer bidragsberoende och resursslöseri. (Applåder)

Fru talman! Vi kan konstatera att i spåren av de problem som flera euroländer har med sina offentliga finanser har oron på finansmarknaderna ökat. Dagens finansiella system är så sammanflätade att kriser sprids snabbt mellan länder. Så var exempelvis fallet under 2008 när problemen på de amerikanska bostads- och finansmarknaderna snabbt fick effekter för jobb och tillväxt också här i Sverige. Den svagare internationella utvecklingen riskerar även denna gång att påverka Sverige negativt, och tillväxten för 2012 har också skrivits ned markant. I skuldstormens spår följer uppsägningar och arbetslöshet i omvärlden. Även på svensk arbetsmarknad väntas effekterna bli tydliga. Finansiellt ansvarstagande är mot denna bakgrund centralt. En svagare ekonomisk utveckling och stor osäkerhet ställer krav på säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna för att säkra att vi i Sverige bevarar vårt handlingsutrymme. Sverige måste ha beredskap att möta en kraftigare och mer varaktig avmattning på arbetsmarknaden och ytterligare förstärka jobbpolitiken utöver det paket om drygt 8 miljarder kronor som riksdagen beslutat om. Arbetslöshetsnivån för EU som helhet har stigit något under 2011, från 9,6 procent i november 2010 till 9,8 procent i november 2011, enligt uppgifter från den europeiska statistikmyndigheten Eurostat. Det innebär att ytterligare drygt 700 000 européer blev arbetslösa under 2011. Samtidigt finns det anledning att välkomna att utanförskapet i Sverige har minskat med cirka 165 000 personer jämfört med 2006. Alliansen och regeringen är självklart inte nöjda med detta. Vi tar arbetslösheten på stort allvar. Det kvarstår stora utmaningar på arbetsmarknaden, inte minst när ekonomin i vår omvärld försämras. Med anledning av detta satsar regeringen över 8 miljarder kronor på en aktiv arbetsmarknadspolitik de närmaste åren. Arbetsförmedlingens förvaltning och personal stärks med 1,2 miljarder kronor för 2012. Detta möjliggör en högre handläggartäthet. Arbetsmarknadspaketet för 2012-2014 innehåller insatser för jobb, aktivitet, utbildning och praktik och insatser som gör anställningar billigare. Grunden är arbetslinjen. Det måste löna sig att arbeta. Det ska vara billigt att anställa, och matchningen mellan arbetsgivare och jobbsökare ska ständigt förbättras. Vi ska fortsätta satsa på nystartsjobben som växer i rask takt och nu är nära 50 000 stycken. Inte minst är detta viktigt för våra ungdomar. Fru talman! När det gäller jobb- och utvecklingsgarantin visar Arbetsförmedlingens återrapportering i augusti 2011 att åtta av tio deltagare i sysselsättningsfasen har meningsfulla uppgifter. Tre av fyra deltagare är helt eller delvis nöjda med platsen i fas 3 och tror att den kan ge en god möjlighet till jobb i framtiden. Totalt har 5 500 personer kommit i arbete eller studier sedan reformen sjösattes. Vi i Alliansen är inte nöjda med det. Vi vill bättre. Dock har deltagare i insatsen varit arbetslösa under lång tid, i genomsnitt i sju av de senaste tio åren, och det är viktigt att ha med sig att varje långtidsarbetslös som kommer i arbete är en vinst både för den enskilde och för samhället i stort. Flera åtgärder vidtas för att bryta långtidsarbetslöshet. Regeringen vill förstärka de aktiva insatserna i hela jobb- och utvecklingsgarantin genom att öka antalet handläggare. Vi signalerar att sysselsättningsperioden hos anordnare i insatsen ska utgå från individens behov. Viktigt att notera är att majoriteten av anordnare har en deltagare på arbetsplatsen och att nio av tio anordnare har färre en fem deltagare, vilket ger möjlighet till individuellt anpassade åtgärder. Vi erbjuder deltagare i sysselsättningsfasen ett förstärkt anställningsstöd för att utveckla en brygga från fas 3 till arbete utan stöd eller till nystartsjobb eller anställning med lönebidrag. Regeringen vill också öka insatserna i form av arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik med fler platser under 2012. Satsningen på arbetsmarknadsutbildning i fas 3 kommer att fortsätta erbjudas deltagarna i fas 3, vilket är mycket bra. Regeringen är tydlig med att deltagarna i sysselsättningsfasen ska erbjudas meningsfulla uppgifter. Regeringen vill att Arbetsförmedlingen fortsätter med kontroll och uppföljning av anordnarna i sysselsättningsfasen för att undvika att systemet missbrukas av oseriösa arbetsgivare. Vi vill samtidigt förändra Arbetsförmedlingens arbetssätt för att på ett tidigt stadium identifiera och erbjuda tidiga insatser till personer som riskerar långtidsarbetslöshet. Fru talman! Sverige hör till de länder i EU som har lägst långtidsarbetslöshet i förhållande till arbetskraften. Men som jag sade i början av mitt anförande kvarstår stora utmaningar när ekonomin i vår omvärld försämras. Vi i Alliansen har därför en bred jobbpolitik för att bekämpa långtidsarbetslöshet, och vi är övertygade om att arbetslinjen motverkar långtidsarbetslöshet. Fru talman! I en debatt som denna om möjligheterna att ge förutsättningar för att minska arbetslösheten är det också viktigt att säga att en bra integration är nödvändig för att öka sysselsättningen i landet och ge fler möjlighet att få ett jobb. Jag vill i detta sammanhang därför nämna att riksdagens utredningstjänst, RUT, nyligen har räknat fram att företag som drivs av invandrare sysselsätter ca 89 000 personer i Sverige. (Applåder) I detta anförande instämde Anna Steele (FP).

Fru talman! Oron i omvärlden är påtaglig. Den europeiska ekonomiska krisen kommer inte att lösas upp snabbt. Vi kan vara tacksamma att Sverige i dagsläget har lyckats undvika de värsta smällarna. Under 2011 hade vi till och med en relativt god ekonomisk utveckling som ledde till att arbetslösheten, mitt under krisen, faktiskt minskade med 0,8 procentenheter. Vi står alltså relativt väl rustade. Utsikterna för 2012 är dystrare. Ordersiffrorna för exportföretagen rasade under de sista månaderna av 2011. Även de mest optimistiska prognoserna visar att arbetslösheten kommer att öka under året. Det innebär att vi får nya arbetslösa samtidigt som vi har dem som redan varit länge utan jobb. Detta är anledningen till dagens debatt. När arbetslöshet diskuteras är det ofta bara fokus på arbetsmarknadspolitik. Men frågan är så mycket större, och många viktiga insatser görs inom näring och på skatteområdet. Jag kommer därför att komplettera mina allianskolleger och fokusera mer på denna del i mitt anförande. Det är i synnerhet två grupper i samhället som står längst ifrån att få ett eget jobb, unga och utlandsfödda. Gemensamt för de båda är att de inte har erfarenhet av svensk arbetsmarknad och därmed heller inte något nätverk. Alliansen har genomfört betydande och viktiga reformer för att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden för dessa grupper. Sedan 2006 har regeringen bland annat halverat arbetsgivaravgiften för unga, infört instegsjobb för invandrare, genomfört en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna, brutit trenden gällande regelkrånglet för företag och infört RUT- och ROT-avdrag. Listan på reformer som har bidragit till att fler människor har ett jobb kan göras lång. Värt att nämna är att enbart RUT-avdraget har skapat drygt 11 000 nya jobb, enligt Almegas beräkningar. I höstens budget har Centerpartiet varit drivande för att få igenom en halvering av restaurangmomsen. Vi har redan sett att detta har gett både lägre matpriser och fler anställda i restaurangbranschen. Arbete inom restaurangnäringen är för många en första kontakt med arbetsmarknaden. Detta är en bransch där en relativt stor andel av de anställda är unga. År 2009 var andelen unga i branschen ca 35 procent. Inom restaurangbranschen får många sitt första jobb och därmed en väg in till en bredare arbetsmarknad. I skarp kontrast har vi en svensk vänster som tror att man skapar jobb genom att förbjuda hela branscher. På sin nyligen avslutade kongress antog Vänsterpartiet ett förslag om att bemanningsföretag ska förbjudas - detta trots att forskning visar att både utlandsfödda och ungdomar har lättare att komma in på den svenska arbetsmarknaden via jobb i just bemanningsföretag. Enligt bemanningsbranschens egna siffror sysselsatte branschen cirka 118 000 personer under 2010. Av dessa var 37 procent under 25 år, och 16 procent var personer med icke europeisk bakgrund. Många företag använder sig av bemanningsbranschen som en viktig rekryteringskanal. Dessutom tyder undersökningar på att många av inhyrningsjobben inte skulle ha funnits över huvud taget utan möjlighet till just inhyrning. Många företag väljer helt enkelt att tacka nej till jobb som följd av osäkerheten kring nyanställningar. Socialdemokraterna är inte så mycket bättre. I Socialdemokraternas numera väl omdiskuterade skuggbudget vill partiet bland annat höja arbetsgivaravgifterna för unga. Socialdemokraterna vill alltså mitt i en redan rekordhög ungdomsarbetslöshet göra det ännu dyrare att anställa. Hur detta ska leda till att fler företag tar chansen att anställa är för mig ett mysterium. De vill dessutom ta bort RUT-avdragen och inte införa halverad restaurangmoms, trots att det var deras vallöfte för drygt ett år sedan. Miljöpartiet vill i sin tur begränsa människors möjlighet att arbeta genom att införa sex timmars arbetsdag. Förslaget visar framför allt på en märklig syn på antalet jobb som statiskt i en ekonomi. Miljöpartiet tycks mena att vi ska dela på den kaka som finns, inte arbeta för att kakan ska växa. Vi hörde i Ylva Johanssons anförande hennes krav på utbildning, utbildning och utbildning. Man kan antingen tolka det som att alliansregeringen hör bön eller som att Ylva Johansson slår in öppna dörrar. Sedan vi tillträdde 2006 har vi sett till att genomföra reformer på både grundskole- och gymnasienivå för att stärka insatserna så att det blir bra utbildningar för barn och ungdomar. Vi har också sett till att satsa på yrkesutbildning och införa yrkeshögskolan. Det gör att man mitt i livet får möjlighet att skaffa sig en yrkeshögskoleutbildning. Vi kan konstatera att fler studerar på högskola och universitet i dag än någonsin förut. Det finns en blindhet hos Socialdemokraterna som gör att de inte ser alla de jobb som växt och växer fram i små och medelstora företag inom tjänste- och servicesektorn. Jag är övertygad om att riktiga jobb är den bästa arbetsmarknadspolitik en regering kan bedriva genom att se till att skapa möjligheter för att det ska växa fram fler jobb. Mycket har gjorts men mer behöver göras. (Applåder)

Fru talman! Jag vill först tacka Socialdemokraterna som har initierat denna debatt om den ökande arbetslösheten. Vi sverigedemokrater har i många år påtalat problemen med massarbetslöshet och utanförskap. Vi har identifierat de utmaningar som finns på den svenska arbetsmarknaden, och vi har presenterat en hållbar politik för att stärka människors möjlighet till egen försörjning. Vi har också varit principfasta och i alla sammanhang försvarat den svenska modellen. Sverige har under 1900-talets senare hälft varit synonymt med utveckling och välstånd. I mycket är detta ett resultat av den framåtanda, det samförstånd och den stabilitet som präglat svensk arbetsmarknad och svenskt företagande. Nu står svensk arbetsmarknad, svenska företag och den svenska arbetskraften inför nya utmaningar. Finanskriser, misslyckade valutaprojekt och en ökad global konkurrens är internationella företeelser som i dagsläget har en negativ inverkan på svensk arbetsmarknad. Men vi kan inte, som vissa gör, bara skylla på utlandet och på andras tillkortakommanden för den situation som vi nu befinner oss i. Decennier av misslyckad utbildningspolitik tillsammans med en rad andra allvarliga inrikespolitiska misstag, inte minst inom näringspolitiken och migrationspolitiken, gör att vi i dag har hundratusentals människor i arbetslöshet samtidigt som man inom vissa sektorer på arbetsmarknaden inte kan finna den kompetens som eftersöks. Vi har ju alla hört hur olyckskorparna under många år har kraxat om arbetskraftsbrist och om stora pensionsavgångar - 40-talisterna skulle gå i pension och skapa stora hål efter sig på arbetsplatserna. Nu har de flesta 40-talisterna redan pensionerat sig, men några stora hål är det svårt att skönja. Vi är snarare på väg mot historiskt höga arbetslöshetstal. Den som lyssnar på den här debatten i dag kan nog lätt få för sig att situationen är hopplös och att ingen lösning finns i sikte. Ska vi behöva finna oss i att Sverige i framtiden blir ytterligare en i raden av misslyckade låglönemarknader? Lönedumpning och villkorsdumpning betackar vi oss för. Sverige ska inte bli en låglönemarknad, oavsett hur mycket det vattnas i munnen på Alliansens partistrateger. Fru talman! Situationen på arbetsmarknaden är långt ifrån hopplös. Nu krävs det att vi politiker har modet och viljan att göra rätt saker. Det är just nu som vi har möjlighet att komma till rätta med den höga arbetslösheten, långsiktigt öka företagens möjlighet att växa och utbilda framtidens arbetskraft för framtidens arbetsmarknad. Vi sverigedemokrater har presenterat hållbara och moderna förslag för hur vi bäst ska få landets arbetslösa medborgare att ta steget in på arbetsmarknaden. Vi vill satsa på utbildning av den svenska arbetskraften. Genom att skjuta till medel till grundskolan och gymnasieskolan ökar vi kvaliteten på undervisningen. Vi anser att vuxennärvaron måste öka i den svenska skolan. Utan en bra arbetsmiljö kan inte vi vuxna göra ett bra jobb. Detsamma gäller, tro det eller ej, våra barn. Vi vill satsa på komvux och yrkeshögskolorna. Människor måste få en andra chans på arbetsmarknaden. Vi vill göra människor anställningsbara, men inte genom att, som Alliansen, dumpa deras löner, utan genom att utbilda dem och ge dem kunskaper och färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden i dag och i framtiden. Vårt svar på läkarbristen som vi nu har haft i Sverige i snart två decennier är inte att som nu sker dränera utvecklingsländerna på för dem livsviktiga läkare, utan genom att utbilda fler läkare i Sverige. Vårt svar på den brist på ingenjörer och datatekniker som råder på arbetsmarknaden är inte att som Alliansen och Miljöpartiet helt öppna upp arbetsmarknaden så att inte bara datatekniker från Ukraina och ingenjörer från Indien kan komma in på den svenska arbetsmarknaden, utan även diskare, städare, restaurangpersonal och många andra yrkesgrupper där det redan i dag går att finna personal på den svenska arbetsmarknaden. Vår lösning är i stället att låta just datateknikerna från Ukraina och ingenjörerna från Indien komma och jobba i Sverige med tidsbegränsade arbetstillstånd. Jobb som diskare och städare och jobb i restaurang och storkök är jag övertygad om att många arbetslösa ungdomar gärna tar. Vi ser naturligtvis till att genom olika åtgärder som utökning av utbildningsplatser och incitament att söka just dessa platser öka antalet utbildade ingenjörer och datatekniker från den inhemska arbetskraften. Det borde vara en självklarhet, men av någon outgrundlig anledning, förmodligen ideologiska blockeringar, är det inte en självklarhet i dag. Slutligen måste vi återförstatliga skolan. Vi måste ta ifrån kommunpolitikerna möjligheten att som nu ofta sker använda skolan som en budgetregulator. När kommunpolitikerna ser ett sparbehov är det tyvärr oftast de äldres omsorg och våra barns utbildning - vår framtid - det skärs i. Vi vill i stället satsa på framtiden, och skära i arbetslösheten.

Fru talman! Vi har i dag hört alliansregeringens huvudparoll sedan valet 2006, nämligen arbetslinjen, upprepas. Fler ska jobba och utanförskapet ska minska. För att nå det målet har man använt drastiska metoder: kraftigt försämrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen, utförsäkring av långtidssjukskrivna och sänkt skatt för dem som har jobb - ju högre lön desto större skattesänkning - och för dem som äger dyra fastigheter och har stora förmögenheter. Man har delat ut en uppsjö av bidrag och rabatter riktade till företag och utvalda branscher. Det är RUT-bidrag, nedsatta arbetsgivaravgifter för unga och nu senast sänkt moms på krogen. Vi kan avläsa tydliga resultat av denna politik i kraftigt ökade inkomstklyftor, ökande barnfattigdom, ett kraftigt ökat socialbidragsberoende och en urholkad välfärd. Sysselsättningen däremot har inte ökat. Arbetslösheten har stigit, och den fortsätter att stiga. Ungdomsarbetslösheten är katastrofal samtidigt som antalet unga som förtidspensioneras aldrig har varit större. Sedan alliansregeringen kom till makten har dessutom andelen långtidsarbetslösa ökat med hela 25 procent. Över 200 000 personer är långtidsarbetslösa i dag, och alla prognoser tyder på att denna ökning kommer att fortsätta om politiken fortsätter som den nu ser ut. Inom bara de närmaste månaderna kommer regeringens åtgärd för långtidsarbetslösa, fas 3, att sysselsätta fler personer än vad Posten gör i Sverige. Över 30 000 långtidsarbetslösa kommer alltså att vara placerade i fas 3. Det betyder att det i Sverige i dag snart finns fler oavlönade tvångsarbetare än antalet anställda i landets största företag. Jag har en enkel fråga: Är detta en framgång eller ett misslyckande för regeringens arbetslinje? Är fas 3 kanske kronan på verket i regeringens strategi att pressa tillbaka löner och arbetsvillkor, skapa en låglönearbetsmarknad och en ny klass av arbetande fattiga i Sverige? Eller är det kanske dags för regeringen att erkänna att man inte har lyckats bekämpa arbetslösheten eftersom man helt enkelt gör fel saker. Det tragiska med dagens situation är att samtidigt som hundratusentals människor går arbetslösa finns det massor av arbetsuppgifter som behöver utföras men som inte blir gjorda. Vi hörde arbetsmarknadsministern stå och skryta om de goda statsfinanserna som ger Sverige ett utrymme att nu satsa oss ur krisen. Det borde regeringspartierna tacka svenska folket för som var klokt nog att rösta nej till EMU, vilket gör att vi inte har dragits med i den totala katastrof som nu råder i EMU-länderna. Dessutom borde regeringen göra verklighet av sina löften om att satsa oss ur krisen. Men det gör man inte. Man satsar nästan ingenting på sådant som långsiktigt kan skapa jobb. Det är bara att titta sig omkring. Vi har en skriande brist på bostäder, men det byggs ingenting. Vi har ett tågnät som håller på att kollapsa på grund av dåligt underhåll och för få spår, och det är knappt att man lyckas hålla efter det med den budget som man nu får. Vi har en klimatkris som tvingar oss att förr eller senare ställa om stora delar av vårt samhälle om vi inte ska bidra ännu mer till en kommande katastrof. Vår exportindustri har ett stort behov av att utvecklas och ställa om till en uthållig produktion om vi ska kunna konkurrera i framtiden. Det behövs också fler anställda i skolor och förskolor, fler vårdare på sjukhus och äldreboenden. Det finns helt enkelt mängder av arbetsuppgifter som skulle kunna bli utförda och som skulle behöva utföras om regeringen valde kloka och framtidsinriktade investeringar i stället för att fortsätta med skattesänkningar och riktade rabatter. Därför har jag några tips till regeringen. Börja investera i framtidens tillväxt och välfärd och gör det nu. Bygg bort bostadsbristen. Renovera bort energislöseriet i bostäder och andra lokaler. Bygg ut järnvägsnätet. Satsa på forskning, exportstöd och utveckling av den svenska industrin. Utbilda och anställ lärare, förskollärare och sjuksköterskor. Investeringar i detta kommer att betala sig mycket snart. Under de närmaste åren kommer nämligen hundratusentals fyrtiotalister att gå i pension. Snart har vi också ett skriande behov av mer arbetskraft. Bara i välfärdssektorn kommer 420 000 personer att behöva nyanställas under de kommande åtta åren. Det är nu som det är dags att börja satsa på att se till att det finns personer som kan ta dessa jobb, att satsa på ett generationsväxlingsprogram med utbildning, praktik, med inskolning och med omskolning så att vi redan nu kan börja bygga upp ett starkare och bättre Sverige. Lägg ned de meningslösa garantiprogrammen! Lägg ned den förnedrande fas 3 och erbjud i stället omskolning, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade jobb med riktig lön för långtidsarbetslösa! Vägen bort från massarbetslöshet går via investeringar och en ekonomisk politik för full sysselsättning. Det finns alternativ, fru talman. (Applåder) I detta anförande instämde Lars Ohly (V).

Fru talman! Nyligen fick flera EU-länder sänkt rating av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors. Därmed är det totalt åtta EU-länder som har fått sin kreditvärdighet sänkt. Sverige är dock alltjämt en lysande stjärna med AAA som är det högsta omdöme man kan få. Det finns flera orsaker till det, till exempel att regeringen lyckas ha en ekonomi i balans, har överskott i de offentliga finanserna och har förmåga att möta utmaningar, inte minst inom det arbetsmarknadspolitiska området. Alliansregeringen har satsat framgångsrikt på arbetslinjen med jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravgift, vilket gett resultat. När andra länder tvingas skära i sina välfärdssystem kan vi i Sverige göra offensiva satsningar som tryggar välfärden. Oppositionen har än en gång i debatten försökt ge en bild av det totala misslyckandet på arbetsmarknadsområdet vad gäller arbetslöshet i allmänhet och ungdomsarbetslöshet i synnerhet. Självfallet ska målet vara full sysselsättning, men man kan fråga sig hur det är ställt med oppositionens sinne för proportioner. Inom EU har Spanien, Grekland och Litauen den högsta arbetslösheten med 23 procent, 19 procent och 15 procent arbetslösa. För Sveriges del ligger siffran på 6,7 procent. Det är 160 000 fler som arbetar i dag än 2006, och det är 143 000 färre förtidspensionerade. Detta är ett resultat av en konsekvent arbetslinje och en jobbpolitik som allt fler väljare nu ger sitt förtroende. Vi kan konstatera att läget i Sverige är bättre än på många andra håll i Europa. Fru talman! Trots de senaste årens positiva siffror är framtiden osäker. Enligt Arbetsförmedlingen ökade antalet varsel under december 2011 och var då 4 800. Under december fick 31 000 personer någon form av arbete, vilket är 7 000 färre än samma period förra året. 30 000 fler nya arbetslösa har anmält sig till Arbetsförmedlingen under december. Framtiden är därför självfallet problematisk. Flera grupper är särskilt utsatta. Det gäller personer med kort utbildning, personer med funktionsnedsättningar samt utrikes födda. Regeringen satsar därför hela 8,1 miljarder kronor extra under åren 2012 till 2014 på en förstärkt arbetsmarknadspolitik. Fru talman! Den höga ungdomsarbetslösheten, som befästes på en nivå över 20 procent strax efter millennieskiftet, fortsätter att bekymra. Även under brinnande högkonjunktur under andra kvartalet 2008 var ungdomsarbetslösheten 25,1 procent. Detta är mycket höga siffror även om vi tar i beaktande att cirka hälften av ungdomarna är heltidsstuderande som söker jobb. Sverige har en högre arbetslöshet bland ungdomar än genomsnittet av EU:s medlemsländer. Länder som Holland, Österrike och Tyskland har en ungdomsarbetslöshet på ungefär 10 procent, medan Sverige alltså ligger på mer än det dubbla. Den stora skillnaden kan bero på att vi i Sverige har höga ingångslöner. Det finns brister i utbildningssystemet. Vi har också en förhållandevis stel arbetsrätt. Dessutom kan skillnaden också bero på småföretagares förutsättningar att tryggt våga anställa. De ungdomar som har svårast att få jobb är de som saknar komplett slutbetyg från gymnasiet. Där har komvux och folkhögskolorna en viktig roll att spela. Regeringen har halverat arbetsgivaravgifter för ungdomar och satsat på både gymnasial yrkesutbildning och yrkeshögskoleutbildning för att ungdomar ska stå bättre rustade och bättre motsvara näringslivets efterfrågan. Frågor om lönenivåer och hanteringen av frågor relaterade till LAS anser vi i huvudsak ska skötas av arbetsmarknadens parter. Men självfallet måste vi politiker uppmuntra till och understödja lösningar som leder till att fler unga får jobb. Ett positivt exempel är fackförbundet Metalls modell - att särskilda introduktionslöner införs för ungdomar som anställs inom industrin och att arbetet kombineras med företagsförankrad utbildning. Jag vill understryka att vi inte vill skrota LAS. Däremot menar vi att den dialog som inletts mellan tjänstemannafacket och Svenskt Näringsliv kan leda fram till en reformering av LAS så att unga inte stängs ute från den svenska arbetsmarknaden. Detta är oerhört viktigt. Fru talman! Slutligen: När jag talar med ungdomar i min valkrets visar det sig att de ofta kan tänka sig lägre ingångslöner om de bara får komma ut i arbetslivet. Ungdomarna tycker nämligen att det är bättre med en fot inne än båda fötterna utanför. (Applåder) I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).

Fru talman! Också jag vill tacka för den här debatten. Den känns angelägen och viktig. Men när jag lyssnar på oppositionens beskrivning av Sverige känner jag inte igen mig, bortsett från att det är ett ganska högt tonläge. Utanförskapet har nämligen minskat. Sjukfrånvaron har sjunkit, och allt fler har kommit närmare arbetsmarknaden. Det här innebär inte att alla, som jag sade i mitt första anförande, ännu fått ett jobb, men det är viktiga och avgörande steg mot ett jobb. Det minskande utanförskapet och förskjutningen närmare arbetsmarknaden stärker också människors möjligheter och människors självkänsla. Men vi ser nu en oro i omvärlden - en skuldkris som påverkar svensk ekonomi och svensk arbetsmarknad - och vi är osäkra på hur långvarig eller hur djup den här skuldkrisen kommer att vara. Det vi vet är att utvecklingen i världen är allvarlig. Vi vet att tillväxten dämpas och att arbetslösheten kommer att stiga. Därför satsar alliansregeringen på ett arbetsmarknadspaket om drygt 8 miljarder och med en rad åtgärder för att möta den sämre utvecklingen på arbetsmarknaden. Vi gör också flera viktiga insatser för att varaktigt öka sysselsättningen och tillväxten, och vi gör aktiva insatser för jobb och omställning. Vad är då oppositionens svar när det gäller att möta skuldkrisen? I Socialdemokraternas budgetmotion lyser förnyelsen med sin frånvaro. Socialdemokraterna fortsätter på den tidigare vägen. De fortsätter att nedmontera arbetslinjen. Deras budgetförslag riskerar att dämpa efterfrågan, fördjupa nedgången, försämra arbetsmarknaden och cementera utanförskapet. Man vill minska de ROT- och RUT-möjligheter som gett väldigt många människor jobb. Man vill höja inkomstskatterna. Man vill höja de sociala avgifterna för unga och fördubbla momsen på restaurang- och cateringtjänster för att nämna några exempel. Hur ska Socialdemokraternas förslag som gör det mindre lönsamt att arbeta och dyrare att anställa leda till att vi minskar arbetslösheten, till att fler får jobb? Det är en gåta. Vänstern å sin sida vill också genomföra väldigt stora skattehöjningar. Man vill göra förändringar i jobbskatteavdraget, höja socialavgifterna för unga, höja bolagsskatterna och återinföra förmögenhets-, fastighets-, arv- och gåvoskatt. Det rör sig om ungefär 50 miljarder kronor i höjda skatter. Särskilt hårt kommer det här självklart att drabba unga arbetslösa. Tala om för mig hur ni tänkt att högre kostnader för företagen ska göra att deras benägenhet att anställa ökar! Dessutom vill Vänstern förbjuda bemanningsföretagen - hur nu det ska hjälpa ungdomar in i sysselsättning. Vi vet ju att så många som hundra tusen har sitt arbete i bemanningsbranschen. Hälften av dessa är unga, och många är utrikes födda. Oppositionen har kritiserat regeringen för sänkningen av momsen inom restaurang- och cateringbranschen. Förhoppningen är att det ökar jobbchanserna i en bransch där var tredje anställd är ung. Jag kan inte garantera att ett visst antal nya jobb skapas. Men jag kan garantera att sänkt moms och sänkt skatt leder till fler jobb än höjda skatter och höjda avgifter gör. (Applåder)

Fru talman! Vi har här hört att regeringens övergripande idé är att sänkta löner ska leda till fler jobb. Men det är inte alla löner som ska sänkas. Bonusar är okej. Den lägsta lönen - den så kallade reservationslönen, den lägsta lön som någon är beredd att arbeta för - ska sänkas. Det är denna teori som har styrt och som styr regeringens prioriteringar. Därför har man skurit ned på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. Därför har man raserat arbetslöshetsförsäkringen. Därför utförsäkrar man sjuka och hänvisar arbetslösa till gratisarbete i fas 3. Problemen med den här linjen är två: 1. Den leder inte till jobb. Arbetslösheten ökar. 2. Den gör människor fattigare. Klyftan i Sverige mellan rika och fattiga blir bara djupare och djupare. Sverige slits isär. Regeringens så kallade arbetslinje - en falsk marknadsföring - leder inte till arbete utan är en fattigdomslinje. Nu hör vi arbetsmarknadsministern tala om hur man ska lösa skuldkrisen. Men Sverige har ingen skuldkris. Sverige har ganska god ekonomi, ganska goda finanser. Det vore bättre om arbetsmarknadsministern tog itu med de faktiska problemen - arbetslösheten, den låga sysselsättningsgraden och utanförskapet - i stället för att lösa ett problem som inte finns. Ta itu med de problem vi har framför ögonen! 400 000 människor står i dag utanför arbetsmarknaden. Många av dessa är ungdomar. (Applåder) Av dem som i dag är arbetslösa är mer än hälften, 60 procent, vad Arbetsförmedlingen betecknar som stående långt från arbetsmarknaden. Det kan se olika ut, men ofta är orsaken att man varit arbetslös mycket länge eller kanske att man har fel kompetens i förhållande till de jobb som finns att söka. I går uttalade sig vice riksbankschefen. Hon var djupt oroad över att så många människor i arbetslöshet, ungefär 250 000 personer, står långt från arbetsmarknaden. Ofta är problemet bristande utbildning. Ett slags förtvivlan uttrycktes över att detta är ett problem som Riksbanken inte kan hantera och lösa. Nej, men regeringen kan göra det. Vi i Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är överens om att man inte passivt kan se på när det gäller den höga arbetslöshet som nu kommer att öka. Vi är överens om att man ska investera i utbildning och i nya jobb där behoven finns - i välfärden och infrastrukturen - och om att överge återvändsgränden fas 3 och i stället satsa på insatser som leder till jobb. Vi har här hört regeringens företrädare säga att arbetslösa i fas 3 - snart Sveriges största arbetsgivare - ska ha någonting vettigt att göra. Ja, det är väl bra. Men varför ska de inte ha jobb? Varför ska arbetslösa nöja sig med att ha någonting att göra i fas 3? Varför ska de inte finnas på den riktiga arbetsmarknaden och få arbete? Vi vet att många arbetsuppgifter behöver utföras. Jag hoppas att ni som lyssnar på den här debatten, som är oroliga och upprörda och som undrar hur ett land har råd att låta kunniga, starka, duktiga och välutbildade ungdomar månad efter månad gå arbetslösa samtidigt som behoven är stora hör hur nöjda regeringens företrädare är med sina egna insatser. Men det är en bild av en regering som abdikerat om jobben, som lägger mer energi på att skönmåla situationen på arbetsmarknaden än på att ta itu med de konkreta problemen. Sverige behöver en regering som vågar ta itu med jobben! (Applåder)

Fru talman! Det allra största misslyckandet är ungdomsarbetslösheten. Regeringen har inte lyckats komma åt den strukturella ungdomsarbetslösheten, som i stället fortsätter att öka. Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 23,2 procent. Är det arbetslinjen, arbetsmarknadsministern? Det allra värsta är att vi har en alarmerande stor grupp unga i Sverige som varken jobbar eller studerar. Gruppen har ökat från 85 000 till 127 000 unga människor sedan 2007. Regeringens arbetslinje innebär att 127 000 unga gör absolut ingenting. Hur kan detta vara möjligt? Alla vet att arbetslöshet innebär minskad produktivitet och lägre skatteintäkter, ökade utgifter i form av arbetslöshetsförsäkring och ekonomiskt bistånd samt indirekta kostnader såsom försämrad hälsa och ökad brottslighet. Det är det pris vi nu betalar i våra förorter, där våldet och oron ökar. Regeringen bara fortsätter att stoppa huvudet i sanden. Vi har tusentals unga som har gått igenom en hel grundskola utan att någon har uppmärksammat deras svårigheter och gett dem det stöd de har rätt till. Det är unga som bollas från den ena myndigheten till den andra för att ingen har förstått vad de egentligen behöver. Det är inte konstigt att dessa unga inte orkar. Det är inte konstigt att de inte vill tillbaka till skolan. Statsminister Reinfeldt säger att Jan Björklunds skola är en skola som mer betonar kunskap. Problemet är dock att vi inte ser effekterna förrän en bit in på 2020-talet, enligt statsministern. Vi har inte råd att vänta! Vi behöver satsa på skolan nu. Vad gör regeringen då? Jo, man väljer att dra ned på gymnasieskolan. Man börjar en nedskärning som i slutändan motsvarar 3 600 färre gymnasielärare. Hur får vi en bättre gymnasieskola genom att sparka 3 600 lärare? Fru talman! Vi ser också en allvarlig ökning av unga med aktivitetsersättning. Problemen är i hög grad relaterade till unga med låg utbildning, tidigare arbetslöshetsperioder och försörjningsproblem. Dessa unga människor, oftast boende i förortens så kallade miljonprogramsområden, sorteras ut av regeringen genom att hänvisas till aktivitetsersättning och passivitet. Det handlar inte sällan om ungdomar som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet och som saknar egna kontaktvägar och ett socialt nätverk, vilket är avgörande för att få inspiration till framtidsdrömmar och för att ha något att relatera till. Över 28 000 ungdomar har nu aktivitetsersättning. Det är en tickande bomb. Det finns många projekt ute i landet - det vet jag att ministern känner till - som fungerar väldigt bra. Det är individuella insatser som motiverar unga som står längst bort från arbetsmarknaden tillbaka till skola eller jobb. Permanenta förändringar når alla unga som behöver stöd, men regeringen låter problemen gå i arv. Med det permanentas arbetslösheten och fattigdomen. (Applåder)

Fru talman! Utbildningen satsar vi på. Det ska jag komma till i detta anförande, bland annat. Ungdomsarbetslösheten, som flera debattörer har tagit upp här i talarstolen, har länge varit ett problem för Sverige. För att komma till rätta med den långvarigt höga ungdomsarbetslösheten har alliansregeringen också tagit flera viktiga steg för att förbättra ungas möjligheter till jobb. Det har blivit billigare att anställa ungdomar genom halverade sociala avgifter, och en jobbgaranti för unga har införts - med individuellt utformade insatser, vilket efterfrågades från talarstolen. Nystartsjobb för unga finns för att göra det billigt att anställa ungdomar. Detta tillsammans med reformeringen av gymnasieskolan, som syftar till att förbättra kvaliteten och minska avhoppen, och den största satsningen någonsin på gymnasial lärlingsutbildning har regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder för att minska den höga ungdomsarbetslösheten. Nog satsar vi på skolan! Fru talman! Ungdomars arbetslöshetsperioder är ofta korta, men de negativa arbetsmarknadsrelaterade effekterna kan bli varaktiga för dem som inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt för unga som inte har slutfört sin gymnasieutbildning. Denna grupp ungdomar har det extra tufft. Kännetecknande för denna grupp är att de inte befinner sig i utbildning - de har inte slutfört sin gymnasieutbildning. Inte sällan är de också redan kända hos andra myndigheter. Merparten av dessa ungdomar bor i områden som ofta betecknas som utanförskapsområden. Det är denna grupp ungdomar regeringen nu väljer att lägga ytterligare resurser på. Många ungdomar som saknar grundläggande utbildning saknar motivation att återgå till studier. För att öka studiemotivationen har regeringen infört en studiemotiverande utbildning i folkhögskolans regi. Den riktar sig till arbetslösa ungdomar som saknar fullständig grundskole- och gymnasieutbildning. Regeringen har även höjt studiebidraget för arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-24 år. Regeringen har också fattat beslut om att införa tidiga programinsatser för vissa ungdomar. Arbetsförmedlingen ska på ett tidigt stadium identifiera de ungdomar som bedöms riskera långvarig arbetslöshet, så kallad profilering. Syftet är att identifiera de ungdomar som riskerar långvarig arbetslöshet och erbjuda dem programinsatser från dag ett när de kommer till Arbetsförmedlingen. Framför allt kommer det att handla om praktik där dessa ungdomar kan få en starkare anknytning till arbetsmarknaden genom referenser och arbetslivserfarenhet. Genom de beskrivna åtgärderna, tillsammans med den nya gymnasieskolan och införandet av lärlingsprovanställningar, tar vi ytterligare steg för att hjälpa en grupp som står långt ifrån arbetsmarknaden och för att minska arbetslösheten. Detta är viktigt. Fru talman! Utbildningsminister Jan Björklund har också uttalat att han vill se fler korta specialutbildningar som leder till jobb. Med mer specialiserade yrkesutbildningar slipper mindre studiemotiverade elever studera med sikte på en akademisk karriär, och färre kommer att hoppa av eller gå ut gymnasiet med ofullständiga betyg. Detta kan också leda till att fler i stället kan få ett jobb. Det är också värt att notera att löneutvecklingen på den svenska arbetsmarknaden har varit god under de senaste åren. Dessutom har ekonomin förstärkts för dem som har ett jobb genom de jobbskatteavdrag som har genomförts och givit cirka en tusenlapp mer i månaden i plånboken. På så vis har ekonomin och också köpkraften stärkts för dem som har ett jobb. Det viktiga är att de som i dag inte har ett jobb kommer in på arbetsmarknaden och kan få del av en lön och ett jobb och därmed en bättre tillvaro långsiktigt. (Applåder)

Fru talman! Vi i Centerpartiet är glada att ingå i ett regeringssamarbete som är inriktat på att få fler människor i arbete. I stället för att förtidspensionera bort långtidsarbetslösa, som S-regeringen gjorde före 2006, har vi gjort det synligt. Vi gör det också verkligt genom att tillsätta insatser för att se till att hjälpa människor tillbaka till arbete. Men Centerpartiet vill mer. Sverige behöver en politik som ännu tydligare är inriktad på att skapa riktiga jobb, med både utbud och efterfrågan. Precis som har sagts här tidigare är Sverige ett exportberoende land. Vill vi ha en hög levnadsstandard finns ingen annan väg än att förbättra villkoren för jobbskapande i företagen. Det handlar om att förbättra den grundläggande strukturen på svensk arbetsmarknad för att vi ska stå bättre rustade. Förnyelsen i det svenska näringslivet är förhållandevis svag. Sverige behöver fler växande medelstora företag som anställer. Det beror delvis på ett antal strukturella problem. Den svenska arbetsmarknaden har länge präglats av låg rörlighet, höga trösklar för inträde, fyrkantiga regleringar och höga ingångslöner. I synnerhet är det unga och utlandsfödda som drabbas. Höga trösklar och kostnader på arbetsmarknaden leder till att arbetsgivare är mindre benägna att ta risken att anställa en ny person med en bakgrund som inte känns bekant eller en person med kortare yrkeserfarenhet. Genom att utveckla lagstiftningen på arbetsmarknaden till en mer modern och flexibel arbetsrätt som leder till en bättre fungerande arbetsmarknad kan fler människor få känna tryggheten av att ha ett jobb att gå till. Centerpartiet ser behovet av trygghet för individen, men till skillnad från vissa andra i den här kammaren inser vi att arbetsmarknaden har förändrats sedan början av 1970-talet. Det är därför uppenbart att lagstiftningen inte heller kan se ut som den gjorde under industrisamhällets tidevarv. Trygghet kan ta sig olika uttryck. Vi fattade på Centerpartiets stämma 2009 beslut om fyra delar som vi menar skulle bygga arbetsmarknadstrygghet. Det är fyra ben som vi anser ska införas samtidigt som en helhet. För det första: Ett bättre företagsklimat med sänkta arbetsgivaravgifter som skapar fler jobb. För det andra: En möjlighet till utbildning med ett skattegynnat sparande, så kallat kompetenskonto. För det tredje: En stärkt och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. För det fjärde: Ändrade turordningsregler som utgår från kompetens i stället för anställningstid. För den här helheten har vi inte majoritet, men det är ett arbete som vi ser som viktigt och gärna skulle se utvecklas vidare. Det vi också gör från Centerpartiet är att driva på för en politik specifikt riktad mot att skapa fler jobb i områden med ett stort utanförskap. Tack vare Centerpartiet utreds just nu inrättandet av ekonomiska frizoner, så kallade nystartszoner. Utredningen kommer att presenteras i början av augusti. Genom bland annat skatteincitament ska dessa ekonomiska frizoner bidra till ett livskraftigt näringsliv. Därmed skapas fler jobb och utanförskapet minskar där behovet i dag är som störst. Det som jag beskriver här och nu är ett långsiktigt arbete som krävs för att möta den konkurrens som inte hejdar sig vid nationsgränser. Återigen är jag tillbaka till att det här är den allra bästa arbetsmarknadspolitiken för att se till att skapa förutsättningar för att det växer fram fler jobb. (Applåder)

Fru talman! Jag har läst Arbetsförmedlingens rapport om arbetsmarknadsutsikter från december. Rapporten bekräftar bland annat problemen med en permanent massarbetslöshet som biter sig fast på skyhöga nivåer som tidigare varit främmande för vårt land. År 2013 spås arbetslösheten landa på 8,5 procent, detta givet det mycket drastiska antagandet att politikerna klarar av att hantera skuldkrisen i Europa, och det är ju inte alls givet. Hur ska vi se på morgondagen? Är det en dag av blomstring för den svenska ekonomin? Är det en dag för undergång? Ja, det är sant att hushållens optimism kraftigt naggats i kanten och att företagens framtidstro lite grann har krackelerat, men även tillväxten spås bli svag. Ungdomsarbetslösheten är förödande och ger långsiktigt negativa effekter för unga och i deras framtida arbetsliv. Men vi ska inte glömma bort att förutsättningarna för en arbetsmarknad i balans är mycket goda. 70 procent av vår varuexport går till Europa, huvudsakligen till länder som inte brottas med stora ekonomiska problem. 30 procent av vår export går till relativt välskötta länder som Tyskland, Norge, Danmark och Finland. De ekonomiskt vanskötta länderna, de så kallade PIIGS-länderna, svarar för enbart 6 procent av vår varuexport. Vår industri skriker efter utbildad arbetskraft inom en del segment. De ekonomiska fundamenten är på de allra flesta plan starkare i Sverige än i flertalet andra europeiska länder. Det är ett läge som vi ska vara tacksamma för. Och det innebär att vi inte får vara nöjda när runt 400 000 svenskar saknar ett jobb. Vi kan så mycket bättre. Arbetsförmedlingen anger också att arbetslösa i många fall har bristfällig utbildning. Många saknar gymnasiekompetens, vilket är ett minimikrav för de flesta anställningar i det här landet. Om vi ska få in dessa på arbetsmarknaden krävs det utbildning. Arbetskraften ska göras attraktiv att anställa på grundval av deras kunskap och kompetens, inte för att de är beredda att arbeta till en lägre lön. Det är vår väg framåt. Vi ställer inte upp på Alliansens lönedumpningspolitik. Den får ni söka stöd för på annat håll, kanske hos Miljöpartiet - vad vet jag? Arbetsförmedlingen konstaterar i dag, trots dessa höga arbetslöshetssiffror, problem med brist på arbetskraft inom vissa näringar. Anledningen är att "utbildningsdimensionerna är konstant för låga inom flera utbildningar". Bristen finns och väntas kvarstå, oavsett konjunkturläge, inom teknik och data, byggnadsarbeten, kvalificerade industriarbeten, högskoleyrken inom hälso- och sjukvård och vissa läraryrken. Ta åt er av detta! Rätta till problemen! Samtidigt slår man fast att allt fler yrken som kräver låg eller ingen utbildning, inte minst inom industrin, kommer att konkurreras eller rationaliseras bort, vilket driver upp den strukturella arbetslösheten. Att vi kan utbilda arbetskraft för dessa yrken som lider av kronisk arbetskraftsbrist är vitalt för vårt land. Arbetsförmedlingen kallar detta en nyckelfråga för landet på sikt. Det är därför alarmerande att hela 31 procent av gymnasieeleverna saknar slutbetyg efter tre år i Alliansens gymnasieskola. Det här duger inte. Alliansens politik har visat sig inte klara kraven. Det är dags nu att regeringen byter inriktning på arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Annars lär väljarna göra det i ert ställe, och det sker i valet 2014.

Fru talman! Vi har hört både arbetsmarknadsministern och Annika Qarlsson här försöka styra över debatten till att handla om olika förslag från oppositionen. Jag kan förstå varför man vill göra det om man är ansvarig minister, därför att det måste ju vara väldigt besvärande att efter fem års regeringsinnehav, fem och ett halvt år till och med, sitta och se hur alla siffror pekar åt helt fel håll. Med så många miljarder som regeringen har lagt ut på sänkta arbetsgivaravgifter, RUT-avdrag, sänkt krogmoms, slopad förmögenhetsskatt och jobbskatteavdrag vill man ju gärna försöka hävda på något sätt att det skulle ha varit ännu värre om man inte hade lagt ut alla de här miljarderna, i och med att det faktiskt inte har blivit bättre. Det är så många timmar med coachning i positivt tänkande och påhittade låtsasjobb som ni har investerat i för de arbetslösa. Ändå är det bara sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Det är klart att man gärna vill skjuta över fokus i den här debatten på förslag från oppositionen. Men faktum kvarstår att det är alliansregeringens politik som efter fem och ett halvt år har lett till ökande arbetslöshet, sjunkande sysselsättning, fler långtidsarbetslösa, fler förtidspensionerade unga. Inget av detta kan ni rimligen i dagsläget skylla på oppositionen. Det här är ju vad som har hänt under er regeringstid. Jag tycker att det är ganska ovärdigt att regeringspartierna försöker smita undan ansvaret för sin egen politik genom att i den här debatten stå och prata om att det är mycket värre i Lettland och Spanien eller att oppositionen har dåliga förslag. Och man försöker tricksa med siffrorna genom att prata om att sysselsättningen har ökat i antal när allt annat hade varit fullständigt sanslöst eftersom arbetskraften har vuxit. Men andelen personer som är sysselsatta är det som är intressant, och där har man inte lyckats från regeringen. Det faktum att vi i dag har massarbetslöshet, att fler människor står längre från arbetsmarknaden än när den här regeringen tillträdde, kan inte regeringen undgå att ta ansvar för. Och jag tycker som sagt att det är ganska ovärdigt att man står och pratar som om man i stort sett är ganska så nöjd och försöker dölja sitt eget ansvar. Ibland får man nästan ett intryck av att regeringspartierna tycker att arbetslösheten i första hand är ett propagandaproblem för regeringen. Men så är det faktiskt inte utanför den egna lilla kretsen. För alla andra i det här samhället är arbetslösheten ett samhällsproblem, ett väldigt allvarligt och centralt samhällsproblem. För över 120 000 unga handlar det till exempel om att när de vaknar på morgonen har de inget jobb att gå till. De har inte heller någon utbildning att gå till. De har ingenstans att ta vägen över huvud taget. Och för snart 30 000 personer handlar det om att de inte har någon anställning men lik förbannat - ursäkta mig, fru talman - tvingas gå till ett arbete, utföra ett jobb utan att få någon lön och utan att ha någon anställning, därför att de av regeringen tvingas att arbeta gratis. Vi i Vänsterpartiet tycker att det här är väldigt allvarliga samhällsproblem. Vi tycker att de här människorna förtjänar bättre. Vi tycker att det står allra högst på den politiska agendan att ändra på detta och investera i fler och bättre jobb. Till skillnad från regeringspartierna ser vi ingen motsättning mellan full sysselsättning, bra arbetsvillkor och stabila trygghetssystem. Det är ni i regeringen som fortfarande har att bevisa att er linje är mer framgångsrik. (Applåder)

Fru talman! När man lyssnar på företrädare för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern får man en känsla av att de har missat att vi har gått igenom en global finanskris och att vi nu är inne i en internationell skuldkris som naturligtvis påverkar vårt land, ett land som är exportberoende, ett litet land som inte lever helt avskilt utan tvärtom är beroende av andra länder. Håkan Juholt har inte utan framgång lyckats lansera begreppet barnfattigdom. Men egentligen är det inte barnen som är fattiga, utan det är föräldrarna som går arbetslösa, som har svag ekonomi och som därmed är beroende av kommunalt försörjningsstöd. Många av dessa familjer är utrikes födda som fått vänta i snitt i sju år innan de kommit in på arbetsmarkanden, vilket naturligtvis inte är acceptabelt. Om vi tittar i backspegeln kan vi också se att denna så kallade barnfattigdom har halverats sedan mitten av 90-talet. Varannan kvinna med utländsk bakgrund går arbetslös. En betydande andel av de runt 85 000 arbetslösa ungdomar som deltar i Arbetsförmedlingens program har också utländsk bakgrund. Detta är inte acceptabelt och därför har vi satt in åtgärder för att förstärka både sfi och yrkesutbildningen. Instegsjobben är en viktig resurs, och sedan drygt ett år tillbaka finns också etableringsreformen sjösatt. Båda dessa reformer går ut på att förkorta tiden som utrikes födda går arbetslösa så att de så snabbt som möjligt kan få kontakt med arbetsmarknaden och få ett jobb. Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier har kritiserat alliansregeringen för beslutet att sänka krogmomsen från och med den 1 januari 2012. Det har vi också hört i den här debatten. De ifrågasätter om det verkligen kommer att leda till en påtaglig ökning av antalet anställda i restaurangbranschen. Vi kommer att noga följa upp resultatet av den sänkta krogmomsen så att den inte missbrukas utan verkligen leder till att fler ungdomar får jobb. Redan nu rapporteras det om att reformen leder till nyanställningar. Bara McDonalds räknar med att nyanställa 600 ungdomar under året. Framgångarna hittills är alltså ganska glädjande. Fru talman! Sänkningen av krogmomsen och sänkningen av pensionärsskatten var två av de frågor som allianspartierna tillsammans gick till val på. I budgetförhandlingarna prioriterade Kristdemokraterna det fjärde steget av skattesänkningen för pensionärerna. Regeringen har kommit överens om att det fjärde steget i sänkningen av pensionärsskatten kommer att genomföras senast 2014. Vän av ordning måste ändå fråga sig vad oppositionens upprördhet och totala motstånd mot sänkningen av krogmomsen egentligen beror på. Ni socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister gick ju faktiskt till val på sänkt krogmoms. Ni borde väl tvärtom göra vågen nu när ni får igenom ert vallöfte utan att sitta i regeringen. (Applåder)

Fru talman! Det är inte så att argast vinner. Jag kan konstatera att när argumenten tryter ökar tonläget. Jag noterade att det var nio sekunder kvar på Josefin Brinks anförande när hon kom in på någon sorts alternativ till regeringens politik. Det var lite intressant. Vi pratade om skuldkrisen, Ylva Johansson. Nej, vi har ingen skuldkris, och det beror på att regeringen har varit oerhört angelägen om att ha en ekonomi i balans och att ha överskott i statens finanser. Vi är ett av få länder i Europa som har det. Det är Estland, Norge och Schweiz som har motsvarande positiva situation. Det gör att vi kan satsa när andra måste dra ned, försämra i välfärden, sänka löner, sänka pensioner och så vidare. Trots den mycket allvarliga finanskris som Sverige har gått igenom har vi en sysselsättningsgrad på 65,3 procent. Det är en minskning med 0,6 procentenheter sedan 2006. Det är självklart inte bra, men det finns ändå en förklaring. Jag vill också nämna någonting om ungdomsarbetslösheten som i dag är 20 ½ procent och förstås alldeles för hög. Det handlar om ungdomar mellan 15 och 24 år varav hälften studerar. Det stora orosmomentet är inte de ungdomar som är 15-16 år, går i grundskolan eller gymnasiet och som vill jobba extra. Det är klart att det är tråkigt för dem, men det allvarliga är alla de ungdomar som inte har en slutförd utbildning. Det är viktigt att de förmås komma tillbaka till skolan och ta del av det förhöjda studiebidraget på 6 300 kronor per fyraveckorsperiod så att de kan slutföra en utbildning. Jag håller med Ylva Johansson om att utbildning är oerhört angeläget, men det löser inte alla de här bekymren. Det behövs också lärlingsplatser och låga kostnader för arbetsgivare. (Applåder)

Fru talman! Nu har vi hört ett pärlband av företrädare för regeringen som vittnar om hur viktigt det är att arbeta och hur tråkigt det är att det finns människor som är arbetslösa - många av dem är ungdomar - men de tänker inte göra någonting åt det. Regeringen skyller på allting annat i stället för att ta sitt eget ansvar. Man nöjer sig med att hänvisa arbetslösa till fas 3 där de ska ha någonting att göra. Det kanske är som Arbetsförmedlingens generaldirektör uttryckte det när hon sade att hon vill ge människor en nära-jobbet-upplevelse. Vi socialdemokrater kan aldrig nöja oss med detta. Det måste handla om riktiga jobb. Sverige har inte råd med den arbetslöshet vi har i dag, och vi har framför allt inte råd att lämna ungdomarna utanför. Regeringen har genomfört hela sin brutala agenda. Det har inte varit någon brist på åtgärder. Huvudpoängen har varit utförsäkring, skattesänkningar och privatiseringar, allt med löfte om att det skulle ge jobb. Problemet för regeringen och problemet för Sverige är att resultatet av den här politiken är högre arbetslöshet. Regeringen har genomfört sin jobbpolitik, och den har misslyckats. Då är det väl rimligt att man drar några slutsatser av detta. Jag och arbetsmarknadsministern är överens om att Sverige kan, eller skulle kunna, satsa på jobben, men vi är inte överens om ifall man ska göra det eller inte. Regeringen vill fortsätta med more of the same med sänkningen av krogmomsen som den viktigaste åtgärden. Vi socialdemokrater säger: Anställ ungdomar och ge dem utbildning! Kombinera gärna detta med lärlingsanställningar, traineeanställningar och andra former av kollektivavtalade utbildningsanställningar! Investera i den generationsväxling som är en utmaning på arbetsmarknaden! Jobb och utbildning går hand i hand. (Applåder)

Fru talman! Vi har nu hört partiernas företrädare, och det visar en splittrad bild av hur verkligheten ser ut. Hans Backman är inte nöjd. Handläggarna ska förtätas. Men arbetslösa behöver inte fler handläggare. Arbetslösa behöver antingen ett jobb eller utbildning. Kristdemokraternas Lars-Axel Nordell är nöjd. Han ifrågasätter vårt sinne för proportioner. Det finns länder som är värre - är det Kristdemokraternas budskap? Centerpartiet och Annika Qarlsson vill ha nya, riktiga jobb. Ja, vem vill inte det? Men jag vet inte om Annika kallar jobb med 50 procents subventionering för riktiga jobb. Arbetsmarknadsministern känner inte alls igen bilden som ges, men då kanske ministern behöver vara ute lite mer och träffa människor som är arbetslösa, alltså de som vi försöker beskriva. Många har tagit sig ett steg närmare jobb, säger ministern. Hur mäter man det? undrar jag. Miljöpartiet har en aktiv jobbpolitik med klimatinvesteringar, satsningar på småföretagande och ansvar för jobb, skola, vård och omsorg med kvalitetsförbättringar. Vi ser att många småföretag behöver nyanställa, och därför föreslår vi slopat sjuklöneansvar och sänkt arbetsgivaravgift. Miljöpartiet vill öka människors möjlighet att pröva sina idéer och förverkliga sina drömmar, och det står mot regeringens passivitet och skattesänkningar.

Fru talman! Jag riktar mig först till Miljöpartiet. Att ha fler handläggare på Arbetsförmedlingen ger ju mer möjligheter till individuellt riktade insatser för de arbetssökande. Det är det som är tanken bakom detta. Till Socialdemokraterna och Ylva Johansson som säger att hon inte hört om någon insats som regeringen vill göra för att minska arbetslösheten förutom att sänka krogmomsen vill jag säga att det är fel. Jag har räknat efter och bara i mina anföranden har jag nämnt åtta olika åtgärder, bland annat inom utbildningsområdet, för att minska arbetslösheten. Jag kan också nämna, vilket jag tycker är viktigt att ha med för att få perspektiv på debatten, att i en jämförelse mellan arbetslösheten i Sverige och EU:s 27 medlemsländer visar det sig att Sverige tenderar att stå emot kriserna bättre än EU:s övriga länder. Sett till andel arbetslösa låg Sverige på 14:e plats 2006, 13:e plats 2010 och 8:e plats 2012, enligt kommissionens senaste prognos. De reformer som har genomförts av alliansregeringen har bidragit till att arbetsmarknaden fungerar bättre, sysselsättningen har blivit högre och arbetslösheten lägre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa förändringar. Jag vill också nämna att alliansregeringen har 1 miljard kronor mer till vuxenutbildningen nu än vad Socialdemokraterna hade i sin sista budget 2006. Det är ytterligare en viktig del i vår politik för att skapa förutsättningar för kompetensutveckling och utbildning för att kunna få ett jobb. Vi gör aktiva insatser för jobb och omställning. Vi värnar arbetslinjen. Vi ger inte upp om människor. (Applåder)

Fru talman! Kontrasten mellan Alliansen och vänstersidan är tydlig. Jag kan konstatera att vi fyra allianspartier tar gemensamt ansvar för reformer för att förbättra situationen på arbetsmarknaden. Samtidigt tar vi ansvar för statens finanser. Vi behöver fler jobb i den svenska ekonomin, och vi har en gemensam målsättning att alla ska kunna jobba efter sin förmåga. Det är bara genom fler och växande företag som de här jobben kan skapas. Vi är även fortsättningsvis beredda att genomföra reformer som syftar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Vi har utredare som fram till november ska ta fram underlag för lärlingsprovanställning. Det är ytterligare ett förslag för att minska trösklarna för ungdomar att få jobb. Att utforma åtgärderna i teorin är en sak. Att omsätta dem i praktiken är inte alltid lika lätt. Vi i Alliansen har visat att vi är beredda att lyssna in när det inte fungerar som det är tänkt och göra förändringar. Bland annat när det gäller fas 3 har vi gjort justeringar inför det här året. Att ny tid kräver andra åtgärder gör att det här är ett arbete som aldrig får avstanna, utan att vi ständigt måste lyssna in kritik och förslag på förbättringar. Att det finns en aktiv arbetsmarknadspolitik är oerhört viktigt, och det är många som har talat om det i dag. Jag har, som jag tidigare sagt, valt att fokusera på jobbskapandet som också är en viktig del i arbetsmarknadspolitiken. Centerpartiet och Alliansen arbetar varje dag för bättre villkor för företagare i Sverige, för att det ska bli lättare att anställa grupper som står långt från arbetsmarknaden och att man ska kunna ha ett jobb med ett egenvärde för den egna individen. Alla ska ha möjlighet att bidra efter förmåga, och allas insatser behövs. Centerpartiet vill se en situation där alla som kan och vill ska ha ett jobb att gå till varje dag, och det här arbetar vi för tillsammans med tre andra partier där vi visar på ett gemensamt alternativ till skillnad från de andra fyra partierna som vi har hört i debatten här i dag. (Applåder)

Fru talman! Vi sverigedemokrater vill se till att våra praktiskt inriktade ungdomar också blir konkurrenskraftiga yrkeskunniga sådana. Vi vill med vårt förslag på 50 000 lärlingsjobb genomföra en fantastisk satsning för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Varför inte låta alla arbetslösa, även de under 25 år, omfattas av starta-eget-bidraget? Ett utökat starta-eget-bidrag är en satsning för tillväxten i vårt land. Höj stödet till yrkeshögskolorna! Fru talman! Sverigedemokraterna har en politik för full sysselsättning. Vi har en politik som tar tag i de långsiktiga utmaningar vår arbetsmarknad står inför. Alliansregeringen gick till val 2006 på att sänka arbetslösheten. Med facit i hand kan man konstatera att de har misslyckats. Även väljarna har nu fått se att priset för ytterligare jobbskatteavdrag är en sämre välfärd, en otryggare tillvaro och en osäker gemensam framtid. År 2014 är det val igen. Alliansen kommer inte att återigen kunna köpa väljarnas röster med sänkta skatter. Såren i välfärden är alltför djupa. Inte heller hamburgare för 5 kronor mindre lär vara något som gör dem till valvinnare. Det är dags nu att satsa på att utbilda dagens arbetskraft för morgondagens arbetsmarknad. Lönedumpning och låglönearbete är inte en väg som Sverigedemokraterna kommer att stödja. Sverigedemokraterna kommer i den här kammaren att stödja den som satsar på att utbilda för framtiden. Sverigedemokraterna kommer i den här kammaren stödja den som vågar sätta den svenska arbetskraften i första rummet. Den som väljer låglöneträsket och lönedumpning kommer efter valet 2014 att själv få söka sig ut på en alltmer osäker arbetsmarknad.

Fru talman! Jag tror att alla som har lyssnat på den här debatten kan se några tydliga skiljelinjer i politiken. Vi ser hur de borgerliga regeringspartierna tror att det är ökade inkomstklyftor, hård press på sjuka och arbetslösa och avskräckande arbetsmarknadsåtgärder som ska få bukt med arbetslösheten. Vi ser hur de betraktar anständiga löner, anställningstrygghet och goda arbetsvillkor som hinder i vägen för full sysselsättning, och därför har de en rad spretiga men hyfsat likalydande förslag om hur sådana ska kunna undanröjas. Vi i Vänsterpartiet tror inte på det här. Vi vill gå en helt annan väg. Vi vill i stället satsa på att bygga ett rättvist och mer hållbart samhälle där arbetslösheten minskar och sysselsättningen ökar genom att vi investerar i bättre välfärd, i fler och bättre bostäder och i klimatomställning där vi ger stöd till utveckling av nya, uthålliga exportnäringar och satsar på att Sverige ska leva och utvecklas i alla sina delar. Vi vill satsa på ett generationsväxlingsprogram så att vi kan upprätthålla kompetens och välfärd när hundratusentals människor snart går i pension och där utbildning, omskolning och hållbara trygghetssystem ger människor möjligheter, inte bara att få ett jobb, vilket som helst, utan att också kunna ställa krav på rimliga löner och arbetsvillkor. För oss är det lika viktigt att det skapas fler jobb som att de jobb som skapas också är bra jobb för alla som har dem.

Fru talman! Den här debatten har varit ganska klargörande. Det finns ett alternativ med regeringen, som har en aktiv och tydlig arbetslinje, och ett annat med oppositionen, som mer företräder en bidragslinje och där idéerna spretar mer än lovligt. Vi kristdemokrater har tagit fram en viktig rapport med titeln En jobbpolitik där alla behövs - och får arbeta 100 % av sin förmåga . Vi vill slå vakt om den svenska modellen med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som sänker trösklarna för människor att komma in på arbetsmarknaden. Det är viktigt. Det rör sig om ett drygt tjugotal olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Arbetsförmedlingen kan använda. Jobben är regeringens viktigaste fråga, och därför vill jag understryka vikten av arbetslinjen samt att den kompletteras med företagarlinjen. En av politikens viktigaste uppgifter måste vara att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt, vilket ger jobb och välfärd. En framgångsrik och inkluderande arbetsmarknad är starkt beroende av ett väl fungerande utbildningssystem, det har vi hört i dag, men också av en näringspolitik som främjar företagande och ger jobb och skatteintäkter till att finansiera välfärden. Fru talman! Det är viktigt att även inom politiken inse att vi måste baka kakan innan vi kan fördela den. Den ekonomiska politiken, grundad i en marknadsekonomi där det sociala ansvaret finns med, är därigenom det enskilt viktigaste medlet för att uppnå andra samhällspolitiska mål. Det är märkligt att Socialdemokraterna alltjämt tycks tro att en politik som gör det mindre lönsamt att arbeta och dyrare att anställa skulle leda till fler jobb. Sverige behöver en stabil politik och en stabil regering. Det har vi genom Kristdemokraterna och övriga Alliansen. (Applåder) I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).

Fru talman! Jag vill tacka alla meddebattörer. Det har varit en intressant debatt. Alternativen i svensk politik är mycket tydliga. Alliansregeringen sätter jobben främst. Regeringen vill att alla som kan arbeta ska få möjlighet att göra det utifrån sin egen förmåga. Alliansregeringen värnar arbetslinjen, och det har betydelse. Vi kan se att utanförskapet minskat, men det innebär inte att alla som vill ha ett jobb och kan jobba har fått det. Det är det vi jobbar för, och det är det som politiken syftar till. En orolig världsekonomi ställer krav på tydlighet när det gäller prioriteringar. Vad ska vi lägga våra gemensamma resurser på? Där är regeringen tydlig. Det är på jobb, på välfärd och på trygghet. Det ska vi satsa på. Med åtgärderna i budgetpropositionen tar vi ett ytterligare steg i vår kamp för full sysselsättning, för arbete åt alla och för ett Sverige som håller ihop. Mot detta står oppositionens spretiga förslag, som innebär att det blir mindre lönsamt att arbeta, dyrare att anställa, mer krångel, förbud mot bemanningsföretag - ja, listan kan göras lång. Hur det ska leda till fler jobb och fler i sysselsättning går inte att förstå. Jag skulle vilja säga att nedmonteringen av arbetslinjen är ganska tydlig och konsekvent. Där går skiljelinjen i svensk politik. Tydligare än så kan det inte bli. (Applåder)