Allmänpolitisk debatt
Allmänpolitisk debatt 6 november 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne Marie Brodén (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne Marie Brodén (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
- Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenJan Emanuel Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenUlla Wester (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Engle (S)
- Hoppa till i videospelarenMarita Aronson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMarita Aronson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
- Hoppa till i videospelarenLinnéa Darell (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnneli Särnblad Stoors (S)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenInger Nordlander (S)
- Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSverker Thorén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie Wahlgren (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie Wahlgren (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenCarina Ohlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 263
Anf. 63 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag vågar påstå att regeringen diskri-
minerar äldre eftersom de åsidosätter äldres möjlighet
att välja vårdgivare. Friska, unga och raska kan näm-
ligen bo var som helst och besöka tandläkare, sjuk-
gymnaster och läkare snart sagt varsomhelst. Finns
det några landsting som försöker försvåra eller för-
hindra det kanske man kan flytta. Det finns exempel
på det. Annars kan man så klart betala vården och
omsorgen ur egen ficka eller köpa en privat hälsoför-
säkring. Det vet vi att det är många som anser sig
tvingade att göra. Det finns många gräddfiler för
unga, raska och rika i detta socialdemokratiska Sveri-
ge.
Men vad finns det för möjligheter att göra sin röst
hörd om man är äldre, sjuk och har låg pension? Det
finns nästan inga. Därför vågar jag påstå att regering-
en och vänsterpartierna som finns i den här kamma-
ren, och som åtskilliga gånger har röstat emot valfri-
het för äldre, diskriminerar.
Vad har jag då, fru talman, för bevis för det jag
säger? Jo ,i min hand har jag Socialstyrelsens utvär-
dering av den lag som skulle ge äldre rätt att flytta,
§ 6h i socialtjänstlagen. Man har där tittat på de tu-
sentals ansökningarna om att få flytta. Det handlar
om äldre som vill byta vårdgivare här i landet men
som inte får, inte har fått och inte kan.
I Socialstyrelsens utvärdering har man tittat på
alla de ansökningar som kom in år 2000. Man kon-
staterar att det är hundratals som har fått avslag på
sina önskemål och inte fått dem uppfyllda. Anled-
ningarna är många, men bara det att någon ska bedö-
ma mig och min längtan att byta vårdgivare är klart
diskriminerande, ännu mer när man sedan avslår
denna ansökan. Bedömningen hänger också samman
med enskilda kommuners ekonomi. Jag ber att få läsa
ur den här utvärderingen. Där står det: "Vissa kom-
muner har infört som en rutin att besöka samtliga
sökanden i deras hemkommuner oberoende av var de
bor i Sverige. För en kommun som erhållit ett stort
antal ansökningar kan detta medföra stora kostnader.
Å andra sidan kan dessa kostnader vägas upp om
hembesöket innebär att den sökande tar tillbaka sin
ansökan om särskilt boende."
Fru talman! Det är inhumant, det är orättvist och
det är inte jämlikt att på detta sätt hindra äldre som
vill flytta. Låt mig, herr socialminister, för att visa på
dagens inlåsta system när det gäller valfrihet för äld-
re, göra en jämförelse. Jag har i dag en tandläkare i en
annan kommun. Jag undrar om socialminister Lars
Engqvist tycker att det vore bättre att någon i min
kommun såg mig i munnen för att se efter mina be-
hov och sedan i stället hänvisade mig till en kommu-
nalt anställd tandläkare för att där ge mig en ledig tid
- om det blir någon tid över huvud taget. Och själv
förväntas jag bara vara tacksam.
Det är så äldreomsorgen och valfriheten för äldre
fungerar i dag. Som äldre är jag satt under förmynda-
re. Jag är satt under kommunpolitikernas och bi-
ståndshandläggarnas hand och de lagar som vi stiftar
här i riksdagen. Äldre har kommunarrest. Visst har
äldre rätt att byta enligt den här lagen. Men den fun-
gerar inte. Vad ska vi då göra för att lagen ska funge-
ra, för att äldre ska kunna få flytta närmare barn och
barnbarn eller till ett annat boende? Socialstyrelsen
ger lösningen på problemet, och det är också ett för-
slag som vi moderater länge har haft.
Fru talman! Köerna uppkommer i en kommun
därför att pengarna inte följer med den äldres behov
och det val den äldre har gjort. Det är alltså en anled-
ning till avslagen: att inte pengarna följer med. Sär-
skilt märkligt är detta då Socialstyrelsen samtidigt
skriver att det här är ett nollsummespel sett ur natio-
nell synpunkt. Antalet som flyttar in i en kommun
och antalet som vill flytta ut ur en kommun är det-
samma. Det handlar alltså inte om något ekonomiskt
risktagande att låta äldre få flytta över kommungrän-
serna. Det handlar snarare om makt och ovilja från de
styrande.
Fru talman! Jag vill också ge ett exempel på hur
det kan se ut. Av en slump tittade jag efter i Social-
styrelsens rapport beträffande kommunen Strängnäs.
År 2000 har 17 äldre velat flytta till Strängnäs. Från
Strängnäs ville sex flytta. Antalet som ville komma
till Strängnäs var alltså netto nio personer. Låt oss
tänka oss att de här vill ha en plats i ett särskilt boen-
de för 400 000 kr. Nio gånger 400 000 kronor - bäva
månde Strängnäs!
Nu var det bara fem som kom, och jag kan förstås
undra vart de övriga tolv tog vägen. Nu blev det bara
2 miljoner kronor extra för Strängnäs, och det var nog
Strängnäs kommun tacksamma för. Så kan det gå till
när inte pengarna följer den enskilda. Låt oss då be-
tänka att de personer som flyttade in i Strängnäs fak-
tiskt flyttade från en annan kommun som nu slipper
kostnaden. Samtidigt handlar det om 23 ansökningar
som skulle bedömas, och vad kostar inte bara det?
Fru talman! Slutligen vill jag säga att det är dags
att erkänna äldre och deras rättigheter. Det är dags att
införa valfrihet och mångfald också för äldre i hela
landet och ett ekonomiskt styrsystem som gör detta
möjligt.
Anf. 64 Cecilia Wikström (Fp)
Fru talman! Den som har gjort en resa har alltid
något att berätta. Kommer ni ihåg det ordspråket, som
grundar sig på Tysklands 1700-tal men som Posten
använde för några år sedan i sin reklam? Förra veck-
an gjorde vi, en grupp parlamentariker härifrån riks-
dagen, en från varje parti, en resa som ledde oss både
till paradiset och till helvetet. Vi reste till Tanzania
för att tillsammans med en grupp tanzaniska parla-
mentariker och RFSU arbeta med frågor som rör
sexuell och reproduktiv hälsa. Vi arbetade framför
allt med frågan om hiv och aids och unga människors
möjligheter att skydda sig mot denna förtärande,
fasansfulla sjukdom.
Paradiset omgav oss hela tiden i form av naturen,
värmen, den mänskliga värmen och mötena med
varandra. Men det finns inget paradis utan en orm. I
detta fall, i Tanzania, är det utan tvekan hiv- och
aidsproblematiken. Mer än två miljoner människor är
smittade eller sjuka i denna sjukdom.
När vi i dag här i kammaren talar om hälso- och
sjukvård blir det lätt en fråga som bara rör oss här
hemma. Därför tycker jag att det känns viktigt att vi
breddar frågan och lyfter fram hälsa också ur ett glo-
balt perspektiv.
Hiv/aids är ett problem och en angelägenhet som
rör alla, också oss här hemma i Sverige. Sidas nya
policydokument, som presenterades för ett par veckor
sedan, borde ännu mer ha lyft fram frågorna kring
hiv/aids, och vi borde alla i vår kamp mot fattigdo-
men fokusera detta område. Hiv/aids och fattigdom
hör nära ihop. Jag vill gärna höra om socialministern
delar min uppfattning att Sverige bör ta ett ökat an-
svar i biståndsverksamheten också på detta område.
Men låt oss nu gå från Tanzania tillbaka hem till
Sverige.
Vi har i dag från denna talarstol hört hur sjuk-
skrivningarna ökar månad för månad och spränger
varje budgetram. I Uppsala län, som jag represente-
rar, har sjukskrivningarna ökat med 88 % på tre år.
Kostnaderna för de långtidssjukskrivna i Uppsala län
har ökat lavinartat. Något måste göras, och det ome-
delbart. Sjukdom och långa sjukskrivningar måste
förebyggas, och människor ska kunna garanteras
hjälp i ett land som Sverige.
Folkpartiet vill införa en rehabiliteringsgaranti.
Det gick vi till val på. Vi lyfte fram det gång på gång.
Denna rehabiliteringsgaranti innebär att den männi-
ska som är sjukskriven inom två månader ska få hjälp
att konsultera ännu en läkare, och tillsammans bedö-
mer man behovet av rehabilitering eller vård. Som det
ser ut i dag rinner 84 miljarder om året ut ur statskas-
san till sjukpenning, sjukbidrag och förtidspensioner.
Kostnaderna för enbart sjukskrivningar ökar varje dag
med omkring 25 miljoner kronor.
Fler och fler människor i Sverige mår dåligt. Det
vet jag också som präst. Mitt i välfärden växer ång-
esten för att inte hinna, att inte räcka till och att inte
leva upp till egna och andras förväntningar. Det äts
fler tabletter mot magsmärtor, diffus värk, huvudvärk
och sömnlöshet. Köerna till psykoterapi har aldrig
varit så långa som nu. Det är de stressrelaterade sjuk-
domarna som ökar, med mycket långa sjukskrivning-
ar som följd - sjukskrivningar som ofta inte leder till
vare sig behandling eller annan terapi. Och vårdköer-
na växer, delvis på grund av att de som ska vårda,
alltså landstingens sjukvårdspersonal, är sjuka i större
omfattning än personal hos vårdgivare i privat regi.
Denna utveckling har varit synlig länge. Redan
1999 skrev Riksförsäkringsverkets chef att det finns
all anledning till oro. Enligt min och Folkpartiets
mening behöver ett handlingsprogram mot ohälsan
omfatta en rad olika politikområden. Det beror inte
minst på att de psykosociala diagnosernas ökning
förklaras av missförhållanden i arbetslivet. Grunden
finns i en känsla av vanmakt hos den enskilde. Det
handlar om ekonomiska förbättringar för barnfamil-
jerna. Det handlar om en ny arbetstidsreform, om
möjlighet till bättre och billigare hemtjänster och om
en aktivare företagshälsovård. Det handlar också om
en aktivare kulturpolitik, för kultur befrämjar hälsa på
djupet - hälsa och livsmening.
Folkpartiet vill verka för färre långtidssjukskriv-
ningar, och det omfattar åtgärder av skilda slag. Det
är ett uttryck för vår bestämda vilja att förkorta
många människors långa lidande och minska statens
skenande utgifter.
Tack, fru talman. Det var skönt att få avleverera
ett jungfrutal.
(Applåder)
Anf. 65 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Ärade socialutskottskollega! Det är
trevligt att se Kerstin Heinemann som talman.
I min profession inom sjukvården har jag under
hela mitt liv mött väldigt många människor som på en
minut eller kanske ännu kortare tid har drabbats av
sjukdom, olycka eller sorg som faktiskt har förändrat
hela livsperspektivet. Det är ofta det som är utgångs-
punkten för mig när jag i debatterna talar om vikten
av en god vård och omsorg för alla efter behov.
I dag har många klivit ur sina bäddar i hopp om
att också i kväll få gå till sängs friska och utan några
större livsproblem. Ändå vet vi att många människor
varje dag drabbas av slag som inte kan gottgöras med
ekonomiska resurser. Enskilda människor drabbas
plötsligt av något oväntat, och så blir människorna i
en hel familj, ofta vänkrets och släkt, också drabbade
och bestörta.
I valtider är vi vana vid att det presenteras många
opinionsmätningar där man undersöker människors
viktigaste frågor. I varenda opinionsundersökning
återkommer hälsa, vård och omsorg på första eller
andra plats också hos unga och friska. Det är inte
konstigt att det är så, för vår hälsa och vårt liv är
värda så mycket. Om vi inte har vårt liv eller om vi
blir allvarligt sjuka kan vi inte heller njuta av den
materiella välfärden. Ändå vet vi, så ock i den här
kammaren, att de materiella frågorna oftast får det
allra största utrymmet i debatten.
Jag har många gånger från den här talarstolen
ställt frågan: Hur kan vi acceptera att det är årslånga
köer när våra kroppar behöver repareras, medan vi
aldrig accepterar det när det är någon materiell pryl
som ska repareras - det kan gälla datorn, bilen eller
TV-apparaten? Ändå är det så.
Detta, fru talman, är ett tecken på att något har
gått snett. Därför presenterade de borgerliga partierna
ett förslag till vårdgaranti några månader före valet.
Vi ville ge människor ett instrument för att de ska
garanteras god vård. Sent omsider hakade också So-
cialdemokraterna på förslaget om en vårdgaranti, och
det är naturligtvis bra.
Jag vill också påminna om att vi i vårt land alltid
har haft en modell med solidariskt finansierad sjuk-
vård, det vill säga att vi betalar efter bärkraft. Så
tycker vi att det ska vara också nu. Men vi måste
förändra situationen därför att många inte får god
vård i tid.
Vi behöver först och främst se till att det blir en
ökad tillväxt även i Sverige. Varför ska vi vara det
fattigaste landet i Norden om man ser till tillväxten?
Varför har vi planerat in att vårdpersonal av alla ka-
tegorier under största delen av dagen ska syssla med
administration i stället för det de är utbildade för? Det
vill vi ändra på.
Vi måste förstå att vi behöver en mångfald även
inom vårdområdet, som kan öka kvaliteten och ge
möjligheter för alternativa driftsformer. Det vill vi
skapa förutsättningar för. Vi måste ta bort de flask-
halsar som finns i vården och som gör att människor
inte får tillgång till vård när de faktiskt behöver den.
En av de flaskhalsarna är bristen på vårdplatser.
Antalet vårdplatser har under de gångna åtta soci-
aldemokratiska regeringsåren faktiskt minskat med
30 %. Det gör att till och med många planerade ope-
rationer får ställas in, och patienten får åka hem med
oförrättat ärende därför att det har kommit in för
många akut sjuka.
Vi måste se till att satsa på vårdpersonalen. Jag
kan inte nog stryka under detta. Därför, kära vänner,
hjälper det inte om vi skapar extra miljarder till vår-
den om vi inte har utbildade människor som kan
leverera den till sjuka människor.
I dag fick jag en rapport om att antalet sjuksköter-
skeplatser på Kalmar högskola inte kunde utökas som
man hade tänkt på grund av bristande ekonomiska
resurser. Vi måste både långsiktigt och kortsiktigt se
till att vi garanterar att det finns god vårdpersonal så
att alla människor kan få vård i rätt tid.
Anf. 66 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det som jag skulle vilja fråga om är
lite specifikt. När man talar om vårdfrågor är det
väldigt lätt att alltid nämna operationsköer och det
gissel som det säkert innebär att stå där. Men min
specifika fråga i detta avseende är: Vad tänker man
göra åt sådana sjukdomar som kanske kräver mycket
lång tid av vård men som kanske kräver specialinrik-
tad vård några få gånger om året? Jag tänker till ex-
empel på epileptiker och epilepsisjuka där vården,
inte minst i de landsting som Kristdemokraterna har
varit med och tagit ansvar för, kraftigt har försämrats
under föregående mandatperiod. Jag tänker till exem-
pel på att man inte får träffa en neurolog en gång om
året. Man får inte en neuropsykologisk undersökning
när man har fått en begynnande sjukdom. Jag tänker
också på att man inte får möjlighet att rehabilitera sig
för att faktiskt komma tillbaka till arbete utan i stället
kanske får en livslång förtidspension. Vad har Krist-
demokraterna i det avseendet för vackra tankar mer
än möjligen de vackra ord som Chatrine Pålsson
framför i detta anförande?
Anf. 67 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag vill faktiskt tacka för denna fråga.
Det ger mig möjlighet att stryka under att vi i det
dokument som de borgerliga partierna har tagit fram
inte specifikt nämner operationer, utan detta gäller
alla behandlingar. Dessutom ska det prioriteringsbe-
slut som riksdagen fattade för fem år sedan i full
enighet gälla, det vill säga att kroniskt sjuka finns i
prioriteringsgrupp ett. Vi måste se till att detta verk-
ställs och används ute i landstingen.
När det gäller neurologerna kan jag som talesman
för frågorna säga att jag några månader före valet
skickade ut ett meddelande om att det ska finnas
minst en neurolog på varje sjukhus därför att jag
tycker att det är en bristvara. Vi har också arbetat för
att få en långtidsplan för behovet av specialister.
Jag håller därför med Börje Vestlund om att vi
verkligen behöver satsa på dessa specifika grupper,
och oftast epileptiker som inte har möjlighet att vara
så högljudda när de talar för sig.
Anf. 68 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det är fortfarande så att väldigt
många personer med epilepsi inte får denna vård. Jag
är nyfiken på vad man mer konkret tänker göra. Det
finns fortfarande ett antal landsting som har ett styre
där Kristdemokraterna medverkar. Vad kommer man
konkret från Kristdemokraternas riksdagsgrupp att
göra? Det vore intressant att veta.
Anf. 69 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Såvitt jag vet är det enda landsting
som i går fick borgerlig majoritet och en landstings-
styrelseordförande som är kristdemokrat, nämligen
Anders Andersson.
När det gäller epilepsiteam har vi talat mycket om
det och uttalat oss för det i Kalmar län. Men frågan
om epilepsiteam är ingen fråga för riksdagen, utan det
är respektive landsting som ska organisera vården.
Själv tror jag mycket på epilepsiteam. Jag tror att det
är ett alldeles utmärkt sätt att ge epileptiker stöd och
vård och deras anhöriga stöd.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ an-
slagit 3,5 miljarder kronor för de kommande två åren
för att garantera att alla ska få en god vård. Och där
understryker jag igen att vi till hundra procent vill
arbeta för prioriteringsbeslutet som fattades om att
kroniskt sjuka ska finnas i grupp ett.
Anf. 70 Elina Linna (V)
Fru talman! Det är inte ovanligt att vi i olika
sammanhang får frågan: Vad önskar du dig av fram-
tiden? Och det är inte heller ovanligt att många av oss
har följande svar på frågan: att ha hälsan.
Hälsa är betydelsefullt för alla människor. Trots
det är folkhälsa på många sätt ett underskattat politi-
kområde. Vi har en god generell folkhälsa i Sverige,
men hälsoklyftorna är stora och tenderar till och med
att öka. Den stressrelaterade ohälsan och utbrändhe-
ten ökar och med den långtidssjukskrivningarna.
Vad beror då ökningen av stressrelaterad sjuklig-
het på, och hur kommer det sig att det är så många
kvinnor, och för all del en del enstaka män också,
inom vård och omsorg som drabbats hårt av den nya
epidemin av sjukskrivningar? Det finns säkert flera
förklaringar till detta, men en viktig orsak är försäm-
ringar i arbetsmiljön inom vård- och omsorgssektorn
under 90-talet. Nedrustningen av den offentliga sek-
torn och de höga kraven på personalen har bidragit
till långtidssjukskrivningarna. Det är ett känt faktum
att besparingar och neddragningar av resurser i kom-
bination med stress och oförändrat tungt arbete re-
sulterar i ökad sjukfrånvaro. Vård- och omsorgssek-
torn behöver mer resurser. Den offentliga sektorn har
krympts alldeles för mycket. Om vi skulle satsa lika
stor del av bruttonationalprodukten på vård, skola och
omsorg som vi gjorde för 20 år sedan skulle dessa
verksamheter ha 100 miljarder kronor mer att röra sig
med.
Fru talman! Ett av de allvarligaste problemen
inom svensk hälso- och sjukvård är den växande
personalbristen. Överallt saknas det sjuksköterskor,
läkare och undersköterskor. Alltfler landsting har
tvingats att anlita bemanningsföretag och stafettläka-
re. Detta har i sin tur lett till brister i kvalitet gente-
mot patienten och försämrad ekonomi för landsting-
en. I stället behöver landstingen hållbara lösningar för
att lösa problemen med personalbristen.
I Sverige finns det samtidigt ett stort antal läkare
och sjuksköterskor som har en vårdutbildning men
som inte får arbeta inom sitt yrke för att de saknar
svensk legitimation. Att dessa människor har så svårt
att erhålla svensk legitimation beror på att de länder
som de kommer från ligger utanför EU. Utöver ut-
bildningen i det egna landet har de ofta en lång yrke-
serfarenhet med sig. Det hjälper inte. Den enda vägen
att erhålla en svensk legitimation verkar vara att först
gå en svensk sjuksköterskeutbildning.
Vänsterpartiet har tidigare väckt frågan om det
orimliga att ha olika krav beroende på om vederbö-
rande kommer från ett land inom eller utanför EU.
Fru talman! Det handlar inte om att sänka kraven
för erhållandet av svensk legitimation eller att negli-
gera olikheter i andra länders utbildningar. Men
Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsens nuvarande
regler är diskriminerande och att reglerna bör vara
jämlika vad gäller kraven på att få en svensk legiti-
mation. Vi har inte råd att på detta sätt slösa med
människors kunnande och kompetens.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att det behövs
mer resurser för att hälso- och sjukvården ska kunna
behålla fortsatt hög kvalitet. Det handlar om tre vikti-
ga p:n - pengar, personal och prioriteringar. Vi måste
ha råd med vård som är till för alla. Allas rätt att vid
behov ha tillgång till en god hälso- och sjukvård är en
av grundstenarna i den svenska välfärden. Priorite-
ringar inom hälso- och sjukvården ska ske efter be-
hov, inte efter utbud och efterfrågan.
För oss i Vänsterpartiet går prioriteringar av de
svårast sjuka och tillförandet av mer resurser till vår-
den före vårdgarantier. Vänsterpartiet vill bevara och
utveckla den demokratiska och jämlika hälso- och
sjukvården.
Anf. 71 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Elina Linna pratar om en viktig del i
vårt samhälle, nämligen personalen inom vård och
omsorg. Hon nämnde tre p: personal, pengar och
prioriteringar. När det gäller prioriteringar tror jag vi
är helt överens i denna kammare. Vi har antagit en
lag som heter prioriteringsordningen. Den är vi helt
överens om.
När det gäller personalen och sjukskrivningar kan
jag påminna om att Kommunal och Vårdförbundet
har gjort en analys av hur personalen mår inom alter-
nativa verksamheter jämfört med den offentliga.
Personal, sjuksköterskor och undersköterskor med
flera, som jobbar inom alternativa vård- och omsorgs-
former mår bättre, är friskare och tjänar mer. Vad tror
Elina Linna att vi kan dra för slutsatser av det?
Anf. 72 Elina Linna (V)
Fru talman! De slutsatser som vi kan dra är att 90-
talets nedskärningar inom den offentliga vården har
drabbat de anställda hårt. Samma antal personer ska
ta hand om en åldrande befolkning. Det blir tyngre
för personalen. Det finns förklaringar till att just per-
sonalen inom den offentliga vården drabbas hårdare
av sjukskrivningar. De har mer att göra.
Anf. 73 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Vi kommer säkert att kunna diskutera
detta mycket tillsammans, bland annat i socialutskot-
tet. Jag tycker att vi i detta läge, när det fattas perso-
nal och vi har en utkörd personalgrupp, måste ta till
vara alla lösningar. Vi får inte bortse från det faktum
som både Kommunal och Vårdförbundet har kommit
fram till, nämligen att personalen mår bättre inom
alternativa vårdformer. Vi får dra lärdom av det.
Elina Linna var också inne på personal som inte
arbetar inom vården, som har flytt därifrån. Jag tycker
också att det är väldigt viktigt att vi tar till oss det och
diskuterar det. Nästan 80 % av sistaårsstudenterna på
läkarutbildningen vill inte arbeta inom vården. Det är
kanske 20-30 % av sköterskorna som inte är verk-
samma efter fem år. Det är otroligt få av eleverna på
gymnasiets vårdlinjer som går där för att arbeta inom
vården.
Jag tycker också att det är väldigt viktigt att vi tar
till oss detta. Jag hoppas att Elina Linna vill se med
öppna ögon och inte bara ser den offentliga sektorn
som allenarådande framöver utan lyssnar till vad
Kommunal och Vårdförbundet har att säga.
Anf. 74 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag håller med om att det är ett be-
kymmer att personalen flyr från vården. Det är myck-
et bekymmersamt att ungdomar inte söker till vårdut-
bildningar. Vi måste ändra attityderna. Jag låter som
en papegoja när jag upprepar talet om 90-talets ned-
skärningar, men det blev ju så att ungdomarna i slutet
av 90-talet inte betraktade vårdyrkena som lönsamma
framtidsyrken. Det får vi skörda i dag. Det är brist på
ungdomar på vårdutbildningarna.
Anf. 75 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Vi är överens om att det behövs
pengar till vården. Tycker Elina Linna att de pengar
som regeringen avsätter med stöd av Miljöpartiet och
Vänsterpartiet är tillräckliga för god vård?
Min andra fråga handlar om vad vårdgarantin
skulle kunna föra med sig för nackdelar om den är
baserad på prioriteringar. Jag har inte riktigt förstått
resonemanget. Om det finns en kroniskt sjuk männi-
ska med reumatisk värk som behöver göra en opera-
tion är det då till nackdel för vederbörande om man
garanterar en operation inom tre månader? Det är
viktigt att reda ut detta. Jag kan inte se att det står i
konflikt med vartannat.
Anf. 76 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag börjar med pengarna. När Väns-
terpartiet förhandlade fram budgeten tillsammans
med Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade vi
större krav när det gäller pengar till vård- och om-
sorgssektorn. Det är inte okänt för någon att vi i val-
rörelsen hade öronmärkta pengar för att höja lönerna
inom den offentliga sektorn, speciellt för kvinnor
inom vården. Om man får önska här i talarstolen
skulle jag önska större andel pengar till kommuner
och landsting.
Vi får fortsätta att diskutera frågan om vårdgaran-
tin. Som jag har förstått vårdgarantin går det inte att i
verkligheten kombinera den med prioriteringar. Vi
har ont om personal. Vi klarar inte av det. Det är ont
om specialister. Chatrine Pålsson talade nyss om
neurologer. Det går inte ihop med prioriteringsord-
ningen.
Anf. 77 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag ser fram emot spännande diskus-
sioner i socialutskottet. Jag måste ändå säga att för att
kunna höja löner för vårdpersonal krävs en viss
mångfald. Det tror jag att Elina vet om. Det är en av
de metoder som lönerörelsen alltid har haft att arbeta
med.
Jag vill ge ett tips till Elina Linna som ny ledamot.
I den kristdemokratiska budgeten finns tre och en
halv miljard extra. Om Elina Linna skulle vilja går
det att trycka på knappen till förmån för kristdemo-
kraterna och mer pengar till kommuner och landsting.
Anf. 78 Elina Linna (V)
Fru talman! Det kommer jag nog inte att göra,
Chatrine Pålsson. Jag är mycket nöjd med den över-
enskommelse som vi har kommit fram till.
Anf. 79 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag har en fråga om bemanningsföre-
tagen. Kan det vara så att det finns för få andra alter-
nativa arbetsgivare inom sjukvården och att man då
söker sig till bemanningsföretagen som läkare och
sjuksköterska för att få utöva sitt arbete och slippa en
hel del administration som man annars är ålagd inom
landstingets sjukvård? Vad kan man i så fall dra för
slutsats av detta?
Anf. 80 Elina Linna (V)
Fru talman! Frågan gällde bemanningsföretagen.
Det är ju kris inom den offentliga sektorn, inom vår-
den. Vi har talat om långa sjukskrivningar inom vård-
sektorn som drabbat väldigt många personer. Det
finns naturligtvis många som söker sig därifrån på
grund av att arbetsmiljön inte fungerar och med för-
hoppningen att man kan styra över sin arbetstid inom
ett bemanningsföretag.
Men det är ju ingen lösning för den offentliga
sektorn. Och vi månar om den offentliga sektorn.
Bemanningsföretagen är ju aktiebolag som ska dela
ut vinst till aktieägare. Vänsterpartiet tror inte att man
ska tjäna pengar på sjukdomar.
Anf. 81 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Då måste jag dra slutsatsen att all per-
sonal inom offentlig sektor ska vara anställd av
landsting och kommun enligt Vänsterpartiet. Det
måste vara en riktig slutsats. Då åsidosätter man ändå
de arbetsmiljöproblem och andra arbetsproblem som
ger de här höga sjukskrivningarna. Vi vet att det finns
mycket färre sjukskrivna hos privata arbetsgivare än
inom offentlig sektor.
Den slutsats jag drar är att man måste öppna den
offentliga sektorn så att alla som arbetar där inte alls
behöver vara anställda av landsting och kommun utan
mycket väl kan vara anställda av andra, privata ar-
betsgivare, eller driva egna verksamheter.
Vinst utesluter inte på något sätt kvaliteten i sjuk-
vården under förutsättning att man kan välja bort det
som inte fungerar. Men Vänsterpartiet liksom andra
partier vill inte ha den valfriheten. Den är fundamen-
tal inom hela sjukvården.
Anf. 82 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag har inte sagt och Vänsterpartiet
säger inte att all personal ska vara anställd inom den
offentliga sektorn. Offentliga sektorn måste demo-
kratiseras. Det är väldigt viktigt. Det finns mycket att
göra där. Det finns också stora möjligheter inom
många vårdområden att starta till exempel personal-
kooperativ. Där har vi inte kommit långt. Där måste
vi jobba. Det finns ju alternativa möjligheter som
Vänsterpartiet också kan stå bakom.
Anf. 83 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Precis som Cecilia Wikström är jag
uppfylld av förra veckans besök i Tanzania. Det var
en resa som gav inblickar i ett verkligt hot mot folk-
hälsan, hiv/aids. Närmare var femte person vi mötte
på gatan var hivsmittad. Effektiv vaccinbehandling
saknas där liksom hos oss. Bromsmedicin är för fler-
talet inte att tänka på i ett av världens fattigaste län-
der. Prevention och attityden till kondomanvändning
är något man arbetar med, men mycket återstår. På
vårdavdelningen vid universitetssjukhuset i Dar es
Salaam fanns 49 patienter, hälften var hivsmittade.
Vårdtiden är cirka två dygn för diagnos, därefter hem,
oftast för att invänta döden. Så fasansfullt! Kampen
mot hiv/aids är en gemensam jätteutmaning för hela
världen. Forskning, prevention och behandling, allt
lika viktigt, måste gå hand i hand.
Fru talman! Vi har en bra hälso- och sjukvård i
vårt land. Jämförelsen med ett riktigt fattigt land är
naturligtvis orättvis. Vi satsar ganska mycket resurser
på hälso- och sjukvården och får också hygglig utdel-
ning. Men givetvis finns problem. Vi prioriterar det
förebyggande arbetet alldeles för lågt. Hälsoklyftorna
är tydliga mellan olika grupper och olika regioner.
Vården ges inte alltid på lika villkor. Personalfrågan
måste få sin lösning. Vårdköerna är ett gissel.
Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska
finansieras med gemensamma medel. Vård efter
behov och på lika villkor är för oss i Centerpartiet en
självklarhet. En jämnare befolkningsutveckling, en
solidarisk skatteutjämning och en breddad skattebas
ger resurser och lika villkor. Vi vill se en decentrali-
serad hälso- och sjukvård där till exempel telemedici-
nen är ett viktigt stöd. Vi bejakar den medicinska
forskningen som ger nya möjligheter att förebygga,
lindra och bota.
Centerpartiet vill satsa mycket mer på prevention,
att hälsoproblem över huvud taget inte ska behöva
uppstå. Vi vill helt enkelt medverka till en mer häl-
soinriktad hälso- och sjukvård där primärvården utgör
basen.
Den 18 mars i år var folkhälsopropositionen avi-
serad. Det kom ingen. Nu står den på propositions-
listan för november. Kommer den då? Jag saknar än
så länge "drivet" och helhetssynen i folkhälsoarbetet
från regeringens sida. Splittringen av hälsofrågorna
mellan ministrar och departement förbättrar inte för-
utsättningarna.
Fru talman! Som bekant har Centerpartiet med-
verkat till att vården och omsorgen nu erhåller ytterli-
gare ekonomiska resurser som är inriktade på att
utveckla primärvården, äldresjukvården, psykiatrin
och att stimulera tillgänglighet och mångfald. Natio-
nella handlingsplanen för hälso- och sjukvården
samlar viktiga åtgärder för att nå utveckling på dessa
områden. Socialstyrelsen har lämnat sin första års-
rapport över arbetet. Den visar att det händer en hel
del positivt när det gäller primärvården. Det händer
en hel del positivt när det gäller att utveckla psykiat-
rin. Tyvärr går det trögare avseende äldresjukvården
och att stimulera alternativa driftsformer.
Jag och Centerpartiet vill verkligen leva upp till
handlingsplanen även i dessa delar. Vi tror till exem-
pel på ökad mångfald av vårdgivare för såväl perso-
nalens som patienternas skull. Vi är överens, åtmins-
tone när det gäller den öppna vården, och jag skulle
vilja fråga socialministern om socialministern är
beredd, gärna i samverkan, att se närmare på möjlig-
heterna att påskynda utvecklingen när det gäller att
stimulera alternativa driftsformer och även ta ett
ytterligare tag för att intentionerna när det gäller äld-
resjukvården ska få sitt genomslag.
Centerpartiet vill medverka till en vård som det är
nära till och som är utan köer. Det ska gälla hela
landet och omfatta alla.
Våra förslag är bland annat en utökad finansiell
samordning utifrån lokala förutsättningar. Vi hade en
uppgörelse tillsammans. Nu sägs ett förslag vara på
väg. Äntligen! För sent och för begränsat, men ändå
ett steg i rätt riktning.
Centerpartiet redovisar även ett konkret förslag
till en nationell vårdgaranti som ger alla en uttalad
rätt att få vård inom tre månader. Kontakt garanteras
med vårdcentralen samma dag som kontakten tas och
ett besök hos distriktsläkaren senast inom fem dagar.
Vi har även anslagit genomförandepengar. Även här
pratar regeringen nu om en nationell vårdgaranti. Det
är ett steg i rätt riktning. Min fråga är: När införs den?
Fru talman! Forskning, prevention, tillgänglig
vård och behandling av hög kvalitet för alla i hela
landet är vad Centerpartiet under den här mandatperi-
oden kommer att lägga manken till för att medverka
till.
Anf. 84 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Målen för socialdemokratins sjuk-
vårdspolitik kan beskrivas i några korta meningar.
Sjukvården ska finnas till för alla på lika villkor.
Patienten ska få rätt vård i rätt tid. Patienterna ska
mötas med respekt och omtanke och vara delaktiga i
vården. Vården ska präglas av säkerhet och hög me-
dicinsk kompetens. Den ska utvecklas med modern
medicinsk teknik och snabbt ta till sig nya forsknings-
rön. Medborgarna ska kunna påverka besluten om
sjukvårdens utveckling.
I valet fick vi socialdemokrater ett kraftfullt stöd
för vår välfärdspolitik. Målen för svensk sjukvård
ligger med andra ord fast. Men det betyder inte att allt
ska fortsätta som tidigare. Tvärtom! För att nå de
övergripande målen krävs en fortsatt reformering av
sjukvården. Både dess organisation och dess arbets-
former behöver utvecklas.
Under de kommande fyra åren ska den svenska
sjukvården präglas av förnyelse och utveckling.
För det första: Vi ska garantera patienterna rätt
vård i rätt tid. Hela den svenska sjukvården ska präg-
las av 0-7-90-regeln. Den innebär att det ska vara
noll väntetid för att komma i kontakt med sin
vårdcentral, att man ska få träffa sin läkare inom sju
dagar och att man ska erbjudas behandling efter fast-
ställd diagnos inom 90 dagar. Vid akuta fall gäller
naturligtvis omedelbar behandling.
Under mandatperioden ska vi införa ett enhetligt
nationellt telefonnummer till sjukvårdsupplysningen.
Genom att slå ett enda nummer - gärna 0790 - ska
medborgarna snabbt få kvalificerad vägledning och
råd om hur de ska gå vidare med sina problem. Den
nationella vårdlinjen ska garantera att patienten ome-
delbart får tala med utbildad sjukvårdspersonal.
Vårdlinjen blir ett verksamt stöd för utvecklingen av
primärvården och familjeläkartanken.
För det andra: Vi ska införa en nationell vårdga-
ranti. Den svenska sjukvården har under de senaste
åren fått ökade resurser. Med handlingsplanen för
hälso- och sjukvårdens utveckling föddes ett resur-
stillskott på 9 miljarder kronor. Tillgänglighetspeng-
arna på 3,75 miljarder kronor under tre år har innebu-
rit att köerna nu kortas.
Det är inte så att personalen flyr den svenska
sjukvården. Sedan 1997 har vi fått 3 000 fler läkare,
10 000 fler sjuksköterskor och 4 500 fler undersköter-
skor i vården i landstinget. Vi har därmed goda förut-
sättningar att införa en nationell vårdgaranti.
Regeringen kommer nu att inleda samtal med
Landstingsförbundet om villkor och tidpunkt för den
nationella vårdgarantin.
För det tredje: Vi ska öppna för en gränsöverskri-
dande vård. Inom Europeiska unionen har ett spän-
nande arbete inletts om gränsöverskridande vård. En
utvecklad samverkan mellan de europeiska högspeci-
aliserade sjukhusen och den medicinska forskningen
kan i framtiden erbjuda helt nya möjligheter både för
svenska patienter och för den svenska vården. Det
långsiktiga målet är att gränsöverskridande vård, eller
cross border care som det kallas i EU, ska bygga på
samma principer som landstingens fria vårdval. Om
patienten inte kan få rätt vård i rätt tid i det egna
landstinget har hon möjlighet att välja var i landet
hon ska få vård. I framtiden ökar möjligheterna för
patienterna att få högspecialiserad vård i andra länder.
Genom EU-samarbetet kan också den svenska hög-
specialiserade vården spela en central roll för utveck-
lingen av hela den europeiska sjukvården.
För det fjärde: Vi ska förnya sjukvårdens organi-
sation. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs.
Landstingen ska därför erbjuda stimulerande och
utvecklande arbeten och arbetsmiljöer. Vi måste
ersätta otidsenliga hierarkier med korta beslutsvägar,
ökat personalinflytande och lagarbete. Yrkesrollerna
inom vården måste utvecklas och gammaldags gräns-
dragningar mellan olika kompetensområden omvär-
deras. Förbättrat ledarskap och större möjligheter till
kompetensutveckling är andra nödvändiga åtgärder.
Jag kommer att inbjuda de fackliga organisatio-
nerna och arbetsgivarna till en dialog om vad som
krävs för att göra vårdyrkena mer attraktiva, ta bättre
vara på personalens kompetens och öka deras infly-
tande.
För det femte: Vi ska utbilda fler till framtidens
sjukvård. Det finns ett stort intresse bland ungdomar
att söka högskolornas vårdutbildningar. Det är sex sju
sökande till varje plats på läkarutbildningen och tre
sökande till varje plats på sjuksköterskeutbildningen.
Vi har under de senaste åren backat upp personalök-
ningen inom vården genom att öka antalet utbild-
ningsplatser för både läkare och sjuksköterskor. Vi
ska nu noggrant följa utvecklingen och se om det
finns behov av fler insatser. Om det behövs kommer
regeringen att se till att öka antalet utbildningsplatser
ytterligare.
För det sjätte: Vi ska förstärka primärvården.
Handlingsplanen för sjukvårdens utveckling var start-
skottet för ett omfattande förändringsarbete inom
primärvården. Detta arbete fortsätter med kraft. En
central del i handlingsplanen är människors rätt till en
fast och förtroendefull relation med sjukvården. An-
talet anställda allmänläkare inom primärvården har
ökat kraftigt under de senaste åren. Men det räcker
inte. Vi måste anstränga oss till det yttersta för att få
fler läkare, sjuksköterskor och undersköterskor att
välja familjemedicinen.
I februari i år invigdes Familjemedicinska Insti-
tutet, Fammi. Personalen inom primärvården ska
genom Fammi få möjlighet till kompetensutveckling,
fortbildning och erfarenhetsutbyte. Fammi kommer
också att få i uppdrag att utarbeta ett program för
klinisk forskning inom primärvården.
Flera landsting, särskilt i norra Sverige, har haft
stora svårigheter att rekrytera personal till sina
vårdcentraler. De tvingas antingen anlita mycket dyra
bemanningsföretag eller stänga viktig verksamhet för
medborgarna. Samma problem finns också i delar av
landsting som i övrigt har lätt att rekrytera personal.
På så sätt ger exempelvis primärvården i Stockholm
en mycket splittrad bild. Det är nödvändigt att snabbt
utreda om det krävs nya insatser eller instrument för
att underlätta rekrytering av personal till familjemedi-
cinen, särskilt inom de mest utsatta landstingen. I en
strävan att skapa en väl fungerande och väl utbyggd
primärvård i hela landet måste vi vara beredda att
pröva alla vägar. Bl.a. är vi beredda att pröva om en
fri etablering av allmänläkare och distriktssköterskor
inom dessa områden kan vara en väg att snabbare
utveckla primärvården.
För det sjunde: Vi ska utveckla den högspecialise-
rade vården och stärka den medicinska forskningen. I
mitten av denna mandatperiod presenterar vi en över-
syn av den högspecialiserade vården. Målet är att den
svenska sjukvården ska tillhandahålla högspecialise-
rad vård i världsklass när det gäller kvalitet, tillgäng-
lighet och alla medborgares lika tillgång till vård.
Arbetet har inletts. I samverkan med företrädare
för forskarvärlden, den medicinska professionen och
sjukvårdshuvudmännen analyserar vi förutsättningar,
utmaningar och framgångsfaktorer för att utveckla
den högspecialiserade vården och den medicinska
forskningen. För att den svenska sjukvården ska kun-
na utvecklas på en internationellt hög nivå måste vi
garantera ett rejält utrymme för den kliniska forsk-
ningen. Kraven på en effektiv och tillgänglig vård får
inte stå i konflikt till kraven på en utveckling av
forskningen.
Till arbetet med den högspecialiserade vården har
vi bjudit in företrädare för personalorganisationerna.
Vi har också bjudit in företag som är verksamma
inom vården för att diskutera hur samhället och före-
tagen bättre kan samverka för att möta framtidens
utmaningar.
För det åttonde: Vi ska se över äldreomsorgen.
För tio år sedan genomfördes den så kallade Ädelre-
formen. Kommunerna blev huvudmän för hemsjuk-
vården för äldre och funktionshindrade. Ädelrefor-
men var en bra reform i rätt tid. Den innebar i många
avseenden en förnyelse av omsorgen och blev en
bekräftelse på ett nytt och vidare sätt att se på sam-
spelet mellan omsorg och sjukvård. För många äldre
har livet blivit lättare eftersom deras behov har satts i
fokus. Fler och fler har fått verkliga möjligheter att bo
hemma.
Men fortfarande rapporteras svårigheter i samver-
kan mellan landstingen och kommunerna. Det hand-
lar såväl om bristerna i den gemensamma planeringen
och kommunikationerna mellan alla berörda som om
osäkerhet i fråga om det ekonomiska ansvaret. Rege-
ringen kommer inom kort att lägga fram förslag om
möjlighet att bilda gemensamma nämnder mellan
landstingen och kommunerna, men vi kommer också
att utvärdera äldreomsorgen. Med tio års erfarenhet är
det dags att pröva om dagens omsorg är organiserad
för de äldres bästa. Fungerar det delade huvudmanna-
skapet som det var tänkt? Är dagens gränser bästa
sättet att skapa en fungerande äldrevård?
För det nionde: Vi ska utveckla samarbetet mellan
sjukvården och företagen. Vi socialdemokrater kom-
mer aldrig att acceptera ett sjukvårdssystem med
särskilda gräddfiler för dem som kan betala för sig.
All offentligt finansierad sjukvård, oavsett vårdgiva-
re, ska ges på lika villkor och följa samma regler.
De centrala delarna av sjukvårdens infrastruktur
ska inte överlåtas till vinstsyftande företag. En sär-
skild utredare arbetar nu med frågan om vårdens
ägarformer. Regeringen kommer nästa år att presente-
ra ett lagförslag med tydliga spelregler för vårdens
aktörer.
Med en sådan tydlighet öppnas för mer konstruk-
tiva diskussioner mellan det offentliga och det privata
näringslivet om framtidens samverkan. Människor
ska veta att förändringar av organisationen, driften
och arbetsmetoderna inte syftar till att avlägsna sjuk-
vården från allemansrätten. Företagen ska veta inom
vilka områden och efter vilka principer de kan delta i
sjukvårdens utveckling.
Tillsammans måste vi i ökad utsträckning intres-
sera svenska företag för de stora framtida utmaning-
arna i sjukvården. Företagen måste finnas med inom
de områden där sjukvården ska ta nya steg. Det berör
naturligtvis sådana områden där svenska företag his-
toriskt har varit mycket framgångsrika - nya behand-
lingsmetoder, medicinsk teknik och läkemedel. Men
det gäller också relativt nya områden såsom tillämp-
ning av informationsteknologin, t.ex. telemedicinen.
För det tionde: Vi ska bilda ett internationellt fo-
rum för vård på lika villkor. Det är inte bara i Sverige
som det förs en intensiv debatt om sjukvårdens finan-
siering, organisation och driftsformer. Runtom i värl-
den förs samma debatt. Tillsammans med hälsomi-
nister Annette King från Nya Zeeland har jag tagit
initiativ till ett internationellt forum för att över na-
tionsgränserna diskutera hur vi bevarar och utvecklar
vård på lika villkor. Ett första möte äger rum den 30-
31 januari nästa år.
Fru talman! Ursäkta mitt lilla överdrag, men jag
vill bara betona att under de kommande fyra åren ska
all kraft inriktas på målet att alla patienter får rätt till
vård i tid, att den ges på lika villkor och att den är av
högsta internationella kvalitet.
Anf. 85 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag vill först säga att socialministern
gör en intressant sammanfattning av aktuella frågor,
och han har också en del intressanta tankar som förs
fram till diskussion. Det är bra.
På min fråga om när vårdgarantin skulle kunna in-
föras var svaret att det förs samtal. Det kunde vara
intressant att få en inblick i vilka ambitioner som
finns i fråga om tidpunkten.
När det gäller folkhälsofrågorna var det ganska
talande att socialministern inte lyfte fram dem, åt-
minstone inte tydligt. Jag frågar igen: Kommer det
någon folkhälsoproposition och i så fall när? Ser
socialministern att det finns en helhetssyn på folkhäl-
sofrågorna från regeringens sida?
När det slutligen gäller att stimulera alternativa
driftsformer har ju senast en redovisning i Dagens
Medicin förra veckan visat att arbetet för att få ökad
mångfald har stannat upp något. Det varierar mycket
över landet. Jag pratar nu om den öppna vården, som
jag tror att vi är överens om. Är socialministern be-
redd att samverka för att sätta ny fart på en utveckling
mot ökad mångfald inom den öppna vården?
Anf. 86 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Vårdgarantin ska införas under man-
datperioden - det är alldeles klart. Den ska införas så
snart som möjligt. Det är två saker som är avgörande
för tidpunkten. Det ena är att vi inte vill ha en vårdga-
ranti som ställs ut där det uppenbart är brist på resur-
ser, vilket innebär att vårdgarantin förlorar i värde.
Det andra villkoret är att vi ska kunna räkna med att
vårdgarantin ska fungera över hela landet, så att vi
inte får en situation där halva Sverige i huvudsak ska
skicka sina patienter till den andra hälften.
Jag är ganska optimistisk när det gäller tidpunk-
ten. Jag tror att det inte ska dröja alltför länge innan
vi kan komma överens med Landstingsförbundet om
ett införande av en nationell vårdgaranti. Men för att
vi ska kunna bestämma tidpunkten och också redovi-
sa villkoren för garantin är det nödvändigt att för-
handla med Landstingsförbundet. Jag hoppas att
ganska snart kunna återkomma med en redovisning
av hur de här förhandlingarna går.
När det sedan gäller folkhälsopropositionen och
folkhälsopolitiken betyder den regeringsombildning
som genomfördes att vi nu har ett delat ansvar. Jag är
ansvarig för hälso- och sjukvården, och Morgan Jo-
hansson är ansvarig för folkhälsopolitiken. Det finns
möjlighet att diskutera detta med honom senare i
eftermiddag.
Anf. 87 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Då får jag göra det.
När det gäller vårdgarantin gäller det att vi får
fram ett bra förslag. Jag tycker att de intentioner som
nu redovisas, som har sagts tidigare, är ett steg i rätt
riktning.
Det som jag också skulle vilja ha en kommentar
kring är de alternativa driftsformerna. Det var den
fjärde punkten i vår gemensamma uppgörelse, som
lade grunden för den nationella handlingsplanen för
hälso- och sjukvård.
Det är jätteviktigt, enligt min och Centerpartiets
uppfattning, att riksdagens beslut att stimulera alter-
nativa driftsformer inte stannar upp utan att det blir
en fortsättning. Här handlar det inte om stopplagar i
någon riktning, utan om morötter, om att ta bort hin-
der och om att ge politiska signaler som gör att vi får
ökad valfrihet både för patienter och för personal.
Anf. 88 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Kenneth Johansson pekar på det som
är något av kärnan i diskussionen om alternativa
driftsformer. Det visar sig nämligen att många av de
privata företag som är engagerade i primärvården
saknar intresse av att etablera sig i de mest utsatta
delarna av Sverige. Anledningen till att det har skett
så få etableringar i vissa delar av norra Sverige är helt
enkelt att det inte har funnits några företag som gett
bud. Det pekar på problemet, nämligen att det är
viktigt att samhället är berett att ta det sista ansvaret
för att vården fungerar.
Jag skulle önska att det fanns fler alternativ och
fler som var intresserade i de delar av landet som vi
nu talar om. Det är därför jag är beredd att pröva på
vilket sätt vi kan stimulera fler att etablera sig inom
primärvården och inom familjemedicinen. Jag är till
och med beredd att pröva om en fri etablering inom
vissa delar av landet skulle vara den stimulans som
behövs för att vi ska få fler som söker sig dit. Då når
vi det gemensamma syfte vi har, nämligen att hitta
flera olika former för etablering.
Anf. 89 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Socialministern kom när det gällde
målen så småningom in på personalen, och han
tryckte just på personalen som en viktig resurs och på
att det var viktigt att stimulera och öka inflytandet.
Det får mig att tänka på bland annat ett exempel från
Skåne, på Ängelholms bolagisering.
Det har blivit ett maktskifte i Skåne, och en röd-
grön regim har tagit över. Man gick till val på att man
skulle avbolagisera sjukhusen. Personalen där, som
verkligen känner stimulans, nära till beslut, uppmunt-
ran och entusiasm, har nu vädjat till den nya majori-
teten att få behålla bolagiseringen. 700 av personalen
på lasarettet har skrivit under ett brev. Fackförbunden
i form av bland andra Vårdförbundet, SKTF, Kom-
munal och Saco har också skrivit till den nya led-
ningen och bett att man ska avbryta avbolagiseringen.
Detta om någonting är väl, socialministern, ett sätt
att stödja personalen? Vad säger socialministern till
personalen nu?
Anf. 90 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Svaret är detsamma som jag ger till
alla som diskuterar exakt vilken driftsform man ska
välja: Det är varje landsting som bestämmer, med
utgångspunkt från de bedömningar landstinget gör.
Det gäller också i Skåne. Hur man väljer att besluta
när det gäller driftsformer för de här delarna av sjuk-
vården i Region Skåne blir till sist en fråga för lands-
tinget.
Däremot vill jag mycket bestämt hävda att Cristi-
na Husmark Pehrssons allmänna hållning, att målet
för sjukvården är privatisering, att varje steg ska
handla om att försöka hitta privatisering, faktiskt
skulle innebära att stora delar av Sverige inte fick
någon fungerande sjukvård. Problemet i stora delar av
Sverige, nämligen de norra delarna, är att det inte
etableras några privata företag därför att det inte är
någon business. Detta är kärnfrågan.
Vi måste öppna för alternativa driftsformer för att
skapa mångfald. Vi är överens om det. Men vi måste
också inse vår skyldighet som politiker att ge de an-
ställda offentligt drivna verksamheter, stimulerande
arbetsuppgifter, intressanta jobb och utvecklingsmöj-
ligheter. Vi kan inte lösa allt genom att ropa på pri-
vatisering i varje ögonblick, därför att då kommer
sjukvården inte att fungera.
Anf. 91 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag ställde frågan till socialministern
mycket väl medveten om att det är en landstingsfråga,
samtidigt som de flesta i personalen är just anställda
inom kommun och landsting, som socialministern här
var inne på. Eftersom jag vet att regeringen och soci-
alministern nu ingriper i det kommunala självstyret
med vinstförbud var det relevant att ställa denna frå-
ga, som också innefattar detta. Kan man göra det ena
kanske man kan göra det andra, och åtminstone ut-
trycka en känsla för vad man vill, om man stöder
personalen eller inte.
När det gäller privata alternativ tror jag att soci-
alministern och jag kan vara överens. Varken social-
ministern eller jag behöver välja. Låt patienten välja,
så får vi se vad det blir.
Jag vill säga en sista sak, och det gäller ett annat
ämnesområde, som är väldigt aktuellt i dag, nämligen
maxtaxan inom äldreomsorgen. Det är så många som
har fått betydligt dyrare kostnader. Socialministern
hänvisar till att Socialstyrelsen ska utvärdera, men det
är inte på individnivå. Det här behöver snabbt en
utvärdering för att man ska komma till rätta med
felen och bristerna. När kan vi se en sådan utvärde-
ring?
Anf. 92 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Jag påpekade att det är landstinget
som bestämmer driftsformer för sina egna verksam-
heter. Det är landstinget som bestämmer om man vill
driva någon verksamhet i bolagsform. Den lag som vi
har handlar om i vilken mån man kan överlåta akut-
sjukhusen till andra ägarformen och vilka restriktio-
ner som då gäller.
I det här fallet handlar det, såvitt jag förstår, om
ett landstingsägt sjukhus som drivs i bolagsform, och
det måste ändå till sist bli landstinget som bestämmer
detta. Jag tror att det vore fel om vi här i riksdagen
skulle bestämma vilka organisations- eller associa-
tionsformer som landstingen ska ha. Det överlåter vi
till landstingen själva. Det viktiga är att personalen i
sjukvården, oavsett driftform, oavsett var man jobbar
någonstans, ska känna att den kan utvecklas.
Maxtaxan ska vi utvärdera. Det är viktigt. Vår in-
formation är att de allra flesta kommuner har följt
riksdagens intentioner och att de allra flesta äldre som
har omsorg och vård faktiskt har fått en kraftigt för-
bättrad situation.
Det finns kommuner som har sett till att höja and-
ra avgifter på ett sätt som inte var riksdagens inten-
tioner. Vi ska se vad det betyder, och vi kommer att
få rapporter om detta från flera olika håll, så att vi i
början av nästa år kan diskutera om det behövs nya
åtgärder från riksdagens sida. Men i allt väsentligt har
maxtaxan fungerat så som initiativtagaren till den har
tänkt sig.
Anf. 93 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag vill korrigera verklighetsbilden av
antalet anställda. Mellan 1993 och 2000 minskades
antalet anställda inom vård och omsorg med 76 300,
det vill säga 24 %. Det är möjligt att de två år som
socialministern hänförde siffrorna till ser annorlunda
ut, men jag tycker att det är viktigt att klarlägga det
stora perspektivet.
Det som jag ser fram emot på lång sikt är en ut-
värdering av äldreomsorgen. Tio år är en ganska lång
tid, och det är faktiskt 40 % som helt saknar utbild-
ning i äldrevården. Vad gör regeringen för att de som
är gamla i dag ska få en högre kvalitet på sin vård?
De kanske inte kan vänta på utredningen.
Anf. 94 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Jag tror att de flesta i den här kamma-
ren känner till att den svenska sjukvården, liksom all
offentlig verksamhet, under 90-talet utsattes för stora
neddragningar. Det innebar att personalstaberna i den
svenska sjukvården minskade. Men någonting har
hänt sedan dess, och jag vill upplysa kammarens
ledamöter om att i dag flyr inte folk sjukvården. An-
talet anställda i sjukvården minskar inte nu.
Sedan 1997, det vill säga de senaste fyra åren,
ökar faktiskt antalet anställda i alla personalkategorier
i den svenska sjukvården. Det är inte tillräckligt. Vi
behöver ännu fler. Vi behöver locka fler att utbilda
sig och söka sig till sjukvården, men det är viktigt att
vi har klart för oss att antalet anställda i den svenska
sjukvården just nu ökar, och det krävs för att vi ska
klara av de krav som vi ställer på den.
När det gäller äldreomsorgen vidtas en rad åtgär-
der för att garantera kvalitet och säkerhet. Ett av de
förslag som riksdagen ska ta ställning till ligger i
budgeten. Det handlar om att vi ska se till att länssty-
relserna får ökade möjligheter att utöva sin tillsyn
över äldrevården. Det görs för att man ska klara av
kvaliteten.
Anf. 95 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag var glad över att socialministern
så tydligt tog upp personalfrågorna, som en förutsätt-
ning för en god vård, och den vårdlinje som var tele-
fonen - jag associerade naturligtvis till utbildningar-
na.
Jag ser med oro framtiden för mig med stora pen-
sionsavgångar och en hög medelålder på sjuksköter-
skor, över snittet i landstingets verksamhet. Jag tror
alltså att vi är tvungna att vara långsiktiga och lägga
fram planer, så att vi verkligen har de sjuksköterskor
som vi behöver. Sjuksköterskeutbildningen tar trots
allt tre år.
Jag undrar om socialministern håller med mig om
detta och om han, för att råda bot på det här, skulle
kunna tänka sig att initiera ett vårdpersonalens år,
2003 eller 2004. Det skulle då göras för att riktigt
satsa på den här gruppen både när det gäller att lyfta
fram dessa människors viktiga uppgift och när det
gäller att prioritera utbildningar på olika sätt.
Anf. 96 Lars Engqvist (S)
Fru talman! När det gäller rekrytering av personal
till sjukvården handlar det om väldigt många saker.
Jag tror att det alldeles avgörande är anställningsvill-
koren, arbetsvillkoren och möjligheter till inflytande i
sjukvården. Och det gäller alla personalkategorier. Vi
måste försäkra oss om att människor, när de söker sig
till vården, vet att det inte bara är en spännande upp-
gift utan faktiskt också en spännande arbetsmiljö som
de söker sig till.
Det glädjande är att det är många som söker sig
till högskoleutbildningarna, och det har ju varit en
ganska kraftig ökning under de senaste åren. Det är
möjligt att vi behöver öka utbildningen ytterligare,
och vi är beredda att göra det. Bekymret är utbild-
ningarna på vårdgymnasierna. Dit är det inte tillräck-
ligt många som söker. Det tror jag förklaras av sam-
ma sak, nämligen att undersköterskor och vårdbiträ-
den har alldeles för dåligt betalt. Deras möjlighet att
utvecklas är mycket mindre än övriga personalkate-
goriers, och det återspeglas i unga människors val av
utbildning. Vi måste alltså dels göra utbildningen
attraktivare, dels se till att arbetsvillkoren förbättras.
Anf. 97 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! När det gäller den mångfald som ska
skapas inom primärvård och familjeläkarsystem är vi
tydligen helt överens om att vi måste ha olika drift-
former. Hur ser socialministern på ett eventuellt
vinstintresse i det avseendet? Kommer man att få
driva verksamheten, så att man kan ha en vinst som
man återinvesterar i personalen, deras kompetensut-
veckling, utveckling av instrument och allt sådant?
Eller kommer landstinget att säga: Vi täcker detta
underskott, så att vi står för den här utvecklingskost-
naden? Hur kommer detta att ske?
Det är den ena frågan.
Den andra gäller att det sker en hel del avknopp-
ning, som jag skulle vilja kalla det, från primärvården
med läkare, sjukgymnaster och den typen av verk-
samhet. Dessa människor drar sig nu från detta därför
att det finns något som heter lagen om offentlig upp-
handling som enligt många förhindrar denna mång-
fald. Hur ser socialministern på detta?
Anf. 98 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Jag är övertygad om att Carl-Axel Jo-
hansson egentligen är mycket medveten om att den
här diskussionen om vinster är oändligt mycket mer
komplicerad än vad Carl-Axel Johansson nu ger sken
av.
När vi talar om vinstintressena i vården har vi ute-
slutande talat om det vi skulle kunna kalla för sjuk-
vårdens infrastruktur, i huvudsak akutsjukhusen. All
internationell erfarenhet pekar på att om man överlå-
ter dem till vinstsyftande företag - flera amerikanska
studier pekar åt det hållet - riskerar man att få en vård
som prioriterar de behandlingar som ger den största
inkomsten och lämnar de behandlingar som inte är
lika ekonomiskt fördelaktiga.
När det gäller primärvården, den öppna vården, är
vi däremot öppna för en rad olika alternativ. Det finns
faktiskt inte en enda formulering i något enda riks-
dagsbeslut som Socialdemokraterna har tagit initiativ
till som förhindrar familjeläkaren som driver egen
verksamhet att ha lite vinst. Grattis! Se till att vinsten
används på ett vettigt sätt! Det finns inga sådana här
hinder. Det är bara i den moderata propagandan som
man försöker framställa socialdemokratin på det
sättet.
Vi kommer aldrig att acceptera att vinstsyftande
företag - det handlar i huvudsak om börsföretag -
driver akutsjukhusen, men vi är öppna för alternativ
inom primärvården, och det har vi förklarat ett antal
gånger.
Anf. 99 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag förstår fortfarande inte skillnaden.
Skulle man inte kunna bedriva akutsjukhus på mot-
svarande sätt? Jo.
Jag fick inte svar på min fråga om lagen om of-
fentlig upphandling vid avknoppning från primärvår-
den. Den skulle jag också vilja ha svar på.
Anf. 100 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Lagen om offentlig upphandling är ett
bekymmer. Om man har tecknat ett entreprenörsavtal
med landstinget är man inte säker på att man får be-
hålla det när avtalstiden går ut. Då ska man utsättas
för en ny upphandling, och nya aktörer kan komma
in.
Det lilla företaget, den lilla personalgruppen och
den personal som har tagit över en verksamhet genom
avknoppning riskerar genom det här systemet att
konkurreras ut av större aktörer. Det är ett bekymmer
för de små enheterna, och det får diskuteras i ett spe-
ciellt sammanhang.
Däremot rekommenderar jag Carl-Axel att titta på
några av de stora amerikanska studierna om sjukvår-
dens organisation och driftformer. De pekar just på de
stora enheterna. Ta ett universitetssjukhus! Tror Carl-
Axel att det skulle vara möjligt att låta ett börsbolag
avgöra inriktningen på universitetssjukhusets verk-
samhet? Skulle det vara lämpligt? Carl-Axel inser
säkert att det inte är det. Det är därför som det går en
gräns mellan akutsjukhusen, universitetssjukhusen
och primärvårdsläkaren.
Anf. 101 Elina Linna (V)
Fru talman! Det var intressant att få höra social-
ministerns redovisning om de tusentals nya sjukskö-
terskor och läkare som har utbildats under de senaste
åren. Socialministern nämnde inte i sitt anförande
elever på omvårdnadsprogrammet och de rätt så
många omvårdnadsprogram som har lagts ned. Men
detta har ju kommit fram i replikskiftet nu, och jag
delar socialministerns oro för eleverna på omvård-
nadsprogrammet.
Min fråga handlar om den fria etableringen inom
primärvården. Det saknas ju allmänläkare. Vi har
fortfarande husläkarreformen i minne, och vi vet att
det blev överetablering av läkare på vissa håll, t.ex.
på Östermalm. Hur har socialministern tänkt att de
landsting uppe i norra Sverige som saknar så många
allmänläkare i dag ska få allmänmedicinare med fri
etablering inom primärvården?
Anf. 102 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Det var just det som var poängen. Om
man har en fri etablering av allmänläkare i det svens-
ka sjukvårdssystemet på nationell nivå så får vi pro-
blemet att ganska många etablerar sig inom i huvud-
sak storstadsområdena. Det har vi ju erfarenhet av
från den tid då vi hade fri etablering. Jag skulle aldrig
kunna tänka mig att genomföra en fri etablering på
det sättet.
Vad vi talar om är att nu utreda om man skulle
kunna bestämma sig för en fri etableringsform under
alldeles speciella villkor, det vill säga att man faktiskt
får bättre etableringsvillkor i vissa delar av landet än i
andra. Detta skulle då locka fler att etablera sig i de
nordligaste landstingen och kanske också inom vissa
delar av de landsting som också har problem. Man
skulle alltså använda en fri etablering som styrin-
strument i en bristsituation. Jag är beredd att pröva
detta, och att uppdra åt någon att utreda de möjlighe-
terna.
Många allmänläkare, och allmänläkarnas organi-
sationer, har talat för att en sådan möjlighet åtminsto-
ne borde prövas. Kanske innebär det att vi därmed
kan bryta landstingens beroende av uthyrningsföreta-
gen och erbjuda läkare och även distriktssköterskor
på distriktssköterskemottagningar att etablera sig
under nya former. Jag är inte alldeles säker, men det
är möjligt att detta skulle kunna bryta den negativa
utveckling som landstingen har i dag.
Anf. 103 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag förstår inte riktigt i alla fall.
Skulle de här landstingen kompenseras på ett speciellt
sätt? Det saknas ju ett visst antal allmänläkare redan i
dag, och det är hög medelålder bland allmänläkarna.
Det kommer att finnas otroligt många svårigheter
med att genomföra fri etablering inom primärvården.
Anf. 104 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Vi är alldeles överens om en sak; vi
kan utesluta att vi skulle kunna lösa problemen ge-
nom att ha en allmänt fri etablering. Vad vi talar om
är att hitta styrinstrument för att locka fler att etablera
sig i de delar av Sverige där man nu nästan är helt
beroende av uthyrningsföretagen. Vi utbildar fler
läkare och vi rekryterar fler allmänläkare. Antalet
allmänläkare ökar nu, men det kommer att ta ytterli-
gare ett antal år innan vi har nått den situation som vi
strävar efter. Det krävs ytterligare rekrytering av
ungefär 1 000 allmänläkare.
Men under den processen - till dess att vi har till-
godosett behoven - vore det spännande att se ifall en
fri etablering inom de här områdena under vissa vill-
kor och med förbättrade etableringsvillkor skulle
kunna vara ett sätt att bryta utvecklingen. Det är det
som vi vill utreda.
Vi vill också naturligtvis diskutera hur vi ser till
att etableringsvillkoren också kan finansieras av de
berörda landstingen. Det får vi diskutera med Land-
stingsförbundet.
Anf. 105 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Jag är inne på ungefär samma spår
som ett par tidigare talare angående socialministerns
inledningsanförande. Han gav uttryck för viss opti-
mism med tanke på att det finns så många sökande till
de utbildningar som vi har på högskolenivå. Men han
nämnde inget om hur det står till på undersköterske-
nivån - gymnasienivån. Läget är katastrofalt dåligt.
Väldigt få söker till gymnasienivåns utbildningar
inom vårdområdet. Därmed har många kommuner så
många icke utbildade att kompetensnivån har sjunkit
inom den kommunala äldreomsorgen i landet.
Socialministern nämnde åtgärder rent allmänt.
Men har han något konkret besked om vilka åtgärder
regeringen och han själv som socialminister avser att
vidta för att höja kompetensnivån inom den kommu-
nala omsorgen?
Det finns många kommuner som har som en all-
män målsättning att höja kompetensnivån inom om-
sorgen till undersköterskenivå. Men på kort sikt är
detta orealistiskt vad gäller större antal. Har socialmi-
nistern något konkret att bidra med här?
Anf. 106 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Jag nämnde inte, därför att jag tänkte
att det möjligtvis är mer allmänt bekant, att regering-
en i slutet på våren gav i uppdrag åt tio statliga myn-
digheter - alla som på något sätt kan beröras av re-
kryteringsfrågorna - att gemensamt utarbeta ett pro-
gram för att öka rekryteringen till vården och omsor-
gen. Det var med utgångspunkt just i bekymret i äld-
reomsorgen och behovet av att rekrytera många. Det
handlar alltså om samtliga myndigheter som berörs,
det vill säga myndigheter på utbildningssidan, ar-
betsmarknadsmyndigheter och så vidare. De ska nu
redovisa ett program som innehåller allt från att se
över hur utbildningen faktiskt fungerar och attrakti-
viteten i utbildningen över till vad som krävs för att få
fler att söka jobben.
I detta uppdrag ingår naturligtvis också - och det
är viktigt - arbetsgivarnas ansvar att erbjuda vidare-
utbildning för dem som redan finns i verksamheten.
Väldigt många kommuner har ambitiösa sådana pro-
gram. Många personer som anställs utan att ha till-
räcklig kompetens erbjuds utbildning under sin an-
ställning. Jag tror att det är huvudspåret när det gäller
att höja kompetensen inom äldreomsorgen i dag.
Anf. 107 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Jag känner också till att ett antal
kommuner försöker att inom en pressad ekonomi
ordna studiecirklar och tvåveckorsutbildningar - allt
på temat "arbetskraften kvar samtidigt som man för-
söker fortbilda den". Man kämpar alltså på.
Men finns det något konkret gentemot kommu-
nerna? Finns det stimulanspengar på gång, eller vad
har kommit ut av dessa uppdrag till de statliga myn-
digheterna hittills?
Anf. 108 Lars Engqvist (S)
Fru talman! De statliga myndigheterna ska ge-
mensamt presentera ett utförligt program. Det ska de
göra i slutet på nästa år. De jobbar med det. Det här
handlar naturligtvis om långsiktiga rekryteringar för
att klara personalsituationen på lång sikt.
Det är inte så att kommunerna pysslar med lite
studiecirklar och lite kvällsaktiviteter. Många kom-
muner har mycket avancerade utbildningsprogram
där man erbjuder sin personal rejäl utbildning. Det är
personal som är borta från sina tjänster under längre
tid för att kompensera sig, men som ändå behåller
sina tjänster. Det sker väldigt mycket. Det är arbets-
givarens sak att se till så att man har kompetent per-
sonal och att också erbjuda personalen utbildning.
Många kommuner har mycket avancerade verksam-
heter, och vi bör se till så att alla kommuner har det.
Anf. 109 Anne Marie Brodén (M)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so-
cialministern. Ser socialministern några bekymmer i
sjukvården i dag? Vi som finns mitt i den upplever
ofta att väntetiderna i vården är ett bekymmer, eko-
nomin är ett annat och sjukskrivningar bland perso-
nalen ett tredje. Det finns många ambitiösa punkter,
som vi har hört, men i verkligheten väntar ju männi-
skor runtom i Sverige i långa köer på vård.
Vad har socialministern för förväntan på samtalen
i Landstingsförbundet när det gäller att man verkligen
vill genomföra en vårdgaranti? Kommer vårdgarantin
att skjutas upp på grund av att landstingen ser så
många andra frågor som är viktigare än att ge patien-
terna rättigheter och vård i tid?
Anf. 110 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Verkligheten är den att väntetiderna
och köerna minskar i den svenska sjukvården. Det
redovisas nu månad för månad hur väntetiderna går
ned genom att landstingen använder de resurser som
har tilldelats från staten för att systematiskt arbeta
bort köerna, minska väntetiderna och se till så att folk
blir behandlade i tid. Det är detta som gör att man kan
vara optimistisk när det gäller att få en vårdgaranti
som faktiskt fungerar så att det inte bara blir ett löfte
som är utan värde.
Jag är övertygad om att Sveriges landstingspoliti-
ker är intresserade av att så snabbt som möjligt få en
verklig vårdgaranti som täcker alla diagnoser. Det
gäller att bedöma från vilket datum som vårdgarantin
kan införas med hänsyn till de problem som kan fin-
nas i olika landsting. Jag är ganska optimistisk om att
vi kommer att få en överenskommelse i landstings-
världen om en vårdgaranti inom de närmaste åren.
Det kan kanske gå snabbare. Det får vi se när vi sätter
oss ned och förhandlar färdigt med Landstingsför-
bundet.
Anf. 111 Anne Marie Brodén (M)
Fru talman! Jag måste ändå ställa frågan igen till
socialministern. Även om köerna minskar och vänte-
tiderna blir kortare är de ju fortfarande förskräckligt
långa. Är inte det ett stort bekymmer?
Anf. 112 Lars Engqvist (S)
Fru talman! Jag förstår att frågan är retorisk och
egentligen inte ska besvaras. Det vore egendomligt
om en socialminister sade att det inte var något be-
kymmer att folk väntar på vård. Jag utgår ifrån att
Anne Marie Brodén räknar med att jag ska säga att
det är ett bekymmer. Det är just därför vi arbetar med
det. Det är just därför vi ska ha en vårdgaranti. Det
värsta som kan hända är att man utlovar en vårdga-
ranti som inte betyder någonting. Då har vi inte bara
gjort någonting som är meningslöst, utan risken finns
att de människor som väntar tappar förtroendet inte
bara för sjukvården utan också för politikerna. Det är
därför jag säger att vi ska veta att det också fungerar.
Anf. 113 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Folkpartiet liberalernas uppfattning
är, och har varit, att sjukvården ska ges efter behov
och vara gemensamt finansierad, det vill säga genom
skatter. Patientens viktiga val gäller valet av vårdgi-
vare och val av behandling, inte finansieringsformen.
En behovsbaserad sjukvård är den enda modell som
lever upp till en jämlik behandling av patienterna.
Det finns plats i svensk sjukvård för åtskilligt mer
av etableringsfrihet, privata och kooperativa alterna-
tiv, avknoppningar och andra fristående vårdgivare.
Men enligt vår uppfattning finns det inte plats i
svensk sjukvård för vårdgivare som arbetar med hjälp
av skattemedel och tror att de kan ge vård som betalas
privat eller genom försäkringsbolag med förtur så att
landstingens patienter får vänta därför att de som
betalar går före. Avtal mellan landstingen och vårdgi-
varna ska säkra att sådant inte kan förekomma.
Fru talman! Från en del håll har det föreslagits att
hela system ska byggas upp kring att finansiärer av
sjukvård konkurrerar om medborgarna. Olika model-
ler för detta har figurerat i debatten. Den vanligaste är
någon typ av obligatorisk sjukvårdsförsäkring med
konkurrens mellan försäkringsbolagen men under
statlig kontroll.
Folkpartiet tror inte på den lösningen. Vi menar
att en sammanhållen finansiering av sjukvården är
bäst av flera skäl. Främst är det oacceptabelt att tänka
sig att patienterna ska få olika bra vård beroende på
att man valt olika försäkringsnivå. Varken allmänhet
eller vårdpersonal skulle acceptera att patienter skulle
nekas vissa behandlingar bara för att de har valt en
billig försäkring.
En annan viktig invändning är att erfarenheterna
av försäkringsbaserad sjukvård visar att den aktivt
inskränker patienternas valfrihet. Försäkringsbolag
som verkar inom ett sådant system hänvisar normalt
patienterna till ett fåtal vårdgivare som bolaget har
avtal med. Dessutom använder bolag som är sjuk-
vårdsförsäkrare en rad metoder för att slippa de här
kostsamma patienterna.
Därför ska den skattebetalda sjukvården vara så
bra att någon efterfrågan på sådana försäkringslös-
ningar inte kan finnas kvar. En central fråga i det här
sammanhanget är en fungerande vårdgaranti. Vi har
ju nu hört från socialminister Lars Engqvist att Soci-
aldemokraterna är beredda att införa en vårdgaranti,
men vi kan inte få reda på riktigt när. Vi tror att den
går att genomföra ganska omedelbart. I våra budget-
förslag har vi avsatt pengar. Vi tror att det behövs en
del pengar i inledningsskedet. Men på sikt behövs
inga mer pengar när köerna är borta och vi har fått
vården att fungera på det sätt som vi vill att den ska
fungera.
Fru talman! Folkhälso- och sjukvårdsarbete byg-
ger på att varje människa är unik och värdefull oav-
sett kön, ålder, ursprung, sexuell läggning, funktions-
hinder med mera. Den som drabbas av sjukdom tap-
par inte heller sitt värde och har samma rätt att bli
behandlad med respekt som de friska. Att vi solida-
riskt ansvarar för det mesta av varandras hälso- och
sjukvård via skatten är medmänskligt viktigt. Ingen
ska behöva avstå från vård av ekonomiska skäl eller
betala höga försäkringspremier.
Fru talman! Sjukvården står inför stora utmaning-
ar. Ständigt görs nya landvinningar inom sjukvårds-
området. Det handlar om nya behandlingsmetoder,
mer skonsamma operationer och mer effektiva läke-
medel. Alltfler människor kan botas eller åtminstone
få ett bättre liv. För att det ska vara möjligt att dra
fördel av de här nya landvinningarna krävs att det
finns personal som kan utföra allt detta.
Om ingenting görs kommer Sverige att få en skri-
ande brist på vårdpersonal. Redan i dag duggar larm-
rapporterna tätt om personalbrist. Samtidigt blir den
personal som är anställd och jobbar i dag alltmer
belastad. Utbrändheten ökar, och det är slående att
ökningen av antalet långtidssjukskrivningar varit så
stor inom just hälso- och sjukvården. Den statliga
utredningen om ett välfärdsbokslut konstaterar att
38 % av samtliga sysselsatta män och 46 % av alla
sysselsatta kvinnor anser sig ha ett påfrestande arbete.
Bland kvinnliga sjuksköterskor och verksamma inom
psykiatrisk vård var motsvarande andel nästan dub-
belt så hög, 80 % eller mer.
Det behövs många olika inslag för att förbättra
den här situationen. Ett är makten över arbetstiden.
Man måste kunna välja sin arbetstid. Man måste
kunna påverka sin arbetssituation på många sätt. Som
anställd måste man ha makt över sitt arbete. Det tror
vi är en väldigt viktig faktor för att man ska kunna
känna att man uträttar ett bra jobb. Naturligtvis be-
hövs också vidareutbildning och sådana saker som
gör att människor känner att de kan utvecklas i sitt
arbete. Det är egentligen en skandal att vi inte tar till
vara alla de människor som har en utländsk vårdut-
bildning och som i dag arbetar inom andra yrken.
Det har varit intressant att läsa och höra socialmi-
nisterns senaste funderingar kring framtidens sjuk-
vård. En del kan vi nog tycka är ganska bra. Jag tyck-
er att det är ganska intressant med utvecklingen av
samarbetet inom EU. Vi har också tagit upp det i vår
sjukvårdsmotion. Jag har en fråga till Lars Engqvist.
Jag undrar om han har funderat något på finansie-
ringsfrågan. Där kan jag se vissa problem.
Ett annat problem som också finns är hur det ska
bli landstingens planeringsansvar. Kommer det att
förändras? Kan man se några lösningar på detta? Jag
skulle vara glad att få svar på det.
Anf. 114 Lars Engqvist (S)
Fru talman! När EU:s hälsoministerråd för första
gången diskuterade de domar som var klara, det vill
säga i första hand den här Kohll- och Deckerdomen,
fanns det en omedelbar reaktion från samtliga EU:s
medlemsstater att man skulle motverka det som kallas
för cross-border care. I stället skulle man kräva en
ändring av traktatet.
Den fortsatta diskussionen har lett till en annan
hållning - och där har jag bidragit - nämligen att vi
bör vända på diskussionen och fråga hur långt vi med
ett väl fungerande sjukvårdssystem som ger vård på
lika villkor i stället kan utveckla den internationella
vården.
Nu har det tillsatts en arbetsgrupp kring detta som
jag har förmånen att ingå i. Vi har vårt första sam-
manträde i december. Vi vet inte riktigt hur långt man
kan komma. Problemet är dels de nationella finansie-
ringssystemen som vi måste försäkra oss om, dels att
vi måste vara säkra på att den vård man får håller en
hög kvalitet. Jag har inget riktigt bra svar på Kerstin
Heinemanns frågor, men det är dem vi ska diskutera.
Jag hoppas kunna få återkomma och redovisa hur de
här diskussionerna går. Men att bejaka ett internatio-
nellt samarbete för patienternas och sjukvårdens bästa
är ju en bättre väg än att försöka förhindra en utveck-
ling där man söker vård i andra länder.
Anf. 115 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Jag kan helt hålla med om det. Vi ser
också gärna en utveckling av ett samarbete, kanske
inte minst när det gäller den högspecialiserade vår-
den. I framtiden kanske inte varje land kan ha resur-
ser för denna. Vi hade tidigare ett samarbete till ex-
empel om hjärttransplantationer som vi inte kunde
genomföra själva. Det var ganska mycket bråk och
krångligheter omkring detta, vilket jag minns en del
av.
Jag tror inte att en massa människor kommer att
åka ut i Europa, men om utvecklingen skulle fortsätta
och betydligt fler skulle söka vård där, åtminstone i
näraliggande länder, kan det uppstå vissa problem för
landstingen att planera sin sjukvård så som de enligt
lag är skyldiga att göra i dag. Det gäller här problem
som man utan att för den skull stoppa upp arbetet bör
ta sig en ordentlig funderare på.
Anf. 116 Hans Unander (S)
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp ett problem
som jag har stött på många gånger under senare år
och som gäller långtidssjukskrivna personer. Det
finns långtidssjukskrivna som länge varit anställda
hos en arbetsgivare men vilka under en längre tid inte
fått möjlighet till retroaktiv sjukpenning. Jag tycker
att detta är en väldigt viktig fråga. De som drabbats
av långtidssjukskrivning drabbas en gång till när de
inte får del av retroaktiva lönehöjningar.
Man har förklarat för mig att det här beror på en
lagtillämpning från försäkringskassornas sida. Da-
gens system slår ytterligare en gång mot de här per-
sonerna.
Jag tycker att detta är mycket allvarligt och en
viktig fråga att ta upp. Handläggningen behöver ses
över och stärkas upp.
Tack för ordet, fru talman!
Anf. 117 Anita Sidén (M)
Fru talman! Barn har rätt att vara barn och att ut-
vecklas i den bästa trygghet som vuxenvärlden kan
åstadkomma. Vi vet dock att varje år tiotusentals
kvinnor misshandlas av sina män och att det i många
av dessa hem finns barn - barn som inte kan få en
blund i ögonen när misshandeln pågår.
Upprepade gånger har dessa barn tvingats bevittna
att deras mammor utsatts för hot och våld, upplevel-
ser som sätter djupa spår i barnens psykiska hälsa och
utveckling och som
ger mardrömmar, otrygghet och skuldkänslor. Även
om barnen kryper under sängen, drar täcket över
huvudet och håller för öronen så når slagen fram.
Barn tror ofta att de är ensamma om att ha det så här.
Inte bara de kvinnor som utsätts för misshandel blir
offer utan också deras barn. Att vara vittne till våld är
också att vara utsatt för våld.
Barn blir alltså vittnen till våld i sin egen familj,
men de är ju inte bara vittnen till våld utan de blir
också själva utsatta för våld. Det är inte ovanligt att
dessa barn blir nästa generations förövare.
Fru talman! Det finns ingen statistik över hur
många barn som ser sin mamma misshandlas, men de
är tyvärr förskräckande många. I ett civiliserat sam-
hälle borde antalet vara noll. Hemmet ska kunna ge
den trygga tillvaro som ett barn så väl behöver under
sin uppväxt, men i stället utsätts en del barn direkt
eller indirekt för fysisk eller psykisk misshandel där
den ene vuxne misshandlar den andra. Dessa utsatta
barn borde få tillgång till stödperson.
Enligt FN:s barnkonvention artikel 19 har barn
rätt att skyddas både mot fysiskt och mot psykiskt
våld. Grundprincipen i konventionen är att barnets
bästa ska stå i centrum. Barn som bevittnar våld i sin
familj har rätt att få hjälp, men vi vet att det finns
brister i det avseendet. Därför måste både polis och
hälso- och sjukvård rutinmässigt fråga om det finns
barn i de hem där kvinnor misshandlas. Utsatta barn
har rätt att få bättre skydd än de får i dag. Alla barn
ska naturligtvis ha rätt till ett gott skydd.
Det är nödvändigt att lyfta fram de barn som väx-
er upp i misshandelsmiljöer och blir vittnen till våld.
Barn måste få bekräftat att det som hänt verkligen har
hänt. Ofta tror barn att det är deras fel att föräldrar
slåss. Det gäller att lyfta ansvaret från barn till de
vuxna.
Men vem ska man vara lojal mot när den ene för-
äldern ibland blir som förbytt? Får man älska en pap-
pa som slår mamma? Hur kan en snäll vuxen lekkam-
rat förvandlas till en våldsam person, som hotar och
misshandlar? Allt det här är förvirrande och mycket
svårt att förstå för barn och även för oss vuxna.
Barn som växer upp i familjer där våld förekom-
mer flyr ofta in i en fantasivärld för att stå ut och
kunna överleva. Dessa barn har inte valt sin tillvaro
och kan inte ta sig därifrån men far oerhört illa av att
bara vara där.
Fru talman! I juridisk mening är dessa utsatta barn
inte offer men tar oerhörd skada i sin utveckling. De
måste få hjälp med att läka sina sår. Det är viktigt att
ett samhälle tar hand om brottsoffer, men barnpsyki-
atrin har långa köer, och det har i många fall varit
omöjligt att ens få ställa sig i kö, om mamman och
barnet saknat fast adress. Här behövs konkreta åtgär-
der för att stärka barnens rättigheter.
Enligt rapporten och pilotstudien Barn som be-
vittnat våld mot mamma är det ovanligt att barn vars
mammor misshandlas uppmärksammats och fått stöd
av omgivningen. I stället är det mamman som fått
barnets tröst. Barnets upplevelser har mycket sällan
berörts.
Skulle de inte vara rimligt att begreppet brottsof-
fer skulle utvidgas till att omfatta dessa utsatta barn?
De är ju offer för brott - brott begångna av den som
borde vara den störste beskyddaren. Samhället måste
vara starkt när ett barn behöver stöd och hjälp.
Fru talman! I en interpellationsdebatt har det nya
statsrådet Morgan Johansson sagt att en kartläggning
behövs, men det räcker inte. Anser inte ministern att
det behövs konkreta åtgärder för att dessa utsatta barn
ska få en tryggad tillvaro med god hälsa?
Anf. 118 Mia Franzén (Fp)
Fru talman! Vi är nu så pass få i salen att jag
tänkte passa på att tala om någonting som jag brinner
väldigt starkt för, nämligen de oskyddade barnens
rätt. Det gäller barn som befinner sig i skilsmässor
eller separationer, situationer som är väldigt svåra
både för barnen och för de vuxna.
Jag har skrivit en motion om detta, och jag tänker
nu pröva en okonventionell metod eftersom vi är så få
här inne. Om ni inte gillar motion nr So67 kan ni bua
nu. Jag ber er också att ta ett djupt andetag, ta upp ett
par barnglasögon som ligger i bänken och sätta på er
dem. - Jag ser en som gör det.
De här barnglasögonen är imaginära och visar vil-
ket sinne ni har. Vad händer när ni sätter på er dem?
Jo, ni får ett helt annat perspektiv. Det är svårt att
vara liten och göra sig hörd. Vi kan väl alla vara tack-
samma för att vi inte behöver var sitt ombud som för
vår talan.
Problemet för barn som hamnar i en skilsmässo-
situation är att de inte alltid lyckas göra sig hörda.
Föräldrarna befinner sig i känslostormar och klarar
inte att skilja mellan vad som är barnets bästa och vad
som är en ljuvlig hämnd mot den före detta partnern.
De allra flesta föräldrar klarar att lösa de här pro-
blemen och få till stånd en dräglig situation för sina
barn även framgent, men det finns barn som blir väl-
digt lidande i skilsmässo- och separationssituationer.
Jag skulle vilja att man undersökte möjligheterna att
införa juridiskt ombud för barnet. Det finns möjlighet
att få juridiskt ombud förordnat när en tvist uppstår
mellan föräldrar om umgänge och sådant, ett ombud
som företräder respektive förälder, men ingen före-
träder barnet.
Jag tror att ursprungstanken var att de juridiska
ombud som företrädde mamma och pappa skulle titta
på hur den samlade situationen för barnet såg ut, men
det fungerar de facto inte så. Det är svårt för ett om-
bud för endera parten att företräda även barnet. Jag
tror alltså att man skulle titta på att införa ett juridiskt
ombud för barnen.
Vi har lagstiftning. Vi har föräldrabalken där det
står väldigt fina saker om barnets trygghet, rätt till
trygghet och rätt till båda föräldrarna. Vi har FN:s
barnkonvention som säger mycket fina saker om vad
barnen har rätt till. Vi har också barnets bästa som
väldigt många talar fint om, men som sagt: När man
hamnar i en känslostorm är det väldigt svårt att se
riktigt klart vad som är barnets bästa och att göra
skillnad på vad som står en själv närmast och vad
som är barnets bästa.
Det behövs någon som bevakar barnets rättighe-
ter. Det behövs också en samlad dokumentation över
vad det finns för rättigheter för barnen. Nu är det här
spritt, och det finns ingen ordentlig dokumentation
förutom FN:s barnkonvention som inte alltid följs.
Jag tror att man måste upprätta en barnrättspolicy
eller, som min kollega Johan Pehrson har gått ut och
sagt: Man kanske skulle titta på att införa en barn-
balk, som alltså utgår från barnperspektivet från bör-
jan.
Alternativen är många, och jag tror att man måste
se över detta. Det är många barn som lider i dag, som
har sömnproblem, viktproblem och alla möjliga for-
mer av svårigheter att växa upp. Om vi inte vågar
fråga barnen i dag hur de mår, hur ska vi då kunna
möta deras blickar om några år? Vilka konsekvenser
får det för hela samhället och framtiden?
Anf. 119 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! På samma tema som föregående tala-
re, Mia Franzén, skulle jag vilja börja med att citera
Barnkonventionen om barnens rättigheter, artikel 27,
punkt 1. Där står det: "Konventionsstaterna erkänner
rätten för varje barn till den levnadsstandard som
krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moralis-
ka och sociala utveckling." Det tycker jag är en för-
nämlig artikel att ta till utgångspunkt för allt arbete
som gäller att gynna barn på alla sätt i ett samhälle
som Sverige.
Alla har vi ju tron att barn i Sverige jämfört med
ett antal andra länder har det bra, och det äger ju sin
riktighet. Men jag tycker att vi också ska notera ett
antal larmklockor efter åtta år av socialdemokratiskt
styre om vart det bär hän. Jag tycker att det är trenden
som är det allvarliga, det verkligt oroande.
Rädda Barnen redovisade i en studie i mars i år
genom professor Tapio Salonen att 345 000 barn i
Sverige finns i fattiga familjer. Begreppet "fattiga"
kan man alltid diskutera, men det var deras definition.
Det är ungefär vart femte barn. Nästan hälften av
dessa barn har utländsk bakgrund.
Beträffande hälsa bland barn i Sverige finns rap-
porten Elevhälsa, en enkätundersökning som gjordes i
maj bland skolsköterskor, skolpsykologer och skolku-
ratorer. Den redovisar att 90 % av de tillfrågade hade
den uppfattningen om elevernas hälsotillstånd att de
ansåg att elevernas psykiska hälsotillstånd är sämre
nu än för tio år sedan. 90 % av de tillfrågade ansåg
också att andelen elever med övervikt, påtaglig stress,
koncentrationsproblem och problematiska familjesi-
tuationer har ökat jämfört med för tio år sedan. Alla
har vi tagit del av ett otal andra vittnesbörd från en-
skilda aktörer som kommer i kontakt med barn och
som på olika sätt är engagerade i deras villkor, och de
vittnar alla om ökad stress, nyfattigdom, oförmåga att
komma åt mobbning i skolorna, en accelererande
drogkultur under 90-talet och en ökad tolerans och
nonchalans även för narkotika.
I kommunerna vet vi att institutionsplaceringarna
av barn och ungdomar ökar till följd av ökande
drogmissbruk, kriminalitet, psykiatriska bekymmer
och en problematisk familjesituation, inte minst i
samband med skilsmässor. I många kommuner är
dubbelt så många beroende av socialbidrag som för
tio år sedan. Hur kommer det att bli för dessa social-
bidragsberoende, och för många människor som lever
på den ekonomiska marginalen, om konjunkturerna
vänder nedåt och efter att vi har sett en ny kommunal
skattehöjarvåg gå fram över landet nu i höst?
Handikapporganisationerna berättar med stigande
vrede om att det är allt tuffare och en ständig kamp
att få det lagen anger inom till exempel LSS-området
för funktionshindrade barn och ungdomar. En av de
mest besvärande köerna inom hälso- och sjukvården
är kön till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin.
Familjeminister Berit Andnor har angett att hon är
oroad över de ökade klassklyftorna i Sverige och
lovar att följa utvecklingen noga. Nu har socialmini-
ster Engqvist gått, förstår jag, men en ny minister
finns på plats i form av Morgan Johansson, och frå-
gan bör då ställas till honom: Är du något mer än
oroad över utvecklingen, som Berit Andnor har
angett? Är du också färdig för nästa steg, nämligen att
börja göra lite mera verkstad av hur barn har det i
Sverige? Det räcker ju inte med att vara orolig. Vi
måste också komma till ett helt annat görande runtom
i kommunerna i Sverige.
Verkstad som har betydelse för barn i riskmiljö
bedrivs i familjerna, som alla vet. När föräldrarna inte
räcker till i olika sammanhang är det kommunerna
som måste ta vid och komplettera. Det är enormt
tungt att ersätta föräldrarna, men man bör ändå söka
komplettera föräldrarna med de förluster som barnet
har gjort.
Det är hög tid att visa föräldrarna förtroendet att
de är de bästa och viktigaste drog- och brottsförebyg-
garna. Det vi fortfarande ser från vänstersidan i
svensk politik är motsatsen, nu senast visad i sam-
band med maxtaxan i barnomsorgen. Överheten vet
bäst hur varje familj ska leva i Sverige och hur man
ska ta hand om sina barn. Föräldrar är människor som
inte vet bäst själva. De behöver överhetens guidning
- den s-märkta guidningen.
Det offentliga via kommuner och landsting kan
aldrig ersätta den resurs som föräldrarna utgör. Därtill
är det så att maxtaxan försvårar för kommunerna att
bistå de föräldrar som inte räcker till för sina barn
genom att kommunerna har blivit tvungna att medfi-
nansiera maxtaxan, och med den ekonomiska press
som kommunerna är utsatta för har det resulterat i
större barngrupper och färre personal per barn i barn-
omsorgen. Fler barn per vuxen försvårar möjligheter-
na till insatser för utsatta barn.
För att nå fram till barn som har olika bekymmer
med sorg, med förluster, med övergrepp och annat,
fordras att någon vuxen har tillräcklig tid för att
etablera en relation till barnet. Många kommuner
sliter hårt med att på olika sätt nå utsatta barn i olika
riskzoner. Var finns förståelsen och stödet hos väns-
tersidan för kommunernas arbete? Var finns program-
stödet och stimulanspengarna för olika åtgärder? När
kommer det helhjärtade stödet för föräldrarnas avgö-
rande och viktiga insats för barnen?
Anf. 120 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Även jag tänker tala om barn. Det
finns många barn i Sverige i dag som har det bra.
Många har en god hälsa och goda möjligheter till ett
rikt liv, men det gäller ju som sagt inte alla barn.
Det är ju som föregående talare sade: 345 000
barn lever i fattigdom. Men vi ska också konstatera
att under föregående mandatperiod, mellan 1998 och
2002, så vände vi trenden. Från det att antalet barn
som finns i hushåll i relativ fattigdom har ökat från
90-talets början så bröts den trenden under förra
mandatperioden. Men det räcker inte, för fortfarande
är det ett förfärligt stort antal som lever under bistra
förhållanden. Vi måste också konstatera att klyftorna
mellan olika barn i samhället har ökat.
1990-talets besparingar drabbar i stor utsträckning
barnen och deras familjer. Sedan har konjunkturen
förbättrats. Det har inneburit att standarden har för-
bättrats för många men inte för alla.
Barn som växer upp med arbetslösa eller ensam-
stående föräldrar har inte fått del av standardförbätt-
ringen. I stället visar det sig att skillnaderna har ökat
mellan olika hushållstyper. Barn som levde i hushåll
med ensamstående föräldrar 1999 har 5 % lägre in-
komst än vad motsvarande grupp hade 1991. Under
90-talet levde ungefär 11-12 % av barnen i familjer
med inkomster under socialbidragsnormen under mer
än tre år. Det här är siffror att ta ett ansvar för.
Under föregående mandatperiod gjordes en del
och trenden bröts. Vi förstärkte bland annat social-
tjänstlagen. Men om vi ska kunna fortsätta arbetet för
att nå de här barnen finns det ytterligare några saker
som ska göras. En del gäller just socialtjänstlagen.
Det handlar bland annat om att se till att vi inte mins-
kar socialbidragen när vi genomför generella barnbi-
dragshöjningar. I dag minskar nämligen föräldrarnas
försörjningsstöd när barnbidraget höjs. Det betyder
att redan utsatta barn inte får del av den ökade välfär-
den på samma sätt som andra barn.
Vi menar att det är viktigt att vi nu ändrar i soci-
altjänstlagen så att barnbidragen undantas från social-
bidragsnormen, så att kommande barnbidragshöj-
ningar kommer alla till del, även de fattigaste hus-
hållen.
Vi menar också att familjer inte ska ha reducerat
bidrag på grund av att ungdomar i familjen exempel-
vis sommarjobbar. Vi vet att föräldrarnas försörj-
ningsstöd i dag reduceras när barn i hushåll som lever
med socialbidrag får ett sommarjobb.
Vi säger också att det är viktigt att FN:s barnkon-
vention ska tillämpas vid alla beslut som socialtjäns-
ten tar. Socialstyrelsen har gjort en uppföljning av
biståndsbeslut. Den visar att man i 80 % av alla beslut
inte har vägt in barnets bästa. Det är viktigt att man
gör ändringar så att barnets bästa också genomsyrar
socialtjänstens arbete.
Det handlar också om andra åtgärder. Det handlar
om att höja bostadsbidrag och underhållsstöd. Det är
träffsäkra instrument om vi vill hjälpa de här hushål-
len där så många barn framlever sin barndom i fattig-
dom.
Hittills har vi haft svårt att få gehör för våra för-
slag. De borgerliga partierna talar om bidragsberoen-
de när vi talar om vikten av att förstärka de här fa-
miljernas ekonomi. Socialdemokraterna talar ofta om
marginaleffekter. Det här är vuxenvärldens diskus-
sion.
För att förhindra att de här barnen fortsätter att
betala priset för att en vuxenvärld diskuterar om det
handlar om bidragsberoende eller marginaleffekter
krävs i stället att vi samlar oss och genomför åtgärder
nu. Glädjande nog är vi också överens med regering-
en och Miljöpartiet om att rikta åtgärder mot de här
barnfamiljerna under mandatperioden. I det så kallade
121-punktsprogrammet har vi kommit överens om
det. Det kan handla om bostadsbidrag, underhållsstöd
och kanske om fria läkemedel.
Vad vi hittills inte har fått gehör för är förändring-
arna i socialtjänstlagen. Vad säger då vår nya minister
Morgan Johansson? Är Morgan Johansson beredd att
vidta åtgärder för att säkra att även barn som lever i
hushåll med socialbidrag får del av framtida barnbi-
dragshöjningar? Är Morgan Johansson beredd att
vidta åtgärder så att barn som sommararbetar får
behålla en del av sin inkomst? Är Morgan Johansson
beredd att vidta åtgärder så att barnens bästa vägs in
när socialtjänsten fattar beslut om bistånd? Det är
angelägna frågor, och jag hoppas att Morgan Johans-
son har möjlighet att lämna svar på dem.
Anf. 121 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Det är inte värdigt en välfärdsstat att
den som fastnat i missbruk inte får vård. Det är inte
värdigt en välfärdsstat att det finns barn som är rädda
för att gå hem från skolan på fredagseftermiddagen,
rädda för vad pappa ska utsätta dem eller deras
mamma för under helgen. Det är inte värdigt en väl-
färdsstat att människor tvingas somna på en parksof-
fa.
Väljarna gav oss folkvalda ett tydligt uppdrag.
Väljarna sade: Vi är trötta på egoism och växande
klassklyftor. Vi avvisar systemskifte och privatise-
ringar. Vi vill ha en välfärdsstat byggd på skattefi-
nansiering och demokratisk styrning där välfärden
fördelas efter behov och inte efter betalningsförmåga.
Så var vårt uppdrag.
Väljarna sade: Återupprätta välfärdsstaten, men
kanske inte i detalj på alla sätt som man har haft tidi-
gare. Vi vill ha en modern välfärdsstat som likväl
klarar av att leva upp till de stolta värdeord som den
ska byggas på: trygghet, solidaritet, rättvisa, jämlik-
het.
Detta synsätt och uppdrag har satt spår i regering-
en. Regeringsombildningen innebar att Socialdepar-
tementet stärktes. Det var en tydlig signal om att vi
avser att sätta välfärdspolitiken i centrum, välfärds-
politiken i bred mening. Det handlar naturligtvis om
de stora verksamheterna: sjukvården, äldreomsorgen,
barnomsorgen och skolan. Det handlar naturligtvis
om våra försäkringar, pensioner och bidrag men ock-
så om socialpolitiken i snävare mening, nämligen den
politik som syftar till att hjälpa de människor som har
det allra svårast i samhället: de som fastnat i miss-
bruk, hemlöshet, barn och ungdomar som far illa.
Väljarna sade: Välfärden för alla måste gå före
skattesänkningar för ett fåtal. Det gäller också den
egentliga socialpolitiken - den som söker hjälpa barn
som far illa, ungdomar som håller på att hamna i
kriminalitet, missbrukare som tvingas jaga pengar
dag efter dag, ofta via brott, tiggeri eller prostitution
för att finansiera sitt missbruk, människor som tving-
as sova på parksoffor och i trappuppgångar.
Socialtjänsten är central i det avseendet. Vi har
talat mycket om vård, skola och omsorg under valrö-
relsen, och det har varit rätt. Men kanske har vi ofta
glömt att välfärdsstaten ska återupprättas för alla. Om
den ska återupprättas för alla måste också social-
tjänsten lyftas fram.
Vi har bakom oss ett 90-tal då kommunerna fick
allt mindre resurser samtidigt som de sociala proble-
men ökade. På många håll skars socialtjänsten ned
samtidigt som ärendena samlades på hög. Socialsek-
reterarna fick alltfler trasiga och utsatta människor att
hjälpa - med ekonomiskt bistånd, med missbrukar-
vård, med boende, med arbete och utbildning. Det
paradoxala var att det sällan finns någon samhälls-
ekonomi i sådana nedskärningar. När de anställda
inom socialtjänsten pressas till sitt yttersta hinner de
till slut bara med det allra nödvändigaste, nämligen
att ge människor tak över huvudet för natten och mat
för dagen. Då hinner man inte gå till roten med det
som är själva problemet - arbete, utbildning, fast
bostad, vård för sitt missbruk. Till det finns inte tid
och pengar. Det leder i sin förlängning till att social-
bidragstagandet snarare ökar än minskar.
Regeringen har satt upp ett mål om att socialbi-
dragsberoendet ska halveras till år 2004 i förhållande
till 1999. Vi är på god väg med det. Antalet socialbi-
dragstagare omräknat till helårsekvivalenter, som det
heter på byråkratspråk, har minskat med över 20 % på
bara två år. Det hänger förstås ihop med att syssel-
sättningen har ökat men också med att bidrag och
försäkringar förstärkts, till exempel i form av höjt
barnbidrag.
Den generella välfärdspolitiken är förstås viktig.
Den är grunden för socialdemokratins samhällsmo-
dell. Men den måste kompletteras med riktade insat-
ser för dem som har det allra svårast. Min poäng är att
om vi ska lyckas uppnå målet om ett halverat social-
bidragsberoende måste vi våga satsa på socialtjänsten
framöver. Då måste vi ge alla de människor som
arbetar i socialtjänsten runtom i landets kommuner
möjlighet att hjälpa människor med deras problem
från grunden i stället för att bara betala ut socialbi-
drag.
Ibland ser man dessa samband mycket konkret. I
söndags läste jag i Sydsvenska Dagbladet om Anders
som går på amfetamin och måste dra in 1 000 kr om
dagen för att finansiera sitt missbruk. Förra fredagen
bröt han sig in i 15 bilar för att stjäla bilstereoappa-
rater. Han ensam stod för hälften av alla bilinbrott i
Malmö just den fredagen.
Tänk om vi hade kunnat hjälpa Anders för tjugo
tjugofem år sedan - han är 40 år i dag. Hur mycket
mänskligt lidande hade inte besparats, både Anders
själv naturligtvis, men också dem som utsätts för de
brott som han begår. Och tänk om vi i dag med vår-
dinsatser skulle kunna hjälpa Anders att bli av med
sitt missbruk. Det kostar kanske en slant, och det
kommer det att göra. Men skulle inte samhället som
helhet på sikt ändå tjäna på det?
Jag har i bakhuvudet de fakta som säger att insti-
tutionsvården för missbrukare rustades ned under
1990-talet, alltså samtidigt som antalet tunga miss-
brukare ökade. Där vill jag se en förändring.
Samtidigt är socialtjänsten också ett kommunalt
ansvarsområde. Staten handhar lagstiftningen, men
kommunerna sitter på mycket av pengarna. Det gäller
därför för stat och kommun att jobba tillsammans och
flytta fram positionerna på detta område. Jag hoppas
att jag ska kunna få till stånd ett sådant samarbete
under den innevarande mandatperioden.
Detsamma gäller den bredare frågan om hemlös-
het. Det är en skam för Sverige att vi har hundratals,
kanske tusentals, människor som tvingas sova i par-
ker och i trappuppgångar, och som drivs från härbär-
ge till härbärge. Också här måste vi arbeta nära kom-
munerna, men jag hoppas under mandatperioden
kunna presentera nya statliga initiativ för att minska
hemlösheten. Bostadsbyggandet är bara en del av
åtgärderna. Ofta måste man också sätta in sociala
insatser för att komma till rätta med den enskildes
problem.
Jag nämnde Anders i Malmö och frågade mig hur
mycket vi hade kunnat spara om samhället hade in-
gripit i tid. Hur tar vi hand om de barn och tonåringar
som håller på att hamna snett? Hur tar vi hand om de
barn som far illa? Hur fungerar hemmen för vård och
boende för ungdomar och de familjehem där många
placeras? Hur tar kommunerna hand om de barn och
ungdomar som varit i institutionsvården när de väl
släpps ut igen?
Socialtjänstlagen infördes för 20 år sedan, och
under den tiden har det inte gjorts någon ordentlig
genomlysning av hur den sociala barn- och ungdoms-
vården fungerar i Sverige. Jag vill därför att en sådan
görs, och min ambition är att en sådan genomlysning
under mandatperioden ska kunna leda fram till en
nationell handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården i Sverige.
I det här sammanhanget vill jag också nämna al-
koholpolitiken. Vi har, inte minst under allhelgona-
helgen, kunnat se hur drickandet särskilt i ungdoms-
gruppen har ökat. Jag står för en fortsatt ansvarsta-
gande linje när det gäller alkoholpolitiken. Jag avvi-
sar bestämt de alkoholliberala tendenser som gripit
kring sig särskilt på högerkanten.
Detta har jag med mig från min erfarenhet på det
kriminalpolitiska området. Det finns inget kriminal-
politiskt samband som är lika starkt som sambandet
mellan våld och alkohol. Jag avvisar synen där man
utmålar det nästan som en mänsklig rättighet att få
handla sprit på krogen när solen går upp. Det är inte
fallet. Vi som håller på måttligheten i alkoholpoliti-
ken måste underkasta oss vissa regler för att kunna
skydda de människor som har det svårare med alko-
holen. Den restriktiva hållningen kommer jag också
att stå för.
Jag vill även ta upp frågan om tobakens verkning-
ar, som jag fortfarande betraktar som det stora folk-
hälsoproblemet. Vi har uppnått WHO:s mål om att
80 % av befolkningen ska vara rökfri, men samtidigt
ser vi en tendens att rökningen och snusandet speci-
ellt bland de unga ökar.
Jag följer särskilt noga detta arbete. Det gäller
framför allt frågan om att skapa rökfrihet på krogar
och restauranger till år 2004. Jag är inte heller rädd
för att gå fram med en skarpare lagstiftning under
mandatperioden om det skulle behövas.
I anslutning till detta vill jag också säga att vi får
diskutera folkhälsopolitiken när folkhälsopropositio-
nen kommer. Jag avser att försöka presentera en folk-
hälsoproposition redan i höst, som bygger vidare på
den utredning som finns.
Detta är alltså dagordningen, fru talman, för min
del: socialtjänsten, barn- och ungdomsvården, kam-
pen mot narkotika, missbrukarvården, hemlösheten,
alkoholen och tobaken samt folkhälsopolitiken. Det
är en bra dagordning, och jag ser fram emot ett gott
samarbete med riksdagens samtliga partier kring
dessa frågor.
Anf. 122 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att önska det nya
statsrådet Morgan Johansson lycka till i ett viktigt
arbete.
I mitt anförande tog jag upp frågan om hiv/aids,
som är ett jättehot mot folkhälsan. Det utgör en global
epidemi med centrum i de allra fattigaste regionerna i
världen. Sverige har en mycket viktig uppgift i det
internationella folkhälsoarbetet. Hivviruset skyr ju
inga gränser.
Jag skulle vilja fråga hur Sveriges folkhälsomi-
nister ser på det internationella folkhälsoarbetet i
allmänhet och hiv/aids-frågorna i synnerhet.
Anf. 123 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag instämmer helt och fullt i Ken-
neth Johanssons beskrivning av att vi har ett viktigt
uppdrag när det gäller internationella frågor av det
här slaget. Vi kan framför allt påverka inom ramen
för de biståndsmedel som vi har. I folkhälsoproposi-
tionen kommer det att finnas med skrivningar om det
arbetet.
Anf. 124 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Det är bra att vi är överens om att det
behövs ett intensifierat arbete, och jag utgår från att vi
också är överens om att det gäller på både internatio-
nell och nationell nivå.
Det statsrådet tar upp om biståndsinsatserna är en
bra signal eftersom hälsofrågor kring hiv erfaren-
hetsmässigt många gånger kommer i skymundan i det
viktiga fattigdomsbekämpandet. Dessa får inte stå
mot varandra. Det måste vara fråga om både-och.
Jag ser fram emot kraftfulla insatser och uppma-
nar till en offensiv kamp mot hiv/aids. Det är viktigt
för vår överlevnad, för medmänsklighet och för kär-
lek.
Anf. 125 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag delar Kenneth Johanssons upp-
fattning i detta.
När det gäller biståndsbudgeten har Jan O Karls-
son hand om den. Glöm inte bort att vi gör en upp-
trappning av satsningarna i biståndet generellt, och
dessa frågor är en del av det spektrumet. Det är vik-
tigt för oss att fortsätta det jobb som vi har inlett.
Anf. 126 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Jag vill först gratulera Morgan Jo-
hansson till hans uppdrag, som kommer att vara
mycket viktigt.
Jag vill tala lite grann om missbrukarvården.
Det har genom åren visat sig, och efter en del be-
sök på vårdanstalter för missbrukare har jag fått be-
kräftat, att det finns ett glapp mellan de olika vården-
heterna landstinget, kommunen och staten.
Individen upplever att det finns gränser mellan
dessa enheter som han måste ta sig över när han ska
gå från den ena vården till den andra. Det i sin tur
innebär att det inte finns någon som tar kontakt med
honom när han kommer hem, och snart är han åter i
missbruket.
Landstinget finansierar avgiftningen, men sedan
vill kommunen inte finansiera hans vistelse på stället.
På så sätt hamnar han i en rundgång som leder till att
han snart är tillbaka bland dem som hämtar radioap-
parater i bilar i Malmö.
Jag undrar vilka tankar Morgan Johansson har
kring frågan hur vi ska kunna få de insatser som sam-
hället gör att bli en gemensam insats så att inte indi-
viden ska vara den som måste klättra över varje staket
mellan de olika vårdnivåerna och dem som har hu-
vudansvaret.
Anf. 127 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag instämmer i den bild som Lars
Gustafsson ger. Det brister på många håll i de olika
leden. Jag känner väl igen det från mitt rättsväsende-
perspektiv, eftersom där förekommer samma sak.
Inom kriminalvården släpper vi ut dem som har suttit
i fängelse och de står där utanför murarna utan arbete,
utan utbildning, utan bostad.
Jag tycker att vi borde bli bättre på själva vård-
kedjetänkandet. Kommunen ska först identifiera det
problem som finns. Det kanske i en del fall rör sig om
en ungdom eller en missbrukare. Om man vidtar en
åtgärd måste också man också vara beredd att följa
upp den när man har blivit färdig inom institu-
tionsvården.
Inom den här sektorn har vi nog brister i vård-
kedjetänkandet. Det är en av de frågor som jag tänker
ta mig an under den här mandatperioden.
Anf. 128 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Det är kostnaden för familje-
vårdsproblemen som nu väger över och gör att det
blir obalans ute i kommunerna. Det känns inte vidare
roligt att vi ska behöva ha det på det viset. Kan man
inte ekonomiskt försöka se saker och ting i ett större
sammanhang? Vi ser saker och ting väldigt begränsat.
Kostnader som ligger på en huvudman låter man
gärna skjutas över till en annan. Vi har det problemet
också på andra områden inom hälso- och sjukvården.
Det finns ett uppdrag till Fries som håller på att
titta på de frågorna. Skulle inte han inte kunna få ett
vidare tilläggsuppdrag att titta över det lite mer? Vi
har fått rapporter från SPU och på olika områden om
att de insatser som samhället gör tyvärr inte är kos-
tandseffektiva. Samhällets insatser måste vara profes-
sionella, kostnadseffektiva och till hjälp för den en-
skilde individen i sitt eget sociala sammanhang.
Anf. 129 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Björn Fries heter den narkotikapoli-
tiska samordnaren som alldeles nyligen har presente-
rat en aktionsplan. Han har också det vidare uppdra-
get att följa hur missbrukarvården ser ut och identifie-
ra de problem som finns. Det är en del av hans arbete.
Jag tror att vad jag möjligen kan åstadkomma på
min nivå är att få till stånd ett bättre samarbete mellan
staten och kommunerna kring detta och dra mitt strå
till stacken. Men det är Björn Fries arbete och den
aktionsplan som han alldeles nyligen har presenterat
som ligger till grund för detta.
Vi kommer att få se en hel del hända de komman-
de åren med de pengar han har avsatt. Det är lite
drygt 200 miljoner kronor och 100 miljoner kronor
till kriminalvården för missbrukarvård.
Anf. 130 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att det var
en bra dagordning som statsrådet hade för det kom-
mande arbetet. Jag delar till fullo synen att det är dags
att lyfta fram både socialtjänst och missbruksvård.
Jag ser fram emot att få samarbeta kring detta.
Jag vill också upprepa de tre frågor jag ställde till
statsrådet i mitt anförande. Det handlar också om,
precis som statsrådet sade, att vi har lagstiftnings-
makten i den här kammaren. Vissa åtgärder kan vi
göra direkt. Det gäller just att se till att den generella
välfärden kommer alla hushåll till del.
Det gäller t.ex. att de familjer som i dag har stöd
via socialtjänsten ska få del av barnbidragshöjningar-
na. Är statsrådet beredd att verka för det?
Är statsrådet också beredd att se över den be-
stämmelse som gör att ungdomar inte får behålla
ersättningen eller lönen för sommarjobb?
Det var två av min frågor. Jag återkommer till den
tredje.
Anf. 131 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag tror att den tredje frågan gällde
barnperspektivet i socialtjänsten. I den frågan kan jag
absolut instämma med Ingrid Burman. Det ligger
inom ramen för det uppdrag som jag i dag talade om,
det vill säga att försöka ta fram en nationell hand-
lingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården.
Det är en sådan fråga som man naturligtvis måste
sätta i centrum.
De andra två frågorna är ganska komplicerade.
När det gäller frågan om barnbidraget är jag inte
beredd att uttala som en princip att vi ska lyfta ut
barnbidraget från socialbidragen. Det urholkar social-
bidragen på sikt. Det medför dessutom att barnfamil-
jerna fastnar i ett bidragsberoende.
Jag nämnde i mitt anförande att när vi höjer barn-
bidraget kommer alltfler över socialbidragsnormen.
Det innebär därmed att de blir friare. De frigörs från
socialbidragsberoende. Ett sådant system tycker jag
är mer smakfullt i normalfallet än att man helt skulle
lägga barnbidraget vid sidan om, eftersom vi då inte
skulle uppnå den effekten.
När det gäller frågan om sommarjobben finns det
redan i dag möjligheter för kommunerna att ta hänsyn
till de inkomsterna. Där är jag inte beredd gå vidare.
Anf. 132 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Tack för de svaren, även om jag inte
delar den syn som Morgan Johansson nu presentera-
de, nämligen att människor fastnar i socialbidragsbe-
roende om man tillser att de barnfamiljer som har det
sämst ställt får del av barnbidragshöjningarna. Lägger
man barnbidragen vid sidan om tar man bort den
delen ur försörjningsstödet. När vi sedan höjer barn-
bidragen får de del av det. Hur detta på något sätt
skulle öka bidragsberoendet förstår inte jag. Det hop-
pas jag att ministern återkommer till.
När det gäller frågan om sommarjobb är det precis
som statsrådet säger. Det varierar över landets kom-
muner. Det innebär att en 16-åring i en kommun som
jobbar och sliter för att få råd att köpa sig sin första
cykel inte får behålla pengarna, eftersom familjens
försörjningsstöd minskar. Han måste bidra till famil-
jens försörjning. Men i grannkommunen har 16-
åringen råd att köpa sig sin första cykel, eftersom
man där har en regel säger att han får behålla 5 000
eller 6 000 kr av sommarinkomsterna.
Det här känns inte på något sätt rättvist. Det är
ganska oförståeligt för de ungdomar som i en kom-
mun kanske har möjlighet att köpa cykel eller något
annat som känns viktigt för en tonårsungdom i Sveri-
ge medan ungdomar i en annan kommun behandlas
på något annat sätt. Jag skulle önska att vi fann ett
sätt att hitta vägar som gör det ganska lika över lan-
det. Jag tror att vi i grunden delar uppfattningen att
även dessa ungdomar liksom andra ungdomar har
möjligheter att ha fickpengar eller ett visst rörelseka-
pital.
Anf. 133 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag sade inte att socialbidragsberoen-
det skulle öka. Jag sade däremot att det inte skulle
minska när vi höjer barnbidraget. Det är en poäng att
när man höjer de generella bidragen kommer en hel
del människor över socialbidragsnormen och slipper
att söka socialbidrag. Det är själva essensen i vad jag
sade i barnbidragsfrågan.
När det gäller sommarjobben är frågan hur långt
man ska gå i deltaljstyrning av kommunerna. Jag är
inte i nuläget beredd att uttala mig för att gå ännu
längre i detaljstyrning av kommunerna i det här avse-
endet.
Anf. 134 Monica Green (S)
Fru talman! Jag ska börja med att önska Morgan
Johansson lycka till i hans nya värv. Det är jättekul
att vi har fått en minister för de här frågorna. Det
känns väldigt bra att det är Morgan Johansson som
har fått ta hand om dem eftersom de är så viktiga. Det
var också ett mycket bra linjetal som hölls.
En fråga som jag kanske saknade något och som
jag tänkte skicka med som ett tips framöver är det
förebyggande arbetet. Morgan Johansson nämnde att
vi behöver jobba mycket mer tillsammans mellan stat
och kommun och att vi ska hitta möjligheter för att
jobba förebyggande och hjälpa på ett mycket tidigt
stadium.
Jag vill här lyfta in även folkrörelseperspektivet.
Det finns ett oerhört stort engagemang hos många i
föreningslivet. Det är väldigt förebyggande att barn
och ungdomar på ett tidigt stadium får möjlighet att
delta i en förening. Folkrörelser kan göra mycket i det
arbetet. Det finns många föreningar som jobbar med
det, till exempel Unga Örnar.
Anf. 135 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag delar helt den uppfattningen. Man
hinner inte med att tala om alla områden under bara
tio minuters talartid. Jag känner varmt för det före-
byggande arbetet. Till för bara några veckor sedan
var jag ordförande i Brottsförebyggande rådet, som
bland annat sysslar med att bygga upp lokala brotts-
förebyggande råd för att exempelvis se till att ta hand
som ungdomar som håller på att hamna snett eller i
varje fall samordna de lokala insatserna för det i
kommunerna.
Detta med förebyggande finns också på långt fler
områden. På folkhälsoområdet ser vi idrottsrörelsen
som en viktig bundsförvant. Där är vi från regering-
ens sida nu beredda att gå in med 1 miljard till, under
förutsättning att de också hjälper till när det gäller att
helt enkelt sätta människor i rörelse och på det sättet
vara aktiva.
Vidare finns det många andra områden. Unga Ör-
nar är naturligtvis ytterligare en mycket viktig organi-
sation för våra barn och ungdomar.
Anf. 136 Monica Green (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är väldigt
bra att idrottsrörelsen får de här pengarna. Det kan
vara ett sätt att se till att föreningslivet blir engagerat
- eller snarare tar ett ännu större ansvar för detta; de
har ju redan tidigare gjort det.
I den här miljarden är inte de ideella organisatio-
nerna medräknade, utan det gäller bara idrottsrörel-
sen. Men det är vackert så och ett mycket bra första
steg. Man skulle också kunna tänka sig att i en för-
längning se till att de ideella barn- och ungdomsorga-
nisationerna får en sådan här möjlighet. Det är ju stor
utväxling på de pengar som man i så fall skulle kunna
ge. Med mycket små medel kan föreningsledare be-
driva en oerhört bra verksamhet för barn ute i bo-
stadsområdena runtom i Sverige.
Anf. 137 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag tar med mig detta, framför allt till
Berit Andnor som ju är barn- och familjeminister med
det övergripande ansvaret för barnfrågorna. På mitt
bord faller i stor utsträckning frågor som rör de ut-
satta barnen, alltså de barn som på ett eller annat sätt
hamnar under lagen om vård av unga eller på olika
sätt inom ramen för socialtjänsten.
Berit Andnor är alltså den i regeringen som kom-
mer att hantera barnfrågorna i övrigt.
Anf. 138 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för den pro-
blembeskrivning och den bild som han ger av Sverige
- narkotikan och så vidare.
Jag menar att vi inte har någon som helst anled-
ning att diskutera i andra banor än att det här ska
finansieras via skatten.
Dock vill jag också peka på att bilden här har
vuxit fram under det socialdemokratiska styret. Där-
för är det väldigt bra att Socialdemokraterna nu väl-
digt noga och bra vill reda upp det här.
Problemet är hur man finansierar detta. Består
välfärd i att fördela ett allt högre skattetryck, i att vi
får högre skatter - något som ger minskade skattein-
täkter? Hur kommer man att finansiera detta? Eller
vad består välfärd i?
Anf. 139 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Välfärd är ett väldigt vitt begrepp.
Den 1 januari får jag mitt första barn. För mig är
välfärd just nu att se till att mödravården och barna-
vården fungerar. Bara att detta med att Sverige är ett
av de länder i världen som har de lägsta späd-
barnsdödlighetstalen gör att man får en känsla av att
Sverige, Herre Gud, i det här avseendet är ett mycket
tryggt land att växa upp i och att leva i.
När det gäller det folkhälsoarbete som vi tidigare
talade om ska vi komma ihåg att det finns mycket
som vi ska vara stolta över i Sverige just i samband
med folkhälsan. Spädbarnsdödligheten är ett exem-
pel.
Hur ska detta då finansieras? Ja, självklart i hu-
vudsak med skattepengar. Det är ju därför som vi
socialdemokrater står för ett högt skatteuttag. Men vi
står också för en ambitiös välfärdspolitik. Vi förstår
att de sakerna hör ihop. Man kan inte ha en ambitiös
välfärdspolitik om man inte också är beredd att betala
för den med skattepengar.
Anf. 140 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Nej, man kan inte ha en ambitiös väl-
färdspolitik med höga skatter - pengar flyr landet och
det blir mindre och mindre att fördela. En välfärds-
politik får man genom att få i gång näringen, verk-
samheten och tillväxten som i sin tur ger alla de
skatteintäkter som sedan kommer att finansiera bar-
navården, mödravården, sjukvården, skolan, omsor-
gen och narkotikaproblematiken. Det är den politiken
som jag efterlyser.
Anf. 141 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Självklart är tillväxten grunden för att
det finns pengar att fördela. Men då konstaterar jag
att även om socialdemokratins bästa gren är välfärds-
politiken är faktiskt också tillväxtfrågorna en av våra
bästa grenar - i varje fall om man ska jämföra med de
perioder då Carl-Axel Johanssons partikamrater har
fått styra landet.
Vi har haft en god tillväxtutveckling under de se-
naste åren i Sverige - faktiskt bättre än i våra vikti-
gaste konkurrentländer. Detta är inte mitt bord men
det är klart att jag berörs. Det här måste fungera,
precis som Carl-Axel Johansson konstaterar, för an-
nars kommer vi inte att kunna leverera alla de väl-
färdssatsningar som vi nu ställer ut.
Vi har tilltro till vår egen politik på tillväxtsidan.
Det är klart att Carl-Axel Johansson kanske inte har
det; det förstår jag. Det ligger så att säga i spelets
natur.
Anf. 142 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Också jag tycker att vår nye minister
Morgan Johansson hade flera lovvärda ansatser i sitt
anförande. Rädda barn är inte värdigt en välfärdsstat,
sade han bland annat. Likaså är aviseringen av en
handlingsplan för den kommunala barn- och ung-
domsvården angelägen och lovvärd.
Men sedan kan man diskutera prioriteringar som
ni har gjort. Ni har infört maxtaxan - detta i stället för
exempelvis mer pengar till kommunerna för aktiva
insatser just när det gäller barnområdet och utsatta
barn. Detta har tvärtom försvårat för kommunerna i
deras trängda läge ekonomiskt sett när det gäller att
just bistå utsatta barn.
Jag har ett par konkreta frågor med anledning av
statsrådets anförande. Inte med ett ord nämndes för-
äldrarnas avgörande och viktiga roll för barnens hälsa
och utveckling. Hur ser du, Morgan Johansson, på
föräldrarnas roll för barnens väl och som aktiv partner
när det gäller att kommunerna ytterst ska kunna bistå
barnen?
Frivilligorganisationerna berörde du i ett annat re-
plikskifte. Jag tänker på en särskild frivilligorganisa-
tion, nämligen kvinnojouren. Har du haft några sär-
skilda tankar kring detta? Vi kristdemokrater har en
plädering om detta sedan i våras och vårbudgetens
behandling av ekonomin angående om de ska få mer
pengar eller inte. Är det månntro din mening att de
ska få en slant till för sitt viktiga arbete?
Anf. 143 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Beträffande föräldrarnas roll vill jag
säga att det är klart att föräldrarna är samhällets bästa
brottsförebyggande resurs, återigen sett från en kri-
minalpolitisk synvinkel. Det är föräldrarna som är
bäst på att ge barnen en trygg uppväxt - i allmänhet
en rättighet för varje barn, när familjen fungerar.
Problemet är - och det är där som jag tror att
Kristdemokraterna ibland hamnar fel - att familjen
ibland inte är en del av lösningen utan en del av själ-
va problemet. Så är det i familjer där det förekommer
våld och övergrepp, sexuella övergrepp, missbruk och
kanske till och med kriminalitet.
Vi säger att där familjen är svag måste samhället
vara starkt. Det måste finnas ett starkt samhälle i
botten. Det måste finnas en socialtjänst som fungerar.
Det måste finnas en fritidsverksamhet som fungerar.
Det måste finnas andra vuxna i skolan exempelvis
som kan vara med och hjälpa till med att fånga upp
barn som annars kommer att fara illa. Vi står alltså
för detta starka samhälle och är beredda att betala för
det med skattepengar. Vi inser också att familjen i de
allra flesta fall är en del av lösningen. Men ibland kan
familjen faktiskt vara en del av problemet, och då
måste vi våga handla.
Anf. 144 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Kristdemokraterna har inte en bris-
tande insikt om att det finns ett antal familjer som inte
fungerar väl och som inte har resurser att bistå sina
barn utan som tvärtom snarare saboterar för sina barn.
Det är ändå väldigt viktigt att socialtjänsten får
stimulans när det gäller att arbeta med nätverksbyg-
gande kring vad barnet har av resurspersoner i sin
släkt. Även om en förälder är en monstergestalt är det
ofta oerhört angeläget för barnet att på något sätt så
att säga ha en anknytning tillbaka till föräldern. Det
finns alltså ingen avvikande mening där från Krist-
demokraternas sida.
Vad som har brustit är Socialdemokraternas bris-
tande insikt om att det är viktigt att på många sätt ge
föräldrarna förtroende så att de kan känna att sam-
hället ser dem som en viktig partner, inte bara som
utsatta som det ska styras och ställas med från över-
hetens sida för att de ska uppföra sig på rätt sätt.
Anf. 145 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Det finns ingen som vill styra och
ställa med föräldrarna. Vad det ibland handlar om är
att samhället måste vara berett att gripa in när man ser
att barn far illa. Därför har vi den lagstiftning som vi
har - en lagstiftning som faktiskt möjliggör detta.
Det är inte huvudalternativet, det är ett alternativ
som man måste tillgripa med mycket stor restriktivi-
tet och mycket gott omdöme. Det är många gånger
oerhört svåra avvägningsproblem när man ska ta ett
barn från sin familj. Men den möjligheten måste ändå
finnas.
Vad jag noterar i Kristdemokraternas retorik är att
de ofta utgår från att alla familjer alltid fungerar. Så
är det faktiskt inte. Tvärtom har många av de barn
som hamnar snett och blir missbrukare, hamnar i
kriminalitet eller i prostitution vuxit upp i familjer
som inte har fungerat och där samhället ofta har varit
för passivt för att gripa in.
Vi kanske är eniga i sak i grund och botten, men
ibland har vi lite olika sätt att framställa det i själva
retoriken.
Anf. 146 Anita Sidén (M)
Fru talman! Ett barn som ser sin mamma miss-
handlas bör ses som ett brottsoffer, hävdar Britta
Bjelle vid Brottsoffermyndigheten. Ami Arnell har
arbetat med barn som upplevt misshandel i hemmet,
och hon har följt 45 barn med svåra traumatiska upp-
levelser bakom sig. Med sin kompetens som psykolog
och terapeut säger hon att händelserna lägger sig som
ett täcke över dessa barns liv. Hon ser vilken enorm
skada de lider, en skada som måste bearbetas.
Ministern sade i gårdagens debatt att barn bör be-
traktas som brottsoffer, men då måste det gälla även i
juridisk mening. Om samhället erkänner barnet som
brottsoffer skulle de vuxna få större insikt i hur barn
skadas. Det skulle också betyda att barn inte kan
glömmas bort, utan deras fall måste utredas, och de
måste få hjälp. Frågan är bara var. Köerna till barn-
och ungdomspsykiatrin är redan mycket långa.
Enligt Ewa Marie Häggkvist, jurist vid Rädda
Barnen, finns det vissa möjligheter att använda da-
gens lagstiftning, men då måste man visa att den
bevittnade misshandeln har haft en medicinskt påvis-
bar effekt på barnet.
Jag har två frågor till ministern. Den förra glömde
ministern att svara på. I en interpellationsdebatt har
ministern sagt att en kartläggning behövs när det
gäller barn i misshandelsmiljöer. Men det räcker inte.
Anser inte ministern att det behövs konkreta åtgärder
för att dessa utsatta barn ska få en tryggad tillvaro?
Min andra fråga är: Är ministern beredd att utreda
lagförslag om barn som brottsoffer?
Anf. 147 Morgan Johansson (S)
Fru talman! I den interpellationsdebatt som jag
hade i går diskuterade vi barn som brottsoffer. I mitt
interpellationssvar refererade jag till Thomas
Bodström, justitieministern, för det är han som hante-
rar den juridiska delen av barn som brottsoffer, den
som Anita Sidén hänvisar till. Vad jag diskuterade i
interpellationsdebatten var den fråga som rörde soci-
altjänstlagen, som jag ansvarar för. Vill Anita Sidén
driva vidare frågan om barn som brottsoffer i juridisk
mening vill jag gärna hänvisa till justitieministern i
det avseendet.
När det sedan gäller kartläggning handlar det
självklart inte bara om en kartläggning. Jag sade i
mitt inlägg att vi bör förbereda en nationell hand-
lingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården.
Det handlar om att ta fram åtgärder. Men för att kun-
na ta fram de åtgärderna måste vi först göra en analys
av hur det hela fungerar. Det är det naturliga förfa-
randet när man tar fram åtgärder.
Anf. 148 Anita Sidén (M)
Fru talman! Det är viktigt att ministern tar barns
utsatthet på allvar. Den pilotstudie som jag nämnde i
mitt anförande har gjorts av forskaren och psykolo-
gen vid Karlstadts universitet Kjerstin Almqvist på
uppdrag av Lundby statsdelsförvaltning i Göteborg.
Av studien framgår att barn ser och hör mamma
misshandlas men också att de dessutom själva utsätts
för våld, som i vissa fall har varit mycket gravt. Ett
par av barnen beskrev lugnt och sakligt hur de dödat
rädslan i sig själva genom att titta på skrämmande
filmer. De beskrev det som en lättnad att de inte läng-
re var rädda för något utan i stället kunde skrämma
andra. De hade blivit kalla och kunde slå andra utan
att det kändes obehagligt.
Barnombudsmannen har nyligen granskat rege-
ringens nya rapport till FN:s barnrättskommitté. Av
hennes kritik framgår att brister i Sverige göms un-
dan. Det finns barn i Sverige som är hemlösa och
glöms bort. Vad tänker ministern göra för att vi i
Sverige ska leva upp till barnkonventionen?
Anf. 149 Morgan Johansson (S)
Fru talman! I centrum för den nationella hand-
lingsplan som jag aviserar finns just barnkonventions-
frågan, huruvida vi lever upp till bankonventionen i
den sociala barn- och ungdomsvården.
Frågan om barn som brottsoffer, som Anita Sidén
började med, är justitieministerns område. I den in-
terpellationsdebatt som vi hade i går konstaterade jag
att det faktiskt med gällande rätt finns möjlighet för
åklagare att betrakta barn som har bevittnat misshan-
del som brottsoffer. Det var innebörden i ett tidigare
frågesvar som justitieministern hade gett.
När det gäller rapporten till FN vill jag hänvisa till
Berit Andnor, som är den som har hand om barnfrå-
gor övergripande i regeringen.
Anf. 150 Jan Emanuel Johansson (S)
Fru talman! I går var jag på ett tolvstegsmöte med
en barndomsvän. Han är tvåbarnsfar, egenföretagare
och jobbar heltid, men har är också heroinist. Det var
sjätte dagen som han var drogfri när vi var på det här
tolvstegsmötet. Han hade sina värsta dygn med av-
tändningen bakom sig.
För en tid tillbaka var jag på toxikologen i Upp-
sala vid Ulleråkerskliniken på en avgiftning med en
annan vän som också är heroinist. Jag fick vara med
vid själva avgiftningen. Den här killen har jag känt
sedan han var ungefär tio år. Att se en så nära vän
genomlida en avgiftning var fruktansvärt, att se ho-
nom genomlida de helveteskval som det faktiskt
innebär att genomgå en avtändning.
Det ger mig ett slags insikt om de människor som
inte kan sluta knarka, att inte vilja gå igenom avgift-
ningen, men också om suget som knarket ger. En
kabbe heroin, det är 0,2 gram, kostar 500 kr. En män-
niska som varit i gång ganska länge på heroinet kan
vara uppe i en dos på ungefär ett gram. När vi slår
ihop det är vi uppe i kostnader på ungefär 2 500 kr
per dygn.
Fru talman! Morgan Johansson talade om Anders
som gick på amfetamin och som hade en kostnad på
runt 1 000 kr per dygn. Då kan vi se vad det kostar
samhället när de här människorna ska få ihop för sina
droger. 2 500 kr för att köpa droger innebär att man
måste stjäla för ungefär 10 000 kr för att få in de
pengarna. Vad kostar ett inbrott genom att man slår
sönder en ruta? Vad kostar det i personlig integritet
för de människor som drabbas av dem som bryter sig
in? Vad kostar en rättegång? Det är enorma kostna-
der.
En sak som ledaren i tolvstegsprogrammet sade
som var klokt och som jag hört vid flera tillfällen när
jag varit på andra behandlingshem var att det inte
finns några hopplösa fall. Det finns inga hopplösa
fall. Den insikten måste vara någonting som ska vara
lite av en knutpunkt för vårt sociala skyddsnät. Alla
människor kan bli rehabiliterade och fås tillbaka till
samhället.
Ett annat behandlingshem, ett slutet behandlings-
hem för ungdomar, kostar 4 000-4 500 kr per dygn.
Kostnaden vid ett normalt behandlingshem i Sverige
kan i snitt ligga på ungefär 1 500 kr per dygn. Man
säger: Är det inte lite dyrt att lägga ut de här enorma
summorna? 4 500 kr per dygn, vad blir det på ett år i
behandlingspengar? Det finns de som säger: Är det
inte lite dyrt att lägga ut det på gamla knarkare och
kriminella? Det är väl lite bortkastat.
Då har man glömt bort en sak. Nu ska jag undvika
att ha förutfattade meningar, men ibland har jag hört
det här från människor som själva har det ganska
privilegierat. Men man glömmer bort en sak när det
gäller klassamhället. På romarnas tid kunde man stå
på Colosseum och titta ned på knarkarna eller de som
slog ihjäl varandra. Men klassamhället är inte något
slags läktarsport, utan skiten stänker också på dem
som sitter och tittar på, de människor som har villor
och cyklar. Ingrid pratade mycket om cyklar, och det
är dessa cyklar som blir stulna. Klassamhället och
skiten därifrån stänker även på överklassen, på de
människor som har pengar.
Jag pratar nu i klassterminologi. Det gör jag inte
för att försöka måla upp något slags motsättning. En
del brukar säga att det som är bra för överklassen är
dåligt för dig och använda sig av den motsättnings-
retoriken. Jag brukare snarare säga tvärtom. Man ska
inse att det som är bra för de längst ned i samhället,
för de som finns på Plattan är också bra för överklas-
sen. Vi tjänar alltså pengar på solidariteten i samhäl-
let. Carl-Axel pratade om finansiering. Via solidaritet
och satsning på dessa grupper sparar vi också pengar.
Så tror jag att det är.
Vi lägger ned otroligt mycket pengar på behand-
lingshemmen. Men det som vi ofta missar - och det
var också Morgan inne på - är detta med utslussning
till samhället. Om man satsar 1 miljon på en som är
intagen på ett behandlingshem, men sedan låter bli att
satsa på utslussningen så att denna person återfaller,
då har vi förlorat dessa pengar. Det är än värre i kri-
minalvården, som jag inte vill kalla det för vård.
När man sitter på ett LVU-hem eller ett LVM-
hem satsas det ändå på återanpassningen. Men på ett
fängelse är det en total frånvaro av återanpassning.
Tänk er själva in i situationen att sitta inlåst och bli
utsläppt från fängelset. Där står ni med er plastkasse
och 500 kr på fickan. Vart ska ni ta vägen någon-
stans?
Det måste finnas ett samarbete mellan kriminal-
vården, kommunerna och frivården så att det först
och främst görs en planering för utslussningen.
Tiden går fort när man har kul. Alltså: Det krävs
samarbete, planering och större satsningar. Det var
kul att vara här.
Anf. 151 Ulla Wester (S)
Fru talman! Den socialdemokratiska handikappo-
litiken bygger på att alla människor i Sverige ska ha
lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Funk-
tionshinder blir till handikapp först vid mötet med
brister i miljön. Om åtgärder vidtas och tillgänglig-
heten ökar, ja, då kan handikappet minska eller kan-
ske rentav försvinna.
Ingen ska tvingas att fastna i sammanhang som
betonar funktionshindrets yttersta gräns. Ingen ska
stängas ute från vare sig arbete, utbildning eller kul-
tur. Detta är målen, och jag stöder dem givetvis till
fullo. Och vem gör förresten inte det?
Samtidigt konstaterar jag att det inom många om-
råden och för många funktionshindrade finns det
mycket kvar att göra för att nå fram till en målupp-
fyllelse. Av en tillfällighet har jag kommit att engage-
ra mig för gruppen barndomsdöva. Ju mer jag lär mig
om denna grupps speciella livsbetingelser, ju flera
döva jag lär känna, desto säkrare blir jag på att det
stöd och den vård och omsorg som riktas till denna
grupp i väldigt många fall snarare ökar isolering och
utanförskap än uppnår de handikappolitiska integra-
tionsmålen. Det som felar är den dåliga kunskapen
som råder om dövas sätt att kommunicera.
Teckenspråket är de barndomsdövas första språk,
det vill säga hemspråk. I brist på egna kunskaper i det
språket tror vi hörande alltför ofta att vi i stället kan
kommunicera med en döv genom att denne läser på
läpparna, genom att man skriver ned det som man vill
säga eller genom att man helt enkelt höjer rösten.
Men att vara döv är inte detsamma som att allt bara är
tyst. Att vara döv är att leva i en särskild kultur, ha en
egen historia och att all kommunikation bärs av detta
egna hemspråk. Svenska är för en barndomsdöv ett
läs- och skrivspråk, ett språk som man inte hört utta-
las eller har känslomässig anknytning till. Språkets
nyanser kan därför aldrig bli tydliga och levande.
Det är därför som en döv universitetsstuderande
behöver teckenspråkstolk också för sina lässtudier.
Det är därför som skriftlig samhällsinformation inte
kan nå ut till och förstås av de barndomsdöva. Detta
är allvarligt, inte minst ur demokratisk synvinkel.
Förstår man hela vidden av teckenspråkets
grundläggande betydelse och funktion inser man att
den decentraliserade vården och omsorgen inte passar
dövas behov. Ju fler och djupare kontakter den döve
har med andra döva, ju fler tillfällen en döv kan
kommunicera på sitt språk, desto mer ökar möjlighe-
terna till självständighet och integration i samhället.
Eftersom dövgruppen är en relativt liten grupp
måste resurser och kompetens centraliseras och kon-
centreras till ett eller möjligen två ställen i varje län.
Detta gäller inte minst äldrevården. Alltför många
döva lever i dag isolerade på servicehem och på sjuk-
hem. De kan varken kommunicera med personalen
eller med de övriga boende.
De dövas rätt till tolk regleras i lag. Det är ett känt
faktum att rådande tolkbrist medför att denna lagliga
rätt inte kan tillgodoses i praktiken. Glädjande nog
visar många ungdomar intresse för tolkyrken, men
alltför ofta stannar det just vid en intresseanmälan.
Det är nämligen svårt att klara studiefinansieringen
på grund av regler i studiestödssystemet. Jag har
skrivit en motion om denna problematik, och jag
hoppas givetvis på ett bifall så att det blir en ändring
av dessa regler.
Döva förmedlar ofta att de känner sig otrygga och
utsatta. De vet att de inte kan förvänta sig att i en akut
situation kunna kommunicera med polis, brandmän,
ambulanspersonal eller ens med dem som arbetar vid
sjukhusens akutintag. Att alla i samhället skulle lära
sig teckenspråket är givetvis inte realistiskt, men det
vore inte för mycket begärt att de nyss uppräknade
personalgrupperna i sina grundutbildningar åtminsto-
ne fick lära sig tecknen för hjälp, för smärta, för al-
lergi och för sjukhus. Enbart detta skulle väsentligt
öka tryggheten.
De insatser som görs för gruppen döva måste hela
tiden ha sin grund i att man ska uppnå en ökad kom-
munikativ tillgänglighet. Det innebär särskilda lös-
ningar för denna grupp och därmed i viss mån ett
avsteg från likställighetsprincipen. Men jämställs
teckenspråket med andra minoritetsspråk blir detta
både odramatiskt och självklart.
Anf. 152 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet
Morgan Johansson för att han tog upp alkoholfrågan.
Det var befriande.
Det var nog inte bara jag som var en smula und-
rande inför den långa regeringsförklaringen den
1 oktober, som visserligen hade plats för ett mycket
bra stycke om narkotikafrågorna, men inte med ett
ord nämnde det problem som är ungefär tio gånger
större eller kanske ännu mer, nämligen alkohol-
problemet. Fortfarande tycker jag kanske att balansen
mellan de här två frågorna i framtoningen efter till-
skottet till Socialdepartementet lämnar lite övrigt att
önska. Men jag vill lyckönska den nye folkhälso- och
socialtjänstministern till hans viktiga jobb och hoppas
att det fortsatta samarbetet visar att regering och riks-
dag tillsammans kan slå vakt om den solidariska
alkoholpolitiken på ett mer framgångsrikt sätt än vad
som har skett de senaste tio åren.
Alkoholkonsumtionen ökar väldigt snabbt i dag,
från ungefär 8 liter per person över 15 år 1996 till 9,2
liter 2001. I dag kanske konsumtionen är uppe i 10
liter ren alkohol per år och invånare över 15 år. Det är
en 20-procentig ökning på sex år, och det är mer än
vad svenskarna har druckit på ungefär hundra år.
Skadorna har redan börjat öka och mer är att vänta.
Den stora jämförande europeiska undersökningen
ECAS visar entydigt att ökad konsumtion leder till
ökade skador och att detta är särskilt påfallande i de
nordiska länderna. Den visar också att sänkt pris leder
till ökad konsumtion. Vår politik, som vi har försökt
att föra, är alltså modern i den meningen att den har
stöd av den forskning som bedrivs på det här områ-
det.
Nu hotar utvecklingen att gå vidare, och det finns
naturligtvis flera orsaker till detta. Paradoxalt nog är
det att inkomsterna har ökat, men framför allt är det
konsekvenserna av Europasamarbetet.
Vi har haft en gammal god princip i Sverige att
försöka begränsa konkurrens och privat vinstintresse
inom alkoholhanteringen. Nu har vi tvingats till en
betydande avmonopolisering. Det har gett oss en
stark alkohollobby som verkar för sänkta skatter och
ökad möjlighet till marknadsföring. Dessutom har de
ökade möjligheterna till gränshandel pressat fram
sänkt skatt på starköl och vin. Alkoholpriserna har
realt sett sjunkit med ca 20 % de senaste 15 åren.
Dessutom har vi fått nya farliga inslag i sortimentet
framtvingade av EU-samarbetet: alkoläsk, söt cider,
som egentligen är alkoläsk, och vin i pappkartonger
som forskarna nu anser har varit en bidragande orsak
till den kraftiga ökningen i år.
Nu kommer danskarna att sänka spritskatten, läser
vi i tidningarna, och det kommer naturligtvis att leda
till ytterligare krav på skattesänkning. Jag vill inte
utesluta att det kanske blir nödvändigt, men just nu är
det inte angeläget, när Systembolagets försäljning
fortfarande ökar, hittills i år med mer än 10 %.
När det gäller alkoholreklamen har den svenska
lagen underkänts av Stockholms tingsrätt. Visserligen
är beslutet överklagat, och man kan hoppas på ett
klokare beslut i Marknadsdomstolen. Men det illust-
rerar ett allvarligt dilemma, nämligen att kontrollen
över alkoholpolitiken inte längre ligger hos de demo-
kratiskt valda representanterna utan hos jurister som
ofta har en konservativ syn på alkoholpolitiken.
Jag vill rekommendera kammarens ärade leda-
möter att läsa tidigare riksdagsmannen Hans Lind-
blads bok Ämbetsmannaväldet, där han bland annat
visar att inom alkoholområdet har Vin & Sprit tillåtits
att sabotera svensk alkoholpolitik under en följd av år
utan att det har beslutats och godkänts av riksdagen.
Öppnandet av våra gränser tillåter en införsel på
230 liter alkoholdrycker vid varje inresa, för person-
ligt bruk heter det, men det är flera års konsumtion
för de flesta människor. Där lydde regeringen rådet
från anonyma jurister och avstod från att ta kampen i
EG-domstolen för ett skydd för våra alkoholskatter,
som alkoholforskarna bekräftar är det mest effektiva
redskapet för att förebygga alkoholskador.
Min slutsats av detta är att det behövs ett mer in-
tensivt arbete internationellt, i första hand mot de
orimliga möjligheterna att föra in stora mängder billig
alkohol, men också att vi behöver stödja Världshälso-
organisationen, som har gjort mycket för att sprida
kunskap om vad som är effektivt inom alkoholpoliti-
ken.
Sverige har gjort en hel del, men jag vill ändå frå-
ga statsrådet om regeringen är beredd att ytterligare
stödja Världshälsoorganisationens arbete, både i Eu-
ropa, alltså kontoret i Köpenhamn, och på den globala
nivån, för att sprida kunskap om forskningens resultat
inom alkoholområdet.
Slutligen: Det har varit en stor tillgång för Sverige
att vi har haft politisk enighet, att inget parti har väd-
jat till fördomar mot alkoholpolitiken och lockat med
ökad tillgång till billig sprit. På senare tid har den
moderata politiken varit oroande. Den har låtit som
ett eko av alkoholindustrin. Därför tycker jag att det
är så viktigt att för kammarens protokoll få läsa in
vad Moderaternas nyvalda gruppledare skriver apropå
alkoholfrågan. Han säger att det är svårt att finna en
enskild faktor som skapar mer ofrihet i Sverige än
just alkohol. Jag välkomnar denna insikt. Den för-
pliktar.
Anf. 153 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag ska inleda med att tacka för ett
bra inlägg med åsikter som jag i huvudsak delar. Det
är inte heller att undra på eftersom Gabriel Romanus
både sakkunskap och hållning i de här frågorna är
välkända.
Om jag i mitt anförande råkade nämna alkoholli-
beraler, så vill jag gärna säga att med det menade jag
naturligtvis inte Gabriel Romanus, utan med det me-
nade jag de på högerkanten som inte känner några
gränser när det gäller att gå vidare med att luckra upp
den alkoholpolitik som vi har haft.
Jag följer noga utvecklingen när det gäller gräns-
handeln, kanske inte minst mot bakgrund av att jag
faktiskt bor i området. Jag ser det här nästan varenda
dag när jag är hemma.
Jag vill inte medverka till att sänka skatterna mer
än vad som är nödvändigt. Jag har tidigare sagt att
den senaste danska sänkningen inte föranleder oss att
gå vidare med några skattesänkningar. Vi ska inte
utesluta vad som kan hända framöver, men jag vill
ändå hålla på att vi ska försöka hålla uppe alkoholpri-
serna i Sverige i så stor utsträckning som är möjligt
mot den här bakgrunden.
Jag fick en konkret fråga, om vi är beredda att
stödja det internationella forskningssamarbetet kring
alkoholpolitiken. Självklart är det så också fortsätt-
ningsvis.
Anf. 154 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag tackar så mycket för statsrådets
vänliga ord. Jag känner mig på intet sätt träffad av
uttrycket alkoholliberaler. Det har jag aldrig gjort.
Jag tackar också för uttalandena om att bereda
motstånd mot alkoholnäringens krav på skattesänk-
ningar så långt som det är möjligt. Jag är också med-
veten om att det till slut kan bli omöjligt, om System-
bolagets försäljning börjar vika till förmån för gräns-
handeln, men så är det ju inte i dag.
Jag vill också tacka för orden om stöd till Världs-
hälsoorganisationen. Som jag sade har Sverige gjort
mycket där, inte minst genom den stora ministerkon-
ferensen 2001. Men i dag är det faktiskt så att arbetet
nästan har avstannat både i Köpenhamn och i Genève
när det gäller den viktiga alkoholfrågan, trots att
WHO så sent som denna vecka i en ny rapport visar
på vilken enorm betydelse alkoholen har för den
globala sjukdoms- och dödlighetsbördan.
Anf. 155 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag skulle bara vilja lägga till också
frågan om alkoholreklamen. Det är naturligtvis för
tidigt att gripa in i en pågående domstolsprocess. Men
jag följer den med mycket stor noggrannhet, därför
att jag tror att om vi skulle släppa fram reklam på en
bredare front på det här området skulle det kunna få
mycket dåliga konsekvenser för folkhälsan framöver.
Det är ju självklart så att de kommersiella intressen
som är aktiva på området ser det här som ett sätt att
öka sin försäljning, och därmed kommer också kon-
sumtionen att öka. Jag följer alltså frågan om alkohol-
reklamen med mycket stor noggrannhet framöver.
Anf. 156 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka även för denna marke-
ring, som jag uppskattar mycket. Jag tror att det kan
visa sig mycket viktigt att vi fortsätter att agera,
självklart efter att den rättsliga prövningen är avgjord.
Fru talman! Jag vill påminna om att redan Tage
Erlander på sin tid som statsminister betecknade
alkoholen som vårt största olösta sociala problem.
Hans uttalande gäller ännu mer i dag. Det ironiska är
att vi i dag vet mer än någonsin om hur alkoholskador
kan förebyggas. Samtidigt tycks det vara svårare än
någonsin att tillämpa de kunskaper som forskningen
har gett oss.
Jag menar inte att vi ska visa uppgivenhet. Det är
klart att det lokala arbetet nu får en ökad vikt. Men
vad jag framför allt har velat fästa uppmärksamheten
på är att det internationella arbetet är viktigare än
någonsin, när de internationella organen hindrar oss
att föra vår politik. Där har regeringen naturligtvis
huvudansvaret. Jag ser fram emot ett fortsatt samar-
bete och stöd härifrån för det arbetet.
Anf. 157 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Det blir mycket tackande här, men jag
vill också tacka Gabriel Romanus för hans anförande.
Jag tycker att det var oerhört bra, och jag känner det
personligen som ett moraliskt stöd i min funktion som
skatteutskottets ordförande. Jag kan försäkra Gabriel
Romanus om att det trots den tidigare enigheten inte
finns någon enighet i Sveriges riksdag, i varje fall inte
när det gäller alkoholbeskattningen. Jag tycker att det
är ett stort problem.
Vi har problem med införselreglerna. Jag tycker
att de är alldeles för - jag vill inte använda ordet
"liberala", för det är fel ord. Man får ta in alldeles för
mycket alkohol. Prispressen är ett annat problem.
Senast i gårdagens tidningar kunde vi läsa om dans-
karnas planer på att sänka sina alkoholskatter. Det är
en följd av att tyskarna har sänkt sina. Så får man
smittoeffekter, och det gäller verkligen att stå emot
det. Då är det bra om vi kan vara så eniga som det
någonsin är möjligt.
Jag tycker också att Gabriel Romanus förde ett
väldigt bra resonemang, eller kanske snarare gjorde
en deklaration, om motståndet mot alkohollobbyister-
na. Låt oss hjälpas åt där.
Anf. 158 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag tackar för Arne Kjörnsbergs ord.
Oavsett hur man använder ordet "liberal" är det inte
socialliberalt att verka för sänkta alkoholskatter eller
ökad införsel av billig alkohol från utlandet.
Jag vet att enigheten här inte är total. Vad jag med
en viss förhoppning ville fästa uppmärksamheten på
var den moderata riksdagsgruppens nya ledare, som i
en artikel i Svenska Dagbladet häromdagen visade
ganska god insikt om att alkoholen är en frihetsberö-
vare för många människor och att man därför när man
diskuterar alkoholpolitik inte ensidigt kan tala om att
man ökar friheten genom att göra alkoholen mera
tillgänglig. Jag vet inte vad detta kommer att leda till
för den moderata politiken, men eftersom jag tror att
regeringen internationellt kan arbeta med större kraft
om man kan säga att man har en enig riksdag bakom
sig, hoppas jag att detta speglar ett begynnande om-
tänkande hos Moderaterna.
Anf. 159 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! För ungefär ett och ett halvt år sedan
var EU:s skattekommissionär Frits Bolkestein i Sve-
rige. Han var egentligen här för förhandlingar med
finansministern, men han hade bett att få träffa hela
skatte- och socialutskottet. Tyvärr kunde jag när jag
hälsade honom välkommen inte säga att en helt enig
riksdag stod bakom den alkoholpolitik vi har. Det
urholkar liksom våra möjligheter att påverka. Som
Gabriel Romanus känner till är ju Bolkestein en ivrig
förespråkare för att alkohol ska betraktas som vilken
annan vara som helst, chips, potatis, kyckling eller
vad det kan vara. Den traditionen har vi inte haft i
Sverige, och jag hoppas att vi kan fortsätta med det.
Jag är mycket engagerad i detta, inte bara i de
skattetekniska frågorna utan i grundfrågan. Det var
med väldigt stor glädje jag hörde Gabriel Romanus,
och jag ser fram emot att också i fortsättningen få
samarbeta om de här frågorna med väldigt öppet
sinne.
Anf. 160 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag ser fram emot ett sådant samar-
bete.
Moderata samlingspartiet befinner sig i dag i en
besvärlig analysperiod, och man ska inte strö salt i
såren. Men jag tycker ändå att man kan konstatera att
om det på senare år har funnits vissa populistiska
inslag i den moderata politiken har de i varje fall inte
belönats av väljarna. Det tycker jag är ett hälsotecken.
I övrigt vill jag inte ge mig in i någon debatt om val-
resultatet.
Jag konstaterar bara att vi icke har kunnat se att
man tjänar något på att tala för billigare alkohol, ökad
tillgänglighet, om att få dricka på krogen dygnet runt
och så vidare. Det ser jag som ett hälsotecken, och vi
behöver hälsotecken. Den dominerande bilden är trots
allt att våra alkoholproblem med all sannolikhet
kommer att öka, när vi har tvingats sänka skatterna
och släppa in ett stort privat och kommersiellt alko-
holintresse.
Anf. 161 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att hälsa statsrådet
Morgan Johansson välkommen till riksdagen och
önska honom lycka till i det nya uppdraget.
Familjefrågorna har en central ställning i Krist-
demokraternas politiska arbete. Dels handlar det om
synen på familjens, oavsett hur denna ser ut, oersätt-
liga ställning och uppgift i samhället, dels handlar det
om utformningen av familjestödet. Jag och vi krist-
demokrater kommer att fortsätta arbetet med att hitta
de modeller som vi, tillsammans med många barnfa-
miljer, tror skapar de bästa förutsättningarna för val-
frihet och mångfald.
Barnperspektivet - det har nämnts tidigare i de-
batten under eftermiddagen - måste i alla de frågor
som rör barn vara vägledande. Detta torde för oss alla
i denna kammare vara en självklarhet, men tyvärr är
verkligheten i dag en annan. I dag har vi av det nya
statsrådet fått veta att i en kommande handlingsplan
som rör barn och ungdomar ska barnperspektivet
särskilt lyftas fram.
Det börjar bli dags att uppvärdera föräldrarollen.
Det kan ske bland annat genom att tillgängliggöra
föräldrautbildning och familjerådgivning. I dag är
väntetiderna till familjerådgivningen oacceptabelt
långa. Det duger inte att tvingas vänta i flera månader
för att få professionell hjälp när behovet är akut.
Bristerna inom detta område understryks av FN:s
barnkommitté, som i ett uttalande rekommenderat
Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgiv-
ning. Jag vill också i sammanhanget särskilt fram-
hålla de enastående ensamstående föräldrarnas situa-
tion. I dagens Sverige utgör de en mycket utsatt grupp
både socialt och ekonomiskt.
Fru talman! I en SKOP-undersökning från sep-
tember i år redovisades det svenska folkets syn på
finansieringen av barnomsorgen. 1 171 personer
mellan 18 och 84 år svarade på frågan "Bör man ge
ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna
sin barnomsorg på annat sätt än genom offentligt
finansierad barnomsorg?". Hela 75 % svarade ja på
frågan, och mest positiv till detta var åldersgruppen
18 till 34 år. Det finns andra, liknande undersökning-
ar som genomförts med liknande resultat. Socialde-
mokraterna tycks trots detta helt bortse från vad som
kommer till uttryck i dessa och liknande undersök-
ningar.
Behovet av en familjepolitisk plattform är i dag
akut. Det familjepolitiska system som har byggts upp
genom åren har flera brister ur såväl valfrihetssyn-
vinkel som fördelningspolitisk synvinkel. Fördel-
ningspolitiskt brister systemet därför att barnom-
sorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Som exempel kan nämnas att
föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situa-
tion kvinnan eller mannen har innan de får barn. Om-
vänt blir den högre för redan välavlönade familjer.
Maxtaxan är ett annat exempel på detta.
Vi kristdemokrater lägger fram flera olika förslag
som syftar till att föräldrar ska ha en helt annan möj-
lighet att själva bestämma över sin vardag än vad som
i dag är möjligt. Den lagstadgade rätten till tjänstle-
dighet, hel- eller deltid, när man blir förälder bör
förlängas från ett och ett halvt år till tre år. Möjlighe-
ten att kombinera arbetsliv och föräldraskap bör bli
bättre.
Vi föreslår ett barnomsorgskonto på 80 000 kr per
barn mellan ett och tre år. Maxtaxan inom förskole-
verksamheten ska vara kvar men innehålla fler steg,
till exempel en deltidstaxa. Vi vill höja ersättningsni-
vån i föräldraförsäkringen till 90 %, och taket höjs så
att minst 90 % av alla heltidsarbetande omfattas fullt
ut av försäkringen.
Fru talman! Barngrupper på långt över 20 barn
och vistelsetider på 50 timmar i veckan, treåringar
som är stressade, föräldrar med en känsla av att inte
räcka till och förskollärare som blir sjuka på grund av
de hårda arbetsvillkoren, det är bilder ur den svenska
barnomsorgen 2002.
I Svenska Dagbladet den 3 november kunde man
läsa att nytillträdda förskoleministern Lena Hallen-
gren efterlyste uppror av dagens föräldrar. Är det
månne kravet på att ha någonting att säga med anled-
ning av att vara nyligen utsedd minister som får hen-
ne att efterlysa någonting som pågår fullt ut i hela
landet i dag?
För ett par veckor sedan träffade en representant
från varje parti, inklusive Socialdemokraterna, här i
riksdagen föräldrar som verkligen gjorde uppror. De
uttryckte sin oro och förtvivlan, bland annat över
alltför stora barngrupper och för lite personal. Vad
säger den nytillträdda ministern till dessa föräldrar?
Det hade varit mer intressant att ta del av i denna
artikel. Nu är hon inte i kammaren, men min för-
hoppning är att vi kan få svaret längre fram. Jag har
sett ministrar komma och gå. Jag har nu fått förtroen-
det att göra mina andra period i riksdagen, och den
här frågan har diskuterats många gånger. Jag har hört
utfästelser och löften, men ingenting har hänt.
Vi kristdemokrater lägger fram förslag om att
Skolverket ska få i uppdrag att ge nationella riktlinjer
till hur stora barngrupperna ska vara. Kan Socialde-
mokraterna ställa upp på det? Det är kommunerna
som ska sätta upp taket, men riktlinjerna ska vara
nationella. Kan Socialdemokraterna tänka sig att den
arbetsmiljölagstiftning som vi har i dag även ska
omfatta barnen inom förskolan? Vi kristdemokrater
lägger fram ett sådant förslag.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att det
behövs en rad nya åtgärder för att man ska kunna
erbjuda en förskoleverksamhet som utgår från barnen
och är till för barnen men som också ger föräldrarna
möjlighet att välja.
Anf. 162 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Långkalsongens betydelse för ohälsan
i Sverige vore ju ett intressant område. Men, fru tal-
man, jag har valt det område som gjorde att jag enga-
gerade mig i politiken i allmänhet och i Centerpartiet
i synnerhet, nämligen familjernas situation.
Centerpartiet har länge arbetat för att öka föräld-
rarnas självbestämmande, att ge bättre möjligheter att
kombinera familj och yrkesliv och att föräldrar och
barn ska få mer tid tillsammans.
Därför är det med sorg som jag har sett maxtaxans
effekter när barnomsorgen runtom i Sverige pressas
så att väggarna bågnar. Personalen har oacceptabel
arbetssituation med både för stora grupper och för lite
tid för vart och ett av barnen. Vi har små barn som
lider av stress, och vi har föräldrar som lämnar barnen
allt längre tider, och detta för att regeringen tror att
det är dess uppgift att styra hur familjerna ska ordna
sina liv.
När magen börjar växa och man planerar baby-
rummet och går i väg och köper barnvagnen så är det
inte för att fylla barnomsorgen med barn. Om Morgan
Johansson hade varit kvar här hade han kunnat funde-
ra på det också. Det finns ju en annan drivkraft som
gör att man vill bli förälder. Det är ju det största som
man får vara med om här i livet.
Jag vill se att båda föräldrarna ska kunna dela på
ansvaret både för barnen och för yrkesarbetet och att
själva kunna planera hur de vill ordna sin barnom-
sorg. Det kanske blir mindre arbetstid under några år
och kortare omsorgstider, eller också är det andra
lösningar som passar just deras familj bäst. Men då
måste vi ge föräldrarna valmöjligheter ekonomiskt
men också genom att se till att det finns bra barnom-
sorg och att attityderna till föräldraskapet ändras.
När mitt första barn var på väg för snart 16 år se-
dan fanns det hela tiden en stark önskan om att vi
båda skulle vara en stor del av barnets vardag, att
vara de som tog hand om, fostrade och delade både
glädje och bekymmer. Den önskan avtog inte med att
barn två, tre eller fyra anlände. Den förstärktes snara-
re. Jag vill påstå att det är ytterst få familjer som
verkligen har möjlighet att göra ett eget val i dag,
både av sociala och av ekonomiska skäl men också
beroende på samhällets attityder.
Det är säkert i all välmening som regeringen har
valt att satsa så stora pengar på att barn ska in många
timmar i barnomsorgen. Det är säkert också i all väl-
mening som man har satsat miljarder på de familjer
som redan har en bra ekonomi i stället för att ge en
bättre levnadsstandard till dem som lever i hem som
definieras som fattiga av Rädda Barnen. Det är säkert
också i all välmening som lagar har stiftats som
kommunerna sedan ska verkställa men utan tillräck-
ligt med pengar. För det kan väl inte vara så att man
inte har varit medveten om de effekter som reformer-
na får när de kommer ut i kommunerna? Det kan
också vara så illa att allt bara var valfläsk som nu har
surnat.
Utgångspunkterna för Centerpartiets familjepoli-
tik är alla barns behov av trygghet. Barn måste mötas
av respekt, känna tillit och uppleva gemenskap. Det
är i familjen som barnen får sin grund och där normer
och värderingar tar form.
När man tar beslut som rör föräldrars och barns
situation måste det bottna i insikten om hur viktiga
föräldrarna är för att uppfylla detta. Den trygghet som
kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar ger kan inte
ersättas med vare sig statliga reformer eller kommu-
nal omsorg.
Därför har vi olika förslag som ger bättre ekono-
miska förutsättningar, bland annat sänkta skatter för
dem som har lägst inkomster, höjda barnbidrag för de
små barnen och en höjning av golvet i föräldraförsäk-
ringen, allt för att ge ökat ekonomiskt utrymme. Vi
vill också förlänga och utöka rätten att gå ned i ar-
betstid. Detta tillsammans med våra ekonomiska
förslag ger ökade valmöjligheter.
Barn och arbete måste gå att kombinera. Det finns
många barn som älskar att gå till sitt dagis. Och det är
också många föräldrar som trivs med utmaningarna
på jobbet. Man ska inte behöva välja det ena eller det
andra, barn eller arbete. Småbarnstiden får inte vara
ett hinder för att förvärvsarbeta. Därför måste det till
en annan syn i samhället för att åstadkomma ett barn-
vänligt arbetsliv. Det kan vi göra med rätt signaler
från Sveriges riksdag men också med krav på nä-
ringslivet och med lagstiftning som innebär stärkt
anställningsskydd.
Centerpartiets familjepolitik handlar inte enbart
om föräldrars situation och ekonomi. Det allra vikti-
gaste är våra barns rätt till sina föräldrar. Vi måste ge
barn och föräldrar tid. För det är tid som krävs för att
orka vara en bra förälder.
Med möjligheten att forma sitt liv medan barnen
är små är mycket vunnet. Tryggare barn mår nämli-
gen mycket bättre. De orkar också med skolan och
står stabilare genom hela livet. Det handlar för både
barnen och hela Sverige om ett vinna-vinna-koncept.
Om vi nu hade haft vår familjeminister här hade
jag kunnat fråga om det är politikerna som är experter
på varje enskilt barn eller om det är föräldrarna. Jag
får ställa den frågan vid ett annat tillfälle och hoppas
att få svar.
Anf. 163 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag får börja med att ställa en fråga
till Annika Qarlsson. Hennes inlägg ledde in på väl-
digt mycket av de tankegångar som Kristdemokrater-
na driver och har drivit i många år. Centerpartiet har
tillsammans med Kristdemokraterna drivit detta ända
fram till sommaren 2002. Då hände någonting. Min
fråga till Annika Qarlsson är: Hur tänker Annika
Qarlsson kring frågan att ge föräldrarna en verklig
valfrihet, även de föräldrar som i dag inte får del av
den offentliga barnomsorgens skattemedel? Hur tän-
ker Centerpartiet efter Almedalen i juli 2002?
Anf. 164 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Tanken med det upplägg som vi nu
har är att vi i samhället i dag ser stora sociala och
regionala klyftor. En av dessa klyftor skulle öka om
vi gör ytterligare skillnader, att antingen är barn väl-
digt långa tider i barnomsorgen eller är enbart hem-
ma. Detta handlar om att vi måste ge möjligheter för
alla barn att få mer tid med sina föräldrar.
Det handlar också om de barn som redan är inne i
barnomsorgen i dag. Vi måste stimulera deras föräld-
rar att se att det finns en möjlighet att göra ett annat
val. Det förslag som Kristdemokraterna lägger riktar
sig enbart till de barn som har föräldrar helt och hållet
hemma. Jag tycker det är viktigt att vi riktar oss till
alla barn så att de ska få mer tid med sina föräldrar.
Anf. 165 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Vi måste göra ett förtydligande här,
Annika Qarlsson. Kristdemokraterna lägger ett för-
slag som ger till dem som i dag inte på något sätt tar
del av några offentliga medel samtidigt som vi be-
håller maxtaxan. Vi har gjort det valet. Nu måste jag
be Annika Qarlsson läsa på. I Centerpartiets föränd-
ring - kovändning kallar jag det för - ökar man klyf-
torna. Där läggs skillnaderna in. Föräldrar som i dag
väljer att vara hemma med sina barn eller att lägga sin
arbetstid på ett annat sätt och ordna sin barnomsorg
på ett annat sätt ska också ha rätt till medel som man
betalat in via skattsedeln. Det har Centerpartiet tyckt i
många år, men plötsligt är den gruppen inte så viktig
längre för Centerpartiet. Jag tycker inte att Annika
Qarlsson har svarat mig.
Anf. 166 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag tycker också att den gruppen för-
äldrar är viktig. Men jag vill inte skilja ut den som en
enda grupp. Jag vill rikta vår politik så att den rör alla
barn.
När jag fick mina barn valde jag och min man att
dela på föräldraledigheten och båda gå ned i arbetstid.
Men vi gjorde också valet att båda två finnas med och
ha kvar våra arbeten. Den linje som vi driver i vår
familjepolitik förstärker dessa bitar. Med den skulle
jag haft möjlighet att gå ned längre i arbetstid och
också vara ledig längre utan att tappa kontakten med
mitt arbete och mitt yrke. Den biten har vi inte haft
med förut. Det är också enormt viktigt. Vi måste
också se att vi alla måste finnas med i arbetslivet och
ha den kompetensen.
Anf. 167 Monica Green (S)
Fru talman! Av debattinlägget innan förstår man
anledningen till att det inte fanns ett gemensamt bor-
gerligt alternativ som kunde ställa upp i valet. Det
förstår man av att höra diskussionen.
Jag vill börja mitt anförande med att ge en bo-
nusnyhet. Födelsetalen fortsätter att gå upp. Antalet
födda barn i Sverige de första tre kvartalen var 4 %
högre än motsvarande period förra året. Trenden med
de låga födelsetalen har alltså brutits. Det tycker jag
är jättebra. Det är siffror som vi i dag har fått från
SCB.
Jag tror att det är en följd av den goda barnpolitik
som vi har i Sverige. Sverige bedriver en barnvänlig
politik. Maxtaxa, fler vuxna i skolan och höjt barnbi-
drag är några exempel på bra barnpolitik.
Men det finns barn som inte har det bra. Alla barn
har det inte bra i Sverige i dag. Så länge det finns
otrygga, hotade, gömda och mobbade barn kan vi inte
vara stolta eller nöjda. Vi lever i en välfärdsstat, visst.
Jämfört med många andra länder har barnen det bra.
Men det är också oerhört tufft att växa upp, att vara
barn.
Många gånger kan uppväxtvillkoren kännas job-
biga för den kommande generationen. Vi måste låta
barn få vara barn och få lära sig i sin egen takt. De
ska få känna nyfikenhet och glädje, drömma och leka.
Tyvärr finns det många andra krafter i samhället.
Kommersialismen är en sådan kraft som är oerhört
stark och ökar trycket på barn och ungdomar. Att små
flickor ska ha stringtrosor är bara ett exempel på vad
kommersialismen åstadkommit i en tyvärr alltmer
sexualiserad värld. Anorexia är ett annat uttryck för
den press som unga flickor måste utstå.
Ett annat stort problem är drogmissbruk och att
ungdomar faktiskt super ihjäl sig på svartsprit eller
hembränd sprit. Detta kan vi från samhällets sida
aldrig acceptera eller stå tysta och se på.
Trots att man i Sverige i genomsnitt faktiskt
dricker mindre än i andra länder är de alkoholrelate-
rade skadeverkningarna ett av våra stora folkhäl-
soproblem. Det har vi redan diskuterat i dag. Alko-
holkonsumtionen ökar bland 16-24-åringar. Enligt
flera undersökningar av ungdomars alkohol- och
drogvanor har alkoholkonsumtionen ökat från början
av 90-talet för att fortsätta att öka.
Ett exempel som vi hört om den senaste tiden är
en 13-årig flicka som spritförgiftats i Årjäng genom
att dricka sig medvetslös på hembränt och coca cola.
Hon hade 5 % i blodet när hon kom till sjukhuset. En
16-årig pojke i Nordmark dör i alkoholförgiftning
efter att ha druckit hembränd sprit på en ungdomsfest.
Detta kan vi inte acceptera. Vi kan inte stå vid sidan
om och titta på.
Vi måste börja på ett mycket tidigt stadium med
det förebyggande arbetet. Vi måste ge drogfria alter-
nativ och drogfria miljöer för våra barn och ungdo-
mar. Vi måste följa barnkonventionen på alla områ-
den och se till att den följs vid alla beslut som fattas.
Detta är ett sådant område.
Vi måste satsa på föreningslivet. Alla barn har rätt
till en rik fritid och självfallet också en bra skola.
Barn ska få ha en stimulerande och aktiv fritid med
kultur, idrott, lek och äventyr - under loven men
också under veckorna sommar och vinter - oberoende
av föräldrarnas inkomster. Det är oerhört viktigt att
barnen får den möjligheten oavsett föräldrarnas eko-
nomi.
Dessutom ska vi se till att barn inte dras in i
drogmissbruk eller att de ska behöva utstå föräldrar
med alkoholproblem och där misshandel förekom-
mer. Barnen är i riskzonen att själva hamna där sena-
re.
Mitt förslag är att vi ska se till att föreningar och
ideella organisationer har möjlighet att jobba till-
sammans med fritidsgårdar med förebyggande arbe-
ten i bostadsområden. Vi ska också se till att barn och
ungdomar får inflytande och en reell möjlighet till
demokrati precis som det står i barnkonventionen. Vi
ska se till att barn och ungdomar får vara med och
påverka sin egen fritid, sitt eget skolarbete och till
och med vara med och planera skolvägen.
Anf. 168 Kerstin Engle (S)
Fru talman! Vi hoppar här mellan de olika ämne-
na. Jag tänker gå tillbaka till narkotikafrågan, efter-
som jag tycker det är en så viktig fråga.
Narkotikamissbruket har blivit ett växande pro-
blem. En kultur av större tolerans har utvecklats, och
tillgängligheten har ökat. Med all kraft måste vi stå
emot dem som förespråkar ett liberalt synsätt. Uttryck
som partydroger och lättare droger använder vi gans-
ka lättvindigt. Uttrycket partydroger ger ett intryck av
något häftigt och festligt. Lättare droger, vad är det?
Narkotika, oavsett vilken sort det är, är en livsfarlig
drog och måste bekämpas.
Arbetet med den nationella handlingsplan för nar-
kotika som Socialdemokraterna har lagt fram måste
nu fortsätta med intensifierad kraft. Björn Fries sam-
ordnar olika myndigheters arbete och bedriver opini-
onsarbete.
Det är också mycket glädjande att vi nu dessutom
fått en minister med särskilt ansvar för dessa viktiga
frågor.
I missbrukets spår följer kriminalitet, sociala tra-
gedier och förstörda liv. Alltfler ungdomar prövar
narkotika och vet var man får tag på droger. Våra
erfarenheter visar att det förebyggande arbetet aldrig
får upphöra. Vare sig det gäller information till ung-
domar om skadeverkningar av rökning, alkohol eller
narkotika måste det pågå ett kontinuerligt arbete. Ute
i kommunerna är det lätt att dra ned på det förebyg-
gande arbetet när man brottas med budgeten för det
kommande året. Förebyggande insatser ger bespa-
ringar först på sikt.
Den förstärkta socialtjänst som vi hört om tidigare
i dag välkomnas.
De som nu fastnat i missbruk måste få en profes-
sionell vård och behandling. I tider av ekonomiska
åtstramningar har det varit alltför lätt att dra ned på
institutionsvården. Gravt missbruk kan sällan be-
handlas i öppenvård.
I en professionell behandling ingår också att pla-
nera för livet utan droger. Här krävs en mycket bättre
samordning mellan olika myndigheter. Det handlar
om den fortsatta rehabiliteringen till utbildning och
arbete. Det handlar också om rätten till en egen bo-
stad. Det handlar om rätten till stöd för de anhöriga.
Många anhöriga vittnar om en alltför tung börda av
att stå ensamma och utlämnade med att ta hand om
sina ungdomar i brist på långsiktig planering och
samarbete mellan myndigheterna i rehabiliteringen.
För några år sedan gjordes en stor satsning på an-
höriga. Den gången handlade det om anhöriga som
tog hand om svårt sjuka i hemmet. Nu är det dags för
en satsning på anhöriga till narkotikamissbrukare.
Att komma till rätta med missbruk är ett krävande,
tålamodsprövande och långsiktigt arbete. Man får
aldrig ge upp. Alla måste få möjlighet och chanser,
mer än en gång.
Det är många år sedan vi kom överens om att
missbruk är en sjukdom. Sjukdom ska behandlas av
professionellt utbildad personal enligt vetenskap och
beprövad erfarenhet. Därför måste vi fortsätta fokuse-
ringen på att få till stånd en specialistutbildning i
missbrukarvård och att satsa på forskning och utvär-
dering av vård och behandling.
Fru talman! Inflödet av narkotika över Sveriges
gränser ökar. För oss som bor i Sydsverige gör när-
heten till kontinenten att tillgängligheten till narkotika
blir större. Tullen gör stora insatser vid Öresunds-
bron, men det räcker inte. De första sex månaderna
2002 gjorde tullen drygt 1 800 beslag av narkotika-
och dopningspreparat, en ökning med 11 % sedan
förra året. Hälften av alla narkotikabeslag görs i Skå-
ne.
Det handlar också om våra gemensamma attityder
och synsätt. Här har den svenska regeringen en stor
uppgift i det internationella samarbetet. Inte minst
gäller det samarbetet mellan Sverige och Danmark.
I Köpenhamn finns området Christiania. Det före-
visas för turister som en idyll och fristad där man
lever som en enda stor familj. Samtidigt pågår en
öppen handel med droger. Detta är inte längre bara
Danmarks ensak. Många ungdomar från Sydsverige
som prövat narkotika har skaffat den just i Christia-
nia. Glädjande nog kunde vi i förra veckan läsa att
den danska polisen återigen gjort en razzia i Christia-
nia. Men de stora beslag av narkotika som då gjordes
förskräcker. 100 kilo hasch och tio anhållna blev
facit. Det finns alltså en ambition att stoppa
haschhandeln i Christiania. Men det borde vara en
gemensam angelägenhet för både den svenska och
den danska regeringen att Christiania stängs.
Fru talman! Tillsammans måste vi nu fortsätta
kampen mot narkotikan på alla plan - internationellt,
nationellt och ute i kommuner och landsting.
Anf. 169 Marita Aronson (Fp)
Fru talman! Jag har under många år arbetat med
barn till missbrukare och sett deras utsatthet och för-
äldrarnas kämpande mot sitt drogmissbruk. Jag ska ta
två exempel.
Eva, fem år, fick kväll efter kväll passa sina små-
syskon när mamma var ute på sina missbruksrundor
och kom tillbaka mycket berusad. Hon har för mig
beskrivit sin rädsla, oro och ensamma gråt därhemma.
Karin, sju år, gick tillsammans med sin syster ofta
ut och vandrade runt i kvarteret på kvällarna medan
mamma och pappa festade runt och bråkade. De or-
kade inte vara hemma. Först kanske bortåt midnatt
när det hade lugnat ned sig kunde de gå hem.
Det var två exempel på barn i missbrukarmiljöer.
Antalet barn som får denna start i livet ökar just
nu. Det gör det därför att totalkonsumtionen av alko-
hol och narkotika ökar i samhället. I dag har vi en
ökning som oroar mig mycket.
Ökningen gäller både alkohol och narkotika, så-
som flera har beskrivit. Gabriel Romanus från Folk-
partiet berättade om det alldeles nyss. Speciellt be-
kymrar det mig att det är så många unga som konsu-
merar sådana enorma mängder alkohol. Det kan
handla om 12-13-åringar, och startar man med så
mycket alkohol när man är så liten är man ganska
snart alkoholist. Om jag skulle börja dricka jätte-
mycket nu skulle det ta lång tid innan jag blev alko-
holist, men så är det inte när man är så ung.
Konsekvenserna är bekymmersamma. Ungdo-
marna kan få hjärnskador om de dricker och komma
in i en social misär, vilket flera har talat om förut. Vi
vet också att det handlar mycket om langargäng som
måste sprängas. Vi kunde läsa i pressen häromdagen
att när ett langargäng hade sprängts så hade också
kriminalitet och våld minskat betydligt i den staden.
Det behövs mer information, kanske fler poliser,
fler socialarbetare med engagemang, fler behand-
lingshem - listan kan göras lång.
Nyligen har jag tagit del av en del vetenskapliga
artiklar från Oslo universitet om gravida unga miss-
brukare som har missbrukat heroin, amfetamin, can-
nabis, bensodiazepiner och alkohol. Barnen visade
abstinensbesvär när de föddes och fick bestående
skador långt upp i förskoleåldern. Jag har själv sett
liknande skador på barn vars mammor missbrukat
alkohol, men skadorna av narkotika är kanske svårare
ändå.
Vad vi ser när det gäller barn som skadas av dro-
ger och alkohol i vårt samhälle är toppen av ett is-
berg. Det är viktigt att åtgärder sätts in och behand-
ling ges till mödrarna på ett tidigt stadium. Skadade
barn skulle inte behöva födas om vi hade resurser att
verkligen möta de här mammorna på rätt sätt.
Jag har motionerat om införandet av en lag om
tvångsvård för gravida missbrukare just för att kunna
skydda fostret när mammorna inte kan sluta att miss-
bruka, vilket är svårt för en del mammor.
Vi har beräknat kostnaden för ett barn som föds
med skador av alkohol till 8 miljoner upp till 18 års
ålder. Om man jämför med ett vanligt friskt barn,
som kostar ungefär 800 000 kr, ser man att det finns
mycket pengar att spara på att ha förebyggande vård.
På missbruket följer också våld och kriminalitet,
vilket flera redan har påpekat. Våldshandlingar och
kriminalitet utförs ofta när man har brukat droger och
alkohol, och denna kriminalitet ökar. Som någon sade
måste ju dessa personer få ihop pengar till sina dro-
ger, och då måste de utföra mängder med olika kri-
minella handlingar.
Jag tycker att Morgan Johanssons budskap var
väldigt positivt, men vi hoppas att det nu inte bara
blir ord utan också handling. Jag känner att här finns
jättemycket att göra.
Det är inte bara i storstäderna som alkohol och
narkotika ökar utan också på mindre orter. Vi har fått
flera exempel de senaste veckorna på att det just på
småorterna finns mycket narkotika ute, och naturligt-
vis även alkohol.
Här behövs samarbete mellan kommun, landsting
och sjukvård liksom samarbete på EU-nivå och på
internationell nivå. Vi behöver också samarbete över
partigränserna.
Höga kostnader har vi i kommunerna av behand-
ling och placering när missbrukarna ska rehabiliteras
eller när barn ska omhändertas. Det är jättekostnader
som vi kunde undvika, men framför allt kunde vi
undvika det mänskliga lidandet. Låt oss hjälpas åt
över partigränserna för barnens skull!
Vi hoppas nu att statsrådet Morgan Johansson tar
flera initiativ i den här frågan. En början kunde vara
att införa en lag om tvångsvård för gravida missbru-
kare för att undvika just att skadade barn föds. Är
statsrådet beredd att arbeta för en sådan lag?
Anf. 170 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Som svar på den konkreta frågan får
jag lov att säga att jag måste titta mer på förutsätt-
ningarna och problematiken innan jag kan lämna
besked.
Men jag vill ändå ta upp en tråd i det som Marita
Aronson talade om, nämligen frågan om hur narkoti-
kan tar sig från de stora städerna ut till de mindre. Jag
är uppväxt i Ängelholm i nordvästra Skåne på 80-
talet. Jag måste säga att under 80-talet fanns det näs-
tan inte någon i min uppväxtgeneration som faktiskt
kom i kontakt med narkotika på den lilla orten, trots
att det bara är tre mil till Helsingborg som ligger
väldigt nära kontinenten och man skulle kunna tro
det. Men i dag ser vi att narkotika är någonting som
har blivit ett växande problem också på de mindre
orterna. Det är inte bara Ängelholm utan det är Klip-
pan, Åstorp och andra mindre orter hemma i Skåne.
Det är därför vi tar det här initiativet. Jag vill säga
att det görs väldigt mycket nu mot bakgrund av de
325 miljoner kronor som vi satsat i den aktionsplan
som Björn Fries har att genomdriva. Effekterna av det
arbetet kommer vi att se under kommande år.
Anf. 171 Marita Aronson (Fp)
Fru talman! Jag tackar för att statsrådet är engage-
rad i frågan. Jag tror att vi alla partier tillsammans
kan hjälpas åt. Jag tycker att jag hör så mycket posi-
tivt i denna kammare i kväll att jag hoppas att detta
ska kunna bli ett startskott för ett gott samarbete över
gränserna med alkohol- och narkotikafrågan framför
allt vad gäller ungdomar.
Anf. 172 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! År 2004 kommer 7½ % av antalet
sysselsatta att vara sjukskrivna, det vill säga knappt
70 % av befolkningen mellan 20 och 64 år kommer
att vara i arbete med nuvarande utveckling.
Jag vill se den stigande ohälsan som en kraftfull
signal om att Sverige mår allt sämre. Detta menar jag
har pågått de senaste 30 åren då institutionstänkandet
successivt gjort sitt intåg.
Fru talman! Folkhemmet har under dessa år blivit
en folkinstitution. När den egna kraften inte räcker till
förlitar man sig på institutionen. När den egna eko-
nomin urholkas av höga skatter på arbete och boende,
när man inte längre kan råda över och besluta om sin
vardag utan alltför många måste förlita sig på olika
institutioner eller på olika bidrag för att klara sig mår
man inte bra.
Det är denna samhällsutveckling som måste vän-
das, och därför vill jag uppmana till att låta bereda
förslag där valfriheten och mångfalden ökar, där
tryggheten omformas så att bidrag växlas mot sänkta
skatter, där trygghetssystemen inte låser oss inne i
trygghetens burar.
Fru talman! Det jag hör är: "Jag kan nog klara nå-
got annat på heltid, men då måste jag byta arbetsgiva-
re, och då blir jag sist in, först ut, det vill jag inte
riskera."
Det är synd att Hans Karlsson, som är ansvarigt
statsråd i frågan inte är här i kammaren så att jag kan
få höra hans syn på detta citat.
De offentliga arbetsgivarna, som har de högsta
sjuktalen, har också tillfälligt sysselsättningsstöd med
sänkt arbetsgivaravgift vid nyanställningar, fastän
regeringen flaggar för att arbetsgivare med hög sjuk-
frånvaro ska ha högre avgifter. Man vill alltså under-
lätta anställningar i de arbetsmiljöer som har bland
den högsta sjukfrånvaron därför att där behövs fler
anställda. Vad säger Socialdemokraterna om detta?
Riskerar vi inte att få fler sjukskrivna?
Detta dubbla budskap gör att jag tvivlar på rege-
ringens vilja och förmåga.
Däremot är sjukskrivningarna klart mindre hos
privata arbetsgivare inom den offentliga sektorn.
Vore det då inte bättre att fatta beslut om att låta
privata alternativa driftsformer växa fram i offentlig
sektor än att bibehålla monopolet? Då blir det bättre
både för patienter och personal.
Därutöver måste möjligheterna till vård och reha-
bilitering förstärkas. Detta sker genom en offentligt
finansierad hälsoförsäkring, genom en nationell vård-
garanti, genom ökade resurser till försäkringskassorna
för fler handläggare och för köp av vård i syfte att
minska sjukskrivningarna.
Så kallad second opinion sker redan nu av annan
läkare och ofta tillsammans med sjukgymnaster och
arbetsterapeuter då man värderar arbetsförmågan. Om
behandlande läkare och second opinion-läkaren
kommer till olika slutsats om arbetsförmågan över-
klagar patienten detta, och under några år pågår en
tvist om vem som har rätt som tar all energi. Rehabi-
literingen blir lidande. Därför är jag mycket tveksam
till detta.
Nyligen har man visat att 74 % av läkarintygen
saknar tillräcklig information för att försäkringskas-
san ska kunna bedöma patientens rätt till sjukpenning.
Sämst av alla var företagshälsovården som nu lyfts
fram som den som har kunskap om arbetsplatsen och
vet vad arbetet ställer för krav. Därför tror jag att
bättre utbildning i försäkringsmedicin är mer angelä-
get än second opinion.
Det är en annan syn vi behöver på ohälsan och
utanförskapet. Det är ett annat regelverk. Det är inga
fler hälsobokslut. Det är inget exklusivt ansvar för
arbetsgivaren, det är den förda politikens ansvar.
Hos arbetsgivaren, stor eller liten, finns oftast be-
gränsade möjligheter till andra arbetsuppgifter, varför
omplaceringar ofta riskerar att bli ett misslyckande
eller inte uppfattas som acceptabla för dem det berör.
Fru talman! Det jag hör är: Det är inte sjukskriv-
ning i sig som är ett hinder för rehabilitering utan det
faktum att man är anställd och har en arbetsgivare
som hindrar en mer mångsidig rehabilitering.
För att rehabiliteringen ska bli framgångsrik ford-
ras alltså kunskap om arbetsmarknaden i stort. Då
ökar förutsättningen att hitta andra lämpliga arbeten
som inte finns hos den ordinarie arbetsgivaren. Denna
kompetens har inte försäkringskassan, men väl ar-
betsförmedlingen.
Samarbetet dem emellan förhindras dock många
gånger av olika regelverk, så att arbetsförmedlingen
inte har ansvar så länge sjukskrivning pågår, än mind-
re om sjukbidrag beviljats. Då står man inte till ar-
betsmarknadens förfogande. Det är inte konstigt att
sjukbidrag permanentas.
Det måste bli lättare att byta arbetsgivare och pro-
va arbeten hos olika arbetsgivare. Nuvarande trygghet
är så trygg att den blir fängslande, inte kreativ och
utvecklande.
Mot denna bakgrund menar jag att försäkrings-
kassan och arbetsförmedlingen måste få ett gemen-
samt regelverk som kompletterar varandras kompe-
tenser. Sjukpenning och arbetslöshetsersättning borde
omformas till en rehabiliterings- och omställningsför-
säkring och omfatta insatser som behövs för att åter-
gång till arbete ska kunna ske, oavsett om arbetshind-
ret utgörs av sjukdom eller annan icke medicinsk
orsak.
Det är emellertid en långsiktig process och därför
måste denna förändring komma till stånd så fort som
möjligt. I avvaktan på detta måste man överväga fler
karensdagar och se över ersättningsnivåerna i försäk-
ringssystemen.
Fru talman! Det är inte konstigt att ohälsan ökar
alltmer. Det konstiga är att man fortsätter permanenta
ett system som förstärker utvecklingen.
Anf. 173 Linnéa Darell (Fp)
Fru talman! Det finns många revor i det svenska
välfärdsnätet. Konsekvenserna av sjukskrivningarna
och ohälsotalen ger ännu fler. De frånvarotal som vi
har i dag är frånvarotal som i slutet av 1980-talet
bedömdes som helt orimliga, men nu är de överträf-
fade.
Det ekonomiska tillskott som krävs tränger ut an-
gelägna reformer ur statsbudgeten. Drabbade männi-
skor far illa. Risken att efter lång sjukskrivning slås ut
från arbetsmarknaden är betydande. Den framtida
arbetskraftsförsörjningen försvåras. Mest drabbade är
anställda inom kommuner och landsting. Där har
sjukskrivningarna ökat snabbast.
Riksförsäkringsverkets undersökningar visar att
stressrelaterade sjukdomar ökar mer än traditionella
sjukdomar. Alltfler människor i Sverige mår dåligt.
Grunden finner man ofta i en känsla av vanmakt. Det
är allvarligt nog att stora delar av den vuxna befolk-
ningen lever med oro och ångest. Än allvarligare är
att denna oro överförs till våra barn och ungdomar.
Otrygga vuxna kan självklart inte alltid orka vara
starka och konsekventa föräldrar eller starka och
trygga lärare, stark förskolepersonal och så vidare.
Det handlingsprogram mot ohälsa som Folkpartiet
föreslår har en stor bredd, och det är nödvändigt ef-
tersom ökningen av de psykosociala diagnoserna har
sin förklaring i både privatliv och arbetsliv. Ett pro-
gram för att bryta den pågående utvecklingen behöver
ha två huvuddelar, dels de förebyggande insatserna
att ge fler möjlighet att räcka till, dels snabbare vård
för dem som ändå blir sjuka.
Regeringens mål är att halvera sjukskrivningarna
fram till 2008. RFV visade häromveckan att med
nuvarande åtgärdsförslag kommer sjukskrivningarna i
stället för att minska med 50 % att öka med 36 % till
2008. Arbetsmarknadsministern, som inte är här nu,
svarade enligt nyhetsrapporteringen att RFV:s beräk-
ningar beror på att regeringen inte tillräckligt tydlig-
gjort de skarpa förslagen. Möjligen kan det bero på
att de skarpa förslagen till stor del fortfarande saknas.
Kanske jag och Folkpartiet kan bjuda på några ur vår
motion.
En rehabiliteringsgaranti ska förenas med krav på
att senast efter åtta veckors sjukskrivning ska en två-
läkarbedömning göras. Att delta i föreskriven rehabi-
litering ska vara en skyldighet. Att utebli utan giltig
orsak ska betyda att sjukpenningen minskas. En reha-
biliteringsplan måste upprättas tillsammans med
patienten. Arbetsgivare som inte fullgör sin skyldig-
het får betala en förseningsavgift, och arbetsgivaren
får kanske också betala för en rehabiliteringsutred-
ning som utförs av annan. Rehabiliteringsgarantin ska
också säkerställa att planen verkligen sätts i verket
senast inom en månad. En sådan garanti innebär att
den enskilde har rätt till de insatser man har kommit
överens om.
Förstärkningen av försäkringskassorna måste ock-
så omfatta utrymme för en ökad rehabiliteringsverk-
samhet. Vi från Folkpartiet föreslår att anslaget till
försäkringskassorna ökar med 500 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslår.
Det behövs rejäla tag för att få bort köer och
flaskhalsar i vården. De viktigaste åtgärderna är fi-
nansiell samordning mellan försäkringskassorna och
vården liksom i socialtjänst och arbetsmarknadsmyn-
dighet. Lokalt och regionalt samarbete måste bli till-
låtet inom en av riksdagen angiven ekonomisk ram.
Det är helt obegripligt varför regeringen inte vill ge
klartecken till utvärderat goda exempel. Här kunde
man verkligen ha kommit med ett skarpt förslag.
Den nationella vårdgarantin bör återinföras och
omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar.
Vissa områden inom sjukvården är eftersatta, och
i det här sammanhanget är bristerna inom psykiatrin
allvarligast. När det gäller långtidssjukskrivna med
psykosociala diagnoser måste sjukvården kunna ge
behandling snabbt och på rätt sätt. Särskilt viktigt är
det att ge snabb hjälp till unga människor med psy-
kiska problem.
Arbetsgivaransvaret för att förebygga ohälsa,
sjukdom, arbetsskador och självklart också ansvaret
för rehabilitering måste understrykas. Inte minst gäl-
ler det de politikerstyrda arbetsgivarna, som uppen-
barligen är allra sämst på att ta ansvar för sin perso-
nal.
Det kan finnas många sätt att göra förändringar
kring avgifter och arbetsgivaransvar. En del av dem
kan säkert vara bra. Men vissa förändringar kan leda
till att en del människor blir helt utestängda från möj-
ligheterna att få ett jobb beroende på att de misstänks
kunna bli ofta sjuka. Det kan gälla funktionshindrade.
Det kan gälla personer med svag hälsa.
Det får inte bli så att vi för att komma till rätta
med problemen i dag skapar nya problem i morgon.
Anf. 174 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Efter åtta år med en socialdemokra-
tisk regering är nästan var sjätte svensk mellan 18 och
65 år kort- eller långtidssjukskriven eller förtidspen-
sionerad. Det är kvinnorna som är de stora förlorarna.
Deras sjukdagar har fördubblats under den gångna
femårsperioden. Två tredjedelar av de långtidssjuk-
skrivna är just kvinnor.
Den snabbaste ökningen ser vi bland de yngsta på
arbetsmarknaden, det vill säga 16-29-åringar. De
drabbas ofta av stressrelaterade sjukdomar. Nu är det
inte en halv miljon sjuka som ska skuldbeläggas utan
ansvaret vilar naturligtvis i första hand på den passiva
regering som låtit utvecklingen skena.
I valrörelsen talade Göran Persson om att "pressa
tillbaka" sjukfrånvaron på samma sätt som man har
"pressat tillbaka" arbetslösheten. När minskad ar-
betslöshet i hög grad har bytts till just sjukskrivningar
kan man undra till vilka nya statistikkolumner de
höga ohälsotalen ska pressas tillbaka. Vissa vallöften
oroar mer än de lugnar. Mitt i tricksandet med statis-
tik handlar det om utsatta människor.
Kostnaderna för ohälsan ökar med 25 miljoner
kronor varje dag och beräknas i år bli ofattbara 120
miljarder kronor. Kostnadernas nivå och ökningstakt
är alarmerande, och de hotar stora delar av den ge-
mensamma välfärden. Men allvarligast är ändå den
mänskliga sidan. Ett samhälle där så många männi-
skor stannar hemma en vanlig vardag på grund av
sjukdom, förtidspension, undersysselsättning eller
arbetslöshet är ett i ordets rätta bemärkelse sjukt sam-
hälle.
Vad är då regeringens förklaring till den katastro-
fala situationen? Jo, här har det handlat om att ensi-
digt peka på arbetsmiljön. Det är också den enda
förklaringen som det nya statsrådet Hans Karlsson
har haft att bidra med när han har fått ansvaret för att
vända utvecklingen. Visst handlar det i hög grad om
arbetsmiljön, men varför har det hänt så lite under de
åtta regeringsåren?
Statsministern sade för några timmar sedan i talar-
stolen att den offentliga sektorn inte är någon möns-
terarbetsgivare. Nej, förvisso inte! Men trots den
insikten generar sig regeringen inte för att motarbeta
de alternativ som finns, exempelvis inom vården, och
som bevisligen kan uppvisa en arbetsmiljö med lägre
sjuktal än vad som gäller i den offentliga vården.
Ett exempel på hur allvarligt det är är att drygt
40 % av alla sjukskrivna är kvinnor inom verksam-
heter som vård, omsorg och skola. Här har regeringen
och de många s-styrda landstingen och kommunerna
ett ansvar som de inte har levt upp till.
Fru talman! Det satsas enorma resurser på att göra
den fysiska arbetsmiljön bättre, säkrare och trivsam-
mare. Arbetsolycksfallen minskar, och det allmänna
hälsoläget förbättras i befolkningen. Ändå ökar från-
varon från dessa säkrare och trivsammare arbetsplat-
ser dramatiskt. Det visar på att något är enögt i den
aktuella debatten och i regeringens problemanalys när
allt fokus riktas mot den del av livet som är yrkesar-
bete. Merparten av vår tid ägnar vi människor åt and-
ra delar av livet. Var finns då helhetssynen i regering-
ens politik?
Vi kristdemokrater har en bredare syn på orsaker-
na till ohälsan. Det handlar om människors totala
livssituation, om den tid vi tillbringar i hemmet, på
fritiden och på arbetsplatsen. Allt bildar den helhet
som berör vårt totala välbefinnande. Stress, och i dess
förlängning utbrändhet, uppstår oftast i den konflikt
som inte minst småbarnsföräldrar upplever mellan
arbetsliv och privatliv. Det låga barnafödandet är en
varningssignal om svårigheten att förena den viktiga
föräldrarollen med en krävande yrkesroll. Den svå-
righeten är påtaglig för de flesta föräldrar i dag. Där-
för måste familjepolitiken utformas så att föräldrarna
får en större makt över sina liv. Det har vi alldeles
nyss debatterat här i kammaren.
Den negativa utvecklingen när det gäller hälsota-
len inleddes redan 1997. Först nu kommer regeringen
med sitt elvapunktsprogram, som även om det ge-
nomförs fullt ut knappast räcker för att vända utveck-
lingen. Nu krävs en politik som ser till människors
totala livssituation. För att hindra att akuta sjukdoms-
tillstånd leder till långtidssjukskrivningar och förtids-
pensioneringar krävs en snabb och aktiv rehabilite-
ring. LO, TCO och SACO har nu, precis som vi
kristdemokrater, krävt en ny rehabiliteringsförsäk-
ring. Men i den frågan är regeringen också passiv.
Insatserna behöver samordnas. Trots riksdagens
tydliga krav på samordnade och kraftfulla insatser
kommer inga andra signaler från regeringen än att
man ensidigt fokuserar på arbetsmiljöfrågorna.
Prognosen ser dyster ut. Den pekar på att kostna-
derna för sjukskrivningarna kommer att öka med
36 % fram till år 2008. Det finns alarmerande siffror,
som vi har fått i dag, om utvecklingen då det gäller
förtidspensioneringar. Om man tittar på en rullande
tolvmånadersperiod från denna tid 2001 till i dag ser
man att det är 10 000 personer i åldrarna 16-39 år,
alltså under 40 år, som har förtidspensionerats. 190
personer i veckan, unga människor som har hela livet
framför sig, har drabbats av denna fruktansvärda
livssituation. De sjuka och de förtidspensionerade ska
inte skuldbeläggas. Ansvaret vilar på en regering som
är passiv i de här frågorna.
Anf. 175 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! I början av förra mandatperioden be-
gärde vi i Centerpartiet en särskild debatt med anled-
ning av de redan då skenande kostnaderna inom sjuk-
försäkringsområdet. Efter den särskilda debatten för
snart fyra år sedan har denna galopperande ökning
fortsatt, utan att regeringen vidtagit några riktigt
kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med detta
mycket stora problem. Problemet är inte bara de stora
samhällsekonomiska kostnaderna utan framför allt
det lidande alla de personer upplever som inte får
hjälp i den sjukdomssituation de befinner sig, som
inte får möjlighet till snabb rehabilitering. De får
genom detta en försämrad livskvalitet.
Kostnaderna inom socialförsäkringsområdet har
på bara några års tid fördubblats, och de åtgärder som
regeringen vidtagit är att sätta till utredningar, som
när de är klara ändå inte lett till några åtgärder. Sven
Brus talade om elvapunktsprogrammet, men inte ens i
det programmet finns några skarpa förslag. Att ut-
vecklingen inom socialförsäkringsområdet är en oer-
hört viktig fråga förstod vi i dag på förmiddagen när
vi lyssnade på partiledardebatten. Jag tror att samtliga
partiledare talade om ohälsan och de skenande kost-
naderna inom det området.
Under perioden 1997-2002 ökade antalet indivi-
der som under maj månad erhållit sjukpenning, reha-
biliterings- eller arbetsskadeersättning med 107 %.
Den totala sjukfrånvaron, inklusive karensdagar,
sjuklönedagar och sjukpenningdagar, motsvarade ca
400 000 årsarbeten år 2001. Det är nästan lika många
årsarbeten som har försvunnit på grund av förtidspen-
sionering eller sjukbidrag. Det innebär att ca 14 % av
befolkningen i arbetsför ålder finns utanför arbets-
marknaden.
Fru talman! Centerpartiet har i en partimotion fö-
reslagit krafttag för att öka rehabiliteringen. Det är
bra att regeringen har satt upp samma mål som vi
redan tidigare har satt upp, nämligen att halvera sjuk-
skrivningarna fram till 2008.
Vi har också satt upp som delmål att minska sjuk-
skrivningarna med 20 % till 2004 och med 40 % till
2006. För att nå dessa mål har vi föreslagit ett paket
som sammantaget definierar ett nytt kontrakt av rät-
tigheter och skyldigheter mellan den sjukskrivne,
försäkringskassan/vården och arbetsgivaren. Det
innefattar bland annat
· sammanslagning av sjuk- och arbetsskadeförsäk-
ringen till en sjuk- och rehabiliteringsförsäkring,
· en rehabiliteringsgaranti finansierad genom ökade
anslag till försäkringskassorna och en finansiell
samordning som består av
· tvåläkarintyg för förlängd sjukskrivning efter 30
dagar,
· preliminär rehabiliteringsplan inom sex veckor
efter sjukskrivningen,
· individuell rehabiliteringsplan och tillgång till
rehabiliteringslots inom tre månader efter sjuk-
skrivningen och
· ett nytt differentierat arbetsgivarinträde i sjukför-
säkringen som relaterar ansvaret till arbetsgiva-
rens storlek.
Allt detta kan man se utförligare i vår motion.
När vi begärde den särskilda debatten hade vi fem
särskilda förslag som vi då lyfte fram som viktiga.
Jag kan upprepa dem, för det känns som att man
behöver återkomma till detta med jämna mellanrum.
För det första: Det behövs ekonomiska incitament
för arbetsgivarna att få bukt med stressrelaterade
sjukdomar. Det är viktigt att arbetsgivarna tar sitt
ansvar. Det ska löna sig för arbetsgivarna att ta hand
om sin personal, och det ska straffa sig att inte bry sig
om stressproblematiken.
För det andra: Man ska ha makt över sin egen ar-
betssituation. Man måste få vara med och planera sin
egen arbetstid. Framför allt för kvinnor inom offentlig
verksamhet är det möjligheten att själv påverka sin
arbetstid. På många arbetsplatser har man infört
"tvättstugescheman". Man borde se till att göra det på
flera ställen. På de arbetsplatser där man är med och
påverkar sin arbetssituation är man mycket mindre
sjuk.
För det tredje: Det är viktigt att den förändring
som sker inom arbetsmarknaden gör det möjligt att få
kompetensutvecklas i sina arbeten. Där har vi också
haft förslag om skattesubvention på individuella
kompetenskonton. Det skulle vara viktigt att komma
till skott med detta.
För det fjärde: Man måste ge tydliga direktiv till
försäkringskassorna men också skicka med pengar för
att arbeta mer med rehabilitering.
För det femte: Satsa på finansiell samordning. Där
har Centerpartiet varit pådrivande. Vi har varit över-
ens i fyra partier, men vi har ändå inte sett förslag på
riksdagens bord. Det är viktigt att det inte dröjer yt-
terligare med detta.
Det är också viktigt att se till att de som är egenfö-
retagare får större trygghet i sina arbeten och att soci-
alförsäkringssystemen är så utvecklade att de inte
missgynnar dem.
Vi behöver en ny socialförsäkringsreform. Det är
viktigt att vi utreder detta. Den ska vara långsiktig
och innehålla aktiviteter. Den ska vara förutsägbar,
enhetlig och tydlig.
Hälsa är en förutsättning för välfärd. Företagshäl-
sovården har en stor betydelse i detta. Det är viktigt
att vi börjar tidigare med friskvård. Börja redan i
skolan! Vi måste satsa mer på ämnet idrott och hälsa
för att våra barn ska lära sig att äta rätt och röra sig
rätt och genom det vara bättre rustade att ta sig ut på
arbetsmarknaden.
Anf. 176 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Det är sorgligt tomt i salen. Statsrå-
den har gått hem. Men jag ska försöka ändå.
Innan jag kom in i riksdagen arbetade jag på möd-
ravårdscentralerna, barnavårdscentralerna och ung-
domsmottagningen i Borlänge. Jag är psykolog till
yrket, och jag fick se mycket av alkohol, misshandel,
sexuella övergrepp, ensamhet och barn och ungdomar
som tog ansvar långt över vad de hade ålder för att
göra. Jag sade en gång: Nu tror jag att jag måste gå en
kurs och lära mig blunda, för nu vill jag inte se mer.
Om jag såg visste jag inte var jag skulle göra av det.
I stället för att blunda kastade jag mig in i politi-
ken. Jag var i både kommunfullmäktige och lands-
tinget, där jag började 1988.
Strax innan jag kom in i landstinget var jag på en
konferens om arbetsmiljö. Jag trodde att den skulle
handla om tunga lyft, men det gjorde den inte. Den
handlade om omorganisationer ledda uppifrån. Så fort
jag kom in i landstinget började omorganisationerna.
Då var jag med om Dalamodellen, det vill säga när
man började med köp och sälj i stället för anslagsgiv-
ning. Det var stora nedskärningar som man kallade
för strukturomvandlingar. Då sade jag: Det här är
allvarligt. Det här kommer att hämna sig. Och i dag
kan jag säga: Vad var det jag sade?
Så kom jag in i riksdagen, och det blev en stor be-
svikelse. Förut hade jag varit med om att kommuner
och landsting slogs om vem som inte skulle betala.
Och i riksdagen säger man: Det här är inte riksdagens
område. Det här är inte regeringens område. Det är
landstingens och kommunernas.
Förra mandatperioden satt jag i socialförsäkrings-
utskottet, en skola som alla borde gå i. Det var myck-
et nyttigt. Det tror jag att jag kommer att ha nytta av i
hela mitt liv. I början av den mandatperioden började
varningssignaler komma, försiktigt och lite darrande:
Människor är sjuka, och så blir de långtidssjukskriv-
na. Vad är det här? Den som först slog larm högt och
tydligt, som jag blev riktigt medveten om, var Pen-
sionsforum: När demografin ser ut som den gör och
människor vill gå i pension före 60 års ålder och
många blir förtidspensionerade, hur ska det då gå
med pensionerna? Så småningom började det pratas
högt om att långtidssjukskrivningar kostar enormt
mycket pengar. Då blev man lite förvirrad. Miljöpar-
tiet konstaterade med förvåning hur yrvakna och
förskräckta många, inklusive regering och riksförsäk-
ringsverk, var över fenomenet ohälsa. Man började
förstå att saker och ting hänger ihop.
Miljöpartiet har alltid hävdat att det finns en hel-
het och att saker och ting hänger ihop. Det är min
förhoppning att riksdagen ska börja se det mer, så att
man inte så ensidigt ser på ett utskott i taget och bara
säger: Det här är inte mitt bord eller det här är justi-
tieministerns område.
Nu är inte socialministern här, men vore han här
skulle jag säga till honom: Stressa inte ihjäl dina
medarbetare och underordnade! Jag tänker på alla de
här punkterna - jag kommer inte ihåg hur många det
var. Det handlade om att förnya sjukvårdens organi-
sation, förstärka primärvården och se över rekryte-
ringen. Sedan har vi också elvapunktsprogrammet.
Det är mycket lovvärt och bra, men ni spränger er,
och ni kommer att bli sjukskrivna, skulle jag ha sagt
till Lars Engqvist om han hade varit här. Ta hjälp av
alla de fantastiska resurser som finns ute i landet, i
kommuner, i landsting, på vårdcentraler, på arbets-
platser och bland sjukskrivna! Ta hjälp av försäk-
ringskassorna, för de kan det här. De vet hur man ska
göra, och de vill, men de hinner inte. Här finns guld
att hämta, och man får helheten på kuppen, underifrån
och inte ovanifrån. Det gäller att inte förstöra det man
har utan använda sig av det. Jag blir rädd att man i
den här yrvakenheten tar till repressiva åtgärder som
straff, tal om att det fuskas, karensdagar och så vida-
re.
Enligt Miljöpartiets sätt att se är de skenande
sjukskrivningarna ett tecken på ett samhälle som är i
olag. Vi blir allt mer stressade över alla val vi ska
göra när det gäller el, telefon och så vidare. Tack och
lov har flera här i kammaren pratat om barn. Ingrid
Burman talade om barnkonsekvensanalyser, och jag
vill tillägga att en barnbilaga till budgeten vore önsk-
värd.
I fjol svarade jag på en skrivelse som handlade om
förverkligande av bankonventionen - nu blir jag lite
stressad för jag ser att tiden håller på att ta slut, men
jag pratar färdigt. Där står det: I den ekonomiska
obalans som rådde under 1990-talet var det nödvän-
digt att begränsa de offentliga utgifterna. Detta drab-
bade bland annat ett antal verksamheter helt eller
delvis riktade till barn. Inte minst skars förebyggande
verksamheter ned, med resultat att trycket ökat på-
tagligt på verksamheter som arbetar med behandlande
verksamhet, exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin
och vård inom socialtjänsten.
Jag tyckte nästan att det var konstigt att det stod
så i en skrivelse där man pratade om hur man ska
förverkliga barnkonventionen, men det var ju bra att
det stod i alla fall.
Om vi inte satsar aktivt på våra barn nu är vi så
illa ute att ni kanske också får lust att blunda. Då går
hela samhället åt pipsvängen. Då blir det ännu mer
sjukskrivningar och ett sammanbrott, skulle jag vilja
säga. Detta är alltså allvarligt.
Nu är inte heller statsrådet Morgan Johansson här,
men han sade att välfärdsstaten ska upprättas. Det
kanske kostar en slant, men det lönar sig, sade han.
Så måste vi också resonera. Och jag hoppas på att få
hjälp av Morgan Johansson med att övertyga fi-
nansutskottet om att det är så vi måste resonera. Jag
talade med Morgan Johansson förut och bad honom
läsa i protokollet i morgon om just det här.
Anf. 177 Anneli Särnblad Stoors (S)
Fru talman! Jag vill liksom många andra belysa
situationen inom vård- och omsorgssektorn när det
gäller personalen.
Stress och utbrändhet har blivit 2000-talets stora
fråga inom vården och omsorgen och ohälsotalen
mest när det gäller kvinnor. Många som jobbar inom
vården tycker att arbetet är roligt, men de är mindre
nöjda med förutsättningarna. Vårdpersonalen känner
sig ofta inte uppskattad och inte trygg med sin arbets-
situation. Många gånger har de fått höra att de tillhör
den tärande sektorn. Vem blir glad av det?
Den stress som många upplever när de inte har
den tid för vårdtagaren som de önskar gör att alltfler
känner otillfredsställelse med sitt jobb. Under 90-
talets besparingar fick personalen uppleva stora ned-
dragningar. Mer ansvar och mindre antal medarbetare
gjorde att förutsättningarna för att utföra jobbet blev
mycket tuffa. De ohälsotal som vi ser i dag borde inte
vara överraskande för någon, med tanke på de föränd-
ringar som har skett i den här sektorn.
Fler medarbetare som kan ge värme och omtanke
och har tid att sätta sig ned och lyssna och trösta den
äldre eller den sjuka är vad man ropar efter i kommu-
ner och landsting. Om vi inte lyckas med att få bättre
arbetsvillkor kommer de som jobbar inom vården och
omsorgen att lämna sina jobb, och några ambassadö-
rer för denna sektor blir de inte.
Det handlar om att skapa bra löner i de kvinno-
dominerade yrkena. De som arbetar måste själva få
inflytande över sina arbetstider och känna påverkan-
smöjligheter, och heltid måste bli en rättighet och
deltid en möjlighet.
Den offentliga sektorn ska bli en mönsterarbetsgi-
vare, och vi på central nivå har ett stort ansvar för att
se till att statusen höjs. Om vi inte lyckas med det
kommer ett stort orosmoln över oss, eftersom rekryte-
ringsbehovet som vi står inför är enormt. På omvård-
nadsprogrammet står var fjärde plats i dag tom. Det är
en varningssignal som vi politiker på alla nivåer ska
ta till oss, så att dessa yrken blir populära igen.
Flera studier visar att arbetsgivarna inom vården
och omsorgen har betydande och växande svårigheter
med att rekrytera personal med rätt kompetens. Störst
är rekryteringsbehovet när det gäller sjuksköterskor,
sjukgymnaster med flera. Och det är i dag ett tillta-
gande problem med att hitta utbildade undersköter-
skor.
Det är inte bra om vi går en framtid till mötes där
vi har mer outbildad personal. Det sänker förtroendet
för vården och statusen på yrkena ännu mer. I bud-
getpropositionen har vi satsningar på kommuner och
landsting, men när ekonomin tillåter bör detta område
vara prioriterat. För det som kommuner och landsting
behöver är fler anställda med rätt kompetens.
Försöksverksamheten inom arbetsmarknadspoliti-
ken, som syftar till att minska kommunernas brist på
behörig baspersonal inom vården och omsorgen, är en
del av regeringens satsning på att skapa bättre förut-
sättningar för kompetensförsörjningen inom denna
sektor.
Fru talman! Mot bakgrund av detta är det oerhört
viktigt att en handlingsplan verkligen blir av när det
gäller att jobba med denna så viktiga fråga och att
riksdagen, landstingen och kommunerna och andra
aktörer arbetar tillsammans, så att vi går en positiv
framtid till mötes på detta område.
Anf. 178 Göte Wahlström (S)
Fru talman! Under dagens partiledardebatt fördes
en diskussion om de växande ohälsotalen. Vi har
även under kvällens diskussioner hört frågan komma
upp. Även om det i retoriken framkom att det var
olika syn på hur situationen borde hanteras fanns det
en gemensam uppfattning om hur komplex situatio-
nen egentligen är. De sjukförskrivningar som i dag
görs av läkare har en bredd som man inte har sett
tidigare. Vid en hearing som socialförsäkringsutskot-
tet genomförde under våren konstaterades att de nya
sjukdomsbilder som läkare ställs inför saknar de
enkla läkemetoderna.
Läkarnas egen organisation framförde sin oro
över de nya sjukdomsbilder - utbrändhet, elöver-
känslighet, amalgamförgiftning med mera - som
framkommer och där diagnoserna och därigenom
behandlingsmetoderna många gånger är oprövade.
Ofta är det fråga om sjukdomsbilder som vuxit fram
under lång tid och där den sjuke i ett sent stadium tar
kontakt med sjukvården.
En viktig åtgärd för att förändra situationen är
därför att minska inflödet av nya sjukskrivningar
genom ett bra förebyggande arbete. Detta kan, precis
som sades i partiledardebatten, ske på många olika
sätt. Jag vill belysa det genom att här ta upp det före-
byggande arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna,
ute i arbetslivet.
Genom den förändrade syn på arbetslivet och på
arbetslivets villkor som blev en effekt av det tidiga
90-talet kom medbestämmandet och de anställdas
delaktighet i arbetsprocesser att bli en tredjehandsfrå-
ga. Ytterligare en effekt av detta blev att skyddsom-
budens arbete med förebyggande hälsoarbete tonades
ned.
De signaler om en gryende ohälsa som kunde ses
ute i arbetslagen stannade upp, och åtgärder uteblev -
åtgärder som ofta med enkla medel kunde sättas in
för att förhindra eventuella framtida sjukskrivningar.
Bland de fackliga organisationerna ses i dag de
många och ofta långa sjukskrivningarna som en ef-
fekt av ett dåligt förebyggande arbetsmiljöarbete.
Utifrån de underlag som gällde vid uppbyggnaden
av den skyddsorganisation som blev en effekt av 60-
och 70-talen lär det i dag saknas tiotusentals
skyddsombud. Inom Landsorganisationen, LO, finns
det i dag ca 60 000 skyddsombud. Trots detta sägs det
att ett mycket stort antal skyddsombud saknas ute.
Flera av LO-förbunden påtalar också problem vad
gäller de regionala skyddsombudens möjligheter att
följa upp verksamheten vid de många små arbetsplat-
ser som finns - skyddsombud som informerar om
hälsorisker och som instruerar för att undvika framti-
da skador och ohälsa.
Fru talman! För att återigen få en skyddsorganisa-
tion som kan vara den spets som behövs för att mini-
mera den arbetsrelaterade ohälsan kan riksdag och
regering göra några små men strategiskt viktiga åt-
gärder:
· Man kan tillse att den "status" återskapas som
skyddsombuden tidigare hade, att skyddsombuden
ses som en tillgång på arbetsplatsen - inte, som
blev fallet under 90-talet, som en belastning vad
gäller produktionen.
· Man kan tillse att medel avsätts för att ge
skyddsombuden en utbildning som tar fasta på så-
väl dagens som framtidens eventuella ohälsoris-
ker.
Även om vi redan i dagens lagstiftning ger ut-
rymme för en mer offensiv hållning i arbetsmiljöar-
betet är signaler från riksdag och regering, tillsam-
mans med medel för utbildning, den stimulans som
arbetsmarknadens parter behöver.
I regeringens så kallade elvapunktsprogram mot
ohälsa finns det många bra förslag exempelvis vad
gäller medel till den regionala skyddsombudsorgani-
sationen. Detta är en viktig signal som jag upplever
bör kompletteras med åtgärder för att också lyfta fram
den lokala verksamheten i arbetet.
Anf. 179 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! Göte Wahlström nämnde inte med ett
enda ord något om en åtgärd som Socialdemokraterna
tidigare egentligen har varit överens med oss om,
nämligen att införa finansiell samordning för att sam-
ordna alla resurser kring den personal som ändå finns
utanför arbetsmarknaden för att snabbare få dessa
människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Jag undrar om Göte Wahlström vet när det förslag
kommer från regeringen som socialutskottet tidigare
har beställt. Det var ju fyra partier som var överens
om att införa finansiell samordning på en mycket
bredare front än som tidigare gjorts. Man vet genom
den utvärdering som gjorts att det är till nytta och till
gagn för de personer som får möjligheten att delta i
detta.
Anf. 180 Göte Wahlström (S)
Fru talman! Något tidsschema från regeringens
sida har jag inte att delge Birgitta Carlsson i den här
frågan. Värdet av att hitta samordnngsmöjligheter
mellan de olika intressenter som finns på området är
viktigt. Det vet också Birgitta Carlsson utifrån det
arbete som vi tillsammans bedriver i socialförsäk-
ringsutskottet för att förbättra situationen och komma
till rätta med ohälsotalen. Något datum, en formell
tidsangivelse från regeringens sida, har jag alltså inte
att tillgå och att ge information om.
Anf. 181 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! En annan fråga som också är viktig
och som många väntar att få svar på gäller följande.
Vi har ju i dag ett arbetsgivarinträde på 14 dagar.
Många småföretagare med en eller få anställda upp-
lever det som väldigt betungande. Oftast gäller det
företag inom tjänstesektorn som kan ha haft oturen att
drabbas av att både en och två är sjukskrivna utan att
få någon intäkt från de personerna. I stället blir det
enbart kostnader.
Ser ni över detta och kommer med förslag om att
underlätta för småföretagen när det gäller möjlighe-
terna att fullt ut klara ut sin situation? Många företa-
gare har faktiskt gått i konkurs på grund av ökade
kostnader genom arbetsgivarinträdet - kostnader som
är betungande särskilt för småföretag.
Anf. 182 Göte Wahlström (S)
Fru talman! Birgitta Carlsson oroade sig i ett tidi-
gare inlägg över de utredningar som regeringen har
tillsatt och som ska hantera och se över situationen. I
en av utredningarna - Jan Rydhs utredning - talas det
mycket om just frågeställningar kring arbetsgivarin-
trädet och arbetsgivarperioden.
Utifrån de här utredningarna jobbar nu regeringen,
och förslag kommer att läggas fram. Naturligen blir
programmet, kan jag tänka mig, lite sinkat genom
ministerbyte och ny organisation i Regeringskansliet.
Men vi kan säkert snart förvänta oss att få se de skar-
pa förslag från regeringen som tidigare efterlysts
också på det här området. Men, som sagt, jag har i
dag ingen tidsplan att delge Birgitta Carlsson.
Anf. 183 Sven Brus (Kd)
Fru talman! I mitt anförande här pekade jag på
den ensidiga analys som jag upplever att Socialde-
mokraterna har när det gäller ohälsofrågorna.
I sitt anförande tog Göte Wahlström upp ett vis-
serligen mycket viktigt perspektiv - den fysiska ar-
betsmiljön, betydelsen av att ha trygga arbetsmiljöer,
skyddsombudens viktiga uppgift och så vidare. Jag
vill inte på något sätt förringa detta men noterar åter-
igen en ensidig fokusering, ett spår som både ansva-
rig minister och nu Göte Wahlström så att säga kör på
området.
Finns det ändå inte anledning för Socialdemokra-
terna att fundera över de höga ohälsotalen, som ju
inte kan bero enbart på den fysiska arbetsmiljön?
Antalet arbetsolycksfall minskar faktiskt, och det
allmänna hälsoläget förbättras. Ändå uteblir alltfler
människor från dessa i och för sig tryggare och säkra-
re arbetsplatser.
Anf. 184 Göte Wahlström (S)
Fru talman! Först får jag väl hälsa Sven Brus väl-
kommen till socialförsäkringsutskottet. När han väl
har varit med på några sammanträden där kommer
han säkert att märka att vi väldigt brett diskuterar just
de frågeställningar som tas upp vad gäller ohälsota-
len. Det gjorde vi inte minst på den hearing som jag
själv åberopat i mitt anförande. Vi tittade då på
komplexiteten i den bild som finns ute. Läkarna oroas
just av situationen med de diffusa bilder som man får
- nya sjukdomsbilder som man inte har tillräcklig
forskning om och en rad nya infallsvinklar kring hur
man ska hantera de här frågeställningarna.
Att på sex minuter i den allmänpolitiska debatten
gå igenom hela den lista med åtgärder som diskuteras
från mitt partis sida och från regeringens sida är en
omöjlighet. Sven Brus kommer säkert att få del av
detta i socialförsäkringsutskottets arbete fortsätt-
ningsvis.
Anf. 185 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Jag är väl medveten om begräsningen
till sex minuter, och jag har själv problem med att
hinna med det som jag skulle vilja säga.
Jag noterar det som en positiv signal från Göte
Wahlström att vi i fortsättningen ska vidga den här
debatten. Jag tror att den enda lösningen för att kom-
ma till rätta med den dramatiska utveckling som vi
ser i dag är att anlägga ett bredare perspektiv, inse att
den ohälsoexplosion som vi upplever i dag har med
arbetsmiljöerna att göra, men den har också med
människans hela livssituation att göra.
Anf. 186 Göte Wahlström (S)
Fru talman! Jag tackar för det inlägget, för det vi-
sar en mycket stor öppenhet, och den är viktig. Det är
en öppenhet som vi inte kände av i den valrörelse
som vi har bakom oss. Det ska jag i och för sig inte
klandra Sven Brus och hans parti för. Men man var
beredd att gå in i en majoritet där ett parti hela tiden
pratar om skattesänkningar och om mindre medel för
att vidta åtgärder på det här viktiga området.
Anf. 187 Inger Nordlander (S)
Fru talman! Jag tänker tala om attityder till ålder.
Riv ålderstrappan och bygg en rulltrappa!
Åldras gör vi hela livet, och därför är "Riv ålder-
strappan och bygg en rulltrappa" en väldigt symbo-
lisk rubrik för mig. Den bild jag vill att ni ska se
framför er är en trappa som går uppåt hela tiden och
inte en trappa som bryts av på mitten och snabbt går
[BBnedåt. Varför blev det en rulltrappa? Det beror myck-
et på tidens tempo.
Det är också en jämställdhetsfråga, som jag ser
det. Arbetsmarknadens hierarkiska uppbyggnad pas-
sar inte kvinnors sätt att arbeta. Det mesta av obetalt
arbete och ansvar ligger fortfarande på kvinnorna.
Där går utvecklingen alldeles för sakta. Kvinnor lever
längre och behöver därmed mer vård och omsorg ju
äldre de blir.
Jag roade mig med att slå upp i synonymordbo-
ken. Där slog jag upp orden gammal och ung. Gam-
mal likställdes med åldrig, gammalmodig, omodern,
begagnad, fossil med mera. Ung likställdes med ung-
domlig, färsk, omogen, oerfaren, oprövad med mera.
Ja, vad säger man? Det bästa är väl att blanda och ge,
se ung som djärv och gammal som erfaren.
I vårt land är vi väldigt fixerade vid den kronolo-
giska åldern. I många fall, för att inte säga i alla, gör
det mera skada än nytta. För cirka tio år sedan var
ung arbetskraft inte längre attraktiv vid anställningar.
Det var något nytt i modern arbetsmarknadshistoria.
Många talade om hinder, och alla minns väl den om-
talade proppen Orvar, det vill säga 40-talisterna som
proppade till arbetsmarknaden. Nu kan man säga att
det har vänt 180 grader. Nu är proppen Orvar attrak-
tiv. Nu gäller det att få de äldre och erfarna att stanna
längre i arbetet. Attityder arbetar långsamt, men
verklighetens krav gör att man snabbt kan ändra in-
ställning.
Fru talman! Den grupp som jag vill tala om är 60-
plussare, som jag själv. Pensionär är för mig ingen
titel utan ett ekonomiskt system som ger trygghet på
äldre dagar. Alltså är vi som närmar oss pensionsål-
dern eller är pensionärer ingen homogen grupp, utan
vi är i allra högsta grad enskilda individer med både
olika intressen och erfarenhet. Man blir så att säga
mer unik med åren.
Jag skulle vilja peka på några möjligheter till at-
titydförändringar.
Sluta kategorisera människor efter ålder. Här har
bland annat massmedier en stor roll. Vi är inte pro-
duktiva före och efter en viss åldersgräns. Som jag ser
det finns det inget bäst-före-datum.
Det är också en jämställdhetsfråga, för vi har en
starkt segregerad arbetsmarknad. Status för välfärds-
arbetande kvinnor måste höjas genom rättvis lön, som
bildar förebilder för kommande generationer.
I stället för att se 55-plussare och 60-plussare som
kommande problem i försörjningshänseende måste vi
snarast få en positiv bild av dessa kunniga aktiva
människor. Vi måste mycket mer lyfta fram frivillig-
heten till ett fortsatt verksamt liv.
Vi vet genom många utredningar vilka insatser
som krävs i framtiden i arbetslivet, främst inom väl-
färdsområdet, service, vård och omsorg. Fler männi-
skor behövs i arbete för att kunna möta de krav som
ställs. Det är viktiga frågor, men det känns mest som
problem, särskilt för kvinnor i vårdsektorn som ser
fram emot sin ledighet, som är lika med frihet för
dem. De kan se höjd pensionsålder som ett dubbelt
hot: först ett längre arbetsliv och sedan kanske vård-
brist på äldre dagar. Det finns också många som har
mycket kraft kvar och som vill ägna sig åt någonting
som känns meningsfullt, inte bara inom privatliv och
förströelseaktiviteter. Det är här flexibiliteten och
frivilligheten kommer in.
Lyft fram all den erfarenhet och kunskap som
finns bland 55- och 60-plussare.
Fru talman! Tänk om vi fick välja fritt utan att
tänka på försörjningen. Jag kan jobba politiskt, jag
kan utbilda mig vidare, jag kan ta ett nytt jobb som
stimulerar, vara till stöd och förebild för yngre perso-
ner.
Tänk att få jobba på egna villkor vad gäller både
arbetssätt, tempo och egen vald tid.
Tänk att kunna få se fram emot en stimulerande
framtid även som 60-plussare.
Vad samhället kan göra är att lyfta bort praktiska
hinder. Mitt drömscenario är en flexibel framtid efter
egna val, för alla åldrar.
Tack, fru talman! Det här var en pigg 60-plussare
som jungfrutalade.
Anf. 188 Bo Könberg (Fp)
Fru talman! En socialliberal välfärdspolitik byg-
ger på en god sjukvård och äldreomsorg, på goda
socialförsäkringar och i dagens läge måste man säga
på en förändring av den fantastiskt tråkiga utveck-
lingen av sjukskrivningarna.
Inom sjukvården står vår sjukvårdspolitik för en
gemensam finansiering, men utrustad med valfrihet
och konkurrens. Vad gäller konkreta åtgärder har vi
förespråkat vårdgaranti för att se till att köerna blir så
korta som möjligt, möjligheter för en finansiell sam-
ordning mellan försäkringskassorna och vården, möj-
ligheter för direkt kontakt och kontinuitet inom pri-
märvården med husläkare och distriktssköterskor och
en omsorgsgaranti i äldreomsorgen.
Vad gäller socialförsäkringarna har vi bidragit till
den reformering av pensionssystemet som ägt rum i
vårt land och som många andra länder i dag är myck-
et intresserade av och ibland lite ledsna för att själva
inte ha genomfört.
Vi har förespråkat en stor socialförsäkringsreform
med liknande värderingar i botten som de som har
gällt för den stora pensionsreformen. Vi har pläderat
för det nu i fyra fem år, utan att få något gehör från
framför allt Socialdemokraternas sida, utom en del
allmänna välvilliga ord.
Vad gäller sjukskrivningarna har vi nu i början på
sommaren lyckats tvinga fram en extra debatt här i
kammaren, och vi har förstås i samband med mo-
tionsskrivande framfört våra förslag till åtgärder, som
ju handlar om ett helt batteri av åtgärder för att före-
bygga, för att försöka förhindra sjukskrivningar och
för att förstås bota dem som drabbas.
Det finns nu möjligheter att jämföra innehållet,
utöver programskrifter och sådant från några partiers
sida, i en socialliberal välfärdspolitik under tre år i
början av 90-talet och i välfärdspolitiken under de
åtta år som Socialdemokraterna nu suttit vid makten.
På några av dessa områden är det mycket enkelt
att sammanfatta skillnaderna. Under de tre åren med
socialliberal välfärdspolitik blev sjukvårdsköerna
kortare, de försvann nästan. Under de åtta socialde-
mokratiska åren har de blivit längre. Antalet husläka-
re ökade under dessa tre år med 50 % för att sedan
stagnera under de kommande åtta åren.
Under den socialliberala perioden sattes försöks-
verksamhet och dylikt i gång med finansiell samord-
ning. Under Socialdemokraternas tid har de stoppats i
byrålådan. Trots politiska överenskommelser hösten
2001 om att presentera förslag som skulle träda i kraft
den 1 januari i år fick vi så sent som för några minu-
ter sedan beskedet att man från Socialdemokraterna
inte vet när man ska komma med detta förslag.
Under de tre åren med socialliberal välfärdspolitik
minskade antalet sjukskrivningar. Under åtta år med
socialdemokratisk politik har antalet i det närmaste
exploderat, framför allt från 1997.
En stor del av den socialdemokratiska välfärdspo-
litiken kännetecknas av reträtter, och det är bra efter-
som man har intagit sådana ståndpunkter att det har
varit mycket önskvärt med reträtter. Ett sådant områ-
de gäller husläkarna. De bekämpades under många år,
och nu lanseras de under ett annat namn - familjelä-
kare - i regeringens nationella handlingsplan. På den
punkten uppfattar jag det som att socialministern
genuint har övertygats om att det är en bra idé med en
fast läkarkontakt och en fast sköterskekontakt.
När det gäller frågan om finansiell samordning
har det åtminstone på ytan blivit en annan inställning
än den som har rått ett antal år under Socialdemokra-
terna. Nu talas det gång på gång om att en sådan ska
komma till stånd. Den skulle komma på försomma-
ren. Lite senare sades det att den skulle komma under
valrörelsen. Under valrörelsen sades det att den skulle
komma i budgetpropositionen. I dag har det sagts att
den ska komma någon gång senare. Men det finns en
förändring på den punkten åtminstone på ytan.
I våras genomfördes en förändring när det gäller
vårdgarantin. Efter att ha talat illa om den i ett antal
år bestämde man sig helt plötsligt för att säga sig vilja
genomföra det hela. Men när man talar om vårdga-
ranti är det inte längre en fråga om att en sådan ska
komma ganska snart, utan enligt socialministern är
det aktuellt inom fyra år och helst inom två år.
Det sker en viss aktivitet åtminstone på ytan för
att komma till rätta med sjukskrivningarna. Det finns
seriösa texter i årets budgetproposition - detta efter i
praktiken fem år utan åtgärder.
Till sist: Efter dagens debatt verkar etableringsfri-
het för husläkare och disktriktssköterskor har blivit en
tankegång som socialministern nu vill pröva.
Fru talman! Socialdemokraterna släpas in i fram-
tiden när det gäller välfärdspolitiken. Det hade förstås
varit oerhört mycket bättre för svenska folket om vi
hade fått en ny regering.
Anf. 189 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Bo Könberg var den första som pra-
tade om pensioner. Då kunde jag inte låta bli att begä-
ra ordet.
Apropå reträtter vill jag fråga: Hur står det till
med det IT-system som försäkringskassorna så grymt
har varit tvungna att betala för utan att de har fått den
minsta hjälp av det? Det sägs att ärendehanterings-
systemet är i full gång, men det är ingen hjälp, bara
ett annat sätt att hantera dokument. Det var min första
fråga.
Anf. 190 Bo Könberg (Fp)
Fru talman! Kerstin-Maria Stalin och jag har lite
olika uppfattningar om hur pensionssystemet ska se
ut. Det har vi diskuterat flera gånger i kammaren, och
vi kommer säkert att återkomma till pensionerna.
Jag känner mig i någon mån litet smickrad av att
Kerstin-Maria Stalin frågar mig hur IT-systemet fun-
gerar ute på försäkringskassorna, eftersom det är
några år sedan väljarna valde andra att sköta om det-
ta. Trots allt får jag bolla den frågan vidare till den
sittande regeringen. Kerstin-Maria Stalin kan gärna
ställa en enkel fråga eller interpellation för att reda ut
hur IT-systemet fungerar. Jag följer inte den frågan
dagligen så att säga.
Anf. 191 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Jag ställde frågan till den första som
pratade om pensionssystemet. Jag trodde att Bo Kön-
berg kanske hade någon idé om det.
Men då vill jag fråga en annan sak. Hur står det
till med den automatiska balanseringen och hur reso-
nerar Bo Könberg kring den i dag?
Anf. 192 Bo Könberg (Fp)
Fru talman! Det är lite lättare för mig att svara på
den frågan.
Den så kallade automatiska balanseringen kallas
också ibland för bromsen och gasen. Den är en i det
närmaste unik del i det svenska pensionssystemet
som tillkom i slutet av 90-talet. Det är det enda of-
fentliga system i världen där man försöker få till
stånd något slags bokslut som ska presenteras en gång
om året. Det första av dessa bokslut presenterades
dagarna före midsommarhelgen. Det visade att resul-
tatet var något bättre än det som jag och andra an-
hängare av reformen hade förutskickat. Med sannoli-
ka antaganden pekar allting på att den så kallade
bromsen inte behöver tillämpas någon gång under
framtiden, men det vågar man väl inte utlova när det
gäller så långa perioder, 60-70 år.
Jag måste säga att jag som anhängare av systemet
var angenämt överraskad över att se den automatiska
balanseringen. Men det kommer ett nytt bokslut nästa
vår och följande vårar. Det kommer att bidra till att
det svenska pensionssystemet blir ett av de mest ge-
nomlysta i världen.
Miljöfrågor
Anf. 193 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Naturhänsyn, utvecklingsoptimism
och internationalism är grundläggande för Folkparti-
ets miljöpolitik. Vi liberaler har en i grunden opti-
mistisk syn på framtiden och en tilltro till varje gene-
rations förmåga att finna lösningar på sin tids pro-
blem. Vi har också en positiv, teknikvänlig syn på
verkligheten. Kopplingen mellan ekologiskt, ekono-
miskt och socialt ansvarstagande anser vi vara en
nödvändig utgångspunkt för miljöarbetet. En liberal
miljöpolitik tar också sin utgångspunkt i det personli-
ga engagemanget. Upplysta och medvetna konsu-
menter kan styra producenterna i miljövänlig rikt-
ning. Konsumentmakt är därför en viktig del i miljö-
arbetet.
Människan har i årtusenden starkt påverkat den
miljö hon lever i. Dagens samhälle påverkar dock
miljön i mycket större utsträckning än tidigare. Hotet
om ekologiska katastrofer ökar vårt ansvar. Dagsak-
tuella exempel är den akuta miljösituationen i Öster-
sjön och Västerhavet där torsken är hotad och otill-
räcklig övervakning, otillräckliga sanktionssystem
och otydlig rättspraxis fortfarande gör oljeutsläpp till
ett reellt hot.
De åtgärder som Folkpartiet föreslagit för Öster-
sjön vad gäller fisket är tydlig märkning av fisk som
fångats med hållbara metoder, sänkning av fiskekvo-
terna till forskarnas rekommendationer, ett kraftigt
begränsat foderfiske, förbud mot fångstmetoder som
innebär stora bifångster, inrättande av marina reser-
vat, skärpt kontroll av fiskekvoter och fångstmetoder
och en snabb och genomgripande reform av EU:s
gemensamma fiskepolitik. Alltså: konsumentmakt,
naturhänsyn, utvecklingsoptimism och internationa-
lism i praktiken.
Det är inte det traditionella kustfisket som hotar
eller till och med utplånat fiskebestånden. Problemet
är det storskaliga, industriella fisket. Vi måste lägga
stor kraft på att få till stånd internationell samverkan,
men vi kan och måste också agera nationellt.
Vad gäller torskfisket i Östersjön är ett stopp öster
om Bornholm nödvändigt. Därutöver förordar vi en
minskning med en tredjedel av den tilldelade svenska
kvoten. Stor kraft måste läggas på att nå snabba inter-
nationella överenskommelser.
För Västerhavet är situationen så akut att ett till-
fälligt stopp för riktat torskfiske bör införas. Vi vill
att selektiva fångstmetoder snarast införs genom
förbättrade redskap så att bifångster minimeras.
Vid sidan av utfiskningen, övergödningen och
spridningen av miljögifter utgör risken för oljeutsläpp
det största hotet mot miljön och den biologiska mång-
falden i Östersjön. Detta hot ökar ständigt mot bak-
grund av den kraftigt ökande trafiken och den bris-
tande säkerheten hos minst 40 % av fartygen på Ös-
tersjön. Utsläppen i och kring Östersjön kräver ge-
mensamma lösningar på framför allt EU-nivå men
även agerande på nationell nivå.
Därför kräver Folkpartiet sedan länge ett system
med miljölotsar för övervakning och kontroll av last-
fartyg som trafikerar Östersjön, skärpta straff och
ansvarsregler oberoende av uppsåt, att Östersjön
klassas som ett särskilt känsligt område och att de
marina reservat som redan beslutats verkligen iord-
ningsställs och att nya inrättas så att Östersjöns alla
huvudbiotoper täcks.
Herr talman! Hållbar utveckling är och har varit
nyckelord i miljösammanhang länge nu. Vi har hört
orden uttalas ofta och inte sällan med känsla och
engagemang. Men var står vi egentligen i dag, 30 år
efter Stockholmskonferensen, 10 år efter Riomötet
och med FN-konferensen i Johannesburg just avslu-
tad? Framtidens ödesfrågor måste hanteras med nya
strategier. En lärdom av de bleka resultaten från Jo-
hannesburg hösten 2002 är att vi inte kan använda
gamla tiders organisation, regelverk och styrmedel
för att hantera den mycket genomgripande utveckling
som krävs. Det gäller också i hög grad Sverige. Håll-
bar utveckling nås inte genom att ordet hållbarhet likt
ett mantra upprepas av regeringsföreträdare vid hög-
tidliga tillfällen.
Vi försöker i dag föra in ett hållbart perspektiv i
myndigheter och organisationer som skapats i en helt
annan tid och med helt andra utgångslägen. Det går
inte att klara 2000-talets utmaningar med en struktur
som utvecklats under efterkrigstiden och präglats av
1970- och 1980-talens frågeställningar. Vi ser att
samhället inte klarar att stimulera en hållbar utveck-
ling med gamla koncept och organisatoriska model-
ler.
Politiken har inte lyckats överbrygga
"vallgravarna" mellan de olika sfärerna i samhället,
något som är helt nödvändigt om vi ska få en samlad
utvecklingskraft. Politiken och de offentliga institu-
tionerna arbetar med sina agendor. Näringslivet har
sina. Alla har dessutom olika tidsskalor; politiken
fyraåriga mandatperioder, näringslivet kvartalsrap-
porter, medborgarna sin egen livscykel. Det finns få
överlappande och gemensamma strategier. Därför
kommer mycket kraft att ägnas åt att få andra att
acceptera de egna förslagen eller att motivera varför
den egna sfären inte kan acceptera vissa förslag.
Vi vill ta initiativ till en djupgående analys av vil-
ka organisatoriska, legala och ekonomiska föränd-
ringar som behövs för att samhället bättre ska kunna
hantera hållbar utveckling. I detta arbete bör särskilt
behoven av tvärdisciplinärt arbete över olika områ-
des- eller sektorsgränser beaktas. Analysen bör lämna
förslag på vilka organisatoriska förändringar i vid
mening som bör genomföras för att skapa ett mo-
dernt, effektivt och rationellt fungerande hållbart
Sverige. Det är nu dags att lämna den gamla lapp-
täckesmetodiken!
Folkpartiet liberalerna föreslår därför att en håll-
barhetskommission tillsätts med uppgift att se över
vilka effektiviseringar och moderniseringar av sam-
hällets regelverk, styrmedel och upplysningsverk-
samhet som behöver göras, inte minst för att undvika
att samhället motverkar goda initiativ från individer
och företag. I dag finns fortfarande mycket av kon-
traproduktiva inslag, till exempel vad gäller styrme-
del. Det klassiska exemplet med fastighetstaxeringen
och treglasfönstret hör hemma här.
Herr talman! Det är viktigt att en bred demokra-
tisk process stimuleras. För att miljöpolitiken ska vara
genomförbar måste den ha folklig acceptans, finna
och åtgärda systemfel och diskutera i mycket lång-
siktiga perspektiv. Ska vi nå en hållbar utveckling
måste miljöpolitiska slagord och opportunistisk sym-
bolpolitik överges.
Anf. 194 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Ärade ledamöter, miljöministern!
Det är med stor respekt för riksdagsuppdraget och för
den kunskap och erfarenhet som ni besitter som jag
nu med darriga ben debuterar i kammarens talarstol.
Men framför allt är det ämnets karaktär som gör
mig ödmjuk. Vår miljö - luften vi andas, vattnet som
ger liv och släcker törst, maten som föder oss, mång-
falden av liv och växtlighet - och en långsiktigt håll-
bar utveckling är ödesfrågor för oss och för komman-
de generationer.
Herr talman! Medvetenheten och kunskapen om
hur vi människor påverkar miljön ökar, även om detta
tyvärr inte alltid leder till praktisk handling och poli-
tiska beslut. De miljökvalitetsmål som riksdagen
antagit är goda exempel på denna ökande medveten-
het. Vi ska till nästa generation lämna över ett sam-
hälle där de stora miljöproblemen är lösta. Detta mål
kan i sig bidra till entusiasm och motivation i över-
levnadsarbetet.
Generationsmålet stämmer väl överens med be-
greppet förvaltarskap, som är en bärande del av den
kristdemokratiska politiska ideologin. Det handlar om
att vi har tillgångar till låns. Vi ärver inte främst jor-
den av våra föräldrar, utan vi lånar den av våra barn
och barnbarn. Det handlar om att sköta vår livsmiljö
på ett sådant sätt att vi med gott samvete kan över-
lämna den till kommande generationer. Bevara, bruka
och utveckla är nyckelord som står i direkt kontrast
till begreppet förbruka.
Herr talman! Vi kristdemokrater har under den
nyligen avhållna motionstiden presenterat en rad
förslag som präglas av förvaltarskap och ansvarsta-
gande för vår miljö:
· En grön skatteväxling med 3 miljarder kronor som
innefattar sänkt skatt genom en generell höjning
av grundavdraget med 1 500 kr och höjd skatt på
el med 0,5 öre per kilowattimme.
· Skattebefrielse för biodrivmedel.
· Ökad forskning när det gäller utveckling av lång-
siktigt hållbara energisystem, inte minst bränsle-
celler och artificiell fotosyntes.
· Ökat stöd till klimatinvesteringar i kommunerna.
· Höjd skrotningspremie.
· Inrättande av marina naturreservat och ett ökat
skydd för Östersjön.
· Införande av grushållningsplaner.
· Ökade kalkningsinsatser.
· Förbud mot bromerade flamskyddsmedel.
· Ökade inslag av miljöhänsyn i offentlig upphand-
ling.
Detta är områden där vi vill gå snabbare fram än
vad regeringen orkar med.
Herr talman! I det här sammanhanget vill jag
ställa två frågor till miljöministern: Varför är inte
regeringen beredd att satsa på fler pilotanläggningar
för biobränslen? Varför sänker man inte skatten yt-
terligare på dessa bränslen så att de får en verklig
chans att få fäste på marknaden?
Herr talman! Frågan om hur utsläppen av så kal-
lade växthusgaser ska kunna minskas sysselsätter en
stor mängd experter, diplomater och förhandlare från
jordens alla hörn. På den globala arenan hålls konfe-
renser och uppföljningsmöten i en inte ringa omfatt-
ning. Såväl inom EU som nationellt, regionalt och
lokalt görs engagerade insatser för att begränsa kli-
matpåverkan. Riksdagen har fattat beslut om ett lång-
siktigt mål för utsläpp av växthusgaser som innebär
att utsläppen ska minskas med närmare 50 % jämfört
med dagens utsläpp. Regeringens eget miljömålsråd
säger: "Med nuvarande utveckling och med hittills
beslutade åtgärdsstrategier nås inte detta mål."
Frågan kan inte begränsas till att vara nationell.
Utsläpp i ett land påverkar också andra och vår ge-
mensamma livsmiljö. Trots detta tänker regeringen
tillsammans med energiöverenskommelsens
hjälpryttare medverka till att utsläppen av växthusga-
ser ökar genom att avveckla Barsebäck 2 å det sna-
raste.
De konsultfirmor som på regeringens uppdrag
lämnat underlag för prövning av stängningen av Bar-
sebäck 2 säger samstämmigt att som en konsekvens
av stängningen kommer koldioxidutsläppen att öka
med mellan 2,8 och 3,6 miljoner ton. Dessa utsläpp
kommer främst att ske i Danmark.
Till sist vill jag därför, herr talman, ställa ytterli-
gare en fråga till miljöministern: Är det förenligt med
god etik och en ansvarig klimatpolitik att "exportera"
negativ miljöpåverkan i form av ökade utsläpp av
växthusgaser till vårt grannland?
Anf. 195 Roger Karlsson (C)
Herr talman! Ledamöter, miljöministern! För mig
var miljöfrågorna avgörande för att jag tog politisk
ställning i slutet av 80-talet och blev medlem i Cen-
terpartiets ungdomsförbund. Därför känns det natur-
ligt och också lite högtidligt att tala om miljöfrågor
och miljödriven utveckling så här i mitt jungfrutal
från riksdagens talarstol. Då, i slutet på 80-talet, var
miljöfrågorna i fokus och stod högt i kurs. 1998 hörde
miljöfrågorna till de viktigaste valfrågorna. I det val
som vi precis avklarat stod inte miljöfrågorna i fokus
och högt i kurs. De fanns inte med bland de sju vikti-
gaste valfrågorna.
Frågan är vad som har hänt. Bryr inte människor
sig om miljöfrågor på samma sätt som tidigare? Ty-
värr måste jag nog erkänna att miljöengagemanget
inte längre är lika starkt. Jag tror att det helt enkelt
har brutits ned av en regeringspolitik som inte riktigt
har lyckats kanalisera människors engagemang.
För mig bygger miljöpolitik på ett underifrånpers-
pektiv. Det handlar om att stimulera och engagera
människors och företags miljöintresse och miljörikti-
ga beslut. En sådan politik underbyggs av forskning,
information, möjlighet att påverka, olika former av
styrmedel samt ett engagerat ledarskap från politiker.
Den miljöpolitik som bedrivs av den socialdemo-
kratiska regeringen med benäget bistånd av Miljöpar-
tiet bygger på ett uppifrånperspektiv. Initiativen om
vad som ska göras på miljöområdet kommer hela
tiden uppifrån. De statliga anslagen till lokala investe-
ringsprogram i kommuner är ett bra exempel på detta
uppifrånperspektiv i miljöarbetet.
Ska man lite elakt sammanfatta regeringens mil-
jöpolitik kan man säga att regeringen har satsat stora
resurser, både tid och pengar, på projekt och jippon.
Samtidigt har man slarvat med det vardagliga, lite
oglamorösa men ack så viktiga underbyggandet av
miljöpolitiken. Låt mig ge några exempel.
Det slarvas med forskning och utveckling på mil-
jöområdet. Regeringen föreslår i årets budget en
kraftig nedskärning av anslagen till miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket, bland annat vad gäller
medel till försök och utveckling av ekologiskt lant-
bruk. Resultatet blir att arbetet med försöksverksam-
het och metodutveckling för ekologiskt lantbruk
kommer att minska kraftigt.
Låt mig ge ett annat exempel. Regeringen har un-
der en femårsperiod satsat hundratals miljoner på ett
forskningsprojekt tillsammans med svenska for-
donstillverkare. Pengarna till projektet har man tagit
från den reguljära energiforskningen vid universitet
och högskolor.
Företagens miljöengagemang stöds inte. Miljöen-
gagemanget i svenska företag är stort. Som ett mått
på det kan man se att det är drygt 2 000 företag i
Sverige som har certifierade miljöledningssystem.
Detta miljöarbete understöds inte som man skulle
kunna göra genom att ge Miljöstyrningsrådet de
3 miljoner som man har lovat. Miljöstyrningsrådet
ägs av Miljödepartementet, Svenskt Näringsliv och
Svenska Kommunförbundet tillsammans. Det utgör
en mycket bra plattform för ett konstruktivt och för-
troendefullt samarbete inom områden som miljöled-
ning, miljöanpassad produktutveckling, miljövaru-
deklarationer och integrerad produktpolitik. Jag har
svårt att förstå varför inte regeringen kan hitta
3 miljoner för att stödja detta samarbete.
Frågan är egentligen vad som är regeringens be-
vekelsegrund för att över huvud taget jobba med
miljöfrågor. Jag tror att regeringens drivkraft är en
vilja att styra utvecklingen. För mig och Centerpartiet
är drivkraften att stimulera en miljödriven utveckling.
Det är två helt skilda perspektiv.
Projektet med investeringsprogram i kommuner är
ett bra exempel. Möjligheten att fatta beslut, tala om
hur det ska bli, skicka ut pressmeddelande och sedan
åka och klippa ett band vid invigningen är precis vad
det handlar om. Detta har man satsat mångmiljard-
belopp på.
Samtidigt drog regeringen åt sig öronen när det
fanns möjlighet att stimulera introduktionen av biod-
rivmedel. När det kom många ansökningar om pilot-
projekt tyckte man att skattebortfallet blev för stort.
Det handlade om miljardbelopp årligen. Nu har vi
bara ett projekt, nämligen fabriken i Norrköping.
Ännu har vi inte sett någon egentlig strategi för skat-
tebefrielse av biodrivmedel.
Herr talman! Gott miljöarbete kräver gott ledar-
skap. Gott ledarskap är att kunna understödja och
glädjas åt företagens arbete med miljöfrågor utan att
för den skull själv hela tiden vilja ha credit för fram-
gången.
För mig är det underifrån kommande initiativet
och engagemanget själva symbolen för framgång och
utveckling. Mitt mål är att miljöfrågor och sociala
frågor ska komma in i styrelserummen som naturliga
delar av affärsstrategin. Då är politikens uppgift att
understödja och stimulera företagens miljöarbete, inte
att försöka styra det. För att bli framgångsrik i miljö-
arbetet krävs det helt enkelt ett nytt perspektiv, ett
underifrånperspektiv.
Anf. 196 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Jag har redan fått en del frågor, men
jag inleder med ett anförande och återkommer gärna
till frågorna.
Fyra år ligger framför oss i miljöpolitiken, och jag
är glad att redan höra det engagemang för miljöfrå-
gorna som finns i kammaren. Vi ska driva en aktiv,
progressiv miljöpolitik under denna mandatperiod -
nationellt, i vårt närområde, inom EU och på den
internationella arenan - som vi har gjort även under
den förra perioden.
Det har hänt en hel del sedan vi sist träffades i
riksdagen. Framför allt vill jag nämna det stora topp-
mötet om hållbar utveckling i Johannesburg, som vi
har haft. Jag tänkte inleda med att tala något om detta.
I Johannesburg stod de stora ödesfrågorna på dag-
ordningen: fattigdomen, miljöförstöringen och den
ojämlika fördelningen av makt och resurser i världen.
Av dryga 6 miljarder människor i världen lever
1,2 miljarder i extrem fattigdom. Miljontals barn dör
varje år av sjukdomar som beror på dålig miljö. Sam-
tidigt har de rika länderna utvecklat produktions- och
konsumtionsmönster som hotar att fördärva världens
klimat, ekosystem och naturresurser. Vår väg till
välstånd kan helt enkelt inte följas av andra. Framti-
dens industriländer, som vi nu ser bygga upp sin
industri, måste bygga sin ekonomiska utveckling på
en annan strategi.
Den stora utmaningen i Johannesburg var att for-
ma en global handlingsplan som kunde förena nord
och syd. Målet var en strategi för att bekämpa fattig-
domen, bejaka utveckling i utvecklingsländerna sam-
tidigt som vi tillsammans måste vidta åtgärder som
förhindrar att det ökade välståndet skapar ytterligare
miljöproblem.
Vi hade stora förväntningar på Johannesburg, men
också stora farhågor om att det skulle bli svårt, och
det blev mycket svårt att driva igenom en progressiv
agenda. Ändå lyckades vi i Johannesburg genomdriva
flera viktiga beslut som kommer att få stor betydelse
för oss framöver, både internationellt och nationellt.
Mot den bakgrunden måste man ändå betrakta värld-
stoppmötet som en framgång, menar jag.
Det viktiga budskapet från Johannesburg är att
världssamfundet ska verka för en hållbar globalise-
ring. Miljöregler och handelsregler ska stödja varand-
ra. Initiativ ska tas för att genom mellanstatliga över-
enskommelser reglera företagens ansvar för hållbar
utveckling. Subventioner som skadar miljön ska fasas
ut. Hållbar utveckling blir en överordnad princip för
FN:s arbete. Vi har ett gemensamt ansvar för att vär-
na de gemensamma resurser och nyttigheter som
bildar basen i världsekonomin. Det är hälsan, det är
kunskapen, den biologiska mångfalden och en giftfri
miljö.
Sverige har spelat en viktig roll i Johannes-
burgsprocessen. Vårt huvudmål var att få till stånd en
handlingsplan med tydliga, tidsbundna mål. Vi har
också arbetat hårt för att säkra att frågor om jäm-
ställdhet och kvinnors villkor ska få tillräcklig upp-
märksamhet. Hållbarhetsfrågor är i högsta grad kvin-
nofrågor.
Hur ska vi då gå vidare? Jag menar, liksom säkert
många här i kammaren, att det viktigaste vi har att
göra efter Johannesburg är att utveckla den nationella
miljöpolitiken. En progressiv miljöpolitik på hemma-
plan är nyckeln till framgång också när det gäller
kampen för internationell rättvisa och en god global
miljö.
En omställning till hållbar produktion och kon-
sumtion i i-länderna är en förutsättning för att övriga
världen ska kunna industrialiseras. Vi måste skapa ett
rimligt miljöutrymme också åt våra efterföljare. De
rikaste 15 procenten av världens befolkning står i dag
för 56 % av världens totala konsumtion. Det är inte
hållbart.
Vi ligger långt framme i Sverige. Många tittar på
oss. Vi har ett stort ansvar för att visa att detta är
möjligt.
En omläggning av i-ländernas produktions- och
konsumtionsmönster är nödvändig också för att skapa
förtroende mellan nord och syd. Vi måste visa att vi
menar allvar. Om vi med våra stora ekonomiska re-
surser inte tar vårt ansvar för att bryta sambandet
mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring, hur
kan vi begära att fattiga eller nyligen industrialiserade
länder ska ge miljöfrågorna högsta prioritet?
Jag vill i dag kort peka på tre mål från handlings-
planen i Johannesburg som är av särskilt intresse för
den svenska miljöpolitiska agendan.
Det första handlar om hållbara produktions- och
konsumtionsmönster. Sverige var en av initiativtagar-
na till beslutet att genomföra en internationell pro-
gramsatsning för hållbara produktions- och konsum-
tionsmönster, för att samarbeta, särskilt i-länder
emellan, om hur detta arbete ska bedrivas. Program-
met handlar om investeringar i ren och resurseffektiv
teknik, om hur varor ska prissättas för att återspegla
deras miljöpåverkan, hur vi ska arbeta med offentlig
upphandling och så vidare, liksom hur vi ska kunna
följa upp och mäta framstegen. Det handlar helt en-
kelt om hur vi tillsammans ska klara omställningen
till en resurseffektiv och miljövänlig ekonomi.
Vi tar nationellt flera initiativ för att främja denna
omställning och följa upp detta program.
Regeringen avser att bygga upp ett nationellt cent-
rum för miljöteknik och miljöteknikexport. För att
stimulera klimatvänliga investeringar i landets kom-
muner sjösätter vi nu ett omfattande klimatinveste-
ringsprogram som omfattar 900 miljoner kronor un-
der tre år. I regeringens uppgörelse med Vänsterparti-
et och Miljöpartiet säger vi också att klimatinveste-
ringsprogrammet ska utökas under mandatperioden.
Vi lägger till våren fram en kretsloppsproposition
som kommer att behandla avfallspolitik, producen-
tansvar och den integrerade produktpolitiken.
Långsiktigt kommer vi att arbeta vidare med de
stora frågorna om hur infrastruktur och skattesystem
ska byggas upp för att främja en långsiktigt hållbar
utveckling. Och här kommer vi att bygga vidare på
den uppgörelse som nu finns mellan regeringen och
våra samarbetspartier.
En annan viktig fråga från Johannesburg handlar
om den globala kemikaliestrategin och ett globalt
kemikaliemål. Sverige har länge drivit kemikaliefrå-
gorna, både inom EU och globalt. Grunden är den
stränga svenska kemikaliestrategin som har målet att
vi ska sluta att använda de farligaste kemikalierna, de
som är långlivade och lagras i människokroppen.
Det var en stor framgång för Sverige och för EU
att vi i Johannesburg kunde ta beslut om att fasa ut de
farligaste kemikalierna till 2020, att vi då ska ha bort
kemikalier som skadar miljö och hälsa. En global
kemikaliestrategi ska nu finnas på plats år 2005.
Min ambition är att Sverige ska fortsätta att vara
pådrivande i arbetet för en giftfri miljö.
Just nu arbetar vi särskilt med frågan om brome-
rade flamskyddsmedel. Vi arbetar också med kvick-
silverfrågorna.
Det är regeringens ambition att snarast möjligt i
avvaktan på ett förbud på EU-nivå införa ett natio-
nellt förbud mot användningen av bromerade flam-
skyddsmedel i varor och produkter.
När det gäller kvicksilver arbetar vi aktivt för en
skärpning av EU:s politik på området. Och vi bidrar
också aktivt till UNEP:s arbete med en global kvick-
silverstrategi, alltså inom FN-systemet.
Jag kan också berätta att regeringen har fattat be-
slut om att stötta inrättandet av ett särskilt kemikali-
sekretariat i samarbete med bland annat Naturskydds-
föreningen och Världsnaturfonden. Vi är övertygade
om att detta blir en viktig insats för att driva på kemi-
kaliearbetet framöver.
Jag ska också ta upp frågan om målen om biolo-
gisk mångfald och vattenresurser. Ett av de övergri-
pande målen efter Johannesburg är att kraftigt reduce-
ra förlusten av biologisk mångfald. Målet i Johannes-
burg är satt till 2010.
Detta är en hjärtefråga för Sverige som vi också
har drivit inom konventionen för biologisk mångfald
och inom EU. Det är naturligtvis också en central
fråga i vår egen nationella miljöpolitik.
Under den kommande mandatperioden kommer vi
att lägga särskild tonvikt på havsmiljön. Och vi har
redan hört ett par talare tala om Östersjöns speciella
problem.
I somras tillsatte regeringen en havsmiljökommis-
sion under ledning av förre LRF-ordföranden Hans
Jonsson. Kommissionen ska arbeta snabbt och ska
presentera ett åtgärdsprogram för regeringen i juni
nästa år. Upprinnelsen till detta är Miljömålsrådets
slutsatser om att vi måste arbeta hårdare för att nå
målet hav i balans.
Parallellt inleds arbetet med en marin strategi för
EU, som riksdagen också snart kommer att få ta del
av. Vi håller på att sammanställa en faktapromemoria
om detta arbete.
En annan fråga som kommer att få hög prioritet
under mandatperioden handlar om hur vi ska förvalta
våra färskvattenresurser. EU:s ramdirektiv för vatten
är på väg att genomföras i Sverige, och det kommer
att innebära höjda ambitioner.
Till sist ska jag ta upp frågan om fiskbeståndet
som också var uppe i Johannesburg med beslut om att
vi globalt ska återställa fiskbestånd som hotas av
utrotning allra senast år 2015. Här i Sverige vill vi
arbeta fortare, och frågan om fiskestopp är ju ytterst
aktuell just nu. Och här har regeringen också mycket
länge arbetat med den typ av åtgärder som nämndes i
ett av anförandena här tidigare, nämligen hur vi ska få
ett hållbart fiske med förvaltningsplaner, med selekti-
va fiskeredskap och så vidare för att vi ska kunna
driva detta på ett bra sätt. Men nu är det alltså ett
fiskestopp som är aktuellt efter samarbetsförhand-
lingarna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det
kommer att ske tidigast den 1 mars 2003 för att möj-
liggöra en ordentlig beredning av ärendet.
Herr talman! Om vi ska lyckas uppnå en rättvis
och hållbar global utveckling krävs politiskt ledar-
skap. Vi måste kunna förmedla en vision som enga-
gerar och ger hopp. Vi socialdemokrater är beredda
att anta den utmaningen. Vi menar att visionen om
hållbar utveckling är ett modernt uttryck för det väl-
färdspolitiska tänkande som sedan decennier har
utgjort kärnan i den socialdemokratiska samhällside-
ologin.
Vi socialdemokrater anser att ett framgångsrikt
samhällsbyggande kräver att marknadsekonomin
balanseras av en stark politisk demokrati. Offensiva
satsningar på miljö, folkhälsa och utbildning ska ses
som investeringar och inte som en kostnad för folk-
hushållet. Starka sociala rättigheter och en god hus-
hållning med våra naturresurser är en förutsättning
för ett framgångsrikt näringsliv och en god ekono-
misk utveckling.
Anf. 197 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka för ett innehållsrikt an-
förande med många internationella utblickar och
många viktiga saker som sades. Jag ställde ett antal
frågor i mitt anförande som jag gärna vill ha svar på.
Varför är regeringen inte beredd att satsa på fler
pilotanläggningar för biobränslen? Varför sänker man
inte skatten ytterligare på dessa bränslen så att de får
en verklig chans att få fäste på marknaden? Och är
det förenligt med god etik och en ansvarig klimatpo-
litik att exportera negativ miljöpåverkan i form av
ökade utsläpp av växthusgaser till vårt grannland
Danmark?
Anf. 198 Lena Sommestad (S)
Herr talman! När det gäller pilotanläggningar och
skatter på dessa biobränslen kan jag säga att vi i Re-
geringskansliet just nu arbetar med dessa frågor. Det
kommer att bli en utvidgning när det gäller de an-
läggningar som kommer att omfattas. Vi arbetar nu
med att vi ska ha en koldioxidskattebefrielse för dessa
drivmedel, och vi arbetar också för att vi ska kunna
ge dem möjlighet att vara konkurrenskraftiga på det
sätt som jag tror att vi båda önskar. Detta arbete be-
drivs nu i samarbete med EU som ju sätter gränserna
för våra insatser i fråga om detta.
Anf. 199 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack för det svaret. Vi har verkligen
ett gemensamt intresse av att biobränslena kan fasas
in. Det behövs ju ett verkligt genombrott för alterna-
tiva bränslen om vi ska kunna fasa ut de fossila
bränslena, vilket är nödvändigt. Men det räcker inte
med en koldioxidskattesänkning. Vi menar att man
också behöver sänka energiskatten och kanske ta bort
den under en period för att dessa bränslen ska få ett
verkligt fäste på marknaden och att det kan skapas en
riktig marknad.
Och så var det den lilla frågan om danskarna, hur
har vi det med dem?
Anf. 200 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Utgångspunkten för oss på sikt är att
det är koldioxidskattebefrielse som gäller. Men jag är
enig med Sven Gunnar Persson om att vi kan behöva
övergångsbestämmelser för att göra dessa biodriv-
medlen konkurrenskraftiga. Vi får återkomma när vi
ser vilken lösning som vi får på detta.
När det gäller kärnkraften har vi uttryckligen sagt
att syftet inte är att vi ska föra över någonting på
någon annan utan att vi ska ha en egen energiförsörj-
ning i Sverige. Det är en av de förutsättningar som vi
har för stängningen av Barsebäck.
Anf. 201 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Miljöministern säger i sitt anförande
att man nu ska arbeta med en progressiv miljöpolitik
på hemmaplan. Då tänker jag osökt på övergödnings-
problematiken och framför allt på Östersjön. Det är
ett stort problem speciellt där. Men det finns lösning-
ar på denna problematik. Växande gröda, till exempel
vallodling, fånggrödor och kantzoner. Här bedriver
jordbruksnäringen ett antal projekt, till exempel
Greppa näringen och Odling i balans.
Ett annat förslag till lösning är ju precis som den
tidigare talaren tog upp, nämligen alternativa drivme-
del. Jag vill ställa en fråga till miljöministern. Hur
ämnar miljöministern agera för att få bukt med över-
gödningen? Väntar man med alla åtgärder till i juni
nästa år? Och ämnar miljöministern att följa upp
nämnda projekt?
Anf. 202 Lena Sommestad (S)
Herr talman! De projekt som genomförs inom
landsbygdsprogram och annat ligger under Jord-
bruksdepartementet. Vi tycker att de är utomordent-
ligt bra, och det är precis den typen av åtgärder som
behövs.
Vi arbetar också med våtmarksprogram som
kommer att omfatta sammanlagt 12 000 hektar när
detta är färdigt. Det är precis denna typ av åtgärder
som vi vidtar.
Vad vi ser är att det tar ganska lång tid innan den-
na typ av åtgärd ger resultat. Forskarna säger också
att man har gjort mycket men att man ändå ser ganska
lite resultat.
Vi behöver göra mer. Vi ser just nu över om fler
områden i Sverige ska omfattas av särskilda bestäm-
melser när det gäller till exempel kvävehanteringen i
jordbruket.
Vi kommer också att titta på till exempel va-
frågor, avloppsreningsverk och annat, för att se om
det finns anledning att skärpa kraven. Vi kommer att
arbeta på flera fronter när det gäller övergödningen.
Anf. 203 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Kommer miljöministern i detta läge
att också se över arealersättningen och se om det går
att fasa ut den till förmån för exempelvis vallodling?
Anf. 204 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Såvitt jag förstår ligger just den frå-
gan inte på miljöministerns bord. Anita Brodén får
nog återkomma till jordbruksministern när det gäller
den frågan.
Anf. 205 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Miljöministern började med att säga
att de internationella frågorna är väldigt viktiga i
miljöarbetet. Jag delar den uppfattningen. De är vik-
tiga både i stort och smått. Jag har två frågor till mil-
jöministern.
Är miljöministern beredd att avsätta ytterligare
pengar till det internationella miljöarbetet? Om man
granskar uppföljningen av årets budget ser man att
detta arbete hade behövt få mer pengar. Det fanns ett
underskott på kontot, men trots det är det i regering-
ens budget inte mera pengar avsatta till det interna-
tionella miljöarbetet.
Jag har en fråga som kanske ligger på det lite mer
småttiga området - om man får säga så. Det gäller
återvinningssidan. Är miljöministern beredd att arbeta
för att vi i alla fall inom EU får gemensamma system
för återvinning av till exempel förpackningsmaterial?
Anf. 206 Lena Sommestad (S)
Herr talman! När det gäller ytterligare pengar till
det internationella miljöarbetet är det för mig som för
andra ministrar att vi gärna vill ha mera pengar till
våra egna insatser. Vi har väldigt stora arbetsuppgif-
ter framför oss. Men detta är en sak för budgetför-
handlingarna. Jag upplever inte att vi har en sådan
resursbrist att vi inte på ett gott sätt kan utföra vårt
arbete. Men detta är något som vi ständigt ser över
också med ökande ambitioner som nu kan följa efter
Johannesburg.
När det gäller återvinning kan jag säga att vi just
nu inom EU har beslutat om ett förpackningsdirektiv
som åtminstone sätter upp vissa gemensamma mål-
sättningar angående mängden av förpackningar som
ska samlas in på olika områden. Men det är inte ett
bindande direktiv på det sättet att alla kommer att
göra samma sak. Det är ganska låga nivåer, tyvärr,
inte alls de nivåer som vi skulle vilja ha.
Anf. 207 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Just när det gäller förpackningarna
är det också så att de faktiskt transporteras över grän-
serna. Jag som är skåning och ständigt ser tyska coca
cola-burkar till exempel hemma i affärerna och inte
har möjlighet att låta dem ingå i det svenska återvin-
ningssystemet hade ju gärna sett att man hade någon
form av gemensamt samarbete även på sådana här
något mindre frågor. Dessa frågor står oss dock gans-
ka nära och är en del i att få miljöengagemanget ned
på vardagsnivå.
Anf. 208 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Jag är medveten om dessa problem.
Det är också problem som har diskuterats nu i sam-
band med att vi håller på med kretsloppspropositio-
nen. Vi får se om vi kan återkomma med någonting
som kan vara tillfredsställande i detta avseende. Det
handlar i så fall om att vi ska kunna ta hand om dem
här. Saker som kommer utifrån ska kunna pantas
även i Sverige.
Anf. 209 Roger Karlsson (C)
Herr talman! Först skulle jag vilja ge en eloge till
miljöministern för beslutet att inrätta ett nationellt
centrum för miljöteknik och miljöteknikexport. Det är
ett jättebra beslut. Centerpartiet har drivit det tidigare.
Vi tycker att det har saknats en strategi för just mil-
jöteknikexport. Problemet är bara att jag inte har
hittat några pengar till detta i budgeten. Miljöminis-
tern kanske kan förtydliga.
Min fråga till miljöministern rör det internatio-
nella perspektivet och utsläpp. Miljöskadliga utsläpp
känner ju inga nationsgränser. Därför krävs det inter-
nationellt samarbete. Vi har EU som vår närmsta
samarbetspart. Där skulle det vara ett bra beslut att
säga att man kan fatta majoritetsbeslut om minimini-
våer på miljöskatter inom EU. Hittills har Socialde-
mokraterna motsatt sig detta med motiveringen att
om man fattar beslut om det på miljöområdet skulle
man kunna fatta majoritetsbeslut om skatter på annat
område. Jag tycker att det är ett lite vagt och svagt
argument.
Är miljöministern beredd att driva det här? Mil-
jöministern har tidigare tyckt att det varit bra men
inte fått medhåll från finansministern och statsminis-
tern.
Anf. 210 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Jag är inte beredd att driva frågan
om majoritetsbeslut när det gäller miljöskatter som
någon självklar ståndpunkt. Vi har ett utomordentligt
bra samarbete inom EU, och vi har majoritetsbeslut i
väldigt många fall. Men det finns också områden,
även inom miljöpolitiken, där det kan vara bra för oss
att också få styra oss själva. Vi ska vara försiktiga
med hur långt EU:s mandat når.
Jag tycker att det är ett ganska gott argument vi
har när det gäller skatterna. Vi har goda möjligheter
att driva en progressiv miljöpolitik inom EU trots
detta. Jag inser problematiken. Jag förstår precis
varför Roger Karlsson tycker att det här är viktigt.
Men jag tycker inte att det är en sådan enkel fråga att
man på grund av sitt miljöintresse självklart intar den
positionen.
Anf. 211 Roger Karlsson (C)
Herr talman! Till saken hör att om man fattar be-
slut om miniminivåer har Sverige all möjlighet att
fortfarande styra sig självt. Vi kan fatta beslut om
högre nivåer än miniminivåerna. Det handlar i så fall
om att vi hjälper andra och styr andra genom majori-
tetsbeslut. Det är synd om miljöministern väljer att
inte driva frågan.
Anf. 212 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Det återstår att se om jag får anled-
ning att ändra ståndpunkt. Jag ser det i ett större
sammanhang, inte bara som en miljöfråga utan som
en allmän fråga om Sveriges position inom EU. Det
är mitt svar.
Anf. 213 Carina Ohlsson (S)
Herr talman! I går fick vi här i riksdagen en ge-
nomgång från Miljömålsrådets årsrapport om upp-
följning av miljökvalitetsmålen. När det gäller målet
Giftfri miljö kan man se symbolen ledsen gubbe med
mungiporna nedåt under frågan om vi når miljökva-
litetsmålet på en generation, alltså fram till 2020.
Symbolen betyder att vi har mycket svårt att nå målet
inom tidsramen. Detta är något som bekymrar mig
och många andra.
Under år 2000 omsattes ca 70 miljoner ton kemis-
ka produkter på den svenska marknaden - 64 000
olika kemiska produkter. Kemiska ämnen kan spridas
från kemiska produkter, varor, byggnader med mera
när dessa produceras, används eller skrotas. Världs-
produktionen av kemiska produkter beräknas fortsätta
att öka i takt med ökad BNP. Detta medverkar natur-
ligtvis till att vi har svårt att nå målet. Många kemi-
kalier är dessutom långlivade och finns kvar i krets-
loppen länge. Vi kan se att PCB-halterna i till exem-
pel Kattegatt sjunker sedan förbuden trädde i kraft
under 70-talet. Men på en del ställen i Östersjön har
minskningen upphört. Vad beror detta på?
En undersökning har också visat att barn till fiska-
re vid Östersjön hade lägre födelsevikt än jämförelse-
gruppen. Detta sattes i samband med större expone-
ring för PCB från Östersjöfisk.
I somras larmade Naturskyddsföreningen om att
det förekom ftalater i mängder av badleksaker, detta
trots att ämnet inte får förekomma i produkter som
används av barn under tre år.
Herr talman! Det är viktigt att vi ser att hållbar ut-
veckling handlar om att få ekonomi, miljö och social
utveckling att gå i samma takt. Investeringar som
görs måste redan från början vara hållbara ur alla tre
aspekter. Annars visar det sig snart att kortsiktighet
inte lönar sig i längden, varken för miljön, männi-
skors hälsa eller rent ekonomiskt. Vi har alla ett an-
svar för den hållbara utvecklingen. När jag säger "vi"
menar jag oss politiker som måste ta ett ansvar ge-
nom att här i riksdagen lagstifta och våga föreslå
åtgärder som visar att vi i vår del av världen tar vårt
ansvar.
Våra barn här konsumerar mellan 30 och 50
gånger mer än barnen i utvecklingsländerna. I byn där
Fazila Khatun bor i Bangladesh har de inget annat val
än att dricka det arsenikförgiftade vattnet som finns i
brunnarna. Hon känner till riskerna och märker dem
också genom att smärtan förvridit hennes armar och
ben och sakta förtär hennes kropp. Men hon har inget
annat val.
Med "vi" menar jag också oss vuxna, som har ett
ansvar gentemot våra barn och barnbarn - solidarite-
ten med kommande generationer. Det är därför man
oroas över att vi kanske inte når målet Giftfri miljö.
När jag beskriver dessa problemen verkar det som
om vi ingenting gör och ingenting har gjort, men så är
det inte. Förra mandatperioden antog vi här i riksda-
gen propositionen Giftfri miljö. Vi har från Sverige
också drivit dessa frågor på EU-nivå. Vitboken om
EU:s kemikaliestrategi presenterades 2001 under det
svenska ordförandeskapet.
Herr talman! Stockholmskonventionen om långli-
vade organiska föreningar undertecknades också här i
Stockholm under 2001, med syftet att förhindra skad-
lig påverkan av långlivade organiska föreningar på
människors hälsa och miljö. Konventionen omfattar
hittills tolv ämnen.
För att vi ska få en giftfri miljö globalt krävs att
åtgärder utförs lokalt av oss alla, men det krävs också
det omvända: globala överenskommelser för att den
nära, lokala miljön ska förbättras. Det var därför vi
blev extra glada när man på toppmötet i Johannesburg
beslutade att anta ett övergripande mål om att pro-
duktionen och användningen av kemikalier inte ska
leda till allvarliga negativa miljö- och hälsoeffekter
till år 2002. En global kemikaliestrategi ska också
finnas år 2005, precis som vår miljöminister tidigare
talade om.
Regeringen har också föreslagit att det ska inrättas
ett kemikaliesekretariat för att sprida information
internationellt om den svenska kemikaliestrategin och
skapa genomslag för strategin både inom EU och
globalt.
Att sprida information ger resultat. För 15 år se-
dan började till exempel en avdelning inom Lantar-
betarförbundet i Tomelilla att läsa om och fundera
kring miljön. I dag har studiecirkeln vuxit till ett
globalt arbete som engagerar hundratals aktiva runt-
om i världen. Syftet är att ta fram information och
erfarenheter om kemiska bekämpningsmedel samt
påverka lagstiftningen.
90-95 % av alla bekämpningsmedel används i de
industrialiserade ländernas jordbruk, medan ca 90 %
av alla dödsfall och allvarliga skador på grund av
pesticider sker i utvecklingsländerna. WHO uppskat-
tar att 2-5 miljoner människor årligen blir förgiftade
till följd av pesticider och att uppemot 40 000-
200 000 dödsfall sker varje år. Klart är att vi måste
våga gå före och satsa rätt redan från början. Det
lönar sig i längden, både när det gäller människors
hälsa, miljömässigt och ekonomiskt.
Jag kan tillägga att vi också satsar på att ge Kemi-
kalieinspektionen utökade anslag för att påverka och
driva den internationella kemikaliestrategin framåt.
Anf. 214 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag
blev lite bekymrad när jag hörde diskussionerna om
drivmedel här. Det är över ett år sedan Miljöpartiet i
förhandlingarna med regeringen fick igenom att kol-
dioxidskatten ska tas bort för koldioxidneutrala driv-
medel. I årets förhandlingar fick vi igenom att ener-
giskatten ska kunna tas bort helt eller delvis. Detta
ska förmodligen ske redan i år, innan man fått tillåtel-
se från EU, men en ansökan om detta ska också gå in
till EU. Jag hoppas verkligen att detta inte är bort-
glömt, för det är mycket viktigt.
De flesta väntar sig nog att vintern 2002/03 ska tä-
ra hårt på effektreserverna. Många kommer också att
säga att detta är ett starkt argument för att inte av-
veckla mer kärnkraft. Men regeringen gör inte allt
som är möjligt för att stimulera sparande, effektivise-
ring och förnybar energi. Regeringens energipolitik
havererar därför att regeringen framför allt tar hänsyn
till giganterna på marknaden.
Vattenfall har hälften av marknaden, och tillsam-
mans med Birka/Fortum och Sydkraft har man 90 %
av produktionen och 70 % av marknaden mot slut-
kund. Det här är ju en oligopolmarknad, och sådana
är sällan till fördel vare sig för konsumenterna eller
för effektiviteten.
Vattenfall borde åtminstone använda sina vinster
från oligopolmarknaden till att satsa på ny förnybar
produktion, ny teknik och hushållning. I stället köper
man brunkol och gör svindlande utlandsaffärer. Man
bryter mot sin egen etiska policy och framstår som ett
sorgligt exempel när man tvingar invånarna i byn
Horno i före detta Östtyskland att flytta därför att
kolgruvan ska fram. Detta är vårt statliga bolag Vat-
tenfalls policy. Det är skrämmande, tycker jag.
Stängningen av Barsebäck bör användas teknik-
drivande och för hushållning. Regeringen tar inte
chansen till detta. Man är inte ens beredd att göra en
översyn av elmarknaden så att konsumenterna skulle
kunna handla på spotmarknaden.
Elmarknaden är felbyggd. Den lurar konsumen-
terna att tro att elmarknaden fungerar som en vanlig
marknad. Men problemet är att el inte är en vanlig
vara och att elmarknaden inte är en vanlig marknad.
Priset på fysisk el skapas på spotmarknaden, och det
priset sjunker inte därför att konsumenterna byter
leverantör. Det sjunker bara om konsumenterna deltar
och handlar på spotmarknaden.
Dagens slutkundmarknad motverkar på många
sätt en effektiv elanvändning. Tillgång och efterfrå-
gan matchas inte med hjälp av priset. De flesta kon-
sumenter köper el på långa kontrakt med ett och
samma pris oavsett när elen förbrukas. Detta gör till
exempel direktverkande elvärme lönsam för konsu-
menten. Installationskostnaden är ju lägre än för and-
ra alternativ, och kostnaden för effektbrist i systemet
betalas av andra. Storkonsumenterna får i vårt nuva-
rande system en mängdrabatt.
När konsumenternas incitament till en effektiv
användning blockeras är det ganska självklart att den
svenska förbrukningen av el ökar år från år. Då hjäl-
per det inte att regeringen betalar ut bidrag till den
som vill konvertera från direktverkande elvärme.
Eftersom det är lönsamt kommer det hela tiden fler
elvärmekunder än vad man lyckas subventionera bort.
Vi har en elmarknad som går stick i stäv med in-
tentionerna i energipolitiken. Vi ska ha en elmarknad
som främjar effektiv elanvändning, men vad har vi?
Vi har en elmarknad som helt blockerar incitamenten
till effektivitet. Vi har en energipolitik som talar om
behovet av aktiva och välinformerade konsumenter,
men vi har en elmarknad som bara skapar förvirring
hos konsumenterna.
Det senaste utspelet från Vattenfall är ett sorgligt
exempel på detta. Vad man tänker sig är att inrätta ett
fast pris oavsett förbrukning för konsumenter i lägen-
het. Det är väl verkligen motsatsen till strävande efter
effektivisering.
Vår konstiga elmarknads pris är mycket högt, bå-
de för miljön och för konsumenterna. Det är vi som
får betala.
Sedan vill jag bara nämna ett par saker till.
Vi tycker inte om att de certifikat som nu håller på
att byggas ut även ska kunna gå till vattenkraft. Det
ger helt fel signaler. Småvattenkraften ger inte energi
i förhållande till sina miljöstörningar, och den stora
vattenkraften ska ju vara färdigutbyggd i Sverige.
Visst är det vansinnigt att vi ska ha certifikat till dessa
saker.
Jag vill också kommentera klimatpolitiken. Vi ska
ha en kontrollstation 2004. Den anser jag ska använ-
das för att se om man kan skärpa målen eller om man
måste skärpa åtgärderna, inte till att backa från målen.
Anf. 215 Roger Karlsson (C)
Herr talman! När regeringen och Miljöpartiet an-
vänder sig av styrmedel kan man fråga sig om det
görs några konsekvensbeskrivningar av hur männi-
skor förväntas agera. Den gröna skatteväxling som
regeringen och Miljöpartiet hittills genomfört har
huvudsakligen inriktat sig på hushållen. Industrin har
undantagits.
Ursprungligen var grön skatteväxling ett begrepp
som innebar att man höjde skatten på miljöskadlig
verksamhet och sänkte skatten på arbete just för att
företag skulle kunna stimuleras till att ha mindre
miljöskadlig verksamhet och vara mer arbetsintensi-
va. Men när skatteväxlingen enbart inriktas på hus-
hållen blir frågan hur man tänker sig att hushållen ska
ställa om sin verksamhet. Om kostnaderna för att
värma upp huset ökar eftersom energiskatterna höjs
samtidigt som inkomstskatterna sänks blir ju det
rationella för hushållen att sänka värmen i sitt hus,
vara hemma mindre och i stället jobba över. Är det
tanken bakom skatteväxlingsreformen? Är det enbart
volymen av växlingen som är det viktiga? Och varför
undantar man hela tiden industrin?
Anf. 216 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Det är inte vårt önskemål att undanta
industrin. Den får en viss del av höjningarna genom
koldioxidskatten, naturligtvis, för den är inte befriad
från mer än hälften av koldioxidskatten. Där får in-
dustrin en del. Men det här är ju ett EU-problem
liksom många andra problem vi har. Den stora indust-
rin anser vi inte kan betala högre elskatt medan där-
emot mindre och medelstor industri mycket väl skulle
kunna göra det. Men vi får inte göra sådana skillnader
inom industrin på grund av EU-regler. Det här vill vi
göra någonting åt. Men det är inte åtgärdat än.
Jag minns inte frågan beträffande konsumenterna.
Ursäkta!
Anf. 217 Roger Karlsson (C)
Herr talman! Frågan var nog mest retorisk.
Men sanningen är den att nivån på koldioxidskat-
ten för industrin ligger kvar. Medan man har höjt för
hushållen har nivån för industrin legat kvar. I dag är
den 30 % av hushållens nivå. Den är alltså inte längre
50 % utan den har legat kvar när man undan för un-
dan har höjt. Då är frågan: Vad ska ni göra för att få
de andra med er om det inte är Miljöpartiets vilja att
det ska vara så här?
Anf. 218 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Vi kämpar ju på. Vi vill gärna att
EU-reglerna ska ändras. Det brukar vi prata om. Men
det är som Roger Karlsson vet inte så himla enkelt att
ändra EU-regler. Det får regeringen driva på så gott
den kan. Jag tror att de egentligen vill det också.
Anf. 219 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jag tror att vi kristdemokrater och
Miljöpartiet har en gemensam uppfattning om att inte
tillräckligt har gjorts för att få fram alternativ till
kärnkraften. Det går för sakta med att få fram alter-
nativen och att fasa ut kärnkraften.
Dock har jag uppfattat det som att Miljöpartiet
inte låter sig hindras av denna verklighet utan man
vill ha en snabb avveckling av Barsebäck 2 med flera.
Då skulle det vara intressant att höra Ingegerd Saari-
nens kommentar till de två konsultrapporter som har
lämnats till regeringen och som pekar på att det blir
ökade utsläpp på mellan 2,6 och 3,8 miljoner ton
koldioxid, främst i Danmark, om man under nuvaran-
de förutsättningar stänger under 2003.
Anf. 220 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Det bygger på antagandet att impor-
ten sker från Danmark. Men 85 % av importen sker
faktiskt från Norge. Det beror på hur man ser och hur
man räknar.
Dessutom gick hela mitt anförande ut på att det
görs alldeles för lite vad gäller effektivisering. Man
kan göra oerhört mycket, tror vi, genom att ändra på
elmarknaden. Och man kan naturligtvis göra oerhört
mycket genom att införa olika typer av styrmedel som
styr rätt. Det går alldeles för långsamt. Men det inne-
bär alltså inte att det inte går att göra det. Det handlar
bara om vilja.
Anf. 221 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Om man läser de här konsultrappor-
terna lite noga ser man att de har utgått från den bistra
verklighet som råder. Deras bedömning är att det
fordras import av kolkondensproducerad el från
Danmark för att man ska kunna uppnå de mål om
effekt i Sverige som är uppställda som villkor för
avveckling av Barsebäck 2. Så förklaringen med
Norge håller nog inte riktigt i det perspektivet. Vad
säger Ingegerd Saarinen om de ökade utsläppen till
följd av en snabb stängning av Barsebäck 2?
Anf. 222 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Det är klart att om vi fortsätter precis
som nu, hanterar elmarknaden som vi gör och fort-
sätter med de ineffektiva styrmedel som vi faktiskt
håller på med och höjer konsumtionen kommer det
naturligtvis att bli mer utsläpp. Jag tycker liksom inte
att det är en riktig vilja till sparande och effektivise-
ring vi ser. Men vi menar att man inte ska hantera
vare sig elmarknaden eller elproduktionen på det här
viset. Man måste gå in med en vilja att förändra, och
då kan vi spara oerhört mycket. Vi måste sänka ni-
vån.
Den direktverkande el som nu främjas av en
konstig elmarknad borde faktiskt bort ur systemet
mer eller mindre. Definitivt borde den inte subventio-
neras som nu. Det finns till och med partier som vill
förbjuda den. Det är möjligt att det är svårt. Men vi
ska inte subventionera den som faktiskt sker nu. Det
är den direktverkande elvärmen som gör att det blir
kris på vintern.
Ekonomi och skatter
Anf. 223 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Skatter är någonting mycket större
än procentsatser, beräkningsgrunder och andra tekni-
kaliteter. Det är ytterst fråga om makt och moral, eller
mer exakt: Hur stor del av det vi producerar ska vi få
bestämma över själva och hur mycket ska andra för-
foga över?
För mig som moderat är det inte svårt att konstate-
ra att det politiska inslaget i dagsläget är alldeles för
stort. Jag och mitt parti ogillar i grunden det slags
förmynderi som innebär att personer som jag inte
känner och som inte känner mina behov ska få be-
stämma hur jag ska använda det jag har producerat.
Vi ogillar också bestämt den omständigheten att
människor först tvingas betala stora belopp till staten
för att sedan få villkorade bidrag tillbaka. På så sätt
skapas ett mycket osunt beroende. Man biter inte den
hand som föder en.
Motståndet mot denna politik har inte uteblivit.
Det har sträckt sig över många år och inbegripit stora
delar av det svenska samhället. Men det har trots det
varit föga framgångsrikt. Det svenska skattetrycket är
fortfarande högst i världen. Möjligen kan bristen på
framgångar förklaras av att skatteförsvararna i sin
argumentation har använt en rad begrepp med starkt
känslomässigt innehåll. Man har talat om att de höga
skatterna är ett uttryck för solidaritet, att de syftar till
att skapa rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Mot
detta är svårt att argumentera, i synnerhet om man
bara använder sig av ekonomiska argument.
Men för att vinna skattediskussionen och sänka
skattetrycket räcker det inte att visa att skattesänk-
ningar ökar tillväxten. Det räcker inte heller att visa
att den ökar den personliga friheten. Vi måste också
visa att skattesänkningar är förenliga med uppfyllan-
det av djupare mänskliga värden som självrespekt,
värdighet och varför inte att skattesänkningar också
leder till ett samhälle där orättvisorna kan minska och
ett samhälle som inte präglas av brist på solidaritet.
Jag vill alltså ändra fokus på skattedebatten och
motivera behovet av skattesänkningar med moraliska
argument. Här kan det vara på sin plats att erinra om
en av Socialdemokraternas större tänkare Gunnar
Myrdal. För ungefär 30 år sedan påpekade han att den
då rådande skattestrukturen hade gjort hederliga
svenskar till ett folk av fifflare. Mycket av det som
sades då gäller fortfarande. När det är mer lönsamt att
leva på andras ansträngningar än på sina egna väljer
många det alternativet. Dessa drivkrafter blir dess-
utom starkare av att det anses legitimt att leva på
andras ansträngningar.
En otrevlig attityd har smugit sig in i våra sinnen,
som i korthet kan beskrivas som att vi anser oss ha
rätt till frukten av andra människors arbete. Vi finner
denna inställning överallt: Det är börs-vd:ar som
finner det naturligt att på aktieägarens bekostnad
förhandla sig fram till sällsynt generös ersättning, och
det är pensionerade EU-tjänstemän som finner det
naturligt att lyfta generösa pensioner samtidigt som
de har hög lön. Vi finner det hos personer som tycker
att det är helt i sin ordning att låta någon annan betala
när de ska ta igen sig efter en väl genomfestad natt
eller när de behöver ta hand om en sjuk anhörig och
för den sakens skull inte gå till arbetet. Vi finner den
inställningen hos politiker som plockar ut reseersätt-
ning som saknar täckning, hos alla dem som svar-
tjobbar och samtidigt lyfter bidrag. Vi finner den, kort
och gott, hos rik och fattig, gammal och ung.
Det handlar sällan om rent fusk utan om någon-
ting som är mycket värre. Det handlar om en för-
skjutning av våra värderingar, om vår syn på eget
ansvar och andras. Vår respekt för andras arbete har
eroderat, och vi finner det acceptabelt att utnyttja
andras lojalitet.
De höga skatterna brukar också anses behövas för
att skapa rättvisa. Den som tjänar mera ska betala mer
än den som tjänar mindre. Men är verkligen höga
skatter och generösa bidrag förenlig med ekonomisk
rättvisa? Jag är faktiskt inte säker på att så alltid är
fallet.
Ty den svenska synen på ekonomisk rättvisa byg-
ger på en föreställning om att skillnaderna i ekono-
miskt utfall är oförtjänta och därför bör utjämnas.
Den som tjänar mera har gjort det på ett oförtjänt sätt.
Men så är sällan fallet. De som tjänar mer gör så
därför att de arbetar mera, har utbildat sig mer och
förkovrat sig mer. Ska dessa skillnader utjämnas,
skapas i stället nya orättvisor som består i att flitiga,
arbetsamma, seriösa, ansvarskännande människor
berövas alltför stora delar av sina ansträngningar.
Jag vill alltså hävda att strävan efter rättvisa har
blivit missriktad och skapat orättvisor mot dem som
är lojala och gör rätt för sig. Den har förstört naturliga
drivkrafter att ta ansvar för oss själva, och den har
ökat godtycket i den politiska världen. För detta har
vi fått betala ett högt pris. Fallet i välståndsligan är
allmänt känt. Jag skulle till och med vilja vara fräck
nog och påstå att vår svaga ekonomiska utveckling är
ett resultat av den misslyckade jakten efter rättvisa.
De enda vinnarna i denna jakt är möjligtvis de som
har satt sig i en position där de kan styra och ställa
över andra individers tillvaro.
Är det inte dags att blåsa liv i Gunnar Myrdals syn
på det svenska samhället och i stället lyda hans re-
kommendation att skapa en ny skattestruktur som
bygger på rättvisa och som skapar de rätta drivkraf-
terna för svenskarna?
Anf. 224 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag vill gärna välkomna talaren till
denna kammare.
Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag håller i mångt
och mycket med om resonemanget att det är extremt
lönsamt att vara ohederlig i Sverige med tanke på de
höga marginalskattesatser som finns på många områ-
den - inte alla.
Men om man ser sig om i världen är korruption -
den värsta formen av omoraliskt beteende i ekono-
miska sammanhang - mycket mer utbrett i länder
med låga skatter än i länder med höga skatter. Det
finns inget direkt samband mellan korruption och
höga skatter. Är det inte lite enkelt att säga som An-
ne-Marie Pålsson sade?
Anf. 225 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Jag har inte haft någon ambition att
djupare sätta mig in i området korruption. Det förtjä-
nar nog sin egen mässa, och jag är inte beredd att gå
in i den diskussionen nu.
Men det finns all anledning i världen att studera
de drivkrafter som systemet har skapat. Det är också
viktigt att när man argumenterar kring skattesänk-
ningar att man vågar resonera i termer av rättvisa och
inte tar för givet som en grundlag att höga skatter per
definition är förenliga med ökad rättvisa. Det är
egentligen det som var mitt syfte med anförandet, det
vill säga peka på att det finns andra aspekter som
måste vägas in.
Anf. 226 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Det har precis börjat en ny mandat-
period, och vi befinner oss i en situation i vårt land
där sjukskrivningarna ökar, utanförskapet bland våra
invandrare ökar, bostadsköerna är långa, vårdköerna
är långa, bilköerna är långa. Vi har brister i vården,
och vi har brister i vården och omsorgen av våra
gamla. Samtidigt har vi svårt att rekrytera personal.
Vi har usla kvinnolöner, och vi har usla arbetssitua-
tioner för många kvinnor. Vi har fattiga barn. Vi har
företag som flyttar till andra länder, och vi har en
lönebildning som snarast driver på arbetslösheten.
Det här kan låta som en dyster litania och att jag
vill svartmåla tillvaron. Men det handlar inte om det.
Det handlar om att se verkligheten som den är. Det är
bara då man kan göra någonting åt den. Det är bara
när man ser verkligheten som den är som man kan
fundera sig fram till vad som kan vara bra metoder
och lösningar för att rätta till verkligheten.
För oss i Folkpartiet liberalerna är det självklart
att ett annat Sverige än detta är möjligt. Det måste
inte vara så här. Ett helt annat Sverige är möjligt. Nu
måste man se verkligheten, prata om den och fundera
på hur man löser upp knutarna.
En av de första och viktigaste uppgifterna är att
vårda de välståndsbildande krafterna, som Bertil
Ohlin, ekonomiprofessor och folkpartiledare, brukade
försöka pränta in i folk. Man måste vårda de väl-
ståndsbildande krafterna. Välstånd måste skapas
innan det kan fördelas. För att tala på bönders vis:
Man måste så innan man kan skörda.
Men vad vi har i dag är ett samhällsklimat och en
regering som agerar precis efter motsatsen, nämligen
att efter skörd får man se om det blir någonting över.
När man har ätit kanske man kan så. Men ju mindre
man sparar för att så, desto sämre skördar får man.
Vi sätter upp ett mål. Jag tror att det är bra med
mål i politiken. Det ska vara rätt mål: En varaktigt
högre tillväxt ska bli möjlig. Då måste man sätta
människorna före systemen. Då måste man sätta de
politiska målen före de metoder man har använt. Då
måste man våga ta kampen mot ohälsan. Då måste
man våga ta kampen för en bättre integrationspolitik.
Då måste man våga ta kampen för ett företagsklimat
som gör att företag vill starta, växa och driva sina
verksamheter i Sverige.
Arbetsmarknaden fungerar inte särskilt bra. I förra
veckan kom Konjunkturinstitutet med den lönebild-
ningsrapport som regeringen har bett institutet att
lämna varje år. Återigen konstaterar man att målet om
80 % sysselsättning inte kommer att nås såsom verk-
ligheten ser ut just nu. Då måste mycket mer göras
för att ta kampen mot långtidssjukskrivningarna och
förtidspensionerna. Det har vi haft en lång debatt om
tidigare i dag, och jag tycker att den visar att de
makthavande partierna inte är beredda att göra upp
med situationen.
Det andra som måste göras är att på allvar ta itu
med kampen för att bryta segregationen och utanför-
skapet. Vi är inte på väg att lösa detta, som bland
andra statsministern sade i valrörelsen. Nu när ar-
betsmarknaden har börjat hårdna är det bland de ut-
omeuropeiska invandrarna som sysselsättningsgraden
sjunker snabbast och mest. Vi måste släppa in de
utestängda.
Då kan man bli fascinerad över att förmiddagens
debatt handlade om ett språkkrav. Det är en liten
fråga. Det finns ett språkkrav i dag som försvaras av
samma politiker som hävdar att vi i Sveriges liberala
parti skulle vara främlingsfientliga. Vi vill flytta
språkkravet från de nyanlända och nytillträdande till
dem som eventuellt vill söka ett medborgarskap fem
år senare. Det är främlingsfientligt. Varför? Det är en
bra fråga, och många är svaret skyldiga på den frå-
gan. Varför vill vi stänga ute folk från arbetsmarkna-
den genom att kräva att man först måste lära sig tala
bra svenska innan man får försöka träffa några svens-
kar och försöka försörja sig själv och hamna i den
situationen att man faktiskt kanske kan lära sig det?
Jag tycker att det här är ett mycket bra exempel på
att man måste sätta människorna före systemen och
att man måste ta bort metoder som är beprövat dåliga
och ineffektiva och leder till fel resultat. De metoder-
na måste man skippa för att kunna nå de mål som jag
tror att vi i mångt och mycket är överens om i den här
frågan, nämligen att ge människor möjlighet att för-
sörja sig själva och forma sin egen vardag.
Det tredje som jag vill särskilt nämna handlar om
företagsklimatet. Vi behöver en ny skattereform i det
här landet. Det finns många skäl för det, men ett av
de viktigaste skälen är just att vi måste bryta upp från
det samhälle och det debattklimat där det går jättebra
på Bingolottos guldlördag och den som vinner
30 miljoner kronor blir en hjälte men där den som
genom hårt arbete och risktagande kan spara en liten
hacka och använda sedan är en stor skurk. Vi behöver
bara se hur storföretagen flyttar från A-listan till O-
listan och hur regeringen och Arne Kjörnsberg tar
bort förmögenhetsskatter för miljardärer för att inse
att skattesystemet är helt havererat.
Herr talman! Det är möjligt med ett annat Sverige,
och jag tänker göra mitt bästa för att vi ska få ett
annat Sverige. Men det kräver nog en ny regering.
Anf. 227 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Karin Pilsäter säger helt frankt: Lö-
nebildningen fungerar inte. Är inte Karin Pilsäter då
rädd för att snabbt driva fram en folkomröstning om
ett eventuellt medlemskap i EMU?
För det andra: Vilka är de välståndsskapande
krafterna i Sverige?
Anf. 228 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Jag förstår att Arne Kjörnsberg själv
inte är riktigt klar över vilka de välståndsskapande
krafterna är. Det framgår väldigt tydligt av er politik
att ni inte har något riktigt bra grepp om det. Det
handlar naturligtvis om alla de människor som startar
och driver företag och som ser till att skapa välstån-
det, alla de människor som skapar välstånd. De kraf-
terna måste man vårda - dem kan man inte försöka
beskära så gott det går eller jaga ut ur landet.
Jag behöver inte gå in på någon löjlig diskussion
om närande och tärande och att det inte skulle vara
viktigt med sjuksköterskor. Arne Kjörnsberg vet
mycket väl att jag tycker det. Men man kan inte be-
tala sjuksköterskors löner med skatt på sjukskö-
terskelönerna, utan de lönerna måste betalas av peng-
ar som tjänas in i den privata sektorn. Det är just en
sådan diskussion som vi verkligen behöver i det här
landet.
När det gäller lönebildningen fungerar den inte
tillräckligt bra. Det framgår mycket tydligt. Det är
inte så att vi inte har någon lönebildning alls, utan
den fungerar hyggligt. Men den fungerar inte till-
räckligt bra. Det problemet är precis lika stort innan-
för som utanför EMU.
Anf. 229 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Jag tycker att det vore bra om Karin
Pilsäter försökte svara på mina frågor. Hon kan ta
replik på mig sedan och angripa mig, så ska jag för-
söka svara.
När Karin Pilsäter säger att de välståndsbildande
krafterna måste vårdas undrar jag bara vilka de är. Nu
fick jag svaret att det är de som startar företag. Jag
gissar att barnomsorgspersonalen som tar hand om
barnen till dem som startar företag också bidrar till de
välståndsbildande krafterna i Sverige. Vi skiljer oss åt
där - låt oss konstatera det.
Det förvånar mig att Karin Pilsäter inte är mer
rädd för att snabbt driva fram en folkomröstning om
hon nu tycker att lönebildningen fungerar så dåligt.
Anf. 230 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Vi behöver inte dividera om vem
som inte lyssnar på vem. Det var precis det jag svara-
de på, nämligen att det är i den privata sektorn som
pengarna skapas. Det är självklart att en väl funge-
rande barnomsorg är en förutsättning för det. Men det
är fortfarande så - där hoppas jag att vi inte har dela-
de meningar - att vi inte kan betala barnskötarlöner
med skatt på barnskötarlöner, utan vi kan bara betala
dem med pengar som har tjänats in i den privata sek-
torn. Sedan behövs det massvis med olika företag för
allt detta. Det behövs också en högskola som är väl
fungerande och som ger utbildning och forskning
med kvalitet.
I grunden kan man inte tro att man kan fördela
välstånd om inget välstånd först har skapats. Detta är
den enkla logiken. Det är där jag tycker att ni så ofta
missar. Ni pratar till exempel om att ni ska se om ni
kan göra någon skattesänkning för företagen om det
blir någonting över. Ni tittar inte på vad ni behöver
göra för att få mer fart på företagandet.
Anf. 231 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Vilken är då grunden för beskatt-
ning? Vi har varit inne lite grann på det tidigare. Som
jag ser det är giltiga skäl till beskattning
· gemensamma angelägenheter i stat, landsting och
kommun, och naturligtvis motsvarande internatio-
nella forum,
· att främja samhällsekonomisk balans, tillväxt och
ekologisk hållbarhet och
· att mildra och utjämna sociala och ekonomiska
skillnader genom ekonomisk omfördelning.
Samtidigt som dessa skäl kan övertyga är det vik-
tigt att inse att skatt är något allvarligt. Man kan inte
bortse ifrån att det är ett ingrepp i den enskilde med-
borgarens ekonomi. Av den anledningen är rätten att
ta ut skatt noga reglerad i civiliserade stater. I Sverige
föreskriver regeringsformen att endast riksdagen,
folkets valda representanter, har rätt att besluta om
skatt.
Vad är då gemensamma angelägenheter? Och hur
långt kan en solidarisk utjämning drivas utan att un-
derminera just solidariteten och incitamenten att för-
bättra egna och andras förhållanden?
Leszek Kolakowski skrev i artikeln What is Left
of Socialism? om socialismens försök att skapa ett
mänsklighetens broderskap genom politik och insti-
tutionella medel att det inte går att med politiska
medel framtvinga solidaritet. Jag citerar med min
egen översättning: "Broderskap under tvång är den
mest olycksbådande idé som skapats i modern tid; det
är en perfekt väg till ett totalitärt tyranni. Socialism i
denna mening är detsamma som ett rike av lögner."
Påståendet får inte Kolakowski att överge tanken på
mänsklighetens syskonskap - han skriver broderskap
- men det visar ändå på faran med framtvingad soli-
daritet. Det är ändå en gammal marxist som säger
detta.
Det är knappast överord att säga att det finns ett
utbrett missnöje såväl med det svenska skattesystemet
i stort som med vissa bestämda skatter och nivåer i
synnerhet. Det svenska skattetrycket är, som vi har
hört, högst i världen. Samtidigt är inte den statliga
och kommunala servicen i alla avseenden tillfreds-
ställande. Mycket talar dessutom för att ett alltför
högt skattetryck leder till att invånarnas produktivitet
och ansvarstagande - de välståndsskapande krafterna,
som vi har hört - för det gemensamma samhällspro-
jektet minskar och att skattemoralen sjunker. Då
undergrävs själva basen för beskattning.
Ett högt skattetryck med krångliga regler minskar
dessutom medborgarnas kontroll över sin ekonomi
och därigenom deras frihet och självbestämmande.
Höga skatter kan således motverka syftet att forma ett
gott samhälle. Medborgarna svarar då med att göra
alltmer för att undvika skatt och blir, med Gunnar
Myrdals formulering - vi har hört Gunnar Myrdal
tidigare här i debatten - kanske tveksamt, ett folk av
fifflare. Men vi kan förstå det i rätt sammanhang.
Följden blir att skatteinkomsterna för stat och kom-
mun minskar, och vi har en nedåtgående ond cirkel.
Det svenska skattesystemet, herr talman, har blivit
ett lapptäcke. Det saknar en enhetlig struktur och
motiveras alltmer sällan av etiska eller skatterättsliga
principer, ej heller ideologiska principer. Alltför ofta
regerar principlösheten och godtycket. Det är det
intryck som jag har. Alltför ofta känner sig skattebe-
talare moraliskt kränkta av enskilda skatter och av
deras nivåer.
Denna bedömning gör människor intuitivt när de
drabbas av en uppenbart orättfärdig beskattning. Det
kan vara skatt på skatt eller en fastighetsskatt eller en
förmögenhetsskatt som gör att man inte klarar det.
Det är inte längre en skatt efter bärighet. Det kan vara
ett för högt skattetryck som gör att man inte kan för-
verkliga sina livsdrömmar. Detta förhållande är oac-
ceptabelt.
Herr talman! Som ny i skatteutskottet hoppas jag
- och jag riktar mig till ordföranden och mina kolle-
ger - att vi ska ha en etisk och ideologisk debatt i
utskott och kammare. Jag uttalar mig inte om debatter
som har varit förut, för dem vet jag för lite om, men
jag vill verkligen ha en sådan här debatt. Min upp-
fattning är - och den är långt ifrån originell - att
människosyn och etik hör intimt samman med politik
och lagstiftning. Utifrån den grundsynen är även
skattelagstiftning ett uttryck för eller en implemente-
ring av etik i den politiska sfären, och den kan och
bör därför också granskas etiskt och moraliskt.
Det svenska skattesystemet och dess enskilda de-
lar kan granskas och prövas ideologiskt, etiskt och
skatterättsligt principiellt, och det hoppas jag nu ska
ske i skatteutskottet och naturligtvis i kammaren
under den här mandatperioden.
Anf. 232 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Med talmannens godkännande skulle
jag vilja ställa en fråga till Per Landgren: På vilket
sätt regerar godtycket i svensk skattelagstiftning?
Anf. 233 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Godtycket kan delas in i en prin-
ciplöshet från lagstiftarens sida och i en godtycklighet
för dem som får betala skatten. Vi kan ta det senare
fallet, det som alltså handlar om skattebetalare. Om
de inte har någon möjlighet till förutsebarhet och om
de inte kan planera sin ekonomi från det ena året till
det andra är det godtycklighet som de drabbas av.
Anf. 234 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Nej, Per Landgren, det är inte god-
tycke utan någonting annat. Godtycke är det om man
utan principiella orsaker beskattar en grupp på ett sätt
och en annan grupp på ett annat sätt för samma in-
komster. Det är godtycke, så Per Landgren får nog
försöka en gång till.
Anf. 235 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Arne Kjörnsberg kanske definierar
godtycke på ett eget vis, men godtycke är det när
detta inte följer av principer. Om man har statliga
skatter och motiveringar för det som inte följer skatte-
rättsliga principer, inte följer etiska principer och inte
heller ideologiska principer är det godtycke. Vi har ju
en socialpolitisk skatteprincip, så att säga, som
marxismen värnade om tidigare. Men om inte någon
princip finns nu när man argumenterar för skattesat-
ser, nivåer eller enskilda skatter är det godtycke.
Sedan kan också enskilda drabbas av godtyckliga
skatter, skatter som de inte kan se någon motivering
för. De kan inte planera sin ekonomi. Då är det för
dem godtyckligt. Det är inte någon lagbundenhet som
de kan förutse, utan det är godtyckligt, ickeprincipi-
ellt.
Anf. 236 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att
koncentrera mig på kommunernas ekonomiska förut-
sättningar. Självklart genererar en hög sysselsättning,
arbete åt alla, också skattebetalare som kan finansiera
den välfärd som kommunerna ger. Förutom detta
kommer jag att beröra finansieringsprincipen och
inkomst- och utjämningssystemet för kommuner och
landsting.
Staten och kommunerna har tagit allt större plats i
ekonomin, både på grund av kapitalets behov och på
grund av folkliga krav. Genom 1900-talet kan man se
en tydlig och ganska konsekvent ökning av skatteut-
taget som brutits av de senaste decenniernas höger-
vridning av politiken. I vårt land har en stor del av
ökningen av den offentliga konsumtionen gått till just
kommunerna. Kommunerna har särskilt utmärkt sig, i
högre utsträckning än andra, när det gäller att avlöna
det traditionella kvinnoarbetet. Totalt sett utgör kvin-
nor omkring 80 % av de anställda i kommunerna. Det
är en utveckling som har varit positiv, men det är
också en utveckling som har resulterat i att kvinnors
arbete är alldeles för lågt avlönat. Här måste en änd-
ring komma till stånd. Kommunal kan till exempel
inte göra annat än att säga upp sitt löneavtal för att
medlemmarna ska ha någon chans att komma ikapp
andra grupper.
Det krävs alltså ett långsiktigt större utrymme för
offentlig konsumtion. Den senaste långtidsutredning-
en antar till exempel att tillväxten fram till 2015 i
stort sett ska vara lika stor som under de senaste 25
åren, men fördelningen av produktionsökningen sägs
däremot komma att skilja sig markant från den tidiga-
re, det vill säga i framtiden antas den privata kon-
sumtionen öka med 45 % samtidigt som konsumtio-
nen av offentliga tjänster bara ökar med 15 %. Detta
är en fullständigt oacceptabel relation. Mer måste till
den offentliga konsumtionen och mindre till den
privata.
Herr talman! Under den gångna mandatperioden
innebar resurstillskott till kommunsektorn, som s, v
och mp kom överens om, att vi i stort sett kom tillba-
ka till 1990 års nivå vad gäller personalresurser i
vård, skola och omsorg. I den så kallade 121-
punktsöverenskommelsen mellan s, v och mp, som
gäller den här mandatperioden, framgår på ett flertal
ställen att vi gemensamt har ställt ut löften om mer
resurser till kommunerna. Det handlar om fler lärare i
skolan, fler anställda i förskolan och 20 miljarder till
vården för att köerna ska kortas och kvaliteten för-
bättras. En viktig åtgärd är att höja lönenivån i kvin-
nodominerade yrken. "För att klara detta och för att
anställa fler kommer kommuner och landsting att ges
ökade resurser de kommande åren."
I våras skrev Kommunförbundet vad gäller kom-
munernas ekonomi att de samlade ekonomiska resur-
serna ska vara tillräckliga för att möta medborgarnas
behov och förväntningar. Finansieringen av de kom-
munala verksamheterna ska bygga på att kommuner-
na i största möjliga utsträckning står på egna ben i
ekonomiska hänseenden. Finansieringsprincipen ska
tillämpas fullt ut i samband med statliga beslut.
Hur ser det då ut? Är de samlade ekonomiska re-
surserna tillräckliga? Nej. Många politiker i kommu-
ner och landsting håller i dagarna på att göra färdigt
sina budgetar för nästa år. Många av dem har det
svettigt. De ska få sin budget i balans. Kostnaderna
får inte överstiga intäkterna. Jag vet också att kost-
nadsexplosionen till följd av LSS-reformen gör det
ytterligare jobbigt att klara en budget i balans. Kom-
munförbudet skriver att bruttokostnaderna för handi-
kappomsorgen har ökat med 58 %, eller 10 miljarder
kronor, under perioden 1997-2000.
Den så kallade LSS-reformen - LSS är en rättig-
hetslag - har inneburit en betydande livskvalitetshöj-
ning för många funktionshindrade. Samtidigt är den
statliga reformen kraftigt underfinansierad. Här har
inte finansieringsprincipen fungerat. Med en funge-
rande finansieringsprincip skulle staten ta kostnads-
ansvaret för denna rättighetslag. Kommunerna står
redan i dag inför att antingen göra stora nedskärning-
ar i övrig kärnverksamhet eller att höja skatten med
betydande belopp. Vänsterpartiet vill ha hållbara
regler för finansieringsprincipen. Det innebär att
staten och kommunsektorn ska göra en inbördes eko-
nomisk reglering när staten fattar beslut om ändrade
regler som påverkar den kommunala ekonomin, något
som inte har fungerat vad gäller LSS-reformen.
Ett sätt att stärka kommunernas framtida möjlig-
heter att finansiera sin verksamhet är att på olika sätt
bredda den kommunala skattebasen. Kommunernas
skatteintäkter kan öka, och de generella statsbidragen
kan minska.
Jag ser att min talartid är slut. Jag skulle bara
slutligen vilja säga att det är ett problem att statsbi-
dragen inte är kopplade till löneökningarna.
När Vänsterpartiet i valrörelsen lovade 10 miljar-
der kronor till åtgärder för att minska löneklyftan
mellan vad kvinnor och män tjänar fanns det belack-
are som anklagade oss för att vilja bedriva statlig
lönepolitik. Varför inte börja minska löneklyftan
genom att låta statsbidragen växa i takt med löneut-
vecklingen?
Anf. 237 Lena Ek (C)
Herr talman! Siv Holma talade om den kommu-
nala ekonomin. För att slippa den diskussionen skulle
jag vilja inleda med att säga att vi båda två talar för
den mellankommunala skatteutjämningen.
Vad jag funderar över är när Siv Holma, som ju
har stött den politik som regeringen förde under förra
mandatperioden, pratar om kommunernas ekonomi.
Kommunförbundet redogjorde i våras i en rapport för
att finansieringsprincipen borde ha gett kommunerna
5 ½ miljarder mer under perioden, pengar som inte
har kommit kommunerna till godo därför att man har
fuskat med finansieringsprincipen. Det skulle ge 5 ½
miljoner bara i min lilla kommun. Det betyder många
tjänster och skulle innebära en stor lättnad.
Siv Holma talar om kvinnornas lönesituation.
Men det är inte mer än ett par månader sedan Center-
partiet lade ett yrkande om en lönerevision inom den
offentliga sektorn för att lyfta upp de lägsta kvinnolö-
nerna. Det sade Vänsterpartiet nej till.
Också vårt inkomstskatteförslag, som faktiskt re-
jält skulle bredda den kommunala skattebasen, sade
Vänsterpartiet nej till.
Det är stor skillnad mellan retoriken och prakti-
ken!
Anf. 238 Siv Holma (V)
Herr talman! Först några ord om finansiering-
sprincipen. Om jag har räknat rätt när det gäller Cen-
terpartiets ekonomiska motioner och hur mycket
Centerpartiet skulle vilja öka kommunsektorn klarar
man inte av vad Lena Ek här har uttryckt.
Jag uttrycker mig på följande sätt. Kommunsek-
torn behöver mer resurser för att klara av att höja
lönerna i kvinnodominerade verksamheter. Det räcker
inte med en lönerevision. Jag tycker att det är oför-
tjänt att Centerpartiet gör det till en politisk poäng.
Det viktiga i sammanhanget tycker jag är att också
vidta åtgärder som får avsedd effekt. Tyvärr ges det
inte med vad Lena Ek beskriver kring Centerns eko-
nomiska politik i de här sammanhangen.
Anf. 239 Lena Ek (C)
Herr talman! Ja, vi lägger till ganska många fler
miljarder till kommunerna i vårt budgetförslag. Fram-
för allt har vi varit väldigt noga med att följa finansie-
ringsprincipen. En enig styrelse i Kommunförbundet
kritiserade majoriteten och sade att här fattas 5 ½
miljarder. Det var förra mandatperioden. Vi får väl se
hur mycket som fattas den här mandatperioden.
Om vi ska prata kvinnolöner finns det två saker
som kan göras. Dels kan man göra en lönerevision
inom den offentliga sektorn. Detta har Vänsterpartiet
sagt nej till. Dels kan man faktiskt sänka skatterna för
människor med de lägsta inkomsterna.
Under de senaste fyra åren har ni medverkat till
skattesänkningar som handlat om att sänka fyra gång-
er mer för den som tjänar 35 000 kr än för den som
tjänar 15 000 kr. Detta drabbar kvinnor oerhört hårt.
Dessutom har ni sett till att stänga in kvinnor i den
offentliga sektorn genom att vara med och rösta för
stopplagar som inte har gett kvinnorna möjligheter att
skaffa annan försörjningsform än anställning inom
den offentliga sektorn där de väldigt tydligt lönedis-
krimineras.
Anf. 240 Siv Holma (V)
Herr talman! När det gäller lönerevisionen vill jag
minnas att när finansutskottets betänkande i samman-
hanget behandlades var Vänsterpartiets uppfattning i
frågan tillgodosedd. Lena Ek gör en politisk poäng av
att den här motionen inte blev bifallen, men i sak var
den tillgodosedd.
Sedan har vi frågan om den offentliga sektorns
förstärkning och så vidare. Under denna mandatperi-
od kommer jag - jag nämnde i min uppräkning att det
finns ett gott underlag för att förstärka den offentliga
sektorn - att arbeta för att se till att det görs på ett sätt
som Centern säkert inte hade klarat av vare sig i en
blågrön mittenregering eller i en renodlat borgerlig
regering. Jag känner mig alltså ganska trygg i den
förvissningen.
Det finns problem med att sänka skatten för att
höja lönen. Lena Ek vet lika väl som jag att det är
viktigt att ha en pensionsgrundad lön - detta för att
kunna ha en vettig ålderdom och få en vettig pension
när man blir pensionär. Det kravet tillgodoses inte när
man sänker skatten.
Anf. 241 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag har noterat att Siv Holma har en
lång rad behov som hon vill tillfredsställa - LSS-
reformen och andra reformer och utgifter. Det är
fråga om enorma behov.
Jag har en mycket enkel fråga: Hur skapas den
ekonomiska tillväxt som skulle göra dessa reformer
möjliga?
Anf. 242 Siv Holma (V)
Herr talman! Hur skapas tillväxt? Ja, det uttryckte
jag i början av mitt anförande. Det handlar om syssel-
sättning - om att ha hög, ja, full, sysselsättning, om
att ha arbete åt alla. Det skapar det välståndsbringan-
de som man kan använda sig av när det gäller att
fördela. Naturligtvis ingår i detta att vi har företag.
Om Carl B Hamilton trodde att jag skulle säga att
jag är företagsfientlig, så kan jag säga att det är helt
felaktigt. Jag tror att Carl B Hamilton under sin tid i
riksdagen kommer att upptäcka att Vänsterpartiet till
exempel har en relativt hyfsad småföretagarpolitik.
Anf. 243 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! En tidigare ledamot av skatteutskot-
tet drev en mycket företagsvänlig skattepolitik -
åtminstone försökte han göra det - men han körde
huvudet i väggen och lämnade salen.
Det är klart att sysselsättning, och hög sysselsätt-
ning, är väldigt viktigt. Men man kan inte vara sys-
selsatt i vad som helst - säg av AMS, för att ta ett
extremt exempel. Jag menar att det är en alldeles för
enkel syn som här kommer till uttryck. I Afrikas
fattigaste länder arbetar människor oerhört hårt och i
många timmar. Problemet är att de har en väldigt låg
produktivitet.
Jag kan omformulera min fråga. Vi har i dag 4-
5 % arbetslöshet - lite grann beroende på hur man
räknar. Hur ska vi få det så att de människor som är
sysselsatta också har en hög produktivitet?
Eller låt mig göra frågan lite mer specifik och in-
riktad på det kommunala: Hur kan man tänka sig att
ändra det kommunala skatteutjämningssystemet och
incitamenten vad gäller kommunernas användning av
ekonomiska resurser på ett sådant sätt att tillväxt och
produktiv sysselsättning främjas? Det är ju inte bara
utgifter utan också en inkomstsida att tänka på.
Anf. 244 Siv Holma (V)
Herr talman! Vi har duktiga företrädare i skatteut-
skottet. Marie Engström och Per Rosengren har gjort,
och kommer också fortsättningsvis att göra, bra insat-
ser när det gäller detta, så Carl B Hamilton kan vara
väldigt lugn.
Jag förstod inte riktigt frågan om utjämningssys-
temet. Men principiellt tror jag på en rättvis utjäm-
ning - ett inkomst- och kostnadsutjämningssystem är
i sig produktivt. Rättvisa är i sig produktivt. Ingenting
talar för att stora klyftor i samhället skulle vara inci-
tament för att få människor att bli mer produktiva. I
och för sig motsägs väl det av Carl B Hamiltons ex-
empel om Afrika.
Syftet med nuvarande utjämningssystem är att
utjämna strukturella och opåverkbara skillnader mel-
lan olika kommuner. Skattekraften är ett sådant ex-
empel. När det gäller inkomstutjämningen tycker jag
att det absolut viktigaste i utjämningssystemet är just
utjämningen av inkomster när det gäller skattekraften
i hög- och låginkomsttagarkommuner.
Anf. 245 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Det var bra att Siv Holma förtydli-
gade sig i replikskiftet. Hon tyckte ändå att det är bra
att vi har företag för att kunna betala allting. Det är en
bra start. Frågan är om man tycker att det så bra att vi
har företag att man är beredd att driva en politik som
handlar om att folk ska vilja starta företag, att företag
ska växa och göra det här i vårt land. Som jag för-
sökte förklara för Arne Kjörnsberg tidigare kan man
inte betala sjuksköterskor med skatt på sjuksköter-
skor. Då är hög sysselsättning viktig, inte bara att
många människor jobbar utan också att de jobbar
effektivt och bra. Man är sysselsatt om man till ex-
empel är sjukskriven och hemma.
Målet för den höga effektiva sysselsättningen,
80 %, kommer inte att nås. Det kommer att plana ut
och sjunka lite grann. Därför är min fråga om Siv
Holma skulle kunna ta någon minut i repliken för att
utveckla hur man vill göra för att få folk i jobb.
Anf. 246 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag vill börja med att säga en sak till
Karin Pilsäter. Att sätta det privata gentemot det
offentliga blir lite konstigt. Ta till exempel en sjuk-
sköterska som jobbar i ett privat sjukhus och betalar
skatt. Det är bättre, och det genererar mera av värde
för att klara av välfärden.
Det finns många åtgärder som måste vidtas för att
klara sysselsättningen. Vi har ett mål på 80 %. Precis
som Karin Pilsäter sade i sitt anförande ligger vi nu
på 78 %, och det finns risk för att man inte kan klara
av att komma upp till 80. Det krävs, enligt Vänster-
partiets sätt att se på detta, ytterligare åtgärder, där
kampen mot ohälsan är en viktig åtgärd för att helt
enkelt få bukt med de ökande, accelererande sjuk-
kostnaderna.
Anf. 247 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Det är väldigt intressant. Det verkar
som att ni i det röda laget helt enkelt inte har klart för
er sambanden, att det är den privata sektorn som
måste skapa resurserna så att man kan använda dem
till de viktiga och bra saker som vi finansierar i den
offentliga sektorn. Den sjuksköterska som jobbar i ett
privat vårdföretag men vars verksamhet bekostas av
offentliga medel jobbar i det sammanhanget på exakt
samma villkor som om hon vore i den offentliga
sektorn. Det måste likafullt finansieras från annan
privat verksamhet.
Det är en fråga som jag skulle kunna bolla tillba-
ka. När det nu är så att de sjuksköterskor som jobbar i
de privata vårdföretagen har lägre sjukfrånvaro, högre
löner och trivs bättre, varför är det dem ni vill be-
kämpa i stället för att bejaka det? Vi får mindre ut-
gifter och mera nöjda sjuksköterskor och patienter.
Det är det som är den stora vinsten. Varför skjuter ni
in er på de vårdföretag som har lägre sjukfrånvaro
och högre löner?
Anf. 248 Siv Holma (V)
Herr talman! Först och främst skulle jag vilja säga
att det inte finns något samband mellan höga skatter
och låg sysselsättning. Sverige är ett sådant land som
har en relativt hög skattenivå, men vi har också en låg
arbetslöshet och en hög sysselsättning jämfört med
många andra länder. Det resonemang som Folkpartiet
med flera tar upp är att det skulle vara tillväxthäm-
mande att ha höga skatter. Som jag sade är rättvisa
och trygghet produktivt.
Att inte vara förtjust i att privatisera den offentliga
sektorn handlar om att vi vill ha skola, vård, omsorg
som är tillgängliga för alla och som styrs av behov,
att grunden inte är att man ska ha en tjock plånbok.
Det handlar om att säkerställa vård, skola, omsorg
utifrån behov i offentlig regi, vilket man förlorar när
det är privatiserat.
Anf. 249 Lena Ek (C)
Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare! Vi har
en ganska allvarlig ekonomisk situation i Sverige i
dag med en vikande internationell konjunktur, dras-
tiskt sänkta börskurser, en marknad i USA som
vacklar och där hushållens tilltro till den framtida
ekonomiska utvecklingen har sjunkit ned på en nivå
som bedöms som oerhört alarmerande.
Samtidigt har vi i Europa stora ekonomier som
också vacklar. Vi har i Sverige en exportindustri som
har fått sälja mindre det senaste året och där kurvorna
har brutits, särskilt under den senaste månaden. Vi
har drastiskt ökade sjuktal, och vi har i den lågkon-
junktur som vi befinner oss i ökande kostnader i de
olika trygghetssystemen. Vi har sjunkande värde på
kronan, någonting som långsamt gör oss alla fattiga-
re. Dessutom har vi ett utbrett missnöje med vården
och skolan hos de människor som är väljare, skatte-
betalare och också konsumenter i den offentliga sek-
torn. Samtidigt har en av de stora fackliga organisa-
tionerna, Kommunal, sagt upp sitt avtal för revision.
Det handlar om ett stort förbund med många kvinnli-
ga medlemmar, anställda i den offentliga sektorn, ett
förbund vars medlemmar inte har sett frukterna av
den högkonjunktur vi just har gått igenom och som
därför bär med sig ett missnöje som i den här situa-
tionen blir oerhört farligt.
Å andra sidan har vi en regering som under fyra år
har försummat att vidta de strukturreformer som hade
behövts, en regering som har ägnat sig åt att spendera
i stället för att konsolidera och, skulle jag vilja säga,
fundera över den här situationen.
I torsdags, för några dagar sedan, kom en rapport
från Konjunkturinstitutet om lönebildningen. Vi står
inför en ganska djup ekonomisk diskussion i Sverige
framöver, eftersom scenariot för omröstning om ett
eventuellt medlemskap i EMU tornar upp sig.
I denna situation har Konjunkturinstitutet i sin
rapport pekat på lönebildningen som en viktig faktor
för hur det ska inom eller utanför EMU i fortsättning-
en. Lönebildningen är en viktig faktor med tanke på
att vi ligger för högt i fråga om lönebildningen, runt
5 %. Optimalt är 3 ½ %. Det är siffror som all exper-
tis pekar på som den nivå som vi egentligen borde ha.
Vad medför en lönebildning som fungerar på det
viset att den ger 1-1 ½ % för hög nivå? Ja, det med-
för till exempel att sysselsättningsmålet blir omöjligt
att uppnå. Divergensen mellan regeringens prognoser
och det som Konjunkturinstitutet redovisar ligger på
3-4 %. Och det kostar, det kostar oerhörda summor i
statsbudgeten. Det kostar också i minskad tillväxt, en
tillväxt som under den mätperiod som det handlar om
i rapporten skulle, om man kunde hålla lönebildning-
en på rätt nivå, ge ett reformutrymme på 55-60 mil-
jarder. Det är nästan precis det reformutrymme som
skulle behövas för att rätta till ganska mycket av det
som många i den här kammaren, men framför allt
många medborgare, är oerhört kritiska till.
I det här läget säger statsministern att lönebild-
ningen i Sverige fungerar, har upprepat det vid flera
tillfällen. Jag skulle vilja höra vad Arne Kjörnsberg
har för åsikt i denna fråga. Fungerar lönebildningen,
eller fungerar den inte i Sverige?
Lönebildningen är ju parternas ansvar, det är jag
också fullt medveten om och respekterar. Ändå finns
det en tydlig lönediskriminering. Medlingsinstitutet
rapporterade i våras att inte ett enda avtal i sista om-
gången hade adresserat jämställdhetsproblematiken.
Tre förbund hade en låglönesatsning på 100 kr som
indirekt gav en viss jämställdhetseffekt, men annars
fanns det ingenting.
Samtidigt har Socialdemokraterna med stöd av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet under det föregående
året ägnat sig åt skattesänkningar, vilket ju är bra.
Men problemet är att dessa skattesänkningar är felad-
resserade. Samtidigt som det finns en stor grupp
kvinnor som inte klarar sitt dagliga liv och sin familj
och som mår dåligt av denna lönediskriminering
sänker man skatten fyra gånger så mycket för den
som tjänar 35 000 kr jämfört med den som tjänar
15 000 kr. Det är dessa kvinnor som utgör kärntrup-
pen i Kommunal som nu reagerar mot detta. Dels
ligger de på låga lönenivåer, dels kan de inte leva på
den lön som de får för ett - som vi alla vet - hårt slit i
offentlig sektor.
Då blir min andra fråga till Arne Kjörnsberg: Hur
ska man se till att dessa stora grupper av kvinnor får
ett konsumtionsutrymme som gör att de kan leva ett
drägligt liv utan att man sätter lönebildningen ur spel
på ett sådant sätt att det totalt äventyrar den svenska
ekonomin?
Anf. 250 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Lena Ek talar om vikande börskurser
i Sverige. Vilket tidsperspektiv är det då som avses?
Jag undrar om Lena Ek är medveten om att efter det
att budgetpropositionen lades fram den 8 oktober har
börskurserna i Sverige gått upp med - mellan tum-
men och pekfingret - 23-25 %. Men Lena Ek har
kanske ett längre perspektiv.
När det gäller den sjunkande kronan, vilket per-
spektiv handlar det då om? Är det ett år eller två
månader? Annars är det ju bara som ringar på vattnet.
Det säger ingenting. Tala om vilket tid det gäller!
Jag ska inte använda min repliktid till att svara på
frågor från den som talar. Dessa frågor får Lena Ek
ställa till mig senare.
Jag vill bara påminna om att i slutet av 80-talet
var det sjuksköterskornas löner som var problemet. I
riksdagens talarstol stod då den tidens statsminister
Ingvar Carlsson och sade: Vi klarar att höja lönerna
för sjuksköterskorna om inte alla andra ska kompen-
sera sig. Likadant är det för Kommunals medlemmar.
Anf. 251 Lena Ek (C)
Herr talman! Antingen kan man ha respekt för
människors problem eller också kan man strunta i
dem. Vi kan ju diskutera deciler, årsstatistik och
SCB:s arbetssätt över huvud taget. Men min fråga är:
Anser Arne Kjörnsberg - och det har han möjlighet
att ta upp nu eller i sitt anförande - att lönebildningen
i Sverige fungerar? Håller han med statsministern
eller inte?
Denna grupp medborgare och kvinnor som har så
stor betydelse för svensk ekonomi förtjänar att kunna
leva på sin lön. Dessa kvinnor förtjänar också en
högre lön, men där har vårt förslag om lönerevision
röstats ned. Mycket står arbetsmarknadens parter för,
men det finns en del som vi i skatteutskottet och i
kammaren kan göra när det gäller konsumtionsut-
rymmet för denna grupp kvinnor. Man kan välja att ta
deras problem på allvar eller att inte göra det.
Anf. 252 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Jag anser att lönebildningen i Sveri-
ge fungerar mycket bättre nu än vad den gjorde för ett
antal år sedan. Den fungerar inte perfekt, men ibland
funderar jag över om man kan nå det perfekta. Ar-
betsmarknadens parter i Sverige - lägg märke till att
jag inte bara talar om de fackliga organisationerna -
har tagit ett stort ansvar under de senaste fem-åtta
åren, och det är värt all respekt. Jag tror att de är på
väg att nå det som är så nödvändigt, att löneutveck-
lingen i Sverige inte får gå snabbare än i jämförbara
länder.
Lena Ek får väl göra som jag om hon inte vill ha
statlig lönepolitik, nämligen lita på de fackliga ar-
betsmarknadsorganisationerna.
Anf. 253 Lena Ek (C)
Herr talman! Arne Kjörnsberg säger att lönebild-
ningen har blivit bättre. Mellan vilka år menar han
då? Så kan jag fortsätta denna diskussion.
Det som vi kan jämföra med är årets resultat i
Konjunkturinstitutets rapport. Där konstaterar man att
vi ligger 1-1 ½ % för högt för att vi ska kunna klara
sysselsättningen och tillväxten på ett sådant sätt att vi
åstadkomma lite konstruktiva saker i det här landet
och inte bara ägna oss åt att försöka att hitta billigast
möjliga lån därför att statsskulden kommer att öka på
grund av att vi inte klarar tillväxten. Det är ett för-
hållningssätt.
Det är också ett förhållningssätt hur man engage-
rar sig för de människor som har en låg lön. Arbets-
marknadens parter förfogar över avtalen, men deras
arbete underlättas oerhört mycket om dessa grupper
på ett annat sätt får ett ökat konsumtionsutrymme.
Anf. 253 Lena Ek (C)
Herr talman! Arne Kjörnsberg säger att lönebild-
ningen har blivit bättre. Mellan vilka år menar han
då? Så kan jag fortsätta denna diskussion.
Det som vi kan jämföra med är årets resultat i
Konjunkturinstitutets rapport. Där konstaterar man att
vi ligger 1-1 ½ % för högt för att vi ska kunna klara
sysselsättningen och tillväxten på ett sådant sätt att vi
åstadkomma lite konstruktiva saker i det här landet
och inte bara ägna oss åt att försöka att hitta billigast
möjliga lån därför att statsskulden kommer att öka på
grund av att vi inte klarar tillväxten. Det är ett för-
hållningssätt.
Det är också ett förhållningssätt hur man engage-
rar sig för de människor som har en låg lön. Arbets-
marknadens parter förfogar över avtalen, men deras
arbete underlättas oerhört mycket om dessa grupper
på ett annat sätt får ett ökat konsumtionsutrymme.
Anf. 254 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Av naturliga och kanske tvingande
skäl består en sådan här debatt mest av deklarationer.
Men det får vi försöka att leva med.
För min del vill jag för mitt parti och för den soci-
aldemokratiska gruppen i riksdagens skatteutskott
redovisa vilka huvudsakliga linjer som kommer att
gälla för vår skattepolitik under den kommande man-
datperioden. Men vi har naturligtvis ett öppet sinne
för att det kan ske väldiga förändringar som vi nu inte
kan bedöma, och det får vi i så fall återkomma till.
Först ska vi ha ordning och reda i ekonomin.
Budgettaken ska hållas. Överskottet i de offentliga
finanserna ska vara 2 % av bruttonationalprodukten
över en konjunkturcykel. Detta måste vi möjligen
ändra, men det beror på hur diskussionen förs vid
folkomröstningen om EMU. Det får vi återkomma till
senare. För närvarande ska överskottet vara 2 % av
bruttonationalprodukten över en konjunkturcykel.
"Socialdemokratin kommer aldrig att medverka
till att Sveriges ekonomi undermineras. Därför måste
reformer vara finansierade. I första hand måste nya
resurser användas för att öka tryggheten och rättvisan.
Det måste gå före stora skattesänkningar." Så sade vi
i den valrörelse som avslutades med valet den 15
september, och det gäller lika mycket i dag.
Vi har ett högt skatteuttag i Sverige. Skälet är helt
enkelt att vi ofta i stor politisk enighet bestämt oss för
en väg för att komma till rätta med den generella
välfärdens finansiering. Välfärden ska gälla alla, inte
bara några. Vi kan naturligtvis diskutera vad vi menar
med välfärd. Jag anser att det innebär ett antal resur-
ser som gör att vi kan kontrollera våra egna liv och
våra närmastes sätt att leva.
Välfärd rör sig inte bara om ekonomiska tillgång-
ar såsom inkomst och förmögenhet. Det handlar om
bostad, skola, barnomsorg, sjukvård, arbete och a-
kassa om man blir arbetslös. Det är ett livslångt lä-
rande. Det är kunskap. Sedan finns det en del annat
som inte har direkt med pengar att göra, nämligen
trygghet i ett vitt perspektiv, ett socialt nätverk. Det
är kultur. Det är delaktighet. Det är att ha politiska
resurser för att kunna hävda sina egna och sina kam-
raters intressen.
För oss är det inte en tillfällighet - och det tycks
gälla för den överväldigande delen av svenska folket
- att den gemensamma välfärden i huvudsak ska
finansieras genom skatter. Man kan naturligtvis göra
på annat sätt. Man kan införa avgifter och försäkring-
spremier, men då skulle troligen väldigt många män-
niskor med lägre inkomster stängas ute. Vi har valt
skattevägen eftersom vi är övertygade om att det är
det effektivaste sättet att finansiera en välfärd som
ska tillkomma alla. Lägg märke till att jag säger alla!
Det gäller inte bara några, inte 80 % och inte 90 %,
utan det gäller alla.
För oss socialdemokrater i allmänhet och för soci-
aldemokraterna i riksdagens skatteutskott i synnerhet
har skatterna tre, kanske fyra uppgifter.
För det första ska skatterna betala våra gemen-
samma utgifter, och jag vill påminna om de utgifter
som vi ofta i stor enighet har beslutat om.
För det andra tycker jag, med all respekt för An-
ne-Marie Pålsson, att de ska vara utjämnande. De ska
fördelas dels över varje människas livscykel, dels
mellan olika grupper.
För det tredje ska skatterna vara miljöstyrande. Vi
ska genom exempelvis den tekniska metoden skatte-
växling bekämpa sådant som är miljöstörande eller
direkt miljöfarligt, och det ska vi göra för våra barns
och barnbarns skull, om vi inte tänker på oss själva.
För det fjärde - men det är lättare att säga än att
göra - skulle jag vilja använda skattesystemet som ett
konjunkturpolitiskt medel, alltså höja skatten och
strama åt när det går för fort och sänka skatten när vi
behöver blåsa på. Men jag vet att detta, för jag har
varit med om att försöka, är mycket lättare att säga än
att göra.
Herr talman! För att inte dra på mig några repliker
alldeles i onödan ska jag säga något om sådant som vi
ytterligare vill göra och kommer att göra.
För det första håller beskattningen vid så kallade
andelsbyten på att ses över, och det kommer ett rege-
ringsförslag inom någon eller några veckor.
För det andra leder finansutskottets tidigare ordfö-
rande Jan Bergqvist en utredning om fastighetsskat-
ten. Utredningen ska också se över förmögenhets-
och arvsskatterna.
För det tredje tycker jag att vi bör se över reglerna
om dubbel bosättning. För närvarande kan man få
avdrag för dubbel bosättning i två år. Med tanke på
den arbetsmarknad som har växt fram och blir alltmer
tydlig tror jag inte att den regeln fungerar. Den funge-
rar inte på den moderna arbetsmarknaden. Den är för
fyrkantig. Lägg märke till att här sade jag "jag", för
här har vi inget partibeslut. Men jag blir alltmer
övertygad om att man bör göra någonting på det om-
rådet för att underlätta den moderna arbetsmarknaden
där alltfler människor veckopendlar.
Dessutom kommer 3:12-utredningen, som nu be-
reds, att vara underlag för ett förslag på det området.
Jag skulle också vilja - men det får ekonomin avgöra
- kompensera för den sista fjärdedelen av egenavgif-
terna till pensionssystemet.
Jag hoppas, för jag har inga överdrivna förvänt-
ningar, att vi får ett så brett stöd som möjligt för detta
i Sveriges riksdag. Det vore bra för Sverige, men jag
har inga överdrivna förväntningar. Det finns inget
område där skiljelinjerna är så tydliga som på skatte-
området. Det har jag lärt mig under mina år som
ledamot av skatteutskottet.
Anf. 255 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Om skatteutskottets ordförande bara
tar ett steg tillbaka i tanken och funderar på de skatte-
rättsliga principerna, är Arne Kjörnsberg nöjd med
den svenska skattelagstiftningen ur skatterättslig
synpunkt och ur etisk synpunkt?
Anf. 256 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Nej, jag är inte nöjd. Det finns alltid
saker som man kan göra. Svensk skattelagstiftning,
liksom alla andra länders som jag känner till, är
krånglig. Den är alldeles särskilt krånglig i Sverige,
och jag ska tala om för Per Landgren varför. Jo, vi
svenskar är sådana att det ska vara rättvist till sista
kommatecknet. Då blir det krångligt. Det är därför
som vi inte kan arbeta så mycket med schablonbe-
skattning som man gör i vissa andra länder. Jag tyck-
er att vi bör pröva det, men jag är övertygad om att vi
kommer att möta motstånd just utifrån utgångspunk-
ten att människor kommer att säga: Det är inte rätt-
vist. Sedan kommer vi att ha olika uppfattningar om
vad som är rättvisa. Anne-Marie Pålssons huvudanfö-
rande var ett tydligt exempel på det, men det får vi
tillfälle att återkomma till.
Jag vill bara som en deklaration säga att jag kan
ha en uppfattning om vad rättvisa är. Per Landgren
kan ha en annan, och andra ärade ledamöter av kam-
maren kan ha en tredje, fjärde, femte eller trehundra-
fyrtionionde.
Anf. 257 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Det tarvar då att man definierar rätt-
visa och ser vilken definition som bäst stämmer över-
ens med ens politiska ideologi och naturligtvis också
med de logiska regler som vi har.
Jag vill bara be, herr talman, Arne Kjörnsberg att
specificera sig något ytterligare när det gäller vilka
etiska och skatterättsliga problem han ser med skat-
tetrycket. Är det några enskilda skatter som han är
beredd att peka ut, eller finns det kanske till och med
nivåer som skapar orättvisa eller som är godtyckliga?
Vi hade ju en diskussion om godtycklighet förut.
Finns det något som är godtyckligt? Nu kan jag inte
återkomma. Men kan undantagen i förmögenhets-
skatten möjligtvis vara ett exempel på godtycklighet?
Anf. 258 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! I 4 000 år har stora tänkare funderat
på vad som är rättvist. De har inte kommit till någon
absolut sanning i den frågan, så vi får diskutera den.
Det är vår bakgrund, vår utgångspunkt och vad vi vill
nå som kommer att leda oss, troligen ibland, till olika
uppfattningar. Jag hoppas att vi ibland kan bli ense.
Godtyckliga - jag förstod att Per Landgren tänkte
på de där miljardärerna. För att säga det en gång för
alla - det har jag förresten inga förhoppningar om för
jag har gjort det så många gånger tidigare - är anled-
ningen till att den här mannen som äger det stora
klädföretaget, ni vet det där med två bokstäver, inte
betalar förmögenhetsskatt på det arbetande kapitalet i
företaget att vi inte vill och ni inte vill att man ska
betala förmögenhetsskatt på arbetande kapital. Där-
emot ska han liksom alla andra betala förmögenhets-
skatt på bilar, båtar, sommarstugor, villor och allt vad
det är. Däri ligger skillnaden. Så försök inte med den
grejen, för den håller inte. Ni vill det nämligen inte.
Anf. 259 Lena Ek (C)
Herr talman! Jag skulle vilja berätta om en god
vän som jag har i Gryts skärgård. Det är en äldre
herre, en bra bit över pensionsåldern. Han och hans
syster ärvde åtta hektar skärgårdshemman. De åtta
hektaren försörjde honom och hans syster tills hon
dog. Då fick han betala 150 000 kr i arvsskatt, som de
hade ägnat två decennier åt att spara ihop. Och spar-
betinget blev högre och högre hela tiden.
Nu har fastighetsskatten gått upp så mycket att
frågan är om han kan bo kvar i detta lilla hus. Det är
inget lyxhus. Det finns inga marmorgolv. Det får
väldigt låga poäng när man bedömer huset för fastig-
hetstaxeringen, men det har ett bra läge och han har
grannar som har köpt dyrt, vilket gör att hans hus
också rycker upp i värde. Det har nu stigit så högt att
han betalar förmögenhetsskatt för detta gamla hus
som han ärvde av sina föräldrar. Och Arne Kjörns-
berg pratar om att vi ska kunna kontrollera våra liv!
Anf. 260 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Måste vi använda denna insinuanta
ton i kammarens debatt?
Lena Ek har ju precis som jag hört statsministern
stå i denna talarstol i dag, och han sade ungefär så
här: Jag inser att fastighetsskatten och förmögenhets-
skatten är ett problem sammantaget. Vi överväger att
införa en begränsningsregel. Lena Ek har ju hört
detta. Jag upprepade nu ungefär vad statsministern
sade. Det är detta som Jan Bergqvist håller på att
utreda.
När det gäller arvsskatten tycker jag att det fram-
för allt är ett problem när makar ärver varandra och
de får problem genom arvsskatten. Det behöver vi
justera. Fribeloppet, som jag tror är 280 000 i arvs-
klass 1, alltså makar, bör höjas. Det är inte bra som
det är, och jag säger det rakt på och i all vänlighet.
Anf. 261 Lena Ek (C)
Herr talman! Jag uppskattar verkligen att Arne
Kjörnsberg säger det. Problemet är att de här männi-
skorna har sett de här problemen växa år efter år.
Hittills har de, förutom en mindre begränsningsregel
som tar hand om en aspekt av all den vida problema-
tik som är, bara hört om utredningar och utredningar
och ibland vänliga ord. Men många av dem är männi-
skor som inte har några större anspråk. De bidrar
gärna med skatt och sköter sig, men känner sig ändå
så grovt trampade på av systemet. Med förlov sagt
måste jag tycka att kvinnor i offentlig sektor, särskilt
ensamma mammor, råkar ut för samma snedsyn när
det gäller vad som är rättvisa och hur välfärden ska
fördelas.
Anf. 262 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Det här paret, som jag naturligtvis
varken får, kan eller ska kommentera, hade råkat ut
för detta år efter år. Men arvsskatten kan de väl i alla
fall inte ha råkat ut för år efter år.
Vad gäller fastighetsskatten har statsministern,
som tillhör samma parti som jag, i dag i denna talar-
stol sagt att han tycker att det är rimligt att vi söker en
lösning när det gäller en begränsningsregel för fastig-
hets- och förmögenhetsskatt sammantaget. Jag är
ledsen, men jag kan inte uttrycka det bättre än vad
min partiordförande och landets statsminister har
gjort i dag.
Anf. 263 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Låt mig ändå bara konstatera att när
det gäller tekniskt sett väldigt enkla förändringar tar
det erbarmligt lång tid. Det krävs oerhört mycket
argumenterande för att ni först ska inse att det finns
ett problem och sedan säga okej, vi hittar på en lös-
ning. Sedan kommer det inga förslag i alla fall. Det
här med arvsskatten och fribeloppet är väldigt enkelt
rent tekniskt. Det behöver man inte tillsätta en utred-
ning för. Det är bara att ändra den här siffran.
Vi har hört om några få områden där det ska
komma förslag, men vi vet fortfarande inte riktigt hur
de ser ut. Det är bara att lappa på de allra värsta av-
arterna. Det jag skulle vilja fråga Arne Kjörnsberg
om är att han pratade väldigt mycket om skattesys-
temets uppgifter. Men jag hörde faktiskt inte ett ord
om den viktiga uppgiften att gynna jobb och företa-
gande. Jag hörde inget om att se till att skattesystemet
ska verka också i den riktningen att vi trots det rela-
tivt höga skatteuttaget kan få så många företag som
möjligt och så många jobb som möjligt och se till att
människor gör så mycket nytta som möjligt. Skatte-
systemet ska stödja det i stället för att på olika sätt,
som i dag, i onödan hämma detta.
Anf. 264 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Hur otroligt det än låter håller jag
med Karin Pilsäter. Jag håller med Karin Pilsäter om
att det är viktigt att vi bedriver en sådan ekonomisk
politik och skattepolitik som gör att vi får hög syssel-
sättning. Problemet är bara att när ni hade chansen
försvann 560 000 jobb på tre år. Det är inte efterföl-
jansvärda exempel. Det är det vi har kämpat med nu.
Nej, det var förmätet. Det är inte det vi har kämpat
med. Det är det svenska folket har kämpat med.
Nu har vi sanerat ekonomin, fått ned räntorna, fått
upp sysselsättningen och ökat efterfrågan. Det är det
företag tjänar pengar på: att de får sälja sina produk-
ter, inte att man sänker skatter till varje pris. De tjänar
pengar på att kunna tillverka rationellt, med bra upp-
backning från de anställda och deras organisationer,
och att kunna sälja till någon som har råd att köpa.
Det man brukar kallar den inhemska efterfrågan på
Karin Pilsäters ekonomspråk är ganska bra i Sverige
nu jämfört med hur den var för fem sex år sedan.
Anf. 265 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Det där tjatet om den ekonomiska
krisen är så tröttsamt så jag orkar faktiskt inte hålla på
med det. Jag säger bara: Läs bilagan till er egen vår-
proposition förra året. Bosse Ringholm har aldrig
förstått vad det står i den, men jag tror att Arne
Kjörnsberg skulle kunna klara det om han satte sig
ned och läste.
Vad vi nu behöver prata om är hur vi får ett skat-
tesystem och en ekonomisk politik som gör att fler
människor kommer i arbete. Det stora problemet är
att det är för många människor som står utanför ar-
betsmarknaden och för många företag som inte finns i
vårt land. Detta är ju en verklighet som vi måste för-
hålla oss till. Vi kan inte försöka definiera bort den.
Den andra frågeställningen, som jag inte heller
hörde ett ord om, gällde det här med välfärd för alla
och att vara beredd att betala mycket skatt. Det
handlar också om att få valuta för skattepengarna. I
dag har vi inte en välfärd för alla, till exempel när
småbarnsföräldrar likafullt får stå i dagiskö och inte
får någon plats, när skolbarnen trots att de går i sko-
lan inte får de kunskaper som man har rätt att för-
vänta sig eller när pengarna inte används effektivt.
Det är också en väldigt viktig sak för skattemoralen
och för människors lust att arbeta och betala skatt att
man får valuta för skattepengarna.
Anf. 266 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Karin Pilsäter tycker att jag tjatar.
Och så talar hon om den där bilagan till förra årets
vårproposition - var det väl? Den kallas Bokslut för
90-talet. Jag har läst den, Karin Pilsäter. Jag har till
och med skrivit den, i varje fall vissa delar. Jag kan
den faktiskt ganska bra. I den hade vi det moraliska
modet att säga att det inte bara var ert fel. Ni hade
problem med en nedåtgående världskonjunktur och vi
gjorde också fel. Vi påstår inte att allt som vi gjorde
var rätt till sista kommatecknet. Vi vågade säga det.
Det kallar Karin Pilsäter för att jag tjatar. Ibland ger
jag faktiskt upp.
Jag behöver inte "erkänna" att det är många män-
niskor som står utanför arbetsmarknaden. Använd
inte sådana värdeladdade ord! Min partiordförande
har stått här i dag och sagt att en av våra stora arbets-
uppgifter är just att alla människor som kan och vill
arbeta i vårt land ska få tillfälle att göra det. Men man
knäpper inte med fingrarna och åstadkommer det. Det
behövs vissa grundläggande förutsättningar. Vi arbe-
tar med dem.
Anf. 267 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att
det är mycket glädjande att Arne Kjörnsberg är be-
redd att diskutera rättvisebegreppet. Jag ser fram
emot många spännande diskussioner i vårt utskott på
den punkten. Det låter faktiskt som om man från
socialdemokraternas sida är beredd att ompröva sin
tidigare monopolställning när det gäller synen på vad
som är rättvisa och vad som inte är rättvisa.
Min egentliga fråga till Arne Kjörnsberg handlar
om att vi förr i världen hade ett skattesystem som
grundades på flera goda principer. Två av dem var
den så kallade likviditetsprincipen och förmågeprin-
cipen. Likviditetsprincipen innebar att man inte beta-
lar skatt förrän man har pengar att betala skatt med.
Förmågeprincipen innebar att man inte ska betala
skatt med mindre än att man har förmåga att betala
skatt. Tyvärr lever vi inte efter dessa båda principer
med följd att det har skapats en rad problem.
Om vi tar likviditetsprincipen har vi två goda ex-
empel på vilket godtycke det ger upphov till när man
har kringgått den. Det gäller fastighetsskatten och
förmögenhetsskatten. Det har tillsatts en utredning
som ser över begränsningsregler när det gäller fastig-
hetsskatten. Jag undrar om inte Arne Kjörnsberg
underskattar sin egen roll som utskottets ordförande
när det gäller att arbeta för att fastighetsskatten ska
bort med användande av just likviditetsprincipen.
Anf. 268 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Anne-Marie Pålsson, ha inte alltför
överdrivna förväntningar på djuplodande filosofiska
eller ekonomiska diskussioner i skatteutskottet. De
diskussionerna brukar vi ha här i kammaren. Jag vill
bara säga det i all vänlighet så att inte Anne-Marie
Pålsson ska bli alltför besviken. Det är mest klubba-
och-slå, för att uttrycka det lite rått, i skatteutskottet.
Det om detta. Sedan till detta med fastighetsskat-
ten. Anne-Marie Pålsson, mitt bästa argument för att
fastighetsskatt behövs hittar jag i vårpropositionen
1992. Den propositionen är undertecknad av dåva-
rande statsministern Carl Bildt och dåvarande fi-
nansministern Anne Wibble. De säger nämligen
sammanfattningsvis, och inte med alltför mycket
byråkratisk politiskt bråk, att alla förmögenhetsslag
bör beskattas på samma sätt. Annars kommer vi att få
snedvridningar i samhällsekonomin. Det är det som
Anne Wibble, men också statsminister Bildt, så ta-
lande kallade normpolitik. Där finns de bästa försla-
gen till varför fastighetsskatten som princip är riktig.
Sedan kan vi diskutera procentsatser hit och dit.
Anf. 269 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Som nykomling får jag väl börja
med att be om ursäkt för att jag tror att man ska göra
saker på fel ställen.
När det gäller det här med förmögenhetsskatt och
fastighetsskatt är det här allvarligare än så. Som man
tillämpar både förmögenhetsskatten och fastighets-
skatten har den kommit att vila på alldeles för mycket
godtycke. Jag tror att det är därför som allmänheten
är oerhört uppbragd över detta.
Jag menar att om man ska ha ett högt skattetryck
måste man också se till att ha skatter som uppfattas
som legitima. Så är inte fallet med dessa båda skatter.
Det enklaste sättet att komma åt problemen med fas-
tighetsskatten är att ta bort den. Förmögenhetsskatten
skulle man naturligtvis också kunna ta bort för att
komma undan de här bitarna, men i vart fall tror jag
att det är bra mycket saker man måste göra för att det
ska uppfattas att man går till väga på ett riktigt sätt.
Man betalar full skatt på a-aktier. Man betalar av-
sevärt mindre på o-aktier. Äger man hela företag
betalar man ingenting alls. Jag ser inte rättvisan i det.
Anf. 270 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Först tar vi fastighetsskatten. Jag får
väl fortsätta att berätta vad som stod i 1992 års vår-
proposition undertecknad av statsminister Carl Bildt
och finansminister Anne Wibble. De tog nämligen
upp exempel där. De sade att om man skulle slopa
fastighetsskatten skulle det leda till närmast drama-
tiskt höjda priser på fastigheter. Vem skulle tjäna på
det? Jo, de som äger fastigheten. Vem skulle förlora
på det? Jo, de ofta unga barnfamiljer som vill köpa
fastigheten. Jag tycker att det är ett ganska gott argu-
ment.
Sedan är jag beredd att diskutera nivåer, fribelopp,
procentsatser och en mängd sådana saker. Men fas-
tighetsskattens princip tyckte jag att statsminister
Bildt hade ett väldigt bra argument för tillsammans
med dåvarande finansminister Anne Wibble.
Så till förmögenhetsskatten. Jag håller med om att
förmögenhetsskatten är ett problem därför att en del
förmögenhetsslag beskattas och andra beskattas inte.
Det har under årens lopp blivit på det sättet. Det bör
vi se över.
Anf. 271 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag har några frågor till Arne
Kjörnsberg. De första tar sin utgångspunkt i vad Arne
Kjörnsberg sade om att det mest är deklarationer men
att han i alla fall blickade fram över hela mandatperi-
oden. Min fråga är då: Är det likgiltigt ur tillväxtsyn-
punkt om det blir ett ja eller ett nej i nästa års folkom-
röstning om euron - om det nu blir nästa år? Kommer
skattepolitiken i så fall att påverkas? Kommer den att
bli annorlunda beroende på vilken del av det röda
laget som får igenom sin åsikt i EMU-omröstningen?
Ibland får man intrycket att det inte spelar någon
roll och att EMU-frågan diskuteras i ett annat sam-
manhang.
Det andra jag vill fråga är om det var en felsäg-
ning från Arne Kjörnsberg att såsom i en lärobok
räkna upp skattesystemets olika funktioner men hop-
pa över eller på något sätt missa att skatterna har till
uppgift att främja resursallokering och därmed till-
växt?
Anf. 272 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Någon felsägning var det naturligt-
vis inte eftersom jag inte sade det.
Jag har i sådana här debatter alltid ett öppet sinne.
Jag tycker att det ligger något i den anmärkning -
eller låt mig vara vänlig: det påpekande - som Carl B
Hamilton gjorde. Jag är öppen för att diskutera också
det, men nu har jag inte många sekunder kvar.
Jag tycker att det är ett problem med den diskus-
sion som nu förs i vårt land. Om man nu tycker att det
är bra med en svensk anslutning till EMU och därmed
till euron är det ett problem att som företrädare för en
stor part på arbetsmarknaden säga att om vi blir
medlemmar i EMU ska regeringen inte försöka ba-
lansera konjunktursvängningarna med skattepolitik.
Det är precis som att ge Sveriges löntagare en örfil
om man nu vill ha en anslutning till EMU. Det är
synnerligen oklokt, och dessutom tror jag de har fel.
Anf. 273 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Arne Kjörnsberg klagade i ett tidiga-
re inlägg på att någon inte svarade på hans frågor. Jag
måste faktiskt säga precis samma sak nu.
Jag frågade inte om någon annan organisation,
utan jag frågade Arne Kjörnsberg - Arne Kjörnsberg
med initialerna A K - om utfallet i euroomröstningen
kommer att påverka BNP-tillväxten i Sverige under
mandatperioden och därmed den skattepolitik som
Arne Kjörnsberg, ordförande i skatteutskottet, är
regeringens företrädare i riksdagen för.
Anf. 274 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Jag skulle kunna svara på det om allt
övrigt var lika, det vill säga om detta var matematik.
Men det är inte matematik.
Kan Carl B Hamilton tala om för mig hur världs-
konjunkturen kommer att utvecklas beroende på om
USA anfaller Irak eller inte? Kommer oljepriserna att
gå upp, eller kommer de kanske till och med att gå
ned om det blir ett kort krig? Jag kan inte förutsäga
detta, men Carl B Hamilton som den övermänniska
han är i dessa avseenden kanske kan göra det. Men
jag vet inte, och därför kan jag inte svara på den fråga
som är beroende av om allt övrigt är lika.
Jag är ledsen. Detta är inte något sätt att försöka
fly. Det är bara ett sätt att försöka vara ärlig mot mig
själv - men det kanske är mindre viktigt - och mot
Carl B Hamilton och kammarens ärade ledamöter.
Jag vill inte bara flänga ur mig någonting. Det vore
inte välgrundat, och jag sätter faktiskt en ära i att om
jag säger något bör jag ha en något sånär grundad
anledning att kunna stå för det.
Anf. 275 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Låt mig inleda med att i all ödmjuk-
het påpeka att Sokrates hade fel. I alla tider har den
vuxna generationen kritiserat de yngre. Redan So-
krates oroades som bekant över att ungdomarna hade
en konstig attityd och ett konstigt agerande.
Jag har ägnat en hel del tid åt att studera ungdo-
mars värderingar. För en liberal är det ganska gläd-
jande att se vilka värderingar som nu växer sig starka
bland de yngre generationerna. Visst finns det ten-
denser som är oroande och som jag reagerar negativt
mot, men det grundläggande temat i den övergripande
utvecklingen är väldigt hoppingivande.
Solidariska individualister, globala diversearbeta-
re, självständiga och antiauktoritära - sådana är de,
dagens svenska ungdomar. Eller åtminstone några av
dem - alla är ju inte lika, och det kanske också är så
att ungdomskulturen blir allt mindre homogen. Men
riktningen är ganska tydlig. Ungdomarna blir mer
postmaterialistiska, mindre auktoritetstrogna, mer
individualister och mindre bundna av nationsgränser.
Det är härligt, tycker jag.
Det är bra att fria människor söker nya vägar. Det
är bra att nationsgränser inte ses som oöverstigliga
hinder för dem som vill skapa sig en bättre framtid.
Men det finns också anledning att känna oro, inte
minst för oss i Sverige. För den ökade rörligheten
över nationsgränserna skapar också nya utmaningar,
inte minst för Sverige.
Därför är det ganska bekymmersamt att dessa frå-
gor inte alls diskuteras i svensk politik. Klarar inte det
svenska politiska systemet av att skapa ett modernare
samhälle, som motsvarar unga generationers förvänt-
ningar och värderingar tror jag att vi i Sverige riske-
rar att gå miste om en stor del av ungdomsgeneratio-
nen.
Under 1990-talets senare hälft ökade antalet ung-
domar som studerade utomlands på högskolenivå
med 70 % på fem år. Enligt en annan undersökning
kunde nästan hälften av de tillfrågade tänka sig att
större delen av sitt yrkesverksamma liv jobba i ett
annat land än Sverige.
De senaste fem åren har 26 600 killar och 26 400
tjejer i 25-34-årsåldern lämnat Sverige för att börja
en ny framtid i ett annat land. Mycket tyder på att den
tendensen ökar de kommande åren. Den misslyckade
svenska integrationspolitiken gör dessutom att vi inte
tar till vara på dem som flyttar hit och den kompetens
som de har. Det gör självklart situationen än värre.
Kombinationen av låga födelsetal, hög emigra-
tionstakt och en dålig integrationspolitik undergräver
svensk ekonomis förmåga att finansiera välfärden
framöver, inte minst när de stora årskullarna så små-
ningom går i pension. Sverige står inför en situation
där vi behöver arbetskraftsinvandring. Samtidigt
bedrivs en politik som innebär att arbetskraften ut-
vandrar.
Nu är inte de värderingsförändringar vi ser bland
ungdomar enbart en svensk företeelse, utan man kan
hitta den i de allra flesta länder i västvärlden. Ändå
finns det anledning för den här kammaren att fundera
extra mycket på dessa frågor och se hur vi ska klara
den här utmaningen i framtiden. Anledningen är att vi
samtidigt med detta har en tydlig tendens för företag
att flytta från länder.
Vissa företag lägger ned produktionen i Sverige,
andra flyttar huvudkontoret. Det verkar nästan som
om det är ödesbundet: När ett svenskt företag går
ihop med ett utländskt företag läggs huvudkontoret i
ett annat land och inte i Sverige.
Flyttning av huvudkontor innebär en förändring
av arbetsmarknaden, där välutbildade civilekonomer,
civilingenjörer och jurister får svårare att hitta attrak-
tiva toppjobb i Sverige. De söker sig då till ett annat
land i stället. Vi riskerar alltså att drabbas av en om-
fattande brain drain samtidigt som världsekonomin är
på väg in i en ökad konkurrens, som grundas just på
företags och nationers förmåga att attrahera högt
utbildad arbetskraft.
Herr talman! Sverige måste bli mer attraktivt för
människor och för företag.
Jag tror att det behövs en reformagenda för att gö-
ra Sverige lite mer modernt och lite mer attraktivt för
ungdomar och företag, ett Sverige som drar nytta av
globaliseringens möjligheter och inte bara passivt ser
på när företag och ung arbetskraft väljer andra länder
före Sverige.
De svenska socialförsäkringarna måste ändras så
att individens egenmakt ökar. Arbetsrättsreglerna
måste moderniseras. Även skattesystemet måste mo-
derniseras för att möta fria människor, skapande rör-
liga människor i deras behov. Det måste löna sig att
arbeta, spara, studera och ta risker.
Ett annat område som måste reformeras för att gö-
ra Sverige mera attraktivt är skolpolitiken och famil-
jepolitiken. Det är i grunden bra för Sverige att män-
niskor söker sig till andra länder för att jobba eller
plugga under några år. Men det är också viktigt att
många av dem kommer tillbaka. Jag tror att en chans
finns med en ny familjepolitik och en ny offensiv
skolpolitik att många kommer tillbaka just när det är
dags att föda barn. Därför är en ny offensiv skolpoli-
tik en viktig ingrediens när vi ska stoppa en tilltagan-
de arbetskraftsutvandring.
Det är också avgörande att vi i Sverige kan erbju-
da spännande och utvecklande jobb för välutbildade
människor. Därför måste utflyttningen av huvudkon-
tor och forskningsenheter med mera stoppas, inte med
förbud utan med en politik som underlättar för företa-
gande och företagsägande i Sverige.
Framtiden är spännande. Hoten ligger i en politik
som blundar för utmaningarna och som tror att allting
kan förbli vid det gamla. Möjligheterna ligger i att
skapa ett modernt Sverige som kan klara att vara
attraktivt för människor och för företag i en globalise-
rad och öppen värld.
Anf. 276 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Jag tycker att det var ett mycket in-
tressant anförande. Jag lyssnade till en del på det med
hjälp av tekniska hjälpmedel.
Jag har bara en kort fråga. Christer Nylander sade
ungefär följande: Vi behöver ha ett modernt skatte-
system för att människor ska bli fria. Får jag fråga:
Vilka svenskar är inte fria i det ordets grundläggande
betydelse?
Anf. 277 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag tror att jag sade följande: Vi be-
höver ett skattesystem som möter fria människors
behov. Jag tror att det är ett exempel från min egen
region Skåne där många människor vill jobba på ena
sidan av Öresund och bo på andra sidan Öresund.
Skattereglerna sätter faktiskt stopp för detta. Det gör
det nästan omöjligt för människor som vill bo i Sve-
rige och ha barnomsorg i Sverige och samtidigt jobba
i Danmark. Det är ett exempel på hur skattesystemet
måste ändras för att vi ska klara av fria människors
behov.
Anf. 278 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Det handlar inte om det svenska
skattesystemet, utan det handlar om en samverkan
mellan det danska och det svenska skattesystemet.
Som bekant sade Danmark ensidigt upp det dubbel-
beskattningsavtal som vi hade mellan våra respektive
länder.
Den nuvarande näringsministern hade i sin förra
funktion långt gående samtal med sina danska kolle-
ger om detta för att åstadkomma precis det som
Christer Nylander är ute efter. Jag tycker att det är en
mycket rimlig begäran. Men vi måste bli överens. Vi
kan inte bestämma själva. Jag lovar att skatteutskottet
och jag som dess ordförande verkligen har försökt.
Men ännu har vi inte lyckats. Men jag tror att vi är på
rätt väg.
Anf. 279 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Det krävs två för att dansa tango,
och det är rimligen inte så att det bara är det danska
systemet som ska ändras utan också det svenska för
att detta ska passa ihop.
Det har kommit ett förslag från den danska rege-
ringen om att människor själva ska få lov att välja
vilket system som de vill tillhöra. Såvitt jag vet har
den svenska regeringen fortfarande inte reagerat på
detta. Jag tycker att det skulle vara intressant att testa
den modellen, att människor som bor på den ena
sidan och bor på den andra sidan själva får välja vil-
ket system som de vill tillhöra och därmed också
naturligtvis följa det socialförsäkringssystem som
fungerar i det land där man väljer att betala skatt.
Det finns konstruktiva idéer både från den svens-
ka och från den danska regeringen. Det som jag tror
är viktigt är att man också kommer till handling. För
varje dag som går när man inte löser integrationspro-
blematiken när det gäller Öresund går Sverige och
Danmark miste om tillväxt, och många människor går
miste om möjligheter att skapa sig en bättre framtid.
Anf. 280 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Man kan i debatten skönja att det
börjar dra ihop sig när det gäller EMU. Jag tror att vi
är ganska överens om att EMU är en ytterst viktig
framtidsfråga. Vi ska ha en folkomröstning. Det är
bra, och det är nödvändigt. Men det är ändå beklag-
ligt att debatten inte fick det utrymme som den förtjä-
nade i valrörelsen, trots att vi i Vänsterpartiet på olika
sätt försökte få upp frågan på dagordningen. Inte
minst försökte vi utmana Socialdemokraterna till
debatt. Det har varit ganska tyst.
Men nu ska väl ändå diskussionerna komma i
gång. I dag har ju Göran Persson satt upp datum för
när partiledaröverläggningar ska inledas. I det sam-
manhanget går det inte att nog understryka vikten av
att alla partier i denna kammare tar sitt ansvar för
demokratin och att vi ser till att denna process inte
går för fort utan att det finns bra med tid för folkbild-
ning, att det finns rättvisa förutsättningar för kam-
panjarbete, att det finns ett tydligt ja- och nej-
alternativ och så vidare.
Där har vi viktiga erfarenheter att ta del av när det
gäller hur det gick till vid folkomröstningen om ett
EU-medlemskap. Den var allt annat än rättvis.
EMU-frågan är en stor och viktig fråga, och om
Sverige ansluter sig kommer det att innebära stora
förändringar. Hur stora förändringar vet väl egentli-
gen ingen. Men troligen innebär det ännu större för-
ändringar än ett EU-medlemskap.
Vad innebär då EMU? Ja, inte är det utseendet på
sedlar och mynt som är det viktiga, eller om det är bra
eller dåligt att växla pengar när vi reser utomlands. Vi
behöver ju inte ha folkomröstningar för att bestämma
hur mynt och sedlar ska se ut.
Vad det handlar om är att om vi går med i valu-
taunionen och får en gemensam valuta med andra
länder avhänder vi oss en egen penningpolitik. Och
man vet att det får konsekvenser, och det är för att
värdera detta stora komplex som vi ska ha en folkom-
röstning.
Ekonomer i allmänhet brukar kalla EMU för ett
högriskprojekt. Det handlar om att de redskap som vi
i dag har för att stabilisera ekonomin - rörlig växel-
kurs och egen räntepolitik - försvinner i EMU. Man
är överens om att det kommer att bli svårare att mot-
verka negativa effekter av ekonomiska störningar
som vi vet kommer att drabba vår ekonomi.
Det är också om detta som denna så kallade buf-
fertfondsdebatt handlar, och det är också om detta
som den utredning som kom i våras och som heter
Stabililseringspolitik i valutaunionen handlar om.
Innan denna utredning lade fram sitt betänkande var
förväntningarna stora. Och som vanligt hölls det
presskonferenser, och detta betänkande och denna
utredning debatterades en eller två dagar. Men sedan
blev det ganska tyst. Trots att det var en sådan stor
och viktig fråga hörde man inte mer om denna utred-
ning, egentligen inte förrän nu när remissvaren börjar
droppa in. Då kan man fundera på vad det beror på.
Man hade beställt en viktig utredning i en viktig frå-
ga, och sedan blev det bara tyst. Kanske beror det på
att denna utredning inte är något slagträ för dem som
vill att vi ska gå med i EMU, tvärtom. Den här utred-
ningen visar tydligt hur risken för instabilitet ökar, att
risken både för överhettning och för djupare lågkon-
junkturer ökar. Man vet att dessa stora svängningar i
produktion och sysselsättning innebär välfärdsförlus-
ter. Det är de begrepp som man använder. När man
tar bort dessa stabiliseringspolitiska instrumenten
kommer bland annat störningar i efterfrågan att slå
igenom med full kraft, som man formulerade det i
utredningen.
Detta är ganska allvarliga resonemang. Då har
man ändå inte tagit med det faktum att man inom
EMU har en mycket mer rigid målsättning när det
gäller inflationsbekämpning. Empirisk forskning
visar att i och med att vi går in i EMU, om vi nu gör
det, vilket jag hoppas att vi inte gör, och anpassar oss
till de mer rigida inflationsmål som finns så får vi
räkna med att arbetslösheten kan stiga upp till 6 %.
Och man säger att vid ekonomiska kriser får vi räkna
med extrema nivåer.
Det som är intressant i den kommande debatten är
att uppställningen på nej-sidan ser helt annorlunda ut
än vad den gjorde inför folkomröstningen om EU.
Där finns Vänsterpartiet, delar av socialdemokra-
tin, Centerpartiet, Miljöpartiet och också starka före-
trädare från Moderaterna och för svenskt näringsliv
som i ett brett spektrum kan samlas kring samma
argumentation. Det handlar om farorna med bristen
på stabilitet.
Intressant är också att vi som är kritiska till pro-
jektet har mängder av utredningar, inte minst statliga,
att ösa fakta ur. Om vi får en seriös debatt kan det
inte bli annat än nej. Det kan inte vara många som
med öppna ögon går in i ett projekt där man vet att
det är löntagarna i allmänhet och kvinnorna i synner-
het som ska bära bördorna genom en flexibel arbets-
marknad. En majoritet vill knappast gå in i ett projekt
där offentlig sektor utsätts för press på ytterligare
neddragningar eller där de regionala orättvisorna
riskerar att öka. Visst är det ett historiskt vägval. Det
är ingen överdrift att vi för sysselsättning, välfärd,
jämställdhet och av andra skäl får hoppas på ett nej
till EMU.
Anf. 281 Carl B Hamilton (Fp)
Vi börjar närma oss kl. 23 och vi har flera talare
på talarlistan. Talmannen har möjlighet att besluta att
den andra repliken ska vara endast 30 sekunder. Jag
beslutar härmed att införa det på det att vi verkligen
ska klara uppsatta namn på talarlistan.
Anf. 282 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Jag ska ställa en mycket enkel men
fullständigt grundläggande fråga. Vad drar Camilla
Sköld Jansson för slutsats av Finlands erfarenhet av
att ha varit med i tre år? De gräsligheter som talaren
räknade upp har ju inte drabbat Finland. Det gäller
sysselsättningen och en hygglig BNP som har vuxit.
De har Nokia. Vi har Ericsson. Det har inte dragits
ned på den offentliga sektorn. Jag vet inte att de fins-
ka kvinnorna har betalt ett särskilt högt pris.
Vilken är slutsatsen?
Anf. 284 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jans-
son, jag och näste talare Ulf Holm har något gemen-
samt som är värt att påpeka. Vi är de enda som i den-
na kammare har anmält sig för att tala om euron. Det
är ganska konstigt att detta som ska vara en huvud-
fråga för Sveriges framtid och en stor fråga politiskt
under denna mandatperiod lockar så få talare.
Jag instämmer med Camilla Sköld Jansson att alla
partier ska ta sitt ansvar och delta i debatten. Därför
var det välkommet att Göran Persson nu satte ned
foten något tydligare än tidigare - vilket ju inte säger
så mycket - och att datumfrågan förhoppningsvis får
en lösning.
För Folkpartiets del spelar det inte så stor roll om
det blir en folkomröstning strax före sommaren eller
strax efter. Båda möjligheterna är helt acceptabla för
oss. Om det finns partier för vilka det känns oerhört
viktigt att den sker i september hellre än i juni är det
helt OK för oss. Det viktiga är avsiktsförklaringen.
Då kommer den politiska opinionsbildningen i gång,
och en del marknadsaktörer kommer att ställa om sig.
Fortfarande är det dock osäkert. Det finns ingen
socialdemokrat att fråga här hur LO kommer att ställa
sig, om det ska bli ytterligare förhandlingar internt
med sig självt. Arne Kjörnsberg sitter här men verkar
inte vara informerad om de närmare detaljerna.
Detta är inte att stressa eller hasta på något sätt.
Diskussionen i EMU-frågan har ju pågått i minst tio
år. De som inte har engagerat sig utan talar om stress
och hets får faktiskt inte lägga över skulden på andra.
Jag tror också att man ska vara realistisk och inse
att kunskapsinhämtningen och engagemanget i frågan
inte kommer förrän ganska nära folkomröstningen, de
sista två tre månaderna.
I morse blev jag väldigt förvånad och besviken
över att Göran Persson lutade sig väldigt mycket mot
ekonomiska argument. Han brukar inte göra det. Jag
skulle vilja säga att det finns både ekonomiska och
politiska argument. De politiska argumenten avspeg-
lar väldigt mycket de värderingar man har.
Det internationella samarbetet har för en liberal ett
värde i sig. Vi är internationalister även i praktiken
till skillnad från till exempel Vänsterpartiet som ju är
det bara i retoriken. Vi anser att Sverige har ett bidrag
att ge. Sveriges röst är värdefull. Sverige kan ta till
vara Europas intressen och bidra till Europas framtid
om vi är med helt och fullt.
Euron finns. ECB finns. Euron fungerar. Sedlar
och mynt finns. Talet om högriskprojekt har visat sig
falskt. Jag tycker att Finland är ett bättre exempel än
den europeiska kontinenten i största allmänhet. Fin-
land har väldigt många egenskaper som är gemen-
samma med Sveriges, inte minst näringsstrukturen.
Om det skulle bli ett nej i folkomröstningen - tänk
denna tanke - så kommer Östersjön inom några år att
vara omslutet av euroland med två undantag. Runt
Östersjön kommer det att finnas två länder som i så
fall inte har euron. Det ena är Ryssland. Det andra är
Sverige. Är det en framtid som vi ska eftersträva? Det
tycker inte jag.
Vi i Folkpartiet är för buffert, men vi är emot buf-
fertfonder. Om fonderna ska spela någon ekonomisk
roll kommer de att vara så stora att den gamla debat-
ten om fonder som en maktfaktor utanför demokra-
tisk kontroll kommer upp igen. De kommer också att
väcka väldigt stora finansieringsproblem. Man kan
säga att staten får finansiera dem, som någon har sagt.
Men ska staten få pengar kommer de, som Arne
Kjörnsberg tidigare påpekade, någonstans ifrån. De
kommer från dem som arbetar. Det finns ingen annan
skattebas i landet än arbete.
Min viktigaste invändning är emellertid en annan.
Själva tanken på buffertfonder bygger på en föreställ-
ning om att Finansdepartementet och den demokra-
tiskt valda regeringen gör fel och inte klarar uppgiften
att stabilisera ekonomin. Det ska finnas en annan
aktör som har någon annans uppdrag att stabilisera
ekonomin och spela emot regeringen som springer ur
riksdagen. Jag förstår inte hur man som demokrat kan
acceptera tanken på buffertfonder. Den är helt ode-
mokratisk. Det är den viktigaste invändningen helt
vid sidan av de ekonomiska argumenten.
Jag ska inte förlänga min insats nu. Jag återkom-
mer gärna kort i replikerna.
Anf. 284 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jans-
son, jag och näste talare Ulf Holm har något gemen-
samt som är värt att påpeka. Vi är de enda som i den-
na kammare har anmält sig för att tala om euron. Det
är ganska konstigt att detta som ska vara en huvud-
fråga för Sveriges framtid och en stor fråga politiskt
under denna mandatperiod lockar så få talare.
Jag instämmer med Camilla Sköld Jansson att alla
partier ska ta sitt ansvar och delta i debatten. Därför
var det välkommet att Göran Persson nu satte ned
foten något tydligare än tidigare - vilket ju inte säger
så mycket - och att datumfrågan förhoppningsvis får
en lösning.
För Folkpartiets del spelar det inte så stor roll om
det blir en folkomröstning strax före sommaren eller
strax efter. Båda möjligheterna är helt acceptabla för
oss. Om det finns partier för vilka det känns oerhört
viktigt att den sker i september hellre än i juni är det
helt OK för oss. Det viktiga är avsiktsförklaringen.
Då kommer den politiska opinionsbildningen i gång,
och en del marknadsaktörer kommer att ställa om sig.
Fortfarande är det dock osäkert. Det finns ingen
socialdemokrat att fråga här hur LO kommer att ställa
sig, om det ska bli ytterligare förhandlingar internt
med sig självt. Arne Kjörnsberg sitter här men verkar
inte vara informerad om de närmare detaljerna.
Detta är inte att stressa eller hasta på något sätt.
Diskussionen i EMU-frågan har ju pågått i minst tio
år. De som inte har engagerat sig utan talar om stress
och hets får faktiskt inte lägga över skulden på andra.
Jag tror också att man ska vara realistisk och inse
att kunskapsinhämtningen och engagemanget i frågan
inte kommer förrän ganska nära folkomröstningen, de
sista två tre månaderna.
I morse blev jag väldigt förvånad och besviken
över att Göran Persson lutade sig väldigt mycket mot
ekonomiska argument. Han brukar inte göra det. Jag
skulle vilja säga att det finns både ekonomiska och
politiska argument. De politiska argumenten avspeg-
lar väldigt mycket de värderingar man har.
Det internationella samarbetet har för en liberal ett
värde i sig. Vi är internationalister även i praktiken
till skillnad från till exempel Vänsterpartiet som ju är
det bara i retoriken. Vi anser att Sverige har ett bidrag
att ge. Sveriges röst är värdefull. Sverige kan ta till
vara Europas intressen och bidra till Europas framtid
om vi är med helt och fullt.
Euron finns. ECB finns. Euron fungerar. Sedlar
och mynt finns. Talet om högriskprojekt har visat sig
falskt. Jag tycker att Finland är ett bättre exempel än
den europeiska kontinenten i största allmänhet. Fin-
land har väldigt många egenskaper som är gemen-
samma med Sveriges, inte minst näringsstrukturen.
Om det skulle bli ett nej i folkomröstningen - tänk
denna tanke - så kommer Östersjön inom några år att
vara omslutet av euroland med två undantag. Runt
Östersjön kommer det att finnas två länder som i så
fall inte har euron. Det ena är Ryssland. Det andra är
Sverige. Är det en framtid som vi ska eftersträva? Det
tycker inte jag.
Vi i Folkpartiet är för buffert, men vi är emot buf-
fertfonder. Om fonderna ska spela någon ekonomisk
roll kommer de att vara så stora att den gamla debat-
ten om fonder som en maktfaktor utanför demokra-
tisk kontroll kommer upp igen. De kommer också att
väcka väldigt stora finansieringsproblem. Man kan
säga att staten får finansiera dem, som någon har sagt.
Men ska staten få pengar kommer de, som Arne
Kjörnsberg tidigare påpekade, någonstans ifrån. De
kommer från dem som arbetar. Det finns ingen annan
skattebas i landet än arbete.
Min viktigaste invändning är emellertid en annan.
Själva tanken på buffertfonder bygger på en föreställ-
ning om att Finansdepartementet och den demokra-
tiskt valda regeringen gör fel och inte klarar uppgiften
att stabilisera ekonomin. Det ska finnas en annan
aktör som har någon annans uppdrag att stabilisera
ekonomin och spela emot regeringen som springer ur
riksdagen. Jag förstår inte hur man som demokrat kan
acceptera tanken på buffertfonder. Den är helt ode-
mokratisk. Det är den viktigaste invändningen helt
vid sidan av de ekonomiska argumenten.
Jag ska inte förlänga min insats nu. Jag återkom-
mer gärna kort i replikerna.
Anf. 285 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Carl B Hamilton anser eller utgår
ifrån eller kanske till och med påstår att jag inte är
insatt i detaljerna om EMU. Nej, jag sitter bara i den
socialdemokratiska partistyrelsen som vid upprepade
tillfällen har diskuterat frågan. Jag har varit med och
tagit ställning där liksom på en socialdemokratisk
partikongress och ett socialdemokratiskt förtroen-
deråd. Så begär inte för mycket av en enkel fattig
kusin från Borås.
Anf. 286 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera
med Arne Kjörnsberg. Man behöver inte lära om,
utan det är samma sak som när jag satt i riksdagen
redan i början av 1990-talet: den enkle, fattige kusi-
nen från Borås. Då fick jag höra att Arne Kjörnsbergs
hustru också hade synpunkter på mig; det kanske
kommer det också.
Jag sade inte att Arne Kjörnsberg var dåligt insatt
i euron. Jag sade att han uppenbarligen var dåligt
insatt i frågan om det blir buffertfonder eller inte, i
LO:s ställningstagande och i utfallet av de hemliga
överläggningar som ska ske mellan Socialdemokra-
terna och LO och eventuellt andra aktörer i en arbets-
grupp.
Anf. 287 Arne Kjörnsberg (S)
Herr talman! Jag har mycket stor respekt för min
fru, men blanda inte in henne i kammarens debatt!
Hon är inte riksdagsledamot och kan alltså inte de-
battera med Carl Hamilton.
Vad gäller detta med buffertfonder sade Carl Ha-
milton att de var odemokratiska. En kort och enkel
fråga: Är Finland inte demokratiskt?
Anf. 288 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jo, Finland är en utmärkt demokrati.
Buffertfonderna som finns där hindrar inte detta.
Buffertfonderna kan vara odemokratiska, men Fin-
land kan ändå vara demokratiskt. Det är en väldigt
viktig distinktion.
Jag håller med om att vi kanske inte ska dra in
Arne Kjörnsbergs fru här. Men 1992 debatterade jag
med Arne Kjörnsberg, och då drog han in sin fru.
Varför han gjorde det har jag funderat över i tio år
och ännu inte fått något svar på.
Anf. 289 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Det är inte utan att man blir lite ny-
fiken på vem Arne Kjörnsberg är gift med.
Men det gällde inte det. Hamilton pratar om ett
utanförskap: Tänk om vi blir det enda landet eller ett
av två länder runt Östersjön som inte har euron! Ja, i
dag är vi det enda landet runt Östersjön som har den
svenska kronan, och det känns inte ett dugg skräm-
mande. Det känns tryggt, bra och självständigt, tycker
jag.
Men jag tänker ta upp en annan fråga där jag tror
att vi kan vara överens, och det är eurons betydelse i
bygget av en federation. Som vi ser det är valutan
också ett led i Europas förenta stater och en förutsätt-
ning för att vi ska kunna komma till ett Europas för-
enta stater. Jag vet också att Folkpartiet är positivt
inställt till detta. Det skulle vara intressant att höra
något om Carl B Hamiltons bild av euron just satt i
relation till ett Europas förenta stater.
Anf. 290 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Folkpartiet är positivt till tanken på
en federation, med en väldigt tydlig rollfördelning
mellan nationalstaterna - som ju är nationalstater och
kommer att förbli det - och den europeiska nivån. Jag
tror att det är viktigt att ha klart för sig att det finns en
väldigt tydlig rollfördelning.
Nu är jag motståndare till uttrycket Europas för-
enta stater, då det för tankarna helt fel. Europas stater
är olika. De har olika språk, kultur, historia, litteratur
och institutioner, och det ska vi bevara. Själva det
unika i den europeiska statsbildningen, om vi kallar
EU för det, är ju att man försöker kombinera att be-
hålla de olikheter som i det förgångna har skapat
rivalitet och konflikter med att ändå leva i harmoni
och fred med varandra. Där kan euron spela en viktig
roll. Men de diskussioner som nu förs i konventet om
demokrati och legitimitet tror jag är viktigare.
Anf. 291 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Det viktiga är ju inte om man kallar
det Europas förenta stater eller inte. Det viktiga är,
precis som Carl B Hamilton säger, själva konstruk-
tionen av ett statsbygge eller en federation. Där är
ändå min uppfattning att man på olika sätt försöker
smyga undan detta i debatten, och jag uppskattar att
Hamilton är tydlig och klar i sin uppfattning. Jag
önskar att vi, när vi nu går in i en EMU-debatt, kan
stå på samma sida och föra fram just kopplingen
mellan euron och en federation.
Anf. 292 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Camilla Sköld Jansson talar om att
smyga. EU har ju vuxit fram stegvis som ett svar på
nya krav och nya utmaningar. Det har gällt att lösa
miljöproblem, knarkproblem, säkerhetsproblem på
Balkan, ekonomisk stabilisering och så vidare. Det
finns ingen stor master plan hos några i Bryssel om
hur Europas framtid ska se ut, utan man stapplar
fram. Det tycker jag är en riktigare beskrivning än
den som Camilla målade upp här.
Anf. 293 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Många av dem som förespråkar ett
svenskt EMU-medlemskap målar upp en mycket
mörk bild av Sverige. Ibland får man känslan att vi
står på ruinens brant. Men är det verkligen så illa i
Sverige? Nej, absolut inte. Det förskräckliga utanför-
skapet, att vi stått utanför EMU i tre år, har knappast
varit synligt. Däremot tycks EMU-förespråkarna vara
hundra procent pessimistkonsulter när det gäller ut-
vecklingen av Sverige framöver. Jag ser själv goda
möjligheter för Sverige att utvecklas bra, under förut-
sättning att vi just står utanför EMU-medlemskapet.
EMU-debatten i Sverige handlar mest om ekono-
miska argument, men egentligen handlar EMU om
mycket mer. Det handlar om vem som ska bestämma
över våra pengar, demokrati och politik. Att vissa
ekonomer anser att finanspolitiken är för viktig och
komplicerad för att överlåtas åt svenska folket eller
dess folkvalda att bestämma över är inte konstigt.
Liknande argument förs fram av dem som är sakkun-
niga inom skogsvård, vägtrafik och så vidare. De
menar att de är bättre skickade att bestämma detta än
medborgarna i allmänhet.
Men i den politiska avvägningen ställs olika mål-
sättningar mot varandra. I dessa prioriteringar måste
medborgarna kunna få vara med och göra denna av-
vägning, inte enskilda experter eller, som i fallet
EMU, tjänstemännen i Europeiska centralbanken.
Detta är en förutsättning för att demokratin inte ska
urholkas. Alla människor måste känna sig delaktiga i
den politik som förs och som berör dem. Även den
ekonomiska politiken måste därför vara underställd
demokratin. Så blir det inte med ett EMU-
medlemskap.
Det kanske mest konkreta argumentet för att Sve-
rige ska gå med i EMU är att vi ska slippa växla
pengar när vi åker på semester till ett annat euroland.
Tyvärr har också statsminister Göran Persson fört
fram detta som ett argument, senast i en intervju i
somras då det var ett argument för att folkomröst-
ningen om EMU skulle hållas direkt efter semestern.
Då hade nämligen vi svenskar mest erfarenhet av hur
det var utomlands.
Jag beklagar verkligen att Göran Persson faller så
djupt. Denna lilla fördel måste ställas mot de negativa
effekter som EMU medför. Själva växlingsproblema-
tiken ska inte överdrivas. Växlingskostnaderna är i
sig väldigt små, och få torde ha valt att inte åka ut-
omlands på grund av kostnader och besvär med att
växla svenska kronor till en annan valuta.
Herr talman! Svenska folket har näppeligen kravet
att komma till rätta med växlingseländet högst på
listan över de politiska reformer man anser att riksda-
gen ska ta hand om. Jag har i alla fall aldrig sett nå-
gon opinionsmätning som visar detta. Det är helt
andra frågor som svenska folket vill att vi ska fatta
beslut om här.
Miljöpartiet anser inte att det är någon panik med
ett svenskt ställningstagande om EMU. Detta beror
givetvis på att det tar några år innan man ser effekter-
na av ett EMU-medlemskap. De synliga effekterna
kommer först efter några år. Med ett EMU-
medlemskap kommer vi också på sikt att få en ge-
mensam finanspolitik, en gemensam skattepolitik, en
gemensam arbetsmarknadspolitik och så vidare. Detta
faktum innebär naturligtvis en enorm centralisering
av makten till EU och EMU. Vi får en EU-stat. Detta
är inget att hymla om. Diskussionen förs redan i
många EU-länder och i EU-parlamentet. Det är dags
för de svenska EMU-förespråkarna att erkänna att
EMU är en grundbult i byggandet av en EU-stat.
Herr talman! De senaste dagarna har vi fått en
diskussion om buffertfonder. LO är tydligen en stark
förespråkare av buffertfonder. Men vad LO därmed
också säger är att EMU är ett hot mot löntagarna och
att det finns en uppenbar risk med EMU-
medlemskap. Fanns det inga problem med EMU
skulle aldrig en diskussion om buffertfonder ha
kommit upp.
Buffertfonderna visar också på vilken utveckling
EU har. Vissa anser, dock inte LO, att det är EU som
ska ha buffertfonder för att kunna parera olikheter i
regionerna i EMU-området. Men om buffertfonderna
ska skötas av EU krävs det också att det finns någon
på EU-nivå som ska besluta detta. Vi får alltså en
EU-regering. I detta sammanhang är det inte så kons-
tigt att förslaget att vi ska ha en EU-president inte är
gripet ur luften. Det är en naturlig utveckling av EU,
nämligen att vi ska välja en EU-president. Det är en
följd av den EU-centralisering som politiken går mot
i dag. Det är inget som vare sig jag eller Miljöpartiet
tycker är lämpligt. Därför hoppas jag att Sverige
kommer att säga nej till att vara med i EMU.
Anf. 294 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Så småningom ska det hållas partile-
daröverläggningar men jag vill ändå redan nu sondera
terrängen lite grann. Ulf Holm säger att ni från Miljö-
partiets sida inte ser någon panik med att man tar
ställning. Jag vet att ni har sagt 2006 och att ni vill
följa utvecklingen över en konjunkturcykel. Men det
är en diskussion.
En annan diskussion är hur lång tid man kan tänka
sig behöva från det att man utlyser folkomröstning,
vilket man ju kommer att göra oavsett er hållning.
Hur lång tid ska då löpa fram till det att folkomröst-
ningen faktiskt hålls? Vår utgångspunkt är ett år. Det
är en rimlig tid för att bygga upp en kampanj, ha
folkbildning och så vidare. Jag skulle gärna vilja höra
Miljöpartiets eventuella syn på en sådan ordning.
Anf. 295 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Tyvärr har diskussionen i Sverige
om EU och EMU varit ganska lam, minst sagt. Vi är
tre här i kväll som diskuterar detta. Jag håller med
Carl B Hamilton om att detta är en av de stora frågor-
na de närmaste fyra åren. Att då bara tre av riksda-
gens 349 ledamöter väljer att ta upp frågan är ett
tecken i sig.
Det betyder också att jag är inne på att det krävs
minst ett år från det att man bestämmer datum för
folkomröstning tills folkomröstningen hålls just för
att det krävs en ganska stor diskussion i landet om
vad detta innebär. Det tar lite tid, bland annat för
studieförbunden att sätta i gång cirklar. Jag kan in-
stämma i att minst ett år behövs.
Anf. 296 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag ser fram emot att diskutera de-
mokrati och EMU, men jag vill ändå ställa frågan till
Ulf Holm: Är det verkligen på något sätt en sannolik
tanke att 15 väl fungerande länder, närmast utgångs-
punkten för andra demokratier i världen, skulle välja
att avskaffa demokratin i demokratiska former i folk-
omröstning och att det bekräftas i det ena allmänna
valet efter det andra i de deltagande länderna att man
inrättar EMU, inför euron och avskaffar demokratin.
Är det inte lite långsökt?
Anf. 297 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Långsökt är det inte. De 15 med-
lemsstaterna i EU är alla demokratier, men det bety-
der ju inte att EU är demokratiskt. Det finns ett de-
mokratiskt underskott i EU.
På samma sätt är det med EMU. Man avhänder
sig makten och flyttar makten längre bort. Hittills har
inget land i EU haft en folkomröstning direkt om
EMU. Jo, ett land. Danmark. Då sade man nej. Det
betyder också att jag tror att i de folkomröstningar
som hålls om detta skulle de flesta rösta nej till att
flytta makten längre bort än som är nödvändigt.
Anf. 298 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag tyckte att Ulf Holm först avskaf-
fade demokratin, men nu har han tydligen återinfört
den. Det är väl bra det. Men det han hävdar om dele-
gering är fortfarande problematiskt.
Vi delegerar till exempel till domstolarna att döma
oberoende av vad politiker tycker och tänker om de
lagar som de en gång stiftade. De får inte lägga sig i
domstolarnas avgöranden. Det är en delegering. På
samma sätt kan man delegera räntepolitiken. Vi har ju
redan gjort det till Riksbanken. Det är en annan form
av delegering, ja, men principiellt är det samma sak.
Anf. 299 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det är en viss skillnad på delegering.
Om en styrelse delegerar beslut till någon kan man
oftast också återta delegationen. Jag finner det vara
tämligen svårt när det gäller EMU-frågan att man
skulle kunna återta en sådan. Då blir det nog vissa
problem skulle jag kunna tänka mig.
Utrikespolitik
Anf. 300 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! Jag tror att det förvånar varken tal-
mannen eller invånarna i Sverige att statsministern tar
semester. Även om statsministerns uppgifter är vikti-
ga så vet vi att de utförs av en vanlig person av kött
och blod som ibland behöver vila.
När Ghanas nytillträdde president John Kufour of-
fentliggjorde att han skulle ta semester väckte det
uppståndelse. Löjtnant Rawlings, som tidigare styrt
landet, avslöjade aldrig när han åkte på semester, mån
som han var att legitimera sin regim genom att fram-
stå som en slags övermänniska. Genom att nu offent-
ligt ta semester banar Ghanas president väg för en ny
demokratisk kultur.
Herr talman! Det är en ära för mig att få hålla mitt
jungfrutal i kammaren, och jag vill tala om det som
ligger mig varmt om hjärtat, nämligen vikten av de-
mokrati för att kunna uppnå en fredligare värld där
klyftorna minskar mellan den fattiga och rika världen.
Det var det som ledde mig in i politiken, och det är en
fråga som jag har drivit i min personvalskampanj.
Demokrati och respekt för varje persons mänskli-
ga rättigheter är en förutsättning för att var och en av
oss ska kunna utforma våra liv så som vi önskar både
materiellt och andligt. Under 90-talet ökade antalet
demokratier i världen till att omfatta 63 % av värl-
dens länder, men tyvärr har utvecklingen de senaste
åren stannat av.
Afrika är den kontinent där demokratin har sitt
svagaste fäste. Det är därmed inte förvånande att det
också är den kontinent som är fattigast. I diktaturens
fotspår följer inte bara brott mot de mänskliga rättig-
heterna utan också ekonomisk misskötsel. Diktatorer
låter företag tappa landet på naturresurser, bara de
själva kan sko sig tillräckligt. De agerar inte i folkets
intresse.
Det är därför som jag och Folkpartiet vill göra
demokratimålet till övergripande mål för vår bi-
ståndspolitik. När ledare kan avsättas i val prioriteras
det medborgarna behöver.
Herr talman! Det finns trots allt positiva exempel i
Afrika. Jag nämnde nyss Ghana. Jag hade förmånen
att själv vara där under valkampanjen för två år se-
dan. Framgångsrikt bevakade John Kufours parti
valen rigoröst för att förekomma regeringspartiets
traditionella valfusk. Makten kunde överlåtas fredligt
från ett parti till ett annat.
Men Ghana står inför problem. Demokrati och
särskilt demokratisk kultur införs inte över en natt.
Ghana är på rätt väg. Pressfriheten har ökat, men det
är svårt att bryta invanda mönster. Invånarna är vana
vid att kunna uppvakta sina riksdagsledamöter och be
att få ekonomisk hjälp. Fortfarande förekommer
godtyckliga arresteringar inom polisen.
Kampen är inte vunnen. Vägen är lång. Jag skulle
vilja att den svenska regeringen generellt prioriterade
demokratifrågorna högre och bland annat stödde
demokratiseringssträvandena i Ghana liksom i Sene-
gal som är ytterligare ett gott exempel i Afrika som är
på rätt väg.
Avsaknad av demokrati är inte bara till förfång för
medborgarna utan är även en källa till internationella
kriser och krig. Demokratier har fredliga metoder för
att hantera åsiktsskillnader och startar, som bekant,
inte krig med varandra.
Jag vill därför passa på, herr talman, att avslut-
ningsvis tala om ett högaktuellt exempel på hur pro-
blem uppstår då demokrati saknas. Saddam Hussein
är en farlig diktator som startat krig mot både Iran
och Kuwait, liksom gasat ihjäl 5 000 ur sin egen
kurdiska befolkning. En avväpning av Saddam Hus-
sein är nödvändig för irakiernas och grannländernas
säkerhet.
Det är bra att en FN-resolution verkar vara på väg.
Saddam Hussein och diplomatin har fått en chans.
Förhoppningsvis ska avväpningen nu fungera. Om
inte, måste FN vara beredd att fullfölja avväpningen
med militära medel i enlighet med folkrätten. FN bör
också ta itu med att implementera de övriga resolu-
tionerna som gäller Irak, vilka bland annat kräver
respekt för mänskliga rättigheter.
Herr talman! Jag stannar där, och jag hoppas att
jag har klargjort varför jag vill att regeringen tydliga-
re fokuserar på demokratisering i både utrikes- och
biståndspolitiken.
Anf. 301 Agne Hansson (C)
Herr talman! Det här är den första allmänpolitiska
debatten efter valet. En del nya ansikten dyker upp
och ger besked om att de är här. Det är intressant och
spännande. Andra mer kända ansikten dyker upp i
nya roller, och det är också spännande. Däremot är
det kanske inte så mycket nytt i det politiska budska-
pet.
Den första allmänpolitiska debatten efter ett val
brukar innehålla analys av valet och deklarationer om
vad partierna tänker göra under den kommande man-
datperioden.
Diskussionen om utrikespolitiken var inte särskilt
intensiv i valdebatten. Däremot kan det finnas anled-
ning att göra deklarationer om hur varje parti ser på
utrikespolitiken och vad man tänker göra under den
kommande perioden. Vi kommer att ha en sådan mer
omfattande utrikespolitisk debatt i vår. Jag ska nu
begränsa mig till att något beröra ett par av de utri-
kespolitiska frågorna som är mest aktuella.
Låt mig börja med att prata om mänskliga rättig-
heter i ett perspektiv av den terroristbekämpning som
nu pågår. Det har sagts att världen inte mer blir sig lik
efter terrordåden i USA den 11 september. Det ligger
mycket i det. Kampen mot terrorismen måste gå vida-
re. Det är vi alla ense om. Följderna av terrorismens
meningslösa våld når oss dagligen, och de är påtagli-
ga. I skuggan av detta påtagliga våld finns också
andra följder. Det finns anledning att vara orolig för
vad som händer med enskilda människors rättssäker-
het. Det finns en uppenbar risk att mänskliga rättig-
heter mer och mer får stå tillbaka i kampen mot terro-
rismen.
Det finns många exempel på detta. Behandlingen
av fallet med den svenska fången på Kuba är väl det
tydligaste exemplet. Diskussionen om en eventuell
utlämning av den ryske medborgaren i samband med
gisslandramat i Moskva är ett annat exempel. Militär-
polis har fått ökade befogenheter. Antiterroristlagar
missbrukas på sina håll så att auktoritära eller våld-
samma aktioner av regimer har motiverats just som
antiterrorism. Så får det naturligtvis inte vara.
Kampen mot terrorismen måste föras parallellt
med att mänskliga rättigheter inte förkvävs. Sverige
bör vara vaksamt och tydligt i detta. Vi har av tradi-
tion en klar profil i att hävda mänskliga rättigheter.
Den får inte förblekna i kampen mot terrorismen. Vi
bör verka för att kampen mot terrorismen måste föras
inom ramen för ett multilateralt juridiskt hållbart
ramverk.
Det är också dags att agera hårdare där svenskar
är inblandade och där mänskliga rättigheter kränks.
Både fången på Kuba och de tre medborgare vars
tillgångar frystes har enligt tunga jurister utsatts för
rättsövergrepp och brott mot mänskliga rättigheter.
Fången på Guantánamobasen utsätts för brott mot en
hel rad konventioner om mänskliga rättigheter och
krigets lagar när USA tar sig rätten att hålla fången
fängslad som säkerhetsrisk.
Nu har USA efter nio månader släppt tre afghaner
och en pakistanier som inte längre bedöms utgöra ett
hot och inte har något intressant att avslöja. Men jag
frågar: När släpps svensken? Det är dags att från
svensk sida sluta att ställa mesiga frågor och i stället
bestämma sig för en juridisk linje och ställa rättsliga
krav på USA.
Frågan är om regeringen är beredd att göra detta.
Det är ju regeringen, med den ordning vi har, som
står för utrikespolitiken. Vi måste reagera när de
mänskliga rättigheterna kvävs på samma beslutsam-
ma sätt som vi tidigare har gjort trots hotet om terro-
rism.
På samma sätt är det nu viktigt att problemet i
Irak löses på fredlig väg. Det är min förhoppning att
den balansgång som säkerhetsrådet nu har att gå
mellan att å ena sidan ställa kraftiga krav på Saddam
Hussein-regimen och å andra sidan förhålla vetosta-
terna på mattan gör det möjligt att lösa detta på dip-
lomatisk väg.
Anf. 302 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en skiljelinje
mellan regeringens och Vänsterpartiets utrikespolitik.
Skillnaden handlar om USA:s aktuella Mellanöstern-
politik. Med andra ord: Krigshotet mot Irak.
I dag försöker många regeringar, inklusive Sveri-
ges regering, att komma undan sitt eget ansvar genom
att hänvisa till FN:s säkerhetsråd. Men ett beslut som
fattas i säkerhetsrådet kan inte rättfärdiga ett krig i
Irak.
För det första ska Sverige inte ställa sig bakom ett
bombkrig vars främsta syfte är att säkra USA:s olje-
tillgångar. En rapport framtagen av CFR, Rådet för
internationella relationer, visar att USA är på väg mot
en allvarlig oljebrist, och nödvändigheten av militära
interventioner för att trygga oljeförsörjningen förut-
spås.
CFR är ett av de tyngsta rådgivande organen till
den amerikanska regeringen med vicepresidenten
som medlem. CFR:s rapport ger en mycket tänkvärd
alternativ bild av varför USA vill anfalla Irak.
För det andra kommer ett krig att förstärka det
irakiska folkets lidande, som är ett resultat av mång-
åriga, djupt orättfärdiga sanktioner. Hela befolkning-
en lider inte bara under diktatur utan också av brist på
mediciner och mat. USA:s krig kommer att slå hår-
dast mot dem som redan tidigare drabbats hårt. Dess-
utom kommer ett krig också att försvåra en demokra-
tisk utveckling i Irak.
Det kan inte vara den amerikanska militären som
fattar beslut om hur Irak - eller några andra länder -
ska styras. I Irak måste detta vara befolkningens be-
slut.
Att rättfärdiga dessa handlingar kräver ett i grun-
den rasistiskt synsätt. Irakiska människoliv tillmäts
inget värde. Det gör krigsmotståndet desto mer ange-
läget.
Det viktigaste av allt är att Sverige traditionellt
verkat för att stärka folkrätten. Att hänvisa till FN:s
säkerhetsråd innebär att man i stället för att värna om
folkrätten överlämnar beslutet till världens starkaste
militärmakter.
Folkrätten ska tillämpas konsekvent. Den ska inte
bara komma till användning när det passar eller ligger
i linje med någon militär stormakts intresse.
USA och flera andra stater gick till angrepp mot
Irak, som anföll den självständiga staten Kuwait. Det
amerikanska angreppet skedde i enlighet med folk-
rätten. Man söker och får stöd i folkrätten när det
gäller att förmå Irak att göra sig av med sina massför-
störelsevapen.
USA är berett att gå till krig mot Irak för att ge-
nomdriva sitt krav medan Israel, som har begått folk-
rättsbrott i decennier, också innehar massförstörelse-
vapen. Men vad beträffar Israel är USA inte berett att
påverka Israel för att folkrättens krav ska uppfyllas.
Folkrätten måste vara det som ligger till grund för
internationell säkerhet - annars är det den starkes rätt
som blir gällande.
Med hänvisning till det nämnda uppmanar vi re-
geringen att verka mot ett anfallskrig mot Irak obero-
ende av vad FN:s säkerhetsråd tar för beslut, inte för
att internationella konflikter ska kunna hanteras
"effektivt" utan för att motstå ett krig i Irak.
Den amerikanska utrikespolitiken - med eller utan
FN:s stöd - är i dag det största hotet mot fred i värl-
den. Detta bör sägas högt av varje regering som vär-
nar folkrätten.
Anf. 303 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till
Sermin Özürküt. Av hennes inlägg kunde man tro att
Vänsterpartiet inte värnar folkrätten. Enligt folkrätten
har säkerhetsrådet makten att, om de så beslutar,
använda våld i internationell politik. De har den legi-
timiteten att få använda våld. Det lät som om Sermin
Özürküt inte tyckte att ett säkerhetsrådsbeslut kunde
rättfärdiga ett angrepp på Irak. Men det kan det ju
enligt folkrätten. Värnar ni verkligen inte folkrätten?
Jag vill också fråga om Sermin Özürküt anser att
Saddam Hussein är en fara för sin befolkning eller
inte. Hur vill ni avväpna honom? Eller vill ni inte
göra det?
Anf. 304 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! När vi pratar om folkrätten gör vi
ingen skillnad på folk och folk. Det är den civila
befolkningen som kommer att bli mördad under ett
krig i Irak. Det är barn och gamla som kommer att bli
mördade. Ett krig är den yttersta formen av en terror-
handling. Så tycker vi.
På frågan om Saddam Hussein kan jag bara svara
att visst är han en diktator, men det är en självständig
stats ansvar och skyldighet att bli av med honom.
Inga andra stater har skyldighet och rätt att avgöra
detta. Så tycker vi.
Anf. 305 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! Jag håller med om att krig är terror-
handlingar, såtillvida att de är väldigt tragiska och får
negativa konsekvenser. Men man kan ändå inte säga
att ett krig som är godkänt av FN:s säkerhetsråd är en
terrorhandling. Det är i enlighet med folkrätten.
Anf. 306 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! Jag försökte i mitt anförande förkla-
ra att vi tycker att ett krig inte är lösningen. Det borde
finnas, och det finns, diplomatiska lösningar, fredliga
lösningar, konstruktiva lösningar. Det är så vi menar.
Anf. 307 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Folkrätten är ju inget pacifistiskt
lagsystem, som Cecilia Nilsson Wigström nyss påpe-
kade. Det utvecklas också, och det är det som jag vill
ställa en fråga om.
Numera, efter Rwanda och efter Balkan, talar man
mycket mer om human intervention till förmån för
mänskliga rättigheter. Detta är en utveckling som jag
förstår att talaren avvisar. Hon vill i stället betona att
ingen utländsk intervention ska få förekomma, unge-
fär på det sätt som skedde på 1980-talet. Är det riktigt
uppfattat att ni avvisar den utveckling som har skett
under 1990-talet?
Anf. 308 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! Ja, det är rätt. Så gör vi.
Anf. 309 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Med tanke på att det var 800 000
människor som mördades i Rwanda tycker jag att det
är väldigt bra att folkrätten har utvecklats så att detta
inte ska kunna upprepas en gång till, och inte heller
det som skedde på Balkan. Jag tycker att det är en
väldigt positiv utveckling som har skett. Det finns en
djup avgrund mellan oss. Det är förfärligt.
Anf. 310 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! I grunden tycker vi att det inte finns
någon skillnad mellan folk och folk. Sedan tycker vi
att våld föder våld. Det är vår utgångspunkt för att
förklara detta.
Anf. 311 Agne Hansson (C)
Herr talman! Jag har kanske delvis fått svar på en
del frågor. Saddam Hussein är inte vilken beskedlig
herre som helst. Vi vill ha en fredlig lösning, men FN
och säkerhetsrådet har en balansgång att gå och måste
ställa krav för att vapeninspektörerna ska kunna full-
göra sitt arbete. De har också en balansgång att gå,
mellan att USA väljer FN-vägen och inte gör det.
Förhoppningsvis väljer de nu FN-vägen.
Om man ska klara balansgången och få uträttat
det man behöver uträtta i Irak måste man också kunna
hota med att använda våld, men förhoppningsvis
behöver man inte använda det. Avvisar Vänsterpartiet
också det?
Anf. 312 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! Jo, det är viktigt med balansgång.
Men jag vill prata om en annan balansgång för att
besvara Agne Hansson.
Det finns en stor majoritet mot krig i USA trots att
stämningen tyder på att de flesta amerikaner skulle
stödja ett krig mot Irak. Med tanke på omfattningen
av krigspropagandan är det förvånansvärt många som
ändå motsätter sig krig. I USA finns ett organiserat
motståndsnätverk vid namn Not In Our Name, vilket
delvis visar att USA är mer än just president Bush
krigshets och brutala övergrepp. En sådan balansgång
är också viktig, tycker jag.
Anf. 313 Agne Hansson (C)
Herr talman! På vilket sätt vill då Vänsterpartiet
förorda att man kan sätta tryck på Saddam Hussein
och Irak för att klara av inspektionerna och lösa kon-
flikten fredligt?
Anf. 314 Sermin Özürküt (V)
Herr talman! Jag upprepar vad jag har sagt. Krig
är inte lösningen på konflikten. Det skapar ovisshet.
Det skapar stort lidande. Det skapar ingen lösning,
därför att utgången är oviss. Man vet inte hur det ska
bli. Man slänger in en bomb i Mellanöstern, och se-
dan vet man inte hur utgången blir. Det är så enkelt vi
tänker.
Anf. 315 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Att tala om hela världen på sex mi-
nuter går ju inte. Men låt mig åtminstone få säga
några ord om fyra av jordens ca 200 länder och se
vilket pensum vi har framför oss när vi, som vi gröna,
ingår i projekt Rädda världen.
Först är det Turkiet. Efter en egen handgriplig er-
farenhet i augusti i år framstår det som alldeles up-
penbart för mig att situationen för mänskliga rättig-
heter och för demokratin inte är den bästa.
Militären styr och sätter utan att darra på man-
schetten diplomatiska dokument ur spel om man tror
att landets intressen är hotade. Nu var vår lilla dele-
gation ett synnerligen blygsamt hot, men det som till
exempel kurder och andra minoriteter i Turkiet dagli-
gen erfar av sin egen regim hotar allt vad demokrati,
rättssäkerhet, internationella konventioner och mino-
ritetsskydd heter.
Turkiet är långt ifrån att uppfylla de Köpen-
hamnskriterier som ska kvalificera in Turkiet i den
europeiska gemenskapen, förlåt, unionen, eller var
det förenta stater? För det utlovade medlemskapet i
EU har väl inte med Turkiets roll i en viss försvarsal-
lians att göra?
Det ska nu bli mycket intressant att se om det om-
välvande valresultatet från i söndags kommer att
tillåtas verka fullt ut eller om militära dekret övertar
agendan.
Nästa land är Afghanistan. Det räcker med en en-
da siffra från all tillgänglig fattigdomsstatistik för att
skildra detta lands belägenhet. De har världens lägsta
skol- och utbildningssiffra. Ingenstans får så få barn
gå i skola, och ingenstans finns så få skolor i en sådan
förödd administration, trots en mångårig och strålan-
de insats av Svenska Afghanistankommittén. Få län-
der har nämligen så hänsynslöst utnyttjats, förbrukats
och våldtagits av dem som är starkare, allra senast
den gångna vintern då bomberna föll över detta utpi-
nade fattigfolk. En sådan massflyktssituation som
under det gångna året runt Afghanistans gränser med
nära tre miljoner människor expatrierade har världen
inte sett på länge.
Varför kan detta ske? Ett kort och bra svar är: ol-
ja. Ett annat svar är: okontrollerad vapeninförsel. Ett
tredje svar är: omvärldens långvariga ignorans.
Tjetjenien är mitt tredje land. Nyckelordet för
denna lilla komplett sönderbombade del av en gam-
mal korrupt union är terrorism. Men hur ska man veta
vem som är den verkliga terroristen i denna förvirrade
värld? Våldets logik eller brist på logik kastar om
roller och positioner och förråar alla inblandade.
Gisslandramat i Moskva fick trots allt, om än på ett
oändligt tragiskt sätt, för ett ögonblick omvärlden att
igen sätta strålkastarna på den permanenta statsledda
terror som pågår mot tjetjenerna.
Var går då gränsen mellan det berättigade i att be-
kämpa statsterrorism à la Ryssland i Tjetjenien och
ren skurkterrorism av gisslan- eller självmordsbom-
bartyp? Ingen vet.
Presidenterna Putin och Bush ingår dock i samma
terrorbekämpningsallians, och det ger dem ibland
alibi för snart sagt vilka övergrepp som helst på civila
och på andra icke önskvärda regimer. Någonting
håller på att gå alldeles galet med begreppen. Det är
våld som våld, våld som föder nytt våld. Våld är det
minst intelligenta sättet att lösa något som helst pro-
blem. Dagligt och systematiskt våld dominerar alltför
många platser på den här planeten.
Det fjärde landet jag vill nämna är Irak, ett land
med ett tredubbelt ok.
Först har man en egen hustyrann av sämsta slag.
Sedan är det en stor bristsituation med mängder av
lidande barn som följd av en misslyckad och miss-
riktad sanktionspolitik. Prestigen råder trots helt fel
utfall och irakiernas allt tätare uppslutning kring sin
egen diktator. Det tredje är ett öppet krigshot från den
enda kvarvarande stormakten i världen, något som får
mer gehör än motstånd. Trots all freds- och rättrådig-
hetsretorik tvekar inte USA att på eget bevåg och
utan FN:s sanktion skipa sin egen rättvisa, det vill
säga se till att deras nationella behov av kontroll, olja
och alibi tillgodoses. Vem har mage att rättfärdiga
detta förspel till ett tredje världskrig? Var är de som
vågar utmana och övermanna krigshetsaren?
I den här världen av fattigdom, våld, diktatur,
bristande demokrati, oljeberoende, vapenhandel,
minoritetsförtryck, terrorism, självpåtagen makt etc.
är det sannerligen lätt att misströsta och ge upp. Men
det, herr talman, är den i särklass största förbrytelsen
av alla.
Vi i Sverige lever i ett välmående land. Vi kan
tala fritt, och vi har trots lite gnäll ett fullt fungerande
folkstyre, och våra militärer håller sig på behörigt
avstånd från vårt eget och andras folk.
Jag menar med den här sexminutersresumén att
vårt lands förpliktelser under de kommande åren,
lämpligen under den fyraårsperiod som vi nu har
påbörjat, är att kraftfullt återta vår roll som en trovär-
dig hoppets röst i världen. Vi ska återta det civilkura-
ge som förr har präglat vår utrikespolitik och som gett
oss ett gott rykte bland fattiga och små länder och
våga vara de som säger ifrån.
Anf. 316 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag skulle bara vilja få ett klargöran-
de. Lotta Nilsson Hedströms anförande gav intryck av
att det hade varit bättre för Afghanistans folk och
kvinnor om Usama bin Ladin och talibanregimen
hade suttit kvar. Det hade nämligen varit konsekven-
sen om den här bombkampanjen inte hade ägt rum.
Är det rätt uppfattat att ni föredrar talibanregimen
framför den nuvarande regimen?
Anf. 317 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Det är lite tragiskt att man fortfaran-
de lyckas ställa upp problematiken på det förenklade
sättet.
Som jag har avlyssnat och läst finns det egentli-
gen inte någon i den här kammaren eller i offentlig
svensk debatt i tillgängliga medier som har förfäktat
att det skulle vara bra med talibanism eller att Usama
bin Ladin på något sätt hade ett berättigande i den
verksamhet som han eventuellt fortsätter med.
Svaret är: Nej, det är feltolkat av dig.
Anf. 318 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Då är min enkla följdfråga: Hur
skulle man bli av med den tidigare regimen om man
inte gjorde ungefär på det sätt som man gjorde - det
finns naturligtvis lite olika grader, till exempel mer
eller mindre bombning. Hur skulle man göra? Vad
hade ni gjort?
Anf. 319 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Syftet var inte först, i pro primo-
fallet, att avskaffa talibanismen, utan det var ett syfte
som USA lade in i sista minuten. Syftet var att hitta
de förövare som bombade och körde in flygplanen i
World Trade Center.
Det var ett senkommet alibi att dessutom hjälpa
det afghanska folket att avsätta en regim som man
inte klarade av. Det här är ett mycket vanligt knep,
och det är inte bra. Det ska inte gå till på det viset i en
rimlig värld.
Anf. 320 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! Jag har en fråga till dig, Lotta Nils-
son Hedström. Av ditt inlägg förstår jag att Miljöpar-
tiet är kritiskt till ett unilateralt ingripande från USA:s
sida. Med tanke på vad vi tidigare fick höra från
Vänsterpartiets representant undrar jag hur Miljöpar-
tiet ställer sig till en eventuell framtida krigsinterven-
tion stödd av FN.
Anf. 321 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Svaret är väldigt enkelt: Det kan
komma till en situation där man måste stödja ett så-
dant ingripande. Problemet i diskussionen är att man
sätter det som det första och det önskvärda.
Jag håller med Vänsterpartiet om det som sades i
det förra inlägget, nämligen att alla andra alternativ
naturligtvis först måste diskuteras, penetreras och
uttömmas.
Genast och återigen är det behovet av och lusten
att intervenera militärt som kommer först i allas de-
battinlägg och i allas agendor. Det är detta som är det
orimliga. Det är alltså fortfarande en total, besin-
ningslös övervikt och ett hyllande av militära lös-
ningar. Men det är inte FN:s primära uppgift. FN är
instiftat för att skapa och bibehålla fred, inte för att
skapa krig. Alltså är svaret på din fråga att det hand-
lar om en absolut yttersta, sista, utväg.
Anf. 322 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)
Herr talman! Jag håller absolut med dig, Lotta
Nilsson Hedström, om att det är diplomatiska medel
som man alltid ska använda så långt det går, och man
ska undvika väpnade konflikter. Jag håller alltså helt
och hållet med dig där och är tacksam för ditt förtyd-
ligande om att Miljöpartiet - om jag förstod dig rätt -
när alla andra medel är uttömda ändå är berett att
acceptera ett FN-ingripande i Irak eller generellt i
något annat område.
Anf. 323 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Min kommentar till din och även din
partikollegas fråga är att när situationen i Afghanistan
för ett år sedan var aktuell var inte ens ett FN-mandat
fullt ut klarlagt, utan då var det den unilaterala inter-
ventionen som i första rummet var intressant.
Jag tycker att det är bra att både vår utrikesminis-
ter och svenska med- och motdebattörer nu har kom-
mit fram till en sorts konsensus i Sverige om att vi
faktiskt inte ska bejaka interventioner som inte är FN-
stödda. Samtidigt måste vi - vilket egentligen var en
av huvudpoängerna i slutet av mitt anförande men
som jag inte hann med - stärka FN:s roll och säker-
hetsrådets förmåga att fatta kloka beslut.
Anf. 324 Rosita Runegrund (Kd)
Herr talman! Som sista talare i dag ska jag tala om
en hjärtefråga för mig. Det gäller hiv/aids i ett globalt
perspektiv.
Fattigdom och sjukdom går hand i hand. Så länge
människor är fattiga kommer de att löpa stor risk att
bli allvarligt sjuka. Och så länge människor är allvar-
ligt sjuka löper de större risk att bli, eller att fortsätta
att vara, fattiga.
Den globala fattigdomsbekämpningen måste alltså
inkludera omfattande insatser för att höja hälsonivån i
fattiga länder. Grunden i arbetet för en bättre hälsa i
fattiga länder är inrättandet av hälsovårdssystem samt
prevention och en intensifierad och uthållig kamp
mot de stora sjukdomarna hiv/aids, tbc och malaria.
Herr talman! Spridningen av hiv/aids har nått
praktiskt taget ofattbara dimensioner. Mer än 40 mil-
joner människor världen över har drabbats av denna
epidemi, och detta är bara början.
Spridningen av hiv/aids är ett av vår tids mest
akuta problem. I fattiga länder är hiv/aids-
problematiken av avgörande betydelse för dessa län-
ders möjligheter att komma bort från fattigdom, svält
och död och att utvecklas ekonomiskt och politiskt.
Trots detta tas inte denna mänsklighetens ödesfrå-
ga på fullt allvar av alla världens ledare, regeringar,
religiösa ledare och andra makthavare. Insatser mot
hiv/aids är en fråga om mänskliga rättigheter och
kommer att medföra stora ekonomiska uppoffringar
och mänskliga lidanden under lång tid.
Hiv/aids, tbc och malaria svarar för 9 % av alla
dödsfall i världen, men bara ynkliga 5 % av dagens
hälsoforskningsresurser i världen tillägnas forskning
om fattigdomsrelaterade sjukdomar.
Det finns all anledning att i budgeten i Sveriges
riksdag avsätta särskilda medel för det globala
hiv/aids-arbetet och att här i riksdagen besluta om
storleken på de budgeterade insatserna.
Kvinnor och barn drabbas hårdast av fattigdom,
krig och sjukdomar. Därför är bistånd riktat till kvin-
nor och barn av central betydelse för utvecklings-
samarbete. Det besök som jag tillsammans med re-
presentanter för de olika partierna i riksdagen gjort i
Tanzania förstärker min uppfattning att det fortfaran-
de läggs en tung börda av skuld och ansvar på unga
flickor. De unga flickorna utnyttjas ofta sexuellt, och
långt oftare än de unga männen är de hivpositiva.
Därför kan det förebyggande arbetet inte nog poäng-
teras. Det är i dag den enda tillgängliga medicinen.
Kondominformationen och sexualundervisningen är
bristfälliga och måste få kraftfullt stöd för att utveck-
las. Också frågor om könsroller och jämställdhet är
avgörande.
Bekämpningen av hiv/aids handlar främst om ut-
rikes- och biståndspolitik men också om säkerhetspo-
litik. FN:s säkerhetsråd betonar i resolution 1308 att
spridningen av hiv/aids är ett hot mot säkerhet och
stabilitet. Detta unika uttalande får inte negligeras.
Aids kan ses som en säkerhetsfråga på flera olika
plan.
För det första handlar det om personlig säkerhet.
När en ökande andel vuxna insjuknar raderas fram-
steg som gjorts i fråga om hälsa och barnadödlighet.
Produktionen av mat minskar drastiskt. Familjer och
samhällsgrupper bryts ned. Ekonomisk migration och
flyktingströmmar ökar.
För det andra hotar aids social och ekonomisk ut-
veckling när den arbetsföra generationen dör ut.
Därmed förvärras vanligt förekommande problem
som starkt bidrar till riskerna för väpnad konflikt och
humanitära katastrofer. Enligt Världsbanken kan en
minskning med 10 % av antalet vuxna i ett land leda
till en reducering av nationalinkomsten med upp till
drygt 30 %.
För det tredje påverkar aids polisens kapacitet di-
rekt och samhällets indirekt. Aids skär genom alla
samhällssegment. Men när exempelvis högutbildade,
tjänstemän, lärare, sjukvårdspersonal, läkare och
poliser drabbas, då drabbas samhället i ännu högre
grad. Nationella institutioner som administrerar vikti-
ga samhällsfunktioner bryts ned. Samhället blir mer
instabilt.
För det fjärde har många militära styrkor i Afrika
en upp till fem gånger så hög infektionsgrad som den
civila befolkningen. I kombination med försvagade
ekonomiska och institutionella strukturer blir staten
och länderna mer sårbara för interna och externa
konflikter.
För det femte kan konsekvenserna av aids under-
minera den internationella kapaciteten när det gäller
att bidra till fredslösande insatser. Enligt Sydafrikas
institut för strategiska studier är risken stor att flera
afrikanska länder, inklusive Sydafrika, snart inte kan
delta i fredsbevarande operationer om inte spridning-
en av hiv/aids bland afrikanska arméer stoppas.
Herr talman! Läget är alltså allvarligt. Det gäller
att förklara krig mot aidsepidemin.
(forts. prot. 13)