Allmänpolitisk debatt

Allmänpolitisk debatt 6 november 2002
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
  2. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
  3. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  4. Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
  5. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  6. Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
  7. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  8. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  9. Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
  10. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  11. Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
  12. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  13. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  14. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  15. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  16. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  17. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  18. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  19. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  20. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  21. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  22. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  23. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  24. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  25. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  26. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  27. Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
  28. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  29. Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
  30. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  31. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  32. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  33. Hoppa till i videospelarenChatrine Pålsson (Kd)
  34. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  35. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  36. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  37. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  38. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  39. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  40. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  41. Hoppa till i videospelarenElina Linna (V)
  42. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  43. Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
  44. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  45. Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
  46. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  47. Hoppa till i videospelarenAnne Marie Brodén (M)
  48. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  49. Hoppa till i videospelarenAnne Marie Brodén (M)
  50. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  51. Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
  52. Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
  53. Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
  54. Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
  55. Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
  56. Hoppa till i videospelarenMia Franzén (Fp)
  57. Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
  58. Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
  59. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  60. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  61. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  62. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  63. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  64. Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
  65. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  66. Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
  67. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  68. Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
  69. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  70. Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
  71. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  72. Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
  73. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  74. Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
  75. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  76. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  77. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  78. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  79. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  80. Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
  81. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  82. Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
  83. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  84. Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
  85. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  86. Hoppa till i videospelarenAnita Sidén (M)
  87. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  88. Hoppa till i videospelarenJan Emanuel Johansson (S)
  89. Hoppa till i videospelarenUlla Wester (S)
  90. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  91. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  92. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  93. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  94. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  95. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  96. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  97. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  98. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  99. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  100. Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
  101. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  102. Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
  103. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  104. Hoppa till i videospelarenAnnika Qarlsson (C)
  105. Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
  106. Hoppa till i videospelarenKerstin Engle (S)
  107. Hoppa till i videospelarenMarita Aronson (Fp)
  108. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  109. Hoppa till i videospelarenMarita Aronson (Fp)
  110. Hoppa till i videospelarenCarl-Axel Johansson (M)
  111. Hoppa till i videospelarenLinnéa Darell (Fp)
  112. Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
  113. Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
  114. Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
  115. Hoppa till i videospelarenAnneli Särnblad Stoors (S)
  116. Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
  117. Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
  118. Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
  119. Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
  120. Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
  121. Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
  122. Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
  123. Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
  124. Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
  125. Hoppa till i videospelarenInger Nordlander (S)
  126. Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
  127. Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
  128. Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
  129. Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
  130. Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
  131. Hoppa till i videospelarenSverker Thorén (Fp)
  132. Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
  133. Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
  134. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  135. Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
  136. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  137. Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
  138. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  139. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  140. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  141. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  142. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  143. Hoppa till i videospelarenMarie Wahlgren (Fp)
  144. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  145. Hoppa till i videospelarenMarie Wahlgren (Fp)
  146. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  147. Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
  148. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  149. Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
  150. Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
  151. Hoppa till i videospelarenCarina Ohlsson (S)
  152. Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
  153. Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
  154. Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
  155. Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
  156. Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
  157. Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
  158. Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
  159. Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
  160. Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
  161. Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
  162. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  163. Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
  164. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  165. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  166. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  167. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  168. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  169. Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
  170. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  171. Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
  172. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  173. Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
  174. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  175. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  176. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  177. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  178. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  179. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  180. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  181. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  182. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  183. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  184. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  185. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  186. Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
  187. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  188. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  189. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  190. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  191. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  192. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  193. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  194. Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
  195. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  196. Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
  197. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  198. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  199. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  200. Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
  201. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  202. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  203. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  204. Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
  205. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  206. Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
  207. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  208. Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Pålsson (M)
  209. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  210. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  211. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  212. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  213. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  214. Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
  215. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  216. Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
  217. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  218. Hoppa till i videospelarenChrister Nylander (Fp)
  219. Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
  220. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  221. Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
  222. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  223. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  224. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  225. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  226. Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
  227. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  228. Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
  229. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  230. Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
  231. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  232. Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
  233. Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
  234. Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
  235. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  236. Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
  237. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  238. Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
  239. Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
  240. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  241. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  242. Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
  243. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  244. Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
  245. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  246. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  247. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  248. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  249. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  250. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  251. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  252. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  253. Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
  254. Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
  255. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  256. Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
  257. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
  258. Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
  259. Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
  260. Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
  261. Hoppa till i videospelarenCecilia Nilsson Wigströ (Fp)
  262. Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
  263. Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 263

Anf. 63 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Jag vågar påstå att regeringen diskri- minerar äldre eftersom de åsidosätter äldres möjlighet att välja vårdgivare. Friska, unga och raska kan näm- ligen bo var som helst och besöka tandläkare, sjuk- gymnaster och läkare snart sagt varsomhelst. Finns det några landsting som försöker försvåra eller för- hindra det kanske man kan flytta. Det finns exempel på det. Annars kan man så klart betala vården och omsorgen ur egen ficka eller köpa en privat hälsoför- säkring. Det vet vi att det är många som anser sig tvingade att göra. Det finns många gräddfiler för unga, raska och rika i detta socialdemokratiska Sveri- ge. Men vad finns det för möjligheter att göra sin röst hörd om man är äldre, sjuk och har låg pension? Det finns nästan inga. Därför vågar jag påstå att regering- en och vänsterpartierna som finns i den här kamma- ren, och som åtskilliga gånger har röstat emot valfri- het för äldre, diskriminerar. Vad har jag då, fru talman, för bevis för det jag säger? Jo ,i min hand har jag Socialstyrelsens utvär- dering av den lag som skulle ge äldre rätt att flytta, § 6h i socialtjänstlagen. Man har där tittat på de tu- sentals ansökningarna om att få flytta. Det handlar om äldre som vill byta vårdgivare här i landet men som inte får, inte har fått och inte kan. I Socialstyrelsens utvärdering har man tittat på alla de ansökningar som kom in år 2000. Man kon- staterar att det är hundratals som har fått avslag på sina önskemål och inte fått dem uppfyllda. Anled- ningarna är många, men bara det att någon ska bedö- ma mig och min längtan att byta vårdgivare är klart diskriminerande, ännu mer när man sedan avslår denna ansökan. Bedömningen hänger också samman med enskilda kommuners ekonomi. Jag ber att få läsa ur den här utvärderingen. Där står det: "Vissa kom- muner har infört som en rutin att besöka samtliga sökanden i deras hemkommuner oberoende av var de bor i Sverige. För en kommun som erhållit ett stort antal ansökningar kan detta medföra stora kostnader. Å andra sidan kan dessa kostnader vägas upp om hembesöket innebär att den sökande tar tillbaka sin ansökan om särskilt boende." Fru talman! Det är inhumant, det är orättvist och det är inte jämlikt att på detta sätt hindra äldre som vill flytta. Låt mig, herr socialminister, för att visa på dagens inlåsta system när det gäller valfrihet för äld- re, göra en jämförelse. Jag har i dag en tandläkare i en annan kommun. Jag undrar om socialminister Lars Engqvist tycker att det vore bättre att någon i min kommun såg mig i munnen för att se efter mina be- hov och sedan i stället hänvisade mig till en kommu- nalt anställd tandläkare för att där ge mig en ledig tid - om det blir någon tid över huvud taget. Och själv förväntas jag bara vara tacksam. Det är så äldreomsorgen och valfriheten för äldre fungerar i dag. Som äldre är jag satt under förmynda- re. Jag är satt under kommunpolitikernas och bi- ståndshandläggarnas hand och de lagar som vi stiftar här i riksdagen. Äldre har kommunarrest. Visst har äldre rätt att byta enligt den här lagen. Men den fun- gerar inte. Vad ska vi då göra för att lagen ska funge- ra, för att äldre ska kunna få flytta närmare barn och barnbarn eller till ett annat boende? Socialstyrelsen ger lösningen på problemet, och det är också ett för- slag som vi moderater länge har haft. Fru talman! Köerna uppkommer i en kommun därför att pengarna inte följer med den äldres behov och det val den äldre har gjort. Det är alltså en anled- ning till avslagen: att inte pengarna följer med. Sär- skilt märkligt är detta då Socialstyrelsen samtidigt skriver att det här är ett nollsummespel sett ur natio- nell synpunkt. Antalet som flyttar in i en kommun och antalet som vill flytta ut ur en kommun är det- samma. Det handlar alltså inte om något ekonomiskt risktagande att låta äldre få flytta över kommungrän- serna. Det handlar snarare om makt och ovilja från de styrande. Fru talman! Jag vill också ge ett exempel på hur det kan se ut. Av en slump tittade jag efter i Social- styrelsens rapport beträffande kommunen Strängnäs. År 2000 har 17 äldre velat flytta till Strängnäs. Från Strängnäs ville sex flytta. Antalet som ville komma till Strängnäs var alltså netto nio personer. Låt oss tänka oss att de här vill ha en plats i ett särskilt boen- de för 400 000 kr. Nio gånger 400 000 kronor - bäva månde Strängnäs! Nu var det bara fem som kom, och jag kan förstås undra vart de övriga tolv tog vägen. Nu blev det bara 2 miljoner kronor extra för Strängnäs, och det var nog Strängnäs kommun tacksamma för. Så kan det gå till när inte pengarna följer den enskilda. Låt oss då be- tänka att de personer som flyttade in i Strängnäs fak- tiskt flyttade från en annan kommun som nu slipper kostnaden. Samtidigt handlar det om 23 ansökningar som skulle bedömas, och vad kostar inte bara det? Fru talman! Slutligen vill jag säga att det är dags att erkänna äldre och deras rättigheter. Det är dags att införa valfrihet och mångfald också för äldre i hela landet och ett ekonomiskt styrsystem som gör detta möjligt.

Anf. 64 Cecilia Wikström (Fp)

Fru talman! Den som har gjort en resa har alltid något att berätta. Kommer ni ihåg det ordspråket, som grundar sig på Tysklands 1700-tal men som Posten använde för några år sedan i sin reklam? Förra veck- an gjorde vi, en grupp parlamentariker härifrån riks- dagen, en från varje parti, en resa som ledde oss både till paradiset och till helvetet. Vi reste till Tanzania för att tillsammans med en grupp tanzaniska parla- mentariker och RFSU arbeta med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Vi arbetade framför allt med frågan om hiv och aids och unga människors möjligheter att skydda sig mot denna förtärande, fasansfulla sjukdom. Paradiset omgav oss hela tiden i form av naturen, värmen, den mänskliga värmen och mötena med varandra. Men det finns inget paradis utan en orm. I detta fall, i Tanzania, är det utan tvekan hiv- och aidsproblematiken. Mer än två miljoner människor är smittade eller sjuka i denna sjukdom. När vi i dag här i kammaren talar om hälso- och sjukvård blir det lätt en fråga som bara rör oss här hemma. Därför tycker jag att det känns viktigt att vi breddar frågan och lyfter fram hälsa också ur ett glo- balt perspektiv. Hiv/aids är ett problem och en angelägenhet som rör alla, också oss här hemma i Sverige. Sidas nya policydokument, som presenterades för ett par veckor sedan, borde ännu mer ha lyft fram frågorna kring hiv/aids, och vi borde alla i vår kamp mot fattigdo- men fokusera detta område. Hiv/aids och fattigdom hör nära ihop. Jag vill gärna höra om socialministern delar min uppfattning att Sverige bör ta ett ökat an- svar i biståndsverksamheten också på detta område. Men låt oss nu gå från Tanzania tillbaka hem till Sverige. Vi har i dag från denna talarstol hört hur sjuk- skrivningarna ökar månad för månad och spränger varje budgetram. I Uppsala län, som jag represente- rar, har sjukskrivningarna ökat med 88 % på tre år. Kostnaderna för de långtidssjukskrivna i Uppsala län har ökat lavinartat. Något måste göras, och det ome- delbart. Sjukdom och långa sjukskrivningar måste förebyggas, och människor ska kunna garanteras hjälp i ett land som Sverige. Folkpartiet vill införa en rehabiliteringsgaranti. Det gick vi till val på. Vi lyfte fram det gång på gång. Denna rehabiliteringsgaranti innebär att den männi- ska som är sjukskriven inom två månader ska få hjälp att konsultera ännu en läkare, och tillsammans bedö- mer man behovet av rehabilitering eller vård. Som det ser ut i dag rinner 84 miljarder om året ut ur statskas- san till sjukpenning, sjukbidrag och förtidspensioner. Kostnaderna för enbart sjukskrivningar ökar varje dag med omkring 25 miljoner kronor. Fler och fler människor i Sverige mår dåligt. Det vet jag också som präst. Mitt i välfärden växer ång- esten för att inte hinna, att inte räcka till och att inte leva upp till egna och andras förväntningar. Det äts fler tabletter mot magsmärtor, diffus värk, huvudvärk och sömnlöshet. Köerna till psykoterapi har aldrig varit så långa som nu. Det är de stressrelaterade sjuk- domarna som ökar, med mycket långa sjukskrivning- ar som följd - sjukskrivningar som ofta inte leder till vare sig behandling eller annan terapi. Och vårdköer- na växer, delvis på grund av att de som ska vårda, alltså landstingens sjukvårdspersonal, är sjuka i större omfattning än personal hos vårdgivare i privat regi. Denna utveckling har varit synlig länge. Redan 1999 skrev Riksförsäkringsverkets chef att det finns all anledning till oro. Enligt min och Folkpartiets mening behöver ett handlingsprogram mot ohälsan omfatta en rad olika politikområden. Det beror inte minst på att de psykosociala diagnosernas ökning förklaras av missförhållanden i arbetslivet. Grunden finns i en känsla av vanmakt hos den enskilde. Det handlar om ekonomiska förbättringar för barnfamil- jerna. Det handlar om en ny arbetstidsreform, om möjlighet till bättre och billigare hemtjänster och om en aktivare företagshälsovård. Det handlar också om en aktivare kulturpolitik, för kultur befrämjar hälsa på djupet - hälsa och livsmening. Folkpartiet vill verka för färre långtidssjukskriv- ningar, och det omfattar åtgärder av skilda slag. Det är ett uttryck för vår bestämda vilja att förkorta många människors långa lidande och minska statens skenande utgifter. Tack, fru talman. Det var skönt att få avleverera ett jungfrutal. (Applåder)

Anf. 65 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Ärade socialutskottskollega! Det är trevligt att se Kerstin Heinemann som talman. I min profession inom sjukvården har jag under hela mitt liv mött väldigt många människor som på en minut eller kanske ännu kortare tid har drabbats av sjukdom, olycka eller sorg som faktiskt har förändrat hela livsperspektivet. Det är ofta det som är utgångs- punkten för mig när jag i debatterna talar om vikten av en god vård och omsorg för alla efter behov. I dag har många klivit ur sina bäddar i hopp om att också i kväll få gå till sängs friska och utan några större livsproblem. Ändå vet vi att många människor varje dag drabbas av slag som inte kan gottgöras med ekonomiska resurser. Enskilda människor drabbas plötsligt av något oväntat, och så blir människorna i en hel familj, ofta vänkrets och släkt, också drabbade och bestörta. I valtider är vi vana vid att det presenteras många opinionsmätningar där man undersöker människors viktigaste frågor. I varenda opinionsundersökning återkommer hälsa, vård och omsorg på första eller andra plats också hos unga och friska. Det är inte konstigt att det är så, för vår hälsa och vårt liv är värda så mycket. Om vi inte har vårt liv eller om vi blir allvarligt sjuka kan vi inte heller njuta av den materiella välfärden. Ändå vet vi, så ock i den här kammaren, att de materiella frågorna oftast får det allra största utrymmet i debatten. Jag har många gånger från den här talarstolen ställt frågan: Hur kan vi acceptera att det är årslånga köer när våra kroppar behöver repareras, medan vi aldrig accepterar det när det är någon materiell pryl som ska repareras - det kan gälla datorn, bilen eller TV-apparaten? Ändå är det så. Detta, fru talman, är ett tecken på att något har gått snett. Därför presenterade de borgerliga partierna ett förslag till vårdgaranti några månader före valet. Vi ville ge människor ett instrument för att de ska garanteras god vård. Sent omsider hakade också So- cialdemokraterna på förslaget om en vårdgaranti, och det är naturligtvis bra. Jag vill också påminna om att vi i vårt land alltid har haft en modell med solidariskt finansierad sjuk- vård, det vill säga att vi betalar efter bärkraft. Så tycker vi att det ska vara också nu. Men vi måste förändra situationen därför att många inte får god vård i tid. Vi behöver först och främst se till att det blir en ökad tillväxt även i Sverige. Varför ska vi vara det fattigaste landet i Norden om man ser till tillväxten? Varför har vi planerat in att vårdpersonal av alla ka- tegorier under största delen av dagen ska syssla med administration i stället för det de är utbildade för? Det vill vi ändra på. Vi måste förstå att vi behöver en mångfald även inom vårdområdet, som kan öka kvaliteten och ge möjligheter för alternativa driftsformer. Det vill vi skapa förutsättningar för. Vi måste ta bort de flask- halsar som finns i vården och som gör att människor inte får tillgång till vård när de faktiskt behöver den. En av de flaskhalsarna är bristen på vårdplatser. Antalet vårdplatser har under de gångna åtta soci- aldemokratiska regeringsåren faktiskt minskat med 30 %. Det gör att till och med många planerade ope- rationer får ställas in, och patienten får åka hem med oförrättat ärende därför att det har kommit in för många akut sjuka. Vi måste se till att satsa på vårdpersonalen. Jag kan inte nog stryka under detta. Därför, kära vänner, hjälper det inte om vi skapar extra miljarder till vår- den om vi inte har utbildade människor som kan leverera den till sjuka människor. I dag fick jag en rapport om att antalet sjuksköter- skeplatser på Kalmar högskola inte kunde utökas som man hade tänkt på grund av bristande ekonomiska resurser. Vi måste både långsiktigt och kortsiktigt se till att vi garanterar att det finns god vårdpersonal så att alla människor kan få vård i rätt tid.

Anf. 66 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det som jag skulle vilja fråga om är lite specifikt. När man talar om vårdfrågor är det väldigt lätt att alltid nämna operationsköer och det gissel som det säkert innebär att stå där. Men min specifika fråga i detta avseende är: Vad tänker man göra åt sådana sjukdomar som kanske kräver mycket lång tid av vård men som kanske kräver specialinrik- tad vård några få gånger om året? Jag tänker till ex- empel på epileptiker och epilepsisjuka där vården, inte minst i de landsting som Kristdemokraterna har varit med och tagit ansvar för, kraftigt har försämrats under föregående mandatperiod. Jag tänker till exem- pel på att man inte får träffa en neurolog en gång om året. Man får inte en neuropsykologisk undersökning när man har fått en begynnande sjukdom. Jag tänker också på att man inte får möjlighet att rehabilitera sig för att faktiskt komma tillbaka till arbete utan i stället kanske får en livslång förtidspension. Vad har Krist- demokraterna i det avseendet för vackra tankar mer än möjligen de vackra ord som Chatrine Pålsson framför i detta anförande?

Anf. 67 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag vill faktiskt tacka för denna fråga. Det ger mig möjlighet att stryka under att vi i det dokument som de borgerliga partierna har tagit fram inte specifikt nämner operationer, utan detta gäller alla behandlingar. Dessutom ska det prioriteringsbe- slut som riksdagen fattade för fem år sedan i full enighet gälla, det vill säga att kroniskt sjuka finns i prioriteringsgrupp ett. Vi måste se till att detta verk- ställs och används ute i landstingen. När det gäller neurologerna kan jag som talesman för frågorna säga att jag några månader före valet skickade ut ett meddelande om att det ska finnas minst en neurolog på varje sjukhus därför att jag tycker att det är en bristvara. Vi har också arbetat för att få en långtidsplan för behovet av specialister. Jag håller därför med Börje Vestlund om att vi verkligen behöver satsa på dessa specifika grupper, och oftast epileptiker som inte har möjlighet att vara så högljudda när de talar för sig.

Anf. 68 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det är fortfarande så att väldigt många personer med epilepsi inte får denna vård. Jag är nyfiken på vad man mer konkret tänker göra. Det finns fortfarande ett antal landsting som har ett styre där Kristdemokraterna medverkar. Vad kommer man konkret från Kristdemokraternas riksdagsgrupp att göra? Det vore intressant att veta.

Anf. 69 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Såvitt jag vet är det enda landsting som i går fick borgerlig majoritet och en landstings- styrelseordförande som är kristdemokrat, nämligen Anders Andersson. När det gäller epilepsiteam har vi talat mycket om det och uttalat oss för det i Kalmar län. Men frågan om epilepsiteam är ingen fråga för riksdagen, utan det är respektive landsting som ska organisera vården. Själv tror jag mycket på epilepsiteam. Jag tror att det är ett alldeles utmärkt sätt att ge epileptiker stöd och vård och deras anhöriga stöd. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ an- slagit 3,5 miljarder kronor för de kommande två åren för att garantera att alla ska få en god vård. Och där understryker jag igen att vi till hundra procent vill arbeta för prioriteringsbeslutet som fattades om att kroniskt sjuka ska finnas i grupp ett.

Anf. 70 Elina Linna (V)

Fru talman! Det är inte ovanligt att vi i olika sammanhang får frågan: Vad önskar du dig av fram- tiden? Och det är inte heller ovanligt att många av oss har följande svar på frågan: att ha hälsan. Hälsa är betydelsefullt för alla människor. Trots det är folkhälsa på många sätt ett underskattat politi- kområde. Vi har en god generell folkhälsa i Sverige, men hälsoklyftorna är stora och tenderar till och med att öka. Den stressrelaterade ohälsan och utbrändhe- ten ökar och med den långtidssjukskrivningarna. Vad beror då ökningen av stressrelaterad sjuklig- het på, och hur kommer det sig att det är så många kvinnor, och för all del en del enstaka män också, inom vård och omsorg som drabbats hårt av den nya epidemin av sjukskrivningar? Det finns säkert flera förklaringar till detta, men en viktig orsak är försäm- ringar i arbetsmiljön inom vård- och omsorgssektorn under 90-talet. Nedrustningen av den offentliga sek- torn och de höga kraven på personalen har bidragit till långtidssjukskrivningarna. Det är ett känt faktum att besparingar och neddragningar av resurser i kom- bination med stress och oförändrat tungt arbete re- sulterar i ökad sjukfrånvaro. Vård- och omsorgssek- torn behöver mer resurser. Den offentliga sektorn har krympts alldeles för mycket. Om vi skulle satsa lika stor del av bruttonationalprodukten på vård, skola och omsorg som vi gjorde för 20 år sedan skulle dessa verksamheter ha 100 miljarder kronor mer att röra sig med. Fru talman! Ett av de allvarligaste problemen inom svensk hälso- och sjukvård är den växande personalbristen. Överallt saknas det sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Alltfler landsting har tvingats att anlita bemanningsföretag och stafettläka- re. Detta har i sin tur lett till brister i kvalitet gente- mot patienten och försämrad ekonomi för landsting- en. I stället behöver landstingen hållbara lösningar för att lösa problemen med personalbristen. I Sverige finns det samtidigt ett stort antal läkare och sjuksköterskor som har en vårdutbildning men som inte får arbeta inom sitt yrke för att de saknar svensk legitimation. Att dessa människor har så svårt att erhålla svensk legitimation beror på att de länder som de kommer från ligger utanför EU. Utöver ut- bildningen i det egna landet har de ofta en lång yrke- serfarenhet med sig. Det hjälper inte. Den enda vägen att erhålla en svensk legitimation verkar vara att först gå en svensk sjuksköterskeutbildning. Vänsterpartiet har tidigare väckt frågan om det orimliga att ha olika krav beroende på om vederbö- rande kommer från ett land inom eller utanför EU. Fru talman! Det handlar inte om att sänka kraven för erhållandet av svensk legitimation eller att negli- gera olikheter i andra länders utbildningar. Men Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsens nuvarande regler är diskriminerande och att reglerna bör vara jämlika vad gäller kraven på att få en svensk legiti- mation. Vi har inte råd att på detta sätt slösa med människors kunnande och kompetens. Fru talman! Vänsterpartiet anser att det behövs mer resurser för att hälso- och sjukvården ska kunna behålla fortsatt hög kvalitet. Det handlar om tre vikti- ga p:n - pengar, personal och prioriteringar. Vi måste ha råd med vård som är till för alla. Allas rätt att vid behov ha tillgång till en god hälso- och sjukvård är en av grundstenarna i den svenska välfärden. Priorite- ringar inom hälso- och sjukvården ska ske efter be- hov, inte efter utbud och efterfrågan. För oss i Vänsterpartiet går prioriteringar av de svårast sjuka och tillförandet av mer resurser till vår- den före vårdgarantier. Vänsterpartiet vill bevara och utveckla den demokratiska och jämlika hälso- och sjukvården.

Anf. 71 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Elina Linna pratar om en viktig del i vårt samhälle, nämligen personalen inom vård och omsorg. Hon nämnde tre p: personal, pengar och prioriteringar. När det gäller prioriteringar tror jag vi är helt överens i denna kammare. Vi har antagit en lag som heter prioriteringsordningen. Den är vi helt överens om. När det gäller personalen och sjukskrivningar kan jag påminna om att Kommunal och Vårdförbundet har gjort en analys av hur personalen mår inom alter- nativa verksamheter jämfört med den offentliga. Personal, sjuksköterskor och undersköterskor med flera, som jobbar inom alternativa vård- och omsorgs- former mår bättre, är friskare och tjänar mer. Vad tror Elina Linna att vi kan dra för slutsatser av det?

Anf. 72 Elina Linna (V)

Fru talman! De slutsatser som vi kan dra är att 90- talets nedskärningar inom den offentliga vården har drabbat de anställda hårt. Samma antal personer ska ta hand om en åldrande befolkning. Det blir tyngre för personalen. Det finns förklaringar till att just per- sonalen inom den offentliga vården drabbas hårdare av sjukskrivningar. De har mer att göra.

Anf. 73 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Vi kommer säkert att kunna diskutera detta mycket tillsammans, bland annat i socialutskot- tet. Jag tycker att vi i detta läge, när det fattas perso- nal och vi har en utkörd personalgrupp, måste ta till vara alla lösningar. Vi får inte bortse från det faktum som både Kommunal och Vårdförbundet har kommit fram till, nämligen att personalen mår bättre inom alternativa vårdformer. Vi får dra lärdom av det. Elina Linna var också inne på personal som inte arbetar inom vården, som har flytt därifrån. Jag tycker också att det är väldigt viktigt att vi tar till oss det och diskuterar det. Nästan 80 % av sistaårsstudenterna på läkarutbildningen vill inte arbeta inom vården. Det är kanske 20-30 % av sköterskorna som inte är verk- samma efter fem år. Det är otroligt få av eleverna på gymnasiets vårdlinjer som går där för att arbeta inom vården. Jag tycker också att det är väldigt viktigt att vi tar till oss detta. Jag hoppas att Elina Linna vill se med öppna ögon och inte bara ser den offentliga sektorn som allenarådande framöver utan lyssnar till vad Kommunal och Vårdförbundet har att säga.

Anf. 74 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag håller med om att det är ett be- kymmer att personalen flyr från vården. Det är myck- et bekymmersamt att ungdomar inte söker till vårdut- bildningar. Vi måste ändra attityderna. Jag låter som en papegoja när jag upprepar talet om 90-talets ned- skärningar, men det blev ju så att ungdomarna i slutet av 90-talet inte betraktade vårdyrkena som lönsamma framtidsyrken. Det får vi skörda i dag. Det är brist på ungdomar på vårdutbildningarna.

Anf. 75 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Vi är överens om att det behövs pengar till vården. Tycker Elina Linna att de pengar som regeringen avsätter med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet är tillräckliga för god vård? Min andra fråga handlar om vad vårdgarantin skulle kunna föra med sig för nackdelar om den är baserad på prioriteringar. Jag har inte riktigt förstått resonemanget. Om det finns en kroniskt sjuk männi- ska med reumatisk värk som behöver göra en opera- tion är det då till nackdel för vederbörande om man garanterar en operation inom tre månader? Det är viktigt att reda ut detta. Jag kan inte se att det står i konflikt med vartannat.

Anf. 76 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag börjar med pengarna. När Väns- terpartiet förhandlade fram budgeten tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade vi större krav när det gäller pengar till vård- och om- sorgssektorn. Det är inte okänt för någon att vi i val- rörelsen hade öronmärkta pengar för att höja lönerna inom den offentliga sektorn, speciellt för kvinnor inom vården. Om man får önska här i talarstolen skulle jag önska större andel pengar till kommuner och landsting. Vi får fortsätta att diskutera frågan om vårdgaran- tin. Som jag har förstått vårdgarantin går det inte att i verkligheten kombinera den med prioriteringar. Vi har ont om personal. Vi klarar inte av det. Det är ont om specialister. Chatrine Pålsson talade nyss om neurologer. Det går inte ihop med prioriteringsord- ningen.

Anf. 77 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag ser fram emot spännande diskus- sioner i socialutskottet. Jag måste ändå säga att för att kunna höja löner för vårdpersonal krävs en viss mångfald. Det tror jag att Elina vet om. Det är en av de metoder som lönerörelsen alltid har haft att arbeta med. Jag vill ge ett tips till Elina Linna som ny ledamot. I den kristdemokratiska budgeten finns tre och en halv miljard extra. Om Elina Linna skulle vilja går det att trycka på knappen till förmån för kristdemo- kraterna och mer pengar till kommuner och landsting.

Anf. 78 Elina Linna (V)

Fru talman! Det kommer jag nog inte att göra, Chatrine Pålsson. Jag är mycket nöjd med den över- enskommelse som vi har kommit fram till.

Anf. 79 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! Jag har en fråga om bemanningsföre- tagen. Kan det vara så att det finns för få andra alter- nativa arbetsgivare inom sjukvården och att man då söker sig till bemanningsföretagen som läkare och sjuksköterska för att få utöva sitt arbete och slippa en hel del administration som man annars är ålagd inom landstingets sjukvård? Vad kan man i så fall dra för slutsats av detta?

Anf. 80 Elina Linna (V)

Fru talman! Frågan gällde bemanningsföretagen. Det är ju kris inom den offentliga sektorn, inom vår- den. Vi har talat om långa sjukskrivningar inom vård- sektorn som drabbat väldigt många personer. Det finns naturligtvis många som söker sig därifrån på grund av att arbetsmiljön inte fungerar och med för- hoppningen att man kan styra över sin arbetstid inom ett bemanningsföretag. Men det är ju ingen lösning för den offentliga sektorn. Och vi månar om den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen är ju aktiebolag som ska dela ut vinst till aktieägare. Vänsterpartiet tror inte att man ska tjäna pengar på sjukdomar.

Anf. 81 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! Då måste jag dra slutsatsen att all per- sonal inom offentlig sektor ska vara anställd av landsting och kommun enligt Vänsterpartiet. Det måste vara en riktig slutsats. Då åsidosätter man ändå de arbetsmiljöproblem och andra arbetsproblem som ger de här höga sjukskrivningarna. Vi vet att det finns mycket färre sjukskrivna hos privata arbetsgivare än inom offentlig sektor. Den slutsats jag drar är att man måste öppna den offentliga sektorn så att alla som arbetar där inte alls behöver vara anställda av landsting och kommun utan mycket väl kan vara anställda av andra, privata ar- betsgivare, eller driva egna verksamheter. Vinst utesluter inte på något sätt kvaliteten i sjuk- vården under förutsättning att man kan välja bort det som inte fungerar. Men Vänsterpartiet liksom andra partier vill inte ha den valfriheten. Den är fundamen- tal inom hela sjukvården.

Anf. 82 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag har inte sagt och Vänsterpartiet säger inte att all personal ska vara anställd inom den offentliga sektorn. Offentliga sektorn måste demo- kratiseras. Det är väldigt viktigt. Det finns mycket att göra där. Det finns också stora möjligheter inom många vårdområden att starta till exempel personal- kooperativ. Där har vi inte kommit långt. Där måste vi jobba. Det finns ju alternativa möjligheter som Vänsterpartiet också kan stå bakom.

Anf. 83 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Precis som Cecilia Wikström är jag uppfylld av förra veckans besök i Tanzania. Det var en resa som gav inblickar i ett verkligt hot mot folk- hälsan, hiv/aids. Närmare var femte person vi mötte på gatan var hivsmittad. Effektiv vaccinbehandling saknas där liksom hos oss. Bromsmedicin är för fler- talet inte att tänka på i ett av världens fattigaste län- der. Prevention och attityden till kondomanvändning är något man arbetar med, men mycket återstår. På vårdavdelningen vid universitetssjukhuset i Dar es Salaam fanns 49 patienter, hälften var hivsmittade. Vårdtiden är cirka två dygn för diagnos, därefter hem, oftast för att invänta döden. Så fasansfullt! Kampen mot hiv/aids är en gemensam jätteutmaning för hela världen. Forskning, prevention och behandling, allt lika viktigt, måste gå hand i hand. Fru talman! Vi har en bra hälso- och sjukvård i vårt land. Jämförelsen med ett riktigt fattigt land är naturligtvis orättvis. Vi satsar ganska mycket resurser på hälso- och sjukvården och får också hygglig utdel- ning. Men givetvis finns problem. Vi prioriterar det förebyggande arbetet alldeles för lågt. Hälsoklyftorna är tydliga mellan olika grupper och olika regioner. Vården ges inte alltid på lika villkor. Personalfrågan måste få sin lösning. Vårdköerna är ett gissel. Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska finansieras med gemensamma medel. Vård efter behov och på lika villkor är för oss i Centerpartiet en självklarhet. En jämnare befolkningsutveckling, en solidarisk skatteutjämning och en breddad skattebas ger resurser och lika villkor. Vi vill se en decentrali- serad hälso- och sjukvård där till exempel telemedici- nen är ett viktigt stöd. Vi bejakar den medicinska forskningen som ger nya möjligheter att förebygga, lindra och bota. Centerpartiet vill satsa mycket mer på prevention, att hälsoproblem över huvud taget inte ska behöva uppstå. Vi vill helt enkelt medverka till en mer häl- soinriktad hälso- och sjukvård där primärvården utgör basen. Den 18 mars i år var folkhälsopropositionen avi- serad. Det kom ingen. Nu står den på propositions- listan för november. Kommer den då? Jag saknar än så länge "drivet" och helhetssynen i folkhälsoarbetet från regeringens sida. Splittringen av hälsofrågorna mellan ministrar och departement förbättrar inte för- utsättningarna. Fru talman! Som bekant har Centerpartiet med- verkat till att vården och omsorgen nu erhåller ytterli- gare ekonomiska resurser som är inriktade på att utveckla primärvården, äldresjukvården, psykiatrin och att stimulera tillgänglighet och mångfald. Natio- nella handlingsplanen för hälso- och sjukvården samlar viktiga åtgärder för att nå utveckling på dessa områden. Socialstyrelsen har lämnat sin första års- rapport över arbetet. Den visar att det händer en hel del positivt när det gäller primärvården. Det händer en hel del positivt när det gäller att utveckla psykiat- rin. Tyvärr går det trögare avseende äldresjukvården och att stimulera alternativa driftsformer. Jag och Centerpartiet vill verkligen leva upp till handlingsplanen även i dessa delar. Vi tror till exem- pel på ökad mångfald av vårdgivare för såväl perso- nalens som patienternas skull. Vi är överens, åtmins- tone när det gäller den öppna vården, och jag skulle vilja fråga socialministern om socialministern är beredd, gärna i samverkan, att se närmare på möjlig- heterna att påskynda utvecklingen när det gäller att stimulera alternativa driftsformer och även ta ett ytterligare tag för att intentionerna när det gäller äld- resjukvården ska få sitt genomslag. Centerpartiet vill medverka till en vård som det är nära till och som är utan köer. Det ska gälla hela landet och omfatta alla. Våra förslag är bland annat en utökad finansiell samordning utifrån lokala förutsättningar. Vi hade en uppgörelse tillsammans. Nu sägs ett förslag vara på väg. Äntligen! För sent och för begränsat, men ändå ett steg i rätt riktning. Centerpartiet redovisar även ett konkret förslag till en nationell vårdgaranti som ger alla en uttalad rätt att få vård inom tre månader. Kontakt garanteras med vårdcentralen samma dag som kontakten tas och ett besök hos distriktsläkaren senast inom fem dagar. Vi har även anslagit genomförandepengar. Även här pratar regeringen nu om en nationell vårdgaranti. Det är ett steg i rätt riktning. Min fråga är: När införs den? Fru talman! Forskning, prevention, tillgänglig vård och behandling av hög kvalitet för alla i hela landet är vad Centerpartiet under den här mandatperi- oden kommer att lägga manken till för att medverka till.

Anf. 84 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Målen för socialdemokratins sjuk- vårdspolitik kan beskrivas i några korta meningar. Sjukvården ska finnas till för alla på lika villkor. Patienten ska få rätt vård i rätt tid. Patienterna ska mötas med respekt och omtanke och vara delaktiga i vården. Vården ska präglas av säkerhet och hög me- dicinsk kompetens. Den ska utvecklas med modern medicinsk teknik och snabbt ta till sig nya forsknings- rön. Medborgarna ska kunna påverka besluten om sjukvårdens utveckling. I valet fick vi socialdemokrater ett kraftfullt stöd för vår välfärdspolitik. Målen för svensk sjukvård ligger med andra ord fast. Men det betyder inte att allt ska fortsätta som tidigare. Tvärtom! För att nå de övergripande målen krävs en fortsatt reformering av sjukvården. Både dess organisation och dess arbets- former behöver utvecklas. Under de kommande fyra åren ska den svenska sjukvården präglas av förnyelse och utveckling. För det första: Vi ska garantera patienterna rätt vård i rätt tid. Hela den svenska sjukvården ska präg- las av 0-7-90-regeln. Den innebär att det ska vara noll väntetid för att komma i kontakt med sin vårdcentral, att man ska få träffa sin läkare inom sju dagar och att man ska erbjudas behandling efter fast- ställd diagnos inom 90 dagar. Vid akuta fall gäller naturligtvis omedelbar behandling. Under mandatperioden ska vi införa ett enhetligt nationellt telefonnummer till sjukvårdsupplysningen. Genom att slå ett enda nummer - gärna 0790 - ska medborgarna snabbt få kvalificerad vägledning och råd om hur de ska gå vidare med sina problem. Den nationella vårdlinjen ska garantera att patienten ome- delbart får tala med utbildad sjukvårdspersonal. Vårdlinjen blir ett verksamt stöd för utvecklingen av primärvården och familjeläkartanken. För det andra: Vi ska införa en nationell vårdga- ranti. Den svenska sjukvården har under de senaste åren fått ökade resurser. Med handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling föddes ett resur- stillskott på 9 miljarder kronor. Tillgänglighetspeng- arna på 3,75 miljarder kronor under tre år har innebu- rit att köerna nu kortas. Det är inte så att personalen flyr den svenska sjukvården. Sedan 1997 har vi fått 3 000 fler läkare, 10 000 fler sjuksköterskor och 4 500 fler undersköter- skor i vården i landstinget. Vi har därmed goda förut- sättningar att införa en nationell vårdgaranti. Regeringen kommer nu att inleda samtal med Landstingsförbundet om villkor och tidpunkt för den nationella vårdgarantin. För det tredje: Vi ska öppna för en gränsöverskri- dande vård. Inom Europeiska unionen har ett spän- nande arbete inletts om gränsöverskridande vård. En utvecklad samverkan mellan de europeiska högspeci- aliserade sjukhusen och den medicinska forskningen kan i framtiden erbjuda helt nya möjligheter både för svenska patienter och för den svenska vården. Det långsiktiga målet är att gränsöverskridande vård, eller cross border care som det kallas i EU, ska bygga på samma principer som landstingens fria vårdval. Om patienten inte kan få rätt vård i rätt tid i det egna landstinget har hon möjlighet att välja var i landet hon ska få vård. I framtiden ökar möjligheterna för patienterna att få högspecialiserad vård i andra länder. Genom EU-samarbetet kan också den svenska hög- specialiserade vården spela en central roll för utveck- lingen av hela den europeiska sjukvården. För det fjärde: Vi ska förnya sjukvårdens organi- sation. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Landstingen ska därför erbjuda stimulerande och utvecklande arbeten och arbetsmiljöer. Vi måste ersätta otidsenliga hierarkier med korta beslutsvägar, ökat personalinflytande och lagarbete. Yrkesrollerna inom vården måste utvecklas och gammaldags gräns- dragningar mellan olika kompetensområden omvär- deras. Förbättrat ledarskap och större möjligheter till kompetensutveckling är andra nödvändiga åtgärder. Jag kommer att inbjuda de fackliga organisatio- nerna och arbetsgivarna till en dialog om vad som krävs för att göra vårdyrkena mer attraktiva, ta bättre vara på personalens kompetens och öka deras infly- tande. För det femte: Vi ska utbilda fler till framtidens sjukvård. Det finns ett stort intresse bland ungdomar att söka högskolornas vårdutbildningar. Det är sex sju sökande till varje plats på läkarutbildningen och tre sökande till varje plats på sjuksköterskeutbildningen. Vi har under de senaste åren backat upp personalök- ningen inom vården genom att öka antalet utbild- ningsplatser för både läkare och sjuksköterskor. Vi ska nu noggrant följa utvecklingen och se om det finns behov av fler insatser. Om det behövs kommer regeringen att se till att öka antalet utbildningsplatser ytterligare. För det sjätte: Vi ska förstärka primärvården. Handlingsplanen för sjukvårdens utveckling var start- skottet för ett omfattande förändringsarbete inom primärvården. Detta arbete fortsätter med kraft. En central del i handlingsplanen är människors rätt till en fast och förtroendefull relation med sjukvården. An- talet anställda allmänläkare inom primärvården har ökat kraftigt under de senaste åren. Men det räcker inte. Vi måste anstränga oss till det yttersta för att få fler läkare, sjuksköterskor och undersköterskor att välja familjemedicinen. I februari i år invigdes Familjemedicinska Insti- tutet, Fammi. Personalen inom primärvården ska genom Fammi få möjlighet till kompetensutveckling, fortbildning och erfarenhetsutbyte. Fammi kommer också att få i uppdrag att utarbeta ett program för klinisk forskning inom primärvården. Flera landsting, särskilt i norra Sverige, har haft stora svårigheter att rekrytera personal till sina vårdcentraler. De tvingas antingen anlita mycket dyra bemanningsföretag eller stänga viktig verksamhet för medborgarna. Samma problem finns också i delar av landsting som i övrigt har lätt att rekrytera personal. På så sätt ger exempelvis primärvården i Stockholm en mycket splittrad bild. Det är nödvändigt att snabbt utreda om det krävs nya insatser eller instrument för att underlätta rekrytering av personal till familjemedi- cinen, särskilt inom de mest utsatta landstingen. I en strävan att skapa en väl fungerande och väl utbyggd primärvård i hela landet måste vi vara beredda att pröva alla vägar. Bl.a. är vi beredda att pröva om en fri etablering av allmänläkare och distriktssköterskor inom dessa områden kan vara en väg att snabbare utveckla primärvården. För det sjunde: Vi ska utveckla den högspecialise- rade vården och stärka den medicinska forskningen. I mitten av denna mandatperiod presenterar vi en över- syn av den högspecialiserade vården. Målet är att den svenska sjukvården ska tillhandahålla högspecialise- rad vård i världsklass när det gäller kvalitet, tillgäng- lighet och alla medborgares lika tillgång till vård. Arbetet har inletts. I samverkan med företrädare för forskarvärlden, den medicinska professionen och sjukvårdshuvudmännen analyserar vi förutsättningar, utmaningar och framgångsfaktorer för att utveckla den högspecialiserade vården och den medicinska forskningen. För att den svenska sjukvården ska kun- na utvecklas på en internationellt hög nivå måste vi garantera ett rejält utrymme för den kliniska forsk- ningen. Kraven på en effektiv och tillgänglig vård får inte stå i konflikt till kraven på en utveckling av forskningen. Till arbetet med den högspecialiserade vården har vi bjudit in företrädare för personalorganisationerna. Vi har också bjudit in företag som är verksamma inom vården för att diskutera hur samhället och före- tagen bättre kan samverka för att möta framtidens utmaningar. För det åttonde: Vi ska se över äldreomsorgen. För tio år sedan genomfördes den så kallade Ädelre- formen. Kommunerna blev huvudmän för hemsjuk- vården för äldre och funktionshindrade. Ädelrefor- men var en bra reform i rätt tid. Den innebar i många avseenden en förnyelse av omsorgen och blev en bekräftelse på ett nytt och vidare sätt att se på sam- spelet mellan omsorg och sjukvård. För många äldre har livet blivit lättare eftersom deras behov har satts i fokus. Fler och fler har fått verkliga möjligheter att bo hemma. Men fortfarande rapporteras svårigheter i samver- kan mellan landstingen och kommunerna. Det hand- lar såväl om bristerna i den gemensamma planeringen och kommunikationerna mellan alla berörda som om osäkerhet i fråga om det ekonomiska ansvaret. Rege- ringen kommer inom kort att lägga fram förslag om möjlighet att bilda gemensamma nämnder mellan landstingen och kommunerna, men vi kommer också att utvärdera äldreomsorgen. Med tio års erfarenhet är det dags att pröva om dagens omsorg är organiserad för de äldres bästa. Fungerar det delade huvudmanna- skapet som det var tänkt? Är dagens gränser bästa sättet att skapa en fungerande äldrevård? För det nionde: Vi ska utveckla samarbetet mellan sjukvården och företagen. Vi socialdemokrater kom- mer aldrig att acceptera ett sjukvårdssystem med särskilda gräddfiler för dem som kan betala för sig. All offentligt finansierad sjukvård, oavsett vårdgiva- re, ska ges på lika villkor och följa samma regler. De centrala delarna av sjukvårdens infrastruktur ska inte överlåtas till vinstsyftande företag. En sär- skild utredare arbetar nu med frågan om vårdens ägarformer. Regeringen kommer nästa år att presente- ra ett lagförslag med tydliga spelregler för vårdens aktörer. Med en sådan tydlighet öppnas för mer konstruk- tiva diskussioner mellan det offentliga och det privata näringslivet om framtidens samverkan. Människor ska veta att förändringar av organisationen, driften och arbetsmetoderna inte syftar till att avlägsna sjuk- vården från allemansrätten. Företagen ska veta inom vilka områden och efter vilka principer de kan delta i sjukvårdens utveckling. Tillsammans måste vi i ökad utsträckning intres- sera svenska företag för de stora framtida utmaning- arna i sjukvården. Företagen måste finnas med inom de områden där sjukvården ska ta nya steg. Det berör naturligtvis sådana områden där svenska företag his- toriskt har varit mycket framgångsrika - nya behand- lingsmetoder, medicinsk teknik och läkemedel. Men det gäller också relativt nya områden såsom tillämp- ning av informationsteknologin, t.ex. telemedicinen. För det tionde: Vi ska bilda ett internationellt fo- rum för vård på lika villkor. Det är inte bara i Sverige som det förs en intensiv debatt om sjukvårdens finan- siering, organisation och driftsformer. Runtom i värl- den förs samma debatt. Tillsammans med hälsomi- nister Annette King från Nya Zeeland har jag tagit initiativ till ett internationellt forum för att över na- tionsgränserna diskutera hur vi bevarar och utvecklar vård på lika villkor. Ett första möte äger rum den 30- 31 januari nästa år. Fru talman! Ursäkta mitt lilla överdrag, men jag vill bara betona att under de kommande fyra åren ska all kraft inriktas på målet att alla patienter får rätt till vård i tid, att den ges på lika villkor och att den är av högsta internationella kvalitet.

Anf. 85 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Jag vill först säga att socialministern gör en intressant sammanfattning av aktuella frågor, och han har också en del intressanta tankar som förs fram till diskussion. Det är bra. På min fråga om när vårdgarantin skulle kunna in- föras var svaret att det förs samtal. Det kunde vara intressant att få en inblick i vilka ambitioner som finns i fråga om tidpunkten. När det gäller folkhälsofrågorna var det ganska talande att socialministern inte lyfte fram dem, åt- minstone inte tydligt. Jag frågar igen: Kommer det någon folkhälsoproposition och i så fall när? Ser socialministern att det finns en helhetssyn på folkhäl- sofrågorna från regeringens sida? När det slutligen gäller att stimulera alternativa driftsformer har ju senast en redovisning i Dagens Medicin förra veckan visat att arbetet för att få ökad mångfald har stannat upp något. Det varierar mycket över landet. Jag pratar nu om den öppna vården, som jag tror att vi är överens om. Är socialministern be- redd att samverka för att sätta ny fart på en utveckling mot ökad mångfald inom den öppna vården?

Anf. 86 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Vårdgarantin ska införas under man- datperioden - det är alldeles klart. Den ska införas så snart som möjligt. Det är två saker som är avgörande för tidpunkten. Det ena är att vi inte vill ha en vårdga- ranti som ställs ut där det uppenbart är brist på resur- ser, vilket innebär att vårdgarantin förlorar i värde. Det andra villkoret är att vi ska kunna räkna med att vårdgarantin ska fungera över hela landet, så att vi inte får en situation där halva Sverige i huvudsak ska skicka sina patienter till den andra hälften. Jag är ganska optimistisk när det gäller tidpunk- ten. Jag tror att det inte ska dröja alltför länge innan vi kan komma överens med Landstingsförbundet om ett införande av en nationell vårdgaranti. Men för att vi ska kunna bestämma tidpunkten och också redovi- sa villkoren för garantin är det nödvändigt att för- handla med Landstingsförbundet. Jag hoppas att ganska snart kunna återkomma med en redovisning av hur de här förhandlingarna går. När det sedan gäller folkhälsopropositionen och folkhälsopolitiken betyder den regeringsombildning som genomfördes att vi nu har ett delat ansvar. Jag är ansvarig för hälso- och sjukvården, och Morgan Jo- hansson är ansvarig för folkhälsopolitiken. Det finns möjlighet att diskutera detta med honom senare i eftermiddag.

Anf. 87 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Då får jag göra det. När det gäller vårdgarantin gäller det att vi får fram ett bra förslag. Jag tycker att de intentioner som nu redovisas, som har sagts tidigare, är ett steg i rätt riktning. Det som jag också skulle vilja ha en kommentar kring är de alternativa driftsformerna. Det var den fjärde punkten i vår gemensamma uppgörelse, som lade grunden för den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvård. Det är jätteviktigt, enligt min och Centerpartiets uppfattning, att riksdagens beslut att stimulera alter- nativa driftsformer inte stannar upp utan att det blir en fortsättning. Här handlar det inte om stopplagar i någon riktning, utan om morötter, om att ta bort hin- der och om att ge politiska signaler som gör att vi får ökad valfrihet både för patienter och för personal.

Anf. 88 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Kenneth Johansson pekar på det som är något av kärnan i diskussionen om alternativa driftsformer. Det visar sig nämligen att många av de privata företag som är engagerade i primärvården saknar intresse av att etablera sig i de mest utsatta delarna av Sverige. Anledningen till att det har skett så få etableringar i vissa delar av norra Sverige är helt enkelt att det inte har funnits några företag som gett bud. Det pekar på problemet, nämligen att det är viktigt att samhället är berett att ta det sista ansvaret för att vården fungerar. Jag skulle önska att det fanns fler alternativ och fler som var intresserade i de delar av landet som vi nu talar om. Det är därför jag är beredd att pröva på vilket sätt vi kan stimulera fler att etablera sig inom primärvården och inom familjemedicinen. Jag är till och med beredd att pröva om en fri etablering inom vissa delar av landet skulle vara den stimulans som behövs för att vi ska få fler som söker sig dit. Då når vi det gemensamma syfte vi har, nämligen att hitta flera olika former för etablering.

Anf. 89 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Socialministern kom när det gällde målen så småningom in på personalen, och han tryckte just på personalen som en viktig resurs och på att det var viktigt att stimulera och öka inflytandet. Det får mig att tänka på bland annat ett exempel från Skåne, på Ängelholms bolagisering. Det har blivit ett maktskifte i Skåne, och en röd- grön regim har tagit över. Man gick till val på att man skulle avbolagisera sjukhusen. Personalen där, som verkligen känner stimulans, nära till beslut, uppmunt- ran och entusiasm, har nu vädjat till den nya majori- teten att få behålla bolagiseringen. 700 av personalen på lasarettet har skrivit under ett brev. Fackförbunden i form av bland andra Vårdförbundet, SKTF, Kom- munal och Saco har också skrivit till den nya led- ningen och bett att man ska avbryta avbolagiseringen. Detta om någonting är väl, socialministern, ett sätt att stödja personalen? Vad säger socialministern till personalen nu?

Anf. 90 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Svaret är detsamma som jag ger till alla som diskuterar exakt vilken driftsform man ska välja: Det är varje landsting som bestämmer, med utgångspunkt från de bedömningar landstinget gör. Det gäller också i Skåne. Hur man väljer att besluta när det gäller driftsformer för de här delarna av sjuk- vården i Region Skåne blir till sist en fråga för lands- tinget. Däremot vill jag mycket bestämt hävda att Cristi- na Husmark Pehrssons allmänna hållning, att målet för sjukvården är privatisering, att varje steg ska handla om att försöka hitta privatisering, faktiskt skulle innebära att stora delar av Sverige inte fick någon fungerande sjukvård. Problemet i stora delar av Sverige, nämligen de norra delarna, är att det inte etableras några privata företag därför att det inte är någon business. Detta är kärnfrågan. Vi måste öppna för alternativa driftsformer för att skapa mångfald. Vi är överens om det. Men vi måste också inse vår skyldighet som politiker att ge de an- ställda offentligt drivna verksamheter, stimulerande arbetsuppgifter, intressanta jobb och utvecklingsmöj- ligheter. Vi kan inte lösa allt genom att ropa på pri- vatisering i varje ögonblick, därför att då kommer sjukvården inte att fungera.

Anf. 91 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Jag ställde frågan till socialministern mycket väl medveten om att det är en landstingsfråga, samtidigt som de flesta i personalen är just anställda inom kommun och landsting, som socialministern här var inne på. Eftersom jag vet att regeringen och soci- alministern nu ingriper i det kommunala självstyret med vinstförbud var det relevant att ställa denna frå- ga, som också innefattar detta. Kan man göra det ena kanske man kan göra det andra, och åtminstone ut- trycka en känsla för vad man vill, om man stöder personalen eller inte. När det gäller privata alternativ tror jag att soci- alministern och jag kan vara överens. Varken social- ministern eller jag behöver välja. Låt patienten välja, så får vi se vad det blir. Jag vill säga en sista sak, och det gäller ett annat ämnesområde, som är väldigt aktuellt i dag, nämligen maxtaxan inom äldreomsorgen. Det är så många som har fått betydligt dyrare kostnader. Socialministern hänvisar till att Socialstyrelsen ska utvärdera, men det är inte på individnivå. Det här behöver snabbt en utvärdering för att man ska komma till rätta med felen och bristerna. När kan vi se en sådan utvärde- ring?

Anf. 92 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Jag påpekade att det är landstinget som bestämmer driftsformer för sina egna verksam- heter. Det är landstinget som bestämmer om man vill driva någon verksamhet i bolagsform. Den lag som vi har handlar om i vilken mån man kan överlåta akut- sjukhusen till andra ägarformen och vilka restriktio- ner som då gäller. I det här fallet handlar det, såvitt jag förstår, om ett landstingsägt sjukhus som drivs i bolagsform, och det måste ändå till sist bli landstinget som bestämmer detta. Jag tror att det vore fel om vi här i riksdagen skulle bestämma vilka organisations- eller associa- tionsformer som landstingen ska ha. Det överlåter vi till landstingen själva. Det viktiga är att personalen i sjukvården, oavsett driftform, oavsett var man jobbar någonstans, ska känna att den kan utvecklas. Maxtaxan ska vi utvärdera. Det är viktigt. Vår in- formation är att de allra flesta kommuner har följt riksdagens intentioner och att de allra flesta äldre som har omsorg och vård faktiskt har fått en kraftigt för- bättrad situation. Det finns kommuner som har sett till att höja and- ra avgifter på ett sätt som inte var riksdagens inten- tioner. Vi ska se vad det betyder, och vi kommer att få rapporter om detta från flera olika håll, så att vi i början av nästa år kan diskutera om det behövs nya åtgärder från riksdagens sida. Men i allt väsentligt har maxtaxan fungerat så som initiativtagaren till den har tänkt sig.

Anf. 93 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag vill korrigera verklighetsbilden av antalet anställda. Mellan 1993 och 2000 minskades antalet anställda inom vård och omsorg med 76 300, det vill säga 24 %. Det är möjligt att de två år som socialministern hänförde siffrorna till ser annorlunda ut, men jag tycker att det är viktigt att klarlägga det stora perspektivet. Det som jag ser fram emot på lång sikt är en ut- värdering av äldreomsorgen. Tio år är en ganska lång tid, och det är faktiskt 40 % som helt saknar utbild- ning i äldrevården. Vad gör regeringen för att de som är gamla i dag ska få en högre kvalitet på sin vård? De kanske inte kan vänta på utredningen.

Anf. 94 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Jag tror att de flesta i den här kamma- ren känner till att den svenska sjukvården, liksom all offentlig verksamhet, under 90-talet utsattes för stora neddragningar. Det innebar att personalstaberna i den svenska sjukvården minskade. Men någonting har hänt sedan dess, och jag vill upplysa kammarens ledamöter om att i dag flyr inte folk sjukvården. An- talet anställda i sjukvården minskar inte nu. Sedan 1997, det vill säga de senaste fyra åren, ökar faktiskt antalet anställda i alla personalkategorier i den svenska sjukvården. Det är inte tillräckligt. Vi behöver ännu fler. Vi behöver locka fler att utbilda sig och söka sig till sjukvården, men det är viktigt att vi har klart för oss att antalet anställda i den svenska sjukvården just nu ökar, och det krävs för att vi ska klara av de krav som vi ställer på den. När det gäller äldreomsorgen vidtas en rad åtgär- der för att garantera kvalitet och säkerhet. Ett av de förslag som riksdagen ska ta ställning till ligger i budgeten. Det handlar om att vi ska se till att länssty- relserna får ökade möjligheter att utöva sin tillsyn över äldrevården. Det görs för att man ska klara av kvaliteten.

Anf. 95 Chatrine Pålsson (Kd)

Fru talman! Jag var glad över att socialministern så tydligt tog upp personalfrågorna, som en förutsätt- ning för en god vård, och den vårdlinje som var tele- fonen - jag associerade naturligtvis till utbildningar- na. Jag ser med oro framtiden för mig med stora pen- sionsavgångar och en hög medelålder på sjuksköter- skor, över snittet i landstingets verksamhet. Jag tror alltså att vi är tvungna att vara långsiktiga och lägga fram planer, så att vi verkligen har de sjuksköterskor som vi behöver. Sjuksköterskeutbildningen tar trots allt tre år. Jag undrar om socialministern håller med mig om detta och om han, för att råda bot på det här, skulle kunna tänka sig att initiera ett vårdpersonalens år, 2003 eller 2004. Det skulle då göras för att riktigt satsa på den här gruppen både när det gäller att lyfta fram dessa människors viktiga uppgift och när det gäller att prioritera utbildningar på olika sätt.

Anf. 96 Lars Engqvist (S)

Fru talman! När det gäller rekrytering av personal till sjukvården handlar det om väldigt många saker. Jag tror att det alldeles avgörande är anställningsvill- koren, arbetsvillkoren och möjligheter till inflytande i sjukvården. Och det gäller alla personalkategorier. Vi måste försäkra oss om att människor, när de söker sig till vården, vet att det inte bara är en spännande upp- gift utan faktiskt också en spännande arbetsmiljö som de söker sig till. Det glädjande är att det är många som söker sig till högskoleutbildningarna, och det har ju varit en ganska kraftig ökning under de senaste åren. Det är möjligt att vi behöver öka utbildningen ytterligare, och vi är beredda att göra det. Bekymret är utbild- ningarna på vårdgymnasierna. Dit är det inte tillräck- ligt många som söker. Det tror jag förklaras av sam- ma sak, nämligen att undersköterskor och vårdbiträ- den har alldeles för dåligt betalt. Deras möjlighet att utvecklas är mycket mindre än övriga personalkate- goriers, och det återspeglas i unga människors val av utbildning. Vi måste alltså dels göra utbildningen attraktivare, dels se till att arbetsvillkoren förbättras.

Anf. 97 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! När det gäller den mångfald som ska skapas inom primärvård och familjeläkarsystem är vi tydligen helt överens om att vi måste ha olika drift- former. Hur ser socialministern på ett eventuellt vinstintresse i det avseendet? Kommer man att få driva verksamheten, så att man kan ha en vinst som man återinvesterar i personalen, deras kompetensut- veckling, utveckling av instrument och allt sådant? Eller kommer landstinget att säga: Vi täcker detta underskott, så att vi står för den här utvecklingskost- naden? Hur kommer detta att ske? Det är den ena frågan. Den andra gäller att det sker en hel del avknopp- ning, som jag skulle vilja kalla det, från primärvården med läkare, sjukgymnaster och den typen av verk- samhet. Dessa människor drar sig nu från detta därför att det finns något som heter lagen om offentlig upp- handling som enligt många förhindrar denna mång- fald. Hur ser socialministern på detta?

Anf. 98 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Jag är övertygad om att Carl-Axel Jo- hansson egentligen är mycket medveten om att den här diskussionen om vinster är oändligt mycket mer komplicerad än vad Carl-Axel Johansson nu ger sken av. När vi talar om vinstintressena i vården har vi ute- slutande talat om det vi skulle kunna kalla för sjuk- vårdens infrastruktur, i huvudsak akutsjukhusen. All internationell erfarenhet pekar på att om man överlå- ter dem till vinstsyftande företag - flera amerikanska studier pekar åt det hållet - riskerar man att få en vård som prioriterar de behandlingar som ger den största inkomsten och lämnar de behandlingar som inte är lika ekonomiskt fördelaktiga. När det gäller primärvården, den öppna vården, är vi däremot öppna för en rad olika alternativ. Det finns faktiskt inte en enda formulering i något enda riks- dagsbeslut som Socialdemokraterna har tagit initiativ till som förhindrar familjeläkaren som driver egen verksamhet att ha lite vinst. Grattis! Se till att vinsten används på ett vettigt sätt! Det finns inga sådana här hinder. Det är bara i den moderata propagandan som man försöker framställa socialdemokratin på det sättet. Vi kommer aldrig att acceptera att vinstsyftande företag - det handlar i huvudsak om börsföretag - driver akutsjukhusen, men vi är öppna för alternativ inom primärvården, och det har vi förklarat ett antal gånger.

Anf. 99 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! Jag förstår fortfarande inte skillnaden. Skulle man inte kunna bedriva akutsjukhus på mot- svarande sätt? Jo. Jag fick inte svar på min fråga om lagen om of- fentlig upphandling vid avknoppning från primärvår- den. Den skulle jag också vilja ha svar på.

Anf. 100 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Lagen om offentlig upphandling är ett bekymmer. Om man har tecknat ett entreprenörsavtal med landstinget är man inte säker på att man får be- hålla det när avtalstiden går ut. Då ska man utsättas för en ny upphandling, och nya aktörer kan komma in. Det lilla företaget, den lilla personalgruppen och den personal som har tagit över en verksamhet genom avknoppning riskerar genom det här systemet att konkurreras ut av större aktörer. Det är ett bekymmer för de små enheterna, och det får diskuteras i ett spe- ciellt sammanhang. Däremot rekommenderar jag Carl-Axel att titta på några av de stora amerikanska studierna om sjukvår- dens organisation och driftformer. De pekar just på de stora enheterna. Ta ett universitetssjukhus! Tror Carl- Axel att det skulle vara möjligt att låta ett börsbolag avgöra inriktningen på universitetssjukhusets verk- samhet? Skulle det vara lämpligt? Carl-Axel inser säkert att det inte är det. Det är därför som det går en gräns mellan akutsjukhusen, universitetssjukhusen och primärvårdsläkaren.

Anf. 101 Elina Linna (V)

Fru talman! Det var intressant att få höra social- ministerns redovisning om de tusentals nya sjukskö- terskor och läkare som har utbildats under de senaste åren. Socialministern nämnde inte i sitt anförande elever på omvårdnadsprogrammet och de rätt så många omvårdnadsprogram som har lagts ned. Men detta har ju kommit fram i replikskiftet nu, och jag delar socialministerns oro för eleverna på omvård- nadsprogrammet. Min fråga handlar om den fria etableringen inom primärvården. Det saknas ju allmänläkare. Vi har fortfarande husläkarreformen i minne, och vi vet att det blev överetablering av läkare på vissa håll, t.ex. på Östermalm. Hur har socialministern tänkt att de landsting uppe i norra Sverige som saknar så många allmänläkare i dag ska få allmänmedicinare med fri etablering inom primärvården?

Anf. 102 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Det var just det som var poängen. Om man har en fri etablering av allmänläkare i det svens- ka sjukvårdssystemet på nationell nivå så får vi pro- blemet att ganska många etablerar sig inom i huvud- sak storstadsområdena. Det har vi ju erfarenhet av från den tid då vi hade fri etablering. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att genomföra en fri etablering på det sättet. Vad vi talar om är att nu utreda om man skulle kunna bestämma sig för en fri etableringsform under alldeles speciella villkor, det vill säga att man faktiskt får bättre etableringsvillkor i vissa delar av landet än i andra. Detta skulle då locka fler att etablera sig i de nordligaste landstingen och kanske också inom vissa delar av de landsting som också har problem. Man skulle alltså använda en fri etablering som styrin- strument i en bristsituation. Jag är beredd att pröva detta, och att uppdra åt någon att utreda de möjlighe- terna. Många allmänläkare, och allmänläkarnas organi- sationer, har talat för att en sådan möjlighet åtminsto- ne borde prövas. Kanske innebär det att vi därmed kan bryta landstingens beroende av uthyrningsföreta- gen och erbjuda läkare och även distriktssköterskor på distriktssköterskemottagningar att etablera sig under nya former. Jag är inte alldeles säker, men det är möjligt att detta skulle kunna bryta den negativa utveckling som landstingen har i dag.

Anf. 103 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt i alla fall. Skulle de här landstingen kompenseras på ett speciellt sätt? Det saknas ju ett visst antal allmänläkare redan i dag, och det är hög medelålder bland allmänläkarna. Det kommer att finnas otroligt många svårigheter med att genomföra fri etablering inom primärvården.

Anf. 104 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Vi är alldeles överens om en sak; vi kan utesluta att vi skulle kunna lösa problemen ge- nom att ha en allmänt fri etablering. Vad vi talar om är att hitta styrinstrument för att locka fler att etablera sig i de delar av Sverige där man nu nästan är helt beroende av uthyrningsföretagen. Vi utbildar fler läkare och vi rekryterar fler allmänläkare. Antalet allmänläkare ökar nu, men det kommer att ta ytterli- gare ett antal år innan vi har nått den situation som vi strävar efter. Det krävs ytterligare rekrytering av ungefär 1 000 allmänläkare. Men under den processen - till dess att vi har till- godosett behoven - vore det spännande att se ifall en fri etablering inom de här områdena under vissa vill- kor och med förbättrade etableringsvillkor skulle kunna vara ett sätt att bryta utvecklingen. Det är det som vi vill utreda. Vi vill också naturligtvis diskutera hur vi ser till att etableringsvillkoren också kan finansieras av de berörda landstingen. Det får vi diskutera med Land- stingsförbundet.

Anf. 105 Ulrik Lindgren (Kd)

Fru talman! Jag är inne på ungefär samma spår som ett par tidigare talare angående socialministerns inledningsanförande. Han gav uttryck för viss opti- mism med tanke på att det finns så många sökande till de utbildningar som vi har på högskolenivå. Men han nämnde inget om hur det står till på undersköterske- nivån - gymnasienivån. Läget är katastrofalt dåligt. Väldigt få söker till gymnasienivåns utbildningar inom vårdområdet. Därmed har många kommuner så många icke utbildade att kompetensnivån har sjunkit inom den kommunala äldreomsorgen i landet. Socialministern nämnde åtgärder rent allmänt. Men har han något konkret besked om vilka åtgärder regeringen och han själv som socialminister avser att vidta för att höja kompetensnivån inom den kommu- nala omsorgen? Det finns många kommuner som har som en all- män målsättning att höja kompetensnivån inom om- sorgen till undersköterskenivå. Men på kort sikt är detta orealistiskt vad gäller större antal. Har socialmi- nistern något konkret att bidra med här?

Anf. 106 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Jag nämnde inte, därför att jag tänkte att det möjligtvis är mer allmänt bekant, att regering- en i slutet på våren gav i uppdrag åt tio statliga myn- digheter - alla som på något sätt kan beröras av re- kryteringsfrågorna - att gemensamt utarbeta ett pro- gram för att öka rekryteringen till vården och omsor- gen. Det var med utgångspunkt just i bekymret i äld- reomsorgen och behovet av att rekrytera många. Det handlar alltså om samtliga myndigheter som berörs, det vill säga myndigheter på utbildningssidan, ar- betsmarknadsmyndigheter och så vidare. De ska nu redovisa ett program som innehåller allt från att se över hur utbildningen faktiskt fungerar och attrakti- viteten i utbildningen över till vad som krävs för att få fler att söka jobben. I detta uppdrag ingår naturligtvis också - och det är viktigt - arbetsgivarnas ansvar att erbjuda vidare- utbildning för dem som redan finns i verksamheten. Väldigt många kommuner har ambitiösa sådana pro- gram. Många personer som anställs utan att ha till- räcklig kompetens erbjuds utbildning under sin an- ställning. Jag tror att det är huvudspåret när det gäller att höja kompetensen inom äldreomsorgen i dag.

Anf. 107 Ulrik Lindgren (Kd)

Fru talman! Jag känner också till att ett antal kommuner försöker att inom en pressad ekonomi ordna studiecirklar och tvåveckorsutbildningar - allt på temat "arbetskraften kvar samtidigt som man för- söker fortbilda den". Man kämpar alltså på. Men finns det något konkret gentemot kommu- nerna? Finns det stimulanspengar på gång, eller vad har kommit ut av dessa uppdrag till de statliga myn- digheterna hittills?

Anf. 108 Lars Engqvist (S)

Fru talman! De statliga myndigheterna ska ge- mensamt presentera ett utförligt program. Det ska de göra i slutet på nästa år. De jobbar med det. Det här handlar naturligtvis om långsiktiga rekryteringar för att klara personalsituationen på lång sikt. Det är inte så att kommunerna pysslar med lite studiecirklar och lite kvällsaktiviteter. Många kom- muner har mycket avancerade utbildningsprogram där man erbjuder sin personal rejäl utbildning. Det är personal som är borta från sina tjänster under längre tid för att kompensera sig, men som ändå behåller sina tjänster. Det sker väldigt mycket. Det är arbets- givarens sak att se till så att man har kompetent per- sonal och att också erbjuda personalen utbildning. Många kommuner har mycket avancerade verksam- heter, och vi bör se till så att alla kommuner har det.

Anf. 109 Anne Marie Brodén (M)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so- cialministern. Ser socialministern några bekymmer i sjukvården i dag? Vi som finns mitt i den upplever ofta att väntetiderna i vården är ett bekymmer, eko- nomin är ett annat och sjukskrivningar bland perso- nalen ett tredje. Det finns många ambitiösa punkter, som vi har hört, men i verkligheten väntar ju männi- skor runtom i Sverige i långa köer på vård. Vad har socialministern för förväntan på samtalen i Landstingsförbundet när det gäller att man verkligen vill genomföra en vårdgaranti? Kommer vårdgarantin att skjutas upp på grund av att landstingen ser så många andra frågor som är viktigare än att ge patien- terna rättigheter och vård i tid?

Anf. 110 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Verkligheten är den att väntetiderna och köerna minskar i den svenska sjukvården. Det redovisas nu månad för månad hur väntetiderna går ned genom att landstingen använder de resurser som har tilldelats från staten för att systematiskt arbeta bort köerna, minska väntetiderna och se till så att folk blir behandlade i tid. Det är detta som gör att man kan vara optimistisk när det gäller att få en vårdgaranti som faktiskt fungerar så att det inte bara blir ett löfte som är utan värde. Jag är övertygad om att Sveriges landstingspoliti- ker är intresserade av att så snabbt som möjligt få en verklig vårdgaranti som täcker alla diagnoser. Det gäller att bedöma från vilket datum som vårdgarantin kan införas med hänsyn till de problem som kan fin- nas i olika landsting. Jag är ganska optimistisk om att vi kommer att få en överenskommelse i landstings- världen om en vårdgaranti inom de närmaste åren. Det kan kanske gå snabbare. Det får vi se när vi sätter oss ned och förhandlar färdigt med Landstingsför- bundet.

Anf. 111 Anne Marie Brodén (M)

Fru talman! Jag måste ändå ställa frågan igen till socialministern. Även om köerna minskar och vänte- tiderna blir kortare är de ju fortfarande förskräckligt långa. Är inte det ett stort bekymmer?

Anf. 112 Lars Engqvist (S)

Fru talman! Jag förstår att frågan är retorisk och egentligen inte ska besvaras. Det vore egendomligt om en socialminister sade att det inte var något be- kymmer att folk väntar på vård. Jag utgår ifrån att Anne Marie Brodén räknar med att jag ska säga att det är ett bekymmer. Det är just därför vi arbetar med det. Det är just därför vi ska ha en vårdgaranti. Det värsta som kan hända är att man utlovar en vårdga- ranti som inte betyder någonting. Då har vi inte bara gjort någonting som är meningslöst, utan risken finns att de människor som väntar tappar förtroendet inte bara för sjukvården utan också för politikerna. Det är därför jag säger att vi ska veta att det också fungerar.

Anf. 113 Kerstin Heinemann (Fp)

Fru talman! Folkpartiet liberalernas uppfattning är, och har varit, att sjukvården ska ges efter behov och vara gemensamt finansierad, det vill säga genom skatter. Patientens viktiga val gäller valet av vårdgi- vare och val av behandling, inte finansieringsformen. En behovsbaserad sjukvård är den enda modell som lever upp till en jämlik behandling av patienterna. Det finns plats i svensk sjukvård för åtskilligt mer av etableringsfrihet, privata och kooperativa alterna- tiv, avknoppningar och andra fristående vårdgivare. Men enligt vår uppfattning finns det inte plats i svensk sjukvård för vårdgivare som arbetar med hjälp av skattemedel och tror att de kan ge vård som betalas privat eller genom försäkringsbolag med förtur så att landstingens patienter får vänta därför att de som betalar går före. Avtal mellan landstingen och vårdgi- varna ska säkra att sådant inte kan förekomma. Fru talman! Från en del håll har det föreslagits att hela system ska byggas upp kring att finansiärer av sjukvård konkurrerar om medborgarna. Olika model- ler för detta har figurerat i debatten. Den vanligaste är någon typ av obligatorisk sjukvårdsförsäkring med konkurrens mellan försäkringsbolagen men under statlig kontroll. Folkpartiet tror inte på den lösningen. Vi menar att en sammanhållen finansiering av sjukvården är bäst av flera skäl. Främst är det oacceptabelt att tänka sig att patienterna ska få olika bra vård beroende på att man valt olika försäkringsnivå. Varken allmänhet eller vårdpersonal skulle acceptera att patienter skulle nekas vissa behandlingar bara för att de har valt en billig försäkring. En annan viktig invändning är att erfarenheterna av försäkringsbaserad sjukvård visar att den aktivt inskränker patienternas valfrihet. Försäkringsbolag som verkar inom ett sådant system hänvisar normalt patienterna till ett fåtal vårdgivare som bolaget har avtal med. Dessutom använder bolag som är sjuk- vårdsförsäkrare en rad metoder för att slippa de här kostsamma patienterna. Därför ska den skattebetalda sjukvården vara så bra att någon efterfrågan på sådana försäkringslös- ningar inte kan finnas kvar. En central fråga i det här sammanhanget är en fungerande vårdgaranti. Vi har ju nu hört från socialminister Lars Engqvist att Soci- aldemokraterna är beredda att införa en vårdgaranti, men vi kan inte få reda på riktigt när. Vi tror att den går att genomföra ganska omedelbart. I våra budget- förslag har vi avsatt pengar. Vi tror att det behövs en del pengar i inledningsskedet. Men på sikt behövs inga mer pengar när köerna är borta och vi har fått vården att fungera på det sätt som vi vill att den ska fungera. Fru talman! Folkhälso- och sjukvårdsarbete byg- ger på att varje människa är unik och värdefull oav- sett kön, ålder, ursprung, sexuell läggning, funktions- hinder med mera. Den som drabbas av sjukdom tap- par inte heller sitt värde och har samma rätt att bli behandlad med respekt som de friska. Att vi solida- riskt ansvarar för det mesta av varandras hälso- och sjukvård via skatten är medmänskligt viktigt. Ingen ska behöva avstå från vård av ekonomiska skäl eller betala höga försäkringspremier. Fru talman! Sjukvården står inför stora utmaning- ar. Ständigt görs nya landvinningar inom sjukvårds- området. Det handlar om nya behandlingsmetoder, mer skonsamma operationer och mer effektiva läke- medel. Alltfler människor kan botas eller åtminstone få ett bättre liv. För att det ska vara möjligt att dra fördel av de här nya landvinningarna krävs att det finns personal som kan utföra allt detta. Om ingenting görs kommer Sverige att få en skri- ande brist på vårdpersonal. Redan i dag duggar larm- rapporterna tätt om personalbrist. Samtidigt blir den personal som är anställd och jobbar i dag alltmer belastad. Utbrändheten ökar, och det är slående att ökningen av antalet långtidssjukskrivningar varit så stor inom just hälso- och sjukvården. Den statliga utredningen om ett välfärdsbokslut konstaterar att 38 % av samtliga sysselsatta män och 46 % av alla sysselsatta kvinnor anser sig ha ett påfrestande arbete. Bland kvinnliga sjuksköterskor och verksamma inom psykiatrisk vård var motsvarande andel nästan dub- belt så hög, 80 % eller mer. Det behövs många olika inslag för att förbättra den här situationen. Ett är makten över arbetstiden. Man måste kunna välja sin arbetstid. Man måste kunna påverka sin arbetssituation på många sätt. Som anställd måste man ha makt över sitt arbete. Det tror vi är en väldigt viktig faktor för att man ska kunna känna att man uträttar ett bra jobb. Naturligtvis be- hövs också vidareutbildning och sådana saker som gör att människor känner att de kan utvecklas i sitt arbete. Det är egentligen en skandal att vi inte tar till vara alla de människor som har en utländsk vårdut- bildning och som i dag arbetar inom andra yrken. Det har varit intressant att läsa och höra socialmi- nisterns senaste funderingar kring framtidens sjuk- vård. En del kan vi nog tycka är ganska bra. Jag tyck- er att det är ganska intressant med utvecklingen av samarbetet inom EU. Vi har också tagit upp det i vår sjukvårdsmotion. Jag har en fråga till Lars Engqvist. Jag undrar om han har funderat något på finansie- ringsfrågan. Där kan jag se vissa problem. Ett annat problem som också finns är hur det ska bli landstingens planeringsansvar. Kommer det att förändras? Kan man se några lösningar på detta? Jag skulle vara glad att få svar på det.

Anf. 114 Lars Engqvist (S)

Fru talman! När EU:s hälsoministerråd för första gången diskuterade de domar som var klara, det vill säga i första hand den här Kohll- och Deckerdomen, fanns det en omedelbar reaktion från samtliga EU:s medlemsstater att man skulle motverka det som kallas för cross-border care. I stället skulle man kräva en ändring av traktatet. Den fortsatta diskussionen har lett till en annan hållning - och där har jag bidragit - nämligen att vi bör vända på diskussionen och fråga hur långt vi med ett väl fungerande sjukvårdssystem som ger vård på lika villkor i stället kan utveckla den internationella vården. Nu har det tillsatts en arbetsgrupp kring detta som jag har förmånen att ingå i. Vi har vårt första sam- manträde i december. Vi vet inte riktigt hur långt man kan komma. Problemet är dels de nationella finansie- ringssystemen som vi måste försäkra oss om, dels att vi måste vara säkra på att den vård man får håller en hög kvalitet. Jag har inget riktigt bra svar på Kerstin Heinemanns frågor, men det är dem vi ska diskutera. Jag hoppas kunna få återkomma och redovisa hur de här diskussionerna går. Men att bejaka ett internatio- nellt samarbete för patienternas och sjukvårdens bästa är ju en bättre väg än att försöka förhindra en utveck- ling där man söker vård i andra länder.

Anf. 115 Kerstin Heinemann (Fp)

Fru talman! Jag kan helt hålla med om det. Vi ser också gärna en utveckling av ett samarbete, kanske inte minst när det gäller den högspecialiserade vår- den. I framtiden kanske inte varje land kan ha resur- ser för denna. Vi hade tidigare ett samarbete till ex- empel om hjärttransplantationer som vi inte kunde genomföra själva. Det var ganska mycket bråk och krångligheter omkring detta, vilket jag minns en del av. Jag tror inte att en massa människor kommer att åka ut i Europa, men om utvecklingen skulle fortsätta och betydligt fler skulle söka vård där, åtminstone i näraliggande länder, kan det uppstå vissa problem för landstingen att planera sin sjukvård så som de enligt lag är skyldiga att göra i dag. Det gäller här problem som man utan att för den skull stoppa upp arbetet bör ta sig en ordentlig funderare på.

Anf. 116 Hans Unander (S)

Fru talman! Jag skulle vilja ta upp ett problem som jag har stött på många gånger under senare år och som gäller långtidssjukskrivna personer. Det finns långtidssjukskrivna som länge varit anställda hos en arbetsgivare men vilka under en längre tid inte fått möjlighet till retroaktiv sjukpenning. Jag tycker att detta är en väldigt viktig fråga. De som drabbats av långtidssjukskrivning drabbas en gång till när de inte får del av retroaktiva lönehöjningar. Man har förklarat för mig att det här beror på en lagtillämpning från försäkringskassornas sida. Da- gens system slår ytterligare en gång mot de här per- sonerna. Jag tycker att detta är mycket allvarligt och en viktig fråga att ta upp. Handläggningen behöver ses över och stärkas upp. Tack för ordet, fru talman!

Anf. 117 Anita Sidén (M)

Fru talman! Barn har rätt att vara barn och att ut- vecklas i den bästa trygghet som vuxenvärlden kan åstadkomma. Vi vet dock att varje år tiotusentals kvinnor misshandlas av sina män och att det i många av dessa hem finns barn - barn som inte kan få en blund i ögonen när misshandeln pågår. Upprepade gånger har dessa barn tvingats bevittna att deras mammor utsatts för hot och våld, upplevel- ser som sätter djupa spår i barnens psykiska hälsa och utveckling och som ger mardrömmar, otrygghet och skuldkänslor. Även om barnen kryper under sängen, drar täcket över huvudet och håller för öronen så når slagen fram. Barn tror ofta att de är ensamma om att ha det så här. Inte bara de kvinnor som utsätts för misshandel blir offer utan också deras barn. Att vara vittne till våld är också att vara utsatt för våld. Barn blir alltså vittnen till våld i sin egen familj, men de är ju inte bara vittnen till våld utan de blir också själva utsatta för våld. Det är inte ovanligt att dessa barn blir nästa generations förövare. Fru talman! Det finns ingen statistik över hur många barn som ser sin mamma misshandlas, men de är tyvärr förskräckande många. I ett civiliserat sam- hälle borde antalet vara noll. Hemmet ska kunna ge den trygga tillvaro som ett barn så väl behöver under sin uppväxt, men i stället utsätts en del barn direkt eller indirekt för fysisk eller psykisk misshandel där den ene vuxne misshandlar den andra. Dessa utsatta barn borde få tillgång till stödperson. Enligt FN:s barnkonvention artikel 19 har barn rätt att skyddas både mot fysiskt och mot psykiskt våld. Grundprincipen i konventionen är att barnets bästa ska stå i centrum. Barn som bevittnar våld i sin familj har rätt att få hjälp, men vi vet att det finns brister i det avseendet. Därför måste både polis och hälso- och sjukvård rutinmässigt fråga om det finns barn i de hem där kvinnor misshandlas. Utsatta barn har rätt att få bättre skydd än de får i dag. Alla barn ska naturligtvis ha rätt till ett gott skydd. Det är nödvändigt att lyfta fram de barn som väx- er upp i misshandelsmiljöer och blir vittnen till våld. Barn måste få bekräftat att det som hänt verkligen har hänt. Ofta tror barn att det är deras fel att föräldrar slåss. Det gäller att lyfta ansvaret från barn till de vuxna. Men vem ska man vara lojal mot när den ene för- äldern ibland blir som förbytt? Får man älska en pap- pa som slår mamma? Hur kan en snäll vuxen lekkam- rat förvandlas till en våldsam person, som hotar och misshandlar? Allt det här är förvirrande och mycket svårt att förstå för barn och även för oss vuxna. Barn som växer upp i familjer där våld förekom- mer flyr ofta in i en fantasivärld för att stå ut och kunna överleva. Dessa barn har inte valt sin tillvaro och kan inte ta sig därifrån men far oerhört illa av att bara vara där. Fru talman! I juridisk mening är dessa utsatta barn inte offer men tar oerhörd skada i sin utveckling. De måste få hjälp med att läka sina sår. Det är viktigt att ett samhälle tar hand om brottsoffer, men barnpsyki- atrin har långa köer, och det har i många fall varit omöjligt att ens få ställa sig i kö, om mamman och barnet saknat fast adress. Här behövs konkreta åtgär- der för att stärka barnens rättigheter. Enligt rapporten och pilotstudien Barn som be- vittnat våld mot mamma är det ovanligt att barn vars mammor misshandlas uppmärksammats och fått stöd av omgivningen. I stället är det mamman som fått barnets tröst. Barnets upplevelser har mycket sällan berörts. Skulle de inte vara rimligt att begreppet brottsof- fer skulle utvidgas till att omfatta dessa utsatta barn? De är ju offer för brott - brott begångna av den som borde vara den störste beskyddaren. Samhället måste vara starkt när ett barn behöver stöd och hjälp. Fru talman! I en interpellationsdebatt har det nya statsrådet Morgan Johansson sagt att en kartläggning behövs, men det räcker inte. Anser inte ministern att det behövs konkreta åtgärder för att dessa utsatta barn ska få en tryggad tillvaro med god hälsa?

Anf. 118 Mia Franzén (Fp)

Fru talman! Vi är nu så pass få i salen att jag tänkte passa på att tala om någonting som jag brinner väldigt starkt för, nämligen de oskyddade barnens rätt. Det gäller barn som befinner sig i skilsmässor eller separationer, situationer som är väldigt svåra både för barnen och för de vuxna. Jag har skrivit en motion om detta, och jag tänker nu pröva en okonventionell metod eftersom vi är så få här inne. Om ni inte gillar motion nr So67 kan ni bua nu. Jag ber er också att ta ett djupt andetag, ta upp ett par barnglasögon som ligger i bänken och sätta på er dem. - Jag ser en som gör det. De här barnglasögonen är imaginära och visar vil- ket sinne ni har. Vad händer när ni sätter på er dem? Jo, ni får ett helt annat perspektiv. Det är svårt att vara liten och göra sig hörd. Vi kan väl alla vara tack- samma för att vi inte behöver var sitt ombud som för vår talan. Problemet för barn som hamnar i en skilsmässo- situation är att de inte alltid lyckas göra sig hörda. Föräldrarna befinner sig i känslostormar och klarar inte att skilja mellan vad som är barnets bästa och vad som är en ljuvlig hämnd mot den före detta partnern. De allra flesta föräldrar klarar att lösa de här pro- blemen och få till stånd en dräglig situation för sina barn även framgent, men det finns barn som blir väl- digt lidande i skilsmässo- och separationssituationer. Jag skulle vilja att man undersökte möjligheterna att införa juridiskt ombud för barnet. Det finns möjlighet att få juridiskt ombud förordnat när en tvist uppstår mellan föräldrar om umgänge och sådant, ett ombud som företräder respektive förälder, men ingen före- träder barnet. Jag tror att ursprungstanken var att de juridiska ombud som företrädde mamma och pappa skulle titta på hur den samlade situationen för barnet såg ut, men det fungerar de facto inte så. Det är svårt för ett om- bud för endera parten att företräda även barnet. Jag tror alltså att man skulle titta på att införa ett juridiskt ombud för barnen. Vi har lagstiftning. Vi har föräldrabalken där det står väldigt fina saker om barnets trygghet, rätt till trygghet och rätt till båda föräldrarna. Vi har FN:s barnkonvention som säger mycket fina saker om vad barnen har rätt till. Vi har också barnets bästa som väldigt många talar fint om, men som sagt: När man hamnar i en känslostorm är det väldigt svårt att se riktigt klart vad som är barnets bästa och att göra skillnad på vad som står en själv närmast och vad som är barnets bästa. Det behövs någon som bevakar barnets rättighe- ter. Det behövs också en samlad dokumentation över vad det finns för rättigheter för barnen. Nu är det här spritt, och det finns ingen ordentlig dokumentation förutom FN:s barnkonvention som inte alltid följs. Jag tror att man måste upprätta en barnrättspolicy eller, som min kollega Johan Pehrson har gått ut och sagt: Man kanske skulle titta på att införa en barn- balk, som alltså utgår från barnperspektivet från bör- jan. Alternativen är många, och jag tror att man måste se över detta. Det är många barn som lider i dag, som har sömnproblem, viktproblem och alla möjliga for- mer av svårigheter att växa upp. Om vi inte vågar fråga barnen i dag hur de mår, hur ska vi då kunna möta deras blickar om några år? Vilka konsekvenser får det för hela samhället och framtiden?

Anf. 119 Ulrik Lindgren (Kd)

Fru talman! På samma tema som föregående tala- re, Mia Franzén, skulle jag vilja börja med att citera Barnkonventionen om barnens rättigheter, artikel 27, punkt 1. Där står det: "Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moralis- ka och sociala utveckling." Det tycker jag är en för- nämlig artikel att ta till utgångspunkt för allt arbete som gäller att gynna barn på alla sätt i ett samhälle som Sverige. Alla har vi ju tron att barn i Sverige jämfört med ett antal andra länder har det bra, och det äger ju sin riktighet. Men jag tycker att vi också ska notera ett antal larmklockor efter åtta år av socialdemokratiskt styre om vart det bär hän. Jag tycker att det är trenden som är det allvarliga, det verkligt oroande. Rädda Barnen redovisade i en studie i mars i år genom professor Tapio Salonen att 345 000 barn i Sverige finns i fattiga familjer. Begreppet "fattiga" kan man alltid diskutera, men det var deras definition. Det är ungefär vart femte barn. Nästan hälften av dessa barn har utländsk bakgrund. Beträffande hälsa bland barn i Sverige finns rap- porten Elevhälsa, en enkätundersökning som gjordes i maj bland skolsköterskor, skolpsykologer och skolku- ratorer. Den redovisar att 90 % av de tillfrågade hade den uppfattningen om elevernas hälsotillstånd att de ansåg att elevernas psykiska hälsotillstånd är sämre nu än för tio år sedan. 90 % av de tillfrågade ansåg också att andelen elever med övervikt, påtaglig stress, koncentrationsproblem och problematiska familjesi- tuationer har ökat jämfört med för tio år sedan. Alla har vi tagit del av ett otal andra vittnesbörd från en- skilda aktörer som kommer i kontakt med barn och som på olika sätt är engagerade i deras villkor, och de vittnar alla om ökad stress, nyfattigdom, oförmåga att komma åt mobbning i skolorna, en accelererande drogkultur under 90-talet och en ökad tolerans och nonchalans även för narkotika. I kommunerna vet vi att institutionsplaceringarna av barn och ungdomar ökar till följd av ökande drogmissbruk, kriminalitet, psykiatriska bekymmer och en problematisk familjesituation, inte minst i samband med skilsmässor. I många kommuner är dubbelt så många beroende av socialbidrag som för tio år sedan. Hur kommer det att bli för dessa social- bidragsberoende, och för många människor som lever på den ekonomiska marginalen, om konjunkturerna vänder nedåt och efter att vi har sett en ny kommunal skattehöjarvåg gå fram över landet nu i höst? Handikapporganisationerna berättar med stigande vrede om att det är allt tuffare och en ständig kamp att få det lagen anger inom till exempel LSS-området för funktionshindrade barn och ungdomar. En av de mest besvärande köerna inom hälso- och sjukvården är kön till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Familjeminister Berit Andnor har angett att hon är oroad över de ökade klassklyftorna i Sverige och lovar att följa utvecklingen noga. Nu har socialmini- ster Engqvist gått, förstår jag, men en ny minister finns på plats i form av Morgan Johansson, och frå- gan bör då ställas till honom: Är du något mer än oroad över utvecklingen, som Berit Andnor har angett? Är du också färdig för nästa steg, nämligen att börja göra lite mera verkstad av hur barn har det i Sverige? Det räcker ju inte med att vara orolig. Vi måste också komma till ett helt annat görande runtom i kommunerna i Sverige. Verkstad som har betydelse för barn i riskmiljö bedrivs i familjerna, som alla vet. När föräldrarna inte räcker till i olika sammanhang är det kommunerna som måste ta vid och komplettera. Det är enormt tungt att ersätta föräldrarna, men man bör ändå söka komplettera föräldrarna med de förluster som barnet har gjort. Det är hög tid att visa föräldrarna förtroendet att de är de bästa och viktigaste drog- och brottsförebyg- garna. Det vi fortfarande ser från vänstersidan i svensk politik är motsatsen, nu senast visad i sam- band med maxtaxan i barnomsorgen. Överheten vet bäst hur varje familj ska leva i Sverige och hur man ska ta hand om sina barn. Föräldrar är människor som inte vet bäst själva. De behöver överhetens guidning - den s-märkta guidningen. Det offentliga via kommuner och landsting kan aldrig ersätta den resurs som föräldrarna utgör. Därtill är det så att maxtaxan försvårar för kommunerna att bistå de föräldrar som inte räcker till för sina barn genom att kommunerna har blivit tvungna att medfi- nansiera maxtaxan, och med den ekonomiska press som kommunerna är utsatta för har det resulterat i större barngrupper och färre personal per barn i barn- omsorgen. Fler barn per vuxen försvårar möjligheter- na till insatser för utsatta barn. För att nå fram till barn som har olika bekymmer med sorg, med förluster, med övergrepp och annat, fordras att någon vuxen har tillräcklig tid för att etablera en relation till barnet. Många kommuner sliter hårt med att på olika sätt nå utsatta barn i olika riskzoner. Var finns förståelsen och stödet hos väns- tersidan för kommunernas arbete? Var finns program- stödet och stimulanspengarna för olika åtgärder? När kommer det helhjärtade stödet för föräldrarnas avgö- rande och viktiga insats för barnen?

Anf. 120 Ingrid Burman (V)

Fru talman! Även jag tänker tala om barn. Det finns många barn i Sverige i dag som har det bra. Många har en god hälsa och goda möjligheter till ett rikt liv, men det gäller ju som sagt inte alla barn. Det är ju som föregående talare sade: 345 000 barn lever i fattigdom. Men vi ska också konstatera att under föregående mandatperiod, mellan 1998 och 2002, så vände vi trenden. Från det att antalet barn som finns i hushåll i relativ fattigdom har ökat från 90-talets början så bröts den trenden under förra mandatperioden. Men det räcker inte, för fortfarande är det ett förfärligt stort antal som lever under bistra förhållanden. Vi måste också konstatera att klyftorna mellan olika barn i samhället har ökat. 1990-talets besparingar drabbar i stor utsträckning barnen och deras familjer. Sedan har konjunkturen förbättrats. Det har inneburit att standarden har för- bättrats för många men inte för alla. Barn som växer upp med arbetslösa eller ensam- stående föräldrar har inte fått del av standardförbätt- ringen. I stället visar det sig att skillnaderna har ökat mellan olika hushållstyper. Barn som levde i hushåll med ensamstående föräldrar 1999 har 5 % lägre in- komst än vad motsvarande grupp hade 1991. Under 90-talet levde ungefär 11-12 % av barnen i familjer med inkomster under socialbidragsnormen under mer än tre år. Det här är siffror att ta ett ansvar för. Under föregående mandatperiod gjordes en del och trenden bröts. Vi förstärkte bland annat social- tjänstlagen. Men om vi ska kunna fortsätta arbetet för att nå de här barnen finns det ytterligare några saker som ska göras. En del gäller just socialtjänstlagen. Det handlar bland annat om att se till att vi inte mins- kar socialbidragen när vi genomför generella barnbi- dragshöjningar. I dag minskar nämligen föräldrarnas försörjningsstöd när barnbidraget höjs. Det betyder att redan utsatta barn inte får del av den ökade välfär- den på samma sätt som andra barn. Vi menar att det är viktigt att vi nu ändrar i soci- altjänstlagen så att barnbidragen undantas från social- bidragsnormen, så att kommande barnbidragshöj- ningar kommer alla till del, även de fattigaste hus- hållen. Vi menar också att familjer inte ska ha reducerat bidrag på grund av att ungdomar i familjen exempel- vis sommarjobbar. Vi vet att föräldrarnas försörj- ningsstöd i dag reduceras när barn i hushåll som lever med socialbidrag får ett sommarjobb. Vi säger också att det är viktigt att FN:s barnkon- vention ska tillämpas vid alla beslut som socialtjäns- ten tar. Socialstyrelsen har gjort en uppföljning av biståndsbeslut. Den visar att man i 80 % av alla beslut inte har vägt in barnets bästa. Det är viktigt att man gör ändringar så att barnets bästa också genomsyrar socialtjänstens arbete. Det handlar också om andra åtgärder. Det handlar om att höja bostadsbidrag och underhållsstöd. Det är träffsäkra instrument om vi vill hjälpa de här hushål- len där så många barn framlever sin barndom i fattig- dom. Hittills har vi haft svårt att få gehör för våra för- slag. De borgerliga partierna talar om bidragsberoen- de när vi talar om vikten av att förstärka de här fa- miljernas ekonomi. Socialdemokraterna talar ofta om marginaleffekter. Det här är vuxenvärldens diskus- sion. För att förhindra att de här barnen fortsätter att betala priset för att en vuxenvärld diskuterar om det handlar om bidragsberoende eller marginaleffekter krävs i stället att vi samlar oss och genomför åtgärder nu. Glädjande nog är vi också överens med regering- en och Miljöpartiet om att rikta åtgärder mot de här barnfamiljerna under mandatperioden. I det så kallade 121-punktsprogrammet har vi kommit överens om det. Det kan handla om bostadsbidrag, underhållsstöd och kanske om fria läkemedel. Vad vi hittills inte har fått gehör för är förändring- arna i socialtjänstlagen. Vad säger då vår nya minister Morgan Johansson? Är Morgan Johansson beredd att vidta åtgärder för att säkra att även barn som lever i hushåll med socialbidrag får del av framtida barnbi- dragshöjningar? Är Morgan Johansson beredd att vidta åtgärder så att barn som sommararbetar får behålla en del av sin inkomst? Är Morgan Johansson beredd att vidta åtgärder så att barnens bästa vägs in när socialtjänsten fattar beslut om bistånd? Det är angelägna frågor, och jag hoppas att Morgan Johans- son har möjlighet att lämna svar på dem.

Anf. 121 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är inte värdigt en välfärdsstat att den som fastnat i missbruk inte får vård. Det är inte värdigt en välfärdsstat att det finns barn som är rädda för att gå hem från skolan på fredagseftermiddagen, rädda för vad pappa ska utsätta dem eller deras mamma för under helgen. Det är inte värdigt en väl- färdsstat att människor tvingas somna på en parksof- fa. Väljarna gav oss folkvalda ett tydligt uppdrag. Väljarna sade: Vi är trötta på egoism och växande klassklyftor. Vi avvisar systemskifte och privatise- ringar. Vi vill ha en välfärdsstat byggd på skattefi- nansiering och demokratisk styrning där välfärden fördelas efter behov och inte efter betalningsförmåga. Så var vårt uppdrag. Väljarna sade: Återupprätta välfärdsstaten, men kanske inte i detalj på alla sätt som man har haft tidi- gare. Vi vill ha en modern välfärdsstat som likväl klarar av att leva upp till de stolta värdeord som den ska byggas på: trygghet, solidaritet, rättvisa, jämlik- het. Detta synsätt och uppdrag har satt spår i regering- en. Regeringsombildningen innebar att Socialdepar- tementet stärktes. Det var en tydlig signal om att vi avser att sätta välfärdspolitiken i centrum, välfärds- politiken i bred mening. Det handlar naturligtvis om de stora verksamheterna: sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan. Det handlar naturligtvis om våra försäkringar, pensioner och bidrag men ock- så om socialpolitiken i snävare mening, nämligen den politik som syftar till att hjälpa de människor som har det allra svårast i samhället: de som fastnat i miss- bruk, hemlöshet, barn och ungdomar som far illa. Väljarna sade: Välfärden för alla måste gå före skattesänkningar för ett fåtal. Det gäller också den egentliga socialpolitiken - den som söker hjälpa barn som far illa, ungdomar som håller på att hamna i kriminalitet, missbrukare som tvingas jaga pengar dag efter dag, ofta via brott, tiggeri eller prostitution för att finansiera sitt missbruk, människor som tving- as sova på parksoffor och i trappuppgångar. Socialtjänsten är central i det avseendet. Vi har talat mycket om vård, skola och omsorg under valrö- relsen, och det har varit rätt. Men kanske har vi ofta glömt att välfärdsstaten ska återupprättas för alla. Om den ska återupprättas för alla måste också social- tjänsten lyftas fram. Vi har bakom oss ett 90-tal då kommunerna fick allt mindre resurser samtidigt som de sociala proble- men ökade. På många håll skars socialtjänsten ned samtidigt som ärendena samlades på hög. Socialsek- reterarna fick alltfler trasiga och utsatta människor att hjälpa - med ekonomiskt bistånd, med missbrukar- vård, med boende, med arbete och utbildning. Det paradoxala var att det sällan finns någon samhälls- ekonomi i sådana nedskärningar. När de anställda inom socialtjänsten pressas till sitt yttersta hinner de till slut bara med det allra nödvändigaste, nämligen att ge människor tak över huvudet för natten och mat för dagen. Då hinner man inte gå till roten med det som är själva problemet - arbete, utbildning, fast bostad, vård för sitt missbruk. Till det finns inte tid och pengar. Det leder i sin förlängning till att social- bidragstagandet snarare ökar än minskar. Regeringen har satt upp ett mål om att socialbi- dragsberoendet ska halveras till år 2004 i förhållande till 1999. Vi är på god väg med det. Antalet socialbi- dragstagare omräknat till helårsekvivalenter, som det heter på byråkratspråk, har minskat med över 20 % på bara två år. Det hänger förstås ihop med att syssel- sättningen har ökat men också med att bidrag och försäkringar förstärkts, till exempel i form av höjt barnbidrag. Den generella välfärdspolitiken är förstås viktig. Den är grunden för socialdemokratins samhällsmo- dell. Men den måste kompletteras med riktade insat- ser för dem som har det allra svårast. Min poäng är att om vi ska lyckas uppnå målet om ett halverat social- bidragsberoende måste vi våga satsa på socialtjänsten framöver. Då måste vi ge alla de människor som arbetar i socialtjänsten runtom i landets kommuner möjlighet att hjälpa människor med deras problem från grunden i stället för att bara betala ut socialbi- drag. Ibland ser man dessa samband mycket konkret. I söndags läste jag i Sydsvenska Dagbladet om Anders som går på amfetamin och måste dra in 1 000 kr om dagen för att finansiera sitt missbruk. Förra fredagen bröt han sig in i 15 bilar för att stjäla bilstereoappa- rater. Han ensam stod för hälften av alla bilinbrott i Malmö just den fredagen. Tänk om vi hade kunnat hjälpa Anders för tjugo tjugofem år sedan - han är 40 år i dag. Hur mycket mänskligt lidande hade inte besparats, både Anders själv naturligtvis, men också dem som utsätts för de brott som han begår. Och tänk om vi i dag med vår- dinsatser skulle kunna hjälpa Anders att bli av med sitt missbruk. Det kostar kanske en slant, och det kommer det att göra. Men skulle inte samhället som helhet på sikt ändå tjäna på det? Jag har i bakhuvudet de fakta som säger att insti- tutionsvården för missbrukare rustades ned under 1990-talet, alltså samtidigt som antalet tunga miss- brukare ökade. Där vill jag se en förändring. Samtidigt är socialtjänsten också ett kommunalt ansvarsområde. Staten handhar lagstiftningen, men kommunerna sitter på mycket av pengarna. Det gäller därför för stat och kommun att jobba tillsammans och flytta fram positionerna på detta område. Jag hoppas att jag ska kunna få till stånd ett sådant samarbete under den innevarande mandatperioden. Detsamma gäller den bredare frågan om hemlös- het. Det är en skam för Sverige att vi har hundratals, kanske tusentals, människor som tvingas sova i par- ker och i trappuppgångar, och som drivs från härbär- ge till härbärge. Också här måste vi arbeta nära kom- munerna, men jag hoppas under mandatperioden kunna presentera nya statliga initiativ för att minska hemlösheten. Bostadsbyggandet är bara en del av åtgärderna. Ofta måste man också sätta in sociala insatser för att komma till rätta med den enskildes problem. Jag nämnde Anders i Malmö och frågade mig hur mycket vi hade kunnat spara om samhället hade in- gripit i tid. Hur tar vi hand om de barn och tonåringar som håller på att hamna snett? Hur tar vi hand om de barn som far illa? Hur fungerar hemmen för vård och boende för ungdomar och de familjehem där många placeras? Hur tar kommunerna hand om de barn och ungdomar som varit i institutionsvården när de väl släpps ut igen? Socialtjänstlagen infördes för 20 år sedan, och under den tiden har det inte gjorts någon ordentlig genomlysning av hur den sociala barn- och ungdoms- vården fungerar i Sverige. Jag vill därför att en sådan görs, och min ambition är att en sådan genomlysning under mandatperioden ska kunna leda fram till en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården i Sverige. I det här sammanhanget vill jag också nämna al- koholpolitiken. Vi har, inte minst under allhelgona- helgen, kunnat se hur drickandet särskilt i ungdoms- gruppen har ökat. Jag står för en fortsatt ansvarsta- gande linje när det gäller alkoholpolitiken. Jag avvi- sar bestämt de alkoholliberala tendenser som gripit kring sig särskilt på högerkanten. Detta har jag med mig från min erfarenhet på det kriminalpolitiska området. Det finns inget kriminal- politiskt samband som är lika starkt som sambandet mellan våld och alkohol. Jag avvisar synen där man utmålar det nästan som en mänsklig rättighet att få handla sprit på krogen när solen går upp. Det är inte fallet. Vi som håller på måttligheten i alkoholpoliti- ken måste underkasta oss vissa regler för att kunna skydda de människor som har det svårare med alko- holen. Den restriktiva hållningen kommer jag också att stå för. Jag vill även ta upp frågan om tobakens verkning- ar, som jag fortfarande betraktar som det stora folk- hälsoproblemet. Vi har uppnått WHO:s mål om att 80 % av befolkningen ska vara rökfri, men samtidigt ser vi en tendens att rökningen och snusandet speci- ellt bland de unga ökar. Jag följer särskilt noga detta arbete. Det gäller framför allt frågan om att skapa rökfrihet på krogar och restauranger till år 2004. Jag är inte heller rädd för att gå fram med en skarpare lagstiftning under mandatperioden om det skulle behövas. I anslutning till detta vill jag också säga att vi får diskutera folkhälsopolitiken när folkhälsopropositio- nen kommer. Jag avser att försöka presentera en folk- hälsoproposition redan i höst, som bygger vidare på den utredning som finns. Detta är alltså dagordningen, fru talman, för min del: socialtjänsten, barn- och ungdomsvården, kam- pen mot narkotika, missbrukarvården, hemlösheten, alkoholen och tobaken samt folkhälsopolitiken. Det är en bra dagordning, och jag ser fram emot ett gott samarbete med riksdagens samtliga partier kring dessa frågor.

Anf. 122 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Jag vill börja med att önska det nya statsrådet Morgan Johansson lycka till i ett viktigt arbete. I mitt anförande tog jag upp frågan om hiv/aids, som är ett jättehot mot folkhälsan. Det utgör en global epidemi med centrum i de allra fattigaste regionerna i världen. Sverige har en mycket viktig uppgift i det internationella folkhälsoarbetet. Hivviruset skyr ju inga gränser. Jag skulle vilja fråga hur Sveriges folkhälsomi- nister ser på det internationella folkhälsoarbetet i allmänhet och hiv/aids-frågorna i synnerhet.

Anf. 123 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag instämmer helt och fullt i Ken- neth Johanssons beskrivning av att vi har ett viktigt uppdrag när det gäller internationella frågor av det här slaget. Vi kan framför allt påverka inom ramen för de biståndsmedel som vi har. I folkhälsoproposi- tionen kommer det att finnas med skrivningar om det arbetet.

Anf. 124 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Det är bra att vi är överens om att det behövs ett intensifierat arbete, och jag utgår från att vi också är överens om att det gäller på både internatio- nell och nationell nivå. Det statsrådet tar upp om biståndsinsatserna är en bra signal eftersom hälsofrågor kring hiv erfaren- hetsmässigt många gånger kommer i skymundan i det viktiga fattigdomsbekämpandet. Dessa får inte stå mot varandra. Det måste vara fråga om både-och. Jag ser fram emot kraftfulla insatser och uppma- nar till en offensiv kamp mot hiv/aids. Det är viktigt för vår överlevnad, för medmänsklighet och för kär- lek.

Anf. 125 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag delar Kenneth Johanssons upp- fattning i detta. När det gäller biståndsbudgeten har Jan O Karls- son hand om den. Glöm inte bort att vi gör en upp- trappning av satsningarna i biståndet generellt, och dessa frågor är en del av det spektrumet. Det är vik- tigt för oss att fortsätta det jobb som vi har inlett.

Anf. 126 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Jag vill först gratulera Morgan Jo- hansson till hans uppdrag, som kommer att vara mycket viktigt. Jag vill tala lite grann om missbrukarvården. Det har genom åren visat sig, och efter en del be- sök på vårdanstalter för missbrukare har jag fått be- kräftat, att det finns ett glapp mellan de olika vården- heterna landstinget, kommunen och staten. Individen upplever att det finns gränser mellan dessa enheter som han måste ta sig över när han ska gå från den ena vården till den andra. Det i sin tur innebär att det inte finns någon som tar kontakt med honom när han kommer hem, och snart är han åter i missbruket. Landstinget finansierar avgiftningen, men sedan vill kommunen inte finansiera hans vistelse på stället. På så sätt hamnar han i en rundgång som leder till att han snart är tillbaka bland dem som hämtar radioap- parater i bilar i Malmö. Jag undrar vilka tankar Morgan Johansson har kring frågan hur vi ska kunna få de insatser som sam- hället gör att bli en gemensam insats så att inte indi- viden ska vara den som måste klättra över varje staket mellan de olika vårdnivåerna och dem som har hu- vudansvaret.

Anf. 127 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag instämmer i den bild som Lars Gustafsson ger. Det brister på många håll i de olika leden. Jag känner väl igen det från mitt rättsväsende- perspektiv, eftersom där förekommer samma sak. Inom kriminalvården släpper vi ut dem som har suttit i fängelse och de står där utanför murarna utan arbete, utan utbildning, utan bostad. Jag tycker att vi borde bli bättre på själva vård- kedjetänkandet. Kommunen ska först identifiera det problem som finns. Det kanske i en del fall rör sig om en ungdom eller en missbrukare. Om man vidtar en åtgärd måste också man också vara beredd att följa upp den när man har blivit färdig inom institu- tionsvården. Inom den här sektorn har vi nog brister i vård- kedjetänkandet. Det är en av de frågor som jag tänker ta mig an under den här mandatperioden.

Anf. 128 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Det är kostnaden för familje- vårdsproblemen som nu väger över och gör att det blir obalans ute i kommunerna. Det känns inte vidare roligt att vi ska behöva ha det på det viset. Kan man inte ekonomiskt försöka se saker och ting i ett större sammanhang? Vi ser saker och ting väldigt begränsat. Kostnader som ligger på en huvudman låter man gärna skjutas över till en annan. Vi har det problemet också på andra områden inom hälso- och sjukvården. Det finns ett uppdrag till Fries som håller på att titta på de frågorna. Skulle inte han inte kunna få ett vidare tilläggsuppdrag att titta över det lite mer? Vi har fått rapporter från SPU och på olika områden om att de insatser som samhället gör tyvärr inte är kos- tandseffektiva. Samhällets insatser måste vara profes- sionella, kostnadseffektiva och till hjälp för den en- skilde individen i sitt eget sociala sammanhang.

Anf. 129 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Björn Fries heter den narkotikapoli- tiska samordnaren som alldeles nyligen har presente- rat en aktionsplan. Han har också det vidare uppdra- get att följa hur missbrukarvården ser ut och identifie- ra de problem som finns. Det är en del av hans arbete. Jag tror att vad jag möjligen kan åstadkomma på min nivå är att få till stånd ett bättre samarbete mellan staten och kommunerna kring detta och dra mitt strå till stacken. Men det är Björn Fries arbete och den aktionsplan som han alldeles nyligen har presenterat som ligger till grund för detta. Vi kommer att få se en hel del hända de komman- de åren med de pengar han har avsatt. Det är lite drygt 200 miljoner kronor och 100 miljoner kronor till kriminalvården för missbrukarvård.

Anf. 130 Ingrid Burman (V)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att det var en bra dagordning som statsrådet hade för det kom- mande arbetet. Jag delar till fullo synen att det är dags att lyfta fram både socialtjänst och missbruksvård. Jag ser fram emot att få samarbeta kring detta. Jag vill också upprepa de tre frågor jag ställde till statsrådet i mitt anförande. Det handlar också om, precis som statsrådet sade, att vi har lagstiftnings- makten i den här kammaren. Vissa åtgärder kan vi göra direkt. Det gäller just att se till att den generella välfärden kommer alla hushåll till del. Det gäller t.ex. att de familjer som i dag har stöd via socialtjänsten ska få del av barnbidragshöjningar- na. Är statsrådet beredd att verka för det? Är statsrådet också beredd att se över den be- stämmelse som gör att ungdomar inte får behålla ersättningen eller lönen för sommarjobb? Det var två av min frågor. Jag återkommer till den tredje.

Anf. 131 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tror att den tredje frågan gällde barnperspektivet i socialtjänsten. I den frågan kan jag absolut instämma med Ingrid Burman. Det ligger inom ramen för det uppdrag som jag i dag talade om, det vill säga att försöka ta fram en nationell hand- lingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Det är en sådan fråga som man naturligtvis måste sätta i centrum. De andra två frågorna är ganska komplicerade. När det gäller frågan om barnbidraget är jag inte beredd att uttala som en princip att vi ska lyfta ut barnbidraget från socialbidragen. Det urholkar social- bidragen på sikt. Det medför dessutom att barnfamil- jerna fastnar i ett bidragsberoende. Jag nämnde i mitt anförande att när vi höjer barn- bidraget kommer alltfler över socialbidragsnormen. Det innebär därmed att de blir friare. De frigörs från socialbidragsberoende. Ett sådant system tycker jag är mer smakfullt i normalfallet än att man helt skulle lägga barnbidraget vid sidan om, eftersom vi då inte skulle uppnå den effekten. När det gäller frågan om sommarjobben finns det redan i dag möjligheter för kommunerna att ta hänsyn till de inkomsterna. Där är jag inte beredd gå vidare.

Anf. 132 Ingrid Burman (V)

Fru talman! Tack för de svaren, även om jag inte delar den syn som Morgan Johansson nu presentera- de, nämligen att människor fastnar i socialbidragsbe- roende om man tillser att de barnfamiljer som har det sämst ställt får del av barnbidragshöjningarna. Lägger man barnbidragen vid sidan om tar man bort den delen ur försörjningsstödet. När vi sedan höjer barn- bidragen får de del av det. Hur detta på något sätt skulle öka bidragsberoendet förstår inte jag. Det hop- pas jag att ministern återkommer till. När det gäller frågan om sommarjobb är det precis som statsrådet säger. Det varierar över landets kom- muner. Det innebär att en 16-åring i en kommun som jobbar och sliter för att få råd att köpa sig sin första cykel inte får behålla pengarna, eftersom familjens försörjningsstöd minskar. Han måste bidra till famil- jens försörjning. Men i grannkommunen har 16- åringen råd att köpa sig sin första cykel, eftersom man där har en regel säger att han får behålla 5 000 eller 6 000 kr av sommarinkomsterna. Det här känns inte på något sätt rättvist. Det är ganska oförståeligt för de ungdomar som i en kom- mun kanske har möjlighet att köpa cykel eller något annat som känns viktigt för en tonårsungdom i Sveri- ge medan ungdomar i en annan kommun behandlas på något annat sätt. Jag skulle önska att vi fann ett sätt att hitta vägar som gör det ganska lika över lan- det. Jag tror att vi i grunden delar uppfattningen att även dessa ungdomar liksom andra ungdomar har möjligheter att ha fickpengar eller ett visst rörelseka- pital.

Anf. 133 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag sade inte att socialbidragsberoen- det skulle öka. Jag sade däremot att det inte skulle minska när vi höjer barnbidraget. Det är en poäng att när man höjer de generella bidragen kommer en hel del människor över socialbidragsnormen och slipper att söka socialbidrag. Det är själva essensen i vad jag sade i barnbidragsfrågan. När det gäller sommarjobben är frågan hur långt man ska gå i deltaljstyrning av kommunerna. Jag är inte i nuläget beredd att uttala mig för att gå ännu längre i detaljstyrning av kommunerna i det här avse- endet.

Anf. 134 Monica Green (S)

Fru talman! Jag ska börja med att önska Morgan Johansson lycka till i hans nya värv. Det är jättekul att vi har fått en minister för de här frågorna. Det känns väldigt bra att det är Morgan Johansson som har fått ta hand om dem eftersom de är så viktiga. Det var också ett mycket bra linjetal som hölls. En fråga som jag kanske saknade något och som jag tänkte skicka med som ett tips framöver är det förebyggande arbetet. Morgan Johansson nämnde att vi behöver jobba mycket mer tillsammans mellan stat och kommun och att vi ska hitta möjligheter för att jobba förebyggande och hjälpa på ett mycket tidigt stadium. Jag vill här lyfta in även folkrörelseperspektivet. Det finns ett oerhört stort engagemang hos många i föreningslivet. Det är väldigt förebyggande att barn och ungdomar på ett tidigt stadium får möjlighet att delta i en förening. Folkrörelser kan göra mycket i det arbetet. Det finns många föreningar som jobbar med det, till exempel Unga Örnar.

Anf. 135 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag delar helt den uppfattningen. Man hinner inte med att tala om alla områden under bara tio minuters talartid. Jag känner varmt för det före- byggande arbetet. Till för bara några veckor sedan var jag ordförande i Brottsförebyggande rådet, som bland annat sysslar med att bygga upp lokala brotts- förebyggande råd för att exempelvis se till att ta hand som ungdomar som håller på att hamna snett eller i varje fall samordna de lokala insatserna för det i kommunerna. Detta med förebyggande finns också på långt fler områden. På folkhälsoområdet ser vi idrottsrörelsen som en viktig bundsförvant. Där är vi från regering- ens sida nu beredda att gå in med 1 miljard till, under förutsättning att de också hjälper till när det gäller att helt enkelt sätta människor i rörelse och på det sättet vara aktiva. Vidare finns det många andra områden. Unga Ör- nar är naturligtvis ytterligare en mycket viktig organi- sation för våra barn och ungdomar.

Anf. 136 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är väldigt bra att idrottsrörelsen får de här pengarna. Det kan vara ett sätt att se till att föreningslivet blir engagerat - eller snarare tar ett ännu större ansvar för detta; de har ju redan tidigare gjort det. I den här miljarden är inte de ideella organisatio- nerna medräknade, utan det gäller bara idrottsrörel- sen. Men det är vackert så och ett mycket bra första steg. Man skulle också kunna tänka sig att i en för- längning se till att de ideella barn- och ungdomsorga- nisationerna får en sådan här möjlighet. Det är ju stor utväxling på de pengar som man i så fall skulle kunna ge. Med mycket små medel kan föreningsledare be- driva en oerhört bra verksamhet för barn ute i bo- stadsområdena runtom i Sverige.

Anf. 137 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tar med mig detta, framför allt till Berit Andnor som ju är barn- och familjeminister med det övergripande ansvaret för barnfrågorna. På mitt bord faller i stor utsträckning frågor som rör de ut- satta barnen, alltså de barn som på ett eller annat sätt hamnar under lagen om vård av unga eller på olika sätt inom ramen för socialtjänsten. Berit Andnor är alltså den i regeringen som kom- mer att hantera barnfrågorna i övrigt.

Anf. 138 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för den pro- blembeskrivning och den bild som han ger av Sverige - narkotikan och så vidare. Jag menar att vi inte har någon som helst anled- ning att diskutera i andra banor än att det här ska finansieras via skatten. Dock vill jag också peka på att bilden här har vuxit fram under det socialdemokratiska styret. Där- för är det väldigt bra att Socialdemokraterna nu väl- digt noga och bra vill reda upp det här. Problemet är hur man finansierar detta. Består välfärd i att fördela ett allt högre skattetryck, i att vi får högre skatter - något som ger minskade skattein- täkter? Hur kommer man att finansiera detta? Eller vad består välfärd i?

Anf. 139 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Välfärd är ett väldigt vitt begrepp. Den 1 januari får jag mitt första barn. För mig är välfärd just nu att se till att mödravården och barna- vården fungerar. Bara att detta med att Sverige är ett av de länder i världen som har de lägsta späd- barnsdödlighetstalen gör att man får en känsla av att Sverige, Herre Gud, i det här avseendet är ett mycket tryggt land att växa upp i och att leva i. När det gäller det folkhälsoarbete som vi tidigare talade om ska vi komma ihåg att det finns mycket som vi ska vara stolta över i Sverige just i samband med folkhälsan. Spädbarnsdödligheten är ett exem- pel. Hur ska detta då finansieras? Ja, självklart i hu- vudsak med skattepengar. Det är ju därför som vi socialdemokrater står för ett högt skatteuttag. Men vi står också för en ambitiös välfärdspolitik. Vi förstår att de sakerna hör ihop. Man kan inte ha en ambitiös välfärdspolitik om man inte också är beredd att betala för den med skattepengar.

Anf. 140 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! Nej, man kan inte ha en ambitiös väl- färdspolitik med höga skatter - pengar flyr landet och det blir mindre och mindre att fördela. En välfärds- politik får man genom att få i gång näringen, verk- samheten och tillväxten som i sin tur ger alla de skatteintäkter som sedan kommer att finansiera bar- navården, mödravården, sjukvården, skolan, omsor- gen och narkotikaproblematiken. Det är den politiken som jag efterlyser.

Anf. 141 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Självklart är tillväxten grunden för att det finns pengar att fördela. Men då konstaterar jag att även om socialdemokratins bästa gren är välfärds- politiken är faktiskt också tillväxtfrågorna en av våra bästa grenar - i varje fall om man ska jämföra med de perioder då Carl-Axel Johanssons partikamrater har fått styra landet. Vi har haft en god tillväxtutveckling under de se- naste åren i Sverige - faktiskt bättre än i våra vikti- gaste konkurrentländer. Detta är inte mitt bord men det är klart att jag berörs. Det här måste fungera, precis som Carl-Axel Johansson konstaterar, för an- nars kommer vi inte att kunna leverera alla de väl- färdssatsningar som vi nu ställer ut. Vi har tilltro till vår egen politik på tillväxtsidan. Det är klart att Carl-Axel Johansson kanske inte har det; det förstår jag. Det ligger så att säga i spelets natur.

Anf. 142 Ulrik Lindgren (Kd)

Fru talman! Också jag tycker att vår nye minister Morgan Johansson hade flera lovvärda ansatser i sitt anförande. Rädda barn är inte värdigt en välfärdsstat, sade han bland annat. Likaså är aviseringen av en handlingsplan för den kommunala barn- och ung- domsvården angelägen och lovvärd. Men sedan kan man diskutera prioriteringar som ni har gjort. Ni har infört maxtaxan - detta i stället för exempelvis mer pengar till kommunerna för aktiva insatser just när det gäller barnområdet och utsatta barn. Detta har tvärtom försvårat för kommunerna i deras trängda läge ekonomiskt sett när det gäller att just bistå utsatta barn. Jag har ett par konkreta frågor med anledning av statsrådets anförande. Inte med ett ord nämndes för- äldrarnas avgörande och viktiga roll för barnens hälsa och utveckling. Hur ser du, Morgan Johansson, på föräldrarnas roll för barnens väl och som aktiv partner när det gäller att kommunerna ytterst ska kunna bistå barnen? Frivilligorganisationerna berörde du i ett annat re- plikskifte. Jag tänker på en särskild frivilligorganisa- tion, nämligen kvinnojouren. Har du haft några sär- skilda tankar kring detta? Vi kristdemokrater har en plädering om detta sedan i våras och vårbudgetens behandling av ekonomin angående om de ska få mer pengar eller inte. Är det månntro din mening att de ska få en slant till för sitt viktiga arbete?

Anf. 143 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Beträffande föräldrarnas roll vill jag säga att det är klart att föräldrarna är samhällets bästa brottsförebyggande resurs, återigen sett från en kri- minalpolitisk synvinkel. Det är föräldrarna som är bäst på att ge barnen en trygg uppväxt - i allmänhet en rättighet för varje barn, när familjen fungerar. Problemet är - och det är där som jag tror att Kristdemokraterna ibland hamnar fel - att familjen ibland inte är en del av lösningen utan en del av själ- va problemet. Så är det i familjer där det förekommer våld och övergrepp, sexuella övergrepp, missbruk och kanske till och med kriminalitet. Vi säger att där familjen är svag måste samhället vara starkt. Det måste finnas ett starkt samhälle i botten. Det måste finnas en socialtjänst som fungerar. Det måste finnas en fritidsverksamhet som fungerar. Det måste finnas andra vuxna i skolan exempelvis som kan vara med och hjälpa till med att fånga upp barn som annars kommer att fara illa. Vi står alltså för detta starka samhälle och är beredda att betala för det med skattepengar. Vi inser också att familjen i de allra flesta fall är en del av lösningen. Men ibland kan familjen faktiskt vara en del av problemet, och då måste vi våga handla.

Anf. 144 Ulrik Lindgren (Kd)

Fru talman! Kristdemokraterna har inte en bris- tande insikt om att det finns ett antal familjer som inte fungerar väl och som inte har resurser att bistå sina barn utan som tvärtom snarare saboterar för sina barn. Det är ändå väldigt viktigt att socialtjänsten får stimulans när det gäller att arbeta med nätverksbyg- gande kring vad barnet har av resurspersoner i sin släkt. Även om en förälder är en monstergestalt är det ofta oerhört angeläget för barnet att på något sätt så att säga ha en anknytning tillbaka till föräldern. Det finns alltså ingen avvikande mening där från Krist- demokraternas sida. Vad som har brustit är Socialdemokraternas bris- tande insikt om att det är viktigt att på många sätt ge föräldrarna förtroende så att de kan känna att sam- hället ser dem som en viktig partner, inte bara som utsatta som det ska styras och ställas med från över- hetens sida för att de ska uppföra sig på rätt sätt.

Anf. 145 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det finns ingen som vill styra och ställa med föräldrarna. Vad det ibland handlar om är att samhället måste vara berett att gripa in när man ser att barn far illa. Därför har vi den lagstiftning som vi har - en lagstiftning som faktiskt möjliggör detta. Det är inte huvudalternativet, det är ett alternativ som man måste tillgripa med mycket stor restriktivi- tet och mycket gott omdöme. Det är många gånger oerhört svåra avvägningsproblem när man ska ta ett barn från sin familj. Men den möjligheten måste ändå finnas. Vad jag noterar i Kristdemokraternas retorik är att de ofta utgår från att alla familjer alltid fungerar. Så är det faktiskt inte. Tvärtom har många av de barn som hamnar snett och blir missbrukare, hamnar i kriminalitet eller i prostitution vuxit upp i familjer som inte har fungerat och där samhället ofta har varit för passivt för att gripa in. Vi kanske är eniga i sak i grund och botten, men ibland har vi lite olika sätt att framställa det i själva retoriken.

Anf. 146 Anita Sidén (M)

Fru talman! Ett barn som ser sin mamma miss- handlas bör ses som ett brottsoffer, hävdar Britta Bjelle vid Brottsoffermyndigheten. Ami Arnell har arbetat med barn som upplevt misshandel i hemmet, och hon har följt 45 barn med svåra traumatiska upp- levelser bakom sig. Med sin kompetens som psykolog och terapeut säger hon att händelserna lägger sig som ett täcke över dessa barns liv. Hon ser vilken enorm skada de lider, en skada som måste bearbetas. Ministern sade i gårdagens debatt att barn bör be- traktas som brottsoffer, men då måste det gälla även i juridisk mening. Om samhället erkänner barnet som brottsoffer skulle de vuxna få större insikt i hur barn skadas. Det skulle också betyda att barn inte kan glömmas bort, utan deras fall måste utredas, och de måste få hjälp. Frågan är bara var. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är redan mycket långa. Enligt Ewa Marie Häggkvist, jurist vid Rädda Barnen, finns det vissa möjligheter att använda da- gens lagstiftning, men då måste man visa att den bevittnade misshandeln har haft en medicinskt påvis- bar effekt på barnet. Jag har två frågor till ministern. Den förra glömde ministern att svara på. I en interpellationsdebatt har ministern sagt att en kartläggning behövs när det gäller barn i misshandelsmiljöer. Men det räcker inte. Anser inte ministern att det behövs konkreta åtgärder för att dessa utsatta barn ska få en tryggad tillvaro? Min andra fråga är: Är ministern beredd att utreda lagförslag om barn som brottsoffer?

Anf. 147 Morgan Johansson (S)

Fru talman! I den interpellationsdebatt som jag hade i går diskuterade vi barn som brottsoffer. I mitt interpellationssvar refererade jag till Thomas Bodström, justitieministern, för det är han som hante- rar den juridiska delen av barn som brottsoffer, den som Anita Sidén hänvisar till. Vad jag diskuterade i interpellationsdebatten var den fråga som rörde soci- altjänstlagen, som jag ansvarar för. Vill Anita Sidén driva vidare frågan om barn som brottsoffer i juridisk mening vill jag gärna hänvisa till justitieministern i det avseendet. När det sedan gäller kartläggning handlar det självklart inte bara om en kartläggning. Jag sade i mitt inlägg att vi bör förbereda en nationell hand- lingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Det handlar om att ta fram åtgärder. Men för att kun- na ta fram de åtgärderna måste vi först göra en analys av hur det hela fungerar. Det är det naturliga förfa- randet när man tar fram åtgärder.

Anf. 148 Anita Sidén (M)

Fru talman! Det är viktigt att ministern tar barns utsatthet på allvar. Den pilotstudie som jag nämnde i mitt anförande har gjorts av forskaren och psykolo- gen vid Karlstadts universitet Kjerstin Almqvist på uppdrag av Lundby statsdelsförvaltning i Göteborg. Av studien framgår att barn ser och hör mamma misshandlas men också att de dessutom själva utsätts för våld, som i vissa fall har varit mycket gravt. Ett par av barnen beskrev lugnt och sakligt hur de dödat rädslan i sig själva genom att titta på skrämmande filmer. De beskrev det som en lättnad att de inte läng- re var rädda för något utan i stället kunde skrämma andra. De hade blivit kalla och kunde slå andra utan att det kändes obehagligt. Barnombudsmannen har nyligen granskat rege- ringens nya rapport till FN:s barnrättskommitté. Av hennes kritik framgår att brister i Sverige göms un- dan. Det finns barn i Sverige som är hemlösa och glöms bort. Vad tänker ministern göra för att vi i Sverige ska leva upp till barnkonventionen?

Anf. 149 Morgan Johansson (S)

Fru talman! I centrum för den nationella hand- lingsplan som jag aviserar finns just barnkonventions- frågan, huruvida vi lever upp till bankonventionen i den sociala barn- och ungdomsvården. Frågan om barn som brottsoffer, som Anita Sidén började med, är justitieministerns område. I den in- terpellationsdebatt som vi hade i går konstaterade jag att det faktiskt med gällande rätt finns möjlighet för åklagare att betrakta barn som har bevittnat misshan- del som brottsoffer. Det var innebörden i ett tidigare frågesvar som justitieministern hade gett. När det gäller rapporten till FN vill jag hänvisa till Berit Andnor, som är den som har hand om barnfrå- gor övergripande i regeringen.

Anf. 150 Jan Emanuel Johansson (S)

Fru talman! I går var jag på ett tolvstegsmöte med en barndomsvän. Han är tvåbarnsfar, egenföretagare och jobbar heltid, men har är också heroinist. Det var sjätte dagen som han var drogfri när vi var på det här tolvstegsmötet. Han hade sina värsta dygn med av- tändningen bakom sig. För en tid tillbaka var jag på toxikologen i Upp- sala vid Ulleråkerskliniken på en avgiftning med en annan vän som också är heroinist. Jag fick vara med vid själva avgiftningen. Den här killen har jag känt sedan han var ungefär tio år. Att se en så nära vän genomlida en avgiftning var fruktansvärt, att se ho- nom genomlida de helveteskval som det faktiskt innebär att genomgå en avtändning. Det ger mig ett slags insikt om de människor som inte kan sluta knarka, att inte vilja gå igenom avgift- ningen, men också om suget som knarket ger. En kabbe heroin, det är 0,2 gram, kostar 500 kr. En män- niska som varit i gång ganska länge på heroinet kan vara uppe i en dos på ungefär ett gram. När vi slår ihop det är vi uppe i kostnader på ungefär 2 500 kr per dygn. Fru talman! Morgan Johansson talade om Anders som gick på amfetamin och som hade en kostnad på runt 1 000 kr per dygn. Då kan vi se vad det kostar samhället när de här människorna ska få ihop för sina droger. 2 500 kr för att köpa droger innebär att man måste stjäla för ungefär 10 000 kr för att få in de pengarna. Vad kostar ett inbrott genom att man slår sönder en ruta? Vad kostar det i personlig integritet för de människor som drabbas av dem som bryter sig in? Vad kostar en rättegång? Det är enorma kostna- der. En sak som ledaren i tolvstegsprogrammet sade som var klokt och som jag hört vid flera tillfällen när jag varit på andra behandlingshem var att det inte finns några hopplösa fall. Det finns inga hopplösa fall. Den insikten måste vara någonting som ska vara lite av en knutpunkt för vårt sociala skyddsnät. Alla människor kan bli rehabiliterade och fås tillbaka till samhället. Ett annat behandlingshem, ett slutet behandlings- hem för ungdomar, kostar 4 000-4 500 kr per dygn. Kostnaden vid ett normalt behandlingshem i Sverige kan i snitt ligga på ungefär 1 500 kr per dygn. Man säger: Är det inte lite dyrt att lägga ut de här enorma summorna? 4 500 kr per dygn, vad blir det på ett år i behandlingspengar? Det finns de som säger: Är det inte lite dyrt att lägga ut det på gamla knarkare och kriminella? Det är väl lite bortkastat. Då har man glömt bort en sak. Nu ska jag undvika att ha förutfattade meningar, men ibland har jag hört det här från människor som själva har det ganska privilegierat. Men man glömmer bort en sak när det gäller klassamhället. På romarnas tid kunde man stå på Colosseum och titta ned på knarkarna eller de som slog ihjäl varandra. Men klassamhället är inte något slags läktarsport, utan skiten stänker också på dem som sitter och tittar på, de människor som har villor och cyklar. Ingrid pratade mycket om cyklar, och det är dessa cyklar som blir stulna. Klassamhället och skiten därifrån stänker även på överklassen, på de människor som har pengar. Jag pratar nu i klassterminologi. Det gör jag inte för att försöka måla upp något slags motsättning. En del brukar säga att det som är bra för överklassen är dåligt för dig och använda sig av den motsättnings- retoriken. Jag brukare snarare säga tvärtom. Man ska inse att det som är bra för de längst ned i samhället, för de som finns på Plattan är också bra för överklas- sen. Vi tjänar alltså pengar på solidariteten i samhäl- let. Carl-Axel pratade om finansiering. Via solidaritet och satsning på dessa grupper sparar vi också pengar. Så tror jag att det är. Vi lägger ned otroligt mycket pengar på behand- lingshemmen. Men det som vi ofta missar - och det var också Morgan inne på - är detta med utslussning till samhället. Om man satsar 1 miljon på en som är intagen på ett behandlingshem, men sedan låter bli att satsa på utslussningen så att denna person återfaller, då har vi förlorat dessa pengar. Det är än värre i kri- minalvården, som jag inte vill kalla det för vård. När man sitter på ett LVU-hem eller ett LVM- hem satsas det ändå på återanpassningen. Men på ett fängelse är det en total frånvaro av återanpassning. Tänk er själva in i situationen att sitta inlåst och bli utsläppt från fängelset. Där står ni med er plastkasse och 500 kr på fickan. Vart ska ni ta vägen någon- stans? Det måste finnas ett samarbete mellan kriminal- vården, kommunerna och frivården så att det först och främst görs en planering för utslussningen. Tiden går fort när man har kul. Alltså: Det krävs samarbete, planering och större satsningar. Det var kul att vara här.

Anf. 151 Ulla Wester (S)

Fru talman! Den socialdemokratiska handikappo- litiken bygger på att alla människor i Sverige ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Funk- tionshinder blir till handikapp först vid mötet med brister i miljön. Om åtgärder vidtas och tillgänglig- heten ökar, ja, då kan handikappet minska eller kan- ske rentav försvinna. Ingen ska tvingas att fastna i sammanhang som betonar funktionshindrets yttersta gräns. Ingen ska stängas ute från vare sig arbete, utbildning eller kul- tur. Detta är målen, och jag stöder dem givetvis till fullo. Och vem gör förresten inte det? Samtidigt konstaterar jag att det inom många om- råden och för många funktionshindrade finns det mycket kvar att göra för att nå fram till en målupp- fyllelse. Av en tillfällighet har jag kommit att engage- ra mig för gruppen barndomsdöva. Ju mer jag lär mig om denna grupps speciella livsbetingelser, ju flera döva jag lär känna, desto säkrare blir jag på att det stöd och den vård och omsorg som riktas till denna grupp i väldigt många fall snarare ökar isolering och utanförskap än uppnår de handikappolitiska integra- tionsmålen. Det som felar är den dåliga kunskapen som råder om dövas sätt att kommunicera. Teckenspråket är de barndomsdövas första språk, det vill säga hemspråk. I brist på egna kunskaper i det språket tror vi hörande alltför ofta att vi i stället kan kommunicera med en döv genom att denne läser på läpparna, genom att man skriver ned det som man vill säga eller genom att man helt enkelt höjer rösten. Men att vara döv är inte detsamma som att allt bara är tyst. Att vara döv är att leva i en särskild kultur, ha en egen historia och att all kommunikation bärs av detta egna hemspråk. Svenska är för en barndomsdöv ett läs- och skrivspråk, ett språk som man inte hört utta- las eller har känslomässig anknytning till. Språkets nyanser kan därför aldrig bli tydliga och levande. Det är därför som en döv universitetsstuderande behöver teckenspråkstolk också för sina lässtudier. Det är därför som skriftlig samhällsinformation inte kan nå ut till och förstås av de barndomsdöva. Detta är allvarligt, inte minst ur demokratisk synvinkel. Förstår man hela vidden av teckenspråkets grundläggande betydelse och funktion inser man att den decentraliserade vården och omsorgen inte passar dövas behov. Ju fler och djupare kontakter den döve har med andra döva, ju fler tillfällen en döv kan kommunicera på sitt språk, desto mer ökar möjlighe- terna till självständighet och integration i samhället. Eftersom dövgruppen är en relativt liten grupp måste resurser och kompetens centraliseras och kon- centreras till ett eller möjligen två ställen i varje län. Detta gäller inte minst äldrevården. Alltför många döva lever i dag isolerade på servicehem och på sjuk- hem. De kan varken kommunicera med personalen eller med de övriga boende. De dövas rätt till tolk regleras i lag. Det är ett känt faktum att rådande tolkbrist medför att denna lagliga rätt inte kan tillgodoses i praktiken. Glädjande nog visar många ungdomar intresse för tolkyrken, men alltför ofta stannar det just vid en intresseanmälan. Det är nämligen svårt att klara studiefinansieringen på grund av regler i studiestödssystemet. Jag har skrivit en motion om denna problematik, och jag hoppas givetvis på ett bifall så att det blir en ändring av dessa regler. Döva förmedlar ofta att de känner sig otrygga och utsatta. De vet att de inte kan förvänta sig att i en akut situation kunna kommunicera med polis, brandmän, ambulanspersonal eller ens med dem som arbetar vid sjukhusens akutintag. Att alla i samhället skulle lära sig teckenspråket är givetvis inte realistiskt, men det vore inte för mycket begärt att de nyss uppräknade personalgrupperna i sina grundutbildningar åtminsto- ne fick lära sig tecknen för hjälp, för smärta, för al- lergi och för sjukhus. Enbart detta skulle väsentligt öka tryggheten. De insatser som görs för gruppen döva måste hela tiden ha sin grund i att man ska uppnå en ökad kom- munikativ tillgänglighet. Det innebär särskilda lös- ningar för denna grupp och därmed i viss mån ett avsteg från likställighetsprincipen. Men jämställs teckenspråket med andra minoritetsspråk blir detta både odramatiskt och självklart.

Anf. 152 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Morgan Johansson för att han tog upp alkoholfrågan. Det var befriande. Det var nog inte bara jag som var en smula und- rande inför den långa regeringsförklaringen den 1 oktober, som visserligen hade plats för ett mycket bra stycke om narkotikafrågorna, men inte med ett ord nämnde det problem som är ungefär tio gånger större eller kanske ännu mer, nämligen alkohol- problemet. Fortfarande tycker jag kanske att balansen mellan de här två frågorna i framtoningen efter till- skottet till Socialdepartementet lämnar lite övrigt att önska. Men jag vill lyckönska den nye folkhälso- och socialtjänstministern till hans viktiga jobb och hoppas att det fortsatta samarbetet visar att regering och riks- dag tillsammans kan slå vakt om den solidariska alkoholpolitiken på ett mer framgångsrikt sätt än vad som har skett de senaste tio åren. Alkoholkonsumtionen ökar väldigt snabbt i dag, från ungefär 8 liter per person över 15 år 1996 till 9,2 liter 2001. I dag kanske konsumtionen är uppe i 10 liter ren alkohol per år och invånare över 15 år. Det är en 20-procentig ökning på sex år, och det är mer än vad svenskarna har druckit på ungefär hundra år. Skadorna har redan börjat öka och mer är att vänta. Den stora jämförande europeiska undersökningen ECAS visar entydigt att ökad konsumtion leder till ökade skador och att detta är särskilt påfallande i de nordiska länderna. Den visar också att sänkt pris leder till ökad konsumtion. Vår politik, som vi har försökt att föra, är alltså modern i den meningen att den har stöd av den forskning som bedrivs på det här områ- det. Nu hotar utvecklingen att gå vidare, och det finns naturligtvis flera orsaker till detta. Paradoxalt nog är det att inkomsterna har ökat, men framför allt är det konsekvenserna av Europasamarbetet. Vi har haft en gammal god princip i Sverige att försöka begränsa konkurrens och privat vinstintresse inom alkoholhanteringen. Nu har vi tvingats till en betydande avmonopolisering. Det har gett oss en stark alkohollobby som verkar för sänkta skatter och ökad möjlighet till marknadsföring. Dessutom har de ökade möjligheterna till gränshandel pressat fram sänkt skatt på starköl och vin. Alkoholpriserna har realt sett sjunkit med ca 20 % de senaste 15 åren. Dessutom har vi fått nya farliga inslag i sortimentet framtvingade av EU-samarbetet: alkoläsk, söt cider, som egentligen är alkoläsk, och vin i pappkartonger som forskarna nu anser har varit en bidragande orsak till den kraftiga ökningen i år. Nu kommer danskarna att sänka spritskatten, läser vi i tidningarna, och det kommer naturligtvis att leda till ytterligare krav på skattesänkning. Jag vill inte utesluta att det kanske blir nödvändigt, men just nu är det inte angeläget, när Systembolagets försäljning fortfarande ökar, hittills i år med mer än 10 %. När det gäller alkoholreklamen har den svenska lagen underkänts av Stockholms tingsrätt. Visserligen är beslutet överklagat, och man kan hoppas på ett klokare beslut i Marknadsdomstolen. Men det illust- rerar ett allvarligt dilemma, nämligen att kontrollen över alkoholpolitiken inte längre ligger hos de demo- kratiskt valda representanterna utan hos jurister som ofta har en konservativ syn på alkoholpolitiken. Jag vill rekommendera kammarens ärade leda- möter att läsa tidigare riksdagsmannen Hans Lind- blads bok Ämbetsmannaväldet, där han bland annat visar att inom alkoholområdet har Vin & Sprit tillåtits att sabotera svensk alkoholpolitik under en följd av år utan att det har beslutats och godkänts av riksdagen. Öppnandet av våra gränser tillåter en införsel på 230 liter alkoholdrycker vid varje inresa, för person- ligt bruk heter det, men det är flera års konsumtion för de flesta människor. Där lydde regeringen rådet från anonyma jurister och avstod från att ta kampen i EG-domstolen för ett skydd för våra alkoholskatter, som alkoholforskarna bekräftar är det mest effektiva redskapet för att förebygga alkoholskador. Min slutsats av detta är att det behövs ett mer in- tensivt arbete internationellt, i första hand mot de orimliga möjligheterna att föra in stora mängder billig alkohol, men också att vi behöver stödja Världshälso- organisationen, som har gjort mycket för att sprida kunskap om vad som är effektivt inom alkoholpoliti- ken. Sverige har gjort en hel del, men jag vill ändå frå- ga statsrådet om regeringen är beredd att ytterligare stödja Världshälsoorganisationens arbete, både i Eu- ropa, alltså kontoret i Köpenhamn, och på den globala nivån, för att sprida kunskap om forskningens resultat inom alkoholområdet. Slutligen: Det har varit en stor tillgång för Sverige att vi har haft politisk enighet, att inget parti har väd- jat till fördomar mot alkoholpolitiken och lockat med ökad tillgång till billig sprit. På senare tid har den moderata politiken varit oroande. Den har låtit som ett eko av alkoholindustrin. Därför tycker jag att det är så viktigt att för kammarens protokoll få läsa in vad Moderaternas nyvalda gruppledare skriver apropå alkoholfrågan. Han säger att det är svårt att finna en enskild faktor som skapar mer ofrihet i Sverige än just alkohol. Jag välkomnar denna insikt. Den för- pliktar.

Anf. 153 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag ska inleda med att tacka för ett bra inlägg med åsikter som jag i huvudsak delar. Det är inte heller att undra på eftersom Gabriel Romanus både sakkunskap och hållning i de här frågorna är välkända. Om jag i mitt anförande råkade nämna alkoholli- beraler, så vill jag gärna säga att med det menade jag naturligtvis inte Gabriel Romanus, utan med det me- nade jag de på högerkanten som inte känner några gränser när det gäller att gå vidare med att luckra upp den alkoholpolitik som vi har haft. Jag följer noga utvecklingen när det gäller gräns- handeln, kanske inte minst mot bakgrund av att jag faktiskt bor i området. Jag ser det här nästan varenda dag när jag är hemma. Jag vill inte medverka till att sänka skatterna mer än vad som är nödvändigt. Jag har tidigare sagt att den senaste danska sänkningen inte föranleder oss att gå vidare med några skattesänkningar. Vi ska inte utesluta vad som kan hända framöver, men jag vill ändå hålla på att vi ska försöka hålla uppe alkoholpri- serna i Sverige i så stor utsträckning som är möjligt mot den här bakgrunden. Jag fick en konkret fråga, om vi är beredda att stödja det internationella forskningssamarbetet kring alkoholpolitiken. Självklart är det så också fortsätt- ningsvis.

Anf. 154 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag tackar så mycket för statsrådets vänliga ord. Jag känner mig på intet sätt träffad av uttrycket alkoholliberaler. Det har jag aldrig gjort. Jag tackar också för uttalandena om att bereda motstånd mot alkoholnäringens krav på skattesänk- ningar så långt som det är möjligt. Jag är också med- veten om att det till slut kan bli omöjligt, om System- bolagets försäljning börjar vika till förmån för gräns- handeln, men så är det ju inte i dag. Jag vill också tacka för orden om stöd till Världs- hälsoorganisationen. Som jag sade har Sverige gjort mycket där, inte minst genom den stora ministerkon- ferensen 2001. Men i dag är det faktiskt så att arbetet nästan har avstannat både i Köpenhamn och i Genève när det gäller den viktiga alkoholfrågan, trots att WHO så sent som denna vecka i en ny rapport visar på vilken enorm betydelse alkoholen har för den globala sjukdoms- och dödlighetsbördan.

Anf. 155 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag skulle bara vilja lägga till också frågan om alkoholreklamen. Det är naturligtvis för tidigt att gripa in i en pågående domstolsprocess. Men jag följer den med mycket stor noggrannhet, därför att jag tror att om vi skulle släppa fram reklam på en bredare front på det här området skulle det kunna få mycket dåliga konsekvenser för folkhälsan framöver. Det är ju självklart så att de kommersiella intressen som är aktiva på området ser det här som ett sätt att öka sin försäljning, och därmed kommer också kon- sumtionen att öka. Jag följer alltså frågan om alkohol- reklamen med mycket stor noggrannhet framöver.

Anf. 156 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka även för denna marke- ring, som jag uppskattar mycket. Jag tror att det kan visa sig mycket viktigt att vi fortsätter att agera, självklart efter att den rättsliga prövningen är avgjord. Fru talman! Jag vill påminna om att redan Tage Erlander på sin tid som statsminister betecknade alkoholen som vårt största olösta sociala problem. Hans uttalande gäller ännu mer i dag. Det ironiska är att vi i dag vet mer än någonsin om hur alkoholskador kan förebyggas. Samtidigt tycks det vara svårare än någonsin att tillämpa de kunskaper som forskningen har gett oss. Jag menar inte att vi ska visa uppgivenhet. Det är klart att det lokala arbetet nu får en ökad vikt. Men vad jag framför allt har velat fästa uppmärksamheten på är att det internationella arbetet är viktigare än någonsin, när de internationella organen hindrar oss att föra vår politik. Där har regeringen naturligtvis huvudansvaret. Jag ser fram emot ett fortsatt samar- bete och stöd härifrån för det arbetet.

Anf. 157 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Det blir mycket tackande här, men jag vill också tacka Gabriel Romanus för hans anförande. Jag tycker att det var oerhört bra, och jag känner det personligen som ett moraliskt stöd i min funktion som skatteutskottets ordförande. Jag kan försäkra Gabriel Romanus om att det trots den tidigare enigheten inte finns någon enighet i Sveriges riksdag, i varje fall inte när det gäller alkoholbeskattningen. Jag tycker att det är ett stort problem. Vi har problem med införselreglerna. Jag tycker att de är alldeles för - jag vill inte använda ordet "liberala", för det är fel ord. Man får ta in alldeles för mycket alkohol. Prispressen är ett annat problem. Senast i gårdagens tidningar kunde vi läsa om dans- karnas planer på att sänka sina alkoholskatter. Det är en följd av att tyskarna har sänkt sina. Så får man smittoeffekter, och det gäller verkligen att stå emot det. Då är det bra om vi kan vara så eniga som det någonsin är möjligt. Jag tycker också att Gabriel Romanus förde ett väldigt bra resonemang, eller kanske snarare gjorde en deklaration, om motståndet mot alkohollobbyister- na. Låt oss hjälpas åt där.

Anf. 158 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag tackar för Arne Kjörnsbergs ord. Oavsett hur man använder ordet "liberal" är det inte socialliberalt att verka för sänkta alkoholskatter eller ökad införsel av billig alkohol från utlandet. Jag vet att enigheten här inte är total. Vad jag med en viss förhoppning ville fästa uppmärksamheten på var den moderata riksdagsgruppens nya ledare, som i en artikel i Svenska Dagbladet häromdagen visade ganska god insikt om att alkoholen är en frihetsberö- vare för många människor och att man därför när man diskuterar alkoholpolitik inte ensidigt kan tala om att man ökar friheten genom att göra alkoholen mera tillgänglig. Jag vet inte vad detta kommer att leda till för den moderata politiken, men eftersom jag tror att regeringen internationellt kan arbeta med större kraft om man kan säga att man har en enig riksdag bakom sig, hoppas jag att detta speglar ett begynnande om- tänkande hos Moderaterna.

Anf. 159 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! För ungefär ett och ett halvt år sedan var EU:s skattekommissionär Frits Bolkestein i Sve- rige. Han var egentligen här för förhandlingar med finansministern, men han hade bett att få träffa hela skatte- och socialutskottet. Tyvärr kunde jag när jag hälsade honom välkommen inte säga att en helt enig riksdag stod bakom den alkoholpolitik vi har. Det urholkar liksom våra möjligheter att påverka. Som Gabriel Romanus känner till är ju Bolkestein en ivrig förespråkare för att alkohol ska betraktas som vilken annan vara som helst, chips, potatis, kyckling eller vad det kan vara. Den traditionen har vi inte haft i Sverige, och jag hoppas att vi kan fortsätta med det. Jag är mycket engagerad i detta, inte bara i de skattetekniska frågorna utan i grundfrågan. Det var med väldigt stor glädje jag hörde Gabriel Romanus, och jag ser fram emot att också i fortsättningen få samarbeta om de här frågorna med väldigt öppet sinne.

Anf. 160 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag ser fram emot ett sådant samar- bete. Moderata samlingspartiet befinner sig i dag i en besvärlig analysperiod, och man ska inte strö salt i såren. Men jag tycker ändå att man kan konstatera att om det på senare år har funnits vissa populistiska inslag i den moderata politiken har de i varje fall inte belönats av väljarna. Det tycker jag är ett hälsotecken. I övrigt vill jag inte ge mig in i någon debatt om val- resultatet. Jag konstaterar bara att vi icke har kunnat se att man tjänar något på att tala för billigare alkohol, ökad tillgänglighet, om att få dricka på krogen dygnet runt och så vidare. Det ser jag som ett hälsotecken, och vi behöver hälsotecken. Den dominerande bilden är trots allt att våra alkoholproblem med all sannolikhet kommer att öka, när vi har tvingats sänka skatterna och släppa in ett stort privat och kommersiellt alko- holintresse.

Anf. 161 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa statsrådet Morgan Johansson välkommen till riksdagen och önska honom lycka till i det nya uppdraget. Familjefrågorna har en central ställning i Krist- demokraternas politiska arbete. Dels handlar det om synen på familjens, oavsett hur denna ser ut, oersätt- liga ställning och uppgift i samhället, dels handlar det om utformningen av familjestödet. Jag och vi krist- demokrater kommer att fortsätta arbetet med att hitta de modeller som vi, tillsammans med många barnfa- miljer, tror skapar de bästa förutsättningarna för val- frihet och mångfald. Barnperspektivet - det har nämnts tidigare i de- batten under eftermiddagen - måste i alla de frågor som rör barn vara vägledande. Detta torde för oss alla i denna kammare vara en självklarhet, men tyvärr är verkligheten i dag en annan. I dag har vi av det nya statsrådet fått veta att i en kommande handlingsplan som rör barn och ungdomar ska barnperspektivet särskilt lyftas fram. Det börjar bli dags att uppvärdera föräldrarollen. Det kan ske bland annat genom att tillgängliggöra föräldrautbildning och familjerådgivning. I dag är väntetiderna till familjerådgivningen oacceptabelt långa. Det duger inte att tvingas vänta i flera månader för att få professionell hjälp när behovet är akut. Bristerna inom detta område understryks av FN:s barnkommitté, som i ett uttalande rekommenderat Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgiv- ning. Jag vill också i sammanhanget särskilt fram- hålla de enastående ensamstående föräldrarnas situa- tion. I dagens Sverige utgör de en mycket utsatt grupp både socialt och ekonomiskt. Fru talman! I en SKOP-undersökning från sep- tember i år redovisades det svenska folkets syn på finansieringen av barnomsorgen. 1 171 personer mellan 18 och 84 år svarade på frågan "Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt än genom offentligt finansierad barnomsorg?". Hela 75 % svarade ja på frågan, och mest positiv till detta var åldersgruppen 18 till 34 år. Det finns andra, liknande undersökning- ar som genomförts med liknande resultat. Socialde- mokraterna tycks trots detta helt bortse från vad som kommer till uttryck i dessa och liknande undersök- ningar. Behovet av en familjepolitisk plattform är i dag akut. Det familjepolitiska system som har byggts upp genom åren har flera brister ur såväl valfrihetssyn- vinkel som fördelningspolitisk synvinkel. Fördel- ningspolitiskt brister systemet därför att barnom- sorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Som exempel kan nämnas att föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situa- tion kvinnan eller mannen har innan de får barn. Om- vänt blir den högre för redan välavlönade familjer. Maxtaxan är ett annat exempel på detta. Vi kristdemokrater lägger fram flera olika förslag som syftar till att föräldrar ska ha en helt annan möj- lighet att själva bestämma över sin vardag än vad som i dag är möjligt. Den lagstadgade rätten till tjänstle- dighet, hel- eller deltid, när man blir förälder bör förlängas från ett och ett halvt år till tre år. Möjlighe- ten att kombinera arbetsliv och föräldraskap bör bli bättre. Vi föreslår ett barnomsorgskonto på 80 000 kr per barn mellan ett och tre år. Maxtaxan inom förskole- verksamheten ska vara kvar men innehålla fler steg, till exempel en deltidstaxa. Vi vill höja ersättningsni- vån i föräldraförsäkringen till 90 %, och taket höjs så att minst 90 % av alla heltidsarbetande omfattas fullt ut av försäkringen. Fru talman! Barngrupper på långt över 20 barn och vistelsetider på 50 timmar i veckan, treåringar som är stressade, föräldrar med en känsla av att inte räcka till och förskollärare som blir sjuka på grund av de hårda arbetsvillkoren, det är bilder ur den svenska barnomsorgen 2002. I Svenska Dagbladet den 3 november kunde man läsa att nytillträdda förskoleministern Lena Hallen- gren efterlyste uppror av dagens föräldrar. Är det månne kravet på att ha någonting att säga med anled- ning av att vara nyligen utsedd minister som får hen- ne att efterlysa någonting som pågår fullt ut i hela landet i dag? För ett par veckor sedan träffade en representant från varje parti, inklusive Socialdemokraterna, här i riksdagen föräldrar som verkligen gjorde uppror. De uttryckte sin oro och förtvivlan, bland annat över alltför stora barngrupper och för lite personal. Vad säger den nytillträdda ministern till dessa föräldrar? Det hade varit mer intressant att ta del av i denna artikel. Nu är hon inte i kammaren, men min för- hoppning är att vi kan få svaret längre fram. Jag har sett ministrar komma och gå. Jag har nu fått förtroen- det att göra mina andra period i riksdagen, och den här frågan har diskuterats många gånger. Jag har hört utfästelser och löften, men ingenting har hänt. Vi kristdemokrater lägger fram förslag om att Skolverket ska få i uppdrag att ge nationella riktlinjer till hur stora barngrupperna ska vara. Kan Socialde- mokraterna ställa upp på det? Det är kommunerna som ska sätta upp taket, men riktlinjerna ska vara nationella. Kan Socialdemokraterna tänka sig att den arbetsmiljölagstiftning som vi har i dag även ska omfatta barnen inom förskolan? Vi kristdemokrater lägger fram ett sådant förslag. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att det behövs en rad nya åtgärder för att man ska kunna erbjuda en förskoleverksamhet som utgår från barnen och är till för barnen men som också ger föräldrarna möjlighet att välja.

Anf. 162 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Långkalsongens betydelse för ohälsan i Sverige vore ju ett intressant område. Men, fru tal- man, jag har valt det område som gjorde att jag enga- gerade mig i politiken i allmänhet och i Centerpartiet i synnerhet, nämligen familjernas situation. Centerpartiet har länge arbetat för att öka föräld- rarnas självbestämmande, att ge bättre möjligheter att kombinera familj och yrkesliv och att föräldrar och barn ska få mer tid tillsammans. Därför är det med sorg som jag har sett maxtaxans effekter när barnomsorgen runtom i Sverige pressas så att väggarna bågnar. Personalen har oacceptabel arbetssituation med både för stora grupper och för lite tid för vart och ett av barnen. Vi har små barn som lider av stress, och vi har föräldrar som lämnar barnen allt längre tider, och detta för att regeringen tror att det är dess uppgift att styra hur familjerna ska ordna sina liv. När magen börjar växa och man planerar baby- rummet och går i väg och köper barnvagnen så är det inte för att fylla barnomsorgen med barn. Om Morgan Johansson hade varit kvar här hade han kunnat funde- ra på det också. Det finns ju en annan drivkraft som gör att man vill bli förälder. Det är ju det största som man får vara med om här i livet. Jag vill se att båda föräldrarna ska kunna dela på ansvaret både för barnen och för yrkesarbetet och att själva kunna planera hur de vill ordna sin barnom- sorg. Det kanske blir mindre arbetstid under några år och kortare omsorgstider, eller också är det andra lösningar som passar just deras familj bäst. Men då måste vi ge föräldrarna valmöjligheter ekonomiskt men också genom att se till att det finns bra barnom- sorg och att attityderna till föräldraskapet ändras. När mitt första barn var på väg för snart 16 år se- dan fanns det hela tiden en stark önskan om att vi båda skulle vara en stor del av barnets vardag, att vara de som tog hand om, fostrade och delade både glädje och bekymmer. Den önskan avtog inte med att barn två, tre eller fyra anlände. Den förstärktes snara- re. Jag vill påstå att det är ytterst få familjer som verkligen har möjlighet att göra ett eget val i dag, både av sociala och av ekonomiska skäl men också beroende på samhällets attityder. Det är säkert i all välmening som regeringen har valt att satsa så stora pengar på att barn ska in många timmar i barnomsorgen. Det är säkert också i all väl- mening som man har satsat miljarder på de familjer som redan har en bra ekonomi i stället för att ge en bättre levnadsstandard till dem som lever i hem som definieras som fattiga av Rädda Barnen. Det är säkert också i all välmening som lagar har stiftats som kommunerna sedan ska verkställa men utan tillräck- ligt med pengar. För det kan väl inte vara så att man inte har varit medveten om de effekter som reformer- na får när de kommer ut i kommunerna? Det kan också vara så illa att allt bara var valfläsk som nu har surnat. Utgångspunkterna för Centerpartiets familjepoli- tik är alla barns behov av trygghet. Barn måste mötas av respekt, känna tillit och uppleva gemenskap. Det är i familjen som barnen får sin grund och där normer och värderingar tar form. När man tar beslut som rör föräldrars och barns situation måste det bottna i insikten om hur viktiga föräldrarna är för att uppfylla detta. Den trygghet som kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar ger kan inte ersättas med vare sig statliga reformer eller kommu- nal omsorg. Därför har vi olika förslag som ger bättre ekono- miska förutsättningar, bland annat sänkta skatter för dem som har lägst inkomster, höjda barnbidrag för de små barnen och en höjning av golvet i föräldraförsäk- ringen, allt för att ge ökat ekonomiskt utrymme. Vi vill också förlänga och utöka rätten att gå ned i ar- betstid. Detta tillsammans med våra ekonomiska förslag ger ökade valmöjligheter. Barn och arbete måste gå att kombinera. Det finns många barn som älskar att gå till sitt dagis. Och det är också många föräldrar som trivs med utmaningarna på jobbet. Man ska inte behöva välja det ena eller det andra, barn eller arbete. Småbarnstiden får inte vara ett hinder för att förvärvsarbeta. Därför måste det till en annan syn i samhället för att åstadkomma ett barn- vänligt arbetsliv. Det kan vi göra med rätt signaler från Sveriges riksdag men också med krav på nä- ringslivet och med lagstiftning som innebär stärkt anställningsskydd. Centerpartiets familjepolitik handlar inte enbart om föräldrars situation och ekonomi. Det allra vikti- gaste är våra barns rätt till sina föräldrar. Vi måste ge barn och föräldrar tid. För det är tid som krävs för att orka vara en bra förälder. Med möjligheten att forma sitt liv medan barnen är små är mycket vunnet. Tryggare barn mår nämli- gen mycket bättre. De orkar också med skolan och står stabilare genom hela livet. Det handlar för både barnen och hela Sverige om ett vinna-vinna-koncept. Om vi nu hade haft vår familjeminister här hade jag kunnat fråga om det är politikerna som är experter på varje enskilt barn eller om det är föräldrarna. Jag får ställa den frågan vid ett annat tillfälle och hoppas att få svar.

Anf. 163 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag får börja med att ställa en fråga till Annika Qarlsson. Hennes inlägg ledde in på väl- digt mycket av de tankegångar som Kristdemokrater- na driver och har drivit i många år. Centerpartiet har tillsammans med Kristdemokraterna drivit detta ända fram till sommaren 2002. Då hände någonting. Min fråga till Annika Qarlsson är: Hur tänker Annika Qarlsson kring frågan att ge föräldrarna en verklig valfrihet, även de föräldrar som i dag inte får del av den offentliga barnomsorgens skattemedel? Hur tän- ker Centerpartiet efter Almedalen i juli 2002?

Anf. 164 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Tanken med det upplägg som vi nu har är att vi i samhället i dag ser stora sociala och regionala klyftor. En av dessa klyftor skulle öka om vi gör ytterligare skillnader, att antingen är barn väl- digt långa tider i barnomsorgen eller är enbart hem- ma. Detta handlar om att vi måste ge möjligheter för alla barn att få mer tid med sina föräldrar. Det handlar också om de barn som redan är inne i barnomsorgen i dag. Vi måste stimulera deras föräld- rar att se att det finns en möjlighet att göra ett annat val. Det förslag som Kristdemokraterna lägger riktar sig enbart till de barn som har föräldrar helt och hållet hemma. Jag tycker det är viktigt att vi riktar oss till alla barn så att de ska få mer tid med sina föräldrar.

Anf. 165 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Vi måste göra ett förtydligande här, Annika Qarlsson. Kristdemokraterna lägger ett för- slag som ger till dem som i dag inte på något sätt tar del av några offentliga medel samtidigt som vi be- håller maxtaxan. Vi har gjort det valet. Nu måste jag be Annika Qarlsson läsa på. I Centerpartiets föränd- ring - kovändning kallar jag det för - ökar man klyf- torna. Där läggs skillnaderna in. Föräldrar som i dag väljer att vara hemma med sina barn eller att lägga sin arbetstid på ett annat sätt och ordna sin barnomsorg på ett annat sätt ska också ha rätt till medel som man betalat in via skattsedeln. Det har Centerpartiet tyckt i många år, men plötsligt är den gruppen inte så viktig längre för Centerpartiet. Jag tycker inte att Annika Qarlsson har svarat mig.

Anf. 166 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag tycker också att den gruppen för- äldrar är viktig. Men jag vill inte skilja ut den som en enda grupp. Jag vill rikta vår politik så att den rör alla barn. När jag fick mina barn valde jag och min man att dela på föräldraledigheten och båda gå ned i arbetstid. Men vi gjorde också valet att båda två finnas med och ha kvar våra arbeten. Den linje som vi driver i vår familjepolitik förstärker dessa bitar. Med den skulle jag haft möjlighet att gå ned längre i arbetstid och också vara ledig längre utan att tappa kontakten med mitt arbete och mitt yrke. Den biten har vi inte haft med förut. Det är också enormt viktigt. Vi måste också se att vi alla måste finnas med i arbetslivet och ha den kompetensen.

Anf. 167 Monica Green (S)

Fru talman! Av debattinlägget innan förstår man anledningen till att det inte fanns ett gemensamt bor- gerligt alternativ som kunde ställa upp i valet. Det förstår man av att höra diskussionen. Jag vill börja mitt anförande med att ge en bo- nusnyhet. Födelsetalen fortsätter att gå upp. Antalet födda barn i Sverige de första tre kvartalen var 4 % högre än motsvarande period förra året. Trenden med de låga födelsetalen har alltså brutits. Det tycker jag är jättebra. Det är siffror som vi i dag har fått från SCB. Jag tror att det är en följd av den goda barnpolitik som vi har i Sverige. Sverige bedriver en barnvänlig politik. Maxtaxa, fler vuxna i skolan och höjt barnbi- drag är några exempel på bra barnpolitik. Men det finns barn som inte har det bra. Alla barn har det inte bra i Sverige i dag. Så länge det finns otrygga, hotade, gömda och mobbade barn kan vi inte vara stolta eller nöjda. Vi lever i en välfärdsstat, visst. Jämfört med många andra länder har barnen det bra. Men det är också oerhört tufft att växa upp, att vara barn. Många gånger kan uppväxtvillkoren kännas job- biga för den kommande generationen. Vi måste låta barn få vara barn och få lära sig i sin egen takt. De ska få känna nyfikenhet och glädje, drömma och leka. Tyvärr finns det många andra krafter i samhället. Kommersialismen är en sådan kraft som är oerhört stark och ökar trycket på barn och ungdomar. Att små flickor ska ha stringtrosor är bara ett exempel på vad kommersialismen åstadkommit i en tyvärr alltmer sexualiserad värld. Anorexia är ett annat uttryck för den press som unga flickor måste utstå. Ett annat stort problem är drogmissbruk och att ungdomar faktiskt super ihjäl sig på svartsprit eller hembränd sprit. Detta kan vi från samhällets sida aldrig acceptera eller stå tysta och se på. Trots att man i Sverige i genomsnitt faktiskt dricker mindre än i andra länder är de alkoholrelate- rade skadeverkningarna ett av våra stora folkhäl- soproblem. Det har vi redan diskuterat i dag. Alko- holkonsumtionen ökar bland 16-24-åringar. Enligt flera undersökningar av ungdomars alkohol- och drogvanor har alkoholkonsumtionen ökat från början av 90-talet för att fortsätta att öka. Ett exempel som vi hört om den senaste tiden är en 13-årig flicka som spritförgiftats i Årjäng genom att dricka sig medvetslös på hembränt och coca cola. Hon hade 5 % i blodet när hon kom till sjukhuset. En 16-årig pojke i Nordmark dör i alkoholförgiftning efter att ha druckit hembränd sprit på en ungdomsfest. Detta kan vi inte acceptera. Vi kan inte stå vid sidan om och titta på. Vi måste börja på ett mycket tidigt stadium med det förebyggande arbetet. Vi måste ge drogfria alter- nativ och drogfria miljöer för våra barn och ungdo- mar. Vi måste följa barnkonventionen på alla områ- den och se till att den följs vid alla beslut som fattas. Detta är ett sådant område. Vi måste satsa på föreningslivet. Alla barn har rätt till en rik fritid och självfallet också en bra skola. Barn ska få ha en stimulerande och aktiv fritid med kultur, idrott, lek och äventyr - under loven men också under veckorna sommar och vinter - oberoende av föräldrarnas inkomster. Det är oerhört viktigt att barnen får den möjligheten oavsett föräldrarnas eko- nomi. Dessutom ska vi se till att barn inte dras in i drogmissbruk eller att de ska behöva utstå föräldrar med alkoholproblem och där misshandel förekom- mer. Barnen är i riskzonen att själva hamna där sena- re. Mitt förslag är att vi ska se till att föreningar och ideella organisationer har möjlighet att jobba till- sammans med fritidsgårdar med förebyggande arbe- ten i bostadsområden. Vi ska också se till att barn och ungdomar får inflytande och en reell möjlighet till demokrati precis som det står i barnkonventionen. Vi ska se till att barn och ungdomar får vara med och påverka sin egen fritid, sitt eget skolarbete och till och med vara med och planera skolvägen.

Anf. 168 Kerstin Engle (S)

Fru talman! Vi hoppar här mellan de olika ämne- na. Jag tänker gå tillbaka till narkotikafrågan, efter- som jag tycker det är en så viktig fråga. Narkotikamissbruket har blivit ett växande pro- blem. En kultur av större tolerans har utvecklats, och tillgängligheten har ökat. Med all kraft måste vi stå emot dem som förespråkar ett liberalt synsätt. Uttryck som partydroger och lättare droger använder vi gans- ka lättvindigt. Uttrycket partydroger ger ett intryck av något häftigt och festligt. Lättare droger, vad är det? Narkotika, oavsett vilken sort det är, är en livsfarlig drog och måste bekämpas. Arbetet med den nationella handlingsplan för nar- kotika som Socialdemokraterna har lagt fram måste nu fortsätta med intensifierad kraft. Björn Fries sam- ordnar olika myndigheters arbete och bedriver opini- onsarbete. Det är också mycket glädjande att vi nu dessutom fått en minister med särskilt ansvar för dessa viktiga frågor. I missbrukets spår följer kriminalitet, sociala tra- gedier och förstörda liv. Alltfler ungdomar prövar narkotika och vet var man får tag på droger. Våra erfarenheter visar att det förebyggande arbetet aldrig får upphöra. Vare sig det gäller information till ung- domar om skadeverkningar av rökning, alkohol eller narkotika måste det pågå ett kontinuerligt arbete. Ute i kommunerna är det lätt att dra ned på det förebyg- gande arbetet när man brottas med budgeten för det kommande året. Förebyggande insatser ger bespa- ringar först på sikt. Den förstärkta socialtjänst som vi hört om tidigare i dag välkomnas. De som nu fastnat i missbruk måste få en profes- sionell vård och behandling. I tider av ekonomiska åtstramningar har det varit alltför lätt att dra ned på institutionsvården. Gravt missbruk kan sällan be- handlas i öppenvård. I en professionell behandling ingår också att pla- nera för livet utan droger. Här krävs en mycket bättre samordning mellan olika myndigheter. Det handlar om den fortsatta rehabiliteringen till utbildning och arbete. Det handlar också om rätten till en egen bo- stad. Det handlar om rätten till stöd för de anhöriga. Många anhöriga vittnar om en alltför tung börda av att stå ensamma och utlämnade med att ta hand om sina ungdomar i brist på långsiktig planering och samarbete mellan myndigheterna i rehabiliteringen. För några år sedan gjordes en stor satsning på an- höriga. Den gången handlade det om anhöriga som tog hand om svårt sjuka i hemmet. Nu är det dags för en satsning på anhöriga till narkotikamissbrukare. Att komma till rätta med missbruk är ett krävande, tålamodsprövande och långsiktigt arbete. Man får aldrig ge upp. Alla måste få möjlighet och chanser, mer än en gång. Det är många år sedan vi kom överens om att missbruk är en sjukdom. Sjukdom ska behandlas av professionellt utbildad personal enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Därför måste vi fortsätta fokuse- ringen på att få till stånd en specialistutbildning i missbrukarvård och att satsa på forskning och utvär- dering av vård och behandling. Fru talman! Inflödet av narkotika över Sveriges gränser ökar. För oss som bor i Sydsverige gör när- heten till kontinenten att tillgängligheten till narkotika blir större. Tullen gör stora insatser vid Öresunds- bron, men det räcker inte. De första sex månaderna 2002 gjorde tullen drygt 1 800 beslag av narkotika- och dopningspreparat, en ökning med 11 % sedan förra året. Hälften av alla narkotikabeslag görs i Skå- ne. Det handlar också om våra gemensamma attityder och synsätt. Här har den svenska regeringen en stor uppgift i det internationella samarbetet. Inte minst gäller det samarbetet mellan Sverige och Danmark. I Köpenhamn finns området Christiania. Det före- visas för turister som en idyll och fristad där man lever som en enda stor familj. Samtidigt pågår en öppen handel med droger. Detta är inte längre bara Danmarks ensak. Många ungdomar från Sydsverige som prövat narkotika har skaffat den just i Christia- nia. Glädjande nog kunde vi i förra veckan läsa att den danska polisen återigen gjort en razzia i Christia- nia. Men de stora beslag av narkotika som då gjordes förskräcker. 100 kilo hasch och tio anhållna blev facit. Det finns alltså en ambition att stoppa haschhandeln i Christiania. Men det borde vara en gemensam angelägenhet för både den svenska och den danska regeringen att Christiania stängs. Fru talman! Tillsammans måste vi nu fortsätta kampen mot narkotikan på alla plan - internationellt, nationellt och ute i kommuner och landsting.

Anf. 169 Marita Aronson (Fp)

Fru talman! Jag har under många år arbetat med barn till missbrukare och sett deras utsatthet och för- äldrarnas kämpande mot sitt drogmissbruk. Jag ska ta två exempel. Eva, fem år, fick kväll efter kväll passa sina små- syskon när mamma var ute på sina missbruksrundor och kom tillbaka mycket berusad. Hon har för mig beskrivit sin rädsla, oro och ensamma gråt därhemma. Karin, sju år, gick tillsammans med sin syster ofta ut och vandrade runt i kvarteret på kvällarna medan mamma och pappa festade runt och bråkade. De or- kade inte vara hemma. Först kanske bortåt midnatt när det hade lugnat ned sig kunde de gå hem. Det var två exempel på barn i missbrukarmiljöer. Antalet barn som får denna start i livet ökar just nu. Det gör det därför att totalkonsumtionen av alko- hol och narkotika ökar i samhället. I dag har vi en ökning som oroar mig mycket. Ökningen gäller både alkohol och narkotika, så- som flera har beskrivit. Gabriel Romanus från Folk- partiet berättade om det alldeles nyss. Speciellt be- kymrar det mig att det är så många unga som konsu- merar sådana enorma mängder alkohol. Det kan handla om 12-13-åringar, och startar man med så mycket alkohol när man är så liten är man ganska snart alkoholist. Om jag skulle börja dricka jätte- mycket nu skulle det ta lång tid innan jag blev alko- holist, men så är det inte när man är så ung. Konsekvenserna är bekymmersamma. Ungdo- marna kan få hjärnskador om de dricker och komma in i en social misär, vilket flera har talat om förut. Vi vet också att det handlar mycket om langargäng som måste sprängas. Vi kunde läsa i pressen häromdagen att när ett langargäng hade sprängts så hade också kriminalitet och våld minskat betydligt i den staden. Det behövs mer information, kanske fler poliser, fler socialarbetare med engagemang, fler behand- lingshem - listan kan göras lång. Nyligen har jag tagit del av en del vetenskapliga artiklar från Oslo universitet om gravida unga miss- brukare som har missbrukat heroin, amfetamin, can- nabis, bensodiazepiner och alkohol. Barnen visade abstinensbesvär när de föddes och fick bestående skador långt upp i förskoleåldern. Jag har själv sett liknande skador på barn vars mammor missbrukat alkohol, men skadorna av narkotika är kanske svårare ändå. Vad vi ser när det gäller barn som skadas av dro- ger och alkohol i vårt samhälle är toppen av ett is- berg. Det är viktigt att åtgärder sätts in och behand- ling ges till mödrarna på ett tidigt stadium. Skadade barn skulle inte behöva födas om vi hade resurser att verkligen möta de här mammorna på rätt sätt. Jag har motionerat om införandet av en lag om tvångsvård för gravida missbrukare just för att kunna skydda fostret när mammorna inte kan sluta att miss- bruka, vilket är svårt för en del mammor. Vi har beräknat kostnaden för ett barn som föds med skador av alkohol till 8 miljoner upp till 18 års ålder. Om man jämför med ett vanligt friskt barn, som kostar ungefär 800 000 kr, ser man att det finns mycket pengar att spara på att ha förebyggande vård. På missbruket följer också våld och kriminalitet, vilket flera redan har påpekat. Våldshandlingar och kriminalitet utförs ofta när man har brukat droger och alkohol, och denna kriminalitet ökar. Som någon sade måste ju dessa personer få ihop pengar till sina dro- ger, och då måste de utföra mängder med olika kri- minella handlingar. Jag tycker att Morgan Johanssons budskap var väldigt positivt, men vi hoppas att det nu inte bara blir ord utan också handling. Jag känner att här finns jättemycket att göra. Det är inte bara i storstäderna som alkohol och narkotika ökar utan också på mindre orter. Vi har fått flera exempel de senaste veckorna på att det just på småorterna finns mycket narkotika ute, och naturligt- vis även alkohol. Här behövs samarbete mellan kommun, landsting och sjukvård liksom samarbete på EU-nivå och på internationell nivå. Vi behöver också samarbete över partigränserna. Höga kostnader har vi i kommunerna av behand- ling och placering när missbrukarna ska rehabiliteras eller när barn ska omhändertas. Det är jättekostnader som vi kunde undvika, men framför allt kunde vi undvika det mänskliga lidandet. Låt oss hjälpas åt över partigränserna för barnens skull! Vi hoppas nu att statsrådet Morgan Johansson tar flera initiativ i den här frågan. En början kunde vara att införa en lag om tvångsvård för gravida missbru- kare för att undvika just att skadade barn föds. Är statsrådet beredd att arbeta för en sådan lag?

Anf. 170 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Som svar på den konkreta frågan får jag lov att säga att jag måste titta mer på förutsätt- ningarna och problematiken innan jag kan lämna besked. Men jag vill ändå ta upp en tråd i det som Marita Aronson talade om, nämligen frågan om hur narkoti- kan tar sig från de stora städerna ut till de mindre. Jag är uppväxt i Ängelholm i nordvästra Skåne på 80- talet. Jag måste säga att under 80-talet fanns det näs- tan inte någon i min uppväxtgeneration som faktiskt kom i kontakt med narkotika på den lilla orten, trots att det bara är tre mil till Helsingborg som ligger väldigt nära kontinenten och man skulle kunna tro det. Men i dag ser vi att narkotika är någonting som har blivit ett växande problem också på de mindre orterna. Det är inte bara Ängelholm utan det är Klip- pan, Åstorp och andra mindre orter hemma i Skåne. Det är därför vi tar det här initiativet. Jag vill säga att det görs väldigt mycket nu mot bakgrund av de 325 miljoner kronor som vi satsat i den aktionsplan som Björn Fries har att genomdriva. Effekterna av det arbetet kommer vi att se under kommande år.

Anf. 171 Marita Aronson (Fp)

Fru talman! Jag tackar för att statsrådet är engage- rad i frågan. Jag tror att vi alla partier tillsammans kan hjälpas åt. Jag tycker att jag hör så mycket posi- tivt i denna kammare i kväll att jag hoppas att detta ska kunna bli ett startskott för ett gott samarbete över gränserna med alkohol- och narkotikafrågan framför allt vad gäller ungdomar.

Anf. 172 Carl-Axel Johansson (M)

Fru talman! År 2004 kommer 7½ % av antalet sysselsatta att vara sjukskrivna, det vill säga knappt 70 % av befolkningen mellan 20 och 64 år kommer att vara i arbete med nuvarande utveckling. Jag vill se den stigande ohälsan som en kraftfull signal om att Sverige mår allt sämre. Detta menar jag har pågått de senaste 30 åren då institutionstänkandet successivt gjort sitt intåg. Fru talman! Folkhemmet har under dessa år blivit en folkinstitution. När den egna kraften inte räcker till förlitar man sig på institutionen. När den egna eko- nomin urholkas av höga skatter på arbete och boende, när man inte längre kan råda över och besluta om sin vardag utan alltför många måste förlita sig på olika institutioner eller på olika bidrag för att klara sig mår man inte bra. Det är denna samhällsutveckling som måste vän- das, och därför vill jag uppmana till att låta bereda förslag där valfriheten och mångfalden ökar, där tryggheten omformas så att bidrag växlas mot sänkta skatter, där trygghetssystemen inte låser oss inne i trygghetens burar. Fru talman! Det jag hör är: "Jag kan nog klara nå- got annat på heltid, men då måste jag byta arbetsgiva- re, och då blir jag sist in, först ut, det vill jag inte riskera." Det är synd att Hans Karlsson, som är ansvarigt statsråd i frågan inte är här i kammaren så att jag kan få höra hans syn på detta citat. De offentliga arbetsgivarna, som har de högsta sjuktalen, har också tillfälligt sysselsättningsstöd med sänkt arbetsgivaravgift vid nyanställningar, fastän regeringen flaggar för att arbetsgivare med hög sjuk- frånvaro ska ha högre avgifter. Man vill alltså under- lätta anställningar i de arbetsmiljöer som har bland den högsta sjukfrånvaron därför att där behövs fler anställda. Vad säger Socialdemokraterna om detta? Riskerar vi inte att få fler sjukskrivna? Detta dubbla budskap gör att jag tvivlar på rege- ringens vilja och förmåga. Däremot är sjukskrivningarna klart mindre hos privata arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Vore det då inte bättre att fatta beslut om att låta privata alternativa driftsformer växa fram i offentlig sektor än att bibehålla monopolet? Då blir det bättre både för patienter och personal. Därutöver måste möjligheterna till vård och reha- bilitering förstärkas. Detta sker genom en offentligt finansierad hälsoförsäkring, genom en nationell vård- garanti, genom ökade resurser till försäkringskassorna för fler handläggare och för köp av vård i syfte att minska sjukskrivningarna. Så kallad second opinion sker redan nu av annan läkare och ofta tillsammans med sjukgymnaster och arbetsterapeuter då man värderar arbetsförmågan. Om behandlande läkare och second opinion-läkaren kommer till olika slutsats om arbetsförmågan över- klagar patienten detta, och under några år pågår en tvist om vem som har rätt som tar all energi. Rehabi- literingen blir lidande. Därför är jag mycket tveksam till detta. Nyligen har man visat att 74 % av läkarintygen saknar tillräcklig information för att försäkringskas- san ska kunna bedöma patientens rätt till sjukpenning. Sämst av alla var företagshälsovården som nu lyfts fram som den som har kunskap om arbetsplatsen och vet vad arbetet ställer för krav. Därför tror jag att bättre utbildning i försäkringsmedicin är mer angelä- get än second opinion. Det är en annan syn vi behöver på ohälsan och utanförskapet. Det är ett annat regelverk. Det är inga fler hälsobokslut. Det är inget exklusivt ansvar för arbetsgivaren, det är den förda politikens ansvar. Hos arbetsgivaren, stor eller liten, finns oftast be- gränsade möjligheter till andra arbetsuppgifter, varför omplaceringar ofta riskerar att bli ett misslyckande eller inte uppfattas som acceptabla för dem det berör. Fru talman! Det jag hör är: Det är inte sjukskriv- ning i sig som är ett hinder för rehabilitering utan det faktum att man är anställd och har en arbetsgivare som hindrar en mer mångsidig rehabilitering. För att rehabiliteringen ska bli framgångsrik ford- ras alltså kunskap om arbetsmarknaden i stort. Då ökar förutsättningen att hitta andra lämpliga arbeten som inte finns hos den ordinarie arbetsgivaren. Denna kompetens har inte försäkringskassan, men väl ar- betsförmedlingen. Samarbetet dem emellan förhindras dock många gånger av olika regelverk, så att arbetsförmedlingen inte har ansvar så länge sjukskrivning pågår, än mind- re om sjukbidrag beviljats. Då står man inte till ar- betsmarknadens förfogande. Det är inte konstigt att sjukbidrag permanentas. Det måste bli lättare att byta arbetsgivare och pro- va arbeten hos olika arbetsgivare. Nuvarande trygghet är så trygg att den blir fängslande, inte kreativ och utvecklande. Mot denna bakgrund menar jag att försäkrings- kassan och arbetsförmedlingen måste få ett gemen- samt regelverk som kompletterar varandras kompe- tenser. Sjukpenning och arbetslöshetsersättning borde omformas till en rehabiliterings- och omställningsför- säkring och omfatta insatser som behövs för att åter- gång till arbete ska kunna ske, oavsett om arbetshind- ret utgörs av sjukdom eller annan icke medicinsk orsak. Det är emellertid en långsiktig process och därför måste denna förändring komma till stånd så fort som möjligt. I avvaktan på detta måste man överväga fler karensdagar och se över ersättningsnivåerna i försäk- ringssystemen. Fru talman! Det är inte konstigt att ohälsan ökar alltmer. Det konstiga är att man fortsätter permanenta ett system som förstärker utvecklingen.

Anf. 173 Linnéa Darell (Fp)

Fru talman! Det finns många revor i det svenska välfärdsnätet. Konsekvenserna av sjukskrivningarna och ohälsotalen ger ännu fler. De frånvarotal som vi har i dag är frånvarotal som i slutet av 1980-talet bedömdes som helt orimliga, men nu är de överträf- fade. Det ekonomiska tillskott som krävs tränger ut an- gelägna reformer ur statsbudgeten. Drabbade männi- skor far illa. Risken att efter lång sjukskrivning slås ut från arbetsmarknaden är betydande. Den framtida arbetskraftsförsörjningen försvåras. Mest drabbade är anställda inom kommuner och landsting. Där har sjukskrivningarna ökat snabbast. Riksförsäkringsverkets undersökningar visar att stressrelaterade sjukdomar ökar mer än traditionella sjukdomar. Alltfler människor i Sverige mår dåligt. Grunden finner man ofta i en känsla av vanmakt. Det är allvarligt nog att stora delar av den vuxna befolk- ningen lever med oro och ångest. Än allvarligare är att denna oro överförs till våra barn och ungdomar. Otrygga vuxna kan självklart inte alltid orka vara starka och konsekventa föräldrar eller starka och trygga lärare, stark förskolepersonal och så vidare. Det handlingsprogram mot ohälsa som Folkpartiet föreslår har en stor bredd, och det är nödvändigt ef- tersom ökningen av de psykosociala diagnoserna har sin förklaring i både privatliv och arbetsliv. Ett pro- gram för att bryta den pågående utvecklingen behöver ha två huvuddelar, dels de förebyggande insatserna att ge fler möjlighet att räcka till, dels snabbare vård för dem som ändå blir sjuka. Regeringens mål är att halvera sjukskrivningarna fram till 2008. RFV visade häromveckan att med nuvarande åtgärdsförslag kommer sjukskrivningarna i stället för att minska med 50 % att öka med 36 % till 2008. Arbetsmarknadsministern, som inte är här nu, svarade enligt nyhetsrapporteringen att RFV:s beräk- ningar beror på att regeringen inte tillräckligt tydlig- gjort de skarpa förslagen. Möjligen kan det bero på att de skarpa förslagen till stor del fortfarande saknas. Kanske jag och Folkpartiet kan bjuda på några ur vår motion. En rehabiliteringsgaranti ska förenas med krav på att senast efter åtta veckors sjukskrivning ska en två- läkarbedömning göras. Att delta i föreskriven rehabi- litering ska vara en skyldighet. Att utebli utan giltig orsak ska betyda att sjukpenningen minskas. En reha- biliteringsplan måste upprättas tillsammans med patienten. Arbetsgivare som inte fullgör sin skyldig- het får betala en förseningsavgift, och arbetsgivaren får kanske också betala för en rehabiliteringsutred- ning som utförs av annan. Rehabiliteringsgarantin ska också säkerställa att planen verkligen sätts i verket senast inom en månad. En sådan garanti innebär att den enskilde har rätt till de insatser man har kommit överens om. Förstärkningen av försäkringskassorna måste ock- så omfatta utrymme för en ökad rehabiliteringsverk- samhet. Vi från Folkpartiet föreslår att anslaget till försäkringskassorna ökar med 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. Det behövs rejäla tag för att få bort köer och flaskhalsar i vården. De viktigaste åtgärderna är fi- nansiell samordning mellan försäkringskassorna och vården liksom i socialtjänst och arbetsmarknadsmyn- dighet. Lokalt och regionalt samarbete måste bli till- låtet inom en av riksdagen angiven ekonomisk ram. Det är helt obegripligt varför regeringen inte vill ge klartecken till utvärderat goda exempel. Här kunde man verkligen ha kommit med ett skarpt förslag. Den nationella vårdgarantin bör återinföras och omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar. Vissa områden inom sjukvården är eftersatta, och i det här sammanhanget är bristerna inom psykiatrin allvarligast. När det gäller långtidssjukskrivna med psykosociala diagnoser måste sjukvården kunna ge behandling snabbt och på rätt sätt. Särskilt viktigt är det att ge snabb hjälp till unga människor med psy- kiska problem. Arbetsgivaransvaret för att förebygga ohälsa, sjukdom, arbetsskador och självklart också ansvaret för rehabilitering måste understrykas. Inte minst gäl- ler det de politikerstyrda arbetsgivarna, som uppen- barligen är allra sämst på att ta ansvar för sin perso- nal. Det kan finnas många sätt att göra förändringar kring avgifter och arbetsgivaransvar. En del av dem kan säkert vara bra. Men vissa förändringar kan leda till att en del människor blir helt utestängda från möj- ligheterna att få ett jobb beroende på att de misstänks kunna bli ofta sjuka. Det kan gälla funktionshindrade. Det kan gälla personer med svag hälsa. Det får inte bli så att vi för att komma till rätta med problemen i dag skapar nya problem i morgon.

Anf. 174 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Efter åtta år med en socialdemokra- tisk regering är nästan var sjätte svensk mellan 18 och 65 år kort- eller långtidssjukskriven eller förtidspen- sionerad. Det är kvinnorna som är de stora förlorarna. Deras sjukdagar har fördubblats under den gångna femårsperioden. Två tredjedelar av de långtidssjuk- skrivna är just kvinnor. Den snabbaste ökningen ser vi bland de yngsta på arbetsmarknaden, det vill säga 16-29-åringar. De drabbas ofta av stressrelaterade sjukdomar. Nu är det inte en halv miljon sjuka som ska skuldbeläggas utan ansvaret vilar naturligtvis i första hand på den passiva regering som låtit utvecklingen skena. I valrörelsen talade Göran Persson om att "pressa tillbaka" sjukfrånvaron på samma sätt som man har "pressat tillbaka" arbetslösheten. När minskad ar- betslöshet i hög grad har bytts till just sjukskrivningar kan man undra till vilka nya statistikkolumner de höga ohälsotalen ska pressas tillbaka. Vissa vallöften oroar mer än de lugnar. Mitt i tricksandet med statis- tik handlar det om utsatta människor. Kostnaderna för ohälsan ökar med 25 miljoner kronor varje dag och beräknas i år bli ofattbara 120 miljarder kronor. Kostnadernas nivå och ökningstakt är alarmerande, och de hotar stora delar av den ge- mensamma välfärden. Men allvarligast är ändå den mänskliga sidan. Ett samhälle där så många männi- skor stannar hemma en vanlig vardag på grund av sjukdom, förtidspension, undersysselsättning eller arbetslöshet är ett i ordets rätta bemärkelse sjukt sam- hälle. Vad är då regeringens förklaring till den katastro- fala situationen? Jo, här har det handlat om att ensi- digt peka på arbetsmiljön. Det är också den enda förklaringen som det nya statsrådet Hans Karlsson har haft att bidra med när han har fått ansvaret för att vända utvecklingen. Visst handlar det i hög grad om arbetsmiljön, men varför har det hänt så lite under de åtta regeringsåren? Statsministern sade för några timmar sedan i talar- stolen att den offentliga sektorn inte är någon möns- terarbetsgivare. Nej, förvisso inte! Men trots den insikten generar sig regeringen inte för att motarbeta de alternativ som finns, exempelvis inom vården, och som bevisligen kan uppvisa en arbetsmiljö med lägre sjuktal än vad som gäller i den offentliga vården. Ett exempel på hur allvarligt det är är att drygt 40 % av alla sjukskrivna är kvinnor inom verksam- heter som vård, omsorg och skola. Här har regeringen och de många s-styrda landstingen och kommunerna ett ansvar som de inte har levt upp till. Fru talman! Det satsas enorma resurser på att göra den fysiska arbetsmiljön bättre, säkrare och trivsam- mare. Arbetsolycksfallen minskar, och det allmänna hälsoläget förbättras i befolkningen. Ändå ökar från- varon från dessa säkrare och trivsammare arbetsplat- ser dramatiskt. Det visar på att något är enögt i den aktuella debatten och i regeringens problemanalys när allt fokus riktas mot den del av livet som är yrkesar- bete. Merparten av vår tid ägnar vi människor åt and- ra delar av livet. Var finns då helhetssynen i regering- ens politik? Vi kristdemokrater har en bredare syn på orsaker- na till ohälsan. Det handlar om människors totala livssituation, om den tid vi tillbringar i hemmet, på fritiden och på arbetsplatsen. Allt bildar den helhet som berör vårt totala välbefinnande. Stress, och i dess förlängning utbrändhet, uppstår oftast i den konflikt som inte minst småbarnsföräldrar upplever mellan arbetsliv och privatliv. Det låga barnafödandet är en varningssignal om svårigheten att förena den viktiga föräldrarollen med en krävande yrkesroll. Den svå- righeten är påtaglig för de flesta föräldrar i dag. Där- för måste familjepolitiken utformas så att föräldrarna får en större makt över sina liv. Det har vi alldeles nyss debatterat här i kammaren. Den negativa utvecklingen när det gäller hälsota- len inleddes redan 1997. Först nu kommer regeringen med sitt elvapunktsprogram, som även om det ge- nomförs fullt ut knappast räcker för att vända utveck- lingen. Nu krävs en politik som ser till människors totala livssituation. För att hindra att akuta sjukdoms- tillstånd leder till långtidssjukskrivningar och förtids- pensioneringar krävs en snabb och aktiv rehabilite- ring. LO, TCO och SACO har nu, precis som vi kristdemokrater, krävt en ny rehabiliteringsförsäk- ring. Men i den frågan är regeringen också passiv. Insatserna behöver samordnas. Trots riksdagens tydliga krav på samordnade och kraftfulla insatser kommer inga andra signaler från regeringen än att man ensidigt fokuserar på arbetsmiljöfrågorna. Prognosen ser dyster ut. Den pekar på att kostna- derna för sjukskrivningarna kommer att öka med 36 % fram till år 2008. Det finns alarmerande siffror, som vi har fått i dag, om utvecklingen då det gäller förtidspensioneringar. Om man tittar på en rullande tolvmånadersperiod från denna tid 2001 till i dag ser man att det är 10 000 personer i åldrarna 16-39 år, alltså under 40 år, som har förtidspensionerats. 190 personer i veckan, unga människor som har hela livet framför sig, har drabbats av denna fruktansvärda livssituation. De sjuka och de förtidspensionerade ska inte skuldbeläggas. Ansvaret vilar på en regering som är passiv i de här frågorna.

Anf. 175 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! I början av förra mandatperioden be- gärde vi i Centerpartiet en särskild debatt med anled- ning av de redan då skenande kostnaderna inom sjuk- försäkringsområdet. Efter den särskilda debatten för snart fyra år sedan har denna galopperande ökning fortsatt, utan att regeringen vidtagit några riktigt kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med detta mycket stora problem. Problemet är inte bara de stora samhällsekonomiska kostnaderna utan framför allt det lidande alla de personer upplever som inte får hjälp i den sjukdomssituation de befinner sig, som inte får möjlighet till snabb rehabilitering. De får genom detta en försämrad livskvalitet. Kostnaderna inom socialförsäkringsområdet har på bara några års tid fördubblats, och de åtgärder som regeringen vidtagit är att sätta till utredningar, som när de är klara ändå inte lett till några åtgärder. Sven Brus talade om elvapunktsprogrammet, men inte ens i det programmet finns några skarpa förslag. Att ut- vecklingen inom socialförsäkringsområdet är en oer- hört viktig fråga förstod vi i dag på förmiddagen när vi lyssnade på partiledardebatten. Jag tror att samtliga partiledare talade om ohälsan och de skenande kost- naderna inom det området. Under perioden 1997-2002 ökade antalet indivi- der som under maj månad erhållit sjukpenning, reha- biliterings- eller arbetsskadeersättning med 107 %. Den totala sjukfrånvaron, inklusive karensdagar, sjuklönedagar och sjukpenningdagar, motsvarade ca 400 000 årsarbeten år 2001. Det är nästan lika många årsarbeten som har försvunnit på grund av förtidspen- sionering eller sjukbidrag. Det innebär att ca 14 % av befolkningen i arbetsför ålder finns utanför arbets- marknaden. Fru talman! Centerpartiet har i en partimotion fö- reslagit krafttag för att öka rehabiliteringen. Det är bra att regeringen har satt upp samma mål som vi redan tidigare har satt upp, nämligen att halvera sjuk- skrivningarna fram till 2008. Vi har också satt upp som delmål att minska sjuk- skrivningarna med 20 % till 2004 och med 40 % till 2006. För att nå dessa mål har vi föreslagit ett paket som sammantaget definierar ett nytt kontrakt av rät- tigheter och skyldigheter mellan den sjukskrivne, försäkringskassan/vården och arbetsgivaren. Det innefattar bland annat · sammanslagning av sjuk- och arbetsskadeförsäk- ringen till en sjuk- och rehabiliteringsförsäkring, · en rehabiliteringsgaranti finansierad genom ökade anslag till försäkringskassorna och en finansiell samordning som består av · tvåläkarintyg för förlängd sjukskrivning efter 30 dagar, · preliminär rehabiliteringsplan inom sex veckor efter sjukskrivningen, · individuell rehabiliteringsplan och tillgång till rehabiliteringslots inom tre månader efter sjuk- skrivningen och · ett nytt differentierat arbetsgivarinträde i sjukför- säkringen som relaterar ansvaret till arbetsgiva- rens storlek. Allt detta kan man se utförligare i vår motion. När vi begärde den särskilda debatten hade vi fem särskilda förslag som vi då lyfte fram som viktiga. Jag kan upprepa dem, för det känns som att man behöver återkomma till detta med jämna mellanrum. För det första: Det behövs ekonomiska incitament för arbetsgivarna att få bukt med stressrelaterade sjukdomar. Det är viktigt att arbetsgivarna tar sitt ansvar. Det ska löna sig för arbetsgivarna att ta hand om sin personal, och det ska straffa sig att inte bry sig om stressproblematiken. För det andra: Man ska ha makt över sin egen ar- betssituation. Man måste få vara med och planera sin egen arbetstid. Framför allt för kvinnor inom offentlig verksamhet är det möjligheten att själv påverka sin arbetstid. På många arbetsplatser har man infört "tvättstugescheman". Man borde se till att göra det på flera ställen. På de arbetsplatser där man är med och påverkar sin arbetssituation är man mycket mindre sjuk. För det tredje: Det är viktigt att den förändring som sker inom arbetsmarknaden gör det möjligt att få kompetensutvecklas i sina arbeten. Där har vi också haft förslag om skattesubvention på individuella kompetenskonton. Det skulle vara viktigt att komma till skott med detta. För det fjärde: Man måste ge tydliga direktiv till försäkringskassorna men också skicka med pengar för att arbeta mer med rehabilitering. För det femte: Satsa på finansiell samordning. Där har Centerpartiet varit pådrivande. Vi har varit över- ens i fyra partier, men vi har ändå inte sett förslag på riksdagens bord. Det är viktigt att det inte dröjer yt- terligare med detta. Det är också viktigt att se till att de som är egenfö- retagare får större trygghet i sina arbeten och att soci- alförsäkringssystemen är så utvecklade att de inte missgynnar dem. Vi behöver en ny socialförsäkringsreform. Det är viktigt att vi utreder detta. Den ska vara långsiktig och innehålla aktiviteter. Den ska vara förutsägbar, enhetlig och tydlig. Hälsa är en förutsättning för välfärd. Företagshäl- sovården har en stor betydelse i detta. Det är viktigt att vi börjar tidigare med friskvård. Börja redan i skolan! Vi måste satsa mer på ämnet idrott och hälsa för att våra barn ska lära sig att äta rätt och röra sig rätt och genom det vara bättre rustade att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Anf. 176 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Det är sorgligt tomt i salen. Statsrå- den har gått hem. Men jag ska försöka ändå. Innan jag kom in i riksdagen arbetade jag på möd- ravårdscentralerna, barnavårdscentralerna och ung- domsmottagningen i Borlänge. Jag är psykolog till yrket, och jag fick se mycket av alkohol, misshandel, sexuella övergrepp, ensamhet och barn och ungdomar som tog ansvar långt över vad de hade ålder för att göra. Jag sade en gång: Nu tror jag att jag måste gå en kurs och lära mig blunda, för nu vill jag inte se mer. Om jag såg visste jag inte var jag skulle göra av det. I stället för att blunda kastade jag mig in i politi- ken. Jag var i både kommunfullmäktige och lands- tinget, där jag började 1988. Strax innan jag kom in i landstinget var jag på en konferens om arbetsmiljö. Jag trodde att den skulle handla om tunga lyft, men det gjorde den inte. Den handlade om omorganisationer ledda uppifrån. Så fort jag kom in i landstinget började omorganisationerna. Då var jag med om Dalamodellen, det vill säga när man började med köp och sälj i stället för anslagsgiv- ning. Det var stora nedskärningar som man kallade för strukturomvandlingar. Då sade jag: Det här är allvarligt. Det här kommer att hämna sig. Och i dag kan jag säga: Vad var det jag sade? Så kom jag in i riksdagen, och det blev en stor be- svikelse. Förut hade jag varit med om att kommuner och landsting slogs om vem som inte skulle betala. Och i riksdagen säger man: Det här är inte riksdagens område. Det här är inte regeringens område. Det är landstingens och kommunernas. Förra mandatperioden satt jag i socialförsäkrings- utskottet, en skola som alla borde gå i. Det var myck- et nyttigt. Det tror jag att jag kommer att ha nytta av i hela mitt liv. I början av den mandatperioden började varningssignaler komma, försiktigt och lite darrande: Människor är sjuka, och så blir de långtidssjukskriv- na. Vad är det här? Den som först slog larm högt och tydligt, som jag blev riktigt medveten om, var Pen- sionsforum: När demografin ser ut som den gör och människor vill gå i pension före 60 års ålder och många blir förtidspensionerade, hur ska det då gå med pensionerna? Så småningom började det pratas högt om att långtidssjukskrivningar kostar enormt mycket pengar. Då blev man lite förvirrad. Miljöpar- tiet konstaterade med förvåning hur yrvakna och förskräckta många, inklusive regering och riksförsäk- ringsverk, var över fenomenet ohälsa. Man började förstå att saker och ting hänger ihop. Miljöpartiet har alltid hävdat att det finns en hel- het och att saker och ting hänger ihop. Det är min förhoppning att riksdagen ska börja se det mer, så att man inte så ensidigt ser på ett utskott i taget och bara säger: Det här är inte mitt bord eller det här är justi- tieministerns område. Nu är inte socialministern här, men vore han här skulle jag säga till honom: Stressa inte ihjäl dina medarbetare och underordnade! Jag tänker på alla de här punkterna - jag kommer inte ihåg hur många det var. Det handlade om att förnya sjukvårdens organi- sation, förstärka primärvården och se över rekryte- ringen. Sedan har vi också elvapunktsprogrammet. Det är mycket lovvärt och bra, men ni spränger er, och ni kommer att bli sjukskrivna, skulle jag ha sagt till Lars Engqvist om han hade varit här. Ta hjälp av alla de fantastiska resurser som finns ute i landet, i kommuner, i landsting, på vårdcentraler, på arbets- platser och bland sjukskrivna! Ta hjälp av försäk- ringskassorna, för de kan det här. De vet hur man ska göra, och de vill, men de hinner inte. Här finns guld att hämta, och man får helheten på kuppen, underifrån och inte ovanifrån. Det gäller att inte förstöra det man har utan använda sig av det. Jag blir rädd att man i den här yrvakenheten tar till repressiva åtgärder som straff, tal om att det fuskas, karensdagar och så vida- re. Enligt Miljöpartiets sätt att se är de skenande sjukskrivningarna ett tecken på ett samhälle som är i olag. Vi blir allt mer stressade över alla val vi ska göra när det gäller el, telefon och så vidare. Tack och lov har flera här i kammaren pratat om barn. Ingrid Burman talade om barnkonsekvensanalyser, och jag vill tillägga att en barnbilaga till budgeten vore önsk- värd. I fjol svarade jag på en skrivelse som handlade om förverkligande av bankonventionen - nu blir jag lite stressad för jag ser att tiden håller på att ta slut, men jag pratar färdigt. Där står det: I den ekonomiska obalans som rådde under 1990-talet var det nödvän- digt att begränsa de offentliga utgifterna. Detta drab- bade bland annat ett antal verksamheter helt eller delvis riktade till barn. Inte minst skars förebyggande verksamheter ned, med resultat att trycket ökat på- tagligt på verksamheter som arbetar med behandlande verksamhet, exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin och vård inom socialtjänsten. Jag tyckte nästan att det var konstigt att det stod så i en skrivelse där man pratade om hur man ska förverkliga barnkonventionen, men det var ju bra att det stod i alla fall. Om vi inte satsar aktivt på våra barn nu är vi så illa ute att ni kanske också får lust att blunda. Då går hela samhället åt pipsvängen. Då blir det ännu mer sjukskrivningar och ett sammanbrott, skulle jag vilja säga. Detta är alltså allvarligt. Nu är inte heller statsrådet Morgan Johansson här, men han sade att välfärdsstaten ska upprättas. Det kanske kostar en slant, men det lönar sig, sade han. Så måste vi också resonera. Och jag hoppas på att få hjälp av Morgan Johansson med att övertyga fi- nansutskottet om att det är så vi måste resonera. Jag talade med Morgan Johansson förut och bad honom läsa i protokollet i morgon om just det här.

Anf. 177 Anneli Särnblad Stoors (S)

Fru talman! Jag vill liksom många andra belysa situationen inom vård- och omsorgssektorn när det gäller personalen. Stress och utbrändhet har blivit 2000-talets stora fråga inom vården och omsorgen och ohälsotalen mest när det gäller kvinnor. Många som jobbar inom vården tycker att arbetet är roligt, men de är mindre nöjda med förutsättningarna. Vårdpersonalen känner sig ofta inte uppskattad och inte trygg med sin arbets- situation. Många gånger har de fått höra att de tillhör den tärande sektorn. Vem blir glad av det? Den stress som många upplever när de inte har den tid för vårdtagaren som de önskar gör att alltfler känner otillfredsställelse med sitt jobb. Under 90- talets besparingar fick personalen uppleva stora ned- dragningar. Mer ansvar och mindre antal medarbetare gjorde att förutsättningarna för att utföra jobbet blev mycket tuffa. De ohälsotal som vi ser i dag borde inte vara överraskande för någon, med tanke på de föränd- ringar som har skett i den här sektorn. Fler medarbetare som kan ge värme och omtanke och har tid att sätta sig ned och lyssna och trösta den äldre eller den sjuka är vad man ropar efter i kommu- ner och landsting. Om vi inte lyckas med att få bättre arbetsvillkor kommer de som jobbar inom vården och omsorgen att lämna sina jobb, och några ambassadö- rer för denna sektor blir de inte. Det handlar om att skapa bra löner i de kvinno- dominerade yrkena. De som arbetar måste själva få inflytande över sina arbetstider och känna påverkan- smöjligheter, och heltid måste bli en rättighet och deltid en möjlighet. Den offentliga sektorn ska bli en mönsterarbetsgi- vare, och vi på central nivå har ett stort ansvar för att se till att statusen höjs. Om vi inte lyckas med det kommer ett stort orosmoln över oss, eftersom rekryte- ringsbehovet som vi står inför är enormt. På omvård- nadsprogrammet står var fjärde plats i dag tom. Det är en varningssignal som vi politiker på alla nivåer ska ta till oss, så att dessa yrken blir populära igen. Flera studier visar att arbetsgivarna inom vården och omsorgen har betydande och växande svårigheter med att rekrytera personal med rätt kompetens. Störst är rekryteringsbehovet när det gäller sjuksköterskor, sjukgymnaster med flera. Och det är i dag ett tillta- gande problem med att hitta utbildade undersköter- skor. Det är inte bra om vi går en framtid till mötes där vi har mer outbildad personal. Det sänker förtroendet för vården och statusen på yrkena ännu mer. I bud- getpropositionen har vi satsningar på kommuner och landsting, men när ekonomin tillåter bör detta område vara prioriterat. För det som kommuner och landsting behöver är fler anställda med rätt kompetens. Försöksverksamheten inom arbetsmarknadspoliti- ken, som syftar till att minska kommunernas brist på behörig baspersonal inom vården och omsorgen, är en del av regeringens satsning på att skapa bättre förut- sättningar för kompetensförsörjningen inom denna sektor. Fru talman! Mot bakgrund av detta är det oerhört viktigt att en handlingsplan verkligen blir av när det gäller att jobba med denna så viktiga fråga och att riksdagen, landstingen och kommunerna och andra aktörer arbetar tillsammans, så att vi går en positiv framtid till mötes på detta område.

Anf. 178 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Under dagens partiledardebatt fördes en diskussion om de växande ohälsotalen. Vi har även under kvällens diskussioner hört frågan komma upp. Även om det i retoriken framkom att det var olika syn på hur situationen borde hanteras fanns det en gemensam uppfattning om hur komplex situatio- nen egentligen är. De sjukförskrivningar som i dag görs av läkare har en bredd som man inte har sett tidigare. Vid en hearing som socialförsäkringsutskot- tet genomförde under våren konstaterades att de nya sjukdomsbilder som läkare ställs inför saknar de enkla läkemetoderna. Läkarnas egen organisation framförde sin oro över de nya sjukdomsbilder - utbrändhet, elöver- känslighet, amalgamförgiftning med mera - som framkommer och där diagnoserna och därigenom behandlingsmetoderna många gånger är oprövade. Ofta är det fråga om sjukdomsbilder som vuxit fram under lång tid och där den sjuke i ett sent stadium tar kontakt med sjukvården. En viktig åtgärd för att förändra situationen är därför att minska inflödet av nya sjukskrivningar genom ett bra förebyggande arbete. Detta kan, precis som sades i partiledardebatten, ske på många olika sätt. Jag vill belysa det genom att här ta upp det före- byggande arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna, ute i arbetslivet. Genom den förändrade syn på arbetslivet och på arbetslivets villkor som blev en effekt av det tidiga 90-talet kom medbestämmandet och de anställdas delaktighet i arbetsprocesser att bli en tredjehandsfrå- ga. Ytterligare en effekt av detta blev att skyddsom- budens arbete med förebyggande hälsoarbete tonades ned. De signaler om en gryende ohälsa som kunde ses ute i arbetslagen stannade upp, och åtgärder uteblev - åtgärder som ofta med enkla medel kunde sättas in för att förhindra eventuella framtida sjukskrivningar. Bland de fackliga organisationerna ses i dag de många och ofta långa sjukskrivningarna som en ef- fekt av ett dåligt förebyggande arbetsmiljöarbete. Utifrån de underlag som gällde vid uppbyggnaden av den skyddsorganisation som blev en effekt av 60- och 70-talen lär det i dag saknas tiotusentals skyddsombud. Inom Landsorganisationen, LO, finns det i dag ca 60 000 skyddsombud. Trots detta sägs det att ett mycket stort antal skyddsombud saknas ute. Flera av LO-förbunden påtalar också problem vad gäller de regionala skyddsombudens möjligheter att följa upp verksamheten vid de många små arbetsplat- ser som finns - skyddsombud som informerar om hälsorisker och som instruerar för att undvika framti- da skador och ohälsa. Fru talman! För att återigen få en skyddsorganisa- tion som kan vara den spets som behövs för att mini- mera den arbetsrelaterade ohälsan kan riksdag och regering göra några små men strategiskt viktiga åt- gärder: · Man kan tillse att den "status" återskapas som skyddsombuden tidigare hade, att skyddsombuden ses som en tillgång på arbetsplatsen - inte, som blev fallet under 90-talet, som en belastning vad gäller produktionen. · Man kan tillse att medel avsätts för att ge skyddsombuden en utbildning som tar fasta på så- väl dagens som framtidens eventuella ohälsoris- ker. Även om vi redan i dagens lagstiftning ger ut- rymme för en mer offensiv hållning i arbetsmiljöar- betet är signaler från riksdag och regering, tillsam- mans med medel för utbildning, den stimulans som arbetsmarknadens parter behöver. I regeringens så kallade elvapunktsprogram mot ohälsa finns det många bra förslag exempelvis vad gäller medel till den regionala skyddsombudsorgani- sationen. Detta är en viktig signal som jag upplever bör kompletteras med åtgärder för att också lyfta fram den lokala verksamheten i arbetet.

Anf. 179 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Göte Wahlström nämnde inte med ett enda ord något om en åtgärd som Socialdemokraterna tidigare egentligen har varit överens med oss om, nämligen att införa finansiell samordning för att sam- ordna alla resurser kring den personal som ändå finns utanför arbetsmarknaden för att snabbare få dessa människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag undrar om Göte Wahlström vet när det förslag kommer från regeringen som socialutskottet tidigare har beställt. Det var ju fyra partier som var överens om att införa finansiell samordning på en mycket bredare front än som tidigare gjorts. Man vet genom den utvärdering som gjorts att det är till nytta och till gagn för de personer som får möjligheten att delta i detta.

Anf. 180 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Något tidsschema från regeringens sida har jag inte att delge Birgitta Carlsson i den här frågan. Värdet av att hitta samordnngsmöjligheter mellan de olika intressenter som finns på området är viktigt. Det vet också Birgitta Carlsson utifrån det arbete som vi tillsammans bedriver i socialförsäk- ringsutskottet för att förbättra situationen och komma till rätta med ohälsotalen. Något datum, en formell tidsangivelse från regeringens sida, har jag alltså inte att tillgå och att ge information om.

Anf. 181 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! En annan fråga som också är viktig och som många väntar att få svar på gäller följande. Vi har ju i dag ett arbetsgivarinträde på 14 dagar. Många småföretagare med en eller få anställda upp- lever det som väldigt betungande. Oftast gäller det företag inom tjänstesektorn som kan ha haft oturen att drabbas av att både en och två är sjukskrivna utan att få någon intäkt från de personerna. I stället blir det enbart kostnader. Ser ni över detta och kommer med förslag om att underlätta för småföretagen när det gäller möjlighe- terna att fullt ut klara ut sin situation? Många företa- gare har faktiskt gått i konkurs på grund av ökade kostnader genom arbetsgivarinträdet - kostnader som är betungande särskilt för småföretag.

Anf. 182 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Birgitta Carlsson oroade sig i ett tidi- gare inlägg över de utredningar som regeringen har tillsatt och som ska hantera och se över situationen. I en av utredningarna - Jan Rydhs utredning - talas det mycket om just frågeställningar kring arbetsgivarin- trädet och arbetsgivarperioden. Utifrån de här utredningarna jobbar nu regeringen, och förslag kommer att läggas fram. Naturligen blir programmet, kan jag tänka mig, lite sinkat genom ministerbyte och ny organisation i Regeringskansliet. Men vi kan säkert snart förvänta oss att få se de skar- pa förslag från regeringen som tidigare efterlysts också på det här området. Men, som sagt, jag har i dag ingen tidsplan att delge Birgitta Carlsson.

Anf. 183 Sven Brus (Kd)

Fru talman! I mitt anförande här pekade jag på den ensidiga analys som jag upplever att Socialde- mokraterna har när det gäller ohälsofrågorna. I sitt anförande tog Göte Wahlström upp ett vis- serligen mycket viktigt perspektiv - den fysiska ar- betsmiljön, betydelsen av att ha trygga arbetsmiljöer, skyddsombudens viktiga uppgift och så vidare. Jag vill inte på något sätt förringa detta men noterar åter- igen en ensidig fokusering, ett spår som både ansva- rig minister och nu Göte Wahlström så att säga kör på området. Finns det ändå inte anledning för Socialdemokra- terna att fundera över de höga ohälsotalen, som ju inte kan bero enbart på den fysiska arbetsmiljön? Antalet arbetsolycksfall minskar faktiskt, och det allmänna hälsoläget förbättras. Ändå uteblir alltfler människor från dessa i och för sig tryggare och säkra- re arbetsplatser.

Anf. 184 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Först får jag väl hälsa Sven Brus väl- kommen till socialförsäkringsutskottet. När han väl har varit med på några sammanträden där kommer han säkert att märka att vi väldigt brett diskuterar just de frågeställningar som tas upp vad gäller ohälsota- len. Det gjorde vi inte minst på den hearing som jag själv åberopat i mitt anförande. Vi tittade då på komplexiteten i den bild som finns ute. Läkarna oroas just av situationen med de diffusa bilder som man får - nya sjukdomsbilder som man inte har tillräcklig forskning om och en rad nya infallsvinklar kring hur man ska hantera de här frågeställningarna. Att på sex minuter i den allmänpolitiska debatten gå igenom hela den lista med åtgärder som diskuteras från mitt partis sida och från regeringens sida är en omöjlighet. Sven Brus kommer säkert att få del av detta i socialförsäkringsutskottets arbete fortsätt- ningsvis.

Anf. 185 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Jag är väl medveten om begräsningen till sex minuter, och jag har själv problem med att hinna med det som jag skulle vilja säga. Jag noterar det som en positiv signal från Göte Wahlström att vi i fortsättningen ska vidga den här debatten. Jag tror att den enda lösningen för att kom- ma till rätta med den dramatiska utveckling som vi ser i dag är att anlägga ett bredare perspektiv, inse att den ohälsoexplosion som vi upplever i dag har med arbetsmiljöerna att göra, men den har också med människans hela livssituation att göra.

Anf. 186 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag tackar för det inlägget, för det vi- sar en mycket stor öppenhet, och den är viktig. Det är en öppenhet som vi inte kände av i den valrörelse som vi har bakom oss. Det ska jag i och för sig inte klandra Sven Brus och hans parti för. Men man var beredd att gå in i en majoritet där ett parti hela tiden pratar om skattesänkningar och om mindre medel för att vidta åtgärder på det här viktiga området.

Anf. 187 Inger Nordlander (S)

Fru talman! Jag tänker tala om attityder till ålder. Riv ålderstrappan och bygg en rulltrappa! Åldras gör vi hela livet, och därför är "Riv ålder- strappan och bygg en rulltrappa" en väldigt symbo- lisk rubrik för mig. Den bild jag vill att ni ska se framför er är en trappa som går uppåt hela tiden och inte en trappa som bryts av på mitten och snabbt går [BBnedåt. Varför blev det en rulltrappa? Det beror myck- et på tidens tempo. Det är också en jämställdhetsfråga, som jag ser det. Arbetsmarknadens hierarkiska uppbyggnad pas- sar inte kvinnors sätt att arbeta. Det mesta av obetalt arbete och ansvar ligger fortfarande på kvinnorna. Där går utvecklingen alldeles för sakta. Kvinnor lever längre och behöver därmed mer vård och omsorg ju äldre de blir. Jag roade mig med att slå upp i synonymordbo- ken. Där slog jag upp orden gammal och ung. Gam- mal likställdes med åldrig, gammalmodig, omodern, begagnad, fossil med mera. Ung likställdes med ung- domlig, färsk, omogen, oerfaren, oprövad med mera. Ja, vad säger man? Det bästa är väl att blanda och ge, se ung som djärv och gammal som erfaren. I vårt land är vi väldigt fixerade vid den kronolo- giska åldern. I många fall, för att inte säga i alla, gör det mera skada än nytta. För cirka tio år sedan var ung arbetskraft inte längre attraktiv vid anställningar. Det var något nytt i modern arbetsmarknadshistoria. Många talade om hinder, och alla minns väl den om- talade proppen Orvar, det vill säga 40-talisterna som proppade till arbetsmarknaden. Nu kan man säga att det har vänt 180 grader. Nu är proppen Orvar attrak- tiv. Nu gäller det att få de äldre och erfarna att stanna längre i arbetet. Attityder arbetar långsamt, men verklighetens krav gör att man snabbt kan ändra in- ställning. Fru talman! Den grupp som jag vill tala om är 60- plussare, som jag själv. Pensionär är för mig ingen titel utan ett ekonomiskt system som ger trygghet på äldre dagar. Alltså är vi som närmar oss pensionsål- dern eller är pensionärer ingen homogen grupp, utan vi är i allra högsta grad enskilda individer med både olika intressen och erfarenhet. Man blir så att säga mer unik med åren. Jag skulle vilja peka på några möjligheter till at- titydförändringar. Sluta kategorisera människor efter ålder. Här har bland annat massmedier en stor roll. Vi är inte pro- duktiva före och efter en viss åldersgräns. Som jag ser det finns det inget bäst-före-datum. Det är också en jämställdhetsfråga, för vi har en starkt segregerad arbetsmarknad. Status för välfärds- arbetande kvinnor måste höjas genom rättvis lön, som bildar förebilder för kommande generationer. I stället för att se 55-plussare och 60-plussare som kommande problem i försörjningshänseende måste vi snarast få en positiv bild av dessa kunniga aktiva människor. Vi måste mycket mer lyfta fram frivillig- heten till ett fortsatt verksamt liv. Vi vet genom många utredningar vilka insatser som krävs i framtiden i arbetslivet, främst inom väl- färdsområdet, service, vård och omsorg. Fler männi- skor behövs i arbete för att kunna möta de krav som ställs. Det är viktiga frågor, men det känns mest som problem, särskilt för kvinnor i vårdsektorn som ser fram emot sin ledighet, som är lika med frihet för dem. De kan se höjd pensionsålder som ett dubbelt hot: först ett längre arbetsliv och sedan kanske vård- brist på äldre dagar. Det finns också många som har mycket kraft kvar och som vill ägna sig åt någonting som känns meningsfullt, inte bara inom privatliv och förströelseaktiviteter. Det är här flexibiliteten och frivilligheten kommer in. Lyft fram all den erfarenhet och kunskap som finns bland 55- och 60-plussare. Fru talman! Tänk om vi fick välja fritt utan att tänka på försörjningen. Jag kan jobba politiskt, jag kan utbilda mig vidare, jag kan ta ett nytt jobb som stimulerar, vara till stöd och förebild för yngre perso- ner. Tänk att få jobba på egna villkor vad gäller både arbetssätt, tempo och egen vald tid. Tänk att kunna få se fram emot en stimulerande framtid även som 60-plussare. Vad samhället kan göra är att lyfta bort praktiska hinder. Mitt drömscenario är en flexibel framtid efter egna val, för alla åldrar. Tack, fru talman! Det här var en pigg 60-plussare som jungfrutalade.

Anf. 188 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! En socialliberal välfärdspolitik byg- ger på en god sjukvård och äldreomsorg, på goda socialförsäkringar och i dagens läge måste man säga på en förändring av den fantastiskt tråkiga utveck- lingen av sjukskrivningarna. Inom sjukvården står vår sjukvårdspolitik för en gemensam finansiering, men utrustad med valfrihet och konkurrens. Vad gäller konkreta åtgärder har vi förespråkat vårdgaranti för att se till att köerna blir så korta som möjligt, möjligheter för en finansiell sam- ordning mellan försäkringskassorna och vården, möj- ligheter för direkt kontakt och kontinuitet inom pri- märvården med husläkare och distriktssköterskor och en omsorgsgaranti i äldreomsorgen. Vad gäller socialförsäkringarna har vi bidragit till den reformering av pensionssystemet som ägt rum i vårt land och som många andra länder i dag är myck- et intresserade av och ibland lite ledsna för att själva inte ha genomfört. Vi har förespråkat en stor socialförsäkringsreform med liknande värderingar i botten som de som har gällt för den stora pensionsreformen. Vi har pläderat för det nu i fyra fem år, utan att få något gehör från framför allt Socialdemokraternas sida, utom en del allmänna välvilliga ord. Vad gäller sjukskrivningarna har vi nu i början på sommaren lyckats tvinga fram en extra debatt här i kammaren, och vi har förstås i samband med mo- tionsskrivande framfört våra förslag till åtgärder, som ju handlar om ett helt batteri av åtgärder för att före- bygga, för att försöka förhindra sjukskrivningar och för att förstås bota dem som drabbas. Det finns nu möjligheter att jämföra innehållet, utöver programskrifter och sådant från några partiers sida, i en socialliberal välfärdspolitik under tre år i början av 90-talet och i välfärdspolitiken under de åtta år som Socialdemokraterna nu suttit vid makten. På några av dessa områden är det mycket enkelt att sammanfatta skillnaderna. Under de tre åren med socialliberal välfärdspolitik blev sjukvårdsköerna kortare, de försvann nästan. Under de åtta socialde- mokratiska åren har de blivit längre. Antalet husläka- re ökade under dessa tre år med 50 % för att sedan stagnera under de kommande åtta åren. Under den socialliberala perioden sattes försöks- verksamhet och dylikt i gång med finansiell samord- ning. Under Socialdemokraternas tid har de stoppats i byrålådan. Trots politiska överenskommelser hösten 2001 om att presentera förslag som skulle träda i kraft den 1 januari i år fick vi så sent som för några minu- ter sedan beskedet att man från Socialdemokraterna inte vet när man ska komma med detta förslag. Under de tre åren med socialliberal välfärdspolitik minskade antalet sjukskrivningar. Under åtta år med socialdemokratisk politik har antalet i det närmaste exploderat, framför allt från 1997. En stor del av den socialdemokratiska välfärdspo- litiken kännetecknas av reträtter, och det är bra efter- som man har intagit sådana ståndpunkter att det har varit mycket önskvärt med reträtter. Ett sådant områ- de gäller husläkarna. De bekämpades under många år, och nu lanseras de under ett annat namn - familjelä- kare - i regeringens nationella handlingsplan. På den punkten uppfattar jag det som att socialministern genuint har övertygats om att det är en bra idé med en fast läkarkontakt och en fast sköterskekontakt. När det gäller frågan om finansiell samordning har det åtminstone på ytan blivit en annan inställning än den som har rått ett antal år under Socialdemokra- terna. Nu talas det gång på gång om att en sådan ska komma till stånd. Den skulle komma på försomma- ren. Lite senare sades det att den skulle komma under valrörelsen. Under valrörelsen sades det att den skulle komma i budgetpropositionen. I dag har det sagts att den ska komma någon gång senare. Men det finns en förändring på den punkten åtminstone på ytan. I våras genomfördes en förändring när det gäller vårdgarantin. Efter att ha talat illa om den i ett antal år bestämde man sig helt plötsligt för att säga sig vilja genomföra det hela. Men när man talar om vårdga- ranti är det inte längre en fråga om att en sådan ska komma ganska snart, utan enligt socialministern är det aktuellt inom fyra år och helst inom två år. Det sker en viss aktivitet åtminstone på ytan för att komma till rätta med sjukskrivningarna. Det finns seriösa texter i årets budgetproposition - detta efter i praktiken fem år utan åtgärder. Till sist: Efter dagens debatt verkar etableringsfri- het för husläkare och disktriktssköterskor har blivit en tankegång som socialministern nu vill pröva. Fru talman! Socialdemokraterna släpas in i fram- tiden när det gäller välfärdspolitiken. Det hade förstås varit oerhört mycket bättre för svenska folket om vi hade fått en ny regering.

Anf. 189 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Bo Könberg var den första som pra- tade om pensioner. Då kunde jag inte låta bli att begä- ra ordet. Apropå reträtter vill jag fråga: Hur står det till med det IT-system som försäkringskassorna så grymt har varit tvungna att betala för utan att de har fått den minsta hjälp av det? Det sägs att ärendehanterings- systemet är i full gång, men det är ingen hjälp, bara ett annat sätt att hantera dokument. Det var min första fråga.

Anf. 190 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Kerstin-Maria Stalin och jag har lite olika uppfattningar om hur pensionssystemet ska se ut. Det har vi diskuterat flera gånger i kammaren, och vi kommer säkert att återkomma till pensionerna. Jag känner mig i någon mån litet smickrad av att Kerstin-Maria Stalin frågar mig hur IT-systemet fun- gerar ute på försäkringskassorna, eftersom det är några år sedan väljarna valde andra att sköta om det- ta. Trots allt får jag bolla den frågan vidare till den sittande regeringen. Kerstin-Maria Stalin kan gärna ställa en enkel fråga eller interpellation för att reda ut hur IT-systemet fungerar. Jag följer inte den frågan dagligen så att säga.

Anf. 191 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Jag ställde frågan till den första som pratade om pensionssystemet. Jag trodde att Bo Kön- berg kanske hade någon idé om det. Men då vill jag fråga en annan sak. Hur står det till med den automatiska balanseringen och hur reso- nerar Bo Könberg kring den i dag?

Anf. 192 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Det är lite lättare för mig att svara på den frågan. Den så kallade automatiska balanseringen kallas också ibland för bromsen och gasen. Den är en i det närmaste unik del i det svenska pensionssystemet som tillkom i slutet av 90-talet. Det är det enda of- fentliga system i världen där man försöker få till stånd något slags bokslut som ska presenteras en gång om året. Det första av dessa bokslut presenterades dagarna före midsommarhelgen. Det visade att resul- tatet var något bättre än det som jag och andra an- hängare av reformen hade förutskickat. Med sannoli- ka antaganden pekar allting på att den så kallade bromsen inte behöver tillämpas någon gång under framtiden, men det vågar man väl inte utlova när det gäller så långa perioder, 60-70 år. Jag måste säga att jag som anhängare av systemet var angenämt överraskad över att se den automatiska balanseringen. Men det kommer ett nytt bokslut nästa vår och följande vårar. Det kommer att bidra till att det svenska pensionssystemet blir ett av de mest ge- nomlysta i världen. Miljöfrågor

Anf. 193 Sverker Thorén (Fp)

Fru talman! Naturhänsyn, utvecklingsoptimism och internationalism är grundläggande för Folkparti- ets miljöpolitik. Vi liberaler har en i grunden opti- mistisk syn på framtiden och en tilltro till varje gene- rations förmåga att finna lösningar på sin tids pro- blem. Vi har också en positiv, teknikvänlig syn på verkligheten. Kopplingen mellan ekologiskt, ekono- miskt och socialt ansvarstagande anser vi vara en nödvändig utgångspunkt för miljöarbetet. En liberal miljöpolitik tar också sin utgångspunkt i det personli- ga engagemanget. Upplysta och medvetna konsu- menter kan styra producenterna i miljövänlig rikt- ning. Konsumentmakt är därför en viktig del i miljö- arbetet. Människan har i årtusenden starkt påverkat den miljö hon lever i. Dagens samhälle påverkar dock miljön i mycket större utsträckning än tidigare. Hotet om ekologiska katastrofer ökar vårt ansvar. Dagsak- tuella exempel är den akuta miljösituationen i Öster- sjön och Västerhavet där torsken är hotad och otill- räcklig övervakning, otillräckliga sanktionssystem och otydlig rättspraxis fortfarande gör oljeutsläpp till ett reellt hot. De åtgärder som Folkpartiet föreslagit för Öster- sjön vad gäller fisket är tydlig märkning av fisk som fångats med hållbara metoder, sänkning av fiskekvo- terna till forskarnas rekommendationer, ett kraftigt begränsat foderfiske, förbud mot fångstmetoder som innebär stora bifångster, inrättande av marina reser- vat, skärpt kontroll av fiskekvoter och fångstmetoder och en snabb och genomgripande reform av EU:s gemensamma fiskepolitik. Alltså: konsumentmakt, naturhänsyn, utvecklingsoptimism och internationa- lism i praktiken. Det är inte det traditionella kustfisket som hotar eller till och med utplånat fiskebestånden. Problemet är det storskaliga, industriella fisket. Vi måste lägga stor kraft på att få till stånd internationell samverkan, men vi kan och måste också agera nationellt. Vad gäller torskfisket i Östersjön är ett stopp öster om Bornholm nödvändigt. Därutöver förordar vi en minskning med en tredjedel av den tilldelade svenska kvoten. Stor kraft måste läggas på att nå snabba inter- nationella överenskommelser. För Västerhavet är situationen så akut att ett till- fälligt stopp för riktat torskfiske bör införas. Vi vill att selektiva fångstmetoder snarast införs genom förbättrade redskap så att bifångster minimeras. Vid sidan av utfiskningen, övergödningen och spridningen av miljögifter utgör risken för oljeutsläpp det största hotet mot miljön och den biologiska mång- falden i Östersjön. Detta hot ökar ständigt mot bak- grund av den kraftigt ökande trafiken och den bris- tande säkerheten hos minst 40 % av fartygen på Ös- tersjön. Utsläppen i och kring Östersjön kräver ge- mensamma lösningar på framför allt EU-nivå men även agerande på nationell nivå. Därför kräver Folkpartiet sedan länge ett system med miljölotsar för övervakning och kontroll av last- fartyg som trafikerar Östersjön, skärpta straff och ansvarsregler oberoende av uppsåt, att Östersjön klassas som ett särskilt känsligt område och att de marina reservat som redan beslutats verkligen iord- ningsställs och att nya inrättas så att Östersjöns alla huvudbiotoper täcks. Herr talman! Hållbar utveckling är och har varit nyckelord i miljösammanhang länge nu. Vi har hört orden uttalas ofta och inte sällan med känsla och engagemang. Men var står vi egentligen i dag, 30 år efter Stockholmskonferensen, 10 år efter Riomötet och med FN-konferensen i Johannesburg just avslu- tad? Framtidens ödesfrågor måste hanteras med nya strategier. En lärdom av de bleka resultaten från Jo- hannesburg hösten 2002 är att vi inte kan använda gamla tiders organisation, regelverk och styrmedel för att hantera den mycket genomgripande utveckling som krävs. Det gäller också i hög grad Sverige. Håll- bar utveckling nås inte genom att ordet hållbarhet likt ett mantra upprepas av regeringsföreträdare vid hög- tidliga tillfällen. Vi försöker i dag föra in ett hållbart perspektiv i myndigheter och organisationer som skapats i en helt annan tid och med helt andra utgångslägen. Det går inte att klara 2000-talets utmaningar med en struktur som utvecklats under efterkrigstiden och präglats av 1970- och 1980-talens frågeställningar. Vi ser att samhället inte klarar att stimulera en hållbar utveck- ling med gamla koncept och organisatoriska model- ler. Politiken har inte lyckats överbrygga "vallgravarna" mellan de olika sfärerna i samhället, något som är helt nödvändigt om vi ska få en samlad utvecklingskraft. Politiken och de offentliga institu- tionerna arbetar med sina agendor. Näringslivet har sina. Alla har dessutom olika tidsskalor; politiken fyraåriga mandatperioder, näringslivet kvartalsrap- porter, medborgarna sin egen livscykel. Det finns få överlappande och gemensamma strategier. Därför kommer mycket kraft att ägnas åt att få andra att acceptera de egna förslagen eller att motivera varför den egna sfären inte kan acceptera vissa förslag. Vi vill ta initiativ till en djupgående analys av vil- ka organisatoriska, legala och ekonomiska föränd- ringar som behövs för att samhället bättre ska kunna hantera hållbar utveckling. I detta arbete bör särskilt behoven av tvärdisciplinärt arbete över olika områ- des- eller sektorsgränser beaktas. Analysen bör lämna förslag på vilka organisatoriska förändringar i vid mening som bör genomföras för att skapa ett mo- dernt, effektivt och rationellt fungerande hållbart Sverige. Det är nu dags att lämna den gamla lapp- täckesmetodiken! Folkpartiet liberalerna föreslår därför att en håll- barhetskommission tillsätts med uppgift att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av sam- hällets regelverk, styrmedel och upplysningsverk- samhet som behöver göras, inte minst för att undvika att samhället motverkar goda initiativ från individer och företag. I dag finns fortfarande mycket av kon- traproduktiva inslag, till exempel vad gäller styrme- del. Det klassiska exemplet med fastighetstaxeringen och treglasfönstret hör hemma här. Herr talman! Det är viktigt att en bred demokra- tisk process stimuleras. För att miljöpolitiken ska vara genomförbar måste den ha folklig acceptans, finna och åtgärda systemfel och diskutera i mycket lång- siktiga perspektiv. Ska vi nå en hållbar utveckling måste miljöpolitiska slagord och opportunistisk sym- bolpolitik överges.

Anf. 194 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Ärade ledamöter, miljöministern! Det är med stor respekt för riksdagsuppdraget och för den kunskap och erfarenhet som ni besitter som jag nu med darriga ben debuterar i kammarens talarstol. Men framför allt är det ämnets karaktär som gör mig ödmjuk. Vår miljö - luften vi andas, vattnet som ger liv och släcker törst, maten som föder oss, mång- falden av liv och växtlighet - och en långsiktigt håll- bar utveckling är ödesfrågor för oss och för komman- de generationer. Herr talman! Medvetenheten och kunskapen om hur vi människor påverkar miljön ökar, även om detta tyvärr inte alltid leder till praktisk handling och poli- tiska beslut. De miljökvalitetsmål som riksdagen antagit är goda exempel på denna ökande medveten- het. Vi ska till nästa generation lämna över ett sam- hälle där de stora miljöproblemen är lösta. Detta mål kan i sig bidra till entusiasm och motivation i över- levnadsarbetet. Generationsmålet stämmer väl överens med be- greppet förvaltarskap, som är en bärande del av den kristdemokratiska politiska ideologin. Det handlar om att vi har tillgångar till låns. Vi ärver inte främst jor- den av våra föräldrar, utan vi lånar den av våra barn och barnbarn. Det handlar om att sköta vår livsmiljö på ett sådant sätt att vi med gott samvete kan över- lämna den till kommande generationer. Bevara, bruka och utveckla är nyckelord som står i direkt kontrast till begreppet förbruka. Herr talman! Vi kristdemokrater har under den nyligen avhållna motionstiden presenterat en rad förslag som präglas av förvaltarskap och ansvarsta- gande för vår miljö: · En grön skatteväxling med 3 miljarder kronor som innefattar sänkt skatt genom en generell höjning av grundavdraget med 1 500 kr och höjd skatt på el med 0,5 öre per kilowattimme. · Skattebefrielse för biodrivmedel. · Ökad forskning när det gäller utveckling av lång- siktigt hållbara energisystem, inte minst bränsle- celler och artificiell fotosyntes. · Ökat stöd till klimatinvesteringar i kommunerna. · Höjd skrotningspremie. · Inrättande av marina naturreservat och ett ökat skydd för Östersjön. · Införande av grushållningsplaner. · Ökade kalkningsinsatser. · Förbud mot bromerade flamskyddsmedel. · Ökade inslag av miljöhänsyn i offentlig upphand- ling. Detta är områden där vi vill gå snabbare fram än vad regeringen orkar med. Herr talman! I det här sammanhanget vill jag ställa två frågor till miljöministern: Varför är inte regeringen beredd att satsa på fler pilotanläggningar för biobränslen? Varför sänker man inte skatten yt- terligare på dessa bränslen så att de får en verklig chans att få fäste på marknaden? Herr talman! Frågan om hur utsläppen av så kal- lade växthusgaser ska kunna minskas sysselsätter en stor mängd experter, diplomater och förhandlare från jordens alla hörn. På den globala arenan hålls konfe- renser och uppföljningsmöten i en inte ringa omfatt- ning. Såväl inom EU som nationellt, regionalt och lokalt görs engagerade insatser för att begränsa kli- matpåverkan. Riksdagen har fattat beslut om ett lång- siktigt mål för utsläpp av växthusgaser som innebär att utsläppen ska minskas med närmare 50 % jämfört med dagens utsläpp. Regeringens eget miljömålsråd säger: "Med nuvarande utveckling och med hittills beslutade åtgärdsstrategier nås inte detta mål." Frågan kan inte begränsas till att vara nationell. Utsläpp i ett land påverkar också andra och vår ge- mensamma livsmiljö. Trots detta tänker regeringen tillsammans med energiöverenskommelsens hjälpryttare medverka till att utsläppen av växthusga- ser ökar genom att avveckla Barsebäck 2 å det sna- raste. De konsultfirmor som på regeringens uppdrag lämnat underlag för prövning av stängningen av Bar- sebäck 2 säger samstämmigt att som en konsekvens av stängningen kommer koldioxidutsläppen att öka med mellan 2,8 och 3,6 miljoner ton. Dessa utsläpp kommer främst att ske i Danmark. Till sist vill jag därför, herr talman, ställa ytterli- gare en fråga till miljöministern: Är det förenligt med god etik och en ansvarig klimatpolitik att "exportera" negativ miljöpåverkan i form av ökade utsläpp av växthusgaser till vårt grannland?

Anf. 195 Roger Karlsson (C)

Herr talman! Ledamöter, miljöministern! För mig var miljöfrågorna avgörande för att jag tog politisk ställning i slutet av 80-talet och blev medlem i Cen- terpartiets ungdomsförbund. Därför känns det natur- ligt och också lite högtidligt att tala om miljöfrågor och miljödriven utveckling så här i mitt jungfrutal från riksdagens talarstol. Då, i slutet på 80-talet, var miljöfrågorna i fokus och stod högt i kurs. 1998 hörde miljöfrågorna till de viktigaste valfrågorna. I det val som vi precis avklarat stod inte miljöfrågorna i fokus och högt i kurs. De fanns inte med bland de sju vikti- gaste valfrågorna. Frågan är vad som har hänt. Bryr inte människor sig om miljöfrågor på samma sätt som tidigare? Ty- värr måste jag nog erkänna att miljöengagemanget inte längre är lika starkt. Jag tror att det helt enkelt har brutits ned av en regeringspolitik som inte riktigt har lyckats kanalisera människors engagemang. För mig bygger miljöpolitik på ett underifrånpers- pektiv. Det handlar om att stimulera och engagera människors och företags miljöintresse och miljörikti- ga beslut. En sådan politik underbyggs av forskning, information, möjlighet att påverka, olika former av styrmedel samt ett engagerat ledarskap från politiker. Den miljöpolitik som bedrivs av den socialdemo- kratiska regeringen med benäget bistånd av Miljöpar- tiet bygger på ett uppifrånperspektiv. Initiativen om vad som ska göras på miljöområdet kommer hela tiden uppifrån. De statliga anslagen till lokala investe- ringsprogram i kommuner är ett bra exempel på detta uppifrånperspektiv i miljöarbetet. Ska man lite elakt sammanfatta regeringens mil- jöpolitik kan man säga att regeringen har satsat stora resurser, både tid och pengar, på projekt och jippon. Samtidigt har man slarvat med det vardagliga, lite oglamorösa men ack så viktiga underbyggandet av miljöpolitiken. Låt mig ge några exempel. Det slarvas med forskning och utveckling på mil- jöområdet. Regeringen föreslår i årets budget en kraftig nedskärning av anslagen till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, bland annat vad gäller medel till försök och utveckling av ekologiskt lant- bruk. Resultatet blir att arbetet med försöksverksam- het och metodutveckling för ekologiskt lantbruk kommer att minska kraftigt. Låt mig ge ett annat exempel. Regeringen har un- der en femårsperiod satsat hundratals miljoner på ett forskningsprojekt tillsammans med svenska for- donstillverkare. Pengarna till projektet har man tagit från den reguljära energiforskningen vid universitet och högskolor. Företagens miljöengagemang stöds inte. Miljöen- gagemanget i svenska företag är stort. Som ett mått på det kan man se att det är drygt 2 000 företag i Sverige som har certifierade miljöledningssystem. Detta miljöarbete understöds inte som man skulle kunna göra genom att ge Miljöstyrningsrådet de 3 miljoner som man har lovat. Miljöstyrningsrådet ägs av Miljödepartementet, Svenskt Näringsliv och Svenska Kommunförbundet tillsammans. Det utgör en mycket bra plattform för ett konstruktivt och för- troendefullt samarbete inom områden som miljöled- ning, miljöanpassad produktutveckling, miljövaru- deklarationer och integrerad produktpolitik. Jag har svårt att förstå varför inte regeringen kan hitta 3 miljoner för att stödja detta samarbete. Frågan är egentligen vad som är regeringens be- vekelsegrund för att över huvud taget jobba med miljöfrågor. Jag tror att regeringens drivkraft är en vilja att styra utvecklingen. För mig och Centerpartiet är drivkraften att stimulera en miljödriven utveckling. Det är två helt skilda perspektiv. Projektet med investeringsprogram i kommuner är ett bra exempel. Möjligheten att fatta beslut, tala om hur det ska bli, skicka ut pressmeddelande och sedan åka och klippa ett band vid invigningen är precis vad det handlar om. Detta har man satsat mångmiljard- belopp på. Samtidigt drog regeringen åt sig öronen när det fanns möjlighet att stimulera introduktionen av biod- rivmedel. När det kom många ansökningar om pilot- projekt tyckte man att skattebortfallet blev för stort. Det handlade om miljardbelopp årligen. Nu har vi bara ett projekt, nämligen fabriken i Norrköping. Ännu har vi inte sett någon egentlig strategi för skat- tebefrielse av biodrivmedel. Herr talman! Gott miljöarbete kräver gott ledar- skap. Gott ledarskap är att kunna understödja och glädjas åt företagens arbete med miljöfrågor utan att för den skull själv hela tiden vilja ha credit för fram- gången. För mig är det underifrån kommande initiativet och engagemanget själva symbolen för framgång och utveckling. Mitt mål är att miljöfrågor och sociala frågor ska komma in i styrelserummen som naturliga delar av affärsstrategin. Då är politikens uppgift att understödja och stimulera företagens miljöarbete, inte att försöka styra det. För att bli framgångsrik i miljö- arbetet krävs det helt enkelt ett nytt perspektiv, ett underifrånperspektiv.

Anf. 196 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Jag har redan fått en del frågor, men jag inleder med ett anförande och återkommer gärna till frågorna. Fyra år ligger framför oss i miljöpolitiken, och jag är glad att redan höra det engagemang för miljöfrå- gorna som finns i kammaren. Vi ska driva en aktiv, progressiv miljöpolitik under denna mandatperiod - nationellt, i vårt närområde, inom EU och på den internationella arenan - som vi har gjort även under den förra perioden. Det har hänt en hel del sedan vi sist träffades i riksdagen. Framför allt vill jag nämna det stora topp- mötet om hållbar utveckling i Johannesburg, som vi har haft. Jag tänkte inleda med att tala något om detta. I Johannesburg stod de stora ödesfrågorna på dag- ordningen: fattigdomen, miljöförstöringen och den ojämlika fördelningen av makt och resurser i världen. Av dryga 6 miljarder människor i världen lever 1,2 miljarder i extrem fattigdom. Miljontals barn dör varje år av sjukdomar som beror på dålig miljö. Sam- tidigt har de rika länderna utvecklat produktions- och konsumtionsmönster som hotar att fördärva världens klimat, ekosystem och naturresurser. Vår väg till välstånd kan helt enkelt inte följas av andra. Framti- dens industriländer, som vi nu ser bygga upp sin industri, måste bygga sin ekonomiska utveckling på en annan strategi. Den stora utmaningen i Johannesburg var att for- ma en global handlingsplan som kunde förena nord och syd. Målet var en strategi för att bekämpa fattig- domen, bejaka utveckling i utvecklingsländerna sam- tidigt som vi tillsammans måste vidta åtgärder som förhindrar att det ökade välståndet skapar ytterligare miljöproblem. Vi hade stora förväntningar på Johannesburg, men också stora farhågor om att det skulle bli svårt, och det blev mycket svårt att driva igenom en progressiv agenda. Ändå lyckades vi i Johannesburg genomdriva flera viktiga beslut som kommer att få stor betydelse för oss framöver, både internationellt och nationellt. Mot den bakgrunden måste man ändå betrakta värld- stoppmötet som en framgång, menar jag. Det viktiga budskapet från Johannesburg är att världssamfundet ska verka för en hållbar globalise- ring. Miljöregler och handelsregler ska stödja varand- ra. Initiativ ska tas för att genom mellanstatliga över- enskommelser reglera företagens ansvar för hållbar utveckling. Subventioner som skadar miljön ska fasas ut. Hållbar utveckling blir en överordnad princip för FN:s arbete. Vi har ett gemensamt ansvar för att vär- na de gemensamma resurser och nyttigheter som bildar basen i världsekonomin. Det är hälsan, det är kunskapen, den biologiska mångfalden och en giftfri miljö. Sverige har spelat en viktig roll i Johannes- burgsprocessen. Vårt huvudmål var att få till stånd en handlingsplan med tydliga, tidsbundna mål. Vi har också arbetat hårt för att säkra att frågor om jäm- ställdhet och kvinnors villkor ska få tillräcklig upp- märksamhet. Hållbarhetsfrågor är i högsta grad kvin- nofrågor. Hur ska vi då gå vidare? Jag menar, liksom säkert många här i kammaren, att det viktigaste vi har att göra efter Johannesburg är att utveckla den nationella miljöpolitiken. En progressiv miljöpolitik på hemma- plan är nyckeln till framgång också när det gäller kampen för internationell rättvisa och en god global miljö. En omställning till hållbar produktion och kon- sumtion i i-länderna är en förutsättning för att övriga världen ska kunna industrialiseras. Vi måste skapa ett rimligt miljöutrymme också åt våra efterföljare. De rikaste 15 procenten av världens befolkning står i dag för 56 % av världens totala konsumtion. Det är inte hållbart. Vi ligger långt framme i Sverige. Många tittar på oss. Vi har ett stort ansvar för att visa att detta är möjligt. En omläggning av i-ländernas produktions- och konsumtionsmönster är nödvändig också för att skapa förtroende mellan nord och syd. Vi måste visa att vi menar allvar. Om vi med våra stora ekonomiska re- surser inte tar vårt ansvar för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring, hur kan vi begära att fattiga eller nyligen industrialiserade länder ska ge miljöfrågorna högsta prioritet? Jag vill i dag kort peka på tre mål från handlings- planen i Johannesburg som är av särskilt intresse för den svenska miljöpolitiska agendan. Det första handlar om hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Sverige var en av initiativtagar- na till beslutet att genomföra en internationell pro- gramsatsning för hållbara produktions- och konsum- tionsmönster, för att samarbeta, särskilt i-länder emellan, om hur detta arbete ska bedrivas. Program- met handlar om investeringar i ren och resurseffektiv teknik, om hur varor ska prissättas för att återspegla deras miljöpåverkan, hur vi ska arbeta med offentlig upphandling och så vidare, liksom hur vi ska kunna följa upp och mäta framstegen. Det handlar helt en- kelt om hur vi tillsammans ska klara omställningen till en resurseffektiv och miljövänlig ekonomi. Vi tar nationellt flera initiativ för att främja denna omställning och följa upp detta program. Regeringen avser att bygga upp ett nationellt cent- rum för miljöteknik och miljöteknikexport. För att stimulera klimatvänliga investeringar i landets kom- muner sjösätter vi nu ett omfattande klimatinveste- ringsprogram som omfattar 900 miljoner kronor un- der tre år. I regeringens uppgörelse med Vänsterparti- et och Miljöpartiet säger vi också att klimatinveste- ringsprogrammet ska utökas under mandatperioden. Vi lägger till våren fram en kretsloppsproposition som kommer att behandla avfallspolitik, producen- tansvar och den integrerade produktpolitiken. Långsiktigt kommer vi att arbeta vidare med de stora frågorna om hur infrastruktur och skattesystem ska byggas upp för att främja en långsiktigt hållbar utveckling. Och här kommer vi att bygga vidare på den uppgörelse som nu finns mellan regeringen och våra samarbetspartier. En annan viktig fråga från Johannesburg handlar om den globala kemikaliestrategin och ett globalt kemikaliemål. Sverige har länge drivit kemikaliefrå- gorna, både inom EU och globalt. Grunden är den stränga svenska kemikaliestrategin som har målet att vi ska sluta att använda de farligaste kemikalierna, de som är långlivade och lagras i människokroppen. Det var en stor framgång för Sverige och för EU att vi i Johannesburg kunde ta beslut om att fasa ut de farligaste kemikalierna till 2020, att vi då ska ha bort kemikalier som skadar miljö och hälsa. En global kemikaliestrategi ska nu finnas på plats år 2005. Min ambition är att Sverige ska fortsätta att vara pådrivande i arbetet för en giftfri miljö. Just nu arbetar vi särskilt med frågan om brome- rade flamskyddsmedel. Vi arbetar också med kvick- silverfrågorna. Det är regeringens ambition att snarast möjligt i avvaktan på ett förbud på EU-nivå införa ett natio- nellt förbud mot användningen av bromerade flam- skyddsmedel i varor och produkter. När det gäller kvicksilver arbetar vi aktivt för en skärpning av EU:s politik på området. Och vi bidrar också aktivt till UNEP:s arbete med en global kvick- silverstrategi, alltså inom FN-systemet. Jag kan också berätta att regeringen har fattat be- slut om att stötta inrättandet av ett särskilt kemikali- sekretariat i samarbete med bland annat Naturskydds- föreningen och Världsnaturfonden. Vi är övertygade om att detta blir en viktig insats för att driva på kemi- kaliearbetet framöver. Jag ska också ta upp frågan om målen om biolo- gisk mångfald och vattenresurser. Ett av de övergri- pande målen efter Johannesburg är att kraftigt reduce- ra förlusten av biologisk mångfald. Målet i Johannes- burg är satt till 2010. Detta är en hjärtefråga för Sverige som vi också har drivit inom konventionen för biologisk mångfald och inom EU. Det är naturligtvis också en central fråga i vår egen nationella miljöpolitik. Under den kommande mandatperioden kommer vi att lägga särskild tonvikt på havsmiljön. Och vi har redan hört ett par talare tala om Östersjöns speciella problem. I somras tillsatte regeringen en havsmiljökommis- sion under ledning av förre LRF-ordföranden Hans Jonsson. Kommissionen ska arbeta snabbt och ska presentera ett åtgärdsprogram för regeringen i juni nästa år. Upprinnelsen till detta är Miljömålsrådets slutsatser om att vi måste arbeta hårdare för att nå målet hav i balans. Parallellt inleds arbetet med en marin strategi för EU, som riksdagen också snart kommer att få ta del av. Vi håller på att sammanställa en faktapromemoria om detta arbete. En annan fråga som kommer att få hög prioritet under mandatperioden handlar om hur vi ska förvalta våra färskvattenresurser. EU:s ramdirektiv för vatten är på väg att genomföras i Sverige, och det kommer att innebära höjda ambitioner. Till sist ska jag ta upp frågan om fiskbeståndet som också var uppe i Johannesburg med beslut om att vi globalt ska återställa fiskbestånd som hotas av utrotning allra senast år 2015. Här i Sverige vill vi arbeta fortare, och frågan om fiskestopp är ju ytterst aktuell just nu. Och här har regeringen också mycket länge arbetat med den typ av åtgärder som nämndes i ett av anförandena här tidigare, nämligen hur vi ska få ett hållbart fiske med förvaltningsplaner, med selekti- va fiskeredskap och så vidare för att vi ska kunna driva detta på ett bra sätt. Men nu är det alltså ett fiskestopp som är aktuellt efter samarbetsförhand- lingarna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det kommer att ske tidigast den 1 mars 2003 för att möj- liggöra en ordentlig beredning av ärendet. Herr talman! Om vi ska lyckas uppnå en rättvis och hållbar global utveckling krävs politiskt ledar- skap. Vi måste kunna förmedla en vision som enga- gerar och ger hopp. Vi socialdemokrater är beredda att anta den utmaningen. Vi menar att visionen om hållbar utveckling är ett modernt uttryck för det väl- färdspolitiska tänkande som sedan decennier har utgjort kärnan i den socialdemokratiska samhällside- ologin. Vi socialdemokrater anser att ett framgångsrikt samhällsbyggande kräver att marknadsekonomin balanseras av en stark politisk demokrati. Offensiva satsningar på miljö, folkhälsa och utbildning ska ses som investeringar och inte som en kostnad för folk- hushållet. Starka sociala rättigheter och en god hus- hållning med våra naturresurser är en förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv och en god ekono- misk utveckling.

Anf. 197 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Jag vill tacka för ett innehållsrikt an- förande med många internationella utblickar och många viktiga saker som sades. Jag ställde ett antal frågor i mitt anförande som jag gärna vill ha svar på. Varför är regeringen inte beredd att satsa på fler pilotanläggningar för biobränslen? Varför sänker man inte skatten ytterligare på dessa bränslen så att de får en verklig chans att få fäste på marknaden? Och är det förenligt med god etik och en ansvarig klimatpo- litik att exportera negativ miljöpåverkan i form av ökade utsläpp av växthusgaser till vårt grannland Danmark?

Anf. 198 Lena Sommestad (S)

Herr talman! När det gäller pilotanläggningar och skatter på dessa biobränslen kan jag säga att vi i Re- geringskansliet just nu arbetar med dessa frågor. Det kommer att bli en utvidgning när det gäller de an- läggningar som kommer att omfattas. Vi arbetar nu med att vi ska ha en koldioxidskattebefrielse för dessa drivmedel, och vi arbetar också för att vi ska kunna ge dem möjlighet att vara konkurrenskraftiga på det sätt som jag tror att vi båda önskar. Detta arbete be- drivs nu i samarbete med EU som ju sätter gränserna för våra insatser i fråga om detta.

Anf. 199 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Tack för det svaret. Vi har verkligen ett gemensamt intresse av att biobränslena kan fasas in. Det behövs ju ett verkligt genombrott för alterna- tiva bränslen om vi ska kunna fasa ut de fossila bränslena, vilket är nödvändigt. Men det räcker inte med en koldioxidskattesänkning. Vi menar att man också behöver sänka energiskatten och kanske ta bort den under en period för att dessa bränslen ska få ett verkligt fäste på marknaden och att det kan skapas en riktig marknad. Och så var det den lilla frågan om danskarna, hur har vi det med dem?

Anf. 200 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Utgångspunkten för oss på sikt är att det är koldioxidskattebefrielse som gäller. Men jag är enig med Sven Gunnar Persson om att vi kan behöva övergångsbestämmelser för att göra dessa biodriv- medlen konkurrenskraftiga. Vi får återkomma när vi ser vilken lösning som vi får på detta. När det gäller kärnkraften har vi uttryckligen sagt att syftet inte är att vi ska föra över någonting på någon annan utan att vi ska ha en egen energiförsörj- ning i Sverige. Det är en av de förutsättningar som vi har för stängningen av Barsebäck.

Anf. 201 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Miljöministern säger i sitt anförande att man nu ska arbeta med en progressiv miljöpolitik på hemmaplan. Då tänker jag osökt på övergödnings- problematiken och framför allt på Östersjön. Det är ett stort problem speciellt där. Men det finns lösning- ar på denna problematik. Växande gröda, till exempel vallodling, fånggrödor och kantzoner. Här bedriver jordbruksnäringen ett antal projekt, till exempel Greppa näringen och Odling i balans. Ett annat förslag till lösning är ju precis som den tidigare talaren tog upp, nämligen alternativa drivme- del. Jag vill ställa en fråga till miljöministern. Hur ämnar miljöministern agera för att få bukt med över- gödningen? Väntar man med alla åtgärder till i juni nästa år? Och ämnar miljöministern att följa upp nämnda projekt?

Anf. 202 Lena Sommestad (S)

Herr talman! De projekt som genomförs inom landsbygdsprogram och annat ligger under Jord- bruksdepartementet. Vi tycker att de är utomordent- ligt bra, och det är precis den typen av åtgärder som behövs. Vi arbetar också med våtmarksprogram som kommer att omfatta sammanlagt 12 000 hektar när detta är färdigt. Det är precis denna typ av åtgärder som vi vidtar. Vad vi ser är att det tar ganska lång tid innan den- na typ av åtgärd ger resultat. Forskarna säger också att man har gjort mycket men att man ändå ser ganska lite resultat. Vi behöver göra mer. Vi ser just nu över om fler områden i Sverige ska omfattas av särskilda bestäm- melser när det gäller till exempel kvävehanteringen i jordbruket. Vi kommer också att titta på till exempel va- frågor, avloppsreningsverk och annat, för att se om det finns anledning att skärpa kraven. Vi kommer att arbeta på flera fronter när det gäller övergödningen.

Anf. 203 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Kommer miljöministern i detta läge att också se över arealersättningen och se om det går att fasa ut den till förmån för exempelvis vallodling?

Anf. 204 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Såvitt jag förstår ligger just den frå- gan inte på miljöministerns bord. Anita Brodén får nog återkomma till jordbruksministern när det gäller den frågan.

Anf. 205 Marie Wahlgren (Fp)

Herr talman! Miljöministern började med att säga att de internationella frågorna är väldigt viktiga i miljöarbetet. Jag delar den uppfattningen. De är vik- tiga både i stort och smått. Jag har två frågor till mil- jöministern. Är miljöministern beredd att avsätta ytterligare pengar till det internationella miljöarbetet? Om man granskar uppföljningen av årets budget ser man att detta arbete hade behövt få mer pengar. Det fanns ett underskott på kontot, men trots det är det i regering- ens budget inte mera pengar avsatta till det interna- tionella miljöarbetet. Jag har en fråga som kanske ligger på det lite mer småttiga området - om man får säga så. Det gäller återvinningssidan. Är miljöministern beredd att arbeta för att vi i alla fall inom EU får gemensamma system för återvinning av till exempel förpackningsmaterial?

Anf. 206 Lena Sommestad (S)

Herr talman! När det gäller ytterligare pengar till det internationella miljöarbetet är det för mig som för andra ministrar att vi gärna vill ha mera pengar till våra egna insatser. Vi har väldigt stora arbetsuppgif- ter framför oss. Men detta är en sak för budgetför- handlingarna. Jag upplever inte att vi har en sådan resursbrist att vi inte på ett gott sätt kan utföra vårt arbete. Men detta är något som vi ständigt ser över också med ökande ambitioner som nu kan följa efter Johannesburg. När det gäller återvinning kan jag säga att vi just nu inom EU har beslutat om ett förpackningsdirektiv som åtminstone sätter upp vissa gemensamma mål- sättningar angående mängden av förpackningar som ska samlas in på olika områden. Men det är inte ett bindande direktiv på det sättet att alla kommer att göra samma sak. Det är ganska låga nivåer, tyvärr, inte alls de nivåer som vi skulle vilja ha.

Anf. 207 Marie Wahlgren (Fp)

Herr talman! Just när det gäller förpackningarna är det också så att de faktiskt transporteras över grän- serna. Jag som är skåning och ständigt ser tyska coca cola-burkar till exempel hemma i affärerna och inte har möjlighet att låta dem ingå i det svenska återvin- ningssystemet hade ju gärna sett att man hade någon form av gemensamt samarbete även på sådana här något mindre frågor. Dessa frågor står oss dock gans- ka nära och är en del i att få miljöengagemanget ned på vardagsnivå.

Anf. 208 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Jag är medveten om dessa problem. Det är också problem som har diskuterats nu i sam- band med att vi håller på med kretsloppspropositio- nen. Vi får se om vi kan återkomma med någonting som kan vara tillfredsställande i detta avseende. Det handlar i så fall om att vi ska kunna ta hand om dem här. Saker som kommer utifrån ska kunna pantas även i Sverige.

Anf. 209 Roger Karlsson (C)

Herr talman! Först skulle jag vilja ge en eloge till miljöministern för beslutet att inrätta ett nationellt centrum för miljöteknik och miljöteknikexport. Det är ett jättebra beslut. Centerpartiet har drivit det tidigare. Vi tycker att det har saknats en strategi för just mil- jöteknikexport. Problemet är bara att jag inte har hittat några pengar till detta i budgeten. Miljöminis- tern kanske kan förtydliga. Min fråga till miljöministern rör det internatio- nella perspektivet och utsläpp. Miljöskadliga utsläpp känner ju inga nationsgränser. Därför krävs det inter- nationellt samarbete. Vi har EU som vår närmsta samarbetspart. Där skulle det vara ett bra beslut att säga att man kan fatta majoritetsbeslut om minimini- våer på miljöskatter inom EU. Hittills har Socialde- mokraterna motsatt sig detta med motiveringen att om man fattar beslut om det på miljöområdet skulle man kunna fatta majoritetsbeslut om skatter på annat område. Jag tycker att det är ett lite vagt och svagt argument. Är miljöministern beredd att driva det här? Mil- jöministern har tidigare tyckt att det varit bra men inte fått medhåll från finansministern och statsminis- tern.

Anf. 210 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Jag är inte beredd att driva frågan om majoritetsbeslut när det gäller miljöskatter som någon självklar ståndpunkt. Vi har ett utomordentligt bra samarbete inom EU, och vi har majoritetsbeslut i väldigt många fall. Men det finns också områden, även inom miljöpolitiken, där det kan vara bra för oss att också få styra oss själva. Vi ska vara försiktiga med hur långt EU:s mandat når. Jag tycker att det är ett ganska gott argument vi har när det gäller skatterna. Vi har goda möjligheter att driva en progressiv miljöpolitik inom EU trots detta. Jag inser problematiken. Jag förstår precis varför Roger Karlsson tycker att det här är viktigt. Men jag tycker inte att det är en sådan enkel fråga att man på grund av sitt miljöintresse självklart intar den positionen.

Anf. 211 Roger Karlsson (C)

Herr talman! Till saken hör att om man fattar be- slut om miniminivåer har Sverige all möjlighet att fortfarande styra sig självt. Vi kan fatta beslut om högre nivåer än miniminivåerna. Det handlar i så fall om att vi hjälper andra och styr andra genom majori- tetsbeslut. Det är synd om miljöministern väljer att inte driva frågan.

Anf. 212 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Det återstår att se om jag får anled- ning att ändra ståndpunkt. Jag ser det i ett större sammanhang, inte bara som en miljöfråga utan som en allmän fråga om Sveriges position inom EU. Det är mitt svar.

Anf. 213 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! I går fick vi här i riksdagen en ge- nomgång från Miljömålsrådets årsrapport om upp- följning av miljökvalitetsmålen. När det gäller målet Giftfri miljö kan man se symbolen ledsen gubbe med mungiporna nedåt under frågan om vi når miljökva- litetsmålet på en generation, alltså fram till 2020. Symbolen betyder att vi har mycket svårt att nå målet inom tidsramen. Detta är något som bekymrar mig och många andra. Under år 2000 omsattes ca 70 miljoner ton kemis- ka produkter på den svenska marknaden - 64 000 olika kemiska produkter. Kemiska ämnen kan spridas från kemiska produkter, varor, byggnader med mera när dessa produceras, används eller skrotas. Världs- produktionen av kemiska produkter beräknas fortsätta att öka i takt med ökad BNP. Detta medverkar natur- ligtvis till att vi har svårt att nå målet. Många kemi- kalier är dessutom långlivade och finns kvar i krets- loppen länge. Vi kan se att PCB-halterna i till exem- pel Kattegatt sjunker sedan förbuden trädde i kraft under 70-talet. Men på en del ställen i Östersjön har minskningen upphört. Vad beror detta på? En undersökning har också visat att barn till fiska- re vid Östersjön hade lägre födelsevikt än jämförelse- gruppen. Detta sattes i samband med större expone- ring för PCB från Östersjöfisk. I somras larmade Naturskyddsföreningen om att det förekom ftalater i mängder av badleksaker, detta trots att ämnet inte får förekomma i produkter som används av barn under tre år. Herr talman! Det är viktigt att vi ser att hållbar ut- veckling handlar om att få ekonomi, miljö och social utveckling att gå i samma takt. Investeringar som görs måste redan från början vara hållbara ur alla tre aspekter. Annars visar det sig snart att kortsiktighet inte lönar sig i längden, varken för miljön, männi- skors hälsa eller rent ekonomiskt. Vi har alla ett an- svar för den hållbara utvecklingen. När jag säger "vi" menar jag oss politiker som måste ta ett ansvar ge- nom att här i riksdagen lagstifta och våga föreslå åtgärder som visar att vi i vår del av världen tar vårt ansvar. Våra barn här konsumerar mellan 30 och 50 gånger mer än barnen i utvecklingsländerna. I byn där Fazila Khatun bor i Bangladesh har de inget annat val än att dricka det arsenikförgiftade vattnet som finns i brunnarna. Hon känner till riskerna och märker dem också genom att smärtan förvridit hennes armar och ben och sakta förtär hennes kropp. Men hon har inget annat val. Med "vi" menar jag också oss vuxna, som har ett ansvar gentemot våra barn och barnbarn - solidarite- ten med kommande generationer. Det är därför man oroas över att vi kanske inte når målet Giftfri miljö. När jag beskriver dessa problemen verkar det som om vi ingenting gör och ingenting har gjort, men så är det inte. Förra mandatperioden antog vi här i riksda- gen propositionen Giftfri miljö. Vi har från Sverige också drivit dessa frågor på EU-nivå. Vitboken om EU:s kemikaliestrategi presenterades 2001 under det svenska ordförandeskapet. Herr talman! Stockholmskonventionen om långli- vade organiska föreningar undertecknades också här i Stockholm under 2001, med syftet att förhindra skad- lig påverkan av långlivade organiska föreningar på människors hälsa och miljö. Konventionen omfattar hittills tolv ämnen. För att vi ska få en giftfri miljö globalt krävs att åtgärder utförs lokalt av oss alla, men det krävs också det omvända: globala överenskommelser för att den nära, lokala miljön ska förbättras. Det var därför vi blev extra glada när man på toppmötet i Johannesburg beslutade att anta ett övergripande mål om att pro- duktionen och användningen av kemikalier inte ska leda till allvarliga negativa miljö- och hälsoeffekter till år 2002. En global kemikaliestrategi ska också finnas år 2005, precis som vår miljöminister tidigare talade om. Regeringen har också föreslagit att det ska inrättas ett kemikaliesekretariat för att sprida information internationellt om den svenska kemikaliestrategin och skapa genomslag för strategin både inom EU och globalt. Att sprida information ger resultat. För 15 år se- dan började till exempel en avdelning inom Lantar- betarförbundet i Tomelilla att läsa om och fundera kring miljön. I dag har studiecirkeln vuxit till ett globalt arbete som engagerar hundratals aktiva runt- om i världen. Syftet är att ta fram information och erfarenheter om kemiska bekämpningsmedel samt påverka lagstiftningen. 90-95 % av alla bekämpningsmedel används i de industrialiserade ländernas jordbruk, medan ca 90 % av alla dödsfall och allvarliga skador på grund av pesticider sker i utvecklingsländerna. WHO uppskat- tar att 2-5 miljoner människor årligen blir förgiftade till följd av pesticider och att uppemot 40 000- 200 000 dödsfall sker varje år. Klart är att vi måste våga gå före och satsa rätt redan från början. Det lönar sig i längden, både när det gäller människors hälsa, miljömässigt och ekonomiskt. Jag kan tillägga att vi också satsar på att ge Kemi- kalieinspektionen utökade anslag för att påverka och driva den internationella kemikaliestrategin framåt.

Anf. 214 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag blev lite bekymrad när jag hörde diskussionerna om drivmedel här. Det är över ett år sedan Miljöpartiet i förhandlingarna med regeringen fick igenom att kol- dioxidskatten ska tas bort för koldioxidneutrala driv- medel. I årets förhandlingar fick vi igenom att ener- giskatten ska kunna tas bort helt eller delvis. Detta ska förmodligen ske redan i år, innan man fått tillåtel- se från EU, men en ansökan om detta ska också gå in till EU. Jag hoppas verkligen att detta inte är bort- glömt, för det är mycket viktigt. De flesta väntar sig nog att vintern 2002/03 ska tä- ra hårt på effektreserverna. Många kommer också att säga att detta är ett starkt argument för att inte av- veckla mer kärnkraft. Men regeringen gör inte allt som är möjligt för att stimulera sparande, effektivise- ring och förnybar energi. Regeringens energipolitik havererar därför att regeringen framför allt tar hänsyn till giganterna på marknaden. Vattenfall har hälften av marknaden, och tillsam- mans med Birka/Fortum och Sydkraft har man 90 % av produktionen och 70 % av marknaden mot slut- kund. Det här är ju en oligopolmarknad, och sådana är sällan till fördel vare sig för konsumenterna eller för effektiviteten. Vattenfall borde åtminstone använda sina vinster från oligopolmarknaden till att satsa på ny förnybar produktion, ny teknik och hushållning. I stället köper man brunkol och gör svindlande utlandsaffärer. Man bryter mot sin egen etiska policy och framstår som ett sorgligt exempel när man tvingar invånarna i byn Horno i före detta Östtyskland att flytta därför att kolgruvan ska fram. Detta är vårt statliga bolag Vat- tenfalls policy. Det är skrämmande, tycker jag. Stängningen av Barsebäck bör användas teknik- drivande och för hushållning. Regeringen tar inte chansen till detta. Man är inte ens beredd att göra en översyn av elmarknaden så att konsumenterna skulle kunna handla på spotmarknaden. Elmarknaden är felbyggd. Den lurar konsumen- terna att tro att elmarknaden fungerar som en vanlig marknad. Men problemet är att el inte är en vanlig vara och att elmarknaden inte är en vanlig marknad. Priset på fysisk el skapas på spotmarknaden, och det priset sjunker inte därför att konsumenterna byter leverantör. Det sjunker bara om konsumenterna deltar och handlar på spotmarknaden. Dagens slutkundmarknad motverkar på många sätt en effektiv elanvändning. Tillgång och efterfrå- gan matchas inte med hjälp av priset. De flesta kon- sumenter köper el på långa kontrakt med ett och samma pris oavsett när elen förbrukas. Detta gör till exempel direktverkande elvärme lönsam för konsu- menten. Installationskostnaden är ju lägre än för and- ra alternativ, och kostnaden för effektbrist i systemet betalas av andra. Storkonsumenterna får i vårt nuva- rande system en mängdrabatt. När konsumenternas incitament till en effektiv användning blockeras är det ganska självklart att den svenska förbrukningen av el ökar år från år. Då hjäl- per det inte att regeringen betalar ut bidrag till den som vill konvertera från direktverkande elvärme. Eftersom det är lönsamt kommer det hela tiden fler elvärmekunder än vad man lyckas subventionera bort. Vi har en elmarknad som går stick i stäv med in- tentionerna i energipolitiken. Vi ska ha en elmarknad som främjar effektiv elanvändning, men vad har vi? Vi har en elmarknad som helt blockerar incitamenten till effektivitet. Vi har en energipolitik som talar om behovet av aktiva och välinformerade konsumenter, men vi har en elmarknad som bara skapar förvirring hos konsumenterna. Det senaste utspelet från Vattenfall är ett sorgligt exempel på detta. Vad man tänker sig är att inrätta ett fast pris oavsett förbrukning för konsumenter i lägen- het. Det är väl verkligen motsatsen till strävande efter effektivisering. Vår konstiga elmarknads pris är mycket högt, bå- de för miljön och för konsumenterna. Det är vi som får betala. Sedan vill jag bara nämna ett par saker till. Vi tycker inte om att de certifikat som nu håller på att byggas ut även ska kunna gå till vattenkraft. Det ger helt fel signaler. Småvattenkraften ger inte energi i förhållande till sina miljöstörningar, och den stora vattenkraften ska ju vara färdigutbyggd i Sverige. Visst är det vansinnigt att vi ska ha certifikat till dessa saker. Jag vill också kommentera klimatpolitiken. Vi ska ha en kontrollstation 2004. Den anser jag ska använ- das för att se om man kan skärpa målen eller om man måste skärpa åtgärderna, inte till att backa från målen.

Anf. 215 Roger Karlsson (C)

Herr talman! När regeringen och Miljöpartiet an- vänder sig av styrmedel kan man fråga sig om det görs några konsekvensbeskrivningar av hur männi- skor förväntas agera. Den gröna skatteväxling som regeringen och Miljöpartiet hittills genomfört har huvudsakligen inriktat sig på hushållen. Industrin har undantagits. Ursprungligen var grön skatteväxling ett begrepp som innebar att man höjde skatten på miljöskadlig verksamhet och sänkte skatten på arbete just för att företag skulle kunna stimuleras till att ha mindre miljöskadlig verksamhet och vara mer arbetsintensi- va. Men när skatteväxlingen enbart inriktas på hus- hållen blir frågan hur man tänker sig att hushållen ska ställa om sin verksamhet. Om kostnaderna för att värma upp huset ökar eftersom energiskatterna höjs samtidigt som inkomstskatterna sänks blir ju det rationella för hushållen att sänka värmen i sitt hus, vara hemma mindre och i stället jobba över. Är det tanken bakom skatteväxlingsreformen? Är det enbart volymen av växlingen som är det viktiga? Och varför undantar man hela tiden industrin?

Anf. 216 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Det är inte vårt önskemål att undanta industrin. Den får en viss del av höjningarna genom koldioxidskatten, naturligtvis, för den är inte befriad från mer än hälften av koldioxidskatten. Där får in- dustrin en del. Men det här är ju ett EU-problem liksom många andra problem vi har. Den stora indust- rin anser vi inte kan betala högre elskatt medan där- emot mindre och medelstor industri mycket väl skulle kunna göra det. Men vi får inte göra sådana skillnader inom industrin på grund av EU-regler. Det här vill vi göra någonting åt. Men det är inte åtgärdat än. Jag minns inte frågan beträffande konsumenterna. Ursäkta!

Anf. 217 Roger Karlsson (C)

Herr talman! Frågan var nog mest retorisk. Men sanningen är den att nivån på koldioxidskat- ten för industrin ligger kvar. Medan man har höjt för hushållen har nivån för industrin legat kvar. I dag är den 30 % av hushållens nivå. Den är alltså inte längre 50 % utan den har legat kvar när man undan för un- dan har höjt. Då är frågan: Vad ska ni göra för att få de andra med er om det inte är Miljöpartiets vilja att det ska vara så här?

Anf. 218 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Vi kämpar ju på. Vi vill gärna att EU-reglerna ska ändras. Det brukar vi prata om. Men det är som Roger Karlsson vet inte så himla enkelt att ändra EU-regler. Det får regeringen driva på så gott den kan. Jag tror att de egentligen vill det också.

Anf. 219 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Jag tror att vi kristdemokrater och Miljöpartiet har en gemensam uppfattning om att inte tillräckligt har gjorts för att få fram alternativ till kärnkraften. Det går för sakta med att få fram alter- nativen och att fasa ut kärnkraften. Dock har jag uppfattat det som att Miljöpartiet inte låter sig hindras av denna verklighet utan man vill ha en snabb avveckling av Barsebäck 2 med flera. Då skulle det vara intressant att höra Ingegerd Saari- nens kommentar till de två konsultrapporter som har lämnats till regeringen och som pekar på att det blir ökade utsläpp på mellan 2,6 och 3,8 miljoner ton koldioxid, främst i Danmark, om man under nuvaran- de förutsättningar stänger under 2003.

Anf. 220 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Det bygger på antagandet att impor- ten sker från Danmark. Men 85 % av importen sker faktiskt från Norge. Det beror på hur man ser och hur man räknar. Dessutom gick hela mitt anförande ut på att det görs alldeles för lite vad gäller effektivisering. Man kan göra oerhört mycket, tror vi, genom att ändra på elmarknaden. Och man kan naturligtvis göra oerhört mycket genom att införa olika typer av styrmedel som styr rätt. Det går alldeles för långsamt. Men det inne- bär alltså inte att det inte går att göra det. Det handlar bara om vilja.

Anf. 221 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Om man läser de här konsultrappor- terna lite noga ser man att de har utgått från den bistra verklighet som råder. Deras bedömning är att det fordras import av kolkondensproducerad el från Danmark för att man ska kunna uppnå de mål om effekt i Sverige som är uppställda som villkor för avveckling av Barsebäck 2. Så förklaringen med Norge håller nog inte riktigt i det perspektivet. Vad säger Ingegerd Saarinen om de ökade utsläppen till följd av en snabb stängning av Barsebäck 2?

Anf. 222 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Det är klart att om vi fortsätter precis som nu, hanterar elmarknaden som vi gör och fort- sätter med de ineffektiva styrmedel som vi faktiskt håller på med och höjer konsumtionen kommer det naturligtvis att bli mer utsläpp. Jag tycker liksom inte att det är en riktig vilja till sparande och effektivise- ring vi ser. Men vi menar att man inte ska hantera vare sig elmarknaden eller elproduktionen på det här viset. Man måste gå in med en vilja att förändra, och då kan vi spara oerhört mycket. Vi måste sänka ni- vån. Den direktverkande el som nu främjas av en konstig elmarknad borde faktiskt bort ur systemet mer eller mindre. Definitivt borde den inte subventio- neras som nu. Det finns till och med partier som vill förbjuda den. Det är möjligt att det är svårt. Men vi ska inte subventionera den som faktiskt sker nu. Det är den direktverkande elvärmen som gör att det blir kris på vintern. Ekonomi och skatter

Anf. 223 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Skatter är någonting mycket större än procentsatser, beräkningsgrunder och andra tekni- kaliteter. Det är ytterst fråga om makt och moral, eller mer exakt: Hur stor del av det vi producerar ska vi få bestämma över själva och hur mycket ska andra för- foga över? För mig som moderat är det inte svårt att konstate- ra att det politiska inslaget i dagsläget är alldeles för stort. Jag och mitt parti ogillar i grunden det slags förmynderi som innebär att personer som jag inte känner och som inte känner mina behov ska få be- stämma hur jag ska använda det jag har producerat. Vi ogillar också bestämt den omständigheten att människor först tvingas betala stora belopp till staten för att sedan få villkorade bidrag tillbaka. På så sätt skapas ett mycket osunt beroende. Man biter inte den hand som föder en. Motståndet mot denna politik har inte uteblivit. Det har sträckt sig över många år och inbegripit stora delar av det svenska samhället. Men det har trots det varit föga framgångsrikt. Det svenska skattetrycket är fortfarande högst i världen. Möjligen kan bristen på framgångar förklaras av att skatteförsvararna i sin argumentation har använt en rad begrepp med starkt känslomässigt innehåll. Man har talat om att de höga skatterna är ett uttryck för solidaritet, att de syftar till att skapa rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Mot detta är svårt att argumentera, i synnerhet om man bara använder sig av ekonomiska argument. Men för att vinna skattediskussionen och sänka skattetrycket räcker det inte att visa att skattesänk- ningar ökar tillväxten. Det räcker inte heller att visa att den ökar den personliga friheten. Vi måste också visa att skattesänkningar är förenliga med uppfyllan- det av djupare mänskliga värden som självrespekt, värdighet och varför inte att skattesänkningar också leder till ett samhälle där orättvisorna kan minska och ett samhälle som inte präglas av brist på solidaritet. Jag vill alltså ändra fokus på skattedebatten och motivera behovet av skattesänkningar med moraliska argument. Här kan det vara på sin plats att erinra om en av Socialdemokraternas större tänkare Gunnar Myrdal. För ungefär 30 år sedan påpekade han att den då rådande skattestrukturen hade gjort hederliga svenskar till ett folk av fifflare. Mycket av det som sades då gäller fortfarande. När det är mer lönsamt att leva på andras ansträngningar än på sina egna väljer många det alternativet. Dessa drivkrafter blir dess- utom starkare av att det anses legitimt att leva på andras ansträngningar. En otrevlig attityd har smugit sig in i våra sinnen, som i korthet kan beskrivas som att vi anser oss ha rätt till frukten av andra människors arbete. Vi finner denna inställning överallt: Det är börs-vd:ar som finner det naturligt att på aktieägarens bekostnad förhandla sig fram till sällsynt generös ersättning, och det är pensionerade EU-tjänstemän som finner det naturligt att lyfta generösa pensioner samtidigt som de har hög lön. Vi finner det hos personer som tycker att det är helt i sin ordning att låta någon annan betala när de ska ta igen sig efter en väl genomfestad natt eller när de behöver ta hand om en sjuk anhörig och för den sakens skull inte gå till arbetet. Vi finner den inställningen hos politiker som plockar ut reseersätt- ning som saknar täckning, hos alla dem som svar- tjobbar och samtidigt lyfter bidrag. Vi finner den, kort och gott, hos rik och fattig, gammal och ung. Det handlar sällan om rent fusk utan om någon- ting som är mycket värre. Det handlar om en för- skjutning av våra värderingar, om vår syn på eget ansvar och andras. Vår respekt för andras arbete har eroderat, och vi finner det acceptabelt att utnyttja andras lojalitet. De höga skatterna brukar också anses behövas för att skapa rättvisa. Den som tjänar mera ska betala mer än den som tjänar mindre. Men är verkligen höga skatter och generösa bidrag förenlig med ekonomisk rättvisa? Jag är faktiskt inte säker på att så alltid är fallet. Ty den svenska synen på ekonomisk rättvisa byg- ger på en föreställning om att skillnaderna i ekono- miskt utfall är oförtjänta och därför bör utjämnas. Den som tjänar mera har gjort det på ett oförtjänt sätt. Men så är sällan fallet. De som tjänar mer gör så därför att de arbetar mera, har utbildat sig mer och förkovrat sig mer. Ska dessa skillnader utjämnas, skapas i stället nya orättvisor som består i att flitiga, arbetsamma, seriösa, ansvarskännande människor berövas alltför stora delar av sina ansträngningar. Jag vill alltså hävda att strävan efter rättvisa har blivit missriktad och skapat orättvisor mot dem som är lojala och gör rätt för sig. Den har förstört naturliga drivkrafter att ta ansvar för oss själva, och den har ökat godtycket i den politiska världen. För detta har vi fått betala ett högt pris. Fallet i välståndsligan är allmänt känt. Jag skulle till och med vilja vara fräck nog och påstå att vår svaga ekonomiska utveckling är ett resultat av den misslyckade jakten efter rättvisa. De enda vinnarna i denna jakt är möjligtvis de som har satt sig i en position där de kan styra och ställa över andra individers tillvaro. Är det inte dags att blåsa liv i Gunnar Myrdals syn på det svenska samhället och i stället lyda hans re- kommendation att skapa en ny skattestruktur som bygger på rättvisa och som skapar de rätta drivkraf- terna för svenskarna?

Anf. 224 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag vill gärna välkomna talaren till denna kammare. Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag håller i mångt och mycket med om resonemanget att det är extremt lönsamt att vara ohederlig i Sverige med tanke på de höga marginalskattesatser som finns på många områ- den - inte alla. Men om man ser sig om i världen är korruption - den värsta formen av omoraliskt beteende i ekono- miska sammanhang - mycket mer utbrett i länder med låga skatter än i länder med höga skatter. Det finns inget direkt samband mellan korruption och höga skatter. Är det inte lite enkelt att säga som An- ne-Marie Pålsson sade?

Anf. 225 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Jag har inte haft någon ambition att djupare sätta mig in i området korruption. Det förtjä- nar nog sin egen mässa, och jag är inte beredd att gå in i den diskussionen nu. Men det finns all anledning i världen att studera de drivkrafter som systemet har skapat. Det är också viktigt att när man argumenterar kring skattesänk- ningar att man vågar resonera i termer av rättvisa och inte tar för givet som en grundlag att höga skatter per definition är förenliga med ökad rättvisa. Det är egentligen det som var mitt syfte med anförandet, det vill säga peka på att det finns andra aspekter som måste vägas in.

Anf. 226 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det har precis börjat en ny mandat- period, och vi befinner oss i en situation i vårt land där sjukskrivningarna ökar, utanförskapet bland våra invandrare ökar, bostadsköerna är långa, vårdköerna är långa, bilköerna är långa. Vi har brister i vården, och vi har brister i vården och omsorgen av våra gamla. Samtidigt har vi svårt att rekrytera personal. Vi har usla kvinnolöner, och vi har usla arbetssitua- tioner för många kvinnor. Vi har fattiga barn. Vi har företag som flyttar till andra länder, och vi har en lönebildning som snarast driver på arbetslösheten. Det här kan låta som en dyster litania och att jag vill svartmåla tillvaron. Men det handlar inte om det. Det handlar om att se verkligheten som den är. Det är bara då man kan göra någonting åt den. Det är bara när man ser verkligheten som den är som man kan fundera sig fram till vad som kan vara bra metoder och lösningar för att rätta till verkligheten. För oss i Folkpartiet liberalerna är det självklart att ett annat Sverige än detta är möjligt. Det måste inte vara så här. Ett helt annat Sverige är möjligt. Nu måste man se verkligheten, prata om den och fundera på hur man löser upp knutarna. En av de första och viktigaste uppgifterna är att vårda de välståndsbildande krafterna, som Bertil Ohlin, ekonomiprofessor och folkpartiledare, brukade försöka pränta in i folk. Man måste vårda de väl- ståndsbildande krafterna. Välstånd måste skapas innan det kan fördelas. För att tala på bönders vis: Man måste så innan man kan skörda. Men vad vi har i dag är ett samhällsklimat och en regering som agerar precis efter motsatsen, nämligen att efter skörd får man se om det blir någonting över. När man har ätit kanske man kan så. Men ju mindre man sparar för att så, desto sämre skördar får man. Vi sätter upp ett mål. Jag tror att det är bra med mål i politiken. Det ska vara rätt mål: En varaktigt högre tillväxt ska bli möjlig. Då måste man sätta människorna före systemen. Då måste man sätta de politiska målen före de metoder man har använt. Då måste man våga ta kampen mot ohälsan. Då måste man våga ta kampen för en bättre integrationspolitik. Då måste man våga ta kampen för ett företagsklimat som gör att företag vill starta, växa och driva sina verksamheter i Sverige. Arbetsmarknaden fungerar inte särskilt bra. I förra veckan kom Konjunkturinstitutet med den lönebild- ningsrapport som regeringen har bett institutet att lämna varje år. Återigen konstaterar man att målet om 80 % sysselsättning inte kommer att nås såsom verk- ligheten ser ut just nu. Då måste mycket mer göras för att ta kampen mot långtidssjukskrivningarna och förtidspensionerna. Det har vi haft en lång debatt om tidigare i dag, och jag tycker att den visar att de makthavande partierna inte är beredda att göra upp med situationen. Det andra som måste göras är att på allvar ta itu med kampen för att bryta segregationen och utanför- skapet. Vi är inte på väg att lösa detta, som bland andra statsministern sade i valrörelsen. Nu när ar- betsmarknaden har börjat hårdna är det bland de ut- omeuropeiska invandrarna som sysselsättningsgraden sjunker snabbast och mest. Vi måste släppa in de utestängda. Då kan man bli fascinerad över att förmiddagens debatt handlade om ett språkkrav. Det är en liten fråga. Det finns ett språkkrav i dag som försvaras av samma politiker som hävdar att vi i Sveriges liberala parti skulle vara främlingsfientliga. Vi vill flytta språkkravet från de nyanlända och nytillträdande till dem som eventuellt vill söka ett medborgarskap fem år senare. Det är främlingsfientligt. Varför? Det är en bra fråga, och många är svaret skyldiga på den frå- gan. Varför vill vi stänga ute folk från arbetsmarkna- den genom att kräva att man först måste lära sig tala bra svenska innan man får försöka träffa några svens- kar och försöka försörja sig själv och hamna i den situationen att man faktiskt kanske kan lära sig det? Jag tycker att det här är ett mycket bra exempel på att man måste sätta människorna före systemen och att man måste ta bort metoder som är beprövat dåliga och ineffektiva och leder till fel resultat. De metoder- na måste man skippa för att kunna nå de mål som jag tror att vi i mångt och mycket är överens om i den här frågan, nämligen att ge människor möjlighet att för- sörja sig själva och forma sin egen vardag. Det tredje som jag vill särskilt nämna handlar om företagsklimatet. Vi behöver en ny skattereform i det här landet. Det finns många skäl för det, men ett av de viktigaste skälen är just att vi måste bryta upp från det samhälle och det debattklimat där det går jättebra på Bingolottos guldlördag och den som vinner 30 miljoner kronor blir en hjälte men där den som genom hårt arbete och risktagande kan spara en liten hacka och använda sedan är en stor skurk. Vi behöver bara se hur storföretagen flyttar från A-listan till O- listan och hur regeringen och Arne Kjörnsberg tar bort förmögenhetsskatter för miljardärer för att inse att skattesystemet är helt havererat. Herr talman! Det är möjligt med ett annat Sverige, och jag tänker göra mitt bästa för att vi ska få ett annat Sverige. Men det kräver nog en ny regering.

Anf. 227 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Karin Pilsäter säger helt frankt: Lö- nebildningen fungerar inte. Är inte Karin Pilsäter då rädd för att snabbt driva fram en folkomröstning om ett eventuellt medlemskap i EMU? För det andra: Vilka är de välståndsskapande krafterna i Sverige?

Anf. 228 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Jag förstår att Arne Kjörnsberg själv inte är riktigt klar över vilka de välståndsskapande krafterna är. Det framgår väldigt tydligt av er politik att ni inte har något riktigt bra grepp om det. Det handlar naturligtvis om alla de människor som startar och driver företag och som ser till att skapa välstån- det, alla de människor som skapar välstånd. De kraf- terna måste man vårda - dem kan man inte försöka beskära så gott det går eller jaga ut ur landet. Jag behöver inte gå in på någon löjlig diskussion om närande och tärande och att det inte skulle vara viktigt med sjuksköterskor. Arne Kjörnsberg vet mycket väl att jag tycker det. Men man kan inte be- tala sjuksköterskors löner med skatt på sjukskö- terskelönerna, utan de lönerna måste betalas av peng- ar som tjänas in i den privata sektorn. Det är just en sådan diskussion som vi verkligen behöver i det här landet. När det gäller lönebildningen fungerar den inte tillräckligt bra. Det framgår mycket tydligt. Det är inte så att vi inte har någon lönebildning alls, utan den fungerar hyggligt. Men den fungerar inte till- räckligt bra. Det problemet är precis lika stort innan- för som utanför EMU.

Anf. 229 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Jag tycker att det vore bra om Karin Pilsäter försökte svara på mina frågor. Hon kan ta replik på mig sedan och angripa mig, så ska jag för- söka svara. När Karin Pilsäter säger att de välståndsbildande krafterna måste vårdas undrar jag bara vilka de är. Nu fick jag svaret att det är de som startar företag. Jag gissar att barnomsorgspersonalen som tar hand om barnen till dem som startar företag också bidrar till de välståndsbildande krafterna i Sverige. Vi skiljer oss åt där - låt oss konstatera det. Det förvånar mig att Karin Pilsäter inte är mer rädd för att snabbt driva fram en folkomröstning om hon nu tycker att lönebildningen fungerar så dåligt.

Anf. 230 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Vi behöver inte dividera om vem som inte lyssnar på vem. Det var precis det jag svara- de på, nämligen att det är i den privata sektorn som pengarna skapas. Det är självklart att en väl funge- rande barnomsorg är en förutsättning för det. Men det är fortfarande så - där hoppas jag att vi inte har dela- de meningar - att vi inte kan betala barnskötarlöner med skatt på barnskötarlöner, utan vi kan bara betala dem med pengar som har tjänats in i den privata sek- torn. Sedan behövs det massvis med olika företag för allt detta. Det behövs också en högskola som är väl fungerande och som ger utbildning och forskning med kvalitet. I grunden kan man inte tro att man kan fördela välstånd om inget välstånd först har skapats. Detta är den enkla logiken. Det är där jag tycker att ni så ofta missar. Ni pratar till exempel om att ni ska se om ni kan göra någon skattesänkning för företagen om det blir någonting över. Ni tittar inte på vad ni behöver göra för att få mer fart på företagandet.

Anf. 231 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Vilken är då grunden för beskatt- ning? Vi har varit inne lite grann på det tidigare. Som jag ser det är giltiga skäl till beskattning · gemensamma angelägenheter i stat, landsting och kommun, och naturligtvis motsvarande internatio- nella forum, · att främja samhällsekonomisk balans, tillväxt och ekologisk hållbarhet och · att mildra och utjämna sociala och ekonomiska skillnader genom ekonomisk omfördelning. Samtidigt som dessa skäl kan övertyga är det vik- tigt att inse att skatt är något allvarligt. Man kan inte bortse ifrån att det är ett ingrepp i den enskilde med- borgarens ekonomi. Av den anledningen är rätten att ta ut skatt noga reglerad i civiliserade stater. I Sverige föreskriver regeringsformen att endast riksdagen, folkets valda representanter, har rätt att besluta om skatt. Vad är då gemensamma angelägenheter? Och hur långt kan en solidarisk utjämning drivas utan att un- derminera just solidariteten och incitamenten att för- bättra egna och andras förhållanden? Leszek Kolakowski skrev i artikeln What is Left of Socialism? om socialismens försök att skapa ett mänsklighetens broderskap genom politik och insti- tutionella medel att det inte går att med politiska medel framtvinga solidaritet. Jag citerar med min egen översättning: "Broderskap under tvång är den mest olycksbådande idé som skapats i modern tid; det är en perfekt väg till ett totalitärt tyranni. Socialism i denna mening är detsamma som ett rike av lögner." Påståendet får inte Kolakowski att överge tanken på mänsklighetens syskonskap - han skriver broderskap - men det visar ändå på faran med framtvingad soli- daritet. Det är ändå en gammal marxist som säger detta. Det är knappast överord att säga att det finns ett utbrett missnöje såväl med det svenska skattesystemet i stort som med vissa bestämda skatter och nivåer i synnerhet. Det svenska skattetrycket är, som vi har hört, högst i världen. Samtidigt är inte den statliga och kommunala servicen i alla avseenden tillfreds- ställande. Mycket talar dessutom för att ett alltför högt skattetryck leder till att invånarnas produktivitet och ansvarstagande - de välståndsskapande krafterna, som vi har hört - för det gemensamma samhällspro- jektet minskar och att skattemoralen sjunker. Då undergrävs själva basen för beskattning. Ett högt skattetryck med krångliga regler minskar dessutom medborgarnas kontroll över sin ekonomi och därigenom deras frihet och självbestämmande. Höga skatter kan således motverka syftet att forma ett gott samhälle. Medborgarna svarar då med att göra alltmer för att undvika skatt och blir, med Gunnar Myrdals formulering - vi har hört Gunnar Myrdal tidigare här i debatten - kanske tveksamt, ett folk av fifflare. Men vi kan förstå det i rätt sammanhang. Följden blir att skatteinkomsterna för stat och kom- mun minskar, och vi har en nedåtgående ond cirkel. Det svenska skattesystemet, herr talman, har blivit ett lapptäcke. Det saknar en enhetlig struktur och motiveras alltmer sällan av etiska eller skatterättsliga principer, ej heller ideologiska principer. Alltför ofta regerar principlösheten och godtycket. Det är det intryck som jag har. Alltför ofta känner sig skattebe- talare moraliskt kränkta av enskilda skatter och av deras nivåer. Denna bedömning gör människor intuitivt när de drabbas av en uppenbart orättfärdig beskattning. Det kan vara skatt på skatt eller en fastighetsskatt eller en förmögenhetsskatt som gör att man inte klarar det. Det är inte längre en skatt efter bärighet. Det kan vara ett för högt skattetryck som gör att man inte kan för- verkliga sina livsdrömmar. Detta förhållande är oac- ceptabelt. Herr talman! Som ny i skatteutskottet hoppas jag - och jag riktar mig till ordföranden och mina kolle- ger - att vi ska ha en etisk och ideologisk debatt i utskott och kammare. Jag uttalar mig inte om debatter som har varit förut, för dem vet jag för lite om, men jag vill verkligen ha en sådan här debatt. Min upp- fattning är - och den är långt ifrån originell - att människosyn och etik hör intimt samman med politik och lagstiftning. Utifrån den grundsynen är även skattelagstiftning ett uttryck för eller en implemente- ring av etik i den politiska sfären, och den kan och bör därför också granskas etiskt och moraliskt. Det svenska skattesystemet och dess enskilda de- lar kan granskas och prövas ideologiskt, etiskt och skatterättsligt principiellt, och det hoppas jag nu ska ske i skatteutskottet och naturligtvis i kammaren under den här mandatperioden.

Anf. 232 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Med talmannens godkännande skulle jag vilja ställa en fråga till Per Landgren: På vilket sätt regerar godtycket i svensk skattelagstiftning?

Anf. 233 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Godtycket kan delas in i en prin- ciplöshet från lagstiftarens sida och i en godtycklighet för dem som får betala skatten. Vi kan ta det senare fallet, det som alltså handlar om skattebetalare. Om de inte har någon möjlighet till förutsebarhet och om de inte kan planera sin ekonomi från det ena året till det andra är det godtycklighet som de drabbas av.

Anf. 234 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Nej, Per Landgren, det är inte god- tycke utan någonting annat. Godtycke är det om man utan principiella orsaker beskattar en grupp på ett sätt och en annan grupp på ett annat sätt för samma in- komster. Det är godtycke, så Per Landgren får nog försöka en gång till.

Anf. 235 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Arne Kjörnsberg kanske definierar godtycke på ett eget vis, men godtycke är det när detta inte följer av principer. Om man har statliga skatter och motiveringar för det som inte följer skatte- rättsliga principer, inte följer etiska principer och inte heller ideologiska principer är det godtycke. Vi har ju en socialpolitisk skatteprincip, så att säga, som marxismen värnade om tidigare. Men om inte någon princip finns nu när man argumenterar för skattesat- ser, nivåer eller enskilda skatter är det godtycke. Sedan kan också enskilda drabbas av godtyckliga skatter, skatter som de inte kan se någon motivering för. De kan inte planera sin ekonomi. Då är det för dem godtyckligt. Det är inte någon lagbundenhet som de kan förutse, utan det är godtyckligt, ickeprincipi- ellt.

Anf. 236 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att koncentrera mig på kommunernas ekonomiska förut- sättningar. Självklart genererar en hög sysselsättning, arbete åt alla, också skattebetalare som kan finansiera den välfärd som kommunerna ger. Förutom detta kommer jag att beröra finansieringsprincipen och inkomst- och utjämningssystemet för kommuner och landsting. Staten och kommunerna har tagit allt större plats i ekonomin, både på grund av kapitalets behov och på grund av folkliga krav. Genom 1900-talet kan man se en tydlig och ganska konsekvent ökning av skatteut- taget som brutits av de senaste decenniernas höger- vridning av politiken. I vårt land har en stor del av ökningen av den offentliga konsumtionen gått till just kommunerna. Kommunerna har särskilt utmärkt sig, i högre utsträckning än andra, när det gäller att avlöna det traditionella kvinnoarbetet. Totalt sett utgör kvin- nor omkring 80 % av de anställda i kommunerna. Det är en utveckling som har varit positiv, men det är också en utveckling som har resulterat i att kvinnors arbete är alldeles för lågt avlönat. Här måste en änd- ring komma till stånd. Kommunal kan till exempel inte göra annat än att säga upp sitt löneavtal för att medlemmarna ska ha någon chans att komma ikapp andra grupper. Det krävs alltså ett långsiktigt större utrymme för offentlig konsumtion. Den senaste långtidsutredning- en antar till exempel att tillväxten fram till 2015 i stort sett ska vara lika stor som under de senaste 25 åren, men fördelningen av produktionsökningen sägs däremot komma att skilja sig markant från den tidiga- re, det vill säga i framtiden antas den privata kon- sumtionen öka med 45 % samtidigt som konsumtio- nen av offentliga tjänster bara ökar med 15 %. Detta är en fullständigt oacceptabel relation. Mer måste till den offentliga konsumtionen och mindre till den privata. Herr talman! Under den gångna mandatperioden innebar resurstillskott till kommunsektorn, som s, v och mp kom överens om, att vi i stort sett kom tillba- ka till 1990 års nivå vad gäller personalresurser i vård, skola och omsorg. I den så kallade 121- punktsöverenskommelsen mellan s, v och mp, som gäller den här mandatperioden, framgår på ett flertal ställen att vi gemensamt har ställt ut löften om mer resurser till kommunerna. Det handlar om fler lärare i skolan, fler anställda i förskolan och 20 miljarder till vården för att köerna ska kortas och kvaliteten för- bättras. En viktig åtgärd är att höja lönenivån i kvin- nodominerade yrken. "För att klara detta och för att anställa fler kommer kommuner och landsting att ges ökade resurser de kommande åren." I våras skrev Kommunförbundet vad gäller kom- munernas ekonomi att de samlade ekonomiska resur- serna ska vara tillräckliga för att möta medborgarnas behov och förväntningar. Finansieringen av de kom- munala verksamheterna ska bygga på att kommuner- na i största möjliga utsträckning står på egna ben i ekonomiska hänseenden. Finansieringsprincipen ska tillämpas fullt ut i samband med statliga beslut. Hur ser det då ut? Är de samlade ekonomiska re- surserna tillräckliga? Nej. Många politiker i kommu- ner och landsting håller i dagarna på att göra färdigt sina budgetar för nästa år. Många av dem har det svettigt. De ska få sin budget i balans. Kostnaderna får inte överstiga intäkterna. Jag vet också att kost- nadsexplosionen till följd av LSS-reformen gör det ytterligare jobbigt att klara en budget i balans. Kom- munförbudet skriver att bruttokostnaderna för handi- kappomsorgen har ökat med 58 %, eller 10 miljarder kronor, under perioden 1997-2000. Den så kallade LSS-reformen - LSS är en rättig- hetslag - har inneburit en betydande livskvalitetshöj- ning för många funktionshindrade. Samtidigt är den statliga reformen kraftigt underfinansierad. Här har inte finansieringsprincipen fungerat. Med en funge- rande finansieringsprincip skulle staten ta kostnads- ansvaret för denna rättighetslag. Kommunerna står redan i dag inför att antingen göra stora nedskärning- ar i övrig kärnverksamhet eller att höja skatten med betydande belopp. Vänsterpartiet vill ha hållbara regler för finansieringsprincipen. Det innebär att staten och kommunsektorn ska göra en inbördes eko- nomisk reglering när staten fattar beslut om ändrade regler som påverkar den kommunala ekonomin, något som inte har fungerat vad gäller LSS-reformen. Ett sätt att stärka kommunernas framtida möjlig- heter att finansiera sin verksamhet är att på olika sätt bredda den kommunala skattebasen. Kommunernas skatteintäkter kan öka, och de generella statsbidragen kan minska. Jag ser att min talartid är slut. Jag skulle bara slutligen vilja säga att det är ett problem att statsbi- dragen inte är kopplade till löneökningarna. När Vänsterpartiet i valrörelsen lovade 10 miljar- der kronor till åtgärder för att minska löneklyftan mellan vad kvinnor och män tjänar fanns det belack- are som anklagade oss för att vilja bedriva statlig lönepolitik. Varför inte börja minska löneklyftan genom att låta statsbidragen växa i takt med löneut- vecklingen?

Anf. 237 Lena Ek (C)

Herr talman! Siv Holma talade om den kommu- nala ekonomin. För att slippa den diskussionen skulle jag vilja inleda med att säga att vi båda två talar för den mellankommunala skatteutjämningen. Vad jag funderar över är när Siv Holma, som ju har stött den politik som regeringen förde under förra mandatperioden, pratar om kommunernas ekonomi. Kommunförbundet redogjorde i våras i en rapport för att finansieringsprincipen borde ha gett kommunerna 5 ½ miljarder mer under perioden, pengar som inte har kommit kommunerna till godo därför att man har fuskat med finansieringsprincipen. Det skulle ge 5 ½ miljoner bara i min lilla kommun. Det betyder många tjänster och skulle innebära en stor lättnad. Siv Holma talar om kvinnornas lönesituation. Men det är inte mer än ett par månader sedan Center- partiet lade ett yrkande om en lönerevision inom den offentliga sektorn för att lyfta upp de lägsta kvinnolö- nerna. Det sade Vänsterpartiet nej till. Också vårt inkomstskatteförslag, som faktiskt re- jält skulle bredda den kommunala skattebasen, sade Vänsterpartiet nej till. Det är stor skillnad mellan retoriken och prakti- ken!

Anf. 238 Siv Holma (V)

Herr talman! Först några ord om finansiering- sprincipen. Om jag har räknat rätt när det gäller Cen- terpartiets ekonomiska motioner och hur mycket Centerpartiet skulle vilja öka kommunsektorn klarar man inte av vad Lena Ek här har uttryckt. Jag uttrycker mig på följande sätt. Kommunsek- torn behöver mer resurser för att klara av att höja lönerna i kvinnodominerade verksamheter. Det räcker inte med en lönerevision. Jag tycker att det är oför- tjänt att Centerpartiet gör det till en politisk poäng. Det viktiga i sammanhanget tycker jag är att också vidta åtgärder som får avsedd effekt. Tyvärr ges det inte med vad Lena Ek beskriver kring Centerns eko- nomiska politik i de här sammanhangen.

Anf. 239 Lena Ek (C)

Herr talman! Ja, vi lägger till ganska många fler miljarder till kommunerna i vårt budgetförslag. Fram- för allt har vi varit väldigt noga med att följa finansie- ringsprincipen. En enig styrelse i Kommunförbundet kritiserade majoriteten och sade att här fattas 5 ½ miljarder. Det var förra mandatperioden. Vi får väl se hur mycket som fattas den här mandatperioden. Om vi ska prata kvinnolöner finns det två saker som kan göras. Dels kan man göra en lönerevision inom den offentliga sektorn. Detta har Vänsterpartiet sagt nej till. Dels kan man faktiskt sänka skatterna för människor med de lägsta inkomsterna. Under de senaste fyra åren har ni medverkat till skattesänkningar som handlat om att sänka fyra gång- er mer för den som tjänar 35 000 kr än för den som tjänar 15 000 kr. Detta drabbar kvinnor oerhört hårt. Dessutom har ni sett till att stänga in kvinnor i den offentliga sektorn genom att vara med och rösta för stopplagar som inte har gett kvinnorna möjligheter att skaffa annan försörjningsform än anställning inom den offentliga sektorn där de väldigt tydligt lönedis- krimineras.

Anf. 240 Siv Holma (V)

Herr talman! När det gäller lönerevisionen vill jag minnas att när finansutskottets betänkande i samman- hanget behandlades var Vänsterpartiets uppfattning i frågan tillgodosedd. Lena Ek gör en politisk poäng av att den här motionen inte blev bifallen, men i sak var den tillgodosedd. Sedan har vi frågan om den offentliga sektorns förstärkning och så vidare. Under denna mandatperi- od kommer jag - jag nämnde i min uppräkning att det finns ett gott underlag för att förstärka den offentliga sektorn - att arbeta för att se till att det görs på ett sätt som Centern säkert inte hade klarat av vare sig i en blågrön mittenregering eller i en renodlat borgerlig regering. Jag känner mig alltså ganska trygg i den förvissningen. Det finns problem med att sänka skatten för att höja lönen. Lena Ek vet lika väl som jag att det är viktigt att ha en pensionsgrundad lön - detta för att kunna ha en vettig ålderdom och få en vettig pension när man blir pensionär. Det kravet tillgodoses inte när man sänker skatten.

Anf. 241 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag har noterat att Siv Holma har en lång rad behov som hon vill tillfredsställa - LSS- reformen och andra reformer och utgifter. Det är fråga om enorma behov. Jag har en mycket enkel fråga: Hur skapas den ekonomiska tillväxt som skulle göra dessa reformer möjliga?

Anf. 242 Siv Holma (V)

Herr talman! Hur skapas tillväxt? Ja, det uttryckte jag i början av mitt anförande. Det handlar om syssel- sättning - om att ha hög, ja, full, sysselsättning, om att ha arbete åt alla. Det skapar det välståndsbringan- de som man kan använda sig av när det gäller att fördela. Naturligtvis ingår i detta att vi har företag. Om Carl B Hamilton trodde att jag skulle säga att jag är företagsfientlig, så kan jag säga att det är helt felaktigt. Jag tror att Carl B Hamilton under sin tid i riksdagen kommer att upptäcka att Vänsterpartiet till exempel har en relativt hyfsad småföretagarpolitik.

Anf. 243 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! En tidigare ledamot av skatteutskot- tet drev en mycket företagsvänlig skattepolitik - åtminstone försökte han göra det - men han körde huvudet i väggen och lämnade salen. Det är klart att sysselsättning, och hög sysselsätt- ning, är väldigt viktigt. Men man kan inte vara sys- selsatt i vad som helst - säg av AMS, för att ta ett extremt exempel. Jag menar att det är en alldeles för enkel syn som här kommer till uttryck. I Afrikas fattigaste länder arbetar människor oerhört hårt och i många timmar. Problemet är att de har en väldigt låg produktivitet. Jag kan omformulera min fråga. Vi har i dag 4- 5 % arbetslöshet - lite grann beroende på hur man räknar. Hur ska vi få det så att de människor som är sysselsatta också har en hög produktivitet? Eller låt mig göra frågan lite mer specifik och in- riktad på det kommunala: Hur kan man tänka sig att ändra det kommunala skatteutjämningssystemet och incitamenten vad gäller kommunernas användning av ekonomiska resurser på ett sådant sätt att tillväxt och produktiv sysselsättning främjas? Det är ju inte bara utgifter utan också en inkomstsida att tänka på.

Anf. 244 Siv Holma (V)

Herr talman! Vi har duktiga företrädare i skatteut- skottet. Marie Engström och Per Rosengren har gjort, och kommer också fortsättningsvis att göra, bra insat- ser när det gäller detta, så Carl B Hamilton kan vara väldigt lugn. Jag förstod inte riktigt frågan om utjämningssys- temet. Men principiellt tror jag på en rättvis utjäm- ning - ett inkomst- och kostnadsutjämningssystem är i sig produktivt. Rättvisa är i sig produktivt. Ingenting talar för att stora klyftor i samhället skulle vara inci- tament för att få människor att bli mer produktiva. I och för sig motsägs väl det av Carl B Hamiltons ex- empel om Afrika. Syftet med nuvarande utjämningssystem är att utjämna strukturella och opåverkbara skillnader mel- lan olika kommuner. Skattekraften är ett sådant ex- empel. När det gäller inkomstutjämningen tycker jag att det absolut viktigaste i utjämningssystemet är just utjämningen av inkomster när det gäller skattekraften i hög- och låginkomsttagarkommuner.

Anf. 245 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det var bra att Siv Holma förtydli- gade sig i replikskiftet. Hon tyckte ändå att det är bra att vi har företag för att kunna betala allting. Det är en bra start. Frågan är om man tycker att det så bra att vi har företag att man är beredd att driva en politik som handlar om att folk ska vilja starta företag, att företag ska växa och göra det här i vårt land. Som jag för- sökte förklara för Arne Kjörnsberg tidigare kan man inte betala sjuksköterskor med skatt på sjuksköter- skor. Då är hög sysselsättning viktig, inte bara att många människor jobbar utan också att de jobbar effektivt och bra. Man är sysselsatt om man till ex- empel är sjukskriven och hemma. Målet för den höga effektiva sysselsättningen, 80 %, kommer inte att nås. Det kommer att plana ut och sjunka lite grann. Därför är min fråga om Siv Holma skulle kunna ta någon minut i repliken för att utveckla hur man vill göra för att få folk i jobb.

Anf. 246 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag vill börja med att säga en sak till Karin Pilsäter. Att sätta det privata gentemot det offentliga blir lite konstigt. Ta till exempel en sjuk- sköterska som jobbar i ett privat sjukhus och betalar skatt. Det är bättre, och det genererar mera av värde för att klara av välfärden. Det finns många åtgärder som måste vidtas för att klara sysselsättningen. Vi har ett mål på 80 %. Precis som Karin Pilsäter sade i sitt anförande ligger vi nu på 78 %, och det finns risk för att man inte kan klara av att komma upp till 80. Det krävs, enligt Vänster- partiets sätt att se på detta, ytterligare åtgärder, där kampen mot ohälsan är en viktig åtgärd för att helt enkelt få bukt med de ökande, accelererande sjuk- kostnaderna.

Anf. 247 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det är väldigt intressant. Det verkar som att ni i det röda laget helt enkelt inte har klart för er sambanden, att det är den privata sektorn som måste skapa resurserna så att man kan använda dem till de viktiga och bra saker som vi finansierar i den offentliga sektorn. Den sjuksköterska som jobbar i ett privat vårdföretag men vars verksamhet bekostas av offentliga medel jobbar i det sammanhanget på exakt samma villkor som om hon vore i den offentliga sektorn. Det måste likafullt finansieras från annan privat verksamhet. Det är en fråga som jag skulle kunna bolla tillba- ka. När det nu är så att de sjuksköterskor som jobbar i de privata vårdföretagen har lägre sjukfrånvaro, högre löner och trivs bättre, varför är det dem ni vill be- kämpa i stället för att bejaka det? Vi får mindre ut- gifter och mera nöjda sjuksköterskor och patienter. Det är det som är den stora vinsten. Varför skjuter ni in er på de vårdföretag som har lägre sjukfrånvaro och högre löner?

Anf. 248 Siv Holma (V)

Herr talman! Först och främst skulle jag vilja säga att det inte finns något samband mellan höga skatter och låg sysselsättning. Sverige är ett sådant land som har en relativt hög skattenivå, men vi har också en låg arbetslöshet och en hög sysselsättning jämfört med många andra länder. Det resonemang som Folkpartiet med flera tar upp är att det skulle vara tillväxthäm- mande att ha höga skatter. Som jag sade är rättvisa och trygghet produktivt. Att inte vara förtjust i att privatisera den offentliga sektorn handlar om att vi vill ha skola, vård, omsorg som är tillgängliga för alla och som styrs av behov, att grunden inte är att man ska ha en tjock plånbok. Det handlar om att säkerställa vård, skola, omsorg utifrån behov i offentlig regi, vilket man förlorar när det är privatiserat.

Anf. 249 Lena Ek (C)

Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare! Vi har en ganska allvarlig ekonomisk situation i Sverige i dag med en vikande internationell konjunktur, dras- tiskt sänkta börskurser, en marknad i USA som vacklar och där hushållens tilltro till den framtida ekonomiska utvecklingen har sjunkit ned på en nivå som bedöms som oerhört alarmerande. Samtidigt har vi i Europa stora ekonomier som också vacklar. Vi har i Sverige en exportindustri som har fått sälja mindre det senaste året och där kurvorna har brutits, särskilt under den senaste månaden. Vi har drastiskt ökade sjuktal, och vi har i den lågkon- junktur som vi befinner oss i ökande kostnader i de olika trygghetssystemen. Vi har sjunkande värde på kronan, någonting som långsamt gör oss alla fattiga- re. Dessutom har vi ett utbrett missnöje med vården och skolan hos de människor som är väljare, skatte- betalare och också konsumenter i den offentliga sek- torn. Samtidigt har en av de stora fackliga organisa- tionerna, Kommunal, sagt upp sitt avtal för revision. Det handlar om ett stort förbund med många kvinnli- ga medlemmar, anställda i den offentliga sektorn, ett förbund vars medlemmar inte har sett frukterna av den högkonjunktur vi just har gått igenom och som därför bär med sig ett missnöje som i den här situa- tionen blir oerhört farligt. Å andra sidan har vi en regering som under fyra år har försummat att vidta de strukturreformer som hade behövts, en regering som har ägnat sig åt att spendera i stället för att konsolidera och, skulle jag vilja säga, fundera över den här situationen. I torsdags, för några dagar sedan, kom en rapport från Konjunkturinstitutet om lönebildningen. Vi står inför en ganska djup ekonomisk diskussion i Sverige framöver, eftersom scenariot för omröstning om ett eventuellt medlemskap i EMU tornar upp sig. I denna situation har Konjunkturinstitutet i sin rapport pekat på lönebildningen som en viktig faktor för hur det ska inom eller utanför EMU i fortsättning- en. Lönebildningen är en viktig faktor med tanke på att vi ligger för högt i fråga om lönebildningen, runt 5 %. Optimalt är 3 ½ %. Det är siffror som all exper- tis pekar på som den nivå som vi egentligen borde ha. Vad medför en lönebildning som fungerar på det viset att den ger 1-1 ½ % för hög nivå? Ja, det med- för till exempel att sysselsättningsmålet blir omöjligt att uppnå. Divergensen mellan regeringens prognoser och det som Konjunkturinstitutet redovisar ligger på 3-4 %. Och det kostar, det kostar oerhörda summor i statsbudgeten. Det kostar också i minskad tillväxt, en tillväxt som under den mätperiod som det handlar om i rapporten skulle, om man kunde hålla lönebildning- en på rätt nivå, ge ett reformutrymme på 55-60 mil- jarder. Det är nästan precis det reformutrymme som skulle behövas för att rätta till ganska mycket av det som många i den här kammaren, men framför allt många medborgare, är oerhört kritiska till. I det här läget säger statsministern att lönebild- ningen i Sverige fungerar, har upprepat det vid flera tillfällen. Jag skulle vilja höra vad Arne Kjörnsberg har för åsikt i denna fråga. Fungerar lönebildningen, eller fungerar den inte i Sverige? Lönebildningen är ju parternas ansvar, det är jag också fullt medveten om och respekterar. Ändå finns det en tydlig lönediskriminering. Medlingsinstitutet rapporterade i våras att inte ett enda avtal i sista om- gången hade adresserat jämställdhetsproblematiken. Tre förbund hade en låglönesatsning på 100 kr som indirekt gav en viss jämställdhetseffekt, men annars fanns det ingenting. Samtidigt har Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet under det föregående året ägnat sig åt skattesänkningar, vilket ju är bra. Men problemet är att dessa skattesänkningar är felad- resserade. Samtidigt som det finns en stor grupp kvinnor som inte klarar sitt dagliga liv och sin familj och som mår dåligt av denna lönediskriminering sänker man skatten fyra gånger så mycket för den som tjänar 35 000 kr jämfört med den som tjänar 15 000 kr. Det är dessa kvinnor som utgör kärntrup- pen i Kommunal som nu reagerar mot detta. Dels ligger de på låga lönenivåer, dels kan de inte leva på den lön som de får för ett - som vi alla vet - hårt slit i offentlig sektor. Då blir min andra fråga till Arne Kjörnsberg: Hur ska man se till att dessa stora grupper av kvinnor får ett konsumtionsutrymme som gör att de kan leva ett drägligt liv utan att man sätter lönebildningen ur spel på ett sådant sätt att det totalt äventyrar den svenska ekonomin?

Anf. 250 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Lena Ek talar om vikande börskurser i Sverige. Vilket tidsperspektiv är det då som avses? Jag undrar om Lena Ek är medveten om att efter det att budgetpropositionen lades fram den 8 oktober har börskurserna i Sverige gått upp med - mellan tum- men och pekfingret - 23-25 %. Men Lena Ek har kanske ett längre perspektiv. När det gäller den sjunkande kronan, vilket per- spektiv handlar det då om? Är det ett år eller två månader? Annars är det ju bara som ringar på vattnet. Det säger ingenting. Tala om vilket tid det gäller! Jag ska inte använda min repliktid till att svara på frågor från den som talar. Dessa frågor får Lena Ek ställa till mig senare. Jag vill bara påminna om att i slutet av 80-talet var det sjuksköterskornas löner som var problemet. I riksdagens talarstol stod då den tidens statsminister Ingvar Carlsson och sade: Vi klarar att höja lönerna för sjuksköterskorna om inte alla andra ska kompen- sera sig. Likadant är det för Kommunals medlemmar.

Anf. 251 Lena Ek (C)

Herr talman! Antingen kan man ha respekt för människors problem eller också kan man strunta i dem. Vi kan ju diskutera deciler, årsstatistik och SCB:s arbetssätt över huvud taget. Men min fråga är: Anser Arne Kjörnsberg - och det har han möjlighet att ta upp nu eller i sitt anförande - att lönebildningen i Sverige fungerar? Håller han med statsministern eller inte? Denna grupp medborgare och kvinnor som har så stor betydelse för svensk ekonomi förtjänar att kunna leva på sin lön. Dessa kvinnor förtjänar också en högre lön, men där har vårt förslag om lönerevision röstats ned. Mycket står arbetsmarknadens parter för, men det finns en del som vi i skatteutskottet och i kammaren kan göra när det gäller konsumtionsut- rymmet för denna grupp kvinnor. Man kan välja att ta deras problem på allvar eller att inte göra det.

Anf. 252 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Jag anser att lönebildningen i Sveri- ge fungerar mycket bättre nu än vad den gjorde för ett antal år sedan. Den fungerar inte perfekt, men ibland funderar jag över om man kan nå det perfekta. Ar- betsmarknadens parter i Sverige - lägg märke till att jag inte bara talar om de fackliga organisationerna - har tagit ett stort ansvar under de senaste fem-åtta åren, och det är värt all respekt. Jag tror att de är på väg att nå det som är så nödvändigt, att löneutveck- lingen i Sverige inte får gå snabbare än i jämförbara länder. Lena Ek får väl göra som jag om hon inte vill ha statlig lönepolitik, nämligen lita på de fackliga ar- betsmarknadsorganisationerna.

Anf. 253 Lena Ek (C)

Herr talman! Arne Kjörnsberg säger att lönebild- ningen har blivit bättre. Mellan vilka år menar han då? Så kan jag fortsätta denna diskussion. Det som vi kan jämföra med är årets resultat i Konjunkturinstitutets rapport. Där konstaterar man att vi ligger 1-1 ½ % för högt för att vi ska kunna klara sysselsättningen och tillväxten på ett sådant sätt att vi åstadkomma lite konstruktiva saker i det här landet och inte bara ägna oss åt att försöka att hitta billigast möjliga lån därför att statsskulden kommer att öka på grund av att vi inte klarar tillväxten. Det är ett för- hållningssätt. Det är också ett förhållningssätt hur man engage- rar sig för de människor som har en låg lön. Arbets- marknadens parter förfogar över avtalen, men deras arbete underlättas oerhört mycket om dessa grupper på ett annat sätt får ett ökat konsumtionsutrymme.

Anf. 253 Lena Ek (C)

Herr talman! Arne Kjörnsberg säger att lönebild- ningen har blivit bättre. Mellan vilka år menar han då? Så kan jag fortsätta denna diskussion. Det som vi kan jämföra med är årets resultat i Konjunkturinstitutets rapport. Där konstaterar man att vi ligger 1-1 ½ % för högt för att vi ska kunna klara sysselsättningen och tillväxten på ett sådant sätt att vi åstadkomma lite konstruktiva saker i det här landet och inte bara ägna oss åt att försöka att hitta billigast möjliga lån därför att statsskulden kommer att öka på grund av att vi inte klarar tillväxten. Det är ett för- hållningssätt. Det är också ett förhållningssätt hur man engage- rar sig för de människor som har en låg lön. Arbets- marknadens parter förfogar över avtalen, men deras arbete underlättas oerhört mycket om dessa grupper på ett annat sätt får ett ökat konsumtionsutrymme.

Anf. 254 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Av naturliga och kanske tvingande skäl består en sådan här debatt mest av deklarationer. Men det får vi försöka att leva med. För min del vill jag för mitt parti och för den soci- aldemokratiska gruppen i riksdagens skatteutskott redovisa vilka huvudsakliga linjer som kommer att gälla för vår skattepolitik under den kommande man- datperioden. Men vi har naturligtvis ett öppet sinne för att det kan ske väldiga förändringar som vi nu inte kan bedöma, och det får vi i så fall återkomma till. Först ska vi ha ordning och reda i ekonomin. Budgettaken ska hållas. Överskottet i de offentliga finanserna ska vara 2 % av bruttonationalprodukten över en konjunkturcykel. Detta måste vi möjligen ändra, men det beror på hur diskussionen förs vid folkomröstningen om EMU. Det får vi återkomma till senare. För närvarande ska överskottet vara 2 % av bruttonationalprodukten över en konjunkturcykel. "Socialdemokratin kommer aldrig att medverka till att Sveriges ekonomi undermineras. Därför måste reformer vara finansierade. I första hand måste nya resurser användas för att öka tryggheten och rättvisan. Det måste gå före stora skattesänkningar." Så sade vi i den valrörelse som avslutades med valet den 15 september, och det gäller lika mycket i dag. Vi har ett högt skatteuttag i Sverige. Skälet är helt enkelt att vi ofta i stor politisk enighet bestämt oss för en väg för att komma till rätta med den generella välfärdens finansiering. Välfärden ska gälla alla, inte bara några. Vi kan naturligtvis diskutera vad vi menar med välfärd. Jag anser att det innebär ett antal resur- ser som gör att vi kan kontrollera våra egna liv och våra närmastes sätt att leva. Välfärd rör sig inte bara om ekonomiska tillgång- ar såsom inkomst och förmögenhet. Det handlar om bostad, skola, barnomsorg, sjukvård, arbete och a- kassa om man blir arbetslös. Det är ett livslångt lä- rande. Det är kunskap. Sedan finns det en del annat som inte har direkt med pengar att göra, nämligen trygghet i ett vitt perspektiv, ett socialt nätverk. Det är kultur. Det är delaktighet. Det är att ha politiska resurser för att kunna hävda sina egna och sina kam- raters intressen. För oss är det inte en tillfällighet - och det tycks gälla för den överväldigande delen av svenska folket - att den gemensamma välfärden i huvudsak ska finansieras genom skatter. Man kan naturligtvis göra på annat sätt. Man kan införa avgifter och försäkring- spremier, men då skulle troligen väldigt många män- niskor med lägre inkomster stängas ute. Vi har valt skattevägen eftersom vi är övertygade om att det är det effektivaste sättet att finansiera en välfärd som ska tillkomma alla. Lägg märke till att jag säger alla! Det gäller inte bara några, inte 80 % och inte 90 %, utan det gäller alla. För oss socialdemokrater i allmänhet och för soci- aldemokraterna i riksdagens skatteutskott i synnerhet har skatterna tre, kanske fyra uppgifter. För det första ska skatterna betala våra gemen- samma utgifter, och jag vill påminna om de utgifter som vi ofta i stor enighet har beslutat om. För det andra tycker jag, med all respekt för An- ne-Marie Pålsson, att de ska vara utjämnande. De ska fördelas dels över varje människas livscykel, dels mellan olika grupper. För det tredje ska skatterna vara miljöstyrande. Vi ska genom exempelvis den tekniska metoden skatte- växling bekämpa sådant som är miljöstörande eller direkt miljöfarligt, och det ska vi göra för våra barns och barnbarns skull, om vi inte tänker på oss själva. För det fjärde - men det är lättare att säga än att göra - skulle jag vilja använda skattesystemet som ett konjunkturpolitiskt medel, alltså höja skatten och strama åt när det går för fort och sänka skatten när vi behöver blåsa på. Men jag vet att detta, för jag har varit med om att försöka, är mycket lättare att säga än att göra. Herr talman! För att inte dra på mig några repliker alldeles i onödan ska jag säga något om sådant som vi ytterligare vill göra och kommer att göra. För det första håller beskattningen vid så kallade andelsbyten på att ses över, och det kommer ett rege- ringsförslag inom någon eller några veckor. För det andra leder finansutskottets tidigare ordfö- rande Jan Bergqvist en utredning om fastighetsskat- ten. Utredningen ska också se över förmögenhets- och arvsskatterna. För det tredje tycker jag att vi bör se över reglerna om dubbel bosättning. För närvarande kan man få avdrag för dubbel bosättning i två år. Med tanke på den arbetsmarknad som har växt fram och blir alltmer tydlig tror jag inte att den regeln fungerar. Den funge- rar inte på den moderna arbetsmarknaden. Den är för fyrkantig. Lägg märke till att här sade jag "jag", för här har vi inget partibeslut. Men jag blir alltmer övertygad om att man bör göra någonting på det om- rådet för att underlätta den moderna arbetsmarknaden där alltfler människor veckopendlar. Dessutom kommer 3:12-utredningen, som nu be- reds, att vara underlag för ett förslag på det området. Jag skulle också vilja - men det får ekonomin avgöra - kompensera för den sista fjärdedelen av egenavgif- terna till pensionssystemet. Jag hoppas, för jag har inga överdrivna förvänt- ningar, att vi får ett så brett stöd som möjligt för detta i Sveriges riksdag. Det vore bra för Sverige, men jag har inga överdrivna förväntningar. Det finns inget område där skiljelinjerna är så tydliga som på skatte- området. Det har jag lärt mig under mina år som ledamot av skatteutskottet.

Anf. 255 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Om skatteutskottets ordförande bara tar ett steg tillbaka i tanken och funderar på de skatte- rättsliga principerna, är Arne Kjörnsberg nöjd med den svenska skattelagstiftningen ur skatterättslig synpunkt och ur etisk synpunkt?

Anf. 256 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Nej, jag är inte nöjd. Det finns alltid saker som man kan göra. Svensk skattelagstiftning, liksom alla andra länders som jag känner till, är krånglig. Den är alldeles särskilt krånglig i Sverige, och jag ska tala om för Per Landgren varför. Jo, vi svenskar är sådana att det ska vara rättvist till sista kommatecknet. Då blir det krångligt. Det är därför som vi inte kan arbeta så mycket med schablonbe- skattning som man gör i vissa andra länder. Jag tyck- er att vi bör pröva det, men jag är övertygad om att vi kommer att möta motstånd just utifrån utgångspunk- ten att människor kommer att säga: Det är inte rätt- vist. Sedan kommer vi att ha olika uppfattningar om vad som är rättvisa. Anne-Marie Pålssons huvudanfö- rande var ett tydligt exempel på det, men det får vi tillfälle att återkomma till. Jag vill bara som en deklaration säga att jag kan ha en uppfattning om vad rättvisa är. Per Landgren kan ha en annan, och andra ärade ledamöter av kam- maren kan ha en tredje, fjärde, femte eller trehundra- fyrtionionde.

Anf. 257 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Det tarvar då att man definierar rätt- visa och ser vilken definition som bäst stämmer över- ens med ens politiska ideologi och naturligtvis också med de logiska regler som vi har. Jag vill bara be, herr talman, Arne Kjörnsberg att specificera sig något ytterligare när det gäller vilka etiska och skatterättsliga problem han ser med skat- tetrycket. Är det några enskilda skatter som han är beredd att peka ut, eller finns det kanske till och med nivåer som skapar orättvisa eller som är godtyckliga? Vi hade ju en diskussion om godtycklighet förut. Finns det något som är godtyckligt? Nu kan jag inte återkomma. Men kan undantagen i förmögenhets- skatten möjligtvis vara ett exempel på godtycklighet?

Anf. 258 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! I 4 000 år har stora tänkare funderat på vad som är rättvist. De har inte kommit till någon absolut sanning i den frågan, så vi får diskutera den. Det är vår bakgrund, vår utgångspunkt och vad vi vill nå som kommer att leda oss, troligen ibland, till olika uppfattningar. Jag hoppas att vi ibland kan bli ense. Godtyckliga - jag förstod att Per Landgren tänkte på de där miljardärerna. För att säga det en gång för alla - det har jag förresten inga förhoppningar om för jag har gjort det så många gånger tidigare - är anled- ningen till att den här mannen som äger det stora klädföretaget, ni vet det där med två bokstäver, inte betalar förmögenhetsskatt på det arbetande kapitalet i företaget att vi inte vill och ni inte vill att man ska betala förmögenhetsskatt på arbetande kapital. Där- emot ska han liksom alla andra betala förmögenhets- skatt på bilar, båtar, sommarstugor, villor och allt vad det är. Däri ligger skillnaden. Så försök inte med den grejen, för den håller inte. Ni vill det nämligen inte.

Anf. 259 Lena Ek (C)

Herr talman! Jag skulle vilja berätta om en god vän som jag har i Gryts skärgård. Det är en äldre herre, en bra bit över pensionsåldern. Han och hans syster ärvde åtta hektar skärgårdshemman. De åtta hektaren försörjde honom och hans syster tills hon dog. Då fick han betala 150 000 kr i arvsskatt, som de hade ägnat två decennier åt att spara ihop. Och spar- betinget blev högre och högre hela tiden. Nu har fastighetsskatten gått upp så mycket att frågan är om han kan bo kvar i detta lilla hus. Det är inget lyxhus. Det finns inga marmorgolv. Det får väldigt låga poäng när man bedömer huset för fastig- hetstaxeringen, men det har ett bra läge och han har grannar som har köpt dyrt, vilket gör att hans hus också rycker upp i värde. Det har nu stigit så högt att han betalar förmögenhetsskatt för detta gamla hus som han ärvde av sina föräldrar. Och Arne Kjörns- berg pratar om att vi ska kunna kontrollera våra liv!

Anf. 260 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Måste vi använda denna insinuanta ton i kammarens debatt? Lena Ek har ju precis som jag hört statsministern stå i denna talarstol i dag, och han sade ungefär så här: Jag inser att fastighetsskatten och förmögenhets- skatten är ett problem sammantaget. Vi överväger att införa en begränsningsregel. Lena Ek har ju hört detta. Jag upprepade nu ungefär vad statsministern sade. Det är detta som Jan Bergqvist håller på att utreda. När det gäller arvsskatten tycker jag att det fram- för allt är ett problem när makar ärver varandra och de får problem genom arvsskatten. Det behöver vi justera. Fribeloppet, som jag tror är 280 000 i arvs- klass 1, alltså makar, bör höjas. Det är inte bra som det är, och jag säger det rakt på och i all vänlighet.

Anf. 261 Lena Ek (C)

Herr talman! Jag uppskattar verkligen att Arne Kjörnsberg säger det. Problemet är att de här männi- skorna har sett de här problemen växa år efter år. Hittills har de, förutom en mindre begränsningsregel som tar hand om en aspekt av all den vida problema- tik som är, bara hört om utredningar och utredningar och ibland vänliga ord. Men många av dem är männi- skor som inte har några större anspråk. De bidrar gärna med skatt och sköter sig, men känner sig ändå så grovt trampade på av systemet. Med förlov sagt måste jag tycka att kvinnor i offentlig sektor, särskilt ensamma mammor, råkar ut för samma snedsyn när det gäller vad som är rättvisa och hur välfärden ska fördelas.

Anf. 262 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Det här paret, som jag naturligtvis varken får, kan eller ska kommentera, hade råkat ut för detta år efter år. Men arvsskatten kan de väl i alla fall inte ha råkat ut för år efter år. Vad gäller fastighetsskatten har statsministern, som tillhör samma parti som jag, i dag i denna talar- stol sagt att han tycker att det är rimligt att vi söker en lösning när det gäller en begränsningsregel för fastig- hets- och förmögenhetsskatt sammantaget. Jag är ledsen, men jag kan inte uttrycka det bättre än vad min partiordförande och landets statsminister har gjort i dag.

Anf. 263 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Låt mig ändå bara konstatera att när det gäller tekniskt sett väldigt enkla förändringar tar det erbarmligt lång tid. Det krävs oerhört mycket argumenterande för att ni först ska inse att det finns ett problem och sedan säga okej, vi hittar på en lös- ning. Sedan kommer det inga förslag i alla fall. Det här med arvsskatten och fribeloppet är väldigt enkelt rent tekniskt. Det behöver man inte tillsätta en utred- ning för. Det är bara att ändra den här siffran. Vi har hört om några få områden där det ska komma förslag, men vi vet fortfarande inte riktigt hur de ser ut. Det är bara att lappa på de allra värsta av- arterna. Det jag skulle vilja fråga Arne Kjörnsberg om är att han pratade väldigt mycket om skattesys- temets uppgifter. Men jag hörde faktiskt inte ett ord om den viktiga uppgiften att gynna jobb och företa- gande. Jag hörde inget om att se till att skattesystemet ska verka också i den riktningen att vi trots det rela- tivt höga skatteuttaget kan få så många företag som möjligt och så många jobb som möjligt och se till att människor gör så mycket nytta som möjligt. Skatte- systemet ska stödja det i stället för att på olika sätt, som i dag, i onödan hämma detta.

Anf. 264 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Hur otroligt det än låter håller jag med Karin Pilsäter. Jag håller med Karin Pilsäter om att det är viktigt att vi bedriver en sådan ekonomisk politik och skattepolitik som gör att vi får hög syssel- sättning. Problemet är bara att när ni hade chansen försvann 560 000 jobb på tre år. Det är inte efterföl- jansvärda exempel. Det är det vi har kämpat med nu. Nej, det var förmätet. Det är inte det vi har kämpat med. Det är det svenska folket har kämpat med. Nu har vi sanerat ekonomin, fått ned räntorna, fått upp sysselsättningen och ökat efterfrågan. Det är det företag tjänar pengar på: att de får sälja sina produk- ter, inte att man sänker skatter till varje pris. De tjänar pengar på att kunna tillverka rationellt, med bra upp- backning från de anställda och deras organisationer, och att kunna sälja till någon som har råd att köpa. Det man brukar kallar den inhemska efterfrågan på Karin Pilsäters ekonomspråk är ganska bra i Sverige nu jämfört med hur den var för fem sex år sedan.

Anf. 265 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Det där tjatet om den ekonomiska krisen är så tröttsamt så jag orkar faktiskt inte hålla på med det. Jag säger bara: Läs bilagan till er egen vår- proposition förra året. Bosse Ringholm har aldrig förstått vad det står i den, men jag tror att Arne Kjörnsberg skulle kunna klara det om han satte sig ned och läste. Vad vi nu behöver prata om är hur vi får ett skat- tesystem och en ekonomisk politik som gör att fler människor kommer i arbete. Det stora problemet är att det är för många människor som står utanför ar- betsmarknaden och för många företag som inte finns i vårt land. Detta är ju en verklighet som vi måste för- hålla oss till. Vi kan inte försöka definiera bort den. Den andra frågeställningen, som jag inte heller hörde ett ord om, gällde det här med välfärd för alla och att vara beredd att betala mycket skatt. Det handlar också om att få valuta för skattepengarna. I dag har vi inte en välfärd för alla, till exempel när småbarnsföräldrar likafullt får stå i dagiskö och inte får någon plats, när skolbarnen trots att de går i sko- lan inte får de kunskaper som man har rätt att för- vänta sig eller när pengarna inte används effektivt. Det är också en väldigt viktig sak för skattemoralen och för människors lust att arbeta och betala skatt att man får valuta för skattepengarna.

Anf. 266 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Karin Pilsäter tycker att jag tjatar. Och så talar hon om den där bilagan till förra årets vårproposition - var det väl? Den kallas Bokslut för 90-talet. Jag har läst den, Karin Pilsäter. Jag har till och med skrivit den, i varje fall vissa delar. Jag kan den faktiskt ganska bra. I den hade vi det moraliska modet att säga att det inte bara var ert fel. Ni hade problem med en nedåtgående världskonjunktur och vi gjorde också fel. Vi påstår inte att allt som vi gjorde var rätt till sista kommatecknet. Vi vågade säga det. Det kallar Karin Pilsäter för att jag tjatar. Ibland ger jag faktiskt upp. Jag behöver inte "erkänna" att det är många män- niskor som står utanför arbetsmarknaden. Använd inte sådana värdeladdade ord! Min partiordförande har stått här i dag och sagt att en av våra stora arbets- uppgifter är just att alla människor som kan och vill arbeta i vårt land ska få tillfälle att göra det. Men man knäpper inte med fingrarna och åstadkommer det. Det behövs vissa grundläggande förutsättningar. Vi arbe- tar med dem.

Anf. 267 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det är mycket glädjande att Arne Kjörnsberg är be- redd att diskutera rättvisebegreppet. Jag ser fram emot många spännande diskussioner i vårt utskott på den punkten. Det låter faktiskt som om man från socialdemokraternas sida är beredd att ompröva sin tidigare monopolställning när det gäller synen på vad som är rättvisa och vad som inte är rättvisa. Min egentliga fråga till Arne Kjörnsberg handlar om att vi förr i världen hade ett skattesystem som grundades på flera goda principer. Två av dem var den så kallade likviditetsprincipen och förmågeprin- cipen. Likviditetsprincipen innebar att man inte beta- lar skatt förrän man har pengar att betala skatt med. Förmågeprincipen innebar att man inte ska betala skatt med mindre än att man har förmåga att betala skatt. Tyvärr lever vi inte efter dessa båda principer med följd att det har skapats en rad problem. Om vi tar likviditetsprincipen har vi två goda ex- empel på vilket godtycke det ger upphov till när man har kringgått den. Det gäller fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det har tillsatts en utredning som ser över begränsningsregler när det gäller fastig- hetsskatten. Jag undrar om inte Arne Kjörnsberg underskattar sin egen roll som utskottets ordförande när det gäller att arbeta för att fastighetsskatten ska bort med användande av just likviditetsprincipen.

Anf. 268 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Anne-Marie Pålsson, ha inte alltför överdrivna förväntningar på djuplodande filosofiska eller ekonomiska diskussioner i skatteutskottet. De diskussionerna brukar vi ha här i kammaren. Jag vill bara säga det i all vänlighet så att inte Anne-Marie Pålsson ska bli alltför besviken. Det är mest klubba- och-slå, för att uttrycka det lite rått, i skatteutskottet. Det om detta. Sedan till detta med fastighetsskat- ten. Anne-Marie Pålsson, mitt bästa argument för att fastighetsskatt behövs hittar jag i vårpropositionen 1992. Den propositionen är undertecknad av dåva- rande statsministern Carl Bildt och dåvarande fi- nansministern Anne Wibble. De säger nämligen sammanfattningsvis, och inte med alltför mycket byråkratisk politiskt bråk, att alla förmögenhetsslag bör beskattas på samma sätt. Annars kommer vi att få snedvridningar i samhällsekonomin. Det är det som Anne Wibble, men också statsminister Bildt, så ta- lande kallade normpolitik. Där finns de bästa försla- gen till varför fastighetsskatten som princip är riktig. Sedan kan vi diskutera procentsatser hit och dit.

Anf. 269 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Som nykomling får jag väl börja med att be om ursäkt för att jag tror att man ska göra saker på fel ställen. När det gäller det här med förmögenhetsskatt och fastighetsskatt är det här allvarligare än så. Som man tillämpar både förmögenhetsskatten och fastighets- skatten har den kommit att vila på alldeles för mycket godtycke. Jag tror att det är därför som allmänheten är oerhört uppbragd över detta. Jag menar att om man ska ha ett högt skattetryck måste man också se till att ha skatter som uppfattas som legitima. Så är inte fallet med dessa båda skatter. Det enklaste sättet att komma åt problemen med fas- tighetsskatten är att ta bort den. Förmögenhetsskatten skulle man naturligtvis också kunna ta bort för att komma undan de här bitarna, men i vart fall tror jag att det är bra mycket saker man måste göra för att det ska uppfattas att man går till väga på ett riktigt sätt. Man betalar full skatt på a-aktier. Man betalar av- sevärt mindre på o-aktier. Äger man hela företag betalar man ingenting alls. Jag ser inte rättvisan i det.

Anf. 270 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Först tar vi fastighetsskatten. Jag får väl fortsätta att berätta vad som stod i 1992 års vår- proposition undertecknad av statsminister Carl Bildt och finansminister Anne Wibble. De tog nämligen upp exempel där. De sade att om man skulle slopa fastighetsskatten skulle det leda till närmast drama- tiskt höjda priser på fastigheter. Vem skulle tjäna på det? Jo, de som äger fastigheten. Vem skulle förlora på det? Jo, de ofta unga barnfamiljer som vill köpa fastigheten. Jag tycker att det är ett ganska gott argu- ment. Sedan är jag beredd att diskutera nivåer, fribelopp, procentsatser och en mängd sådana saker. Men fas- tighetsskattens princip tyckte jag att statsminister Bildt hade ett väldigt bra argument för tillsammans med dåvarande finansminister Anne Wibble. Så till förmögenhetsskatten. Jag håller med om att förmögenhetsskatten är ett problem därför att en del förmögenhetsslag beskattas och andra beskattas inte. Det har under årens lopp blivit på det sättet. Det bör vi se över.

Anf. 271 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag har några frågor till Arne Kjörnsberg. De första tar sin utgångspunkt i vad Arne Kjörnsberg sade om att det mest är deklarationer men att han i alla fall blickade fram över hela mandatperi- oden. Min fråga är då: Är det likgiltigt ur tillväxtsyn- punkt om det blir ett ja eller ett nej i nästa års folkom- röstning om euron - om det nu blir nästa år? Kommer skattepolitiken i så fall att påverkas? Kommer den att bli annorlunda beroende på vilken del av det röda laget som får igenom sin åsikt i EMU-omröstningen? Ibland får man intrycket att det inte spelar någon roll och att EMU-frågan diskuteras i ett annat sam- manhang. Det andra jag vill fråga är om det var en felsäg- ning från Arne Kjörnsberg att såsom i en lärobok räkna upp skattesystemets olika funktioner men hop- pa över eller på något sätt missa att skatterna har till uppgift att främja resursallokering och därmed till- växt?

Anf. 272 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Någon felsägning var det naturligt- vis inte eftersom jag inte sade det. Jag har i sådana här debatter alltid ett öppet sinne. Jag tycker att det ligger något i den anmärkning - eller låt mig vara vänlig: det påpekande - som Carl B Hamilton gjorde. Jag är öppen för att diskutera också det, men nu har jag inte många sekunder kvar. Jag tycker att det är ett problem med den diskus- sion som nu förs i vårt land. Om man nu tycker att det är bra med en svensk anslutning till EMU och därmed till euron är det ett problem att som företrädare för en stor part på arbetsmarknaden säga att om vi blir medlemmar i EMU ska regeringen inte försöka ba- lansera konjunktursvängningarna med skattepolitik. Det är precis som att ge Sveriges löntagare en örfil om man nu vill ha en anslutning till EMU. Det är synnerligen oklokt, och dessutom tror jag de har fel.

Anf. 273 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Arne Kjörnsberg klagade i ett tidiga- re inlägg på att någon inte svarade på hans frågor. Jag måste faktiskt säga precis samma sak nu. Jag frågade inte om någon annan organisation, utan jag frågade Arne Kjörnsberg - Arne Kjörnsberg med initialerna A K - om utfallet i euroomröstningen kommer att påverka BNP-tillväxten i Sverige under mandatperioden och därmed den skattepolitik som Arne Kjörnsberg, ordförande i skatteutskottet, är regeringens företrädare i riksdagen för.

Anf. 274 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Jag skulle kunna svara på det om allt övrigt var lika, det vill säga om detta var matematik. Men det är inte matematik. Kan Carl B Hamilton tala om för mig hur världs- konjunkturen kommer att utvecklas beroende på om USA anfaller Irak eller inte? Kommer oljepriserna att gå upp, eller kommer de kanske till och med att gå ned om det blir ett kort krig? Jag kan inte förutsäga detta, men Carl B Hamilton som den övermänniska han är i dessa avseenden kanske kan göra det. Men jag vet inte, och därför kan jag inte svara på den fråga som är beroende av om allt övrigt är lika. Jag är ledsen. Detta är inte något sätt att försöka fly. Det är bara ett sätt att försöka vara ärlig mot mig själv - men det kanske är mindre viktigt - och mot Carl B Hamilton och kammarens ärade ledamöter. Jag vill inte bara flänga ur mig någonting. Det vore inte välgrundat, och jag sätter faktiskt en ära i att om jag säger något bör jag ha en något sånär grundad anledning att kunna stå för det.

Anf. 275 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Låt mig inleda med att i all ödmjuk- het påpeka att Sokrates hade fel. I alla tider har den vuxna generationen kritiserat de yngre. Redan So- krates oroades som bekant över att ungdomarna hade en konstig attityd och ett konstigt agerande. Jag har ägnat en hel del tid åt att studera ungdo- mars värderingar. För en liberal är det ganska gläd- jande att se vilka värderingar som nu växer sig starka bland de yngre generationerna. Visst finns det ten- denser som är oroande och som jag reagerar negativt mot, men det grundläggande temat i den övergripande utvecklingen är väldigt hoppingivande. Solidariska individualister, globala diversearbeta- re, självständiga och antiauktoritära - sådana är de, dagens svenska ungdomar. Eller åtminstone några av dem - alla är ju inte lika, och det kanske också är så att ungdomskulturen blir allt mindre homogen. Men riktningen är ganska tydlig. Ungdomarna blir mer postmaterialistiska, mindre auktoritetstrogna, mer individualister och mindre bundna av nationsgränser. Det är härligt, tycker jag. Det är bra att fria människor söker nya vägar. Det är bra att nationsgränser inte ses som oöverstigliga hinder för dem som vill skapa sig en bättre framtid. Men det finns också anledning att känna oro, inte minst för oss i Sverige. För den ökade rörligheten över nationsgränserna skapar också nya utmaningar, inte minst för Sverige. Därför är det ganska bekymmersamt att dessa frå- gor inte alls diskuteras i svensk politik. Klarar inte det svenska politiska systemet av att skapa ett modernare samhälle, som motsvarar unga generationers förvänt- ningar och värderingar tror jag att vi i Sverige riske- rar att gå miste om en stor del av ungdomsgeneratio- nen. Under 1990-talets senare hälft ökade antalet ung- domar som studerade utomlands på högskolenivå med 70 % på fem år. Enligt en annan undersökning kunde nästan hälften av de tillfrågade tänka sig att större delen av sitt yrkesverksamma liv jobba i ett annat land än Sverige. De senaste fem åren har 26 600 killar och 26 400 tjejer i 25-34-årsåldern lämnat Sverige för att börja en ny framtid i ett annat land. Mycket tyder på att den tendensen ökar de kommande åren. Den misslyckade svenska integrationspolitiken gör dessutom att vi inte tar till vara på dem som flyttar hit och den kompetens som de har. Det gör självklart situationen än värre. Kombinationen av låga födelsetal, hög emigra- tionstakt och en dålig integrationspolitik undergräver svensk ekonomis förmåga att finansiera välfärden framöver, inte minst när de stora årskullarna så små- ningom går i pension. Sverige står inför en situation där vi behöver arbetskraftsinvandring. Samtidigt bedrivs en politik som innebär att arbetskraften ut- vandrar. Nu är inte de värderingsförändringar vi ser bland ungdomar enbart en svensk företeelse, utan man kan hitta den i de allra flesta länder i västvärlden. Ändå finns det anledning för den här kammaren att fundera extra mycket på dessa frågor och se hur vi ska klara den här utmaningen i framtiden. Anledningen är att vi samtidigt med detta har en tydlig tendens för företag att flytta från länder. Vissa företag lägger ned produktionen i Sverige, andra flyttar huvudkontoret. Det verkar nästan som om det är ödesbundet: När ett svenskt företag går ihop med ett utländskt företag läggs huvudkontoret i ett annat land och inte i Sverige. Flyttning av huvudkontor innebär en förändring av arbetsmarknaden, där välutbildade civilekonomer, civilingenjörer och jurister får svårare att hitta attrak- tiva toppjobb i Sverige. De söker sig då till ett annat land i stället. Vi riskerar alltså att drabbas av en om- fattande brain drain samtidigt som världsekonomin är på väg in i en ökad konkurrens, som grundas just på företags och nationers förmåga att attrahera högt utbildad arbetskraft. Herr talman! Sverige måste bli mer attraktivt för människor och för företag. Jag tror att det behövs en reformagenda för att gö- ra Sverige lite mer modernt och lite mer attraktivt för ungdomar och företag, ett Sverige som drar nytta av globaliseringens möjligheter och inte bara passivt ser på när företag och ung arbetskraft väljer andra länder före Sverige. De svenska socialförsäkringarna måste ändras så att individens egenmakt ökar. Arbetsrättsreglerna måste moderniseras. Även skattesystemet måste mo- derniseras för att möta fria människor, skapande rör- liga människor i deras behov. Det måste löna sig att arbeta, spara, studera och ta risker. Ett annat område som måste reformeras för att gö- ra Sverige mera attraktivt är skolpolitiken och famil- jepolitiken. Det är i grunden bra för Sverige att män- niskor söker sig till andra länder för att jobba eller plugga under några år. Men det är också viktigt att många av dem kommer tillbaka. Jag tror att en chans finns med en ny familjepolitik och en ny offensiv skolpolitik att många kommer tillbaka just när det är dags att föda barn. Därför är en ny offensiv skolpoli- tik en viktig ingrediens när vi ska stoppa en tilltagan- de arbetskraftsutvandring. Det är också avgörande att vi i Sverige kan erbju- da spännande och utvecklande jobb för välutbildade människor. Därför måste utflyttningen av huvudkon- tor och forskningsenheter med mera stoppas, inte med förbud utan med en politik som underlättar för företa- gande och företagsägande i Sverige. Framtiden är spännande. Hoten ligger i en politik som blundar för utmaningarna och som tror att allting kan förbli vid det gamla. Möjligheterna ligger i att skapa ett modernt Sverige som kan klara att vara attraktivt för människor och för företag i en globalise- rad och öppen värld.

Anf. 276 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Jag tycker att det var ett mycket in- tressant anförande. Jag lyssnade till en del på det med hjälp av tekniska hjälpmedel. Jag har bara en kort fråga. Christer Nylander sade ungefär följande: Vi behöver ha ett modernt skatte- system för att människor ska bli fria. Får jag fråga: Vilka svenskar är inte fria i det ordets grundläggande betydelse?

Anf. 277 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Jag tror att jag sade följande: Vi be- höver ett skattesystem som möter fria människors behov. Jag tror att det är ett exempel från min egen region Skåne där många människor vill jobba på ena sidan av Öresund och bo på andra sidan Öresund. Skattereglerna sätter faktiskt stopp för detta. Det gör det nästan omöjligt för människor som vill bo i Sve- rige och ha barnomsorg i Sverige och samtidigt jobba i Danmark. Det är ett exempel på hur skattesystemet måste ändras för att vi ska klara av fria människors behov.

Anf. 278 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Det handlar inte om det svenska skattesystemet, utan det handlar om en samverkan mellan det danska och det svenska skattesystemet. Som bekant sade Danmark ensidigt upp det dubbel- beskattningsavtal som vi hade mellan våra respektive länder. Den nuvarande näringsministern hade i sin förra funktion långt gående samtal med sina danska kolle- ger om detta för att åstadkomma precis det som Christer Nylander är ute efter. Jag tycker att det är en mycket rimlig begäran. Men vi måste bli överens. Vi kan inte bestämma själva. Jag lovar att skatteutskottet och jag som dess ordförande verkligen har försökt. Men ännu har vi inte lyckats. Men jag tror att vi är på rätt väg.

Anf. 279 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Det krävs två för att dansa tango, och det är rimligen inte så att det bara är det danska systemet som ska ändras utan också det svenska för att detta ska passa ihop. Det har kommit ett förslag från den danska rege- ringen om att människor själva ska få lov att välja vilket system som de vill tillhöra. Såvitt jag vet har den svenska regeringen fortfarande inte reagerat på detta. Jag tycker att det skulle vara intressant att testa den modellen, att människor som bor på den ena sidan och bor på den andra sidan själva får välja vil- ket system som de vill tillhöra och därmed också naturligtvis följa det socialförsäkringssystem som fungerar i det land där man väljer att betala skatt. Det finns konstruktiva idéer både från den svens- ka och från den danska regeringen. Det som jag tror är viktigt är att man också kommer till handling. För varje dag som går när man inte löser integrationspro- blematiken när det gäller Öresund går Sverige och Danmark miste om tillväxt, och många människor går miste om möjligheter att skapa sig en bättre framtid.

Anf. 280 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Man kan i debatten skönja att det börjar dra ihop sig när det gäller EMU. Jag tror att vi är ganska överens om att EMU är en ytterst viktig framtidsfråga. Vi ska ha en folkomröstning. Det är bra, och det är nödvändigt. Men det är ändå beklag- ligt att debatten inte fick det utrymme som den förtjä- nade i valrörelsen, trots att vi i Vänsterpartiet på olika sätt försökte få upp frågan på dagordningen. Inte minst försökte vi utmana Socialdemokraterna till debatt. Det har varit ganska tyst. Men nu ska väl ändå diskussionerna komma i gång. I dag har ju Göran Persson satt upp datum för när partiledaröverläggningar ska inledas. I det sam- manhanget går det inte att nog understryka vikten av att alla partier i denna kammare tar sitt ansvar för demokratin och att vi ser till att denna process inte går för fort utan att det finns bra med tid för folkbild- ning, att det finns rättvisa förutsättningar för kam- panjarbete, att det finns ett tydligt ja- och nej- alternativ och så vidare. Där har vi viktiga erfarenheter att ta del av när det gäller hur det gick till vid folkomröstningen om ett EU-medlemskap. Den var allt annat än rättvis. EMU-frågan är en stor och viktig fråga, och om Sverige ansluter sig kommer det att innebära stora förändringar. Hur stora förändringar vet väl egentli- gen ingen. Men troligen innebär det ännu större för- ändringar än ett EU-medlemskap. Vad innebär då EMU? Ja, inte är det utseendet på sedlar och mynt som är det viktiga, eller om det är bra eller dåligt att växla pengar när vi reser utomlands. Vi behöver ju inte ha folkomröstningar för att bestämma hur mynt och sedlar ska se ut. Vad det handlar om är att om vi går med i valu- taunionen och får en gemensam valuta med andra länder avhänder vi oss en egen penningpolitik. Och man vet att det får konsekvenser, och det är för att värdera detta stora komplex som vi ska ha en folkom- röstning. Ekonomer i allmänhet brukar kalla EMU för ett högriskprojekt. Det handlar om att de redskap som vi i dag har för att stabilisera ekonomin - rörlig växel- kurs och egen räntepolitik - försvinner i EMU. Man är överens om att det kommer att bli svårare att mot- verka negativa effekter av ekonomiska störningar som vi vet kommer att drabba vår ekonomi. Det är också om detta som denna så kallade buf- fertfondsdebatt handlar, och det är också om detta som den utredning som kom i våras och som heter Stabililseringspolitik i valutaunionen handlar om. Innan denna utredning lade fram sitt betänkande var förväntningarna stora. Och som vanligt hölls det presskonferenser, och detta betänkande och denna utredning debatterades en eller två dagar. Men sedan blev det ganska tyst. Trots att det var en sådan stor och viktig fråga hörde man inte mer om denna utred- ning, egentligen inte förrän nu när remissvaren börjar droppa in. Då kan man fundera på vad det beror på. Man hade beställt en viktig utredning i en viktig frå- ga, och sedan blev det bara tyst. Kanske beror det på att denna utredning inte är något slagträ för dem som vill att vi ska gå med i EMU, tvärtom. Den här utred- ningen visar tydligt hur risken för instabilitet ökar, att risken både för överhettning och för djupare lågkon- junkturer ökar. Man vet att dessa stora svängningar i produktion och sysselsättning innebär välfärdsförlus- ter. Det är de begrepp som man använder. När man tar bort dessa stabiliseringspolitiska instrumenten kommer bland annat störningar i efterfrågan att slå igenom med full kraft, som man formulerade det i utredningen. Detta är ganska allvarliga resonemang. Då har man ändå inte tagit med det faktum att man inom EMU har en mycket mer rigid målsättning när det gäller inflationsbekämpning. Empirisk forskning visar att i och med att vi går in i EMU, om vi nu gör det, vilket jag hoppas att vi inte gör, och anpassar oss till de mer rigida inflationsmål som finns så får vi räkna med att arbetslösheten kan stiga upp till 6 %. Och man säger att vid ekonomiska kriser får vi räkna med extrema nivåer. Det som är intressant i den kommande debatten är att uppställningen på nej-sidan ser helt annorlunda ut än vad den gjorde inför folkomröstningen om EU. Där finns Vänsterpartiet, delar av socialdemokra- tin, Centerpartiet, Miljöpartiet och också starka före- trädare från Moderaterna och för svenskt näringsliv som i ett brett spektrum kan samlas kring samma argumentation. Det handlar om farorna med bristen på stabilitet. Intressant är också att vi som är kritiska till pro- jektet har mängder av utredningar, inte minst statliga, att ösa fakta ur. Om vi får en seriös debatt kan det inte bli annat än nej. Det kan inte vara många som med öppna ögon går in i ett projekt där man vet att det är löntagarna i allmänhet och kvinnorna i synner- het som ska bära bördorna genom en flexibel arbets- marknad. En majoritet vill knappast gå in i ett projekt där offentlig sektor utsätts för press på ytterligare neddragningar eller där de regionala orättvisorna riskerar att öka. Visst är det ett historiskt vägval. Det är ingen överdrift att vi för sysselsättning, välfärd, jämställdhet och av andra skäl får hoppas på ett nej till EMU.

Anf. 281 Carl B Hamilton (Fp)

Vi börjar närma oss kl. 23 och vi har flera talare på talarlistan. Talmannen har möjlighet att besluta att den andra repliken ska vara endast 30 sekunder. Jag beslutar härmed att införa det på det att vi verkligen ska klara uppsatta namn på talarlistan.

Anf. 282 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Jag ska ställa en mycket enkel men fullständigt grundläggande fråga. Vad drar Camilla Sköld Jansson för slutsats av Finlands erfarenhet av att ha varit med i tre år? De gräsligheter som talaren räknade upp har ju inte drabbat Finland. Det gäller sysselsättningen och en hygglig BNP som har vuxit. De har Nokia. Vi har Ericsson. Det har inte dragits ned på den offentliga sektorn. Jag vet inte att de fins- ka kvinnorna har betalt ett särskilt högt pris. Vilken är slutsatsen?

Anf. 284 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jans- son, jag och näste talare Ulf Holm har något gemen- samt som är värt att påpeka. Vi är de enda som i den- na kammare har anmält sig för att tala om euron. Det är ganska konstigt att detta som ska vara en huvud- fråga för Sveriges framtid och en stor fråga politiskt under denna mandatperiod lockar så få talare. Jag instämmer med Camilla Sköld Jansson att alla partier ska ta sitt ansvar och delta i debatten. Därför var det välkommet att Göran Persson nu satte ned foten något tydligare än tidigare - vilket ju inte säger så mycket - och att datumfrågan förhoppningsvis får en lösning. För Folkpartiets del spelar det inte så stor roll om det blir en folkomröstning strax före sommaren eller strax efter. Båda möjligheterna är helt acceptabla för oss. Om det finns partier för vilka det känns oerhört viktigt att den sker i september hellre än i juni är det helt OK för oss. Det viktiga är avsiktsförklaringen. Då kommer den politiska opinionsbildningen i gång, och en del marknadsaktörer kommer att ställa om sig. Fortfarande är det dock osäkert. Det finns ingen socialdemokrat att fråga här hur LO kommer att ställa sig, om det ska bli ytterligare förhandlingar internt med sig självt. Arne Kjörnsberg sitter här men verkar inte vara informerad om de närmare detaljerna. Detta är inte att stressa eller hasta på något sätt. Diskussionen i EMU-frågan har ju pågått i minst tio år. De som inte har engagerat sig utan talar om stress och hets får faktiskt inte lägga över skulden på andra. Jag tror också att man ska vara realistisk och inse att kunskapsinhämtningen och engagemanget i frågan inte kommer förrän ganska nära folkomröstningen, de sista två tre månaderna. I morse blev jag väldigt förvånad och besviken över att Göran Persson lutade sig väldigt mycket mot ekonomiska argument. Han brukar inte göra det. Jag skulle vilja säga att det finns både ekonomiska och politiska argument. De politiska argumenten avspeg- lar väldigt mycket de värderingar man har. Det internationella samarbetet har för en liberal ett värde i sig. Vi är internationalister även i praktiken till skillnad från till exempel Vänsterpartiet som ju är det bara i retoriken. Vi anser att Sverige har ett bidrag att ge. Sveriges röst är värdefull. Sverige kan ta till vara Europas intressen och bidra till Europas framtid om vi är med helt och fullt. Euron finns. ECB finns. Euron fungerar. Sedlar och mynt finns. Talet om högriskprojekt har visat sig falskt. Jag tycker att Finland är ett bättre exempel än den europeiska kontinenten i största allmänhet. Fin- land har väldigt många egenskaper som är gemen- samma med Sveriges, inte minst näringsstrukturen. Om det skulle bli ett nej i folkomröstningen - tänk denna tanke - så kommer Östersjön inom några år att vara omslutet av euroland med två undantag. Runt Östersjön kommer det att finnas två länder som i så fall inte har euron. Det ena är Ryssland. Det andra är Sverige. Är det en framtid som vi ska eftersträva? Det tycker inte jag. Vi i Folkpartiet är för buffert, men vi är emot buf- fertfonder. Om fonderna ska spela någon ekonomisk roll kommer de att vara så stora att den gamla debat- ten om fonder som en maktfaktor utanför demokra- tisk kontroll kommer upp igen. De kommer också att väcka väldigt stora finansieringsproblem. Man kan säga att staten får finansiera dem, som någon har sagt. Men ska staten få pengar kommer de, som Arne Kjörnsberg tidigare påpekade, någonstans ifrån. De kommer från dem som arbetar. Det finns ingen annan skattebas i landet än arbete. Min viktigaste invändning är emellertid en annan. Själva tanken på buffertfonder bygger på en föreställ- ning om att Finansdepartementet och den demokra- tiskt valda regeringen gör fel och inte klarar uppgiften att stabilisera ekonomin. Det ska finnas en annan aktör som har någon annans uppdrag att stabilisera ekonomin och spela emot regeringen som springer ur riksdagen. Jag förstår inte hur man som demokrat kan acceptera tanken på buffertfonder. Den är helt ode- mokratisk. Det är den viktigaste invändningen helt vid sidan av de ekonomiska argumenten. Jag ska inte förlänga min insats nu. Jag återkom- mer gärna kort i replikerna.

Anf. 284 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jans- son, jag och näste talare Ulf Holm har något gemen- samt som är värt att påpeka. Vi är de enda som i den- na kammare har anmält sig för att tala om euron. Det är ganska konstigt att detta som ska vara en huvud- fråga för Sveriges framtid och en stor fråga politiskt under denna mandatperiod lockar så få talare. Jag instämmer med Camilla Sköld Jansson att alla partier ska ta sitt ansvar och delta i debatten. Därför var det välkommet att Göran Persson nu satte ned foten något tydligare än tidigare - vilket ju inte säger så mycket - och att datumfrågan förhoppningsvis får en lösning. För Folkpartiets del spelar det inte så stor roll om det blir en folkomröstning strax före sommaren eller strax efter. Båda möjligheterna är helt acceptabla för oss. Om det finns partier för vilka det känns oerhört viktigt att den sker i september hellre än i juni är det helt OK för oss. Det viktiga är avsiktsförklaringen. Då kommer den politiska opinionsbildningen i gång, och en del marknadsaktörer kommer att ställa om sig. Fortfarande är det dock osäkert. Det finns ingen socialdemokrat att fråga här hur LO kommer att ställa sig, om det ska bli ytterligare förhandlingar internt med sig självt. Arne Kjörnsberg sitter här men verkar inte vara informerad om de närmare detaljerna. Detta är inte att stressa eller hasta på något sätt. Diskussionen i EMU-frågan har ju pågått i minst tio år. De som inte har engagerat sig utan talar om stress och hets får faktiskt inte lägga över skulden på andra. Jag tror också att man ska vara realistisk och inse att kunskapsinhämtningen och engagemanget i frågan inte kommer förrän ganska nära folkomröstningen, de sista två tre månaderna. I morse blev jag väldigt förvånad och besviken över att Göran Persson lutade sig väldigt mycket mot ekonomiska argument. Han brukar inte göra det. Jag skulle vilja säga att det finns både ekonomiska och politiska argument. De politiska argumenten avspeg- lar väldigt mycket de värderingar man har. Det internationella samarbetet har för en liberal ett värde i sig. Vi är internationalister även i praktiken till skillnad från till exempel Vänsterpartiet som ju är det bara i retoriken. Vi anser att Sverige har ett bidrag att ge. Sveriges röst är värdefull. Sverige kan ta till vara Europas intressen och bidra till Europas framtid om vi är med helt och fullt. Euron finns. ECB finns. Euron fungerar. Sedlar och mynt finns. Talet om högriskprojekt har visat sig falskt. Jag tycker att Finland är ett bättre exempel än den europeiska kontinenten i största allmänhet. Fin- land har väldigt många egenskaper som är gemen- samma med Sveriges, inte minst näringsstrukturen. Om det skulle bli ett nej i folkomröstningen - tänk denna tanke - så kommer Östersjön inom några år att vara omslutet av euroland med två undantag. Runt Östersjön kommer det att finnas två länder som i så fall inte har euron. Det ena är Ryssland. Det andra är Sverige. Är det en framtid som vi ska eftersträva? Det tycker inte jag. Vi i Folkpartiet är för buffert, men vi är emot buf- fertfonder. Om fonderna ska spela någon ekonomisk roll kommer de att vara så stora att den gamla debat- ten om fonder som en maktfaktor utanför demokra- tisk kontroll kommer upp igen. De kommer också att väcka väldigt stora finansieringsproblem. Man kan säga att staten får finansiera dem, som någon har sagt. Men ska staten få pengar kommer de, som Arne Kjörnsberg tidigare påpekade, någonstans ifrån. De kommer från dem som arbetar. Det finns ingen annan skattebas i landet än arbete. Min viktigaste invändning är emellertid en annan. Själva tanken på buffertfonder bygger på en föreställ- ning om att Finansdepartementet och den demokra- tiskt valda regeringen gör fel och inte klarar uppgiften att stabilisera ekonomin. Det ska finnas en annan aktör som har någon annans uppdrag att stabilisera ekonomin och spela emot regeringen som springer ur riksdagen. Jag förstår inte hur man som demokrat kan acceptera tanken på buffertfonder. Den är helt ode- mokratisk. Det är den viktigaste invändningen helt vid sidan av de ekonomiska argumenten. Jag ska inte förlänga min insats nu. Jag återkom- mer gärna kort i replikerna.

Anf. 285 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Carl B Hamilton anser eller utgår ifrån eller kanske till och med påstår att jag inte är insatt i detaljerna om EMU. Nej, jag sitter bara i den socialdemokratiska partistyrelsen som vid upprepade tillfällen har diskuterat frågan. Jag har varit med och tagit ställning där liksom på en socialdemokratisk partikongress och ett socialdemokratiskt förtroen- deråd. Så begär inte för mycket av en enkel fattig kusin från Borås.

Anf. 286 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera med Arne Kjörnsberg. Man behöver inte lära om, utan det är samma sak som när jag satt i riksdagen redan i början av 1990-talet: den enkle, fattige kusi- nen från Borås. Då fick jag höra att Arne Kjörnsbergs hustru också hade synpunkter på mig; det kanske kommer det också. Jag sade inte att Arne Kjörnsberg var dåligt insatt i euron. Jag sade att han uppenbarligen var dåligt insatt i frågan om det blir buffertfonder eller inte, i LO:s ställningstagande och i utfallet av de hemliga överläggningar som ska ske mellan Socialdemokra- terna och LO och eventuellt andra aktörer i en arbets- grupp.

Anf. 287 Arne Kjörnsberg (S)

Herr talman! Jag har mycket stor respekt för min fru, men blanda inte in henne i kammarens debatt! Hon är inte riksdagsledamot och kan alltså inte de- battera med Carl Hamilton. Vad gäller detta med buffertfonder sade Carl Ha- milton att de var odemokratiska. En kort och enkel fråga: Är Finland inte demokratiskt?

Anf. 288 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jo, Finland är en utmärkt demokrati. Buffertfonderna som finns där hindrar inte detta. Buffertfonderna kan vara odemokratiska, men Fin- land kan ändå vara demokratiskt. Det är en väldigt viktig distinktion. Jag håller med om att vi kanske inte ska dra in Arne Kjörnsbergs fru här. Men 1992 debatterade jag med Arne Kjörnsberg, och då drog han in sin fru. Varför han gjorde det har jag funderat över i tio år och ännu inte fått något svar på.

Anf. 289 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Det är inte utan att man blir lite ny- fiken på vem Arne Kjörnsberg är gift med. Men det gällde inte det. Hamilton pratar om ett utanförskap: Tänk om vi blir det enda landet eller ett av två länder runt Östersjön som inte har euron! Ja, i dag är vi det enda landet runt Östersjön som har den svenska kronan, och det känns inte ett dugg skräm- mande. Det känns tryggt, bra och självständigt, tycker jag. Men jag tänker ta upp en annan fråga där jag tror att vi kan vara överens, och det är eurons betydelse i bygget av en federation. Som vi ser det är valutan också ett led i Europas förenta stater och en förutsätt- ning för att vi ska kunna komma till ett Europas för- enta stater. Jag vet också att Folkpartiet är positivt inställt till detta. Det skulle vara intressant att höra något om Carl B Hamiltons bild av euron just satt i relation till ett Europas förenta stater.

Anf. 290 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Folkpartiet är positivt till tanken på en federation, med en väldigt tydlig rollfördelning mellan nationalstaterna - som ju är nationalstater och kommer att förbli det - och den europeiska nivån. Jag tror att det är viktigt att ha klart för sig att det finns en väldigt tydlig rollfördelning. Nu är jag motståndare till uttrycket Europas för- enta stater, då det för tankarna helt fel. Europas stater är olika. De har olika språk, kultur, historia, litteratur och institutioner, och det ska vi bevara. Själva det unika i den europeiska statsbildningen, om vi kallar EU för det, är ju att man försöker kombinera att be- hålla de olikheter som i det förgångna har skapat rivalitet och konflikter med att ändå leva i harmoni och fred med varandra. Där kan euron spela en viktig roll. Men de diskussioner som nu förs i konventet om demokrati och legitimitet tror jag är viktigare.

Anf. 291 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Det viktiga är ju inte om man kallar det Europas förenta stater eller inte. Det viktiga är, precis som Carl B Hamilton säger, själva konstruk- tionen av ett statsbygge eller en federation. Där är ändå min uppfattning att man på olika sätt försöker smyga undan detta i debatten, och jag uppskattar att Hamilton är tydlig och klar i sin uppfattning. Jag önskar att vi, när vi nu går in i en EMU-debatt, kan stå på samma sida och föra fram just kopplingen mellan euron och en federation.

Anf. 292 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Camilla Sköld Jansson talar om att smyga. EU har ju vuxit fram stegvis som ett svar på nya krav och nya utmaningar. Det har gällt att lösa miljöproblem, knarkproblem, säkerhetsproblem på Balkan, ekonomisk stabilisering och så vidare. Det finns ingen stor master plan hos några i Bryssel om hur Europas framtid ska se ut, utan man stapplar fram. Det tycker jag är en riktigare beskrivning än den som Camilla målade upp här.

Anf. 293 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Många av dem som förespråkar ett svenskt EMU-medlemskap målar upp en mycket mörk bild av Sverige. Ibland får man känslan att vi står på ruinens brant. Men är det verkligen så illa i Sverige? Nej, absolut inte. Det förskräckliga utanför- skapet, att vi stått utanför EMU i tre år, har knappast varit synligt. Däremot tycks EMU-förespråkarna vara hundra procent pessimistkonsulter när det gäller ut- vecklingen av Sverige framöver. Jag ser själv goda möjligheter för Sverige att utvecklas bra, under förut- sättning att vi just står utanför EMU-medlemskapet. EMU-debatten i Sverige handlar mest om ekono- miska argument, men egentligen handlar EMU om mycket mer. Det handlar om vem som ska bestämma över våra pengar, demokrati och politik. Att vissa ekonomer anser att finanspolitiken är för viktig och komplicerad för att överlåtas åt svenska folket eller dess folkvalda att bestämma över är inte konstigt. Liknande argument förs fram av dem som är sakkun- niga inom skogsvård, vägtrafik och så vidare. De menar att de är bättre skickade att bestämma detta än medborgarna i allmänhet. Men i den politiska avvägningen ställs olika mål- sättningar mot varandra. I dessa prioriteringar måste medborgarna kunna få vara med och göra denna av- vägning, inte enskilda experter eller, som i fallet EMU, tjänstemännen i Europeiska centralbanken. Detta är en förutsättning för att demokratin inte ska urholkas. Alla människor måste känna sig delaktiga i den politik som förs och som berör dem. Även den ekonomiska politiken måste därför vara underställd demokratin. Så blir det inte med ett EMU- medlemskap. Det kanske mest konkreta argumentet för att Sve- rige ska gå med i EMU är att vi ska slippa växla pengar när vi åker på semester till ett annat euroland. Tyvärr har också statsminister Göran Persson fört fram detta som ett argument, senast i en intervju i somras då det var ett argument för att folkomröst- ningen om EMU skulle hållas direkt efter semestern. Då hade nämligen vi svenskar mest erfarenhet av hur det var utomlands. Jag beklagar verkligen att Göran Persson faller så djupt. Denna lilla fördel måste ställas mot de negativa effekter som EMU medför. Själva växlingsproblema- tiken ska inte överdrivas. Växlingskostnaderna är i sig väldigt små, och få torde ha valt att inte åka ut- omlands på grund av kostnader och besvär med att växla svenska kronor till en annan valuta. Herr talman! Svenska folket har näppeligen kravet att komma till rätta med växlingseländet högst på listan över de politiska reformer man anser att riksda- gen ska ta hand om. Jag har i alla fall aldrig sett nå- gon opinionsmätning som visar detta. Det är helt andra frågor som svenska folket vill att vi ska fatta beslut om här. Miljöpartiet anser inte att det är någon panik med ett svenskt ställningstagande om EMU. Detta beror givetvis på att det tar några år innan man ser effekter- na av ett EMU-medlemskap. De synliga effekterna kommer först efter några år. Med ett EMU- medlemskap kommer vi också på sikt att få en ge- mensam finanspolitik, en gemensam skattepolitik, en gemensam arbetsmarknadspolitik och så vidare. Detta faktum innebär naturligtvis en enorm centralisering av makten till EU och EMU. Vi får en EU-stat. Detta är inget att hymla om. Diskussionen förs redan i många EU-länder och i EU-parlamentet. Det är dags för de svenska EMU-förespråkarna att erkänna att EMU är en grundbult i byggandet av en EU-stat. Herr talman! De senaste dagarna har vi fått en diskussion om buffertfonder. LO är tydligen en stark förespråkare av buffertfonder. Men vad LO därmed också säger är att EMU är ett hot mot löntagarna och att det finns en uppenbar risk med EMU- medlemskap. Fanns det inga problem med EMU skulle aldrig en diskussion om buffertfonder ha kommit upp. Buffertfonderna visar också på vilken utveckling EU har. Vissa anser, dock inte LO, att det är EU som ska ha buffertfonder för att kunna parera olikheter i regionerna i EMU-området. Men om buffertfonderna ska skötas av EU krävs det också att det finns någon på EU-nivå som ska besluta detta. Vi får alltså en EU-regering. I detta sammanhang är det inte så kons- tigt att förslaget att vi ska ha en EU-president inte är gripet ur luften. Det är en naturlig utveckling av EU, nämligen att vi ska välja en EU-president. Det är en följd av den EU-centralisering som politiken går mot i dag. Det är inget som vare sig jag eller Miljöpartiet tycker är lämpligt. Därför hoppas jag att Sverige kommer att säga nej till att vara med i EMU.

Anf. 294 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Så småningom ska det hållas partile- daröverläggningar men jag vill ändå redan nu sondera terrängen lite grann. Ulf Holm säger att ni från Miljö- partiets sida inte ser någon panik med att man tar ställning. Jag vet att ni har sagt 2006 och att ni vill följa utvecklingen över en konjunkturcykel. Men det är en diskussion. En annan diskussion är hur lång tid man kan tänka sig behöva från det att man utlyser folkomröstning, vilket man ju kommer att göra oavsett er hållning. Hur lång tid ska då löpa fram till det att folkomröst- ningen faktiskt hålls? Vår utgångspunkt är ett år. Det är en rimlig tid för att bygga upp en kampanj, ha folkbildning och så vidare. Jag skulle gärna vilja höra Miljöpartiets eventuella syn på en sådan ordning.

Anf. 295 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Tyvärr har diskussionen i Sverige om EU och EMU varit ganska lam, minst sagt. Vi är tre här i kväll som diskuterar detta. Jag håller med Carl B Hamilton om att detta är en av de stora frågor- na de närmaste fyra åren. Att då bara tre av riksda- gens 349 ledamöter väljer att ta upp frågan är ett tecken i sig. Det betyder också att jag är inne på att det krävs minst ett år från det att man bestämmer datum för folkomröstning tills folkomröstningen hålls just för att det krävs en ganska stor diskussion i landet om vad detta innebär. Det tar lite tid, bland annat för studieförbunden att sätta i gång cirklar. Jag kan in- stämma i att minst ett år behövs.

Anf. 296 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag ser fram emot att diskutera de- mokrati och EMU, men jag vill ändå ställa frågan till Ulf Holm: Är det verkligen på något sätt en sannolik tanke att 15 väl fungerande länder, närmast utgångs- punkten för andra demokratier i världen, skulle välja att avskaffa demokratin i demokratiska former i folk- omröstning och att det bekräftas i det ena allmänna valet efter det andra i de deltagande länderna att man inrättar EMU, inför euron och avskaffar demokratin. Är det inte lite långsökt?

Anf. 297 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Långsökt är det inte. De 15 med- lemsstaterna i EU är alla demokratier, men det bety- der ju inte att EU är demokratiskt. Det finns ett de- mokratiskt underskott i EU. På samma sätt är det med EMU. Man avhänder sig makten och flyttar makten längre bort. Hittills har inget land i EU haft en folkomröstning direkt om EMU. Jo, ett land. Danmark. Då sade man nej. Det betyder också att jag tror att i de folkomröstningar som hålls om detta skulle de flesta rösta nej till att flytta makten längre bort än som är nödvändigt.

Anf. 298 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag tyckte att Ulf Holm först avskaf- fade demokratin, men nu har han tydligen återinfört den. Det är väl bra det. Men det han hävdar om dele- gering är fortfarande problematiskt. Vi delegerar till exempel till domstolarna att döma oberoende av vad politiker tycker och tänker om de lagar som de en gång stiftade. De får inte lägga sig i domstolarnas avgöranden. Det är en delegering. På samma sätt kan man delegera räntepolitiken. Vi har ju redan gjort det till Riksbanken. Det är en annan form av delegering, ja, men principiellt är det samma sak.

Anf. 299 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Det är en viss skillnad på delegering. Om en styrelse delegerar beslut till någon kan man oftast också återta delegationen. Jag finner det vara tämligen svårt när det gäller EMU-frågan att man skulle kunna återta en sådan. Då blir det nog vissa problem skulle jag kunna tänka mig. Utrikespolitik

Anf. 300 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)

Herr talman! Jag tror att det förvånar varken tal- mannen eller invånarna i Sverige att statsministern tar semester. Även om statsministerns uppgifter är vikti- ga så vet vi att de utförs av en vanlig person av kött och blod som ibland behöver vila. När Ghanas nytillträdde president John Kufour of- fentliggjorde att han skulle ta semester väckte det uppståndelse. Löjtnant Rawlings, som tidigare styrt landet, avslöjade aldrig när han åkte på semester, mån som han var att legitimera sin regim genom att fram- stå som en slags övermänniska. Genom att nu offent- ligt ta semester banar Ghanas president väg för en ny demokratisk kultur. Herr talman! Det är en ära för mig att få hålla mitt jungfrutal i kammaren, och jag vill tala om det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen vikten av de- mokrati för att kunna uppnå en fredligare värld där klyftorna minskar mellan den fattiga och rika världen. Det var det som ledde mig in i politiken, och det är en fråga som jag har drivit i min personvalskampanj. Demokrati och respekt för varje persons mänskli- ga rättigheter är en förutsättning för att var och en av oss ska kunna utforma våra liv så som vi önskar både materiellt och andligt. Under 90-talet ökade antalet demokratier i världen till att omfatta 63 % av värl- dens länder, men tyvärr har utvecklingen de senaste åren stannat av. Afrika är den kontinent där demokratin har sitt svagaste fäste. Det är därmed inte förvånande att det också är den kontinent som är fattigast. I diktaturens fotspår följer inte bara brott mot de mänskliga rättig- heterna utan också ekonomisk misskötsel. Diktatorer låter företag tappa landet på naturresurser, bara de själva kan sko sig tillräckligt. De agerar inte i folkets intresse. Det är därför som jag och Folkpartiet vill göra demokratimålet till övergripande mål för vår bi- ståndspolitik. När ledare kan avsättas i val prioriteras det medborgarna behöver. Herr talman! Det finns trots allt positiva exempel i Afrika. Jag nämnde nyss Ghana. Jag hade förmånen att själv vara där under valkampanjen för två år se- dan. Framgångsrikt bevakade John Kufours parti valen rigoröst för att förekomma regeringspartiets traditionella valfusk. Makten kunde överlåtas fredligt från ett parti till ett annat. Men Ghana står inför problem. Demokrati och särskilt demokratisk kultur införs inte över en natt. Ghana är på rätt väg. Pressfriheten har ökat, men det är svårt att bryta invanda mönster. Invånarna är vana vid att kunna uppvakta sina riksdagsledamöter och be att få ekonomisk hjälp. Fortfarande förekommer godtyckliga arresteringar inom polisen. Kampen är inte vunnen. Vägen är lång. Jag skulle vilja att den svenska regeringen generellt prioriterade demokratifrågorna högre och bland annat stödde demokratiseringssträvandena i Ghana liksom i Sene- gal som är ytterligare ett gott exempel i Afrika som är på rätt väg. Avsaknad av demokrati är inte bara till förfång för medborgarna utan är även en källa till internationella kriser och krig. Demokratier har fredliga metoder för att hantera åsiktsskillnader och startar, som bekant, inte krig med varandra. Jag vill därför passa på, herr talman, att avslut- ningsvis tala om ett högaktuellt exempel på hur pro- blem uppstår då demokrati saknas. Saddam Hussein är en farlig diktator som startat krig mot både Iran och Kuwait, liksom gasat ihjäl 5 000 ur sin egen kurdiska befolkning. En avväpning av Saddam Hus- sein är nödvändig för irakiernas och grannländernas säkerhet. Det är bra att en FN-resolution verkar vara på väg. Saddam Hussein och diplomatin har fått en chans. Förhoppningsvis ska avväpningen nu fungera. Om inte, måste FN vara beredd att fullfölja avväpningen med militära medel i enlighet med folkrätten. FN bör också ta itu med att implementera de övriga resolu- tionerna som gäller Irak, vilka bland annat kräver respekt för mänskliga rättigheter. Herr talman! Jag stannar där, och jag hoppas att jag har klargjort varför jag vill att regeringen tydliga- re fokuserar på demokratisering i både utrikes- och biståndspolitiken.

Anf. 301 Agne Hansson (C)

Herr talman! Det här är den första allmänpolitiska debatten efter valet. En del nya ansikten dyker upp och ger besked om att de är här. Det är intressant och spännande. Andra mer kända ansikten dyker upp i nya roller, och det är också spännande. Däremot är det kanske inte så mycket nytt i det politiska budska- pet. Den första allmänpolitiska debatten efter ett val brukar innehålla analys av valet och deklarationer om vad partierna tänker göra under den kommande man- datperioden. Diskussionen om utrikespolitiken var inte särskilt intensiv i valdebatten. Däremot kan det finnas anled- ning att göra deklarationer om hur varje parti ser på utrikespolitiken och vad man tänker göra under den kommande perioden. Vi kommer att ha en sådan mer omfattande utrikespolitisk debatt i vår. Jag ska nu begränsa mig till att något beröra ett par av de utri- kespolitiska frågorna som är mest aktuella. Låt mig börja med att prata om mänskliga rättig- heter i ett perspektiv av den terroristbekämpning som nu pågår. Det har sagts att världen inte mer blir sig lik efter terrordåden i USA den 11 september. Det ligger mycket i det. Kampen mot terrorismen måste gå vida- re. Det är vi alla ense om. Följderna av terrorismens meningslösa våld når oss dagligen, och de är påtagli- ga. I skuggan av detta påtagliga våld finns också andra följder. Det finns anledning att vara orolig för vad som händer med enskilda människors rättssäker- het. Det finns en uppenbar risk att mänskliga rättig- heter mer och mer får stå tillbaka i kampen mot terro- rismen. Det finns många exempel på detta. Behandlingen av fallet med den svenska fången på Kuba är väl det tydligaste exemplet. Diskussionen om en eventuell utlämning av den ryske medborgaren i samband med gisslandramat i Moskva är ett annat exempel. Militär- polis har fått ökade befogenheter. Antiterroristlagar missbrukas på sina håll så att auktoritära eller våld- samma aktioner av regimer har motiverats just som antiterrorism. Så får det naturligtvis inte vara. Kampen mot terrorismen måste föras parallellt med att mänskliga rättigheter inte förkvävs. Sverige bör vara vaksamt och tydligt i detta. Vi har av tradi- tion en klar profil i att hävda mänskliga rättigheter. Den får inte förblekna i kampen mot terrorismen. Vi bör verka för att kampen mot terrorismen måste föras inom ramen för ett multilateralt juridiskt hållbart ramverk. Det är också dags att agera hårdare där svenskar är inblandade och där mänskliga rättigheter kränks. Både fången på Kuba och de tre medborgare vars tillgångar frystes har enligt tunga jurister utsatts för rättsövergrepp och brott mot mänskliga rättigheter. Fången på Guantánamobasen utsätts för brott mot en hel rad konventioner om mänskliga rättigheter och krigets lagar när USA tar sig rätten att hålla fången fängslad som säkerhetsrisk. Nu har USA efter nio månader släppt tre afghaner och en pakistanier som inte längre bedöms utgöra ett hot och inte har något intressant att avslöja. Men jag frågar: När släpps svensken? Det är dags att från svensk sida sluta att ställa mesiga frågor och i stället bestämma sig för en juridisk linje och ställa rättsliga krav på USA. Frågan är om regeringen är beredd att göra detta. Det är ju regeringen, med den ordning vi har, som står för utrikespolitiken. Vi måste reagera när de mänskliga rättigheterna kvävs på samma beslutsam- ma sätt som vi tidigare har gjort trots hotet om terro- rism. På samma sätt är det nu viktigt att problemet i Irak löses på fredlig väg. Det är min förhoppning att den balansgång som säkerhetsrådet nu har att gå mellan att å ena sidan ställa kraftiga krav på Saddam Hussein-regimen och å andra sidan förhålla vetosta- terna på mattan gör det möjligt att lösa detta på dip- lomatisk väg.

Anf. 302 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en skiljelinje mellan regeringens och Vänsterpartiets utrikespolitik. Skillnaden handlar om USA:s aktuella Mellanöstern- politik. Med andra ord: Krigshotet mot Irak. I dag försöker många regeringar, inklusive Sveri- ges regering, att komma undan sitt eget ansvar genom att hänvisa till FN:s säkerhetsråd. Men ett beslut som fattas i säkerhetsrådet kan inte rättfärdiga ett krig i Irak. För det första ska Sverige inte ställa sig bakom ett bombkrig vars främsta syfte är att säkra USA:s olje- tillgångar. En rapport framtagen av CFR, Rådet för internationella relationer, visar att USA är på väg mot en allvarlig oljebrist, och nödvändigheten av militära interventioner för att trygga oljeförsörjningen förut- spås. CFR är ett av de tyngsta rådgivande organen till den amerikanska regeringen med vicepresidenten som medlem. CFR:s rapport ger en mycket tänkvärd alternativ bild av varför USA vill anfalla Irak. För det andra kommer ett krig att förstärka det irakiska folkets lidande, som är ett resultat av mång- åriga, djupt orättfärdiga sanktioner. Hela befolkning- en lider inte bara under diktatur utan också av brist på mediciner och mat. USA:s krig kommer att slå hår- dast mot dem som redan tidigare drabbats hårt. Dess- utom kommer ett krig också att försvåra en demokra- tisk utveckling i Irak. Det kan inte vara den amerikanska militären som fattar beslut om hur Irak - eller några andra länder - ska styras. I Irak måste detta vara befolkningens be- slut. Att rättfärdiga dessa handlingar kräver ett i grun- den rasistiskt synsätt. Irakiska människoliv tillmäts inget värde. Det gör krigsmotståndet desto mer ange- läget. Det viktigaste av allt är att Sverige traditionellt verkat för att stärka folkrätten. Att hänvisa till FN:s säkerhetsråd innebär att man i stället för att värna om folkrätten överlämnar beslutet till världens starkaste militärmakter. Folkrätten ska tillämpas konsekvent. Den ska inte bara komma till användning när det passar eller ligger i linje med någon militär stormakts intresse. USA och flera andra stater gick till angrepp mot Irak, som anföll den självständiga staten Kuwait. Det amerikanska angreppet skedde i enlighet med folk- rätten. Man söker och får stöd i folkrätten när det gäller att förmå Irak att göra sig av med sina massför- störelsevapen. USA är berett att gå till krig mot Irak för att ge- nomdriva sitt krav medan Israel, som har begått folk- rättsbrott i decennier, också innehar massförstörelse- vapen. Men vad beträffar Israel är USA inte berett att påverka Israel för att folkrättens krav ska uppfyllas. Folkrätten måste vara det som ligger till grund för internationell säkerhet - annars är det den starkes rätt som blir gällande. Med hänvisning till det nämnda uppmanar vi re- geringen att verka mot ett anfallskrig mot Irak obero- ende av vad FN:s säkerhetsråd tar för beslut, inte för att internationella konflikter ska kunna hanteras "effektivt" utan för att motstå ett krig i Irak. Den amerikanska utrikespolitiken - med eller utan FN:s stöd - är i dag det största hotet mot fred i värl- den. Detta bör sägas högt av varje regering som vär- nar folkrätten.

Anf. 303 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till Sermin Özürküt. Av hennes inlägg kunde man tro att Vänsterpartiet inte värnar folkrätten. Enligt folkrätten har säkerhetsrådet makten att, om de så beslutar, använda våld i internationell politik. De har den legi- timiteten att få använda våld. Det lät som om Sermin Özürküt inte tyckte att ett säkerhetsrådsbeslut kunde rättfärdiga ett angrepp på Irak. Men det kan det ju enligt folkrätten. Värnar ni verkligen inte folkrätten? Jag vill också fråga om Sermin Özürküt anser att Saddam Hussein är en fara för sin befolkning eller inte. Hur vill ni avväpna honom? Eller vill ni inte göra det?

Anf. 304 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! När vi pratar om folkrätten gör vi ingen skillnad på folk och folk. Det är den civila befolkningen som kommer att bli mördad under ett krig i Irak. Det är barn och gamla som kommer att bli mördade. Ett krig är den yttersta formen av en terror- handling. Så tycker vi. På frågan om Saddam Hussein kan jag bara svara att visst är han en diktator, men det är en självständig stats ansvar och skyldighet att bli av med honom. Inga andra stater har skyldighet och rätt att avgöra detta. Så tycker vi.

Anf. 305 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)

Herr talman! Jag håller med om att krig är terror- handlingar, såtillvida att de är väldigt tragiska och får negativa konsekvenser. Men man kan ändå inte säga att ett krig som är godkänt av FN:s säkerhetsråd är en terrorhandling. Det är i enlighet med folkrätten.

Anf. 306 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! Jag försökte i mitt anförande förkla- ra att vi tycker att ett krig inte är lösningen. Det borde finnas, och det finns, diplomatiska lösningar, fredliga lösningar, konstruktiva lösningar. Det är så vi menar.

Anf. 307 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Folkrätten är ju inget pacifistiskt lagsystem, som Cecilia Nilsson Wigström nyss påpe- kade. Det utvecklas också, och det är det som jag vill ställa en fråga om. Numera, efter Rwanda och efter Balkan, talar man mycket mer om human intervention till förmån för mänskliga rättigheter. Detta är en utveckling som jag förstår att talaren avvisar. Hon vill i stället betona att ingen utländsk intervention ska få förekomma, unge- fär på det sätt som skedde på 1980-talet. Är det riktigt uppfattat att ni avvisar den utveckling som har skett under 1990-talet?

Anf. 308 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! Ja, det är rätt. Så gör vi.

Anf. 309 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Med tanke på att det var 800 000 människor som mördades i Rwanda tycker jag att det är väldigt bra att folkrätten har utvecklats så att detta inte ska kunna upprepas en gång till, och inte heller det som skedde på Balkan. Jag tycker att det är en väldigt positiv utveckling som har skett. Det finns en djup avgrund mellan oss. Det är förfärligt.

Anf. 310 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! I grunden tycker vi att det inte finns någon skillnad mellan folk och folk. Sedan tycker vi att våld föder våld. Det är vår utgångspunkt för att förklara detta.

Anf. 311 Agne Hansson (C)

Herr talman! Jag har kanske delvis fått svar på en del frågor. Saddam Hussein är inte vilken beskedlig herre som helst. Vi vill ha en fredlig lösning, men FN och säkerhetsrådet har en balansgång att gå och måste ställa krav för att vapeninspektörerna ska kunna full- göra sitt arbete. De har också en balansgång att gå, mellan att USA väljer FN-vägen och inte gör det. Förhoppningsvis väljer de nu FN-vägen. Om man ska klara balansgången och få uträttat det man behöver uträtta i Irak måste man också kunna hota med att använda våld, men förhoppningsvis behöver man inte använda det. Avvisar Vänsterpartiet också det?

Anf. 312 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! Jo, det är viktigt med balansgång. Men jag vill prata om en annan balansgång för att besvara Agne Hansson. Det finns en stor majoritet mot krig i USA trots att stämningen tyder på att de flesta amerikaner skulle stödja ett krig mot Irak. Med tanke på omfattningen av krigspropagandan är det förvånansvärt många som ändå motsätter sig krig. I USA finns ett organiserat motståndsnätverk vid namn Not In Our Name, vilket delvis visar att USA är mer än just president Bush krigshets och brutala övergrepp. En sådan balansgång är också viktig, tycker jag.

Anf. 313 Agne Hansson (C)

Herr talman! På vilket sätt vill då Vänsterpartiet förorda att man kan sätta tryck på Saddam Hussein och Irak för att klara av inspektionerna och lösa kon- flikten fredligt?

Anf. 314 Sermin Özürküt (V)

Herr talman! Jag upprepar vad jag har sagt. Krig är inte lösningen på konflikten. Det skapar ovisshet. Det skapar stort lidande. Det skapar ingen lösning, därför att utgången är oviss. Man vet inte hur det ska bli. Man slänger in en bomb i Mellanöstern, och se- dan vet man inte hur utgången blir. Det är så enkelt vi tänker.

Anf. 315 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Att tala om hela världen på sex mi- nuter går ju inte. Men låt mig åtminstone få säga några ord om fyra av jordens ca 200 länder och se vilket pensum vi har framför oss när vi, som vi gröna, ingår i projekt Rädda världen. Först är det Turkiet. Efter en egen handgriplig er- farenhet i augusti i år framstår det som alldeles up- penbart för mig att situationen för mänskliga rättig- heter och för demokratin inte är den bästa. Militären styr och sätter utan att darra på man- schetten diplomatiska dokument ur spel om man tror att landets intressen är hotade. Nu var vår lilla dele- gation ett synnerligen blygsamt hot, men det som till exempel kurder och andra minoriteter i Turkiet dagli- gen erfar av sin egen regim hotar allt vad demokrati, rättssäkerhet, internationella konventioner och mino- ritetsskydd heter. Turkiet är långt ifrån att uppfylla de Köpen- hamnskriterier som ska kvalificera in Turkiet i den europeiska gemenskapen, förlåt, unionen, eller var det förenta stater? För det utlovade medlemskapet i EU har väl inte med Turkiets roll i en viss försvarsal- lians att göra? Det ska nu bli mycket intressant att se om det om- välvande valresultatet från i söndags kommer att tillåtas verka fullt ut eller om militära dekret övertar agendan. Nästa land är Afghanistan. Det räcker med en en- da siffra från all tillgänglig fattigdomsstatistik för att skildra detta lands belägenhet. De har världens lägsta skol- och utbildningssiffra. Ingenstans får så få barn gå i skola, och ingenstans finns så få skolor i en sådan förödd administration, trots en mångårig och strålan- de insats av Svenska Afghanistankommittén. Få län- der har nämligen så hänsynslöst utnyttjats, förbrukats och våldtagits av dem som är starkare, allra senast den gångna vintern då bomberna föll över detta utpi- nade fattigfolk. En sådan massflyktssituation som under det gångna året runt Afghanistans gränser med nära tre miljoner människor expatrierade har världen inte sett på länge. Varför kan detta ske? Ett kort och bra svar är: ol- ja. Ett annat svar är: okontrollerad vapeninförsel. Ett tredje svar är: omvärldens långvariga ignorans. Tjetjenien är mitt tredje land. Nyckelordet för denna lilla komplett sönderbombade del av en gam- mal korrupt union är terrorism. Men hur ska man veta vem som är den verkliga terroristen i denna förvirrade värld? Våldets logik eller brist på logik kastar om roller och positioner och förråar alla inblandade. Gisslandramat i Moskva fick trots allt, om än på ett oändligt tragiskt sätt, för ett ögonblick omvärlden att igen sätta strålkastarna på den permanenta statsledda terror som pågår mot tjetjenerna. Var går då gränsen mellan det berättigade i att be- kämpa statsterrorism à la Ryssland i Tjetjenien och ren skurkterrorism av gisslan- eller självmordsbom- bartyp? Ingen vet. Presidenterna Putin och Bush ingår dock i samma terrorbekämpningsallians, och det ger dem ibland alibi för snart sagt vilka övergrepp som helst på civila och på andra icke önskvärda regimer. Någonting håller på att gå alldeles galet med begreppen. Det är våld som våld, våld som föder nytt våld. Våld är det minst intelligenta sättet att lösa något som helst pro- blem. Dagligt och systematiskt våld dominerar alltför många platser på den här planeten. Det fjärde landet jag vill nämna är Irak, ett land med ett tredubbelt ok. Först har man en egen hustyrann av sämsta slag. Sedan är det en stor bristsituation med mängder av lidande barn som följd av en misslyckad och miss- riktad sanktionspolitik. Prestigen råder trots helt fel utfall och irakiernas allt tätare uppslutning kring sin egen diktator. Det tredje är ett öppet krigshot från den enda kvarvarande stormakten i världen, något som får mer gehör än motstånd. Trots all freds- och rättrådig- hetsretorik tvekar inte USA att på eget bevåg och utan FN:s sanktion skipa sin egen rättvisa, det vill säga se till att deras nationella behov av kontroll, olja och alibi tillgodoses. Vem har mage att rättfärdiga detta förspel till ett tredje världskrig? Var är de som vågar utmana och övermanna krigshetsaren? I den här världen av fattigdom, våld, diktatur, bristande demokrati, oljeberoende, vapenhandel, minoritetsförtryck, terrorism, självpåtagen makt etc. är det sannerligen lätt att misströsta och ge upp. Men det, herr talman, är den i särklass största förbrytelsen av alla. Vi i Sverige lever i ett välmående land. Vi kan tala fritt, och vi har trots lite gnäll ett fullt fungerande folkstyre, och våra militärer håller sig på behörigt avstånd från vårt eget och andras folk. Jag menar med den här sexminutersresumén att vårt lands förpliktelser under de kommande åren, lämpligen under den fyraårsperiod som vi nu har påbörjat, är att kraftfullt återta vår roll som en trovär- dig hoppets röst i världen. Vi ska återta det civilkura- ge som förr har präglat vår utrikespolitik och som gett oss ett gott rykte bland fattiga och små länder och våga vara de som säger ifrån.

Anf. 316 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag skulle bara vilja få ett klargöran- de. Lotta Nilsson Hedströms anförande gav intryck av att det hade varit bättre för Afghanistans folk och kvinnor om Usama bin Ladin och talibanregimen hade suttit kvar. Det hade nämligen varit konsekven- sen om den här bombkampanjen inte hade ägt rum. Är det rätt uppfattat att ni föredrar talibanregimen framför den nuvarande regimen?

Anf. 317 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Det är lite tragiskt att man fortfaran- de lyckas ställa upp problematiken på det förenklade sättet. Som jag har avlyssnat och läst finns det egentli- gen inte någon i den här kammaren eller i offentlig svensk debatt i tillgängliga medier som har förfäktat att det skulle vara bra med talibanism eller att Usama bin Ladin på något sätt hade ett berättigande i den verksamhet som han eventuellt fortsätter med. Svaret är: Nej, det är feltolkat av dig.

Anf. 318 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Då är min enkla följdfråga: Hur skulle man bli av med den tidigare regimen om man inte gjorde ungefär på det sätt som man gjorde - det finns naturligtvis lite olika grader, till exempel mer eller mindre bombning. Hur skulle man göra? Vad hade ni gjort?

Anf. 319 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Syftet var inte först, i pro primo- fallet, att avskaffa talibanismen, utan det var ett syfte som USA lade in i sista minuten. Syftet var att hitta de förövare som bombade och körde in flygplanen i World Trade Center. Det var ett senkommet alibi att dessutom hjälpa det afghanska folket att avsätta en regim som man inte klarade av. Det här är ett mycket vanligt knep, och det är inte bra. Det ska inte gå till på det viset i en rimlig värld.

Anf. 320 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)

Herr talman! Jag har en fråga till dig, Lotta Nils- son Hedström. Av ditt inlägg förstår jag att Miljöpar- tiet är kritiskt till ett unilateralt ingripande från USA:s sida. Med tanke på vad vi tidigare fick höra från Vänsterpartiets representant undrar jag hur Miljöpar- tiet ställer sig till en eventuell framtida krigsinterven- tion stödd av FN.

Anf. 321 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Svaret är väldigt enkelt: Det kan komma till en situation där man måste stödja ett så- dant ingripande. Problemet i diskussionen är att man sätter det som det första och det önskvärda. Jag håller med Vänsterpartiet om det som sades i det förra inlägget, nämligen att alla andra alternativ naturligtvis först måste diskuteras, penetreras och uttömmas. Genast och återigen är det behovet av och lusten att intervenera militärt som kommer först i allas de- battinlägg och i allas agendor. Det är detta som är det orimliga. Det är alltså fortfarande en total, besin- ningslös övervikt och ett hyllande av militära lös- ningar. Men det är inte FN:s primära uppgift. FN är instiftat för att skapa och bibehålla fred, inte för att skapa krig. Alltså är svaret på din fråga att det hand- lar om en absolut yttersta, sista, utväg.

Anf. 322 Cecilia Nilsson Wigströ (Fp)

Herr talman! Jag håller absolut med dig, Lotta Nilsson Hedström, om att det är diplomatiska medel som man alltid ska använda så långt det går, och man ska undvika väpnade konflikter. Jag håller alltså helt och hållet med dig där och är tacksam för ditt förtyd- ligande om att Miljöpartiet - om jag förstod dig rätt - när alla andra medel är uttömda ändå är berett att acceptera ett FN-ingripande i Irak eller generellt i något annat område.

Anf. 323 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Min kommentar till din och även din partikollegas fråga är att när situationen i Afghanistan för ett år sedan var aktuell var inte ens ett FN-mandat fullt ut klarlagt, utan då var det den unilaterala inter- ventionen som i första rummet var intressant. Jag tycker att det är bra att både vår utrikesminis- ter och svenska med- och motdebattörer nu har kom- mit fram till en sorts konsensus i Sverige om att vi faktiskt inte ska bejaka interventioner som inte är FN- stödda. Samtidigt måste vi - vilket egentligen var en av huvudpoängerna i slutet av mitt anförande men som jag inte hann med - stärka FN:s roll och säker- hetsrådets förmåga att fatta kloka beslut.

Anf. 324 Rosita Runegrund (Kd)

Herr talman! Som sista talare i dag ska jag tala om en hjärtefråga för mig. Det gäller hiv/aids i ett globalt perspektiv. Fattigdom och sjukdom går hand i hand. Så länge människor är fattiga kommer de att löpa stor risk att bli allvarligt sjuka. Och så länge människor är allvar- ligt sjuka löper de större risk att bli, eller att fortsätta att vara, fattiga. Den globala fattigdomsbekämpningen måste alltså inkludera omfattande insatser för att höja hälsonivån i fattiga länder. Grunden i arbetet för en bättre hälsa i fattiga länder är inrättandet av hälsovårdssystem samt prevention och en intensifierad och uthållig kamp mot de stora sjukdomarna hiv/aids, tbc och malaria. Herr talman! Spridningen av hiv/aids har nått praktiskt taget ofattbara dimensioner. Mer än 40 mil- joner människor världen över har drabbats av denna epidemi, och detta är bara början. Spridningen av hiv/aids är ett av vår tids mest akuta problem. I fattiga länder är hiv/aids- problematiken av avgörande betydelse för dessa län- ders möjligheter att komma bort från fattigdom, svält och död och att utvecklas ekonomiskt och politiskt. Trots detta tas inte denna mänsklighetens ödesfrå- ga på fullt allvar av alla världens ledare, regeringar, religiösa ledare och andra makthavare. Insatser mot hiv/aids är en fråga om mänskliga rättigheter och kommer att medföra stora ekonomiska uppoffringar och mänskliga lidanden under lång tid. Hiv/aids, tbc och malaria svarar för 9 % av alla dödsfall i världen, men bara ynkliga 5 % av dagens hälsoforskningsresurser i världen tillägnas forskning om fattigdomsrelaterade sjukdomar. Det finns all anledning att i budgeten i Sveriges riksdag avsätta särskilda medel för det globala hiv/aids-arbetet och att här i riksdagen besluta om storleken på de budgeterade insatserna. Kvinnor och barn drabbas hårdast av fattigdom, krig och sjukdomar. Därför är bistånd riktat till kvin- nor och barn av central betydelse för utvecklings- samarbete. Det besök som jag tillsammans med re- presentanter för de olika partierna i riksdagen gjort i Tanzania förstärker min uppfattning att det fortfaran- de läggs en tung börda av skuld och ansvar på unga flickor. De unga flickorna utnyttjas ofta sexuellt, och långt oftare än de unga männen är de hivpositiva. Därför kan det förebyggande arbetet inte nog poäng- teras. Det är i dag den enda tillgängliga medicinen. Kondominformationen och sexualundervisningen är bristfälliga och måste få kraftfullt stöd för att utveck- las. Också frågor om könsroller och jämställdhet är avgörande. Bekämpningen av hiv/aids handlar främst om ut- rikes- och biståndspolitik men också om säkerhetspo- litik. FN:s säkerhetsråd betonar i resolution 1308 att spridningen av hiv/aids är ett hot mot säkerhet och stabilitet. Detta unika uttalande får inte negligeras. Aids kan ses som en säkerhetsfråga på flera olika plan. För det första handlar det om personlig säkerhet. När en ökande andel vuxna insjuknar raderas fram- steg som gjorts i fråga om hälsa och barnadödlighet. Produktionen av mat minskar drastiskt. Familjer och samhällsgrupper bryts ned. Ekonomisk migration och flyktingströmmar ökar. För det andra hotar aids social och ekonomisk ut- veckling när den arbetsföra generationen dör ut. Därmed förvärras vanligt förekommande problem som starkt bidrar till riskerna för väpnad konflikt och humanitära katastrofer. Enligt Världsbanken kan en minskning med 10 % av antalet vuxna i ett land leda till en reducering av nationalinkomsten med upp till drygt 30 %. För det tredje påverkar aids polisens kapacitet di- rekt och samhällets indirekt. Aids skär genom alla samhällssegment. Men när exempelvis högutbildade, tjänstemän, lärare, sjukvårdspersonal, läkare och poliser drabbas, då drabbas samhället i ännu högre grad. Nationella institutioner som administrerar vikti- ga samhällsfunktioner bryts ned. Samhället blir mer instabilt. För det fjärde har många militära styrkor i Afrika en upp till fem gånger så hög infektionsgrad som den civila befolkningen. I kombination med försvagade ekonomiska och institutionella strukturer blir staten och länderna mer sårbara för interna och externa konflikter. För det femte kan konsekvenserna av aids under- minera den internationella kapaciteten när det gäller att bidra till fredslösande insatser. Enligt Sydafrikas institut för strategiska studier är risken stor att flera afrikanska länder, inklusive Sydafrika, snart inte kan delta i fredsbevarande operationer om inte spridning- en av hiv/aids bland afrikanska arméer stoppas. Herr talman! Läget är alltså allvarligt. Det gäller att förklara krig mot aidsepidemin. (forts. prot. 13)

Allmänpolitisk debatt