Sjukvård och välfärdsfrågor

Herr talman! Jag vill lyfta upp viktiga frågor som rör våra barns och ungdomars framtid.

Allmänpolitisk debattMigration och integration

Vi lever i en turbulent tid. Barn och unga har rätt till liv, överlevnad, utveckling och framtidstro. Nyckelfaktorerna är att hjälpa de barn och unga som behöver det mest och i ett tidigt skede.

Herr talman! 2022 är inte bara ett valår utan också ett år som är utsett till europeiska barn- och ungdomsåret. Klyftorna, den psykiska ohälsan och barnfattigdomen kommer att öka. Inga barn ska leva i barnfattigdom, men årets barnfattigdomsrapport visar att cirka 196 000 barn i Sverige lever i barnfattigdom.

I dag kan man läsa i Örnsköldsviks Allehanda att bara i min hemkommun Örnsköldsvik har över 200 barn vräkts i år i samband med att deras föräldrar vräkts. Detta sker i en tid när vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge och ekonomiskt läge. Det råder inflation, och vi har en tuff vinter framför oss med prisökningar på mat och drivmedel samt hyreshöjningar. Det drabbar företag, civilsamhället, våra familjer och därmed våra barn.

Vi bevittnar nu hur många ungdomar avslutar sitt medlemskap i föreningar med olika aktiviteter därför att medlemsavgifterna har höjts alldeles för mycket.

Allmänpolitisk debattSjukvård och välfärdsfrågor

Alla våra barn och unga ska ha rätt till ett rikt föreningsliv oavsett föräldrarnas inkomster. Avgifterna ska vara låga, och fler fysiska mötesplatser behöver skapas. Stödet till samlingslokaler och civilsamhällets organisationer behöver ökas. Likaså behöver vi utveckla kulturlivet i hela Sverige.

Vi vet att utbildning är nyckeln när det kommer till att motverka ungdomsarbetslöshet. De ungdomar som inte fullföljer sin gymnasieutbildning löper risk att hamna i långtidsarbetslöshet. Därför är det de unga som saknar gymnasieutbildning som måste stöttas. Det är oroande att antalet unga som varken arbetar eller studerar alltjämt är högt och förväntas stiga.

Herr talman! Under hela valrörelsen drev vi socialdemokrater frågan om stopp för vinstuttag i skolor. Våra gemensamma skattepengar borde gå till att anställa fler lärare, skapa mindre klasser, köpa läroböcker och inrätta skolbibliotek. Vårt vallöfte var också mer resurser till idrotten, stoppa utförsäljningen av bup, bygga ut första linjens psykiatri och införa en nationell stödlinje för psykisk ohälsa.

Jag vet att det ligger ett stort ansvar på våra kommuner och regioner när det gäller förebyggande insatser. En brottsförebyggande insats kan vara att aktivt erbjuda förskoleplatser till barn som har behov av språkutveckling eller som har andra behov.

Herr talman! Staten behöver ta sitt ansvar snarast och ge våra kommuner och regioner förutsättningar att satsa på välfärden. Det kommer att vara avgörande för våra barns och ungas framtid. Tyvärr nämndes inget i regeringsförklaringen om resurser till kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Under de senaste åtta åren har Sverige haft en svag regering som har styrt vårt land utan en tydlig kurs. Under de senaste åtta åren har Sverige haft en regering som saknat såväl handlingskraft som förmåga att ta itu med de stora och allvarliga problem som Sverige har. Under de senaste åtta åren har Sverige haft en regering vars regeringsunderlag saknat en gemensam idé om hur vi ska rusta vårt land inför framtidens utmaningar.

Men nu äntligen har Sverige fått en ny regering. Äntligen har Sverige fått en regering som sätter sakpolitiken och Sveriges problem i centrum. Äntligen har Sverige fått en handlingskraftig regering som utifrån en stark och tydlig reformagenda kommer att påbörja det mödosamma arbetet med att få ordning på Sverige. Äntligen!

Herr talman! Inom området som vi nu debatterar och som jag känner ett väldigt starkt engagemang för, nämligen socialpolitiken, är att göra-listan lång och reformbehovet stort. Det gäller såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten liksom bryggan mellan de två områdena. I dag är det många personer med omfattande behov som kommer i kläm eller som faller mellan stolarna. Det handlar exempelvis om många svårt sjuka äldre som inte får en tillräckligt samordnad vård och omsorg liksom om personer som brottas med såväl beroendesjukdom som annan psykisk ohälsa. Det är personer som behöver få en sammanhållen vård och behandling men som i stället ofta hänvisas hit och dit.

Just beroendevården är ett område som jag känner ett stort personligt engagemang för, och därför är jag väldigt glad att en stärkt beroendevård är en särskild punkt i Tidöavtalet.

Herr talman! Sedan 2014 har vårdköerna fördubblats. Nu behöver all kapacitet inom hälso- och sjukvården nyttjas och samordnas bättre. Därför är det viktigt att en nationell vårdförmedling kommer på plats samtidigt som kapaciteten inom vården byggs ut, inte minst inom primärvården. Nyckeln för att lyckas med det stavas kompetensförsörjning. För den måste staten nu ta ett större ansvar.

Den bristande tillgängligheten och de långa vårdköerna är ett av svensk hälso- och sjukvårds grundläggande problem. Ett annat problem är ojämlikheten över landet. Det är ett allvarligt problem utan enkla lösningar, men det är ett problem som vi nu på allvar behöver ta itu med. Behov, inte var man bor, eller för den delen vilket kön man har, ska avgöra vilken vård man får.

Precis som problemet med bristande tillgänglighet handlar den ojämlika vården i stor utsträckning om kompetensförsörjning men också om behovet av ökad statlig styrning liksom om behovet av satsningar på en mer jämställd vård. Ökad samverkan i fler regionala center är ett viktigt steg i rätt riktning liksom satsningar på kvinnors sjukdomar och hälsa, vilket är viktiga förslag från oss moderater som nu kommer att bli verklighet med hjälp av Tidöavtalet och den nya regeringen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram behovet av åtgärder för att stärka den psykiska hälsan. Psykisk ohälsa är i dag ett verkligt folkhälsoproblem, som orsakar enorma kostnader och ett mycket stort lidande. Många mår så dåligt att de väljer att avsluta sitt liv. I fjol var det fler än 1 500 personer som tog sitt liv i Sverige. Av dessa alldeles vedervärdiga siffor har Moderaterna och regeringen dragit slutsatsen att arbetet med suicidprevention måste ges en mycket högre prioritet.

Herr talman! Nu börjar det mödosamma arbetet med att få ordning på Sverige.

Herr talman! Ledamoten har ett helt underbart sätt att svartmåla Sverige, måste jag säga. Bilden av Sverige just nu i nationella och internationella medier är inte på topp. Så vill jag inleda.

När jag läser det så kallade slottsavtalet har jag väldigt svårt att uppfatta hur mycket som står om äldreomsorgen. Det är inte mycket. Mycket av det som står under hälso- och sjukvård är saker och ting som vi är överens om, exempelvis beroendevården.

Men det intressanta, herr talman, är vad som kommer sedan, det vill säga budgeten. Alla de här fina orden och alla de här löftena måste ju också uppfyllas med väldig kraft, med pengar riktade till exempelvis statsbidragen för att man ska kunna leva upp till det som står.

Har ledamoten en aning om hur de här målsättningarna ska uppfyllas ekonomiskt?

Herr talman! Ja, vi står ju inför en väldigt tuff ekonomisk situation. Det går inte att blunda för, och det kommer att kräva tuffa prioriteringar.

Från Moderaternas sida kommer vi självklart att stå upp för behovet av en ansvarsfull ekonomisk politik som inte driver på inflationen. Vi kommer att stå upp för och värna välfärdens kärna, där sjukvården är en otroligt viktig del - liksom äldreomsorgen.

När det gäller äldreomsorgen finns det visst många punkter som berör just den i Tidöavtalet. Karin Rågsjö kanske tyvärr inte har läst avtalet tillräckligt noggrant. Men vi lyfter till exempel fram behovet av en ny socialtjänstlag. Vi lyfter fram behovet av att införa språkkrav inom äldreomsorgen så att våra äldre kan känna sig trygga med att man förstår och kan göra sig förstådd. Vi lyfter fram behovet av att säkerställa den kommunala tillgången till läkare ute i äldreomsorgen, vilket såväl ledamoten Rågsjö som jag vet är oerhört viktigt för att säkerställa god omsorg och sjukvård för våra äldre.

Herr talman! Vi har verkligen skannat av slottsavtalet ordentligt, och vi kommer förstås att återkomma till det i en mängd debatter som vi kommer att ha framöver.

Det intressanta blir vad som händer i nästa steg. Med så kraftfulla utfästelser som görs när det gäller hälso- och sjukvården - och vi tycker att delar av det är fantastiskt - fordras det ordentliga pengar, särskilt till personalen inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Det blir intressant att titta på.

(Applåder)

Herr talman! Vi kommer att ha en spänstig budgetdebatt här i kammaren; det är jag helt övertygad om. Ledamoten Rågsjö kommer att vara en av dem som bidrar till den spänsten, så jag ser fram emot den debatten.

Jag ser också fram emot att våra regioner, där nu Vänsterpartiet tyvärr får ökat inflytande på många håll i Sverige, också levererar satsningar på personalen och ökad bemanning. Det är ju något som Vänsterpartiet haft väldig hög svansföring kring, och nu är det upp till bevis också för Vänsterpartiet och det rödgröna styre som tyvärr kommer att ta plats i många regionstyrelser i Sverige framöver.

Herr talman! I sitt anförande ger ledamoten en ganska dyster bild av Sverige, precis som föregående talare tog upp. Då får vi komma ihåg att vi gått igenom en historisk pandemi. Jag vill också påminna ledamoten om att den tidigare regeringen gjort historiska satsningar inom vård och omsorg och skola.

Därför skulle jag vilja fråga ledamoten Johan Hultberg: Hur kommer era prioriteringar att se ut när ni lägger fram statsbudgeten om någon månad? När man läser ert så kallade slottsavtal ser man oerhört mycket om migration och brott och straff men väldigt lite om äldreomsorg och sjukvård.

Herr talman! Grunden för att vi ska ha tillräckliga resurser till vår välfärd stavas en stark arbetslinje. Det blir ett av de viktigaste uppdragen för den nya regeringen - att återupprätta den arbetslinje som den rödgröna regeringen konsekvent har nedmonterat i Sverige, vilket har gjort att vi haft allvarliga bekymmer med långtidsarbetslöshet och Europas lägsta tillväxt när Stefan Löfven utlovade Europas lägsta arbetslöshet.

Ska vi få mer resurser till välfärden bygger det på att fler människor kommer i arbete. Det är viktigare än någonsin när vi nu möter tuffare ekonomiska tider.

Naturligtvis kommer också vi från statens sida att göra allt vi kan för att stödja kommunerna och regionerna, som alldeles oavsett kommer att möta tuffa tider framöver. Exakt hur, ja, det är jag säker på att vi kommer att återkomma till i den budget som presenteras inom de närmaste veckorna och i den budgetdebatt som jag är säker på att också Mikael Dahlqvist kommer att delta i.

Vi kommer att prioritera tillgängligheten och äldreomsorgen. Vi kommer att prioritera cancersjukvården, precis som vi beskriver i Tidöavtalet. Vi kommer också att ha noggrann uppföljning och fokus på resultat.

Herr talman! Tack så mycket, Johan Hultberg, för ditt svar!

Tyvärr har Johan Hultberg och jag olika syn på fakta. Jag vill bara kort belysa det här. När det gäller arbetslösheten har vi ju faktiskt skapat över 100 000 nya jobb inom den gemensamma välfärden. Vi har EU:s högsta andel förvärvsarbetare. Den där siffran kan man alltså diskutera. Men jag ser fram emot er kommande budget, Johan Hultberg.

Herr talman! Jag ser också verkligen fram emot vår budget. Det blir ju ett viktigt redskap för att adressera de många och stora problem som Sverige har och för att på riktigt lägga fram en ny kurs för Sverige, vilket vårt land så väl behöver.

Vi behöver få ordning på migrationen. Vi behöver få ordning på otryggheten, och otryggheten har många ansikten. Det handlar om brott och straff, men det handlar minst lika mycket om det område som vi nu debatterar. Man måste kunna känna sig mer trygg med att det finns sjukvård och omsorg tillgänglig när man behöver den, och den regering som jag står bakom kommer att jobba dag och natt för att se till att det blir verklighet.

Herr talman! Marknaden och politiken är ett hett ämne i dessa dagar, och jag tror inte att den nytillträdda regeringen kommer att reglera marknadens inflytande på hälso- och sjukvården.

Hälsa och klass hör ihop. Skillnaden i livslängd mellan de olika utbildningsgrupperna ökade från 4,4 år till 6 år mellan 2006 och 2019. Det måste man säga är ett stort misslyckande. Då kan vi inte längre omfamna etableringsfriheten eller ha privata vårdförsäkringar som snuttefilt.

Det finns en skevhet i systemen som slår mot dem som står längst bort från vården. Det handlar om de äldre, de multisjuka, de med psykisk ohälsa, de med sämre ekonomi, de som bor i glesbygden och de som bor i eftersatta områden. Detta finns dokumenterat.

I dag har ungefär 700 000 personer en privat sjukvårdsförsäkring. Den största andelen är, enligt Vårdanalys, de som arbetar inom finansiella tjänster, juridik och ekonomisk konsultation. Det är kanske inte riktigt den grupp som är sjukast, men den har så att säga ett högt marknadsvärde.

Vi vill inte förbjuda försäkringarna. Men vi tycker inte att de privata vårdgivarna som har avtal med regionerna ska kunna ha patienter med vårdförsäkring som kommer in genom en annan dörr. Man använder ju samma läkare, samma mottagning och samma sköterskor. Gissa vilka som får vård först! Det är klart att det blir en typ av undanträngning.

Bara i Region Stockholm genomförde ett digitalt företag under 2021 drygt 350 000 videobesök inom primärvården. Det låter ju bra. 275 000 var för fysiska besvär. Det är liksom inte Norrlands inland som ringer de digitala privata läkarna. Det är inte Västerbotten eller Västernorrland, utan det är snarare Stockholms innerstad. Det finns också dokumenterat. Det här företaget fick 138 miljoner kronor från Region Stockholm för videobesök under 2021.

De dyraste patientbesöken för en vårdcentral vet vi är de som kräver någon form av remittering, exempelvis till röntgen. Det är ganska vanligt, och det betalar vårdcentralen en del av. Ju fler patienter som behöver utredas, desto sämre blir lönsamheten för de olika vårdcentralerna om man får uttrycka sig krasst ekonomiskt.

Men det digitala företaget som hade 275 000 videobesök hade inte en enda som de skickade vidare till röntgenundersökning. Är inte det märkligt? Ingen av dessa hade behov av röntgen, enligt detta företag. Det kan man fundera på. Nu vänder sig de patienterna i stället till de vårdcentraler där de är listade, och företaget åker vidare på räkmackan. Det är en underbar logik, måste jag säga!

Cash is king - det är ledorden inom hälso- och sjukvården när det gäller marknaden. Vi anser att de här avarterna måste regleras. Sverige har inte råd med att politiken ger carte blanche till vårdbolagen. Skattepengar måste användas jämlikt för en jämlik sjukvård.

(Applåder)

Herr talman! Vi lever i en digitaliserad värld. Allt fler myndigheter, banker och företag stänger ned traditionell kundservice och lägger över ansvaret på den enskilde när det gäller att uträtta ärenden med digitala hjälpmedel i form av dator, smartphone, bank-id med mera. I många avseenden är den här utvecklingen såklart positiv; den möjliggör för flertalet av oss att klara av myndighetskontakter, bankärenden och annat oavsett var vi befinner oss, så länge vi har en bra uppkoppling.

Tanken är god, men det kräver dels att den digitala lösningen fungerar, dels att användaren har tillgång till adekvat utrustning samt inte minst kapacitet och förmåga att hantera verktygen. Så är inte alltid fallet.

Den digitalisering som nu sker utelämnar två stora grupper i vårt samhälle: dels många äldre, dels personer med olika former av funktionsnedsättning. En övergång till renodlad digitalisering kan därför ses som diskriminerande, då personer riskerar att utestängas från berättigad service, oavsett om det gäller myndigheter eller privata företag.

I mitt uppdrag som god man möter jag personer som saknar de här nödvändiga verktygen. De kanske inte får köpa utrustning på grund av låg kreditvärdighet eller har kanske - likt en person som jag hjälper - en form av nervskada som gör att de inte kan hantera verktygen även om de intellektuellt förstår hur de fungerar.

Den tidigare regeringen hade det uttalade målet att svensk offentlig sektor skulle vara bäst i världen på att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Ambitionen fanns säkert, men när OECD jämförde den digitala mognaden i medlemsländernas offentliga förvaltningar hamnade Sverige på sista plats.

Även EU-kommissionen konstaterar att Sverige halkar efter övriga länder. Detta är ett problem i sig, men vad som är riktigt allvarligt är att en usel digital service kopplat till en nedstängning av traditionell kundservice innebär näst intill oöverstigliga hinder för grupper i vårt samhälle.

Riksrevisionen lämnade en granskningsrapport, RiR 2021:8, där de konstaterade att var tredje granskad myndighet har orimligt långa väntetider i telefon och att endast ett fåtal myndigheter som tar emot besök följer upp väntetiden via kontroller.

Det måste finnas alternativ för enskilda som av skilda skäl inte kan uträtta sina ärenden eller sköta nödvändiga myndighetskontakter digitalt. Inte minst har myndigheter ett krav på likvärdig service och likvärdigt bemötande, även för dem som befinner sig i ett digitalt utanförskap.

Vi kristdemokrater vill bygga samhället nedifrån och upp och hyllar subsidiariteten, en princip som bland annat handlar om att en högre nivå ska arbeta stödjande för den lägre nivån. Utifrån den principen kan man enkelt dra slutsatsen att den enskilde ska ha rätt att förvänta sig att en myndighet är digitalt nåbar. Men en myndighet har absolut inte rätt att ställa krav på att den enskilda invånaren ska använda digitala verktyg. Det är alltid den enskildes rätt att själv välja hur den vill kommunicera med en myndighet som ska styra. Det är myndighetens skyldighet att möta den enskilde där denne befinner sig.

Samhället är till för alla, och alla har rätt att inkluderas på sina villkor utan att behöva förklara sig eller försvara sig.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte ta upp tre olika områden inom sjukvård och välfärd. Två av dem nämndes i Tidöavtalet, men ett nämndes inte.

Jag börjar med det som inte togs upp i avtalet. Det gäller den könsbekräftande vården, alltså vård för transpersoner. Där har vi sett en mycket sorglig utveckling under de senaste åren. Köerna för att få komma på ett första besök uppgår till ungefär två år - minst - om det ens finns någon kö att ställa sig i. I vissa regioner finns det inte längre någon vård att söka.

Här finns det mycket att göra. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att verkställa nationell högspecialiserad vård på området. Det arbetet verkar ha stannat av. Jag hoppas att regeringen har för avsikt att driva på så att detta blir verklighet.

Det finns också mycket forskning som skulle behöva göras. I det omarbetade kunskapsstödet som gällde vård för unga trycktes det särskilt på vikten av att vården ges inom ramen för forskning. Då måste resurser för forskning finnas. Här finns det också mycket som kan göras från vårt håll.

Ett område som däremot togs upp i Tidöavtalet är den personliga assistansen. Jag vill särskilt betona att detta inte är en sjukvårdsfråga utan handlar om välfärd och rättigheter för personer som lever med funktionsnedsättningar.

I Tidöavtalet tog man bland annat upp att man vill se över möjligheten att införa en statlig huvudman för den personliga assistansen, vilket kan vara en positiv utveckling. Det som saknas är att man inte betonar vikten av att se de grundläggande behoven som en helhet. Detta är någonting som både Liberalerna och Kristdemokraterna tidigare har tryckt mycket hårt på. Liberalerna var ju även upphovspartiet till denna reform, som revolutionerade verkligheten och livet för människor som lever med funktionsnedsättning.

Vi var kanske många som tog del av Börje Salmings berättelse i Expressen i veckan. Där nämndes en annan reform som behöver genomföras på området personlig assistans. Börje Salming och hans partner tog upp problemet med att åldersgränsen för tillgång till den personliga assistansen är 65 år. Det skapar en ohållbar livssituation. Detta gäller kanske särskilt för personer som Börje Salming, som har ALS, men det gäller även för andra som drabbas av sjukdomar med snabb progression och för personer som kanske har levt med personlig assistans i hela sitt liv och som sedan blivit äldre och då förlorat den. Detta är inte fungerande. Miljöpartiet vill att den här åldersgränsen ses över.

Det sista området som jag tänkte ta upp, herr talman, är vården för kvinnor och andra som lever med livmoder. Här nämndes också flera områden i Tidöavtalet, bland annat endometrios. I Tidöavtalet sas att det ska göras satsningar på detta. Det är dock mycket oklart exakt hur dessa satsningar ska se ut, så jag vill passa på att komma med lite tips.

Det finns riktlinjer som Socialstyrelsen har tagit fram, men dessa har inte följts upp. Där finns det mycket som man skulle kunna ta tag i.

Även här saknas mycket forskning. Vad beror egentligen endometrios på, och hur kan det bäst botas? Hur säkerställer vi att den svenska vården verkligen bygger på den senaste kunskapen? Hur ska vi öka kompetensen inom primärvården så att så många drabbade som möjligt kan få ta del av den bästa tänkbara vården?

Även förlossningsvården togs upp, i något slags kontext av ett förstatligande i allmänhet. Vi från Miljöpartiet vill skicka med att det viktiga här till stor del handlar om personalens arbetsvillkor. Detta är någonting som vi har tagit upp mycket. Det blir inte bra vård om inte människor som jobbar inom vården har möjlighet att utföra sitt jobb på ett rimligt sätt. Bland annat därför har vi varit med om att driva igenom återhämtningsbonusen. Den vill vi se även i fortsättningen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Westerlund för inlägget och önskar henne varmt välkommen till socialutskottet. Jag ser fram emot många debatter tillsammans med ledamoten och ett konstruktivt arbete i socialutskottet. Det är nämligen den andan som har präglat socialutskottet under de fyra år som jag har arbetat där, och jag hoppas att det är den andan som kommer att prägla utskottsarbetet även fortsättningsvis.

Herr talman! Jag vill bara kommentera frågan om kvinnosjukvården som lyftes fram här. Självklart kommer regeringen att behöva precisera och återkomma till exakt hur den här satsningen ska genomföras. Men vi har ju sett hur oacceptabelt det är att kvinnor får tillgång till vård i mindre utsträckning än män och att många av de kvinnliga sjukdomarna inte är tillräckligt beforskade. Här krävs det verkligen satsningar på forskning, och det är det som vi har utlovat i Tidöavtalet.

Sedan har vi också utlovat just stärkt uppföljning av vårdens kvalitet. Det är ett generellt problem att de riktlinjer som vi har inom svensk hälso- och sjukvård inte efterlevs. Det gäller inte bara det område som ledamoten Westerlund lyfte fram, utan det gäller egentligen vården i stort. Det är ett viktigt budskap från den tillträdda nya regeringen att uppföljningen ska förstärkas.

Herr talman! Jag tackar för välkomnandet till utskottet och också till riksdagen. Det här är mitt första inlägg här i kammaren, så det känns lite stort.

Jag välkomnar såklart de här satsningarna. Jag vill bara uppmuntra till att följa och se vad som redan har gjorts, så att man inte börjar om från början. Det har ändå vidtagits en hel del åtgärder. Som sagt får man inte glömma bort personalens villkor i detta, för jag tror inte att det går att genomföra några stora, extremt revolutionerande och kostsamma förändringar utan att ta med villkoren för personalen som en väldigt central del.

Vi är såklart också för att forskning ska uppmuntras, dels på området endometrios, som särskilt nämndes här av ledamoten Hultberg, dels, som jag nämnde tidigare, den könsbekräftande vården. Där tror vi också att forskningen verkligen släpar efter. Det måste uppmuntras att satsa också på detta område. Trots de senaste årens mediala diskussion hoppas jag att beslut i riksdagen och av regeringen fattas på basis av fakta och vetenskap.

Herr talman! Jag är glad att ledamoten Westerlund uppenbarligen har tagit sig an ambitionen att bidra till det konstruktiva klimatet i utskottet genom att komma med dessa konstruktiva medskick till regeringspartierna.

När det gäller personal är vi helt överens. Det lyfts också fram i Tidöavtalet att det nu krävs en nationell plan och styrning av kompetensförsörjningen, för om vi ska adressera de många och stora problem som vi har inom svensk hälso- och sjukvård är ju personalen inom dessa områden nycklarna, också på det här området.

En nationell plan och styrning av kompetensförsörjning blir en viktig del av lösningen på de utmaningar som vi i detta debattskifte har diskuterat.

Herr talman! Då hoppas jag också, precis som ledamoten Hultberg framför, att det goda samtalsklimatet kan fortsätta på de områden som man redan har tagit upp men även på andra områden och att man inte ryggar för att ta tag också i frågor som har lyfts fram på ett negativt sätt medialt och därför skapat en viss beröringsskräck. Det har inte gjorts när det gäller endometrios, däremot när det gäller den könsbekräftande vården. Båda områdena förtjänar lika mycket uppmärksamhet för att vi ska kunna säkerställa att alla som är i behov av vården också får den på ett högkvalitativt sätt.

Herr talman! I det svenska sjukvårdssystemet är vi alla jämlika, men vissa patienter är lite mer jämlika än andra.

Omkring 700 000 svenskar har i dag en privat sjukvårdsförsäkring, en köpt biljett rakt in i det svenska sjukvårdssystemet. Alla andra får förlita sig på att få vård inom 90-dagarsgarantin. I avtalen med försäkringsbolagen däremot garanteras ofta ett besök hos en specialist inom sju arbetsdagar och en operation inom 14 arbetsdagar.

Herr talman! Problemet är inte bara att vi har fått ett A- och ett B-lag inom svensk sjukvård. Problemet är även att de utan privat sjukförsäkring trängs undan. Det gör med andra ord ont längre. Riskerna för allvarligt sjukdomstillstånd ökar. Detta är faktiskt ganska brutalt, måste jag säga.

Nu finns ett förslag från den förra regeringen för att göra någonting åt detta. Förslaget innebär att det måste göras klart i avtal att den som säljer privata vårdgräddfiler inte får göra detta genom att samtidigt försämra sjukvården för dem utan privat sjukförsäkring. Vilka kan rimligtvis vara emot detta? Jo, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kan vara och är emot detta. De menar i sin gemensamma motion att förra regeringen lade fram förslaget i ideologiskt syfte. Och just i den delen har de till hundra procent rätt, därför att kärnan i socialdemokratisk ideologi är att människovärde går före marknadsvärde. Den enda anledning som jag kan se till att riksdagen ser ut att säga nej till att vanligt folk ska ges bättre vård är länken mellan pengarna, lobbyisterna och politikerna.

Herr talman! I slottsavtalet står att läsa: Den digitala infrastrukturen ska skapa förutsättningar för en innovativ och marknadsdriven utveckling. Inte vård efter behov utan marknadens principer ska diktera villkoren.

Det är uppenbart att kedjan pengar, lobbyister och politiker sträckte sig in i slottet. Vi har fått en ny sorts mångmiljonärer i det här landet som inte blir rika på eget arbete utan på våra skattepengar genom lukrativa avtal och privatisering av välfärden. Och de lägger stora pengar på att köpa inflytande så att kranen till skattepengarna ska stå öppen. Pengarna når lobbyisterna, som gör allt för att styra politikerna åt deras håll.

Ett tips till alla som lyssnar på denna debatt är: Varje gång du ser att regeringen inte arbetar för dig, följ pengarna! Ofta får du svar. Till dig som vill att det är dig och dina skattepengar som dina politiker ska jobba för, mejla en högerpolitiker som nu har makten! Kanske kan du få personen att ändra sig och rösta för ordning, reda och rättvisa inom sjukvården.

(Applåder)

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att den rödgröna regeringen, som nu äntligen har avgått efter åtta år, har misslyckats med tillgängligheten i vården. Vi har sett hur vårdköerna har vuxit och vuxit. De fördubblades redan före pandemin, och under pandemin har de naturligtvis av naturliga skäl förvärrats.

För att flytta fokus från grundproblemet har Socialdemokraterna i hela valrörelsen velat debattera de privata sjukförsäkringarna. De privata sjukförsäkringarna är inte det stora problemet i svensk hälso- och sjukvård, utan det är bristen på en tillgänglig vård. För att lösa problemet med det måste man göra något, men där har den avgående regeringen varit svaret skyldig.

Det är också så att de privata sjukförsäkringarna i stor utsträckning är drivna av fackförbunden, som erbjuder dem till sina medlemmar. Ett tips till Socialdemokraterna är kanske därför att inom ramen för facklig politisk samverkan prata med fackförbunden om ifall det verkligen är en framväxt av de privata sjukförsäkringarna som de önskar sig.

Herr talman! En sak vet jag, och det är att sjukvården inte får mer resurser av att man satsar på helt andra ämnesområden, vilket vi nu har sett i slottsavtalet.

Det är också så att den socialdemokratiska regeringen hade som motto Välfärden först, och det tillfördes stora resurser till regionerna. Många regioner har haft borgerliga styren. Nu ser vi att det ändras på vissa håll, och det är välkommet.

Att de privata sjukförsäkringarna tränger ut människor från den vård som de behöver inom rimlig tid tycker jag är helt uppenbart. Därför har jag väldigt svårt att ta något annat som en sanning.

Herr talman! Det finns inget starkt stöd för att det skulle vara undanträngning. Men den som har en privat sjukförsäkring betalar egentligen för vården två gånger om, och så ska det givetvis inte vara.

Låt mig bemöta den fråga som lyftes upp på slutet i ledamoten Lantz anförande om att vi skulle driva marknadsmässig utveckling. Det handlar också om life science-området, där Sverige är en stor nation. Vi vill ha en forskande läkemedelsindustri i Sverige som bidrar till att utveckla nya, revolutionerande vårdbehandlingar. Då är det viktigt att den infrastrukturen finns på plats.

Herr talman! Om det inte finns någon risk för undanträngning borde det vara helt ofarligt att gå med på en skrivning som säger att man ska försäkra sig om det. Varför detta motstånd? Varför är det just Vårdföretagarna och Svenskt Näringsliv som opponerar sig i remissrundan, inte de som jobbar i vården, och som tillstyrker eller inte har någon anmärkning på förslaget?

(Applåder)

Herr talman! För mig började livet efter 100, sa fantastiska, tyvärr numera avlidna, Dagny Carlsson inför sin 104-årsdag.

Vi moderater vill stärka alla äldres rätt till ett gott liv, oavsett om man är lika pigg som Dagny eller om man behöver stöd och stöttning i form av omsorg och hemsjukvård.

Alla seniorer ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande både i samhället och över sin egen vardag. Alla ska kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, och alla årsrika ska mötas med respekt och ha god tillgång till vård och omsorg.

Herr talman! Det nyligen ingångna Tidöavtalet, som är slutet mellan regeringspartierna M, KD, L och samarbetspartiet SD, har ett avsnitt om hälso- och sjukvård. Längst ned på sidan 8 lyfts frågan om stärkt anhörigstöd fram, och det gjorde mig väldigt glad. Jag tog upp detta i talarstolen ett antal gånger under förra mandatperioden, och jag har även drivit frågan tillsammans med mina moderata kollegor inom ramen för socialutskottet.

Över 1 miljon människor i Sverige stöttar i dag någon närstående. I en rapport som kom 2019 konstateras att familjens omsorgsinsatser årligen motsvarar ungefär 200 miljarder kronor, vilket är dubbelt så mycket som de kommunala insatserna i Sverige under ett år.

Många anhöriga befinner sig själva mitt i livet med allt vad det innebär. Att ta hand om sin anhöriga samtidigt som man ska vara en närvarande förälder, partner och anställd kan bli övermäktigt. Många går ned i arbetstid för att få livet att gå ihop. Det kan skapa oro och stress, och man kan till och med känna maktlöshet och sorg. Det är därför viktigt att vi stärker anhörigstödet.

I Tidöavtalet beskrivs att anhöriga ska få en kontaktperson, och det tror jag kommer att göra stor skillnad. Det lyfts också fram i avtalet att en nationell anhöriglinje som ska vara tillgänglig dygnet om.

Tidöavtalet har fler bra skrivningar gällande seniorer. Till exempel ska en utredning tillsättas för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd. Här nämns konkret att äldre personer med sämst tandhälsa ska prioriteras. Då vi vet att kopplingen är stark mellan allmän hälsa och munhälsa är detta ett förslag jag verkligen välkomnar.

Herr talman! Under ett antal år har vi moderater drivit frågan om språkkrav inom äldreomsorgen. Vi tror att det är rimligt och bra att man inte behöver tala perfekt svenska men begriplig svenska. Även detta finns med i Tidöavtalet, och Socialdepartementet ges i uppdrag att utreda och ta fram förslag på hur ett sådant språkkrav skulle kunna genomföras.

Slutligen vill jag säga några ord om seniorers ekonomi, för det är också viktigt. Inom ramen för Tidöavtalet är inriktningen tydlig. Vi vill sänka skatten på både inkomster och pensioner. En tydlig inriktning i avtalet är också att pensionärernas ekonomi ska stärkas och valfriheten värnas.

Mycket är sagt om Tidöavtalet, men som en förkämpe för seniorfrågor ser jag med tillförsikt på kommande mandatperiod.

(Applåder)

Herr talman! Efter att ha läst slottsavtalet undrar jag fortfarande över ett par saker. Det är jättebra att man tittar på att tänderna så att säga ska bli en del av kroppen, med högkostnadsskydd. Det är en fråga som Vänsterpartiet har drivit, och det var sorgligt att ni inte hängde på där när det begav sig. Vi kommer dock att fortsätta, för vi vill att samtliga människor ska ha tillgång till detta så att det inte växer fram en apartheidvård. Detta kan man fundera på.

Jag vill också lyfta upp detta med pengar och pensioner. Vi har ju vansinnigt många fattiga, och deras levnadsförhållanden under skenande inflation med mera är extremt besvärliga.

Jag undrar om ledamoten har något besked. Det handlar inte bara om att sänka skatten, ert eviga mantra, utan också om att höja pensionerna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för frågorna och funderingarna. Det är trevligt att mötas i kammaren när vi nu inte längre sitter i samma utskott, socialutskottet.

Vad gäller tandvård är det väl trevligt att vi ibland kan mötas över partigränserna. Jag ser fram emot den utredning som kommer om hur man kan stärka högkostnadsskyddet inom tandvården. Med den tydliga kopplingen mellan allmän hälsa och munhälsa är detta ett viktigt steg.

När det gäller seniorers ekonomi lyfte jag upp både skatten och stärkt ekonomi i sin helhet för pensionärer. Det gäller också att värna valfriheten, och här tycker vi kanske lite olika. Vi återkommer till denna fråga som även den finns med som en tydlig inriktning i Tidöavtalet, som det ju heter.

Herr talman! I slottsavtalet, som vi benämner det, tas äldre ändå upp väldigt marginellt.

Har ledamoten någon information om hur man ska följa pengarna? M, KD och V gjorde ju en gemensam satsning om 5 miljarder årligen till äldreomsorgen. Av detta syns nada.

Herr talman! Jag tänker att det kommer att finnas anledning att återkomma till detta och fortsätta diskussionen när budgeten inom kort är framlagd.

Herr talman! Ensamstående mammor är den grupp i samhället som har lägst ekonomisk standard. Redan innan den höga inflationen hade de svårt att få vardagen att gå ihop och fick välja mellan fotbollsskor till barnen och att ha pengar till hyran.

Nyligen släppte Oxfam en rapport som bekräftar det vi redan vet: att ojämlikheten i Sverige ökar lavinartat snabbt. Sverige hamnar först på plats 20 i rankningen när det kommer till hur mycket vi gör för att bekämpa ojämlikheten. I rapporten slås också fast att Sveriges skattepolitik är en bidragande orsak till de ökade klyftorna.

Herr talman! Vi har en ny regering som har slagit fast i sitt slottsavtal att skattelättnaderna för de rika ska bli ännu fler. Det översta toppskiktet ska som vanligt få skatterabatter och subventioner och betala mindre i skatt samtidigt som man kommer att försämra möjligheten till en dräglig levnadsnivå för andra.

Ojämlikheten kommer med denna regering att öka dramatiskt. I takt med den skenande inflationen skulle ersättningarna i föräldrapenningen och bostadsbidraget behöva ses över. Den tillfälliga höjning av bostadsbidraget som infördes under pandemin försvinner vid årsskiftet, om inget nytt beslut fattas. Det skulle innebära i genomsnitt 750 kronor mindre i bostadsbidrag för den som tar del av det. Samtidigt var inflationen i september 9,7 procent. 750 kronor mindre i månaden och en hög inflation kan man kanske klara om man sitter på ett slott och förhandlar, men vanliga människor kommer att få det mycket svårt att klara sin vardag, särskilt om de redan innan hade små marginaler. Men detta talas det väldigt tyst om.

Många i civilsamhället, såsom Stadsmissionen, Röda Korset och Svenska kyrkan, vittnar om att allt fler människor söker sig till dem för att få hjälp. Många människor har i Kristerssons Sverige inte råd med mat eller grundläggande behov. I stället för att komma med förslag som skulle kunna underlätta för denna grupp slås det fast i slottsavtalet att allt färre människor ska få tillgång till våra gemensamma trygghetssystem.

Genom att slå in en kil mellan människor och rikta ljuset mot att människor som invandrat till Sverige inte ska leva på bidrag försöker man dölja att inget heller ska göras för att förbättra livet för andra människor med små marginaler. I avtalet står det att det ska införas bidragstak. Det är inga bidragstak för de rika, utan det handlar om en klassisk omvänd robinhoodpolitik - att ta från de fattiga och ge till de rika.

Detta är vad som förenar de fyra partier som nu ingått ett slottsavtal. Man vill inte göra något åt den mycket allvarliga fattigdom som många barnfamiljer, särskilt ensamstående kvinnor, kommer att hamna i under de kommande åren, till följd både av de senaste årens förda nyliberala politik och den nu skenande inflationen. I stället vill man rikta ljuset mot invandrarna, samtidigt som man berikar sig själv.

Den högernationalistiska regeringen, som gärna talar om att bekämpa kriminalitet, borde förstå att fattigdom är en grogrund för kriminalitet. En ökad fattigdom är dock exakt vad denna regerings politik kommer att leda till.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill i stället se en helt annan politik - en politik som syftar till att minska ojämlikheten i Sverige och till ett samhälle där den ensamstående mamman har råd med både fotbollsskor och att betala hyran.

I den mycket oroliga ekonomiska tid vi lever i behöver vi en regering som förstår att människor inte kommer att klara av vardagen om inte ersättningen i viktiga trygghetssystem ökar. Människor behöver trygghet här och nu. Människor behöver tak över huvudet och mat på bordet. Regeringens politik verkar borga för allt annat än detta.

(Applåder)

Herr talman! Vi har under lång tid organiserat sjukvården i Sverige utifrån stuprörens logik. Det vore alldeles effektivt och rationellt om det inte var för det faktum att patienter är människor och inte enskilda diagnoser.

Att patienter faktiskt är människor ser vi särskilt tydligt om vi tittar på den vanligaste patienten, som är den äldre patienten. De som är 65 år och äldre utgör ungefär 20 procent av befolkningen, men de står för hälften av alla vårdtillfällen och en ännu högre andel av den totala vårdtiden. Det är inget konstigt alls. Med åldern kommer krämporna, och med allt bättre sjukvård hinner diagnoserna rada upp sig. I dag lever man länge med diabetes, och den som överlever en hjärtinfarkt kan mycket väl hinna återkomma till vården med en helt annan allvarlig sjukdom.

Vilka diagnoser som gör att en patient behöver sjukvård har genom medicinsk utveckling förändrats över tid, men patienten kan ändå ha stort behov av vård, stöd och omsorg av primärvården, av hemsjukvården, av socialtjänsten och av närstående. Som en lång rad av statliga utredningar har konstaterat hänger hela sjukvårdssystemet ihop, och framsteg på ett ställe kan få konsekvenser i en helt annan del av systemet.

Med Göran Stiernstedts och Anna Nergårdhs utredningar som grund pågår just nu ett gigantiskt omställningsarbete i Hälso- och sjukvårdssverige, på väg mot en mer nära vård. Nära vård är inte en ny organisationsnivå utan ett förändrat arbetssätt, ett förändrat förhållningssätt, från fokus på organisation till fokus på person och relation.

Den närmaste vården är förstås egenvården, den som patienten gör själv, men också egenvård kräver ett personfokus från alla vårdens nivåer, så att man ger råd och stöd och insatser utifrån patientens behov, förutsättningar och förmåga.

Det finns en stor enighet i Sjukvårdssverige om att detta - nära vård - är rätt förhållningssätt. Det är inte bara bra för patienterna, som slipper åka som flipperkulor mellan stuprören, utan en närmare vård och nya arbetssätt i vården innebär också att resurserna inom vård och omsorg kan användas bättre och därmed räcker längre.

Det bästa men långt ifrån det enda exemplet från, min hemregion, Region Örebro län är det mobila teamet för de äldre, sköra patienter som löper stor risk att tillbringa sin sista tid i livet med att åka in och ut på sjukhus. I teamet krokar regionens läkare arm med Örebro kommuns sjuksköterskor och omvårdnadspersonal och åker hem till patienterna och bedriver vården där. Det är en bättre vård för patienterna och ger en större trygghet för både patienten och de anhöriga.

Därför finns det all anledning till oro när vi nu ser hur man här, i riksdag och regering, tycks gå i helt motsatt riktning. Nu läggs det nytt fokus på hur vården ska organiseras om i stället för på hur man kan skapa de bästa förutsättningarna för den omställning som redan är i full gång.

I stället för fokus på nära vård ska det nu utredas hur ansvaret för sjukvården kan flyttas så långt som möjligt från patienterna, från Örebro, från Ystad och från Haparanda till Stockholm och till staten.

Herr talman! För mig som socialdemokrat är det självklart att vi ska ha patienterna som utgångspunkt i svensk sjukvård och för svensk sjukvårdspolitik, inte nya statliga stuprör.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste tyvärr säga att jag tycker att ledamoten Sundin läser Tidöavtalet som fan läser Bibeln. Det finns en väldigt stark ambition från Moderaterna och de samarbetspartier som har skrivit under avtalet att vi ska fortsätta just den utveckling med en god och nära vård som jag tycker att ledamoten beskriver väl. Det är en ambition som vi brett över parti- och blockgränser har varit överens om. Vi vill att vården ska komma närmare patienterna. Vi vill att vården ska komma närmare dem som behöver vård och omsorg.

Vi har viktiga satsningar i Tidöavtalet på en förstärkt primärvård och på att bygga ut vården, inte minst på landsbygden, på att skapa förutsättningar för den samverkan som ledamoten var inne på, i form av till exempel en nationell digital infrastruktur, så att vi kan dela patientdata mellan olika vårdgivare och mellan kommuner och regioner.

Sedan, herr talman, är det, som jag var inne på i mitt anförande, för mig alldeles uppenbart att om vi ska klara av att adressera de stora regionala skillnaderna i vårdens kvalitet och i vårdutbud krävs ökad statlig styrning. Det kommer att krävas mer statligt ledarskap för att adressera dessa problem. Är inte ledamoten Sundin av samma uppfattning?

Herr talman! Ledamoten Hultberg lyfter fram stora ambitioner. Om man ska kunna leva upp till dessa ambitioner behöver man tillföra ekonomiska resurser till välfärden. Av detta finns inte ett spår i Tidöavtalet, tvärtom. Det uttryck som ges i Tidöavtalet handlar om att sätta fokus på organisation i stället för på innehåll.

Jag väljer att citera moderaten Peter Danielsson, som är ny ordförande för SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Hans kommentar till gårdagens regeringsförklaring var att man "saknar tydliga besked om att staten kommer att stötta kommuner och regioner ekonomiskt genom krisen".

Ni har ambitioner, Johan Hultberg, men ni har ingenting som visar hur ni ska kunna leva upp till dem. I stället flyttar ni fokus från välfärdens innehåll till organisationsform. Jag har inte hört någon moderat eller kristdemokrat som har kunnat förklara på vilket sätt en statlig sjukvård ska bli bättre för patienterna.

(Applåder)

Herr talman! Vi har sett att arbetet med de regionala cancercentrumen har varit ett väldigt framgångsrikt koncept för att säkerställa att det finns tillgång till högkvalitativ och avancerad hälso- och sjukvård. Det är ett konkret exempel på hur vi kan utveckla detta.

Jag är av uppfattningen att för att vi ska ha ett bra innehåll i vården behöver vi också en bra organisation. Och jag tror att vi behöver en ökad statlig styrning av hälso- och sjukvården. Det har jag tidigare uppfattat har varit också Socialdemokraternas uppfattning. Men om de backar från det är jag nyfiken på att höra hur Socialdemokraterna menar att de regionala skillnaderna ska lösas.

Herr talman! Jag konstaterar att ledamoten Johan Hultberg lyfte fram de regionala cancercentrumen. Det är ett alldeles utmärkt exempel på hur man kan samverka mellan vårdnivåer inom svensk hälso- och sjukvård utan att vi behöver förstatliga samverkan.

(Applåder)

Herr talman! Vi har en elak pandemi som sprider sig snabbt i samhället och som har tillåtits spridas alltför länge. Den skördar ständigt dödsoffer. Och enligt statistiken vet vi att av ungefär 115 000 barn kommer 30 000 barn att drabbas varje år. År 2014 räknade man nämligen på Allmänna Barnhuset med att 20 procent av alla barn blir utsatta för detta. Enligt den senaste undersökningen i augusti 2021 har det ökat till 25 procent. Vi pratar alltså om åtta barn i en normal skolklass. Denna pandemi måste få ett slut.

Herr talman! Jag pratar om olika former av sexuella övergrepp på barn. Det är ett ämne som är kraftigt tabubelagt, och tystnadskulturen är utbredd. Orsakerna till det är många. Det handlar till stor del om att förövarna lagt munkavle på sina barnoffer. De säger: Om du berättar om detta kommer du att få flytta ifrån din mamma. Om du berättar om detta kommer jag att skada din mamma eller pappa. Och jag kommer att utsätta dina syskon för samma sak. Detta gör att många inte mäktar med att leva med detta när de blir äldre och lever med denna yxa som hänger över huvudet. De börjar tänka på suicid.

Herr talman! Detta är fullständigt oacceptabelt. Men det finns ständigt mitt ibland oss, och vi behöver dra ut detta i ljuset och prata om det.

Jag har under flera år ifrågasatt de åtgärder som den förra regeringen vidtog. Och jag kommer att fortsätta att ifrågasätta denna regering om inte statistiken vänder någon gång.

Under coronapandemin såg vi hur detta elaka virus spreds, och vi gjorde globala insatser för att lindra, stoppa och förebygga det. Vi har också sett hur gängkriminaliteten har spridit sig som ett elakt virus runt om i vårt samhälle. Här har vi pumpat in pengar och vidtagit åtgärder. Men vi har inte gjort detsamma när det gäller denna andra hemska pandemi som vi vet skördar offer. Den skördar framför allt barns liv. Vi vet nämligen att när en person utsätts för traumatiska upplevelser - som sexuella övergrepp är - i barndomen ökar det risken tolv gånger för suicid i vuxen ålder om man inte får hjälp.

När jag kom in i riksdagen och hade skrivit mitt första anförande i detta ämne framfördes det till mig att jag nog skulle tona ned detta lite grann för att riksdagen inte var mogen för att höra om det hemska som jag skulle beskriva. Det ansågs för grovt. Jag skulle beskriva hur ett barn blir utsatt och hur det kan se ut. Jag själv tyckte inte att det var ett grovt språk och tänkte direkt: Om riksdagen inte är mogen för det, hur ska då de barn som blir utsatta för det känna?

Ska vi utelämna deras karga verklighet för att det kanske är lite jobbigt att höra en beskrivning av det? Nej, det ska vi inte. Men det är också därför som vi så sällan talar om det, för att det gör ont och att det finns många tabun i detta.

Därför har jag tagit tillfället i akt att lyfta fram detta ämne än en gång här i talarstolen. Jag önskar att fler kunde göra det, så att vi får stopp på denna pandemi som finns i vårt samhälle. Nu måste barnen sättas i främsta rummet, och vi måste få ett stopp för detta.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att på detta sätt i en allmänpolitisk debatt få pröva mina vingar för första gången i kammarens talarstol.

I dag har jag lyssnat på anföranden om stora politiska frågor och om det som till synes verkar vara det lilla, men som är så viktigt för helheten.

Herr talman! Jag vill ägna mina minuter här åt att tala om klimakteriet. Dagens klimakterievård är inte jämlik. Den är inte heller tillgänglig. Och den är inte tillräcklig.

Klimakteriet inträffar under en tid i kvinnors liv då de kan och vill leva sina liv fullt ut, men då många begränsas av svettningar, hjärntrötthet, sömnsvårigheter, humörsvängningar, värk, depression och en mängd andra mer eller mindre besvärande symtom. Det är symtom som både går att lindra och ta bort om vården var tillgänglig och kunskapen större.

Socialstyrelsen publicerade Kartläggning av vård och behandling vid klimakteriebesvär ur perspektivet jämlik vård i februari 2020. Kartläggningen visar stora skillnader i landet vad gäller andelen kvinnor som har sökt hjälp men också vad gäller uttag av hormonläkemedel.

I Stockholms län är till exempel antalet vårdkontakter för klimakteriebesvär sju gånger vanligare än i andra län. Vad gäller uttag av läkemedel är uttaget per 1 000 kvinnor 60 procent större i Stockholms och Uppsala län än vad det är i till exempel Blekinge, Kronoberg och Jämtland.

Vilken typ av vård och behandling som erbjuds kvinnor varierar således över landet. Det är oklart vilka insatser som ges inom primärvården och vilken kompetens vårdpersonalen har.

Även kvinnors egen kunskap om klimakteriet brister. Diffusa symtom leder till onödig oro och stress. Den information som kvinnor får kommer i bästa fall från väninnor, äldre släktingar eller medierna, inte från vården. Dessutom är det för många kvinnor fortfarande tabu att tala om den kvinnliga kroppen. Och många vittnar om att de inte ens vet vart de ska vända sig för att få hjälp.

De markanta skillnader vad gäller den vård som erbjuds gäller både utifrån geografi och socioekonomi och leder till onödigt lidande och försämrad livskvalitet.

Herr talman! Klimakteriet har symtom som i många fall påminner om utmattning. Kvinnor i medelåldern är en överrepresenterad grupp som sjukskrivs för utmattning. Det finns därför anledning att tro att många blir feldiagnostiserade och diagnostiseras för utmattning i stället för klimakteriet med felaktig behandling som följd.

Herr talman! Klimakterievården behöver förbättras på flera olika sätt. Socialstyrelsen framhåller behov av nationella riktlinjer. Kvinnors egen kunskap behöver höjas. Och en uppdaterad och relevant klimakteriekunskap behöver ges till vårdpersonal. En uppdaterad och relevant klimakteriekunskap behöver också ges till HR-chefer och företagshälsovård.

Det ska inte spela någon roll var i landet du bor, vad du tjänar eller hur väl du orkar stå på dig i kampen för att få hjälp. Alla kvinnor i Sverige är värda att få förutsättningar att leva sina bästa liv även under de år som de genomgår klimakteriet.

(Applåder)

Herr talman! Under en livstid möter vi människor ett antal situationer där vi känner oss extra sårbara och är i behov av att bli sedda och väl omhändertagna. Ett sådant tillfälle är när vi föder barn. Det är därför oerhört viktigt att varje kvinna får det stöd och den vård som hon är i behov av för att känna sig trygg under sin förlossning. Ingen kvinna ska behöva känna oro eller rädsla inför att föda barn. Upplevelsen ska vara positiv, och risken för medicinska skador ska minimeras.

För det krävs en trygg miljö med närvarande barnmorskor och annan vårdpersonal. Tyvärr ser det inte ut så i dag, och väldigt många kvinnor uppger att de bär på en förlossningsrädsla. Rädslan grundar sig i risken att det inte finns plats på den förlossningsavdelning som kvinnan vill föda på, risken att hon blir lämnad ensam på rummet eller risken att hon drabbas av allvarliga förlossningsskador.

Herr talman! För att öka tryggheten behöver vi skapa ett mer individualiserat vårdförlopp som tar större hänsyn till enskilda kvinnors behov och önskemål. Det är också viktigt att det finns en kontinuitet i vårdkedjan och att eftervården byggs ut så att eventuella förlossningsskador kan upptäckas och åtgärdas i tid.

Mer än varannan kvinna efterfrågar en större kontinuitet i mödrahälsovården och skulle vilja följas av samma barnmorska under graviditeten, förlossningen och tiden därefter. Så sker med arbetssättet Min Barnmorska, ett arbetssätt som har visat sig ge väldigt goda resultat - bland annat färre ingrepp under förlossningen, färre kejsarsnitt, mindre skador, kortare vårdtid på sjukhus, större chans till fullskalig amning vid fyra veckors ålder och, framför allt, nöjdare kvinnor och barnmorskor.

Min Barnmorska är ett sätt att öka vårdkontinuiteten och attraktiviteten i barnmorskeyrket, men utöver denna typ av arbetssätt behövs ytterligare satsningar i den hårt ansträngda förlossningsvården, där flera medarbetare vittnar om en ohållbar arbetsmiljö utan tid för återhämtning eller reflektion.

Herr talman! Skiftarbete, personalbrist, brist på kompetensutveckling och höga stressnivåer gör att många barnmorskor i dag väljer att lämna förlossningsavdelningarna till förmån för andra arbetsuppgifter, framför allt inom primärvården. För att få fler barnmorskor att stanna kvar måste vi arbeta aktivt för att förbättra arbetsvillkoren. Det är nödvändigt för att säkra kompetensen, upprätthålla en god patientsäkerhet och tillse att barnmorskor med mindre erfarenhet får den handledning som de är i behov av för att klara av sina arbetsuppgifter.

För att klara detta är det viktigt att vi fortsätter att arbeta i bred överenskommelse med SKR och förstärka insatserna för kvinnors hälsa och förlossningsvården. Det är viktigt för att åstadkomma förändring, eftersom det ger möjlighet att gemensamt formulera en vision och långsiktigt styra i en önskvärd riktning.

De kraftfulla ekonomiska satsningar som har genomförts ska komma verksamheten till del, och målet borde vara en barnmorska per födande. Det handlar inte bara om att minska förlossningsrädslan utan också om att förbättra arbetsmiljön för de anställda.

Herr talman! Att välkomna ett nytt barn till världen ska vara en upplevelse som förknippas med trygghet, glädje och förväntan för såväl den födande och dess partner som den som arbetar med förlossningsförloppet.

(Applåder)

Herr talman! Nu ska jag berätta om Linda. Hon jobbar som undersköterska inom äldreomsorgen, och hennes arbetstider är schemalagda på dagtid, kvällar och helger.

Hon vårdar äldre som är multisjuka och som riskerar att bli väldigt sjuka vid smitta. Blir Linda sjuk har hon inget val; hon känner att hon måste sjukskriva sig för att inte utsätta dem hon arbetar med för risk. Det händer rätt ofta att hon känner oro när halsen gör ont eller när kroppen värker och känns febrig. Hon känner oro för att hon vet att det är svårt att få tag på vikarie, men främst för att hon vet att karensavdraget kommer att göra hål i plånboken.

Linda kan inte arbeta hemifrån eftersom hennes yrke innebär mänsklig närkontakt. Och Lindas situation är inte unik - fler som arbetar inom vård, skola och omsorg känner likadant och är i samma situation. Det gör även byggnadsarbetare, städare och bussförare, liksom de som arbetar inom handel och hotell och restaurang. Det gäller också livsmededelsarbetare, industriarbetare med flera. Det handlar om dem som inte kan arbeta hemifrån och som går till arbetet fast de egentligen borde vara sjukskrivna - de som ser till att samhället går runt.

Fyra av tio kvinnor i arbetaryrken uppger att de inte har råd att vara sjuka. Coronapandemin satte karensavdraget i blixtbelysning. Coronakommissionens rapporter visar tydligt att ekonomi och yrke kraftigt påverkade risken att drabbas av covid-19. I dialog med fackförbund lättade därför den S-ledda regeringen upp regelverket. Det var ännu ett viktigt steg på vägen för en mer jämlik sjukförsäkring, och det bidrog till minskad smittspridning - i synnerhet bland dem som var i riskgrupp. Det var ett politiskt beslut som bidrog till att liv räddades.

Herr talman! Att sjuknärvaro och smittspridning är skadligt är ingen ny kunskap. Som vi vet är bland annat influensa och magsjuka sjukdomar som drabbar oss alla och som kan vara dödliga för äldre och sjuka. Att arbetare utsätts för smitta, sjukdomar och skador på jobbet är en arbetsmiljöfråga, och förebyggandet av detta är livsviktigt. Självklart ska alla kunna ta del av våra gemensamma trygghetssystem på ett rättvist, solidariskt och jämlikt sätt. Den som drabbas av sjukdom och inte kan arbeta ska kunna lita på sjukförsäkringen, och den får inte vara diskriminerande.

I augusti i år gav vi socialdemokrater besked: Karensavdraget skapar en ekonomisk orättvisa som slår hårt mot LO-förbundens medlemmar och andra som fysiskt måste vara på jobbet. Karensavdraget måste göras mer rättvist och ha hög legitimitet i sjukförsäkringen. Välfärden ska komma alla som har rätt till den till del. Ett utredningsuppdrag är påbörjat och förväntas slutredovisas den 29 september nästa år.

Hur ställer sig då Sveriges nytillträdda regering till detta? Finns viljan och ambitionen att investera i en rättvis, jämlik och solidarisk sjukförsäkring? Kommer karensavdraget att komma alla till del oavsett kön, yrke och ställning på arbetsmarknaden, eller kommer dessa människor att få betala skattesänkningar med en försämrad välfärd och ett försämrat trygghetssystem?

Välfärd skapar trygghet, och vår generella välfärd bygger på en gemensam grundtanke att alla ger efter förmåga och får efter behov. En trygg och rättvis sjukförsäkring kännetecknar ett starkt samhälle. Det visar på solidaritet och jämlikhet, något vi socialdemokrater alltid kommer att stå upp för.

(Applåder)

Herr talman! Vid kris, krig, katastrofer, pandemier och gråzonsproblematik prövas samhällets och organisationers robusthet.

Vi är nog alla överens om att vi ska ha en bra beredskap och kapacitet vad avser läkemedel och sjukvårdsmateriel. Vi är säkerligen överens om att vi ska ha ett totalförsvar som är uthålligt och starkt, liksom stabila och goda förutsättningar för att vatten, energi och bränsle levereras i tid och till rimliga priser. Vi ska ha en väl utbyggd och en väl fungerande infrastruktur med hög säkerhet vad avser sjöfart, järnvägar, vägar och flyg. Även infrastruktur och säkerhet kring cyber och it är avgörande i de nya tiderna.

Här ska vi inte glömma livsmedelsproduktion och andra viktiga näringar. Alla dessa områden, och många fler, klarar vi av om vi har tillräckligt goda finansiella förutsättningar och om vi gemensamt bidrar till samhällsbygget via skattekronan. Vi klarar det om vi samverkar, samhandlar och samarbetar med olika aktörer i samhället.

Herr talman! Jag ställer frågan: Vilka är det som bygger vårt robusta samhälle på riktigt? Jo, det är människorna i Sverige, Sveriges invånare. Det är vanligt folk, som behöver stöd av oss politiker. Vi ska fördela stöd och resurser på ett jämlikt, klokt och solidariskt sätt. Vi behöver varandra.

När personalbristen är nationell inom många yrken och professioner skapas inget starkt och robust samhälle. Det hjälper inte att vi har nya batonger och hårdare straff om vi inte har poliser, domare och åklagare för att fälla och ta fast gärningsmännen. Det hjälper inte att vi öppnar fler vårdplatser eller har dyrare, finare och snabbare operationsrobotar om vi inte har personal som bemannar dessa. Och det hjälper inte att vi har skördetröskor och kor om vi inte har någon som kör dem eller mjölkar dem.

Vi behöver dem alla. Vi behöver undersköterskan Fehmi Paulus i Region Västmanland. Vi behöver Carl-Johan Nordström, åklagare i Västmanland, och vi behöver vårdaren Marie Persson inom LSS i Köpings kommun. Vi behöver mjölkbonden och lantbrukaren Johan Sommar på Svånö gård i Rytterne och många, många fler, för vi tillsammans utgör det robusta samhället - alla och envar.

Herr talman! Med det sagt är det begripligt att alla människor är lika mycket värda och behövda. Det är vårt ansvar att ge förutsättningar för invånare i Sverige att bygga landet starkt och robust för allas vår nytta. Det är viktiga investeringar. Förutsättningar för och behov av att bidra måste ses utifrån varje individ. Därmed handlar det också om var man står och är.

(Applåder)

Herr talman! För oss socialdemokrater handlar tillgänglighet om att forma ett samhälle där alla behövs och kan delta på lika villkor. Alla människor ska kunna vara fullt delaktiga i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet. Så skapar vi ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Språket är helt avgörande för att vi alla ska kunna utöva våra medborgerliga rättigheter. Det behövs för att vi ska kunna tillgodogöra oss utbildning, kommunicera med familj och vänner och delta i arbetslivet och i samhället.

Under småbarnsåren utvecklas den språkliga kommunikationsförmågan snabbt. Därför är det av vikt att alla barn får tillgång till sitt språk tidigt i livet - på lika villkor. I Sverige finns förutom svenskan flera minoritetsspråk. Sedan år 2000 har fem av Sveriges minoritetsspråk fått status som nationella minoritetsspråk. Det betyder att Sveriges regering har åtagit sig att skydda dessa språk lite extra.

Svenskt teckenspråk har dock inte utsetts till nationellt minoritetsspråk. Men enligt språklagen från 2009 ska det svenska teckenspråket skyddas och främjas. Det innebär bland annat att hörselskadade och döva barn samt andra barn med behov av teckenspråk har rätt att få lära sig det svenska teckenspråket och använda det i skolan. Språklagen har varit statushöjande för det svenska teckenspråket. Det främjar språkets fortlevnad.

Herr talman! Har teckenspråkiga barn rätt till modersmålsundervisning? Nja. Liksom alla elever som har ett annat modersmål än svenska har teckenspråkiga elever rätt till modersmålsundervisning, men villkoren är annorlunda. I praktiken gör lagen viss åtskillnad mellan hörande och döva eller hörselskadade elever.

För hörande barn som har döva, teckenspråkiga föräldrar gäller villkoret att kommunen är skyldig att ordna modersmålsundervisning i teckenspråk om minst fem elever önskar det. Döva och hörselskadade elever som går i grundskolan kan få modersmålsundervisning i teckenspråk om språket är föräldrarnas modersmål. De flesta av dessa elever har dock hörande föräldrar som inte har teckenspråk som modersmål, vilket gör att de inte har rätt till modersmålsundervisning.

En starkare rätt till teckenspråk innebär att ingen ska lämnas utanför och att alla som behöver teckenspråk ska få det. Rätten till teckenspråk ska gälla oavsett hörselstatus, föräldrarnas modersmål, skolval, kulturell bakgrund och ålder.

Den oklara lagstiftningen gällande teckenspråkets vara eller icke vara som officiellt minoritetsspråk gör att många teckenspråksanvändare riskerar att falla mellan stolarna. Därför behöver regeringen nu tydliggöra vad som menas med att skydda teckenspråket. Vad innebär det, och hur ska man säkerställa att alla hörselskadade och döva får tillgång till teckenspråk och därmed jämlik tillgång till vårt samhälle under hela livet?

(Applåder)

Herr talman! Idén bakom våra socialförsäkringar är lika briljant som sympatisk. Tanken är att vi tillsammans i en anda av solidaritet och gemenskap tar hand om varandra genom livets olika svängningar. Vi är inte ensamma; vi står tillsammans.

När människor från andra länder ska berätta om någonting utmärkande för vårt Sverige är det inte ovanligt att de efter Abba och Ikea nämner just olika aspekter av vårt socialförsäkringssystem, exempelvis den generösa föräldraförsäkringen.

I dessa tider av stor osäkerhet och snabb omställningstakt menar vi socialdemokrater att det är avgörande att slå vakt om våra allmänna trygghetssystem. Vad den nya regeringen vill är däremot mer oklart. I slottsavtalet nämns socialförsäkringsfrågorna knappt alls. I regeringsförklaringen görs en uppskattande referens till den förra borgerliga regeringens så kallade arbetslinje - en arbetslinje som för många blev ett snabbspår in i fattigdom och ännu värre ohälsa.

Det finns, herr talman, tyvärr skäl att påminna om hur det såg ut senast en borgerlig regering styrde Sverige. Då var det arbetslösa, kroniskt sjuka människor med livslånga sjukdomar och cancerpatienter som fick betala priset för skattesänkningarna. Närmare 100 000 personer slängdes ut ur sjukförsäkringen samtidigt som kön av sjuka växte utanför kommunernas socialkontor.

Samtidigt har det största partiet i det högerkonservativa regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, i opposition haft väldigt hög svansföring och nog skapat en hel del förväntningar när det gäller sjukförsäkring. SD har exempelvis krävt att människor som felaktigt blivit utförsäkrade ska få ekonomisk kompensation, att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal och att det tillsätts en parlamentarisk kommitté för att ta fram en nationell strategi för det man kallar en mer human och hållbar sjukförsäkring. Med tanke på hur mycket annat som ska utredas i slottsavtalet hade det varit en ganska smal sak att tillsätta en parlamentarisk kommitté, om man nu verkligen hade menat allvar.

Tittar man i avtalet kan man dock konstatera att de skarpa förslagen helt och hållet saknas. Kanske är det som det brukar när det gäller högerpopulistiska partiers strävan mot makten. Först ställer man invandring mot välfärd. Sedan, när man har nått makt och inflytande, lyser de välfärdspolitiska satsningarna med sin frånvaro.

Från Socialdemokraterna menar vi att socialförsäkringarna är en grundbult i ett modernt välfärdssamhälle. Under vår tid vid makten har viktiga steg tagits för en tryggare och mer begriplig sjukförsäkring. Den förhatliga stupstocken har avskaffats, likaså den tidigare absurda prövningen av arbetsförmåga mot rena hittepåjobb. Regelverket vid bedömning av arbetsförmåga vid dag 180 har ändrats så att utförsäkringen numera kan skjutas upp om det finns goda förutsättningar för att den anställde kan återgå i arbete efter rehabilitering, något som har lett till en kraftig minskning av antalet människor som nekas sjukpenning. Den ekonomiska tryggheten för människor med sjuk- och aktivitetsersättning har förbättrats, och den viktiga inkomstbortfallsprincipen har stärkts.

Men vi är inte nöjda. I detta nu pågår flera viktiga utredningar som på olika sätt syftar till att stärka sjukförsäkringen. Det handlar bland annat om att se över de sjukskrivande läkarnas ställning i sjukskrivningsprocessen, liksom om att se över sjukersättningen och aktivitetsersättningen och hur väl inkomstbortfallsprincipen uppfylls.

Arbetet med att återupprätta tryggheten vid sjukdom behöver alltså fortsätta. Risken är dock överhängande att det arbetet nu avstannar eller i värsta fall rullas tillbaka. Det vore ett svek men samtidigt en bekräftelse på det många av oss misstänker, nämligen att Sverigedemokraternas löften på välfärdsområdet bara är tomma ord.

(Applåder)

Fru talman! Under pågående pandemi var alla partier överens om att arbetsvillkoren och kvaliteten inom äldreomsorgen måste stärkas. Under valrörelsen var dock dessa frågor osynliga från den högerkonservativa sidan, som i stället pratade enbart om brott och straff.

Vi socialdemokrater lade om inriktningen för den svenska äldreomsorgspolitiken innan pandemin bröt ut. Vi såg de utmaningar som finns: att äldreomsorgen brottas med bristande kompetens, stor personalomsättning och låg bemanning.

Äldreomsorgen behöver lyftas och personalens status uppvärderas. Vi har fokuserat på att öka kommunernas resurser och att göra reformer med hjälp av lagstiftning. Som exempel kan nämnas, fru talman, att vi har velat stärka undersköterskans position. Vårt äldreomsorgslyft, där personal har fått studera på betald arbetstid, har blivit en succé. Över 25 000 personer har hittills påbörjat eller genomfört utbildningen.

Under mandatperioden 2019-2022 ökade den förra regeringen det generella statsbidraget till kommuner och regioner med 22,5 miljarder kronor. Jag vill speciellt lyfta fram den särskilda satsningen till äldreomsorgen på 4 miljarder kronor, där kommunerna fick friheten att göra kvalitetsförbättringar inom just äldreomsorgen.

Med tanke på kommande lågkonjunktur med skyhög inflation och räntor som stiger står kommun- och regionsektorn inför allt tuffare utmaningar.

Vad vill då Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med välfärden och i synnerhet med omsorgen om våra äldre? Av slottsavtalet kan jag utläsa väldigt få löften som handlar om äldreomsorgen. Ett som sticker ut är språkkravet. Var finns Ulf Kristerssons löfte om ambitionshöjning inom äldreomsorgen genom mer pengar? Var finns Ebba Buschs löfte om att lösa problemen inom äldreomsorgen här och nu?

Välfärden står inför stora utmaningar. I två enkäter gjorda av Kommunal, den ena så sent som i somras, säger fyra av fem medlemmar att bemanningen är undermålig eller till och med katastrofal.

Vad behövs då framåt, fru talman? Först och främst behöver vi en ny lagstiftning där äldreomsorgen lyfts fram, något som den förra regeringen tog initiativ till och som nu utreds. Pandemin visade i blixtbelysning de stora utmaningarna inom äldreomsorgen, framför allt mellan regioner och kommuner. Vi behöver också säkra tillgången till sjuksköterskor och undersköterskor dygnet runt på våra boenden och i hemtjänsten. Men framför allt vill vi socialdemokrater fortsätta att stärka resurserna till vår välfärd och då i synnerhet äldreomsorgen. Välfärdspersonalen är våra hjältar, som ger oss trygghet och stabilitet när behoven finns. Deras status måste uppvärderas.

(Applåder)

Fru talman! Nu har en lång räcka av socialdemokrater äntrat talarstolen i den allmänpolitiska debatten på det socialpolitiska området. En avslutande reflektion är kanske: Varför har Socialdemokraterna inte genomfört allt det som de nu engagerat har talat om, när de har haft regeringsmakten i åtta år?

Fru talman! Jag vänder mig sedan till Mikael Dahlqvist och konstaterar, eftersom jag till skillnad från honom uppenbarligen har läst Tidöavtalet lite mer noggrant, att vi har många satsningar och punkter som rör just äldreomsorgen. Språkkravet lyftes, men vi har också punkter som rör det jag lyfte fram i mitt anförande, nämligen att vi behöver överbrygga den stora klyfta som finns mellan den kommunala äldreomsorgen och hälso och sjukvården och den regionala. För detta behövs till exempel en nationell digital infrastruktur så att vi kan dela information på ett bättre sätt. Vi behöver också stärka tillgången till kommunala läkare ute i den kommunala verksamheten.

Jag uppmanar verkligen Mikael Dahlqvist att läsa Tidöavtalet på nytt. Jag ser fram emot en fortsatt debatt med ledamoten.

Fru talman! Tack för din fråga, Johan Hultberg!

Allmänpolitisk debattSjukvård och välfärdsfrågor

Varför har inte satsningar gjorts, frågar ledamoten. Har ledamoten missat den historiska satsning som den förra regeringen gjorde under pandemin och tidigare? Aldrig har så många miljarder satsats på våra kommuner och regioner.

Vad händer nu till nyåret när 12 miljarder försvinner? Kommer den nuvarande regeringen i sin statsbudget att ha de pengarna kvar och helst öka dessa summor?

När jag läser slottsavtalet, fru talman, hittar jag inte en rad om resurser till välfärden. Mycket av de ambitionshöjningar som behövs, bland annat för att stärka personalens arbetsvillkor, handlar ju om pengar. Därför är min fråga tillbaka till Johan Hultberg: Kommer ni att satsa pengar på äldreomsorgen?

Fru talman! Mikael Dahlqvist svarar på en fråga som jag faktiskt inte ställde. Det är ett intressant retoriskt trick, måhända, men självklart kommer vi att göra viktiga satsningar på äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Till det kommer vi att återkomma i budgetdebatten och i den budget som inom kort kommer att presenteras.

Jag konstaterar dock återigen att det inte kommer några svar från Socialdemokraterna på hur vi ska kunna stärka resurserna till välfärden. Det handlar ju om en arbetslinje, och där har Socialdemokraterna inga svar. Ska vi ha en stark välfärd måste vi få fler människor i arbete, och där saknar ledamoten Dahlqvist, precis som hans parti, svar.

Fru talman! Tack, ledamoten Johan Hultberg, för din replik!

Vi har flera förslag och har genomfört flera åtgärder för att stärka äldreomsorgen. Men i grunden fattas det pengar. Där ser jag tyvärr ingen lösning från den borgerliga sidan i dag. Men jag välkomnar kommande budget och kommande debatter. Vi kommer att jaga er med blåslampa, ledamoten.

(Applåder)

Rättsväsendet