Återrapportering från Europeiska rådets möte den 30 januari

Herr talman! Europeiska rådet möttes den 30 januari för ett informellt halvdagsmöte under ledning av dess ordförande Herman van Rompuy. Mötet präglades återigen av den ekonomiska krisen och dess konsekvenser för tillväxt, sysselsättning och välfärd i Europa. Mötet inleddes med en tillväxtdiskussion för att lägga grunden för Europeiska rådets kommande möte den 1 mars. Detta tema kom att vara föremål för utförliga diskussioner och slutsatser. Därefter gjordes en genomgång av förslaget till den så kallade finanspakten, vilket ledde till att en överenskommelse kunde nås. Herr talman! Det är mycket glädjande att toppmötet kunde enas om den så kallade finanspakten. Det är en pakt som innebär att euroländerna nu måste införa striktare budgetregler, liknande dem som infördes i Sverige på 90-talet. Den genomsnittliga skuldnivån i eurozonen låg under 2011 på över 88 procent av bnp och det genomsnittliga budgetunderskottet på mer än 4 procent. Det är en situation som är ohållbar i längden och som inte borde ha kunnat uppstå. Det är en situation som är följden av att länder har levt över sina tillgångar. Som en konsekvens av misskötta finanser har flera länder tvingats anta åtstramningspaket och genomföra smärtsamma nedskärningar i de offentliga utgifterna, bland annat vård, skola och omsorg; detta för att få bukt med de stora underskotten. Det är nedskärningar som har lett till svåra umbäranden för många människor i Europa. Tack vare våra starka offentliga finanser har vi i Sverige besparats sådana åtgärder, bland annat för att vi redan efter krisen på 90-talet införde finanspolitiska ramverk liknande dem som euroländerna kommer att införa via finanspakten. Förhoppningen är att den nya finanspakten med tydliga krav på nationell budgetlagstiftning för länderna i eurozonen ska minimera risken att Europa ännu en gång hamnar i ett svårt ekonomiskt läge. Man kan ställa sig frågan varför Sverige ska delta i finanspakten om vi redan har infört liknande regler. Det finns åtminstone fyra viktiga anledningar till att det är bra att Sverige deltar. För det första är Sverige starkt beroende av sin omvärld. 50 procent av vår bruttonationalprodukt kommer från export. Trots våra starka offentliga finanser kan vi inte upprätta brandväggar mot kriser i Europa. Vi har ett starkt intresse av en europeisk återhämtning vilket vi menar att denna finanspakt kommer att bidra till. För det andra har vi viktiga erfarenheter från vårt eget arbete med att införa ett budgetramverk på 90-talet. Vi tror att vi kan bidra med nyttig kunskap i diskussionerna om och uppföljningen av finanspakten. För det tredje får vi, genom att ansluta oss till finanspakten, sitta med vid eurotoppmötena både när finanspakt och andra angivna frågor diskuteras. Vårt inflytande i frågor som har stor betydelse för Europas framtid garanteras därmed. En fjärde mer övergripande anledning till att ett svenskt deltagande i finanspakten är att välkomna är att den svenska regeringen tror på Europasamarbetet. När det finns ett klart svenskt mervärde i ett gränsöverskridande samarbete inom EU vill vi inte stå vid sidan om. Herr talman! Jag anser alltså att ett svenskt deltagande i finanspakten medför ett antal viktiga fördelar, men det är också viktigt att understryka vad finanspakten inte innebär. Finanspakten innebär inga som helst förpliktelser för icke euroländer som Sverige förrän vid ett eventuellt framtida euromedlemskap. Vi skulle dock, om vi ville, frivilligt kunna påta oss vissa delar av avtalet innan vi inför euron som valuta. Detta har dock aldrig varit aktuellt för svenskt vidkommande. Det finns ingenting i finanspakten som påverkar Sveriges status när det gäller ett eventuellt eurointräde. Detta har varit och fortsätter att vara en fråga som helt och fullt avgörs av det svenska folket. Folkomröstningsresultatet från 2003 måste respekteras. Herr talman! Inför måndagens toppmöte träffade regeringen och Socialdemokraterna en överenskommelse om de villkor som ska gälla för svensk anslutning. Med gårdagens överenskommelse anser jag att de är uppfyllda. Finanspakten medför inte några rättsliga förpliktelser för Sverige, inte heller om finanspakten blir en del av EU:s fördrag. Finanspakten säkrar, genom särskilda skrivningar som förts in på svenskt initiativ, respekten för arbetsmarknadens parter och de nationella systemen. Villkoret att det svenska inflytandet ska garanteras var redan säkerställt i artikel 12.6 inför toppmötet, men har ytterligare stärkts i den nya paragrafen 12.3. Förutom deltagande åtminstone en gång om året i möten om finanspakten kommer Sverige att kunna delta i diskussioner som rör konkurrenskraft och grundläggande strukturer för eurosamarbetet. Regeringen anser därmed att Sverige kan ansluta sig till finanspakten. Herr talman! Som jag nämnde inledningsvis fördes också en annan diskussion vid toppmötet. Den handlade om vilka åtgärder Europa måste vidta för att på längre sikt öka sysselsättningen och höja tillväxten. Då krävs andra åtgärder än den kortsiktiga krishantering som nu genomförts. I fokus för denna diskussion stod tillväxtfrämjande åtgärder på tre områden. Det var åtgärder för att främja sysselsättningen, framför allt för ungdomar. Det var åtgärder för att fullfölja den inre marknaden, och det var åtgärder för att förbättra situationen för de små och medelstora företagen i unionen framför allt när det gäller tillgången till kapital. Diskussionen inleddes med en utförlig presentation av kommissionens ordförande José Manuel Barroso om läget i unionen på dessa tre områden och om vilka åtgärder som vidtas i dag. Den kan rekommenderas till läsning för intresserade på kommissionens hemsida. Därefter följde en bra diskussion som återspeglade olika medlemsländers erfarenheter och syn på vilka åtgärder som bör vidtas på såväl nationell som europeisk nivå. Denna diskussion ledde fram till ett uttalande av Europeiska rådets medlemmar. Det är ett uttalande som inte har samma rättsliga status som de vanliga slutsatserna som Europeiska rådet antar utan ska ses som politisk vägledning. Mot bakgrund av Socialdemokraternas ställningstagande i EU-nämnden inför toppmötet ställde sig Sverige inte bakom detta uttalande. Europeiska rådet kommer att vid vårtoppmötet den 1 mars återkomma i diskussionen om hur vi kan öka Europas tillväxt och sysselsättning. Efter dessa ord är jag beredd att ta del av kammarens synpunkter och besvara dess frågor.

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen! Ordning och reda i ekonomin är fundamentalt för vårt välfärdssamhälle. Det vet inte minst vi som var med och sanerade statsfinanserna i Sverige på 90-talet. Vi har därför stor förståelse för att euroländerna måste ta tag i sina problem. Dessutom är vi beroende av vad som händer i eurozonen. Man kan diskutera om pakten kommer att åtgärda problemen, om det är tillräckligt och om det är rätt åtgärder. Men att någonting måste göras är vi alldeles övertygade om. Bilden kompliceras av att Europa i dag domineras av högerregeringar som sätter åtstramningar, sänkta löner och andra kontraproduktiva åtgärder högst på dagordningen. Det kan inte Europeiska unionen råda bot på, men det är ett problem i sammanhanget. Man kan diskutera om det finns någon anledning för Sverige som står utanför EMU att vara med i finanspakten. Det kan det finnas. Det finns skäl att vara med när andra länder diskuterar det som antagligen också kommer att beröra oss såsom inre marknad, konkurrenskraft och annat. Det finns skäl att vara med för att inte besluten redan ska vara fattade när frågorna kommer upp på de ordinarie mötena med Europeiska unionen. Det måste klargöras tydligt att detta inte innebär någon överlåtanderätt av vårt finanspolitiska ramverk. Det är Sveriges riksdag som beslutar om detta. Inflytandefrågorna måste garanteras och svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Det är krav som vi har ställt på regeringen och regeringen har drivit dem. Nu ska vi analysera resultatet.

Herr talman! Finanspakten ska ses i ljuset av flera saker som Europeiska unionen har inrättat eller framarbetat på senare år, så kallad europeisk semester, stabilitets- och tillväxtpakt, Agenda 2020, europluspakten. Det finns en lång rad namn på olika delar av EU-samarbetet som syftar till att stärka konkurrensförmåga, få bättre ordning i offentliga finanser, öka nyttjandegraden av EU:s fördelar när det gäller inre marknad och handel. Det är klart att det finns en utspridd uppfattning att detta totalt sett ska leda till ett bättre fungerande samarbete och ett bättre fungerande Europa, ett Europa som ser sysselsättningen växa och tillväxten återkomma. Man kan nog aldrig bedöma bara en enskild åtgärd utan att se helheten. Jag tror att det är mycket viktigt att inte darra på manschetten när det gäller alternativet till vad som är budgetdisciplin. Det är nämligen att leva över sina tillgångar. Om det var sant och riktigt att komma bort från det för Sverige i mitten av 90-talet kan det inte vara fel för andra länder att göra samma sak nu. Det blir ett mycket konstigt sätt att resonera. Låt mig också inskärpa en sak som har varit viktig för mig i min roll när jag representerar Sverige på Europeiska rådet och som handlar om rollen mellan regering och riksdag. Det fungerar så att vi förankrar våra svenska ställningstaganden genom att gå till riksdagens EU-nämnd. Där uttrycker vi vad som är vår ambition och inriktning, och riksdagens partier kan utifrån det stödja eller säga att man inte stöder detta. Ordföranden sammanfattar genom att höra om det finns ett stöd för den linje som regeringen företräder. Jag satt själv i EU-nämnden i opposition på 90-talet, och jag har på det viset varit med och utfärdat mandat för Göran Persson. Nu ser det på motsvarande sätt omvänt ut i vissa fall när jag ska representera Sverige. Men det är viktigt att komma ihåg att när mandatet är formulerat är det detta som jag agerar på. Det är inte så att vi i efterhand bestämmer om vi vill ändra oss eller göra om. När 27 länder har kommit överens gäller inte längre mandatet. Det är oerhört viktigt för mig att vi är tydliga med hur relationen mellan Sveriges riksdag och det uppdrag som jag har här ser ut. Jag respekterar EU-nämnden. När EU-nämnden har gett mig mandatet är det detta som gäller.

Herr talman! Jag skulle vilja återkoppla till det tillväxtpapper som statsministern nämnde och som Sverige valde att ställa sig utanför. Jag har två frågor. Den första frågan är: Delar statsministern de slutsatser som fanns i detta papper om bland annat sociala avgifter, det vill säga att om man sänker dem minskar arbetslösheten och tillväxt skapas? Den andra frågan är: Varför valde statsministern att helt ställa sig utanför? Det hade väl varit rimligt att säga att man inte hade mandat? Det hade varit helt riktigt på den första punkten. Däremot hade statsministern mandat på de andra punkterna. Därför skulle jag verkligen vilja höra hur statsministern tänkte och tänker framöver.

Herr talman! Det är precis detta som det handlar om. Hos EU-nämnden hämtar jag ett mandat för ett svenskt agerande. Det var därför som jag var noggrann med att säga att avsikten med finanspakten är att den ska få legal verkan, inte för Sverige men för eurozonens länder. Det står också skrivningar om att detta också ska flyttas in i de traktat som ligger till grund för EU-samarbetet. Det ska ses som något tyngre och något avvikande för denna grad av statement. Vi har nästan vid varje toppmöte statements som inte på samma sätt har legal verkan. Men det är klart att det ändå skrivs saker i dessa statements som vi vill kunna ställa oss bakom eller inte. Marie Granlund frågar om regeringen tror på tekniken att rikta sig till grupper som står långt från arbetsmarknaden genom att göra särskilt riktade insatser, bland annat i form av att säkerställa att kostnaderna blir lägre för att anställa. Ja, det är en kärna i arbetslinjen som vi driver här i Sverige. Jag har respekt för att Socialdemokraterna inte tror på den. De har en annan inriktning på sin politik. Det är väl bekant. Men jag tror absolut att man genom att halvera arbetsgivaravgifterna för att anställa ungdomar under 26 år, genom att sänka arbetsgivaravgifterna för att anställa äldre och genom att sänka arbetsgivaravgifterna för dem som långvarigt har varit utanför arbetsmarknaden drar ned kostnaderna samtidigt som man garanterar avtalsenliga löner. På det sättet kan man få fler som annars har svårt att hävda sig i konkurrensen att komma i fråga för arbete. Det är klart att jag i grunden tycker att det är bra när Europa pekar ut detta som en arbetsriktig metod och att hela Europa borde arbeta med detta för ögonen, det vill säga titta på och till och med genomföra det som vi har gjort i Sverige. Men jag måste hämta mitt mandat från EU-nämnden, och Socialdemokraterna sade i dessa delar att de inte ville ha dessa texter kvar. Vi förde fram en del av dessa synpunkter, som vi gör i förberedande möten. Men då var synpunkten att om vi stryker allt detta finns det inte någon substans kvar i papperet. Vi delade denna uppfattning och konstaterade att vi inte har en parlamentarisk majoritet i den delen för att skriva in ett stöd för vad som i realiteten är en fin och bra beskrivning av den svenska arbetslinjen. Därför valde vi att inte ställa oss bakom papperet.

Herr talman! Jag tackar statsministern för informationen. Låt mig inledningsvis gratulera regeringen och inte minst alla skickliga medarbetare till en mycket väl genomförd förhandling. Det är oerhört glädjande och bra att villkor nu är på plats som gör att Sverige både kan ansluta sig till pakten och kan få ett inflytande vid bordet men ändå inte vara rättsligt bundet av detta utan fortfarande ha nationell frihet att agera som man själv vill eftersom Sverige är ett land som står utanför eurosamarbetet. Sveriges ekonomi påverkas dock oerhört kraftigt av vad som händer i Europa. De utmaningar som finns går långt bortom vad vi har löst nu med finanspakten på plats, även om den kan vara ett viktigt steg på vägen. Den stora utmaningen är att det nu finns över 24 miljoner arbetslösa i Europeiska unionen. Det är den utmaningen som vi nu måste ta tag i. Man kan titta på den svenska erfarenheten från 90-talskrisen. Som statsministern sade var budgetkonsolidering en del av det som vi gjorde. Det är avgörande för att få en trovärdighet på plats. Men vi genomförde också viktiga reformer för öppenhet där medlemskapet i Europeiska unionen var en av dessa viktiga reformer. Nu ser vi hur länder som kanske har de största problemen också är de länder som har genomfört minst reformer, inte bara på nationell nivå, där det brister, utan också i fråga om att implementera det som vi har kommit överens om i Europa. Tittar vi på internationella jämförelser ser vi att länder som Sverige och Nederländerna som har klarat sig ganska bra i krisen ofta ligger på plats 15-20 på en rankning när man jämför till exempel öppenhet, medan länder som Italien och Grekland ligger på ungefär plats 100. Det är klart att det där finns otroligt mycket att göra. Det skulle också innebära en verklig stimulans som ligger bortom att låna nya pengar och bygga upp nya skuldberg. Det tror jag är oerhört viktigt för att få fart på Europa igen. Genom egna insatser men också gemensamma krafttag för en europeisk öppenhet och ökad konkurrenskraft tror vi att mycket kan göras. Statsministern har nu varit med i diskussionen här om tillväxtfrågorna och annat, och vi är på väg mot nästa toppmöte. Min fråga är: Hur bedömer statsministern läget i de fortsatta förhandlingarna med att få reformer på plats i Europa?

Herr talman! Som Gustav Blix beskriver - det kan också sägas ligga i vad Marie Granlund tidigare sade - handlar det inte bara om att inrätta en finanspakt. Sedan gäller det hur man använder den och hur man använder andra liknande åtgärder som finns i Europeiska unionen. Det är en återkommande svensk synpunkt att om alla bara åkte hem och gjorde det som vi har sagt i alla förpliktelser, statements och överenskommelser skulle Europa se annorlunda ut och vara mer konkurrenskraftigt. Det brister oerhört mycket när det gäller genomförande. Det utlovades fyra friheter på det sena 50-talet i Europa. De är fortfarande inte fullt ut på plats. Detta tynger naturligtvis en hel del av förutsättningarna för Europa att kunna klara konkurrensen mot de delar av världsekonomin där det växer mer än i Europa, som i Latinamerika och i Asien framför allt. Samtidigt ska vi notera att det på senare tid har skett en del förändringar i Europa. Vi har ett skifte i Italien där man åtminstone talar om att gå tydligare fram med reformer. Vi har haft maktskifte i Spanien och Portugal. Båda länderna har ersatts med regeringar som nu presenterar reformprogram som är mer ambitiösa. Jag tycker att det är viktigt att politiska ledare börjar säga till sina befolkningar att de har problem som de själva måste göra något åt. Tidigare har det ibland funnits en tendens att säga att man egentligen inte har några problem och att de som hävdar det beskriver landet felaktigt. Flera länder visar alltså förhöjt reformtempo. Irland kan också nämnas som ytterligare ett land. Vår erfarenhet, och inte bara vår, är att ju mer av reformer som ökar öppenheten och ser till att utbildningssystem blir bättre och att konkurrenskraften förstärks, desto snabbare svarar ekonomin, det vill säga: Reformer lönar sig väldigt väl för de länder och befolkningar som har orken och kraften att genomföra dem. Det är ett exempel som Sverige gärna vill vara med och sätta och diskutera och som det också finns andra som bidrar till.

Herr talman! I september 2003, för snart ett decennium sedan, röstade svenska folket med bred marginal igenom ett nej till euron för Sverige. När man nu ser vilka partier här i kammaren som ställer sig bakom europakten är det lätt att konstatera att de partier som då ansträngde sig för att Sverige skulle gå med i euron är de partier som nu ställer sig bakom och stöder europakten. Gillar man euron gillar man också europakten. Sveriges krav i förhandlingarna har väldigt mycket framstått som att det är att vara med på euroländernas möten, att påverka hur europrojekt utvecklas och att engagera sig mer i eurozonens arbete. Europakten i stort går ut på att europrojektet fördjupas och går in i en ännu större överstatlighet. I det läget ser vi i Miljöpartiet att det är viktigare än någonsin att Sverige respekterar svenska folkets nej och ser till att få ett formellt undantag från euron på samma sätt som vårt grannland Danmark och också Storbritannien har fått. Annars är det tydligt att Sverige är bundet av EU-fördraget som detta är skrivet, att vi ska gå med i euron mot folkets vilja. Jag konstaterar att statsministern i sitt anförande uttryckte: innan Sverige går med i euron. För mig låter det som att statsministern också ställer sig bakom att det är en tidsfråga snarare än någonting annat när Sverige ska vara ett euroland. Som vi ser det innebär Sveriges ja utan ett sådant här formellt undantag att vi närmar oss eurosamarbetet - ett närmande som jag inte tror har stöd hos svenska folket. Min fråga till statsministern är därför: När ska svenska folkets ställningstagande i folkomröstningen i praktiken genomföras genom att Sverige får ett formellt undantag från eurosamarbetet?

Herr talman! Vi kallar det för finanspakt därför att det handlar om budgetdisciplin. Det kan också finnas ett skäl till att en del andra kallar det för europakt, men sådan är politiken; vi använder de ord som passar de egna syftena. Denna finanspakt syftar till att vi ska få en bättre budgethållning i eurozonens länder - det har rättslig verkan bara där, inte någon annanstans. Sverige kommer inte att påverkas i den delen av detta. Ånyo är det så att skrivningarna beskriver att Sverige är ett land som inte har euron som valuta. Det hänvisas också till de artiklar som dateras till 1990-talet och där Sverige konstaterades vara ett land med på det sättet ett undantag. Vi har själva efter folkomröstningsbeslutet deklarerat att vi inte avser att ha euron som valuta. Det konstateras ännu en gång att Sverige på det sättet tillhör länder med ett undantag. Det är vi själva som styr om vi vill ändra på det. Därmed har vi det i våra egna händer i framtiden. Det är det jag menar. Jag nämnde detta i min inledning. Alla mina ord betyder på det sättet någonting. Jag var rätt tydlig med att vi visar respekt för folkomröstningsresultatet, att inget ändras med mindre än att svenska folket ändrar sig. Det menar jag snarare har tydliggjorts via de diskussioner vi fört här. Varför då inte ett formellt undantag som det Storbritannien och Danmark har? Ja, vi menar att vi uppnår den respekt vi vill ha för folkomröstningsresultatet redan som det nu står skrivet. Det har sin speciella förhistoria att nämnda länder har de här undantagen. Dessa är dessutom fördragsbundna, det vill säga ratificerade som undantag i 27 medlemsländer. Det skulle också krävas om Sverige skulle ha ett liknande undantag. Det är en mycket komplicerad process, och det tar mycket lång tid och framkallar också andra typer av fördragsförändringsförslag för att, menar jag, i realiteten inte åstadkomma någonting, det vill säga: Respekten för den svenska folkomröstningen finns redan. Det syns redan i dokumenten och förstärks ännu en gång med de texter som nu ligger på riksdagens bord.

Herr talman! Det här är inte en fråga om budgetdisciplin. Sverige har tydligt visat att vi även utanför euron och utan europakten kunnat visa på en stor budgetdisciplin och kunnat hålla sunda statsfinanser. Det finanspolitiska ramverket är grunden för det. Det ställer sig Miljöpartiet bakom, och det tycker vi ska värnas. Däremot är det tydligt för oss att Sveriges ställning utanför euron varit väldigt gynnsam. Vi har tjänat på att svenska folket gjorde ett klokt val och sade nej till euron. Det är mycket viktigt för oss att man fortsätter att värna det ställningstagandet och att vi inte smygvägen förs in i euron. Mig veterligt är Sverige det enda landet utanför euron som haft en folkomröstning där det tydligt har tagits ställning för att vi inte ska röra oss in mot eurosamarbetet. Det särskiljer Sverige från andra länder som står utanför euron men som långsamt är på väg in. Jag tycker att det är viktigt att vi manifesterar detta genom att gentemot euroländerna vara tydliga om att vi faktiskt behöver ha ett formellt undantag på villkor liknande Danmarks och Storbritanniens. Utan det kan vi konstatera att de fördrag som finns binder Sverige vid ett eurosamarbete. Min följdfråga är därför varför det inte är en god idé att precis som Danmark och Storbritannien ha ett formellt undantag för Sverige och respektera folkomröstningen.

Herr talman! Det enkla svaret är att det inte behövs eftersom det ställningstagande Sverige har ändå respekteras. Det syns också i ställningstagandena här. Får jag också påpeka att Danmark här har en intressant ställning. Man har så att säga ett fördragsbundet utanförskap i förhållande till euron. Men den danska statsministern som sitter i en regering som är rödgrön meddelade sin avsikt att frivilligt ta på sig en del av de budgetåtaganden som nu skrivs in i det här traktatet. Hon tänker alltså föra Danmark längre in i samarbetet trots sitt fördragsbundna utanförskap av det slag som Miljöpartiet nu talar för. Jag vill bara understryka hur den svenska balansen här ser ut. Vi avser inte att göra det. Jag är glad över Miljöpartiets stöd för det finanspolitiska ramverket. Men man bör komma ihåg att det är det som är kärnan i det som nu 17 euroländer ska leva efter. Vi har ett ramverk som säger att vi ska ha balans eller till och med 1 procents överskott över en konjunkturcykel. Här talas nu om en likartad konstruktion med balans eller åtminstone krav på att det inte får vara ett mer djupgående strukturellt underskott än ½ procent av bnp över en konjunkturcykel, det vill säga precis samma typ av tänkande och konstruktion. Det är vad kärnan här handlar om, och det är det som kommer att få en styrande och legal verkan - allt för att få en bättre ordning i statsfinanserna i de 17 länderna i eurozonen, möjligen också i Danmark om Danmark underkastar sig åtminstone delar av detta regelverk. Svaret, Per Bolund, är att vi ska kräva svenskt inflytande eller förändringar när vi menar att någonting viktigt verkligen står på spel som vi inte redan har garanterat. Jag menar att vi redan har säkerställt att en respekt finns för det svenska folkomröstningsresultatet. Vi - svenska folket - bestämmer själva över huruvida vi i framtiden ska gå in i euron eller inte.

Herr talman! Jag och Folkpartiet välkomnar finanspakten och att Sverige är med där. Men jag tycker att det är viktigt att poängtera att det här är bra framför allt för de länder i Europeiska unionen som har problem med stora skulder och stora underskott - i det korta perspektivet. Man ska lägga märke till att när länder som har dessa egenskaper går med binder de sig självklart för åtgärder som ska minska skulder och underskott, vilket i sin tur har en expansiv effekt - det är inte bara fråga om åtstramningar - genom att räntorna då hålls nere. Det är naturligtvis ett av skälen till att den danska rödgröna regeringen har gjort de åtaganden som statsministern nyss nämnt. Som ordförande i EU-nämnden tycker jag att det är alldeles klart att det resultat vi har från det här toppmötet helt ligger inom mandatet. Det är kristallklart, och det behövs ingen längre analys. Toppmötet var upplagt så att man hade åtgärder som siktades in på underskott och skulder. Men man vill ju också ha ett mer positivt budskap om hur Europa ska sättas i arbete, hur vi ska få tillväxt och vilka positiva krafter som ska finnas. Då fanns det här uttalandet. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att Sverige inte kunde ansluta sig till det och att Socialdemokraterna gick emot. Det handlar trots allt om ökad sysselsättning, fler jobb, högre tillväxt och högre inkomster. Det blev en obalans i det svenska agerandet här, men det var inte regeringens fel. Avtalet är mellanstatligt och ska beslutas i Sveriges riksdag. Jag skulle gärna från statsministern vilja höra lite närmare om den fortsatta processen i Sverige.

Herr talman! Det är korrekt. Jag hade mandat från EU-nämnden i december att välja en fördragsmässig förändringsväg för att åstadkomma en finanspakt. Det blev därefter inte möjligt eftersom Storbritannien veterade mot det under våra förhandlingar i december. Det vi nu alltså diskuterar är ett mellanstatligt avtal som det i skrivande stund, som man brukar säga, ser ut som att 25 länder kommer att gå in i. Det är de 17 eurozonsländerna och 8 av de länder som inte har euro som valuta. Storbritannien står fortsatt utanför, och det finns en likartad reservation från Tjeckien. Man hänvisar till ett behov av att diskutera ratificeringsproblem och ratificeringsturer i Tjeckien innan man slutgiltigt kan fälla dom. Det är nu tänkt att detta ska kunna skrivas under vid kommande toppmöte. Därefter måste det för att kunna träda i funktion tas beslut i riksdagar, alltså ratificeras, runt om i Europa. Regeringen räknar med att till hösten lägga en proposition på riksdagens bord för att på det sättet söka stöd för detta. Det finns också skrivningar - där kommer Sverige inte att påverka - om att tolv länder också måste ratificera inom eurozonen innan reglerna i sig själva träder i kraft. Finanspakten kommer alltså inte att träda i funktion med mindre än att tolv länder med euron som valuta ställer sig bakom detta i nationella parlament. Vi får dock förutse att det kommer att gå. Till hösten kommer alltså detta på riksdagens bord.

Herr talman! Det finns en del punkter i denna pakt som i texten fortfarande behöver vidareutvecklas. Ser statsministern att det kommer att vara fortsatta förhandlingar om precisering och definition av innebörden? Jag tänker till exempel på sådant som begreppet "strukturellt budgetunderskott", som ju spelar en central roll här. Det är lätt att säga i det nationalekonomiska seminarierummet, men när man kommer ut på ett finansdepartement eller andra ställen i verkligheten har det visat sig vara ett ganska knepigt begrepp. Hur ser statsministern på det fortsatta arbetet med att fylla denna text med ett konkret operativt innehåll?

Herr talman! Ordningen är den att reglerna ska gälla för 17 länder samt den som därutöver möjligen frivilligt underkastar sig dem. Den diskussion Carl B Hamilton nu kommer in på berör alltså inte Sverige, eftersom detta inte kommer att få en rättslig verkan för oss. Det är ändå en intressant fråga. Jag har nämligen sett att flera har refererat till att det finns regler för hur stort budgetunderskottet får bli, och så hänvisas det till den halva procenten. Det som står är dock, som sagt, "strukturellt budgetunderskott". Skillnaden är ju att man därmed försöker ta bort konjunktureffekter. Man kan alltså i realiteten ha ett större budgetunderskott kortvarigt, om det anses kopplat till konjunkturen. Det man dock inte får ha är mer långvariga underskott som så att säga finns där även när tiderna är bättre eller när ekonomin borde vara i balans. Jag delar helt uppfattningen att man kan diskutera vad som är konjunkturellt och vad som är strukturellt väldigt länge. Det tror jag inte att man kommer att reda ut i behandlingen av dessa texter. Det var faktiskt inte heller föremål för långa diskussioner vid detta toppmöte. Jag tror att texterna i den delen kommer att stå som de ser ut. I tillämpningsdiskussionerna, när länder sedan kommer att underkastas kritik för att de har haft stora underskott, kommer däremot precis denna diskussion att komma. Då kommer länderna att hävda att det är mer konjunkturellt kopplat än bara strukturellt. Det kommer vi att få höra mer om framöver.

Herr talman! Tack för redogörelsen, statsministern! I ett inlägg här från golvet tidigare under sammanträdet sades att det bara är europositiva partier som har ställt sig bakom det som kallas europakten. Vi i Centerpartiet vill dock kalla den budgetpakten eftersom vi fortsatt, herr talman, har vår kritiska hållning till euron som valuta. Vi tycker att vi har sett att mycket av det vi hade som farhågor inför folkomröstningen 2003 de facto har kommit att besannas. Det visar att det finns en hel del grundläggande ekonomiskt, strukturellt arbete i Europa som behöver hanteras innan det över huvud taget är aktuellt för Sverige och Centerpartiet att ställa sig bakom ett fullvärdigt euromedlemskap. Det finns dock också för Centerpartiet en naturlig politisk linje i att ställa sig bakom denna budgetpakt. Vi ser stora likheter, precis som statsministern själv sade, mellan hur vi i Sverige hanterar vår budget och det samarbete vi hade med Socialdemokraterna på 90-talet där vi skapade det grundläggande ramverk som vi fortfarande arbetar efter. Det vore Centerpartiet väldigt främmande att ställa sig utanför ett förtroendeskapande arbete som gör att vi kan börja lita på varandra. Om vi ska dra oss till minnes hur finanskrisen började: Det var i finanssektorn, med att banker var vidlyftiga och inte hade täckning för vad de sade att de hade. Det visade sig att bankerna sedermera inte kom att lita på varandra. Samma utveckling har vi sedan kommit att se mellan stater i Europa i dag. Är det så att länder inte kan känna förtroende för att man har täckning för det man visar varandra leder det till en situation av stagnation i hela den europeiska utvecklingen. Därför ställer vi oss helhjärtat bakom detta. Vi kan också se att det framöver kan komma att behöva göras mer, eftersom vi ser att det regelverk vi har i Sverige är tydligare, kraftfullare och har tjänat Sverige väl. Min fråga till statsministern blir: Hur kommer man från rådets sida framöver att arbeta med uppföljning av det som nu har diskuterats så att vi kan se till att vi får en ordentlig efterlevnad av de fina ord som finns på papper och som är ett bra första steg på vägen?

Herr talman! Det är därför jag också nämner hur Europa i ett ganska högt tempo inte minst på senare år har instiftat en lång rad samarbetsformer som har fått olika namn och som i realiteten syftar till ungefär samma sak - bättre budgetdisciplin, ökad konkurrenskraft och säkerställande av att olika saker som har utlovats också genomförs. Det finns en växande frustration över att länder som är problemtyngda helt enkelt saknar genomförandekraft i stora delar av det man har fått höra eller blivit tillskriven sedan länge. Detta syns också i budgetpakter, finanspakter eller vad man ska kalla det - "fiscal compact" har varit det engelska begreppet; sedan får man hitta sin översättning på detta. I grunden jobbar man med siffror vi känner igen från den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som tillkom redan på 90-talet men som inte har realiserats eller efterlevts av vare sig små eller stora ekonomier när prövningens dagar har kommit. Vi ser att man nu försöker säga att dessa regler ska gälla, fast det ska bli ännu striktare. Man ska föra in detta i nationell lagstiftning, och man ska till och med kunna föra varandra till domstol för att säkerställa att detta gjorts och att åtagandena följs. Det är naturligtvis ett sätt att säga att vi nu tänker gå hårdare fram mot länder som med dålig budgetdisciplin skapar finansiell oro för sina grannar. Det är nämligen det som är skälet till att detta spelar roll. Kommer det att lyckas bättre den här gången? Ja, jag tror att beslutsamheten och allvarsamheten är mycket större nu. Det är ett skuldtyngt och problemtyngt Europa som måste göra detta och mycket annat för att ta sig ur sina problem. Det leder också till diskussioner om att vi har ett ökat tryck och att det blir reaktioner i länder som tycker att de blir alltmer påskrivna saker utifrån som de borde göra. Vi ska inte underskatta att det naturligtvis också skapar spänningar. Jag är övertygad om att detta kommer att bli mer av styrande verkan när det används än vad vi har sett tidigare, och jag tror i grunden att det är bra. Jag tror att detta tillsammans med de konkurrensskapande åtgärderna - att öppna upp marknader och liknande - kommer att föra tillbaka Europa till en starkare ekonomisk ställning och ge bättre förutsättningar för välfärd och jobb.

Herr talman! Tack för svaret, statsministern! Det är samtidigt en svår situation vi befinner oss i, för ju mer krisartat det blir i en del länder desto större risk finns det för ett förhastat agerande. Det är därför jag tycker att budgetpakten bygger på bra grundläggande principer som innebär att vi alla ska arbeta efter samma regelverk. Samtidigt gäller det att vi inte förhastar oss till att göra saker som Europeiska unionen inte ska arbeta med. Centerpartiet värnar samarbetet och tycker att regeringen har en mycket klok hållning när den säger att man ska befinna sig i hjärtat av det europeiska samarbetet. Det får dock inte övergå i en iver där Europeiska unionen påtar sig att i detalj reglera hur enskilda medlemsländer sköter sin ekonomi. Det finns en del skrivningar eller uttalanden som går i den riktningen - som blir för detaljstyrda - och som Sverige nu inte ställer sig bakom, samtidigt som uttalandena innehåller en del andra saker som är klara och tydliga markeringar om gemensamma spelregler som grund. Det gäller alltså att hitta balansen. Jag har fullt förtroende för att statsministern och regeringen klarar denna hantering.

Herr talman! Detta är ett mycket levande perspektiv på i princip varje möte inom EU. Det handlar om att rätt ringa in dels vad som är problem, dels vad som är rätt nivå för att i politiken eller på annat sätt möta problemet. Väldigt ofta är det så att den som ivrigast hävdar sig se problemet också anser sig sitta med hela lösningen. Då blir ibland vår kritik: Ja, du ser möjligen problemet, men vi tycker inte att du är rätt person, instans eller institution att stå för svaret. Detta är en diskussion vi kommer att återkomma till väldigt ofta. Hur gränsdragningarna ska se ut syns absolut i texterna här också. Vi markerar att vi tycker att det är ett stort värde att finans- och skattepolitiken förblir ett nationellt suveränitetsområde i ett Europa där det finns de som ropar på att det ska bli mer av EU-kontrollerat och styrt av gemensamt beslutsfattande, för att nämna ett exempel. Jag håller med om att det fanns exempel på alltför detaljerade beskrivningar i uttalandet som Sverige inte står bakom, men ni kan också notera att en del av dem faktiskt togs bort. Det är också synpunkter som kommer från andra länder att det är för långtgående. Det fanns någon månadsgräns som var angiven till fyra. Så ser det inte ut nu i det slutgiltiga uttalandet. Det är alltså inte bara i Sverige som den diskussionen förs, och det är väl bra.

Herr talman! De skäl som statsministern angav för att Sverige bör vara med i europakten handlar om att vi är beroende av omvärlden, att vi har viktiga erfarenheter, att vi får sitta med vid något toppmöte ibland och att regeringen är positiv till EU-samarbetet. Inget av detta svarar egentligen på den viktigaste frågan: Är europakten bra eller dålig? Den här pakten, som regeringen vill föra in oss i och som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har öppnat för att vara med i, innebär ytterligare nedskärningar, risk för recession, minskad demokrati och ökad centralstyrning. Det är innebörden i europakten. Något annat går inte att läsa ut. Här ska man skära ned för att klara krisen. Här ska fattiga människor betala priset för en misslyckad ekonomisk politik. Vi i Sverige brukar berömma oss för att vi har klarat oss bra, och det är sant. Men det är inte vare sig tidigare regeringars eller nuvarande regerings förtjänster, utan det är framför allt det svenska folkets som röstade nej till euromedlemskap 2003. Statsministern borde tacka detta svenska folk i stället för att nu strunta i folkomröstningen och gå i den riktning som svenska folket då sade nej till, för det är innebörden av europakten. Det är precis den diskussion som vi hade 2003 som nu följer igen. Det är precis samma argument som framförs: Vi ska påverka, vi är beroende av vår omvärld, vi har viktigare erfarenheter och vi får sitta med. Men den avgörande frågan är: Är detta rätt eller fel väg att gå? Jag menar att regeringen har en argumentation som är mer negativ än positiv. Ni talar om vad vi inte kommer att behöva följa. Sverige kommer inte att vara förpliktat att följa regelverken. Det kommer inte att bli några försämringar av arbetsrätten. Det här är en dålig argumentation. Och det tror jag att statsministern inser, därför att det egentligen inte finns några bra skäl att argumentera för ökad centralstyrning, minskad demokrati och ökade nedskärningar.

Herr talman! Jag vill understryka att jag varenda dag tackar svenska folket utan vars förtroende jag inte skulle ha något jobb, och det kan vara riktigt att påminna mig om att göra det oftare. Det är väl alldeles riktigt att man kan föra en diskussion i kärnan av huruvida det är rätt att ha bra budgetdisciplin eller inte, som Lars Ohly gör. Här synliggörs hur gränserna ser ut i den svenska politiken. Det är därför jag understryker att det ramverk som man nu tänker sig att införa med styrande verkan för 17 eurozonsländer väldigt mycket liknar skrivningarna i det ramverk som Sverige har sedan 1990-talet, och nu påminns vi om vad Vänsterpartiet egentligen tycker om det. Den typ av grimma som skapar långsiktigt uthålliga finanser, som gör att man inte lever över sina tillgångar, att man inte gör slut på mer pengar än vad man har finns det i grunden inte fullständigt stöd för i Sveriges riksdag. Vänsterpartiet vill kunna göra slut på mer skattepengar än vi har. Jag menar att det är fel svar. Detta är fel svar till Europas länder som på några få år har fördubblat sin statsskuld och lever med stora budgetunderskott: Fortsätt ni att leva över era tillgångar och öka på era skulder! Det gör ingenting. Skicka notan till framtida generationer! Skapa osäkerhet! Det är nämligen kärnan i vad Lars Ohly säger. Är det rätt väg? Nej, det är fel väg. Man måste lära sig att leva inom de resurser och de ramar som man har, och man måste se till att man uthålligt kan stå för det. Inom de ramarna ska man sedan lägga en grund för att välfärdens kärna säkras, att utbildningssystemen är bra, att man skapar bra levnadsbetingelser för sin befolkning. Men det är inte en bra metod att göra det med lånade pengar. Och det, Lars Ohly, är vad som är kärnan i det som finanspakten handlar om.

Herr talman! I stället för att svara på frågan om varför europakten är bra väljer statsministern att gå till angrepp mot Vänsterpartiets ekonomiska politik. Det kan han gärna få göra. Men vi har en del att lära er. Det var vi som var med och sanerade statens finanser efter en borgerlig regering 1991-1994. Det var ni som raserade de finanserna. Du satt själv med och var ansvarig för raset i ekonomin som ledde till det budgetunderskott som Sverige då erfor. Vad jag diskuterar nu är frågan: Är europakten bra eller dålig? Är det bra med en stenhård nedskärningspolitik i stället för att låta bankerna betala, i stället för att låta dem som har tjänat på krisen vara med och betala? Är det bra att ta bort ansvar från folkvalda politiker och sätta in tjänstemän som inte kan väljas eller väljas bort? Är det bra med minskad demokrati och ökad centralstyrning? Om svenska folket hade tyckt det hade vi varit med i euron. Då hade vi fått ett ja i folkomröstningen 2003, men svenska folket var klokare än Fredrik Reinfeldt och röstade nej. Det är det som Fredrik Reinfeldt borde tacka för.

Herr talman! Det kloka svenska folket röstade också ja till att gå med i EU i mitten av 90-talet. Det tror jag var en viktig grund för att Sverige skulle närma sig de marknader med vilka vi handlar. Det innebar också ett inflytande på ett sätt som jag tror att modernt politiskt beslutsfattande måste se ut. Man kan inte stänga sina länder, man måste jobba gränsöverskridande och man måste definitivt hålla an på hur finansiella system fungerar. Vi har praktiserat detta själva i Sverige. Vi har lagt avgifter på banker och finansiella institutioner för att säkerställa att de ska bära mer av eget risktagande och på det sättet säkerställa att notan inte hamnar hos skattebetalarna. Men vi gör det i respekt för att vi behöver välfungerande finansiella marknader för att våra företag ska kunna växa, för att jobben ska kunna bli fler. Vi tror inte på centraldirigism eller bankövertagande, som det i Vänsterpartiets värld brukar handla om, utan vi tror att vi behöver de här finansiella systemen. Men vi kan inte låta dem agera på ett sätt som skickar notan för ett ansvarslöst beteende till skattebetalarna. Sverige står som ett exempel på hur man kan hantera den balansen. Det är inte det som den här finanspakten handlar om. Finanspakten handlar i den delen mer om budgetdisciplin för att säkerställa långsiktigt uthålliga finanser. Och Lars Ohly gör rätt som kritiserar det, för precis lika mycket som han är emot det i Sverige är han naturligtvis och fullt logiskt emot det i övriga Europa. Det är därför som jag säger att svaret på de utmaningar som Europa har inte är att fortsätta att låna upp ännu mer pengar för att leva över sina tillgångar. Det är fel väg.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Vi kristdemokrater tycker också att det är väldigt bra att regeringen nu har gått med och drivit frågan om europakten. Den syftar ju till att andra länder ska vara med och införa de strikta budgetregler som vi redan har i Sverige. I går besökte EU-nämnden Köpenhamn och det danska parlamentet och fick just förstå att de inte har dessa strikta budgetregler i sin lagstiftning. Därför vill de också gå med i den delen. Vi ska ha respekt för att de ser att det här finns en positiv syn på att fler ansluter sig till de strikta budgetreglerna. Och alla inser att vi är en starkt exportdriven marknad. Det gäller både Danmark och Sverige. Jag tycker att uttalandet, som statsministern säger att man inte kunde ställa sig bakom eftersom oppositionen inte har ställt upp på det, helt klart har vissa frågetecken när det gäller skatteregler och annat som gör att vi inte kan ställa upp på det. Men det är också viktigt nu att se europakten i ett sammanhang - ansvar för offentliga finanser och jobbskapande åtgärder. Det är bra att det trots allt står i uttalandet, och det tror jag att också statsministern ställer sig bakom, att den sociala sammanhållningen ska bevaras i Europa. Det är viktigt att hålla fram det. Men det står även om hållbar tillväxt, att den gröna tillväxten har en potential och måste utnyttjas till fullo. Vidare står det att den hållbara tillväxten också handlar om stabila ekonomier i EU. Då har jag en fråga om frågan kring pensionsreformerna finns med, för det har ju varit en diskussion som kommit och gått lite grann. Just för att få hållbara offentliga finanser i flera av EU-länderna behövs pensionsreformer och att man ser över pensionsåldern. Vad händer efter att europakten nu är beslutad? Vad kommer nu, och vad är det som behöver göras nu? Kan statsministern ge någon reflexion över detta efter mötet?

Herr talman! Detta hur man inrättar pensionssystem spelar väldigt stor roll för den långsiktiga uthålligheten i offentliga finanser. Detta har länder löst på lite olika sätt. Oftast ligger det inte inom den budget för direkt styrning som riksdagar runt om i Europa fattar beslut om, utan det är oftast mer fristående pensionslösningar. Det som är den stora diskussionen är huruvida en hel del av de pensionssystem som finns har inbyggda skulduppbyggnadsproblem, i realiteten lovar ut pensioner till snabbt växande grupper av äldre i befolkningen som det egentligen inte finns ekonomisk täckning för. Sverige var på väg mot detta problem och ändrade därför sitt pensionssystem i mitten av 90-talet. Det var en del av de reformer med vilka vi löste upp våra problem på 90-talet. Nu har vi ett pensionssystem som bättre hänger ihop med hur ekonomin utvecklas och mer påverkas av eget arbete. Det ställer inte ut sköna löften utan täckning. Flera länder har kvar att reformera sina pensionssystem i den riktning som Sverige har gjort. Det gäller för övrigt inte bara i Europa, utan det här är en diskussion som förs i stora delar av världen. Gör man inte detta kommer man att skapa stora problem med att klara av att bära sina pensioner i framtiden. Detta syns inte så mycket i finanspolitiska ramverk, men det är en viktig del när man diskuterar utveckling av offentliga finanser. När man diskuterar skuldtyngda länder är det ofta vad som är reell pensionsålder, hur länge man arbetar och hur det korresponderar med hur man har byggt upp pensionssystemet som man tyngst går igenom när man börjar reformera länder. Det är alltså en viktig del av att få bättre ordning på offentliga finanser för framtiden.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. Jag förstår att denna fråga kommer att återkomma inom EU-gruppen. En del säger att det är bra att stå utanför euron, för då går ekonomin bra. Tittar vi på Storbritannien är det inte riktigt fallet, och det finns oroande tecken på hur deras ekonomi inte går åt rätt håll. Kan statsministern kommentera hur det kommer att gå? Det är två länder, Tjeckien och Storbritannien, som kommer att stå utanför europakten. Hur ser man på relationerna med Storbritannien och hur ska man fortsätta hålla ihop inom EU-27? Vad ser statsministern som Sveriges bidrag i europakten? Det blir kanske ett möte per år som vi deltar i, vilket ger oss en möjlighet att vara med vid det bord där vi inte fått vara med förut. Vi har alltså fått mer möjligheter än krav. Har statsministern någon kommentar till detta?

Herr talman! Det är 17 länder i EU som har euron som valuta. De har sedan tidigare särskilda möten i en eurozonsgrupp som huvudsakligen har befolkats av dessa länders finansministrar. Framför allt på initiativ av Frankrike har viljan varit att ibland också träffas i kretsen av stats- och regeringschefer. Det har från oss som representerar länder som inte har euron som valuta lett till en diskussion om huruvida det kan riskera att leda till en delning av EU i olika grupper på ett sätt som vi tycker vore olyckligt eftersom vi menar att mycket av den ekonomiska politiken inte begränsar sig till vilken valuta vi har, utan det handlar om inre marknad, hantering av banker och konkurrenskraftsproblematik. Det har landat i en del av de lösningar som vi har för handen. I realiteten kommer vi att ibland få så kallade eurozonstoppmöten för sig med bara de 17 euroländerna. Minst en gång per år och möjligen vid ytterligare tillfällen och specificerat också med vilka ämnen ska de länder vars riksdagar för in dem i denna finanspakt också få sitta med, och det ser ut att bli 25 länder inklusive Sverige. Ibland kommer vi att vara 27, det vill säga då kommer också Tjeckien och Storbritannien att vara med. Storbritannien har säkerställt att det ska respekteras att frågor om inre marknaden, som givetvis är viktig för britterna, bara kan diskuteras med alla 27 länder närvarande. Jag ska inte framställa det som att det nu blir enklare att beskriva hur EU fungerar, för sanningen är att så är det inte. Det här är komplicerat. Vi har en lång rad samarbeten där vi har olika antal länder i olika delar av samarbetet. Det är inte helt lyckligt, men det följer i grunden av demokratiska spelregler. Det är nationella stater som har gjort olika typer av avvägningar, och vi har försökt att med det som utgångspunkt ändå hantera situationen. Det kommer alltså att bli olika typer av möten med olika närvaro vid olika tillfällen.

Herr talman! Strikta budgetregler är bra, framför allt för de länder som inte vill överföra en överkonsumtion i dag på morgondagens generationer. Här i Sveriges riksdag har vi en stark majoritet för detta förhållningssätt. I varje tidning läser man hur glad regeringen är över att ha gått med i en valutapakt. Jag undrar vad man är glad för. Vad är meningen med att gå med i den pakt som svenska folket redan har sagt nej till? Regeringens svar på denna fråga är att man tror på Europa. Vem tror då på svenska folket som röstade nej till EMU? Nu är vi snart med i den europakt som svenska folket sade nej till. Ser statsministern några utmaningar i det faktum att EMU-länderna saknar en egen penningpolitik med utgångspunkt i att statsministern anser att dessa länder i Europa har levt över sina tillgångar? Finns det någon koppling mellan detta och de problem som vi ser i Europa?

Herr talman! Baserat på de beslut som svenska folket har fattat har den svenska regeringen att representera Sverige som medlem av Europeiska unionen med respekt för att vi inte ska ha euron som valuta. Det är övergången till euron som svensk valuta som svenska folket har sagt nej till. Vi är de facto en del av den ekonomiska monetära unionen även om vi inte har gått in i den gemensamma valutan. Där finns också inskrivet behovet av ansträngningar för att hålla ordning i offentliga finanser. Det är ett kärnvärde för oss i Sverige, och det är viktigt att det kommer på plats också för övriga Europa. Det är en balansgång att företräda svenska intressen baserat på vårt medlemskap och samtidigt säkerställa respekten för folkomröstningsresultatet 2003. I den delen representerar vi som folkvald regering som vunnit mandat i två allmänna val inget annat än de beslut som svenska folket har tagit. Att som Johnny Skalin dra slutsatsen av det att ingen lyssnar på folket blir ett konstigt sätt att beskriva hur en demokrati fungerar. Man kan fråga sig vad syftet med den typen av beskrivningar är. Jag tycker att vi gör det vi ska på bästa möjliga sätt givet att det handlar om den balansgång som jag har beskrivit. Låt mig påpeka att de 17 eurozonsländerna visst har en penningpolitik, men de har den gemensamt. De har nämligen en valuta gemensamt som heter euro, och i detta valutaområde förs en penningpolitik som är gemensam för 17 länder. Vi har valt att ha kvar den svenska kronan och har därför kvar vår nationella penningpolitik. Jag tycker att man ska vara försiktig med orden. Man kan göra det gränsöverskridande, och man kan som i Sverige enligt svenska folkets beslut välja att fortsätta göra det nationellt.

Herr talman! Min fråga till statsministern gäller uttalandet som togs på toppmötet. Det har tidigare framgått att Socialdemokraterna och regeringen har skilda meningar när det gäller huruvida ungdomslöner är en lösning på ungdomsarbetslösheten. Jag vill att statsministern klargör regeringens ståndpunkt när det gäller huruvida sänkta arbetsmiljökrav för småföretag kan vara en väg ur krisen. Vi socialdemokrater tror att den typen av politik är direkt kontraproduktiv. Vi tror att bra arbetsmiljö är ett sätt att stärka en hållbar tillväxt. Det är ett sätt att stärka ekonomin. Det finns förslag inom ramen för tillväxtpapperen som skrämmer oss och som vi tror är farliga. Vi vill därför att statsministern tydligt klargör var regeringen står när det gäller arbetsmiljön för små företag i dessa sammanhang.

Herr talman! Man kan givetvis inte ställa krav på annan och sämre arbetsmiljö för dem som jobbar i små företag än för dem som jobbar i stora. Det Patrik Björck hänvisar till är ett kommissionsförslag som det finns anledning att analysera med utgångspunkt i att vi tycker att det är viktigt att arbetsmiljön är bra. Det gäller oavsett om det är små eller stora företag. Det ska dock inte uppfattas som att det därmed är färdigt uttolkat exakt hur man ska se vad kommissionen har föreslagit och vad som blir dess slutsatser. Så har vi i alla fall inte tyckt. Vi går igenom detta. Det är ett kommissionsförslag. Det är inte något som vinns via detta uttalande. Återigen, angående den legala strukturen i EU vill jag understryka att det här som sagt är ett uttalande. Det får inte en bindande verkan, och i det hänseendet spelar det ingen roll om Sverige är med eller inte. Det kommer att återkomma senare diskussioner om vad man mer innehållsmässigt menar, och då kommer jag att göra klart den svenska synen att arbetsmiljön ska vara bra på alla arbetsplatser.

Herr talman! Tack så mycket, statsministern, för återrapporten! Jag tänkte också ställa en fråga om tillväxtpapperet och det här uttalandet. Det finns en fotnot som säger att Sveriges statsminister av parlamentariska skäl inte kunde ansluta sig till detta uttalande. Det vill säga att det är oppositionen som har stoppat det. Om regeringen hade haft egen majoritet, skulle man då ha hållit med om det som står här om framsteg i strukturell diskussion om samordning i skattepolitiska frågor? Är det regeringens uppfattning att skattepolitik ska samordnas på EU-nivå? Är det regeringens politik att åtgärder för att skära ned på lönebikostnader kan ha betydande inverkan på efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft och ungdomar? Är detta någonting som ska genomföras enligt regeringen? Är det inte så att regeringen själv ansåg att det borde föras en diskussion om grön, smart eller hållbar tillväxt - vilket ord man nu väljer - för att få kläm på framtidens jobbutmaningar och samtidigt också möta och lösa klimatproblematiken? Jag har fått för mig att regeringen gärna skulle vilja detta, men det syns det ingenting av i det här uttalandet. Frågan är: Om regeringen hade haft egen majoritet, hade detta då varit regeringens ståndpunkt, till exempel gällande en samordning av skattepolitik på EU-nivå?

Herr talman! Det är en mycket intressant fråga. Problemet är att den som räcker upp handen och säger att man vill göra klart att man inte är med på vad som formuleras i papperet därefter har väldigt begränsat inflytande när det gäller att ändra innehållet. Hade jag fått vara med och skriva det här papperet hade jag också bidragit till att förändra det. Ulf Holm tar upp en del av de synpunkterna. Det fanns i det första utkastet en rätt tydlig skrivning om EU-gemensam samordnad skattepolitik. Jag tror i och för sig att det i den sista versionen hänvisas till europluspakten som ju Sverige inte är en del av och där en del av det här koordineringsarbetet finns. Jag vill i all vänlighet bolla tillbaka att den som påpekar det kan undra om den svenska oppositionen är helt enig om att man då till exempel inte ska införa en finansiell transaktionsskatt som kanske är själva flaggskeppet när det gäller hur man har tänkt sig att utforma den gemensamma framväxande skattepolitiken. Vi kommer att ha många intressanta inrikespolitiska diskussioner om vad som i så fall är en gemensam skattepolitik och vad som inte är det. Jag hade absolut velat se även andra förändringar av papperet. Det är så det fungerar, och det är därför vi vill vara med. Vårt inflytande spelar roll. Vi påverkar skrivningar i papper, men inte när vi räcker upp handen och säger att vi inte vill vara med, för då lyssnar inte de andra på oss.

Herr talman! Jag har också en fråga angående tillväxtpapperet. Jag hade hoppats att statsministern skulle svara på Ulf Holms fråga, men jag får väl ställa en egen fråga. I EU-nämnden framförde Socialdemokraterna stark kritik mot det här tillväxtpapperet eftersom det innebar starka ingrepp på kollektivavtalsmodellen med försämrade ungdomslöner. Vi framförde också kritik mot att det fanns en avsaknad av jämställdhetspolitik, jämställdhetsperspektiv på tillväxt och också en avsaknad av en offensiv miljö- och klimatpolitik. Regeringens syn på tillväxtpapperet verkade ändå vid sammanträdet ganska positiv. Som företrädare för ett feministiskt socialdemokratiskt parti tycker jag att det är viktigt att man lyfter fram jämställdhetsfrågor. Statsministern som inte är feminist blir då svaret skyldig. Vilken linje framfördes egentligen vid det här mötet? Var det bara att vi kan inte vara med och vi har inga synpunkter på papperet, eller drev statsministern någon fråga kring de här frågorna som Ulf Holm har ställt och som jag nu ställer om jämställdhet och en offensiv klimatpolitik?

Herr talman! Jag tror att vi får bestämma oss. Antingen kommer jag med ett EU-nämndsmandat som innebär att Sverige inte vill vara med, och då kan vi inte rimligen sedan berätta för alla andra vad de borde besluta men som vi inte vill medverka till, eller också vill Sverige vara med. Jag ska gärna bidra till att förhandla utifrån hur vi i så fall ska förändra papper och olika utgångspunkter. Sedan vill jag återigen inskärpa att det inte är så att det alltid bara finns ett papper i Europa och inga andra. Allt annat finns samtidigt, det vill säga Agenda 2020-skrivningarna finns, där vi efter svenskt förhandlande fick in skrivningar om att det inte bara handlar om att se till mäns sysselsättning utan att också utöka kvinnlig sysselsättning. Det är en av de fem huvudpunkterna i Agenda 2020, och vi ska årligen presentera åtgärder för att utöka förutsättningarna för kvinnlig sysselsättning. Det är en kärnpunkt i hur vi förstärker jämställdheten. Sverige har varit med förut. Vi har påverkat i mer jämställdhetsriktig riktning. Det har också gällt en del av synpunkterna bland annat på detta med ungdomssidan. Det vi tycker är riktigt är att kunna ta ned lönebikostnaderna, bland annat genom att halvera arbetsgivaravgiften. Vi har inte gjort anspråk på att det måste ske med lägre löner, men man kan få lägre kostnader för att anställa unga genom att ta ned en del av beskattningen. Men det är svenska socialdemokrater väldigt mycket emot eftersom svenska socialdemokrater vill ha dubbel arbetsgivaravgift jämfört med vad som gäller. Ni föreslår 31 procent i arbetsgivaravgift på att anställa någon under 26 år. I Sverige har vi 15 procent. Ert förslag är en fördubbling. Det är klart att om man tycker att det ska vara så gillar man inte idén med att dra ned kostnaderna för att anställa, men detta har ingen koppling till lönerna.

Herr talman! Statsministern! Finanspakten är den senaste i raden av krisåtgärder som syftar till att rädda euron som valuta. Före pakten har Merkel och Sarkozy på toppmöte efter toppmöte genomdrivit åtgärder för att komma till rätta med skuldkrisen, och varje gång har de misslyckats. Det grundläggande problemet är att länder som Grekland lever över sina tillgångar. Nu när marknaden inte längre tillhandahåller lån till rimliga räntor vänder man sig till andra stater för att få subventionerade lån. Ett annat ord för subventionerade lån är bidrag, eftersom pengarna lånas ut till räntor långt under marknadsräntorna. Vissa skuldländer verkar ha en too big to fail-mentalitet. De kan agera oansvarigt och köra sin ekonomi i botten förvissade om att euroländer kommer att hålla dem över vattenytan. Statsministen kan nog dela den problembeskrivningen. Jag undrar med anledning av frågor som statsministern har fått från socialdemokrater och vänsterpartister som vill satsa sig ur krisen: Hur ser statsministern på åsikten att vi ska lösa skuldkrisen genom ytterligare utgifter och därmed ytterligare underskott?

Herr talman! Jag tror att det har framgått av tidigare svar att jag inte tror på en sådan lösning, utan jag tror att man måste hitta en grund i uthålliga finanser som håller över konjunkturer. Med ivrigt beaktande av budgetbalans kommer vi på det sättet om vi sköter oss ändå att kunna framverka reformutrymmen så som vi har sett i Sverige på senare år, och så får vi föra en inrikespolitisk diskussion om vad som är bäst och riktigast att använda de resurserna till. Jag vill understryka det som Karl Sigfrid påpekar här, nämligen att det är just detta som har skett efter finanskrisen som först skapade brister i förtroende och problem med likviditet banker emellan men som har gått över i en skuldkris där hela länder har svårt att refinansiera sin egen skuld. Vi noterar oerhört stora ränteskillnader i bedömningar av olika länder. Sverige är nere på historiskt låga räntenivåer. Vi ligger och drar i räntenivåer under de tyska medan andra har mycket höga räntenivåer som i realiteten leder till att de inte har råd att ta lån eller inte marknadsmässigt kan ta lån. Det är en viktig utgångspunkt att komma ihåg det här, för man blir i realiteten beroende av andra som förser med lån till lägre ränta men med mycket tydliga villkor. Det har varit en grund för oss att hävda att IMF till exempel ska vara med. Internationella valutafonden har ju den bästa erfarenheten i vår värld av att vara med vid den här typen av skuldkriser för att förena lånefaciliteter med mycket tuffa krav på att komma ur problemen. Kombinationen av det menar vi säkerställs bland annat via IMF. Därför har det också varit en svensk ståndpunkt. I IMF är Sverige fullt ut medlem och medfinansiär, vilket inte är fallet när det gäller eurozonens egna krismekanismer EFSF och den kommande ESM. Där är Sverige inte med och deltar.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen. Finanspakten i all ära - det är naturligtvis mycket positivt att den kommit till stånd, och jag är glad över att de svenska synpunkterna tagits till vara - men när pengarna tryter kommer nedskärningar att behöva göras, vilket statsministern också nämnde inledningsvis. Människor drabbas, och jag är mest bekymrad över det som jag brukar fråga statsministern om i kammaren, nämligen hur vi tar hand om dem som knackar på vår port som flyktingar till EU. Särskilt efter den arabiska våren vet vi att många kommit över Medelhavet. Vi vet också att många tyvärr drunknat på vägen. Många av de länder som nu har bristande resurser ligger i den södra delen av EU, där flyktingarna knackar på. Det är viktigt att vi inte på grund av detta får en hårdare flyktingpolitik som gör att de får svårare att komma in. Det är viktigt att känna att vi förstår konsekvenserna av finanskrisen och diskuterar dem. Jag hoppas att vi nu när finanspakten är antagen kan blicka framåt och tänka på hur vi ska diskutera flyktingpolitiken och hur vi kan se till att dessa människor, om behov finns, kan komma till EU och få ett värdigt bemötande.

Herr talman! Det kan nog vara av intresse att följa vad de mycket skuldtyngda länderna i Europa, med stora budgetunderskott, nu gör, hur de gör med sina biståndsinsatser, vad som händer med försvarsutgifter, med resurser och med synen på asyl- och migrationspolitiken. Det kan lite grann ses i ljuset av hur vi för debatten i Sverige. Den rapportering jag får är att det är ganska stora neddragningar och en ganska tuff diskussion - som det blir när man måste rätta till att man själv har kört ned i diket och levt över sina tillgångar. Vid detta toppmöte diskuterades inte de annars ofta förekommande asyl- och migrationspolitiska frågorna. Christer Winbäck har frågat mig om detta tidigare. Vi har en svensk kommissionär som är ansvarig för de frågorna. Vi har ett Stockholmprogram som i grunden ska föra EU in i ett system med en gemensam, fungerande asylpolitik. Men det bygger på att det finns administrativ kapacitet och rättsliga system som reagerar på samma sätt. Av praktisk erfarenhet vet vi att vi inte är där ännu. Det är ansträngningarna att ta oss dit som i grunden baseras, tycker vi, på ett Stockholmsprogram som upprätthåller många av de värden vi håller högt i Sverige. Det tyckte jag var förtjänsten med det programmet, sett framför allt i ljuset av de strömningar som finns runt om i Europa vad gäller synen på dessa frågor. Sverige håller fast vid sin syn på öppenhet, sin solidaritet med utsatta människor, men också, skulle jag vilja säga, vid en positiv syn på att möjliggöra en bra grund för arbetskraftsrörelser, alltså en kombination av allt det som blir migration. Jag tycker att det är viktigt att vi gör det även framgent, trots att det finns politiska utmaningar där man ser det på ett annat sätt.