Avslutning

Avslutning 18 juni 2005
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anf. 83 Lennart Nilsson (S)

Herr talman! Kära kolleger! Jag kanske inte är en av dem som har bidragit till de 730 timmarna, men det kanske kan vara förlåtet när man gör sin nionde mandatperiod. Det finns ett ganska trevligt ordspråk - eftersom vi här i dag tar något slags examen - som säger att man kan ta examen i snart sagt allt utom i sunt förnuft. Huruvida det jag tänker säga nu handlar om sunt förnuft eller inte får naturligtvis andra bedöma. Tycker man inte det är jag i alla fall i gott sällskap ibland. När jag går från mitt arbetsrum går jag förbi de fyra porträtten av bland andra talmannen från bondeståndet. Lars Bäckströms och min kommunkamrat Lars Olsson, som var talman i bondeståndet för snart 200 år sedan, funderar jag över ibland eftersom tiden går så våldsamt fort, herr talman. Hur tog han sig till Stockholm? Det var naturligtvis med häst, och det tog några dagar. När talmannen beskriver allt som händer och sker, hur vi färdas runtomkring i världen och nästa dag är tillbaka här i kammaren, inser man att man ibland måste fundera lite över tillvaron. Det kanske Lars Olsson i bondeståndet hade tid med när han åkte hästdroska till Stockholm, om han nu gjorde det någon gång. Tiden går väldigt fort - jag inser det. Det är inte så länge sedan jag var ungdomskandidat, och nu är jag ålderspresident. I dag har vi gjort tre fjärdedelar av det arbete som vi har. Ibland undrar jag. Det här med riksdagsledamöter är speciellt - vi har ingen tillsvidareanställning, så nu har vi gjort tre fjärdedelar av den visstidsanställning som vi har. Sedan kommer en höst och en vinter, och så får vi bli testade huruvida vi ska få fortsatt förtroende, först genom en provanställning av våra partikamrater, och sedan är det naturligtvis väljarna som avgör huruvida vi ska finnas kvar här. Vi, herr talman, som använder den gamla hederliga almanackan och inte har en sådan där moj man petar på, där man tittar på vad man ska göra, kan ibland konstatera att det är ganska bra med en sådan bok. Där kan man läsa ett och annat ordspråk som kanske leder till eftertanke ibland. Det finns bland annat ett som lyder ungefär så här: Många människor lever i dag för att planera morgondagen. Min enkla slutsats är att när vi nu slutar här i dag är det naturligtvis bra att vi lever i dag och inte funderar över morgondagen. Lev i dag, och fundera över morgondagen en annan gång! Vi stänger av våra datorer. Det kan inte vara så roligt att varje dag öppna sin dator och konstatera att man har 60, 80 eller 90 skräpmejl från olika håll och kanter. Det är en stressfaktor. Jag tror att vi ibland kan stänga av den och låta den vara avstängd, i alla fall någon vecka, så att vi kan varva ned. Jag fick ett mejl från min kollega Mikael Odenberg i går. Han skrev så här - om jag nu får tala om det: Ha nu en riktigt skön sommar, det vill säga vila dig ordentligt i stället för att till exempel skriva debattartiklar! Jag lovar Mikael Odenberg att om han kan få tyst på Inger René och Olsson från Lysekil ska jag också låta bli. (MIKAEL ODENBERG (m): Det lovar jag.) Nu kan någon undra varför Mikael Odenberg skriver mejl till mig, och någon vän av ordning kan undra "vad har de ihop?". När jag kom in i riksdagen var det en klok göteborgare - de flesta göteborgare är kloka - som sade ungefär så här: Lennart, en sak ska du ha klart för dig när du kommer in i riksdagen: Det är inte säkert att alla vänner är partivänner. Eller var det tvärtom? Det kanske var att alla partivänner är vänner. Jag vet inte. Jag konstaterar att vi här i Sverige oftast är goda vänner även om vi bryter olika åsikter mot varandra. Jag ska inte skriva någon debattartikel, som jag lovade, men däremot skulle man kunna ägna sig åt att tillverka lite mat. Varför inte göra en pressanka? Det är ju populärt i de här tiderna. Jag har receptet. I en väl insmord gryta öser vi först på med en lagom skvätt lösa rykten hämtade ur säker källa. Sedan tar vi i ett par deciliter indignation. Indignationen blandar vi sedan med två rågade kaffekoppar medlidande, ett par rejäla nävar antaganden och förmodanden, tre hekto rårivna påståenden, några grova lögner och feta rubriker som kavlas ut till lagom längd och peppras ordentligt. Låt ankan stå och sjuda en stund och späcka sedan med fria fantasier. Ankan trancheras sedan med sting, men skär inte tjockare skivor än att vem som helst kan svälja den. Vi måste tänka på att ankan ska gå i så många som möjligt. En stor fördel med pressankan är att den kan serveras uppvärmd nästa dag och minst en vecka framåt. Kar de Mumma 1966. Herr talman! Jag är full av beundran för den kunskap som finns bland kolleger, talmän och personal, som jag önskar en trevlig sommar. (Applåder)

Avslutning