Åtgärder mot handel med hyreskontrakt

Fru talman! Sveriges bostadsmarknad fungerar dåligt. Vi har en bostadskris i landet. Unga människor på jakt efter sin första bostad har små chanser att lyckas. Arbetsmarknaden begränsas av bristen på bostäder. Företag väljer bort Sverige för att deras anställda inte har någonstans att bo. Och så har vi regeringen - en regering som verkar totalt oförmögen att presentera en enda lösning på hur dagens bostadskris ska lösas.

Fru talman! Dagens betänkande, Åtgärder mot handel med hyreskontrakt, är ett sätt att försöka plåstra om ett brutet ben.

Självfallet är det förkastligt att utnyttja den bostadskris som finns på bekostnad av fastighetsägare och desperata människor som är på jakt efter tak över huvudet. Vi moderater tycker att det är viktigt att ha en väl fungerande hyresmarknad och välkomnar självklart ett tydligt regelverk med tuffa åtgärder mot dem som utnyttjar desperata människor - ofta unga, ofta utsatta.

Men, fru talman, vi vänder oss mot att regeringen med detta förslag vill införa en ny grupp kriminella i Sverige: de unga, de desperata och de utsatta människor som på grund av regeringens icke existerande bostadspolitik känner sig tvungna att köpa ett hyreskontrakt för att över huvud taget få tak över huvudet.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i dagens betänkande och står självfallet även bakom reservation 3.

Vi moderater anser att det är tillräckligt med de civilrättsliga åtgärder som föreslås. Det är förslag som tydligt säger att om man hyr ut eller hyr i andra hand utan fastighetsägarens godkännande eller tar ut överhyra blir man av med sin rätt till bostaden. Vi tycker absolut inte att det är försvarbart att göra människor kriminella på grund av att regeringen brister i förmåga att få fram en fungerande bostadspolitik. Kriminalisering löser inte problemen utan riskerar enbart att drabba redan utsatta människor.

Fru talman! Varför har vi denna debatt i dag? Frågan har två svar: bostadskris och den rödgröna regeringen.

Bostadsminister Per Bolund har tidigare uttalat att han inte vill beskriva situationen som en kris. Det finns bostäder, hävdar han. Hade bostadsminister Per Bolund haft rätt hade vi troligtvis inte haft dagens debatt. En fungerande bostadsmarknad där tillgång och efterfrågan möts skapar inte grogrund för en svart marknad där utsatta människor utnyttjas och fastighetsägaren förlorar kontrollen över sin egendom. Det är dagens dysfunktionella bostadssituation som skapar förutsättningarna för utnyttjandet. Det är detta problem som den rödgröna regeringen borde koncentrera sig på att lösa.

Jakten på redan utsatta människor är inte bostadspolitik.

Den rödgröna regeringen är nu inne i sin andra mandatperiod, och fortfarande finns inga förslag på hur bostadskrisen ska lösas, inga förslag som ger de människor som regeringen nu vill kriminalisera en riktig möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden. Bostadsminister Per Bolund önskar sig ett trollspö. Jag, fru talman, önskar mig en handlingskraftig regering. Båda dessa önskemål är totalt orealistiska.

Detta håller inte. Så här kan man inte styra Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Det är uppenbart att den svenska bostadspolitiken har misslyckats fundamentalt, både under perioder av Socialdemokraternas regerande och under borgerliga partiers regerande av Sverige.

Hyresmarknadskrisen är ett faktum, och i dess kölvatten har allt fler hyresrätter blivit föremål för olika former av tvivelaktiga överlåtelser.

De förslag som läggs fram i dag ska komma åt problemet med handel med hyreskontrakt. Problemet utgörs mycket av den organiserade brottsligheten, som skor sig på den misslyckade bostadspolitiken. Därför är det rätt att gå fram med hårdare tag mot de kriminella grupperna men även mot andra personer som är inblandade i denna form av överlåtelse. Det är rätt också därför att handeln gör att hyresmarknaden fungerar sämre i Sverige i dag.

Att hoppas att man ska kunna lösa svarthandeln genom att stilla se på är inte ett realistiskt förslag. Detta är inte något som har pågått bara under bostadskrisens period, utan det har pågått även under tidigare perioder i Sverige. Det är inte något nytt fenomen. Däremot är det ett fenomen som fortsätter att verka, och då måste politiken agera. Sverigedemokraterna ställer sig därför bakom de förslag som har lagts fram för att motverka svarthandel.

Jag noterar att hyresmarknadens parter - Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna - ställer sig bakom delar av de förslag som läggs fram, vilket är tryggt i sammanhanget när vi pratar om åtgärder på detta viktiga område.

Att motverka svarthandel innebär att också motverka den organiserade kriminaliteten och de pengar som förs in i dessa grupperingar, något som har synergieffekter också på många andra områden i Sverige. Därför är det viktigt med åtgärder på detta område för att få bukt med problematiken. Det är många områden i samhället i dag som påverkas av denna handel, och det är viktigt att vi från politiskt håll kommer med åtgärder, som dem vi ser på riksdagens bord i dag.

Vi anser likt regeringen att förslag om skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt behövs. Enligt propositionen ska det högsta straffet för grovt brott vara fyra års fängelse. Eftersom det många gånger är den grovt kriminella sektorn som jobbar med denna typ av verksamhet och eftersom det påverkar samhället i stor utsträckning menar vi att straffskalan i stället ska harmoniseras med den för grovt bedrägeri och grovt skattebrott och att det maximala straffet ska vara sex års fängelse i stället för fyra, som i regeringens förslag. Vi anser att det är en bra harmonisering utifrån annan brottslighet i samhället i dag.

När det gäller bytesreglerna anser vi att det bör införas ett undantag från ettårsregeln gällande bytesrätten, eftersom den skulle innebära en stor stelbenthet på hyresmarknaden framför allt eftersom många av de anställningar som finns i dag är baserade på regeln om sex månaders anställning. Därför anser vi inte att det ska krävas en särskild anledning eller en speciell händelse om man behöver byta sin bostad efter mindre än ett år. Det är helt normalt på en arbetsmarknad i dag att man efter sex månader får ett jobb på en annan ort eller kanske startar upp en verksamhet och därför behöver byta bostad. Därför är det viktigt att det förs in en sådan undantagsregel från det förslag som regeringen har lagt fram.

Vidare menar man att det behövs en tydlig gräns mellan inneboende och andrahandsupplåtelse, detta för att det ska säkerställas att den som har en lägenhet faktiskt använder den, exempelvis om denna person har två lägenheter.

Regeringen menar att förstahandshyresgästen måste använda lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning för att inte en upplåtelse av lägenheten eller en del av den ska utgöra en tillståndspliktig andrahandsupplåtelse. Man definierar det som att lägenheten ska användas två till tre dagar per vecka eller 80-100 dagar per år.

Vi stöder regeringens förslag med ändringar av kraven på användningen av lägenheter. Men vi menar att det måste vara en mycket mer generös bedömning i detta läge, eftersom vi inte på något sätt vill motarbeta de personer som använder lägenheterna i en annan omfattning än vad regeringen föreslår i propositionen. Vi menar i stället att man bör bedöma om en person har ett återkommande behov av en lägenhet, där personen i någon utsträckning är verksam med studier, arbete, näringsverksamhet eller liknande.

Fru talman! Med dessa ord yrkar jag för tids vinnande bifall endast till reservation 5.

Fru talman! Som vi har sagt här många gånger är rätten till en bostad en grundläggande mänsklig rättighet stadgad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Samhället har ett uttalat ansvar för bostadsförsörjningen i enlighet med Sveriges grundlag. Vi vet att det är lite annorlunda i verkligheten. Allt fler förvägras rätten till ett eget hem, trots den tydliga formuleringen i regeringsformen. Vi har en nationell bostadskris i Sverige i dag.

Nu vill regeringen straffa just de människor vars grundlagsstadgade rättigheter har försummats av samma regering. Man kan tycka att det är arrogant eller verklighetsfrånvänt.

I stället för att trygga rätten till en bostad genom att driva en social bostadspolitik där staten och kommunerna tar betydligt större ansvar väljer denna regering att lägga allt ansvar för sitt misslyckande på utsatta bostadslösa och hemlösa barnfamiljer genom att kriminalisera dessa familjer för att de i en desperat situation valde att betala en särskild ersättning för att få ett hem för sina barn och för sig själva. Det kan inte vara rimligt.

Fru talman! Det råder bostadsbrist i en majoritet av landets kommuner, framför allt i storstadsregionerna. Vi bevittnar varje dag hur hemlösheten ökar och hur låginkomsttagare, unga, barnfamiljer, pensionärer och nyanlända drabbas av bostadssituationen.

Vi ser hur bostadsbristen begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Vi ser hur den påverkar individens frihet, ekonomins tillväxt och samhällets utveckling negativt. Vi ser också hur den leder till ojämlikhet, ökade klyftor och segregation.

Fru talman! Ockerhyror och otillåten andrahandsuthyrning är två växande problem i bostadsbristens Sverige. Jag vill i detta sammanhang påpeka att andrahandshyresgäster i det ägda bostadsbeståndet befinner sig i en minst lika utsatt situation, om inte värre, som andrahandshyresgäster på hyresmarknaden. Till exempel införandet av privatuthyrningslagen har lett till kraftigt höjda andrahandshyror i exempelvis bostadsrätter. Att hyra en bostadsrätt i andra hand är, enligt Boverket, 138 procent dyrare än motsvarande hyra för ett förstahandskontrakt. De höga andrahandshyrorna slår hårt mot dem som tvingas hyra en bostadsrätt i andra hand för att ha någonstans att bo - främst yngre ensamhushåll med lägre inkomster. Vinnarna är bostadsrättsägarna som redan gynnas med ränte- och ROT-avdrag.

Det går inte att blunda för den negativa utveckling som skett sedan privatuthyrningslagen infördes med kraftigt höjda andrahandshyror som följd - hyresnivåer som inte kan beskrivas som annat än ockerhyror. Jag anser därför att privatuthyrningslagen bör ses över i syfte att öka andrahandshyresgästernas trygghet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom.

Fru talman! Regeringen föreslår att det ska vara straffbart att betala en särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet. Regeringen anser att köparen av ett hyreskontrakt agerar lika klandervärt som säljaren och att det därför inte finns några bärande skäl mot att köparen och säljaren behandlas enligt samma utgångspunkter när det gäller straffrättsligt ansvar.

Vi delar inte regeringens uppfattning. Köp av hyreskontrakt är visserligen klandervärt, men det måste beaktas att köparen ofta befinner sig i en utsatt situation. Kriminalisering av något som tidigare varit straffritt kräver mycket starka skäl, och i likhet med Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering av köparens handlande. Vi anser att detta är mycket allvarligt.

Vi som politiker är ansvariga för att se till att människor har någonstans att bo; det står i lagen. Vi misslyckas med det. Rättare sagt: Regeringen misslyckas med det. I stället för att ta ansvar och ha en bra social bostadspolitik, som ser till att människors lagstadgade rättigheter respekteras, väljer regeringen att säga: Nej, vi har misslyckats, och vi kommer att straffa er ännu mer för vårt misslyckande.

Det kan inte vara rimligt. Det är oacceptabelt. Om det är några som vi ska kriminalisera borde det vara just de ansvariga politikerna, eftersom det är de ansvariga politikerna som faktiskt inte gör det som lagen säger att de ska göra. Men vi ser inga sådana förslag här, utan vi ska kriminalisera barnfamiljer som inte har någonstans att bo. I min kommun finns det flera hemlösa barnfamiljer. Föräldrarna vaknar på morgonen och vet inte om de kommer att ha någonstans att sova på kvällen.

Ni som är ansvariga politiker - regeringen - ska straffa just dessa föräldrar. Det kan inte vara rimligt. Föräldrar vill ha ett hem där deras barn kan sova på nätterna. Därför säger vi nej till detta förslag. Det är inte ett förslag som jag och Vänsterpartiet anser att det svenska folket förtjänar. De hemlösa barnfamiljerna, studenterna och låginkomsttagarna ska inte behandlas på detta sätt.

Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag om kriminalisering av köp av hyreskontrakt. Jag står bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet men yrkar bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Förslagen vi debatterar i dag handlar bland annat om åtgärder mot handel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätten som regeringen vill vidta i syfte att få en bättre fungerande hyresmarknad.

Det är tyvärr inte mycket i denna proposition som vi i Kristdemokraterna är överens med regeringen om. I betänkandet har vi tre olika yrkanden i tre olika reservationer.

Den första reservationen rör kriminalisering vid köp av hyreskontrakt, där vi har ett yrkande tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet. Vår uppfattning är att man inte ska kriminalisera den som är i en utsatt situation och ibland får ta till drastiska åtgärder. Vi borde lösa roten till problemet i stället för att kriminalisera personer.

Den andra reservationen rör förverkande av hyresrätt vid uttag av för hög andrahandshyra. Förslaget är långtgående och kan inte anses stå i proportion till personens handling.

Den sista reservationen rör lagstiftningens framtida utformning, där vi har en reservation om att den måste utvärderas och i framtiden ses över för att vara ändamålsenlig.

Situationen på bostadsmarknaden är problematisk i många avseenden. Vi bygger alldeles för lite, och i många fall bygger vi fel typ av bostäder. Många av dem som vill köpa en egen bostad kan inte göra det på grund av kreditrestriktionerna, som gör att de inte kan låna till köpet. Bolånetaket gör att människor alltför ofta tvingas ta dyra blankolån i stället för tryggare bostadslån. Vi har personer som bor kvar i för stora bostäder därför att ekonomiska aspekter sätter stopp för en flytt. Hyresmarknaden är inte tillräckligt rörlig för att våra ungdomar ska kunna få tag på en lägenhet som sin första bostad.

Sedan bruksvärdessystemet infördes med prisreglerade hyror har hyresbostäder alltmer blivit en bristvara. Likt de flesta prisregleringar har det inneburit långa köer och stora svårigheter för hushåll att få tag på en bostad. En lika förväntad avart av detta har varit framväxten av svarta kontrakt, försäljning av dessa och uthyrning i andra hand, med hyror mer i paritet med det marknadspris som faktiskt borde gälla.

Lösningen borde vara att hitta ett system där det blir mer lönsamt för fastighetsbolagen att äga och driva hyresfastigheter - inte att ta till drastiska åtgärder som ett förverkande av hyresrätten. En person som står utan bostad och inte ser någon annan utväg än att försöka finna en bostad till vilket pris det nu månne vara ska enligt liberaler, centerpartister, miljöpartister och socialdemokrater sättas dit. Den personen ska kriminaliseras, trots att felet i grunden är att samhället inte har lyckats leverera det som det är dess uppgift att leverera: tillräckligt med bostäder och en hyresmarknad som fungerar.

I stället för att lösa hyresmarknadens problem anser Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna att lösningen är att kriminalisera den som i slutändan står med Svarte Petter på hand och är utan bostad. Dessa partier anser att den personen ska kriminaliseras och därigenom ta konsekvenserna av de politiska tillkortakommanden som vi alla bär ett ansvar för. Det är en åtgärd som jag menar inte alls står i proportion till vad denna person faktiskt har gjort.

Av propositionen framgår att regeringen inte kunnat identifiera omfattningen av denna handel och vad anledningarna bakom ett kontraktsköp är. Som beslutsunderlag är detta vagt, vilket enligt mitt sätt att se det borde mana till stor försiktighet. Att köpa ett svartkontrakt är förvisso klandervärt, men att det borde anses kriminellt är att missa den större bilden.

En vanlig situation är att ett hushåll står utan bostad och att en person letar efter ett hyreskontrakt till sig och sin familj. I stället för ett vanligt kontrakt erbjuds personen att köpa ett kontrakt för en summa pengar. Hushållet har inga alternativ och känner sig frivilligt tvingat att betala för kontraktet. Detta hushåll ska anses kriminellt, enligt Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i denna kammare - samtidigt som avsaknaden av bostadspolitik och införandet av prisregleringar har varit med och skapat situationen för hushållet.

Kristdemokraterna anser att köp av svartkontrakt är klandervärt men att det inte bör kriminaliseras. Kriminalisering av något som tidigare varit straffritt kräver mycket starka skäl, och i likhet med Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering av köparens handlande. Vi anser även att det kan ifrågasättas om den föreslagna kriminaliseringen utgör ett effektivt medel för att motverka handel med hyresrätter.

Enligt vår mening finns det anledning att avvakta utfallet och titta på andra åtgärder. Handlingen som bör kriminaliseras är försäljningen av svartkontrakt, vilket görs av den hyresgäst som är i besittning av en bostad. Där är regeringen och Kristdemokraterna överens.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige råder det bostadsbrist, och den visar sig slå mot olika grupper i olika delar av landet. Bristen på bostäder drabbar unga, nyanlända, människor i socialt utsatt ställning, nyligen separerade - ja, vem som helst som inte har råd med en dyr kontantinsats till en alldeles för dyr bostadsrätt. Det gäller även människor i områden där hyresrätterna inte går att komma åt utan att ha stått i bostadskö i väldigt många år.

Vi behöver bygga mer, och vi behöver se till att använda det befintliga beståndet bättre. Samtidigt kan vi konstatera att det sker en olovlig handel med kontrakten till de hyresrätter som ändå finns tillgängliga. I syfte att få en bättre fungerande hyresbostadsmarknad föreslår regeringen i den proposition som är föremål för denna debatt och som behandlats i betänkandet Åtgärder mot handel med hyreskontrakt, CU17, åtgärder som ska leda till en större omsättning av förstahandskontrakten, bättre hyresvillkor och faktiskt en sundare boendemiljö.

För att försvåra överlåtelse av hyreskontrakt mot särskild ersättning föreslås vissa inskränkningar i bytesrätten, bland annat att hyresgästen ska ha bott i sin lägenhet i minst ett år innan ett byte kan ske. Den som har köpt ett hyreskontrakt av en annan hyresgäst eller försökt sälja ett kontrakt ska kunna förlora hyresrätten med omedelbar verkan. Straffen för försäljning och förmedling av hyreskontrakt mot otillåten ersättning ska skärpas.

Vid upplåtelse av del av lägenhet till en inneboende får bara en proportionerlig andel av förstahandshyran tas ut. Om en för hög hyra tas ut ska hyresgästen även i det fallet kunna förlora sitt kontrakt. Det ska också vara brottsligt att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd och till en hyra som inte är skälig.

Regeringens förslag om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och missbruk av hyresrätter bygger på en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna.

Fru talman! I en tid som denna, med en så stor bostadsbrist, kan vi inte parallellt tillåta en marknad för handel med svartkontrakt - oavsett om marknaden utnyttjas av dem som har råd att betala eller utnyttjar dem som inte har något annat val.

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet.

Jag tycker att detta är en jätteintressant diskussion. Någonstans måste utgångspunkten vara hyresmarknaden, det vill säga en marknad där människor hyr sitt boende. När man börjar köpa kontrakt på en marknad som är konstruerad för hyreskontrakt sätter man ju marknadsfunktionen ur spel. Det är också så att den som äger insatsen på den här marknaden är fastighetsägarna - hyresvärdarna. Det är de som har satt in kapital i en tillgång som de sedan hyr ut.

Om vi nu leker med tanken att man skulle få ta betalt för de här kontrakten och tittar på vem som äger rätten att ta betalt ser vi att det inte är hyresgästen. Det måste i stället vara ägaren av egendomen, det vill säga fastighetsägaren, som har rätt att ta ut ett pris för hyresrätten. Annars snyltar man de facto på någon annans ägande. Äganderätten måste väl vara en viktig utgångspunkt, i alla fall för den högra sidan av den här kammaren.

Därför blir jag lite förvånad när argumentationen är att det är klandervärt att köpa dessa kontrakt - inte kriminellt, men klandervärt. Argumentationen från högersidan borde snarare vara att det är okej att köpa kontrakt men att det i så fall är fastighetsägaren som ska stå för försäljningen.

Då skapas ju en marknad för den tillgång där man har satt in sitt kapital. Så kan man tycka, men jag köper det inte. Man kan tycka så, men jag delar inte den uppfattningen. På hyresmarknaden ska man hyra saker och ting.

När man börjar köpa kontrakt skapas problem i två ändar. Det ena är givetvis att utsatta människor blir utnyttjade av grovt kriminella, vilket är förfärligt. Att då argumentera för att dessa människor ska få vara i klorna på de grovt kriminella, för det är de facto det de blir, har jag svårt att förstå.

Jag vänder mig dessutom emot att det skulle vara de absolut mest utsatta som köper kontrakten. Tillhör du de mest utsatta i vårt samhälle bor du i regel, även om det finns undantag, i det bostadssociala programmet. Det är alltså inte de mest utsatta som köper några hyreskontrakt, utan det är gruppen som inte är riktigt lika utsatt.

Sedan finns det en annan sida av detta, och det är kvinnor i företagsledande positioner som köper hyreskontrakt på Östermalm för miljontals kronor. Och det är här någonstans jag börjar fatta varför Moderaterna och Kristdemokraterna är emot det här. Nu är det ju helt plötsligt deras kompisar som börjar få problem. Jäklar - vi får inte köpa våra kontrakt på Östermalm! Det är klasspolitik! Det kan man ha som ingång i det. Jag har inte det.

Jag tycker att det här i mångt och mycket är en bra produkt. Vi skapar ett skydd för den marknad som faktiskt finns, och vi får bättre ordning på marknaden för andrahandsuthyrningen, vilket är bra.

Det finns även en annan intressant aspekt. Vilka fler köer i det här landet ska det vara tillåtet att köpa sig förbi? Sjukvårdsköer i det offentliga? Ska man kunna köpa arbetskontrakt? Tillfälliga uppehållstillstånd?

Moderaternas partiledare stod här i kammaren i går och pratade om vad som händer i socialistiska länder. Jag antar att han menade före detta öststater och kommunistiska stater. Är det någonting som definierar den typen av samhällen, men även reaktionära samhällen, är det att man köper sig tillgång till olika tjänster. De som har möjlighet att köpa sig förbi de köer som eventuellt finns gör det.

Då kan vi ju börja skapa filer lite varstans, kanske på Ica. Om jag är beredd att betala 50 spänn mer ska jag gå förbi den kön. Det är i och för sig fri näringsverksamhet, men vi kan ta den offentliga vårdcentralen: Är du beredd att betala 300 spänn får du gå före alla dem som står i kön som inte har den möjligheten eller viljan.

När man börjar betala för att köpa sig förbi köer undergräver man systemet. Jag kan inte acceptera ett sådant system, för jag tycker - precis som Vänsterpartiet ger uttryck för i den här talarstolen - att bostad är en social rättighet. Där ska man inte kunna köpa sig förbi köer. Har man de pengarna får man gå in och äga sitt eget boende.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det måste verkligen vara ett desperat läge när Socialdemokraterna argumenterar för äganderätten. Det är inte det man förväntar sig.

Ola Möller nämner att det inte är de mest utsatta som köper kontrakt, utan det är de rika som har råd. Jag kan säga så här: Jag har jobbat inom utbildningssektorn, på ett lärosäte, under nio år. Där träffade jag många studenter.

En student kom med sin fru som var gravid i åttonde månaden. De hade ingenstans att bo. De sov i universitets lokaler och på centralstationen mitt i vintern. De pratade med socialen, och socialen sa att de inte hade några lägenheter. De gick till MKB för att hitta en lägenhet, men det fanns inga lägenheter. De ställde sig i kö, men det skulle ta flera år.

Frun var gravid i åttonde månaden. De var inte höginkomsttagare utan låginkomsttagare.

Ola Möller menar alltså att om den här personen har möjlighet att betala för att få någonstans att bo med sin fru så ska det kriminaliseras. Genom att göra det begår alltså den här personen ett brott. Men ska personen i stället vara hemlös, utomhus, med sin fru som är gravid i åttonde månaden?

Det är inte rimligt! Varför ska vi kriminalisera människor som har blivit hemlösa på grund av den politik som ni har misslyckats med? Varför kan inte regeringen och Socialdemokraterna driva en politik som ser till att varenda människa som behöver någonstans att bo ska få någonstans att bo i enlighet med lagen?

Fru talman! Jag förstår att Malcolm Jallow har problem att förstå att en socialdemokrat argumenterar för äganderätten. Men socialdemokratin är för marknadsekonomi, och det innebär att äganderätten har en central funktion. Vi har inte sagt att vi ska införa planekonomi, för det blir något helt annat.

I en marknadsekonomi måste man kunna ha äganderätt. Sedan kan man diskutera vidden och bredden på äganderätten, men för vår ekonomis funktion är äganderätten fundamental. Begriper man inte det har man problem med att förstå hur en marknadsekonomi fungerar, och då kan vi börja fundera på om man alls står bakom en sådan lösning.

När det gäller de fall som Momodou Malcolm Jallow nämner finns det absolut utsatta människor i tuffa situationer. Jag har bott granne med många som har bott i bostadssociala lägenheter. De har inte haft några pengar till att köpa kontrakt. Det är bland annat därför som de har bott med bostadssociala kontrakt. Deras ungar har lekt med min son.

Att som Momodou Malcolm Jallow dra en massa historier och påstå att han, bara för att han har jobbat någonstans, har bäst insikt i detta håller inte. De människor som är mest utsatta tvingas nämligen bo i det bostadssociala programmet eller på hotell, vandrarhem eller liknande som betalas av kommunen.

Det finns tyvärr gott om familjer som tvingas göra det, kanske framför allt i Momodou Malcolm Jallows hemstad. I min hemstad finns det också ett stort antal som gör det. Men att en gravid kvinna skulle bli ställd på gatan - visa mig den kommun som har gjort det! Visa den kommunen!

Fru talman! Det är viktigt att ha en förankring i verkligheten. Det jag säger är fakta. Det här är verklighet för många människor och för många barnfamiljer i min kommun. Det är verklighet för många studenter. Det vet jag, för jag har personligen anordnat boende för hemlösa studenter i Malmö. Det här vet jag, för jag har jobbat med detta under nio år. Det är ingenting jag hittar på. Det är sanningen. Det är verkligheten.

Historien om den gravida kvinnan är verklighet. Ola Möller kan kolla i Sydsvenskan, där det rapporterades. Det var till och med det som ledde till att just det här lärosätet började jobba med att försöka hitta bostäder till studenter.

Det här är verklighet, även om Ola Möller inte tror på det. Även om man väljer att blunda för just de här utsatta människornas verklighet kommer problemet inte att försvinna.

Det mest allvarliga i den här historien är dock att i stället för att jobba tillsammans för att hjälpa denna kvinna och hennes man och barnfamiljerna i Malmö att få någonstans att bo som de har råd med när de behöver det så står Ola Möller för att säga nej, vi ska kriminalisera dem, för det de gör ska vara brottsligt.

Hur kan det vara brottsligt när det är vi som ansvariga politiker som inte respekterar och följer lagen, den lag som är stiftad i samma kammare och som vi har sagt att vi ska följa? Vi följer inte den här lagen, för om vi hade följt lagen hade inte dessa barnfamiljer i Malmö varit hemlösa. Den bostadsbrist som finns i hela Sverige skulle inte finnas.

Det är politiker som har misslyckats. Varför kriminaliserar vi inte ansvariga politiker och säger att de inte följer lagen och därför måste straffas? Varför ska vi straffa just de människor som är offer för bristen på bra politik?

Fru talman! Först och främst tror jag att det är jättefarligt när vi har politiker i den här kammaren som står och säger att vi ska kriminalisera varandra. Vår grundlag utgår från att vi ska kunna föra fram våra åsikter här inne. Nu ska det kriminaliseras. De länder där man börjar hota med att skicka människor som gör detta i fängelse är samma länder där man köper sig förbi köerna.

Vilka fler köer är det du vill att man ska köpa sig förbi, Momodou Malcolm Jallow? Det är ju det du står här och argumenterar för. Du argumenterar för rätten för företagsledaren på Östermalm att köpa sin lägenhet; det är det du gör.

Dessutom visar du en artikel där det står om en gravid kvinna som inte har tak över huvudet. Att vara hemlös innebär ju inte att man står på gatan. Du slänger dig med ord på ett sätt här som devalverar deras innebörd, Malcolm Jallow, och det är ett problem.

Det är väldigt många politiker som skulle bli kriminaliserade om man skulle följa din linje, för det är ju kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret. Det är inte regeringen som ska se till att det löses i vardagen, utan det är kommunpolitikerna.

Och du, Momodou Malcolm Jallow, företräder ju ett parti som valde att hoppa av styret i Malmö därför att ni inte ville ta ansvar för de här människorna. Hade ni i Malmö valt att sitta kvar, ta ansvar och mött verkligheten, som du slår dig för bröstet för att bara du är uttolkare av, hade ni kunnat göra något. I stället är det lätt att stå här och säga att vi är kriminella.

Dessutom ifrågasätter du äganderätten och tycker att man ska få köpa sig förbi köer. Det är lätt att vara vänsterpartist i den här kammaren när man aldrig behöver ta något som helst ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Vad ska man säga? Jag var inte riktigt säker på om jag skulle skratta eller gråta och om jag hade hamnat på fel ställe i dag, för det här var något av det mer oseriösa jag har hört i den här kammaren på väldigt länge.

På hyresmarknaden ska man hyra saker och ting. Ja, självklart, men det förutsätter att det finns saker att hyra.

I Sverige i dag är det en stor brist på hyreslägenheter. Det är just därför som vi har den här debatten i dag, för att regeringen totalt har brustit i sin bostadspolitik. Men det som i första hand gjorde att jag begärde replik var att Ola Möller i sitt anförande använde 90 procent av tiden åt att angripa dem som köper hyreskontrakt. I min värld är det de som profiterar på svaga, utsatta människor, fru talman, som ska ses som brottslingar, inte de som utnyttjas.

Att säga att vi tycker att det är okej att köpa sig förbi köerna är mycket märkligt. Vi representerar civilutskottet i Sveriges riksdag, där vi ser till att det finns tydliga regelverk för hur saker och ting ska gå till. Och när det gäller att köpa sig förbi köerna på hyresmarknaden har vi civilrättsliga regler som säger att det inte är okej, att det inte är tillåtet.

Ola Möllers argumentation är försiktigt uttryckt desperat. Jag får känslan, fru talman, att Ola Möller mer argumenterar för sin egen del för att övertyga sig själv om att det är ett fruktansvärt dåligt förslag att kriminalisera utsatta människor och att det blir bättre om man bara ropar och skriker tillräckligt högt. Detta duger inte, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag har svårt att förstå hur man kan säga att det inte finns någonting att hyra när vi har 3 miljoner hyresgäster i det här landet - de hyr ju. Återigen: Man får ha koll på vilka begrepp man använder. Absolut finns det hyresköer, men att det inte finns någonting att hyra är inte sant.

Cecilie Tenfjord Toftby representerar ju ett parti som under senare tid vräkt ur sig förslag om hur man ska ta tuffare tag mot 15-åringar i förorter och hur unga som är på glid ska låsas in. Det är tuffare tag mot kidsen i förorten, men för tanterna på Östermalm ska det gå att köpa sig ett hyreskontrakt. Det är den politiken som Cecilie Tenfjord Toftby står för.

Jag har inte skrikit och gapat en enda gång. Jag tycker att det här är ett klokt och bra förslag. När det finns de som fullständigt sätter reglerna på marknaden ur spel måste vi ju skydda marknaden.

Det här är också något som hänger intimt samman med grov kriminalitet. Det är bara att åka till Södertälje och se hur det ser ut där. Där utnyttjar ligor människors desperata behov av bostäder. De sätter dem på osäkra, trånga platser och ställer sedan krav på krav på dem, dessutom ofta sammankopplat med vapen, narkotika och liknande - precis det som Cecilie Tenfjord Toftby argumenterar för att vi ska undvika.

Sänk tonläget! Det här ett klokt förslag för att få en bättre fungerande hyresmarknad.

Fru talman! Bara för att klargöra en sak: Vi vill att det ska vara kriminellt att sälja hyreskontrakt. Vi vill att det ska vara kriminellt att profitera på utsatta människor.

Jag tycker, fru talman, fortfarande att det är anmärkningsvärt att Ola Möller ägnar så lite tid åt att tala om det som han just tog upp i sitt replikskifte, nämligen den grova kriminaliteten i förorterna. Det är de som säljer hyreskontrakten som vi ska sätta dit. Sedan ska vi ha ett regelverk, och tanterna på Östermalm ska följa samma regler som alla andra. Men jag anser att det är de grovt kriminella, som Ola Möller precis beskrev, som faktiskt också ska anses vara kriminella.

Om en grovt kriminell människa eller ett grovt kriminellt gäng utnyttjar en utsatt människa är det de som ska straffas. Vi som politiker ska se till att den som är utsatt får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden.

Det finns 3 miljoner hyresgäster, säger Ola Möller. Låt mig citera Finanspolitiska rådet, regeringens eget råd: "Den svenska hyresmarknaden fungerar sämre än någonsin. Efterfrågan på bostäder överstiger utbudet i de flesta av landets kommuner, bostadsförmedlingarnas köer är rekordlånga och fördelningen av hyresbostäder sker till stor del genom kontakter, fusk och olaglig försäljning. Det nuvarande förhandlingssystemet medför att beståndet av hyresbostäder är ineffektivt utnyttjat." Detta är det alltså regeringens eget organ som säger.

Det är brist på hyresbostäder, fru talman. Det är en dysfunktionell bostadsmarknad vi har framför oss. Ola Möller kan försöka så mycket han vill att lägga skulden på de utsatta människor som inte får tag i en bostad på den vita bostadsmarknaden, men skulden är regeringens.

(Applåder)

Fru talman! Det är lite surrealistiskt att höra en moderat företrädare argumentera för att vi ska ta hand om de mest utsatta när man konsekvent, under år efter år, har sänkt a-kassa och sjukersättning för de här människorna. Man undergräver hela tiden våra välfärdssystem och sänker skatten för dem som tjänar mest. Därför verkar det lite pådyvlat när Cecilie Tenfjord Toftby nu helt plötsligt ska vara de svagas försvarare.

Dessutom bör nog Cecilie Tenfjord Toftby göra lite omvärldsbevakning, för just gruppen grovt kriminella är en grupp som jag personligen har gjort väldigt mycket för att försöka motarbeta i Helsingborg. Jag har talat väldigt mycket, bland annat i lokala medier, om att det här måste vi ta tag i. Jag har varit för kameraövervakning, jag har berättat om alla de åtgärder som regeringen har vidtagit och jag har som kommunalråd mött en del av de grovt kriminella och berättat för dem att det är skit det som de håller på med, att det förstör vårt samhälle.

Jag tycker att Cecilie Tenfjord Toftbys tonläge och svansföring är lite tråkiga, med tanke på att hon i detta fall inte vet vad hon talar om.

Sedan är grovt kriminella kriminella. Det uttalande som Cecilie Tenfjord Toftby gör här är lika bevingat som Annie Lööfs att det ska vara kriminellt att vara brottsling i Sverige.

Det blir en massa tautologier här som inte hänger ihop. Någonstans måste vi, återigen, vara lite försiktiga med orden. Det finns hyreslägenheter att hyra. Men om man sänker människors inkomster genom att försämra a-kassa och sjukersättningar blir det svårare för dem att efterfråga dem.

Regeringen gör ändå en hel del för att få bostadsmarknaden att fungera bättre. I Finanspolitiska rådets föredragning tog man inte hänsyn till utbudet, utan man talade bara om efterfrågan. Jag var och lyssnade på det seminariet i förmiddags. Det borde också Cecilie Tenfjord Toftby ha varit eftersom hon använder dem som referens.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte återföra diskussionen till dagens ämne.

Vi kristdemokrater har inga problem med äganderätten. Vi tycker att fastighetsägare ska ha rådighet över sina fastigheter och hyra ut till dem som de önskar utifrån de spelregler som finns. Problemet är att spelreglerna inte funkar, och då får vi avarter i systemet som innebär svarta kontrakt.

Jag tror inte att någon i denna kammare vill ha svarta kontrakt. Debatten handlar inte om det utan om hur vi ska komma åt de svarta kontrakten på bästa sätt. Mitt parti tror inte att det bästa är att kriminalisera den som är sist i ledet och utsatt. Det är det som det handlar om. Vi tycker att det är bra att kriminalisera dem som säljer kontrakten, det vill säga de som är förstahandsuthyrare. Men att kriminalisera den som köper ett kontrakt på grund av sin situation är inte det bästa, tycker vi. Vi menar att man kan vidta civilrättsliga åtgärder för att komma åt detta.

Hur har Socialdemokraterna tänkt att kriminaliseringen ska efterlevas? Hur ska ni kunna lagföra dessa människor? Hur stort är problemet? Eftersom ni menar att man inte kan lösa det på civilrättslig väg måste ni ha tänkt att kriminalisering är det enda som hjälper. Hur har ni kommit fram till det? Det är ett långt steg att gå från civilrättsliga åtgärder till kriminalisering.

Jag skulle vilja ha svar på dessa frågor och på så sätt återföra diskussionen till ämnet. Vi har en hyresmarknad som inte fungerar och avarter som vi inte vill ha. Hur löser vi det på bästa sätt? Jag tror inte att det är genom kriminalisering.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för ett sedvanligt sakligt och lugnt inlägg utan en massa påhopp på vare sig Socialdemokraterna eller regeringen.

Jag var som sagt på ett seminarium med Finanspolitiska rådet i förmiddags. Rådets ordförande Harry Flam nämnde då att 20 procent av de unga i åldern 25-35 i Stockholmsregionen har betalat för ett hyreskontrakt. Jag vet inte vilken hans referens var, men jag refererar till honom. Ola Johansson var också på seminariet och kan vidimera siffran.

Det finns alltså uppskattningar av att problemet är ganska omfattande. De flesta som köper hyreskontrakt i Stockholmsregionen, i alla fall i innerstan, tillhör inte kategorin "de mest utsatta".

Som jag sa i mitt anförande finns det en målkonflikt här. Jag förstår argumentationen och kan tycka att det är problematiskt för dem som blir utnyttjade av grovt kriminella. Det är beklagligt, och jag sympatiserar givetvis i stor utsträckning med deras utsatthet. Men jag kan inte sympatisera med företagsledare som köper hyresrätter för 2 ½ miljon på Östermalm.

Här uppstår en målkonflikt. Ska det vara otillåtet att sätta innerstans hyresmarknad ur funktion men tillåtet i våra förorter? Jag tror inte det.

Hur ska det följas upp? Vi har ju massor av lagstiftning som är svår att följa upp. Det gäller till exempel fortkörning. Hur många människor kör för fort på våra vägar utan att åka dit? Ska vi ta bort den lagstiftningen bara för att den är svår att följa upp?

Det är ett signalvärde i att det är kriminellt. Det är inte längre okej att sitta på en middag och säga att man är beredd att betala 100 000 för någons lägenhet. Det blir skambelagt, människor gör det inte längre och trösklarna höjs.

Fru talman! Jag tror att det är svårt att uppskatta hur många som har köpt svarta kontrakt eftersom det är just svarta kontrakt.

Vi tycker alla att detta är ett problem, men det finns en räcka av åtgärder man kan vidta innan man kriminaliserar. Det regeringen gör tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna är att gå förbi alla steg och ta det sista eftersom det har ett högt signalvärde.

Låt oss först ta de andra stegen på vägen. Om de civilrättsliga åtgärderna inte räcker kan vi gå vidare, men låt oss inte börja där.

Det är problematiskt. Precis som Socialdemokraterna sa i talarstolen är det ganska många ungdomar som erbjuds detta och i så fall skulle bli kriminaliserade. De har inte haft en tanke på det. Det är inte deras första, andra eller tredje alternativ att betala för ett hyreskontrakt, utan de vill göra rätt. Det är själva systemet vi vill komma åt, och det kan vi komma åt på annat sätt än att kriminalisera människor.

Låt oss undvika avarter i debatten. Vi har ett gemensamt mål, men vägen till målet kan vara olika. Jag tror inte att vägen är att kriminalisera människor. I så fall måste polis och rättsväsen tillföras resurser för att kunna hantera detta, och det kommer inte att hända.

Fru talman! Larry Söder argumenterar för att man ska kunna köpa sig förbi kön. Har man ett kontaktnät och möjlighet att köpa ett kontrakt ska detta inte vara kriminellt trots att det stör hela det kommunala bostadskösystemet.

Jag tycker att störningarna i systemet motiverar att detta kriminaliseras. Människor kommer då inte att kunna sitta på en middag och erbjuda sig att köpa någons lägenhet eftersom andra människor på samma middag säga "Stopp och belägg! Det där är inte okej". Det skapas högre trösklar.

Det blir också mycket svårare för grovt kriminella att få en marknad att sälja dessa kontrakt på när det vet att också den som de erbjuder kontraktet riskerar ett straff. Det höjer trösklarna, och det är ett av huvudargumenten för detta.

Ja, vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden. Det stora problemet är dock att det finns för få bostäder. Då måste vi resonera om hur vi tillför fler bostäder så att utbud och efterfrågan möts. Denna diskussion har vi haft många gånger, och eftersom fru talmannen har uppmanat oss att hålla oss till ämnet tänker jag inte gå in på de avskaffade investeringsstöden.

Man kan antingen försöka få fram fler bostäder eller skruva i ett nollsummespel, och givetvis är tillförseln av bostäder den huvudsakliga lösningen på problemet med en dysfunktionell marknad.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterade att Ola Möller stod upp för äganderätten. Det är den socialdemokrati som vi känner igen och tycker om. Det är den socialdemokrati som också går med på att inte förbjuda vinstuttag i välfärdsföretag.

Vi tycker också om den socialdemokrati som påtalar problemet med en dysfunktionell hyresmarknad där människor betalar alldeles för låg hyra i attraktiva lägen, exempelvis på Östermalm. Det är viktigt att dessa aspekter tas med i diskussionen, och jag är tacksam för att Ola Möller tog upp detta i sitt anförande.

Fru talman! I denna talarstol är det ganska vanligt att tala om vikten av att motverka organiserad brottslighet, penningtvätt och bedrägerier. De av oss som är lite mer humanistiskt lagda brukar också säga att man inte ska utnyttja människors utsatthet för egen vinning, att brottsoffer är utsatta, att det emellanåt finns anledning att analysera orsaken till denna utsatthet och att en viss typ av brottslighet ökar på grund av detta.

Därför är det förvånande vilken slapphet framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna visar mot dem som här benämns hjälpare och förmedlare men som egentligen är bedragare, ockrare och småhandlare i en organiserad och mycket utbredd kriminell verksamhet. Den består i att en oseriös hyresvärd upplåter en lägenhet mot otillåten ersättning. Oftast är det i form av pengar, men det kan vara annat också, exempelvis sexuella tjänster. Det kan också vara en hyresgäst som tar betalt, i pengar eller, i värsta fall, sexuella tjänster, för att överlåta sitt hyreskontrakt.

Allt detta kommer sig av att vi har en dysfunktionell bostadsmarknad där människors utsatthet blir dessa bedragares enda och mycket lukrativa inkomstkälla.

Fru talman! Att det råder en extrem bostadsbrist ska väl inte vara en ursäkt för att inte lagföra bedragare, oavsett om de är uthyrare eller hyresgäster? När nu Kristdemokraterna och Moderaterna samskriver sig med Vänsterpartiet om att gå emot detta lagförslag kan man tala om en ohelig allians för att skydda kriminella.

Lagändringarna som ska beslutas i dag i och med betänkandet Åtgärder mot handel med hyreskontrakt är en del av januariavtalet. Det är totalt fem punkter som berör bostadspolitiken, och då har jag inte nämnt reformeringen av strandskyddet och enklare byggregler som finns under andra rubriker. I punkt 44 finns utöver det som debatteras här för det första fri hyressättning i nyproduktion, för det andra åtgärder som ska ge lägesfaktorn ett genomslag också i befintliga hyresrätter med bruksvärdeshyror - där har vi Östermalmsexemplet som Ola Möller nämnde - och för det tredje ett helt oberoende förfarande vid tvister i hyresförhandlingar. Lite senare i dag ska vi också diskutera till- och frånval.

Alla borde begripa att det är den omfattande bostadsbristen och flera regeringars oförmåga - alltså just flera regeringars oförmåga - att reformera hyressättningssystemet som i grunden är orsaken till att vi nu tvingas skärpa straffen och utöver det göra det kriminellt att även som andrahandshyresgäst köpa ett svart hyreskontrakt och sälja det vidare.

Ett av de grundläggande problemen på bostadsmarknaden är den dåliga rörligheten. Den som har fått tag i ett förstahandskontrakt släpper det ogärna - här har vi återigen Östermalmsexemplet. Även om man inte längre har behov av en lägenhet har man alltid möjlighet att tjäna pengar på att hyra ut den i andra hand eller, ännu värre, hyra ut en madrass på golvet.

Det handlar nu inte enbart om förstahandskontrakt utan också om andrahandskontrakt och platser för inneboende på madrasser. Summor på mellan 100 000 och 400 000 kronor nämns som ersättning till svartförmedlare eller så kallade hjälpare längre ut i kedjan. Ju mindre lägenheten är desto större summor handlar det om.

I en underökning som ligger till grund för förslaget uppges att det är fler som har betalat ersättning svart till en annan hyresgäst än direkt till fastighetsägaren. Det finns således inga skäl att undanta hyresgäster från straffansvar, eftersom de i högsta grad är medskyldiga. Det krävs två för att dansa tango, säger man, och det är dessutom inte alltid den som bjuder upp till dans, det vill säga hyresvärden, som är skyldig. Hyresvärden kanske inte ens vet om att det dansas och kan vara helt ovetande om vad som försiggår.

I snitt i landet har nästan 5 procent någon gång hyrt en lägenhet i andra hand, och bland unga i storstäderna är det så många som 30 procent, vilket jag tror var vad Ola Möller refererade till när han nämnde Harry Flam. Det är Boverket som har gjort den här undersökningen - eller om det är Hyresgästföreningen, jag är osäker.

Bor man under de här premisserna säger det sig självt att man hellre betalar och bor kvar än riskerar att flytta ut på gatan. Anmälningsfrekvensen i de här ärendena är redan låg, och inte sällan är det grannar som misstänker olaglig uthyrning och anmäler detta. Den nya lagen kommer inte att hindra det. Tvärtom är det väl så att en fastighetsägare kan få en verkan av att man anmäler en hyresgäst som missbrukar sitt kontrakt genom att sälja det vidare - en fastighetsägare som ser den här verksamheten pågå inom sin egen fastighet och inte kan styra över det förfarandet. Jag är glad att Ola Möller lyfter upp aspekten på äganderätten att en ägare av en fastighet också måste ha kontroll över vad som pågår inom egendomen.

Just kombinationen av hårda straff och en konsekvent reformering av hyresmarknaden mot en avreglering, där större variationer tillåts, är Centerpartiets medicin för att öka tillgängligheten på hyresrätter. Det är synd att inte Moderaterna och Kristdemokraterna delar den uppfattningen.

När det gäller kravet att man ska ha bott i en lägenhet i minst ett år för att kunna ansöka hos hyresnämnden om ett byte är det just för att minska risken för skenbyten, det vill säga att man aldrig bor i lägenheten. Socialdemokraterna argumenterar för att det borde vara sex månader, men det är ju egalt vilken tidsperiod det handlar om eftersom ett sådant skenbyte kan ske redan innan någon har flyttat in i lägenheten.

Det är också tydligt att det finns möjlighet att göra undantag om det till exempel gäller arbete eller studier. Roger Hedlund nämnde provanställningar. Jag noterar att Sverigedemokraterna i huvudsak står bakom förslaget att kriminalisera även andrahandsuthyrning men står tomhänta när det gäller övrig bostadspolitik.

Byten är som framgår en sak som fastighetsägare uppmärksammar men ofta har svårt att leda i bevis. Man måste utgå från att den som byter sin lägenhet i stället för att säga upp den har goda skäl till det. Om man inte markerar det genom lagstiftning är vi rädda att vi cementerar en situation där få lägenheter kommer ut på den öppna marknaden och där seriösa hyresvärdar tvingas anpassa sig till dem som tänjer på reglerna.

Fru talman! Ska en andrahandshyra få lov att avvika från en förstahandshyra utöver ett tak på 15 procent för eventuell möblering i lägenheten? Centerpartiet är generellt för större variationer i hyressättningen som grundar sig i inte bara lägenhetens standard utan också i dess attraktivitet utifrån områdets karaktär och det geografiska läget. Det här tycker vi borde ge ett större utslag i den gängse hyressättningen, och därför är vi nöjda med att regeringen nu kommer att tillsätta en kommission som ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn vid hyressättning och föreslå åtgärder mot detta.

En lägenhets marknadsvärde ska också beaktas vid hyressättning. Det kommer att ge lägre hyror på en del platser och högre hyror på andra. Det är just på de platser där hyresnivåerna inte motsvaras av bostadens attraktivitet som det är möjligt att ta ut en väsentligt högre andrahandshyra.

Centerpartiet har förståelse för Kristdemokraternas argumentation i den delen. Man har tidigare uttryckt att det är för mycket fokus på hyresrätter i januariavtalet - det har vi hört Larry Söder säga - medan den ståndpunkt man ställer sig bakom tillsammans med Moderaterna i sin reservation bygger på precis den motsatta, nämligen att fler hyresrätter behöver göras tillgängliga. Men för oss i Centerpartiet är det inte varken eller utan både och.

Den som är beredd att betala mer för en attraktiv hyresrätt borde kunna köpa sig en bostad, och är man för en mer marknadsmässig hyressättning borde man i stället vara nöjd med de förslag vi går fram med i övrigt och inte bakvägen tillåta marknadshyror genom att göra dem fria vid andrahandsuthyrning och dessutom göra det straffbefriat att som hyresgäst hyra ut en sådan lägenhet vidare.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag vill passa på att börja med att försöka svara på det som Ola Möller sa i vårt replikskifte när det gäller det här med att kriminalisera politiker. Jag har jobbat med demokrati under många år, och i min värld ska lagen gälla alla i en demokrati, oavsett om man är riksdagsledamot, kommunpolitiker eller annan medborgare. Om vi kan kriminalisera offer för någonting som vi har skapat själva tycker jag att det bara är rätt att lagföra just de politiker som bryter mot lagen. Det här handlar om en lagstiftning som finns i grundlagen, och då måste vi följa den.

Till Ola Johansson vill jag säga att jag tycker att det här är den märkligaste debatt som jag har varit med om. Socialdemokraterna pratar om äganderätten på bekostnad av allmännyttan. För mig som vänsterpartist är det väldigt viktigt med den gemensamma egendomen, just att vi äger tillsammans. Därför står jag inte här och försvarar äganderätten utan i stället den gemensamma egendomen, och allmännyttan är otroligt viktig i vår politik.

Centerpartiet pratar om en ohelig allians för att skydda kriminella. När man lyssnar på Ola Johansson låter det på honom som att alla som köper kontrakt är kriminella. Det tycker jag är ovärdigt, för många av dessa människor är utsatta. Precis som socialdemokraterna nämnde här tidigare finns det en målkonflikt. Det finns de som är väldigt rika, och så finns det de som är fattiga och utsatta. Att säga att vi försvarar kriminella är att insinuera att alla som köper kontrakt är kriminella.

Anser Centerpartiet att det är så? Är alla de här fattiga och utsatta barnfamiljerna och låginkomsttagarna som saknar hem i dag kriminella, enligt Ola Johansson?

Fru talman! Vad gäller att Momodou Malcolm Jallow avslutar replikskiftet med Ola Möller med mig tänker jag inte ta del av det, såvida jag inte ska uppfatta det som ett hot riktat även mot mig. Då kan vi diskutera det, men jag tycker att det är en obehaglig argumentation att föra från talarstolar i Sveriges riksdag. Det vill jag ha sagt.

Jag kan inte komma ifrån att notera att det är lite märkligt att Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna står på samma sida när det gäller att skydda kriminella. Det verkar som att varken dessa partier eller Momodou Malcolm Jallow har läst igenom de underlag som vi har för att fatta det här beslutet. Där säger Migrationsverket, kommunala tjänstemän, kommunala bostadsbolag och nyanlända själva, om vi talar om den gruppen utsatta, att det finns en organiserad verksamhet. Personer som kallar sig just hjälpare eller förmedlare försörjer sig på att sälja dessa hyreskontrakt.

Den utsatta personen, som Momodou Malcolm Jallow beskriver och som jag nämnde inledningsvis, är en person som man bör ta särskild hänsyn till men som också finns med i kedjan. Men personen är längst ut i kedjan och är den som betalar de högsta summorna eftersom det i varje led dessförinnan finns personer som tjänar pengar. De personerna är också andrahandshyresgäster som är kriminella och lever på dessa personers utsatthet.

När det gäller hur fängelsestraff och straffskalor ska utformas finns det hänsyn att ta till den utsatta situation som människor befinner sig i och till i vilken grad de har begått brott i den här verksamheten, också som andrahandsuthyrare.

Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått vad det här handlar om. Det handlar om organiserad brottslighet. Det handlar om grovt kriminella som tjänar pengar som de inte skattar för, som de handlar knark för och som de tvättar. Det är de kriminella elementen vi vill komma åt med den här lagstiftningen.

Fru talman! Jag inledde min replik med att svara Ola Möller. Men eftersom Ola Johansson säger att det är obehagligt vill jag gärna veta vad det är som är obehagligt med att jag säger att lagen ska gälla alla, även politiker.

Vi är alla överens om att bedragare, utnyttjare och organiserad brottslighet ska bekämpas. Det gäller de som säljer till och utnyttjar andra människor. Det är bra att vi kriminaliserar just säljandet av svarta kontrakt. Det är vi överens om. Det här handlar inte om det.

Det handlar om att de som köper gör det på grund av att de är desperata. Jag vill vara tydlig med att jag inte talar om den grupp som Ola Johansson talade om: organiserade brottslingar eller extremrika kapitalister. Jag talar om utsatta barnfamiljer som på grund av dålig bostadspolitik inte har någonstans att bo. Jag talar om de utsatta som får stå i bostadskö i fem, sex, sju år eller mer utan att få någonstans att bo med sina familjer. Jag talar om dem som inte kan resa och jobba någon annanstans, i någon annan kommun, eftersom det inte finns någon bostad att få där. Jag talar om dem som inte kan plugga eller studera i en annan kommun, eftersom det inte finns någon bostad att få där. De är inte kriminella. De tillhör inte någon organiserad brottslighet. De är offer för dålig bostadspolitik.

Varför ska vi kriminalisera just dem, i stället för att bara kriminalisera dem som utnyttjar dessa grupper? Vi borde lägga fram en social bostadspolitik som ser till att alla människor i det här landet ska ha någonstans att bo.

Fru talman! Jag är enig med Momodou Malcolm Jallow i fråga om att bostadspolitiken behöver reformeras. Det är just det vi gör nu. Vi ser till att få igång byggandet, vi ser till att få bättre rörlighet på bostadsmarknaden och vi ser till att få en hyressättning som på ett bättre sätt speglar bostädernas attraktivitet för att slippa den här typen av svarthandel med kontrakt.

Det handlar inte bara om utsatta personer i särskilt utsatta områden. Det är en stor grupp. Man bor på madrasser som man hyr i andra, tredje, fjärde, femte eller sjätte hand, eftersom det fortfarande är legalt att hyra ut i andra hand.

Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått vad den här diskussionen handlar om. Det handlar inte bara om de utsatta, de som står längst ut och som drabbas av detta. Det handlar om varje led i den här mycket välorganiserade kriminella verksamheten som består av att man hyr ut bostäder i andra hand. Det är vad det handlar om. Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått det. Vi talar förbi varandra hela tiden.

I den här debatten är det viktigt att notera att på den illegala marknaden är det marknadshyror som råder, fullt ut. En fullständigt brutal marknadshyressättning råder på den svarta marknaden.

Vi är mycket glada över att regeringen vill ta det här till sig. Vi är också mycket nöjda med att vi i och med januariavtalet nu för diskussioner för att nå en mer varierad hyressättning också i det befintliga beståndet. Det innebär att vi får en friare hyressättning med större variation av hyreskontrakt och hyresnivåer. Det kommer på sikt att bidra till en annan rörlighet på bostadsmarknaden, som blir legal och inte illegal.

Momodou Malcolm Jallow angriper mig och anklagar mig för att vara kriminell. Det är trist. Jag noterar att han inte har förstått vad det här handlar om.

Fru talman! Jag vill först säga att Moderaterna och Centerpartiet har mycket gemensamt när det gäller bostadspolitik och hur vi vill reformera den svenska bostadspolitiken, eller snarare hur vi vill få fram en bostadspolitik - det är svårt att reformera någonting som inte finns.

Fru talman! Vi skyddar inte kriminella. Men vi säger nej till att göra en utsatt grupp till kriminella. Vi vill ha hårda tag mot dem som utnyttjar människor i en utsatt situation. Det krävs två för att dansa tango, säger Ola Johansson i sitt anförande. Absolut! Och vi vill ta bort den grova, organiserade kriminaliteten från ekvationen. Därför välkomnar vi hårdare tag mot dem som utnyttjar, som profiterar på och som hindrar människor - ofta utsatta - från att komma åt ett förstahandskontrakt.

Vi tycker inte att det här förslaget om att kriminalisera är bra. Ola Johansson säger i sitt anförande att vi har ingått en ohelig allians med Vänsterpartiet. Ola Johansson hävdar också att han är humanist. Det är väldigt fint. Men var är humanismen i fråga om att göra utsatta människor till kriminella, fru talman?

När det gäller oheliga allianser kan jag konstatera att det i just det här förslaget är Centern som med stöd av Sverigedemokraterna vill kriminalisera utsatta, svaga människor som redan i dag utnyttjas av den grova, kriminella verksamheten.

Fru talman! Som jag nämnde i mitt huvudanförande har en undersökning visat att av de som betalar svart för ett hyreskontrakt är det en större andel som gör det till en annan hyresgäst än som betalar direkt till fastighetsägaren. Det är alltså ett stort problem att det finns andrahandshyresgäster som hyr ut i andra hand.

Jag förstår inte på vilket sätt Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet vill komma åt denna kriminalitet genom att bara rikta lagstiftningen mot fastighetsägaren, när det finns andrahandshyresgäster som profiterar på att hyra ut lägenheter på det här sättet.

Fru talman! Men allvarligt, vi vill att det ska vara kriminellt att sälja ett hyreskontrakt - punkt slut! Men det ska inte vara kriminellt att vara den som tvingas köpa det. Säljarens handling är kriminell. Vi har inget annat förslag än att en säljare av ett hyreskontrakt ska anses som kriminell redan i dag och även i fortsättningen. Det är en kriminell handling. Vi har ingen annan uppfattning.

Vår reservation handlar om att vi inte vill att människor som inte är kriminella i dag men som har hamnat i händerna på en organiserad brottslighet som säljer hyreskontrakt ska anses som kriminella. De utsätts för den här kriminella organiserade brottsligheten och ska anses som offer för den och för en totalt misslyckad svensk bostadspolitik. De är offer för en regering som inte klarar av att få fram en fungerande bostadspolitik.

Fru talman! Jag kan konstatera att om Centerpartiet och Liberalerna under hösten hade valt en annan utväg än att sätta sig i knät på en rödgrön regering, som inte klarar av att lösa bostadskrisen i Sverige, hade vi kanske haft några av de förslag som Ola Johansson från talarstolen säger skulle kunna lösa problemet.

Fru talman! Själv kan jag notera att vi i så fall hade haft en regering som hade varit beroende av Sverigedemokraterna i vartenda politiskt beslut som vi skulle ha fattat. Det är en situation som vi till varje pris ville undvika, vilket Cecilie Tenfjord Toftby är medveten om.

Det finns inte någon regering som kan anklagas för att ha haft en speciellt lyckad bostadspolitik. Tyvärr har tidigare regeringar inte heller lyckats göra de reformer på hyresmarknaden som vi nu tror oss kunna genomföra i och med januariavtalet. De innebär att vi får en mer varierad hyressättning i det befintliga beståndet. Fastighetsägare får dessutom en möjlighet att skapa fri hyressättning i nyproduktion, om man så väljer. Detta är ett stort genombrott, som det i tidigare regeringskonstellationer har funnits ett alltför stort motstånd mot.

Låt mig återgå till vad frågan handlar om, nämligen att göra köpet av ett hyreskontrakt kriminellt. Det sker ett köp vid varje överlåtelse som innebär att någon profiterar på att sälja ett sådant kontrakt vidare. Min fråga till Cecilie Tenfjord Toftby är: I vilket skede ska man gå in med lagstiftningen och säga att det är kriminellt att sälja ett hyreskontrakt vidare? Jag vet att hon inte har någon ytterligare replik för att besvara frågan.

(CECILIE TENFJORD TOFTBY (M): När man säljer.)

Fru talman! Det här är min första debatt på ett tag. Jag måste säga att jag är lite förvånad över tonläget och bruket av ord, till exempel att politiker ska kriminaliseras. Vi i riksdagen behöver hålla en bättre ton än vad man gör i sociala medier. I dag har jag sett en bättre ton i sociala medier än vad jag hört i kammaren. Jag tror att vi behöver lugna ned oss lite grann. Det här är politik. Allvaret finns där ute.

Fru talman! Jag vill börja med att för Liberalernas räkning yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.

Propositionen om åtgärder mot handeln med hyreskontrakt är en del av januariavtalet, som Liberalerna har slutit med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. I detta avtal har Liberalerna vunnit många liberala segrar som kommer att göra den svenska bostadsmarknaden mycket bättre. Fem exempel på det är följande:

fri hyressättning i nyproduktion

lägesfaktorn ska beaktas mer vid hyressättningen

en förändring av lagstiftningen vad gäller eget boende som asylsökande, där man gör undantag för utsatta områden så att de kan få möjlighet att utvecklas och bli bättre igen

borttagen flyttskatt, som kommer att göra att fler människor kommer att ha råd att flytta till något bättre

ett skiljedomsförfarande när hyror förhandlas mellan parterna och de inte lyckas komma överens.

Vår målsättning när det gäller den sista punkten är att hyresgäster aldrig ska drabbas av retroaktiva hyreshöjningar.

Fru talman! Vi kommer att behöva vänja oss vid att Liberalernas företrädare i kammaren kommer att meddela att Liberalerna har fått igenom liberala reformer inom bostadsmarknaden som gör Sverige bättre och som gör att fler har chans att få en bostad.

Just denna debatt är kanske inte en sådan där jag kommer att skryta absolut mest. Liberalerna är helt överens om de flesta av förslagen i betänkandet och anser att de behövs för att stävja svarthandel och ockerhyror. Ett av de viktigaste förslagen är att byteshandeln begränsas för att göra det svårare att överlåta hyreskontrakt mot betalning. Många använder det som ett sätt att byta samma lägenhet hela tiden, alltså för att handla med dem. Att ha det så här är inte bra.

Ett annat viktigt förslag är att den som har köpt eller har försökt att sälja ett hyreskontrakt ska kunna förlora sin hyresrätt omedelbart. Detta är ett väldigt stort straff. En person i Stockholm har kanske betalat flera hundra tusen för ett hyreskontrakt och kan nu förlora det.

En hyresgäst som har ett förstahandskontrakt och som hyr ut sin lägenhet i andra hand ska inte längre kunna få ta ut en hyra som är högre än den egna hyran med tillägg för möbler och liknande. Den som tar ut en för hög hyra ska kunna förlora sitt förstahandskontrakt. Detta tycker vi också är viktigt och rimligt.

Den viktigaste åtgärden, som vi verkligen står bakom, är att straffen för att sälja och förmedla hyreskontrakt mot otillåten betalning ska bli mycket hårdare. Detta är en jätteviktig reform för att se till att fastighetsägare och hyresvärdar inte ska använda och utnyttja människor som är i stort behov av en bostad.

Fru talman! Liberalerna anser i grunden att dessa förslag räcker i ett första steg för att stävja svarthandel med hyreskontrakt och orimliga andrahandshyror. Men som en del av januariavtalet har Socialdemokraterna och Centerpartiet fått igenom en kriminalisering. Det betyder att propositionen också innehåller ett förslag om att det ska bli brottsligt att köpa hyreskontrakt och att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd för en alltför hög hyra.

Liberalerna har tidigare varit mycket kritiska till detta lagförslag. Vi tycker egentligen inte att det är rimligt att kriminalisera enskilda individers köp av hyreskontrakt när alternativet för många är hemlöshet eller att man tvingas tacka nej till ett drömjobb. Dessutom borde alla andra alternativ för att stävja svarthandel prövas innan man kriminaliserar. Det kallas för proportionalitetsprincipen på juristlinjen. Makten använder i första hand de maktmedel som behövs. Jag tycker egentligen att man ska pröva dem först. Men eftersom detta är en del av januariavtalet kommer Liberalerna i dag att rösta för hela propositionen.

Fru talman! I dag diskuterar vi kriminalisering av köp av hyreskontrakt eftersom den svenska bostadsmarknaden har misslyckats. Det kostar för mycket att bygga bostäder. Det tar för lång tid att bygga husen. Och när det gäller de hus som redan finns är många grupper i samhället i praktiken utestängda på grund av för långa bostadsköer. Man har inte möjlighet att hyra bostäderna i bostadskön. Det tar till exempel tio år i Stockholm att få en hyresrätt i Rinkeby.

Det är egentligen detta som är problemet, och det är detta vi behöver lösa. Inlåsningseffekterna är stora, vilket gör att företag inte vågar eller vill satsa på Sverige. De hittar helt enkelt ingenstans där deras personal kan bo.

Vi i Liberalerna är därför jätteglada över att januariavtalet innebär ett förändrat hyressättningssystem. Det är grunden till de problem vi diskuterar i dag. Inom ett par år kommer fri hyressättning i nyproduktion och mer rättvisa hyror i det befintliga beståndet att göra att fler hyresrätter byggs och att färre lägenheter handlas på den svarta marknaden.

Förhoppningsvis kommer den lag som vi diskuterar i dag därför inte att behöva användas på särskilt många svenskar i framtiden. Vi hoppas verkligen att lagstiftarna väljer att använda förverkandet av hyresrätten i stället för kriminalisering i första hand.

Fru talman! Liberalernas reformer i januariavtalet kommer att bidra till en mer dynamisk bostadsmarknad där färre fastnar i utanförskap och fler får känna frihetskänslan och stoltheten av att stiga in i sin första bostad.

Fru talman! Jag anser att Robert Hannah är en äkta humanist. Jag får känslan att denna debatt inte är den enklaste som Robert Hannah har varit med om, och jag förstår våndan av att behöva trycka på en knapp som går rakt emot det som man står för och det jag vet att Robert Hannah och Liberalerna står för, nämligen humanism.

Min fråga till Robert Hannah i dag gäller följande. På område efter område säger parti efter parti som har skrivit under JÖK:en att de inte står upp för politiken. Hur kommer det sig att Liberalerna i just detta ärende valde att lägga sig, vika ned sig, när det är ett område som handlar om humanism och att skydda dem som är utsatta? Är inte detta ett område där Liberalerna borde ha stått upp för och försvarat den svaga människan, det vill säga den människa som utsatts för kriminalitet?

Jag vill höra hur Liberalerna har resonerat i denna fråga.

Fru talman! Om mer än halva Sverige hade röstat på Liberalerna hade vi fått Liberalernas politik. Nu är Liberalerna en del av en överenskommelse, och det innebär att de partier i Sverige som finns på extremkanterna - Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna - inte får något inflytande. Det är vi i vårt parti stolta över, även om jag hellre hade velat ha Ulf Kristersson som statsminister.

I politiken är det så att vi i Sverige aldrig kommer att få se att ett enda parti dominerar allt igen och får sätta agendan.

Även när vi var en del av en alliansregering - vilket jag föredrar och tror hade varit bättre för Sverige - var vi tvungna att kompromissa. Den sak som jag kompromissade mest med då och som jag är minst stolt över är vårdnadsbidraget, som gjorde att väldigt många kvinnor i utanförskapsområden fortsatte att leva långt ifrån samhället, inte kom in i arbete etcetera.

Ett politiskt parti som vill ta ansvar för Sverige kan inte få igenom alla sina politiska förslag. Det här är ett exempel där Liberalerna inte har fått igenom ett politiskt förslag.

Allt vi diskuterar i dag handlar egentligen om en hyresmarknad som inte fungerar. I januariavtalet har Liberalerna fått igenom fri hyressättning i nyproduktion. Vi ska se över det befintliga beståndet och hur hyrorna sätts där med lägesanpassning etcetera. Jag tror att det kommer att bidra till en bättre hyresmarknad i stort. Jag ser med tillförsikt på att vi kommer att få en bättre hyresmarknad.

Sedan hoppas jag att lagstiftarna ser på de resurser som finns och använder förverkande av hyresrätten som huvudåtgärd och kriminalisering bara i väldigt extrema situationer, i så fall med böter som straff.

Fru talman! Jag kan inte annat än dela Robert Hannahs förhoppning om att man ska undvika att kriminalisera utsatta människor.

När det gäller Liberalernas val att stödja den rödgröna regeringen för att hålla SD utanför kan jag bara kort konstatera att man i och med dagens beslut, som absolut handlar om humanism och väldigt mycket av det som jag anser Liberalerna stå för, tar stöd av SD för att fatta motsatt beslut mot det som jag tror att ni skulle vilja. SD finns alltså där oavsett.

När det gäller JÖK:en och de förslag som Robert Hannah hoppas ska leda till ett ökat bostadsbyggande hade jag varit lite orolig, fru talman, om jag hade varit Robert Hannah. I sitt replikskifte med mig påstår Ola Möller att det finns hyresrätter att tillgå, men i replikskiftet med Larry Söder säger Ola Möller att det måste byggas fler hyresrätter. Då hade jag blivit lite orolig, fru talman. Liberalerna har valt att stödja en regering som inte ens är överens med sig själv om huruvida det behövs fler hyresrätter eller om det finns hyresrätter att tillgå. Jag kan bara önska Robert Hannah lycka till i de fortsatta förhandlingarna. Jag hoppas verkligen, för Sveriges skull, att Liberalerna når fram med sina förslag, för när det gäller Socialdemokraterna, fru talman, har jag inga stora förhoppningar.

Fru talman! Jag håller också på mig själv. Jag tror att jag kommer att vara väldigt duktig i förhandlingarna och ska försöka få igenom så mycket liberal politik som möjligt.

Sverige behöver en liberaliserad bostadsmarknad. Vi behöver ha fri hyressättning i nyproduktion. Vi behöver också ha friare och mer lägesanpassad hyressättning i det befintliga beståndet. Det är orättvisa hyror. Jag kommer från en förort i Göteborg där vi har samma hyror som man har i Haga, den absolut populäraste stadsdelen.

Detta är huvudskälet till att folk inte vill flytta på sig, till att man kan köpa och sälja en hyresrätt i Sverige i dag och till bostadsbristen. Liberalernas målsättning är verkligen att se till att vi får en bättre bostadsmarknad. Det kommer att bli lite problematiskt om vi lyckas, för de väljare som mest av alla tycker att vi ska ha fri hyressättning är Moderaternas och Kristdemokraternas väljare. Men oavsett det tror jag att det här är vad Sverige behöver, och det är det vi kommer att kämpa för.

Fru talman! Låt mig börja med att säga, apropå Momodou Malcolm Jallows inlägg tidigare, att det oftast är i diktaturer som politiker argumenterar för att man ska kasta sina politiska motståndare i fängelse. Sedan har vi det som Trump sagt om Hillary, men det är ett undantag. Det är framför allt i diktaturer man gör så. Det är inte så vanligt i demokratier.

Jag vill vara väldigt tydlig som justitieminister. Det kan ju finnas folk som efter att ha lyssnat på den här debatten går omkring och tror att det är något slags andra regler som gäller för politiker än för andra. Så är det inte. Lagen omfattar alla, politiker också. Om vi skulle begå brott döms vi i samma domstolar som alla andra enligt precis samma lagar som alla andra. Det är viktigt att klargöra det, tycker jag. Men när man argumenterar för att ens politiska motståndare ska sättas i fängelse av politiska skäl går man över en gräns. Det måste jag klargöra och markera mot.

Med det sagt vill jag börja med att tacka utskottet för en välvillig behandling av regeringens proposition. Jag vill speciellt tacka Centern och Liberalerna för ett bra samarbete kring den här produkten. Det är en av punkterna i januariavtalet. Jag tror att det är punkt 44. Vi säger ofta att det är 73 punkter i januariavtalet, men varje punkt kan ha väldigt många åtgärder under sig. Sammanlagt tror jag att det rör sig om 255 punkter som vi kommit överens om. Det är ett väldigt brett samarbete det handlar om.

Emma Hult, Ola Möller, Ola Johansson och Robert Hannah har under den här debatten, tycker jag, på ett utmärkt sätt förklarat hur nödvändiga de reformer som vi nu går fram med är. Jag tycker att Ola Johansson formulerade det på ett bra sätt när han sa att de som nu är emot det här - Moderaterna och Vänsterpartiet pekades ut - skapar "en ohelig allians för att skydda kriminella". Det är ganska hårt sagt, men jag måste säga att jag instämmer i det. Det är också i den ändan jag skulle vilja börja diskussionen från min sida.

Sverige har sedan över 20 år tillbaka problem med en fast etablerad organiserad kriminalitet. Den tar sig många uttryck. De våldsdåd - skjutningar och sprängningar - som har skett på senare tid är effekter av den organiserade kriminaliteten och konflikterna mellan kriminella gäng. Det är gäng som ägnar sig åt all möjlig kriminalitet, framför allt narkotikabrott. Många har sin bas i de utsatta bostadsområdena, där de kan springa omkring och tro att de kan äga ett område, ett kvarter eller en butik. De kan göra lite vad som helst.

Min uppfattning är att kriminalpolitikens viktigaste uppgift är att rycka upp de där gängstrukturerna med rötterna. För att komma åt den typen av kriminalitet måste man vara beredd att gå fram med både straffrättsliga åtgärder och andra åtgärder. Man måste även satsa på sociala åtgärder för att förebygga nyrekryteringen till de här gängen.

Det finns exempel på att man lyckats bryta utvecklingen. Ni har kanske sett att Gårdsten i Göteborg inte längre betraktas som ett särskilt utsatt område enligt polisens bedömning. Hemma i Skåne har vi Seved i Malmö, där polisen nu säger att man lyckats bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Man kan nämna ett antal exempel i Sverige där det här fungerar.

För att kunna fortsätta med det arbetet krävs ökad polisiär närvaro, fler övervakningskameror och skärpta straffsatser, allt det som vi har jobbat med på senare år för att ge rättsväsendet de möjligheter som behövs för att komma åt den här kriminaliteten.

Men ska man knäcka den kriminaliteten och de här verksamheterna måste man göra det i alla led. Man måste gå på den oavsett vilken brottslig verksamhet man kan tänka sig att de kriminella arbetar med och därmed också oavsett hur de tjänar sina pengar. Tjänar de sina pengar på narkotikahandel ska vi störa ut den. Tjänar de sina pengar genom att fiffla med skatten ska vi sätta Skatteverket på dem. Tjänar de sina pengar på bidragsfusk eller fusk med assistansersättningar, vilket vi också har sett, ska de kryphålen täppas till. Och tjänar de sina pengar genom svarthandel med hyreskontrakt ska vi gå på dem där och strypa den intäktskällan.

Det är i detta sammanhang man ska se den proposition som nu ligger på riksdagens bord. Den illegala handeln med hyreskontrakt omsätter mycket stora belopp i Sverige. Det är inte bara orättvist genom att det leder till att den som har pengar kan gå före, utan det är också en intäktskälla för olika kriminella kretsar vilken inte ska underskattas. Det förekommer sofistikerade upplägg med skenavtal och osanna intyg. Detta bedrivs yrkesmässigt av oseriösa fastighetsägare och svartmäklare, och det finns ofta en koppling till den organiserade kriminaliteten.

Till detta hör också problematiken med otillåtna andrahandsuthyrningar med oskäliga hyror, för att inte säga ockerhyror, som det är ibland. Jag tror att genomsnittet för andrahandshyrorna nu ligger 50 procent högre än förstahandshyrorna. I Stockholm ligger de 100 procent högre än förstahandshyrorna. Det är helt enkelt helt orimligt. Det är ett missbruk och också ett uttryck för att somliga människor aldrig drar sig för att exploatera och tjäna pengar på andra människors utsatthet.

Det förslag som vi nu lägger fram syftar till att skapa mer av ordning och reda på den marknaden och till att stoppa de kriminellas möjligheter till intäkter. Jag är glad att säga att de förslagen backas upp av alla parter på bostadsmarknaden. De backas upp av Hyresgästföreningen, de allmännyttiga fastighetsägarna och de privata fastighetsägarna.

Det är sannerligen inte vanligt att alla dessa tre backar upp förslag som vi går fram med när det gäller hyresmarknaden. Det brukar vara precis tvärtom. Det brukar vara så att man har olika uppfattning om detta. Men i den här frågan är de överens. Detta är åtgärder som man måste vidta.

Jag har lyssnat på debatten. Det är intressant att se hur Moderaterna och Vänsterpartiet faller varandra i armarna när det gäller att vara emot förslaget. Jag tror aldrig att jag hört moderater applådera en vänsterpartists inlägg så mycket. Det var nog första gången som jag nyss hörde det i kammaren.

Moderaterna vill annars vara tuffa mot organiserad kriminalitet. Men när det gäller den här frågan ska vi tydligen vara hur mjuka som helst. Den enda tolkning som jag kan göra av det, och som flera har gjort i debatten, är att ni inte tycker att det är så farligt. Det gör inte så mycket om den som har gott om pengar går före någon annan på hyresmarknaden. Det är någonting som ni kan se mellan fingrarna med.

Man hör er tala om hur viktigt det är med hyresrätten. Så fort ni får makten i någon kommun någonstans: Vad är det första ni då gör? Jo, då säljer ni ut hyresrätterna och minskar beståndet på hyresmarknaden. Det finns ingen trovärdighet alls i den argumentationen.

Det är ännu svårare att förstå Vänsterpartiets position här. Ni pekar på att den som köper ett hyreskontrakt kan befinna sig i en utsatt situation. Så kan det sannerligen vara. Men det finns också gott om exempel på motsatsen. Jag tror att Ola Möller nämnde att det också förekommer på Östermalm.

I alla händelser kan lösningen på den problematik vi har aldrig vara att driva utsatta människor i händerna på ockrare och kriminella gäng. Det talades om situationen med en gravid kvinna som inte hade möjlighet att få någon bostad. Då undrar man: Vad var Vänsterpartiets råd till den gravida kvinnan? Var det att hon skulle skuldsätta sig hos ett kriminellt gäng för att få en bostad? Det är i så fall ett väldigt dåligt råd.

Mitt råd skulle vara: Gå till socialtjänsten och be om socialt stöd! Där finns möjligheter, och där finns den lagstiftning som behövs för att kunna erbjuda exempelvis barnfamiljer tak över huvudet. Det systemet har vi faktiskt i Sverige. Men kan aldrig i det läget ge dem rådet: Skuldsätt er och sätt er i klorna på - som jag tror att Ola Möller sa - människor i de här kretsarna! Det kommer att vara förödande så småningom. Det är inte ett råd man ska ge. Det tycker inte jag. Det tycker inte heller Hyresgästföreningen, som backar upp lagstiftningen.

Det är naturligtvis så att det här lagförslaget inte löser bostadsbristen. Jag tror inte att det finns någon härinne som tror att det är på det sättet. Det finns bara en lösning för att lösa bostadsbristproblemet. Det är att bygga fler bostäder. Det är inte konstigare än så.

Det gör vi tack vare det investeringsstöd som vi införde under förra mandatperioden. Vi är nu uppe i en bostadsbyggnadstakt som i vissa avseenden är den högsta på närmare 40 år. Man får nästan gå tillbaka till miljonprogramstiden för att hitta samma takt.

Just när det gäller hyresrätter färdigställdes förra året 22 000 hyresrätter. Det är den högsta siffran på över 25 år. Vi hade ett par år i början på 90-talet där vi hade ungefär samma siffror. Men sedan får man gå tillbaka till 70-talet för att hitta något liknande igen.

Vi har mycket hög bostadsbyggandetakt när det gäller hyresrätter just nu. Det är enligt min uppfattning ett resultat av det investeringsstöd och de andra åtgärder som vi vidtog under förra mandatperioden att bostadsbyggandet har ökat på det sätt som det har gjort.

Nu kommer stödet att finnas kvar. Även om Moderaterna och Kristdemokraterna vill avskaffa det kommer det att finnas kvar. När det nu kan vara kvar kommer det att kunna fortsätta att medverka till att hålla bostadsbyggandet på den mycket hög nivå så att vi steg för steg kan bygga bort bostadsbristen, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Morgan Johansson, för att du medverkar i debatten om den proposition som regeringen lagt fram! Jag noterade i ditt anförande att du nämner en rad olika åtgärder som är viktiga för att skapa trygghet i många bostadsområden. Sverigedemokraterna har bland annat på det bostadspolitiska området lagt fram områdesplanering som en viktig insats för att skapa polisära insatser som gör det tryggare i de utsatta områdena. Där finns det mycket att göra.

När det gäller straffskalorna för skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt förordar Sverigedemokraterna att man ska ha en högre straffsats. Den grovt kriminella sektorn handhar på ett mer systematiskt sätt hyreskontrakten. Den brottsligheten är i proportion till grovt bedrägeri och grovt skattebrott, anser Sverigedemokraterna. Därför anser vi att man ska ha som högstanivå sex års fängelse i stället för fyra år, som är regeringens förslag.

Det är också ett bra sätt att kunna verka aktivt med flera åtgärder mot de kriminella nätverken och ligorna. De driver in mycket av sina pengar genom till exempel försäljning av hyreskontrakt och svarthandel. Därför anser vi att nivån ska vara högre på de straffsatserna. Jag ser att regeringen och Morgan Johansson inte förordar den harmoniseringen.

Fru talman! En allmän straffrättslig princip är att straffens längd måste stå i proportion till brottets allvar. Man kan alltid diskutera var de gränserna ligger någonstans. Men det ger ingen effekt alls att höja från fyra till sex år när det gäller maxstraffet på det sätt Sverigedemokraterna förespråkar. I sak skulle det inte ha någon som helst betydelse. Det finns alla skäl att stå fast vid den bedömning som vi har gjort. Det kommer att vara det mest effektiva i de åtgärder vi vidtar.

Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson! Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det är viktigt att harmonisera straffskalorna. När vi ser hur omfattande marknaden med svarta hyreskontrakt är, hur mycket pengar som ligger där och hur mycket det finansierar den grova kriminella brottsligheten i Sverige anser vi att det är viktigt att gå in med hårda straffskalor rakt av.

Vi menar alltid att höga straffskalor är en del av flera områden för att kunna motverka denna typ av brottslighet. Vi delar inte regeringens inställning i frågan om att skillnaden mellan fyra och sex år inte skulle ha någon effekt. Vi menar att den innebär en effektskillnad, och det är viktigt med en harmonisering på området.

Vi tycker att det är tråkigt, för i övrigt stöder vi regeringen i mångt och mycket i de förslag som har lagts fram kring svarthandel och annan handel med hyreskontrakt. Sverigedemokraterna är glada för att man har kunnat få fram detta förslag, som harmoniserar med Sverigedemokraternas inställning.

Avslutningsvis kanske man kan få ett tack från Morgan Johansson för att ni får igenom förslaget. Det är ju Sverigedemokraterna som möjliggör att förslaget går igenom när Vänsterpartiet inte backar upp i denna fråga.

Åtgärder mot handel med hyreskontrakt

Fru talman! Jag har framfört mitt tack till Centern och Liberalerna för ett bra samarbete kring propositionen. Det tycker jag är fullt tillräckligt, för det är nämligen det som kommer att vara en del av politiken den kommande mandatperioden. När vårt samarbete fungerar på ett bra sätt, som det har gjort i den här situationen, kommer vi också att kunna få igenom de förslag som vi lägger fram.

I sakfrågan är det ärligt talat ganska stor skillnad mellan de två brottstyper som Roger Hedlund argumenterar kring när han säger att han vill harmonisera detta. Jag tror att nästan alldeles oavsett vilka straffskalor jag hade föreslagit skulle Sverigedemokraterna ha föreslagit ytterligare något år. Det är på något sätt en del i det politiska spelet.

Vi som står upp för grundläggande straffrättsliga principer och proportionalitetsprincipen måste dock lägga oss på en nivå där det straff som vi förordar står i proportion till det brott vi talar om. Då har vi landat på den nivå som vi har gjort.

(forts. § 8)

Fru talman! Det har varit en lång debatt, och väldigt mycket har sagts. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att vi har justitieminister Morgan Johansson hos oss här i dag. Under alla civilutskottets debatter som har handlat om bostadspolitik har vi nämligen inte sett röken av vår bostadsminister. Jag tycker därför att det är trevligt att regeringen engagerar sig i utskottens debatter.

Morgan Johansson sa i sitt anförande att han vill rycka upp gängstrukturen med rötterna. Jag kan inte annat än hålla med. Jag hoppas att justitieminister Morgan Johansson tar till sig Moderaternas förslag om att dubbla straffet för gängrelaterade brott, något vi tror skulle ha avskräckande effekt och också få bort dessa element från våra städer och orter och stävja nyrekryteringen till dessa grupper.

När det gäller dagens ärende lyfte justitieminister Morgan Johansson fram sociala åtgärder som ett sätt att komma åt de problem vi har, bland annat med utanförskapsområden. Men då undrar jag, fru talman: Är det att anse som en social åtgärd att göra en grupp som i dag är utsatt - de som utnyttjas av den organiserade brottslighet som går ut på att sälja hyreskontrakt - till kriminell?

Justitieminister Morgan Johansson sa också: Tjänar de sina pengar på svarthandel med hyreskontrakt ska vi strypa detta. Jag kan inte annat än hålla med - det måste strypas. Det här får inte förekomma. Men köparen av ett hyreskontrakt tjänar ju inga pengar på detta. Jag undrar återigen hur kriminalisering av en svag grupp ska kunna vara ett sätt att strypa dem som tjänar pengarna.

Fru talman! När det gäller straffrätten för gängkriminalitet, som Cecilie Tenfjord Toftby bara nämnde i förbifarten, tror jag inte att det finns någon justitieminister som har skärpt straffen lika mycket som jag har gjort under min period. Jag har ingenting emot det. Men man måste veta vad man gör, och Moderaterna har nog inte riktigt tänkt igenom sitt förslag. Om vi skulle göra som Moderaterna vill skulle det bland annat innebära att om en man slår sin fru ska han bara ha halva straffet jämfört med om en gängkriminell slår en annan gängkriminell. Det tycker jag faktiskt inte är riktigt rimligt, om jag ska vara ärlig.

Om man ska skärpa straffen är det mycket bättre att gå på de brott det handlar om - misshandel, stöld eller något annat - i stället för att välja denna mer konstruerade väg.

När det sedan gäller det vi diskuterar i dag är det naturligtvis ingen social åtgärd att göra på detta sätt. Det finns många andra sociala åtgärder som måste vidtas - satsningar på socialtjänsten exempelvis, och naturligtvis också på både skolor och arbetsmarknad i de områden vi talar om. Men om man ska få effekt på dessa svarta marknader måste man enligt min uppfattning gå på säljaren och faktiskt också köparen, annars kommer man inte att få någon effekt.

Nu säger Moderaterna: Vi tycker visserligen att det är klandervärt, men vi vill inte att det ska kriminaliseras. Jag skulle vilja säga att detta ju är en form av korruption. Man mixtrar och fifflar med systemet och mutar sig på sätt och vis förbi en kö som man annars skulle behöva stå i. Det tycker jag är orättfärdigt. Om man tillåter den här sortens fiffel att breda ut sig kommer det att slå mot legitimiteten som sådan i alla våra samhälleliga system.

Fru talman! Från Moderaternas sida vill vi komma åt dem som tjänar pengar på utsatta människor. Det betyder inte att vi tycker att det är okej att köpa ett hyreskontrakt. Men det finns i detta förslag civilrättsliga åtgärder som vi tycker borde prövas i första hand, innan man kriminaliserar utsatta människor.

Morgan Johansson sa i sitt anförande riktat till Moderaterna att när Moderaterna tar över en kommun är det första de gör att sälja ut hyresrätterna. Jag vet inte om du har pratat med dina kollegor i Luleå. Det första som hände när Socialdemokraterna i Luleå fick egen majoritet var att de sålde 4 000 lägenheter från sitt kommunala bostadsbolag till en annan socialdemokrat. Jag tycker väl att man ska städa sitt eget hus innan man börjar ge sig på andras.

Men detta var bara en liten bagatell i sammanhanget. Det här handlar faktiskt om att vi i dag har en brist på hyreslägenheter, inte så mycket om vem som äger dem. Vi har tidigare, fru talman, hört Ola Möller i debatten påstå både att det finns tillräckligt med hyreslägenheter och att det behöver byggas fler hyreslägenheter.

Jag undrar hur Morgan Johansson ser på dagens förslag. Jag är av åsikten att det behöver byggas fler hyreslägenheter. Det behöver byggas fler bostäder generellt. Hur kan kriminalisering av utsatta människor öka bostadsbyggandet i Sverige?

Fru talman! När det gäller utförsäljning är det klart att du alltid kan hitta någon socialdemokratisk kommun som också gör försäljningar. Ibland behöver man göra ombildningar; så kan det vara.

Åtgärder mot handel med hyreskontrakt

Men det finns inget parti som är tydligare än just Moderaterna med att detta ska göras systematiskt. Så fort ni kommer in i en kommunstyrelse gör ni det. Det räcker att titta på de kommuner som under mycket lång tid styrts av Moderaterna. Där finns ingen allmännytta kvar. Där har ni i praktiken gjort er av med alla de allmännyttiga bostadsföretagen. Det gäller inte minst här i Stockholm. Så fort ni kommer åt makten här säljer ni ut en stor del av det lägenhetsbestånd som finns.

Det är systematiskt och en del av er ideologi att ni vill göra er av med hyresbostäder som det allmänna äger. Det kan ni faktiskt inte komma ifrån.

Ola Möller sa inte att det finns tillräckligt med hyresrätter. Han sa att det finns hyresrätter efter att Cecilie Tenfjord Toftby hade haft en formulering som nästan pekade på att det inte fanns någonting att hyra. Det finns hyresrätter, men det finns inte tillräckligt många. Vi måste bygga fler. Detta förslag löser inte bostadsbristen. Det finns bara ett sätt att komma åt bostadsbristen, och det är bygga mer.

Förra året byggde vi över 22 000 hyresrätter. Hur mycket byggde alliansregeringen på sin tid? År 2014, då det byggdes mest, lyckades ni komma upp i lite drygt 10 000 hyresrätter.

Cecilie Tenfjord Toftby står här och säger att vi har misslyckats när vi bygger dubbelt så många hyresrätter som Moderaterna gjorde. Vad ska man då säga att moderatregeringen gjorde under sin tid?

Det som vi har gjort under vår period är att vi har fördubblat byggandet. Investeringsstödet innebär att vi kommer att fortsätta att ligga på mycket höga nivåer. Det är det som är lösningen på bostadsbristen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)