Svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali

Fru talman! Sveriges deltagande i internationell krishantering bidrar bland annat till att upprätthålla och stärka den regelbaserade världsordningen. För att bygga säkerhet behöver vi använda hela bredden av vår säkerhetspolitiska verktygslåda som diplomati, medling, konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder samt nationell civil, polisiär och militär förmåga.

Utgångspunkten för Sveriges engagemang är att säkerhet bäst byggs tillsammans med andra länder. I en tid av allt fler gränsöverskridande hot och nära samband mellan inre och yttre säkerhet är detta viktigare än kanske någonsin tidigare. Sveriges deltagande i fredsfrämjande insatser är också viktigt för vår nationella säkerhet och för vår försvarsförmåga.

Svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska ha ett mandat från säkerhetsrådet. Detta gäller i synnerhet för fredsframtvingande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VII. Då ska säkerhetsrådets mandat alltid sökas.

Också när det gäller fredsbevarande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VI eftersträvas ett tydligt stöd från säkerhetsrådet. Samtidigt medger folkrätten att sådana insatser görs med den mottagande statens och övriga relevanta parters samtycke.

Utskottet konstaterar att den stora utmaningen uppstår i de exceptionella lägen där säkerhetsrådet inte förmår förhindra folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, etnisk rensning eller andra omfattande övergrepp inklusive systematiskt våld mot kvinnor och utnyttjande eller exploatering av barn i väpnade konflikter.

FN-toppmötet i september 2005 slog fast det internationella samfundets ansvar att gemensamt förhindra grova övergrepp, folkmord och etnisk rensning. Sverige var en av de drivande krafterna bakom denna principöverenskommelse om skyldigheten att skydda, det som ibland kallas responsibility to protect. Det finns ett tydligt folkrättsligt mandat för den aktuella insatsen i Mali och för ett svenskt deltagande utifrån inbjudan från Malis regering om att delta i Task Force Takuba och bistå Malis säkerhetsstyrkor med att bekämpa väpnade terroristgrupper på Malis territorium.

Enligt den proposition som vi har fått från regeringen kan den svenska styrkan komma att verka även på Nigers territorium, under förutsättning att det finns en inbjudan från det landets regering och att nödvändiga avtal har ingåtts. Det framgår av den kompletterande information som utskottet har fått att en sådan inbjudan nu också har kommit till den svenska regeringen.

Fru talman! Läget i Mali har fortsatt att försämras det senaste året, framför allt i centrala Mali men även i de norra delarna av landet. Landet präglas av säkerhetsmässiga, politiska, ekonomiska och humanitära utmaningar – minst sagt. Den statliga närvaron är begränsad, inte minst i norra och centrala Mali, med långtgående konsekvenser för människors levnadsvillkor. Mali är ett av världens absolut fattigaste länder. Bland 189 länder på UNDP:s index över mänsklig utveckling kom Mali 2019 på plats 184.

Både al-Qaida i islamiska Maghreb och Daish har etablerat sig i delar av Mali. I centrala Mali har flera nya grupper bildats, varav vissa har kopplingar till Daish. Bristen på statlig närvaro skapar utrymme för de extremistiska våldsbejakande gruppernas verksamhet. Terroristattentat inträffar regelbundet, och de är riktade mot såväl civila och maliska säkerhetsstyrkor som den internationella civila och militära närvaron i landet. Konflikter mellan befolkningsgrupper ökar i Mali, bland annat till följd av kampen om krympande naturresurser.

Det försämrade säkerhetsläget i Mali bidrar till instabilitet i den kringliggande regionen. Gränsområdet mellan Mali, Niger och Burkina Faso, det så kallade tregränsområdet, präglas av svag statlig närvaro, vilket har gjort att möjligheterna för extremistgrupper att för sin rekrytering utnyttja det lokala missnöjet tyvärr är alltför goda.

Grupper med kopplingar till Daish är verksamma i området. Det har lett till ett ökat antal terroristattacker, inklusive mot civilbefolkningen. En del av området fungerar också som transportled för såväl legala som illegala varor.

FN:s stabiliseringsinsats i Mali, Minusma, som Sverige också deltar i, inrättades 2013 med stöd av FN-stadgans kapitel VII. Insatsens övergripande mål är att stödja genomförandet av fredsavtalet från 2015. Sverige har bidragit till Minusma sedan just 2015.

Med anledning av de motionsyrkanden som finns vill jag påminna om att det framgår av propositionen att den franska styrkan, Operation Barkhane, har ett säkerhetsrådsmandat att ingripa till stöd för Minusma när insatsen är under ett överhängande allvarligt hot. Minusma stöttar i sin tur Operation Barkhane och den regionala G5 Sahelstyrkan. Sambandet mellan de olika operationerna är viktigt att se. De behöver varandra. Man kan inte satsa på antingen den ena eller den andra.

Det svenska styrkebidraget till Task Force Takuba planeras uppgå till högst 150 personer på plats i insatsområdet och bland annat omfatta förmågor för en snabbinsatsstyrka inklusive egna helikopterresurser samt ha förmåga för skydd och bevakning. Bidraget kommer också att ha möjlighet att bidra med exempelvis transportflyg och kvalificerad sjukvård. Bidraget ska vara utgångsgrupperat i östra delen av mittersta Mali men ha beredskap att verka i hela landet. Bidraget beräknas vara på plats i cirka tolv månader.

Regeringens uppfattning är att de försämrade säkerhetsvillkoren gör att det snabbt kan uppstå behov av förstärkningar av den svenska insatsen. Den bedömningen delar utskottet. Av det skälet är det viktigt att det på förhand finns en marginal som riksdagen har fattat beslut om och som kan tas i anspråk för räddnings-, förstärknings- och evakueringsinsatser. Därför innebär beslutet att det vid behov kan sändas totalt upp till 250 soldater till den här insatsen, alltså ytterligare 100 stycken utöver grundbemanningen. Utskottet förutsätter att regeringen informerar de berörda utskotten och riksdagens kammare i anslutning till att en sådan marginal eventuellt tas i anspråk.

Att riksdagen ger regeringen ett bemyndigande att sända svenska trupper på uppdrag utomlands är ett beslut som innebär ett betydande ansvar. Som tragiska erfarenheter visar kan man inte utesluta förluster av människoliv i samband med fredsfrämjande uppdrag eller krishanteringsinsatser.

Utskottet noterar att Försvarsmakten bedömer att hotnivån för terrorism och väpnat våld är hög i Gaoregionen och i gränsområdet mellan Mali och Niger, där insatsen kommer att befinna sig. Samtidigt betonas i propositionen från regeringen att svenska förband har en hög förmåga vad gäller egenskydd, hög utbildningsnivå och materiel av hög kvalitet. Det bidrar till att hantera identifierade risker.

Det ska inte hymlas med att det här är en farlig insats som svenska män och kvinnor kommer att delta i. De kommer att utsättas för prövningar, och de kommer att utsättas för faror. Det innebär också en stor anspänning för deras släkt och vänner. Jag vill därför rikta ett stort tack både till den personal som kommer att delta och till deras släkt och vänner, fru talman. Ni är alla med och bidrar personligen till internationell fred och säkerhet.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till det sammansatta utrikes och försvarsutskottets förslag i betänkande UFöU4.

Fru talman! Kenneth G Forslund säger i sitt anförande att vi bygger säkerhet tillsammans. Det stämmer helt och hållet. Det håller vi allihop med om. Det största tillsammans vi har i de här sammanhangen, kanske i världen överlag, är FN. FN är vårt absolut största tillsammans.

Det här är en insats som leds av ett enskilt land. Den leds av Frankrike och alltså inte av FN. Är att sälla sig till Frankrike verkligen rätt väg att gå i sammanhanget, i stället för att hålla fast vid det arbete som vi med ganska goda resultat har gjort i FN-insatsen?

Fru talman! Jag håller inte med om att det finns en motsättning här. Det är tvärtom på det sättet att FN har behov av komplement, av att länder och andra organisationer hjälper till att ta det ansvar som vi gemensamt behöver ta i världssamfundet.

Vi måste också vara ärliga och säga att FN inte har någon egen stridsledningskapacitet, inga egna ledningsresurser. FN är alltid, på olika sätt, beroende av medlemsstaters och organisationers medverkan för att kunna genomföra insatser. Ibland sker de i så kallad FN-regi, med en blå basker på personalen. I andra fall sker de utifrån FN-mandat eller inbjudan av landet och genomförs av ett eller flera medlemsländer, som i det här fallet.

Jag ser inte någon motsättning i det. De kompletterar varandra. Det är dessutom så att de två olika operationer som vi ska ingå i har att samverka med varandra, är beroende av varandra och behöver varandra.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Vore det inte en bättre väg att gå att lägga de resurser som vi lägger på den franskledda insatsen på FN-insatsen i stället? FN är definitivt sina medlemsländer, men detta är också resurser som vi har och som vi nu väljer att lägga någon annanstans i stället för att gå in och stärka den insats som finns i Mali.

Jag skulle också vilja fråga Kenneth G Forslund hur han ser på detta med att när det finns många olika insatser i ett land blir det svårt för befolkningen att se skillnad. Vi har sett det exempelvis i Afghanistan, där det uppstod problem med att det var väldigt många olika styrkor inne samtidigt. Hur ser Kenneth G Forslund på den problematiken?

Fru talman! Är det bättre att samla och lägga alla resurser i FN? Ja, det kan man tycka. Men kommer vi att hinna göra det så att vi hinner fram med hjälp i denna konflikt? Jag är tveksam till det. Jag tror att vi i det här fallet får konstatera att den bästa lösningen just nu är att agera i flera olika spår.

Skillnaden på olika insatser är absolut ett problem – i synnerhet så som det har varit i Afghanistan, där det har förekommit insatser som haft helt andra ambitioner och uppdrag från avsändaren än vad som har varit beslutat av FN. Det ska naturligtvis helst inte vara någon skillnad alls. Befolkningen ska kunna känna sig trygg med vad all internationell närvaro i ett land innebär, nämligen att den är till för att hjälpa dem och skapa en god säkerhet för dem. Det har inte alltid varit så man uppfattat det i exempelvis Afghanistan. Det finns mycket att säga om olika insatser där.

Men låt oss i så fall lära av de misstagen och se till att inte upprepa dem i Mali, och helst inte heller fortsätta dem i Afghanistan.

Fru talman! Försvarsministern! För två veckor sedan var det den 29 maj, veterandagen, numera och efter viss strid i riksdagen officiell flaggdag i Sverige. Årets högtidligheter på Gärdet i Stockholm fick dock ställas in – beklagligt men begripligt givet pandemin.

Det finns annars all anledning att fira de svenskar – kvinnor och män – som tjänat vårt land utomlands. De har verkat för freden. De har tagit post för humaniteten. De har sänts iväg för Sveriges och vårt lands intressens skull.

Det finns goda skäl att bära dessa känslor och denna respekt med sig som veterandagen föder då vi i dag ska debattera och besluta om att sända specialsoldater iväg på en svår insats till Mali. Det handlar om Sveriges bidrag till den franskledda insatsen Task Force Takuba i Mali.

Vi moderater ställer oss bakom regeringens förslag. Vi gör därmed gemensam sak med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är en styrka att inom försvars- och säkerhetspolitikens område kunna visa på parlamentarisk bredd. Men Moderaterna gör inte detta alldeles okritiskt, fru talman. Det handlar exempelvis om hur coronan påverkar själva insatsen och dess genomförande och om hur länder som lovat att delta kommer att uppfylla sin del. Och ytterst är det alltid en fråga om resurser och adekvat materiel, där det går att uttrycka sin besvikelse över att regeringssidan trots 100 timmar av förhandlande inte orkade, ville eller hade förmågan att samla partier bakom en överenskommelse när ett nytt försvarsbeslut nu ska fattas av riksdagen.

Fru talman! Den pandemi som drabbar Sverige och världen får stora konsekvenser, även säkerhetspolitiskt. Gemensamma övningar ställs in, och resurser riktas om för att stödja nationell krisberedskap. Samtidigt ökar hoten från påverkansoperationer, och frågan om säkerhetsrisker i samband med direktinvesteringar i strategiska sektorer aktualiseras genom risken för fientliga uppköp. I Europa såväl som globalt utmanas våra etablerade samarbeten.

Fru talman! Parallellt med det förändrade omvärldsläget består samtidigt flera av de säkerhetshot som påverkat Sverige och EU under det gångna decenniet, med ett instabilt läge i såväl vårt östra som vårt södra närområde.

Den franska specialförbandsinsatsen Task Force Takuba syftar till att möta det ökande säkerhetshotet från väpnade terrorgrupper i Sahelregionen i Afrika. Det är ett centralt säkerhetsintresse för Europa.

Försvarsmaktens internationella insatser måste dock alltid ställas i relation till de nationella behoven. Det blir särskilt viktigt i en tid när Sverige måste bygga upp förmågan på hemmaplan. I det rådande läget är det även av stor vikt att Försvarsmaktens förmåga att stödja samhällets krisberedskap inte försämras. Det handlar om såväl logistik, underhåll och transporter som sjukvårdsresurser. Och det är i ljuset av detta ett nytt försvarsbeslut måste ses. Vi moderater kommer därför aldrig att medverka till ett kommande underfinansierat beslut.

Därtill får inte heller hälso- och säkerhetsläget för de medverkande soldaterna kraftfullt försämras. En central fråga i sammanhanget rör även andra länders styrkebidrag i ljuset av pandemin, då det är betydelsefullt att fler samlas i insatsen. Tanken var på ett tidigt plan att exempelvis Norge skulle delta, något som sedan inte visade sig vara aktuellt.

Fru talman! Det är viktigt att se det svenska deltagandet i insatsen som ett led i våra förpliktelser inom ramen för artikel 42.7 i EU-fördraget. Det svenska engagemanget i Mali måste ställas i relation till det säkerhetspolitiska samarbetet med EU, inom EU och särskilt med Frankrike. Det är solidaritet, inte neutralitet, som nu gäller. Det blir än viktigare för Sverige att beakta i en tid av ökad osäkerhet.

Ett vitalt svenskt intresse handlar om vår förmåga att samla ett brett europeiskt engagemang kring de säkerhetspolitiska hot som påverkar oss här i vår del av Europa, i Östersjöområdet, såväl som i Arktis. Då är det också avgörande att vi förmår att visa ett starkt engagemang för det som händer i och söder om Medelhavsområdet, vars utveckling också har en långsiktig bäring på Sverige. Vi räknar med att andra länder i händelse av kris eller krig ska bistå oss, och då måste vi också ha förmåga att bistå våra vänner och allierade i händelse av kris eller krig för dem.

Fru talman! Olika samarbeten får konsekvenser. Det är därför särskilt angeläget att regeringen framöver i en skrivelse återkommer till riksdagen med att beskriva Sveriges samarbeten med viktiga länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland – projekt som Joint Expeditionary Force med Storbritannien, European Intervention Initiative med Frankrike och Framework Nations Concept med Tyskland – på ett mer samlat sätt.

Vi måste se Sveriges engagemang i världen som en helhet. Vårt land deltar i dag genom flera insatser i Mali, bland annat inom ramen för FN:s stabiliseringsinsats Minusma och EU:s utbildningsinsats EUTM. Men vi är också en av de största biståndsgivarna. Erfarenheterna från Afghanistan visar här på betydelsen av en god koordinering mellan bistånd och militära insatser för att ge maximal effekt.

Utvecklingen i den aktuella regionen präglas av svåra utmaningar med omfattande humanitära konsekvenser. Det instabila läget och hoten från terrorgrupper påverkar även Sveriges och EU:s säkerhet. Frånvaron av fred leder till flyktingströmmar, i en tid av omfattande utmaningar på migrationsområdet.

Fru talman! Instabilitet, våld, terror, okontrollerade flyktingströmmar – allt detta är realiteter! Då är det rätt och riktigt att agera och medverka. Det får dock inte råda några illusioner om insatsens komplexitet. Mali befinner sig i ett svårt läge. Svenska soldater i internationella insatser bidrar på ett ovärderligt sätt till säkerhet och skapar förutsättningar för fred och utveckling i en osäker värld.

Fru talman! Trupper, soldater och utsända utomlands förtjänar vårt stöd och vår respekt, inte bara genom att vi ännu tydligare på alla sätt manifesterar den 29 maj som vår nationella veterandag utan också genom att varje annan av årets dagar är en dag av respekt för våra veteraner och att politiken ger försvaret i bred bemärkelse tillräckligt med resurser. Det senare är en kommande kamp att föra här i riksdagen.

På grund av pandemin kommer endast 55 ledamöter att rösta i dag här i kammaren och därmed ställa sig bakom detta beslut. För egen del hade jag helst sett många fler för att tydligt manifestera att det är vi i riksdagen som ska axla ansvaret för denna insats. Jag kan försäkra, fru talman, att jag åtminstone för de moderata ledamöterna har understrukit det delade ansvaret och att det är vi som riksdagsledamöter som står bakom detta beslut.

Med det vill jag också uttrycka min stora respekt för dem som under denna insats kommer att tjäna Sveriges intresse i Mali. Vi är med er i tanken, och vill se er åter hemma i Sverige. Ni förtjänar ett värdigt firande av veterandagen den 29 maj nästa år och alla år därefter.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 som innebär ett avslag på regeringens proposition.

Vi debatterar i dag det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 4 om svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali.

Jag skulle dock vilja börja mitt anförande med att rikta ett tack till alla de kvinnor och män som genom sitt deltagande i någon av våra internationella insatser stått upp för fred, frihet och demokrati. Sverige har tagit ett stort ansvar och bidragit med personal och materiel till dessa insatser i över 70 år. Våra veteraners slit, hårda arbete och engagemang har lagt grunden för det goda renommé som svenska soldater erhållit internationellt. Ett kvitto på detta är förfrågningar som den vi debatterar just i dag där vår personal och våra förmågor efterfrågas av andra.

Även om vi senare i dag kommer att rösta nej till propositionen vill jag rikta ett tack till de soldater, män och kvinnor, som förmodligen kommer att delta i den här insatsen – det verkar ju finnas en majoritet för den – för deras bidrag. Ett stort tack! Vi tänker alla på er och hoppas att allt går bra.

Fru talman! I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka på maximalt 250 personer till förfogande till och med den 31 december 2021 för att delta i insatsen Task Force Takuba i Mali. De svenska förbanden kommer att samarbeta med bland annat franska förband och ska framför allt kunna understödja, undsätta och förstärka pågående insatser inom Task Force Takuba. Man ska också bidra till att genomföra Task Force Takubas mandat i övrigt genom befintliga resurser och förmågor.

Fördelarna med ett deltagande i Task Force Takuba för Försvarsmaktens del är enligt propositionen att deltagande personal får erfarenhet av att tjänstgöra i skarp verksamhet, att man uppnår ökad interoperabilitet och att man får ökad förståelse för metoder, procedurer och arbetssätt. Sammantaget bedöms insatsen leda till en ökad operativ och militär förmåga för det svenska försvaret.

Fru talman! Det är givetvis så, precis som regeringen anför, att ett svenskt deltagande skulle bidra till att bygga vissa förmågor i de svenska förbandens staber. Vidare är det riktigt att genom arbete i multinationella insatser främjas interoperabilitet och förståelse av metoder, procedurer och arbetssätt.

Övningar under fredsmässiga förhållanden kan aldrig jämföras med skarp verksamhet. Om detta är vi helt eniga. Men det säkerhetspolitiska läget i vårt eget närområde är det sämsta sedan kalla krigets frostiga dagar. En enig försvarsberedning fastslog 2019 att ett väpnat angrepp på Sverige numera inte kan uteslutas. Man konstaterade också att Sverige inte står rustat för att möta ett sådant angrepp.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser därför att Sverige i nuläget i stället behöver fokusera på återuppbyggnad av såväl det militära som det civila försvaret, på vår egen försvarsförmåga och på utbildning av nya officerare framför deltagande i internationella insatser som den i Mali. Det har på många håll inom Försvarsmakten även framförts att man vill ha ett andrum från internationella insatser för att kunna fokusera på nationellt försvar.

Utöver detta har vi den pågående covid-19-pandemin som hittills skördat nästan 5 000 svenska människors liv och krävt Försvarsmaktens stöd.

Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska bidraget under 2020 och även 2021 blir ungefär 190 miljoner årligen. Sverigedemokraterna anser att dessa pengar i stället bör användas till återuppbyggnad av det svenska totalförsvaret, inte minst med tanke på att det nu finns farhågor om att regeringen inte avser att leva upp till överenskommelsen i Försvarsberedningens rapport Värnkraft. Jag vill med anledning av det trycka på att Sverigedemokraterna fortfarande står bakom det som tidigare överenskommits i Försvarsberedningen avseende upprustning av försvaret. Vi är beredda att skjuta till nödvändiga resurser även bortom 2025.

Försvaret behöver långsiktiga planeringsförutsättningar, och Sverigedemokraternas mål är att fram till 2030 successivt öka försvarsanslaget till 2 procent. Det målet ligger fast.

Fru talman! Med anledning av detta vill jag återigen yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Hur vi handlar här och nu påverkar världen i morgon. Vi har kommit överens om en agenda för det här årtiondet, Agenda 2030. För att nå målen i den krävs breda insatser. Det räcker inte bara med bistånd, och det räcker inte bara med en aktör, utan det måste vara många som samverkar.

Vi vet att ett av de stora hoten mot att nå Agenda 2030-målen inte bara är klimatet, som vi ofta lyfter fram, utan faktiskt också bristen på säkerhet samt konflikter. Sahelområdet, som vi berör i dag, är hårt drabbat av både klimatutmaningarna och konsekvenserna av detta men också av konflikter. Inte minst i Mali, där extremism, människohandel och laglöshet skördar både hopp och människoliv, saknas förutsättningar för en bättre utveckling för de människor som finns i landet. Tyvärr rör inte det här bara Mali utan också grannländerna. Vi har ju sett hur Sahelområdet har blivit en sockerbit för många extrema aktörer, och vi ser hur nya grupper växer till.

För oss som har en vilja att göra skillnad är det naturligt att vara närvarande både med bistånd och militärt. Det är en stor biståndsinsats som Sverige gör. Den strategi som gäller nu, 2016–2020, är på 1,2 miljarder. Men vi vet att bistånd inte räcker. Vi har därför bidragit genom att ställa upp i FN-insatsen Minusma och varit närvarande och alldeles tydligt gjort stor skillnad både genom vår kompetens och genom det vi har tillfört till hela FN-insatsen.

Men vi har sett att även Minusma och FN-insatsen kräver en starkare förmåga. Det har också säkerhetsrådet gjort, fru talman, och därför har säkerhetsrådet givit uttalat stöd för Operation Barkhane.

Det är mot denna bakgrund och bilden av hur verkligheten ser ut för människorna i området som det finns alla skäl för oss att ställa upp med det förslag som regeringen nu har lagt på riksdagens bord om Task Force Takuba.

I ett land där 45 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på 1,25 US-dollar per dag och där många ger upp hoppet om framtiden tycker vi från vår sida att det är viktigt att stärka upp när den uppbackande Operation Barkhane behöver förstärkningar för att kunna möta de nya utmaningarna i Mali, som är utomordentligt farliga.

Vi ser att de grundläggande förutsättningarna och ett folkrättsligt mandat finns. Vi har också markerat att vi vill se det folkrättsliga mandatet för Niger, och det har vi nu fått med den inbjudan som har kommit.

Mot den bakgrunden väljer vi i Centerpartiet att ställa oss bakom regeringens förslag men med ett särskilt yttrande som jag vill hänvisa till. Det handlar om konsekvenserna av covid-19. Kommer alla att kunna komma på plats? Kommer man att komma i tid? Kommer det att påverka den tidsram som operationen har?

Vi har sett att delar av den gemenskap som vi trodde skulle finnas i Task Force Takuba inte har uppnåtts när Norge backade ur och klev tillbaka – av interna norska skäl, om jag förstår saken rätt. Alldeles oavsett detta är det viktigt att inte andra lämnar insatsen eller att det blir ett glapp, för då kommer inte vår förmåga eller vår insats att kunna göra skillnad – den skillnad som vi vill säkra.

Därför är det naturligtvis viktigt att vi har fått en uppbackning för våra förslag när det gäller återrapporter så att vi kan följa utvecklingen av insatsen minst en gång per kvartal. I utskottet och i vårt betänkande utgår vi ifrån att vi ska få en återrapport när det gäller utvecklingen.

Med det, fru talman, vill jag från Centerpartiets sida tacka alla dem, alla kvinnor och män, som har gjort insatser i Mali så här långt. De gör insatser, och det är inte bara insatsen i Minusma eller Takuba, utan det gäller också FBA, Sida och andra aktörer. Ett stort tack, för ni gör ett viktigt arbete för fred och säkerhet, för svenska intressen och svenska värden och för att bygga möjligheter för människorna i Sahelområdet och i Mali!

Det är ett farligt och utmanande åtagande som de som nu går in i Task Force Takuba har framför sig. Därför är det viktigt, fru talman, att vi har ett brett stöd i kammaren för denna insats. Det är med stort allvar vi ser det här och tackar er som vill göra detta för Sveriges räkning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Nyligen har det i internationella medier rapporterats om att Islamiska staten trappar upp attackerna i delar av Irak och Syrien. Samtidigt vet vi att den del av världen där islamismen och jihadismen växer snabbast är Afrika och Sahelregionen.

Konsekvenserna av detta är tyvärr uppenbara. Den 23 mars i år mördades nästan 100 militärer i Tchad i en av de dödligaste attackerna i landets historia. Islamistiska Boko Haram låg bakom detta. Dagen efter slog samma terrororganisation till igen. I den nigerianska byn Goneri avrättades 70 människor. För mindre än två veckor sedan såg vi nya islamistattacker. 27 människor avrättades i riktade anfall mot tre byar i centrala Mali – byar med överlag kristen befolkning. En stor del av offren sköts kallblodigt. Andra brändes levande.

Fru talman! Det internationella arbetet mot jihadistisk terror är långt ifrån över. I Väst- och Centralafrika handlar det bokstavligen om en kamp för överlevnad. Extrema grupper anslutna till IS och al-Qaida opererar i området med målet att skapa kaos och underblåsa etniska motsättningar.

Sedan 2016 har antalet genomförda terrorattacker i Mali, Burkina Faso och Niger femfaldigats. Kyrkor bränns, skolor tvingas stänga och hundratusentals människor lever i ständig skräck. I Mali tog det islamistiska våldet 4 000 människors liv bara under 2019.

Fru talman! När människovärdet krossas och när barns och familjers framtid slås i spillror får inte likgiltighet vara vårt svar. Som kristdemokrater känner vi stolthet över Sveriges internationella insatser. Det gäller inte minst stabiliseringsinsatsen i Mali, Minusma.

Mali är, som har sagts här, ett av världens fattigaste länder, djupt präglat av säkerhetsmässiga, politiska, ekonomiska och humanitära problem. Under dessa mycket svåra omständigheter har svenska män och kvinnor i uniform gjort enastående insatser. Genom sitt mod, sin kompetens och sin förmåga bidrar de till en tryggare tillvaro och ett bättre liv.

Att riskera sin egen säkerhet för att skydda utsatta människor är värt den största respekt och uppskattning. Varmt tack till alla er som har medverkat och kommer att medverka i den svenska insatsen i Mali!

Fru talman! För Kristdemokraterna är det självklart att vi från svensk sida ska ta vår del av ansvaret i en orolig värld – att vi aktivt medverkar i internationella insatser som av Försvarsmakten bedöms som meningsfulla.

Vi stöder därför fullt ut förslaget att delta med en svensk väpnad styrka i den franskledda multinationella insatsen Task Force Takuba. Uppgiften för det specialförband det handlar om blir att bistå Malis säkerhetsstyrkor med att bekämpa just väpnade terrorgrupper i det egna landet och i grannlandet Niger.

Vi är medvetna om att det svenska styrkebidraget därmed står inför ett både komplicerat och farofyllt uppdrag.

Samtidigt vet vi att uppdraget är centralt i arbetet mot internationell terrorism och att uppgiften som väntar har betydelse för människors liv och möjligheter. Vi vet också att de svenska soldaternas förmåga och professionalitet är internationellt omvittnad och uppskattad. Försvarsmakten vidimerar att specialförbandet i Task Force Takuba har de förutsättningar som krävs, inklusive skydd för sin egen säkerhet.

Fru talman! Som ledamot av denna riksdag känns det ansvarsfullt att vara med och fatta beslut om svenskt deltagande i internationella militära insatser. Men lika viktigt som det är att bekämpa extremism och terror i vårt land och i vår världsdel är det att kampen förs i länder långt borta. Varje safe haven för islamism eller jihadism, oavsett var den finns, är i förlängningen ett hot mot vår demokrati och mot vårt öppna samhälle. Genom insatsen i Task Force Takuba deltar Sverige aktivt i det internationella arbetet mot terrorismen. Vi är med och bygger säkerhet så att människor i Afrika och människor i vår del av världen kan leva i trygghet och fred.

Fru talman! Även jag vill börja med att rikta ett tack till och visa stor, djup respekt för de män och kvinnor som för Sveriges räkning deltar och kommer att delta i internationella insatser – självklart inte minst den nu i Mali. Jag vänder mig även till deras familjer och anhöriga.

Fru talman! Det är en för oss människor moralisk plikt att hjälpa andra. Om man kommer från en demokrati och själv lever i fred och frihet har man en plikt att ställa upp för andra människor i världen. Man har en plikt att stå till förfogande när mänskliga rättigheter kränks och när människor förtrycks i krig och konflikter eller av andra skäl, och det är precis så det är i Mali. Det är en grogrund för internationell terrorism, fru talman. Befolkningen utsätts för systematiskt våld. Det är krig och fattigdom, och det är etniska motsättningar som eldas på av en eskalerande klimatförändring.

Fru talman! Om inte detta är feministisk utrikespolitik på riktigt, vad är det då? Att se till att Sverige tar sitt ansvar mot det våld och det förtryck som dessutom faktiskt ganska ofta drabbar kvinnor hårdast är att vara feminist på riktigt, och jag är stolt över att vi kommer att göra vårt för att skydda mänskliga rättigheter också i den här delen av världen.

I debatten i dag, i diskussionen inför detta i medier och vid andra tillfällen har det sagts att det finns problem med insatsen. Och det är sant, fru talman; det är inte lätt att ställa upp på en sådan här uppgift. Det är en svår insats. Jag vill dock ta tillfället i akt att bemöta några av de påståenden som har förts fram.

Det första är att man borde vara med enbart på FN-insatser och inte bidra till Task Force Takuba. Men, fru talman, det är ju precis det man gör – man bidrar till FN-insatsen genom att ställa upp i Task Force Takuba. FN-insatsen är nämligen helt beroende av att också detta genomförs. Det går inte att säga med trovärdighet att man är för FN-insatsen utan att också vara för och ta ansvar i Task Force Takuba, fru talman. Det går inte, för då kan FN-insatsen inte verka på det sätt som den behöver kunna verka.

Fru talman! Något annat som har sagts är att vi måste prioritera att skydda oss själva här hemma i Sverige och inte bry oss om övriga världen. Man säger att vi är i ett oroligt läge och inte har råd att ställa upp för andra ute i världen. Det är klart att vi måste skydda oss själva här i Sverige, fru talman, men det gör vi ju också genom att delta i insatser utomlands. När vi gör detta stärker vi vår försvarsförmåga, för vi får träning, vi får erfarenhet och vi får med oss saker som vi kan använda även här hemma.

Vi får se till att samarbeta med andra länder och stärka våra relationer. Det finns väl inte längre någon som tror att vi i Sverige helt själva och ensamma skulle klara oss i en allvarlig krissituation? Det gör vi ju bara tillsammans med andra, och då måste man ställa upp för andra, jobba med andra, lära känna andra och skapa interoperabilitet. Vi måste se till att bekämpa terrorism i andra länder så att den inte sprider sig hit. Att ställa upp i Task Force Takuba är också att skydda oss själva.

Fru talman! Det har sagts att läget i Mali är instabilt och att det är farligt. Detta har förts fram som ett skäl mot insatsen, men det är ju det huvudsakliga skälet för insatsen. Det vore helt befängt att bara vara för militära insatser utomlands om det var säkert. Det är precis därför vi ska vara där – för att det inte är säkert. Det har sagts att det är farligt och att vi därför inte ska skicka dit svenska soldater, fru talman. Men det är ju de svenska soldater vi ska skicka dit, de som är specialtränade och specialutrustade, som faktiskt har förmågan att möta de extremt farliga hot som finns i Mali. Det är ju därför vår insats behövs.

Fru talman! Om man tycker att vi ska skapa trygghet här hemma i Sverige, om man tror att läget i Mali är osäkert och om man tror att det är farligt att skicka dit svenska soldater ska man ställa upp på den här insatsen. Om man tycker att det är viktigt med FN och om man tycker att FN:s insatser är viktiga ska man ställa upp på den här insatsen.

En sista sak som har förts fram, fru talman, och som är den som kanske provocerar mig allra mest, är att det är dyrt. Jag har hört människor säga att den här insatsen är dyr. I propositionen kan man läsa att det handlar om sisådär 190 miljoner kronor, och det har säkert diskuterats fram och tillbaka i olika sammanhang vad det innebär. För mig är det inte dyrt i sammanhanget. För mig är det inte dyrt med 190 miljoner kronor för att skydda mänskliga rättigheter – för att se till att etniska konflikter, internationell terrorism och systematiskt våld inte får ett starkare fotfäste. För mig är det rätt lite pengar i sammanhanget.

För mig vore det märkligt om vi lade år efter år och krona efter krona på att träna våra svenska soldater och se till att de är rustade för den här typen av insatser – och sedan inte betalade den i sammanhanget rätt marginella kostnaden på 190 miljoner för att de faktiskt skulle få nyttja den erfarenhet och kunskap och de resurser som insatsen kräver. Det är bisarrt.

Jag ska göra en jämförelse, fru talman, som jag hoppas att ingen tycker är alltför stötande. Tänk er tanken att man lägger ett antal år på att utbilda sig till kock – man kanske går på Grythyttan. Sedan kommer man ut därifrån, och så köper man kastruller och hyr en lokal. Man anställer någon till servisen, anställer någon som gör en hemsida och anställer en influenser för att sprida ordet om ens restaurang. Och sedan på dagen då man ska öppna väljer man att inte öppna, därför att det är för dyrt att köpa potatis. Det är ju helt orimligt.

Dessa 190 miljoner pickadoller är ingenting; det är småpotatis i förhållande till nyttan detta innebär såväl för Sveriges delaktighet i världen och för mänskliga rättigheter utomlands som i sammanhanget, det vill säga att det har tagit ett antal år och många kronor att få den här förmågan till stånd. Vi ska vara stolta över att vi kan bidra, och vi ska självklart göra det.

Fru talman! Jag är glad att det råder nästan full enighet i Sveriges riksdag om denna insats. Det är klart att det som vanligt finns invändningar från två ytterlighetspartier, som ofta är emot vårt deltagande på olika sätt, men i stort sett är vi eniga om att den här insatsen behöver göras. Vi är eniga om att detta är någonting som Sverige ska ställa upp på för världen.

Vi liberaler har inte varit helt utan invändningar. Vi har velat säkerställa att det finns ett folkrättsligt stöd, och det gör det. Vi har varit oroliga för hur situationen med corona påverkar förmågan att delta för oss och andra länder som ska ställa upp och därmed hurdan insatsen blir och såklart vilka resurser som behöver användas här hemma. Det har vi också skrivit. I och med att vi gått med på propositionen har vi också meddelat att detta är någonting vi fortfarande står för. Vi är glada för att vi kommer att få se fler uppföljningar av insatsen än vad som var tänkt från början. Men framför allt är vi stolta för att vi kan ta ansvar i en svår internationell kontext, jobba med både bistånd och folkrättsligt grundade militära insatser och på det sättet ta ansvar för mänskliga rättigheter i världen.

Jag vill avsluta med att återigen rikta ett varmt tack och all respekt till de män och kvinnor som kommer att ställa upp i den här insatsen samt till deras familjer och anhöriga. Detta är ett ovärderligt bidrag till mänskliga rättigheter i världen, och Sverige kommer att vara stolt.

Fru talman! Sverige är och ska vara en aktör för fred och säkerhet i världen, både i ord och i handling, framför allt i den del av världen där det behövs som allra mest. Där krig och konflikter breder ut sig och terrorrörelser vinner mark är det människor som drabbas. Människor får sina liv slagna i spillror och tvingas begrava sina nära och kära. Osäkerheten ökar och framtidsutsikterna krymps. Förutsättningarna och möjligheterna att skapa en framtid för sig själv och sina barn krymper när osäkerheten eskalerar.

Detta är vad som nu sker i flera av regionerna i Mali och länderna runt omkring. Den konflikt som länge drivits på i området har under senare år tyvärr eskalerat, och väpnade extremistgrupper har nu ökat sin aktivitet. Situationen är på många sätt ohållbar, och fler och fler människoliv kommer i kläm.

Fru talman! Sverige har sedan lång tid tillbaka ett stort och brett engagemang för situationen i Mali och hela Sahelregionen. Utöver de militära insatser som vi debatterar i dag har Sverige en strategi som innebär ett omfattande humanitärt stöd och ett bilateralt utvecklingssamarbete med Mali. Det svenska arbetet med agendan för kvinnor, fred och säkerhet utgör en integrerad del av arbetet, och genom Sida är vi en av de största givarna av bistånd till landet.

Under de senaste åren har uppemot 1 000 skolor stängts i Mali på grund av den rådande säkerhetssituationen. Det är tiotusentals barn som varje dag saknar en skola att gå till och som inte får en utbildning.

Med anledning av coronan har flera länder stängt skolor på grund av smittorisk och rädsla. Då har det framkommit tydligt hur mycket skolan betyder för barn och för den generation som växer upp. Att inte kunna gå till skolan och att inte få en utbildning gör inte förutsättningarna bättre för framtiden. Kriget i Mali utkämpas vid sidan av barnen, men för varje år som går förstörs framtiden för allt fler.

Fru talman! Oroligheterna i landet har pågått länge och har försatt befolkningen i osäkerhet, fattigdom och ständig rädsla. År 2013 inrättade FN stabiliseringsinsatsen Minusma, som flera tidigare talare tagit upp, med kärnuppdraget att få ett fredsavtal på plats. Sedan 2015 har Sverige deltagit med väpnad styrka. Avgörande för vårt deltagande har varit att det skett på Malis inbjudan och i linje med folkrättens principer.

Minusma till trots är faktum att säkerhetssituationen i Sahelregionen under den senaste tiden har försämrats. Säkerhetsrådet har i flera resolutioner konstaterat att situationen i Mali utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Spänningarna och konflikterna mellan olika grupper ökar, risken för allvarliga terrorattentat likaså.

Mot bakgrund av oroligheterna har Frankrike beslutat att inkludera en multinationell specialförbandsstyrka benämnd Task Force Takuba i den redan befintliga insatsen. I fokus är staden Gao, som gränsar mot Niger och Burkina Faso. I gränsområdet mellan de tre länderna finns knappast staten. Där har i stället militanta extremistgrupper tagit plats, med våld och terror som följd. Task Force Takuba är inte en FN-ledd insats, men det är en multinationell insats för fred och säkerhet som vi nu kommer att delta i. Den ska såklart noggrant följas, granskas och utvärderas.

Fru talman! Säkerhet bygger vi tillsammans med andra, och vi bygger den också för andra. Den insats som nu görs stärker inte bara arbetet för fredlig utveckling i Sahelområdet. Den stärker också vårt försvar och är en del av Sveriges solidariska säkerhetspolitik.

Flera tidigare talare har varit inne på detta, men det går inte att nog understryka medvetenheten om hur allvarlig säkerhetssituationen i området är. Den militär som befinner sig på fältet för att bekämpa våld, trafficking och terror tar en stor risk. Insatsen i Mali har visat sig vara en av FN:s farligaste, och militären som genomför arbetet gör det med risk för eget liv. Vi kommer aldrig att kunna vara säkra på att inget svenskt liv kommer att gå till spillo, varken i den här insatsen eller i andra som bekämpar terrorism och verkar konfliktförebyggande i världens farligaste områden. Det är en risk som vi i denna kammare är och måste vara ytterst medvetna om och som vi tar på allra största allvar.

Fru talman! Jag vill avsluta med att sända ett jättestort tack till alla er som genom det svenska försvaret och tillsammans med andra varje dag gör livsviktiga insatser för fred och säkerhet i världen. Det är tack vare er och andra som jobbar ute på fältet som arbetet för stabilitet kan gå från ord i den här kammaren till handling. För det har ni min och förhoppningsvis hela riksdagens fulla respekt och stora tacksamhet.

Fru talman! Janine Alm Ericson! Som jag konstaterade i mitt anförande står Moderaterna på samma sida som Miljöpartiet och Socialdemokraterna i det här ärendet. Vi står bakom regeringens förslag om ett svenskt deltagande i en militär insats för att stärka säkerheten i Mali.

Fru talman! Det finns skäl att instämma i mycket av Miljöpartiets anförande. Man bygger säkerhet tillsammans med andra. Hela teckningen av problemen, utmaningarna, våldet och sönderfallet i Sahelregionen och Mali är riktig, och det är därför vi är där.

Jag vill ändå ställa en fråga till Janine Alm Ericson. Frågan är vänligt menad.

Miljöpartiet brukar hävda att man är uppvuxen i bland annat freds- och miljörörelsen. Man har företrätt den pacifistiska ådran. Men i och med detta beslut – i likhet med tidigare beslut som Miljöpartiet också varit delaktigt i – markerar man att det ytterst är med våld och vapenmakt man måste kunna hantera svåra utmaningar.

Fru talman! Flera ledamöter, inklusive Janine Alm Ericson, har betonat att detta är en mycket farlig insats. Det är avancerad försvarsverksamhet man ägnar sig åt. Därför skulle jag vilja ställa frågan: Innebär detta att Miljöpartiet, som brukar betona att partiet är sprunget ur freds- och miljörörelsen, har distanserat sig från den pacifistiska ådran? I så fall är det ett välkommet tillnyktrande, måste jag säga.

Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att det är otroligt bra att vi har en bred överenskommelse i riksdagen om den här insatsen. Jag tycker att Hans Wallmark var väldigt tydlig och bra i sitt anförande. Han påpekade just att detta inte är någonting som vi bara kan lägga som regeringens ansvar, utan det är också riksdagen som har ansvar. Det är verkligen bra att vi är på samma sida i detta.

När det gäller Miljöpartiets ursprung i freds- och miljörörelsen är det inte bara något som vi säger. Det är också i högsta grad så. Men man behöver inte vara helpacifist bara för att man tillhör fredsrörelsen. Det finns naturligtvis situationer där man kan behöva använda våld – tyvärr. Det hade varit en mycket bättre värld om vi hade kunnat hålla oss till fredliga metoder och icke-våldsprincipen rakt över, för då hade vi kommit ifrån den våldsspiral som annars naturligtvis är en stor risk. Det är en risk när man går in så här, och det är en risk vid alla andra tillfällen där vapen är inblandade.

Men det hade varit ett betydligt större problem om det bara varit militärt som vi gick in i Mali. Då hade det kunnat vara problematiskt till och med bara med FN-insatsen, som jag ser det. Detta blir ett understöd för att också allt det andra som vi investerar i för att dämpa situationen i Mali ska fungera. Vi har ju, som jag sa, också bistånd. Det är en mängd andra FN-organisationer som är inblandade, och man jobbar hårt för att situationen inte ska bli sämre utan bättre. Det är också en viktig förutsättning.

Fru talman! Jag måste säga att jag verkligen uppskattar inlägget från Miljöpartiet och Janine Alm Ericson. Jag tycker att det är väldigt balanserat. Det gläder mig oerhört mycket att Miljöpartiet intar denna position. Jag hoppas också att man, när dagen kommer då vi får ett regeringsskifte, vidhåller en likartad uppfattning i opposition som den man nu kanske har tvingats till i regeringsställning.

Jag delar, fru talman, vikten av att vi har denna bredd kring frågor om militära insatser utomlands. Jag är kanske mindre förvånad över att Moderaterna deltar i ett sådant beslut än över att Miljöpartiet gör det, men tillsammans uppvisar vi verkligen denna bredd. Jag tror också att det är en styrka för de kvinnor och män som ska företräda oss i olika internationella insatser att de vet att det till både höger och vänster och bland både miljöpartister och moderater finns ett engagemang, ett stöd och en insikt om att det är riksdagen som har skickat iväg dem till dessa insatser.

Jag vill verkligen uttrycka mitt tack till Miljöpartiet för att de deltar i detta.

Vidare delar jag bedömningen att fredsrörelsen inte står i motsatsställning till det militära. Tvärtom vill jag hävda att militären, en försvarsmakt och en stark säkerhetspolitik är den bästa fredsrörelsen. Det är just genom att säkra säkerheten i vårt närområde i Östersjöregionen som vi kan bidra till freden i Östersjöregionen.

Jag tycker att det är en breddning från Miljöpartiets sida, och jag är väldigt tacksam för det. Jag tror nämligen att det är en styrka att betona detta, även om man har sina rötter i fredsrörelsen. Det handlar om insikten om att detta görs genom ett starkt försvar och en stark säkerhetspolitik ihop med diplomatin och i det här fallet det bistånd som Janine Alm Ericson underströk finns när det gäller Mali och Sahelregionen.

Fru talman! Jag ber att få tacka Miljöpartiet för den breddning av politiken som jag uppfattar nu har kommit till uttryck.

Fru talman! Jag vet inte om det är en väldigt stor skillnad eller breddning. Vi har stått bakom internationella insatser även tidigare och tycker att det är viktigt att det, så att säga, är insatser som också tar till vara andra saker som man försöker åstadkomma i landet och som annars kanske skulle gå om intet.

Ökat skydd för civilbefolkningen mot terror är en otroligt viktig del för att man ska kunna göra de andra samhällsbyggande insatserna. Vi kan inte låta människor svälta ihjäl, och om vi inte stöttar här försvinner också andra organisationer. Vårt bistånd skulle då ha otroligt svårt att ge effekt.

Om Hans Wallmark är väldigt glad för att vi är enade i denna fråga, liksom jag är, hoppas jag att Moderaterna kan ta sitt förnuft till fånga när det gäller biståndet. Biståndet, både det bilaterala och det som är till stora multinationella organisationer och världssamfundet, spelar en otroligt viktig roll för att man ska få en fredlig utveckling i dessa länder.

Fru talman! Det var ett väldigt intressant replikskifte som vi nyligen hörde. Jag har en fråga till Janine Alm Ericson som är ungefär likadan. Ericson sa i sitt anförande att vi ska vara där det behövs som allra bäst. Då undrar jag faktiskt om denna insats är det som behövs allra bäst i Mali just nu.

Detta är en insats som vi går in i som är offensiv. Den är inte fredsbevarande. Det är en militär insats. Det är inte en civil insats på det sätt som Minusmainsatsen är. Det som är fördelen med FN-insatsen, där Sverige har varit med i fem år, är att det är både en militär insats och en stor civil insats. Där har man det civila arbetet med att bygga demokrati och vara med och utveckla ett land som Mali samtidigt som man erkänner att det också behövs ett militärt arbete, eftersom säkerhetssituationen är som den är.

Detta är inte en insats som FN-insatsen. Detta är en offensiv militär insats som drivs av ett enskilt land, Frankrike. Man bjuder in andra länder, till exempel Sverige, att delta.

Är detta verkligen den typ av insats som Sverige bör delta i? Är detta någonting som vi tycker är bra på riktigt? Är detta någonting som Miljöpartiet på riktigt står bakom?

Fru talman! Tack, Hanna Gunnarsson, för frågan! Ja, detta är en insats som vi står bakom. Hanna Gunnarsson säger själv, och jag nämnde det i mitt anförande, att FN-insatsen har pågått i fem år. Ändå ser vi hur säkerhetsläget hela tiden försämras. Vi har, som jag nämnde i mitt anförande och i min replik till Hans Wallmark, också ett stort annat arbete. Vi har fokus på många saker som vi gör i Mali. Men när vi ser att utvecklingen ändå går åt fel håll har vi valt att ställa oss bakom att detta kan vara ytterligare en sak.

Om detta är det allra mest optimala kan vi väl fortsätta att diskutera. Det finns säkert väldigt många fler saker som skulle behöva göras. Men jag tycker inte att man ska låta det bästa bli det godas fiende på något sätt. Det är det som vi alltid hamnar i. Det finns en massa problem och ifrågasättanden. Därför är det viktigt att vi också kommer att ha mer fokus på denna insats. Vi vet att det finns många olika parametrar som är svåra.

Men ja, Miljöpartiet står bakom denna insats. Vi ser nämligen att det som vi hittills har gjort har varit otillräckligt.

Fru talman! Ska man uppfatta detta som en svängning från Miljöpartiets sida i fråga om synen på hur svensk militär och svenska soldater ska användas utomlands? Är det inte fredsbevarande insatser som vi i första hand, eller faktiskt i enda hand, ska göra ute i världen? Eller ska vi också vara med i mer offensiva militära sammanhang i andra länder?

Vi är tyvärr långt från fred i världen. Det är en dröm som vi alla har som arbetar med dessa frågor, men vi är långt från fred i världen. Det finns många andra delar av världen där det fredsbevarande inte når hela vägen fram och där det fortfarande är krig och konflikt. Finns det då andra delar i världen där svenska soldater behöver vara mer offensiva i det militära arbetet på detta sätt?

Det handlar trots allt om prioriteringar som vi gör. Det handlar om prioriteringar i fråga om de ganska få soldater som vi har utomlands, men det handlar också om prioriteringar i fråga om de pengar som vi lägger på detta i stället för att stoppa in i det civila arbetet och biståndet, till exempel.

Är detta Sveriges roll utomlands när det gäller det militära arbetet i konflikter och krig? Är det Sveriges roll att vara en offensiv part i den här typen av arbete, eller är det vår roll att faktiskt hålla oss till FN-insatserna, där vi kan jobba civilt och militärt i fredsbevarande insatser?

Fru talman! Jag måste ändå ge Vänstern att de står fast vid sina principer om att vi endast ska vara med i FN-ledda insatser. Det är en princip som man kan hålla, men den gör liksom inte verkligheten bättre.

Miljöpartiets inställning är att fredsbevarande insatser och FN-insatser är det som vi ska bidra med i första hand, i andra hand och i tredje hand. Det är liksom inte så att vi nu tycker att man ska springa ut och kriga lite här och var. Men det här är, som jag har försökt förklara flera gånger, en väldigt specifik situation och ett läge där oerhört mycket har förändrats.

Nu kan jag inte ställa en fråga till Hanna Gunnarsson, så frågan får bli lite retorisk. Hur tänker egentligen Vänsterpartiet när man tycker att tiotusentals barn inte ska kunna gå till skolan i ett land, eftersom säkerhetsläget är så dåligt? Det är en sak att hålla sig till principer, men ibland måste man också se till vad som genomförs i verkligheten.

Fru talman! Det har varit intressant att lyssna på debatten, som har beskrivit många olika dimensioner i den här problematiken.

Jag har själv besökt området och träffat personal och soldater ur Operation Barkhane och även soldater i Minusma. Jag har träffat ledningen för de olika delarna av den samlade insats som görs i området och också tagit del av den operativa planeringen och den direkt operativa verksamheten.

Situation man befinner sig i är definitivt inte särskild idyllisk och behöver framför allt inte på något vis förenklas i sin komplexitet. Det här är en stor utmaning även för Minusma. Minusma har som FN-operation ett väldigt långtgående mandat från säkerhetsrådet. Minusma är ingen fredsbevarande operation; det är en fredsframtvingande operation. Det är faktiskt en annan typ av balans än den diskussion som jag tycker att jag har skönjt i vissa delar i den här kammardebatten.

Det är så att man i Minusma har rätt att använda dödligt våld vid hotsituationer. Det som Minusmasoldaterna och de svenska soldaterna utsätts för i samband med olika patrulluppdrag är reella och svåra hotbilder. Det är min bestämda uppfattning att Minusma inte skulle klara sin verksamhet om inte Operation Barkhane fanns. Man kan naturligtvis ha olika synpunkter på det, men det ena förutsätter i realiteten det andra.

Operation Takuba kommer att bidra till en resursförstärkning som är betydlig och nödvändig. Det pratas väldigt mycket här i dag om farligheten i operationen. Man ska då ha klart för sig, precis som jag nämnde tidigare, att det som sker inom ramen för Minusma inte är ofarligt. Men har man en högre risknivå väljer man också att använda förband och personal som är förberedda på och kan hantera den typen av risknivåer.

Det är därför som vi sänder de här specialförbanden, och tillsammans med specialförband från andra länder har man en mycket större möjlighet att hantera situationen. Jag tycker att det är väldigt viktigt att belysa detta perspektiv här i debatten så att den nyanseringen på ett tydligt sätt framgår.

Vi har varit fem år i Minusma. Vi har bidragit där på ett omfattande och bra sätt. Vår verksamhet där är respekterad, och man tycker att våra soldater och vår personal är kvalificerade och har en väldigt viktig roll i operationen.

Jag har också haft många diskussioner med ledningen i New York på FN-sidan som ansvarar för den här typen av operationer och fått det bekräftat. Jag har också tryckt på många gånger för kompetens i andra länders bidrag, resurser, teknik, fordon och olika typer av tekniska delar som är nödvändiga för att man med effektivitet ska jobba med det här.

Utmaningen handlar om terror, trafficking, drogsmuggling och religiös jihadism. Det är av stor vikt att vi bekämpar detta i området tillsammans med andra. Annars får vi den här problematiken också i Europa. Det är alltså även utifrån egna säkerhetsaspekter som det är nödvändigt att genomföra det.

Det finns i vårt agerande inga som helst problem med folkrätten. Vi har de folkrättsliga mandat som behövs i alla delar i detta sammanhang.

Utifrån att vi har varit i Minusma i fem år tycker jag att den omgruppering som vi nu gör är rätt så rimlig. Inom ramen för Minusma minskar vi ned till ett skyttekompani stationerat i Gao, till att gå in med de här specialförbanden i Takuba. Det är en signal om fortsatt långsiktigt ansvarstagande i det här sammanhanget.

Vi jobbar också med en annan strategi. Vi har ett utvecklingssamarbete omfattande sammanlagt 1,2 miljarder med Mali som avtalsmässigt sträcker sig 2016–2020. Huvudsumman är till Sida, där man jobbar för frihet från våld, för att stärka demokratin och mänskliga rättigheter och för miljö och klimatfrågor. Vi har även 20 miljoner till Folke Bernadotteakademin.

Vi jobbar alltså även i den dimensionen. Här har vi militärt och civilt bredvid varandra, något som knappt har nämnts i den här debatten.

När det gäller covid-19-situationen arbetar vi självklart tillsammans med andra länder på den punkten. Där finns det inom ramen för FN-insatsen Minusma särskilda karantänsbestämmelser. De ambassader som finns i Mali, Minusma och Operation Barkhane, EU och internationella organisationer agerar gemensamt när det gäller covid-19-frågorna. Man har också i Mali som samhälle tagit ställning och vidtagit olika typer av åtgärder, exempelvis att förbjuda kommersiella flygningar till Mali och att stänga skolor.

Det här är någonting som också tas med i Försvarsmaktens sätt att agera när det gäller beredskapsfrågor och när vi anpassar planeringen, nu framför allt i samband med Operation Takuba.

Därför är det, precis som det sas här tidigare, inte helt enkelt att ange exakta datum för olika typer av etableringar. Tanken är att under hösten ha stabsofficerare på plats. Styrkan kommer nästa år. Vi bedömer att vi kommer att klara vår verksamhet inom ramen för det mandat som ges fram till den 31 december 2021.

Vi kommer att göra skillnad. Jag har haft flera samtal med försvarsministrar från andra länder som deltar och framför allt med den franska sidan. Det är väldigt tydligt att vårt bidrag med snabbinsatsstyrka, på helikoptersidan och med den här typen av rådgivningsstöd och medföljande i förhållande till maliska säkerhetsstyrkor kommer att vara oerhört viktigt och uppskattat i sammanhanget.

Det är Frankrike, Estland, Tjeckien, Belgien, Nederländerna, Portugal, Italien och Danmark som det handlar om i den samverkande verksamheten. Det är ju så att kan man agera gemensamt i den här typen av operationer, då kan man också agera gemensamt när det gäller andra typer av hotbilder om det skulle uppstå ett sådant läge i vår del av Europa. Så det är ett givande och tagande i ett bredare perspektiv med också olika typer av dimensioner som är direkt kopplade till nationell säkerhet. Diskussionen om att ställa den här insatsen mot ett nationellt försvar är en uppfattning jag definitivt inte delar och dessutom inte anser vara realistisk i bedömningarna när man ska utforma det som är bäst för Sveriges säkerhet i framtiden.

Verksamheten kommer att rymmas inom den anslagna budgeten.

Om riksdagen fattar detta beslut kommer jag så snart det är möjligt att få tillstånd att försöka besöka vår personal inom ramen för Operation Takuba och ta del av deras direkta operativa erfarenheter.

Initiativet till att inrätta veterandagen var ett sätt att markera respekt för det internationella arbete som genomförs och som riksdagen ytterst beslutar om. Det är också viktigt att se till att ha en realistisk debatt och ha ett realistiskt synsätt när det gäller de internationella operationerna. Det är i djup mening allvar varje dag. Man måste ha klart för sig att saker och ting kan hända, men vi lägger ned oerhört mycket arbete på riskminimering och operativa hänsynstaganden. Man ska ha klart för sig att även inom ramen för Minusma skickas personal inte ut hur som helst utan noggranna värderingar av det operativa läget och en bedömning av möjligheten att fullfölja uppgiften.

Kunnandet och kopplingen direkt till hur man rent praktiskt måste bete sig i dessa miljöer är viktigt också när riksdagen ska göra sina bedömningar.

Om vi inte genomför denna operation försvagar vi kampen mot terrorism, trafficking och drogsmuggling. Då tar vi oss inte an den fullständiga konsekvensen av innehållet i de problem vi själva har upplevt de gångna fem åren.

Jag är glad att det finns en bred uppslutning, och det är en bra grund att stå på inför den kommande operationen med sina krav i vardagen.

Fru talman och försvarsministern! Jag är personligen rätt övertygad om att försvars, utrikes- och säkerhetspolitiken vinner på bredd i Sveriges riksdag. Ett brett parlamentariskt stöd är en styrka som vi visar upp tillsammans mot omvärlden.

Jag vill, fru talman, deklarera att regeringen alltid kan räkna med Moderaterna när vi finner att det som läggs fram från regeringens sida är realistiskt, rimligt och i Sveriges intresse. Det gäller oavsett om det handlar om en kommande försvarspolitik eller, som nu, ett svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali.

Precis som har sagts tidigare är det en styrka att socialdemokrater, miljöpartister, moderater, kristdemokrater, liberaler och centerpartister kommer att stå bakom beslutet tillsammans. Det är en säkerhets- och utrikespolitisk signal.

Jag instämmer också i försvarsministerns beskrivning av att Sverige kommer att ge ett värdefullt och uppskattat bidrag. Det kommer att synas i förhållande till de andra länderna.

Jag har dock ett par frågor till försvarsministern. Pandemin rasar. Det här är inte en EU-insats, men merparten av de svenska soldaterna i olika EU-insatser är nu stationerade hemma. Vi tog hem trupp från Irak på grund av pandemin, men jag tror att många anhöriga till soldater som ska iväg ställer sig några frågor. Kommer insatsen att genomföras som tänkt under hösten? Kommer de länder som försvarsministern räknade upp att delta? Innebär det som försvarsministern sa att insatsen kommer att vara avslutad senast den 31 december 2021?

Fru talman! Det kommer säkerligen att bli så som jag sa i mitt inledande anförande, nämligen att det kommer att ske vissa tidsförskjutningar. Det vi begär nu är ett mandat till den 31 december nästa år. Jag tänker inte nu föranstalta om det kommer att vara slutdatum för hela operationen eller inte, men det är det mandat vi begär nu. Vi får återkomma om det ska fattas andra beslut. Då får vi ta upp det i särskild och planerad ordning. Men nu är det detta som gäller.

Beslutsläget i olika länder skiljer sig åt. Estland har fattat beslut att bidra. Tjeckien är nära ett beslut. Belgien, Nederländerna, Portugal och Italien planerar för bidrag, och Danmark bidrar sedan tidigare i Operation Barkhane. De signaler jag har fått är att samtliga länder är beredda att göra sin insats. Sedan befinner man sig i olika faser.

Precis som jag sa i min inledning följer Försvarsmakten frågan noga, och man anpassar planeringen efter omvärldsläget. Inom ramen för den samlade operationen finns ett tänk kopplat till covid. Alla jobbar självklart med denna realitet.

Fru talman! Om det blir ett mandat för en förlängning bortom den 31 december 2021 som riksdagen kommer att ställa sig bakom i eftermiddag utgår jag från att regeringen kommer att ta den typen av kontakter. Vi från Moderaternas sida kommer som vanligt att vara konstruktiva.

Precis som har sagts tidigare i debatten, bland annat av Centerpartiet, finns också kontrollstationen, det vill säga att regeringen återkommande ska informera riksdagen. Det finns skäl att följa upp dessa kontrollstationer. Jag tror också att det är väsentligt att klargöra att det värdefulla truppbidraget från Sverige kommer att innebära att Sverige kommer att vara en av de tunga parterna i insatsen tillsammans med Frankrike och Italien.

Detta bygger på att de andra länderna inte bara fattar sina beslut utan också levererar in det de har förbundit sig till att göra. Om ett eller flera länder inte tänker medverka kommer det att påverka helheten.

Försvarsministern använder termen komplexitet, och det är komplext. Därför, fru talman, är det bra att ha de återkommande kontrollstationerna i form av att regeringen måste komma tillbaka till riksdagen med en redovisning.

Det finns all anledning för försvarsministern och för mig som moderat företrädare att önska de svenska trupper som vi skickar iväg på detta värdefulla bidrag i denna internationella insats lycka och välgång.

Fru talman! Jag markerar att beslutet gäller fram till den 31 december 2021. Det är rätt som Wallmark säger att Sverige är en tung part, och det är ett uppskattat och värdefullt bidrag. Det kan jag garantera. Självklart ska frågan om kontrollstationer respekteras.

Fru talman! När jag tänker på svenska internationella militära insatser tänker jag inte på filmen Återstoden av dagen utan snarare på filmen The Neverending Story. Nästa gång vi sänder folk till Afghanistan kommer män och kvinnor att delta som inte ens var födda när de insatserna började.

Ser regeringen något slut på insatsen i Mali – något stoppdatum? När ska den svenska insatsen vara färdig i Mali?

Det har framförts från både försvarsministern och Liberalernas representant att insatsen kostar nästan inget – 190 miljoner per år. Det är lite grann av det resonemang man kan se i tv-programmet Lyxfällan på TV3. Man går in i Icabutiken och köper en chipspåse, två colaflaskor och ett paket cigaretter. Det blir inte så mycket pengar vid det tillfället, men om man sitter fast i en insats under årtionden blir det mycket pengar. Det är pengar som skulle kunna användas till ett civilt försvar, försvar mot pandemier eller upprustning av försvaret på hemmaplan.

Finns det ett stoppdatum, försvarsministern? Finns det också en gräns för hur mycket pengar insatserna får kosta?

Fru talman! Jag delar absolut inte Sällströms uppfattningar och ingångsvärden i det här sammanhanget. Vi har helt olika synsätt. Jag skulle inte vilja använda ord som never-ending story eller jämföra det här med någon sorts lyxfälla.

Här har vi trafficking, drogsmuggling, människohandel, terrorism och religiös fanatism. Vi har Daish, som håller på att flytta fram positionerna. Om inte länder i Europa och andra delar av världen är beredda att göra något åt detta, då har vi problemen i än större utsträckning direkt vid vår egen husknut. Det är det som är problemet; det är det som är utmaningen. Vi väljer inte att ställa oss vid sidan av verkligheten, utan vi väljer att ta verkligheten som den ser ut och tillsammans med andra försöka göra något åt den.

Jag vet inte vad jag ska använda för begrepp om det som Sällström säger, men jag tror att vi kommer att få fortsätta jobba internationellt. Det kommer att finnas problem hela tiden. Vi har deltagit i internationella operationer i stort sett jämt, i FN-regi och annan regi med folkrätten som grund, och det kommer vi att få fortsätta göra. Det är en del av regeringens politik.

Fru talman! Ja, vi har bekämpat ungefär samma fenomen i Afghanistan, Irak, Libyen med flera platser. Det är ju inte så att vi inte har problem i det svenska samhället med företeelser från just de länderna och regionerna i dag.

Eftersom regeringen inte ser det här som en större utgift eller ett större problem förutsätter jag att man också är beredd att finansiera det svenska försvaret och det svenska civilförsvaret fullt ut när man lägger fram sin försvarsproposition i höst. Man verkar ju vara stadd vid rätt god kassa.

Fru talman! I realiteten är det väl så att problemen med allt möjligt hade varit ännu värre om inte olika länder i världen hade försökt ta tag i dem, bland annat i Afghanistan och i Irak. Hur hade det sett ut om vi inte hade varit i Irak och tagit tag i detta med Daish?

Problemet nu är att koalitionen har retirerat lite grann och att Daish kunnat sticka upp igen. Det är klart att det kommer att krävas åtgärder för att mota tillbaka det. Och varför ska vi släppa upp Daish till ytan ytterligare i Sahelområdet? Det är väl onödigt. Det är väl bättre att försöka göra något åt det än att ställa sig vid sidan av.

Man kan naturligtvis ironisera över belopp och försvarsbeslut och det ena med det andra. Jag kan bara säga att 25 miljarder är en stor summa pengar. Det är 75 miljarder i arbetande kapital. Det är vad vi tänker gå in med nu för att fortsätta bygga upp svensk försvarsförmåga. Det kommer att leda till ökad militär förmåga, och det kommer att betyda något.

Att ställa det mot att 380 miljoner på två år skulle lösa alla andra problem som möjligen finns, det är bara en illusion. Däremot bidrar de till att stärka våra internationella samarbeten. Ska vi möta en kris regionalt, vilket jag hoppas att vi inte ska behöva, då behöver vi ha jobbat tillsammans med andra tidigare och visat att vi kan bidra och ge och ta tillsammans på det internationella fältet. Det är så det här fungerar.

Fru talman! Tack, försvarsministern, för att du deltar i den här debatten!

Det finns en sak i det här som jag fortfarande inte kan släppa. Jag har ställt frågor om det flera gånger.

Samtidigt som vi nu går in i en ny insats i Mali minskar vi vårt bidrag till FN:s stora insats Minusma. Vi tar hem soldater från Minusmainsatsen. Vi lägger ned vår camp i Timbuktu och flyttar och omgrupperar till en annan del av landet.

Minskningen i Minusma gör vi med argumentet att vi behöver ha våra soldater hemma därför att vi behöver öka försvarsmakten hemma. Vi ska utbilda fler värnpliktiga och så vidare. Samtidigt går vi in i en ny insats i Mali och bygger upp en ny typ av arbete.

Jag har svårt att komma ifrån att detta sker samtidigt, och jag har svårt att tolka det som något annat än att vi prioriterar ned FN-insatsen och det arbete som görs i den och prioriterar upp en mer offensiv, militär satsning som leds av ett enskilt land. För mig är den kopplingen, eftersom det sker samtidigt, väldigt tydlig.

Jag vill återigen fråga försvarsministern: Är detta en nedprioritering av det militära och civila arbete som FN gör och en upprioritering av en annan typ av arbete? Ser vi ett skifte i hur vi ser på insatser utomlands?

Fru talman! Om man har besökt området och pratat med dem som sköter operationerna i Barkhane och i Minusma, då förstår man hur nära de är tvungna att arbeta för att helheten över huvud taget ska fungera och hur djupt beroende de är av varandra i de olika operativa lägena. Att ställa det ena mot det andra tycker jag därför inte är realistiskt. Man behöver både och, inte antingen eller.

Det är viktigt för Minusma att Barkhane finns. Det kommer att vara viktigt för Minusma att Takuba finns. Vi har gjort en stor insats. I fem år har vi hållit den nivå som vi haft inom ramen för Minusma. Den omgruppering vi gör nu tycker jag inte är konstig eller kontroversiell. Det är bara ett sätt att utifrån de realiteter som råder bidra på ett annat sätt med andra typer av förband. Jag tycker att det är en rätt rimlig utveckling.

Sedan är det ju olika typer av förband som vi har haft i Minusma och kommer att ha i Takuba. Det har naturligtvis gjorts analyser av hur vi ska agera i ett läge där vi behöver ha specialförbanden i Sverige. Dem kan vi i ett sådant läge lösgöra relativt enkelt och fort från Takuba – om det skulle behövas. Det är naturligtvis noggrant analyserat. Det ena kan alltså inte ställas mot det andra, utan det är två grenar på samma träd som förutsätter varandra. Det kanske till och med blev tre grenar nu. Jag tycker att det är helt rätt.

Fru talman! Jag hade föredragit att vi suttit kvar på den stora grenen, på den gren där FN är den organisation som leder insatserna.

För mig har FN en särställning. Om FN hade velat ha andra typer av insatser från oss borde vi i stället ha byggt ut vår insats inom Minusma. Jag har uppfattat det vi gjort där som väldigt uppskattat. Vi hade säkert kunnat bidra inom FN med andra typer av förband i stället för att gå in i ytterligare en insats, som leds av ett enskilt land.

Jag vill också ta tillfället i akt och verkligen trycka på att det fina med Minusmainsatsen är att det där finns ett civilt förebyggande arbete bredvid det militära. Det finns inte i den franska insatsen.

Vi får inte tappa bort att det bästa sättet vi har att bekämpa terrorism, trafficking och droghandel ute i världen är ett civilt förebyggande arbete med bistånd och utvecklingsarbete. Vi har många bra myndigheter, till exempel Folke Bernadotteakademin, som gör detta i andra länder på ett fantastiskt bra sätt.

Jag vill också lyfta fram det faktum att vi nu kommer att bidra med helikopterresurser. Vi har sett hemma i Sverige att helikoptrar är ett bra och effektivt sätt att transportera när man befinner sig i en kris, som vi gör nu. Vi använder dem till sjukvårdstransporter och när vi har bränder.

Att vi nu kommer att flytta helikopterresurser från Sverige, kommer det att medföra några risker för oss i det arbete som vi använder helikoptrarna till här hemma?

Fru talman! Som jag inledningsvis sa går vi in med ca 2 miljarder i bistånd mellan 2016 och 2020, och Sida och Folke Bernadotteakademin är de som sköter denna verksamhet. Vi har alltså inte glömt bort den civila delen.

Låt mig påminna om att varken Afghanistan eller Irak är FN-insatser. Vi deltar i andra typer av insatser runt om i världen som också är viktiga och nödvändiga. Vår linje är att vi ska kunna delta om det finns folkrättsliga mandat.

Vi är ett av de länder som försöker betona vikten av FN-insatser, och det har vi gjort i Minusmafallet genom att först delta i fem år och nu fortsätta i denna omgruppering.

Jag har redogjort för hur man ska se på Takuba som fullständigt nödvändig för att hålla en del i balansen till Minusma och understödja dem och också hur vi hanterar riskminimeringsperspektivet.

När det gäller de olika nationella resurser som vi avsätter kan man alltid spekulera i om vi i ett givet läge skulle behöva en viss typ av resurser i något sammanhang, och det är avvägningar som man får göra. Försvarsmakten har dock bedömt att för att fullgöra den verksamhet man har är detta fullt genomförbart.

Detta kommer att bli en viktig del i den samlade operationen Takuba, och det kommer att bli ett uppskattat bidrag som kommer att gynna Sverige på ett långsiktigt och bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)