2020 års redogörelse för företag med statligt ägande

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 9 och i övrigt bifall till utskottets förslag att lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Jag yrkar avslag på samtliga motioner och på övriga reservationer.

De statliga bolagen fyller vart och ett för sig en viktig funktion, och för vart och ett av dem kan ett statligt ägande därför motiveras. Den statliga bolagsportföljden består av 46 bolag, varav 39 helägda och 7 delägda. Sammanlagt anställer de 129 000 personer i hela landet.

Flera av dessa bolag har startats som affärsverksamheter vid en myndighet för att sedan övergå till att bli statligt ägda bolag. Det är alltså när den offentliga sektorn har uppmärksammat en brist eller ett behov som bolaget har startats. Man har helt enkelt tagit det i egna händer, startat och drivit verksamheten och därmed inte behövt vänta eller förlita sig på marknaden.

Vi vet att det när marknaden styr nästan alltid är det ekonomiska intresset av en ökad vinst som går före allt annat. Av de 46 statliga bolagen har nästan hälften ett samhällsuppdrag som vi i riksdagen tillsammans har beslutat om. Det innebär att dessa bolag utöver målet om ökad ekonomisk vinst också har andra mål som de måste prioritera minst lika högt.

Vi har exempelvis bolaget Apotek Produktion & Laboratorier, som tillverkar och tillhandahåller specialtillverkad medicin och säkerställer att vi har medicin för alla i hela landet. Även Kungliga Dramatiska Teatern och Kungliga Operan har båda samhällsuppdrag. De erbjuder hög konstnärlig kvalitet och ser till att vi alla har tillgång till denna form av kultur.

Det främsta syftet med ägarskapet är att säkra viktiga funktioner för samhället och att dessa ska komma alla till nytta. Drivkraften är alltid att det ska vara för allas bästa, ur både ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv. Vi kommer aldrig att avstå ett ägarskap eller sälja ett befintligt bolag för att det finns de som av ideologiska skäl menar att staten inte ska äga bolag över huvud taget. Vi kommer inte heller att tillförskaffa oss bolag eller behålla bolag i statligt ägande när detta inte fyller någon funktion eller något syfte.

Vår främsta drivkraft är och kommer alltid att vara vårt gemensamma bästa. Detta säkrar vi genom att vara en aktiv och ansvarsfull ägare och förvaltare. Genom vårt gemensamma ägande kan vi främja och prioritera det som är till nytta för ägarna, det vill säga hela det svenska folket.

Vi ska visa att det går att driva bolag med bra arbetsvillkor, etiska investeringar och ett hållbart tänk i alla led och att det går att vara en arbetsgivare som inte exkluderar eller diskriminerar.

När det kommer till arbetsvillkoren och lönenivåerna ska de statliga bolagen alltid ställa hårda krav i alla led. Det ska inte gå att ursäkta sig med att man inte har tillräcklig insyn hos underleverantörerna. Kan vi i ägardirektiv och genom bolagens ledningar synliggöra att det finns problem i flera olika branscher kan vi därefter också tillsammans jobba för att lösa dem.

Begreppet hållbarhet inrymmer väldigt mycket. Våra bolag jobbar inte bara med att sänka mängden utsläpp och höja kvaliteten hos de tjänster som produceras. Vi har i begreppet hållbarhet också inbegripit personalens välmående, att sänka sjukfrånvaron och att eliminera arbetsplatsolyckor. Inom det här området finns det väldigt mycket kvar att göra, men vi är i alla fall på rätt väg.

Exempelvis kom LKAB, som i dag är världsledande inom järnmalmsproduktion, nyligen med nyheten om en nysatsning för att ställa om. Den nya strategin ska leda till noll utsläpp från den egna produktionen från och med 2045.

När det kommer till exkludering och diskriminering har regeringen som mål att skapa en jämn könsfördelning inom alla bolags styrelser och ledningar. Kravet är att andelen män respektive kvinnor ska vara minst 40 procent. Verksamhetsberättelsen för 2019 visar att könsfördelningen i de statliga bolagens styrelser var 48 procent kvinnor och 52 procent män. Fördelningen i de börsnoterade bolagens styrelser var, som en jämförelse, 34 procent kvinnor och 66 procent män. Utan de tydliga direktiven i ägarpolicyn hade de statliga bolagen troligtvis haft liknande siffror.

Vi kan inte vänta oss eller tro att vi en dag ska vakna upp i ett jämlikt och jämställt samhälle utan att aktivt arbeta för detta. Alla stora och bestående samhällsförändringar har kommit ur en lång tid av hårt arbete och engagemang. Detta är något som vi socialdemokrater har en historia av att vara en del av och något som vår socialdemokratiskt ledda regering gör genom att dels visa vägen som en uttalat feministisk regering, dels vara en aktiv och engagerad förvaltare.

Fru talman! Som jag tidigare nämnt fyller det en viktig samhällsfunktion att staten äger bolag. Som framgår i betänkandet finns det kritik mot detta. Man menar att staten sitter på dubbla stolar som både ägare och lagstiftare - att regeringen skulle agera som domare och spelare i samma match.

Om vi ska hålla oss till spelmetaforer tycker jag bättre om liknelsen att i en match där de statliga bolagen tillhör ett lag är regeringen deras coach, som står vid sidlinjen, ser till att rätt spelare är på rätt position och pratar taktik. Vinner laget med de statliga bolagen kommer alla att gynnas av den vinsten, oavsett vilket lag man har hejat på.

Jag vill också påminna om att alla statliga bolag verkar under samma lagar och regler som övriga börsnoterade bolag i vårt land. Det finns inte någon gräddfil eller några särskilda regler för de statliga bolagen som skulle ge dem en mer gynnsam ställning på marknaden. Om det går väldigt bra för de flesta statliga bolag är detta mer ett tecken på bra ledarskap och riktning än på att det skulle finnas förmåner eller lättnader som andra bolag inte får ta del av.

Fru talman! Det senaste året har varit och är fortfarande en prövning för alla i vårt land. Den rådande pandemin har begränsat vårt privat- och familjeliv. Vårt arbets- och studieliv har förändrats. Både arbetstagare och arbetsgivare har drabbats. Det är en tuff tillvaro vi befinner oss i.

Men vi har nu ett vaccin, och vaccinationerna pågår runt om i hela vårt land. Om vi alla hjälps åt kommer vi tillsammans att kunna ta oss ur detta snabbare och förhoppningsvis med färre förluster. Vi måste helt enkelt hålla ut.

Det breda och stora stöd som regeringen och riksdagen beslutat om saknar motstycke i modern fredstid. Exempelvis har arbetstagare nåtts av en förbättrad a-kassa och arbetsgivare av möjligheten till korttidspermitteringar och hyreslättnader.

Genom korttidspermitteringar har svenska arbetstagare kunnat behålla jobben i stället för att förlora dem, samtidigt som företagen har fått det andrum de har behövt.

Pandemin har drabbat alla, såväl statliga som börsnoterade bolag och småföretag.

Bland de statliga bolagen har till exempel SJ och SAS känt av de förändrade resvanor vi har fått, och de har därmed fått ställa in flera av sina avgångar. Men det finns också många exempel på fina initiativ där bolag har försökt bidra på det sätt de kan. Där finns Vattenfall, som donerat munskydd till vården.

Denna pandemi är ett tydligt bevis på att när det verkligen gäller finns den socialdemokratiska regeringen här för alla, både småföretag och stora aktiebolag, både arbetstagare och arbetsgivare. Vi driver en politik som inte lämnar någon utanför. När vi talar om solidaritet menar vi det i alla lägen och i alla led.

Fru talman! Socialdemokraterna står fast vid att vi har ett ansvar för att tillgodose det svenska folkets behov av ett tryggt och stabilt samhälle. Vi har också ett ansvar för att det ska gälla för alla, oavsett var i vårt avlånga land man bor eller hur mycket pengar man har på kontot.

Genom statliga bolag har vi historiskt kunnat säkra rätten till olika viktiga samhällsfunktioner som marknaden inte har kunnat erbjuda. Vi har gjort det för att säkerställa att hela landet ska leva, från de mest glesbebodda delarna av Sverige till de mest urbana miljöerna utanför vår riksdag. Det gör vi på bästa sätt genom att fortsätta att ha statligt ägda bolag och genom att vara engagerade och aktiva förvaltare med folkets bästa som syfte och ständig drivkraft.

Fru talman! Statens huvudsakliga uppgift är att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet, inte att äga och driva bolag. Det är en bra grundprincip att bära med sig. Däremot finns det i vissa fall skäl för staten att äga och driva verksamhet i bolagsform, bland annat då det finns ett särskilt samhällsuppdrag. Jag skulle vilja betona ordet "särskilt" här.

Staten är en stor ägare och kommer att fortsätta att vara det under överskådlig tid. Det ställer höga krav på tydliga principer, klok styrning och ansvarstagande. De statliga bolagen ska ha fokus på att skapa långsiktiga värden, och staten ska vara en aktiv, professionell och ansvarsfull ägare, särskilt i de bolag som har just ett samhällsuppdrag.

Det senaste året har varit tufft. Coronapandemin har slagit till med full kraft mot Sverige och världen. Många har drabbats hårt, inte minst näringslivet. Många företag har tappat stora delar sina intäkter men står kvar med kostnader för löner, lokaler och mer.

För att stötta näringslivet i denna svåra tid har riksdagen beslutat om ett flertal stödpaket, som Moderaterna i huvudsak ställt sig bakom. Detta är en tid för samling och handlingskraft, men vissa stöd har haft uppenbara problem. Ett exempel är rabatten för hyreskostnader, där hyresvärdar kompenseras av staten om de sänker hyran för sina hyresgäster. Här har staten inte föregått med gott exempel. Här har staten inte visat samling och handlingskraft.

Den 25 mars 2020 uttryckte finansmarknadsminister Per Bolund att staten ska vara ett föredöme och bevilja sina hyresgäster en hyresnedsättning. Tyvärr blev det inte riktigt så. Ett exempel är statliga Jernhusen, som äger järnvägsnära fastigheter. Jernhusen möjliggjorde inte nedsättning av hyran förrän Moderaterna tog upp frågan i riksdagens näringsutskott.

Exakt detta sätter fingret på regeringens undermåliga styrning av de statliga bolagen. Det Per Bolund uttryckte den 25 mars 2020 bör vara en självklarhet, inte ett lösryckt önskemål.

Mot bakgrund av detta anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att analysera styrningen av de statliga företagen och hur den kan utvecklas till det bättre. Jag tycker att det är det minsta man kan begära.

Den senaste tiden har statliga företag och myndigheter kommit att ta en helt annan plats i samhällsdebatten än tidigare. Det självklara uppdraget att genomföra fattade beslut har nu kompletterats med att fler tar plats för att påverka samhällsutvecklingen. Yttrande- och tryckfrihet är en självklarhet, även för statens myndigheter, tjänstepersoner och bolag. Det kan vi nog alla hålla med om.

Däremot blir det djupt problematiskt om man agerar som Systembolaget gjorde när de försökte påverka riksdagens ledamöter inför ett beslut om gårdsförsäljning av alkohol. Den typen av övertramp visar att det är dags att tydliggöra var gränserna går mellan yttrandefrihet och statlig opinionsbildning. Därför vill jag yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Statligt ägda bolag ska vara föredömen - det har jag nämnt tidigare - och det gäller både ledning och styrning. Statliga bolag ska inte nyttja en dominerande ställning eller på annat sätt bidra till osund konkurrens mot andra aktörer

Detta har blivit, om möjligt, ännu tydligare efter en granskning av statliga Svevia. Granskningen väckte frågor om osund affärskultur och eventuellt utnyttjande av dominerande ställning. Detta visar hur viktigt det är att staten genom regeringen säkerställer att statliga bolag agerar föredömen. Därför, fru talman, vill jag även yrka bifall till utskottets förslag till beslut under punkt 5. Regeringen bör ges i uppdrag att säkerställa att de statliga bolagen agerar så att en sund konkurrens upprätthålls.

Det sista jag skulle vilja ta upp i detta anförande är att den svenska spelmarknaden har omreglerats. På marknaden finns nu flera olika aktörer jämte de verksamheter där statliga Svenska Spel även fortsatt har monopol.

Den politiska huvuduppgiften är att ta ansvar för spelregleringen och andra regulatoriska frågor samt att ta ansvar för de spelverksamheter där staten har monopol. Däremot ser vi inga skäl för att staten långsiktigt ska äga de delar av Svenska Spel som verkar på den konkurrensutsatta spelmarknaden. Vi anser därför att riksdagen bör ge regeringen ett bemyndigande att minska och på sikt avveckla detta ägande.

Detta bör självklart ske på ett ansvarsfullt sätt, och man bör säkra att det sker till en rimlig prislapp. Man bör ta ansvar för verksamheten och dess medarbetare och se till att betalningen används för att amortera på statsskulden. Så anser jag att man tar ansvar.

Fru talman! Vid årsskiftet stängdes tyvärr Ringhals 1. Två veckor senare anmälde Vattenfall till Strålsäkerhetsmyndigheten att reaktorn var slutligt avställd. Det är en sorglig utveckling, och detta skedde trots att det fanns intressenter som ville köpa reaktorn för fortsatt drift.

I Sverige har kärnkraften fått föra en borttynande tillvaro under den rödgröna regeringen, något som har skett i motsats till den starka opinion för kärnkraften som finns hos väljarna och i kontrast till att kärnkraften globalt sett under varje enskilt år under motsvarande period har ökat.

Så sent som under 2012 och under alliansregeringen arbetade just Vattenfall med ersättningsreaktorer, och man hade lämnat in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten som ett led i detta arbete. Avsikten var just att analysera förutsättningarna inför kommande investeringar i nya reaktorer, och man påbörjade arbetet med att ta fram föreskrifter för krav på dessa.

Det fanns även intresse av att uppföra en forskningsreaktor för fjärde generationens kärnkraft, något som fick stor uppmärksamhet under den dåvarande valrörelsen. Detta ändrades dock drastiskt efter valet, då den rödgröna regeringen i sin första budget beordrade Vattenfall att stoppa arbetet kring ersättningsreaktorer. Någon forskningsreaktor var det inte tal om, och medel för energiforskning skulle inte gå till kärnenergiforskning.

Det är svårt att inte dra en parallell till det tidigare så kallade tankeförbudet, som har legat över kärnkraften i Sverige och som har stoppat utvecklingen av den i närtid. För, fru talman, det verkar heller aldrig ha slagit vare sig Socialdemokraterna eller Miljöpartiet att det finns och fanns en anledning till att kärnkraften är byggd just i södra Sverige, nära en stor del av elförbrukningen i landet.

För att vi ska kunna ha tillräcklig överföringskapacitet från norr till syd har kärnkraften som planerbar kraftproduktion bidragit till att hålla spänningen uppe och därmed även överföringskapaciteten. Minskar denna produktion kommer även överföringskapaciteten att minska och nätet att bli mer instabilt, med den indirekta konsekvensen att elprisskillnaderna ökar inom landet. Exempelvis var spotpriset i södra Sverige nästan tio gånger så högt som det systempris som gällde för hela landet under juli sommaren 2020.

Det har aldrig varit så stora prisskillnader sedan Sverige delades in i fyra elprisområden, något som möjliggjorde för reservkraftverket i Karlshamn att elda tjockolja på kommersiell basis mitt under brinnande högsommar. Svenska kraftnät tvingades då till bilaterala avtal för drift av just kärnkraftsreaktorn Ringhals 1, som ägs av Vattenfall. Det var möjligt för sommaren 2020, men det kommer inte att vara möjligt inför den kommande sommaren.

Fullföljandet av beslutet om nedläggning bidrar alltså till att staten med sitt helägda energibolag nu försämrar den svenska leveranssäkerheten och minskar marginalerna i kraftsystemet och gör det mer instabilt, vilket riskerar att rasera förutsättningarna för energiintensiv industri och för den samhällsutveckling som de flesta partier vill se kring en elektrifiering. Det är något som kan leda till avsevärt större samhällsekonomiska konsekvenser än vad en mer eventuellt begränsad merkostnad för fortsatt drift hade inneburit.

Fru talman! Samtidigt är en stor del av Europas energiförsörjning fortsatt fossilbaserad - i många fall handlar det om koleldade kraftverk. Svensk kärnkraft är ren och stabil i förhållande till alternativen för planerbar kraftproduktion. Detta hade varit en stor insats, inte minst för klimatet, då fossilbaserad produktion hade kunnat tryckas undan. Det hade kunnat ske i form av elexport eller för användning inom den svenska industrin.

Skulle man exempelvis ha tryckt undan den mängd kolkraft som motsvarar elproduktionen från de reaktorer som nu har stängts i förtid hos Vattenfall skulle det ha inneburit utsläppsminskningar motsvarande utsläppen från all biltrafik i Sverige under ett helt år. Men uppenbarligen har det för vissa partier varit viktigare att stänga kärnkraft och fossilfri kraftproduktion än att rädda klimatet och minska utsläppen av växthusgaser.

Sverigedemokraterna tycker att det hade varit högst rimligt att man för ett helägt statligt energibolag i första hand hade sett till landets energiförsörjning i stället för till den ekonomiska vinsten i det enskilda bolaget till priset av stora samhällsekonomiska skador. Vår ingång har därför varit att man borde ha agerat genom att ge Vattenfall ägardirektiv om att stoppa den förtida avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna vid Ringhals. Det tycker vi hade varit en bra politik för Sveriges hushåll och industri men framför allt för klimatet. Framför allt när vi nu kan se att bransch efter bransch vill minska sitt fossila beroende just genom elektrifiering är det uppenbart att vi kommer att ha behov av mycket mer el i framtiden och inte mindre.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 11 i betänkandet.

I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 4 under punkt 3, som handlar om statens långsiktiga ägande.

Den svenska ekonomin kännetecknas av att vi har en mängd olika företagsformer och typer av ägande. Staten är en aktör bland många. Den grundläggande struktur som det svenska näringslivet kännetecknas av är blandekonomi, vilket har visat sig tjäna landet väl.

Centerpartiet anser inte att det är en kärnuppgift för staten att äga och driva företag, men i vissa fall kan det vara motiverat. Som tidigare har nämnts finns det en inbyggd problematik med statligt ägande i grunden. Det är ett problem att man är både lagstiftare och bolagsägare. Det fanns också en orsak till att man 2010 kompletterade konkurrenslagen med offentlig verksamhet som konkurrerar på privata marknader - där ingår staten. Det skulle knappast ha gjorts om allting vore solidariskt och toppen.

Vi anser däremot inte att vi rakt av ska sälja alla företag. Vi har ju en del statliga bolag som har samhälleliga uppdrag eller som är viktiga ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det måste man också ta i beaktande. Dessutom är staten en stor bolagsägare och kommer att vara det under överskådlig tid. Då är det viktigt att ägaren driver företagen på ett långsiktigt, professionellt, värdeskapande och hållbart sätt.

Många av de statliga bolagen har jobbat väldigt mycket med klimatomställningen, och de ska vara med och förverkliga Sveriges åtagande i exempelvis Agenda 2030. Vi vet att många bolag gör detta väldigt bra och att de ser både klimatnytta och affärsnytta.

Men Centerpartiets grundsyn är att staten som ägare ska ställa sig frågan om marknaden själv kan lösa den uppgift som ett statligt bolag har. Då ska det prövas. Men likaväl som vi inte kan utesluta försäljningar kan vi inte helt stänga dörren för förvärv eller för att nya bolag startas. Det kan hända att det också behövs, men allt måste prövas affärsmässigt och med samhälls- och marknadsnytta som ledstjärna.

Fru talman! Under en lång tid har vi tyvärr sett hur det har försämrats när det gäller service och arbetstillfällen på landsbygden. Här bär faktiskt staten ett stort ansvar. Jag tycker att vi i större utsträckning skulle kunna använda de statliga bolagen för att komplettera svagare marknader. Staten har faktiskt stora möjligheter att genom sina bolag bedriva en regional utvecklingspolitik, genom framsynt ägarstyrning.

Som ett exempel - detta har jag tagit upp i tidigare debatter, men det är fortfarande lika aktuellt - kan jag nämna SBAB Bank. Det är ett helägt statligt aktiebolag som konkurrerar med andra banker. För inte så många år sedan beslutade SBAB, med dåvarande näringsminister Mikael Dambergs välsignelse, att i praktiken lämna företagskunder norr om Dalälven. SBAB vill med andra ord inte längre ha några företagskunder på landsbygden och i småstäder. Nu är det Stockholm, Göteborg och Malmö samt större tillväxt- eller högskoleorter som gäller. Man kan fundera över varför staten ska äga SBAB när företaget bara finns på fungerande marknader. Frågar ni mig tycker jag inte att det är särskilt solidariskt att halva landet utesluts.

Ett annat exempel som jag funderar över är det statliga riskkapitalbolaget Saminvest, som bildades 2016. Man skulle avveckla Inlandsinnovation AB. 2 000 miljoner var tidigare avsatta i riskkapital för norra Sverige, Värmland och Dalarna. Men redan efter något år började det levas om. Jag kommer ihåg att jag då var väldigt ny i näringsutskottet. Då började både miljöpartister och socialdemokrater tala om hur orättfärdigt det var att satsa hela 2 miljarder på norra Sverige. De pengarna användes ju inte.

Det tar ganska lång tid att informera företag om att man finns och sedan göra nödvändiga investeringar, men detta tog man inte hänsyn till. I stället avvecklade man Inlandsinnovation, och pengarna gick till Saminvest, som nu har sitt säte i Stockholms innerstad i stället för i Östersund, som tidigare.

Vi vet att det i Stockholm och Mälardalsområdet redan finns mycket privat riskkapital, men det gör det inte på landsbygden och i norra Sverige. Där är bankerna inte särskilt angelägna om att låna ut pengar till företagare. Detta märker vi inte minst i coronadagar, då företagare får nej av banken när det gäller lån till företaget. Men banken lånar gärna ut om företagaren tar ett lån på sitt hus i stället, det vill säga privat.

Jag tycker att det är lite märkligt. Nu är det fyra år sedan Saminvest bildades, och inte en enda gång har jag hört vare sig Miljöpartiet eller Socialdemokraterna säga ett enda ord om Saminvests verksamhet. Hur ser det ut med Saminvest - investerar man i hela Sverige? Man har ju har haft ganska många år på sig nu. Jag betvivlar det faktiskt. Eftersom intresset kanske inte varit jättestort tidigare hoppas jag, med detta lilla inspel, att vi i utskottet tillsammans kan bjuda in Saminvest, som kanske kan tala om hur man har satsat på hela Sverige. För det var väl det som var meningen? Annars är det inte särskilt solidariskt, eller hur?

Avslutningsvis måste jag få säga några ord om att de statliga bolagen har en policy, och det finns också en särskild uppförandekod hos en del av bolagen, särskilt hos de större. Sveaskog har, förutom ägarpolicyn från staten, en egen uppförandekod. Där är det viktigt hur man förhåller sig till inte bara beslut som fattas av riksdag och regering utan också till kommunikationen med de människor som man gör affärer med, lokalbefolkningen helt enkelt. Tyvärr måste jag säga att det inte alltid har fungerat jättebra. Jag hoppas verkligen att det bara är några få undantag och att Sveaskog också är noggranna med att implementera sin egen uppförandekod.

Det handlar om jaktarrenden, där folk som har haft arrenden i 50 år helt plötsligt blir av med dem utan att bolaget över huvud taget vill kommunicera med de enskilda. Folk är förtvivlade och ringer till oss riksdagsledamöter. Jag har fått samtal från hela Sverige, så det gäller inte bara något enstaka fall.

Det finns planer på nationalparker som påverkar skogsägare, som blir väldigt oroliga.

Sedan har jag ett annat väldigt bra exempel från Lessebo kommun. Kommunen, fick jag höra alldeles nyss, ville skapa ett nytt industriområde intill sitt befintliga. Då kontaktade kommunen Sveaskog eftersom de ägde marken intill. Kommunen föreslog att man skulle byta mark. Det var alltså 34 hektar ganska stenig mark som kommunen ville ha från Sveaskog, men för att genomföra bytet ville Sveaskog ha tillbaka 87 hektar fin skogsmark. Det tycker jag inte känns särskilt sjyst, särskilt som kommunen har lagt ned åtskilliga miljoner på att iordningställa verksamhetsmarken.

Nåväl. Sedan ska det, när det gäller Lessebo, tilläggas att Arbetsförmedlingen under tiden har lagt ned sitt kontor där, och då är det kanske inte så konstigt att kommunledningen inte tycker att staten tar sitt solidariska ansvar.

Statens bolag ska självfallet drivas med lönsamhet och hållbarhet, enligt de regelverk och instruktioner som finns, men de exempel som jag har tagit upp visar på betydelsen av dialog, det vill säga en dialog som fungerar. Som jag sa tidigare ska det inte bara vara med den som ger ägarinstruktioner utan även med människor i hela landet som direkt och lokalt berörs av företagens verksamheter.

Fru talman! I dag ska vi debattera statliga bolag, detta i form av regeringens skrivelse. Det är helt enkelt en redogörelse för företag med statligt ägande.

I skrivelsen anger regeringen att den aktivt ska förvalta statens tillgångar i form av aktierna i bolagen med statligt ägande så att deras värdeutveckling och avkastning blir den bästa möjliga, givet ett balanserat risktagande, samt se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl. För att åstadkomma detta uppger regeringen i skrivelsen att det är viktigt att ge bolagen förutsättningar och möjligheter att utvecklas och fortsätta att konkurrera på sina marknader.

Det anges även att det är viktigt att staten är en aktiv, professionell ägare med fokus på långsiktigt värdeskapande. Visst låter det jättebra?

Fru talman! Låt mig först klargöra att betänkandet som vi ska debattera innehåller så många bolag och utmaningar att jag inte hinner klargöra Vänsterpartiets syn på hur vi ser på styrningen av samtliga, men några viktiga dykningar ska jag försöka hinna med. Vad gäller de särskilt beslutade samhällsuppdragen kommer jag att återkomma till ett av dem.

Jag börjar med flaggskeppet Vattenfall. Att vi har ett statligt energibolag tror jag är mycket värdefullt i omställningen till ett förnybart elenergisystem. Att sänka avkastningskravet lite så att även miljömålen nås och så att man bättre kan räkna hem investeringar på hemmaplan vore något som man stolt skulle kunna skriva i historieböckerna, till exempel när "miljötapp" åter flödar i den torrlagda älvfåran från Letsi mot Vuollerim eller när Vattenfall investerar i vindkraftsparker som i dagsläget inte går att räkna hem på grund av att avkastningskravet är lite för högt.

SBAB har nämnts här tidigare. Det är banken som staten äger men som drog sig bort från periferin för att endast finnas på större orter där det definitivt inte råder brist på konkurrens. Hur smart var det?

Eller Posten, som Centerpartiet valde att leka affär med - hur lyckat har det varit? Handen på hjärtat, mina kollegor! När det gäller Postnord, som det numera heter, valde man att gå samman med Danmarks post, som först hade helt annorlunda anställningsvillkor. Och geografiskt ser landet allt annat än likadant ut jämfört med vårt avlånga land, där det är mycket glesbygd och där det fortfarande inte går att digitalisera på grund av brist på fungerande infrastruktur för ändamålet.

Sedan skulle jag kunna lyfta upp andra bolag där staten är hel- eller delägare och definitivt skulle kunna öka exportvärdet och samhällsnyttan med ett mer aktivt engagemang och inte alltid vara rädd för borgerlighetens kritik om snedvriden konkurrens eller för den delen EU:s kritik om statsstödsregler.

Att inte nämna LKAB som norrbottning vore nog tjänstefel. Jag konstaterar bara att det känns superbra att följa nyhetsrubrikerna - man går verkligen all-in för att göra ståltillverkning i Sverige fossilfri. Sedan har vi kommuner som inte förstår sin roll i det hela. Då tänker ni: Vad menar han med det? Jo, när kommuner väljer att bromsa vindkraftsparker med sitt veto undergräver de faktiskt den vätgasstrategi som är en förutsättning för att LKAB ska kunna fullfölja planen om fossilfrihet och för att vi ska ha en hållbar gruvproduktion som lever upp till de högt ställda klimatmål som de faktiskt försöker ha.

Att man tror att billiga politiska poäng på hemmaplan är att värna om miljön kan faktiskt komma att kosta oss ett misslyckande i ett betydligt större projekt. Jag säger bara: Glöm inte bort det där ute i kommunerna!

Fru talman! För att inte glömma bort att yrka bifall så gör jag det nu, det vill säga yrkar bifall till vår reservation 15. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till den.

Nu tillbaka till de särskilt beslutade samhällsuppdragen.

Sveaskog fick 2002 ett uppdrag att sälja 10 procent av den areal som bolaget ägde vid bildandet.

Jag har själv suttit i gruppen som gjorde en uppföljning och utvärdering av hur samhällsuppdraget genomförts och om det blev som riksdagen beslutade gällande mål med försäljningen.

Dessa 10 procent kommer absolut att nås. Men att det skulle ha förstärkt det enskilda jord- och skogsbruket med bättre utkomstmöjligheter och utveckling på landsbygden tvivlar jag starkt på.

Helt klart brydde man sig inte om de ambitioner som man sålde idén till riksdagen med, det vill säga att glesbygden, landsbygden och lokalbefolkningen skulle bli vinnare. Nej, det har blivit en placeringsmöjlighet för dem som har pengar skvalpandes, och där är skogen givetvis en säker placering.

Fru talman! Jag ska gå tillbaka till Sveaskog. Ingen som följer samhällsdebatter eller är intresserad av skog, rennäring eller Sveaskog generellt har väl missat rubrikerna om vd:n som fick gå med omedelbar verkan.

Jag kommer givetvis inte att ta ställning till den specifika händelsen i dag. Men jag kommer att kommentera några saker.

Sveaskog som ett statligt skogsbolag med relativt stort skogsinnehav ska kunna ta hänsyn till andra värden än specifikt virkesvärdet. Det är väl något som ägaren borde kunna styra? Givetvis kommer hänsynstagandet att påverka utfallet på avkastningen, men det har vi råd med i landet.

Därmed är det inte rimligt att Facebookgrupper ska styra vad som är skyddsvärda skogar eller vad som ska kunna avverkas och med vilka metoder.

Jag kommer från skogen och har under hela mitt yrkesverksamma liv, före riksdagsuppdraget, verkat just i skogen och i den branschen. Jag vill med bestämdhet hävda att jag lever nära de olika näringsgrenarna som är berörda eller berörs av hur skogen sköts och brukas.

Sveaskog kan och bör, eller ska till och med, agera på lite andra sätt på de orter där intressekonflikter är uppenbara. Men utan rätt fingertoppskänsla kommer detta att spä på konflikter som är helt onödiga och som i förlängningen missgynnar skogsbruket som helhet.

Ni ska komma ihåg en sak, nämligen att det finns krafter där ute som har en helt annan ambition än att skogsbruket ska kunna samexistera med andra näringar och att vi ska ha ett aktivt skogsbruk. Dessa andra aktörer rider på konflikterna, och de tar vara på chansen och spär på något som i förlängningen missgynnar alla parter som måste samsas på dessa områden.

Vi som lever och verkar i dessa skogsbygder med rennäring, turism och skogsbruk ska även kunna ha ett aktivt skogsbruk, men därmed inte sagt att man ska avverka på exakt samma sätt som vi alltid har gjort på områden där flera ska samexistera.

Fru talman! Jag måste göra er uppmärksamma på till exempel bilder som sprids på trakthyggesbruk. Bilder på kalhyggen visas och jämförs med skogsskövling i Amazonas. Och New York Times publicerar bilder på ett kalhygge där texten förklarar att Sveriges skogar skövlas och inte ersätts med skog utan med plantager.

Visst är kalhyggen fula, och man kan begränsa storleken på dem på många sätt. Det finns regler inom certifieringssystemet för detta redan i dag.

Men varför visas inte bilder på hyggen som var kala för 50 år sedan och hur skogen ser ut där i dag? Det är nämligen skog där i dag.

Ytterligare påståenden som ofta slängs ut är att skogsbruket skulle vara dåligt för klimatet. Det är helt felaktigt. När helheten räknas i fråga om vad skogsråvaror kan ersätta i form av andra fossila produkter är det en klimatsmart verksamhet.

Men det finns givetvis både bra och dåliga exempel på avverkningar, oavsett om det handlar om trakthyggesbruk eller kontinuitetsskogsbruk.

Ordet naturskog har börjat användas flitigt. Jag har sett skogar som har fått precis denna benämning. Men när jag tittar på historiken har dessa bestånd blivit både röjda och gallrade. Är de då det som de påstås vara?

Jag håller med om att dessa bestånd, som man beskriver, är fina och kan vara viktiga för andra värden. Men mänsklig påverkan har bidragit till att bestånden är vad de är; det kommer man inte ifrån.

Jag inser att jag inte kommer att kunna övertyga er om skogsbrukets förträfflighet i dag. Men jag är mer än gärna tillgänglig för att medverka till att ta ut er beslutsfattare, så att ni får se på bra exempel på trakthyggesbruk och då även bra exempel på skonsammare metoder som fungerar, och givetvis lite exempel på vad som absolut inte fungerar.

Jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag inte gjorde mitt yttersta för att ge mina barnbarn samma förutsättningar att använda sig av den fantastiska förnybara resurs som skogen faktiskt är och allt som den kan ge oss i omställningen till fossilfrihet och cirkulär ekonomi, men givetvis samtidigt som vi fixar den biologiska mångfalden och klimatmålen.

Samma sak gäller om jag inte gjorde mitt yttersta för att få en samsyn och ett samförstånd med de andra näringarna som verkar i skogsbygder. Vi måste kunna samexistera även med ett aktivt skogsbruk.

Men kom ihåg att lösningen då är ett statligt skogsbolag som aktivt sköter och brukar skogen på ett hållbart sätt och kombinerar detta med biologisk mångfald, men samtidigt åtnjuter allmänhetens förtroende brett även på hemmaplan från alla oss som bor och verkar i dessa skogsbygder, och inte styrs av grupper som via digitala plattformar samlar tiotusentals namnunderskrifter, där merparten av undertecknarna faktiskt inte berörs av näringarna. Men, fru talman, jag vill göra påpekandet att vi då inte får börja med ytterligare utförsäljningar av våra gemensamma skogar, som många borgerliga politiker faktiskt driver på för.

Fru talman! Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att se över den offentliga verksamheten och hur den motiveras över tid. Staten äger i dagsläget 46 företag, och vi behöver fundera över om alla dessa verksamheter verkligen är lämpade att ha staten som ägare.

Statens uppgift bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och för företagen. Uppgiften borde inte vara att äga och driva bolag. Man bör tvärtom minska eller avveckla sitt företagande, speciellt när sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice.

Regeringen bör därför avveckla det statliga ägandet i bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag eller är viktiga utifrån en strategisk och säkerhetspolitisk utgångspunkt.

Ett första steg i en sådan riktning skulle vara att regeringen tillsätter en granskningskommission som ser över vilken samhällsnytta de statligt ägda bolagen med samhällsuppdrag bidrar med samt vilka bolag som är strategiskt eller säkerhetspolitiskt viktiga.

Översynen bör innehålla en analys av på vilket sätt dessa bolag konkurrerar med privata företag och därefter lämna förslag till regeringen hur den kan jobba vidare med frågor om statens ägande och förvaltning av dessa företag. Granskningskommissionens slutsatser bör naturligtvis redovisas för riksdagen.

Fru talman! Jag vill passa på att understryka att all försäljning av statlig egendom givetvis ska ske affärsmässigt och till bästa möjliga pris.

Vissa statliga företag riskerar att bryta mot konkurrenslagen, samtidigt som de ökar statens inflytande på de kommersiella marknaderna. Det är en utveckling som står i strid med hur vi kristdemokrater ser på det statliga ägandet och hur ett vitalt näringsliv ska fungera.

Även myndigheter har på senare år gjort stora insteg på den öppna marknaden genom att delta i upphandlingar med varor och tjänster. Där ger jag en uppmaning till alla mina partikollegor ute i kommuner och regioner som tycker att de bedriver fantastiskt bra verksamheter men inte har en tanke på att de faktiskt kan slå undan benen för befintliga privata aktörer som bedriver verksamheter inom exakt samma områden.

Här anser vi kristdemokrater att det kan vara intressant med en transparent översyn av de statliga bolagens aktiviteter i form av intern verksamhetsutveckling som sträcker sig utåt och sker i konkurrens med andra aktörer. Där anser vi att alla myndigheter också bör göra en översyn av vilka verksamheter som just konkurrerar med privata företag.

Vi anser, som sagt, inte att alla statligt ägda bolag ska fortsätta ägas av staten. Men det som ändå ägs av staten ska i alla fall inte konkurrera på den privata marknaden och med de privata verksamheterna.

Fru talman! Under det senaste året har Sverige och även andra länder drabbats hårt av den pågående pandemin. Det svenska näringslivet har utsatts för påfrestningar som ingen av oss har varit med om tidigare. Det ser givetvis olika ut för olika sektorer, men inom många branscher är det närmast en nattsvart situation. De har tappat merparten av sina intäkter men står kvar med merparten av sina fasta kostnader. Det betyder stora inskränkningar för människors möjlighet att få ett nytt jobb eller behålla det jobb de har. Det förstår vi alla. För att stötta näringslivet har riksdagen beslutat om flera stödpaket, vilka vi kristdemokrater i huvudsak har ställt oss bakom. Jag vill dock påpeka att det nu har synliggjorts stora brister i de statligt ägda företagens ägarstyrning.

Fru talman! Till sist skulle jag vilja beröra ett område till. Jag vill säga några ord om en av de mest klassiska svenska basnäringarna, nämligen skogsbruket.

Skogsnäringen skapar många arbetstillfällen och bidrar till en hållbar utveckling av Sverige. Skogen är också en fantastisk källa till rekreation och har stor betydelse för oss alla. Naturvärden i skog som ännu inte fått formellt skydd finns vanligtvis på privatägda marker. Skogsbruket på statligt ägda marker bedrivs i högre grad utifrån rent ekonomiska utgångspunkter. Att staten har övertagit stora delar av ägaransvaret för mark och näringsliv i Sverige innebär att många människor är beroende av politikers välvilja i stället för att få möjlighet att lita till sin egen förmåga.

Som det ser ut i dag är Sveaskog den största svenska skogsägaren och den i särklass största statliga skogsägaren. Sveaskog fick 2010 instruktioner om att 10 procent av den areal bolaget hade skulle säljas av till marknadspris. Hittills har Sveaskog sålt 9 av de 10 procent som ska säljas enligt Sveaskogs samhällsuppdrag. Här anser vi kristdemokrater att det är dags att ge ett nytt uppdrag som ålägger bolaget att sälja 30 000 hektar produktiv skogsmark per år till privata markägare som avser att bedriva kommersiellt skogsbruk på marken till nytta för vårt land när det gäller både ekonomi och miljö.

För tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1, men jag står givetvis bakom alla våra reservationer.

Fru talman! Vad har ledamoten Camilla Brodin missat i uppföljningen av den förra utförsäljningsplanen för Sveaskog, det vill säga de 10 procenten?

Fru talman! Jag förstår inte riktigt frågan.

Vi kristdemokrater lägger fram förslag om att gå vidare med att sälja. Vi vill att 30 000 hektar per år säljs av det innehav av skogsmark Sveaskog ändå har.

Fru talman! Vi har nyss gjort en uppföljning, Camilla Brodin. Det har funnits en utförsäljningsplan och ett samhällsuppdrag som inte gav det som det fanns en ambition att de skulle ge. Fortfarande tror Camilla Brodin och Kristdemokraterna på något som inte fungerar. Det förvånar mig. Det som har hänt är en placeringsmöjlighet för människor med mycket pengar, och jag tvivlar inte på att det är en bra placering. Men det har inte lett till en utveckling av landsbygden.

Jag förstår verkligen inte att borgarna fortfarande vill sälja statlig egendom. Jag framförde i mitt anförande att det är än mer viktigt att det finns ett stort bolag som kan ta andra hänsyn till andra näringar. Det finns en pyrande konflikt som vi måste hantera, och den blir inte bättre i och med att man säljer ut statliga bolag.

Fru talman! Jag tror att ledamoten Birger Lahti och vi kristdemokrater har olika syn i fråga om vad det statliga uppdraget innebär när det gäller skogens mark. Här har vi uppenbarligen olika synvinklar på det hela. Jag står ändå fast vid att vi kristdemokrater anser att vi bör gå vidare med denna fråga.

Fru talman! Det finns mycket som är fel i den här världen med en utbredd orättvisa, ett pågående förtryck och en ständig exploatering av naturen. Vi här i kammaren, och mänskligheten överlag, är duktiga på att skriva fina ord om allas lika värde och hur vi ska värna planeten. Men många av våra deklarationer och fina mål förblir fina ord på bortprioriterade bilagor.

Ett exempel av många bortglömda och ignorerade men fina dokument är miljömålen från 1999, som riksdagen har fattat beslut om. Av de 16 miljömålen når vi i dag två. Det är en skam, och det visar också bristen på handlingskraft. Målen saknar koppling till det vi gör i vår vardag, saknar koppling till vår ekonomi och saknar koppling till företagen.

Fru talman! Vi behöver ändra på detta - inte för min skull, inte för Miljöpartiets skull utan för allas skull. Klimatkrisen och artkrisen som tornar upp sig över mänskligheten är egentligen kriser som i själva verket hotar livets förutsättningar att finnas på planeten jorden. All den kunskap som finns vid det här laget lämnar inga ursäkter kvar till oss beslutsfattare.

Allt vi gör behöver ramas in av jordens kapacitet. Det är enkla fakta och ingen åsikt. Men i stället är det religionen om exponentiell tillväxt som styr våra beslut. Alla företag behöver förhålla sig både till klimatavtalet och till konventionen om biologisk mångfald, men i stället prioriteras aktieägarnas intressen före kommande generationers rättigheter till en beboelig planet.

Fru talman! Jag anser att om det är någon som ska gå före så är det staten. Statens bolag ska implementera de av riksdagen beslutade miljömålen direkt i bolagsordningen. Det finns 46 bolag som ägs helt eller delvis av staten. Det finns alltså en stor potential. Självklart ska det finnas en större mening med dessa bolag än att förse marknaden med billig råvara och vara konkurrenskraftiga. Det är också något som anges i statens policy för statliga bolag, nämligen en miljömässigt hållbar utveckling med minskad klimat- och miljöpåverkan. Bolagen ska inom sin bransch vara föredömen på miljö- och klimatområdet och arbeta för riksdagens nationella miljö- och klimatmål.

Det som slår mig är den enorma kontrasten mellan dessa fina ord och Sveaskogs fula kalhyggen. Jag har engagerat mig för Sveaskog länge, och den senaste tiden, vilket har nämnts i debatten, har det funnits en högljudd men välbefogad kritik som höjts mot Sveaskog. Jag tror att sanningen håller på att komma i fatt.

Fru talman! Jag håller inte med Birger Lahti från Vänsterpartiet i den här frågan men däremot i frågan om Vattenfall, vilken jag återkommer till senare. Jag tycker att det svenska skogsbruket ska kritiseras. Vi når inte miljömålen som gäller skog. Det finns inte ett hållbart skogsbruk i Sverige, och det finns inget försvar mot de gigantiska kalhyggen som breder ut sig i Sverige just nu.

Snart kan ingen blunda för verkligheten längre. Verkligheten är träd i perfekta rader, även på kalhyggen som har stått där i 50 år. Det är ingen vacker syn, och det finns ingen biologisk mångfald eller något rekreationsvärde där. Det är ett industrilandskap som breder ut sig på alla andras bekostnad.

Ekvationen mer av allt inte går ihop - inte på en begränsad planet och inte på en begränsad skogsyta.

Att Sveaskogs vd fick avgå tyder på att bolaget ändå ser ett stort behov av förändring, vilket också miljörörelsen och samebyar har krävt - med all rätt, för Sveaskog är inte ett aktiebolag som andra. Sveaskog är svenska medborgares skogar, som vi äger tillsammans. Frågan är om det ens är rimligt att staten ska använda sin mark för skogsindustri med stora kalhyggen som norm. Jag tycker inte det.

Fru talman! Om man tittar på Sveaskogs bolagsordning ser man att miljön lyser med sin frånvaro. Det enda som anges där är att det statliga bolaget ska ägna sig åt skogsindustri och närliggande verksamheter om det bidrar till att öka bolagets avkastning. Allt som inte är skogsindustri får alltså bara ske om det kan öka avkastningen. När biologisk mångfald, rent vatten och samers rätt till sina renbetesmarker måste villkoras med ökad vinst förstår vi varför det ser ut som det gör i dag.

Fru talman! Det är 29 samebyar som har gått ihop med gemensamma krav på Sveaskog om att stoppa avverkningen av hänglavsskogar och skogar med marklavar. Båda dessa skogstyper är viktiga betesmarker för renarna. Sametinget har gjort ett gemensamt yttrande om att Sveaskogs skogsbruk måste anpassas så att samers grundlagsskyddade rätt respekteras.

Även Skogsutredningen kräver förändring. Utredningen föreslår att Sveaskog avvarar en markyta till ett värde av 5 miljarder samt att fyra av ekoparkerna ombildas till nationalparker. Detta är alltså i ett läge när Sveaskog knappt har någon skog kvar att hugga. De kan inte leverera sin årliga miljard till staten om det här ska gå ihop.

Ekvationen går inte ihop. För att på riktigt minska konfliktnivån i den polariserade skogsdebatten måste nu Sveaskogs uppdrag tydliggöra nya prioriteringar där miljö väger tyngre än kortsiktig vinst.

Fru talman! Fler än 45 000 personer har skrivit på för att göra sina röster hörda och för att nå fram till oss beslutsfattare. De kräver ett nytt ägardirektiv till Sveaskog där miljömålen snarare än vinstutdelningen är styrande. Precis som Sveaskogs motsvarighet i Finland har den danska staten valt att stoppa avverkningen av statens skogar för att öka kollager och bevara biologisk mångfald och levande ekosystem.

Fru talman! Sveaskogs oförsvarbara agerande kan förhindras, men för detta krävs att vi som politiker ger tydliga direktiv.

I januariavtalet finns det faktiskt en punkt om att ett Sveaskogsprogram ska genomföras och att staten ska vara föregångare. Vi behöver vara lyhörda inför alla de röster som nu har höjts när det gäller ett nytt ägardirektiv till Sveaskog som ligger i linje med samernas rättigheter och som styrs av miljömålet Levande skogar.

Jag anser att detta bör gälla också för Vattenfall, som har en enorm potential att värna våra sjöar och vattendrag. Men det var under Vattenfalls ledning som Sverige på 60-talet torrlade Luleälven för att kunna leverera maximal vinst och energi. Frågan är hur detta gynnade lokalbefolkningen. Till en början gav det upphov till cirka 30 lokalt anställda, fru talman, men i och med automatisering av fler system och funktioner sysselsätts i dag bara två tre personer. I stället för ett levande ekosystem som bjuder på rekreation, forsande vatten och en rik biologisk mångfald skapades Europas längsta torrfåra. Det är en stenöken utan motsvarighet.

Genom att återfå ett flöde om tio kubikmeter per sekund skulle en rad olika arter få en ny chans, och landskapet skulle återfå sin livsviktiga ven. Den skulle i sin tur motsvara 0,6 procent av Sveriges elproduktion.

Frågan är: Har vi råd att avstå 0,6 procent av elen och att respektera naturen och lokalbefolkningen? Jag menar att vi har råd, fru talman, och att Vattenfall borde arbeta för att deras verksamhet ska rymmas inom ramen för miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Ett rikt växt- och djurliv. Fungerande ekosystem, bevarandet av våra medarter, frisk luft och rent vatten är en vinst som slår alla monetära vinster.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Miljöpartiet via Rebecka Le Moine eftersom ledamoten nämnde kalhyggen.

Jag tycker inte heller att kalhyggen är fina eller att man bara ska ha kalhyggen. Men jag vill fråga om Miljöpartiets syn på skogsbruket. Jag antar att ni inte helt vill slopa skogsbruket som en näringsgren i Sverige, för den är viktig. Vad är det Miljöpartiet vill få ut av skogen? Jag hoppas att det någonstans finns produktionsskog som ni vill bruka och använda. Vad är det ni vill få ut av den skogen?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

För att bedriva skogsbruk måste man inte ta upp 50 hektar stora kalhyggen. Det skapar inga lokala jobb. Det finns ingen lokal ekonomi i detta, och det finns knappt ens någon lönsamhet i det. Det ger ett ständigt och stadigt flöde till en industri som vill köpa in skogsråvara för så lite pengar som möjligt. Men ska vi sätta den lokala markägaren - individen - i centrum bör vi övergå till ett hyggesfritt skogsbruk som faktiskt ger mer lönsamhet för den privata skogsägaren. Då kan pengarna också stanna kvar lokalt, och vi kan satsa mer på förädling av skogsråvara samtidigt som vi kan ha kvar rekreationsvärden och satsa på ekoturism.

Självklart ska vi bedriva ett skogsbruk, men i internationella jämförelser som jag har fått hjälp att göra via riksdagens utredningstjänst och också i forskning som kommer från SLU sticker Sverige ut vad gäller skogsbruket. Vi har ingen lagstadgad gräns för hur stort ett kalhygge får bli i praktiken. Vi tar också, internationellt sett, otroligt lite hänsyn på våra hyggen.

De stora kalhyggena är inte en förutsättning för ett fungerande och hållbart skogsbruk utan snarare tvärtom. Vi vill gynna det småskaliga skogsbruket och mångbruket - ett lönsamt skogsbruk där individen snarare än industrin sätts i centrum.

Fru talman! Jag tackar för beskrivningen, men Rebecka Le Moine svarade inte på min fråga om vad hon vill få ut av den skog som är i produktion.

För att vi ska använda oss av råvaran så bra som möjligt - till möbler, hus och allt som lagrar koldioxid på lång sikt - måste vi få ut en timmerandel. Om jag avverkar tallbestånd i våra boreala skogar och ber att det blir kontinuitetsskog är det inte jag som väljer vad som växer där. Troligtvis får jag lövuppslag och lite av varje, men jag får inte det jag vill. Jag vill få ut timmerandelen.

Jag håller med om din beskrivning, Rebecka Le Moine - vi behöver inte enkom göra kalavverkningar. Det finns jättemycket man kan göra, men det finns marker där kalavverkning faktiskt är bäst om man ska ha talldominerade marker, som i boreala skogar. Då väljer jag som markägare, oavsett om jag är liten eller stor, att få ut så mycket timmer som möjligt, för det är bäst för klimatet. Men det svaret fick jag tyvärr inte på min fråga.

Jag har sett dåliga exempel och bra exempel, och jag är övertygad om att sanningen finns där någonstans mitt emellan. Det är absolut inte så att vi inte alls ska ha kalhyggesbruk, för det passar jättebra på vissa ställen. Men jag håller med om att det inte enkom är det vi ska hålla på med.

Man måste ha kunskap om var det finns bördiga marker med hög bonitet - då kan man använda sig av dessa metoder. Sedan finns det marker som - tyvärr - bara lämpar sig för trakthyggesbruk, och de funkar bra.

Du borde någon gång besöka de här 50-åriga bestånden, Rebecka Le Moine, för det finns mycket biologisk mångfald och levande arter. De är också bra produktionsskogar, och de var kala för 50 år sedan.

Fru talman! Tack för förtydligandet och frågan!

Självklart ska vi inte använda skogen till att producera massaved som går till kaffemuggar som vi använder en halv gång, utan vi ska ägna oss åt att producera långvariga produkter och bygga i trä samt producera möbler och sådant som verkligen kan binda koldioxid så länge som möjligt. Men så ser det inte ut i dag. Vi behöver verkligen gynna den omställningen.

Det finns också stora klimatproblem. Varje gång vi ser ett kalhygge ser vi en klimatkatastrof som står och läcker ut växthusgaser, och det tar flera decennier innan nästa plantering har kompenserat för detta. Vi behöver satsa på vår skog utifrån ett klimatperspektiv och se till att det blir långvariga och inte kortlivade produkter.

Jag hoppas att det var svaret på den frågan.

För en enskild markägare vore det också bra om vi kunde satsa på lokala sågverk. Genom ett naturnära och hyggesfritt skogsbruk kan vi komma bort från de kostnader som uppstår när vi gallrar, planterar och markbereder. Allt det här kostar, medan vi sparar en hel del pengar om vi låter naturen hjälpa oss, samtidigt som vi kan få upp lövträd, som faktiskt är mycket mer välbetalt än gran och tall. Med hjälp av ett sådant skogsbruk kan vi också komma undan stora naturkatastrofer som drabbar just monokulturer. Vi pratar om granbarkborre, olika svampangrepp, torka och bränder. Allt detta måste vi bygga upp en resiliens för, och det gör vi bäst med naturnära skogsbruk.

Fru talman! Tack för en spännande debatt! Personligen tror jag inte att en massa små, statliga sågverk kommer att rädda vare sig skogen, klimatet eller ekonomin.

Fru talman! Det är klart att det i grunden finns en stor och djup problematik i att ha statliga bolag. Det innebär att det är samma personer som äger som stiftar lagar och regler. Och det handlar om finansieringen. I ett statligt bolag behöver man inte vara rädd för att finansieringen ska sina. Man kan fatta dåliga affärsbeslut, eftersom staten alltid till slut kommer att hjälpa till.

I grunden är det också samhällsekonomiskt ineffektivt. Varför då? Jo, därför att marknaden är bättre på att känna av prismekanismer och allokera resurser på ett effektivt sätt. Det bästa för skattebetalarna vore såklart ifall ekonomin fick växa fritt från statligt företagande, så att vi fick en större ekonomi att sedan beskatta för att finansiera välfärden.

Fru talman! Om ett statligt företag är lönsamt fungerar det ju på marknaden, och då borde vi inte ha det i statlig regi. Då borde vi göra oss av med det, så att det kan skötas med rimliga marknadsmekanismer. Men, fru talman, om ett statligt företag inte är lönsamt vore det också helt orimligt att ha kvar det i statlig regi, helt enkelt därför att det antingen är slöseri med skattekronor eller är fel organisationsform.

Det är klart att det finns en massa saker som det är rimligt att staten tar ett ansvar för. Men om det ska bedrivas i bolagsform borde det också behöva vara lönsamt, och är det lönsamt borde det kunna klara sig på en fri marknad och således inte behöva vara statligt.

Fru talman! Det finns ett tredje problem, och det är att det lätt blir politisk styrning i statliga företag. Ett exempel som har tagits upp här tidigare i debatten är Vattenfall, där den statliga styrningen, den statliga inblandningen och politiska viljor gjorde att man inte kunde göra det som kanske hade varit rimligt, att se till att kärnkraften kunde fortsätta då det fanns privata aktörer som ville vara med och betala.

Fru talman! Det finns såklart många exempel på statligt företagande eller kommunalt företagande, för den delen, som är direkt olämpligt. Men en av de saker som jag tycker är allra mest olämpliga är Svenska Spel. Det är klart att en verksamhet där människor faktiskt kan hamna i ett destruktivt beroende inte borde styras av staten och på ett sätt som bara handlar om att få ut profit ur människor som hamnat i en ond spiral. Jag tycker att det är fruktansvärt tveksamt. Det gör att staten, när vi ska stifta lagar och regler och ska ha en socialpolitik för att hjälpa människor i beroende, hamnar i ett beroende av intäkterna från Svenska Spel. Det är klart att det gör staten blir mindre fri att göra de sociala insatser som skulle krävas för att få bukt med de stora problemen.

Fru talman! Jag ska säga något kort om skogsdebatten.

Det verkar som att högern tycker att man fritt ska få avverka allt möjligt hur man vill. Det verkar som att Miljöpartiet tycker att man knappt ska få avverka någonting. Och det verkar som att Vänsterpartiet mest tycker att det är staten som ska avverka och skicka subventionerat virke till industrin.

Fru talman! Så här är det: Vi måste skydda skog och ha sjysta spelregler, men det är inte statens roll. Det är den fria marknaden som måste bestämma var och när man ska avverka men under statlig reglering som skyddar klimat- och miljövärden.

Fru talman! Att vara liberal är att vara kluven, ska ha sagts av den numera framlidne folkpartiledaren Gunnar Helén, och det verkar ju sannerligen stämma för Liberalerna.

Inför valrörelsen 2018 var Sverigedemokraterna initialt ensamma om att driva förslaget om att ge Vattenfall ett ägardirektiv att driva Ringhals 1 och 2 vidare. När frågan hanterades i riksdagen det första året under mandatperioden var vi ensamma om att föreslå och rösta för det. Liberalernas företrädare framhöll då i debatten att man var helt övertygad om att Vattenfall hade fattat ett korrekt beslut som man borde respektera och att politiken inte skulle vara inne där och rota.

Under det efterföljande året valde Liberalerna i stället att helhjärtat ansluta sig till Sverigedemokraternas förslag. Men när förslaget skulle hanteras i det aktuella betänkandet beslutade en majoritet om att senarelägga det, långt mycket senare, under riksmötet. Sverigedemokraterna förordade att det snarare skulle hanteras så skyndsamt som möjligt, då frågan var och är akut och då den tidigare hade behandlats i det här betänkandet. Men här valde Liberalerna att inte stödja den uppfattningen utan att i stället rösta för att hantera frågan senare under riksmötet och väldigt många månader efter den akuta situationen när man skulle lägga ned reaktorn.

Det jag undrar, fru talman, är varför Liberalerna inte ansåg att frågan om Ringhals var akut. Varför röstade man för att fördröja hanteringen så länge som möjligt?

Fru talman! Jag måste börja med att säga att jag är väldigt glad att få den här frågan från Sverigedemokraternas Mattias Bäckström, för i den politiska debatten om kärnkraft och energi kan det ibland låta som att det finns en sida som är emot kärnkraft och en sida som är för kärnkraft. Det är absolut så att det finns vissa partier som alltid är för kärnkraft, alldeles oavsett, och vissa partier som alltid är emot kärnkraft, alldeles oavsett.

Fru talman! Det nämndes här att vara liberal är att vara kluven, och måhända är det sant. Vi är ju folkpartister i grunden och liberaler, såklart.

Vi har en ganska balanserad syn på detta. Jag tycker att energipolitiken måste uppnå de övergripande målen. Det handlar om effektivitet, kostnadseffektivitet, leveranssäkerhet och klimat- och miljönytta. I grund och botten delar jag uppfattningen med ledamoten från Sverigedemokraterna om att kärnkraften har en helt avgörande roll i energisystemet. Det finns ingenting som talar för motsatsen. Det är uppenbarligen så att om vi ska ha leveranssäkerhet och hög kvalitet, om man ska våga investera i Sverige och om vi vill vara säkra på att lampan tänds men också vara säkra på att vi klarar höga, kortvariga belastningar och problem i näten kommer vi att behöva kärnkraft. Men det kommer att behövas en mix av olika energislag.

Fru talman! Liberalerna är i det här sammanhanget teknikneutrala. Jag tror att det kommer att behövas kärnkraft. Men i grund och botten handlar mitt politiska arbete om att skapa sjysta spelregler och sjysta incitament som inte subventionerar ett energislag så mycket att det inte blir lönsamt att bygga kärnkraft.

Jag vill ha ett system som gör det lönsamt att bygga kärnkraft, men i slutändan bör det vara marknadens val av energislag som avgör frågan.

Fru talman! Vi anser att Vattenfall som helägt statligt bolag är viktigt för staten. Det ska åtminstone inte bidra till att minska leveranssäkerheten, göra kraftsystemet i Sverige mer instabilt och hota den konkurrenskraft som näringslivet kan åtnjuta från kraftsystemet. Det finns inget egenvärde i energisystemet som sådant, utan värdet ligger i de nyttor som är anslutna till det.

Det är beklagligt att man inte ansåg frågan tillräckligt akut och var med och stödde en hantering i anslutning till att reaktorn Ringhals 1 stängdes ned i förtid.

Nu halkar jag in på mer energipolitik, men det finns många förslag där man har anslutit sig allteftersom. Till exempel gick Liberalerna i somras ut med att man borde öppna för att kunna bygga reaktorer bortom de platser där det är möjligt att bygga i dag, vilket bara är på tre platser i landet. Det var givetvis bra. Mer beklagligt är att man inte röstade för detta tidigare. Man röstade ju nej till detta så sent som föregående år.

Det har varit på motsvarande sätt när det har handlat om fjärde generationens kärnkraft och forskningsreaktorer. Förr eller senare kommer man in i fållan och ansluter sig till de förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram i riksdagen. Det krävs att det går ett antal år, men sedan ansluter man sig. Och det kan vi åtminstone glädja oss åt.

Fru talman! Jag vänder mig lite grann mot ledamotens historieskrivning. När Sverigedemokraterna klev in i kammaren för första gången hade de med sig en radikal kulturpolitik och en tvivelaktig migrationspolitik. De saknade dock en utvecklad politik på de allra flesta politikområden. Sedan har de snott lite energipolitik där, lite skolpolitik där och lite företagspolitik där och försökt tvätta sin byk för att verka som vilket parti som helst.

Fru talman! För den sakens skull behöver inte de ord som kommer vara fel bara för att de kommer från en sverigedemokrat. Alla partier kan ha företrädare med god politik.

Jag är glad att Sverigedemokraterna driver en energipolitik som förhoppningsvis kommer att leda till att vi får mer kärnkraft. Men Liberalerna är det parti som under många år, långt innan Sverigedemokraterna klev in i kammaren, har företrätt den möjlighet vi nu pratar om: att ha kärnkraft.

Fru talman! Det är i grunden så att energisystemet behöver kärnkraft för att vara stabilt och fungera. För att detta ska vara möjligt behöver vi tillåta att kärnkraft byggs på fler ställen och få bort subventioner som snedvrider marknaden och gör detta olönsamt. Vi kommer att behöva skapa förutsättningar för energislag att konkurrera med varandra på ett mer rättvist sätt. Då är kärnkraften både lönsam och helt nödvändig för leveranssäkerheten, som är ett av kärnvärdena vi försöker uppnå, för den ekologiska hållbarheten och klimatet samt för en kostnadseffektiv elleverans i vårt land.

Jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att sno politik från Liberalerna så att vi får lite mer kärnkraft.

(forts. § 15)

Fru talman! Det här blir lite kuriöst. Liberalerna får väl stå vid skampålen om ledamoten nu inte är på plats.

Ledamoten Joar Forssell nämnde att jag inte skulle vilja att någon annan har hand om skogsbruket än staten. Det kanske har sitt ursprung i att ledamoten Forssell har kommit in i riksdagen fyra år efter mig. Jag har hela tiden debatterat att det som gör att vi har vår mångfald i skogen är att vi har privata skogsägare och stora bolag. Det gör att vi har en fantastisk mångfald av olika skötselmetoder. Där träffade Joar Forssell definitivt fel.

En sak som störde mig lite grann i Liberalernas och Joar Forssells anförande var det han sa om statligt ägande av bolag. Han nämnde att staten egentligen inte ska ha bolag, utan det var unika fall. Var skulle Joar Forssell och Liberalerna tänka sig att det är bra med statligt ägande, att det är bra att staten är aktiv och har ägande i företag eller bolag?

Fru talman! Det första ledamoten från Vänsterpartiet påtalar här är synen på ägande. Jag tycker också att det är bra att det finns en mångfald av olika företag inom egentligen vilken bransch som helst. Nu talade vi om skogsindustrin. Det är alltid positivt med många bolag med konkurrens. Det är i varje fall aldrig positivt med bara ett fåtal bolag.

Som svar på frågan om det finns verksamheter som bör bedrivas i bolagsform från staten går jag tillbaka till det som jag sa i mitt anförande. Om det är en lönsam verksamhet skulle den också vara lönsam på marknaden, och förmodligen mer lönsam eftersom marknaden är bättre på att reagera på prissättningsmekanismer och annat. Då finns det skäl att inte ha det i statlig regi. Vi skulle få större andel skattekronor om ekonomin växte, helt enkelt. Om företagen inte är lönsamma är förmodligen inte bolag rätt organisationsform. Det finns verksamheter som staten bör ägna sig åt men som inte bör bedrivas i bolagsform. Det finns många uppgifter som staten har.

Fru talman! Jag håller med vänsterpartisten här om att det finns ett par få ganska snäva exempel där staten kan bedriva saker i bolagsform. Det är framför allt om det finns ett säkerhetspolitiskt intresse. Det är en sådan sak där jag tycker att det är tydligt. Det finns till exempel delar av Telia som vore helt orimliga att inte ha i statlig ägo av säkerhetsskäl. Men det finns aldrig någonsin några ekonomiska skäl att ha statliga bolag om det är vad ledamoten är ute efter här, eftersom vi ändå har en näringspolitisk debatt i grunden.

Fru talman! Jag drar en slutsats av det svar som Joar Forssell ger när det gäller till exempel LKAB, som har genererat miljarder och åter miljarder till statskassan. I början av 80-talet var det en kris inom stålindustrin. Om det inte hade varit ett statligt bolag så hade hela berget varit vattenfyllt i dag. Ingen kapitalist hade gått dit med de pengar som statens pytsade in som räddade LKAB och såg till att det var vid liv. De pengarna har kommit in mångdubbelt till staten därför att det var ett statligt bolag.

Jag drar lite grann slutsatsen att Joar Forssells bild är att alla andra får tjäna pengar på bolag men inte staten. Jag hävdar definitivt att LKAB är ett typiskt exempel där det är bra att staten äger bolaget. Jag tycker att det är naturligt att vi ska ha en stort ägande av skog och naturresurser. Då kan vi ta lite mer hänsyn till känsliga områden där vi har samebyar och andra som kämpar på samma områden. Där är jag verkligen glad att det finns en så klar skiljelinje mellan Liberalerna och Vänsterpartiet.

Sedan var jag lika förvånad när Joar Forssell nämnde Svenska Spel. Jag håller med om att det är tragiskt att vi har spelbolag som annonserar varje månad precis innan lönerna går ut. Om det kommer tio reklamsnuttar är åtta av dem från spelbolag. Det är lika tragiskt att människor kommer i kläm.

Staten ska inte kunna göra pengar där. Men för alla de övriga kapitalister som har spelbolag är det okej, enligt Joar Forssell. Jag skulle hellre vilja förbjuda spelbolag i Sverige om det handlar om att människor kommer i kläm i stället för att stänga ute ett statligt spelbolag när det finns sjuttioelva privata. Jag är glad att det finns en skiljelinje mellan Liberalerna och Vänsterpartiet.

Fru talman! Jag är också glad att det finns skiljelinjer mellan Liberalerna och Vänsterpartiet.

Jag vet inte vilka utskott som ledamoten Lahti har suttit i under sina år i riksdagen. Jag satt i skatteutskottet innan, och jag sitter nu i näringsutskottet. Mitt perspektiv på om staten får tjäna pengar på företagande är: Ja, absolut. Vi gör det genom skattsedeln. Varje dag som människor går till jobbet och varje dag som en entreprenör driver fram en idé till att bli ett framgångsrikt företag tickar det in kronor till den svenska statskassan, som vi lägger på sociala reformer, till exempel hjälp till människor som hamnar i ett spelmissbruk.

Fru talman! Om vi ska diskutera huruvida staten får tjäna pengar på företagande eller inte är detta fel debatt. Så ska vi ha en skattedebatt. Precis som Vänsterpartiet är jag för att ha skatter. Sedan vill jag ha lite lägre skatter än vad Vänsterpartiet kanske vill ha.

2020 års redogörelse för företag med statligt ägande

Fru talman! Jag tycker också att staten ska kunna äga saker. Staten ska kunna äga saker och kanske framför allt bestämma regler om till exempel hur man får hantera miljön. Men det är inte för att tjäna pengar. Det är för att det finns miljövärden som behöver skyddas. Då kanske det oftast är effektivast med regler och lagar snarare än ägande.

Fru talman! Det finns en fråga om LKAB. Ledamoten viftar här med ett papper om det. Det finns inget förslag om att sälja LKAB. Det finns ingenting konkret vi diskuterar. Men det är väldigt svårt att ha en diskussion som handlar om alternativa historiska skeenden.

Jag kan konstatera utifrån den nationalekonomiska litteratur som jag har tagit del av att det är svårt att ställa kostnader och vinster som vi har sett mot kostnader och vinster som vi inte har sett. Vi vet inte vad som hade hänt ifall ekonomin själv fick fördela sina pengar. Vi vet inte vilken kreativ förstörelse som hade uppstått, som Joseph Schumpeter hade sagt. Vi vet inte vad vi ser och vad vi inte ser, som Frédéric Bastiat hade sagt. Det vet varken jag eller Vänsterpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 februari.)

Riksrevisionens rapport om Kommers-kollegiums arbete mot handelshinder