Äktenskap, partnerskap och samboende, m.m.

Fru talman! I årets upplaga av det motionsbetän- kande från den allmänna motionsperioden som be- handlar frågor om äktenskap, partnerskap och sambo- ende m.m. har vi moderater nöjt oss med en reserva- tion och två särskilda yttranden. I övrigt menar vi att det finns grundad anledning att avvakta pågående utredningar och/eller beredningsarbete samt att i vissa fall också hänvisa till redan befintlig lagstiftning. Vår reservation berör lagen om sambors gemen- samma bostad och bohag, populärt kallad sambola- gen. Den tillkom för dryga tiotalet år sedan i akt och mening att erbjuda den ekonomiskt eller materiellt svagare parten ett visst skydd i ett för övrigt oforma- liserat samlevnadsförhållande. Oftast rör det sig ju om kvinnor som kanske under många år skött hem och hushåll, den s.k. markservicen, och som inte skulle behöva riskera att stå mer eller mindre tom- hänta i händelse av en separation. Det här var ett sätt att t.ex. göra s.k. Stockholm- säktenskap, alltså samboende utan närmare juridisk formalisering, mer ekonomiskt jämställda. Bostad och bohag som har anskaffats för gemensam använd- ning delas i princip lika vid en separation även om det också finns närmare preciserade möjligheter för un- dantag härifrån i lagen. Lagen förutsätter att det rör sig om en ogift man och ogift kvinna som valt att bo tillsammans och leva i en kärleksrelation. Däremot definieras inte närmare i vilket skede ett samboförhållande de facto uppstår, t.ex. efter hur lång tid förhållandet varat. Vid sidan av gemensamt hus- håll, gemensam ekonomi och sexuellt samliv har dock Högsta domstolen i några vägledande domar tolkat lagen så att även om det krävs äktenskapslik- nande samlevnad betyder det inte att relationen måste påminna om ett idealäktenskap. Gemensamma barn i boet eller - om paret saknar sådana - att samborna är folkbokförda under samma adress anses tala för att ett samboförhållande råder. Om mannen och kvinnan är skrivna på olika adresser däremot krävs normalt att de ska ha bott tillsammans minst sex månader för att de ska bedömas som sam- bor. Lagen ger dock t.ex. inte något skydd för en ogift kvinna som lever eller levt samman med en separerad men icke i juridisk mening från annan kvinna från- skild man. Sambolagens giltighet kan avtalas bort av en ekonomiskt starkare part, och tillgångar som inte berör den gemensamma bostaden eller det gemen- samma bohaget kan hållas utom räckhåll för sambo- lagen. Sambolagen ger inte, tvärtemot vad många före- ställer sig, motsvarande juridiska skydd som t.ex. äktenskapet eller partnerskapet ger. Många som bara flyttar ihop tror därför att de inte mera aktivt behöver tänka över hur deras egendom och samlevnad bör regleras. Alltför många känner inte ens till lagens existens, vilket i sig röjer ett stort informationsbehov. Inte minst en reglerad bostadsmarknad har mer eller mindre framtvingat nya samlevnadsformer bland vilka sambolagen i vissa fall kan bli tillämplig utan att de samboende riktigt tänkt sig det eller vetat om det. Tvistigheter kan därvid uppstå, liksom svårighe- ter i bevisföringen. Vi moderater föreslår därför i reservation 8, som jag, fru talman, för övrigt ber att få yrka bifall till, att i stället för att som i dag behöva avtala bort sambola- gen för att den inte ska gälla borde den omvända ordningen gälla, dvs. att man genom ett avtal, en registrering eller på annat sätt markerar sin ömsesidi- ga avsikt om att man vill att lagen ska tillämpas på det egna samboendeförhållandet. Nu pekar utskottet i sitt svar på att Samboende- kommittén i sitt betänkande 1999 föreslog en tydliga- re bestämmelse än den nu gällande enligt vilken sam- bor skulle kunna avtala om att bodelning över huvud taget inte ska ske liksom att viss egendom ska un- dantas vid eventuell bodelning samt att samborna genom ett nytt avtal ska kunna ändra vad de tidigare har överenskommit om. Men regeringen har ännu inte kommit till skott, och vi menar att det är klart otillfredsställande att lagens verkan i dag är att den efterhand smyger sig på de sammanboende om inga åtgärder i övrigt vidtas. Vi tycker att det finns, inte minst i sammanhang som dessa, starka skäl att uppmuntra enskilda individer att själva ta ett medvetet och aktivt ansvar för sina livsval, med andra ord även för samlevnadens både juridiska och ekonomiska former. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar i kammaren är lagutskottets betänkande om äktenskap, partnerskap och samboende. Det är en hel rad olika frågor som tas upp i detta betänkande. Jag kommer att beröra några av dem. Jag tänkte inleda med att läsa upp en av de texter som lagutskottet fick när vi hade en uppvaktning av RFSL i lagutskottet under ärendets behandling. "Jag heter Erica Zander, är 49 år och man-till- kvinna transsexuell. Jag har hållit ihop med samma kvinna sedan våren 72 och vi har två drygt 20-åriga söner. Vi var gifta mellan juni 1975 och juli 2000, då staten tvingade oss till skilsmässa för att jag skulle få den medicinska behandling jag behövde för ett full- värdigt liv. För min fru var den påtvingade skilsmässan mycket svårare att klara av än det faktum att hennes man i själ och hjärta alltid varit kvinna, och nu måste få bli det även fysiskt; Smärtan i att tvingas 'ansöka' om det vi minst av allt ville, vanmakten över att inte själva få bestämma hur vi skulle leva tillsammans. Inte blev situationen heller lättare att hantera p g a de praktiska frågor som: - Den plötsliga rättsosäkerhet som tvingade oss att skriva ett inbördes testamente för att inte den enas död skulle slå sönder allt det vi byggt upp till- sammans. Trots testamentet har barnen vid en för- älders död nu rätt att begära en större andel av vår egendom än om vi fortfarande varit gifta. - Det vakuum mellan ansökan och registrering av skilsmässan, under vilket vi juridiskt räknades som varken gifta eller sambor; Hade en av oss av- lidit under den tiden skulle våra livförsäkringar odelade tillfallit våra söner, och den överlevande tvingats sälja lägenhet och fritidshus. - Administrativa kostnader för vår skilsmässa, änd- rad lagfart på fritidshuset, registrering av mitt nya namn hos PRV, nytt pass och byte av körkort - sammanlagt minst 2500:-. Testamentet tillkommer med ytterligare 1000:-. Vår erfarenhet är att så länge Äktenskapsbalken och Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall ser ut som de gör, minskar mycket påtagligt möj- ligheterna för par i vår situation att verkligen ta sig igenom processen tillsammans... ...och vårt förhållande har uppenbart överlevt mitt könsbyte trots gällande lagar, inte tack vare dem." Fru talman! Det som Erica Zander lyfter fram i sitt brev och vid besöket i lagutskottet är frågor som lyfts fram i motionerna som bl.a. jag har stått bakom och som även riksdagens HBT-grupp har stått bakom. Det är frågor som tas upp i reservation 2. Men detta betänkande är utformat på det sättet att det är flera olika frågor som tas upp i detta avsnitt. Det är alltså reservation 2 som jag syftar på. Jag vill redan nu, fru talman, yrka bifall till reser- vation 2. I den tas tre olika delar upp. Bl.a. tas den del upp som jag talade om, att transsexuella genom äk- tenskapsbalkens uppbyggnad tvingas skilja sig. Det finns alltså en lucka i lagstiftningen i dag, vilket in- nebär att äktenskapsbalken enbart reglerar de fall där en man och en kvinna ska ingå äktenskap. Har en man och en kvinna redan ingått äktenskap finns det alltså ingenting i lagstiftningen i dag som ger grund för att ett par inte ska tvingas skilja sig. Det blir ju inte mycket bättre av att den lagstiftning som finns under socialutskottets beredningsområde, med lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, med syftning på äktenskapsbalken har ett krav i sin tredje paragraf att man måste vara ogift för att få genomföra ett könsidentitetsbyte. Vi från Vänsterpartiet tycker att detta är ohållbart. Och efter utskottsmötet den dagen upplevde även vi från Vänsterpartiet att utskottet i dess helhet ställde sig väldigt frågande till att det verkligen skulle behö- va vara så. Det är dock ingenting som framkommit vare sig i reservationer eller i särskilda yttranden, så jag vill passa på att fråga ledamöterna i lagutskottet, repre- sentanterna för de olika partierna, vad man egentligen tycker i frågan om att gifta transsexuella personer tvingas till skilsmässa. Är det så att utskottet faktiskt tycker att den ordning vi har är tillfredsställande? En annan fråga som tas upp i det här samman- hanget är det som tas upp i reservation 2. Det gäller s.k. civiläktenskap - en förändring som vi i Vänster- partiet vill genomföra. Civiläktenskapet innebär att vi en gång för alla skiljer på det som är religion och det som är lagstiftning. Vi tycker att det är väldigt bra att vi kommit dit vi kom vid årsskiftet 1999/2000 då kyrkan skildes från staten. Men fortfarande finns en väldigt viktig del kvar under kyrkan, nämligen äkten- skapet. Äktenskapet, fru talman, är ett viktigt område som innebär väldigt mycket för många människor. Därför tycker vi inte att detta ska ligga till grund för religiösa värderingar. I stället ska lagstiftningen vara tydlig och gälla lika för alla. Här kommer jag in på den andra delen i den aktu- ella motionen, som också berör frågan om civiläkten- skap. Vi tycker att civiläktenskapet ska gälla lika för alla, oavsett kön och oavsett sexuell läggning - ett civiläktenskap som inte diskriminerar. Det finns en hel del motioner från olika partier som vi i Vänsterpartiet ställer oss bakom och där frågan om det könsneutrala äktenskapet, den köns- neutrala äktenskapsbalken, tas upp. Vi menar att till dess att vi får ett könsneutralt civiläktenskap är alter- nativet med ett könsneutralt äktenskap, alltså en könsneutral äktenskapsbalk, ett väldigt bra alternativ. Därför anser vi att ett äktenskap som inte är knutet till att enbart en man och en kvinna ska kunna ingå det är ett äktenskap som tar till vara alla medborgares rät- tigheter och som trycker på det vi alla talar så varmt om: alla människors lika värde. Detta skulle självklart få konsekvenser. Det skulle t.ex. få konsekvensen att vi en gång för alla avskaffa- de partnerskapslagen, att vi avskaffade den lag som i dag i sig faktiskt är diskriminerande genom att den finns. Historiskt är partnerskapslagen något väldigt vik- tigt som hände i Sverige år 1995 då lagen började gälla. Men sett till framtiden och jämfört med äkten- skapsbalken kan man inte komma fram till något annat än att partnerskapslagen faktiskt är diskrimine- rande. Fru talman! Vidare tar vi upp en hel del olika frå- gor om vad vi ska göra med partnerskapslagen under den tid den faktiskt existerar. Det är en hel del för- ändringar som måste till. Bl.a. handlar det om att förändra terminologin i lagen om registrerat part- nerskap. Det handlar om att inte använda "registrerat", utan man ska använda den benämning som även används i äktenskapsbalken. Både äkten- skapet och partnerskapet är ju rent formellt en regist- rering, sett i skattemyndighetens perspektiv och sett till folkbokföringen. Men när det gäller att så tydligt peka på att partnerskapet i sig är en registrering tyck- er vi att den terminologin inte hör hemma i part- nerskapslagen. Vi föreslår att den ska förändras i likhet med äktenskapsbalken. Där yrkar jag bifall till reservation 7. Partnerskapslagen har ju också en utformning som är annorlunda. Man ställer anknytningsvillkor. För att ingå äktenskap i Sverige ställs alltså inte samma krav som när det gäller att ingå partnerskap. Vid part- nerskap måste minst en av parterna vara bofast i Sve- rige sedan minst två år tillbaka. För några år sedan tog vi bort kravet på att man ska vara svensk medborgare, men det är också ett problem. Svenska medborgare som t.ex. är bofasta i England och vill ingå partnerskap får inte lov till det enligt den lagstiftning som vi har. Detta tycker vi är problematiskt. När jag ändå så att säga är utomlands vill jag peka på en annan reservation där det lyfts fram att man också bör kunna ingå partnerskap på svenska ambas- sader. Jag ska ta ett exempel från vårt kära grannland Norge. Den 4 januari i år ingick den konservative fi- nansministern Per-Kristian Foss partnerskap med sin man Jan Erik Knarbakk. Det gjorde paret på norska ambassaden här i Sverige. Om vi i Sverige hade en homosexuell finansminister som ville ingå part- nerskap på svenska ambassaden i Norge skulle det vara omöjligt. Men om en heterosexuell finansminis- ter skulle vilja ingå äktenskap på svenska ambassaden i Norge skulle det vara helt i sin ordning. Detta, fru talman, tycker vi inte är i sin ordning. Förvisso handlar det inte om ett formellt hinder i lagstiftningen utan om att regeringen faktiskt inte har fixat ett sådant förordnande, att regeringen inte har förordnat våra svenska ambassader att även förrätta partnerskap. Detta tycker vi är ett problem. Lagut- skottet borde, menar vi, tala om för regeringen att en sådan skillnad inte kan accepteras. Fru talman! En rad andra olika frågor tas upp i detta betänkande. Givetvis står vi i Vänsterpartiet bakom alla reservationer som vi har skrivit. Men för tids vinnande har jag yrkat bifall till endast två av reservationerna. Jag vill ändå beröra några av de andra reservationerna i betänkandet. Reservation 1 bygger på kristdemokratiska motio- ner där man tar upp äktenskapets ställning. Kristde- mokraterna menar att äktenskapet ska vara det som står högt över alla andra samlevnadsformer. Det kan vi i Vänsterpartiet inte acceptera. Vi kan inte se hur en lagstiftning ska bygga på att man faktiskt talar om för människor hur de ska välja sin samlevnadsform. Här kan jag bara vara glad över att majoriteten i lag- utskottet har samma mening som vi i Vänsterpartiet, nämligen att samhället inte ska lägga värderingar på människors val av samlevnadsform. I reservation 4 tar man upp frågan om förordnan- den som vigsel- och registreringsförrättare. Som vi alla här i kammaren minns gjorde vi för en tid sedan ett tillkännagivande till regeringen där vi uppmanade regeringen att återkomma till riksdagen med ett för- slag om att uppdraget som partnerskapsförrättare och uppdraget som vigselförrättare slås samman till ett uppdrag. Det är just detta som Kristdemokraterna är emot. Kristdemokraterna menar att det måste vara upp till den enskilde förrättaren att själv få avgöra om vederbörande vill förrätta en vigsel eller ett part- nerskap. Vänsterpartiet och också utskottets majoritet - vi har ju gjort ett tillkännagivande - menar att det inte är upp till den enskilde förrättaren att bestämma hur det här uppdraget ska förvaltas. Detta förtroende- uppdrag innebär att man faktiskt är förrättare av något som är stiftat i svensk lag - alltså något som enligt svensk lagstiftning är tillåtet. Det är ju tillåtet med äktenskap och partnerskap. Därför ser vi ingen anled- ning till att förrättarna själva ska få välja. Det val som förrättarna har, fru talman, innebär att välja om de antingen vill vara förrättare eller ej - det skulle jag vilja säga till Kristdemokraterna. Med detta, fru talman, yrkar jag åter bifall till de reservationer som jag redan har yrkat bifall till. Jag står bakom våra övriga reservationer och i övrigt står jag bakom det betänkande där de frågor tas upp som även vi från Vänsterpartiet ställer oss bakom.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva- tion nr 1. Jag står givetvis också bakom de övriga kristdemokratiska reservationerna, men jag nöjer mig med detta enda yrkande. Jag börjar med att ägna tiden lite grann åt försla- get om en allmän värde- och etikdiskussion i sam- hället. År efter år har kristdemokrater väckt motioner som fokuserar på det angelägna i att få i gång en etik- och värdediskussion i samhället, såväl allmänt i de breda folklagren som i föreningslivet, organisationer, institutioner, skolor och på andra mötesplatser. Syftet har varit att initiera en kontinuerligt pågående, livsbe- främjande dialog på samhällets olika arenor för att finna vägen till ett välfärdssamhälle i ordets totala och rätta bemärkelse. I debatten har tanken i sak mött viss förståelse hos andra partier, men man har ändå avfärdat motionen med dess intentioner, vilket jag beklagar. Detta har man gjort trots att hela saken handlar just om diskus- sionen och dialogen om värden, etik och värderingar på samhällets alla plan och alla arenor. Så kan vi få en etisk gemensam grund att bygga samhället vidare på som är allmänt accepterad. Fru talman! Jag vill nu något beröra den kristde- mokratiska motion som handlar om att inte påtvinga borgerliga vigselförrättare att också vara part- nerskapsförrättare. Lagutskottets majoritet har liksom en majoritet i riksdagen tidigare fattat beslut om att förordnandet som borgerlig vigselförrättare i framti- den ska kunna innebära tvång att också vara part- nerskapsförrättare. Jag tycker att det är väldigt svårt att förstå varför detta ska vara nödvändigt. Redan i dag finns det gott om partnerskapsförrättare i förhål- lande till det antal partnerskap mellan homosexuella som ingås per år. Varför ska borgerliga vigselförrättare inte få vara bara detta om de nu vill det? Jag tycker att den här utvecklingen innebär en intolerans mot dem som anser att äktenskap är en sak och partnerskap en an- nan. Om detta drivs igenom fullt ut diskrimineras de människor som gärna vill men då inte får vara enbart vigselförrättare. Det handlar om intolerans! Fru talman! I betänkandet behandlas också tre motionsyrkanden som alla syftar till att den nuvaran- de sambolagen avskaffas. I det kristdemokratiska yrkandet begär vi en utredning om sambolagens av- skaffande. Sambolagen är en lag som de samboende parterna kollektivt ansluts till antingen de vill eller ej, men den omfattar t.ex. inte två syskon eller två andra släktingar som bor ihop. Den har inte heller någon klar definition av hur länge de samboende ska ha bott ihop för att lagen ska gälla vid en eventuell separa- tion. Sambolagen ger ekonomiska konsekvenser först om samboendet upphör, vilket det ofta gör. Många blir säkert inte förrän då medvetna om att den eko- nomiska tryggheten inte alls är lika omfattande som i ett äktenskap. Kristdemokraterna anser att sambolagen därför inte behövs. Vi menar att det vore bättre att de som vill bo ihop ingår frivilliga civilrättsliga avtal. Sådana avtal skulle också kunna gälla två vänner som bor ihop utan att för den skull ha någon sexuell relation till varandra. För övrigt skulle dessutom någon lämp- lig statlig myndighet kunna bidra med att tillhanda- hålla lämpliga standardformulär för ändamålet. Om sambolagen avskaffas kommer med all sannolikhet antalet äktenskap att öka och äktenskapets status att höjas, vilket måste ses som positivt. Det är i sammanhanget värt att nämna att man i Danmark efter utredning avstod från att införa en sambolagstiftning. Den danska utredningen som förde diskussioner om lagreglering av sambor kom nämli- gen fram till att äktenskapet är den bästa rättsliga ramen för att säkra en känslomässig och ekonomisk trygghet för familjen. Det ansågs därför viktigt att göra äktenskapet till en attraktiv samlevnadsform för att minska antalet ogifta samboende. Danmark har också i dag hög giftermålsfrekvens och lägre skils- mässofrekvens. Det är ett exempel för Sverige att följa. Tillsammans med andra insatser med fokus på äktenskapet skulle familjestabiliteten förbättras. Detta skulle i sin tur medföra mycket positivt för samhället i stort och för många barn i synnerhet. Vi vill därför att sambolagens avskaffande ska utredas, och ut- trycker detta i en reservation. Fru talman! Jag ska nu ägna en rätt stor del av mitt anförande åt det som jag anser vara bland det viktigaste för en god samhällsutveckling, nämligen familjestabilitet. För cirka ett halvår sedan läste jag en ledare med underrubriken Vi behöver en ny välfärd och utveck- ling. Rubriken hänsyftade till slutsatser som man kan dra av betänkandet Barns och ungdomars välfärd, SOU 2001:55, som då nyligen hade lämnats till rege- ringen. Både av detta betänkande, av andra studier och av forskningsrapporter och inte minst av vår vardags bistra verklighet - som vi alla kan uppleva och se - kan vi förstå och dra slutsatsen att ekono- misk eller materiell välfärd inte är detsamma som välfärd i total mening. I all välmening och inte utan skäl har efterkrigsti- dens politik i vårt land, och för den delen i hela väst- världen i övrigt, i mycket hög grad fokuserat på att öka den ekonomiska och materiella välfärden för alla och envar. Det är naturligtvis vällovligt att försöka ge rättvisare ekonomisk fördelning i samhället. Men om den trygghet i materiellt hänseende som då nås med- för att livskvaliteten och tryggheten i andra hänseen- den drastiskt försämras är det en politisk och med- mänsklig skyldighet att utvärdera varför det har blivit så. Det är en skyldighet att utreda, analysera och föreslå åtgärder som innebär att välfärden i vid me- ning slutar att försämras och i stället börjar öka och att livskvaliteten förbättras. Vi är i den situationen nu. Sedan länge har vi pas- serat den tidpunkt då vi borde ha påbörjat arbetet med att återupprätta välfärdssamhällets alla dimensioner. Fru talman! Jag ska åter knyta an till betänkandet Barns och ungdomars välfärd. Av betänkandet kan man dra slutsatsen att för barnen innebär skilsmässa eller separation inte alltid någon välfärd i total me- ning. För vuxna är skilsmässan en avslutning av ett kapitel, men för barnen är den början på en ny osä- kerhet. I en tidningsartikel av Elisabeth Braw Riccini hänvisar hon till före detta psykologidocenten på Berkeleyuniversitetet, Judith Wallerstein, som i sitt arbete har fått belägg för bl.a. följande slutsats: Skilsmässor gör inte bara samhället instabilt. De som blir mest instabila är de barn som hamnar i kläm. Artikelförfattaren skriver vidare: På 1970-talet, det tjugonde århundradets upplysningstid, var barnens långfristiga känslomässiga utveckling inte det man främst tänkte på. Stackars föräldrar! Ska de behöva leva i ett olyckligt äktenskap bara för att det är bättre för staten eller kyrkan eller någon annan överhet? Det är väl bättre för dem, och för barnen också förresten, om de skiljs och lever i harmoni på skilda ställen. Icke! utropar Wallerstein i en ny bok. I boken redovisar Judith Wallerstein sina resultat från mångåriga verksamheter och erfarenheter av offer för skilsmässor. Resultaten är inte sådana som den upplyste 1970-talsmannen skulle ha önskat sig, säger denna doktor i klinisk psykologi. Hon hävdar att det vore bättre för barnens psykiska utveckling om de omgavs av stabilitet i hemmet, hur disharmonisk den än må vara. Föräldrar! Resultaten pekar åt samma håll. Håll ihop er förhållanden, om så bara för barnens skull! uppmanar Wallerstein. Fru talman! Man kan naturligtvis ha åsikter om det som jag refererar till och har talat om. Faktum kvarstår dock. Jakten på materiell välfärd, mer peng- ar, individbaserat satsa-på-dig-själv-tänkande och liknande strömningar gör att utrymmet för familje- gemenskap och tid med barnen minskar. Skilsmässor och separationer blir ofta också följden - och alltid är det barnen som kommer i kläm. Även om man inte kan generalisera har följden av det senaste halvseklets politik visserligen gett i prin- cip alla en bättre materiell standard men också gett många själsliga bekymmer och försämringar på de icke-materiella områdena. I dag måste t.ex. ett myck- et stort antal barn inta depressionshämmande medici- ner. Många har svårt att klara av skolan och få god- kända betyg i basämnena. Droganvändningen ökar och tränger allt längre ned i åldrarna liksom våld och annan brottslighet. Antalet självmordsförsök och självmord bland barn och ungdomar är oacceptabelt. Sammantaget har vi fått en accelererande nedåtgåen- de utveckling. Fru talman! Kristdemokraterna anser att det är viktigt att familjestabiliteten ges möjlighet att öka. Vi menar att det inte är någon tvekan om att barn gene- rellt sett mår bättre och har större utsikter till utveck- ling och också att få ett bättre vuxenliv om de får växa upp under stabila familjeförhållanden. Vi anser det oerhört angeläget att få ned antalet skilsmässor och separationer och därmed vända den negativa trenden. Tyvärr ökar fortfarande antalet skilsmässor, och det är därför hög tid att göra någonting åt det hela. Kristdemokraterna menar att incitamenten för att gifta sig och hålla ihop måste bli fler, och äktenskapet bör vara den familjebildning som ska vara föremål för politisk aktivitet i syfte att förbättra familjestabilite- ten. Vi har lagt fram en motion, Familjestabilitetens betydelse för ett gott samhälle. Det första yrkandet i motionen gäller förslag om en utredning om stärkt familjestabilitet med fokus på äktenskapet som sam- levnadsform. Lagutskottets majoritet har dessvärre avstyrkt yrkandena. Vi kristdemokrater har givetvis reserverat oss. Jag har redan i inledningen av mitt anförande yrkat bifall till reservation 1. Fru talman! Därmed är jag klar med mitt anföran- de.

Fru talman! Jag har två frågor att ställa till Kjell Eldensjö. Egentligen har jag nog fler, men jag hinner inte med fler än två. Den första frågan handlar om de borgerliga vig- selförrättarna. Tycker Kjell Eldensjö även att vigsel- förrättare ska kunna välja vilka av dem som vill ingå äktenskap som de viger? Det tycker jag är en väldigt viktig fråga. Kjell Eldensjö tycker att förrättarna ska kunna välja om de ska viga homosexuella par. Då undrar jag om Kjell Eldensjö även tycker att förrätta- re ska få lov att välja att de inte vill viga svarta, in- vandrare osv. Sedan har jag en fråga kring familjestabiliteten som Kjell Eldensjö tar upp. I ett avseende kan jag instämma i det Kjell Eldensjö säger, och det är att familjen är viktig. Familjen är viktig, men det också viktigt att se familjen ur olika aspekter. Familjerna ser olika ut. I Kjell Eldensjös anförande hörde jag bara att det var en sorts familj som lyftes upp hela tiden. Kjell Eldensjö talar om fler incitament för att gifta sig. Vad innebär det egentligen? Kjell Eldensjö tog upp några citat. Jag undrar om det egentligen är Kristdemokraternas mening att det, i en framtid där Kristdemokraterna skulle få bestämma själva, skulle vara helt omöjligt att skilja sig.

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Det är klart att det inte ska vara omöjligt att skilja sig. Vi är inte omedvetna om att det finns ett antal fall där man faktiskt måste göra detta, men vi tycker ju att det är för många skilsmässor i dag. Vi tror att det finns möjligheter för folk att hålla ihop om man kan hjälpa dem på olika sätt. Man kan ha olika incitament för detta, och det var just det som en utredning skulle handla om. Det kan vara t.ex. bättre familjerådgiv- ning och föräldrautbildning. Det är sådana saker som behövs när man ska bilda bo, gifta sig och skaffa barn. Då ska man veta vad som händer och man ska få det stöd och den hjälp som man behöver. Jag tycker att det är fantastiskt att Tasso Stafilidis tycker att familjen är bra. Ni brukar ju annars ha utropet: Död åt familjen! Medan vi säger: Stöd åt familjen! Det finns en väsentlig skillnad där. Det är en provocerande fråga om partnerskapsför- rättare som Tasso Stafilidis ställer. Det är inte alls fråga om detta när det gäller att viga folk. Om man är borgerlig vigselförrättare ska man naturligtvis ställa upp för alla som viger sig. Med vigsel menar vi att det är en man och en kvinna. Äktenskapen handlar per definition om man och kvinna. Jag talade med en borgerlig vigselförrättare för några dagar sedan som också var kyrklig vigselförrättare. Ibland vill man ha en borgerlig vigsel, men i framtiden skulle han inte kunna förrätta sådana utan att också vara part- nerskapsförrättare. Jag ser partnerskapsförrättare och vigselförrättare som två skilda saker. Sedan kan man undra hur många partnerskapsför- rättare det ska behövas.

Fru talman! Jag tänker inleda där Kjell Eldensjö slutade. Det Kjell Eldensjö tar upp är intressant. I mitt perspektiv blir det väldigt genomskinligt. Låt mig hjälpa Kjell Eldensjö lite och säga så här: Om vi hade haft det som jag har pratat mig så varm för, nämligen en könsneutral äktenskapsbalk där det inte finns nå- got partnerskap, utan där en enda lagstiftning gäller för homosexuella och heterosexuella, dvs. både för samkönande och olikkönade par, skulle Kjell Elden- sjö ha samma åsikt även då? Det är egentligen det som jag är ute efter. Om man tycker att man kan välja på ett plan accepterar man också att vigselförrättare skulle kunna göra andra val, vilket jag tycker står helt i strid med den lagstiftning som ger människor rättig- heter till vissa saker. Sedan har vi frågan om familjen. Den är mycket intressant. Jag skulle mycket gärna vilja ha en längre familjepolitisk diskussion här i kammaren. Jag kan bara beklaga att det utspel som min partiledare gjorde har blivit så otroligt misstolkat. Jag kan också tycka att det var en väldigt korkad rubrik att kalla det för Död åt familjen! Det är ju inte detta det egentligen handlar om. Det handlar om att familjerna ser olika ut och att normerna som kärnfamiljen bygger på är nor- mer som exkluderar väldigt många familjer. På det planet tycker vi inte att man kan utropa en enda sorts familj.

Fru talman! Det var en hypotetisk fråga som Tas- so Stafilidis tog upp här. Nu har vi äktenskapsbalken, och den gäller för äktenskap, och vi har partnerska- pet. Jag hoppas att det kommer att bli därvid. Per definition är det man och kvinna som gifter sig och ingår äktenskap. Jag kan inte i detalj svara på hur man ställer sig i det fallet. Men det har framgått av motioner här att man bara vill ha civila äktenskap och att de kyrkliga förrättningarna skulle försvinna. Jag tror att det skulle bli väldigt komplicerat. Jag hoppas verkligen att det inte blir på det sättet. Jag kan inte låta bli att ställa en fråga till Tasso Stafilidis här när det gäller detta att man skulle värna om äktenskapet som den stabila samlevnadsformen. Tycker Tasso Stafilidis att det ser bra ut nu? Förra veckan behandlade vi ett betänkande som klart utta- lade hur många barn som på något sätt far illa. An- nars hade vi inte behövt ha diskussionen om umgäng- esvägran och sådant som vi diskuterade då. Tycker Tasso Stafilidis att det är bra? Finns det något annat sätt att få tillbaka stabila familjerelationer, vilket ju de flesta tror är väldigt bra för samhället? Jag återkommer till en fråga som jag tidigare inte hann med och som gäller partnerskapsförrättare. Det finns såvitt jag vet ungefär 750 sådana i dag, cirka tre per partnerskap som ingås. Är det inte tillräckligt?

Fru talman! Jag ska i mitt anförande ta upp äkten- skap, anknytningsvillkor, bodelning och något om pensionsrättigheter. Det har hänt en hel del positivt under de senaste decennierna inom det familjerättsli- ga området. Kvinnorna har fått en starkare ställning, och den utvecklingen bejakar vi inom Centerpartiet. Ett led i jämställdhetsarbetet är att män och kvinnor ska betraktas som likvärdiga såväl inom äktenskapet som vid äktenskapets upplösning. Att öka den eko- nomiska rättvisan vid bodelning av makars tillgångar är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Även de som valt att inte gifta sig, utan att leva i samboförhållanden omfattas av vissa regler, utfärdade i syfte att stärka den svagare partnern om samboför- hållandet upphör. Vi i Centerpartiet anser det vara skäligt att en fördelning sker även mellan sambor, men då är de gemensamma ägodelar som berörs in- förskaffade under sambotiden och för gemensamt bruk. Vår strävan har inte varit att likställa sambola- gen med äktenskapsbalken. Det är människorna själ- va som ska avgöra under vilka former de vill leva tillsammans. Centerpartiet anser inte att det finns skäl att stärka äktenskapets ställning i förhållande till sambolagstiftningen. Genom att det finns skillnader finns det också frihet att välja samlevnadsform. I den fortsatta beredningen av Samboendekom- mitténs betänkande finns förslag om att det ska bli möjligt att avtala bort bodelning. Det kan vara ett alternativ för att tillgodose dem som så önskar. Vi får ta ställning till det förslaget när det presenteras i sin helhet. Centerpartiet stöder även utskottsmajoritetens för- slag om att bibehålla reglerna för äktenskap mellan en man och en kvinna. För två personer av samma kön som vill legalisera sitt förhållande anser vi att regist- rerat partnerskap ska behållas. Att ersätta vigsel och partnerskap med civiläktenskap som enda juridiskt bindande form avstyrker vi. Då det gäller partnerskapslagens anknytningsvill- kor har Centerpartiet också tidigare år föreslagit att nuvarande villkor borde avskaffas. Vi anser att det saknas hållbara skäl för att bibehålla kravet på att en av parterna ska ha hemvist här i landet. Att ställa krav på geografisk tillhörighet anser vi vara felaktigt. Vi instämmer med övriga reservanter i att det finns be- hov av en internationell privaträttslig konvention om partnerskap. Jag yrkar därför bifall till reservation 5. Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om ideellt skadestånd i samband med bodelning. I äktenskaps- balken finns regler om fördelning av tillgångar och skulder vid bodelning om inte särskilt avtal om en- skild egendom finns registrerat. I äktenskapsbalken ingår tyvärr även regler som är etiskt stötande. Ett exempel som påverkar rättskänslan negativt är att ideellt skadestånd utfärdat på den ena parten tas in vid bodelning. Detta drabbar den oskyldiga parten, som måste bära hälften av gärningsmannens skadeståndsersätt- ning vid exempelvis en äktenskapsskillnad. I vårt land ställer vi krav på att alla medborgare ska vara självförsörjande. Vi har en skattelagstiftning som på flera områden, tyvärr inte alla, beskattar individen. Det måste ha skett ett misstag när lagen utforma- des. Vi i Sverige ska väl inte ha lagar som straffar andra än gärningsmannen. Jag tycker att det är farligt för rättssamhället att det råder oklarheter om vem som har ansvaret för ideellt skadestånd. Vi måste väl ändå leva efter att var och en måste ta ansvar för sina gärningar. Nuvarande lag får mycket märkliga kon- sekvenser, särskilt för brottsoffer som har en relation till gärningsmannen. Det finns flera motioner, däribland en kommitté- motion från Centerpartiet om dagens orättvisor angå- ende ideellt skadestånd. Vid behandlingen av ärendet i utskottet hade jag för avsikt att reservera mig, men jag avstod med hänvisning till att frågan är föremål för överprövning i högre instans. För närvarande nöjer vi oss med utskottets skrivning om "att noga följa fallet". För oss är det dock självklart att person- ligt ansvar ska gälla för ideellt skadestånd. Det inne- bär att ideellt skadestånd inte ska ingå i bodelning. Jag vill också lite grann ta upp frågan om pen- sionsrättigheter. Sedan snart tio år tillbaka är det möjligt att låta privata pensionsförsäkringar ingå i bodelning efter äktenskap. Däremot kan inte andra pensionsrättigheter fördelas utan avtal. Men det finns ändå möjligheter för den part som har ett dåligt pen- sionsskydd vid äktenskapets upphörande att få under- hållsbidrag av den andra maken, även för en längre tid. Jag undrar hur många som vet om att den här möjligheten finns. Jag har under åren som ordförande för Centerkvinnorna blivit kontaktad av personer som över huvud taget aldrig har hört talas om detta. För kvinnor som under decennier stått tillbaka i karriären för att mannen skulle ha bra möjligheter att satsa på sin karriär är detta en viktig ekonomisk fråga vid en skilsmässa. För många lågavlönade kvinnor som varit gifta under en längre tid med män med höga inkomster har det blivit ekonomisk katastrof efter skilsmässan. Flera av dessa kvinnor har också svårt att kom- pensera sig ekonomiskt genom att arbeta mer, efter- som de i många fall passerat 50 och tiden fram till pensionen är ganska kort. Att avtala om fördelning av ena makens pension vid en eventuell skilsmässa krä- ver enighet. Utgångsläget för upprättande av avtal under skilsmässoförhandlingarna är mycket dåligt. Jag tycker att vi allesammans på den här punkten ska hjälpas åt med att informera om de regler som gäller i dag. Det mesta brukar dessutom efter hand gå att förbättra. Jag vill avslutningsvis ta upp ett särskilt yttrande som jag har avgivit. Det berör motion L347 om åkla- gares skyldighet att föra talan om äktenskapsskillnad vid tve- eller månggifte, då någon av makarna är bosatt i Sverige - det är viktigt att understryka. Tidi- gare fanns detta inskrivet i lagen. Jag har genom mitt särskilda yttrande velat göra en markering i stället för att reservera mig. Jag tycker att det är mycket märkligt att vi i Sve- rige, som inte förespråkar månggifte, ska acceptera det när det genomförs utomlands av människor som har sin hemvist i vårt land. Frågan är också vilket av äktenskapen som ska anses gälla, det första eller det andra. Jag har fått uppgift om att det råder oklarhet om detta, även om utskottet gör den bedömningen att det är det första som ska anses upplöst. I övrigt instämmer jag i lagutskottets ställningsta- ganden.

Fru talman! I dag diskuterar vi återigen äktenskap, partnerskap och samboende, med i stort identiska motioner som föregående år under mandatperioden. Skillnaden är den att vi denna gång har lyft ut be- handlingen av åldersgräns för äktenskap till ett sär- skilt betänkande för att understryka den frågans vikt. Till betänkandet finns nio reservationer. Jag börjar med den första, från kd, om hur man ska stärka äkten- skapets ställning. Där föreslås en utredning med upp- gift att lämna förslag till hur familjestabiliteten gene- rellt sett ska stärkas. Jag tycker att det är oroande att kd utgår från att det är s.k. skilsmässobarn som står för de problem som barn har i dagens samhälle. Alf Svensson påstod följande i en debattartikel om Göteborgskravallerna: För mig är det uppenbart att det handlar om till största delen personer som inte fått grundläggande värderingar med sig från början. Des- sa ungdomar har växt upp under årtionden då famil- jen avhånats eller mer eller mindre upplösts. Hur ska vi kunna komma fram till en gemensam värdegrund och diskutera så viktiga frågor om vi har så vitt skilda värderingar från början? Vilken nytta kan en värdekommission då ha? Kjell Eldensjö pratar om någon som heter Wal- lerstein. Jag har aldrig läst något av den författaren. Man kan hitta en avhandling, en artikel eller en bok som kan styrka ens åsikter vilka de än är. Vad är egentligen stabila familjeförhållanden? Det är klart att vi tycker att familjen är viktig. Det är all- varligt med alla barn som mår dåligt. Men man kan inte dra slutsatsen att det beror på skilsmässor och att de beror på att vi inte värderar familjen. Vem är det som inte värderar familjen? Det tror jag att vi allihop här inne gör. Men vi har olika syn på vad en familj kan vara. Vem som helst kan vara en familj, höll jag på att säga. Det är viktigt att alla barn har bra vuxen- kontakter och vuxenförebilder. Det kan förhindra att det går illa för barnen. Jag yrkar självklart avslag på reservation 1. I reservation nr 2 tar man upp äktenskap för per- soner av samma kön och s.k. civiläktenskap. Vi har diskuterat de frågorna förut. Jag säger som då, det finns inget tryck från svenska folket på att vi ska införa civiläktenskap. När det gäller heterosexuellas och homosexuellas möjligheter till äktenskap pågår gradvis en stor förändring i vår omvärld och i lag- stiftningen som utjämnar skillnaden. Jag ska inte säga att Socialdemokraterna har bestämt sig för att äkten- skapslagstiftningen ska gälla alla, men jag kommer i alla fall att kämpa för det. När vi kommer så långt, vilket kanske inte tar så lång tid, behöver vi inte dis- kutera detaljerna, om man ska kalla det registrerat partnerskap eller inte. Då löser det sig självt. Jag yrkar avslag på reservation 2. Reservation 4 från kd handlar om förordnande av vigsel- och registreringsförrättare. Den frågan hade vi uppe förra året också. Vi står fast vid vår åsikt. Ut- skottet uttalar enigt att man ser fram emot att rege- ringen kommer tillbaka och redovisar det uppdrag som riksdagen gav. Det innebar att uppdragen hänger ihop. Är man borgerlig vigselförrättare ska man också vara partnerskapsförrättare. Självklart ska man inte tvinga någon att bli partnerskapsförrättare. Det är bara att avstå. Det är frivilligt. Jag yrkar avslag på reservation 4. Reservationerna 5 och 6 tar upp partnerskapsla- gens anknytningsvillkor och partnerskapsregistrering utomlands. Den reservationen har vi också haft med tidigare. Där står majoriteten fast vid sitt ställningsta- gande. Tasso Stafilidis var inne på terminologin. Det har jag redan kommenterat. Det finns ingen anledning att behandla den frågan nu. Vi följer andra länders lag- stiftning. Det kan inte vara en stor fråga om man kallar det för registrerat partnerskap eller partnerskap. Det finns viktigare saker. Jag yrkar avslag på reser- vation 7. De två sista reservationerna, 8 och 9, kommer från Moderaterna och Kristdemokraterna. Reservanterna vill ta bort sambolagen eller att människor ska avtala själva om den ska gälla. Kd tycker dessutom att lagen bygger på en form av kollektivanslutning. Då har man missat poängen med sambolagen. Varför skaffade vi en sambolag? Jo, för att skydda den svagare parten. Tyvärr är fortfarande ofta kvin- nan den svagare parten. Även om det skulle vara mannen kom lagen till för att skydda den svagare parten i förhållandet. När man går in i ett förhållande tänker man inte på att det kan ta slut hastigt och lustigt. Det vet vi alla som sitter här. Man tror att det ska vara för evigt och tänker inte på att man bör skriva papper med en gång, vare sig man är överens eller inte. Tiden går. Då är sambolagen en trygghet. Det är som en försäkran som samhället ordnar. Men den går att avtala bort. Det kan inte vara några problem. Vi står inför en förändring av sambolagen. Den har vi inte framme ännu. Den frågan återkommer vi till nästa mandatperiod, de som får möjlighet att dis- kutera den då. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag vill börja med att tala om famil- jestabilitet. Tycker Marianne Carlström att det är bra som det är nu och att det bara ska rulla på, med fler skilsmässor? Det blir svåra förhållanden mellan par- terna, där barnen är en del i det som pågår mellan föräldrarna. Är det bra att det bara fortsätter? Eller har Socialdemokraterna något annat medel för att stärka familjerna i framtiden så att det blir färre skilsmässor och färre barn som kommer i kläm? Jag talade om en forskningsrapport. Det handlar om forskning som pågått från det att barnen var små tills de växt upp. Denna forskare har följt personer i 30 år. Man har kunnat konstatera stora skillnader i hur det har gått för barnen när de var unga och när de blir äldre. Det finns ett samband. Jag tror att det är riktigt. Marianne Carlström säger att det bara är att avstå om man inte vill bli partnerskapsförrättare. Men det är också en typ av diskriminering av dem som tycker att de vill vara borgerliga vigselförrättare. Om sambolagen inte fanns över huvud taget skulle människorna vara mer benägna att se till att reglera sina förhållanden med en gång. Vi har också sett exempel på det. Vi tror att äktenskapet skulle stärkas också. Det ser vi som den mest stabila sam- levnadsformen. Det är därför vi vill satsa på den yt- terligare.

Fru talman! Självklart tycker vi inte att det är bra att barn mår dåligt. Vi ser det, och vi försöker göra någonting åt det. Vi tror också på t.ex. familjeutbild- ning. Men jag tror inte att någon forskning visar en- tydigt att barn från skilsmässofamiljer skulle vara mer kriminella, ställa till mera bråk och vara mer stökiga. Bevisa det för mig! Det är omöjligt att bevisa. Det går inte att bevisa ens med vetenskap. Att utse de barnen till syndabockar är förfärligt. Självklart ska vi göra något åt det. Att tvinga föräldrarna att vara kvar i ett äktenskap som inte fungerar kan knappast gynna barnen heller. Jag kan inte heller förstå att det skulle vara dis- kriminerande för mig om jag bara vill vara borgerlig vigselförrättare och inte får det om jag inte också ställer upp som partnerskapsförrättare. Hur skulle det vara diskriminerande? I så fall måste man välja vem som ska bli diskriminerad. Då väljer jag faktiskt att det ska vara ett och samma uppdrag och att de homo- sexuella inte ska bli diskriminerade. Sedan har jag svårt att förstå det som sägs om sambolagen. Först får jag höra att de flesta inte vet att den finns och att det därför vore bättre om vi inte hade någon. Om vi inte hade någon skulle man tänka på det, och då skulle man skriva avtal. För mig häng- er inte det ihop. För mig är sambolagen en trygghet. Det finns säkert anledning att förändra den. Det åter- kommer vi till.

Fru talman! Det är naturligtvis inte så att det går dåligt för alla skilsmässobarn eller att alla strular. Men nog har man många gånger i rättssammanhang hört att människor haft en strulig uppväxt och kanske med flera skilsmässor. Det finns kanske ett större antal bland dessa som får problem i livet. Vi tycker att man får ta tag i frågorna. Man får åtminstone göra en utredning om hur man kan hantera det för att få en bättre stabilitet, färre skilsmässor och få människor att hålla ihop. Det är precis som Mari- anne Carlström sade. Det är oerhört viktigt med ut- bildning, familjerådgivning och föräldrautbildning. Alltihop detta är naturligtvis väldigt viktigt så att människor inser vad de går in i och finner vägar att klara av de problem som uppstår. Där tror jag att vi i varje fall har en gemensam ståndpunkt. Vad gäller frågan om partnerskapsförättare har det såvitt jag förstår hitintills gått ganska bra att rekrytera enbart partnerskapsförrättare. Vad är det som gör det så nödvändigt med att det ska vara tvingande att man har både vigselförrättning och partnerskapsförrätt- ning?

Fru talman! Vi kommer väl inte varandra närmare i frågan om stabila familjeförhållanden. Visst finns det skilsmässobarn som strular. Men det finns också barn som bor med båda föräldrarna som strular. Vi har säkert många i bekantskapskretsen som vi skulle kunna använda som exempel för båda fallen. Men vi kan inte ta det till intäkt för att säga att om barn växer upp i en skilsmässofamilj finns en större risk för att det blir problem i framtiden. Det finns ingen forsk- ning som bevisar det. Det är viktigt att stärka famil- jen. Men det gäller alla familjebildningar. Det är viktigt för oss socialdemokrater. Jag vet inte om det finns tillräckligt med part- nerskapsförrättare eller inte. Jag vet att det har varit problem på några ställen där de borgerliga vigselför- rättarna inte har ställt upp för att registrera part- nerskap. Vi tycker inte att de då ska vara vigselför- rättare. Vi vill ha det som ett uppdrag. Där har vi uppenbarligen olika åsikter. En majoritet anser detta, och jag hoppas att det blir som vi tycker och att det händer någonting. Länsstyrelserna kommer alldeles snart att redovisa sina resultat. Sambolagen är en stor trygghet. Den kommer sä- kerligen att förändras i sina delar.

Fru talman! Jag studsade också till lite när jag lyssnade till Marianne Carlström. Hon ställde den lätt retoriska frågan: Vad är en stabil familjesituation? Det råder väl ingen tvekan om att ett av kriterierna för en stabil familjesituation är att i den mån det före- kommer barn ska tryggheten för dem vara garanterad och ordnad. De ska ha ett hem och några vuxenkon- takter som bryr sig, som Marianne Carlström var inne på. Vare sig man är gift, sambo eller ensamstående förälder är det a och o att det uppväxande släktet får en trygg och god uppväxt med vuxna människor som bryr sig om deras dag, deras natt och hur deras liv förs. Det torde vara utom varje tvivel att många ve- tenskapliga undersökningar har visat att en otrygg barndom skapar problem för många senare i livet. Det visar även kriminologisk forskning. Får jag när det gäller Sambokommittén säga att den precis har lagt fram ett förslag som förtydligande av regelverket i sambolagen, som jag sade i mitt hu- vudanförande. Här är regeringen senfärdig, Marianne Carlström. Marianne Carlström borde använda sitt inflytande i den socialdemokratiska hegemonin för att trycka på regeringen och säga: Lägg nu fram förslaget så får vi när det ligger på riksdagens bord se om det är värt att anta. Det verkligt försåtliga med sambolagen är att den smyger sig på. Många är ovetande om att den finns. De kan försättas i situationer där det kanske blir svårt att göra upp, eller i varje fall tvistigheter om huruvida det förelegat ett samboförhållande och hur i så fall det gemensamma bohaget och bostaden ska fördelas mellan dem. Här får Marianne Carlström lämpligen elda på sin egen regering.

Fru talman! Vi är helt eniga i den första frågan, Henrik. Det var just den diskussionen jag ville ha om stabila familjeförhållanden. Inte heller för mig är det bara kärnfamiljen, utan det är ett tryggt hem med en, två eller flera föräldrar. De kan också vara av samma kön. Huvudsaken är att barnen växer upp i ett tryggt hem och att de har goda vuxna förebilder. Där är vi tydligen helt eniga. När gäller sambolagen försöker jag att använda mitt inflytande. Men vi har ganska många utredningar på vårt område. Nu under våren har vi, om jag minns rätt, 13 propositioner att behandla. Mer hinner vi nog inte med under den här våren. Men det kommer fler mandatperioder. Jag är övertygad om att de som sitter i denna kammare då kommer att få diskutera förändringar i sambolagen. Jag skulle inte ha något emot att själv delta.

Fru talman! Vi har inte sett alla de 13 propositio- nerna ännu. Tyvärr säger erfarenheten att det har aviserats många propositioner som sedan aldrig lan- dat på riksdagens bord med den här regeringen. Var därför lite försiktig och aktsam med påståendet om de 13 propositionerna. Vi får se hur många det blir till slut.

Fru talman! Där har jag uppenbarligen större till- tro till den sittande regeringen. Det kommer 13 pro- positioner. Det är jag övertygad om.

Fru talman! Det var olyckligt att vi från Folkparti- et blev förhindrade att delta, åtminstone under en tid, i justeringen av detta betänkande. Det skulle kunna ge intrycket att vi nonchalerar frågorna om familjerätt, äktenskap och samlevnad eller att vi har ändrat upp- fattning i de frågorna. Det är inte så. Därför vill jag börja med att yrka bifall till reser- vationerna 5 och 6. Vi står självklart bakom de stånd- punkter som Folkpartiet sedan länge har försökt att föra fram. Egentligen borde detta påpekande räcka. I dag i början av år 2002 borde det vara en självklarhet att den svenska politiken och den svenska juridiken inte strävar efter att markera skillnader mellan människor med olika sexuell läggning. Men det är inte så. Då måste vi fortsätta att tala för en tolerant politik. Det är också väldigt viktigt att avskaffa en hel del bestämmelser och lagar som rutinmässigt överlever. Det är då väldigt bra att motioner återkommer år efter år. Till slut kommer också förändringen. Vi liberaler bygger hela vårt tänkande och våra handlingar på respekt för varandras frihet. Denna respekt har bara en gräns. Det är när en människas frihet kan börja att skada en annan människa och när en grupps frihet kan skapa svårigheter för en annan grupp. Den här balansen är ibland svår att definiera. Jag tror att en hel del av vår diskussion i dag speglar svårigheten att hitta den rätta balansen. Det finns folk som tror på äktenskapet. Det finns folk som tror på familjen i traditionell mening. Det finns folk i Sverige som tror på religiös bekräftelse av samlevnaden. Att respektera andra uppfattningar betyder inte att tränga undan de här uppfattningarna. Det är just det som är så svårt att hantera. Vi har de senaste veckorna fått uppleva en stor tragedi. Vi kommer säkert att tala mycket om detta i samband med att vi ska diskutera åldersgränser för äktenskap. Jag tror att en del av den tragedi vi har fått beskåda ligger i en isolering i vissa grupper gentemot ett samhälle som de upplever att de inte har förtroen- de för. Jag vet genom mina kontakter med sociologer och forskare att det finns i invandrarbefolkningen grupper som hyser en djup misstänksamhet mot det svenska samhället just när det gäller äktenskap och attityder gentemot religiös tro. Om vi försöker att tränga undan allt som har att göra med den traditionella familjen fördjupar vi isoleringen och ensamheten hos dessa grupper. Vi förstärker deras vilja att vända ryggen mot det svenska samhället. Vi har sett vilka följder den viljan kan få. Det är mycket bra att vi fortsätter att arbeta med dessa frågor i en anda av djup tolerans. Det ska inte enbart vara tolerans gentemot det nya, utan det finns mycket i traditionen som förtjänar att leva vidare. Det finns mycket i kulturarvet, inklusive det religiösa, som förtjänar respekt och erkännande. Om vi tror att vi stöder det nya genom att tränga undan det gamla på hela fronten, bidrar vi till tragedi- er som Fadimes död.

Fru talman! Miljöpartiet har ingen ledamot i lag- utskottet, men Miljöpartiet stöder samtliga reserva- tioner som stöder HBT-gruppens motioner - dvs. gruppen för homosexuellas, bisexuellas och transsex- uellas ställning. Vi kommer också att yrka bifall till samtliga motioner i dag. I och med att det redan har yrkats bifall till de flesta reservationerna yrkar vi bifall till reservation 3, men vi stöder samtliga motio- ner. Homosexuella, bisexuella och transsexuella i da- gens samhälle möter många fördomar. Det är inte bara fördomar där vissa anser och uttrycker att något är äckligt, inte är normalt eller är sjukligt. Dessa människor möter också våld och olika hatbrott i sam- hället därför att de är homosexuella, bisexuella eller transsexuella. Vår inställning i Miljöpartiet är att alla människor är lika mycket värda. All kärlek är också lika mycket värd. Så ser det dock inte ut i lagstiftningen. Lagstift- ningen diskriminerar både homosexuella, bisexuella och transsexuella. Det är oacceptabelt. Lagstiftningen ger faktiskt en grund för dem som har fördomar eller som ger uttryck för dem i våldshandlingar. Lagstift- ningen skiljer på människor. Vi ser hela lagstiftningen om äktenskap som för- åldrad. Äktenskap ska kunna ingås oavsett om en kvinna älskar en kvinna, en man älskar en man eller en kvinna och en man älskar varandra. Det är så lag- stiftningen borde se ut. Det borde inte finnas någon form av diskriminering över huvud taget. Titta i dag på de svenska ambassaderna. De svenska ambassaderna är representanter för det svenska samhället, men de tycker att det är för jobbigt att ha en blankett så att folk kan ingå partnerskap utomlands. Jag kan åka till Italien och låta viga mig om jag vill, men jag kan inte åka till Italien och ingå partnerskap med en kvinna. Det är inte rätt. Jag und- rar om det inom UD:s väggar finns homofobi och om det är en anledning till varför det är så jobbigt att ha denna andra blankett. Bara detta tyder på att den lagstiftning som finns kan separera människors kär- lek, skilja dem åt och säga att den ena inte är lika mycket värd som den andra, vilket tar sig uttryck i hur myndigheter agerar diskriminerande. Vi stöder naturligtvis de reservationer som vill förbättra partnerskapslagens ställning på olika sätt, men det enda rätta är att alla ska kunna gifta sig och att lagstiftningen ska vara könsneutral. Här är det positivt att Socialdemokraternas repre- sentant Marianne Carlström uttrycker att hon anser att det vore bra med en könsneutral lagstiftning. Men den är inte det, och den socialdemokratiska riksdags- gruppen stöder inte en förändring av lagen. Det här är en enkel förändring. Det är bara några ord som behö- ver ändras i lagstiftningen. Det krävs inga utredningar för att göra den förändringen. Det är sorgligt att Soci- aldemokraterna inte har vågat ta ställning för att vär- dera människors kärlek lika. Jag måste ändå kommentera Kristdemokraterna i dag. Alla människor i samhället behöver kärlek. Kärlek är meningen med livet. Alla människor behö- ver för att må bra starka relationer till andra männi- skor. Som barn behöver man starka relationer till andra vuxna. Det är en självklarhet. Vi kan i dag i samhället se bra föräldrar som är gifta. Det finns bra föräldrar som är sambor, och det finns bra föräldrar som är särbor. Det finns bra föräld- rar som är homosexuella, heterosexuella eller är bi- sexuella. Att vara förälder och ta ansvar som förälder, att ge ett barn kärlek och trygghet, att vårda relationer till andra människor och ge sitt barn en gemenskap, handlar inte om vilken samlevnadsform man väljer att leva under eller vilket kön man väljer att älska. Det handlar om hur man som människa tar ansvar för sig och sin omgivning. Om vi i samhället behöver ett stöd, är det inte fråga om ett stöd för att hålla fast vid att man måste gifta sig och förbli gift livet ut för att stärka samhället, relationer och barns möjligheter, utan det är fråga om ett stöd till människan och indi- viden. Om människan i en situation mår dåligt ska människan kunna få hjälp att ta ansvar. Det är stödet på människoplanet som samhället kan bidra till. Samlevnadsformen avgör inte hur man är som förälder eller som medmänniska. Det är en otroligt föråldrad diskussion. Det är konstigt att den över huvud taget förs. Jag tycker att det är otroligt omdernt att här i riksdagen diskuterar om vi ska stärka äkten- skapets ställning. Det är en diskussion som snarare hör hemma i medeltiden än i år 2002, anser jag. Jag måste också kommentera vigsel- och registre- ringsförrättarna. Jag var med på den tid då man fort- farande kunde vara antingen-eller - antingen vigsel- förrättare eller registreringsförrättare - eller både- och. Jag var med i riksdagen när vi fattade beslut om att det skulle vara en och samma sak. Jag tycker att det är nödvändigt att samhället mar- kerar mot människor som vill diskriminera. Jag tyck- er att Tassos frågeställning från tidigare är väldigt relevant. Ska vi acceptera att man säger "Ni tillhör medelklassen. Jag vill inte förrätta er vigsel"? Ska vi acceptera att man säger "Ni tillhör arbetarklassen. Inte vill jag förrätta er vigsel, för ni jobbar på verk- stadsgolvet här på Volvo. Inte har jag någon lust att förrätta er vigsel eller registrera ert partnerskap"? Tasso kom själv med detta exempel: "Du är ju svart. Inte vill jag förrätta din vigsel". Naturligtvis accepterar vi inte den formen av dis- kriminering. Det vore lika diskriminerande att säga så här: "Jag förrättar gärna vigslar mellan heterosexuel- la, men jag är inte registreringsförrättare för homo- sexuella". Det är en diskriminering. När samhället erbjuder en tjänst ska man inte kunna välja att diskriminera. Det är oerhört viktigt i vår kamp mot all form av diskriminering att vi har en lagstiftning som inte diskriminerar. Här tycker jag att Kristdemokraterna visar sitt rätta ansikte. Man tycker nämligen att vissa männi- skor får diskrimineras och att det får göras i samhäl- lets namn. Med de orden vill jag säga att jag i Miljöpartiets namn stöder samtliga reservationer till förmån för HBT-motionen.

Fru talman! Jag måste säga att det är bedrövligt bara att höra antydan om att vi skulle vilja diskrimi- nera olika typer av människor - vita, svarta osv. Det är faktiskt inte detta det är frågan om. Det handlar om två olika saker. Det handlar om partnerskap, och det handlar om äktenskap. Det finns de som vill vara förrättare av borgerliga vigslar, men som inte tycker att det sammanfaller med deras övertygelse att också vara registreringsförrättare. Man skiljer inte på olika typer av människor. Det är två olika saker. Det kan väl inte vara så svårt att förstå. Det finns partnerskap i dag, och det finns re- gistreringsförrättningar. Det finns vigsel i dag, och det finns en äktenskapsbalk. Jag tycker att det är lite upprörande att man anty- der sådant om oss. Frågan var om vi är ålderdomliga eller inte. Ibland brukar man tala om ålder och visdom. Jag vet inte. Det finns en annan trend i samhället, men vi tycker att vi vill stå upp för familjen. Vi tror på den. Famil- jen är en bra samlevnadsform. Det är ändå den sam- levnadsform som är starkast och mest förankrad i samhället. Detta vill vi stå upp för. Det är inte fråga om annat än att alla människor behöver kärlek. Visst behöver de det. Det har vi inte förnekat. Vi ställer naturligtvis upp på det. Jag skulle vilja fråga Yvonne Ruwaida vad hon tycker om alla dessa upplösta äktenskap och om alla skilsmässobarn som kanske får uppleva skilsmässa inte bara en utan två eller fler gånger. De vet knap- past var de hör hemma. Är det bra att skilsmässorna ökar undan för undan? Ser Yvonne Ruwaida över huvud taget inga problem med detta?

Fru talman! Kristdemokraterna vill diskriminera. De vill att man i samhällets namn ska kunna diskri- minera. Man ska kunna säga "Jag viger gärna hetero- sexuella, men jag vill inte vara registreringsförrättare för homosexuella". Det är att diskriminera människor som är homosexuella - människor som älskar någon med samma kön. Det är en diskriminering. Det jag och även Tasso försökte göra tidigare var en jämförelse. Vi ville visa att det aldrig hade accep- terats om det hade varit en fråga om hudfärg, klass eller något annat. Att man alls kan diskutera om det ska accepteras eller inte visar att homosexuella i dag har problem och är diskriminerade. Det blir inte bätt- re av att vi har en lagstiftning som fortfarande dis- kriminerar. När det gäller frågan om skilsmässobarn och att stå upp för familjen redogjorde jag ganska klart för vad jag tycker. Det viktiga är att människor tar ansvar för sig själva och sina medmänniskor, att människor har tid för relationer och att föräldrar har tid att vara föräldrar, ger sina barn kärlek och tar ansvar för sina barn. Det har ingenting att göra med om man som förälder är sambo, särbo, gift eller ogift. Egenskaper- na och ansvarstagandet är grunden i samhället, men det har ingenting med dessa ord att göra. Jag vill att samhället ska stödja människor så att de kan ta ansvar för sig själva och sin omgivning och ge och ta kärlek. Det stödet kan många människor behöva, men det har ingenting med civilrätten att göra.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Yvonne Ruwaida över huvud taget inte ser det som något bekymmer att barnen gång efter annan byter föräldrar - det blir en typ av fosterföräldrar - när de kommer in i nya gemenskaper. Detta tycks inte vara något som helst problem. Jag är övertygad om att det faktiskt är ett problem och att fler får problem i framtiden, i vuxenlivet, om de inte får växa upp på den stabila grund som denna samlevnadsform innebär. Yvonne Ruwaida tycker inte att det är något som helst bekymmer. Det kan fortsätta och rulla på, och det kan bli ännu fler sådana barn.

Fru talman! På den tiden när äktenskapet hade en starkare ställning i civilrätten än vad det har i dag var inte alla föräldrar bra föräldrar. Det innebar inte att barnen inte kunde fara illa av att föräldrarna inte kom överens. Det som tidigare ofta höll ihop äktenskapet var ekonomin. Man var ekonomiskt beroende av varand- ra. Oftast var kvinnan beroende av mannen. Det inne- bar på inget sätt att barnen hade det bättre förr. Om två människor väljer att leva tillsammans och skaffa barn, och om de har en dröm om ett gemen- samt liv, är det naturligtvis bra om samhället kan stötta dessa människor. Men det gör vi inte genom civilrätten. De behöver inte vara gifta för att vara bra föräldrar och ha en bra relation. Vi stöttar människan så att hon orkar och kan ge och ta kärlek och orkar och kan ta ansvar både för sig själv och för sina medmänniskor. Vi kan från samhällets sida göra mer än i dag för att hjälpa människor när de inte orkar och kan. Det har ingenting med samlevnadsformen - äk- tenskap, samboskap eller särboskap - att göra, och det har ingenting att göra med om man som förälder är homosexuell eller heterosexuell. Det har med indi- viden och människan att göra. Det är i alla fall så jag ser på det. Överläggningen var härmed avslutad (Beslut fattades under 10 §.)