Alkoholfrågor

Debatt om förslag 21 januari 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 18

Anf. 1 Magdalena Andersson (M)

Herr talman! Det här betänkandet är ett motionsbetänkande som innehåller 140 olika motionsyrkanden i alkoholfrågor. Det är motioner från motionstiden 2007 och 2008, och sedan finns en motion som är väckt om folkhälsopolitiken. Motionerna handlar om diverse olika saker. Det är alkoholpolitikens inriktning, kunskapscenter för alkohol- och narkotikarelaterade fosterskador, detaljhandelsmonopolet, langning, hembränning, åldersgräns för inköp av alkohol, översyn av alkohollagen med mera. Alla dessa motioner avstyrks av utskottet. Det görs främst med tanke på att Alkohollagsutredningen fortfarande pågår. Det arbetet beräknas vara avslutat den 28 februari i år. Det finns några motioner som tar upp samma saker som man har motionerat om tidigare under mandatperioden eller som handlar om förhållanden där det inte är riksdagen som har beslutanderätten. De motionerna behandlas förenklat. Herr talman! Med detta överlämnar jag diskussion och debatt i ärendet till debattörerna.

Anf. 2 Christer Engelhardt (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater står för en restriktiv alkoholpolitik. Det är en inriktning som vi drivit i alla tider och som det funnits ett brett stöd för i samhället. Alkoholens skadeverkningar och den totala alkoholkonsumtionen måste begränsas av sociala, medicinska och ekonomiska skäl. Den restriktiva alkoholpolitiken har tidvis varit ifrågasatt även här i riksdagen. Det har från vissa partier under årens lopp förordats en alkoholliberalare linjer och fortfarande kommer det enskilda motioner i denna riktning. Herr talman! Dagens socialutskottsbetänkande om alkoholfrågor saknar reservationer. Jag anser att det nu finns en total och bred uppslutning kring den restriktiva alkoholpolitiska linjen hos majoriteten av riksdagens ledamöter. Det är utmärkt, och jag är mycket nöjd med den enighet som nu finns mellan partierna i detta alkoholpolitiska betänkande. Jag vill rikta ett varmt tack till mina utskottskolleger för ett gott och berikat samarbete som lett fram till denna enighet. Herr talman! Men ett enigt betänkande betyder inte att det saknas problem att ta itu med. Tvärtom står alkoholpolitiken inför många och stora utmaningar. Det handlar om att hitta effektiva metoder att arbeta förebyggande. Det handlar om att arbeta för en mer restriktiv syn på alkohol inom EU. Det handlar om att ha kontroll på alkoholinförseln från utlandet. Det handlar om att kunna slå vakt om det svenska detaljhandelsmonopolet. Det handlar också om att skapa fler alkoholfria miljöer i samhället och vinna acceptans för fler alkoholfria skeden i livet. Att minska antalet rattonyktra förare i trafiken och minska alkoholens roll under ungdomstiden och i ungdomsmiljöer är stora utmaningar för det svenska samhället. Många av de frågor som betänkandet behandlar utreds nu i Alkohollagsutredningen som presenteras inom kort. Vi får naturligtvis anledning att återkomma till flera av frågorna vid ett senare tillfälle. Jag vill ändå peka på några punkter som vi socialdemokrater ser som viktiga i det fortsatta arbetet för att utveckla och stärka den svenska restriktiva alkoholpolitiken. Sverige måste arbeta aktivt på EU-nivå för att få genomslag för uppfattningen att en hög totalkonsumtion av alkohol skadar folkhälsan. Viktiga steg i denna riktning har tagits inom EU, där alkoholfrågan numera inte bara ses som en näringslivs- eller jordbruksfråga utan nu även börjar ses som den folkhälsofråga den också är. EU:s alkoholstrategi från 2006 är en bra början som måste utvecklas, och där bör Sverige vara drivande. Genom det svenska ordförandeskapet senare i år har Sverige den chansen, och det är viktigt att vi tar den. Regeringen bör arbeta för en höjning av minimiskatterna på alkohol inom EU och en sänkning av de indikativa nivåerna som bestämmer hur mycket alkohol från utlandet som får föras in. Vi måste få ordning och reda på denna införsel. Det är bra att det är klarlagt att man bara får föra in alkohol i Sverige för eget bruk utan punktskatt om man själv transporterar varorna. Tyvärr finns det i realiteten fortfarande problem på detta område. Den borgerliga regeringen drev under våren 2008 igenom att privatpersoner eller ombud ska kunna föra in alkohol i Sverige också för andra personers räkning under förutsättning att svensk skatt betalas vid införseln. Vi anser fortfarande att det var en alltför långtgående och onödig tolkning av EU-rätten som i sin förlängning kan försvaga den restriktiva alkoholpolitiken, och kontroll av att svensk skatt betalats vid införseln fungerade inte. Enligt en färsk uppgift i Metro förra veckan den 15 januari var det bara 286 personer som betalat skatt frivilligt på den alkohol som de köpt via säljombud sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 2008. Många nätsajter som erbjuder alkoholimport sköter inte skattefrågan på ett riktigt sätt. Enligt Skatteverket råder det ofta oklarheter kring om det är säljaren eller köparen som slutit avtal med det ombud som ska transportera alkoholen över gränsen. Uppgiften är svår, det medges, men regeringen måste ta dessa signaler på allvar. Herr talman! Arbetet med att minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar behöver stärkas ytterligare, och en särskild och bred nationell handlingsplan för minskat alkoholbruk bland ungdomar bör utvecklas. När det gäller ungdomars alkoholkonsumtion är utvecklingen visserligen fortfarande positiv totalt sett. Andelen ungdomar som väljer att dricka alkohol minskar. Men totalkonsumtion säger inte allt. Berusningsdrickandet bland ungdomar ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Det är 23 procent av både pojkar och flickor i årskurs 9 som dricker alkohol motsvarande en halv flaska sprit eller fyra burkar starköl minst en gång per månad. Vi vet från andra undersökningar att unga tjejer dricker mer än tidigare, och det finns en grupp ungdomar som dricker större mängder alkohol än tidigare. Samhället måste bli bättre på att nå ungdomar som befinner sig i riskzonen. Herr talman! Alkoholkonsumtionen är en central faktor när det gäller sociala problem och våld bland ungdomar. Både svensk och utländsk forskning visar på tydliga samband mellan ökat alkoholdrickande och ökad våldsbrottslighet. Kraftfulla åtgärder bör vidtas för att minska langningen av alkohol till unga. På de platser i landet där polisen har arbetat målmedvetet mot langning av alkohol till unga har ungdomsvåldet minskat. Storskalig alkohollangning till unga är ett av få områden där straffskärpning kan förväntas ge positiva resultat. Vi vill följa denna fråga noga framöver. Ungefär en tredjedel av all alkohol som förs in i landet säljs vidare. En stor del går till ungdomar. En viktig beståndsdel i arbetet för att minska ungdomars drickande är föräldrarnas attityder. Det finns i dag flera vetenskapligt utvärderade föräldrastödsprogram som kan implementeras runt om i landet. Ett sådant är Örebro Preventionsprogram, ÖPP, som syftar till att påverka föräldrars förhållningssätt till ungdomars drickande och hur man som förälder kan agera för att minska till exempel tidig alkoholdebut och berusningsdrickande bland ungdomar. Vi hoppas att den borgerliga regeringen är beredd att i fortsatt positiv anda diskutera hur samhället på ett tydligt sätt kan organisera sitt arbete mot alkoholens skadeverkningar. Vi är övertygade om att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgänglighet för ungdomar av både alkohol och narkotika och ökad totalkonsumtion av alkohol i befolkningen. En annan fråga som måste lösas är folkölsförsäljningen i butiker. Efterlevnaden av gällande åldersgräns är bristfällig på många håll, vilket innebär att öl säljs till minderåriga. I dag behöver handlarna bara meddela kommunen om man säljer folköl. Vi föreslår att folkölsförsäljningen ska vara tillståndspliktig så att tillståndet kan dras in om regelverket inte följs. Det är bra att Alkohollagsutredningen tittar på detta. Jag hänvisar i övrigt till det särskilda yttrande som vi har i denna fråga i betänkandet. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande 2008/09:SoU12 Alkoholfrågor . I detta anförande instämde Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Catharina Bråkenhielm och Per Svedberg (alla s).

Anf. 3 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Gilbert Keith Chesterton lär en gång ha sagt: Inget djur har någonsin uppfunnit något så dåraktigt som dryckenskap eller något så gott som en drink. Detta kanske på ett sätt beskriver den dualism som finns kring alkoholfrågorna. Alkohol kan vara både himmel och helvete - någonting som skapar livsnjutning använt på rätt sätt men som verkar som en livsavkortare om det används på fel sätt. Riksdagen har fastslagit två övergripande mål med alkoholpolitiken. För det första gäller det att minska alkoholkonsumtionen, vilket vi nu möjligen kan se ske. För det andra gäller det att minska det skadliga dryckesbeteendet, vilket vi kanske inte lika tydligt kan se ske. Vidare prioriteras i vår alkoholpolitik vissa grupper, däribland ungdomar, som särskilt ska skyddas. Det är där jag ser den största utmaningen i alkoholpolitiken framöver. Som någon har sagt till mig är det i dag kanske lättare och även billigare för unga människor än för vuxna människor att få tillgång till alkohol. Så är det säkert i många fall. Givetvis kan man glädjas åt den officiella statistiken som senast i morse pekade på att gravida kvinnor i mindre utsträckning än tidigare dricker alkohol under graviditeten. Statistiken pekar på att den totala alkoholkonsumtionen minskar. Frågan är dock om den officiella statistiken ger hela sanningen. Ger den en bild som vi är helt nöjda med? För ett par veckor sedan läste jag i en av mina lokaltidningar en artikel om Daniel. Han är uppvuxen i en trygg, stabil familj i min hemkommun. I sjuan började hans alkoholkarriär. Han beskriver att det inte var något problem att få tag i alkohol. Nästan all sprit var svartsprit, smugglad och såld illegalt. Snart kunde Daniel under en kväll dricka en helflaska sprit. Så hade hans tolerans ökat under ganska kort tid. Men fortfarande var han för ung för att få köra moped. Det som först skedde på helger började nu också ske på vardagar. I nian övergick han till att inte bara konsumera utan även försälja alkohol. Det var uteslutande smuggelsprit. Och det här var bara början. Snart visade det sig att det inte bara var alkohol som såldes av hans huvudmän. Även narkotika och vapen florerade. Det var detta som i någon mening blev en ögonöppnare för just denna person. Det var också i detta sammanhang som hot började förekomma. Det ska sägas att denna historia slutade lyckligt, eller så lyckligt som en sådan här historia kan sluta. Daniel lyckades ta sig ur cirkeln, och han har faktiskt aldrig blivit straffad för sina ungdomsförsyndelser. Han har i dag ett vanligt jobb, och har väl inga större problem som medborgare. Det som kanske är mer problematiskt i denna fråga är att hans huvudmän - de personer som inte bara sålde svartsprit - inte heller har blivit straffade. I en mening ger detta en ny bild av hur cynisk den svarta alkoholindustrin har blivit och hur ungdomar kommer att utnyttjas på ett sätt som vi kanske inte har sett tidigare just när det gäller alkohol. De här bilderna kunde man kanske tidigare måla upp när det gäller tunga narkotikamissbrukare som i händerna på syndikat tvingades göra än det ena, än det andra. I dag kan bilderna i någon mån återfinnas när det gäller tonåringar på vår egen landsbygd. Man kan också notera att även affärsstrukturen inom den illegala alkoholförsäljningen liknar den som finns inom narkotikaindustrin. De människor som säljer direkt till kund är inte alltid de som träffar dem som för in alkoholen i landet. Det är inte heller de som träffar dem som sitter i toppen på dessa pyramider och gör de stora avanserna. Det finns stora pengar att göra. På det sättet minimeras också risken för dem som sitter högst upp och som styr denna handel. På så sätt kan man säga att vi har fått en ny struktur för hur den illegala alkoholhandeln ser ut. En studie från STAD - Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem - från våren 2008 visar att hälften av ungdomarna har druckit svartsprit under det gångna året. Bland pojkar är siffran något högre och bland flickor något lägre. Men man säger också i studien att smuggelsprit inte bara är ett storstadsfenomen. Även i kommuner runt omkring är detta ett stort problem. Även på Maria Ungdom i Stockholm vittnar man om ett ökat missbruk av alkohol. Stefan Sparring beskriver att om den typiska besökaren på Maria Ungdom tidigare har druckit en sexpack folköl och kanske någon starkcider och därmed blåste 1,2-1,3 promille och dessutom var jättefull har i dag samma tjej delat på en flaska starksprit med en kompis eller till och med druckit den själv. Hon kommer in med 1,7-2,0 promille och är medvetslös. Stefan Sparring på Maria Ungdom menar att alkoholen numera är ett större problem bland ungdomar än vad narkotikan är. Det finns mer som pekar på att de officiella siffrorna kanske inte stämmer. Om man tittar på det gränshandelsindex som vin- och spritleverantörerna har upprättat visar det att gränshandeln under 2007 ökade med 23 procent. Man kunde också peka på en liknande fortsatt stark ökning av gränshandeln under 2008. Det ska givetvis sägas att handeln har sina skäl till detta. Men jag talade med en bryggare för ett tag sedan, som sade: För oss är det till och med billigare att exportera spriten till alkoholladorna i Tyskland, för dit kan vi köra helkollin på stora lastbilar. Vi slipper plocka ihop mindre kollin till restauranger eller systembolag. Men vi vill inte att våra produkter ska konsumeras av ungdomar ute på våra gator. Vi vill ha en kontrollerad försäljning av alkoholen. Även om konsumtionen de facto ökar enligt denna statistik handlar det kanske inte om den vanliga Svensson som åker ned och fyller sin Volvo. Det kanske finns en annan bild av hur försäljningen sker. Sorads slutsatser om att det har skett en minskning av den totala konsumtionen skulle också kunna motsägas av tullen. Tullen ser inte heller någon minskning av införseln. Enligt Tullverkets egna beräkningar kör 25 000 bilister in i Sverige varje år med mer än 20 kartonger sprit, öl eller vin. 65 000 flaskor sprit rullar därmed in varje dygn över de svenska gränserna. Det är helt andra volymer än dem som anges i de officiella siffrorna. En annan detalj som möjligen visar hur denna fråga ser ut kan man finna på våra återvinningsstationer. I det avtal som finns om återvinning av glas- och metallförpackningar har man estimerat hur många burkar och flaskor som borde komma till våra återvinningsstationer. Problemet för den som ansvarar för denna hantering är att det kommer in mer glas och fler burkar än vad som säljs i Sverige. För Svensson är det tydligen enklare att förbigå de svenska alkoholskatterna och köpa illegal sprit än att ha skrupler med att fuska med återvinningen. Herr talman! Många frågor rörande alkoholpolitiken kommer med stor säkerhet att debatteras under det kommande året. Den svenska regeringen har aviserat att alkoholfrågorna kommer att finnas på agendan under det svenska ordförandeskapet. Alkohollagsutredningen kommer också med ett betänkande om en dryg månad. Det innebär också att de här frågorna kommer att diskuteras ytterligare. Jag är glad att vi har ett enigt betänkande här i dag. Det visar att vi har en tydlig riktning för alkoholpolitiken. Det finns givetvis detaljer som vi har olika synpunkter på. I mitt anförande har jag pekat på några företeelser som manar till fortsatt arbete. Även om regeringens arbete i många delar ger ett väldigt gott resultat finns det anledning att fortsätta. Min förhoppning är därför inte bara att de indikatorer som i dag pekar på att alkoholpolitiken går i rätt riktning fortsätter att visa detta utan även att dessa frågor om illegal införsel och tillgängligheten för ungdomar tas på största allvar. Jag tror därför att vi i riksdagen skulle kunna behöva ett bättre underlag för att veta hur situationen ser ut bakom siffrorna. Endast då kan vi i denna kloka församling fatta de kloka beslut som krävs.

Anf. 4 Christer Engelhardt (S)

Herr talman! Låt mig återigen framföra ett tack till Jan R Andersson för ett gott samarbete i utskottet som har lett fram till ett enigt betänkande. Det är också glädjande att vi i utskottet är så pass överens. I sitt anförande gav Jan R Andersson också en bild av hur statistik kan tolkas. Är siffrorna korrekta eller inte, och hur ska man se det? Jag sade också i mitt anförande att utvecklingen av ungdomars drickande går i en positiv riktning. Då har man jämfört siffror på hur det ser ut i årskurs 9 där det lämnas ut enkäter. Jag sade inte det i mitt anförande, men år 2000 uppgav 77 procent av pojkarna i årskurs 9 att de drack alkohol. Den siffran är nu nere på 61 procent. Bland flickorna var det 79 procent som uppgav att de drack alkohol år 2000, och nu är den siffran nere på 67 procent. Men jag vet själv hur det var när man gick i årskurs 9 och fick ut en enkät. Om man ville vara lite ball och tuff var det lätt att man satte ett kryss fast man kanske inte hade konsumerat någon alkohol, men man ville snacka med kompisarna sedan och så vidare. Det finns all anledning att ha ett kritiskt tänkande när det gäller statistiken. Jan R Andersson var också inne på flera problemområden i den restriktiva alkoholpolitiken i sitt anförande. Jag pekade på det svenska ordförandeskapet. Jan R Andersson nämnde det väldigt kort i slutet på sitt anförande. Kan Jan R Andersson säga något mer om på vilket sätt vi under det svenska ordförandeskapet kraftfullt kommer att verka när det gäller alkoholfrågorna?

Anf. 5 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Det är bra att det finns en samsyn när det gäller ungas drickande. Jag upplever att det är det absolut största problemet vi har att ta hand om i dag. Tittar man på statistiken kan man givetvis säga att vi har en positiv bild, det vill säga att färre ungdomar dricker. Men samtidigt ser vi att de som de facto dricker dricker mer, och man dricker mer destruktivt än man gjorde tidigare. Jag tror att det kan finnas ett samband mellan detta och den illegala försäljningen. Tidigare kunde man kanske smyga in i en närbutik och få tag i ett sexpack öl eller på andra sätt få tag i en mängd alkohol som sedan konsumerades. I dag är marknaden väldigt öppen, och det är väldigt billigt. Man kan lätt få tag i stora kvantiteter alkohol. Jag tror att den marknaden leder till en annan konsumtion hos ungdomar. När det gäller Sveriges inställning till det europeiska samarbetet om alkoholpolitiken skulle jag vilja säga att regeringen har varit tydlig. Regeringen har också sagt att man inte får ha för stora förhoppningar på att Europa och den europeiska politiken ska lösa de svenska alkoholproblemen. Det finns det väl ingen, inte ens ledamoten här, som tror att vi under närstående tid kommer att få se stora förändringar av skatter och införselkvoter eller andra åtgärder som kommer att bidra till att lösa de problem vi har i Sverige. Därför handlar denna fråga slutligen om hur vi hanterar frågan. Det handlar inte bara om enkla lösningar. Jag tror, vilket har visat sig i några exempel som ledamoten själv tog upp, att föräldrars medverkan är mycket viktig. Där man har fått en stark föräldramedverkan har man kunnat minska mängden alkohol som konsumeras och även kunnat skjuta fram debutåldern.

Anf. 6 Christer Engelhardt (S)

Herr talman! Jag har förstått att byråkratin inom EU tar sin tid. Vi kan ta exemplet Finland. Finlands system för gårdsförsäljning har ifrågasatts. Kommissionen skrev ett brev till Finland om detta 2007, och nu har vi 2009, och det har fortfarande inte hänt någonting i den frågan. När jag har undersökt var frågan ligger har jag fått till svar att två år är väldigt kort tid i EU-sammanhang samtidigt som det verkar vara en väldigt lång tid efter svenska förhållanden. Jag inser också att det kan ta sin tid, men någonstans måste man börja. I EU-sammanhang har vi nu lyckats komma så långt att alkoholfrågan börjar få status som en folkhälsofråga. Då är det otroligt mycket lättare att komma fram med en restriktiv alkoholpolitik än om vi bara ska prata pengar, näring och jordbruk eftersom man är sig själv närmast då. Om det handlar om folkhälsopolitik kan man dra ut det bredare. Det var därför jag var så angelägen om att detta inte ska bli en fråga som försummas under det svenska ordförandeskapet utan att vi verkligen kraftfullt tar tag i detta. Jag hoppas att regeringspartierna tar till sig detta när man ska hålla i de här ordförandeklubborna i olika sammanhang under den tid vi har ordförandeskapet. I slutet på sitt repliksvar till mig var Jan R Andersson också inne på en mycket viktig fråga som jag också tog upp i mitt anförande. Vi kan stå här och prata hur mycket alkoholpolitik som helst i kammaren och jobba hur mycket som helst för detta som politiker, men ansvaret ligger hos föräldrarna. Jag pekade på föräldrastödsprogram som finns och som mycket väl kan implementeras i landet. Kan Jan R Andersson säga något om på vilket sätt regeringen kommer att jobba mer med föräldrastödsprogram? Det är ju inte något som Alkohollagsutredningen tittar på.

Anf. 7 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Låt mig först säga några ord om det som Engelhardt tog upp om gårdsförsäljningen i Finland. Det finns en pågående process, men den handlar inte om stämningar utan om ett utbyte av synpunkter och att Finland ska motivera sin lagstiftning. Rättsläget är väl i en mening klart. Det finns ingen olaglighet som innebär att kommissionen avser att stämma Finland, vilket har skett gentemot Sverige i vissa andra frågor. Det finns dock anledning att med intresse följa detta i Finland, speciellt när vi själva senare under detta år förmodligen ska ta ställning till frågan om gårdsförsäljning. Jag är positiv till att vi kan utveckla en reglerad gårdsförsäljning i Sverige. Jag tror att det skulle vara bra. Vi har två mål i den svenska alkoholpolitiken. Det ena handlar om totalkonsumtionsmodellen, som jag tror i någon mening är utspelad. Det har visat sig att den fungerar i vissa sammanhang men inte i andra. Därför är det viktigt att vi även fokuserar på det andra målet. Problemet när man tittar exempelvis på ungdomar är framför allt inte att de konsumerar alkohol utan det sätt som alkoholen konsumeras på. Jag tror att gårdsförsäljningen kan bidra till att vi får en sundare alkoholkonsumtion och att vi har ett sammanhang i den konsumtion av alkohol som sker, vilket många gånger har uteblivit i den del av världen som kallas vodkabältet. Låt mig också lite kort säga något om föräldrastöd. Det finns uppdrag både till Folkhälsoinstitutet och till Socialstyrelsen, och det sker även ett arbete inom ANT-rådet som finns under Socialdepartementet, där man ska ta till vara och sprida de metoder som ger resultat. Det arbetet har pågått länge och kommer att fortsätta.

Anf. 8 Lars-Ivar Ericson (C)

Herr talman! Låt mig börja med att ge vidare ett latinskt citat: Punctum finisque. Det betyder punkt och slut. Ja, detta anförande blir mitt sista här i riksdagen från denna talarstol - om en och en halv vecka lämnar jag riksdagen - och det känns väldigt bra att få hålla detta anförande inför socialutskottet. Mitt allra första anförande här hösten 2002 handlade om ungdomars rätt till kultur. I kammaren fanns då en åhörare. Hon gick efter halva tiden. Men ni har varit tålmodiga och kanske också tagit till er någonting av de latinska citat som jag har försökt ge vidare. Tack för en god gemenskap över partigränserna! Men nu över till dagens ämne. Under den vecka då alkoholbetänkandet justerades i höstas kom i massmedierna två rubriker med anknytning till det som vi diskuterar här i dag. Den ena handlade om barnfylleriet, som ökar kraftigt enligt nya siffror från Socialstyrelsen. Den andra rubriken handlade om att svenskar drar ned på alkoholen. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning rapporterade om ett trendbrott i alkoholkonsumtionen. Trendbrottet var särskilt tydligt bland unga flickor. De rubrikerna aktualiserade en gammal sanning: Alkohol kan brukas men också missbrukas. Alkoholen kan förgylla en fest men också ruinera ett människoliv. Från Centerpartiet vill vi slå vakt om den restriktiva alkoholpolitiken, främja måttfulla dryckesvanor och arbeta för nykterhet bland minderåriga. Alkoholkonsumtionen bör minska så att folkhälsan förbättras. Attityden till alkohol måste påverkas med olika styrmedel som information, regelverk och mobilisering av det civila samhället, där de ideella organisationerna har stor betydelse. Herr talman! Det är bra att socialutskottet går vidare i traditionen att ha en bred samsyn i alkoholfrågan. I betänkandet betonas den restriktiva alkoholpolitiken och Sveriges möjligheter att inom EU verka för en mer restriktiv syn. Ordförandeskapet ger Sverige bra möjligheter att driva på i alkoholfrågor. Vi kan lyfta fram folkhälsoperspektivet. Globalt kan vi agera mer inom WHO. Alkoholfrågan i andra europeiska länder kommer via massmedier oss nära och ger ibland anledning till eftertanke. Under riksdagens juluppehåll fick vi höra om hur man i Storbritannien kommer att ge ut riktlinjer för hur mycket alkohol föräldrar kan bjuda sina barn på utan att riskera några hälsoeffekter. Det är alltså i Storbritannien tillåtet att bjuda sina barn på vin och sprit om de har fyllt fem år. Det är skrämmande uppgifter. Herr talman! Trots alarmerande uppgifter om alkoholens skadeverkningar händer det ändå saker som jag tycker verkar i rätt riktning, och jag vill lyfta fram något av detta. Vi har Kronobergsmodellen, där polisen beslagtar alkohol som innehas av minderåriga. Den modellen håller nu på att sprida sig upp över landet. Skövde kommun satsar i sina skolor på att ge förmåner till de elever som skriver på ett kontrakt där de förbinder sig att avhålla sig från alkohol. Vi hör om skolor som anordnar föräldraträffar där man försöker komma fram till ett gemensamt ställningstagande föräldrar emellan när det gäller synen på ungdomar och alkohol. Våga stoppa langningen! Våga anmäla langare! Vi hör om att ett utökat samarbete mellan polis och tull ger resultat när det gäller att beivra smuggling och olaglig införsel. Vi hör om hur allt fler yngre blir medlemmar i någon nykterhetsorganisation. Genom tidningar har vi på senare tid uppmärksammats på fylleskandaler inom idrotten, och vi hör hur idrottsföreningar på många håll har antagit stränga regler för alkoholanvändning i kombination med idrottsaktivitet. Ja, det är viktigt med samordnade och förebyggande insatser, och det är glädjande att många regioner och kommuner nu har anställt samordnare för alkohol- och narkotikafrågor. Precis som i många andra sammanhang är här samarbete och dialog viktiga nyckelord. Men det kan ibland tyvärr finnas hinder för ett effektivt samarbete när det gäller att förebygga och beivra alkoholmissbruk. Då tänker jag särskilt på sekretessfrågorna. Men här är en glädjande lagstiftning på gång som, om jag är rätt underrättad, kommer att innebära att vi precis som i Danmark får så kallad gruppsekretess. Det innebär att polis och skola samt social- och fritidsförvaltning kan sitta tillsammans och diskutera en enskild ung människas missbruksproblem med syftet att göra allt för att han eller hon ska få ett bättre liv. Våra sekretessbestämmelser i Sverige är väl värda att respekteras, men ibland kan de ställa till problem för till exempel fritidsgårdsföreståndaren som inte kan kommunicera med andra berörda när han eller hon upptäcker att någon ung människa finns i riskzonen. Herr talman! Att 260 miljoner årligen avsätts för att en kraftfull alkohol- och narkotikapolitik ska bedrivas är bra. Att vi i februari kan förvänta oss att ta del av Alkohollagsutredningen är också positivt. Som tidigare nämnts finns det stora förhoppningar när det gäller EU-ordförandeskapet och vad det kan medföra. Men det viktigaste av allt är ändå att Sveriges befolkning mobiliserar mot alkoholens följder. Föräldrar, föreningsledare, skolpersonal, arbetsgivare, fack, polis, sociala myndigheter - uppräkningen skulle kunna fortsätta länge - har viktiga uppgifter att förebygga och beivra, för alkoholen är kanske vårt största hot mot folkhälsan. Förutom varje missbrukare drabbas också de anhöriga. Alkoholen medverkar till hemlöshet, våld, brott och annat destruktivt. Samhället kan och ska göra mycket, men individens ansvar får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar för att reflektera över förhållandet mellan bruk och missbruk. Som vuxna är vi ständigt förebilder för det uppväxande släktet, och vi kan som vuxna föregå med gott exempel och verka för en sund inställning till alkohol. Vi kan se till att årets stora högtider som jul, nyår, påsk och midsommar inte får katastrofala följder. I det här sammanhanget kan man gärna använda uttrycket "det börjar hos dig". Vi har alla ett gemensamt ansvar och kan inte lämna över viktiga frågor för att de bara ska lösas av en annan människa. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 9 Christer Engelhardt (S)

Herr talman! Det är ju Lars-Ivar Ericsons sista debatt, och så lätt ska han väl inte komma undan i denna ärendedebatt! Skämt åsido: Det är tråkigt att en så pass klok centerpartist, som Lars-Ivar Ericson är i de här frågorna, har valt att lämna riksdagen. Lars-Ivar Ericson nämnde att två ord, samarbete och dialog, är viktiga nyckelord som leder fram till ett gott resultat. Så har också skett i det betänkande som vi nu behandlar här i kammaren eftersom vi är eniga om detta betänkande. I det har naturligtvis Lars-Ivar Ericson, som en mycket klok centerpartist i sammanhanget, spelat en viktig roll. Jag vill rikta ett varmt tack till Lars-Ivar Ericson för de år som vi har samarbetat i socialutskottet då vi haft många, bra och kreativa diskussioner, samt önska honom lycka till i hans tjänst som präst i Svenska kyrkan, som han nu går tillbaka till. I sitt anförande nämnde Lars-Ivar Ericson de ideella organisationerna, som ju är viktiga aktörer. Han går nu tillbaka till en stor och viktig organisation som gör ett stort och viktigt arbete med att hjälpa till att föra den restriktiva alkoholpolitiken framåt med stora steg. Varmt tack till dig, Lars-Ivar Ericson, och lycka till i din fortsatta gärning som präst i Svenska kyrkan!

Anf. 10 Lars-Ivar Ericson (C)

Herr talman! Vad ska man säga? Det är bara att säga ett varmt tack till Christer Engelhardt för de vänliga orden och för de meningsfulla diskussioner som vi haft i kammaren och i andra sammanhang.

Anf. 11 Elina Linna (V)

Herr talman! Jag vill börja med att rikta mina ord till Lars-Ivar Ericson, som nu hållit sitt sista anförande i kammaren, och tacka honom för de diskussioner och det goda samarbete som vi sedan förra mandatperioden har haft i socialutskottet. Vi har egentligen sällan dragit åt samma håll politiskt, men samarbetet har fungerat bra ändå. Tack, Lars-Ivar Ericson! När det gäller betänkandet, herr talman, är det inte ofta vi i socialutskottet är så eniga som vi har varit under beredningen av det betänkande som vi nu debatterar. Det är kanske första gången vi är så överens som vi är i dag. Jag tycker för övrigt inte att det är något eftersträvansvärt att söka blocköverskridande enighet om olika politiska frågor i kammaren. Inte heller tror jag att våra väljare ser det som något eftersträvansvärt. Men alkoholpolitiken är ett undantag. Därför har vi i Vänsterpartiet släppt våra motionsyrkanden och anslutit oss till majoritetstexten. Min partikamrat Egon Frid kommer snart upp i talarstolen och ska ta upp fler perspektiv ur Vänsterpartiets synvinkel när det gäller alkoholpolitiken. Vänsterpartiet tycker att det är bra att vi gemensamt lyfter fram betydelsen av den restriktiva alkoholpolitiken för att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det är även bra att utskottet betonar vikten av att Sverige även fortsättningsvis behåller målsättningen att begränsa alkoholens skadeverkningar och verkar för att minska den totala alkoholkonsumtionen. I betänkandet skriver vi också att den svenska restriktiva alkoholpolitiken ligger fast och att Sverige fortsatt bör arbeta för en mer restriktiv syn på alkohol inom EU. Det är nog lättare sagt än gjort att få till stånd en ändring inom EU, men självklart ska vi arbeta för det. Vänsterpartiet har till exempel i sin valplattform inför valet till Europaparlamentet skrivit att "vi vill verka för att återupprätta möjligheterna för en restriktiv alkoholpolitik. Denna ska bestämmas nationellt och bedrivas utifrån sociala grunder - inte affärsmässiga." Med detta syftar vi självklart på de höga införselkvoterna och annat som till följd av vårt EU-medlemskap negativt påverkat våra möjligheter att arbeta för en god folkhälsa. Jag tror, herr talman, att det finns fler än enbart vänsterpartister som menar att EU-anslutningen inneburit ett allvarligt hot mot vårt sätt att bedriva alkoholpolitik som en folkhälsofråga. Vår alkoholkonsumtion har ökat med ca 30 procent sedan 1995, och vi vet alla att de alkoholrelaterade sjukdomarna självklart också har ökat. Nu ser det ändå ut som om konsumtionen minskar en aning. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, har nyligen kommit med rapporten Drogutvecklingen i Sverige 2008 . Där kan vi läsa att den totala konsumtionen för 2007 beräknas till 9,8 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, som statistiken bygger på. Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, Sorad, vid Stockholms universitet har gjort en preliminär skattning av alkoholkonsumtionen i landet under tredje kvartalet 2008 samt den senaste tolvmånadersperioden och då fått fram att totalkonsumtionen nu är ca 9,6 liter alkohol. Det är mycket glädjande om den trenden fortsätter. Jag väljer att lita på dessa siffror. Men vi ska komma ihåg att det fortfarande är långt kvar till konsumtionssiffrorna i början av 1990-talet. Det senaste decenniets ökade alkoholintag har självklart påverkats av prissänkningar på öl och vin, introduktion av nya dryckestyper och förpackningar, utökade öppettider på Systembolaget och en ökning av antalet restauranger med tillstånd för alkohol. Kommunerna delar frikostigt ut tillfälliga serveringstillstånd i samband med exempelvis festivaler. Vänsterpartiet anser att tillståndshanteringen för servering av alkohol inte fungerar tillfredsställande i dag. Folkhälsoaspekterna försvinner helt i hanteringen. Herr talman! Jag inledde med att beskriva utskottets enighet i betänkandet. Jag vill ändå kort påpeka att många av de 140 motionsyrkanden som behandlas i betänkandet visar på helt olika inriktningar. Alla yrkanden har heller inte kommit ens i närheten av en hälsokonsekvensanalys innan de lämnats in. När det gäller motionerna om att legalisera hembränning har jag svårt att ta dem på allvar; det kanske inte heller har varit meningen. Många av yrkandena handlar om alkohollagen och avstyrks med hänvisning till den pågående utredningen. Vi nöjer oss med detta nu, men i vårt särskilda yttrande skriver vi, med tanke på våra förslag, att vi har för avsikt att följa frågorna och förbehåller oss rätten att återkomma. Alkoholfrågorna behöver debatteras ofta, inte bara i riksdagen utan överallt i samhället. Jag tycker att det till exempel är väldigt bra att för andra året i rad nykterhetsrörelserna initierade kampanjen Vit jul. Kampanjens mål är att lyfta fram barnens situation och behov i förhållande till vuxnas alkoholkonsumtion speciellt kring julhelgen, vilket också berörts tidigare i debatten. Syftet med kampanjen är att få fler vuxna att avstå från alkohol under julhelgen och genomföra alkoholfria aktiviteter med barn och unga. Det är bra med sådana kampanjer. Jag tycker också att medierna den senaste tiden på ett bra sätt beskrivit problematiken med alkohol. Som jag förstår kommer SVT under våren att sända en dokumentärserie om alkoholism. Målet med programmet är att fler ska börja våga prata om sina erfarenheter och att få fler att förstå farorna med alkoholmissbruk. Vi politiker kan bidra genom att i enighet även fortsättningsvis behålla målsättningen att begränsa alkoholens skadeverkningar och verka för att minska den totala alkoholkonsumtionen. Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Egon Frid (v).

Anf. 12 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Socialutskottets betänkande om alkoholfrågor behandlar ett stort antal motioner och ett ännu större antal yrkanden från den allmänna motionstiden 2007 och 2008 plus ytterligare någon motion. Man kan tycka att med tanke på den stora mängden yrkanden borde betänkandet vara mer omfångsrikt än vad det är, men många av yrkandena är snarlika. Också det faktum att utskottet har lyckats enas om många formuleringar så att oppositionen har bestämt sig för att inte yrka bifall till sina motioner med reservationer har bidragit till att betänkandet har blivit ganska tunt. Som exempel vill jag nämna Miljöpartiets krav på kraftfulla insatser för att minska alkoholens skadeverkningar, Miljöpartiets krav på en uppföljning av de samhällsekonomiska effekterna av alkoholkonsumtionen liksom kravet på mer förebyggande arbete och kravet på att lyfta fram frivilligorganisationernas insatser. Man har i utskottet enats om att säga att det är saker som ligger i linje med den politik som förs. Därmed anser man att motionerna som tar upp de här frågorna delvis är tillgodosedda. Det bidrar naturligtvis till att det är svårt för oss att reservera oss till förmån för våra motioner. Vi tycker att det är positivt när vi får ett stöd för våra krav. Att utskottet också delar Miljöpartiets syn på Systembolagets roll kom för oss i alla fall lite grann som en överraskning, men det tar vi naturligtvis tacksamt emot. Självklart har vi ingen anledning att reservera oss heller i den frågan. Vi hoppas att signalerna är tydliga nu till den pågående utredningen om vad som gäller för Systembolagets framtid. Att utskottsmajoriteten avstyrker ett stort antal motioner med hänvisning till den pågående översynen av alkohollagen är inte oväntat på något sätt. Vi kunde ha valt att reservera oss till förmån för en del av motionerna i det paketet, men vi har gjort den bedömningen att framgångarna i de inledande delarna som jag har nämnt är så pass viktiga att vi inte vill äventyra det genom att ta strid i övriga frågor. Vi tycker att betänkandet är en bra kompromiss och att det signalerar att den moderatledda högerkartellen har förstått vikten av breda majoriteter inom de alkoholpolitiska frågorna. Självklart hade vi gärna velat se ytterligare signaler från utskottets sida till den pågående översynen av alkohollagen. Vi kommer ändå att återkomma i frågor om vi anser att resultatet av den och den därpå följande propositionen, som vi antar kommer, inte skulle vara tillfredsställande. I betänkandet slås ett stort antal motioner ihop i klump och avstyrks med det som kallas för en förenklad behandling. Det är frågor där avstyrkan motiveras med att de, som tidigare har nämnts här från talarstolen, delvis är sådana som har behandlats tidigare men också sådana där man anser att riksdagen inte har beslutanderätten, att det inte ligger inom det som kallas för riksdagens kompetensområde. Där har vi väl delvis lite olika åsikter. Vi tycker att i många frågor kan riksdagen uttala en uppfattning om en inriktning även om det ligger på kommunerna att verkställa. Även här har vi avstått från att reservera oss. Där har vi i stället skrivit två särskilda yttranden. Jag vill, herr talman, innan jag kommenterar det här rikta mig till alla våra sympatisörer och alla dem som arbetar med alkoholfrågor. Jag vill säga att det här sättet att hantera betänkandet, att vi har avstått från att reservera oss till förmån för många frågor, inte alls betyder att vi på något sätt avser att tona ned vårt arbete. Det innebär inte några förändringar i våra ståndpunkter om vikten av att fortsätta att arbeta för att minska de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkoholkonsumtionen. Jag bor i samma kommun som utskottets ordförande. Vi åker på samma tåg. Det är lite synd att han inte är här. Men jag har uppfattat att viljan har varit stark från socialutskottets ordförandes sida. Den har vi tyckt har varit väldigt bra. Vi tycker att det har inneburit att det här betänkandet ändå är en framgång för den restriktiva svenska modellen på alkoholpolitikens område. Vi har nämligen känt en rätt stor oro för att den moderatledda högerkartellen skulle ändra på den politiken och öppna upp för betydligt ökad tillgänglighet till alkohol. Därför är det väldigt tillfredsställande att den svenska modellen i alla fall ligger fast i utskottet, även om vi från Jan R Anderssons sida, Moderaternas företrädare, ändå kunde spåra signaler om förändringar av den restriktiva modellen. Men vi hoppas att det är utskottets samlade bedömning som gäller. Vi är också mycket tacksamma för den tydliga inställningen när det gäller Systembolagets roll. När man är i opposition tolkar man det lätt som en framgång varje gång som den nya majoriteten väljer att behålla den tidigare förda politiken. Så jag vill tacka för det. Herr talman! Även om majoriteten väljer att avstyrka våra motioner hoppas vi självklart att den pågående översynen av alkohollagen ska gå oss till mötes i rätt många delar. Till exempel det faktum att kontrollen av åldersgränserna vid köp av folköl i butiker fungerar så pass dåligt borde rimligen leda till någon form av åtgärd. Vi skriver i vår reservation 3 i betänkandet att det är rimligt att man utvecklar sanktionsmöjligheter när bristerna är uppenbara. Vi tycker till exempel att det är rimligt att försäljning borde ske under tillstånd som kan dras in om det inte sköts på rätt sätt. Herr talman! Vi har även två motioner i betänkandet som tar upp diskrimineringsfrågor inom krogmiljön och motioner som tar upp varningstexter på alkoholförpackningar. Vi menar att introduktionen av lådviner har gjort den här frågan ännu viktigare och hoppas att utredningen tittar på det. Vi står nu inför svåra ekonomiska tider. Det mesta pekar i alla fall på det. Tyvärr brukar det vara så att det innebär ökad konsumtion av alkohol. Statistiken den senare tiden omspänner en period när vi har haft högkonjunktur, så det kanske ändå är en erfarenhet och kunskap som stämmer. Vi får väl hoppas att det inte är så, men risken är stor. Vi vet att vuxna far illa av arbetslöshet och känslan av att inte behövas eller inte duga. Det hänger mycket ihop med att vår identitet är så knuten till arbetet. Trots det vet vi att det ändå är barnen som far mest illa när alkoholen kommer in i familjerna. Därför är det nödvändigt att kommunerna får ökade resurser för att kunna arbeta förebyggande och stödja dem som drabbas. I Miljöpartiet är vi ganska oroliga över att regeringen verkar titta så styvnackat på de krav som kommer, de tydliga signaler som kommer från Sveriges kommuner och landsting på det här området. Kommunernas kostnader för försörjningsstödet ökar ju nu. Det drabbar naturligtvis inte Danderyd eller Vellinge, men det drabbar väldigt många andra svenska kommuner. Alkoholen förorsakar individerna väldigt stort lidande. Där är vi säkert alla överens. Eftersom vi har ett krav på en analys av de samhällsekonomiska kostnaderna kanske vi inte är lika överens där. Men de är också stora. Man ska inte glömma de stora kostnader som ligger i de inkomster som försvinner när människor hamnar utanför arbetsmarknaden på grund av alkohol. Ett sätt för samhället att möta den växande arbetslösheten är att flytta fram investeringar i infrastruktur. Sådana signaler kommer från många regeringar nu i den globala lågkonjunktur vi ser framför oss, och då vill jag naturligtvis slå ett särskilt slag för en tidigareläggning av dubbelspåret mellan Falun och Borlänge. Det är ett exempel på en investering som har dubbla positiva effekter även i de här sammanhangen. Dels underlättar det för basnäringarna att transportera ut sina varor till den världsmarknad där dessa industrisektorer fortfarande faktiskt är konkurrenskraftiga trots den ekonomiska krisen, dels drar det i sin tur in exportintäkter och håller uppe sysselsättningen, vilket gör att vi får ett skatteunderlag som gör att vi kan fortsätta att arbeta förebyggande. Det är alltså en del av finansieringen av välfärden som vi måste värna om. Även den typen av tänkande - att satsa på infrastruktur - är alltså ett bra sätt att jobba förebyggande med de sociala frågorna och även alkoholpolitiken. Jobben är väldigt viktiga i vår kultur för vår identitet och för alla människors självkänsla. Fru talman! Med detta tackar jag för mig och yrkar bifall till förslaget i betänkandet!

Anf. 13 Egon Frid (V)

Herr talman! För att fortsätta på Jan Lindholms spår tycker vi i Vänsterpartiet att det är oerhört viktigt att vi har ett spår i alkoholpolitiken och inte det dubbelspår som jag tycker att man kan skönja när man dels tar del av betänkandet kring alkoholfrågor, dels hör majoritetens företrädare Jan R Andersson företräda om det nu är Moderaternas eller regeringens syn i alkoholfrågor. Det är denna spänning i alkoholfrågan och i alkoholpolitiken som jag tycker är slående att ta del av. Vänsterpartiet instämmer mycket i den tydliga förklaring för att stå upp för en restriktiv alkoholpolitik och för en totalkonsumtionsmodell som betänkandet, med en enighet i socialutskottet, i sig ger uttryck för och som också Christer Engelhardt från Socialdemokraterna framförde i sitt anförande. Vänsterpartiet tycker att det skulle vara lika viktigt att majoriteten och regeringsföreträdarna till hundra procent stod upp för totalkonsumtionsmodellen och den restriktiva alkoholpolitiken och att de hade tilltro till de offentliga uppgifter som belägger att den svenska totalkonsumtionsmodellen genom den restriktiva alkoholpolitik som socialutskottet ger uttryck för genom det här betänkandet har stöd genom de åtgärder som den svenska alkoholpolitiken faktiskt grundar sig på. Jag är den första att instämma i den problembild som Jan R Andersson samtidigt beskriver. Vi har enorma sociala problem, vi har den kriminella verksamhet som finns inom alkoholhanteringen, till exempel inom den illegala hanteringen och den stora smugglingen av alkohol. Samtidigt tycker jag att det är på sin plats, när den enighet som finns också understryker att vi tror på den politik som vi är med och formar i riksdagen, att regeringsföreträdarna till fullo står för och tror på att denna enighet i alkoholfrågor är oerhört viktig för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Den ska fortsätta att stå som modell för sänkt alkoholkonsumtion, sänkt totalkonsumtion, mindre alkoholrelaterade skador och en förebild för hur vi vill påverka andra länders alkoholpolitik och alkoholhantering. Det ska i sin tur vara med och påverka i positiv riktning för att ta bort de negativa konsekvenser som vi drabbas av i Sverige genom en alltför liberal alkoholpolitik och alkoholsyn ute i Europa till exempel, och som konkret har medfört den 30-procentiga ökningen av alkoholkonsumtionen sedan EU-inträdet 1995. Vi månar om vår lagstiftning här i Sverige, och det ger vi uttryck för här i riksdagen genom detta eniga betänkande. Det är oerhört viktigt att markera i alkoholpolitiken och alkoholpolitiska frågor. Jag vill verkligen vara med och understryka hur viktigt detta är. Sedan finns det som sagt spänningar i den svenska alkoholpolitiken, och det är intressant att läsa en del av de motioner som finns i betänkandet som visar på att det finns tankar, idéer, och det är ju bra att det finns tankar och idéer, och också exempel på hur man vill förändra alkoholpolitiken i alkoholliberal riktning. Det är skönt att riksdagen i dag kommer att avslå dessa motioner utifrån att vi har sett tillräckligt med liberal hantering av alkohol. En av de frågor Vänsterpartiet och jag själv har varit med och motionerat om är just en översyn av alkohollagen. Det är en oerhört viktig symbolfråga för vilken typ av alkoholpolitik vi ska ha i Sverige, om vi ska kunna stå upp för den restriktiva alkoholpolitiken, att vi ska minska tillgängligheten, att vi ska värna folkhälsan, att vi ska värna skyddet för våra unga i Sverige mot att i för tidiga åldrar och på ett för enkelt sätt komma i kontakt med alkohol, utifrån vad vi vet om alkoholens skadeverkningar. Här tycker jag att alkohollagen är en symbolfråga kring spänningen i svensk alkoholpolitik mellan hur stor näringspolitik det ska vara och hur stor alkoholpolitik det ska vara. I idéerna om gårdsförsäljning ser vi exempel på en ytterligare spänning i alkoholpolitiken, vilket i sig kanske betonar regeringens missriktade ambition med en näringsverksamhet som i så fall leder till en ökad tillgänglighet. Vi vet att ökad tillgänglighet leder till ökade alkoholskador. Alkohollagen är också viktig för krogmiljöerna. Den ökade tillgänglighet som generösa öppethållanden och serveringstillstånd, dålig uppföljning av givna alkoholtillstånd har medfört negativa konsekvenser. Den kriminella verksamheten frodas i krogmiljöerna och leder till skador. De här symbolfrågorna är oerhört viktiga för oss som beslutsfattare och lagstiftare att ta på allvar för att kunna göra förändringar i positiv riktning. Den översyn av alkohollagen som Alkohollagsutredningen håller på med är ett oerhört viktigt arbete och spännande för den fortsatta inriktningen och trovärdigheten i den svenska alkoholpolitiken. Det som gränsar till och är en oerhört viktig del av den svenska alkoholpolitiken är också graden av folkhälsopolitik, hur vi med förebyggande insatser faktiskt arbetar för en bra folkhälsa. Här vill jag betona kommunikationen mellan vilka beslut som fattas här i riksdagen och vilka beslut som fattas i landstingen och kommunerna, men också de resurser som ställs till förfogande för att det ska kunna ske ett bra förebyggande arbete ute i landet. Här håller jag med tidigare talare samtidigt som vi har olika linjer i dag, som vi kan se. Vi har just nu en positiv trend i en sänkt alkoholkonsumtion. Samtidigt har vi en fortsatt ökning av alkoholskadorna på grund av den tidigare uppgången. Därtill vet vi att det förebyggande arbetet är jätteviktigt för att minimera kommande problem. I dag ser vi besparingar ute i kommuner och landsting på det förebyggande arbetet. Det har varit självklart att varje kommun har haft en folkhälsoplanerare och att varje kommun har haft en samordnare för det drogförebyggande arbetet. Det är inte lika självklart i dag. Det sker besparingar ute i Sveriges kommuner på det förebyggande arbetet. Det här är arbetsgrupper bestående av personer som har oerhört viktiga uppgifter för att upprätthålla en god folkhälsa, för att förebygga och medverka till att debutåldern kan höjas samt för att våra lagar och förordningar kring alkoholpolitiken kan efterlevas ute i Sveriges kommuner. Det här är saker vi inte kan blunda för och inte får blunda för. Regeringen måste bli tydligare med att visa den enighet i alkoholfrågor som socialutskottets betänkande ger uttryck för genom att de motioner som föreslår en liberalare hantering av alkoholpolitiken i Sverige avstyrks. Ett annat område som också måste ses över är alkoholreklamen i alla våra medier. Det är i tv, i krogmiljöer och i det offentliga rummet. Det här är ett område som jag verkligen hoppas att Alkohollagsutredningen tittar ordentligt på och också föreslår kraftiga och positiva förändringar. Med anledning av det jag har sagt yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet. I detta anförande instämde Elina Linna (v).

Anf. 14 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Det ska kanske vänta till sist anmälda talare innan debatten kommer i gång, men bättre sent än aldrig. Jag tycker att alkoholfrågan, en fråga som traditionellt har varit en av de mest omdebatterade i riksdagen, i dag kanske inte får riktigt samma ljus som frågan förtjänar. Jag tycker också att det i debatten förekommer en hel del förenklingar som kanske inte ger frågan den uppmärksamhet som den förtjänar. I någon mening skulle jag vilja säga att Egon Frid gör sig skyldig till detta. När jag lyssnar på Egon Frid hör jag att han pratar väldigt mycket om den totala konsumtionen. Jag vet inte hur många gånger totalkonsumtionsmodellen nämndes. Det är gott så. Det kan vara en politisk linje som jag respekterar, men jag tror ändock att det många gånger är att göra frågan väldigt enkel, på samma sätt som Vänsterpartiet debatterar att ett utträde ur EU skulle lösa många av våra problem. I den frågan står man också väldigt ensam. Det är också väldigt lätt, och jag får intrycket att det görs ibland i debatten, att hänvisa till hur det har varit, hur det var på 90-talet, till och med hur det var på 80-talet. Men i debatten om hur vår framtida alkoholpolitik ska se ut kan vi inte bara titta bakåt. Vi kan inte utgå från hur det en gång har varit när vi ska forma en politik inför framtiden. Den ena frågan som jag vill ställa gäller åtgärder som inte bara handlar om totalkonsumtionsmodellen, det vill säga det som handlar om att minska ett skadligt dryckesbeteende, där inte speciellt mycket nämns. Den andra frågan, som jag tog upp i mitt anförande, handlar om hur verkligheten ser ut. Sorad har indikerat att konsumtionen av illegalt införd och resandeinförd sprit minskar. Men mycket pekar på att dessa siffror är osäkra. Därför är min fråga till Egon Frid om han anser att vi behöver mer och bättre information om hur den illegala införseln och resandeinförseln till Sverige ser ut.

Anf. 15 Egon Frid (V)

Herr talman! För att börja med Jan R Anderssons senaste fråga vill jag som ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp poängtera, och det har jag framfört i flera olika sammanhang, att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har en bra och trovärdig statistik över den totala konsumtionen av alkohol i Sverige. Det är inte det vi ska träta om, om vi ska tro på Sorad, som jag gör, som ändå har en som jag tycker stark officiell statistik över den svenska totalkonsumtionen eller, som Jan R ofta gör, hänvisa till sprit- och vinleverantörerna eller till bryggeriernas statistik. Den är inte lika trovärdig, tycker jag. Vi har också Systembolaget, som har en statlig uppgift att slå vakt om detaljhandelsmonopolet men också naturligtvis ska arbeta för en sänkt totalkonsumtion. Man ska också ha en tillförlitlig statistik. Jag tycker faktiskt att det är en berättigad kritik av regeringsföreträdaren här i debatten, som Jan R Andersson är, att han inte ens har tilltro till den officiella statistiken. Totalkonsumtionsmodellen, den svenska restriktiva alkoholpolitiken, bidrar till en sänkt alkoholkonsumtion, och det finns belagt med officiell statistik. Jan R nämnde att jag förenklar debatten. Jag tycker att Jan R förenklar debatten när du som regeringsföreträdare i ditt inledningsanförande faktiskt går i opposition mot den enighet kring den svenska alkoholpolitiken som socialutskottet står bakom.

Anf. 16 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Det jag sade i mitt anförande, om det behöver förtydligas, var att det finns indikatorer som visar på att Sorads siffror inte ger hela bilden. Som jag noterade det instämde Egon Frid i att det kan behövas bättre information för att fatta de beslut som vi gör i denna kammare. Så långt tycker jag att det är gott. Jag tycker att det är bra att vi kan få en enighet om att vi kan behöva en bättre bild av hur dagens situation ser ut. Det jag tog upp i min andra fråga var det andra målet i alkoholpolitiken, det vill säga hur vi kan minska det skadliga dryckesbeteendet. Det är där någonstans jag tror att vi har en koppling gentemot framtiden. Vi har en totalkonsumtionsmodell som möjligen har fungerat väl i många år då Sverige har varit ett mycket homogent samhälle. Nu ser vi att modellen fungerar sämre och sämre då vi inte är samma land som vi var på 70-talet, på 50-talet eller ännu längre tillbaka. Därför behöver vi blicka ut och hitta nya lösningar som kan fungera efter det att totalkonsumtionsmodellen har tjänat ut. Det är där jag menar att man förenklar debatten om man stänger gränser, inför mer förbud samtidigt som vi vet att det finns tillgång till alkohol. Därför måste vi jobba på båda planhalvorna. Vi måste ha en restriktiv alkoholpolitik som gör det svårt för unga människor att få tillgång till alkohol, men vi måste också lära unga människor och andra att man faktiskt kan skada sig väldigt allvarligt vid bruk av alkohol. Om man bara tittar på totalkonsumtionen och säger att här finns den enda lösningen, att varje centiliter alkohol som konsumeras är samhällsskadlig tror jag att man kan skapa en politik som går emot befolkningen snarare än blir ett skydd för befolkningen.

Anf. 17 Egon Frid (V)

Herr talman! Det handlar också om att Jan R Andersson behöver se tydligare på vad totalkonsumtionsmodellen betyder. Den står för att en ökad konsumtion i sig leder till fler alkoholskador. Det är fråga om kommunikationen mellan den totala konsumtionen i ett land och hur mycket sociala konsekvenser det blir samt hur många alkoholrelaterade skador och kostnader i övrigt i arbetslivet som är alkoholrelaterade. Det är fråga om kommunikationen mellan den totala konsumtionen och de negativa konsekvenser som den totala konsumtionen för med sig. Varje liten ökning av totalkonsumtionen kan avläsas som ökade negativa konsekvenser i arbetslivet, sociala konsekvenser, alkoholskador och negativa problem inom familjen relaterade till alkohol, det vill säga de barn som drabbas av alkoholmiljöer. Det är så oerhört viktigt att se kopplingen. Jag menar att den finns belagd i den officiella statistiken. Jag tycker att statistiken egentligen är tillräckligt bra, men jag ger Jan R rätt i att om vi är tveksamma till den är jag positiv till att regeringen medverkar till att vi får en officiell alkoholkonsumtionsstatistik som även Jan R kan bekänna sig till, så att vi inte behöver stå och träta om den. Jag står inte här och moraliserar över hur människor använder alkohol. Jag står inte här och ropar på ensidigt fler förbud och att stänga våra gränser. Jag tror inte att det löser alla våra problem. Men vi ska ha rätt att här i Sverige upprätthålla vår egen lagstiftning, tillämpa vår egen lagstiftning och genomföra våra ambitioner att sänka totalkonsumtionen.

Anf. 18 Barbro Westerholm (Fp)

Herr talman! Först vill jag från allianssidan tacka Lars-Ivar Ericson för den här tiden. Du har representerat klokskap och kunskap och spritt trevnad omkring dig. Tack för det. Sedan övergår jag till betänkandet. Det känns bra att vi har en enighet i riksdagen om den restriktiva alkoholpolitiken. Det är viktigt i Sverige, men det är också viktigt för EU. Jag är glad över att Sverige under ordförandeskapet kommer att rikta strålkastarljuset på alkoholen den 21 och 22 september då det blir en EU-konferens här. Jag kommer att ta upp en enda fråga. Det är i min egenskap av talesman i äldrefrågor för Folkpartiet. Frågan tas upp på s. 13 i det andra täta stycket, sista meningen: "Att det alkoholförebyggande arbetet inriktas på kvinnor, och då även äldre kvinnor, är viktigt då den alkoholrelaterade sjukligheten har ökat bland äldre kvinnor." Det här är en referens till utskottets betänkande för två år sedan och till en motion som Rosita Runegrund väckte. Rosita Runegrund sitter här i kammaren. Sedan det här skrevs visar statistiken att dödligheten i skrumplever bland äldre kvinnor ökar och att den alkoholrelaterade sjukligheten ökar. Det har kommit en studie av Agneta Grimby som rör över tusen änkor i Göteborgsområdet. Det har visat sig att en tredjedel av änkorna har tagit till alkohol för att döva sorgen och saknaden efter den bortgångne maken. Det här är signaler som vi måste ta på allvar. Vi möter nu en ny generation äldre och äldre kvinnor med helt andra umgängesvanor med alkohol. Det här har tagits upp av Nordiskt center för alkohol- och drogforskning. Man har gått igenom vilken forskning som finns, och man har konstaterat att den är diffus. Intresset för att forska om äldres alkohol-, drog- och läkemedelsvanor är svagt. Det är moraliskt laddat att gå in på det området, och det kommer i skymundan. NAD, som namnet förkortas, har lyft fram att vi här måste skärpa oss och så tidigt som möjligt upptäcka vilka förebyggande insatser som ska göras just för äldregruppen. Det kan vara helt andra saker än vad det är för yngre. Jag vill med det här inlägget lyfta fram den här delfrågan i ett mycket större alkoholpolitiskt sammanhang. Den har kommit i skymundan. Slutligen yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Tobias Krantz (båda fp).

Beslut

Nej till motioner om alkohol (SoU12)

Riksdagen sa nej till motioner om alkohol från de allmänna motionstiderna 2007 och 2008 samt en motion med anledning av regeringens proposition om en förnyad folkhälsopolitik. Riksdagen hänvisar bland annat till Alkohollagsutredningens pågående arbete. Socialutskottet gör i beslutsunderlaget ett uttalande om att den svenska restriktiva alkoholpolitiken bör ligga fast och att Sverige bör fortsätta att arbeta för en mer restriktiv syn på alkohol inom EU. Utskottet framhåller också vikten av att Sverige fortsätter att arbeta för att begränsa alkoholens skadeverkningar och verka för att minska den totala alkoholkonsumtionen.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag