Allmänna helgdagar, m.m.
Debatt om förslag 17 januari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 11
Anf. 148 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Det är alldeles utmärkt att vi gör den
6 juni till allmän helgdag. Det vore ännu bättre om vi
också gjorde den 8 mars, den internationella kvinno-
dagen, till helgdag. Därför yrkar jag bifall till reser-
vation 2 och i övrigt till utskottets förslag.
Anf. 149 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag vill bara uttrycka min stora
glädje över vi nu fått en stor majoritet för att göra den
6 juni till en nationell helgdag. Jag satt ju med i det
utskott som 1991-1992 föreslog att man skulle låta en
utredning titta på detta. Detta resulterade inte i nå-
gonting den gången. Det är glädjande att speciellt
Socialdemokraterna har svängt i den här frågan.
Anf. 150 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag har två reservationer i det här
betänkandet. Det gäller reservation 1 och reserva-
tion 5 som jag nu yrkar bifall till.
Miljöpartiet är det enda partiet som säger nej till
att göra den 6 juni till helgdag. Det finns 15 motioner
som vill det motsatta. Det finns numera en majoritet
för detta. För mindre ett år sedan hade vi en debatt
här i kammaren där majoriteten bestod av Socialde-
mokraterna, Vänstern och Miljöpartiet som sade nej.
Det handlar om att det kostar pengar. Det kostar
mellan 3 och 4 miljarder om man inte byter ut dagen
mot en annan dag. Annandag pingst är tänkt som
utbytesdag, och den ingår i en långhelg som framför
allt barnfamiljer är väldigt tacksamma för.
Miljöpartiet vill framför allt prioritera skola, vård
och omsorg. Därför prioriterar vi inte den 6 juni som
helgdag. Vi tror i stället att svenska folket skulle vara
mycket mer betjänta av en sänkt normalarbetstid.
I övrigt vill jag säga något när det gäller begrav-
ningsfrågor. Här finns det två motioner. Den ena
handlar om att man får större möjligheter att sprida
askan efter avlidna på det sätt man själv vill som
anhörig. Den andra frågan gäller att begravningar i
dag ofta medför miljöproblem. Det finns numera en
ny begravningsmetod som bygger på frystorkning.
Det är en mycket värdig och fin idé och metod som
nu är under utveckling. Vi i Miljöpartiet vill att re-
geringen förbereder de förändringar i nuvarande lag
som krävs för att man ska kunna införa en sådan
metod när man har genomfört de tester som nu pågår.
Herr talman! Med detta tackar jag för mig för spa-
ra tid.
Anf. 151 Per Lager (Mp)
Herr talman! Med förenade krafter försöker vi
göra det möjligt för kammaren att ha votering i detta
ärende genom att korta ned våra anföranden. Jag vill
inleda med att yrka bifall till KU:s förslag i betän-
kande 9 och avslag på reservationerna.
Socialdemokraterna biträder nu 14 motioner som
alla föreslår att den 6 juni ska vara en röd dag i alma-
nackan. Trots alla spekulationer om vilken dag som
skulle vara utbytbar överlämnar vi till regeringen att
ta ställning till hur man gör den 6 juni till en röd dag.
Det gäller frågan om det är en befintlig dag som ska
bytas ut eller om det ska bli en ny röd dag. Det kan-
ske är den gamla Nationaldagsutredningen som ska
dammas av, eller det krävs kanske en ny utredning.
Det kräver naturligtvis beaktande av olika slag. Det
blir regeringens sak att ta de hänsyn som kan krävas
gentemot arbetsmarknadens parter och kyrkan som
kan ha åsikter i den här frågan.
Socialdemokraterna har ändrat uppfattning. Det
har vi gjort av demokratiska skäl. Jag tycker att jag
kan kosta på mig att gratulera alla er mångåriga de-
battörer och motionärer i den här frågan både i kam-
maren och utanför kammaren. Er ihärdighet har nu
vunnit majoritet.
Den andra frågan som jag vill kommentera är den
reservation som Moderaterna och Kristdemokraterna
står bakom. Den gäller belöningssystem eller, med
andra ord, ordnar och medaljer. Utskottet anser fort-
farande att motionen ska avslås. När jag läser den
kristdemokratiska motionen blir jag alldeles överty-
gad om att det fortfarande är samma gamla fråga med
samma gamla argument som förs fram, och den har vi
tidigare avslagit. Den motion som kommer att avslås i
år är rentav reaktionär, enligt min mening.
Herr talman! För tids vinnande avstår jag från vi-
dare inlägg.
Anf. 152 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Eftersom vi har några minuter kvar
hinner vi kanske ett snabbt replikskifte också. Jag
skulle vilja fråga Barbro Hietala Nordlund varför
Socialdemokraterna har lämnat de argument vi fram-
förde tidigare. Det handlar om argumentet att firandet
av nationaldagen, svenska flaggans dag, har fått till-
räckligt utrymme som det har varit hittills. Vi har
använt samma argument ända sedan slutet av 80-talet.
Förra året hade vi också det gemensamma argumentet
att om vi ska påverka våra barn när det gäller mänsk-
liga rättigheter och sådant är det väldigt bra om bar-
nen är i skolan när vi gör detta. Dessutom ger vi kan-
ske ännu mer utrymme åt de antidemokratiska kraf-
terna att missbruka våra nationella symboler när vi
gör den till en helgdag. Och framför allt finns det helt
andra och viktigare frågor att prioritera i vårt sam-
hälle, nämligen vård, skola och omsorg. Det gäller
t.ex. tandvården.
Herr talman! Jag undrar i mitt stilla sinne om detta
möjligen är en kompensation för att Sverige som
nation nu alltmer förlorar sin identitet i det stora EU-
maskineriet.
Anf. 153 Per Lager (Mp)
Herr talman! Det är kanske bekant för Per Lager
att vår kongress i höstas fattade beslut med den inne-
börden att man har upplevt att nationaldagsfirandet
har stärkt sin ställning hos befolkningen. Man upple-
ver också att det är många goda krafter i gång för att
göra nationaldagen till en manifestation för de nya
svenskarnas tillhörighet, för vår internationella sam-
hörighet, för vårt kulturarv och vår tradition.
Om nu en helgdag kan betyda att fler människor
kan ge uttryck för detta vill vi som socialdemokratiskt
parti enligt kongressbeslutet stödja det.
Att som Per Lager, ställa detta mot vård, skola
och omsorg tycker jag inte är riktigt logiskt. Natur-
ligtvis kommer alla dessa beräkningar och förhand-
lingar att komma fram till hur man nationalekono-
miskt gör detta på bästa sätt.
Anf. 154 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Förra året var vi överens om att fi-
nansieringen är ett problem. Det handlar alltså om de
3-4 miljarder som staten förlorar i intäkter. Det kan-
ske blir ännu mer. Det är beräkningar från 1992.
Frågan är vad vi prioriterar i samhället. Vad är
viktigast för människorna? Är det en tandvårdsreform
som är värd namnet med ett högkostnadsskydd som
är värt namnet? Eller är det just en extra helgdag?
Anf. 155 Per Lager (Mp)
Herr talman! Frågan återkommer till Sveriges
riksdag. Då får vi ta en generaldebatt kring priorite-
ringar om det skulle bli aktuellt. Det återstår att se
vilken lösning som kommer att presenteras.
Jag sällar mig inte till dem som spekulerar i hur
det ska gå till. Jag avvaktar med full tillit ett förslag
som vi senare får ta ställning till.
Anf. 156 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Den 6 juni är historiskt och kulturellt
en viktig dag för Sverige.
I en alltmer internationaliserad värld känns det
angeläget att värna vårt nationella kulturarv och vår
identitet. Många kommuner inbjuder nyblivna svens-
ka medborgare till olika ceremonier i samband med
nationaldagsfirandet.
Det finns alltså många skäl att nationaldagen i
Sverige, som i de flesta andra länder, görs till allmän
helgdag för att markera dess betydelse för det svenska
samhället och för alla som bor och verkar i vårt land.
Därför har jag tillsammans med min centerkollega
Birgitta Sellén, och för övrigt flera centerpartister,
motionerat i frågan. Därför har Centerpartiet uppfatt-
ningen att den 6 juni, Sveriges nationaldag, bör göras
till helgdag.
Det är konstaterat, herr talman, att man inte ska ge
upp. Det är många års idogt försök som nu i alla fall
har lett till en möjlighet att se resultat. Det var en s-
kongress som behövdes för att ett dåligt förslag helt
plötsligt skulle bli ett bra förslag. Det är bra.
Jag vill säga: Bättre sent än aldrig.
Jag yrkar bifall till utskottsbetänkandet.
I detta anförande instämde Runar Patriksson (fp).
Anf. 157 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Med hänsyn till den korta tiden ska
jag korta ned mitt anförande väsentligt.
Jag vill också glädja mig över att vi nu ska få en
helgdag den 6 juni.
Det är också många privatpersoner som har enga-
gerat sig i den här frågan. En av dem är Thor Hart-
man från Stockholm som har skickat tröjor och rock-
märken till oss riksdagsledamöter. Vi är skyldiga
också honom ett tack för hans inspiration och enga-
gemang.
Jag vill bara helt kort nämna två skäl till att ha
nationaldagen som helgdag.
För det första utgör den tillsammans med svenska
flaggan viktiga symboler för gemenskap och känsla
för vårt land. Det var inte länge sedan det fanns rekto-
rer som inte vågade hissa flaggan på svenska skolgår-
dar av rädsla för nationalsocialismen. Varken flaggan
eller nationaldagen ska kunna förknippas med rasism.
Dessa symboler tillhör alla som bor i Sverige.
För det andra är det en bra dag att anordna cere-
monier för nya svenska medborgare. En som poängte-
rade detta under sin levnadstid var förre riksdags-
mannen Jerzy Einhorn. I hans bok kan man läsa väl-
digt gripande hur han upplevde det när han fick
hämta sitt svenska medborgarskap. Den enda konver-
sation som utväxlades på justitiedepartementets kon-
tor var: 40 kronor, tack.
Jerzy Einhorn beskriver hur han kände då. Det
kan alla läsa i den fantastiska boken Utvald att leva.
Herr talman! Med tanke på att tiden är kort vill
jag bara uttrycka min stora glädje över att min motion
liksom många andras blir bifallda. Vi ser fram emot
att få fira en helgdag fredagen den 6 juni 2003. Tack!
Anf. 158 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Kammarledamöter! Kammaren
övergår nu till att diskutera den granskning som kon-
stitutionsutskottet har utfört och som behandlas i
KU10, Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning. Numera bör-
jar det bli tradition att det finns två granskningsbetän-
kanden, dels detta som är mer administrativt inriktat,
dels det som kommer senare i vår och som då är base-
rat på de anmälningar som värderade ledamöter har
tillställt utskottet.
Det finns naturligtvis som alltid en hel del att säga
om ett sådant granskningsbetänkande. Jag tänkte inte
gå igenom det i dess helhet utan beröra frågan om
antalet befattningshavare i Regeringskansliet och
även nämna lite grann om lönesituationen sedd ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Man kan på s. 8 i betänkandet se att antalet befatt-
ningshavare har ökat ganska rejält sedan 1974 och
fram till 2001. Det rör sig om en fördubbling. Och
den som är lite statistiskt intresserad kan sedan också
se att de väldigt kraftiga ökningarna inte har ägt rum
under senare år utan ligger längre tillbaka i tiden, t.ex.
mellan 1974 och 1982 då det skedde en kraftig ök-
ning av antalet befattningshavare.
Herr talman! Jag tänkte sedan något beröra redo-
visningen av löneläget och jämförelser mellan något
äldre befattningshavare, män och kvinnor, och yngre
befattningshavare. Man kan då konstatera att denna
redovisning rent översiktligt speglar det samhälle som
finns också utanför Statsrådsberedningen, nämligen
att det finns ojämnheter och ibland kanske också
oförklarliga skillnader i lönesättningen. Oförklarliga
är de väl inte, utan de är väl förklarliga i den mening-
en att de bygger på den traditionella lönebildningen
som ofta har gjort att män har fått mera betalt än
kvinnor. Men det som jag tycker är bra i denna redo-
visning är att skillnaderna i den yngre gruppen är
betydligt mindre. Och man kan naturligtvis på sikt
räkna med att det sker en utjämning. Jag tycker att det
finns anledning att notera det i detta sammanhang.
Jag vill sedan beröra frågan om ändringar i den
kommunala indelningen som en liten kontrast till de
förmedlade nyheter som vi fick under riksdagens
uppehåll, där delar av detta betänkande beskrevs.
Framför allt hade man fångat upp de kritiska slutsat-
serna och interpellationssvaren. Man hade också tittat
på upphandlingsfrågorna. Vad man däremot inte
redovisade i nyhetsfloden var den granskning som
utskottet har gjort av regeringens behandling av in-
delningsärenden. Och de kan ju ha ett lite extra in-
tresse med hänsyn till den indelningsfråga som denna
riksdag har ägnat sig åt vid åtskilliga tillfällen, alltså
länstillhörigheten för Heby kommun.
Utskottet kan enigt konstatera - hela betänkandet
är för övrigt enigt - att sett utifrån den lagstiftning
som finns så finns det inte anledning att uttala något
annat än att regeringen i det fyrtiotal indelningsären-
den som den har behandlat också har följt den lag-
stiftning som finns. Och det är alltså ett enigt utskott
som hanterar frågan på det sättet.
Herr talman! Jag tänkte sedan övergå till att uppe-
hålla mig vid interpellationssvarandet, eftersom detta
kanske har väckt mest uppmärksamhet i nyhetsför-
medlingen under riksdagens juluppehåll. Låt mig till
en början slå fast att det naturligtvis är så att det ska
finnas ett svar från statsrådet inom den stipulerade
tiden två veckor från interpellationens inlämnande.
Jag tycker inte att det finns någon anledning att rent
allmänt försöka argumentera utifrån någon annan
linje, utan detta har fastställts i regeringsformen och
riksdagsordningen, och det ska man naturligtvis leva
upp till.
Jag kan konstatera att det finns anledning till den
kritik som finns i detta betänkande. Felprocenten, om
man med det menar det antal interpellationer som inte
har besvarats inom den föreskrivna tiden, är egentli-
gen för stor för alla statsråd, och den är särskilt stor
för några statsråd. Det finns naturligtvis i det indivi-
duella fallet förklaringar till detta.
Vad som inte riktigt redovisas i detta betänkande
är den kraftiga tillväxt som har skett av antalet inter-
pellationer under de allra senaste åren. Före 1996/97
framställdes det aldrig, såvitt jag har kunnat se, mer
än 300 interpellationer under ett år. Antalet var snara-
re strax över 200 med variationer. 1996/97 var antalet
interpellationer 372. Påföljande år var det 313, året
därpå 362 och de två senaste hela åren så var det 405
och 454.
Om man vet något om vad interpellationsbehand-
lingen innebär kan man konstatera att detta naturligt-
vis är arbetskrävande för Regeringskansliet. Sätter
man det i relation till att i varje fall de borgerliga
partierna, oppositionspartierna, i budgetsammanhang
ville beskära Statsrådsberedningens anslag med 400-
500 miljoner kronor, och något parti t.o.m. med 760
miljoner kronor, av ett totalt anslag på 5 miljarder
kronor så kan man säga att om man ställer krav på att
regeringen ska följa riksdagsordningen och svara på
interpellationer i tid måste man naturligtvis också
vara beredd att ställa de resurser till förfogande som
behövs för att klara det sammantagna regeringsarbetet
på ett ordentligt sätt.
Jag gjorde också en annan reflexion, nämligen om
det har blivit bättre eller sämre under årens lopp med
interpellationsbesvarandet. Man kan ju få ett intryck
av att det har blivit sämre och sämre. Jag har inte
gjort någon fullständig undersökning. Men RUT,
Utredningstjänsten, har gjort en sammanställning från
de år då det var en borgerlig regering 1991-1994. Det
kan, herr talman, vara intressant att avsluta detta
inlägg med en viss redovisning av detta.
Jag kan konstatera att statsminister Carl Bildt fick
tolv interpellationer under dessa tre år. Han klarade
inte av att svara på någon av dessa interpellationer
inom föreskriven tid. Och den föreskrivna tiden var
då faktiskt fyra veckor.
Jag ska fortsätta att botanisera i detta. Alf Svens-
sons felprocent är 75 %. Han klarade inte av att inom
föreskriven tid svara på 22 av 29 interpellationer.
Jag har ytterligare några axplock. Bo Lundgrens
felprocent är 63 %. Dåvarande utbildningsminister
Per Unckel har en genomsnittlig felprocent på 52 %.
Sista året var ett olycksår. Då var felprocenten 80 %.
Han fick fem interpellationer och klarade av att svara
på en inom föreskriven tid.
Jag har uppgifter om samtliga statsråd, men av
tidsskäl ska jag inte närmare gå in på detta.
Men jag kan väl få konstatera att Anders Björck
låg på ett bra genomsnitt - på 50 %, dvs. den felpro-
cent som regeringen kritiseras för i det betänkande
som anmälts till kammaren. Den genomsnittliga fel-
procentssiffran under de tre borgerliga regeringsåren
ligger någon procentenhet över den siffra som den
socialdemokratiska regeringen nu kritiseras för.
Man kan alltså knappast konstatera att det blivit
sämre när det gäller regeringarnas möjligheter att
svara på interpellationer. Gemensamt kan vi uttrycka
förhoppningen att man läser detta betänkande och att
det blir bättre och bättre, oberoende av vilken reger-
ing vi har.
Dokument
Beslut
Nationaldagen allmän helgdag (KU9)
Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag, regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att nationaldagen den 6 juni ska bli allmän helgdag. Vidare avslogs motioner från allmänna motionstiden 2001 om allmänna helgdagar, flaggning, begravning m.m.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag