Arbetsrätt

Fru talman! Jag och Moderaterna står såklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 4.

Arbetsrätt

Det är valår, och lite av en sammanfattning av vad regeringen har åstadkommit under mandatperioden är på sin plats. Har man lyckats att nå de mål som man hade i valrörelsen?

Bland annat sa man att man skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Är man på väg dit? Nej, det skulle jag inte vilja påstå att man är. Trots högkonjunktur har Sverige i stället halkat efter i rankningen.

Vi är nog överens om att Sverige och världen befinner sig i en högkonjunktur. En högkonjunktur är normalt ett tillfälle då de som står längst från arbetsmarknaden har en möjlighet att ta sig in på den. Men nu präglas i stället den svenska arbetsmarknaden av en växande tudelning. En allt större andel arbetslösa, till övervägande del bestående av utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning, står allt längre från arbetsmarknaden. Detta innebär att utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende biter sig fast.

Från regeringspartierna hör vi ofta att det går bra på svensk arbetsmarknad, och regeringen slår sig för bröstet. Men, fru talman, det gäller inte alla. Jag var i Älvkarleby för någon vecka sedan. Det ligger i norra Uppsala län. Där är ungdomsarbetslösheten närmare 25 procent. Hälften av de unga arbetslösa har varit arbetslösa i minst ett år, och ungefär hälften av dem har i sin tur varit arbetslösa i 24 månader eller mer. Denna situation råder trots att Älvkarleby ligger ganska nära Gävle, som har en god arbetsmarknad och har bra kommunikationer till Uppsala och Stockholm.

Skillnaden är stor mellan svenskfödda och invandrare vad gäller andelen som är i jobb: Arbetslösheten bland svenskfödda är 4 procent medan den för invandrare är 14,6 procent. Det är konstigt att man då kan vara så nöjd.

Vi är många som har kritiserat regeringen för bristande reformer under mandatperioden för att sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Och vi är inte ensamma om det - både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet anser att regeringens åtgärder inte har mer än en ytterst marginell effekt på sysselsättningen.

Den sjunkande arbetslösheten beror på högkonjunkturen och inte på att arbetsmarknaden fungerar bättre.

Alltför många står alltjämt utanför arbetsmarknaden. Moderaterna har som mål att halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda och att en halv miljon nya jobb skapas till 2025.

Varför är det viktigt? Jo, för att utanförskap är farligt såväl för individen som för hela samhället. Att inte ha ett jobb att gå till, att inte känna sig behövd och att inte kunna försörja sig kan leda till en känsla av hopplöshet, vilket också är grogrunden för kriminalitet och ett växande skuggsamhälle.

Varje krona som går till bidrag är en krona som i stället kunde användas till skola, vård och polis. Därför måste arbetslinjen utvecklas, men för att nå dit krävs åtgärder och reformer. Vi vill göra vad vi kan för att riva de hinder som finns för att ta sig in i samhället och skapa förutsättningar för en rättvis arbetsmarknad.

En stor och ökande andel av dem som i dag är arbetslösa har svag förankring på arbetsmarknaden och svårigheter att etablera sig. Det krävs nya vägar in på arbetsmarknaden och ökade drivkrafter för företag att anställa. Det är därför viktigt att sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Jag tänkte nämna några av våra förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Ett förslag rör enkla jobb. Jag vill först säga att jag vet att uttrycket "enkla jobb" inte per automatik betyder att jobben är enkla att utföra, men det är ett begrepp som många använder för jobb med enklare kvalifikationer. Jag tror också att man inte bara ska tala om enkla jobb utan samtidigt fokusera på den arbetsmarknad vi ser i dag, med modernisering, behov av utbildning och digitalisering.

Men vi har de facto en stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden, och vi vet att det för denna grupp är viktigt med den här typen av arbeten för att komma in på arbetsmarknaden.

Nyligen presenterade professor Lars Calmfors en studie om bland annat enkla jobb och anställda med visstidsanställningar. Han kunde påvisa att de som hade kommit in på arbetsmarknaden genom dessa jobb framför allt var utrikes födda. Studien visade också en god utveckling vad gällde att sedan övergå till fast anställning.

Jag tycker att detta visar hur viktigt det är att vi sänker trösklarna. Det ska löna sig att arbeta och att komma in på arbetsmarknaden. Drivkraften att arbeta måste alltid vara starkare än drivkraften att gå på bidrag.

Vi i Alliansen har föreslagit inträdesjobb som en ny anställningsform. För någon månad sedan presenterade regeringen tillsammans med parterna det som heter etableringsanställning. Jag tycker att det är bra att parterna har kommit överens, men jag tycker att Alliansens förslag är bättre.

Det är dock tydligt att vi alla ser ett problem på arbetsmarknaden med människor som har svårt att komma in och att vi måste göra någonting åt detta. Därför blir jag lite förvånad över det höga tonläget i debatten, bland annat i en film som för ett tag sedan cirkulerade i sociala medier.

Vår kritik mot etableringsanställningar är att hela kostnaden läggs på skattebetalarna. Alliansens förslag är att likna med en lärlingsanställning som riktar sig till nyanlända och unga.

Vi i Alliansen tror att det krävs längre tid för en provanställning än dagens sex månader. Vi vill förlänga tiden till tolv månader för att fler ska få möjlighet att visa vad de går för. Då skulle fler arbetsgivare våga öppna dörren för dem som står utan jobb.

Moderaterna föreslår också att många fler ska få chansen att starta eget. Att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden är viktigt, men det är också viktigt att få bort hindren för att starta och driva företag. Det är många som vill och borde få möjligheten till en sådan omställning och till att bli företagare, även om de redan har en anställning.

Därför föreslår vi en förlängd rätt till tjänstledighet för att starta företag, från de sex månader som gäller i dag till tolv månader. Det är ett stort personligt åtagande att starta företag, och det är ofta krävande i uppstartsfasen. Därför tror vi att det är angeläget med en längre prövotid för att få fler företag i Sverige.

Fru talman! Jag vill säga några ord om lagen om anställningstrygghet. Detta är en debatt som jag tycker helt har tappat sans och balans den senaste tiden, vilket är olyckligt. Vi behöver en seriös debatt om arbetsrätten, och då behöver vi även diskutera lagen om anställningsskydd.

Att Moderaterna liksom många andra partier har tagit ställning för att reformera och se över lagen är ingenting konstigt. Lagen tillkom för snart 50 år sedan, och mycket har förändrats på arbetsmarknaden sedan dess. Moderaterna vill se en rättvis arbetsrätt som skyddar mot godtyckliga uppsägningar och som samtidigt anpassas till dagens arbetsmarknad. "Punkt", skulle jag kunna säga där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det vi föreslår är att turordningsreglerna i högre grad ska baseras på kompetens, det vill säga en förstärkning av anställningstryggheten och ett tydliggörande av det som på många håll redan gäller men som i dag förhandlas fram på den enskilda arbetsplatsen mellan fack och arbetsgivare. Vi tycker att detta ska gälla alla arbetstagare.

Samtidigt vill Moderaterna skapa förutsättningar för en modern arbetsmarknad där människor kan yrkesväxla men också bygga sin kompetens för att få behålla sitt jobb, avancera och göra karriär. Med fler som vågar ställa om, byta jobb och karriär tror vi att vi får en bättre fungerande arbetsmarknad. Vi vill bland annat att högskolan ska ges ett särskilt omställningsuppdrag kombinerat med förbättrade möjligheter att studera senare i livet. Vi vill alltså inte avskaffa tryggheten på arbetsmarknaden eller något av de många andra saker som påstås i debatten.

Fru talman! Jag önskar en värdig debatt i valrörelsen kring alla arbetsmarknadens frågor, för Sverige står inför stora utmaningar och problem. Vi är nu i en högkonjunktur som slarvats bort av regeringen, och vi har en alltmer djupgående tudelning på arbetsmarknaden. Sverige behöver lösningar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi naturligtvis står bakom samtliga våra reservationer plus våra särskilda yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 8 och 16.

Som ni vet har vi sverigedemokrater en pragmatisk inställning till arbetsmarknadspolitiken. Vi låser oss inte vid den klassiska höger-vänster-skalan. Dagens arbetsmarknad är alldeles för komplex för den typen av inrutade gamla lösningar. I stället måste vi angripa de problem vi står inför utan röda eller blå skygglappar. Vi sverigedemokrater ser ett antal områden där vi inom politiken måste bryta in.

De svenska företagens viktigaste tillgång är arbetskraften. Vi måste prioritera den framtida kompetensförsörjningen, och här finns ett antal vägar att gå.

Långsiktigt måste vi se över kopplingen mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknadens behov. Vi måste på olika sätt uppmuntra unga människor att ha ett tydligt arbetsmarknadsfokus när de väljer utbildning.

Vi behöver införa riktiga lärlingsanställningar. Vi måste ge människor en chans att lära sig ett yrke samtidigt som de pluggar upp sina gymnasiebetyg. Jag talar om en helt ny anställningsform som ska riktas till alla som har behov av den, oavsett var man är född eller ålder.

Vi har bland annat 600 000 vuxna som saknar gymnasieutbildning, som är nästan nödvändig för att få ett arbete i dag. Vi förespråkar en lärlingsanställning där man kombinerar en yrkesutbildning som lärling med studier för att få just gymnasiekompetens.

Samtidigt som vi gör en närmare koppling mellan utbildning och arbetsmarknad måste vi uppmuntra till vidareutbildning i arbetslivet, särskilt i konjunkturnedgångar. Sverige är en kunskapsnation och ska så förbli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Tiden för enkla lösningar och, för den delen, fler enkla jobb är över. Över hela den politiska skalan talar man om särlösningar och olika varianter av enkla jobb. Varför då? Ser ni en framtid för Sverige om vi ska fokusera på att återinföra den typen av jobb som vi har lagt de senaste decennierna på att rationalisera bort och som i dag inte efterfrågas på arbetsmarknaden?

Gå in i vilken Icabutik som helst, och de har förmodligen några manuella kassor, men de flesta av dem har också självskanning. Det är åt det hållet det går, mot självskanning, inte att någon plockar ihop dina varor åt dig.

Att genom kraftiga skattesubventioner och lönesubventioner skapa incitament för arbeten som marknaden annars inte efterfrågar kan naturligtvis i vissa fall vara en lösning, till exempel när man vill byta svarta jobb mot vita. Men det kan också vara en farlig utveckling som hotar Sveriges framtid som en högproduktiv kunskapsnation, för vi ska inte anpassa arbetsmarknaden till de bristande kunskaper som finns hos de arbetssökande. Vi måste se till att lyfta de arbetssökande för att matcha framtidens arbetsmarknadsbehov. Det är rätt lösning.

Fru talman! Socialdemokraterna gick förra veckan ut och talade om arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna är ju lite av experter på att skylta med vallöften som de sedan glömmer bort under efterföljande mandatperiod, speciellt om de innehar makten. Sedan återuppstår, som Fågel Fenix, samma vallöften fyra år senare, så också nu. Det börjar bli lite svårt att ta på allvar. Ja, Socialdemokraterna är över huvud taget svåra att ta på allvar numera. Det som var rasism och främlingsfientlighet i går är godkänt av samma företrädare i dag.

Med detta sagt kan Socialdemokraterna få igenom sina förslag när det gäller arbetskraftsinvandringen, men egentligen bara med hjälp av oss. Den möjligheten finns, men då måste ni mena allvar.

Så sent som i går skanderade statsministern att invandrare ska lära sig svenska. Socialdemokraterna vill införa vad de kallar språkplikt. Det är inte heller något nytt politiskt förslag, tro mig. Det vore lätt för mig att också om detta prata i lite raljanta ordalag, men jag tror att jag avstår.

Vi i Sverigedemokraterna vill vara tydliga med vilken politik vi vill se på området kompetensförsörjning. Sverige kommer alltid att ha behov av att ta in kvalificerad arbetskraft utifrån, men det måste ske under ordnade former. Vi talar om en struktur för kvalificerad arbetskraftsinvandring. Ett ständigt inflöde av lågutbildade ekonomiska migranter som behöver arbetsmarknadspolitiska åtgärder i decennier är ingen framtid för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Socialdemokraternas företagsfientliga politik är i förlängningen också en arbetarfientlig politik, för det är det som blir effekten. Om företaget tvingas lägga ned eller flytta utomlands förlorar arbetstagarna sina arbeten.

Sverigedemokraterna vill ge småföretagen möjlighet att behålla nyckelkompetens i tider då de ibland tvingas säga upp. Det skulle öka småföretagens möjligheter att överleva och finnas kvar som arbetsgivare, och det tycker vi sverigedemokrater är bra.

Turordningsreglerna, som de ser ut i dag, måste ändras. Vi vill öka undantagen från två till fem. Det är en högst rimlig förändring som bibehåller arbetstagarnas trygghet, för de får ett företag kvar på arbetsmarknaden som annars kanske skulle riskera att slås ut. Om ett företag kan behålla sin nyckelkompetens stärks det. I denna styrka ligger företagets möjligheter att fortsätta existera och växa. Det blir också Sveriges styrka i form av konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att Sverige behöver fler företag. Utöver ett förbättrat företagsklimat i största allmänhet finns det några saker som staten och vi politiker kan bidra med. Vi vill, precis som delar av eller kanske till och med hela Alliansen, införa ett generösare regelverk för personer som vill vara tjänstlediga för att starta företag.

Det finns många i vårt land som är anställda och som sitter inne med bra företagsidéer. Många av dem har en fast anställning och står kanske väldigt högt upp på turordningslistan. De vågar inte riskera sin anställning för att pröva sina vingar som företagare. Då säger vi att vi ska ge dem utökade möjligheter och föreslår att tiden för tjänstledighet för att starta företag utökas till nio månader.

Som komplement till detta har vi ett förslag i ett annat utskott, nämligen att yrkesverksamma som har anställning ska erbjudas ett motsvarande starta-eget-bidrag. Starta-eget-bidraget är ändå en relativt lyckad reform. Det gäller framför allt för långtidsarbetslösa och handhas av Arbetsförmedlingen med relativt goda resultat.

Vi ser ett behov här, för vi tror att det finns många potentiella entreprenörer som i dag är anställda men som kanske känner sig inlåsta i och med att de har en trygg, fast anställning och därför inte vågar pröva sina vingar. Ge dem rätt till tjänstledighet i nio månader, och ge dem också möjlighet att få ett motsvarande starta-eget-bidrag under de nio månaderna! Håller inte affärsidén kan man gå tillbaka till sitt arbete.

Fru talman! Ledighetslagstiftningen bör även förändras till förmån för föräldrar. Alla vi som har barn vet att barn utvecklas i olika takt. De kan behöva sina föräldrar i större utsträckning under vissa perioder. Sverigedemokraterna vill underlätta för de föräldrar som vill arbeta deltid under barnens första åtta år. Vi vill utöka den lagstadgade möjligheten till detta genom att sänka till 50 procent från nuvarande 75.

Vi vill också göra det möjligt att ta tjänstledigt i upp till fem dagar under de perioder på sommaren då många förskolor olyckligtvis stängs, vilket skapar oerhörda problem för många föräldrar. Man ska slussa sina barn till helt nya enheter med helt nya anställda och andra barn. Det kan vara oerhört stressande för små barn.

Fru talman! Vi har ett särskilt yttrande som gäller huvudentreprenörsansvar. Anledningen till att vi har ett särskilt yttrande om det och inte en reservation är att det har funnits en utredning och ett pågående propositionsarbete inom regeringen. Det har nu kommit en proposition om entreprenörsansvar i bygg- och anläggningsbranschen. Jag vill bara nu deklarera att vi sverigedemokrater kommer att stödja den här propositionen. Regeringen får en möjlighet att få igenom förslaget med hjälp av oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Det är nästan så att detta är lite arbetsträning för mig. Jag har varit sjukskriven för en rygg som inte vill vara med. Jag skulle kunna prata länge om hur viktigt det är att komma rätt i vården, inte bara komma in i vården. Men det är inte ämnet för dagen.

Fru talman! Svensk arbetsmarknad står just nu inför en unik utmaning. Trots ett mycket starkt konjunkturläge är utanförskapet fortsatt stort, särskilt bland nyanlända och personer med kort utbildning. Klyvningen går mellan dem som har utbildning och arbete och dem som inte har det, och den förstärks av att matchningen inte fungerar. Mitt i högkonjunkturen och arbetskraftsbristen, som är stor, finns det låsningar på arbetsmarknaden. Hundratusentals personer i arbetsför ålder stängs ute.

För att bryta klyvningen av arbetsmarknaden krävs ansvarsfulla reformer med inriktning på jobb och företagande och att vi som land bejakar möjligheterna med den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital inom EU. Den gemensamma marknaden är en förutsättning för god ekonomisk tillväxt, och vi vill, i motsats till regeringen, inte hämma den rörligheten.

Efterfrågan på arbetskraft måste fortsätta stärkas genom att fler företag startas och växer. Centerpartiet vill sänka kostnaderna för att anställa, förenkla reglerna för att starta och driva företag samt göra det billigare att investera i växande företag.

För att komma till rätta med klyvningen och tudelningen och få fler människor i arbete krävs också ett helhetsgrepp kring reglerna på arbetsmarknaden. När Sverige stod inför en ekonomisk kris på 1990-talet tillsattes Lindbeckkommissionen för att ta fram förslag till lösningar. Centerpartiet anser att en ny expertkommission nu bör tillsättas med syftet att göra ett omtag kring reglerna på arbetsmarknaden och föreslå förändringar av dem för att anpassa reglerna till dagens förhållanden. Kommissionen bör ha som övergripande inriktning att lägga fram förslag för en mer flexibel och inkluderande arbetsmarknad som skapar förutsättningar för svensk global konkurrenskraft och hindrar den tudelning som vi ser.

I dag är vissa anställda helt utan trygghet, medan andra är inlåsta i jobb som de inte trivs med eller mår bra av. Det är resultatet av en stelbent arbetsmarknad som gör det otryggast för dem som har svagast ställning på arbetsmarknaden. Situationen är orättvis och kräver lösningar för en större och mer rättvist fördelad trygghet. Det behövs en modernare arbetsrätt och ett anställningsskydd som är mer kopplat till kompetens än till hur länge man har varit på arbetsplatsen.

I ett första steg vill Centerpartiet att alla företag med upp till 50 anställda helt undantas från turordningsreglerna, vilket i praktiken innebär alla små och medelstora företag. Den största tryggheten på arbetsmarknaden består inte i anställningsskyddet, utan i att det finns möjlighet att påverka sin arbetssituation, att det finns nya jobb att söka för den som blir arbetslös och att det finns bra möjligheter till omställning, vidareutbildning och kompetensförstärkning.

Regelverken måste anpassas till att det är små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. Stora företag har en mycket viktig roll i svensk ekonomi. Men dagens arbetsmarknadsregler, som skapades i en tid då storföretag dominerade på svensk arbetsmarknad, hindrar framväxten av morgondagens jobb.

Näringslivet har förändrats, men konfliktreglerna ser fortfarande i stort sett ut som de gjorde när 1928 års kollektivavtalslag skrevs, med stor tonvikt på att stärka den då relativt svaga position som facken och arbetstagarna hade gentemot arbetsgivarna. I dag är snarare situationen den omvända. För att inte riskera Sveriges internationella konkurrenskraft behöver arbetsgivare och fack vara mer jämlika parter. En proportionalitetsprincip för arbetsmarknadskonflikter bör därför införas. Möjligheten att sätta företag utan organiserad arbetskraft i blockad och möjligheten till sympatiåtgärder bör ses över och anpassas till dagens förhållanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Tillsammans med de tidigare nämnda förändringarna måste möjligheten till omställning stärkas. Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en stark omställningsförsäkring som ger trygghet vid arbetslöshet. Nivån för ersättning ska vara generös inledningsvis, men trappas ned snabbare och innehålla tydliga tidsgränser. Försäkringen ska stötta under en omställning, inte vara en långsiktig försörjning. Vidare måste möjligheterna till vidareutbildning och livslångt lärande bli bättre än i dag.

Ett långt och produktivt arbetsliv förutsätter också att det finns en arbetsmiljö som inte sliter ut människor i förtid vare sig fysiskt eller psykiskt.

Svensk arbetsmarknad präglas av en tudelning mellan insider och outsider, mellan dem som har en fast och trygg anställning och dem som står utanför och vars enda möjlighet till arbete försvåras av att företagen inte vågar ta risken att anställa. Det strikta anställningsskyddet leder till högre arbetslöshet bland grupper med svårigheter att etablera sig, samtidigt som det leder till den inlåsning som jag pratade om förut för dem som har jobb men skulle vilja byta. Det ökar dessutom inte deras upplevda trygghet. Dessa problem har funnits länge. Det är därför viktigt att förlängda provanställningar och flexibla anställningsformer finns och förlängs för att även outsider ska få chansen att visa vad de kan.

Fru talman! Jag delar inte utskottets uppfattning att dagens regelverk i alla delar är väl avvägt och att det inte skulle finnas behov av förändringar. Centerpartiet anser tvärtom att det behövs ett övergripande omtag om lagar och regler på den svenska arbetsmarknaden. Systemet behöver göras om så att trösklarna in till arbetsmarknaden sänks och flexibiliteten och tryggheten ökar. För att det ska vara möjligt behöver en rad olika regler ses över.

Jag står självklart bakom alla våra yrkanden och särskilda yttranden men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 22. Vill du veta mer om våra motioner kan du läsa dem på riksdagens hemsida. Sverige behöver ett nytt ledarskap.

(Applåder)

Fru talman! Jag står bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation nr 5.

I dag behandlar vi för sista gången den här mandatperioden ett betänkande om arbetsrätten. Det här är frågor som på ett väldigt grundligt sätt handlar om vilken sorts samhälle vi ska ha. Jag tror att det är viktigt att påminna om det ibland. Organiseringen av arbetslivet, de rättigheter som vi har eller saknar och de maktrelationer som vi går in i påverkar våra livsbetingelser, vår självuppfattning och identitet, vår plats i tillvaron, vårt välstånd och vår frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Arbetsrätten, som vi diskuterar i dag, är det juridiska ramverket för de väldigt komplexa faktiska förhållanden som människor möter i arbetslivet. I den svenska modellen, som på många sätt har varit väldigt framgångsrik när det gäller att skapa en dynamisk och flexibel arbetsmarknad med hög sysselsättningsnivå, låg arbetslöshet och relativt stor individuell trygghet för arbetstagarna, är det ganska lite som bestäms av lagarna. Lön sätts ju inte alls genom lagar och förordningar. Men också de flesta andra förhållanden bestäms av avtal mellan organiserade parter på arbetsmarknaden. Detta är någonting som är mycket bra. Det ger både stor flexibilitet och legitimitet.

De här kollektivavtalen baseras förstås på lagstiftningen. Och om lagstiftningen förskjuts i någon riktning blir det en ny utgångspunkt för avtalen på arbetsmarknaden.

När man har ett flexibelt system som innebär att de flesta gamla och nya problem hanteras i avtal som är specifika för olika branscher behövs det inte heller många och ständiga justeringar av lagstiftningen. Men självklart måste lagstiftningen ändå följa med sin tid och förhålla sig till den nya utvecklingstendensen på arbetsmarknaden. Dessutom måste lagstiftaren, alltså riksdagen, följa med och se hur tidigare ändringar har fallit ut. Det är bara att konstatera att det finns en del allvarliga utmaningar som vi behöver se över.

Fru talman! Efter åtta långa år med högerregeringens fallerade jobb och arbetsmarknadspolitik ser vi i dag att fler och fler börjar arbeta och att arbetslösheten sjunker månad för månad. Sverige har i dag den högsta andelen av befolkningen som arbetar jämfört med samtliga andra EU-länder. Det är bra.

Men villkoren för jobb som finns på arbetsmarknaden behöver också ständigt uppmärksammas. Många människor möter i dag en arbetsmarknad som är förknippad med stor osäkerhet. Man har en livssituation som innebär att man inte vet från dag till dag vilken inkomst man får, alltså huruvida man får jobba eller inte. Det är ett väldigt utsatt läge att befinna sig i. Det är stressande och förminskande, och så är det för alltför många människor.

Ofrivilligt deltidsarbete är ett annat problem som begränsar mångas frihet. Det handlar nästan alltid om kvinnor. Vi ser exempel på hur grundläggande regler på arbetsmarknaden medvetet rundas när arbetsgivare använder sig av inhyrda arbetstagare.

Det är några av de breda och viktiga samhällsfrågor som vi i Vänsterpartiet har tagit upp i våra motioner här i riksdagen för att modernisera det arbetsrättsliga regelverket.

En av de viktigaste sakerna vi skulle behöva ta tag i är de osäkra anställningsformerna. Jag vill vara tydlig med att de tidsbegränsade anställningarna behövs. De fyller en nödvändig och viktig funktion på arbetsmarknaden. Det måste till exempel vara möjligt att ta in vikarier när anställda är föräldralediga eller sjuka. Det måste gå att anställa extrapersonal om man har tillfälliga arbetsanhopningar eller när det behövs specifik kompetens under en begränsad tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Problemet är att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar för att täcka permanenta arbetskraftsbehov. Då uppkommer en kombination av otrygga anställningar och av kronisk underbemanning. Och det är ett samhällsproblem. Det är ett samhällsproblem som egentligen har vuxit fram ända sedan 90-talskrisen. Tillsammans med många andra förändringar av välfärdssystemen, skattesystemet och socialförsäkringarna har de sammanhållande krafterna i samhället försvagats, och arbetstagarnas positioner har tryckts tillbaka.

Otrygga anställningar ger otrygga liv. När den typen av anställningar inte är motiverade av tydliga och konkreta behov, och särskilt om de fortgår länge, utsätter de arbetstagare för risken att behandlas mer godtyckligt av arbetsgivaren. De undergräver också möjligheterna och drivkrafterna till kompetensutveckling, och de kan bli en förevändning för arbetsgivaren att placera problematiska arbetsuppgifter hos någon som ändå kan bytas ut snarare än att ändra arbetets innehåll och organisering. Arbetsplatser med otrygga anställningsförhållanden riskerar också att i praktiken bli tystare arbetsplatser, där de som arbetar i större utsträckning drar sig för att säga ifrån om missförhållanden.

Därför har vi återkommande krävt att regeringen ska ta tag i den här frågan. Vi har presenterat flera detaljerade förslag som finns på riksdagens bord. Men det viktigaste är att anställningsformen allmän visstid ska tas bort. Allmän visstid strider mot själva grundtanken i LAS, nämligen att motverka godtycke. Arbetsrätten är flexibel, men den ska bygga på sakliga grunder. Allmän visstid ger arbetsgivaren carte blanche. Arbetsgivaren behöver inte motivera varför man inte anställer tills vidare, vilket ska vara huvudregeln, och därför behöver man inte heller fundera på det valet. Redan här premierar det en svagare organisering av arbetsmarknaden från arbetstagarnas perspektiv.

Vi vet också att införandet av allmän visstid i och med Reinfeldtregeringens tillträde har bidragit till att de allra mest otrygga typerna av tidsbegränsade anställningar har ökat.

I en sådan situation har en socialdemokratiskt ledd regering valt att ducka. Tiden har gått, och mandatperioden är snart slut. Inga förslag har kommit på området. Inga förslag har förberetts. Och nu när valet närmar sig kan man läsa i fackföreningspressen att ansvarig minister säger att hon gärna ser att detta blir en valfråga. Det är roligt att höra. Men visst hade det varit bättre om de använde det i sammanhanget inte ointressanta faktumet att de sitter på regeringsmakten och alltså har möjligheten att lägga fram lagförslag?

Jag har förstås noterat att vi har en alltmer öppet reaktionär högeropposition i riksdagen. Jag förstår att en regering inte vill lägga fram rader av propositioner som riskerar att falla i riksdagen. Jag förstår att man måste välja sina strider. Men om man väjer för lagförslag och debatt runt några av de mest centrala frågorna vi har att handskas med är det klart att man inte kommer någon vart över huvud taget.

Ändå ger Socialdemokraterna sken av att man önskar agera i de arbetsrättsliga frågorna och specifikt gällande allmän visstid, trots att man inte har gjort sådana ansatser under de här tre och ett halvt åren. Då måste vi ärligen fråga oss: Är det på det sättet att Socialdemokraterna vill smeka alla medhårs och inta flera motstridiga ståndpunkter samtidigt? Är det på det sättet att man trots allt inte prioriterar den här frågan särskilt högt? Eller är det på det sättet att det är regeringspartnern Miljöpartiet som inte vill stärka LAS?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Oavsett vilket av dessa alternativ som är korrekt tror jag att svenska folket i allmänhet och fackligt aktiva i synnerhet har rätt att veta hur Socialdemokraterna resonerar.

I dag kommer frågan upp till omröstning igen här i riksdagen. Det finns ett förslag från Vänsterpartiet att ställa sig bakom. Men det har majoriteten i utskottet alltså inte gjort. Det är beklagligt. Men det går att rätta till vid voteringen om någon timme, om man skulle vilja det.

Fru talman! Vänsterpartiet har som sagt presenterat en lång rad yrkanden. Jag tänkte ta upp ytterligare en problematik som får stora konsekvenser. Det handlar om in- och uthyrning av arbetskraft, genom bemanningsföretag och liknande.

Sverige har i dag en av de kanske mest arbetsgivarvänliga regleringarna inom OECD när det gäller möjligheten att hyra in arbetskraft. För den flexibiliteten betalar arbetstagarna med stress och otrygghet samtidigt som arbetsgivarnas makt stärks.

Inhyrning av arbetskraft försämrar möjligheterna att bedriva effektiv facklig verksamhet och att skydda arbetstagarnas anställnings- och arbetsvillkor. Vi vet att anställda i bemanningsföretag har svårare att få det inflytande i arbetslivet som de har rätt till. De har i regel mindre möjlighet att ta del av exempelvis kompetensutvecklande åtgärder.

Arbetsmiljöverket, som har inspekterat 650 arbetsställen där bemanningspersonal är anställd eller inhyrd, påpekar att det finns stora brister i bemanningsanställdas arbetsmiljö. Och fackföreningspressen har till exempel uppmärksammat skyddsombud som varnar för att bemanningsanställda inte säger till om problematiska förhållanden. Till detta kommer situationer när arbetsgivare säger upp eller hotar med att säga upp fast anställd personal för att ersätta den med inhyrd arbetskraft.

Inför valet 2014 föreslog Socialdemokraterna och LO tillsammans tio nya ordningsregler med syftet att skapa ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Det var ett lovvärt grepp. Det gällde bland annat bemanningsföretag. Enligt förslaget skulle lagen om uthyrning av arbetstagare ändras så att det blev förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för stadigvarande arbetskraftsbehov. Vidare skulle lagen om anställningsskydd inte kunna åsidosättas genom att företag säger upp personal för att sedan hyra in personal från bemanningsföretag för samma uppgifter.

Just de förslagen har Vänsterpartiet framfört under en längre tid. De finns också med i dagens betänkande.

Nu närmar sig mandatperioden sitt slut. Hittills har regeringen inte lagt fram några lagförslag för att stärka regleringen vid in- och uthyrning av arbetstagare och inte heller gjort några ansatser till att bereda sådana förslag. Och även i det här fallet har regeringspartierna tillsammans med högeroppositionens representanter valt att avslå de motioner som jag nämnde.

Fru talman! Jag har ägnat huvuddelen av mitt anförande åt Vänsterpartiets förslag. Men jag tycker också att det är värt att nämna att i det här betänkandet framträder en svensk höger som har siktet tydligt inställt på att göra arbetslivet surt för vanligt folk. Här finns en gedigen meny av försämringar av olika slag. Det är förslag där man, svart på vitt, försöker skapa större otrygghet, mer godtycke och svagare rättigheter för dem som arbetar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Moderaterna, som avvisar de etableringsjobb som parterna har kommit överens om, vill i stället lagstifta fram sämre och otryggare anställningsformer. Centerpartiet vill, som vi hörde, avskaffa turordningsreglerna för företag med färre än 50 anställda, det vill säga nästan alla företag i Sverige. Alla de tidigare regeringspartierna vill tillsammans förlänga provanställningsperioden och alltså premiera de arbetsgivare som inte ens efter ett halvår har kompetensen att avgöra om en anställd hos dem klarar av att utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt.

Sverigedemokraterna vill vidga undantagen från turordningen i LAS från två till fem personer, vilket skulle innebära att det fackliga inflytandet vid uppsägningar dramatiskt skjuts i sank och att arbetsgivarens möjligheter till godtycke ökar.

Med alla de här förslagen siktar man på att skapa en situation som liknar att arbetstagaren är provanställd på livstid. Och de olika partierna vill minska arbetstagarnas inflytande i situationer med uppsägningar på olika sätt.

Detta tycker jag är viktigt att känna till när det snart är val. Så här ser nämligen kärnan i högerpolitiken ut när det kommer till synen på arbete och på dem som arbetar. Politiken är tillbakablickande och dryper av klassförakt.

Sist, men absolut inte minst: Högerpartierna har olika önskemål om att inskränka konflikträtten - detta grundlagsfästa och av internationella konventioner skyddade redskap för arbetstagare att gemensamt slå vakt om värdiga villkor. Dessa motioner föreslås det avslag på i betänkandet i dag. Men dessvärre har regeringen själv öppnat upp för vissa ändringar i konflikträtten, med konflikten i Göteborgs hamn som bakgrund, genom att tillsätta en utredning. Vi får se vad den kommer fram till.

Från Vänsterpartiets sida vill jag vara mycket tydlig: Det ska inte tummas på konflikträtten. Oavsett vem som försöker ge sig på den kommer förslagen att möta hårt motstånd från många organiserade arbetstagare som förstår att dagens rättigheter bygger på tidigare vunna strider och att det som har uppnåtts också behöver försvaras och utvecklas.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att vi givetvis står bakom samtliga reservationer och särskilda yttranden i betänkandet från Liberalerna och Alliansen. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 21 och 22. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Fru talman! Precis som föregående talare konstaterade befinner vi oss på toppen av en högkonjunktur, och det går bra för Sverige. Det går i alla fall bra för de allra flesta i Sverige, men det går inte bra för alla. Vi har en uppdelad arbetsmarknad där det är många som inte lyckas etablera sig, trots att vi har en högkonjunktur.

Vår myndighet Arbetsförmedlingen konstaterar att det är ca 300 000 svenskar som befinner sig i en så kallad utsatt ställning. Det är nyanlända, unga utan gymnasieexamen och människor med funktionsvariationer som lämnas utanför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Denna arbetslöshet existerar samtidigt som många arbetsgivare har ett skriande behov av att hitta rätt kompetens. Det råder alltså arbetsbrist och arbetslöshet samtidigt. Det är alldeles uppenbart att nuvarande administration i Rosenbad inte gör tillräckligt för att skapa möjligheter och dynamik för svenska företag att anställa fler av dessa människor.

Fru talman! Om vi i denna högkonjunktur inte lyckas hjälpa dessa grupper in på arbetsmarknaden är risken överhängande att många av dessa människor blir fast i ett livslångt utanförskap och inte välkomnas in i arbetsplatsens gemenskap. Det är därför viktigt att vi vidtar åtgärder.

Fru talman! Att ha ett jobb och en egen försörjning ökar enskilda människors frihet och egenmakt. Kvinnors självständighet, både gentemot samhället och gentemot sin partner, ökar med en egen lön. Samtidigt har varje människa givetvis ett ansvar att försörja sig själv.

Vi liberaler vägrar att tappa tilltron till individens egen förmåga och drivkraft. Jag är övertygad om att varje människa vill bidra till vår gemensamma välfärd, men efter sin egen förmåga.

För att fler av dessa människor ska få reella möjligheter behövs fler reformer. Dörrar som nu är stängda måste kunna låsas upp och öppnas.

När experter och akademiker tittar på den svenska arbetsmarknaden och den svenska ekonomin pekar praktiskt taget alla organ på att det är viktigt att vi sänker trösklarna och de förhållandevis höga ingångslönerna på den svenska arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet, EU-kommissionen, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet menar att vi exkluderar människor från att delta på svensk arbetsmarknad om vi inte vidtar åtgärder just på detta område.

I ljuset av detta har vi från Liberalerna och Alliansen presenterat ett antal förslag om det som vi kallar inträdesjobb eller lärlingsjobb.

Fru talman! På ett övergripande plan måste det bli enklare och billigare att anställa. Det behövs fler enkla jobb och lägre trösklar in till arbetsmarknaden. Tillsammans med våra allianskollegor har vi presenterat ett antal förslag för att arbetsmarknaden ska bli mer dynamisk och även för att ge arbetsgivare incitament att anställa fler personer. Detta gör vi samtidigt som vi ökar drivkrafterna för att arbetssökande ska få möjlighet till jobb. Dessa förslag finns i vår vårbudget som vi nyligen presenterade.

Fru talman! Mot bakgrund av att vi har 300 000 svenskar som befinner sig i en utsatt ställning under en rådande högkonjunktur anser jag avslutningsvis att regeringen faktiskt behöver vidta nödvändiga reformer för att fler ska inkluderas i gemenskapen på den svenska arbetsmarknaden. Det är först då som de kan ges möjlighet till jobb, egen försörjning och egenmakt. Om regeringen inte är redo att göra det är det inte långt kvar till regeringsskiftet, och Alliansen står redo att bidra och ta ansvar för Sverige så att även dessa människor får möjlighet att vara inkluderade på arbetsmarknaden.

(Applåder)

Fru talman! Det var ett fascinerande inlägg från Said Abdu, där han hyllade en politik som går i den riktning som fördes tidigare. Han menar att det är en dålig politik som förs i dag när det gäller jobben. Men vi kan konstatera att själva resultaten har varit de motsatta. Det gick inte så väldigt bra under den tidigare regeringsperioden, inte minst när det gällde matchning men inte heller andra faktorer på arbetsmarknaden. Detta har i och för sig varit återkommande under tidigare borgerliga regeringsår. Däremot är det mycket goda resultat på arbetsmarknaden i dag, även om vi naturligtvis är eniga om att mycket kan göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag noterade att de förslag som framfördes här är relativt klassiska, det vill säga sämre arbetsrätt och lägre löner. Möjligen är det nya att man från Liberalernas sida aktivt vill lagstifta om lägre löner för vissa grupper på ett lite nydanande och liberalt sätt.

Jag vill ändå fråga vilka reella exempel Liberalerna har, antingen från svensk historia eller från andra länder, där man ser att försämrad arbetsrätt och ökad otrygghet för dem som är anställda leder till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Det är kanske ännu viktigare vilka exempel Liberalerna har där man ser att låga löner är det som är en framgångsfaktor för hög sysselsättning och låg arbetslöshet. De fakta som finns att tillgå från dagens reellt existerande samhällen visar det motsatta. Men Said Abdu kanske känner till andra samhällen som jag inte har hört talas om.

Fru talman! Jag tackar Ali Esbati för frågan. Jag tror inte att jag ägnade alltför mycket av min talartid till att hylla den förra regeringen, utan jag konstaterade att vi är i en högkonjunktur. Jag tycker såklart att den förra regeringen gjorde ett bra jobb. Men man ska alltid vara självkritisk och rannsaka sig själv. Att vara efterklok ligger gemene man väldigt nära. Men jag tycker att den tidigare regeringen gjorde ett bra jobb, men många saker kunde ha gjorts bättre. Den nuvarande regeringen gör många bra saker, men den kan också göra en hel del saker betydligt bättre.

Om man tittar på den rådande högkonjunkturen tror jag att man ska vara lite ödmjuk och se att det kanske inte är de tre budgetar som regeringen har lagt fram och fått igenom med hjälp av oss som har bidragit till att vi har en högkonjunktur i dag.

Jag tror att vi lever i en global värld som påverkas mycket mer av vad som händer i våra grannländer, i Europa och även utanför Europa än av de beslut som vi fattar här i Sveriges riksdag. Jag tror att dessa aspekter är mycket mer avgörande för om det framgent ska gå bra för Sverige.

Våra förslag i betänkandet och vårt förslag om inträdesjobben, eller lärlingsjobben, handlar inte om att sänka några löner. De handlar egentligen om att ha en större rörlighet och en större lönespridning för att människor ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden.

Jag ska återkomma till det här i nästa replikskifte, men att det är viktigt att ha en möjlighet att få sitt första jobb och att kunna ta sig in på arbetsmarknaden är inte någonting som bara jag instämmer i. Det är många expertorgan som har refererat till att detta är en utmaning för svensk arbetsmarknad som vi behöver ta tag i här i Sveriges riksdag om inte arbetsmarknadens parter tänker göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag vill vara tydlig med att jag inte anser att hög- och lågkonjunkturer enbart skapas av regeringens budgetpolitik. Och jag menar absolut inte att alla svängningar i sysselsättning och arbetslöshet beror på budgetpolitiken. Men det är ett faktum att när det råder global högkonjunktur är det inte alla länder i världen som har OECD:s högsta sysselsättningsgrad, utan det är Sverige som har det. Detta påverkas naturligtvis av den politik som man för.

Jag tror att den situation som vi har på svensk arbetsmarknad i dag beror på en massa saker. Den beror på en massa saker som vi har gjort i det här samhället tidigare och som gör att vi har en bra modell för lönebildning på många sätt, en bra modell för facklig organisering och bra företag med hög produktivitet som bidrar till välståndet i det här landet.

Problemet med de förslag som Liberalerna och andra högerpartier har är att man vill gå en motsatt väg, bort från de faktorer som har gjort Sverige till vad det är. Det är inte ett paradis och inte ett land som i alla avseenden är bäst i världen. Men det är ett land som i detta avseende har gjort många saker rätt. Där ligger problemet - man vill gå bort från detta.

Liberalerna vill, även om de inte verkar vilja kännas vid det i öppen debatt, trycka ned lönerna för vissa grupper med hjälp av lagstiftning. Det är den modell de vill ha för utvecklingen av svensk arbetsmarknad. I stället för att satsa på att höja människors produktivitet och kompetens och ha bra och välfungerande jobb vill de alltså aktivt med statens hjälp skapa en sektor där produktiviteten är låg och dit vi kan förvisa människor som för tillfället har svårare att komma in på arbetsmarknaden.

Det är dåligt för samhället. Men det jag försökte påpeka var också att inte ens det som ni säger att man får som effekt, det vill säga en högre sysselsättning och en lägre arbetslöshet, visar sig stämma. Det ser vi om vi tittar på andra länder där man gör samma sak.

Fru talman! Tack så mycket för replikskiftet, Ali Esbati! Ett par samhällen som jag kan referera till och som jag tycker går ganska bra är Tyskland och Danmark. Det är två länder som står oss väldigt nära. De har en snarlik ekonomisk struktur, och det gäller även arbetsmarknadsmässigt.

Danmark och Tyskland har betydligt fler enkla jobb. Människor där kan ta sig in på arbetsmarknaden och göra en löneresa. Jag skulle vilja hävda att detta är två ekonomier som vi skulle kunna lära oss mycket av på många olika sätt.

När det kommer till varför vi lägger fram de här förslagen handlar det om att vi vill ta ansvar för Sverige. I en tid när arbetsmarknadens parter inte vill ta ansvar för att hjälpa oss med en av våra största utmaningar på arbetsmarknaden, alltså att få in många av de människor som befinner sig i en utsatt ställning, måste vi från Sveriges riksdag se till att de här människorna kommer i sysselsättning. Det är först så vi kan nå ett jämlikare samhälle: genom att människor får jobb, egenmakt och egenförsörjning. Därför tycker vi att det här är viktigt.

Vi har lagt fram förslaget på premissen att ifall inte arbetsmarknadens parter kommer överens kommer vi att gå fram med detta. Om de kommer överens om ett bättre förslag där de tar ansvar är vi redo att lyssna på det. Men detta förslag gäller alltså om inte arbetsmarknadens parter finner en bättre lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vad gäller lösningen i sig har Konjunkturinstitutet, EU-kommissionen, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet alla pekat på detta område som problematiskt. Det är alltså helt fel att säga att det är vi som har uppfunnit detta på våra kamrar. Detta är vad experter och många institutioner har föreslagit Sverige att vidta åtgärder för.

(Applåder)

Fru talman! Många debatter har en tendens att kantra över åt ettdera hållet. Det gäller också debatten som rör arbetsrätt och arbetsmarknad.

Vissa vill att arbetsrätten ska vara så pass flexibel att arbetsgivare kan anställa och avskeda folk från den ena dagen till den andra - detta för att skapa så stor flexibilitet som möjligt och därigenom få ned arbetslösheten. Det är möjligt att man skulle kunna sänka arbetslösheten en del med en sådan politik, men den skulle naturligtvis vara oacceptabel av rent socialpolitiska skäl eftersom den skulle skapa stor otrygghet för enskilda arbetstagare.

På andra sidan finns de som vill ha en väldigt stark arbetsrätt, där det ska vara både svårt och dyrt att göra sig av med personal. Det ger naturligtvis en hög trygghet för dem som redan är anställda. Men det skapar samtidigt höga trösklar in till arbetsmarknaden, vilket i sin tur skulle öka arbetslösheten och otryggheten för personer som befinner sig i utanförskap.

Vi får inte hamna i något av dessa diken. Vi måste kunna kombinera flexibilitet med trygghet. En bra utformad arbetsrättslagstiftning kan ge tillräckligt hög trygghet för enskilda löntagare samtidigt som den är tillräckligt flexibel för att arbetsgivare ska våga anställa men också ha möjlighet att säga upp personal den dag då det uppstår arbetsbrist eller när en anställd missköter sina åtaganden.

Vi måste inse att arbetsgivare och löntagare är kommunicerande kärl. Utan arbetsgivare har vi inga löntagare och utan löntagare inga arbetsgivare. Framgångsrika företag är bra för löntagare, samtidigt som nöjda och trygga löntagare är bra för företagen. Vi måste därför hitta en modell som ser till att kombinera trygghet och flexibilitet.

Fru talman! I Sverige har vi historiskt sett tenderat att kantra över åt den sida som förespråkar en mer stelbent arbetsrätt, som i sin tur skapar höga trösklar in till arbetsmarknaden. Därför gjorde Alliansen under sina regeringsår en del förändringar för att underlätta för fler att kunna få en anställning. Dessa förändringar vill vi kristdemokrater bygga vidare på, men utan att tryggheten äventyras.

Tillsammans med Alliansen vill vi förlänga möjligheten till provanställningar från sex till tolv månader. Det skulle vara ett sätt för fler arbetsgivare att våga satsa på en viss person och göra det möjligt för fler att få in en fot på arbetsmarknaden.

Därutöver vill vi kristdemokrater göra det möjligt för arbetsplatser, oavsett antalet anställda, att undanta fyra personer från turordningsreglerna. I dag får arbetsgivare med upp till tio anställda göra två undantag, men vi vill alltså utöka detta till fyra och låta det omfatta alla företag, oavsett storlek. En sådan förändring skulle göra det lättare för arbetsgivare att behålla särskild kompetens i en situation då personal behöver sägas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Någon kanske undrar varför vi behöver göra dessa förändringar när arbetsmarknadens parter genom kollektivavtalen kan förhandla fram olika lösningar. Svaret på frågan är att parterna inte alltid klarar av detta uppdrag. Det är utmärkt när fack och arbetsgivare sluter avtal och finner överenskommelser som båda parter är nöjda med, men när det inte är möjligt måste lagstiftningen vara utformad så att den inte hotar jobben och förhindrar nyanställningar.

Sverige har i dag en mer flexibel och bättre fungerande arbetsmarknad än för ett antal decennier sedan. Men fortfarande grundar sig arbetsrätten på en lagstiftning och en arbetsmarknad från 1970-talet. Min bild är att fack och arbetsgivare generellt sett har ett bättre fungerande samarbete i dag än de hade tidigare. Det är naturligtvis en välkommen utveckling.

Svensk arbetsmarknad mår bra av så få konflikter som möjligt och ett klimat mellan parterna där man respekterar varandras intressen och kan nå konsensus. Men bara för att bilden ser bättre ut generellt betyder inte det att det är frid och fröjd överallt. Och just därför behövs en arbetsrättslagstiftning som är modern och anpassad till dagens arbetsmarknad.

Fru talman! Att kunna ta till stridsåtgärder är en viktig möjlighet på svensk arbetsmarknad. Det ska dock alltid vara den sista åtgärden, och metoderna måste enligt Kristdemokraternas mening alltid vara proportionerliga. Därför ska konfliktåtgärder inte kunna vidtas innan parterna sökt medling via Medlingsinstitutet. Sympatiåtgärder kan vara särskilt problematiska, och Kristdemokraterna anser därför att det ska införas ett proportionalitetskrav innan en sympatiåtgärd kan vidtas. En sådan åtgärd skulle förhoppningsvis leda till färre konflikter på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! I betänkandet finns också en del yrkanden som rör det familjepolitiska området. För oss kristdemokrater är familjen viktig, och vi vill ha en politik där föräldrar och barn ska kunna få mer tid för varandra. Vi vill därför utöka möjligheten till tjänstledighet för småbarnsföräldrar utöver den tid som föräldraförsäkringen ger rätt till - detta för att skapa ökade förutsättningar för föräldrar som så önskar att få mer tid för sina barn och lättare få livspusslet att gå ihop.

En utökad rätt till tjänstledighet skulle också göra det lättare för pappor att stanna hemma med sina barn när de är små. Vi vill underlätta för familjer att kunna göra sina livsval och ge dem det stöd och den hjälp de behöver för att få vardagen att gå runt ekonomiskt, socialt och tidsmässigt.

Fru talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom samtliga yrkanden från Kristdemokraterna och de alliansgemensamma yrkandena, men jag yrkar bifall till reservation 11.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Erik Slottner, för anförandet!

Det var på många sätt en sympatisk utgångspunkt att man inte ska falla i något dike - det är ju dumt att göra det - och det blir intressant att fundera på vad som är dikets ytterkanter. Jag konstaterade i mitt anförande, och det vore bra om Erik Slottner kunde reflektera över det, att vi ser en utveckling i dag med en dramatisk ökning av de mest otrygga anställningarna. Om man ska förskjuta det så att man inte hamnar i något dike borde man väja bort från det som har varit oroväckande problematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Erik Slottner nämnde att hans parti tycker att familjen är viktig. Ett av de stora problemen för dem som är i de mest otrygga anställningarna, där man inte vet från dag till dag hur mycket inkomst man får, uppstår om man önskar bilda familj eller har gjort det, för det försvårar definitivt möjligheterna att ha ett tryggt boende och att få det som någon kallar för livspusslet att gå ihop. När kan man lämna och hämta barnen om man inte vet vilka tider man måste arbeta? Jag hörde ingenting som gick åt det hållet när det handlar om att kunna väja från diket utan snarare tvärtom från Erik Slottners sida. Det vore intressant att höra vad han tycker om det.

Sedan var det någonting som också föregående talare var inne på, nämligen att det är viktigt att staten ska in om parterna inte kommer överens om nya sätt att sänka trösklarna. Problemet med den argumentationen är att parterna ju har kommit överens, och ni vill ändå trumfa dem. Det vore intressant att höra vad Erik Slottner tycker om det.

Fru talman! Jag vet inte om Ali Esbati menade etableringsjobben här på slutet - jo, jag får nickande bifall till det. Där har parterna kommit överens om en modell, och det tror jag att man har gjort för att det alternativet var bättre än att inte göra någonting alls. Det är klart att det är svårt för parterna att säga nej till en så pass hög skattesubvention som etableringsjobben innebär. Vi tycker att det är fel använda pengar att genomföra den modellen. Vi tycker att den modell som vi föreslår med inträdesjobb är en betydligt bättre modell med skattesubventioner till arbetsgivare, där man får utbildning under arbetstid och där vi justerar ingångslönerna nedåt för att man över huvud taget ska få en fot in på arbetsmarknaden. Den lön man får kommer att vara högre än bidrag och kommer förhoppningsvis att leda till en fast anställning framöver där lönen kommer att gå upp. Det är en betydligt bättre modell än den modell som regeringen har kommit fram till.

Ali Esbati talar om olika anställningsformer som otrygga. Samtidigt vet vi att Sverige är ett populärt land att jobba i. Vi har en arbetskraftsinvandring som är hög, och den vill regeringen tyvärr strypa med stöd av Vänsterpartiet, gissar jag och beklagar jag. Sverige är ett land som är populärt att bo och jobba i för att det är ett tryggt land i många stycken och för att vi har en trygg arbetsmarknad.

Alliansen gjorde en del förändringar i arbetsrätten. Jag är övertygad om att en del av de förändringarna har gjort att arbetslösheten sjunkit och att sysselsättningen ökat. Många av de människor som har anställningar som Ali Esbati kallar otrygga kanske i dag skulle vara arbetslösa i Ali Esbatis och Vänsterpartiets samhälle. Det är den största otryggheten av alla att inte ha ett jobb att gå till och att inte ha en egen försörjning.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Nu tror jag inte att just arbetskraftsinvandringen i huvudsak drivs av att vi har anställningsformen allmän visstid i Sverige. Oavsett vad man tycker om det är det så att de människor som har anställningar som gör att de inte från dag till dag vet hur de ska jobba och sitter och tittar på sin mobiltelefon för att se om det dyker upp meddelanden om timmar som de måste hugga på upplever det som problematiskt. Det är inte bara de som upplever det som problematiskt utan det finns mängder av myndigheter som har kollat på detta och forskning som har gjorts på detta som visar att det är nedbrytande på lång sikt för individen att vara under den typen av ekonomisk och social stress. Det är klart att det också påverkar möjligheten att kunna etablera sig.

Jag sa i mitt anförande att det självklart finns behov av icke-fasta anställningar, men problemen uppstår om folk år ut och år in har den typen av mycket osäkra anställningar. Då säger Erik Slottner att det är bättre än att de inte har något jobb alls, men med det resonemanget går vi ju bakåt i historien och inte framåt. Med det resonemanget skulle vi också kunna säga att det borde vara så att länder där man har väldigt otrygga anställningar visar de bästa resultaten när det gäller arbetslöshet och sysselsättning. Men så är det inte, och den verkligheten behöver Erik Slottner förhålla sig till i stället för att förhålla sig till teori.

Sedan konstaterar jag att det viktiga med etableringsjobben och att man avvisar dem inte är att man vill sänka trösklarna utan att man vill åt lönesänkningar. Det är det som är skillnaden mellan förslagen, och då föredrar Kristdemokraterna och de andra borgerliga partierna förslaget som ger lönesänkningar.

Fru talman! Jag vill ha sagt att Alliansen inte föreslår några lönesänkningar, absolut inte. Vi har sagt att vi vill införa en anställningsform där nyanlända och personer under 23 år kan få lägre ingångslön än i dag. Det handlar om att en viss del av arbetstiden ska gå till att lära sig jobbet, och det innebär ingen lönesänkning för denna grupp. Det innebär att de här människorna oftast går från bidrag av olika slag till en lön som är högre än deras bidrag. Ingen som agerar på arbetsmarknaden i dag, ingen som har jobb i dag, kommer att få en lägre lön med Alliansens politik. Ni hotar med detta. Man skulle lika gärna kunna säga att vi höjer standarden för den grupp av människor som kan gå från bidrag till jobb och som sedan förhoppningsvis, om de lär sig jobbet och gör ett bra jobb, kan gå vidare till en fast anställning med högre lön framöver.

Den problematik som Ali Esbati hänvisar till har inte så mycket med allmän visstid att göra, utan den har med vikariat och timanställningar och den typen av lösare eller icke fasta anställningsformer att göra. Mig veterligen vill inte Vänsterpartiet ta bort dessa, och Ali Esbati nämnde dem själv som viktiga delar av arbetsmarknaden i sitt inledningsanförande. Har man haft allmän visstid i mer än två år under den senaste femårsperioden övergår det till en fast anställning för att ta ett exempel. En arbetsgivare kan inte år in och år ut anställa människor på allmän visstid ända fram till pensionen. Det finns ett skydd mot det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag tror inte att det går att isolera enskilda åtgärder från varandra och säga att om vi förenklar den här delen av arbetsrätten kommer sysselsättningen att springa iväg, utan det är den sammanvägda politiken som spelar roll. Den sammanvägda politiken var väldigt framgångsrik för Alliansen mellan 2006 och 2014 då vi såg en otrolig framgång i att utanförskapet minskade och sysselsättningen ökade. Det arvet lämnade vi efter oss till er. Jag hoppas att vi ska kunna fortsätta med den politiken i oktober 2018.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi stora skiljelinjer i svensk politik. Vi diskuterar vilket arbetsliv vi vill att människor ska ha, vilken vardag man ska leva i - en vardag som baseras på otrygghet eller en vardag som baseras på trygghet - och om vi ska flytta tillbaka utvecklingen på arbetsplatserna till 50-talet eller ta sikte på framtiden. Dessa frågor diskuterar vi inom ramen för arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9 om arbetsrätt.

Arbetsrätt är det ord som samlar all lagstiftning som hanterar arbetares säkerheter och skyldigheter i arbetslivet och på arbetsplatsen. Vi har en lagstiftning i botten, och sedan har vi branschvisa lösningar ovanpå detta, som regleras av kollektivavtal för dem omfattas av sådana. Det är så vi har byggt den svenska modellen, och det är så vi har byggt en grundläggande anständighet på den svenska arbetsmarknaden.

Det finns många lagar som hanterar arbetsmarknaden, men den lagstiftning som allt som oftast debatteras är lagen om anställningsskydd, LAS. Den handlar om vilket skydd du har som arbetstagare i din anställning men också om arbetsgivarens rättigheter att säga upp anställda när sakliga skäl finns. Det är en lagstiftning som är ganska generös för arbetsgivaren jämfört med hur det ser ut i många andra länder. Har man saklig grund för att säga upp personal i Sverige kan man göra detta utan jättestora kostnader.

Lagen om anställningsskydd är ur den anställdes perspektiv den lag som förhindrar att du blir uppsagd av godtycke. Det är en lag som är en källa till ständig debatt mellan de politiska partierna. Den är ofta hårt debatterad här i riksdagens kammare, och den diskuteras också på några borgerliga ledarsidor, främst under valår, men inte på jättemånga andra ställen. I verkligheten ställer denna lag nämligen inte till speciellt många problem. Den är tvärtom en problemlösande lag. Varför bråkar vi då så mycket om den här, kan man fråga sig. Jo, herr talman, det beror helt enkelt på att det finns en mycket tydlig ideologisk skillnad i hur vi ser på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och på vilket samhälle vi egentligen vill bygga.

Det som denna debatt främst handlar om är turordningsreglerna i LAS. Turordningsreglerna är det som står mellan anständighet och godtycke på svensk arbetsmarknad. Det är det som reglerar vem som ska gå när det blir arbetsbrist på ett företag. Sist in, först ut, brukar vi kalla det förenklat, men det är inte riktigt så det fungerar i praktiken.

Under de 40 år som LAS nu har funnits har arbetsgivare och fack förhandlat om turordningsreglerna vid uppsägningar så att de personer som har den kompetens som företaget behöver blir kvar. Man har gjort avtalslistor. Detta är mycket vanligt förekommande förhandlingar. De ärenden som man inte lyckas lösa på arbetsplatsnivå är väldigt få. Det är bara att titta på Arbetsdomstolen och se hur många fall av uppsägningar och turordningslistor som har hamnat där genom åren - det är inte många. Detta är en fråga som man löser praktiskt i verkligheten. Både arbetsgivare och arbetstagare är måna om att ha arbetsplatser som klarar sig och finns kvar även när det är tuffa tider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

När Moderaterna presenterar sitt "moderna" förslag om att kompetensen ska väga tungt vid uppsägningar slår de in redan vidöppna dörrar, för så har det alltid varit. Häromveckan sa till och med en av Teknikföretagens tyngsta företrädare, vid ett seminarium som jag deltog i, att turordningsreglerna inte är något problem. Moderaterna och de övriga borgerliga partierna, inklusive Sverigedemokraterna, vill alltså hitta lösningen på ett problem som inte ens Svenskt Näringsliv kan identifiera. Det är ganska intressant.

Tror ni då att man lägger fram dessa förslag för att man inte vet detta och inte fattar hur det ser ut på svensk arbetsmarknad? Nej, så är det naturligtvis inte, för som vanligt bor djävulen i detaljerna. Vem är det som ska avgöra vilken kompetens som ska vägas in enligt deras förslag, tror ni? Vem är det som de tycker ska få bestämma detta? Eftersom det är så i dag att fack och arbetsgivare tillsammans kommer överens om detta i förhandlingar måste det betyda att man tycker att en av faktorerna ska bort. Känner jag Moderaterna rätt är det inte facken som blir kvar, och då har man öppnat dörren för godtycket.

Alla borgerliga partier, inklusive SD, har förslag om hur man ska öka undantagen i turordningsreglerna. Mest långtgående här är, som vi har hört, Centerpartiet, som anser att alla arbetsplatser med färre än 50 anställda helt ska slippa undan turordningsreglerna. Som de flesta vet är det en mycket stor majoritet av de svenska arbetsplatserna som har färre än 50 anställda - nästan allihop. Ett stort antal löntagare skulle med Centerpartiets förslag stå helt utan anställningstrygghet. Det är inte ett parti som står på arbetarnas sida.

Onekligen är det ju redan så att arbetsgivaren själv bestämmer när han eller hon anser att det finns arbetsbrist på arbetsplatsen och att man behöver säga upp folk. Utan turordningsregler skulle han eller hon helt fritt kunna bestämma vem som ska gå.

Om det, mot förmodan, skulle bli en borgerlig valseger i höst skulle vi alla, utan undantag, vara provanställda på livstid på svensk arbetsmarknad. Och vad är det då för samhälle vi bygger? Är det modernt? Nej.

När borgarna säger att de vill ha moderna arbetsrättsregler, anpassade till det moderna samhället, vill de i praktiken backa tillbaka 50 år i tiden, då arbetsgivarna hade all makt över arbetslivet, när folk stod med mössan i hand och bad om att få jobba några timmar för brödfödan och när man fick gå så fort man höjde sin röst om missförhållanden på arbetsplatsen.

Modernt? Nej, det skulle ta oss tillbaka till allt det som vi har lyckats kämpa oss ifrån, som att en arbetsgivare får rätt att säga upp personal för att man inte tycker om dem längre, för att de är veganer, jägare, rödhåriga, gravida eller sjuka.

För att ta något väldigt aktuellt, som höstens metoo-rörelse visade, har många kvinnor som jobbar under otrygga anställningsförhållanden blivit sexuellt trakasserade och utnyttjade av sina chefer - i ett läge där de är helt beroende av den inkomst de kan få och där ett nej kan betyda att de blir av med sitt jobb och den inkomst som gör att de kan ge ungarna mat på bordet, att de inte behöver koka makaronerna fem minuter längre den sista veckan av månaden för att få maten att fylla ut tallriken och att de kan betala hyran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Med borgarnas förslag skulle detta gälla alla anställda på svensk arbetsmarknad - en livslång provanställning. Gör något fel i chefens ögon, och du får gå, utan förhandlingar med facket.

Herr talman! Du kan också få gå om du påtalar att det finns brister i säkerheten eller i arbetsmiljön. Detta i sig skapar otrygga och farliga arbetsplatser. Ett sådant arbetsliv vill ingen ha. Tystnaden skulle breda ut sig, och alla skulle känna sig osäkra på arbetsplatserna. Vardagen skulle bli annorlunda för alla på svensk arbetsmarknad.

Detta är ett exempel på hur olika vi ser på människor och samhälle från olika partier. Vi har helt olika grundvärderingar och helt andra perspektiv när vi ger oss in och diskuterar de politiska sakfrågorna. Ska vi bygga ett samhälle med trygga individer som tar plats och deltar i utvecklingen, eller ska vi bygga ett samhälle som bygger på otrygghet och rädsla? För mig är svaret enkelt.

Tyvärr har ändå anställningstryggheten urholkats de senaste decennierna. I dag står inte människor med mössan i hand utanför fabriken, men de sover med mobiltelefonen i handen för att inte missa när det kommer ett sms från en arbetsgivare som behöver köpa några timmars arbete. Vi har en lucka i lagen om anställningsskydd som medger att en arbetsgivare kan hyvla alla anställdas arbetstid utan turordningsförhandling. Detta är saker som vi behöver se över och som vi också ser över i detta nu.

Vi har allmänna visstidsanställningar som ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Vi har tagit steg under denna mandatperiod för att minska missbruket av denna anställningsform, men mycket återstår att göra.

I dag har vi sex månaders provanställningar. Det är lång tid. I början av 90-talet hade vi en månads provanställning. Jag kommer mycket tydligt ihåg det ramaskri som kom från fackföreningsrörelsen när man ville utöka detta till tre månader.

I dag har vi sex månaders provanställning, och det har successivt ökat. Ändå vill flera av de borgerliga partierna utöka provanställningstiden till tolv månader - ett helt år. Det är inte rimligt.

Ett modernt samhällsbygge utgår från allas delaktighet, från så jämlika förhållanden som man nu kan få mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om vi menar allvar med ett demokratiskt samhälle, vilket ändå en majoritet av den här kammarens partier påstår sig vilja ha, bör man också vara för jämlikhet i arbetslivet. Allt annat är ju vansinnigt omodernt. Vi kan inte backa oss in i framtiden.

I dag, 2018, går svensk arbetsmarknad åt helt rätt håll: Arbetslösheten sjunker och sysselsättningsgraden ökar. Vi ser att det fortfarande finns många utmaningar att lösa för att alla ska komma i arbete, men vi kan ändå se att det går åt rätt håll. När alla arbetsgivare som jag möter när jag är ute skriker efter hjälp med att hitta kompetent personal att anställa, då skriker borgarna efter att det ska vara lättare att sparka folk. Jag tycker att det är obegripligt för en politiker i samtiden.

Herr talman! Nästan alla har i den här talarstolen talat om att man vill ha en arbetsmarknad som kombinerar trygghet och flexibilitet. Det är precis det som vi har byggt upp. Om de borgerliga partierna vill vara moderna borde ni snarare utgöra en majoritet tillsammans med oss för att förstärka anställningsskyddet och löntagarnas rättigheter i arbetslivet. Det som vi behöver göra för att möta framtiden är att skapa fler trygga människor i samhället och i arbetslivet, inte färre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag yrkar härmed bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Helén Pettersson!

Detta är nonsens, och du går tyvärr över gränsen. Jag sa i mitt anförande att jag önskar en vettig och välbalanserad debatt om dessa viktiga frågor. Att blanda in metoo och påstå att våra förslag skulle leda till en förändring på det området är ingenting annat än osant.

Helén Pettersson säger också att det bara är här i kammaren som vi diskuterar denna fråga. Jag tycker inte att det stämmer. Jag träffar företagare, anställda och arbetsgivarorganisationer som lyfter dessa frågor och tycker att man ska titta på dem.

När jag satt i civilutskottet under alliansregeringen diskuterade man om det skulle göras en översyn. En av våra uppgifter är ju att titta på, analysera och resonera kring lagstiftningen. Då handlade det om PBL, som kom till 2010, och det var Socialdemokraterna som ville se om den lagen hade fått effekt.

Här har vi en lag från 1974 som Socialdemokraterna inte ens vill se över. För mig är det väldigt underligt. Jag tycker att det är tråkigt med den låga debattnivån.

Jag hade en fråga också. Jag tog i mitt anförande upp den tudelade arbetsmarknaden och Socialdemokraternas mål att ha lägst arbetslöshet 2020. I betänkandet står det att utskottet konstaterar att regeringen är aktiv på området för att skapa nya vägar in på arbetsmarknaden. Jag räknade upp ett antal förslag som vi har lagt. Nu vill jag veta: Vad menar Socialdemokraterna med de här sakerna? Vad är det som man har gjort?

Herr talman! Om Jessika Roswall vill ha en välbalanserad, värdig debatt i politiken kanske vi inte ska börja med att kalla något för nonsens, som det sas från riksdagens talarstol, framför allt inte när det handlar om metoo, som på ett väldigt bra sätt har varit omvälvande i det svenska samhället.

Det går inte att komma ifrån att det finns många berättelser i metoo-rörelsen från de personer som jobbar med tidsbegränsade anställningar under otrygga förhållanden. När man är utsatt, helt beroende av arbetsgivarens godtycke och helt beroende av inkomsten är man också i ett mer prekärt läge när det gäller att ska säga nej när arbetsgivaren kanske ger sig på dig på ett otillbörligt sätt. Det är märkligt att bortse från det. Vill man skapa mer godtycke på arbetsmarknaden blir det fler anställda som är mer beroende av sina arbetsgivare och ganska hjälplösa i en sådan situation, och det vill jag motverka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vi har inte alls sagt att vi inte vill se över denna lag från 1974, tvärtom. Jag tycker att det finns mycket i den lagen som man kan se över. Den har också förändrats ett antal gånger under tiden sedan 1974, och det har ju inte skett till arbetstagarnas fördel, snarare tvärtom. Som jag sa i mitt anförande finns det en utredning där det ingår att se över detta med hyvlingar och hur man ska kunna förstärka de anställdas rättigheter och trygghet där.

Vi behöver se över allmänna visstidsanställningar. De har verkligen ställt till det för balansen på arbetsmarknaden.

Herr talman! Med nonsens menar jag naturligtvis inte metoo-rörelsen. Med nonsens menade jag att man blandar bort korten. Det finns ingenting i det moderata förslaget som på något vis skulle göra anställningstryggheten mer godtycklig. Jag blev väldigt upprörd över de anklagelserna.

Det jag försökte påpeka i mitt anförande var precis det som Helén Pettersson tog upp i sitt anförande. Vi har i dag avtalsturlistor på de flesta arbetsplatser. Det som jag ville lyfta fram var att alla arbetstagare ska ha samma rätt, inte bara den rätt som förhandlas fram på den enskilda arbetsplatsen, det vill säga förhandlingar i slutna rum i stället för att se till att alla har rättigheter när det gäller kompetens.

Jag fick inget svar på min fråga. Tiden rann tydligen iväg. Men ni har haft fyra år på er att komma med förslag och reformer under en högkonjunktur för att försöka att få in fler på arbetsmarknaden. Jag tog Älvkarleby som exempel med ett antal ungdomar som fortfarande är arbetslösa efter två års tid.

Vad har ni gjort? Helén Pettersson hänvisade till ett antal utredningar, men det hade varit intressant att se några reformer på området.

Herr talman! De utredningar som jag hänvisade till handlade om lagen om anställningsskydd. Jag tror inte att den lagen är det redskap som man ska använda för att få in fler på arbetsmarknaden. Där finns betydligt mer effektiva saker som regeringen kan göra, vilket vi också har gjort. Vi har till exempel tillskapat 100 000 fler utbildningsplatser.

Jag är säker på att även ni borgerliga ledamöter möter arbetsgivare som har stora behov av kompetent personal som är rätt utbildad för de lediga jobben. Detta försöker vi hantera. Det har inte hanterats under de tidigare åtta åren, då man snarare drog ned på vuxenutbildningen i stället för att satsa på den.

Vi satsar stort för att de som står utanför arbetsmarknaden ska kunna studera till ett yrke och få ett riktigt jobb. Det är en av de sakerna som vi gör.

Vi har också flera olika subventionerade anställningsformer via Arbetsförmedlingen. Snart är de nya etableringsjobben på plats, som parterna har förhandlat fram.

Vi har kraftigt subventionerade former av anställning. Det finns till och med jobb där arbetsgivaren har 100 procents subventionsgrad för att ta in en som står långt ifrån arbetsmarknaden plus att man har ett handledningsstöd för att kunna lära upp personen under tiden i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det är inte dyrt att anställa människor i dag. Det är inte det som är problemet. Det som skiljer oss åt är att de borgerliga partierna vill att det är den enskilde som ska ta smällen med sänkta ingångslöner. Vi tycker att det är bra om det är billigare för arbetsgivaren att anställa vissa personer, och då är det också ett ansvar för oss från staten att subventionera de anställningarna. Det är inte den enskilde som själv ska bära detta.

(Applåder)

Herr talman! Tack för din tydlighet i debatten, Helén. Det är alltid intressant att diskutera dessa frågor eftersom det är så mycket makt involverad. Det gäller både makten från politikens sida och makten över sitt eget liv, sin situation och sin möjlighet att påverka sin vardag.

Låt oss vända denna diskussion och fundera utifrån det andra hållet. Då låter det kanske inte som att vi står så långt ifrån varandra. I grund och botten tror jag visserligen att det finns stora skiljelinjer, men det finns också en gemensam ambition. Den tycker jag kommer bort när vi bombastiskt dundrar på i god valrörelseanda.

Det som driver svensk arbetsmarknad, och som handlar om möjligheten att utveckla enskilda företag och framför allt svensk ekonomi, är att människor väljer att utveckla sig kompetensmässigt eller erfarenhetsmässigt. Samma sak gäller företagen. De anställda är oerhört beroende av vilken arbetsgivare de har och vilka ytterligare kompetenser som tillförs för att man ska utvecklas vidare och vice versa. Det är ett ömsesidigt beroende av varandra.

Att ha regler som helt och hållet fokuserar bara på antalet år hjälper och driver inte en sådan utveckling. När vi diskuterar att gå över och i stället använda kompetens är vi inte ute efter att det ska vara godtyckligt för en enda person att avgöra vad som är kompetens. Detta måste självklart regleras så att det finns en gemensam bild av vad den kompetensen utgörs av. Vi tycker att det skulle vara tydligare för både företagen och den anställde att man hela tiden måste utveckla sin kompetens. Det är det som driver framåt.

Herr talman! Jag tycker inte att jag är mer bombastisk i denna kammardebatt än i någon annan som vi har haft på samma tema, för det här är en fråga som engagerar mig och hela mitt parti väldigt mycket.

Kompetensen ska regleras på något sätt, säger Annika Qarlsson och vill att kompetens ska vara starkare än anställningstid. Jag undrar vad "på något sätt" innebär. Det är väldigt svårt att lagreglera vad kompetens är för alla olika människor, tänker jag. Däremot kan såklart arbetsgivaren ha en uppfattning om detta. Eller så kan man tänka sig att facken tillsammans med arbetsgivarna har en uppfattning om vilka kompetenser som behöver finnas kvar på arbetsplatsen för att allting ska fungera. Då hamnar vi ju i det system som vi har i dag.

Annika Qarlsson säger å ena sidan att kompetensen ska vägas in mer och å andra sidan att alla företag med mindre än 50 anställda helt ska undantas. Om man luckrar upp det vi har nu får vi ett fullkomligt godtycke och har ingen förhandlingssituation mellan facket och arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag anser inte att Annika Qarlsson och jag står varandra speciellt nära i synen på de arbetsrättsliga lagarna. Vi står varandra nära när det gäller att vi vill att så många människor som möjligt på svensk arbetsmarknad ska ha arbete, men det finns en milsvid skillnad i vårt synsätt på hur vi ska lösa dessa problem.

Herr talman! Det Helén beskriver som totalt omöjligt att definiera är något som sker i alla förhandlingar som hon nyligen hänvisade till, så det är klart att det går att göra det här. Det finns även forskare som jobbar med dessa frågor som säger att det självklart går att ersätta ett turordningssystem som bygger på år mot ett som bygger på kompetens och samtidigt reglera det.

Det som ibland beskrivs som att man skulle släppa loss allt så att man får möjlighet att säga upp hur som helst är inte vad vi föreslår. Det gäller att hantera den situation som finns på svensk arbetsmarknad i dag, nämligen att tryggheten inte sitter i åren utan i kompetensen.

Vi måste vara tydliga med detta och beskriva den utveckling och konkurrens som finns inte bara i Sverige utan även i resten av världen. Det handlar om att vi hela tiden måste utvecklas vidare. De människor som står långt ifrån arbetsmarknaden måste få ta ett första steg in för att sedan utvecklas vidare och kunna ta nästa steg. Om vi inte ser att dessa bitar måste finnas med och vara tydliga ger vi inte rätt signaler till de människor som är på väg ut på arbetsmarknaden eller som befinner sig där i dag. Den här tydligheten gäller inte bara oss i politiken eller arbetsgivarna utan även individen. Man måste veta att detta är en del av att stå väl rustad på arbetsmarknaden.

Ibland hänvisas det till att det vore fruktansvärt att förhandla bort att inte anställningsåren gäller. Samtidigt sker detta varje dag. Jag skulle i stället vilja att vi diskuterar hur man kan reglera detta på ett annat sätt så att det blir tydligare vad som faktiskt gäller i dag. Det skulle jag gärna vilja se.

Herr talman! Under hela den debatt som vi har haft har de olika partierna haft väldigt olika ingångar in i diskussionen. Jag debatterar arbetsrätten och den situation som finns på arbetsplatser för den anställde i vardagen. Vad som regleras där är egentligen det som betänkandet hanterar, inte i första hand hur vi ska få in dem som står längst ifrån arbetsmarknaden i anställning. Det diskuteras i många andra betänkanden som vi har att hantera, till exempel om arbetsformer och annat.

På något sätt är det alltid detta som kommer upp när man diskuterar lagen om anställningsskydd med de borgerliga partierna. Man ska fila ned trösklar för att folk ska komma in i arbete och så vidare.

Men det handlar ju inte om det! De trösklar som finns för att folk ska komma in i arbete är ganska rejält nedfilade genom alla de anställningsformer som finns med långa provanställningar, subventionerade anställningar, utbildning kombinerat med anställning och allmän visstid. Det finns hur många exempel som helst på hur nedfilade trösklarna är. Det är till nästan obefintlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vad de borgerliga partierna egentligen vill, men inte säger, är att de vill fila ned dessa trösklar så att det blir enklare att skicka ut folk från arbetslivet. Det vore ärligt och bra om man kunde benämna vad vi talar om på rätt sätt.

För att svara på frågan om kompetens, förhandlingar och slutna rum: Jag tycker att arbetsmarknadens parter ska sköta så mycket som möjligt på svensk arbetsmarknad och att vi lagstiftare inte ska gå in och peta i det. Att vi skulle börja peta i vad kompetens är vore över huvud taget inte tillrådligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska fatta mig väldigt kort.

Till att börja med vill jag säga att det är statens uppgift att skapa förutsättningar för parterna att ta sitt ansvar. Det är också statens uppgift att säkerställa grundläggande villkor. Det är centralt att arbetsrätten lägger grunden för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Jag förlitar mig på att regeringen och arbetsmarknadens parter bedriver ett arbete för att skapa och upprätthålla ett system som erbjuder en fortsatt god balans på området.

Herr talman! Det är detta system och denna modell som gör att Sverige kan behålla både hög sysselsättning och hög produktivitet. Jag tycker att vårt land är exemplariskt när det gäller dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Miljöpartiet och jag är till exempel väldigt positiva till de så kallade etableringsjobben, som parterna och regeringen har kommit överens om. Den som blir anställd på ett etableringsjobb får möjlighet att samtidigt delta i svenska för invandrare och annan kortare utbildning som arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om.

Modellen möter två av våra riktigt stora utmaningar under den kommande mandatperioden, nämligen att skapa fler vägar in på arbetsmarknaden för dem som i dag står långt ifrån och att avhjälpa den stora brist på arbetskraft som finns i många branscher.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet, och jag yrkar avslag på samtliga motionsyrkanden.

Herr talman! Jag tänkte passa på att ta den utsträckta handen från Jessika Roswall, Moderaternas företrädare, när det gäller en värdig debatt om arbetsmarknaden i valrörelsen. Jag tänkte börja med att kommentera några saker som Jessika Roswall inledde sitt anförande med.

Jessika Roswall var lite bekymrad över att vi socialdemokrater inte hade nått våra mål från den tidigare valrörelsen, där vi bland annat hade lovat att Sverige år 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Först måste jag ändå säga att det kanske är lite tidigt att döma om det. Det får vi se 2020.

Men en sak kan vi döma om, herr talman. Det är att vi redan förra året nådde Moderaternas arbetsmarknadspolitiska mål i förra valrörelsen. Moderaterna lovade att om de fick fortsätta med sin arbetsmarknadspolitik skulle man till år 2020 nå 5 miljoner sysselsatta. Det gjorde vi så att säga med vänsterhanden förra året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det är klart att man kan fråga väljarna vilken politik, vilket parti, som man ska sätta att ansvara för arbetsmarknadspolitiken. Är det ett parti som har ett ambitiöst mål och jobbar stenhårt för att nå det, eller är det ett parti som har ett slarvigt satt mål, som Moderaterna?

Herr talman! Den frågan var närmast retorisk. Men det är viktigt att komma ihåg skillnaden och varför vi når lägre arbetslöshet och bättre ekonomi och alltid presterar detta och varför Moderaterna alltid misslyckas och får en högre arbetslöshet och en sämre ekonomi. Det är för att vi jobbar helt olika med arbetsmarknadspolitiken.

Moderaterna utgår från att arbetslöshet uppstår för att människor väljer att inte arbeta. Vi socialdemokrater vet att arbetslöshet uppstår för att det saknas efterfrågan på arbete. Då är det politikens uppgift att öka efterfrågan på arbete.

Det gör vi genom investeringar i välfärden och investeringar i infrastruktur. Vi har det högsta byggandet sedan 70-talet just nu. Vi investerar i människor, i utbildning. Det är så man hanterar arbetslösheten. Eftersom vi vet hur arbetsmarknaden fungerar så fungerar alltid vår politik.

Herr talman! Som en liten bonus innebär det också att ekonomin blir så mycket bättre och statsfinanserna går med överskott, medan Moderaterna misslyckas med arbetsmarknadspolitiken och då alltid tappar greppet om ekonomin. Det är väldigt viktigt att förstå de sambanden, herr talman.

Jag har några små funderingar. Att vi kanske har EU:s eller världens bäst fungerande arbetsmarknad verkar vara ett problem för Moderaterna. Enligt en nyligen gjord undersökning i EU har vi i Sverige också den lägsta andelen fattiga.

Herr talman! Hur konstigt det än kan låta verkar även detta vara ett problem för Moderaterna när man nu går ut och föreslår att man ska sänka löner och skapa mer otrygghet. En väl fungerande arbetsmarknad är deras problem. Jag tror inte att väljarna delar den uppfattningen. Att vi har den lägsta andelen fattiga i EU tycker Moderaterna är ett problem. Jag tror inte att väljarna tycker att det är ett problem.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)