Åtgärder avseende stöd vid korttidsarbete

Debatt om förslag 26 maj 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 91 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! Under det senaste året har tiotusentals företagare i Sverige fått vänta i både veckor och månader på besked om huruvida de kommer att få hjälp i coronakrisen eller inte. Fortfarande väntar tusentals företagare på besked.

Under det gångna året har coronakrisen slagit hårt mot Sverige och världen. Över 14 000 personer har dött i Sverige. Över 1 miljon människor har insjuknat. Många människor har förlorat sina jobb, och många företagare har sett sina livsverk gå under.

Fru talman! För lite mer än ett år sedan började den här pandemin bildligt att skölja över Sverige. På kort tid tömdes tåg och flygplan, hotell gick från att vara fullbokade till att bli tomma och industrier fick allvarliga problem med sina leverantörskedjor.

Jag tror att det flesta har respekt för att det inte var enkelt i början. Ingen visst helt säkert hur allvarligt detta var, hur omfattande det skulle bli och hur länge det skulle pågå. Man fick göra så gott man kunde i inledningen.

Under året har många företagare fått hjälp, inte minst i delar av industrin, men tiotusentals företagare har också fått vänta orimligt länge på besked. Man har antingen inte fått hjälp eller fått vänta innan man slutligen har fått det, alltmedan krisen slagit hårt mot både företaget och den enskilda företagarens privatekonomi.

Skälet, fru talman, till denna försening och senfärdighet är att regeringen inte har skött krisstöden tillräckligt bra. Och för att vara tydlig: Det är inte bara Moderaterna som säger det. Vi pratar om tusentals företagare som säger samma sak, företagarorganisationer likaså. Flera av dem har vittnat och vädjat inför näringsutskottet om snabbare utbetalning och bättre hantering. Krögarna i centrala Göteborg har veckovisa krismöten.

Det pågår dessutom en konstitutionell granskning av näringsministern. Anklagelsen mot Ibrahim Baylan handlar inte om vad han inte har gjort, utan frågor har väckts om huruvida han över huvud taget har levt upp till budgetlagen och förvaltningslagen samt om han agerat med en sådan oaktsamhet att jobb och företag kan ha gått förlorade på grund av den.

Coronakrisen har slagit stenhårt. Medicinska skäl har krävt restriktiva åtgärder för oss som enskilda personer och för företag. Lika rimligt som det är att agera resolut och begränsa för att ytterst rädda liv, lika rimligt är det att de företagare som får begränsningar och emellanåt rena näringsförbud ska kompenseras fullt ut. Så har inte skett med den här regeringen, och det är under all kritik.

Det har dessutom under det här året ofta tagit månader för regeringen att bestämma sig för om man ska hjälpa företag och månader för att återkomma med lagförslag till riksdagen. Det har också ibland tagit veckor, ibland månader för myndigheter att anpassa datasystem och öppna upp för drabbade företagare att kunna ansöka efter riksdagsbesluten för att slutligen kunna få pengar in på kontot. En krögare som i slutet av förra sommaren hade stora ekonomiska problem som en följd av pandemin kunde först i år ansöka om pengar och kunde först för några veckor sedan få pengar utbetalda av staten. Det säger väl tillräckligt. Och vi pratar summa summarum om tiotusentals drabbade företagare.

När regeringen inte har agerat har i stället Moderaterna och andra partier i riksdagen agerat. Att det ges ett riktat stöd till kulturen och till idrotten, att människor med enskild firma nu får hjälp och att räntan på skatteuppskov har tryckts ned är tack vare att Moderaterna och andra partier har tryckt igenom detta i riksdagen mot regeringens och näringsministerns vilja.

Just nu finns det två initiativ på riksdagens bord om fortsatta krisstöd riktade till företag. Det ena handlar om ett nytt och utvecklat omställningsstöd. De företag som i det jag tror att vi alla hoppas kan vara slutfasen av pandemin har tappat mycket av sin omsättning ska kunna få ett särskilt stöd för att täcka både personalkostnader och andra kostnader. Det är det som finansutskottet i dag har diskuterat och som riksdagen i dag fattar beslut om. Detta moderata förslag har vunnit majoritet i riksdagen och är mycket efterlängtat av landets företagare.

Det andra förslaget är det vi nu diskuterar, fru talman, från näringsutskottets sida. Det handlar om tre viktiga förändringar riktade till landets företagare.

För det första: Har man en komplett ansökan om korttidsstöd eller permitteringsstöd ska man få pengarna utbetalda snabbare. Regeringen får nu uppgiften att se över olika åtgärder som ökade resurser och en tidsgaranti för att komma ifrån de långa handläggningstider som tidigare har kantat detta.

För det andra: Det ska införas en särskild straffbestämmelse. De som begår brott mot permitteringsstödet ska inte komma undan på det sätt man nu gör med regeringens upplägg. Vi sätter stopp för det.

För det tredje: Vi vill ha det som kallas proportionalitet, ett knepigt ord som betyder att riksdagen nu är tydlig mot regeringen och myndigheterna med att de ska skilja på det som är allvarligt och brott å ena sidan och det som är småfel och slarv å andra sidan. Slarv ska inte göra att man blir återbetalningsskyldig hundratusentals kronor, men brott ska straffas på ett sätt som de inte gör i dagsläget.

Fru talman! Riksdagens beslut i dag är glasklart: Företag ska få hjälp snabbare, straff ska skärpas och skillnad ska göras mellan brott och slarv. Nästa steg är att regeringen ser till att genomföra riksdagens beslut. Under coronakrisen har regeringen varit påfallande senfärdig. Nu är tid för ändring. Min förväntan på näringsministern är att han omgående ser till att sätta detta i verket.

Låt mig vara tydlig: Jag kommer som ordförande i näringsutskottet att ta initiativ till att före sommaren kalla in näringsministern för att lämna besked till riksdagens partier om vad han konkret har gjort före midsommar och hur hans plan ser ut framåt för att leva upp till riksdagens beslut så att drabbade företagare inte ska behöva vänta veckor och månader. Tydligt och tidigt ska han återkomma med detta.

Att näringsministern ska svara inför riksdagen handlar inte om mig eller Moderaterna. Det handlar ytterst om att se till att de tusentals företagare som fortfarande väntar på besked om huruvida de ska få coronahjälp eller inte slutligen ska få ett besked. Det handlar om att med krisstöd under det som förhoppningsvis är slutet av pandemin kunna rädda kvar viktiga företag och jobb inom områden som taxi, hotell och handel så att återstarten av svensk ekonomi sedan ska kunna gå mycket fortare.


Anf. 92 Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande NU30, Åtgärder avseende stöd vid korttidsarbete, som i dag i en förändrad form bygger på ett initiativ från Moderaterna i näringsutskottet. Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets eniga förslag.

Fru talman! Jag skulle vilja börja i det utmanande läge som Sverige och världen befinner sig i. För ett år sedan gick vi in i en djup och lång kris. Vi känner alla oroliga företagare som kämpar och undrar hur det ska gå. Vi känner nog alla någon som varit sjuk i covid-19. Vi känner nog alla till någon som lämnat oss till följd av denna fruktansvärda smitta. Vi känner nog alla äldre som har fått vara hemma en stor del av den här tiden. Vi känner barn och elever som har haft det tufft med distansundervisningen. Vi känner vårdpersonal som man undrar hur tusan de har orkat och hur de fortsätter att orka.

Den här krisen som Sverige befinner sig i har också visat hur samhället ställer upp. Enskilda, det offentliga, företag och organisationer har alla tagit ansvar för att minska smittspridningen och hjälpa varandra.

Vi i den här kammaren har, eftersom finansminister Magdalena Andersson har sparat i ladorna, kunnat satsa 400 miljarder i extraändringsbudget efter extraändringsbudget - vi är uppe i över 20 sådana nu, tror jag, - för att klara välfärden, klara jobben och klara företagen. Det, fru talman, har aldrig hänt förut.

Det var viktigt för regeringen och samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna att så snabbt som möjligt få företagsstöd på plats. Hade vi socialdemokrater lärt oss något under finanskrisen var det att det då inte fanns några av de efterfrågade stöd som företagen och arbetarna behövde. Vad gäller just det vi debatterar i dag, nämligen stöd vid korttidsarbete, var den dåvarande moderatledda regeringen helt tondöv i sitt nej, och uppemot 100 000 industrijobb försvann.

Andra länder hade infört stöd vid korttidsarbete, och det gick bättre för dem när jobb och konkurrenskraft räddades och återhämtningen därför skedde på ett snabbare och bättre sätt.

Fru talman! De företagsstöd som har inrättats under pandemikrisen är alla nya. De har fått justeras och förbättras under denna långvariga kris för att bli mer träffsäkra och för att säkerställa att det är seriösa, hederliga företag i behov av stöd som får skattebetalarnas pengar. Det är ju 100 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar som har gått till direkta stöd för att hjälpa företagen i denna kris.

Korttidsstödet har varit det mest eftersökta, och störst andel resurser har också betalats ut i detta stöd. Cirka 600 000 ansökningar om korttidsstöd har hittills beviljats, vilket ändå är helt fantastiskt.

Men, fru talman, trots att vi alla har förståelse för att det är ett nytt stöd och att det tar tid att bygga upp en ny organisation, och med förståelse för att ansökningarna var så många fler än vad man initialt prognostiserade - det var 50 000 ärenden på två veckor - har en del företag fått vänta alldeles för lång tid innan stöden har utbetalats.

Regeringen har tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna satsat mer resurser till myndigheten för att stöden ska kunna handläggas snabbare. Andra myndigheter har lånat ut sin personal. Men för vissa har det här ändå tagit alldeles för lång tid. Vi i den här kammaren har nog alla fått samtal från förtvivlade företagare.

Vi tycker att det är bra att ett enigt utskott föreslår för riksdagen att besluta om att regeringen bör vidta fler åtgärder för att korta handläggningstiderna. Efter att näringsutskottet på Socialdemokraternas begäran bjudit in och diskuterat med statssekreterare på Finansdepartementet och med Stefan Strömberg, som för regeringen utrett förhindrande av brott kopplade till stödåtgärderna med anledning av den nya coronakrisen, och efter att vi dessutom fått klara besked från Ekobrottsmyndigheten backade Moderaterna från sitt ursprungliga initiativ. Det varnades om att det initiativet kunde innebära ett sätt för den organiserade brottsligheten att tillskansa sig skattebetalarnas pengar.

Det ursprungliga förslaget var en tidsgaranti som skulle innebära att utbetalningarna av stöden beviljades automatiskt om handläggningen överskred fyra veckor från att ansökan gjordes. Där skulle regeringen säkra att en stor del av ansöknings- och avstämningsprocessens nuvarande granskning kring stödet vid korttidsarbete skulle ske efter att beviljandet av stödet hade ägt rum. Då hade vi ändå haft en utredning där Stefan Strömberg varnade för precis det och sa att utbetalningar av preliminärt stöd i förskott för längre perioder riskerar att leda till ökad brottslighet med skattemedel och även att sådana utbetalningar kan få konsekvenser för seriösa aktörer genom att det är svårt att hantera stödet på avsett sätt.

Fru talman! Vi är eniga om att det måste finnas en proportionalitet när det gäller återkraven. Det är ett bra förslag av Centerpartiet.

Kraven på att allt preliminärt stöd ska betalas tillbaka i vissa fall när felaktigheterna framstår som mindre avvikelser eller som ursäktliga riskerar att medföra att företagare faktiskt drar sig för att söka stödet, vilket såklart inte är önskvärt.

Jag hoppas, fru talman, att alla i den här kammaren funderar på om proportionalitet borde ingå i fler stöd och försäkringar.

Det tredje förslaget, fru talman, som vi står bakom kommer ursprungligen från Moderaternas utskottsinitiativ, och det är att regeringen ska se över möjligheten att införa särskilda straffbestämmelser för stöd vid korttidsarbete. Det är viktigt att oseriösa företag som missbrukar eller fuskar straffas. Vi vill förstås att skattebetalarnas pengar ska gå till stöd till seriösa och hederliga företag.

Nu har vi tillsammans i näringsutskottet hittat en väg framåt där vi vill att regeringen jobbar med att ytterligare korta handläggningstiderna, att myndigheterna ska arbeta med proportionalitet så att inte små tuvor stjälper stora lass och att ohederliga företag ska straffas så att de hederliga och seriösa företagen kan få de här viktiga stöden.

600 000 har redan beviljats stöd vid korttidsarbete. Det visar på behovet, och det visar på hur många arbetare och företagare som har fått hjälp i denna kris. Sverige är som bäst när vi gör allt vi kan tillsammans.

Jag hoppas, nu när fler och fler blir vaccinerade och vi ser att smittspridningen minskar, att livet för både företagare och medborgare ska bli lite lättare.


Anf. 93 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! På vägen hit i morse gick jag förbi den lokala matvaruhandlaren runt hörnet utanför Riksdagshuset. Vi brukar prata emellanåt om otryggheten i butik men under det sista året också återkommande om hur det funkar för honom och hans kollegor som är handlare. Det han vittnade om nu på morgonen handlade om den stundande sommaren. Just i det här fallet handlar det om centrala Stockholm, och han konstaterade att det inte kommer att vara en sommar med turister som det brukar vara.

Han pratade också om att om han ska följa lagar och regler och de avtal han har tecknat, i det här fallet med Handelsanställdas förbund, borde han i slutet av april ha lagt schemat för sommarsemestern, och han konstaterade att det var hart när omöjligt.

Han konstaterade också att vi nu är inne i en diskussion om förlängning av det så kallade korttidspermitteringsstödet. Han hade själv mejlat till Näringsdepartementet och näringsministern och fått till svar att det inte blir någon förlängning för att kort därefter, när regeringen och stödpartierna sent omsider bestämt sig, få nya besked om att det nog kan bli en förlängning.

Han känner fortfarande osäkerhet och har frågor som: När kan jag ansöka? Kommer detta att beviljas? Hur ska jag göra för att lägga scheman för personalen i min matvarubutik?

Det här är bara ett exempel av flera, men det sätter fingret på det ärende vi har här i dag, det vill säga de långa handläggningstiderna och de sena politiska beskeden om förlängningar och utvecklingen av detta.

Nu är riksdagen tydlig i de här tre punkterna: kapade handläggningstider, ny straffbestämmelse och införande av proportionalitet.

Fru talman! Knäckfrågan nu är inte vad riksdagen tycker, utan det är om Anna-Caren Sätherbergs partikollegor i regeringen kommer att resa sig ur fåtöljen och faktiskt genomföra detta. Min enkla fråga är: Vad kommer Anna-Caren Sätherberg personligen att göra för att tillse att riksdagens beslut inte bara blir något allmänt tyckande utan för att det ganska omedelbart via näringsministerns och andras försorg ska kunna genomföras i praktiken, till gagn för den här matvaruhandlaren och andra?


Anf. 94 Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Lars Hjälmered har helt rätt i att förlängningar kan ha kommit sent. Ingen visste från början hur djup och lång den här krisen skulle bli. Moderaterna ville i maj och juni förra året ge 100 miljarder rakt ut till företagen i två eller tre månader - tror jag att Elisabeth Svantesson uttalade sig om - utan att ens veta vad de skulle gå till. Om Moderaterna hade fått bestämma hade pengarna varit slut nu.

Man måste hela tiden förlänga tills man ser att Sverige är på fötter. Därför har regeringen, tillsammans med Centern och Liberalerna, föreslagit en förlängning av korttidspermitteringsstödet fram till den sista september. Det är bra, för det kommer att behövas.

Man har också andra stödåtgärder för den här sommaren. Vi vet nämligen att stöden kommer att behövas en längre tid, oavsett om vi har vaccinerat klart eller inte.

Självklart kommer Anna-Caren Sätherberg att se till att saker och ting händer. Proportionalitet är något som det är viktigt att vi kan vara eniga om i den här kammaren också när det gäller andra saker, till exempel arbetslöshetsförsäkringen eller annat. Där kan man bli utförsäkrad direkt om man har gjort minsta lilla fel. Jag tycker alltså att vi ska jobba vidare med proportionalitet. Det är också en viktig uppgift för regeringen.

Straffrättsbestämmelser finns på andra områden. Just nu är det tillfällig lagstiftning, men eftersom själva korttidspermitteringen kommer att bli permanent kommer regeringen säkert att återkomma med det, speciellt eftersom Stefan Strömberg föreslog det.

Det gäller även tidsaspekten. Den är viktig. Företag har drabbats av att handläggningen har tagit för lång tid. Men vi ser ändå en liten, lätt ljusning. Vi hade Tillväxtverket hos oss, och de berättade hur det ser ut med handläggningstiderna just nu.


Anf. 95 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! Vi vet inte om detta är slutfasen, eller om det fortsätter med nya mutationer eller annat. Vi kan hoppas att det går vägen, och mycket talar för det här och nu. Men jag tror att en lärdom från förra sommaren var att regeringen inte tog höjd för det i budgetpropositionen och att det ledde till att det tog tid under hösten.

Det är klokt av regeringen och stödpartierna att lämna förslag om att förlänga till exempel korttidspermitteringen. Det gör att man kan hämta andan en bit in på hösten, baserat på att vi inte vet.

Det är en av de viktigaste sakerna just nu. Många har fortfarande problem; det kan vara de som kör taxi, det kan vara handlare, det kan vara restaurangägare och andra. De har kört sina företag på fälgarna ganska länge nu. Här handlar det verkligen om att ge ursnabba besked om man kommer att få permitteringsstöd eller inte.

Men det gäller naturligtvis också de andra sakerna som riksdagen pratar om. Stefan Strömberg har utrett och lämnat förslag. Det är viktigt att se till att de genomförs.

Civilutskottet har diskuterat en annan del av de föreslagna stöden och förändringarna, det som man kallar för återkrav. Regeringspartierna röstade nej och anförde att det var en prioriteringsfråga och att det inte fanns tid i Justitiedepartementet. Det är därför jag lyfter upp frågan, fru talman.

Även när det gäller straffbestämmelser hoppas jag att Anna-Caren Sätherberg och andra kan trycka på så att det inte prioriteras bort utan att man kan få igenom det. För oss handlar det om alla delar. Det är snabbare handläggningstider. Det är införande av straffbestämmelser för att komma åt den grova, organiserade brottsligheten. Och det är det som kan vara lagstiftning men också arbetssätt på Tillväxtverket, nämligen proportionaliteten, för att hitta vägar så att man inte ska bli återbetalningsskyldig för ett helt belopp på grund av ett småfel och inte grov brottslighet.


Anf. 96 Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Jag uppfattade inte någon fråga där utan mer ett resonemang. Jag vill också resonera lite och säga att jag tycker att det är härligt att Moderaterna och Lars Hjälmered nu tycker att det är fantastiskt med korttidspermitteringsstöd. Under finanskrisen ville riksdagen tillkännage för regeringen att hundra tusen industrijobb höll på att försvinna och att det inte var bra, men då svarade Moderaterna blankt nej. Då pratades det inte om några krisstöd, permitteringsstöd, omställningsstöd, omsättningsstöd eller hyresstöd.

Jag är alltså glad över att vi nu har hittat varandra i att korttidsarbetsstöd är en bra reform. Den måste naturligtvis också fungera, så att handläggningstiderna kan kortas. Vid Tillväxtverkets senaste besök i utskottet berättade de hur de jobbar nu, och de har faktiskt kortat ansökningstiderna ordentligt under 2021. Jag hoppas att vi kan korta dem ytterligare, så att stöden kommer ut.

Det enda som jag tycker är väldigt besvärligt när det gäller Tillväxtverket är att de inte lämnade in överklagandena tillräckligt snabbt. Där ligger nämligen också mycket pengar och väntar för företag. Jag tror att hela utskottet delar åsikten att det inte var bra gjort.

I övrigt tycker jag att det är väldigt bra att Moderaterna nu, när man är i opposition, tycker att korttidsarbete och korttidspermitteringsstöd är fantastiskt.


Anf. 97 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Jag har under mer än ett års tid gång efter annan i denna kammare beskrivit och beklagat hur det svenska näringslivet drabbats av pandemin och reaktionerna på pandemin. Det är politiska reaktioner i form av rekommendationer och restriktioner men också människors reaktioner i form av ändrade rörelsemönster. Delar av näringslivet har klarat sig förhållandevis bra och har efter en initial svacka under pandemins början lyckats återgå till en relativt normal situation. Andra delar av näringslivet är fortfarande under hård press och håller på att förblöda.

Det är de sistnämnda, näringsidkare inom exempelvis besöksnäringen som driver hotell, resebyråer, transportföretag, restauranger eller barer, som politiken fortfarande måste stå upp för och stötta för att motverka att annars livskraftiga företag som en konsekvens av pandemins effekter tvingas plocka ned skylten. Det är inte minst viktigt i de fall företagen har drabbats som en direkt konsekvens av inskränkningarna i den svenska äganderätten och näringsfriheten under pandemin och som vi garanterat kommer att få skäl att debattera och kritisera framöver.

Jag tillhör dem som vanligtvis är av uppfattningen att näringspolitiken ska skapa förutsättningar för ett gott näringslivsklimat utan att i onödan lägga sig i. Det ska vara ett näringslivsklimat i vilket både nya och gamla företag kan verka och växa och där Sveriges anor som en innovationsdriven nation ska kunna fortleva. Det är faktiskt entreprenörer som skapar nya affärsmöjligheter och lägger grunden för nya innovativa företag. Det är företagen som skapar Sveriges tillväxt och välstånd, inte politiken. Med den insikten är jag, som vän av marknadsekonomi, i grunden motståndare till politiska intåg på den fria marknaden, sett till onödig reglering och olika former av offentligt stöd.

Men precis som jag nyss nämnde har näringsfriheten inskränkts för många företag under pandemin. Deras möjligheter att utöva sin näringsverksamhet har kraftigt begränsats, och som en konsekvens riskerar de nu att gå i konkurs. Då måste det offentliga stötta dem och ersätta dem för den ekonomiska skada som restriktionerna har orsakat.

Fru talman! Låt mig ta ett par exempel på vilka berörda företag det kan röra sig om. Det kan vara barägaren vars största inkomstkälla är den alkohol som säljs på kvällar och nätter. Men nu måste han stänga redan 20.30 och får se sina kunder gå till trånga lägenheter för att fortsätta kvällen i stället för att sitta kvar i hans övervakade och kontrollerade barmiljö.

Det kan vara restaurangägaren som lever på alla de affärsmiddagar som vanligtvis äger rum efter att kundbasen har avslutat sina sena arbetsdagar men som nu helt går miste om de kunder som inte hinner både börja och avsluta en middag innan klockan slagit 20.30.

Det kan vara eventarrangören som är beroende av företagsevent och fester men som nu står helt utan verksamhet då hon inte ens på Friends Arena får släppa in fler än åtta personer. Detta samtidigt som köpcentrum släpper in tusentals.

Det kan vara resebyrån som vanligtvis hjälper svenskar att se världen och världen att se Sverige men som nu tvingas stänga ned på grund av reserestriktioner både här och utomlands.

Det kan vara företagaren vars livsverk är att erbjuda god och vällagad mat i köpcentrum runt om i landet men som inte tillåts ha mer än en kund per bord trots att andra restauranger får ha fyra.

Fru talman! Även en vän av marknadsekonomi med begränsade offentliga intrång förstår att staten under rådande förhållanden behöver ersätta företagare som de jag nyss belyste.

Mot den bakgrunden är jag glad för att Sverigedemokraterna tillsammans med andra partier i oppositionen genomgående under pandemin har varit lyhörda gentemot näringslivet och aktivt verkat för att erbjuda de förutsättningar näringslivet behöver.

Tyvärr har oppositionen inte sällan mötts av ointresse, bristande engagemang och långsamhet från regeringspartierna. Och när vi väl efter idogt arbete lyckats få stödåtgärder på plats har nästa regeringsrelaterade problem uppstått, nämligen betungande byråkrati, oklara processer och långa handläggningstider.

Många är de näringsidkare som först glatt sig över att regeringen slår på stora trumman och lovar pengar för att sedan bli besvikna över att pengarna inte når dem trots att de har rätt till dem.

Oppositionen har lyft upp frågan gång efter annan här i kammaren, i utskotten och i medierna. Men först nu, efter många om och men, har vi lyckats enas i näringsutskottet om bland annat ett förslag till tillkännagivande till regeringen: att regeringen bör säkerställa att handläggningstiderna för stöd vid korttidsarbete förkortas ytterligare och överväga resursförstärkningar, lagändringar och en tidsgaranti.

Detta har efterfrågats av näringslivet, och även om tillkännagivandet inte är så skarpt som det hade kunnat vara utgör det ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis agerar nu regeringen skyndsamt för att säkerställa att förutsättningarna för näringslivet omgående stärks.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.


Anf. 98 Helena Lindahl (C)

Fru talman, kollegor och andra åhörare! I går pratade jag med en vän och kollega som också är företagare i Vindeln i Västerbottens inland. Hon äger ett hotell, en restaurang och en camping, och det stod tidigt klart att hon inte hade möjlighet att ha kvar sin personal. Men nu berättade hon att den kommande helgen är det för första gången fullbokat. Människor vill bo på campingen. Andra glada har bokat hotellrum. Det är konferenser, skogsexkursioner och så vidare. Det gör att hon känner hopp. Dessutom är personalen tillbaka.

Precis som hon har många andra, som flera av mina kollegor har nämnt, haft ett enormt tufft år. Det har handlat om att rädda det egna livsverket och den egna försörjningen men också om att kunna behålla sina anställda. Men i förlängningen handlar det om så mycket mer. De här jobben är otroligt viktiga för den lokala ekonomin, den som får samhällsekonomin att snurra.

Jag är glad att Centerpartiet som ett av januaripartierna har medverkat till att vi haft kraftfulla stöd till företagen. Problemet har varit handläggningstiden. Det har tagit väldigt lång tid, och det har gjort att många företagare nästan gått under i väntan på stöden.

Jag vet att min kollega Rickard Nordin för någon vecka sedan nämnde en krögare i Göteborg, som kanske Lars Hjälmered som också är därifrån känner till: Lalle Morberg. Han hade fått vänta länge på stöd för korttidspermittering från staten, och han väntade på 1 miljon kronor. Det gjorde att han var tvungen att sälja sin sommarstuga för att ha råd att förskottera. Andra har inte ens en sommarstuga att sälja. Det kanske innebär att de går i konkurs, och det var ju aldrig meningen.

Därför har vi i näringsutskottet, i de olika partierna och även gemensamt i denna kammare försökt skynda på. Det går snabbare i dag än det gjorde förra året, måste man ändå medge, men trots det får vissa företag fortfarande vänta alldeles för länge.

Fru talman! Det var inte länge sedan vi kunde se ett inslag på tv - jag vet inte om det var i Uppdrag granskning eller i Kalla fakta - där man berättade att över 5 000 företag hade fastnat hos Tillväxtverket i månader innan man skickade ärendena vidare till förvaltningsdomstolen. Det var för att de här företagen hade överklagat beslut från Tillväxtverket. Det kunde handla om små förseelser som gjort att de inte hade fått behålla sina stöd utan varit tvungna att betala tillbaka dem.

Tyvärr kommer det här att ta lång tid. Vi vet ju att förvaltningsrätten inte kan hantera 5 000 ärenden bara så där, utan det kommer att dröja.

Det tragiska är att de här företagen trots att de många gånger har gjort ganska små missar inte kan söka andra stöd under tiden. Då är det klart att många företagare säger: Hade jag vetat det här, då hade jag nog aldrig sökt det här stödet. Då hade det varit lättare att permittera personalen.

Jag ska ta ett exempel hemifrån. Jag har säkert nämnt det förut, men det tål faktiskt att nämnas igen.

Jag har kontakt med småföretagarna Erica och Erik Sjöström, som driver Levar Hotell i Nordmaling i Västerbotten. När jag träffade dem berättade de att de nu är tvungna att betala 250 000 kronor till Tillväxtverket.

Orsaken är att de i somras pratade med myndigheten och fick uppgiften att det här datumet skulle de skicka den återrapport där man måste skriva vad man har gjort med de stödpengar som man har fått. De skickade i god tro in uppgifterna några veckor senare. Det gick några månader till, och sedan fick de veta: Ni var för sena med återrapporten, så nu blir ni återbetalningsskyldiga.

De måste alltså betala 250 000 kronor, en kvarts miljon, det vill säga hela den summa de fått i stöd och redan betalat ut i löner till sin personal. Erik och Erica sa till mig: Vi har inte de här pengarna. Det finns inte en chans att vi kan trolla fram dem.

Deras företag är ett av de 5 000 som har överklagat till Tillväxtverket, som efter ett långt dröjsmål skickade detta vidare till förvaltningsrätten, och de kan inte söka andra stöd.

Det här är verkligen baksidan. Det var såklart inte alls så här det var tänkt. Vi har bra ekonomi i Sverige, och vi har råd med företagsstöden. Problemet har varit hanteringen.

Därför är jag jätteglad över att vi i näringsutskottet tillsammans har kunnat ställa oss bakom Moderaternas ursprungliga utskottsinitiativ. Sedan har vi kommit med kompletteringar och modifierat det, och tillsammans har vi ställt oss bakom tre väldigt bra förslag, som mina kollegor här inne har nämnt.

Det första är att tiden för handläggningen väsentligt ska kortas.

Sedan handlar det om proportionalitet. Några dagars försening med en återrapportering av stöd ska inte ge sådana enorma konsekvenser som den faktiskt har gjort, det vill säga att stödet då ska betalas tillbaka. Det har bara varit vid dödsfall man har gjort undantag från detta, eller när det har varit tekniska fel hos myndigheten i fråga. Så hårdnackade kan vi ändå inte vara, så därför är jag glad över just proportionaliteten.

Det tredje är att man självklart ska göra rätt, och gör man fel ska man betala tillbaka. Begår man uppsåtligen grova brott ska det naturligtvis också bestraffas. Det handlar inte om mindre förseelser utan om grövre brott.

Avslutningsvis vill jag bara uppmana regeringen att hörsamma det initiativ som kommer från näringsutskottet och förhoppningsvis också riksdagen. De långa väntetider som, som sagt, har drabbat många små företagare är inte acceptabla. Stöden är ju faktiskt till för att hjälpa företagarna, inte stjälpa dem.


Anf. 99 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Dagens ärende handlar om åtgärder avseende stöd vid korttidsarbete, även känt som kortidspermittering.

Coronapandemin har tvingat oss att göra stora förändringar i hur vi lever och hur vi reser. Den har påverkat våra jobb och företag, liksom våra barn och våra äldre. Regeringen har tillsammans med riksdagen arbetat fram flera ändringsbudgetar - jag tror att Anna-Caren nämnde att det är kring 20 - för att upprätthålla grundstrukturerna. En stor del av budgetarna har gått till att stötta företag.

Med de statliga stöden till företag kommer såklart ansvar. Pengarna ska gå till det de avses gå till. Det ska ske på ett transparent sätt, och verktyg måste finnas för att granska och för att stävja och bestraffa brott. Att statliga stöd missbrukas anser jag är särskilt känsligt. Detta är pengar som kan gå till att rädda andra företag som är i kris eller till att förstärka välfärden, i synnerhet vård och omsorg.

Jag är glad att Moderaterna, som ligger bakom detta initiativ, backade angående tidsgarantin, eftersom den antagligen hade lett till felaktiga utbetalningar. De pengarna skulle antagligen vara svåra att få tillbaka.

Fru talman! Korttidspermitteringen har varit ett lyckat sätt att behålla företag och jobb. Men vi har sett att handläggningstiderna är för långa. Speciellt för mindre företag i kris kan detta innebära skillnaden mellan att kunna ha kvar jobb och företag och att inte kunna det. Myndigheterna har jobbat hårt för att förkorta handläggningstiderna, och i dag ligger de hos Tillväxtverket på cirka fem veckor för ett ärende som är komplett.

När vi diskuterar detta har vi såklart också i åtanke att det har varit helt nya uppdrag som myndigheterna har fått. Vi kommer att behöva analysera hur vi förbereder myndigheter på att ställa om vid kris i framtiden.

Fru talman! Detta förslag har tre ben. Det första är handläggningstiderna, och vi kräver att regeringen ska jobba med att förkorta dem ytterligare.

Det andra är att införa särskilda straffbestämmelser för stöd vid korttidsarbete. I dag är det svårt att få tillbaka pengar som betalats ut felaktigt. Därför är det viktigt att ansökningarna är kompletta och noggrant analyserade innan pengarna betalas ut. Men när brott begåtts måste våra brottsbekämpande myndigheter ha verktygen för att kunna utreda och bestraffa. Att införa straffbestämmelser blir ett sätt att signalera att vi anser att brotten är allvarliga.

Det tredje benet i förslaget är proportionaliteten. Som en del av kontrollprocesserna måste arbetsgivare som fått stöd för korttidsarbete göra en avstämning för att få resterande stöd - kanske mer stöd eller kanske reducerat stöd, beroende på förhållandena. Avstämningen är viktig, men ibland har företag kanske varit en dag sena med en uppgift eller gjort ett mindre betydande fel när det gäller någon av uppgifterna. Detta kan tyvärr leda till rätt stora konsekvenser. Det kan vara så att man får betala tillbaka hela summan trots att misstaget var mindre. Detta sätter en oerhörd press på företag som redan är under stor press under den här krisen.

Fru talman! Jag önskar att proportionaliteten även fanns i andra delar av samhället. Precis som alla partier i det här förslaget ser hur pressade företagen är under den här krisen önskar jag att fler såg hur pressade människor är under till exempel arbetslöshet eller sjukdom eller vid behov av försörjningsstöd - inte bara under pandemin utan när folk genomgår en egen, personlig kris. Att leva på försörjningsstöd eller a-kassa innebär en kris, oavsett om det är pandemi eller inte. Här önskar jag att det skulle finnas en proportionalitet, en förståelse för att det handlar om en person som behöver just stöd och inte fler hinder.

Precis som vissa partier värnar mer om företagen kanske fler kan värna om arbetslösa, ensamstående eller sjuka i den tuffa situation som de lever i. Där utgörs inte hindren av en avstämning, utan de möts med misstroende redan vid dörren. På dessa områden behöver tillfälliga förbättringar som gjorts under coronapandemin permanentas. Men detta är en fråga för framtiden.

En sak jag vill passa på att ta upp, fru talman, är det förslag vi i Vänsterpartiet lagt fram angående företagens bonusutdelningar. Även här måste statsstödsreglerna stramas upp. Vi kan inte ge miljoner eller miljarder i stöd som blir en grund för företagens bonusutdelningar nästa år. Det är provocerande att Volvo, som har permitterat tusentals anställda och fått över 1 miljard i krisstöd av staten, samtidigt betalar ut bonusar på hela 118 miljoner. Attendo har fått 120 miljoner i statliga stöd, som går till att höja ledningens löner och till bonusutdelningar. Det är katastrofalt! Här har Vänsterpartiet lagt fram förslag men inte fått gehör. Alla företag måste göra rätt för sig, speciellt när vi ställer upp med allas våra skattepengar.

Jag ställer mig bakom utskottets initiativ och yrkar därmed bifall.


Anf. 100 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! För svenska företagare har det senaste året varit ett stålbad som ingen av oss hade kunnat förutse. Vi ska självklart vara ödmjuka för att det är lätt att göra misstag när nya och oväntade problem uppstår. Men desto viktigare är då att de som har makten att göra förändringar verkligen lyssnar och sätter sig in i hur en företagares vardag ser ut.

Jag är därför glad över att riksdagen i dag gemensamt går fram med ett initiativ, som ursprungligen kom från Moderaterna, om att regeringen ska säkerställa att handläggningstiderna för stöd vid korttidsarbete förkortas ytterligare. Detta är något som vi kristdemokrater anser bör göras skyndsamt.

Vi uppmanar regeringen att se över både resursförstärkningar och lagändringar och att överväga en tidsgaranti för utbetalning. Handläggningstiderna hos Tillväxtverket när det gäller stöd till särskilt utsatta branscher har verkligen inte fungerat under denna pandemi.

Många aspekter har lyfts fram som förklaring till att det inte skulle vara en bra idé att exempelvis införa en tidsgaranti. Bland annat har vi i debatten kunnat höra från regeringspartierna att dessa stöd riskerar att gå till organiserad brottslighet om kontrollen inte görs enligt det system som byggts upp under det senaste året.

Denna farhåga har aldrig varit något som vi kristdemokrater ifrågasatt. Men systemet får inte vara det som sätter käppar i hjulet för alla de företag som kämpar varje dag och dygnets alla timmar för att överleva. Företagare som var framgångsrika och såg tillväxt i bolagen fick se sin verksamhet glida dem ur händerna på oerhört kort och oförutsägbar tid.

Under det senaste året finns det mätningar och statistik från bland annat Visita som visar att det inom besöksnäringen endast är 3 promille av ansökningarna som misstänks vara brottsliga. I dag tar vi beslut om att uppmana regeringen att skyndsamt införa särskilda straffbestämmelser som gäller stödet vid korttidsarbete. Men i debatten ser vi ändå att vissa partier utpekar företagare som brottslingar. Det måste få ett slut. Därför är jag glad för att vi går vidare med detta, så att de som uppsåtligt begår brott också får straff.

Fru talman! Låt mig göra en liten tillbakablick. Anledningen till att vi har denna debatt i dag, mer än ett år efter att pandemin inleddes, är just hanteringen av stödets utbetalning. Stödet till framför allt kontaktnära branscher har dragit ut på tiden. Krånglet har varit en stor del av de berättelser vi kunnat ta del av från företagare. Och det har inte bara varit en handfull företagare som har hört av sig. Det finns tusentals företagare i Sverige som kan dela med sig av sina berättelser.

I början av pandemin gick ansökan om stödet till korttidsarbete och utbetalningen av detta någorlunda snabbt. Så kom sommaren, och i och med den även uppföljningen, och sedan blev det dags att ansöka om stöd för nästkommande period. Sommaren fylldes av samstämmiga röster: Företagen fick inte stöd utbetalda, och absolut inte inom rimlig tid. Frustrationen var stor.

När riksdagen samlades igen efter sommaruppehållet tog vi kristdemokrater upp frågan i näringsutskottet, som kallade till sig både Tillväxtverket och Skatteverket för att höra hur situationen faktiskt var. Den beskrevs vara lika illa som vi befarade. Men Tillväxtverket hade en plan. De skulle anställa fler personer och därmed kunna skynda på processen, så att handläggningstiderna skulle kunna kortas.

Det gick några månader. Företagare hörde av sig igen, och det eskalerade framemot november. De långa handläggningstiderna blev än mer påtagliga, och vi bad återigen Tillväxtverket att komma till utskottet. Myndigheten har hela tiden varit rak med att man har fått de resurser man efterfrågat, men trots detta gick utvecklingen inte åt rätt håll. Men svaret då blev i likhet med förra gången att man gjorde allt man kunde. Regeringen och näringsministern sa att de gjorde allt de kunde.

Inledningen på det nya året blev inte bättre, och vi kallade återigen Tillväxtverket till utskottet. Samtidigt som detta gjordes var vi många som onsdagen den 31 mars såg Uppdrag Gransknings program Coronastödet som försvann och kände en stor klump i magen. Över 5 000 företagares överklaganden hade samlats på hög hos Tillväxtverket, vilket var oacceptabelt. Det kändes också som att detta var en myndighet som hade svällt och att ledningen hade tappat kontrollen.

Fel har begåtts, och förvaltningsrätten har avgjort det hela, men pengarna har inte betalats ut. De som hamnade i kläm var Sveriges företagare.

Samtidigt vet vi att de förstärkningar och förlängningar av stöden som skett ofta har gällt någon eller några månader i taget. Detta har i sin tur gjort att det blivit ett lapptäcke av olika regler och krav för företagen. Lägg därtill de restriktioner som aviserats, väldigt ofta med usel framförhållning. De sätter företagare inom exempelvis restaurangbranschen i en oerhört knepig situation. Situationen är svårnavigerad, men den går att förbättra om man vill.

Fru talman! I detta betänkande riktar vi även uppmärksamhet på en oerhört viktig del som har betydelse för många företagare, nämligen att regeringen bör utreda hur proportionaliteten vid avstämningar och återkrav av preliminärt stöd kan förbättras.

Det finns många berättelser vi kunnat ta del av där otydlighet vid ansökan om stödet har bidragit till förseningar, till att stödet helt uteblivit eller till att återbetalning måste ske. Detta måste nu utredas, så att det blir rimliga proportioner och så att företagare vågar söka stöd de har rätt till i stället för att riskera att gå i konkurs.

Fru talman! Vi får aldrig glömma att varje skattekrona skapas av företag som betalar skatt och vars anställda betalar skatt till vårt gemensamma bästa. Utan företag har vi ingen välfärd.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.


Anf. 101 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag blev fundersam när Camilla Brodin sa att vissa partier misstänkliggör företagare. Jag skulle bara vilja veta vilka partier det handlar om och i vilket avseende.


Anf. 102 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Tack, riksdagsledamot Lorena Delgado Varas, för frågan! Det jag sa var att man bland annat hör sådant från regeringspartierna. Vänsterpartiet ingår inte i regeringen, så det är inte er som vi syftar på i det här läget.

När vi hade den särskilda debatten om coronastödet var det otroligt mycket i det som näringsminister Ibrahim Baylan då sa som misstänkliggjorde företagare. Det var som om nästan alla företagare ansågs vara brottslingar och utnyttja systemet.

De flesta företagare är faktiskt ärliga och hederliga och vill kanske egentligen inte ens ha del av stödet, men de behöver det för att överleva. De flesta företagare vill bedriva verksamhet utan att få stöd från staten. Det var detta jag syftade på i det här fallet. Jag tycker att vi ska sluta med att anklaga företagare för att vara bedragare och brottslingar.


Anf. 103 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Anledningen till att jag ställde frågan är att man i debatterna om näringsliv ofta får höra att vissa partier är företagsfientliga medan vissa inte är det. Skillnaden handlar väl lite om hur man ställer krav på företagen.

Ett av de krav jag skulle vilja ställa på företag är att de inte delar ut bonus året efter att de fått en massa statligt stöd. Jag undrar hur Kristdemokraterna ställer sig till det. Är det rimligt att ett företag delar ut miljoner i bonus när man har begärt statligt stöd året innan?


Anf. 104 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Tack, riksdagsledamoten, för frågan! Det är inte en fråga som det är lätt att svara ja eller nej på. Självklart ser det otroligt anmärkningsvärt ut om man har möjlighet att betala ut bonusar i mångmiljonklassen. Men man måste också förstå hur hela systemet fungerar. Om man ska få tillväxt i bolagen måste ibland utdelningar göras.

Det är alltså inte en fråga som det är lätt att svara ja eller nej på. Men vi måste vara ytterst vaksamma på vad våra skattemedel går till, så att de också går till företag som behöver stöd för att kunna överleva. Annars kommer vi att ha en otrolig skuld på arbetsmarknaden, där vi ser att det inte utvecklas åt rätt håll. Här måste vi hjälpa företagen att faktiskt överleva.

Vi måste se till att vi har företag som kan bedriva verksamhet när pandemin väl ebbar ut, så att fler kan anställas i Sverige. Då kan vi också gemensamt bidra genom skattemedel till det gemensamma bästa, så att vi har en sjukvård att lita på, en skola att lita på och vård och omsorg att lita på. Det är politikens yttersta ansvar att ta hand om de frågorna. Då behöver vi vartenda företag som bidrar till att vi får det välfärdsland som vi faktiskt behöver.


Anf. 105 Joar Forssell (L)

Fru talman! Liberalernas näringspolitik bygger i grunden på att vi ska ha färre bidrag. Vi tror att företagare klarar sig bäst om man ser till att riva hinder i stället för att ge olika former av bidrag som riskerar att snedvrida marknaden. Bidragen riskerar att göra att marknaden inte fungerar lika bra som om man tar bort hinder i form av byråkrati eller onödiga lagar och regler.

Men, fru talman, under året har denna generella näringspolitik satts på ända av pandemin. När pandemin har begränsat företagares möjlighet att bedriva sin näring och när politiken har svarat - det har många gånger men kanske inte alltid varit rimligt - med att begränsa företagares näringsfrihet är det klart att politiken har ett ansvar att gripa in genom att också stödja de företagare som går på knäna på grund av pandemin.

Fru talman! På det sättet är det naturligt att Sverige AB, som man ibland kallar det för, är någon form av försäkring för alla människor här. Och i detta fall tycker jag att en rimlig sida av samhällskontraktet är att företagare som går på knäna på grund av politiska beslut och på grund av en pandemi som man inte kunnat förutse måste få rimliga stöd.

I den här processen, i ändringsbudget efter ändringsbudget från januariavtalspartierna och ibland från andra partier i riksdagen, har det ofta varit liberaler som i regeringssamarbetet har fått driva på för de olika stöden och för att de stöden ska vidgas.

Fru talman! Trots detta har det inte alltid gått bra. Det finns en stor och berättigad frustration bland många företagare runt om i landet. Det finns ett otal exempel på absurditeter - stöd som ska betalas ut och som företagare har rätt till men som inte har betalats ut. Det finns regler som har blivit rent ut sagt skrattretande. Arenor har behandlats på samma sätt som en liten teater. Regeringen har inte sett skillnad på en klubb, där människor festar hårt till klockan 5 på natten, och en restaurang som har olika sittningar och där människor inte är mer berusade och mindre aktsamma klockan 23 än de är klockan 19 - det är helt enkelt olika sällskap eftersom det är flera sittningar. Det är ganska ofta som regelverket har blivit trubbigt.

Fru talman! Det har också funnits stora problem med proportionaliteten. Man kan till exempel från politikens håll se på de företag som har begått misstag - små misstag - och gjort slarvfel. De har då blivit skyldiga att återbetala oerhört stora summor. Detta har varit väldigt svårt att möta upp för någon som bedriver en mindre verksamhet.

Fru talman! Detta är något som vi nu tillsammans från riksdagens näringsutskott försöker få bukt med. Vi säger till regeringen: Detta måste ni lösa. Det måste bli proportionalitet i de här sakerna.

Det förslag som vi debatterar i dag och som vi alldeles strax kommer att fatta beslut om innehåller straffbestämmelser. Den som medvetet begår en kriminell handling och fuskar måste såklart mötas med straffbestämmelser.

Till slut, fru talman, innebär detta förslag också att vi mycket snabbt ska betala ut de stöd som man faktiskt har rätt till. Det är inte rimligt att man i samhällskontraktet, i Sverige AB, år efter år gör rätt för sig, betalar in skatt och driver verksamheter som bygger det välstånd som hela statens verksamhet och all välfärd vilar på och sedan inte får stöd i tid när det går dåligt på grund av oförutsedda händelser och på grund av politiska beslut. Det är helt orimligt. Därför är det ett väldigt viktigt förslag som vi i dag fattar beslut om.

Jag är glad över att Moderaterna har lagt fram det. Jag är glad över att vi har kunnat ha konstruktiva och breda diskussioner i utskottet och att vi har kunnat komma fram till detta.

Fru talman! Socialdemokraterna sa tidigare här att vi har Magdalena Andersson att tacka för att ladorna är fulla och för att vi nu därför kan dela ut stöd. Jag menar att det är direkt felaktigt. Det är inte Magdalena Andersson som har fyllt våra lador med säckar av guld som vi nu kan dela ut. Magdalena Andersson är kanske snarare som prins John i legenden om Robin Hood, som har suttit på andras pengar i sin borg och som har låtit andra betala för sina reformer. Sedan kallas det generöst när man ger tillbaka till Sherwoodskogens och Nottinghams invånare, alltså Sveriges företagare.

Fru talman! I den analogin är kanske Skatteverket sheriffen av Nottingham. Och Liberalerna, som har drivit på för att dessa pengar ska komma ut från Magdalena Anderssons kassa till företagarna, som har skapat resurserna från början, är Robin Hood. Den som är Rikard Lejonhjärta är Lars Hjälmered, som sitter här och som genom att hota den socialdemokratiska borgen utifrån har sett till att hjälpa oss i kampen för att Sveriges företagare ska få de resurser som de har rätt till och som är deras från början.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är ett utskottsinitiativ som har behandlats i näringsutskottet. Jag riktar ett varmt tack till alla de partier som har gjort detta möjligt och till Moderaterna, som har lagt fram förslaget från början.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Beslut

Ändra stödet vid korttidsarbete (NU30)

Riksdagen riktade tre uppmaningar, tillkännagivanden, till regeringen som rör stödet vid korttidsarbete. Regeringen bör överväga mer resurser, lagändringar och en tidsgaranti för handläggningen för att korta handläggningstiderna. Straffbestämmelserna vid missbruk eller fusk med stödet bör ses över. Samtidigt ska små fel inte behöva leda till att allt stöd behöver betalas tillbaka.

Stödet vid korttidsarbete är ett av de krisstöd som ska lindra de ekonomiska konsekvenserna för enskilda, företag och samhället i stort av covid-19-pandemin. Stödet möjliggör för arbetsgivare att minska arbetstiden för personal men fortfarande ha dem anställda och få stöd för stora delar av kostnaden för detta.

Förslagen om tillkännagivanden var ett så kallat utskottsinitiativ. Näringsutskottet föreslog på eget initiativ riksdagsbeslut. Förslagen kom inte från en proposition från regeringen eller en motion från riksdagsledamöter som de brukar göra.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till utskottets initiativ om tillkännagivande.