Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder ochstudentbostäder
Debatt om förslag 3 juni 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenOwe Hellberg (V)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenNina Lundström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars-Erik Lövdén (S)
- Hoppa till i videospelarenAxel Darvik (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars-Ivar Ericson (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 44
Anf. 153 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservationerna nr 1 och nr 4.
Vi behandlar nu ett ärende till vilket regeringssi-
dan knyter stora förhoppningar. Det här betänkandet
är det som majoriteten tror ska få fart på det bostads-
byggande som i vårt land under tio års tid har varit på
en internationell och historisk bottennivå.
Regeringens förslag innebär ett fyraårigt investe-
ringsbidrag med strikta begränsningar för bostadsyta
och hyresnivå och detaljregler vars uttolkning inte
kommer att bli särskilt enkel. Förslaget har mycket
riktigt redan dömts ut av bygg- och bostadsmarkna-
dens aktörer.
Sveriges bostadspolitik under den socialdemokra-
tiska regeringen är uppbyggd kring ett antal mer eller
mindre tillfälliga bidragssystem och en hög grad av
detaljstyrning. Vad jag och mitt parti efterlyser är en
långsiktig bostadspolitik som ger fasta spelregler för
dem som förväntas göra de investeringar som vi alla
vill åstadkomma. Dessa investeringar är också sådana
att de inte sträcker sig över ett år eller tio år utan
förväntas gälla under många år, och då är fasta spel-
regler av mycket stor vikt. En ryckig politik med
tillfälliga bidrags- och stödsystem - som det som
majoriteten nu förordar - motverkar det som vi menar
är en nödvändighet för att åstadkomma ett bostads-
byggande på en hög och hållbar nivå.
Regeringens misslyckande återspeglas i att antalet
bostäder som byggs i Sverige under de närmaste åren
med bred marginal kommer att understiga regering-
ens vallöfte från förra hösten då man lovade 30 000
bostäder per år under perioden 2003-2006. Pessi-
mismen har tagit fart. Sveriges Byggindustrier räkna-
de i februari förra året med 26 000 påbörjade bostäder
2003. I maj var prognosen nedjusterad till 24 000 och
i oktober till 23 000. Det var då regeringen i budget-
propositionen presenterade formerna för det nya in-
vesteringsstöd som vi diskuterar i dag. Resultatet lät
inte vänta på sig. Förmodligen hade regeringen väntat
sig att detta skulle innebära att bostadsbyggandets
prognoser skulle stiga i höjden, men det blev tvärtom.
I februari i år räknade byggindustrin med 18 300
bostäder, och nu i maj med 17 500 - från 26 000 till
17 500 på 15 månader, enligt byggindustrin.
Fackmyndigheten Boverket har gjort motsvarande
nedskrivningar, om än inte i samma rasande takt. Än
värre är att Sveriges Byggindustrier för år 2004 inte
räknar med någon märkbar förbättring. Måtte det inte
fortsätta i den här riktningen!
I samband med att vi höll en remissdebatt i det här
ärendet bad jag, för vilken gång i ordningen vet jag
inte, statsrådet Lars-Erik Lövdén att till protokollet
läsa in sina egna bedömningar av bostadsbyggandet
för 2003 och de närmaste åren. Jag ville veta om han
höll fast vid vad han skrev i budgeten. Jag fick inga
svar då, men det kom senare ett besked om att rege-
ringen inte längre tror på sina egna bedömningar, som
alltså var vallöften, och heller inte på de prognoser
man då hade för resultatet av sin egen politik. Tyvärr
får väl ministern rätt i det senare fallet.
Slutsatsen av det måste bli, menar jag, en ny bo-
stadspolitik.
Fru talman! I princip alla remissinstanser har ifrå-
gasatt att stödet begränsas till de minsta lägenheterna.
Bidraget utgår för högst 60 kvadratmeter även om
lägenheterna får vara upp till 70 kvadratmeter. Men
om det är smålägenheter som behövs, vad innebär då
regeringens och majoritetens förslag? Inget. Gene-
rella regler är, som vi ser det, bättre än detaljknåpan-
de i Rosenbad.
Samma dag som regeringen presenterade sitt nya
investeringsstöd redovisade Boverket sin nya bo-
stadsmarknadsenkät. Där konstaterade man att lika
många kommuner saknar tre- och fyrarumslägenheter
som de som har brist på mindre lägenheter. Jämfört
med för ett år sedan är det dessutom betydligt fler
kommuner som har brist på ännu större lägenheter.
Jag är uppriktigt förvånad över att regeringen läg-
ger fram ett sådant här förslag när till exempel SABO
och Sveriges Fastighetsägare i sina remissvar hävdat
att stödet, förutom alla sina andra brister, i den före-
slagna storleken inte är tillräckligt för att locka till
byggande. Dessa organisationer borde veta vid vilka
kostnadsnivåer medlemsföretagen är villiga att in-
vestera.
Det krävs, menar vi kristdemokrater, en föränd-
ring av byggandets förutsättningar, lika radikal och
genomgripande som det tidiga 90-talets skattechock
och subventionsneddragning fast i motsatt riktning -
en ny politik som innebär fasta spelregler.
Stabila villkor för byggandet skapas framför allt
genom att fastighetsskatten avskaffas, genom att
byggmomsen halveras för flerbostadshus oavsett
lägenheternas storlek, genom en förenklad planpro-
cess där antalet överklagandeinstanser minskar samt
genom en förändrad hyreslagstiftning där en friare
hyressättning blir möjlig för nyproduktionen.
Fru talman! Det nya investeringsstödet till små
hyreslägenheter är ett kortsiktigt, detaljreglerande
instrument när det behövs förutsägbara spelregler och
ett sänkt skattetryck. Detta är tyvärr inte riksdagsma-
joriteten mäktig att presentera.
Anf. 154 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! De flesta av oss här i kammaren är
nog tillräckligt gamla för att komma ihåg den sketch
där Lars Ekborg, Carl-Gustav Lindstedt och Stig
Järrel, tror jag, höll på att planera trafiken i Stock-
holm. De gör allt för att hindra trafiken att komma
fram. Det är rödljus, det är enkelriktningar, och skulle
någon mot förmodan ändå slinka igenom finns ju
hindret totalavstängning att ta till.
Fru talman! Man kan faktiskt tro att det är så det
har gått till på Finansdepartementet när statsrådet
Lövdén, ansvarig för bostadspolitiken, tillsammans
med sina närmaste har diskuterat sig fram till vad de
kallar åtgärder för att främja byggandet. Jag skulle
vilja kalla det åtgärder för att hindra byggandet. Hin-
der efter hinder byggs upp i förslaget. Det är ytbe-
gränsningar, tak för vad det får kosta per kvadratme-
ter, begränsningar för var i landet det får byggas och
tak för hyran. Skulle någon slinka igenom trots alla
dessa hinder kryddas förslaget med att en miljöplan
måste lämnas in och att direktverkande el förbjuds.
Med dessa hinder och det kortsiktiga mandatperi-
odstänkandet, kombinerat med den osäkerhetsfram-
kallande döda hand som förslaget har lagt över byg-
gandet eftersom ingen vet om EU-kommissionen
godkänner utskottsmajoritetens förslag, framstår
löftet om 120 000 nya lägenheter under mandatperio-
den som ett luftslott.
Förslaget kan alltså träda i kraft först sedan EU-
kommissionen har gett sitt godkännande, det vill säga
beslutat om förslaget är förenligt med EG-rättens
fördrag om regler för statsstöd.
Det är intressant att läsa regeringens långa svar på
de frågor som EU-kommissionen har ställt till rege-
ringen.
En fråga som EU-kommissionen ställer är: Hur
säkerställs att åtgärden riktas mot vissa kategorier av
missgynnade hyresgäster?
Svaret från regeringen är: Detta säkerställs på två
sätt, dels genom att rimliga boendekostnader, hyra, är
ett villkor för stödet i syfte att göra bostäder över-
komliga för fler hushåll, dels genom att bostäderna
skall - och detta är understruket - förmedlas genom
den kommunala bostadsförmedlingen eller, i avsak-
nad av sådan, i samarbete med kommunen. Kommu-
nerna uppmanas också uttryckligen att utnyttja denna
möjlighet för att få fram bostäder till hemlösa och
andra utsatta grupper.
Vidare står det: Detta innebär att bostadsförmed-
lingen eller kommunen kan kräva så många lägenhe-
ter som behövs, upp till 100 %, för att fördela till
utsatta hushåll eller andra hushåll i behov av bostad.
Vidare: Kommunen skall - åter understruket -
intyga att fördelningsprocessen skett i samarbete med
kommunen och att resultatet är tillfredsställande.
Utan ett sådant intyg kommer inte villkoren för sti-
mulansens utbetalande att ha uppfyllts.
I svaret som ni nyss hört till EU-kommissionen
gör regeringen allt för att det ska framstå som att
stödet går till vad man kallar social housing, för då är
stödet tillåtet inom EU. Men dessa tankar tonas ned
både i propositionen och i betänkandet. Därför blir
min fråga till utskottsmajoriteten och till statsrådet
Lövdén: Håller ni på att smygvägen införa social
housing i Sverige?
Hela förslaget präglas just av det vi inte behöver
mer av - kortsiktiga bidrag på fyra år, nu kallade
investeringsstimulans, som dessutom tränger undan
byggande som ändå skulle ha blivit av. Det är bara att
läsa innantill i propositionen, där det står att investe-
ringsstimulansen beräknas motsvara ett totalt skatte-
bortfall på 4,3 miljarder kronor.
Jag citerar ur propositionen: "Större delen av det
totala intäktsbortfallet avser den grundkostnad som
uppstår för projekt som, enligt Boverkets prognos,
skulle komma till stånd även utan dessa åtgärder.
Kostnaden för att hålla nere hyran i dessa projekt
beräknas uppgå till 2,8 miljarder kronor. Detta inne-
bär att resterande 1,5 miljarder kronor utgör kostna-
den för den effektiva delen av åtgärden, dvs. den del
som genererar det avsedda lägenhetstillskottet."
Min fråga till representanterna för Socialdemo-
kraterna, Vänstern och Miljöpartiet som står bakom
förslaget är: Är detta ett bra sätt att använda skatte-
betalarnas pengar på? Har majoriteten och statsrådet
Lövdén möjligen hört talas om Simplex? Det är den
grupp som regeringen tillsatte förra mandatperioden
som ska se till att alla förslag som kan ha effekter av
betydelse för småföretag ska föregås av en särskild
konsekvensanalys.
Är det någon här i kammaren som tror att dagens
förslag ens har varit i närheten av Simplex får ni
gärna räcka upp en hand. Jag ser, fru talman, ingen
som räcker upp en hand, så jag förstår att så inte är
fallet.
Fru talman! Det jag hittills har sagt räcker mer än
väl för avslag på hela förslaget, men det finns ytterli-
gare två allvarliga invändningar. Den första gäller den
teknik som regeringen har valt, det vill säga kredite-
ring av fastighetsägares skattekonto.
Det är inget annat än ett budgettricksande, om inte
regeringen avser att minska utgiftstaket med motsva-
rande belopp. Såvitt jag förstår har man inte tänkt
göra detta. Men jag kanske kan få ett klart besked av
statsrådet Lövdén i dag om man tänker göra så.
Riksskatteverket har i ett remissyttrande påpekat
att förslaget står i strid med budgetlagens krav på att
inkomster och utgifter ska bruttoredovisas på stats-
budgeten och investeringsstimulanser nettoredovisas.
Den andra invändningen är att det är konstitutio-
nellt tveksamt att bemyndiga regeringen att bestämma
dagen för ikraftträdande. Skälet till att riksdagen i dag
inte kan besluta när stödet ska börja gälla är att vi i
dag inte vet när eller ens om förslaget kommer att
träda i kraft beroende på att EU-kommissionen ännu
inte godkänt stödets utformning.
Konstitutionsutskottet har uttalat att möjligheten
att bemyndiga regeringen att bestämma dag för
ikraftträdande ska användas restriktivt och inte till-
lämpas annat än undantagsvis. Vi moderater delar
konstitutionsutskottets uppfattning. För det här fallet
tycker vi inte att något undantag ska göras.
Moderaterna anser att alla olika upplåtelseformer
behövs, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. För att
snabbt få fram boende till studenter vill vi höja grän-
sen för att skattefritt hyra ut del av sin privatbostad.
Det krävs ett batteri av åtgärder för att stimulera
ett ökat bostadsbyggande och bygga som folk vill bo.
Vi måste få långsiktiga och hållbara regler för
dem som ska bygga, äga, förvalta och bo. Skatte-
sänkningar behövs för att göra boende billigare men
också för att folk ska ha mer pengar kvar efter skatt
för att kunna betala sina boendekostnader. Fastighets-
skatten måste också avskaffas.
Regelverken för plan- och byggprocessen måste
förenklas. Vi måste få en bostadsmarknad där säljare
och köpare ska kunna träffa avtal. Möjligheten att äga
den egna bostaden måste även kunna gälla i flerfa-
miljshus genom så kallade ägarlägenheter.
Det måste vara efterfrågan som styr byggandet
och inte kortsiktiga politiska nycker. Politisk detalj-
reglering fungerar inte när utbud och efterfrågan ska
mötas. Verkligheten och den politiska planen stäm-
mer alltför sällan överens.
Planprocessen och överklagandemöjligheterna vid
byggnation måste ses över om även små byggherrar
och fastighetsägare ska våga vara med. Det är i dag
ett av hindren för att konkurrensen på byggmarkna-
den ska kunna fungera fullt ut. De stora byggbolagen
kan vänta i flera år på att börja bygga. Men de mindre
företagen och aktörerna saknar ofta den möjligheten
av förklarliga skäl.
Det är självklart människors efterfrågan som ska
avgöra var och hur bostäder ska byggas. Politiker ska
garantera långsiktiga och rättvisa regler för bostads-
marknaden men också undanröja hindren för en fun-
gerande valfrihet och konkurrens.
Vad folk vill ha och efterfrågar ersätts av den röd-
gröna majoriteten med: Vi vet vad som är bäst för
dig. Just nu är det 60 kvadratmeters lägenheter som
gäller. De gamla hjulspåren i bostadspolitiken fort-
sätter. I stället för att ge människor ekonomiska möj-
lighet att efterfråga bättre boende slirar Socialdemo-
kraterna, Vänstern och Miljöpartiet vidare med sub-
ventionspolitik trots att effekterna är mycket osäkra.
Flera remissinstanser, bland annat Statskontoret
skriver: Effekterna är osäkra, och ett kostnadseffek-
tivt byggande förutsätter inte ett stöd. Vi kan se att
decennier av regleringar och subventioner av olika
slag har resulterat i en icke-fungerande bostadsmark-
nad för just hyresrätter.
Ska hyresrätten ha en chans att överleva är rege-
ringens och riksdagsmajoritetens förslag, som finns i
bostadsutskottets betänkande, helt fel väg att gå. Eller
för att citera statsminister Göran Persson från den 20
februari i år här i kammaren: "När räntorna uppgick
till 15 % behövde vi en subvention för att komma ned
till 3 %. När man nu kan låna till 3-4 % ränta är fi-
nansieringsproblemet löst. Nu handlar det om kon-
kurrens i byggsektorn, och det är snarast där som vi
ska sätta in stöten, inte med ytterligare regleringar
och bidrag."
Vän av ordning kan undra om statsrådet Lars-Erik
Lövdén ingår i Göran Perssons regering.
Fru talman! Givetvis står vi moderater bakom alla
våra reservationer. Men jag nöjer mig med att yrka
avslag på propositionen, det vill säga bifall till reser-
vation 1.
Anf. 155 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
endast reservation nr 1 för tids vinnande, men vi står
självfallet bakom alla våra reservationer.
Dagens debatt avser det nya investeringsbidraget,
Åtgärder för att främja byggande av mindre hyres-
bostäder och studentbostäder. Förslaget skulle vara
en momssänkning. Nu gick inte detta med moms-
sänkningen, utan det har omvandlats till ett investe-
ringsbidrag. Det ska enligt regeringen ska lösa pro-
blemen på bostadsmarknaden och leda till att det
byggs små bostäder.
Regeringen har nu administrerat investeringsbi-
dragen mer än åtta år, och frågan infinner sig: Vilken
nytta har dessa gjort? Det har inte byggts hyresrätter,
trots bidragen.
Investeringsbidrag och subventioner innebär att
någon annan än bostadskonsumenten bestämmer vad
som ska byggas. Med det nya investeringsstödet vill
regeringen öka byggandet av små ettor. Ser man till
efterfrågan från människorna som behöver bostäder
är det snarare lägenheter större än 60 kvadratmeter
som är en bristvara.
I dag är mer än 50 % av de kommunala bostads-
bolagens lägenheter ettor och tvåor. I dessa sitter
bland andra barnfamiljer och väntar på att få flytta till
någoting rymligare. Nu drömmer en del inte längre
om ett eget rum för barnen utan även om ett eget rum
för föräldrarna. Dåtidens utdragssoffa i köket har med
nutidens årsmodell blivit en mer lyxig, stoppad vari-
ant som står i vardagsrummet.
Investeringsbidrag åtföljs alltid av ett regelverk,
en snårskog av regler och villkor. Så även denna
gång. Vi i Folkpartiet påtalade redan i remissdebatten
i mars år 2003 att det kommer att krävas en hel del av
myndigheterna för att kunna utvärdera alla de krång-
liga villkor som ställts upp för att bedöma ansökan
om investeringsbidraget.
I tilläggsbudgeten för år 2003 kan vi konstatera att
även regeringen har insett detta. Nu omvandlar man
delar av bidraget för byggandet av studentbostäder till
att finansiera den kompetensutveckling och den öka-
de administration som det nya investeringsbidraget
leder till. Bidragspengarna åker karusell.
Men om någon får för sig att söka bidraget kom-
mer dessa byggherrar vara tvungna att avsätta resur-
ser för att kunna göra denna ansökan. Det kostar lika
mycket på den sidan av bordet i administration, kost-
nader som ska betalas av hyresgästerna, de boende.
Sedan gäller det att inte bygga för snabbt. Ulrik
Fällman, vd för HSB i Stockholm, beskriver i Stock-
holm City måndagen den 26 maj vad som händer om
man bygger för snabbt och hyresgästerna hinner flytta
in. Det visade sig omöjligt att få bidrag eftersom
reglerna förutsätter att ingen får bo i huset när bidra-
gen beviljas. Genom att bygga med fabriksbyggda
lägenheter lyckades man få bostäderna klara på några
månader - för fort med andra ord. Ett citat ur debat-
tartikeln: "Gärna billiga bostäder åt ungdomar, men
bygg långsamt! Så ser regeringens ungdomsbostads-
satsning ut i praktiken."
Fru talman! Hur ser då de villkor ut som är kopp-
lade till detta nya investeringsbidrag? Jo, bidragen
ska utgå till byggande i tillväxtregioner med bostads-
brist. Någon ska definiera "tillväxtort". Hyresnivån
ska fastställas till 1 100 kr per kvadratmeter i Stock-
holm, 1 000 i Malmö och 900 i övriga landet. Men
Boverket har redan föreslagit att man mjukar upp
detta villkor eftersom nivåerna är för låga. Hur häng-
er detta ihop med trepartsöverenskommelsen mellan
SABO, Hyresgästernas riksförbund och Fastighets-
ägarna? Regeringen har ju tillsatt en utredning och
har varit positiv till denna överenskommelse, som
syftar till att reformera hyressättningen både i nypro-
duktion och i befintligt bestånd.
Bostäderna ska också förmedlas genom kommu-
nal bostadsförmedling eller i samarbete med kom-
munen. Man kan få ersättning för bostäder upp till 70
kvadratmeter, men ytan för bidrag är endast 60 kvad-
ratmeter. Om en aktör i en kommun får endera bidra-
get kan andra aktörer ej söka det andra. Byggandet
ska uppnå kraven på hållbar utveckling. Det finns
krav på miljöplan. Bidrag ges ej till projekt med di-
rektverkande el, vilket diskvalificerar användningen
av flyttbara moduler.
Förmedlingen av dessa bostäder ska riktas mot
hemlösa och dem med bostadssociala problem samt
motverka segregation. Byggandet ska gynna social
utveckling. Det ska ske en kostnadsanalys baserad på
livscykelbedömning för att ge helhetssyn på långsik-
tiga kostnader och miljöpåverkan. Slutligen har vi
återkrav om något av de uppställda kraven inte upp-
fylls. Listan är lång.
Remissinstanserna har ju, som tidigare talare varit
inne på, varit oerhört kritiska och ifrågasatt i mångt
och mycket. Det finns ett och annat positivt men
mycket kritik. Vi i Folkpartiet tror självfallet att det är
helt andra åtgärder som måste till.
Ökat bostadsbyggande förutsätter långsiktigt goda
spelregler och sänkta skatter - inte fler kortsiktiga,
snåriga, snävt riktade bidrag där det ena bidraget
används för att man ska kunna bevilja det andra. Vi
vill ha en generell översyn av mervärdesskattesatsen i
syfte att sänka den. Vi berör detta i vår reservation
nr 3. Det behovs en genomtänkt markpolitik även
från statens sida. Staten ska inte gynna de stora
byggjättarna. Vi vill ha bättre byggkonkurrens och
mer muskler åt Konkurrensverket. Prissättningen av
byggandet måste stå i fokus. Det är något annat än
produktionskostnaden. Planprocessen måste revide-
ras. Hyressättningen måste reformeras. Vi är för
skattefrihet för uthyrning av studentrum och industri-
ellt byggande för billigare lägenheter.
Det handlar om tredimensionell fastighetsbild-
ning, som ska tillåta en mix av olika typer av bostäder
i samma fastighet. Det kan vara en räddning för hy-
resrätten. Sedan har vi ägarlägenheter. Vilka möjlig-
heter för att bygga nya spännande kvarter!
Sänkt fastighetsskatt är viktigt. Husen ska ju stå i
50-100 år, och förvaltningskostnaden även för hyres-
rätter innefattar fastighetsskatt. Det är också viktigt
med ett reviderat inkomst- och kostnadsutjämnings-
system som är tillväxtfrämjande, inte tillväxthäm-
mande och som stimulerar bostadsbyggandet.
Vi har mängder av förslag att delge regeringen.
Sverige behöver en bostadspolitik där människor-
nas, bostadskonsumenternas, önskemål styr vad som
byggs. Vi i Folkpartiet liberalerna vill skapa förut-
sättningar för ökat bostadsbyggande. Bostadsbyggan-
det kan ökas, men det kräver andra och bättre åtgär-
der som inte leder till social housing.
Anf. 156 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det är som om tiden stått stilla - det
kan väl Göran Hägglund hålla med om? För fyra år
sedan stod jag i samma talarstol och lyssnade på
ungefär samma debattörer som höll ungefär samma
tal. Några nya ansikten har kommit till. Det är jag
glad för. Tyvärr verkar inte manuskripten ha bytts ut,
för det är samma medicin som ska råda bot på det här.
Det är ungefär samma verklighetsbeskrivning.
Men en hel del har hänt. I natt kommer 15 000
studenter att kunna lägga sig i sina ganska nybyggda
studentlägenheter. 10 000-12 000 människor kommer
i natt att kunna lägga sig i sina nybyggda hyreslägen-
heter med en hyra till en rimlig kostnad. Visst har vi
problem. Vi har bostadsbrist. I våra tillväxtorter har
vi rejäl bostadsbrist - trots att vi har byggt över
12 000 nya studentlägenheter har vi fortfarande stu-
dentbostadsbrist.
Men marknaden kommer inte, som borgerligheten
föreslår, att lösa ett enda av de här problemen. Vi har
faktiskt prövat den vägen. Vi hade borgerlig regering
mellan 1991 och 1994, en borgerlig regering som
avskaffade nästan alla regleringar på bostadsmarkna-
den. Bostadsförsörjningslagen försvann. Bostadsan-
visningslagen försvann. Nästintill allt stöd till bo-
stadsmarknaden försvann.
Klarade då marknaden att ge människor i Sverige
bostad när alla dessa tvångsregleringar försvann?
Klarade marknaden att ge vanliga människor en bo-
stad? Nej. Man hade ju önskat att det skulle vara så
enkelt, men bostadsbyggandet i Sverige störtdök. Det
enda som byggdes var bostadsrätter för dem med de
absolut högsta inkomsterna. Det var villor för dem
med de absolut högsta inkomsterna.
Fru talman! Nu ser vi en annan utveckling. För
fjärde året i rad ökar byggandet av bostäder i Sverige.
För fjärde året i rad! Under förra året ökade bostads-
byggandet i Sverige med 29 %! Alltså: Under förra
året ökade bostadsbyggandet i Sverige med 29 %!
Det som ökade mest var hyresrätter. Och bland
hyresrätterna ökade de mest som vi ger mest stöd till,
nämligen studentbostäder. Vår framgångsrika politik
för att bygga studentbostäder har ju lett till att de
borgerliga partierna har börjar ompröva sin politik.
När vi införde stödet var samtliga borgerliga partier
emot det. Nu har åtminstone ett borgerligt parti insett
att det var en bra politik, att den har givit resultat och
att studenterna inte vill ha mindre utan snarare mer
stimulans för att bygga studentbostäder.
Kanske kommer vi om ett år eller två år när vi
möts här i kammaren att ha total uppslutning bakom
investeringsbidraget till studentlägenheter. Kanske
har då de andra partierna lämnat sitt dogmatiska mot-
stånd mot att stödja bostäder till rimliga priser för
ungdomar.
Naturligtvis räcker det inte med bara stöd. Vi
måste öka konkurrensen på bostadsmarknaden. Vi har
genom vår politik, med Byggkostnadskommissionen,
med Byggkostnadsdelegationen, kunnat visa att det
med ganska enkla åtgärder går att bygga mer än 30 %
billigare än i dag. Med det nya stödet, som vi i dag
debatterar här i kammaren, vill vi stödja den utveck-
lingen. De hyresvärdar och byggherrar som klarar att
bygga billigare bostäder kan också få subventioner
för det.
Kd vill gå den motsatta vägen. Man vill halvera
det stöd som vi föreslår i propositionen och betän-
kandet för dem som bygger billiga lägenheter. I stäl-
let vill man smeta ut och ge mindre till alla. Det får
en del märkliga konsekvenser. Jag skulle vilja ställa
frågan till kd om det verkligen är de konsekvenserna
ni vill ha.
Det innebär bland annat att den vanliga hyreslä-
genheten med den rimliga kostnaden och med den
låga hyran kommer att få en högre hyra än med vårt
förslag. Men det innebär också att man i Gåshaga, där
det byggs hus för 11 miljoner, kommer att få en nätt
skattesubvention på i storleksordningen 750 000-1
miljon kronor. På vilket sätt kommer det att gynna
bostadskonsumenterna? Det blir dyrare för de vanliga
hyresgästerna, medan det blir billigare för dem som
har lyxbostäder. Kommer subventionerna av Gåshaga
och andra bostäder för de absolut rikaste att leda till
ett ökat byggande? Kommer det att leda till det som
Kristdemokraterna i sin reservation säger sig vilja
genomföra?
Det blir också lite parodiskt när samma kristde-
mokrater säger att de vill ha fasta spelregler på bo-
stadsmarknaden. Nu ska det bli långsiktigt, och nu
ska linjen läggas fast. Samtidigt säger de att de i
dagsläget kan tänka sig en minskning av momsen för
flerbostadshus som de i framtiden vill öka omfatt-
ningen av till att även innefatta andra former. Tala om
långsiktighet. Innan man ens har fått gehör för sitt
första förslag vill man förändra det.
Fru talman! Vi föreslår att takten ska öka när det
gäller det investeringsbidrag för vanliga hyresbostä-
der och det investeringsbidrag för studentbostäder
som har varit så lyckosamt och som har lett till att
bostadsbyggandet har ökat, att 13 000 studenter har
fått tak över huvudet och att 7 000 människor har
kunnat få flytta in i en hyreslägenhet med en låg
kostnad. Vi ska fortsätta den framgångsrika politik
som har lett till att byggandet förra året ökade med
29 % i det här landet.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 157 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tänkte börja med ett referat av
Bismarck. Han sade ungefär följande:
Det ljugs aldrig så mycket som inför ett val, under
ett krig och efter ett fiskarfänge.
Det kanske skulle behöva justeras och omfatta
även tiden efter ett val.
Socialdemokraterna har här ett uppenbart be-
kymmer. De har lagt fast vissa målsättningar och
utmålat sin politik som löftesrik. Den var löftesrik.
De sade att det skulle skapas 30 000 bostäder per år.
När det har gått ett halvår in på mandatperioden
tvingas de konstatera: Vi kommer nog inte att greja
det här. Vi kommer inte ens i närheten av det mål
som vi har satt upp. Vad gör vi då? Vi får hoppa på
oppositionen i stället och säga att deras förslag är
värdelösa. Visserligen har de inte fått pröva, men det
är nog den modell som får gälla.
Bostadsbyggandet har ökat i någon mån och det
från en historiskt oerhört låg nivå. Historiskt och
internationellt ligger vi nere på nivåer som hade fått
svenskar att kippa efter andan för ett drygt decennium
sedan. Ingen trodde att vi skulle befinna oss nere på
så här låga nivåer så här länge. Behoven finns, men
Socialdemokraterna förmår inte att skapa en politik
som gör det möjligt för den som är beredd att investe-
ra att göra investeringen eftersom den inte går att
räkna hem. Spelreglerna är inte sådana att någon
vågar göra de långsiktiga investeringarna.
Anders Ygeman sade att det behövs stöd, men inte
bara stöd, utan att det också behövs konkurrens. Men
det behövs också en regeringspolitik som skapar
spelregler som gör det möjligt för människor att våga
investera. Man kan skylla på arbetsgivare för att det
finns för få jobb. Men det måste finnas incitament för
att anställningar ska göras, och det måste finnas inci-
tament för att byggandet ska komma till stånd. Och
den politiken saknas i dag.
Anf. 158 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag vill ge Göran Hägglund rätt. Det
behövs incitament för att sätta i gång byggandet. Det
behövs incitament för att få fart på produktionen av
billiga hyreslägenheter. Det behövs incitament för att
få fart på byggandet av studentlägenheter. Och det är
därför som regeringen har lagt fram den här proposi-
tionen med kraftfulla incitament och stöd för att få
fart på byggandet i Sverige.
Det är sant att bostadsbyggandet har ökat med ba-
ra 29 % förra året. Vi hade velat att bostadsbyggandet
skulle öka ännu mer. Vi får ta på oss ansvaret för det.
Därför lägger vi fram en politik som ska öka byggna-
tionen i Sverige. Men den politiken måste då också
vägas mot den politik som Kristdemokraterna föreslår
med sämre incitament som är utsmetat och som inne-
bär att man inte stöder dem som vill bygga billigt
utan smetar ut detta till att gälla alla och framför allt
då kanske till dem som vill bygga de dyraste bostads-
rätterna och de dyraste villorna.
Med Kristdemokraternas förslag här kommer vil-
lan i Gåshaga att få en subvention på 500 000-1 mil-
jon kronor. Är det rimligt, samtidigt som ni föreslår
mindre stöd, eller sämre incitament, för att använda
Göran Hägglunds språkbruk, till den vanliga hyres-
gästen som söker en vanlig hyreslägenhet för sina surt
förvärvade pengar?
Våra incitament, Göran Hägglund, är tydliga. Vi
ska skaffa fram fler lägenheter, vi ska skaffa fram
billigare lägenheter, och det ska vara lägenheter som
vanligt folk har råd att bo i.
Anf. 159 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! I sitt anförande gjorde Anders Yge-
man en poäng av att vi genom en skattesänkning ger
subventioner till fler. Det träffar fler. Det gjordes då
till en dygd att det skulle vara bättre att ha subventio-
ner till färre eftersom det då kan bli mer. Det är ju
rätt. Skulle man snäva åt detta ytterligare och skriva
reglerna ytterligare lite krångligare kunde man kom-
ma ned till att en friggebod som byggs i landet skulle
få gigantiska stöd. Men det innebär ju inte att vi får
till stånd det byggande som människor efterfrågar.
Det efterfrågas visserligen små lägenheter. Men det
efterfrågas också större lägenheter. Men för det har ni
inte en politik.
Jag får rätt när det gäller att det måste finnas in-
citament. Men regeringen förmår ju inte att skapa
sådana. Hur skulle det annars kunna komma sig att
byggindustrin kvartal efter kvartal reviderar ned sina
prognoser för byggandet?
Vi sänker skatterna på boendet. Vi tycker att det
är orimligt med den höga boendebeskattning som vi
har i Sverige. Det är rätt som Ygeman sade att sub-
ventionerna till byggandet under början av 90-talet
minskade dramatiskt. Har Socialdemokraterna ändrat
på detta? Icke nämnvärt. Däremot har man dramatiskt
ökat beskattningen av de människor som trots allt
bor. Det gör att människor på många håll i landet
tvingas flytta från hus och hem. Andra har inte råd att
efterfråga. Och i den mån de har råd att efterfråga
finns det ändå inget att bo i.
Anf. 160 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Göran Hägglund ondgör sig över att
vårt stöd inte är tillräckligt stort för att sätta fart på
byggandet. Jag vill då för protokollet och för kamma-
ren klargöra att vårt stöd är ungefär dubbelt så stort
som det som föreslås i Kristdemokraternas reserva-
tion.
Göran Hägglund ondgör sig över att byggindustri-
erna skriver ned sin prognos kvartal efter kvartal.
Göran Hägglund, de senaste 16 kvartalen har bo-
stadsbyggandet i Sverige ökat. Det senaste året, de
senaste fyra kvartalen, har det ökat med 29 %. Bo-
stadsbyggandet är i dag betydligt högre än när vi hade
en borgerlig regering och då Kristdemokraterna satt
vid rodret.
Göran Hägglund säger att vi inte har någon politik
för större lägenheter. Det är också fel. Vi har ett in-
vesteringsbidrag som ger bra förutsättningar för att
bygga större och billiga hyreslägenheter. Det är ett
stöd som hittills har gett 7 000 nya lägenheter i Sveri-
ge.
Anf. 161 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Anders Ygeman säger att vi har inget
nytt att komma med. Men vad är det för nytt som
Socialdemokraterna kommer med? Det är ju bara
subventioner. De har kommit och gått i olika former
och sedan återuppstått. Nu talar ni om investerings-
stimulans men det är en form av subvention.
Håller inte Anders Ygeman med sin statsminister
när denne säger att det inte är ytterligare regleringar
och bidrag vi behöver? Men vad består det här betän-
kandet av om inte regleringar och ett nytt bidrag? Det
är min första fråga.
I propositionen står det: Hyresnämnden i Stock-
holm har anfört att det förhållandet att hyran i ett hus
som byggs med hjälp av stödet kan komma att under-
skrida vad som är en skälig hyra enligt hyreslagen.
Det kan innebära att det påverkar hyrorna i hus som
inte har fått något stöd.
I kritiken instämmer Stockholms kommun.
Min andra fråga är: Tror Anders Ygeman att det
är någon som vågar bygga utan det här stödet när
risken finns att plötsligt, med hyreslagens olika para-
grafer, bli ålagd att kanske sänka hyran så att den blir
lika låg - eller hög, hur man nu vill se det - som
hyran i de lägenheter som fått den här subventionen?
Jag undrar alltså vem som då vågar bygga.
Är inte detta ytterligare ett hinder och ett belägg
för att den här subventionen inte kommer att ge det
tillskott som Anders Ygeman talar om?
Apropå hur mycket lägenheter och studentrum
som har byggts kan jag säga att jag har frågat RUT
hur mycket som faktiskt har byggts. De talar om för
mig att det inte finns någon statistik över detta. Man
kan inte få fram uppgifter om hur mycket som har
byggts med det här investeringsbidraget. Möjligtvis
kan man få fram uppgifter om hur mycket som har
beviljats. Men det betyder inte att det i slutändan har
byggts.
Jag var väldigt precis när jag frågade men ingen
av de siffror som Anders Ygeman uppger om vad
som byggts och om att de här lägenheterna finns har
jag fått bekräftad när jag frågat riksdagens utred-
ningstjänst.
Anf. 162 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag tror att Marietta de Pourbaix-
Lundin är den enda som oroar sig för att hyrorna i
Sverige är för låga. Marietta, jag oroar mig inte för
det, utan jag oroar mig för att hyrorna är för höga, att
vi inte klarar att pressa hyrorna tillräckligt mycket så
att vanligt folk har råd att bo i dem. Du oroar dig för
motsatsen.
Marietta de Pourbaix-Lundin frågar mig om jag
delar statsministerns uppfattning att regeringen har
fört en framgångsrik ekonomisk politik som gjort att
man har lyckats pressa ned räntorna. Ja, självklart gör
jag det. Och självklart står jag, liksom statsministern,
bakom det förslag om investeringsstöd som regering-
en, med statsministern som ordförande, har lagt på
riksdagens bord.
Marietta de Pourbaix-Lundins tredje fråga var:
Vad är nytt? Ja, 13 000 studentlägenheter är nya.
7 000 hyreslägenheter är nya - lägenheter som män-
niskor bor i. Det är möjligt att du, Marietta, inte har
fått svar från RUT. Men jag kan tipsa om Statistiska
centralbyråns hemsida www.scb.se. I den senaste
rapporten om lägenheter som faktiskt har byggts och
som folk har flyttat in i konstaterar man att byggandet
har ökat för fjärde året i rad och att byggandet under
de senaste åren har ökat med 29 %. Kan du inte
glädjas över att människor faktiskt har kunnat få
flytta in i bra och billiga lägenheter? Problemet är
kanske just att hyran är för låg.
Anf. 163 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag känner igen Anders Ygemans ar-
gumentering. Egentligen fick jag inget svar på mina
frågor om vem som vågar bygga om man inte kom-
mer i åtnjutande av det här stödet. Jag förstår att An-
ders Ygeman tycker att han har svarat på den frågan
men jag tycker inte att han gjort det. Det vore bra att
få svar på frågan om vilken hyra som kommer att
gälla i de här lägenheterna. Står byggherren med
risken eller inte att det i slutändan inte går ihop? Den
frågan kvarstår.
Jag förstår att Anders Ygeman tycker att det var
roligt att säga: Javisst står jag bakom vad Göran Pers-
son säger, och Göran Persson står ju bakom den här
propositionen. Men jag tycker fortfarande att det
rimmar väldigt illa med vad Göran Persson för några
månader sedan sade i denna kammare: att det inte är
med ytterligare regleringar och bidrag som vi får fart
på byggsektorn, utan det handlar om andra saker. Det
är konkurrensen som vi måste se till att göra något åt.
Ändå kommer det här förslaget.
Kanske får jag ställa en annan fråga till Anders
Ygeman. Tycker han att det är bra att använda skatte-
betalarnas pengar på det sätt som jag nämnde? Av de
4,3 miljarder kronor som man tror att det här kommer
att kosta används bara 1,5 miljarder kronor till ett
nytillskott. Allt det andra går till lägenheter som
skulle ha byggts ändå, så det är fråga om enorma
undanträngningseffekter.
De här lägenheterna skulle alltså ha byggts ändå.
Trots det väljer man att använda miljardbelopp till
detta. Är det så vi ska använda skattebetalarnas peng-
ar?
Statskontoret säger att det inte finns någonting
som säger att det byggs mer därför att man har olika
subventioner. Det är väldigt osäkert om det är så.
Ändå står Anders Ygeman och säger att det beror på
detta. Vilka bevis har han för det? Vad finns det för
utvärdering som säger detta?
Anf. 164 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin frågar
mig vem som vågar bygga. Ja, uppenbarligen ganska
många eftersom byggandet ökar så kraftigt.
Till kammarens protokoll vill jag säga att jag stö-
der den uppgörelse som SABO, Fastighetsägarna och
Hyresgästföreningen har träffat. Vi har tillsatt en
utredningsman som ska göra att vi kan få ett förslag
till lagstiftning på riksdagens bord som löser alla
eventuella problem.
Sedan vill jag faktiskt be Marietta de Pourbaix-
Lundin om ursäkt. Jag sade att det inte fanns någon-
ting nytt i Mariettas och den övriga borgerlighetens
argumentation. Jag hade helt klart fel. Före valet ville
ni byta regering. Ni sade att det var det viktigaste för
Sverige. Jag vill byta statsminister, stod det på era
knappar. Nu, efter valet, verkar ni så nöjda med
statsministern att ni tar dennes argumentation till
kammaren. Det tackar jag för.
Anf. 165 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Detta investeringsbidrag med ett så
krångligt regelverk ska egentligen möta samhällets
alla stora utmaningar och lösa alla problem som
finns. Man ska lösa de hemlösas situation. Man ska
lösa segregationsproblematiken. Ja, det är en mängd
stora frågor som ska lösas.
Samtidigt passar man från regeringens och ut-
skottsmajoritetens sida i andra frågor på att bygga en
massa hinder. Jag vill fråga Anders Ygeman: Varför?
Varför inte på sikt skapa möjligheter - inte nya hin-
der - exempelvis med tredimensionell fastighetsbild-
ning och genom att underlätta att trepartsöverens-
kommelsen kommer till stånd och skynda på så att
det inte blir en snöbollseffekt med ytterligare hinder i
sammanhanget?
Och vilket svar ger Anders Ygeman till den familj
där föräldrarna sover på soffan, på den nya lyxiga
stoppade bäddsoffan i vardagsrummet och som gärna
vill ha inte bara eget rum till sina barn utan också till
sig själva? De här barnfamiljerna behöver en större
bostad. Vilket svar ger Anders Ygeman till dem?
De här förslagen gäller små hyresrätter. Det är ju
små bostäder som man vill satsa på. Vilket svar ger
Anders Ygeman alltså till den barnfamilj där föräld-
rarna sover på en bäddsoffa i vardagsrummet?
Anf. 166 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag ska försöka svara på Nina Lund-
ströms tre frågor.
Först och främst gäller det de små lägenheterna.
Det här stödet är speciellt riktat till lägenheter under
70 kvadratmeter. Det är för de lägenheterna som man
kan söka det här stödet. Jag skulle inte vilja karakteri-
sera dessa lägenheter som små ettor, som Nina Lund-
ström gjorde i sitt inledningsanförande.
I det hus för vilket stöd utgår kan det också finnas
fyror, femmor och sexor. För dessa kan det stöd sökas
som riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Det bety-
der att för ett normalhus, ett typhus, blir det en betyd-
ligt starkare subvention jämfört med den vi har i dag.
Vi ökar alltså stödet, så den hyresvärd som bygger ett
hus med hälften tvåor och återstoden med treor och
fyror kommer att få en kraftigt ökad stimulans med
det här stödet.
Tredimensionell fastighetsbildning har regeringen
beslutat om. Ett förslag har lagts på riksdagens bord
som kommer att behandlas här i kammaren.
Trepartsöverenskommelsen stöder vi, som jag ti-
digare sagt, fullständigt. Vi har tillsatt en utrednings-
man för att se till att ha ett förslag om en skarp lag-
stiftning att lägga på riksdagens bord.
Jag vill i det här replikskiftet göra kammaren
uppmärksam på vad som är Folkpartiets alternativ till
vårt riktade stöd till hyreslägenheter med låg hyra.
Det alternativet är en generell momssänkning på 3
eller 4 %, någonting som såvitt jag förstår inte kom-
mer att ha någon effekt på byggandet och inte kom-
mer att generera en enda ny hyreslägenhet - med
tanke på den barnfamilj där föräldern ligger på en hårt
stoppad bäddsoffa.
Anf. 167 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Därför passade jag på i mitt anföran-
de att påpeka de åtgärder som Folkpartiet föreslår,
och jag tror att jag räknade upp tio av dem i dag där
vi anser att man skulle kunna göra en insats. Varför,
Anders Ygeman, behöver man skicka ut landshöv-
dingar på raggarrundor i län där man inte söker de
investeringsbidrag som Anders Ygeman anför är så
eminenta och som har bidragit så mycket till byggan-
de? Man skickar ut landshövdingar som ska sluta
avtal med kommunerna som ska stimuleras till att
söka bidrag som är så fantastiska. Varför gör man inte
det självmant med tanke på att de är så utomordentli-
ga?
Det andra är att det finns andra skatter förutom
mervärdesskatten, som fastighetsskatten, där Folk-
partiet har lagt ett förslag på en revidering som skulle
kosta 6 miljarder och som skulle frysa taxeringsvär-
dena. I min lilla kommun, som Anders Ygeman
mycket väl känner till, betalade det allmännyttiga
fastighetsbolaget 40 miljoner kronor år 2002, det vill
säga att det är hyresrätter som belastas med den kost-
naden. Vi har visat gång efter gång att det finns en
mängd åtgärder som man kunde vidta som inte skulle
snedvrida så att de föräldrar som ligger på bäddsof-
fan, den lyxigt stoppade bäddsoffan i vardagsrummet,
hade en chans att välja och få en större bostad oavsett
om det är en hyresrätt, en ägarlägenhet, en bostads-
rätt, en villa eller ett radhus. De ska få makten och
möjligheten att bestämma, inte politikerna.
Därför vill jag återkomma: Vad tänker Anders
Ygeman göra för att de ska få den valmöjligheten
med tanke på den erfarenhet vi har av investeringsbi-
dragen, att de inte fungerar såsom det är tänkt?
Anf. 168 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Med risk för att bli lite tjatig: Investe-
ringsbidraget till studentlägenheter har gett nästan
13 000 nya studentlägenheter. Investeringsbidraget
för vanliga hyreslägenheter till rimliga kostnader har
gett nästan 7 000 nya lägenheter. Bostadsbyggandet
har ökat för fjärde året i rad. Varför kan inte Nina
Lundström glädjas över den utvecklingen? Varför
måste ni gång på gång säga att det inte fungerar?
Nina Lundström presenterade en egen lösning.
Hon säger att för att få fart på byggandet ska vi av-
skaffa fastighetsskatten. Det är imponerande. Det
hade varit ännu mer imponerande om det inte vore så
att nyproduktion av hyreslägenheter har noll kronor i
fastighetsskatt. Avskaffandet av dessa noll kronor i
fastighetsskatt lär inte ge speciellt många nya hyres-
bostäder.
Anf. 169 Owe Hellberg (V)
Fru talman! I Stockholm står 80 000 i bostadskö,
och ute i landet råder bostadsbrist i ca 80 kommuner.
Det här drabbar främst ungdomar och invandrarfa-
miljer. När nu regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet presenterar ett förslag för att lindra den stora
efterfrågan som finns av framför allt hyresrätter säger
samtliga borgerliga partier nej och har nästan inga
egna förslag utan ägnar sig åt att försöka hitta alla
möjliga och omöjliga problem med det nya momså-
terföringsstödet. I stället borde ni faktiskt ägna er åt
att försöka lösa problemen för alla dem som är drab-
bade av bostadsbristen, men där är ni tomhänta.
Centerpartiet klagar på det redan införda investe-
ringsstödet och tycker att det var bättre förr när
byggmomsen var 12 ½ %. De vill att byggmomsen
ska utredas på nytt. De verkar inte ha förstått att det
numera är EU som hanterar de här frågorna och att
byggmomsen räknas i den generella momsnivån. Vad
är det då som på nytt ska utredas?
Hyressättningssystemet ska utredas, säger Cen-
tern. Ja, det jobbet har redan påbörjats. Har man inte
uppmärksammat det? De har dock ett bra förslag, de
vill att fastighetsskatten på hyreshus ska bort. Jag
delar den uppfattningen, men det är en åtgärd som ska
vidtas av rättviseskäl eftersom hyreshus betalar både
fastighetsskatt och bolagsskatt. Här är vi överens med
Centerpartiet, men hur får man med sig de övriga
borgerliga partierna på ett sådant förslag? De vill ta
bort all fastighetsskatt.
Kristdemokraterna har förstått att en momssänk-
ning inte är möjlig och ansluter sig delvis till vår
lösning. Deras förslag är dock ett stöd, som Anders
Ygeman har berättat om, som är ungefär hälften så
stort och dubbelt så dyrt. Kristdemokraterna vill inte
ha några särregler, och då får det tydligen kosta vad
det kosta vill. Varför vill Kristdemokraterna ytterliga-
re subventionera det redan mycket lönsamma byg-
gandet av bostadsrätter när det är hyresrätter som det
råder brist på? Förslaget är mycket dyrare för stats-
kassan, och det finns inga som helst garantier för att
det blir ett byggande av just hyresrätter med rimliga
hyresnivåer.
Sänk skattetrycket så främjas bostadsbyggandet,
tycker Kristdemokraterna och nämner fastighetsskat-
ten. Problemet med fastighetsskatten, Kristdemokra-
terna, är att ert förslag är både orättvist, inte minst
regionalt, och inte heller leder till någon nämnvärt
ökad byggnation av hyresrätter. Ni är också ensamma
om er skattemodell. Inget annat politiskt parti verkar
tycka att er idé om fastighetsskatten är särskilt bra.
Folkpartiet har hittat tio fel på vårt förslag, och då
vill jag säga att hälften faktiskt är direkta faktafel. Så
den här listan borde nog revideras.
Folkpartiet påpekar en rad saker som de upplever
som svårigheter och tror inte att det blir några resultat
av det nya stödet. De presenterar en egen niopunkts-
lista som ska leda till ökat bostadsbyggande. Vilken
av dessa nio punkter som snabbt får i gång byggandet
av billiga hyresrätter är mycket svårt att definiera. Är
det en snabbare planprocess, reformerad hyressätt-
ning, uthyrning av studentrum, ägarlägenheter? Nej,
det är knappast några åtgärder som är tillräckligt
kraftfulla i nuläget.
Sedan ägnar sig Folkpartiet åt ett teoretiskt reso-
nemang om momsen. En generell sänkning av mom-
sen tycker ni är bra - en sänkning med 3-4 %. Vilken
effekt får det på byggandet av hyresrätter? Jag tror att
den blir mycket marginell. Det man dock kan hävda
bestämt är att det blir mycket dyrt för statskassan.
Intäkterna minskar med 30 miljarder om året. Är det
här en prioriterad skattesänkning för Folkpartiet och
de övriga borgerliga partierna?
Moderaterna ingår också i den klagande kören.
Momsåterföringen är inte bara fel i sak, den är kon-
stitutionellt fel. Bryssel måste få göra sin röst hörd
innan riksdagen fattar sitt beslut. Jag ser det som en
fördröjnings- och förhalningstaktik, och den är myck-
et uppenbar. Den leder definitivt inte till någon för-
ändring av byggande av billiga hyresrätter för de
ungdomar och invandrarfamiljer som är i stort behov
av bostäder.
Moderaternas lösning är som vanligt sänkt skatte-
tryck. Fastighetsskatten ska sänkas. Jag måste ställa
frågan: På vilket sätt leder det till ett ökat byggande
av billiga hyresrätter? Vilka andra skattesänkningar
ska få fart på byggandet? Vad är era konkreta förslag?
Vi har hört det här så länge, men kom till skott med
de konkreta förslagen.
Samtliga borgerliga partier ropar efter långsiktiga
spelregler. Vilka är de då? kan man undra. Bostads-
byggandet är ju konjunkturkänsligt och behöver olika
insatser beroende på vilken konjunktur som råder.
Den mest långsiktiga spelregeln vore att riksdagen
fattade beslut om hur mycket man bör bygga varje år.
Det har inte riksdagen gjort sedan miljonprogrammets
dagar. Ett byggande av 30 000-40 000 lägenheter om
året skulle skapa en bättre konkurrens i byggsektorn,
en snabbare omställning till ett mer industriellt byg-
gande, mer långsiktig planering i kommunerna, med
förutsättningen förstås att riksdag och regering tog
det övergripande ekonomiska ansvaret för detta.
Nu gäller det att få fart på byggandet, och detta
beslut blir ett sätt att starta den processen. Med det,
fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet
i sin helhet.
Anf. 170 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Folkpartiet vill ha en generell översyn
av mervärdesskatten. Det pågår också ett sådant ar-
bete, det är inget som är kontroversiellt, trodde vi. Vi
tror att det vore bra att sänka mervärdesskatten.
Vi tror på en genomtänkt markpolitik även från
statens sida. Staten ska inte gynna de stora byggjät-
tarna. Vi vill ha större byggkonkurrens och att pris-
sättning och produktionskostnader ska stå i fokus.
Planprocessen måste revideras. Hyressättningen
måste reformeras. Vill ha skattefrihet för uthyrning av
studentrum, industriellt byggande av billiga lägenhe-
ter, en tredimensionell fastighetsbildning som tillåter
bostadsbyggande och vi vill ha ägarlägenheter, sänkt
fastighetsskatt, reviderat inkomst- och kostnadsut-
jämningssystem och mycket därtill.
Utifrån att Owe Hellberg tycker att detta inte
räcker och inte duger någonting till är min fråga:
Varför vill Vänsterpartiet införa social housing i
Sverige? Det är ju det som ni vill göra med ert för-
slag. Den inriktningen är väldigt tydlig. Man ska
prioritera och se till att de mest utsatta stöttas. Man
vill rikta boendet till de mest socialt utsatta och de
hemlösa. Man vill reglera hyrestaken. Detta ger en
mycket tydlig bild av en svensk variant av social
housing.
Hur kommer det sig att Vänsterpartiet väljer att gå
den vägen?
Anf. 171 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Det är väldigt enkelt att svara på den
frågan. Begreppet social housing förekommer i var-
ken propositionen eller betänkandetexten, och enligt
Vänsterpartiets syn hade det inte heller ha fått stå
med.
Dessa bidrag ska naturligtvis inte gå till social
housing. Kommunen kan gå in med andrahandskon-
trakt och andra lösningar för att lösa situationen för
människor i akut nöd som inte har någon bostad. Men
det är inte det som innefattas i det generella stödet,
och det framgår mycket tydligt och klart av proposi-
tionstext och betänkandetext.
Jag tror att Nina Lundström lite grann har missat
detta med vad social housing innebär. Det är nämli-
gen så att det inte är själva bostadskostnaden som är
grundande för social housing utan det är att man
ställer krav på vilka som får bo där utifrån deras in-
komster, och sådana skrivningar finns inte alls i be-
tänkandet och ska naturligtvis inte heller finnas med
där.
Anf. 172 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Man plockar inte upp saker och ting
utan att det finns skäl för det. Detta var någonting
som framkom i en skrivning i ett av remissvaren, att
man hade en farhåga om att vi skulle gå i den euro-
peiska riktningen och öppna upp för möjligheten att
inrätta social housing.
Jag vet att Vänsterpartiet i varje fall tidigare har
varit inne på att man inte skulle välja denna väg i den
svenska bostadspolitiken. Men Folkpartiet och andra
har uppenbarligen tolkat förslaget så att det har öpp-
nats en dörr för den här typen av boende.
Den andra frågan är: Vilket svar ger Owe Hell-
berg till de trångbodda familjerna? Det här investe-
ringsbidraget är ju hårt riktat. Jag tog upp statistik
som visade att det mesta av beståndet är små hyres-
rätter. Skulle man skapa flyttkedjor skulle de frigöra
små hyresrätter som sannolikt är också är billigare än
nyproduktion. Men vad svarar Vänsterpartiet de
trångbodda barnfamiljerna? Sådana lägenheter byggs
ju inte. Vad svarar Owe Hellberg de föräldrar som
sover i bäddsoffor i sina vardagsrum?
Anf. 173 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Till att börja med har vi i Vänsterpar-
tiet sett till att kommunerna har fått bostadsförsörj-
ningsansvaret igen. Det är någonting som ni avskaf-
fade på 90-talet, och det var någonting som kommu-
nerna tog till sig väldigt snabbt. Det var den mentali-
teten som rådde under 90-talet. Vi hoppas naturligtvis
att kommunerna ska ta ett helt annat ansvar i dag. Det
är kommunerna som ska se till att det finns bostäder
framöver. Om inte byggentreprenörer gör det här
jobbet ska de kommunala bostadsbolagen göra det.
Vi pratade ju med SABO och borgarrådet Annika
Billström för någon vecka sedan. Vi konstaterade då
att bostadsbolagen i Stockholm är rika som troll.
Varför sätter de då inte i gång att bygga? Vid byg-
gandet av små billiga hyresrätter kan man inte ha så
höga avkastningskrav som 15-20 % som man kan få
när det gäller byggande av bostadsrätter.
Det måste vara långsiktiga fastighetsägare och
entreprenörer som har ett genuint intresse av att för-
valta fastigheter och inte bara är intresserade av att
göra snabba klipp. Det var alldeles för mycket sådan
mentalitet under 90-talet. Jag tycker faktiskt att ni har
bidragit till det, Nina Lundström.
Anf. 174 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tycker att Owe Hellberg inledde
anförandet med att väl beskriva de stora problem som
består i att 80 000 människor står i bostadskö i Stock-
holm och att det råder bostadsbrist i 100 av landets
kommuner.
Sedan tog så att säga färgen slut i den skrivaren
och han ägnade sig åt det som faktiskt är problemet.
Den andra halvan av anförandet ägnades enbart åt att
recensera andra partiers förslag.
Jag vet inte hur Owe Hellberg tror att de männi-
skor som till äventyrs skulle läsa protokollet eller som
lyssnar till den här debatten, som står utan bostad
eller som bor alldeles för trångt, funderar över detta.
Är Vänsterpartiet rätt nöjt med situationen, att politi-
ken är tillfyllest, att det inte behöver göras någonting
mera, att människor som står i kö får fortsätta att stå i
kö och att det får fortsätta att vara bostadsbrist i 100
kommuner? Jag tror inte det.
Men om Vänsterpartiet inte är nöjt, vad borde gö-
ras? Vad vill ni göra för att åstadkomma en föränd-
ring? Ni står bakom regeringens politik i varje del i
det här betänkandet och i varje del när det gäller eko-
nomin i budgeten. Ni har ett ansvar för situationen.
Det går inte att sitta på två stolar, utan ni måste fak-
tiskt ge besked om den egna politiken. Är Vänster-
partiet nöjt med situationen som den är?
Anf. 175 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Nej, vi är inte nöjda med situationen
som den är. Det är därför som vi ska fatta beslutet om
ett förstärkt stöd för byggande av billiga hyresrätter.
Vi konstaterade för längesedan att dessa åtgärder
behövdes. Jag stod här redan i mitten på 90-talet och
sa de här sakerna, men då ruskade alla på huvudet,
även mina socialdemokratiska kamrater. Då kallades
jag för populist och allt möjligt annat.
Vi lyssnar väldigt noga på Marietta de Pourbaix-
Lundins gamle partiordförande. Han gjorde en utred-
ning av bostadssituationen i Stockholm och konstate-
rade att det redan 1999 behövdes ett stöd på 300 000-
400 000 kr per lägenhet för att man skulle få fart på
bostadsbyggandet i Stockholm.
Det hände inte så mycket med den utredningen,
utan man genomförde den första etappen med det
gamla investeringsbidraget. Nu utökas möjligheterna,
och vi börjar att närma oss det som Ulf Adelsohn
sade. Så i det fallet lyssnar jag heller på Adelsohn än
på Persson, måste jag säga.
Vi sade väldigt tydligt också i valrörelsen att vi
vill satsa på investeringsstöd, och nu har man hittat en
annan modell för dem. Vi ser ju hur luften har gått ur
svensk ekonomi. Det statsfinansiella läget är sämre.
Då får man ta till de möjligheter som finns för att
finansiera dessa förslag, och nu har man valt den här
modellen. Vi skulle hellre sett att det hade varit ett
rent investeringsbidrag och också att det hade preci-
serats att det skulle gälla för hyresrätter.
Vi har också andra långsiktiga förslag som jag
kan återkomma till i nästa inlägg.
Anf. 176 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande om
prognoserna har omvärlden inte vara så överdrivet
imponerade av det förslag som vi nu diskuterar. I
februari 2002 sades det från byggindustrin att man
trodde att det skulle komma att byggas 26 000 bostä-
der under 2003. Den siffran har reviderats ned steg
för steg för att nu i maj - enligt den aktuella progno-
sen - ha landat på 17 500 lägenheter. Jag hoppas
verkligen att det inte fortsätter utför.
När skulpturen - det vill säga det här förslaget -
stegvis har avtäckts har omvärlden inte direkt slagits
till marken av häpnad och blivit imponerad över hö-
van. Tvärtom har man blivit allt dystrare till mods
allteftersom alltmer har avslöjats om formerna, och
det är oerhört bekymmersamt - jag ska inte fortsätta
med den liknelsen.
Jag skulle vilja be Owe Hellberg att göra sin egen
prognos. Hur kommer det att gå? Ni har tillsammans
med regeringen sagt 30 000 per år under mandatperi-
oden. Hur mycket kommer det att byggas under man-
datperioden, Owe Hellberg?
Anf. 177 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Göran Hägglund kommer med felak-
tiga påståenden. Det är regeringens prognoser och
regeringens ambition. Det jag säger är att riksdagen
ska fatta de här besluten så att vi kan sätta press på
regeringen och se till att det blir ett bostadsbyggande
i den omfattning som jag tror att Göran Hägglund och
jag är överens om behöver komma till. Vi har sett att
man har gjort det tidigare. Man bestämde sig för att
bygga en miljon bostäder under en tioårsperiod. Se-
dan gjorde man det också. Det krävs olika insatser för
att göra det.
Nu har vi ett läge där vi får se hur det nya stödet
fungerar. Jag kan inte lova att det blir 120 000 lägen-
heter till 2006. Men om det behövs ytterligare åtgär-
der är vi naturligtvis beredda att genomföra dem.
Jag var inne på den långsiktiga politiken. Där tror
jag att det är väldigt viktigt att vi får en jämn och hög
bostadsproduktion i Sverige. Det är det som skapar en
bra konkurrenssituation, där de medelstora företagen
kan vara med på ett helt annat sätt och kommunerna
inte lägger av att planera och tror att Sverige är fär-
digbyggt, som man gjorde i början av 90-talet. Då
hjälper det inte hur lång planprocessen är, om det inte
finns någon planering. Det kommer ju ett liv efter 90-
talet. Vi är inne på 2000-talet nu.
Om vi får sådana åtgärder och en sådan tro på
framtiden, att det är vad som gäller, löser man många
av de problem vi har i dag. Det är min uppfattning.
Vi har uppfattningen att fastighetsskatten på hy-
resrätter ska bort. Men det ger inga stora skillnader i
hyra om någon tror det, Nina Lundström. Det är 50-
60 kr i månaden för en lägenhet. Men det är väldigt
mycket mer för en bostadsrätt eller ett egnahem. Vi
ser det som en rättvisefråga. Hyresrätten är trippelbe-
skattad och åtminstone en av de skatterna ska bort.
Anf. 178 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Har Owe Hellberg någon gång funde-
rat på varför det är problem just när det gäller hyres-
rätter? Jag jämför med att det byggs bostadsrätter och
småhus. Kan det bero på att det är för många politiska
ingripanden eller på att det är för få politiska ingri-
panden när det gäller hyresrätter, att vi har de här
problemen? Det är frågan.
Jag skulle vilja fråga Owe Hellberg samma sak
som jag frågade Anders Ygeman, om han tycker att
det är ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar.
Man använder miljarder kronor till att satsa på bostä-
der som egentligen skulle ha byggts ändå. Bara en
mindre del av de 4,3 miljarderna, det vill säga 1,5
miljarder, kommer att gå till nytillskottet. Är det ett
bra sätt att använda skattebetalarnas pengar?
Jag har också en tredje fråga till Owe Hellberg
som var inne på olika landshövdingar. Alldeles nyli-
gen har en ny landshövding här i Stockholms län
presenterat en rapport där han försökt ragga folk som
vill söka bidrag, får man nog säga. Det handlar om
stimulansbidrag. Han kallar det ett vägskäl för bo-
stadsbristen och säger att trafikinfrastruktur öppnar
för 56 000 nya bostäder i Stockholm.
Är Owe Hellbergs parti berett att se till att det
kommer mer pengar till infrastruktursatsningar i
Stockholm så att de här bostäderna kan byggas? Det
är i princip villkoret för att man ska kunna bygga
runtom i Stockholms län, att det finns infrastruktur.
Anf. 179 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Jag vill ställa en motfråga: Varför står
80 000 i bostadskö i Stockholm? Jo, därför att de vill
ha en hyresrätt att bo i. Nu är det problem med lön-
samheten i byggandet. Kommunerna tar inte sitt an-
svar. De som bygger vill ha 15-20 % i avkastning på
insatt kapital. Det här går ju inte ihop!
Bostäder är ingen marknadsvara. Det är en be-
hovsstyrd vara. Det måste man faktiskt ta hänsyn till.
Det är därför vi har pratat så länge om att vi ska foku-
sera på boendekostnaden. Vi ville ha en boendekost-
nadskommission. Vi har diskuterat den frågan. Nu ser
vi att Socialdemokraterna steg för steg närmar sig
våra ståndpunkter i den frågan.
Marietta de Pourbaix-Lundin frågar om det är bra
att satsa skattepengar på det här. Ja, det är alldeles
utmärkt eftersom hyrorna blir lägre. Det är väldigt bra
för låginkomsttagarna att hyrorna blir lägre, att vi
sätter press just på boendekostnaderna.
Infrastruktursatsningarna i Stockholm behövs sä-
kert till en viss del. Jag menar också att det finns
många andra problem. Man måste planera utifrån den
infrastruktur som finns. Det finns också en massa
byggjättar i Stockholm som sitter på en mängd tomter
som borde kunna bebyggas. Men de tomterna sitter
de på, för de vill inte sälja dem. De tror att de får sälja
dem alldeles för billigt.
Det är bättre att bygga där man kan bygga bostä-
der utan att göra stora infrastruktursatsningar. Men i
vissa lägen behövs det säkert. Jag är inte någon bra
bedömare av hur det ser ut i Stockholm. Jag kan inte
ge någon generell bedömning av läget där.
Anf. 180 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! När det gäller det sista har i princip
samtliga kommuner i Stockholms län sagt att ett av
villkoren för att man ska kunna bygga är att man får
mer pengar till infrastrukturen. Det har man sagt
oavsett partifärg. Jag förstår att Owe Hellberg inte är
från Stockholmsområdet och inte vet. Jag kan tala om
att det inte finns så många ställen man kan bygga på
om man inte får nya vägar eller annat som har med
infrastruktur att göra. Det är ganska fullbyggt. Då får
man bygga långt ut, och då krävs det vägar dit också
för att det ska fungera. Så det behövs mer pengar. Jag
fick egentligen inget besked om Owe Hellbergs parti,
Vänsterpartiet, var berett att se till att Stockholm får
mer infrastrukturpengar. Jag förstår att det sitter långt
inne, att få detta besked.
Till svar på min första fråga säger Owe Hellberg
att det behövs många politiska beslut för att få till
stånd att det byggs bostäder. Jag skulle vilja säga att
det är alla dessa politiska beslut som har gjort att
ingen vågar bygga - ryckigheten när det gäller hyres-
rätten, många gånger felaktiga beslut, beslut som man
inte vet om de har någon effekt över huvud taget.
Därför står vi i den situation vi har nu. Ändå är det
enda förslag ni har att komma med samma gamla
medicin som man har kört med hela tiden: In med
någon liten subvention kortsiktigt, så löser sig allting.
Har ni inte lärt er av de 50 år som har gått att det inte
löser problemet när det gäller hyresrätter?
Owe Hellberg säger också att det är ett okej sätt
att använda pengarna. Han ska välja vem som ska bo
där. Det var en liten diskussion mellan Nina Lund-
ström och Owe Hellberg om social housing, där Owe
Hellberg förnekade att det var tal om social housing.
Men blev han inte lite förskräckt när han hörde mig
citera från det svar som regeringen har skrivit till EU-
kommissionen. Det ger en helt annan bild av vad det
handlar om än det som står i propositionen och be-
tänkandet. Det är i klartext social housing.
Anf. 181 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Jag kan inte ställas till ansvar för allt
regeringen gör. Då skulle jag få det rätt jobbigt. Riks-
dagen hanterar inte alla frågor som regeringen gör.
Ibland ger vi dem bakläxa. Det har vi gjort vid flera
tillfällen. Det kommer vi att fortsätta göra om det är
beslut som inte stämmer överens med de propositio-
ner och betänkanden som vi är överens om. Där tve-
kar vi inte en sekund.
Alla kommuner vill ha infrastruktursatsningar.
Det vill de i mitt hemlän också. De vill ha motorvägar
och allt möjligt för att det blir så väldigt bra då. Det
är så mycket näringsliv som flyttar dit. Det finns
alltid med.
Nu får ju Stockholm en jättemöjlighet. Man ska
införa trängselavgifter i staden. Då kommer man
naturligtvis att få tillgång till bra mycket slantar för
kollektivtrafiksatsningar. Det är ett alldeles utmärkt
tillskott till kassan.
När det gäller debatten om statsministern och hans
syn på bostadspolitiken vill jag konstatera att jag är
glad att Göran Persson inte är bostadsminister. Det
måste jag säga. Jag har fört sådana resonemang med
honom vid några tillfällen, och jag tycker inte att han
är riktigt uppdaterad på de bostadspolitiska frågorna.
Där har Lars-Erik Lövdén ett jättejobb att göra, att
faktiskt se till att bostadspolitiken prioriteras högre i
regeringens arbete. Det står jag för, varje ord.
Anf. 182 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Som vanligt när jag ska upp i talar-
stolen är det mesta redan sagt. Alla vet vad betänkan-
det handlar om. Vi har fått höra alla ståndpunkter,
och alla argument för vårt förslag är redan bemötta,
utom några saker som jag tycker är bra.
Jag tycker för övrigt att hela betänkandet är bra.
Ni har lagt till en del om att öppna för hur tillämp-
ningen ska kunna följas upp och att det kan bli even-
tuella överväganden om en närmare utformning av
förutsättningarna.
Det jag vill trycka på är de saker som några har
nämnt, som detaljstyrningar. Nu krävs det ett visst
mått av detaljstyrning för att sådana här saker ska få
den utformning som man eftersträvar. Det är nämli-
gen det ekologiskt hållbara tänkandet, som måste in
framför allt i bostadsbyggandet. Vi är alla medvetna
om att det finns en del skräckexempel, som vi har
pratat om här förut.
Vi har fått in ett krav på miljöplan som ett villkor
för investeringsstimulansen, och jag tycker att det är
jättebra. Det är helt följdriktigt, efter de andra inves-
teringsbidrag som vi har haft tidigare. Det finns en
möjlighet att gå vidare.
Vårt krav att man inte ska kunna få del av investe-
ringsstimulansen om man använder direktverkande el
har fått kritik. Det är kanske lite kortsiktigt tänkt att
kritisera det. Vi måste nämligen alla bidra till att få
ordning på den här frågan, så att man inte använder så
mycket el för direktuppvärmning som man har gjort
hittills. Det är helt sanslöst att så många villor har fått
byggas med den uppvärmningsformen. Nu får vi i
efterhand se till att i stället konvertera och att
fjärrvärmen byggs ut i stor utsträckning.
Jag är lite fundersam på diskussionerna om in-
frastrukturen, när det i själva verket är vägar som man
vill bygga. Det är rätt självklart. Det bemöttes i det
senaste replikskiftet på ett bra sätt av Owe. Jag tycker
att bostäder är en del av infrastrukturen. Begreppet
infrastruktur har fått gälla vägar, motorvägar, järnvä-
gar, flyg och IT-satsning, men bostadsbyggandet är i
allra högsta grad en form av infrastruktur.
Det är väldigt viktigt att våra ungdomar får del av
denna del av vår välfärdssektor och inte behöver vara
mambor. Jag tror att många föräldrar är rätt trötta på
att ha sina 25-åringar boende hemma hos sig - för att
inte tala om hur 25-åringarna känner det att bo kvar.
Om de finge en lika bra lägenhet som den som jag har
på Munkbron skulle de nog vara väldigt nöjda. Det är
att beteckna som en liten lägenhet, men det är ingen
liten Stockholmsetta på 18 kvadratmeter med Stock-
holmsdusch, eller vad man brukar kalla det. Hemma i
Tranås byggde vi också sådana för en del av studen-
terna. De kan kräva ett annat sätt att bygga.
I tidigare sammanhang när vi har pratat om de här
frågorna har jag berättat om hur man gjorde i Linkö-
ping, där man lät tre studenter dela på en fyra. Det var
ingen som ville ha fyrorna. Om man i det här läget i
Linköping bestämmer sig för att använda investe-
ringsstimulansen och bygga mindre lägenheter för
studenterna kan de efterfråga dem, och då kan fyrorna
bli lediga igen. Jag kommer så väl ihåg hur det var
när familjer med gymnasieungdomar, som jag då
kände till, fick lov att byta ned sig i lägenhetsstorlek
därför att vi bland annat ändrade bostadsbidragen.
Ungdomarna fick då inte längre ha kvar sitt eget rum
därför att familjerna inte hade råd att bo i dessa lä-
genheter.
Förhoppningsvis kan vi nu få lite förändring på
bostadsbidragen också. Dessa familjer ska helt enkelt
ha möjlighet att efterfråga bostäder av bra kvalitet
och med tillräckligt stort utrymme för sina ungdomar.
Det är oerhört viktigt. Den här investeringsstimulan-
sen ska ses som en del av det. Som många har sagt, är
det inte så att man utesluter byggandet av större bo-
städer för den här sakens skull.
Några har också tagit upp att vi måste notifiera
hos EU. Det är egendomligt att höra det från de fana-
tiska EU-anhängare som finns här i riksdagen. Vad
säger ni nu om alla dessa käppar i hjulen som EU
sätter för vad vi ska få bestämma i det här landet?
Allergisaneringen höll på att aldrig komma i gång
bara därför att det skulle notifieras i EU-
kommissionen. Det dröjde och dröjde. Det är helt
nödvändiga åtgärder. Jag är fruktansvärt trött på det
där.
Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i detta
betänkande i dess helhet.
Anf. 183 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag har suttit och lyssnat väldigt noga
på debatten, och jag tyckte jag kände igen mig - det
var nästan hemvant. Det var en lång litania, med
väldig kritik av de initiativ som regeringen tar i olika
avseenden. Men det var väldigt lite av alternativ poli-
tik. Framför allt fanns det inte tillstymmelse till en
alternativ politik som oppositionspartierna var eniga
om. Om ni skulle sitta i regeringsställning, vilken
politik skulle ni driva? Jag kan inte utläsa det varken
av er argumentation här i dag eller av utskottsbetän-
kandet.
Jag ska så här i inledningen av mitt anförande än-
då visa min vänliga sida och säga att jag tycker att det
är bra att flera av oppositionspartierna tycker som
regeringen när det gäller planprocessen.
Jag tycker att det är bra att flera av oppositions-
partierna nu också ställer sig bakom den utredning
som vi har tillsatt för att se över hyressättningssys-
temet och som ska jobba väldigt snabbt och vara klar
den 1 april nästa år.
Jag tycker också att det är bra att det finns ett ut-
brett stöd för tredimensionell fastighetsbildning.
På några punkter är vi överens, men i övrigt finns
det ju ingen alternativ politik till regeringens politik.
Det är till och med så, Nina Lundström, att det
alternativ som Folkpartiet står för är ett avvecklande
av alla bostadssubventioner. Det skriver ni i er parti-
motion. Får jag tolka det som att ni vill ta bort ränte-
bidragen också? Jag uppfattar det som att ni vill av-
skaffa ränteavdragen, som är en väsentlig indirekt
subvention av byggandet i dag. Ni skriver ju att ni vill
avveckla alla bostadssubventioner. Om jag tolkar det
snävt, vill ni omedelbart rycka bort 3 miljarder från
bostadssektorn. Jag kan försäkra Nina Lundström att
det skulle vara ett hårt slag mot förutsättningarna för
ett ökat bostadsbyggande.
Det investeringsbidrag som vi nu har levt med
under några år har haft en väldigt god effekt. Det har
gett 13 000 nya studentlägenheter och 7 000 hyreslä-
genheter. Vissa av de borgerliga partierna, i alla fall
Kristdemokraterna, har också ställt upp bakom in-
vesteringsstödet för studentbostäder, naturligtvis med
insikten att det har varit ett bra initiativ.
Men jag är inte nöjd med bostadsproduktionen i
dag. Även om den har ökat fyra år i rad nu och att vi
till följd av investeringsbidraget har fått upp voly-
merna är volymerna alldeles för låga. Vi måste upp
till en bostadsproduktion på omkring 30 000 lägen-
heter om vi ska kunna undanröja bostadsbristen och
ge alla de människor - unga människor, barnfamiljer
och andra - som har det svårt att komma in på bo-
stadsmarknaden och skaffa sig en bra bostad en förut-
sättning att göra det.
Det svåra i dagens läge - och det har vi berört i en
tidigare debatt i den här kammaren - är ju att de stora
byggentreprenörerna har varit ensidigt inriktade på att
bygga det dyra och exklusiva. De har verkat på en fri
marknad. De har varit inriktade på att bygga de dyra
och exklusiva bostadsrätterna, som det nu börjar bli
svårt att få avsättning för.
Paradoxen är att man, när marknaden har fått välja
fritt och man har byggt det exklusiva och dyra utan
den politiska inblandningen, till och med har förbyggt
sig på sina håll. Det står tomma bostadsrätter i nypro-
duktionen i Stockholmsområdet i dag som man inte
får avsättning för, så också i min egen hemkommun
Malmö. Det om något är ett misslyckande just för
marknaden. Och som i alla fall jag tolkar det är det ett
uttryck för att politiken inte har varit tillräckligt
mycket närvarande på bostadsmarknaden under några
år på 90-talet.
För att undanröja bostadsbristen krävs det gemen-
samma ansträngningar från alla aktörer på bostads-
marknaden. Det gäller i hög grad kommunerna - jag
envisas med att nämna det. Kommunerna har bo-
stadspolitiska verktyg för att kunna bygga i tid och se
till att det byggs den typ av bostäder som det också
finns ett behov av. De kan använda markpolitiken
offensivare. De kan använda planmonopolet och
allmännyttan, som är ett utmärkt verktyg för att byg-
ga i tid och bygga bra bostäder till rimliga kostnader.
Det gäller särskilt allmännyttan i tillväxtområdena,
som i regel är välkonsoliderad och rik.
Men ansvaret ligger också på byggentreprenörer-
na. Byggbolagen sitter i dag med byggrätter, 60 000,
och blockerar på så sätt byggandet på många håll.
Många av de byggrätterna är inköpta till ganska höga
priser.
Om de började bygga för vanligt folk skulle den
akuta bristen på byggbar mark minska och byggandet
av nya bostäder snabbt komma i gång. Jag skulle
välkomna ett initiativ från byggföretagen där man tog
ett mer samlat grepp när det gäller hur man ska an-
vända sina byggrätter för att hjälpa till att undanröja
bostadsbristen.
Men också statens ansträngningar måste öka. Det
handlar om konkurrensfrågor, som vi har diskuterat
många gånger. Vi har tagit olika initiativ. Det gäller
till exempel Byggkostnadsforum och Konkurrensver-
kets insatser. Det gäller, som jag nämnde, propositio-
nen om tredimensionell fastighetsindelning som kan
frigöra ytterligare byggbara ytor i framför allt storstä-
derna. Det gäller planprocessen. Vi måste få en ef-
fektivare och snabbare planprocess.
Jag hävdar bestämt att det går att bygga bra bostä-
der till rimliga kostnader. Framför allt går det att
bygga bra bostäder till rimliga kostnader med det
investeringsstöd som de tre samarbetspartierna nu
lägger fram förslag om.
Jag bevistade nyligen Byggkostnadsforums konfe-
rens här i Stockholm där man presterande en del av
de projekt som man driver i samarbete med byggbo-
lag och bostadsbolag.
Jag ska läsa upp vad Boverket och Byggkostnads-
forum säger i sitt pressmeddelande:
Det går att sänka byggkostnaderna med mellan
20 % och 30 % i relation till en redan stram budget
bara genom att välja nya sätt att handla upp entrepre-
nadarbeten och byggmaterial. Det visar två pilotpro-
jekt som genomförts av de kommunala bostadsbola-
gen Karlskronahem och Gårdstensbostäder. Det går
att bygga funktionella, sunda, estetiskt tilltalande och
långsiktig hållbara bostäder med hyror som är mellan
2 000 kr och 3 000 kr lägre per månad än de hyresni-
våer som normalt anses omöjliga att komma under i
storstäderna. Det visar resultat från pilotprojekt i
Ängelholm, Karlshamn och Malmö.
Det går att bygga bra bostäder till rimliga kostna-
der. Det går i särskilt hög utsträckning att göra det
med det mycket kraftfulla investeringsstöd som nu
kommer att införas.
Det jag tycker är glädjande med de investerings-
bidrag vi har haft hitintills och det investeringsstöd
som vi nu inför är att de skapar förutsättningar för
mindre och medelstora aktörer att också växa till sig
på marknaden. De stora byggentreprenörföretagen
behöver konkurrens och utmaningar. Jag har sett det i
Linköping, Duvkullen. Jag har också sett det i Ängel-
holm där en gammal byggmästare bygger mycket
estetiskt tilltalande och goda bostäder till en boende-
kostnad som ligger under 1 000 kr per kvadratmeter.
Byggmästaren bygger för egen förvaltning i sann
gammal byggmästartradition.
Det här finns också på andra håll i landet, och
dessa förutsättningar har kunnat skapas tack vare
investeringsbidraget och tack vare det arbete vi har
bedrivit via Byggkostnadsforum på Boverket där vi
har stimulerat den här typen av projekt.
Den proposition som nu är lagd på riksdagens
bord och som utskottet ska besluta om i morgon, tror
jag, innebär en kraftfull stimulans för byggandet av
hyresrätter och studentbostäder. Det här motsvarar en
momssänkning från 25 % till 6 %. Det är en väldigt
kraftig stimulans särskilt som man också kan komma
i åtnjutande av 40 % av det nuvarande investeringsbi-
draget.
För en lägenhet på 70 kvadratmeter i Stockholms-
regionen kommer stödet att kunna uppgå till
210 000 kr. Det är mer än hela byggmomsen vid en
produktionskostnad på 20 000 kr per kvadratmeter.
Det behövs naturligtvis också större lägenheter.
När det gäller större lägenheter kommer man att kun-
na ha kvar det nuvarande investeringsbidraget, och
investeringskalkylerna för ett hus med både små och
stora lägenheter förbättras avsevärt med det nya in-
vesteringsstöd som vi nu inför.
Fru talman! Om vi ska kunna undanröja bostads-
bristen räcker det inte med ett recept. Det krävs poli-
tisk närvaro på många håll på många sätt för att vi ska
kunna skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyg-
gande.
Det handlar om en statlig medverkan via föränd-
ringar av lagstiftningen och via investeringsstödet, en
mycket aktivare roll för kommunalpolitikerna och en
press på byggindustrin att åstadkomma en produkti-
vitetsutveckling som står i samklang med övrig in-
dustris produktivitetsutveckling.
Anf. 184 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Statsrådet Lövdén började med att
försöka göra sig lustig över att de fyra borgerliga
partierna inte hade en gemensam politik. Finns det
någon här inne som såg att Vänstern, Miljöpartiet och
Socialdemokraterna gick till val på något gemensamt
program för bostadspolitiken? Jag såg inte detta.
Lövdén behöver inte oroa sig. Den dag vi bildar
regering lovar jag att vi kommer att vara överens om
många saker som gör att det blir långsiktigt möjligt
att bygga här i Sverige - vi kommer att vara överens
om mycket mer än vad ni är överens om i den nuva-
rande konstellationen.
Jag har tre frågor till statsrådet.
Den första gäller budgettricksandet, som jag kallar
det, att man krediterar ett skattekonto. Kommer rege-
ringen att minska utgiftstaket med motsvarande be-
lopp? Det är min raka fråga.
Den andra frågan gäller social housing. Statsrådet
var här inne när jag läste upp regeringens svar, som
Lars-Erik Lövdén säkert känner till, på EU-
kommissionens frågor. Det är en ganska skarp skriv-
ning när man förklarar vilka åtgärder som kommer att
vidtas för att vissa kategorier av missgynnade hyres-
gäster ska få tillgång till de här bostäderna. Dessa ska
förmedlas via kommunens bostadsförmedling, och
man ska få fram bostäder till hemlösa och andra ut-
satta grupper. Det kan vara upp till 100 % som ska gå
till dessa. Är det smygvägen att införa social housing
i Sverige?
Min tredje fråga är: Är Lars-Erik Lövdén säker på
ett ja från EU-kommissionen? Och när kommer ett
svar?
Anf. 185 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Det var fyra frågor. Jag skulle kunna
göra som ett tidigare statsråd för länge sedan och
svara väldigt kort på frågorna. Jag skulle kunna säga:
nej, nej och ja. Jag ska dock utveckla detta lite grann.
Nej, vi kommer inte att justera budgettaket. Det är
alldeles klart att det är på det viset.
På frågan om social housing är svaret: definitivt
inte! Jag tycker nästan att det är direkt oförskämt att
ställa den frågan. Inte är det social housing som Duv-
kullen har byggt i Linköping med investeringsbi-
dragspengar? Inte är det social housing som har
byggts i Skövde med investeringsbidragspengar? Det
är väl inte social housing därför att man ställer krav
på att lägenheterna ska förmedlas i samråd med
kommunen. Vi byggde inte social housing under det
stora bostadsbyggandet på sin tid, då vi hade bostads-
förmedlingar runtom i landet som svarade för för-
medlingen av de nyproducerade lägenheterna. Jag
tycker att det är ett nästan oförskämt påstående.
Anf. 186 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Okej, då fick vi besked när det gäller
budgettricksandet. Det kommer att bestå.
När det gäller social housing tycker statsrådet att
jag är oförskämd. Jag tycker inte att jag är oförskämd.
Jag läser innantill i det svar som regeringen har givit
till EU-kommissionen, och det är ganska tydligt: Man
skall få fram bostäder till hemlösa och andra utsatta
grupper, de skall förmedlas - "skall" är till och med
understruket - genom den kommunala bostadsför-
medlingen, upp till 100 % av bostäderna kan fördelas
till utsatta hushåll och andra hushåll i behov av bo-
stad och så vidare. Jag kan inte tolka det på annat sätt
än att statsrådet gör allt för att EU-kommissionen ska
få intrycket att det är social housing. Då förstår jag
nämligen varför han svarar ja på den tredje frågan,
om han tror att EU-kommissionen kommer att säga ja
till detta. Det är därför att han tror att han har lyckats
övertyga EU-kommissionen om att det är social hou-
sing, för då är det nämligen helt okej med detta stöd.
Jag förstår det, men vi får lämna det.
Då har jag en annan fråga till statsrådet om nå-
gonting som var uppe här tidigare, nämligen in-
frastruktursatsningar för Stockholmsregionen, vilket
är en förutsättning för bostadsbyggandet. Nu när vi
har någon här från regeringen som kanske kan svara
är min fråga: Är regeringen beredd att se till att
Stockholmsregionen får mer pengar till infrastruk-
tursatsningar?
Sedan hade vi ju en interpellationsdebatt här så
sent som i går där jag var inblandad, och där kunde vi
ganska klart konstatera att regeringen inte kommer att
vidta några mer åtgärder. De som nu är på gång är allt
man kommer att vidta när det gäller bostadsbyggan-
det. Det är lite förvånande, för när vi hade remissde-
batten pratade statsrådet, vilket han gör nu också, om
kraftfulla åtgärder. Det talet gäller tydligen inte läng-
re. Nu är allt klappat och klart, och nu kommer allt att
fungera.
Anf. 187 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag skisserade i mitt anförande några
av de åtgärder som jag ser som angelägna att genom-
föra det närmaste året. Det är planprocessen, det är
tredimensionell fastighetsbildning, det är en reforme-
ring av hyressättningssystemet. Reformpolitiken på
bostadsområdet har inte avstannat; det kan jag försäk-
ra.
När det gäller infrastruktursatsningarna tyckte jag
att det viftades lite för lättvindigt med Mats Hell-
ströms rapport. Det är ju inte så att alla de 56 000
bostäder som han har förhandlat fram uppgörelser
med kommunerna i Stockholms län om är avhängiga
en kraftigt ökad ram för infrastrukturmedel till den
här regionen. Det är kanske hälften av dessa bostäder
eller knappt det som är avhängiga ökade insatser för
infrastrukturen i Stockholmsregionen.
Nu återkommer som bekant regeringen med in-
frastrukturplanerna i höst. De har nu varit ute på re-
miss till olika myndigheter, kommuner och länssty-
relser som har fått yttra sig, och i höst ska regeringen
göra en samlad bedömning av infrastrukturen för hela
landet under kommande år.
Anf. 188 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till statsrå-
det för att han tar sig hit och deltar i den här debatten.
Det tycker jag är välgörande. Fler statsråd borde lära
av detta.
Inför valet 2002 lovade regeringen 30 000 nya lä-
genheter per år, inte för att det skulle motsvara beho-
vet men för att vi skulle komma en bra bit på väg,
förbättra situationen och få till stånd fler lägenheter.
Det gör 120 000 under mandatperioden. Som jag
nämnde under mitt huvudanförande har jag försökt få
statsrådet att säga om han tror på dessa planer själv.
Han har undvikit att ge några mer exakta besked i de
debatter vi har haft, men i annat sammanhang har han
sagt att detta kommer vi nog inte att kunna infria.
I går hölls en interpellationsdebatt här i kammaren
som jag tror kan vara av intresse också i det här
sammanhanget. Statsrådet svarade då: "Vi har i dag
ett behov av mellan 25 000 och 30 000 nya bostäder
per år." Tidigare har behovet varit ganska stort, det
tycker vi alla, och de 30 000 nya lägenheterna skulle
delvis möta detta behov. Nu säger dock statsrådet att
vi har ett behov på mellan 25 000 och 30 000 nya
bostäder per år.
Jag vill då fråga: Hur har statsrådet gjort de här
beräkningarna? Är det så att det har byggts hus i
hemlighet som vi inte känner till? Är det så att män-
niskor har meddelat att de inte längre behöver någon-
stans att bo? På vilka grunder gör statsrådet bedöm-
ningen att behovet av lägenheter nu är 25 000-30 000
per år?
Anf. 189 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag lutar mig mot den statliga myn-
digheten Boverket, som gör bedömningen att ett ut-
hålligt behov över många år ligger på den nivån,
mellan 25 000 och 30 000 lägenheter. Nu har vi ju en
eftersläpning eftersom vi inte har kommit upp i den
produktionen på några år. Då är det väl rimligt att
ligga närmare de 30 000 och ha det som ambition för
den politik som behöver bedrivas på området. Men
det är alltså Boverkets bedömningar av behovet som
jag lutar mig mot.
Det som gjort mig lite bekymrad när jag lyssnat
på Göran Hägglunds huvudanförande, och det gäller
en del andra talare också, är att man så lite fokuserar
intresset på byggbranschens utveckling. Jag har för-
sökt ägna väldigt mycket kraft åt den, både genom att
stimulera pilotprojekt och genom att försöka fokusera
på problemen i debatten. Jag tycker mig möta väldigt
lite av engagemang från borgerligt håll när det gäller
byggbranschens utveckling. Det bekymrar mig, för
där ligger väldigt mycket av nyckeln till att få ned
byggkostnaderna och upp bostadsproduktionen. Och
då gäller det inte bara nyproduktionen utan också
kostnader för ombyggnad och renovering.
Jag skulle vilja efterlysa ett betydligt starkare en-
gagemang från borgerligt håll när det gäller att delta i
arbetet med att försöka sätta press på byggbranschen
och också hitta olika instrument för att stimulera en
utveckling och förnyelse i byggbranschen.
Anf. 190 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det finns några saker som vi är över-
ens om. En del av dessa förslag har också kommit
fram efter idogt tjatande från oppositionspartierna -
när det har gällt tredimensionell fastighetsbildning,
planprocessen, hyressättningen i nyproduktion och så
vidare. Där har vi gemensamma intressen av att
komma till åtgärder för att möta de stora behov som
finns.
Det finns bekymmer när det gäller aktörerna på
byggmarknaden. Vi har problem när det gäller kon-
kurrensen. Kommunerna tar inte heller alltid sitt an-
svar. Detta tycker jag att vi har all anledning att ta
upp. Många gånger tycker jag dock att vi hamnar i
den situationen att vi som sitter här och har ett ansvar
för statens bostadspolitik mer diskuterar andras an-
svar än det ansvar som vi faktiskt själva har och som
gör de andra aktörerna bekymrade. Jag vill gärna
komma dithän att vi löser våra grejer och säger: Nu
har vi gjort vårt. Då ökar också möjligheterna att
ställa krav på andra aktörer. Jag diskuterar dock gärna
dessa frågor vidare.
Jag tycker att vi i den här propositionen och i be-
tänkandet - nu byter jag lite grann spår - inte ger
riktigt klara spelregler när det gäller de regelverk som
vi föreslår i de här sammanhangen.
Vi kommer att överlåta väldigt mycket av bedöm-
ningar till länsstyrelserna när det gäller geografiska
avgränsningar, högsta hyresnivån och annat. Bover-
ket har också uttalat en oro så sent som för några
dagar sedan. Det säger att om det inte ges hyggligt
klara besked finns det en risk att bostadsbyggandet
kommer att falla under nästa år.
Där skulle jag önska att statsrådet var tydlig i de
sammanhangen där han kan om hur reglerna ska
uttolkas.
Anf. 191 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Det blir regeringen som i slutändan
får utfärda den förordning som ska styra länsstyrel-
sernas handläggning av ärendena. Jag har ambitionen
att se till att det blir en smidig handläggning.
Det finns på en punkt i det här förslaget en vä-
sentlig förbättring i förhållande till investeringsbidra-
get. Det är att det inte finns något tävlingsförfarande.
Ärendena ska avgöras löpande av länsstyrelserna. Det
skapar en större säkerhet för investerarna.
Att jag tog upp detta med byggbranschen var inte
för att på något sätt frånta mig ett ansvar. Vi som
sitter i den här kammaren har naturligtvis ett ansvar.
Det handlar också om att vi ska ta det ansvaret på ett
sådant sätt att vi gör vad vi kan för att skapa en sun-
dare byggbransch som präglas mer av nytänkande,
produktivitetsutveckling och bättre kvalitet.
Där efterlyser jag ett mycket större engagemang
från borgerligt håll. Jag tror att bostadsutskottet också
har tagit del av Byggkostnadsforums arbete. Det syns
ju så tydligt att det genom ett metodiskt arbete och en
kraftig byggherreroll går att bygga funktionsdugliga
och bra bostäder till rimliga kostnader. Det ansvaret
måste vi medverka till att byggbranschen också tar
genom olika åtgärder. Det är därför vi tillsatte Bygg-
kommissionen och nu ska dra slutsatser av den.
Bostadspolitik är svårt eftersom det är beroende
av så många aktörers medverkan. Det är beroende av
att kommunerna är med på vagnen och att vi har en
sund byggbransch. Det är naturligtvis också beroende
av att riksdagen och den här kammaren genomför
lagstiftning och att det finns finansiella förutsättning-
ar för att bygga.
Anf. 192 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Också jag vill börja med att tacka
statsrådet för att vi har en chans även i dag att debat-
tera bostadsfrågor. Det kan vi inte få för mycket av,
tycker jag, trots debatten i går.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet avseende det
löfte som regeringen har ställt ut om de 120 000 bo-
städerna. Detta ska ses sammantaget med det som jag
fick till svar på min interpellation i går om att inga
fler åtgärder ska vidtas än de som statsrådet hade
räknat upp i interpellationssvaret, som är de saker
som varit uppe även i dag.
Detta löfte om 120 000 bostäder ska ställas mot
att investeringsbidraget som vi diskuterar i kväll
uppgår till 4,3 miljarder. Av de är det 1 ½ miljard
som går till lägenheter som annars inte skulle ha
byggts. Men det som bekymrar oss i Folkpartiet är att
det finns andra som också har räknat på detta.
Enligt Kommunförbudets bostadsgrupp kostar
löftet från regeringen om 120 000 lägenheter 60 mil-
jarder kronor. 60 miljarder kronor måste skjutas till
på något sätt om det löftet ska vara möjligt att åtgär-
da.
Mot bakgrund av att statsrådet har sagt att inga
ytterligare åtgärder ska vidtas vill jag fråga: Hur ska
ekvationen gå ihop? Hur ska statsrådet och regering-
en lösa detta?
Anf. 194 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Det är nästan så att jag upplever att
statsrådet i dag talar som en folkpartist i vissa avse-
enden. Han talar om mångfalden och möjligheter för
bostadskonsumenten att kunna välja sin boendeform.
Detta efter att vi i ganska många debatter hört att det
egentligen är riksdagen som vet bäst.
Det är Folkpartiets uppfattning att det är bostads-
konsumenternas behov som ska stå i fokus. Det är
självfallet så att man blir väldigt bekymrad över den
här typen av siffror. Det är inte minst med tanke på
att statsrådet menar och är kritisk till att Folkpartiet
vill växla över från investeringsbidragen till andra
former som gynnar en långsiktighet. Det är fokus i
Folkpartiets politik.
Då återstår frågan om detta med att det inte ska
vidtas några ytterligare åtgärder. Vi har väntat och
väntat på propositionen om ägarlägenheter. Nu är jag
ny i riksdagen, men jag vet att många andra här också
har väntat. Vi tror att ägarlägenheter kan tillföra mer
kapital så att vi får till stånd ett bostadsbyggande.
Man skulle kunna få ganska fantastiska möjlig-
heter med mixade fastigheter med olika typer av
boendeformer. Men se det går inte. Regeringens pro-
position om tredimensionell fastighetsbildning tillåter
inte skiktning av bostadshus. Man kan tänka sig att
man på kommersiell yta bygger hyresrätter eller bo-
stadsrätter. Men man får inte skikta och blanda olika
typer av bostäder. Då spricker det med en gång.
Varför alltid dessa regelverk som kringgärdar och
förhindrar i stället för att öppna upp och skapa möj-
ligheter och låta marknaden med dess bostadskonsu-
menter bestämma hur man vill ha det? Det är min
fråga.
Anf. 195 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Där kom det igen: Låta marknaden
med dess bostadskonsumenter bestämma. Marknaden
har inte klarat av att bygga bostäder som vanliga
inkomsttagare kan efterfråga. Det har varit det stora
problemet för oss under de gångna åren.
Det är sådana bostäder som de ungdomar som
kommer ut på arbetsmarknaden och har fått sitt första
jobb kan efterfråga, eller som unga barnfamiljer,
sjukvårdsbiträdet eller vaktmästaren på skolan kan
efterfråga. Det har inte marknaden klarat av att bygga
på egen hand.
Det behövs politisk närvaro om vi också ska lösa
de många människornas bostadsbehov i Sverige. Den
närvaron behövs på olika sätt. Investeringsstödet är
ett första sätt.
Det andra är att fokusera på byggkostnaderna och
byggprocessen genom det arbete vi bedriver med att
utveckla byggherrerollen.
Det tredje är ett utökat kommunalt ansvar där man
använder allmännyttan också till att bygga. Det är den
allmännytta som Folkpartiet vill avveckla.
Anf. 196 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Problemet med studentlägenheter och
studentbostäder är i dag akut. Det sätter kraftiga käp-
par i hjulet för vår ambition att kunna bli ett ledande
utbildningsland. Det innebär naturligtvis stora pro-
blem för Sverige som nation.
Men det är inte bara Sverige som nation som be-
rörs av detta utan också de individer som i dag vill
studera på högskolor och universitet. Många studen-
ter kan tvingas att välja bort sin efterlängtade utbild-
ning just på grund av att de inte klarar av att få tag i
en bostad på de populära högskoleorterna.
Kommunerna har ett viktigt ansvar för att klara av
att bygga nya studentlägenheter. Det agerande som
kommunerna står för är naturligtvis oerhört väsent-
ligt, men det tar ändå inte bort statens ansvar för att
ge de förutsättningar som krävs för att man ska kunna
klara av att genomföra projekt.
Därför duger det inte att man nu kommer med
samma gamla Sovjetliknande plantänkande som man
använde sig av på 80-talet och innan. Det duger inte
heller att man håller på med detta hattande och halan-
de med nya regler, som i sig är hämmande för en
positiv bostadsutveckling. Byggherrarna hämmas att
sätta spaden i jorden eftersom man undrar: Vilka nya
regler kommer? Vad är nästa giv från statsrådet Löv-
dén? Det är nog lika bra att vi väntar ett halvår så vi
ser vilka de nya reglerna blir. Då kan vi bestämma
oss för om vi sätter spaden i jorden före det datum då
de nya reglerna gäller eller efter.
Det nya förslaget har i många avseenden delar
som är mycket ogenomtänkta och definitivt inte lång-
siktiga. Det innehåller ojämlikheter. Studentlägenhe-
terna får till exempel bara hälften av de subventioner
som man ger till små hyresrätter. Det finns skillnader
mellan olika regioner. Det kan ta sig uttryck i att en
studentlägenhet i Stockholm får 25 % högre subven-
tioner än en i Göteborg eller Malmö.
Detta kan omöjligt vara en långsiktig politik efter-
som man vet att förutsättningar naturligtvis förändras
med tiden. Hur ska den här statiska politiken på något
sätt kunna vara långsiktig?
Nej, den här gamla skåpmaten duger inte för att få
fart på byggandet och lösa problemen för landets
studenter. För det krävs det att man tänker nytt och att
man tänker långsiktigt - något som inte regeringen
gör med det nya förslaget!
Anf. 197 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Bostadspolitiska frågor är inte mitt
specialområde, men eftersom Rigmor Stenmark inte
har tillfälle att delta i kvällens debatt ska jag framföra
några synpunkter från Centerpartiet. Jag tycker att jag
kan göra detta utifrån en del personliga erfarenheter.
Vår yngste son har varit inneboende hos en kompis i
nästan ett år. De har fått dela på hans lilla studentrum.
Det har tärt på deras vänskap, och studieresultaten
kunde naturligtvis ha varit bättre. Det känns därför
angeläget att yrka bifall till reservation 12, om
byggstimulerande åtgärder, men jag står naturligtvis
även bakom de andra reservationerna från Centerpar-
tiet.
Det är verkligen nödvändigt att förbättra bostads-
situationen för studenterna. På flera studieorter är
situationen för de bostadssökande skrämmande. Tänk
att behöva tacka nej till en efterlängtad studieplats på
grund av bostadsbrist eller att behöva halka efter i
studierna för att boendet är dåligt!
Centerpartiet har i olika sammanhang lagt fram
förslag om åtgärder för att förbättra studenternas
bostadssituation. Vi anser att regeringen tillsammans
med de berörda kommunerna måste pröva alla förslag
som medför ett större utbud av studentbostäder. Vi
menar att det inte räcker med de visioner som statsrå-
det Lövdén angav den 7 november, i höstas, när han
sade: "därför aviserar vi nu en sänkning av bygg-
momsen för att i ökad takt kunna fortsätta byggandet
av studentlägenheter under de kommande åren." Han
aviserade också att i framtiden ska tilldelningen av
högskoleplatser gå till de kommuner som också tar ett
ansvar för bostadsförsörjningen på orten.
Det behövs skarpare förslag, till exempel om för-
enklat regelverk, för att underlätta produktionen av
enkla och billiga bostäder. Centerpartiet vill behålla
det nuvarande investeringsstödet för studentlägenhe-
ter men göra det lika som för vanliga hyreslägenheter.
Men, fru talman, inte bara studenter behöver nå-
gonstans att bo. Boverket har redovisat att det råder
bostadsbrist i drygt en tredjedel av landets alla kom-
muner, och alla åldrar är drabbade. Vi efterlyser nya,
djärva grepp i bostadspolitiken. Vi kräver lägre skatt
på såväl byggande som boende. Vi önskar en funge-
rande konkurrens och ett flexibelt bruksvärdessystem
som gör nyproduktion möjlig. Vidare behövs lång-
siktiga lagar och regler. På så sätt får vi en stabilare
och mer levande byggmarknad.
Slutligen har jag några reflexioner med anledning
av en debatt som var här den 21 mars. Jag ser att
statsrådet Lövdén då uppmanade Rigmor Stenmark
att hon skulle motionera om en bostadspolitik över
hela landet. Jag tror att Rigmor har gjort det, men jag
är inte riktigt säker på att statsrådet har förstått inne-
börden i dessa motioner. Jag tror säkert att Rigmor
kommer att återkomma i dessa viktiga ärenden. Bo-
städer tillhör det som hjälper oss till livskvalitet.
Därför är det viktigt med ett offensivt nytänkande och
en god framförhållning.
Dokument
Beslut
Investeringsstimulans för mindre hyresbostäder och studentbostäder (BoU9)
Det införs en ny investeringsstimulans till fastighetsägare för att tillfälligt minska produktionskostnaden för nya bostäder. Fastighetsägare ska kunna få stimulansen om de bygger mindre hyresbostäder och studentbostäder. Byggandet kan ske genom nyproduktion eller ombyggnad av lokalfastigheter. Investeringsstimulansen ska gå till projekt som har påbörjats eller kommer att påbörjas under perioden 1 januari 2003-31 december 2006. Stimulansen ska kunna gå till hyresbostäder i tillväxtområden med bostadsbrist eller till nya studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.