Att lättare få läsa i snabbare takt och på en högre nivå

Herr talman! Sverige har sedan tolv år tillbaka en försöksverksamhet i grundskolan, i praktiken högstadiet, och i gymnasiet. Det innebär att det på ett trettiotal skolor i Sverige finns spetsklasser. Det betyder att de elever som läser i en sådan klass i grundskolan i praktiken läser på gymnasienivå, och på gymnasiet läser man i betydligt snabbare takt än i ett vanligt nationellt gymnasieprogram. Det finns i naturvetenskapliga ämnen, samhällsorienterande ämnen och även i vissa språk.

Detta är jättebra. Vi införde det när vi hade en alliansregering. Det var 2012 som det trädde i kraft. Det har varit en försöksverksamhet. Vår ambition från Liberalernas sida har hela tiden varit att det ska bli permanent. Det är vår uppfattning. Vi ser också på de utvärderingar och enkäter som görs att man är väldigt positiv till detta.

Det finns en grupp elever i svensk skola som är väldigt högpresterande. De måste få mer tuggmotstånd och större utmaningar och möjligheter än de ofta får i den vanliga klassen, om jag uttrycker mig på det sättet. Spetsklasserna ger en möjlighet för elever som är väldigt duktiga. Ofta krävs inträdesprov för att man ska bli antagen till en sådan utbildning.

Redan när mitt parti och Centerpartiet hade en budgetsamverkan med Socialdemokraterna och Miljöpartiet - alltså det som kallades januariavtalet - hade vi ambitionen att göra spetsklasserna permanenta, men det blev inte så, för avtalet sprack i förtid. Men nu går regeringen fram med en proposition så att de ska kunna bli permanenta. Från Liberalernas sida tycker vi att det är väldigt viktigt.

Förslaget i propositionen innebär också att man ska kunna läsa vissa ämnen på gymnasial nivå i grundskolan. Vi öppnar alltså även för detta. I Regeringskansliet bereder man nu detta och arbetar med hur olika bestämmelser ska utformas för dem som ska kunna bedriva dessa utbildningar. En skola eller en kommun ska kunna göra en ansökan om detta hos Skolverket, och då är det förstås viktigt hur bestämmelserna ser ut, så att detta inte urvattnas utan att vi tvärtom har väldigt höga ambitioner.

De elever som är väldigt duktiga och högpresterande ska ges möjlighet att gå i en spetsklass. Till syvende och sist handlar det om Sverige och om vår framtid som innovationsland. Att vi har duktiga ungdomar som behöver få mer utmaningar i skolan ska definitivt inte ställas i motsats till andra som behöver viktiga insatser i skolan, till exempel elever som behöver mer stöd och så vidare. De ska också få det.

Från Liberalernas sida handlar detta om vår syn på kunskap och utbildning - att varje elev, varje barn och varje ungdom hela tiden ska kunna få nya utmaningar och att vi ska ha höga ambitioner - och också om en människosyn där vi inte vill stöpa alla i samma form. Vi har i dag en skola där vi vet att en del elever behöver mer stöd, men det finns också en del elever som kan gå snabbare fram. Det är bakgrunden till propositionen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Den del av propositionen som rör inrättandet av permanenta och riksrekryterande spetsutbildningar anser Vänsterpartiet är bristfälligt beredd. Det saknas avgörande riskbedömningar, avgränsningar och konsekvensanalyser. Vänsterpartiet tycker inte heller att man har tagit hänsyn till rekommendationerna från Skolverkets tidigare rapporter förutom den som rör att permanenta utbildningarna. Detta är kanske egentligen inte så märkligt, för det skulle ju innebära att man utvidgar marknadsskolan, som Liberalerna och regeringen i stort inte verkar ha något emot. Man definierar inte heller vilken målgrupp som ska gynnas av förslaget.

Förslagen om att inrätta särskilda riksrekryterande spetsutbildningar har inte heller ingått i den promemoria som har remitterats till en bredare grupp, utan det har tillkommit i efterhand. Få aktörer och remissinstanser har därmed beretts tillfälle att yttra sig om förslaget. Det är bara att titta i remissvaren.

Nu är ledamoten Fredrik Malm ordförande i utbildningsutskottet. Min fråga är: Tycker ledamoten att det förslag som nu presenteras är bra berett av regeringen?

Herr talman! Jag har noterat att det finns en del kritik som i huvudsak inriktar sig på process- och beredningsfrågor. I praktiken är det väl bättre om man är uppriktig från Vänsterpartiets sida och säger att man inte ville ha detta. Man tycker att det bidrar till ökad ojämlikhet i samhället att de elever som är mest högpresterande och lär sig snabbast får mer tuggmotstånd.

Detta utmanar Vänsterpartiets hela syn på skolan, på samhället och på människor. Vi har olika uppfattningar här.

Från Liberalernas sida utgår vi från den enskilda individen - den enskilda eleven i det här fallet. Om en elev är väldigt duktig på till exempel matematik och teknik ska den eleven med det här förslaget kunna söka till en riksrekryterande utbildning i en spetsklass. Annars riskerar de här barnen och ungdomarna bara att hållas tillbaka. De lär sig på nolltid, och skolan blir ingen utmaning för dem.

Detta är Vänsterpartiet i grund och botten emot, herr talman, men de lindar in det och säger att förslaget är dåligt berett eller att det är en otydlig målgrupp. Målgruppen är inte alls otydlig i detta! Målgruppen är ju de som söker en sådan här utbildning. Att på förhand definiera den är egentligen inte möjligt eller önskvärt. Det är de ungdomar som söker utbildningen. De kriterier som ska gälla för antagning och sådant bereds nu i Regeringskansliet. Allting kan inte stå i skollagen, utan man tar fram olika typer av bestämmelser.

Jag har väldigt svårt att förstå Vänsterpartiets kritik. Lagrådet har inte haft några invändningar. De allra flesta remissinstanser är positiva. Det är en helt sedvanlig lagprodukt. Sedan är Vänsterpartiet av ideologiska skäl emot detta. Det kan jag förstå, men jag tycker att det är ett bra förslag.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten Fredrik Malm inte svarade på min fråga. Tycker han att förslaget är bra berett?

Fredrik Malm säger att Vänsterpartiet på något sätt skulle vara emot att alla elever ska få en likvärdig skolgång. Det stämmer inte. Vänsterpartiet har inte sagt något om att elever som har det svårt i skolan eller elever som behöver större utmaningar och behöver läsa på en mer fördjupad nivå inte ska få en likvärdig skolgång.

Det Skolverket i över tio år har pekat på i sina rapporter om dessa spetsutbildningar är att man inte är emot att permanenta dem men att de problem som finns med dagens försöksverksamheter måste åtgärdas. Men detta nämner inte regeringen. Problem som flera grund- och gymnasieskolor tar upp är att spetsutbildning kostar mer är annan utbildning, vilket beror på utökad undervisningstid, att klasser inte alltid är fulla, att undervisning sker i mindre grupp än helklass, att man får ökade kostnader för personal och undervisningsmaterial och så vidare. Ett annat problem är urvalsprocessen och vad som ger exempelvis en grundskoleelev rätt att få läsa en gymnasiekurs i matematik. Här finns en risk att subjektiva intressen spelar in. Möjligheten att erbjuda elevboende är också ett problem.

Om regeringen hade tagit hänsyn till Skolverkets tidigare rapporter och rekommendationer, utöver den som rör att permanenta utbildningarna, hade man kunnat presentera ett mycket bättre förslag. Men det har regeringen inte gjort. Jag frågar därför igen: Tycker ledamoten inte att något borde ha gjorts annorlunda när propositionen togs fram?

Herr talman! Det är nästan lite rörande med Vänsterpartiets stora engagemang för att rätta till bristerna i detta system. Sanningen är att Vänsterpartiet har varit emot detta från dag ett. Å ena sidan säger man att detta kommer att bli marknadsskola och att en massa aktörer kommer att gå in i syfte att göra vinst. Å andra sidan säger man att utbildningarna är dyra och kräver mer resurser. Ja, det kräver definitivt ett engagemang från skolan. Det ställs höga krav, och det är ju hela poängen med spetsklasserna. Statsbidraget för dessa utbildningar täcker väl inte alla kostnader men är på någonstans mellan 20 miljoner och 30 miljoner kronor för i år.

Herr talman! Ger vi denna utbildningsform en fastare struktur blir det tydligare för dem som driver spetsklasserna vad som gäller. Då slipper de oförutsägbarheten och osäkerheten. Med en försöksverksamhet vet de ju inte om till exempel Vänsterpartiet i en framtida regering stoppar den. Blir den permanent ges också större möjlighet till uppföljning, och finns det brister i systemet ska de givetvis rättas till.

Kärnan i detta är dock att vi har en grupp elever som är väldigt duktiga i skolan, lär sig snabbt och skulle må bra av att befinna sig i en intellektuell miljö där de får mer utmaningar och kan ta höjd för att lära sig ännu mer framöver.

Herr talman! Jag anser att ett grundkrav för en proposition om en helt ny skolform ska vara att den definierar vilka elever som ska gå i denna skolform. Fredrik Malm gör det väldigt enkelt för sig och säger att de som söker är målgruppen. I regeringens proposition talas det om 0,1 procent av eleverna i en årskull men också om 20 procent av eleverna i en årskull. Det spelar ju en viss roll för hur systemet ska fungera i praktiken om det är det ena eller det andra som gäller eller om det till och med är så att alla som söker är målgruppen. Vilken är egentligen målgruppen, Fredrik Malm?

För att ytterligare visa hur illa genomtänkt och konstigt förslaget är ska jag ställa ännu en fråga. När en elev blir antagen till en spetsutbildning i ett ämne ska spetsutbildningshuvudmannen upphandla en skolgång för eleven någon annanstans i landet med en annan huvudman. Om huvudmännen inte kommer överens, vilken rätt har då eleven att läsa klart spetsutbildningen? Och vem ska lösa tvisten om vem som ska betala vad för eleven? Denna grundläggande information saknas helt i regeringens proposition, och jag tänker att det är ganska angeläget att reda ut detta innan vi tar beslut.

Herr talman! Jag noterade tidigare Vänsterpartiets invändningar, och nu noterar jag Socialdemokraternas invändningar och säger samma sak: I grund och botten är detta ert sätt att säga att ni inte vill ge de duktiga eleverna denna möjlighet eftersom det hotar er grundsyn på svensk skola. Detta är klassiskt, och det finns till och med ett uttryck för det i Sverige: jantelagen. Socialdemokraternas grunduppfattning är att om en elev som är väldigt duktig tillåts gå snabbare fram äventyrar detta det stora elevkollektivets möjligheter att utvecklas i skolan. Jag är helt emot den grunduppfattningen och menar att varje elev måste mötas av så höga förväntningar som möjligt i svensk skola.

Försöksverksamheten har funnits i tolv år, och nu vill vi göra den permanent. I Regeringskansliet bereds de olika bestämmelserna för exempelvis inträdesprov och sådant avtalsmässigt som Åsa Westlund nämner, till exempel vad som händer om en elev läser halva tiden och sedan vill återgå till en vanlig klass. Det finns säkert en del man måste titta närmare på, men försöksverksamheten har ju funnits i tolv år. Nu gör vi den permanent, vilket jag är väldigt positiv till.

Avslutningsvis: Målgruppen blir de elever som söker dessa utbildningar. Regeringen får återkomma till var ribban ska ligga gällande förkunskapskrav för att kunna bli antagen.

Herr talman! Jag bli faktiskt bedrövad. Vi diskuterar inte att permanenta försöksverksamheten utan att regeringen inrättar en helt ny skolform, och regeringsunderlaget verkar inte ens ha förstått det.

Liberalerna samarbetar numera med ett parti som bedriver en trollfabrik. Ett välkänt förfaringssätt när man inte kan argumentera för sin ståndpunkt är att hitta på en ståndpunkt som motståndaren inte har och argumentera mot den. Det är exakt det Fredrik Malm gör nu.

Fredrik Malm svarar inte på någon av mina ganska grundläggande frågor. Vilka elever ska gå i denna skolform? Tidigare sa Fredrik Malm att det inte behöver definieras i skollagen. Men det gör det ju för andra skolformer. Varför inte för denna?

Fredrik Malm hittar också på att Socialdemokraterna egentligen är emot hela denna idé. Men sanningen är att vi under januarisamarbetet inrättade möjligheten till denna försöksverksamhet, och vi ställer oss bakom de utredda och färdigbehandlade förslag regeringen har lagt fram för att garantera att elever över hela landet ska kunna springa före och utvecklas snabbare. Men vi säger nej till väldigt framhastade förslag som riskerar att spä på dagens situation där vinstdrivande aktörer försöker plocka russinen ur kakan och leverera en undermålig kvalitet för eleverna.

Jag ger Fredrik Malm en chans till. Vilka är det som ska gå i denna skolform? Det spelar ändå viss roll för riksdagen som institution om det är 20 procent eller 50 procent av Sveriges elever som ska gå i denna skolform? Det måste väl ändå gå att svara på.

Den andra frågan är: Vilken rätt har elever när det finns en diskrepans gällande vem som äger ansvaret för att de ska få den utbildning de har antagits till?

Det är två grundläggande saker som regeringen inte svarar på i propositionen. Fredrik Malm får en chans till.

Herr talman! Vi inrättar en helt ny skolform, säger Socialdemokraterna. Så är det inte riktigt. Den försöksverksamhet som har funnits i tolv år motsvarar för grundskolan ungefär 750 elever om alla de här 25 skolorna har ett tak på 30 elever. En årskull i Sverige består av drygt 100 000 ungdomar, och det är alltså 750 i varje årskull som i dag har möjlighet att gå i en sådan här spetsklass.

Det tycker jag är lite lite, herr talman. Jag skulle gärna se fler sådana här spetsklasser, för det är uppenbart att vi har ungdomar i Sverige som skulle må bra av att gå i en sådan klass och verkligen få de utmaningarna i sin skolgång.

I förslaget ser man också att det genomgående handlar om att det ska finnas en möjlighet att gå i en sådan här klass. Om man går på högstadiet ska man inte behöva flytta till en annan stad, utan möjlighet ska ges till entreprenadlösningar och annat för att man i alla fall ska kunna läsa in vissa ämnen i en snabbare takt och bo kvar hemma hos sina föräldrar på hemorten.

Åsa Westlund talar om låg kvalitet. Det förstår jag inte, herr talman. Hela poängen med detta är ju att vi ska ha hög kvalitet i den här undervisningen som riktar sig till de elever som är väldigt högpresterande för att ge dem möjlighet att utvecklas mer i skolan.

Varje gång sådana här frågor kommer upp skruvar Socialdemokraterna lite på sig. De tycker att det är okej att elever som är duktiga på att sjunga kan gå i Adolf Fredriks musikklasser eller att de som är duktiga på idrott kan gå på ett riksidrottsgymnasium. Men om man är bra på matematik? Om man är bra på svenska och humaniora, ska man inte kunna gå i en spetsklass då? Handlar det bara om idrott och musik? Varför inte också teoretiska ämnen?

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet tycker att det i sak är väldigt bra att det finns möjlighet för elever som har en extra begåvning och skicklighet att kunna få stimulans och läsa på en nivå som motsvarar deras möjligheter. I sak är vi alltså eniga med regeringen om att det här är en angelägen proposition.

Man kan säga att det finns två saker att tänka på när man lägger fram lagförslag och propositioner. Det ena är att göra rätt saker. Här tycker vi att regeringen har gjort rätt sak. Det andra är att göra sakerna rätt, och då börjar det bli problematiskt.

Jag är också inne på det Socialdemokraternas ledamot undrade kring hur stor reformen är egentligen. Det talas alltså om en målgrupp på mellan 0,1 och 20 procent för en ny skolform där vi inte riktigt vet hur många som kommer att beröras, hur mycket det kommer att kosta eller hur finansieringen ska gå till.

Vi finner det olyckligt att man lägger ett halvfärdigt förslag på riksdagens bord. Jag skulle gärna vilja att ledamoten Fredrik Malm ytterligare kommenterar följande: Hur stor är den här reformen? Vad kommer det att kosta den svenska staten? Hur många elever kommer att beröras?

En helt ny skolform ska introduceras och bli en del av svensk lag. Den 2 juli ska lagen träda i kraft, och till hösten är det tänkt att systemet ska börja fungera. Men det är oerhört många oklarheter kvar. Hur stor är reformen?

Herr talman! I grundskolan handlar det här, som jag nämnde, om lite mer än 700 elever. Omfattningen är snarlik på gymnasiet. Dessa klasser har bedrivits som försöksverksamheter som regeringar har förlängt, och man är alltid lite orolig för om verksamheten kommer att förlängas så att man kan göra ett nytt intag för hösten och så vidare. Man har alltid levt i en viss osäkerhet.

Denna försöksverksamhet blir nu permanent, och eftersom vi ser att det finns väldigt många duktiga, engagerade, högpresterande och intelligenta ungdomar som också borde beredas möjlighet att gå i en sådan här klass tycker vi att det borde finnas möjligheter för ytterligare ett antal sådana här klasser. Vi öppnar därför upp för att ytterligare sådana klasser kan startas. Regelverket för detta förbereds nu inom Regeringskansliet, och ansvarig myndighet blir Skolverket.

Det här tolkar oppositionen som att var femte elev kommer att gå i en spetsklass. Ja - om det vore så att 20 procent av Sveriges ungdomar presterar så pass bra vore det ju en sak. Min bild är att det kommer att vara betydligt färre än så. Vi talar i dag om 1 500 ungdomar som går i sådana här spetsklasser. Men vi öppnar också upp för att man ska kunna läsa vissa ämnen i en snabbare takt i grundskolan.

Problemet, herr talman, är Centerpartiets. Till skillnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger ju Centerpartiet att man tycker att det här i sak är bra. Men efter nästa val vill Centerpartiet regera med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som vill riva upp allt det här. I sin reservation vill de avslå hela propositionen. Det blir nog lite bekymmersamt för Centern att få ihop det där, tror jag.

Herr talman! Där fick vi även lite spelteori på köpet!

Vår invändning handlar om hur regeringen bereder ärendena och specifikt det här ärendet om en ny skolform att läsa i snabbare takt upp på högre nivå.

"Dagens stora samhällsutmaningar kräver långsiktiga och genomtänkta politiska beslut. Därför ser Saco och de 21 Sacoförbunden med oro på hur utrednings- och remissväsendet urholkas. Risken är uppenbar att vi får dåligt underbyggda lagar som inte går att tillämpa på de problem de är tänkta att lösa."

Detta säger Saco, och det är ganska på pricken även Centerpartiets kritik. Här har vi en efterlängtad reform för att ge möjlighet att studera på högre nivå, men så finns det en uppenbar risk att det blir pannkaka av allting, herr talman. Vi vet inte hur det kommer att bli. Den 2 juli ska detta bli lag. Till hösten ska myndigheter, kommuner och skolor arbeta efter den nya lagen.

Vi finner det obegripligt att man kan lägga ett förslag på riksdagens bord som inte är färdigberett. Vi vet inte ens storleken på reformen. Hur många kommer att beröras? Hur mycket pengar kommer att krävas? Hur stor är finansieringen?

Ser Fredrik Malm några problem med att det har gått för snabbt och att det är en ofärdig produkt som riksdagen tvingas ta beslut om? Det är egentligen det som är den centrala kritiken.

Herr talman! Det blir lite tröttsamt, det här. Vi har haft en försöksverksamhet som har rullat i tolv år. Denna verksamhet gör vi nu permanent. Då säger Centerpartiet att det kommer att bli pannkaka av alltihop.

Vi öppnar alltså upp för att man kan ansöka om att få starta en sådan här utbildning. Det kommer att bli pannkaka av alltihop, säger Centerpartiet, och målgruppen är för svagt definierad. Men det är den inte. Målgruppen är ju de som söker till de här utbildningarna. Finns det plats och man klarar antagningskraven kommer man in.

Jag kan inte förstå, herr talman, att det i Sverige inte är några som helst problem att unga personer som är väldigt duktiga på fotboll kan spela i akademier och gå fotbollsgymnasium. Är du väldigt duktig på simning kan du gå simgymnasium. Är du duktig på att sjunga kan du gå i musikklass med riksintag.

När det handlar om idrott och musik får man vara hur duktig som helst. Då ska man pressas. Alla ska bli nästa Zlatan och så vidare. Men när det handlar om teoretiska ämnen börjar det alltid skava lite hos vänstersidan, herr talman. Är det här verkligen bra? Borde vi? När jag växte upp, herr talman, var det frågan om allmän och särskild matte som man menade utmanade hela jämlikheten i Sverige och så vidare.

I skollagen, vårt viktigaste lagstiftningsdokument för skolan, framgår mycket tydligt att elever ska ges stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Vad propositionen gör nu, herr talman, är att ge våra huvudmän bättre möjligheter att leva upp till skyldigheten. Huvudmännen har ansvar för att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt. Nu ger vi dem ytterligare möjligheter. Det är frivilligt att vara med, och det är frivilligt att söka utbildningarna. Det är ju jättebra.

(Applåder)

Herr talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna nummer 1 och 3.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill bygga en skola där ingen elev halkar efter eller hålls tillbaka. Av skollagen framgår redan i dag att alla barn och elever har rätt till ledning och stimulans för att kunna utvecklas så långt som möjligt. Detta innebär att barn ska ges förutsättningar att lyckas oavsett vilka de är, var de kommer från eller vilken skola de går i.

Skolan ska alltså se till att elever som behöver extrastöd får det och säkerställa att extra utmaningar ges till de elever som kan och vill springa före. Tyvärr brister det i dag ofta i båda ändarna. Många elever får varken det stöd de behöver eller den utmaning de behöver i dagens skola. Avgörande för att fler ska få det är att skolan får tillräckligt med ekonomiska resurser och att skolan organiseras på ett sätt som gör att så mycket som möjligt av resurserna verkligen går till undervisning. Men det krävs också vissa statliga regelförändringar.

Under den förra mandatperioden arbetade den socialdemokratiskt ledda regeringen för att elever i fler skolformer lättare ska få läsa i snabbare takt och på en högre nivå. Delar av förslagen tas nu vidare av regeringen. De delar som handlar om att förtydliga och möjliggöra för elever både i grundskolor och i gymnasier att inom ramen för ordinarie skola läsa i snabbare takt och på högre nivå ställer vi oss bakom.

Herr talman! När det gäller regeringens förslag om riksrekryterande spetsutbildningar är det tyvärr en annan sak. Vi socialdemokrater anser att rätt utformade riksrekryterande spetsutbildningar skulle vara ett sätt för fler elever att kunna läsa på en mer utmanande nivå, inte minst på gymnasiet. Det är angeläget att ge särbegåvade barn, som ofta far illa i svensk skola, en bättre skolgång än vad de får i dag. Men det förslag som regeringen nu har lagt fram på riksdagens bord är så bristfälligt att vi socialdemokrater inte står bakom det. Skälen är följande.

Den del av propositionen som rör inrättandet av permanenta och riksrekryterande spetsutbildningar är både bristfälligt beredd och utformad på ett sätt som riskerar att förstärka de kvalitetsproblem som vi redan ser i svensk skola. Propositionen behandlar ingenstans den uppenbara risk för utökad marknadisering och vinstjakt som regeringens förslag skulle leda till.

Vinstdrivande skolor använder redan i dag orättvisa kösystem och betygsfiffel som marknadsföring för att höja sin status och attrahera lönsamma elever. Trots att regeringen i praktiken föreslår att ett helt nytt och obegränsat marknadssystem för spetsutbildningar ska öppnas saknas riskbedömningar, avgränsningar och konsekvensanalyser av hur detta kommer att fungera i ett system med vinstdrivande aktörer.

Ingenstans i propositionen berörs de risker och särskilda utmaningar som förslaget kan innebära i ett system där det inte är elevernas bästa som är avgörande för alla aktörer utan just vinstintresset. Trots återkommande rapporter om hur fristående skolor agerar för att öka lönsamheten på bekostnad av kvaliteten i elevernas utbildning bortser regeringen från att många huvudmän har vinst som främsta syfte.

Det finns fler allvarliga brister i beredningen av propositionen. Förslagen om att inrätta särskilda riksrekryterande spetsutbildningar har inte ingått i den promemoria som har remitterats till en bredare grupp, utan de har tillkommit i efterhand. Få aktörer har därmed beretts tillfälle att yttra sig om förslaget. Många har säkert, precis som vi har hört tidigare, tolkat det som att det är en permanentning av försöksverksamheten, varken mer eller mindre. Men så är det inte, utan här föreslår regeringen en helt ny skolform.

En annan fatal brist är att målgruppen för de riksrekryterande spetsutbildningarna inte definieras i regeringens förslag. Det framgår alltså inte av regeringens förslag om målgruppen för spetsutbildningen är de 20 procent av eleverna som beskrivs som högpresterande eller de 0,1-0,5 procent som beskrivs som extremt begåvade. Det står inte heller hur eleverna ska väljas ut.

Eftersom målgruppen inte är definierad är det helt omöjligt för riksdagen att utifrån förslaget få en bild av hur detta kommer att påverka elevernas kunskapsinhämtning och det svenska skolsystemet i stort. Vi socialdemokrater anser att riksdagen inte kan fatta beslut om en ny utbildningsform utan att ens veta vilken målgrupp den nya skolformen ska ha.

En annan brist är att det finns en uppenbar risk för kvalitetsproblem. Regeringens val att tillåta att merparten av en elevs utbildning, alla ämnen utom ett, ska upphandlas på en annan ort än där huvudmannen befinner sig, alltså den riksrekryterande spetsutbildningen och dess rektor, reser stora frågetecken om hur kvaliteten i andra änden ska garanteras.

Regeringen är i sitt förslag obekymrad över entreprenadförfarandet i grundskolan, och man konstaterar att det finns regler för skolors kvalitet i andra lagstiftningar. Detta trots att vi redan i dag vet och har många exempel på skolor med kvalitetsproblem, inte minst vinstdrivande sådana, trots att utbildning på entreprenad ställer helt andra krav på huvudmännen än att bedriva utbildningen inom ramen för samma organisation och geografiska område.

Spetsutbildningar bedrivs i dag som försöksverksamhet. Men regeringens proposition går alltså betydligt längre och gör verksamheten permanent och öppnar för hur många aktörer som helst. Erfarenheterna av försöksverksamheten säger heller ingenting om vilka konsekvenser en till omfattningen oreglerad verksamhet med riksrekryterande spetsutbildningar skulle få för skolsystemet och elevernas kunskapsresultat.

Det förslag som regeringen nu tänker driva igenom i riksdagen riskerar att utarma kvaliteten både i spetsutbildningarna och i övrig skolverksamhet, spä på den destruktiva vinstjakten i skolan och bidra till att likvärdigheten i svenska skolor minskar ytterligare. Detta sker helt utan gedigen utredning. Därför menar jag att dessa förslag måste avvisas så att regeringen efter att ha gjort en gedigen konsekvensanalys och en ordentlig beredningsprocess kan återkomma till riksdagen med förslag på hur elevers rätt att läsa i en snabbare och högre takt kan stärkas ytterligare.

Herr talman! När den moderatledda regeringen drev igenom marknadsskolan i början av 1990-talet varnade OECD för att konsekvenserna av de bristfälligt utredda förslagen skulle resultera i skolsegregation och minskad likvärdighet. Då struntade högerpartierna i varningarna och drev igenom marknadsskolan i alla fall.

När en moderatledd regering återigen går fram med dåligt utredda förslag som riskerar att ytterligare marknadisera svenska skolor och öka vinstjakten på bekostnad av kvalitet, likvärdighet och resurseffektivitet visar man att man inte har lärt sig någonting av sina misstag. Det visar också att skolministerns tal om att regeringen nu har fått upp ögonen för vinstintressenas destruktiva påverkan på svensk skola bara är tomma ord, som inte på något sätt påverkar regeringens faktiska agerande. I stället öppnar regeringens förslag med skolministern i spetsen nya marknader för vinstdrivande aktörer.

(Applåder)

Herr talman! Vad ska man säga?

Vi ska nog först göra en rättelse, så att Åsa Westlund inte bedriver någon desinformation i kammaren. Man nämner att målgruppen skulle vara 20 procent, men läser man handlingarna riktigt visar definitionen av högpresterande elever att de ligger någonstans mellan 15 och 20 procent, det vill säga inte 20 procent. Denna siffra kan också variera beroende på vilket år man tillhör och liknande. Det är 15-20 procent. De särskilt begåvade räknas till 2-10 procent, och de extremt begåvade är 0,1-0,5 procent. Om vi ska förhålla oss till propositionen och de siffror som framkommer där tycker jag att vi ska vara korrekta. Det är inte 20 procent, utan det är 15-20 procent.

Men jag undrar över något - om det nu är så farligt och hemskt det som regeringen gör. Socialdemokraterna säger nu att man inte har någonting emot att man satsar även på högpresterande. Varför lade man inte fram ett förslag förra mandatperioden? Varför kom det inget förslag om att permanenta spetsutbildningarna förra perioden? Då hade man kunnat utarbeta detta på det sätt som Socialdemokraterna hade velat. Varför kom inte det? Ni hade fått stöd för det. Vi hade röstat för det. Ni hade fått stöd för detta. Men det kom inget. Varför kom det inget?

Herr talman! De förslag som vi röstar om i dag är väldigt mycket framarbetade av den socialdemokratiska regeringen. Alla de förslag som vi socialdemokrater säger ja till här är grundligt utredda och förberedda och framarbetade av den socialdemokratiska regeringen.

Ni har lagt till en extra grej om att inte bara permanenta försöksverksamheten med spetsutbildningar utan även införa en helt ny skolform - med väldigt kort varsel. Det vänder vi oss emot.

Det finns mycket, herr talman, som jag önskar att vi socialdemokrater hade kunnat göra och hunnit med under de år som vi satt vid regeringsmakten. Men detta är ett område där vi ändå har gjort en hel del. Vi har förberett för regeringen. Man kan fråga sig varför regeringen dröjde så länge med att lägga fram detta förslag. Nästan halva mandatperioden har ju gått. Detta fanns i princip färdigt i Regeringskansliet.

Jag har en fråga till Patrick Reslow. Han ingår i regeringsunderlaget och står alltså bakom regeringen när den säger att man har varit naiv när det gäller friskolor, att man nu behöver reformera, att skolor egentligen inte hör hemma på börsen och att vinst är en destruktiv drivkraft i svenska skolor. Hur har detta nya synsätt kommit in i regeringens arbete med denna proposition, Patrick Reslow? Det undrar jag.

Herr talman! Jag undrar om Patrick Reslow har reflekterat någonting över att detta helt saknas i propositionen, eftersom man nu säger att man har fått upp ögonen för vinstintressenas destruktiva kraft.

Här har vi en utbildningsform som är superviktig för de elever som behöver den, men den riskerar också att locka till sig elever som känner sig pressade. Det finns risk för att föräldrar kommer att pressa skolan och så vidare och att man på olika sätt vill plocka russin ur kakan för att få mer lönsamma elever. Man borde alltså ha funderat på vinstintressenas destruktiva kraft. Hur kommer detta till uttryck i den här propositionen, Patrick Reslow?

Herr talman! Vi delar inte den beskrivning av vinstintressen och liknande som Socialdemokraterna gör. Den debatten har vi haft flera gånger, så den lämnar vi därhän.

Det intressanta här är alltså att Åsa Westlund nu säger att detta fanns färdigt i Regeringskansliet. Varför dröjde det så länge? Ja, det var inte färdigt. Det var inte så att det fanns något så att man kunde påbörja detta direkt. Varför fanns inte det? Det var inte Socialdemokraterna som var drivande i den här frågan. Det var Liberalerna som var drivande i denna fråga i januariavtalet. Sedan hoppade Liberalerna av, och helt plötsligt fanns det inget intresse från Socialdemokraternas sida av att verkställa detta. Man ville inte ha någon permanentning av spetsklasserna, för detta ligger inte i Socialdemokraternas ideologi. Det är därför.

Men om Socialdemokraterna hade velat ha ett förslag på bordet som hade kunnat träda i kraft långt tidigare hade man kunnat lägga fram det under hösten 2021 eller våren 2022, och man hade kunnat söka stöd från Sverigedemokraterna. Vi hade röstat för det.

Det viktiga är att elever som är högpresterande får alla utmaningar de kan få. Det här landet behöver det. Men Socialdemokraterna var inte intresserade, och nu gömmer man sig bakom Liberalerna och försöker få det till att det var Socialdemokraterna som drev fram detta och att det var färdigberett i Regeringskansliet. Detta visar bara på senfärdighet från socialdemokratin.

Herr talman! Det framgår väldigt tydligt i betänkandet och i propositionen att man bygger på den promemoria som den socialdemokratiskt ledda regeringen tog fram och som har behandlats i laga ordning.

Jag noterar att Patrick Reslow inte har några svar på de frågor som är ganska grundläggande om man ska inrätta en helt ny utbildningsform i Sverige, som det borde finnas stöd i lag för.

Vilken är målgruppen? Även Patrick Reslow pratar om elevgrupper på mellan 0,1 och 20 procent av en årskull. Detta spelar en viss roll för att vi som riksdag ska kunna bedöma förslaget och om de mekanismer som finns presenterade där är tillräckliga eller ens relevanta för att kunna hantera en sådan elevgrupp. Detta kan vi inte göra eftersom regeringen inte ens kan svara på vilka som ska gå i dessa skolor.

Det är helt absurt att Sverigedemokraterna accepterar att en regering lägger fram så dåligt beredda förslag, som saknar den mest grundläggande informationen för att riksdagen, som är Sveriges högsta beslutande organ, ska kunna ta ett fullt informerat beslut.

Det finns heller inga rättigheter för dessa elever. De gör kanske ett antagningsprov - vi vet inte om det ska äga rum, för det står inte i lagstiftningen - och blir till slut antagna till dessa spetsutbildningar. Vad händer om deras hemkommun eller skola i närheten inte vill sluta ett avtal med spetsutbildningsorganisatören? Har eleverna då inte längre den här rätten? Vem ska tillgodose detta? Inte heller det får vi reda på i den här propositionen.

Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att riksdagsledamöter känner sig trygga med denna produkt. Den saknar svar på väsentliga frågor, och den tar definitivt inte hänsyn till att vi inte bara har skolor som bryr sig om elevernas bästa utan också sådana som ser sin egen vinst som det viktigaste.

(Applåder)

Herr talman! Svensk skola har många stora problem. Vi har ett gigantiskt behov av reformer i svensk skola. Det handlar om att få ordning på trygghetsproblemen och bristen på studiero, om att få fler skickliga lärare som kan och vill undervisa i svensk skola och om att få ordning på kunskapsresultaten. Då har jag bara nämnt några av de stora reformområden som vi nu hugger tag i.

En pusselbit i detta finns i den proposition vi i dag debatterar. Det gäller möjligheten för skickliga elever att få läsa i lite snabbare studietakt och att få lite större stimulans i sina studier.

Jag borde kanske inte bli förvånad över att socialdemokratin även här landar i vinster och vinstförbud. Det är liksom det som alla frågor i svensk skola tycks handla om. Man landar i detta i stället för att faktiskt hugga tag i de reella problem som finns i svensk skola och som Socialdemokraterna i åratal har blundat för.

Men det lyser faktiskt igenom när Åsa Westlund nu debatterar att det som kanske egentligen skaver i detta handlar om någonting annat. Det handlar om att man egentligen inte vill se möjligheten för skickliga elever att läsa i snabbare takt.

Åsa Westlund pratar om föräldrar som pressar sina barn att läsa lite snabbare. Varför, Åsa Westlund och Socialdemokraterna, är ni inte ärliga och konstaterar att ni inte vill se denna möjlighet för elever att få ytterligare stimulans och att få läsa i snabbare takt? Hela er världssyn vänder sig emot detta. Alla ska tryckas in i samma mall.

Detta är en fantastisk möjlighet för elever, och det har visat sig under de tolv årens försöksverksamhet att det är något som är efterfrågat. Varför vill ni inte se detta, Åsa Westlund?

Herr talman! Man kan då fråga sig varför vi socialdemokrater röstar för just det som Josefin Malmqvist anklagar oss för att vara emot - när vi röstar om denna proposition. Vi röstar ju för ett stort antal elevers möjlighet att läsa på en högre nivå och i en snabbare takt.

Det vi säger nej till är den nya skolformen. Josefin Malmqvist och resten av regeringsunderlaget kan tyvärr inte ens förklara vilken målgrupp det är för denna eller hur den ska fungera i praktiken. Jag tycker att det är ett anständighetskrav att riksdagen säger nej till sådana dåliga förslag.

Vi säger inte nej till att elever ska kunna läsa i en snabbare takt. Vi säger ja till det. Det står tydligt i betänkandet - det hade Josefin Malmqvist vetat om hon hade intresserat sig för detta i stället för att måla upp helt osanna bilder.

Jag vill passa på att ställa frågor till Josefin Malmqvist. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det finns en destruktiv kraft med vinstintressen i svensk skola. På vilket sätt kommer det till uttryck att regeringen har den insikten när man nu lägger fram ett förslag om en helt ny skolform? Kan Josefin Malmqvist ge ett exempel på hur man i regeringens proposition har reflekterat över hur den nya skolformen ska fungera på en skolmarknad där aktörer inte har elevernas bästa för ögonen utan vinst enligt bolagsordningen?

Herr talman! Jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Åsa Westlund hänvisar till betänkandet och undrar om jag har läst det. Visst har jag det! Jag tänkte därför läsa lite högt för Åsa Westlund eftersom många frågor faktiskt finns bevarade i betänkandet - som av en händelse!

På sidan 21 redogörs det bland annat för den oro som Åsa Westlund uttrycker här när det gäller den så kallade vinstjakten i svenska skolan. Detta är ett område som regeringen har adresserat. Vi har tillsatt en utredning som nu jobbar med att få bukt med de avarter som finns inom svensk skola. Den kommer att presentera sitt utredningsförslag den 28 februari 2025. Då kommer Åsa Westlund och vi övriga i denna kammare återigen att få möjlighet - även denna gång med anledning av en utredning tillsatt av den här regeringen som nu tar tag i de problem vi ser i svensk skola - att diskutera konkreta förslag på hur vi kan täppa till de brister vi ser i svensk skola just när det gäller den frågan.

Den andra frågan som Åsa Westlund nämner finns besvarad på sidan 20 i betänkandet. Det gäller beredningsprocessen för de riksrekryterande spetsutbildningarna. Där står ganska väl beskrivet vilken process som har genomförts i beredningsarbetet. Det handlar om det uppdrag som Skolverket har haft mellan åren 2015 och 2023, då Skolverket årligen har återkommit med en redovisning. Omfattningen och utformningen av detta med mera kan Åsa Westlund läsa om på sidan 20 i betänkandet.

Jag återgår till min fråga. Det är helt uppenbart att Åsa Westlund här mellan raderna argumenterar emot att elever ska få extra stimulans och extra möjlighet att läsa vidare. Det är väl också därför ni nu reserverar er mot förslaget i betänkandet. Kan Åsa Westlund här med rak rygg säga varför ni inte tidigare har drivit på det här? Varför har vi inte tidigare fått denna möjlighet i Sverige, om ni nu egentligen är för detta?

Herr talman! Josefin Malmqvist hade gärna fått läsa alla sidor i betänkandet; hon hade ändå inte kunnat svara på den fråga som jag ställde. Man kan hänvisa till andra saker, men det hjälper ju inte om man inte kan svara på frågan, nämligen hur man har tagit hänsyn till att det finns vinstdrivande aktörer på den här marknaden när man har utformat förslaget om spetsutbildningar, som ska börja gälla nu i sommar.

Svaret på detta är: Inte alls. Det går inte att läsa i betänkandet, för det finns inte. Man utgår från att det bara finns skolor som vill alla elevers väl, trots att regeringen i artikel efter artikel talar om att man nu har kommit till insikt. Man har varit naiv, och man har insett att det finns vinstdrivande aktörer som bryr sig om andra saker.

Debattartiklar går bra, men när det kommer till konkret handling ser vi att regeringen lägger fram ett förslag som helt saknar insikt och inte ens berör den här problematiken. Man kan därför inte heller förutse hur detta förslag ska fungera i praktiken.

Socialdemokraterna skriver i betänkandet - och det är också vår allvarliga mening - att elever ska kunna springa före och ska få stöttning och ledning i det arbetet.

Det är lite beklämmande att Moderaterna räknar upp alla de problem som finns i svensk skola i dag - och det är ju ganska många - utan att någonsin beröra själva strukturen, nämligen att skolans pengar ska gå till skolan, att skolan ska ha tillräckliga resurser, att de resurser vi tillför faktiskt ska gå till undervisning och inte till strandtomter och jaktslott och vad det nu är, och att lärarna ska kunna använda all sin tid till att fokusera på eleverna.

Jag hoppas att riksdagen tar sitt uppdrag på allvar och tänker till ytterligare innan man säger ja till den här produkten. Jag tycker, som jag har sagt flera gånger i den här debatten, att ett grundläggande krav för ett riksdagsbeslut är att man ska kunna veta vad det är man röstar ja till. Det kan man tyvärr inte i den här produkten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Vi behandlar utbildningsutskottets betänkande Att lättare få läsa i snabbare takt och på en högre nivå. Det har väl framgått ganska tydligt här i debatten hittills att det handlar dels om att vi ska permanenta försöksverksamheterna med spetsutbildningar i både grundskola och gymnasieskola, dels om att vi vid sidan av riksrekryterande spetsutbildningar vill att elever i grundskolan ska kunna läsa på en högre nivå, dels om att gymnasieelever ska kunna läsa i en snabbare takt än tre år och slutligen om att vi vill ha ett tydligt regelverk för att möjliggöra detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I mitten av april i år arrangerades ett stort seminarium i riksdagen kring frågan om artificiell intelligens. Varje deltagande utskott fick dessutom tillfälle att bekanta sig med frågan vid separata utskottspresentationer framförda av forskare vid landets lärosäten. I slutet av utbildningsutskottets presentation framförde de närvarande forskarna ett tydligt budskap och ett tydligt önskemål, nämligen att Sverige måste satsa mycket mer på spets och i mycket högre utsträckning lyfta fram de elever som har särskild begåvning eller som är högpresterande.

Forskarna framförde också kritik mot att svensk skola präglas av att man inte stimulerar dessa elever i tillräcklig utsträckning utan att fokus i alltför hög grad är på de elever som har svårt att nå upp till betyget E. Budskapet var att om vi i framtiden vill ha en egen spetskompetens inom komplicerade yrkesområden måste de här eleverna lyftas fram.

Det har varit lite otydligt här vad som gäller, tycker jag, när det handlar om elevers möjlighet att kunna läsa i högre takt. Den dåvarande alliansregeringen beslutade 2008 att införa riksrekryterande spetsutbildningar på gymnasial nivå på försök. I dag bedrivs denna verksamhet vid drygt ett tjugotal gymnasieskolor i landet inom vitt skilda områden som matematik, fysik, naturvetenskap, teknik, ekonomi, samhällskunskap, språk, historia, estetik, musik, teater och dans.

Några år senare, 2011, beslutade samma regering att införa spetsutbildningar på försök även på högstadiet. Här ska elever ges en särskild fördjupning och breddning inom ett eller flera ämnen som utbildningen är inriktad på. Eleverna kan läsa en eller flera gymnasiekurser och får betyg, men följer i övrigt den ordinarie undervisningen. Utbildningen kan inrikta sig mot några ämnen som exempelvis matematik, naturorienterande eller samhällsorienterande ämnen, engelska eller språkval.

Sverigedemokraterna har sedan länge drivit frågan om att permanenta och utöka spetsutbildningarna på gymnasial nivå. Vi kan tyvärr konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen inte lyfte ett finger för att i praktiken permanenta verksamheten. Man gömde det i något pm och i någon utredning, men man tog inte fram några förslag. Inte ens inför valet 2022, när vi krävde besked, kunde Socialdemokraterna ge ett klart och tydligt besked i frågan om man hade för avsikt att permanenta spetsutbildningarna.

Risken var stor att försöksverksamheten skulle fortsätta som just försöksverksamhet eller i värsta fall försvinna. Det är en märklig inställning, inte minst mot bakgrund av att forskarsamhället skriker efter spetskompetens.

Även om vårt fokus har varit just gymnasieskolan är vi sverigedemokrater positivt inställda till att även högpresterande elever på grundskolenivå får ökade möjligheter att läsa ämnen på en högre nivå. Till skillnad från den socialdemokratiska skolpolitiken tror vi inte på ett system där högpresterande elever ska tvingas vänta in övriga elever.

Det är faktiskt så man beskriver det. För inte så länge sedan kom en rapport om socialdemokraternas förtjusande projekt om att blanda elever. Där lyftes det fram exempel som hade gått bra, men läste man mellan raderna stod det att elever fick vänta in övriga elever.

Tanken med högpresterande elever är inte att de ska vara hjälplärare till dem som har det svårt, utan de ska gå fortare fram. Här haltar hela Socialdemokraternas syn på utbildning. Detta stimulerar inte dessa elevers kunskapstörst, och det kan i värsta fall innebära att intresset för skolan blir mindre och kanske till och med försvinner, och man kanske inte alls är intresserad av det ämne som man är otroligt duktig i.

Det finns heller ingen logik i att följa en viss nivå i ett ämne där man redan besitter fulländade kunskaper om man redan kan så pass mycket. Varför ska man sitta och vänta in de övriga eleverna? Det är ju bortkastad tid och slöseri med resurser. När vi nu pratar om pengar - varför nämner man inte att det är slöseri med resurser? Det tycker man inte är intressant.

Socialdemokratisk skolpolitik handlar som bekant mest om svagpresterande elever och att se till att eleverna blandas. I den socialdemokratiska politiken tas ingen hänsyn till dem som sticker ut. Det är i grund och botten en helt kunskapsfientlig politik.

Att det nu skapas bättre och tydligare förutsättningar för grundskoleelever att få läsa ämnen på en hög nivå, att gymnasieelever ska kunna läsa i snabbare takt och att spetsutbildningarna permanentas samtidigt som det öppnas upp flexibla lösningar för att verkställa detta ser vi som ytterst positivt och ett steg i helt rätt riktning.

Av denna anledning har vi valt att inte reservera oss till förmån för vårt motionsyrkande om att anpassa undervisningen för högpresterande elever i gymnasieskolan, utan vi anser att vårt yrkande 9 i motion 2023/24:368 är uppfyllt i och med propositionen. Vi ställer oss därför bakom betänkandet i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! Få har missat Sverigedemokraternas förtjusning i att ställa grupper och frågor mot varandra för att hitta på en konfliktlinje. Det är bara att fråga invandrarna, muslimerna och klimataktivisterna om vad de har fått genomgå i många år med den hätska och konfliktskapande debatt som har pågått både i det öppna politiska landskapet och via anonyma konton.

Nu gör Sverigedemokraterna detta även när det gäller barn och unga och när det gäller elever och deras rätt till en likvärdig skolgång. Sverigedemokraterna skriver i sitt särskilda yttrande att man anser att svensk skola i hög utsträckning har präglats av ett starkt fokus på elever som är i behov av stöd för att klara undervisningen men att högpresterande elever ofta går miste om motsvarande satsningar och att detta på sikt skadar Sveriges internationella konkurrenskraft.

Min fråga till Sverigedemokraternas Patrick Reslow är: Kan ledamoten förklara närmare varför partiet tycker att det är relevant att ställa elever mot varandra när politiken har en skyldighet att skapa en likvärdig skola för alla barn och unga?

Herr talman! Jag förstår att Nadja Awad och Vänsterpartiet har svårt att se vad som menas med detta. I deras värld handlar allt om att inte främja kunskap eller de elever som är bra. Allt handlar om att fokusera på den grupp elever som har betyg E.

Vi Sverigedemokraterna har inga problem med att göra både och. Vi tycker att man ska satsa på de elever som har problem, och detta gör man i hög utsträckning. Kanske är det så att man ska kräva mer av dessa elever. Det handlar om det egna initiativtagandet. Det som skiljer de två elevgrupperna åt är att många - inte alla - i den grupp som inte klarar av att få godkänt betyg kanske inte alls anstränger sig på det vis som de borde. Men de elever som är högpresterande får inte ens tillfälle att anstränga sig så mycket därför att de får vänta in de elever som Nadja Awad och Vänsterpartiet vurmar för så starkt i varenda debatt.

Detta är inte att sätta grupp mot grupp. Politik handlar också om att göra satsningar på rätt saker. Det ena handlar om att vi ska se till att så många som möjligt lämnar grundskolan med godkända betyg. Det andra handlar om att vi ska se till att vi även har en grupp starka elever som klarar av att fylla behovet av spetskompetens i landet. Men jag förstår att Vänsterpartiet hellre vill ta emot personer som kommer utifrån till Sverige för att fylla denna lucka än att utbilda svenska elever som är väldigt framgångsrika.

Herr talman! Jag blir extremt upprörd över att höra Sverigedemokraternas Patrick Reslow måla ut det som att de elever som har det svårt i skolan inte anstränger sig tillräckligt.

Jag var faktiskt rädd för att Patrick Reslow skulle göra tvärtom och inte stå för sina ord, alltså stå upp för det särskilda yttrande där man ställer grupper mot varandra, men Patrick Reslow gör det väldigt tydligt att det är exakt detta man gör. Man skapar en fiktiv konfliktlinje där man ställer grupper mot varandra - barn och unga som alla har rätt till en likvärdig skola och som politikerna har en skyldighet att bereda väg för.

Det är himla upprörande att höra att man pratar om barn och unga på det sättet, men som jag inledde debatten med att säga är det inte konstigt. Det är ju så Sverigedemokraterna alltid har gjort. Man har använt invandrarna, man har använt muslimerna och man har använt klimataktivisterna för att skapa en konfliktlinje, men samtidigt ska man möjliggöra nedskärningar och skattesänkningar som bara gynnar de allra rikaste och de allra mest privilegierade i samhället. Är det verkligen dem som Patrick Reslow vill vända sig till?

Jag vill gå tillbaka till att orsaken till att elever inte når upp till målen i skolan är att de inte anstränger sig. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism är överrepresenterade bland självmordsbenägna, mycket på grund av den psykiska ohälsa som de får av sin skolgång.

Elever med behov av anpassningar och särskilt stöd får inte detta i tid eller över huvud taget. Elever går ut grundskolan eller gymnasiet utan fullständiga betyg. På vilket sätt kan det underlätta och möjliggöra för oss att skapa en likvärdig skola runt om i landet att ställa dessa elever mot andra elever, som känner att de behöver utmanas i undervisningen? Jag vill jättegärna ha svar på den frågan, Patrick Reslow.

Herr talman! Jag vill bestämt minnas att Nadja Awad för inte så många minuter sedan i ett annat replikskifte talade om att det finns ett parti som ägnar sig åt desinformation, men om det är något som Nadja Awad gör här är det att ägna sig åt desinformation.

Jag sa aldrig att vi sätter grupper mot varandra. Jag sa inte att alla elever som inte klarar att få ett godkänt betyg inte anstränger sig, utan jag sa att det finns elever som inte anstränger sig.

Nadja Awad måste väl ändå inse detta: Om man skolkar, om man är frånvarande, om man inte gör prov och om man inte gör saker enligt lärarnas anvisningar anstränger man sig inte. Vad är det som är så fel? Vi pratar alltid annars om höga förväntningar. Vad är höga förväntningar för Vänsterpartiet? Det innebär väl ändå att man ska anstränga sig, men det finns de som inte gör det.

Sedan beklagar jag att Vänsterpartiet inte kan fokusera på två saker samtidigt. Man kan inte fokusera både på elever som är i behov av stöd och på elever som är högpresterande. Man klarar inte av att fokusera på båda sakerna samtidigt. Det är ju inte konstigt att vi har ett problem i svensk skola om Vänsterpartiet, som är stödparti åt Socialdemokraterna som har ett vagt intresse av dessa frågor, inte ens klarar av att göra två saker samtidigt.

Avslutningsvis, herr talman: Om Vänsterpartiet och dess ledamot blir upprörda av det jag säger har nog mitt budskap gått fram. Då är jag nöjd.

(Applåder)

Herr talman! Alla elever i alla skolformer och i fritidshem ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Elever som till följd av funktionsnedsättning eller andra svårigheter i skolsituationen har svårt att uppfylla de kriterier för bedömning av kunskaper som gäller ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.

Elever som lätt uppfyller de kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas ska också ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Det betyder att även elever som utvecklas snabbt mot utbildningens mål ska ges utmaningar i skolarbetet.

En differentierad undervisning har en central roll i arbetet med att utveckla en inkluderande lärmiljö för alla elever. Differentiering innebär, för dem som inte vet, en gemensam undervisning och ett gemensamt innehåll men med varierande arbetssätt och uppgifter så att alla elever kan delta på egna villkor utifrån varierande förmågor och funktion.

Men i dag larmas det om att alla elever inte får den ledning och stimulans som de har rätt till. Det gäller både elever som upplever att det är svårt i skolan och elever som upplever att de behöver utmanas. Slutsatsen är att undervisningen inte differentieras i den utsträckning som krävs för att uppfylla elevernas behov och önskemål. Det är därför jag vill lyfta fram lärarnas förutsättningar att kunna fånga upp alla elever inom en differentierad undervisning, herr talman.

Regeringen stöder sig i dagens förslag bland annat på en rapport från Skolinspektionen från 2018, där det framkom att 28 procent av eleverna i årskurs 9 och 23 procent av eleverna i gymnasieskolans årskurs 2 angav att de inte fick tillräckliga utmaningar i sitt skolarbete. Det här behöver inte innebära att alla dessa elever är högpresterande eller särskilt begåvade. Det finns elever som behöver flyttas upp en nivå. Men det kan också handla om att undervisningen de deltar i inte når upp till den kvalitet man kan önska. Ofta är orsaken till det arbetsförhållanden som gör det svårt för lärare att bedriva högkvalitativ undervisning. Det kan röra sig om brist på tid till för- och efterarbete, tung arbetsbelastning med andra arbetsuppgifter än undervisning, stora krav på dokumentation, brist på stöd för elever med behov av sådant med mera.

Det är också viktigt att lyfta fram det faktum att det finns gränser för hur stora variationer som går att klara av i ett klassrum med en lärare och många elever. I en verklighet med allt större klasser och fler undervisningstimmar kan det vara svårt för lärare att tillgodose de krav på individualisering som i dag präglar svensk skola. Det är ett led i underfinansieringen av skolan. Under 2024 är det miljardunderskott på bara ett år. Det leder till att personal sägs upp, att arbetslagen och elevhälsan blir mindre, att undervisningsgrupperna blir större och att tillgången till läromedel och bra lokaler brister. Det är också så att svensk skola inte reglerar undervisningstid, undervisningsgruppernas storlek, planeringstid med mera.

I dag presenteras de förslag som regeringen har om att skapa bättre möjligheter för elever i skolan att bland annat läsa på högre nivå. Vänsterpartiet ser att riksrekryterande spetsutbildningar skulle kunna vara ett sätt att möjliggöra för fler elever att läsa på mer utmanande nivå, inte minst på gymnasiet. Skolverket bedömer också att det inte finns några hinder för att permanenta försöksverksamheten med spetsutbildningar under förutsättning att de problem som framkommit i tidigare utredningar hanteras. Men regeringen presenterar inte i propositionen hur de ska hanteras. Problemen erkänns inte över huvud taget.

Flera grund- och gymnasieskolor lyfter fram att spetsutbildningen kostar mer än motsvarande utbildning. Det beror på utökad undervisningstid, att klasserna inte alltid är fulla och att undervisningen sker i mindre grupper än i helklass. Det beror också på personalkostnader, kostnader för undervisningsmaterial och kostnader relaterade till studiebesök eller föreläsningar. Vänsterpartiet befarar att regeringen inte kommer att ta sitt statliga finansieringsansvar genom att tillskjuta de resurser som krävs.

Ett annat problem är urvalsprocessen och vad som avgör rätten att som till exempel grundskoleelev i matematik få läsa en kurs på gymnasiet. Om detta inte formaliseras och fungerar finns risk för att man på grund av subjektiva intressen försöker påverka rektorn att fatta ett beslut om uppflyttning. Sådana påtryckningar kan till exempel komma från en förälder. Det är viktigt att komma ihåg att det per definition är förknippat med hög status att vara högpresterande. Diskrimineringsombudsmannen menar att det finns risk för att vissa särskilt begåvade elever missas av skolan av skäl som kan ha samband med någon av de i diskrimineringslagens skyddade diskrimineringsgrunderna, exempelvis etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning och kön.

Det har i tidigare uppföljningar lyfts fram att riksrekryteringen försvåras av att skolorna inte har möjlighet att erbjuda elevboende till elever med annan hemkommun. Om i princip all undervisning sker i form av fjärrundervisning säkerställs inte att dessa elever får den undervisning som de behöver för att nå så långt som möjligt i sina studier. Att bedriva utbildning på entreprenad ställer också helt andra krav på huvudmannen än att bedriva utbildning inom ramen för samma organisation och geografiska område.

Ingenstans i propositionen berörs heller de risker och särskilda utmaningar som den skolmarknad Sverige har innebär för förslaget. Det är till och med utformat på ett sätt som marknadiserar ännu större delar av den svenska skolan med risk för ökad vinstjakt och minskad likvärdighet. I praktiken föreslår regeringen att ett helt nytt och obegränsat marknadssystem för spetsutbildningar öppnas upp, trots att det återkommande rapporteras om att många huvudmän har vinst som främsta syfte och agerar för att öka lönsamheten på bekostnad av kvaliteten i elevernas utbildning. Förslaget bortser därför också helt från risken att oseriösa aktörer utnyttjar regelförändringarna. Det är också anmärkningsvärt hur regeringen går fram med att utvidga marknadsskolan när man just nu säger sig utreda ett förbud mot vinstutdelning eller annan vinstutdelningsbegränsning under de första åren.

Sammanfattningsvis är det så att den del av propositionen som rör inrättandet av permanenta och riksrekryterande spetsutbildningar är bristfälligt beredd. Det saknas avgörande riskbedömningar, avgränsningar och konsekvensanalyser. Förslaget om att inrätta särskilda riksrekryterande spetsutbildningar har inte ens ingått i den promemoria som remitterats till en bredare grupp, utan det har kommit i efterhand. Få aktörer har därmed beretts tillfälle att yttra sig om förslaget.

Därför yrkar Vänsterpartiet bifall till reservation 2 om brister i beredningsunderlag och risk- och konsekvensanalyser samt behovet av att genomföra en gedigen utvärdering av försöksverksamheterna.

Herr talman! Sverige borde ha världens bästa skola. I många klassrum bedrivs också verkligen undervisning i världsklass - jag vidhåller det. Men så ser det inte ut överallt. Den svenska skolan är i en kunskapskris. Resultaten har sjunkit i över 20 år. Om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder riskerar generationer att växa upp utan tillräckliga kunskaper, och hela Sveriges tillväxt och konkurrenskraft riskerar att halka efter.

Att var och en ska få möjlighet att utvecklas efter sin fulla förmåga borde vara en självklarhet i den svenska skolan. Men så ser det inte ut i dag. Andelen högpresterande elever som presterar på hög eller avancerad nivå har sjunkit kraftigt de senaste decennierna enligt internationella kunskapsmätningar. Det gör att eleverna halkar efter, men att färre elever presterar på hög nivå gör också att Sverige tappar i konkurrenskraft.

Den här bilden delas av eleverna själva. Redan för sex år sedan konstaterade Skolinspektionen i en granskning att en fjärdedel av eleverna i tvåan på gymnasiet ansåg att de inte fick tillräckliga utmaningar i skolarbetet. Det skapades inte en stimulerande miljö där elever fick möjlighet att tillägna sig nya kunskaper. Särskilt var det undervisningen i matematik och naturvetenskapliga ämnen som inte var anpassad efter högpresterande elever, visade den granskningen.

Hur har vi hamnat här egentligen? Skolan har alltför länge varit inriktad på att alla ska in i samma mall. Det gör att det skapas begränsningar för både de elever som är svagpresterande och behöver extra stöd och de elever som vill ha extra stimulans och gå fortare fram. Det här är begränsande för båda grupper samtidigt. Vi gör nu upp med janteskolan. Vi vill att alla elever ska få möjlighet att utvecklas och forma sitt liv efter sin fulla potential och förmåga. Elever som presterar på topp behöver få möjlighet att läsa i snabbare takt och bli riktigt duktiga.

Förslagen som vi diskuterar här i dag handlar delvis om att få läsa enskilda kurser på högre nivå. Till exempel ska en skicklig högstadieelev kunna få läsa gymnasiematte. Men det handlar också om att hoppa över hela årskurser eller till exempel läsa in gymnasiet på kortare tid än tre år.

Riksrekryterande spetsutbildningar har funnits sedan 2009 respektive 2012. I dag finns de på ett fåtal orter. Det faktum att de inte har varit permanenta har gjort det svårt att satsa permanent på att utveckla den här undervisningen. Detta blir nu permanent. Det här är viktigt för alla de elever som vill få möjlighet att läsa snabbare och få extra stimulans och en extra möjlighet att utvecklas.

För att fler ska få forma sin utbildning efter sin fulla förmåga och potential måste skolan tillåta elever att läsa i högre takt än vad som tidigare har varit möjligt. Det gör den moderatledda regeringen i och med propositionen nu permanent möjligt.

Det ger varje enskild elev förutsättningar att få stimulans att kunna utvecklas utifrån egen förmåga, men det skapar också möjligheter för tillväxt och konkurrenskraft i hela Sverige. Vi behöver fler som får möjlighet att utvecklas. Det är en framtidsfråga för hela Sverige.

Med detta vill jag yrka bifall till propositionen i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! En klok grundmodell för att utveckla svensk skolpolitik är att dela upp uppgiften i tre delar. Viktigast och mest centralt är den övergripande skolpolitiken.

Tänk er att vi har en normalfördelningskurva. Den stora uppgiften för oss är då att tillsammans lyfta hela kurvan, det vill säga stärka hela skolsystemet. Men den behöver också stärkas i ändarna. Vi behöver en särskild politik för att stärka situationen i skolan för dem som har det allra tuffast, och vi behöver en särskild politik för att stärka situationen för dem som behöver mer stimulans och är extra begåvade.

Därmed stöder Centerpartiet att ny politik tas fram för dem som har det extra lätt, som behöver mer stimulans och som kan läsa i snabbare takt och på högre nivå. I grunden välkomnar vi att regeringen tagit fram en proposition med det syftet.

Herr talman! Det är dock med besvikelse vi tvingas konstatera att propositionen lider av ett antal allvarliga brister som riskerar att stjälpa hela det goda syftet. Något som kunde ha blivit väldigt bra har i stället blivit ett hastverk som kan spä på en allt mindre likvärdig skola. Det handlar om brister som leder till ojämlika förutsättningar mellan stad och land, mellan liten kommun och stor kommun.

Herr talman! Huruvida man kan svara mot propositionens intentioner varierar kraftigt i landet. En elevs möjligheter att få läsa i snabbare takt och på en högre nivå blir beroende av kommunens storlek, kompetens och förutsättningar. Små kommuner missgynnas.

Det är ingen bra grund för att bygga en likvärdig skola. Regeringen har inte tydliggjort i propositionen hur finansieringen ska se ut. Det finns väldigt många oklarheter och en svag konsekvensanalys. Införandet kommer sannolikt att innebära mer administration för rektorerna och betydande merkostnader för kommunerna. De aviserade statsbidragen är alldeles för låga.

Förlorarna blir, precis som med riktade statsbidrag, de små kommunerna och de mindre skolorna. Och de verkliga förlorarna blir naturligtvis de killar och tjejer som har extra lätt för sig och som bor i mindre orter och på landsbygden. Kommer de alls att beröras av reformen? Det är mycket som är oklart.

Om regeringen menar allvar i sin avsikt att fler barn ska få läsa i snabbare takt och på en högre nivå måste finansieringen och genomförandet klarläggas. Det blir extra ansträngt och tveksamt när införandet av en ny lag dessutom ska ske redan om en och en halv månad, den 2 juli. Hur ska skolväsendet ges chans att förbereda sig? En ny lag är ingen liten sak för våra myndigheter, kommuner och skolhuvudmän. Oklarheterna är så djupa att det riskerar att bli ett mindre kaos inför höstterminen. Eller kaos förresten - förmodligen händer inte så mycket eftersom förutsättningarna inte är givna.

När en lagstiftning inte är grundligt beredd riskerar en reform snarare att slå tillbaka än att utveckla vårt samhälle. När den dessutom införs mycket hastigt ökar risken än mer. Med förslaget tvingas svensk skola in i ett ofärdigt system vars konsekvenser nu faktiskt inte går att överblicka.

Saco är, liksom jag, allmänt bekymrat över den försämrade kvaliteten i beredningen av propositioner från regeringen. Saco säger: "Dagens stora samhällsutmaningar kräver långsiktiga och genomtänkta politiska beslut. Därför ser Saco och de 21 Sacoförbunden med oro på hur utrednings- och remissväsendet urholkas. Risken är uppenbar att vi får dåligt underbyggda lagar som inte går att tillämpa på de problem de är tänkta att lösa."

Precis så här är det i detta ärende. När en god intention om att elever ska kunna läsa i snabbare takt och på högre nivå i stället hastas fram i ny lag riskeras hela poängen. Kvar kommer vi att stå med höga kostnader och elever utan möjligheter.

Herr talman! Begåvade elever ska ha lika stor möjlighet att få tillräckliga utmaningar oavsett var i landet de bor. Det är därför viktigt med ett mer flexibelt regelverk för både fjärr- och distansundervisning. Regeringen föreslår förbättrade möjligheter för fjärrundervisning. Det är bra. Men distansundervisningen ges kalla handen. Det är inte bra. Det är dåligt för att det stänger ute elever på landsbygden. Det är oklokt att inte använda digitala verktyg när de kan göra skillnad och överbrygga Sveriges vidsträckta geografi.

Centerpartiet är enigt med SKR som säger: "Distansundervisning skulle ytterligare stärka möjligheterna till flexibla lösningar för att möta elevernas förutsättningar och behov. I tidigare sammanhang har SKR påtalat behovet av utökade möjligheter att använda distansundervisning som särskilt stöd."

För att ge fler högpresterande elever i hela landet möjlighet att gå en spetsutbildning anser Centerpartiet att spetsklasser på distans bör införas, antingen genom att vissa platser reserveras för distansstudenter eller genom att vissa skolor får i uppdrag att arrangera spetsutbildning på distans.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Herr talman! Vi i Centerpartiet är inte ensamma om att tycka att beredningen är slarvig. Flera remissinstanser pekar på bristande konsekvensanalyser. Ett exempel är Friskolornas riksförbund som menar att "det inte går att förstå hur finansieringen och skolpengen påverkas för fristående huvudmän, eller för den delen även mindre kommunala huvudmän, som kan behöva anordna undervisning på entreprenad".

Herr talman! Något som kunde ha blivit väldigt bra har i stället blivit ett riskabelt hastverk. Det bästa hade varit om regeringen gjorde om och gjorde rätt, för nu är det ytterst våra mest begåvade elever som kommer att drabbas och i förlängningen, eftersom det är så viktigt, samhället i stort.

Herr talman! Den svenska skolan står inför en viktig utmaning, nämligen att ge alla elever de verktyg och de möjligheter de behöver för att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskningar visar dock att många elever inte får en tillräckligt stimulerande undervisning. Framför allt gäller det elever som är högpresterande, har specialintressen eller bedöms vara särskilt begåvade.

Det här är naturligtvis ett problem för dessa elever, som inte får möjlighet att uppfylla hela sin potential, men det är också ett problem för samhället som helhet. Om vi inte tar vara på alla barns fulla potential förlorar vi en viktig resurs för framtida innovation och utveckling. För att bemöta behovet har det sedan 2012 bland annat funnits en försöksverksamhet med så kallade spetsutbildningar, där elever har fått läsa vissa ämnen på högre nivå och i snabbare takt.

Internationella jämförelser visar att de länder som är bäst på att fånga upp högpresterande elever har spetsutbildningar, och de är utmärkande för dessa länder. Genom att erbjuda en miljö där eleverna kan utmanas och utvecklas kan vi höja den generella utbildningsnivån i Sverige och säkerställa att vi håller oss konkurrenskraftiga på en global skala.

En av de största fördelarna med spetsutbildningar är att de samlar elever och lärare med gemensamma intressen. Det skapar dynamik och synergieffekter som inte kan uppnås i ett vanligt klassrum genom att bara ge en enskild elev särskilt utmanande och avancerade uppgifter. Det händer någonting när elever med liknande ambitioner och intressen möts i samma klassrum. Då kan de motivera och inspirera varandra, vilket leder till en mer stimulerande och produktiv inlärningsmiljö.

Skolor som har deltagit i försöksverksamheten har goda erfarenheter och anser att spetsutbildningarna utgör en värdefull miljö för eleverna. Eleverna själva är nöjda med att de får större utmaningar och kan fördjupa sig i ämnen som de är särskilt intresserade av. De lyfter bland annat fram att det gemensamma intresset bland klasskamraterna bidrar till att skapa en positiv stämning och en positiv anda på lektionerna. Det skapar motivation och inspiration.

Skolorna som deltagit i försöksverksamheten har dock känt en viss osäkerhet gällande planeringen av spetsutbildningarna, eftersom det fortfarande har varit just en försöksverksamhet. Detta har gjort det svårt för dem att investera långsiktigt i dessa utbildningar. Därför är det ett viktigt steg som regeringen nu tar genom att permanenta spetsutbildningarna så att skolorna kan planera och utveckla sina program med större säkerhet och långsiktighet. Jag tror att en tydligare reglering också kan innebära bättre kvalitetssäkring och likvärdighet över hela landet, vilket är avgörande för att alla elever ska få så lika möjligheter som möjligt oavsett var de bor.

Herr talman! Samtidigt som vi stärker förutsättningarna för spetsutbildningarna förbättrar vi möjligheterna för elever att läsa i snabbare takt eller på en högre nivå inom deras befintliga skola. Nuvarande möjligheter räcker helt enkelt inte riktigt till för att ge eleverna den stimulans de behöver. Regeringen föreslår att rektorer ska kunna besluta att en elev får läsa ett eller flera ämnen på gymnasienivå, trots att eleven går på en högstadieskola, under förutsättning att det finns behöriga lärare som kan ge undervisningen. Jag tror att detta skulle innebära att fler elever kan få den anpassning de behöver för att hålla intresset och motivationen uppe genom hela sin skolgång. Det skulle också kunna leda till minskad stress och psykisk ohälsa bland högpresterande elever, som annars kanske kan känna sig uttråkade eller understimulerade i den vanliga undervisningen.

Genom att uppmuntra och stödja högpresterande elever visar vi att vi värdesätter varje persons unika talanger och strävar efter att skapa en skola där alla elever kan lyckas. Detta är inte bara en fråga om rättvisa utan också om att bygga ett starkt och framgångsrikt land och samhälle. Det är så vi bygger en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Samhällets förväntningar på skolväsendet är höga. Utbildning i en snabbt föränderlig omvärld är något komplext som måste ges de allra bästa förutsättningarna.

Alla elevers rätt till utbildning är en fundamental fråga, och det är ett politiskt ansvar att genom relevanta regleringar och stabil finansiering ge skolan förutsättningar att följa de lagar och förordningar som finns.

Ett sätt för staten att ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet är att se till att skolhuvudmännen får den finansiering som behövs för att bedriva verksamheten. Det är en stor brist att regeringens proposition inte innehåller en realistisk analys av kostnaderna och inte har ett helhetsperspektiv på reformens faktiska genomförande. Detta påtalas av en del mindre kommuner, till exempel Ragunda i Jämtland och Ljusnarsberg i mitt eget hemlän Örebro. Det påtalas också av elevernas organisationer och av de fackliga organisationerna inom skolan.

Även Skolverket behöver goda förutsättningar att ge skolor ett aktivt stöd för att arbeta med att utveckla sin verksamhet för att ge alla elever utbildning utifrån deras förutsättningar. Detta innefattar både elever som behöver mer stöd för att komma upp till tillräcklig nivå och elever som behöver större utmaningar eftersom de är väldigt duktiga i skolan. Det behövs ett kontinuerligt och systematiskt kvalitetsarbete på varje skola som bidrar till hög kvalitet, hög likvärdighet och höga kunskapsresultat.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att den ska jämna ut skillnader i elevers bakgrund. Alla är olika, och i skolan måste man därför kunna ta hänsyn till och ta vara på olikheter i intressen, styrkor och inlärningsmetoder. Detta görs bäst genom att likvärdigheten ökar och segregationen bekämpas i svensk skola som helhet.

Herr talman! I detta arbete behöver regeringen beakta att Sveriges skolhuvudmän är olika och att förutsättningarna är olika i olika delar av landet. Små kommuner och stora kommuner skiljer sig åt fundamentalt. Staten behöver säkerställa finansieringen av denna reform så att den når skolhuvudmännen där de berörda eleverna finns, oavsett om det är på landsbygder, i förorter, i storstäder eller i skärgårdar.

Enligt skollagen ska alla, oberoende av var de bor och oberoende av sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning. Utbildningen ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. I skollagen regleras också alla elevers rätt att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt utifrån utbildningens mål. Den rätten omfattar alla elever, också dem som går i anpassad skola och dem som lätt når höga betyg och uppfyller kunskapsmålen. Med tanke på skolans uppdrag och skollagens innehåll är det positivt med politiska förslag som bidrar till att skolans uppdrag och verksamhet verkligen följer skollagen.

Herr talman! Förslagen i regeringens proposition är välkomna för de elever de berör. Det är viktigt att slå fast att alla elever har rätt att mötas på sin nivå utan att vara tvungna att söka särskilda kurser eller flytta någon annanstans i landet för att få sina behov tillgodosedda. Det borde vara regeringens högsta prioritet.

Det är bra att särskilt begåvade elevers kunskapsinhämtning tillgodoses av mer avancerade uppgifter för ökad intellektuell stimulans. Detta är också ett uppdrag som svensk skola redan har. Den här reformen blir ytterligare ett sätt att tillgodose dessa behov.

Med samhällets socioekonomiska skillnader och olika utbildningsnivåer drabbar konsekvenserna av ojämlikheten även elevernas skolgång. Det är därför sannolikt att särskilt begåvade barn och ungdomar från socioekonomiskt välmående hemmiljöer som går i väl fungerande skolor och har vårdnadshavare med hög utbildning lättare kommer att fångas upp och erbjudas mer stimulerande skoluppgifter eller andra typer av utbildning. Likvärdigheten behöver öka i den svenska skolan i hela landet. Det ska vara tydligt att man inte behöver byta skola eller flytta till en annan ort för att få den utbildning man har rätt till.

Det finns troligen en större risk för att vissa särskilt begåvade elevers behov inte i lika stor utsträckning kommer att tillgodoses av denna reform. Det kan handla om elever vars socioekonomiska förutsättningar är sämre eller om att vissa vårdnadshavare och skolor inte kommer att kunna uppmärksamma deras behov av intellektuell stimulans, som är större än andra barns. Vissa skolor har inte förmågan att uppmärksamma deras behov eller erbjuda den spetsutbildning som de ska ha chans att ta del av.

Herr talman! Miljöpartiet vill att det ska vara lättare att läsa i snabbare takt och på högre nivå, men det finns brister i regeringens förslag. Därför vill Miljöpartiet att det säkerställs att regeringens proposition systematiskt följs upp och utvärderas i linje med skolans grunduppdrag och skollagen. Uppföljningarna behöver vara breda och omfatta finansiering, likvärdighet, samtliga elevers sociala situation på kort och lång sikt, genomströmning och resultat.

Jag yrkar bifall till reservation 6, som handlar om att skolan behöver finansieras tillräckligt för att den ska kunna möta alla elever där de är och om att den här reformen ska följas upp noggrant.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)