Avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott

Herr talman! I detta betänkande lägger alliansregeringen fram ett lagförslag som innebär att preskriptionstiden för vissa allvarliga brott tas bort. Dessa allvarliga brott är mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord samt terroristbrott som begås genom mord eller dråp. Även vid försök att begå dessa brott tas preskriptionstiden bort. Därmed ansluter sig Sverige till ett flertal andra länder, däribland Danmark, Finland, Island och Norge som alla undantagit vissa allvarliga brott från preskription. Preskriptionstid kan i vardagligt tal och något förenklat vara den tid som våra myndigheter har på sig från den dag brottet begås till dess att åtal väcks eller man får en dömd person att börja verkställa sin påföljd efter det att en dom vunnit laga kraft. Preskriptionstiden är bestämd till olika antal år utifrån det straffmaximum som kan följa på det brott som är begånget. En bortre gräns finns för de allvarligaste brotten - i dagsläget 25 år och i vissa fall 30 år. Syftet med att ta bort preskriptionstiden för de här särskilt allvarliga brotten är att inget brott av denna dignitet ska förbli utan straff därför att den misstänkte eller dömde undanhåller sig lagföring eller verkställighet. Vid ett antagande av lagförslaget uppfyller Sverige också ett internationellt åtagande då vi tidigare ratificerat Romstadgan som stipulerar att Sverige ska undanta brotten folkmord, brott mot mänskligheten och allvarliga krigsförbrytelser från preskription. Alliansregeringen väljer dock att ta ännu ett steg så att personer som begår de här särskilt allvarliga brotten inte ska kunna undkomma rättvisan. Mord och dråp är de allvarligaste brotten inom svensk rätt. Ett människoliv släcks ut, och följderna av brottet är att det som tidigare var aldrig kan återställas. Redan tidigare har regeringen skärpt straffskalan för mord till fängelse i 10-18 år eller på livstid i stället för som tidigare då det endast var 10 år eller livstid. Nu tar vi ett steg till och tar bort preskriptionstiden för såväl mord som dråp i syfte att tydligt markera vår och samhällets ytterst allvarliga syn på dessa brott. Självfallet kan man fråga sig om inte preskriptionstiden bör tas bort för alla brott. Reglerna om preskription är dock fast rotade i Sveriges och andra länders straffrätt. Begångna brott ska preskriberas efter viss bestämd tid. Detta motiveras främst av rättspolitiska, humanitära och praktiska skäl. Det har ansetts orimligt att den som efter ett brott varit laglydig under en längre tid inte ska kunna känna sig trygg när det gäller att inte bli åtalad för ett mindre brott som begåtts långt tidigare. En kvinna eller man på 50 år skulle säkert bli mycket förvånad över att en dag bli åtalad för ett snatteri som begicks i tonåren. Följderna för de liv, de karriärer och de familjer som byggts upp kan bli förödande och i vissa fall tragiska. Av denna anledning har borttagandet av preskription begränsats till att omfatta endast mycket allvarliga brott. Kriminaltekniken hos brottsbekämpande myndigheter blir allt bättre, och det ständigt pågående internationella samarbetet mellan olika länder gör att hanteringen av spår från en brottsplats mycket bättre och säkrare kan hanteras och förvaras. Den nya tekniken med dna, vilken ständigt utvecklas och förbättras, har medfört att brott nu kan uppklaras långt senare. I syfte att möjliggöra utredning av så allvarliga brott som jag tidigare nämnt ändrar vi också i gallringsreglerna för det så kallade spårregistret - spår, ledtrådar, bevis etcetera sparas i en utredning. Tidigare skulle spårregistrets information gallras efter 30 år. Detta ändras nu till att det behöver gallras först efter 70 år. Vidare föreslås att preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller, tragiskt nog, skulle ha fyllt 18 år. Det förefaller orimligt att ett barn som vid sin födelse tragiskt stympas inte ska ha någon möjlighet att få rättvisa eftersom brottet preskriberats under barnets uppväxtår - detta eftersom preskriptionstiden för de här brotten enligt lag börjar gälla den dag brottet begås; just för de här brotten är preskriptionstiden 10 år. Här kan nämnas att regeringen har initierat en snarlik förändring avseende barnpornografibrott. Problematiken är densamma som vid könsstympning av barn. Det är vår skyldighet att se till att dessa utsatta barn inte missgynnas av nuvarande preskriptionsregler. Slutligen, herr talman, bör det nämnas att Sverige med antagandet av denna lag gör ett avsteg från förbudet mot retroaktiv strafflagstillämpning. Lagen träder i kraft den 1 juli 2010 och kommer då även att innefatta brott som begåtts innan de nya reglerna trätt i kraft. Några remissinstanser har kritiserat detta. Men baserat på brottens allvarliga natur och på våra internationella åtaganden i enlighet med Romstadgan anser regeringen att dessa skäl bör väga över, till fördel för att retroaktiv strafftilllämpning kan användas för just dessa särdeles allvarliga brott. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)