Barn och unga inom socialtjänsten

Herr talman! Moderaterna är Sveriges barnrättsparti. Jag är stolt över att vi, tillsammans med övriga partier i Tidösamarbetet, stärker barns och ungas rättigheter och trygghet. Barns bästa ska alltid stå i fokus, och barn ska vara egna rättighetsbärare. Det vägleder mitt, Moderaternas och regeringens arbete.

Herr talman! Jag är också väldigt stolt över att vi har påbörjat en viktig förändringsresa för socialtjänsten. Det är en resa som faktiskt handlar om att genomföra ett verkligt paradigmskifte. Vi ska stärka socialtjänsten och ge den bättre förutsättningar att arbeta kunskapsbaserat och förebyggande.

För att åstadkomma detta är det grundläggande att få på plats en ny socialtjänstlag. Det arbetet pågår för fullt med sikte på att vi ska ha en ny lagstiftning på plats som träder i kraft den 1 juli nästa år. En ny lagstiftning ska möta dagens mycket svåra och komplexa samhällsutmaningar och problem. De utmaningar och problem som socialtjänsten i dag möter skiljer sig enormt från verkligheten som rådde 1980, när stora delar av dagens lagstiftning kom.

I dag brottas vi med allvarliga problem i form av utanförskap, segregation samt inte minst kriminella gäng som ständigt lockar nya barn och unga in i kriminalitet och som har ett våldskapital som de inte drar sig för att hänsynslöst använda.

För att knäcka gängen krävs långtgående brottsbekämpande åtgärder, men lika viktigt är långsiktiga förebyggande insatser. Det är bland annat därför den nya socialtjänstlagen är så viktig. Socialtjänsten ska få ett tydligare förebyggande uppdrag och ges bättre förutsättningar att sätta in tidiga insatser.

Vad som inte minst behövs är mer av samverkan också mellan samhällets olika aktörer och goda krafter. Det behöver underlättas genom en förändrad lagstiftning där sekretess inte sätter krokben för nödvändig samverkan för det enskilda barnets bästa.

Herr talman! En socialtjänst som ska arbeta mer förebyggande och agera, snarare än reagera, betyder höjda ambitioner. Det kostar, hade alldeles säkert mina kollegor från oppositionen sagt om jag nu inte hade hunnit före.

Ja, regeringens höjda ambitioner för socialtjänsten kostar. Regeringens höjda ambitioner när det gäller att stoppa nyrekryteringen till de kriminella gängen och ge varje barn i Sverige en bra start i livet kostar. Därför gör regeringen mycket stora satsningar under kommande år. När det gäller specifikt socialtjänsten görs en historiskt stor satsning. Sammanlagt satsar regeringen 8 miljarder under de kommande åren på en kompetens- och bemanningssatsning. Jag är övertygad om att dessa satsningar kommer att vara synnerligen väl investerade medel.

Herr talman! Som moderat betonar jag vikten av att inte bara tillföra mer resurser utan alltid lägga fokus på resultat och att få ut största möjliga nytta av varje skattekrona. Därför är det viktigt med uppföljning. Vi ska vara ärliga med att uppföljningen inom socialtjänstens område i dag lämnar en hel del i övrigt att önska, vilket också försvårar utveckling. Statistiken inom socialtjänsten behöver stärkas. Senare i sommar ska en viktig utredning lämna förslag om ett samlat regelverk för socialtjänstdataregister. En ny socialtjänstdatalag är viktigt för att ge socialtjänsten bättre förutsättningar att arbeta kunskapsbaserat.

Herr talman! Vad vi har mycket kunskap om är föräldrars enorma betydelse för sina barn. Alla vi som är föräldrar vet hur svårt uppdraget ibland kan vara. Det är, och ska inte vara, svårt eller skamligt att som förälder söka hjälp och stöd. Därför är regeringens satsning på föräldraskapsstöd oerhört viktig. Vi vill att föräldraskapsstöd av god kvalitet ska finnas tillgängligt i hela landet. Det behövs också riktade föräldraskapsstödjande insatser för att förebygga kriminalitet bland barn och unga.

För att förebygga kriminalitet - ja, alla sociala problem - är skolan fundamentalt viktig. I denna debatt finns ingen tid att tala om alla reformer som nu görs för att stärka svensk skola, utan jag får nöja mig med att lyfta fram satsningen på skolsociala team. Dessa team, med personal från både skola och socialtjänst, är viktiga för att öka tryggheten och studieron i skolan och för att öka elevers skolnärvaro. Teamen tror jag också är viktiga för att bygga förtroende och tillit, och detta är helt avgörande för socialtjänstens möjligheter att förverkliga ambitionen att jobba mer förebyggande och tidigt.

Herr talman! Framöver måste vi politiskt i större utsträckning prioritera de tidiga och förebyggande insatserna. Samtidigt måste vi höja kvaliteten i de insatser som handlar om att hjälpa barn och unga som har kommit på glid, som har fastnat i kriminalitet eller som är i behov av samhällets stöd och vård på grund av brister i sina föräldrars omsorg.

Vi i socialutskottet, och vi moderater i synnerhet, har under många år lyft upp bristerna inom Sis, Statens institutionsstyrelse. Därför är jag glad över att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall nu har tagit initiativ till en nystart för den statliga barn- och ungdomsvården. En utredning är tillsatt i syfte att reformera denna vård. Kvaliteten i vården ska höjas, vårdkedjorna ska stärkas och säkerheten ska förbättras. Utredningen är viktig för att åstadkomma en långsiktig och varaktig förändring.

För att förbättra situationen här och nu gör regeringen en rad saker. Inte minst har Sis fått ökade anslag för att bland annat kunna jobba med differentiering och höjd vårdkvalitet.

För att stärka säkerheten inom myndigheten har regeringen också nyligen lagt en proposition på riksdagens bord om viktiga lagändringar för att begränsa tillgången till mobiltelefoner och elektronisk kommunikation. Detta görs för att exempelvis hindra införsel av narkotika och försvåra planeringen av fritagningar. Det är sannerligen anmärkningsvärt och alldeles bedrövligt att den förra socialdemokratiska regeringen inte agerade tidigare i denna viktiga fråga utan negligerade problemen.

Herr talman! Jag önskar att jag hade haft tid att prata om regeringens satsning på Bris och sociala förstärkningsteam, om arbetet med lex Lilla hjärtat och om många andra viktiga reformer för barn och unga inom socialtjänsten, men jag ser att jag redan har överskridit min talartid. Jag får nöja mig med att konstatera att ett brett och omfattande arbete nu görs för att säkra att barns bästa inte bara är ord som sägs i högtidstal utan något som präglar all verksamhet och all lagstiftning.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Thomas Ragnarsson och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på samtliga motioner.

Målet för Kristdemokraternas socialpolitik är att stödja de små gemenskaperna, familjerna och de enskilda människorna till egen försörjning och god omvårdnad och möjliggöra aktivt deltagande i samhället. Socialtjänsten har därför en vid och fundamental uppgift inom det offentliga.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att människor i kommunerna ska ha det bra, tak över huvudet och mat på bordet. Uppdraget är dock vidare än så och handlar om att ge trygghet socialt och ekonomiskt och att arbeta för goda levnadsvillkor och delaktighet i samhällslivet. Särskilt viktigt är detta när det rör barn och unga.

Vi kristdemokrater tror på betydelsen av små gemenskaper och familjen, och vi vill värna den trygghet som ges i början av barns och ungas barndom. Föräldrarna är de som bäst kan ta hand om sina barn. Samtidigt ser vi att många barn far illa, och det har skett en ökning av orosanmälningar till socialtjänsten.

Enligt socialtjänstlagen ska socialtjänstens verksamhet bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet, och vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Kommunerna har här en viktig uppgift i att stötta familjerna och skydda barnen.

Herr talman! I början av mars i år kom rapporter om att det de senaste åren skett en kraftig ökning av orosanmälningar om barn och unga, som också ofta tros ha koppling till vapen- och narkotikabrott. Detta är allvarligt. I Sundsvall rapporterade SVT om att socialtjänsten sett att barnen blir allt yngre och att de får en tidigare och snabbare "karriär" i kriminella kretsar. Likaså har man sett ökningar av orosanmälningar som rör barn i Uppsala län och även i Skåne.

Betydelsen av närvarande föräldrar som ger barnen närhet och kärlek, som tränar dem i empati, som fostrar dem att följa lagar och regler och som förmedlar goda värderingar, som får barnen att vilja göra rätt, göra gott och behandla andra med respekt, är avgörande för att vi ska skapa ett tryggare Sverige.

Mycket handlar om etik och moral, och det handlar om värderingar och självkontroll. Här menar jag att insatser för barn och unga inom socialtjänsten spelar en stor roll och kan spela en ännu större roll i dag. Det är nämligen de tidiga insatserna som riktar sig till både barnen och föräldrarna som är mest verkningsfulla för att förebygga brott.

Herr talman! Kristdemokraterna välkomnar därför den satsning som nu görs på föräldrastödsprogram, som byggs ut i syfte att stärka föräldrastödet, och målet är att de ska bli fler och finnas i landets samtliga kommuner. Fler öppna stödformer inrättas till exempel vid familjecentraler, som byggs ut. Regeringen ser behov av ökad samverkan mellan mödravårdscentral, barnavårdscentral, barnomsorg och skola, och inte minst behöver vi vidareutveckla det förebyggande arbetet genom fler hembesöksprogram inom BVC i fler delar av landet.

Riktat föräldraskapsstöd i grupp för föräldrar med normbrytande beteende behöver prioriteras eftersom detta stöd kan ha en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Det behövs särskilda föräldrastödsprogram anpassade för fäder. Naturligtvis är familjerådgivningen viktig och bör erbjudas i samtliga kommuner. Syftet är att lösa konflikter som annars riskerar att leda till splittrade familjer, med det lidande som detta många gånger innebär för både barn och vuxna.

Herr talman! I de fall där familjen brister och barnets bästa motiverar att vård och fostran ges utanför det egna hemmet är det Kristdemokraternas ambition att barnet så långt som möjligt ändå ska få växa upp under hemliknande förhållanden. Därför är det viktigt att vi skapar de förutsättningar som behövs för fler familjehem samtidigt som vi stärker de familjehem som finns så att sammanbrott kan undvikas och barnen får möjlighet att stanna i ett hem där de kan få en trygg uppväxt. Som mamma vet jag hur viktigt det är att barnen får växa upp under trygga förhållanden.

Det pågår alltså ett viktigt arbete inom regeringen, och flera förslag föreslås nu för att stärka skyddet för barn och unga i samhällets vård. Kristdemokraterna stöttar dessa initiativ och påverkar i regeringen för att familjernas och barnets bästa ska sättas i främsta rummet.

Herr talman! I dag debatterar vi SoU18 om barn och unga inom socialtjänsten. Vi sverigedemokrater ställer oss bakom våra yttranden och yrkar bifall till vår reservation 13.

Man kan önska att alla barn har en så god och trygg tillvaro att de inte behöver stöd på grund av problem. Tyvärr är det inte alltid så. Detta betänkande spänner över många områden, och det är svårt att beröra dem alla under en debatt.

Vid åtgärder som involverar barn är det avgörande att barnets bästa alltid tas i beaktande. Socialtjänstens primära uppdrag är att säkerställa att väl avvägda insatser, hjälp och stöd tillhandahålls för att ge utsatta barn en trygg och säker uppväxtmiljö.

Arbetet med att förebygga ogynnsam utveckling och minska risken för omfattande social problematik bland barn, unga och familjer är av största vikt även om dess effekter ofta syns i samhället först långt senare. Målet är att varje barn ska ha möjlighet att växa upp under trygga förhållanden och att främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden. Detta inkluderar att aktivt arbeta för att motverka kriminalitet, missbruk och utanförskap samt att upptäcka och skydda utsatta barn från våld och hedersrelaterat förtryck. Detta är grundläggande för att skapa en sund och trygg samhällsmiljö för framtida generationer.

Så gott som dagligen rapporteras om nya brott som utförts, och allt som oftast är både offer och förövare unga. Förövare begår hemska dåd och offer blir skadade för livet eller dödas till och med. Kriminaliteten sjunker allt längre ned i åldrarna. Barn hanterar vapen. Oskyldiga barn och vuxna drabbas när de hamnar i stormens öga, mitt i gängens avrättningar. Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringspartierna i Tidösamarbetet tagit en rad viktiga beslut för att komma till rätta med många av problemen som uppstått på grund av att andra partier under alltför lång tid har blundat för verkligheten och dess allvarliga problem.

En mer tillgänglig socialtjänst är avgörande för att kunna erbjuda insatser till barn och unga på ett enklare sätt än i dag, särskilt för dem som riskerar att dras in i kriminalitet. För att möta detta behov krävs en övergång till en mer förebyggande socialtjänst. Insatser måste erbjudas i ett tidigt skede, vilket innebär att trösklarna till socialtjänsten måste sänkas.

Förberedelserna för införandet av en ny socialtjänstlag har påbörjats. Sverigedemokraterna ser positivt på att regeringen planerar att lämna en lagrådsremiss under senvåren 2024, och förhoppningsvis kan en ny socialtjänstlag träda i kraft under 2025.

I april 2023 gav regeringen Skolverket och Socialstyrelsen ett gemensamt uppdrag att stödja skolhuvudmän och socialtjänst i etableringen och organiseringen av skolsociala team. Uppdraget inkluderar även utvärdering av satsningens effekter. Skolsociala team utgör ett samarbete mellan skolan och socialtjänsten för att främja elevernas möjligheter att uppnå utbildningsmålen, skapa en lugn och trygg skolmiljö samt öka närvaron i skolan.

Jag är glad över att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tar fram flera förslag som ger socialtjänsten verktyg att förebygga, att hjälpa de unga som behöver hjälp och att ta hand om dem som behöver hitta tillbaka till en bra tillvaro. Jag är glad över att samhällsbilden åter styrs mot en tryggare vardag där våra föräldrar, barn och barnbarn när som helst under dygnet kan röra sig fritt och till exempel åka tåg och buss utan oro för att något ont ska hända. Det känns bra att arbetet med förändringen har börjat.

Stabila familjer är grundläggande för samhället och utgör en nödvändig plattform för barns tillväxt och utveckling. Inom familjen formar vi våra grundläggande färdigheter och lär oss hantera relationer, lösa problem och hantera konflikter. Föräldrar har en avgörande roll i att ge sina barn kärlek, trygghet och värdefulla livsfärdigheter som respekt, empati och ansvarstagande. Det är också deras ansvar att etablera tydliga gränser och regler för barnens välbefinnande och utveckling. För att stödja familjer behöver samhället erbjuda resurser och stöd för föräldraskap och familjeliv genom olika kanaler som till exempel mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, förskolor och skolor, hälso- och sjukvård samt socialtjänst.

Jag vill också slå ett slag för digitala verktyg för förebyggande insatser. Det är viktigt att etablera ett nationellt stöd för att underlätta för kommunerna att använda digitala verktyg för att öka tillgängligheten till socialtjänsten och förstärka det förebyggande arbetet. Genom detta kan fler få stöd i att hantera livskriser på ett mer effektivt sätt, vilket inte bara gynnar föräldrarna utan även barnen och samhället som helhet.

Herr talman! Barnen som vi debatterar här i dag tillhör vårt lands allra mest skyddslösa - och vissa av dem vårt lands allra farligaste. För deras och allas skull behöver vi en ny socialtjänstlag med tydligt förebyggande inriktning. Det ska finnas enkla vägar in och mer uppföljning än i dag. Det är nu på gång, och det gör mig glad.

Till en del av de här barnen har staten sagt: "Nu tar vi över ansvaret för er uppväxt och för er framtid." Vi vuxna har med andra ord ett otroligt stort ansvar för de barnen. Men i dag går det inte bra för dem. Vi förtroendevalda behöver verkligen se till att de får sin framtid säkrad.

Herr talman! Statens institutionsstyrelse har återkommande fått kritik för bristande ledning, styrning och rättssäkerhet och brister i personalens bemötande och konflikthantering. Sis har bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete de senaste åren, men det har inte räckt, och egentligen är det väl inte konstigt. Samhället förändras.

Fler unga begår allvarliga brott i dag, och fler barn och unga har kopplingar till kriminella nätverk. Parallellt med det har behovet av vård ökat kraftigt. Barnen kan vara väldigt unga och ha ett flertal diagnoser. Det kräver mer än vad myndigheten Sis kan göra på egen hand. Därför har regeringen satt igång ett arbete för att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. Livet ska alltid bli bättre när samhället tar över - aldrig sämre.

Herr talman! Vi vill att differentieringen ska öka. Inget barn ska hamna i kläm för att unga med olika behov och olika skäl för placering hamnar på samma hem. På sikt ska de mest kriminella personerna inte placeras på just Sis över huvud taget utan i särskilda ungdomsfängelser inom Kriminalvården. På det viset kommer de barn som är placerade enligt LVU eller socialtjänstlagen att kunna få bättre fokus och finare möjligheter. Liknande insatser görs också för barnen vid HVB för att varje barn ska få trygghet och hjälp efter just sina behov.

Varenda anställd på HVB och Sis ska ha kunskap, omtanke och rätt verktyg. Det är egentligen inte konstigare än så. Våld, kränkningar och övergrepp ska förhindras varje dag dygnet runt. Vapen och narkotika ska över huvud taget inte kunna komma in på Sis och HVB.

Herr talman! Telefoner ska självklart finnas till för de här barnen för att de ska kunna ha kontakt med sina nära och ha trygga relationer, men de ska inte möjliggöra att förövare tar sig in eller att förövare fortsätter att begå övergrepp efter att samhället tagit över ansvaret. På HVB pågår en utredning för att se till att barnen blir tryggare, till exempel genom begränsad elektronisk kommunikation, rumsvisitation och omhändertagande av otillåtna föremål. Samtidigt måste otillbörliga tvångsåtgärder helt och hållet försvinna, herr talman. De ska över huvud taget inte kunna förekomma. Dessutom måste avskiljningarna minimeras. Denna lista kan göras väldigt lång.

Herr talman! Jag ställer mig självklart bakom utskottets förslag. Jag vill också betona att liberaler över hela landet tillsammans med oss här på nationell nivå arbetar för fler familjecentraler och förebyggande insatser vad gäller skolan med skolsociala team. Vi arbetar för riktigt bra förebyggande insatser på bred front, även fler familjehem för de barn som behöver det.

De här barnen har blivit svikna alldeles för länge av oss alla, av hela vuxenvärlden, herr talman. Hela samhället behöver samverka kring barn och unga som far illa och kring dem som begår grova brott och rör sig i miljöer kopplade till organiserad brottslighet.

Herr talman! Sammanfattningsvis: Många av de här unga människorna har gått igenom saker som de flesta av oss vuxna knappt kan föreställa sig. En del har utsatt andra för stora risker eller skadat dem. Vi tar nu vårt ansvar som vuxna i Liberalerna. Vi ser till att det ska gå bra för de här barnen.

Herr talman! Under mina nästan tio år i riksdagen, där barns utsatthet varit en av mina prioriterade frågor, har jag träffat många av dem som står i centrum för den debatt som pågår om skjutningar och kriminalitet. Jag har träffat föräldrar som har förlorat sina barn. Jag har träffat föräldrar vars barn begått grova brott. Jag har träffat unga människor som förlorat sina syskon eller sina bästa vänner. Jag har mött barn och unga som lämnats i samhällets vård för att få hjälp men i stället blivit utsatta. Jag har på nära håll fått känna det lidande som utsattheten innebär.

Vid dessa möten har jag fått bekräftat att fattigdom och utsatthet nästan alltid är en faktor för de flesta och att papporna ofta är frånvarande eller våldsamt närvarande. Oavsett om den drabbade familjen har sociala problem eller inte är det mer regel än undantag att barnen har bekräftade eller obekräftade NPF-diagnoser. Men den kanske starkast lysande röda tråden är att de jag träffat år efter år sökt samhällets stöd men detta till trots inte blivit hjälpta.

Herr talman! I stället för att bara beskylla dem som drabbats måste politiken ta ansvar för år av misslyckanden och finnas till hands med ett tydligt barnrättsfokus när samhället behövs. Vi måste ta vår utgångspunkt i de strukturella utmaningarna för att sedan fylla på med de specifika åtgärderna. Här följer några av våra konkreta förslag.

För det första vet vi att en av de främsta orsakerna till utsatthet är fattigdom. Att om och om igen blunda för det faktum att den ekonomiska situationen kommer att ha stark påverkan på såväl föräldrars som barns förutsättningar är ett svek. Att leva i ekonomisk utsatthet, ofta i bostadsområden som under årtionden blivit politiskt eftersatta, får konsekvenser, inte minst för barnen. Vi vill att regeringen tar ansvar för alla barn som bor i vårt land och tillsätter en handlingsplan mot barnfattigdom. Vi yrkar därför bifall till reservation 24.

För det andra är mäns våld mot kvinnor ett av vårt samhälles största utmaningar. Det är också grunden för den problematik många av barnen lider av. Så länge barn drabbas av denna tortyr kommer våldet att följa med dem vidare i livet som trauman. Vi måste därför göra allt som står i vår makt för att motverka mäns våld mot kvinnor. Arbetet måste börja tidigt och spänna över hela samhället. Vi vill därför att regeringen över hela landet ska införa modellen En kommun fri från våld eller liknande modeller som syftar till att förändra destruktiva normer och värderingar.

För det tredje: Om vi menar allvar med att vi vill förhindra barns utsatthet måste nedskärningarna i välfärden upphöra genast. Om barn och unga som bryter mot sociala normer och regler får stöd så tidigt som möjligt minskar risken för allvarlig problematik senare i livet. Det har rapport efter rapport visat. Detta till trots väljer regeringen att satsa i motsatt riktning. Resurserna läggs när brott redan begåtts, med hårdare straff, fängelser för barn och visitationszoner. Men de som verkligen bär ansvar och kan göra skillnad får allt mindre. Kommunerna och regionerna tvingas till nedskärningar. I vår budgetmotion tar vi strid mot de nedskärningar som regeringen genomför. Det är helt avgörande för att kunna erbjuda rätt hjälp till våra barn.

För det fjärde måste tillgången och tilliten till socialtjänsten öka. Vi menar att det måste prioriteras att insatserna och stödet till föräldrar och barn sätts in tidigt. Det är så vi kan bryta destruktiva mönster och stoppa framtida lidande. Men då måste vi utforma stödet så att det utgår ifrån familjens behov och situation. För det krävs att man aktivt arbetar för att öka tilliten, så att föräldrarna själva känner att de kan söka hjälp och känner trygghet i att de kommer att få hjälp. Det är dessutom viktigt att socialtjänsten får en minskad mängd administrativa uppgifter, så att verksamheten kan utformas på ett mer öppet och lättillgängligt sätt. Vi vill se en första linjens socialtjänst och ett utbud som möter familjers behov i syfte att tidigt motverka barns lidande. Vi vill också förtydliga kommunernas uppdrag att utöka de förebyggande insatserna, särskilt för att minska antalet placeringar av barn och unga.

Sist men inte minst har skolan en avgörande betydelse för alla barns framtid, och det gäller i högsta grad även placerade barn. Låg utbildningsnivå ökar risken för ohälsa, missbruk, kriminalitet och självmord. För Vänsterpartiet är barns och ungas rätt till en sammanhållen skolgång en fråga om jämlikhet. Det är här krutet måste sättas in. För att inte riskera att de barn som har störst behov ska hamna mellan organisatoriska stolar mellan socialtjänst och skola vill vi se ett sammanhållet stöd. Vi vill utveckla en modell för ytterligare ökad samverkan med tvärprofessionella team. Ett team skulle kunna bestå av exempelvis specialpedagoger, familjebehandlare och socionomer och ha som uppdrag att eleven ska öka sitt deltagande i undervisningen och nå kunskapsmålen men även att elevens och hela familjens psykiska och fysiska mående ska bättras.

Herr talman! För bara några år sedan såg vi till att barnkonventionen blev svensk lag. Det gjorde vi för att vi anser att barn har explicita rättigheter och ska ges extra möjligheter och att detta gäller alla barn. Det är ett starkt åtagande som vi inte kan backa ifrån bara för att känslorna tar överhand. Men det är det jag befarar händer just nu - att regeringen vill visa starka muskler på barns rättigheters bekostnad. Att sätta barn i fängelse verkar till exempel inte gå i linje med barnkonventionen.

Vi erbjuder i stället regeringen all vår kunskap, med stöd i forskning, och föreslår åtgärder som har verklig effekt. Vi vill ge möjligheten att förebygga det enorma lidande som barn nu drabbas av. Vi vill ha effektivt förebyggande arbete som gör såväl barn och anhöriga som samhälle till vinnare. Det är att på riktigt vara ett barnrättsparti.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nummer 11, men jag står självklart bakom övriga reservationer från Centerpartiet.

Barn och unga inom socialtjänsten är ett stort och viktigt område. Det handlar om stöd och råd till familjer, barn och unga genom hela livet. Mycket görs på ett bra sätt runt om i landet när det gäller tidiga insatser och att kunna ge ett stöd till den unga oavsett om det handlar om dennes eget beteende eller föräldrarnas omsorgsbrister. Men jag saknar en helhet. Jag tycker att regeringen agerar reaktivt i stället för proaktivt i alla lägen.

Det finns många bra förslag och många bra beslut som vi gemensamt har fattat i kammaren för att förbättra. Ofta hör vi en hänvisning till att det snart kommer en ny socialtjänstlag som ska kräva evidensbaserade metoder och vara en bra lösning på många frågor. Det kommer den absolut att vara. Det är jag ganska övertygad om.

Men måste vi vänta på en ny lagstiftning? Är det inte så att regeringen till exempel skulle kunna be sin myndighet Socialstyrelsen att fokusera på forskning, metodval och implementering av dem i verksamheterna redan i dag? Eller ska det vara så att 290 kommuner ska forska och välja metoder själva? Det är inte riktigt så det går till i sjukvården.

Herr talman! Här undrar jag: Var är ledarskapet, och var är viljan att följa upp effekterna av de beslut som vi fattar? Gör det skillnad för det enskilda barnet eller den unga personen? Upplevs insatserna som vi fattar beslut om som att de gör skillnad för de riktiga barnen, som vi talar om i den här kammaren?

Inom hälso- och sjukvården finns det kvalitetsregister där man sätter lampan på olika frågeställningar. Man vill säkerställa att behandlingen och metoderna ger de effekter som man efterfrågar. Motsvarande finns inte när det gäller åtgärder för barn och unga. Vi skulle kunna införa det oavsett om det kommer en ny socialtjänstlag eller inte.

Men det finns ett område där regeringen ändå har vaknat för bara någon vecka sedan. Den har gett i uppdrag att se över hela socionomutbildningen och inte enbart den lilla del som gäller förebyggande arbete. Centerpartiet har motionerat om och föreslagit det under ganska många år. Jag välkomnar att detta nu ska ske.

Jag är ganska övertygad om att barn och unga behöver medarbetare i socialtjänsten som har kompetens och erfarenhet av att framför allt samtala med barn och unga för att höra och förstå vad som sägs men också för att kunna se bortom de ord som kommer från föräldrarna.

Socialtjänstens medarbetare behöver också fler verktyg både för att kunna fatta tydliga beslut och beskriva vad det är för tydliga beslut som man fattar men också för hur man riskbedömer.

Det är väldigt viktigt för barnet att det är tydligt. Vad är skälet till att det till exempel omplaceras eller placeras utanför hemmet? Det är också viktigt för föräldrarna att förstå varför det sker.

Det behövs också för att man ska kunna ställa krav. Vad ska förändras för att placeringen ska upphöra? Inom vilken tidsram talar vi om att det ska ske? Det skapar en trygghet för alla inblandade - för barnet, de biologiska föräldrarna och de eventuella familjehemsföräldrarna.

Barnet ska inte behöva känna rädsla att behöva flytta tillbaka till föräldrar som kanske missbrukar. Men det måste också vara tydligt för föräldrarna. Det är en trygghet att förstå vad det är som behöver förändras och under vilken tidsperiod.

Herr talman! Barn har rätt att komma till tals, och barn har rätt att få stöd. Vi brukar i den här kammaren tala om, och regeringen talar också ofta om, barnkonventionen och barns rättigheter. Vad är det egentligen barnen säger? Vad är det barnen upplever?

Vi har Statens institutionsstyrelse som har fått väldigt mycket och stark kritik. Den har varit hårt kritiserad av Centerpartiet men också av regeringspartierna både under den förra mandatperioden och under den här mandatperioden.

Ändå får vi inte uppföljningen av att det faktiskt gör skillnad för de enskilda barnen. I stället får vi rapporter från andra organisationer. Bland annat Barnrättsbyrån har tidigare levererat rapporter som visar på det våld och den sexuella utsatthet som en del flickor utsätts för. Det här är någonting som vi måste bli mycket bättre på att följa upp.

Nu ska vi utreda Sis organisation. Men vad gör vi på vägen fram tills utredningen är klar? Dessa barn och ungdomar, flickorna och pojkarna, finns ju där även medan regeringen utreder. Det är här vi måste sätta lampan på att skapa trygghet och att följa upp kvalitetskraven.

Jag kommer tillbaka till barnens rätt att komma till tals och deras stöd. Jag har tidigare varit överens med regeringspartierna om vikten av det. Det finns ett förslag på regeringens bord. Det handlar bland annat om barns möjligheter att till exempel få oberoende ombud på Sis med hjälp av civilsamhället.

Det förslaget har funnits i sju månader på regeringens bord, men det har inte hänt någonting. Man kan tycka att det inte är så lång tid. Det brukar ta lite längre tid. Men detta handlar om att bygga barns rättigheter.

Man kan jämföra det med till exempel införande av visitationszoner, som handlar om att riva ned rättigheter för barn. Då kan regeringen agera på tre månader från förslag till beslut.

För mig handlar det om att regeringen inte prioriterar barns rättigheter när det tar så lång tid att bygga barns rättigheter jämfört med hur lång tid det tar att riva barns rättigheter.

Herr talman! Barns och ungas situation är ett område som engagerar många av oss. Det märker vi här i dag liksom i många tidigare debatter i den frågan. Mycket har också gjorts på området under senare år.

Jag vill inleda mitt anförande här i dag med att lägga fokus på ett område som jag ofta tycker kommer lite i skymundan i debatten, nämligen barn som egna rättighetsbärare. Flera utredningar har kommit med betänkanden med viktiga förslag på området under det senaste året, och jag vill uppmärksamma några av dem.

Utredningsbetänkandet Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen, SOU 2023:40, innehöll flera förslag för att stärka barns möjligheter att klaga och överklaga beslut som rör dem. De barn som myndigheter och domstolar fattar beslut om saknar ofta vårdnadshavare som kan tillvarata deras intresse och tillgodose deras rättigheter. I de fallen är det särskilt viktigt att barnen har rätt och praktisk möjlighet att klaga vid rättighetskränkningar.

Utredningen har föreslagit att barn ska ges möjlighet att överklaga beslut om placeringar enligt LVU och att barn oavsett ålder ska ges rätt till offentligt biträde vid överklagande av beslut om särskilda befogenheter fattade av Statens institutionsstyrelse, Sis. Båda dessa förslag skulle stärka barn som rättighetsbärare på ett väldigt konkret sätt.

Utredningen föreslår också att oberoende barnombud och barnrättsbyråer ska etableras. Det finns redan i dag denna typ av civilsamhällesorganisationer. Men det krävs att staten tar ett ansvar för att säkerställa att oberoende barnombud finns över hela landet och har långsiktiga förutsättningar. Utredningen föreslår därför att staten ska finansiera, reglera och på andra sätt bidra till att barnrättsbyråerna utvecklas och fungerar på bästa sätt. Att etablera och stärka dessa organisationer skulle bidra positivt till barns situation i Sverige.

I de fall där barns rättigheter inte tillgodoses i Sverige måste det finnas möjligheter att utkräva rättigheterna via internationella instanser. Utredningen har därför föreslagit att Sverige ratificerar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen, vilket skulle ge barn rätt att lämna klagomål till FN:s barnrättskommitté vid rättighetskränkningar. Det vore ett mycket viktigt steg framåt.

Miljöpartiet föreslår utöver utredningens förslag också att Barnombudsmannens uppdrag ska utökas så att ombudsmannen kan driva principiellt viktiga fall gällande enskilda individer. Barnombudsmannen har i nuläget inget sådant mandat, vilket skiljer denna ombudsman från Diskrimineringsombudsmannen. Att ge BO möjligheten skulle också stärka barn som rättighetsbärare och ge viktig juridisk vägledning i form av domar på områden som nu kan vara oprövade.

Jag vill också nämna utredningsbetänkandet En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70, som föreslår en samordnad tioårig strategi för att stärka myndigheters och organisationers arbete för att stoppa våld mot barn och ge våldsutsatta rätt till stöd och behandling, och utredningsbetänkandet Tryggare hem för barn, SOU 2022:71, som ger flera förslag för att stärka placerade barns rätt till en trygg uppväxt. Placerade barn tillhör de mest sårbara i vårt samhälle. Samhällets ingripande i form av placering får inte göra barnens situation värre.

I tillägg till de förslag som lagts fram i bland annat SOU 2022:70 och 2022:71 menar vi att barns rätt till ombud ska breddas så att ett ombud inte bara kan utan ska tillsättas vid utredning om vårdnadsöverflyttning i alla frågor om vårdnad och umgänge både vid myndighetsbeslut och i civilrättsliga tvister. Detta skulle kraftigt stärka barn som rättighetsbärare och på ett konkret sätt säkra att barnens bästa alltid sätts i första rummet, också i de fall då barnens vårdnadshavare inte förmår säkerställa detta.

Herr talman! Unga som är samhällsplacerade löper i dag risk att stå utan hjälp när de fyller 18 år och blir myndiga. Organisationen SOS Barnbyar har engagerat sig i frågan och driver flera förändringar som vi finner relevanta och som skulle bidra positivt till möjligheterna att etablera sig i samhället för unga som har lämnat samhällsvård.

Unga som lämnar samhällsvård är en utsatt grupp och mer sårbar jämfört med jämnåriga utan erfarenhet av samhällsplacering. Målgruppen tvingas att bli vuxen tidigare i livet och på en kortare tid. Samtidigt måste dessa unga klara av den omtumlande processen med avsevärt mindre stöd från familj, vänner och nätverk jämfört med jämnåriga. Forskningen visar också tydligt att unga som varit samhällsplacerade löper högre risk för hemlöshet, arbetslöshet, bristande försörjningsförmåga, fysiska och psykiska problem och kontakt med straffrättssystemet.

Det finns därför starka skäl att stärka skyddet för unga som lämnar samhällsvård och att göra det mer likvärdigt oavsett var i landet de unga bor. Socialtjänstlagen måste förtydligas och eftervården definieras. Tiden då en ungdom enligt socialtjänstlagen har rätt till stöd borde förlängas till upp till 25 år.

I sammanhanget vill jag förstås också nämna Carina Ohlssons utredningsbetänkande För barn och unga i samhällsvård, SOU 2023:66, som innehåller många bra förslag på det här området som jag hoppas att vi får möjlighet att debattera vid ett senare tillfälle.

Herr talman! Allra sist vill jag säga något om barnfattigdomen. Miljöpartiet föreslår att regeringen låter tillsätta en kriskommission mot barnfattigdom. Kommissionen ska utgå från ett barnrättsperspektiv och behandla både trygghetssystemen och kompensatoriska åtgärder riktade direkt till barn. Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med detta.

Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall endast till reservation 22.

Herr talman! Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier menar att en utredning behöver tillsättas för att se över möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Tillsammans motsvarar dessa sju partiers ledamöter en rejäl majoritet här i kammaren: 281 av 349.

Flera utredare och myndigheter har framfört samma sak. Det gäller till exempel Fredrik Malmberg från Institutet för mänskliga rättigheter, som ju också var regeringens utredare för En uppväxt fri från våld.

Det gäller också Barnombudsmannen, som har uttryckt sig så här: "Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen." Barnombudsmannen har också föreslagit att barnet ska få ett eget ombud i processen, som enbart för barnets talan.

Herr talmannen kanske undrar varför jag deltar i denna debatt och socialutskottet kring en fråga som handlar om barns vårdnad, boende och umgänge. Det är ju en fråga som hör hemma i civilutskottet, där jag arbetar. Svaret är att ett yrkande om detta återfinns i just detta betänkande, samtidigt som vi i civilutskottet bereder likartade yrkanden. Jag ska återkomma till detta men vill först ägna mig åt själva sakfrågan.

Herr talman! Såväl forskare, experter, civilsamhälle och myndigheter som statliga utredningar har konstaterat brister i hur barns rättigheter tillgodoses i processer om deras vårdnad, boende och umgänge. Flera myndighetsrapporter har visat på stora brister. Det gäller bland annat domstolars bristfälliga riskbedömningar kring våld och att barns berättelser och åsikter sällan lyfts och ges betydelse.

Även flera statliga offentliga utredningar har lyft detta, exempelvis Barnkonventionsutredningen och senast utredningen Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Den framställde följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

Herr talman! I grund och botten handlar detta om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud, särskild företrädare, i brottmålsprocesser. Barn har rätt till ombud, offentligt biträde, i förvaltningsprocesser. Det synes inte vara logiskt att barn inte ska ha ett eget ombud i civilrättsliga processer som handlar om hela deras liv - deras vårdnad, boende och umgänge.

Dagens processuella upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas i brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till eget ombud. Men när frågor om våld i familjen ska bedömas har barnet ingen som för dess talan. Jag hoppas och tror att alla i kammaren kan instämma i att detta innebär en inkonsekvens för barn i allmänhet och för våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens är inte till barnens bästa, och det är inte värdigt ett rättssamhälle. Barnets rätt till ombud i dessa processer har också lyfts av Lex Tintin-föreningen, som ju har träffat flera av oss här i riksdagen.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Också andra partier lyfter detta. Det gäller bland annat Centerpartiet, som vi socialdemokrater nyligen hade en interpellationsdebatt med justitieministern tillsammans med.

I kommittémotionen Barnvänlig familjerätt av Mikael Eskilandersson med flera skriver Sverigedemokraterna under rubriken Familjemedling för barnets bästa vid separationer och vårdnadstvister följande: "Enligt lagen ska fokus ligga på barnens bästa. Trots detta är det föräldrarnas intressen som idag tas till vara genom juridiska ombud och det är främst ur föräldrarnas perspektiv som vårdnaden diskuteras och lösningar presenteras." I motionen står också följande: "Genom ett särskilt ombud för barnet kan barnets intressen bättre tillgodoses än fallet är idag."

I SD-motionen finns också ett yrkande om att riksdagen ska ställa sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur en särskild stödperson bör utses åt barnet senast i samband med en familjemedling.

Herr talman! Det är alltså inte bara en enkätundersökning från Rädda Barnen som visar att en majoritet här i kammaren tycker att en utredning ska tillsättas. Det finns de facto också yrkanden från en majoritet i kammaren som är för en utredning om ett ombud eller en stödperson för barn i civilrättsliga processer.

Kruxet är bara att dessa yrkanden från en majoritet i kammaren inte behandlas i samma betänkande och utskott. Socialdemokraternas yrkande om utredning liksom Centerpartiets och Miljöpartiets behandlas i civilutskottet. SD:s yrkande behandlas däremot i socialutskottet och i detta betänkande, trots att det enligt motionen handlar om vårdnadstvister - alltså om civilrätten.

Herr talman! I nyss nämnda interpellationsdebatt med justitieministern om barns rätt till ombud i vårdnadsmål, som vi socialdemokrater hade ihop med Centerpartiet, anmälde sig också SD för att delta. Ledamoten var då tydlig och sa: "Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i."

Partiet ställde också frågan till oss om vi var beredda att samarbeta i "denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister".

Snart fattar vi i civilutskottet beslut om betänkandet där frågan om barns rätt till ombud i dessa civilrättsliga mål behandlas. Jag utgår från att alla partier lägger handling till sina ord här i kammaren, det vill säga röstar så som man har uttalat sig. Det gäller också SD, som både i sin kommittémotion, i sina ord i denna kammare häromveckan och i sitt löfte till Rädda Barnen har talat för just detta: barns rätt till ombud. Jag hoppas att SD inte tänker gömma sig bakom formaliaargument om att ert yrkande placerats i ett annat utskott, i socialutskottets betänkande 18, eller dylik pappersexercis. Det vore inte värdigt.

Herr talman! Liberalernas partiledare Johan Pehrson skrev så här före valet i en riksdagsmotion: "I samband med vårdnadstvister borde barnet ha rätt till ett eget ombud som för dennes talan."

Också Kristdemokraterna gav frågan en framskjuten plats på sitt riksting före jul. I ett motionssvar om denna fråga svarar partiledare och näringsminister Ebba Busch och hela hennes partistyrelse att KD redan i dag driver att barnets rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud. Och i självaste kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, beslutade KD att barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Avslutningsvis, herr talman: Riksdagen har en majoritet för detta, bland partierna och i yrkanden. Många partier har varit mycket tydliga. Jag hoppas att det också kommer att synas i utskott, justering och sedan votering inom kort. Det är ett underbetyg om detta faller på ren och skär formalia, för att det fallit mellan stolarna.

Kan vi se till att enas om ett beslut om denna utredning så att barn får rätt till ombud också i dessa processer?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 10.

Barn och unga inom socialtjänsten är kanske den absolut viktigaste fråga vi har att debattera här i kammaren. Barn har rätt till en trygg uppväxt. Barns möjligheter, oavsett förutsättningar, att få växa upp under goda förhållanden och bli en del av vårt samhälle är kanske politikens viktigaste uppdrag.

För oss socialdemokrater är det därför viktigt med det förebyggande arbetet. I dag pratas det väldigt mycket om det brottsförebyggande arbetet, och det finns goda skäl för det. Men förebyggande arbete får aldrig bara handla om att minska risken för brott. Förebyggande arbete behöver också handla om det breda arbetet för att minska riskfaktorer och bygga friskfaktorer rent generellt. För att möjliggöra detta behöver skola, socialtjänst och polis ges tydliga och rätta förutsättningar att samverka kring barn och ungdomar och deras omständigheter.

Herr talman! Vi behöver också finnas där som samhälle när det går snett. När vi har en regering med samarbetspartier som trycker på för att yngre och yngre personer ska sättas i fängelse, när fängelse blir en brottspreventiv åtgärd, är risken att vi går en än mörkare framtid till mötes. I ivern att spärra in, att sätta personer i karantän från samhället, tappar vi ofta bort individerna och den vård väldigt många behöver om de ska ha en möjlighet att komma tillbaka till samhället - och det måste vara politikens gemensamma ambition.

Inte minst bland de yngre, bland dem som döms till sluten ungdomsvård, behöver vården få ett större utrymme. Den förtjänar att bli bättre.

Att förebygga återfall till kriminalitet är ungdomsvårdens viktigaste uppgift. Då behöver också myndigheterna få rimliga resurser och direktiv som sätter vården i fokus. Vår Sis-minister ägnar dock mer tid åt att beklaga sig över tidigare regeringar än åt att leverera någonting själv. Visst, en stor utredning om myndighetens framtid ska dras igång, men i övrigt petas det mest i detaljer i sådant som tidigare regeringar har utrett.

Nu behövs tydliga åtgärder. Nu behövs en tydlig styrning - som att förbjuda ensamarbete i klientnära kontakter på Sis-institutioner, en åtgärd som tryggar situationen såväl för dem som bor på hemmet som för dem som arbetar där.

Men det behövs också mer än ord om sekretessbrytande åtgärder för att förebygga brott. Ofta är det inte lagen utan tilliten och samverkan mellan organisationer som behöver utvecklas. Här behövs fler reformer. Det är hög tid att ställa kravet att orosanmälningar görs sökbara även om de inte har lett till vidare utredning. Och var är den nya socialtjänstlagen? Den behöver komma på plats så att vi får ta de viktiga steg vi har framför oss.

(Applåder)

Herr talman! Nu har det varit flera debatter här utan några repliker, så jag tyckte att det var hög tid att ha en debatt i ordets rätta bemärkelse.

Jag konstaterar att vi nu har fått en socialtjänstminister i Sverige, en minister som har ett särskilt ansvar att på riktigt jobba med att få igenom det paradigmskifte som jag beskrev i mitt anförande: från en socialtjänst som har varit alldeles för reaktiv till en som är mycket mer proaktiv och förebyggande och gör tidiga insatser. En ny socialtjänstlag ska äntligen komma; den borde ha kommit för länge sedan. Tyvärr levererade inte den förra regeringen på det. Det var också en utredning som inte hade som ambition att höja just ambitionerna utan som i sina direktiv hade att det inte fick kosta mer.

Som jag var inne på i mitt anförande innebär höjda ambitioner för socialtjänsten att jobba mer förebyggande. Därför har det krävts ett vidare utredningsarbete inom Regeringskansliet för att regeringen inom kort ska kunna lägga fram en proposition om en viktig ny socialtjänstlag.

Herr talman! Anledningen till att jag begärde replik rörde dock egentligen Sis. Detta är en myndighet som har dragits med enormt stora problem i många år. Det har vi berett i socialutskottet. Från höger till vänster har vi varit på de problemen. Vi har gång på gång kallat generaldirektören till utskottet och ställt kritiska frågor. Vi har efterlyst politisk handling.

Den förra regeringen gjorde extremt lite i den frågan. Det är ärligt talat beklämmande att ledamoten Lundh Sammeli nu försöker göra gällande att den här regeringen inte agerar. Jo, det är precis vad den gör. Vi har tillsatt en stor utredning om att ta ett ordentligt omtag om hela den statliga barn- och ungdomsvården. Det är det långsiktigt viktiga. Men vi gör också väldigt mycket, herr talman, här och nu. Inte minst ger vi Sis budgetanslag för att kunna höja säkerheten och jobba med kvalitetshöjande åtgärder, differentiering och så vidare. Jag nämnde också den viktiga reform som nu äntligen har landat på riksdagens bord om att begränsa tillgången till elektroniska kommunikationsmedel.

Min regering levererar. Socialdemokraterna är svaret skyldiga på varför man inte under åtta års tid gjorde någonting för att komma till rätta med de allvarliga problem som finns inom Sis.

Herr talman! Likheten mellan socialtjänstministern och ledamoten Hultberg är väl övertygelsen om att den här regeringen levererar och att alla brister beror på tidigare regeringar.

Det är dock inte bara ord som har betydelse. Frågan är vad regeringen faktiskt kommer att leverera. Hittills har det varit väldigt lite. En del av de saker som ledamoten Hultberg lyfter upp, exempelvis begränsningen av elektronisk kommunikation inom Sis, är jättebra. Det tycker alla partier. Det är ett arbete som tidigare regering gjort.

När det handlar om Sis-hemmen är det definitivt ett arbete som har pågått under lång tid. Vi har under de tidigare åren alltid mött myndighetens behov av pengar. Regeringen har gjort ett medvetet arbete för att säkerställa en förhöjd kvalitet, ett arbete där vi har höjt säkerheten och nu jobbar helt annorlunda.

Jag är fullt medveten om att Sis är en fråga som utskottet under lång tid har jobbat med. Jag tror att vi också kommer att jobba med den under lång tid framöver. Även om ungdomsfängelser låter som en kraftfull åtgärd är det bara en liten del av alla de barn och ungdomar som i dag finns inom Sis som berörs av den lagstiftningen. Vi behöver alltså fortsätta hålla i det arbetet.

I inledningen av ledamoten Hultbergs anförande talade han om riksdagens mest barnvänliga parti. Moderaterna var ju ett av de partier som inte röstade ja till att barnkonventionen skulle bli lag. Men det är välkommet att barnfrågor nu är på tapeten och att vi kan ta ett viktigt arbete framöver för barns rättigheter, för de behöver stärkas.

(Applåder)

Herr talman! Problemet med den förra socialdemokratiska regeringen var att man var så fokuserad på retoriken, att kunna lyfta fram att nu gör vi barnkonventionen till lag, men sedan inte gjorde den nödvändiga hemläxan. Man såg inte till att göra de på riktigt viktiga förändringar i den mer detaljerade lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa att barnets bästa inte bara ska bli någonting som lyfts fram i högtidstalen utan på riktigt ska spela roll i verkligheten.

Man gjorde inte läxan med lex Lilla hjärtat. Hade barnets bästa varit styrande i lagstiftningen tror jag att "Lilla hjärtat", lilla Esmeralda, hade levt i dag.

Det är alltså viktigt att göra de här ändringarna i den faktiska lagstiftningen. Och apropå lex Lilla hjärtat är jag stolt över att vi nu kommer att gå vidare med att man ska kunna kräva obligatoriska drogtester för föräldrar som kanske förlorat vårdnaden om sina barn under en period för att säkerställa att om ett barn ska flytta tillbaka till den miljön ska hemmet vara drogfritt.

Herr talman! Åter till Sis. Jag vet att vi är överens om att det kommer att krävas att vi gör otroligt mycket för att komma till rätta med grundproblemet, nämligen att det är så många barn och unga som behöver en placering på Sis i dag. Det måste vi vända. Därför är det breda, förebyggande arbetet helt centralt. Därför är det viktigt att vi också kan få till högre kvalitet i andra, tidigare insatser - placering på HVB-hem och annat som inte sker inom ramen för staten. Där har vi tillsatt en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Vi gör en översyn av HVB-vården, hur den kan differentieras och hur vi kan höja tryggheten och säkerheten också där.

När det gäller specifikt Sis nämnde jag att vi har tillfört ökade resurser. Vi har nu äntligen fått propositionen på riksdagens bord om mobiltelefoner och elektroniska kommunikationsmedel. Vi gör reformen om ungdomsfängelser för att smalna av Sis uppdrag så att man får bättre förutsättningar att också möta till exempel de unga flickorna med psykisk ohälsa.

Jag och Camilla Waltersson Grönvall är helt överens - den här regeringen levererar.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker att utvärderingen av den här regeringen kommer vi att göra senast i valet 2026, och om man inte höjer tempot och börjar leverera mer konkret lagstiftning på riksdagens bord tror jag att betyget kommer att bli underkänt även om det här är en regering med en utpekad socialtjänstminister.

Det är ju inte så att socialutskottets område har blivit bättre med fyra ministrar på departementet. Det är väldigt många som pekar på att gränsdragningen verkar göra att ministrarna inte riktigt vågar ta ansvar över hela området. Rädslan att gå in på någon annans område hämmar socialpolitiken, och det får man väl fundera på hur man ska överbrygga.

Jag är helt övertygad om att det var viktigt att få barnkonventionen på plats som lag och att påbörja ett arbete med att förbättra ungdomsvården. Det behöver fortsätta.

Det är viktigt att den nya socialtjänstlagen verkligen kommer. Vår ambition var att leverera den våren 2023. Vi får väl se om den nu är så radikalt förändrad att det motiverar dröjsmålet från våren 2023 till i bästa fall hösten 2024.

När det handlar om "Lilla hjärtat" tycker jag att det är märkligt att man står här och säger att ingenting är gjort när riksdagen har antagit hela lagstiftningen om "Lilla hjärtat" och det finns två nya lagar som utskottet har hanterat.

Sedan finns det mer att göra, och regeringen har pekat på vad man vill göra framöver. Men jag är helt övertygad om att det krävs ett brett politiskt engagemang i frågorna och en uthållighet, för det är vad det här området verkligen behöver.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)