Barnpolitiken - arbetet med strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
Debatt om förslag 5 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenIngrid Burman (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Heinemann (Fp)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin-Maria Stalin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenStatsråd Ingela Thalén (S)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Magnusson (M)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenAndre vice talman Eva Ze (V)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Israelsson (S)
- Hoppa till i videospelarenAndre vice talman Eva Ze (V)
Protokoll från debatten
Anföranden: 29
Anf. 147 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Debatten ska nu handla om socialut-
skottets betänkande Barnpolitiken - arbetet med
strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter. Betänkandet behandlar dels rege-
ringens skrivelse Barn - här och nu, dels en rad mo-
tioner från allmänna motionstiden.
Det finns en stor politisk enighet i riksdagen om
att barns villkor och barnens bästa ska komma i
främsta rummet. Barnets bästa är också den bärande
principen i FN:s konvention om barnets rättigheter,
och mycket följdriktigt står det i artikel 3 att "barnets
bästa ska komma i främsta rummet". Konventionen
bygger på två grundläggande tankar:
- att barn har fullt och lika människovärde som
vuxna; de är alltså inte mindre värda än vuxna,
och
- att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och
skydd för att kunna åtnjuta sitt fulla människovär-
de.
Principen om barnets bästa ska ses som en etisk
grundregel för samhället som helhet. Det betyder att
barnets bästa ska vara vägledande på alla områden,
inte bara i verksamheter som är särskilt avsedda för
barn, utan i alla beslut på alla områden. Detta är nog
alla överens om över partigränserna.
Men trots det fattas hela tiden beslut som inte har
barnets bästa för ögonen. Det är inte minst stora delar
av 90-talet ett bevis för. Detta finns också dokumen-
terat i Rädda Barnens rapport Barnfattigdomen i
Sverige. Där redovisas att antalet barn som lever i
fattigdom ökade dramatiskt från början av 90-talet
fram till 1998, då trenden bröts och blev nedåtgående.
Antalet har minskat efter 1998, men ett skrämmande
stort antal barn lever fortfarande i fattigdom. Enligt
rapporten och den definition som där ges handlar det
om 345 000 barn.
I rapporten redovisas också att barn som har ut-
ländsk bakgrund löper tre gånger så hög risk som
barn med svenskt ursprung att framleva sin barndom i
fattigdom.
Varför är det så viktigt att lyfta fram detta? Ja, för
mig blir rapporten ett facit över att 90-talets ekono-
miska åtstramningar inte kan sägas ha haft barnets
bästa för ögonen. Fattigdomen ökade och stora grup-
per av barn betalade priset. Priset var alltså fattigdom.
Detta skedde trots den politiska enigheten kring barn-
konventionens skrivningar om barnets bästa. Det
räcker alltså inte, fru talman, med en politisk enighet
om de stora orden, utan det handlar också om de
konkreta åtgärderna.
Vi kan också konstatera att när vi diskuterar möj-
ligheten att stärka ekonomin för de barn som i dag
lever i fattigdom möts vi av en debatt om marginal-
och inlåsningseffekter. I den debatten har det, inte
minst från borgerligt håll, lyfts fram en bild av bi-
dragsfällan som den faktor som håller nere männi-
skors ekonomi och handlingsförmåga. Man har på-
stått att den generella välfärdens stödsystem skulle
skapa incitament för människor att uppleva det som
meningslöst att ekonomiskt försöka stå på egna ben.
Lösningen från den sidan tycks vara extremt låga
bidrag och sänkta skatter.
Det resonemanget vittnar enligt vår uppfattning
om en förlegad och konservativ människosyn. En
sådan politik innebär att familjer med mycket små
ekonomiska möjligheter låses in i en fattigdomsfälla,
och det är för oss mycket allvarligare än allt tal om
bidragsfällor.
Vi anser att det tveklöst mest träffsäkra sättet att
nå de barn som lever i fattigdom är att förstärka bo-
stadsbidragen, höja barnbidragen och se till att även
barn till föräldrar med försörjningsstöd får del av de
höjningarna, höja underhållsstödet som varit konstant
lågt alldeles för länge och, inte minst, driva en integ-
rationspolitik värd namnet. Det här är frågor som vi
avser att återkomma till.
Fru talman! Den flyktingpolitik som bedrivs i
Sverige kan inte sägas utgå från barnets bästa. I så
fall skulle vi inte utvisa barn som riskerar att bli blin-
da om de sänds till ursprungslandet, väntetiderna för
asylsökande barn skulle inte vara så oacceptabelt
långa och asylsökande barn skulle inte tas i förvar.
Vi har i betänkandet reserverat oss på en rad
punkter till förmån för en kd-motion som lyfter fram
just flyktingbarnens situation utifrån barnkonventio-
nens perspektiv på ett sätt som vi tidigare motionerat
om. Vi står i betänkandet inte bakom reservation 23,
som handlar om ensamkommande flyktingbarn. I
stället har vi ett särskilt yttrande.
Det uppdrag som utskottet hänvisar till har emel-
lertid nu redovisats, och vi menar att redovisningen
av vad man tänker göra inte är tillfyllest. Vid en
eventuell omröstning kommer vi därför att stödja
Kristdemokraternas reservation 23. Nu är det dock så
lyckosamt att kammaren i går gav ett tillkännagivan-
de i ärendet så detta behövs kanske inte i dag. Jag vill
ändå göra en markering.
Vi står också bakom reservationen om en barnbi-
laga till statsbudgeten. Vi har försökt få statsbudge-
tens förslag belysta ur ett barnperspektiv men miss-
lyckats - inte alltid för att det har funnits en ovilja
hos regeringspartiet, det förtjänar att understrykas,
utan för att det saknats underlag, konsekvensanalyser
m.m. som inte kunnat presteras under en snabb bud-
getprocess.
Vår slutsats blir att riksdagen bör ge ett tillkänna-
givande om en barnbilaga så att barnperspektivet blir
en naturlig del av budgetprocessen. Att det behövs
visar de förskräckande spåren av 90-talets nedskär-
ningspolitik sett ur ett barnperspektiv.
Vi har även en reservation om behovet av en ut-
redning om barns livssituation, och en reservation om
nödvändigheten av att förebygga psykisk ohälsa hos
barn och ungdomar. Det handlar om en satsning på
skolhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri m.m. Vi
menar att regeringen bör lägga fram en proposition
som bygger på Barnpsykiatriska kommitténs slutbe-
tänkande. Frågan är redan utredd, så det är bara att
skriva förslagen. Vi står också bakom en rad andra
reservationer.
Slutligen vill jag säga att barn inte är någon ho-
mogen grupp. Det innebär att även om vi i ett inter-
nationellt perspektiv lyckas bra när det gäller att för-
bättra barns situation i stort i Sverige, dvs. om vi får
fram ett acceptabelt medelvärde, så finns det stora
grupper av barn som lever under icke acceptabla
förhållanden i Sverige.
Vi anser att det är dags att lyfta fram dessa grup-
per. Det handlar om barn som lever i fattigdom, flyk-
tingbarn, barn som lever i miljöer med psykisk ohälsa
eller missbruk och barn i miljöer där misshandel
förekommer. Det är dags att fokusera mera på dessa
barns livsvillkor.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation 5.
Fru talman! Det är sommartid och det är upp-
brottstid. Visserligen är det ont om tid i kammaren
men jag vill ändå använda någon minut till att tacka
mina vänner i socialutskottet för denna mandatperiod.
Den har för mig varit intressant, lärorik och givande.
Vi är ett arbetstyngt utskott, och min bild är att vi har
tagit ett stort gemensamt ansvar. Tack för det!
Jag vill också tacka socialutskottets kansli. Det är
ett kansli med hög kompetens. Ni ska ha tack för allt
vad ni har bidragit med under den här mandatperio-
den.
Anf. 148 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Welcome to our tree of life, stod det
på ett vackert konstgjort träd som jag fick se i efter-
middag. Löven som hängde på trädet skickade häls-
ningar till oss. Det stod: Stop child abuse, love child-
ren. Jag var och besökte framtidsskeppet. Framtids-
skeppet speglar unga människors hopp och drömmar
inför framtiden. Det är en plats där barn och ungdo-
mar från Sverige och hela världen möts för att lära av
varandra om barnkonventionen och Agenda 21. Det
är något som pågår nu i Globen.
Det var en upplevelse att se dessa barn som ska-
pade framtidsbilder och visioner och byggde samman
det till en helhet. Det var barn från alla världsdelar
utom Australien. Det var tusentals barn, och barn från
40 kommuner i Sverige, som möttes till något som
jag tycker är ganska fascinerande. Där levde barn-
konventionen. Från att ha kommit därifrån och vara
uppfylld av detta kändes det lite svårt att återgå till ett
betänkande.
Jag har i alla fall en hälsning till er från barnen
från Kenya, som hade skrivit hälsningar på löven på
trädet, och jag har en hälsning från de döva barnen
från Lund. De hälsade till barnministern och sade: Vi
behöver fler som kan alfabetet med teckenspråket,
och vi behöver fler tolkar. Vad de nu hade problem
med i Globen var att få tolkar, och att få tolkar som
kunde engelska. Har ni inte varit där beklagar jag det.
Det tar slut i kväll. Där möttes astronauter, kosmo-
nauter, indianhövdingar och mycket annat. Det var
många vackra och intressanta möten.
Fru talman! I mitt anförande tänker jag kort hålla
mig till de reservationer som Moderaterna bifogat
detta betänkande. Andra reservationer på barnområ-
det inom andra utskotts område kommer några av
mina kolleger förhoppningsvis att mycket kort tala
om här efter mig.
Fru talman! Jag yrkar redan här bifall till reserva-
tion nr 1, men står självklart bakom också våra övriga
reservationer.
Fru talman! Vi anser att det absolut största sam-
hällsproblemet i dag är arbetslivet och den gräns, den
klyfta, som går mellan dem som har arbete och kan
försörja sig och sin familj och dem som för en bi-
dragsberoendes tillvaro. I dag finns i Sverige den
största arbetslösheten i modern tid vid ingången till
en ekonomisk sämre tid. Det är inte jag som säger
det. Det säger AMS-chefen Anders L Johansson.
Var fjärde vuxen arbetar inte. Var femte skatte-
krona används i statsbudgeten för att betala alla långa
sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbets-
marknadspolitik. Det motsvarar kostnaden för alla
fritidshem, grundskolor och gymnasieskolor i Sveri-
ge. Det tål att begrundas.
Fru talman! I väntan på hjälpmedel till de fysiskt
handikappade riskerar många att få en försvårad in-
validitet och funktionshinder. Detta gäller särskilt för
barn och ungdomar, som dessutom riskerar att förse-
nas i utvecklingen om de inte får de rätta förutsätt-
ningarna. Vi anser därför i vår reservation att en stat-
lig hjälpmedelsgaranti bör införas. En sådan garanti
ökar dessutom valfriheten för den enskilde.
Fru talman! Vi har ganska nyligen i denna kam-
mare diskuterat narkotikamissbruket bland barn och
ungdomar. Vi anser att det behövs snara och effektiva
åtgärder. Det behövs lagändringar som underlättar att
man tidigt upptäcker missbruk. Det kan vara helt
avgörande för ungas framtid. Vi har tidigare anfört att
vi behöver få möjlighet till provtagning på barn under
tolv år, ökad undervisning i skolan om alkohol, nar-
kotika och tobak samt fler enheter av typen Maria
ungdom m.m. Jag behöver inte upprepa det nu.
Dessutom kan jag och Ingrid Burman glädja oss
över att det blev ett tillkännagivande i kammaren i
går vad gäller ensamstående barn. Nu finns ett till-
kännagivande, och en utredning har inkommit till
regeringen. Jag hoppas att vi snart får se resultat.
Som många andra här i dag kan jag konstatera att
det är lite kort om tid. Jag använder en mycket liten
del av min talartid till våra reservationer. De som vill
läsa våra reservationer mer utförligt kan göra det i
betänkandet.
Jag vill också säga några ord om mobbning, som
är ett av skolans största problem. En av orsakerna är
att man länge valt att blunda för de problem, eller
bagatelliserat de problem, som har uppstått i skolan.
Det måste finnas mer konkreta åtgärder när en ung
person gör sig skyldig till förseelser eller allvarliga
gärningar som skulle varit straffbara om personen
varit över 15 år.
Fru talman! Slutligen till frågan om läs- och
skrivsvårigheter till följd av dyslexi. Det kan fram-
gångsrikt, eller åtminstone delvis, justeras genom
habilitering. Det är emellertid viktigt att insatser sätts
in tidigt i förskolan och helst ännu tidigare. Vi vill
påpeka att sådana insatser förutsätter att förskole- och
specialpedagogerna är utbildade för det. Men insat-
serna måste också ske tillsammans med familjen och
utifrån ett tvärvetenskapligt synsätt där alla kompe-
tenser kring barnet tas till vara. Lägger en vetenskap
beslag på vetandet kan detta få svåra konsekvenser
den dagen nya fakta läggs på bordet.
Jag vill också tacka kolleger i utskottet och kans-
liet. Jag tycker att det har varit en spännande ny första
period, och jag ser fram emot nästa.
Anf. 149 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Jag tänker inte använda min replik till
att kommentera inlägget, utan jag tänker använda den
till att korrigera mitt yrkande. Jag yrkar bifall till vår
reservation nr 15. Jag förstod att det uppfattades som
nr 5, men det är alltså nr 15.
Anf. 150 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 40. Vi står naturligtvis också bakom
våra övriga reservationer.
I förra barnskrivelsen lovade regeringen att
tyngdpunkten i regeringens barnpolitik de kommande
åren skulle ligga i förbättringar för barnfamiljerna.
Det skulle innebära ökade resurser till skola, vård och
omsorg och stöd för utsatta barn samt ökade möjlig-
heter för barns och ungdomars inflytande. Sedan
säger regeringen att det därutöver är viktigt att upp-
märksamma frågor om barns stress och föräldrars tid
för barnen.
Kristdemokraterna välkomnar ett barnperspektiv i
statsbudgeten. Men man kan undra vilken barnanalys
regeringen egentligen gjorde när man beslutade om
maxtaxan. Vi får i dag rapporter om 55 timmars ar-
betstid för barn. Det rimmar dåligt med det regering-
en säger om att man ämnar uppmärksamma föräldrars
tid med barnen.
Likadant är det med ensamföräldrars ekonomiska
situation. Många ensamma mammor fick inte ta del
av maxtaxan på samma sätt som kanske familjer fick
som var i samma situation när det gällde antalet barn
men med två föräldrar. Det kunde skilja flera tusen
kronor för familjen med en ensamförälder. Var finns
barnperspektivet i det?
Fru talman! Jag vill uppmärksamma stödet för de
utsatta barnen. Det finns många utredningar men få
förslag. Samma artiklar återkommer nästan varje år.
Det är väl ingen av oss som har undgått de tidnings-
artiklar som en av våra kvällstidningar har publicerat
den senaste tiden. Det är artiklar som beskriver hur
barn till missbrukare och psykiskt sjuka har det i dag.
Trots problemen uppmärksammas detta gång på
gång. Man kan fråga sig vad det är som görs. Fortfa-
rande är det över 100 000 barn som växer upp i fa-
miljer där en eller båda föräldrarna är alkoholist eller
knarkare. Känns summan igen, jag tror att jag såg
samma siffror för ett par år sedan. Det är ingenting
annat än en skam för oss politiker. Rubrikerna lyder:
Bara ett av hundra barn får hjälp, Utred mindre och
gör mer, Vi vuxna måste se de glömda barnen.
Kristdemokraterna presenterade en rapport för
några år sedan, Se till mig som liten är. I de offentliga
utredningar som finns, och även i tidningsartiklar,
pratas det om osedda barn eller de glömda barnen.
Men vi måste komma ihåg att det inte finns några
osedda eller glömda barn. Barn föds in i ett socialt
nätverk med föräldrar, släktingar, grannar och vänner
till familjen. Dessutom kantas barnets liv av en lång
rad privat- och offentliganställd personal. I späd-
barnsåldern möter det sjuksköterskan och läkaren på
barnavårdscentralen. De flesta barn går sedan på
förskola eller hos en dagmamma flera timmar varje
dag. Alla går de så småningom i skolan och en del
också till fritidshem.
Problemet, mina kära vänner, är inte att vissa barn
försvinner ur sikte utan snarare att vi ibland blundar
för barnens svårigheter. Var finns vår syn på barnen?
Vi måste våga fråga när vi ser att något är på tok. Det
är för att visa solidaritet och för att ord som omtanke
och social välfärd inte ska klinga falskt som vi, för
barnens skull och för deras föräldrars och anhörigas
skull, radikalt måste börja uppmärksamma alkoholens
och drogernas roll som orsak till fattigdom, misär och
utanförskap.
De artiklar som säger att bara ett av hundra barn
får hjälp är alarmerande. Men allt är inte nattsvart.
Från Västra Götaland har det kommit ett pressmed-
delande om att 27 miljoner kronor hade getts dit. Nu
såg man hur mycket som kunde hända för 27 miljo-
ner! Intresset från kommunerna var jättestort och
ansökningarna har vida överstigit den summa pengar
som länsstyrelsen disponerar. Här kommer alltså
storebror och fördelar pengar som kommunerna så
väldigt gärna vill ha. Detta ledde till att 30 samordna-
re anställdes i 29 av länets kommuner. Det ledde till
start av grupper för barn till missbrukare eller barn
som möter våld i hemmiljön i 19 kommuner i länet
och start av fyra öppna mottagningar för rådgivnings-
verksamhet för ungdomar och deras föräldrar. Det
ledde också till elva pågående och åtta nya öppen-
vårdsprojekt för ungdomar och missbrukare i länet.
Det finns ljus. Det gäller att vi är beredda att ge
mer pengar så att kommunerna kan klara av detta.
Detta är nämligen ett underbetyg till kommunerna; de
ser inte de här barnen.
I vår reservation lyfter vi fram frågan om de barn
som har psykiskt sjuka föräldrar och föräldrar med
missbruk. Att ständigt leva med en förälder som är
psykiskt sjuk kan leda till att man inte vågar säga
emot eller tänja på gränsen med risk för att det ska
förvärra situationen. Vi tycker att vården ska ta an-
svar för att föräldrarna uppmärksammas på barnet
eller ungdomens behov vid allvarliga tillstånd hos
föräldrarna. Många barn säger i dag: Varför var det
ingen som såg mig eller förklarade mammas eller
pappas sjukdom? Jag trodde att det var mitt fel att
mamma eller pappa var sjuk.
Vi tycker att det måste finnas en samordning
mellan socialtjänst och sjukvård för att se till barnens
bästa.
I skrivelsen tar man upp familjerådslag, och det
finns ett tillkännagivande. Vi tycker att man har mis-
sat lite grann när det gäller familjerådslagen. Det har
visat sig att de barn som placerades i samband med
familjerådslag i större utsträckning blev placerade hos
släktingar än barn som placerades efter traditionella
utredningar.
Slutligen vill jag också nämna lite om de ensam-
kommande barnen. Vi tycker att det är bra att det blev
ett tillkännagivande. Men vi saknar förslag på insatser
för att skydda barnen från att hämtas från förlägg-
ningar av obehöriga personer. ECPAT har tydliggjort
detta.
I vår motion tar vi upp att personal som arbetar på
förläggningar snarast bör få direktiv och befogenheter
i sitt arbete. Här kanske statsrådet Ingela Thalén kan
ge mig ett svar på vad hon ämnar göra i frågan, för
det måste ske någonting snabbt.
ECPAT:s upprop om de försvunna flyktingbarnen
är också en angelägen fråga. Hur kan det vara möjligt
att Migrationsverket tappar bort 48 barn? Var finns
förslagen om hur man ska lokalisera dessa barn?
Anf. 152 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Detta betänkande innehåller dels re-
geringens skrivelse kring barnpolitiken, dels motioner
från allmänna motionstiden.
Barnpolitiken berör i stort sett alla politikområ-
den, och därför behandlas de motioner om barn som
inlämnats av olika utskott. Det är bara delar av Folk-
partiets syn på barnpolitiken som återspeglas i detta
betänkande. Jag kommer i huvudsak att ta upp de
frågor som behandlas i detta betänkande.
Internationellt sett har barn i Sverige det väldigt
bra, men det finns tydliga djupa revor i välfärden inte
minst när det gäller många barnfamiljers ekonomiska
situation. Det finns också folkhälsoproblem som
drabbar barn under uppväxtåren, t.ex. fysisk ohälsa,
psykisk ohälsa och utveckling av beteenden som
utgör hälsorisker i vuxen ålder. Folkpartiet har lagt
fram en rad förslag för att förbättra barnens villkor.
FN:s konvention om barnets rättigheter måste ge-
nomsyra allt arbete som direkt eller indirekt rör barn
på såväl det nationella som det internationella planet.
Av det följer att alla barn ska ha rätt till en god tillsyn
och omsorg samt utbildning anpassad till det enskilda
barnets behov, förmåga och förutsättningar.
Barnens situation påverkas av flera sinsemellan
olika och av varandra oberoende beslut i riksdag,
kommuner och landsting. Folkpartiet tycker därför att
det vore önskvärt med en översyn av hur barnen
sammantaget påverkas av alla transaktioner, parallella
system m.m. som berör barnfamiljerna. Syftet med
översynen bör vara att finna en helhetssyn, minska
marginaleffekterna och eliminera underliga kilar i
systemet.
Fru talman! Jag vill i anslutning till detta yrka bi-
fall till reservation nr 6.
I dag finns en jättestor brist inom barn- och ung-
domspsykiatrin. Väntetiderna är orimligt långa, vilket
leder till att barnets psykiska hälsa försämras ännu
mer. Skolhälsovården, som skulle kunna ta tag i tidi-
ga problem, har skurits ned, vilket också gör att det
förebyggande arbetet får stå tillbaka. Det förebyg-
gande arbetet måste för barnens skull förstärkas.
Invandrarbarnens situation är också allvarlig, ef-
tersom den gruppen av lättförståeliga orsaker har en
någon högre förekomst av psykiska och sociala pro-
blem. De har ofta utsatts för sådant som barn över
huvud taget inte skulle behöva uppleva. Krafttag
måste alltså till för att förebygga problemen och för
att förbättra för de barn som redan har psykiska pro-
blem.
Folkpartiet anser att regeringen snarast bör före-
lägga riksdagen en samlad proposition kring barns
psykiska problem. Underlag finns ju i Barnpsykiat-
riska kommitténs betänkande Det gäller livet. Jag är
tacksam för att Vänsterpartiet har stött vårt yrkande
när det gäller detta.
Fru talman! Läs- och skrivsvårigheter är i dag ett
stort problem som många människor lider av. Det
finns mellan 300 000 och 500 000 människor i vårt
land som har svårigheter. Många barn med läs- och
skrivsvårigheter har andra psykiska eller emotionella
störningar, som grundläggs i frustrationen över att
inte kunna läsa och skriva. Insikten om att läs- och
skrivsvårigheter i en del fall beror på språkfunktio-
nella svagheter, som t.ex. dyslexi, får inte tas som
intäkt för att ifrågasätta möjligheterna till framgångs-
rik rehabilitering. Tvärtom finns det en mycket god
teoretisk och klinisk grund för påståendet att habilite-
ring fungerar.
Det är viktigt att hjälpen sätts in tidigt, så att det
går snabbare och lättare att justera svagheterna. Helst
skulle hjälpen sättas in redan på förskolenivå. Sådana
tidiga insatser förutsätter att förskole- och specialpe-
dagoger har fått en gedigen utbildning om dyslexi,
om habiliteringsmetoder och om åtgärdsprogram.
I Sverige finns flera dyslexicentra. Dessa centra
ska ge specialhjälp åt personer med dyslexi, men
deras resurser är otillräckliga för alla dem som behö-
ver hjälp. Det behövs flera centra, så att alla barn med
läs- och skrivsvårigheter kan få hjälp med sina pro-
blem.
Fru talman! Stamning är ett långt vanligare pro-
blem än många tror. Det finns i dag ingen säker hy-
potes eller teori om vad som orsakar stamning. Det
finns inte heller någon medicinsk eller annan be-
handling som botar stamning. Det finns dock en stor
samlad kunskap hos logopederna om hur stamning
kan förebyggas och om miljöns påverkan på barnets
inre och yttre utveckling. Att förbättra barnets kom-
munikativa miljö är en viktig del av målsättningen i
den logopediska behandlingen.
Det är viktigt att diagnosen ställs och att behand-
lingen sätts in tidigt. Personal på barnavårdscentraler,
skolhälsovårdspersonal och lärare måste därför med-
vetandegöras om detta och få utbildning om stamning
och om hur man kan hjälpa barn med detta problem.
Resurserna för behandling av stamning måste förde-
las jämnare över landet. Det är också brist på logope-
der vid barnavårdscentralerna.
I dag har vi en organiserad hörselvård, men vi har
ingen organiserad talvård. Barn får vänta i flera år på
att komma till en specialist.
Vi tycker från Folkpartiet att Socialstyrelsen och
Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta ett rikstäck-
ande program för hur barn och ungdomar och natur-
ligtvis även vuxna som stammar ska kunna få hjälp
med sina problem.
På många håll i landet finns fortfarande ingenting
att erbjuda barn till missbrukare. Inom de flesta verk-
samheter intar barn till missbrukare en undanskymd
plats. Verksamheten bedrivs ofta i projektform med
osäkerhet om finansieringen. Området bollas mellan
olika tjänstemän.
Det här är totalt otillfredsställande och inte i linje
med FN:s barnkonventions intentioner. Vi anser att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att tillsammans med
Folkhälsoinstitutet utveckla metoder för hur arbetet
med barn till missbrukare kan implementeras i olika
ordinarie verksamheter inom socialtjänsten, skolan
och hälso- och sjukvården. Även utbildning av olika
personalgrupper om dessa barns behov måste komma
till stånd.
Fru talman! Vi stöder också Moderaternas reser-
vation när det gäller mobbning. Våra förslag när det
gäller mobbning har behandlats i ett annat betänkan-
de, men vi står alltså bakom den här. Jag står bakom
samtliga mina reservationer men yrkar, som jag tidi-
gare har sagt, bifall endast till reservation nr 6.
Anf. 153 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Ledamöter i socialutskottet, där jag
har fått äran att hoppa in, och åhörare!
Det har i dag varit en mycket märklig "barnens
dag". Det har sedan i morse varit kanske inte tidernas
längsta men en av de längsta debatterna här i kamma-
ren, och debatten handlade om huruvida homosexu-
ella par ska få adoptera barn eller inte. Från alla parti-
er och från båda lägren uttalades gång på gång: Vi
brinner för barn, och vi har alla barnens bästa för
ögonen.
Glöm inte det, alla barn, vill jag nu hälsa, för nu
är vi uppe i en debatt som handlar om barnpolitiken -
arbetet med strategin för att förverkliga FN:s kon-
vention om barnets rättigheter. Nu är det inte en så
lång talarlista. Jag vet dessutom att alla vill att vi ska
fatta oss kort, så att flertalet får åka hem.
Vad beror den här skillnaden på? Jo, i den förra
debatten handlade det egentligen om vuxna och inte
om vilka vuxna som helst. Då blev det intressant. Det
blev hetsiga känslor, och det var då lämpligt att
svämma över med uttryck om hänsyn till barn. Jag
tycker att det borde ha handlat mest om vuxna männi-
skors skyldighet och förmåga att ta hand om, skydda
och handleda barn och ge dem ett bra liv. Jag tycker
att det borde ha handlat om vuxenhet, om mogenhet
hos vuxna människor. Om man behöver hjälp i den
rollen ska det finnas sådan. För att ingen ska miss-
förstå mig vill jag säga att jag kommer att rösta ja till
utskottets förslag i LU27.
Nu handlar det om barnets bästa på riktigt i FN:s
barnkonvention. Om jag hade tyckt att den skrivelse
som vi behandlade hade visat tecken på att man ar-
betar för barnets bästa hade jag inte behövt skriva
någon motion, men det gör den inte, så jag har skrivit
en motion.
Nu är det här endast en skrivelse, och i skrivelser
redogörs det ju för vad som har gjorts och för vad
som görs, men inte heller det känns särskilt tillfreds-
ställande. I stort sett får vi veta att det pågår ett arbete
för att förverkliga barnkonventionen, men vi får inte
veta hur man gör konkret. Samtidigt står det: I den
ekonomiska obalans som rådde under 1990-talet var
det nödvändigt att begränsa de offentliga utgifterna.
Detta drabbade bl.a. ett antal verksamheter helt eller
delvis riktade till barn.
Det var ärligt skrivet, tycker jag. Men hade man
haft en barnbilaga till budgeten, som Ingrid pratade
om förut, hade man antagligen inte skurit ned så
mycket.
Det finns mycket kvar att göra. Hur kommer det
sig t.ex. att det bildas nätverk av föräldrar och för-
skollärare över hela Sverige som är förtvivlade över
barnens situation på dagis? Jag var inbjuden till en
manifestation som förskollärare hade ordnat med
Barnverket. Regeringen var också inbjuden men kom
tyvärr inte.
Här är ett litet axplock från en alldeles fantastisk
bra panel med många barnexperter, inklusive Stefan
de Vylder som har skrivit en bok om barn och eko-
nomi:
Besparingar i förskola och skola har varit hutlösa.
Barnen saknar skyddsombud. 1-2-åringar är oftast en
eftersatt grupp som behandlas alldeles för generellt.
Knappt några barn får möjligheter att bearbeta nega-
tiva upplevelser under förskoletid och skoltid, upple-
velser som också är orsakade av förhållanden i skola
och förskola. Barn är en investering, inte en kostnad.
Det är absurt att nya maskiner i en fabrik är en solklar
investering medan satsning på barn är en kostnad.
Staten har abdikerat från sitt ansvar för barn. Det
behövs en barnrörelse.
Enligt en norsk filosof är människan det enda djur
som kan prioritera svaghet. Var tionde flicka i Stock-
holm har försökt begå självmord. I en undersökning i
Bohuslän svarar 27 % av flickorna i nian att det
skulle vara bättre i världen om de inte fanns. Kunska-
per om barn och barns behov har minskat under 90-
talet. Kurser har t.ex. dragits in för personal på BVC,
och barnläkare, barnpsykologer m.fl. har plockats
bort.
Medicinska rön brukar väcka lite intresse. Stress
hos barn kan, precis som hos vuxna, utvecklas både
till fysiska sjukdomar och till psykiska besvär. 50 %
av flickorna har regelbundna psykosomatiska besvär.
Stressymtom, magont, huvudvärk och depressionsbe-
svär är ungefär dubbelt så vanligt hos flickor som hos
pojkar. Barn som tidigt utsätts för kraftig stress riske-
rar också att utveckla tidig åderförkalkning redan
under tonåren. Dessutom riskerar de att drabbas av en
sorts åldersdiabetes, typ 2-diabetes, samt bukfetma.
Det här är inga roliga saker att läsa.
Kommer någon ihåg Carlslund och hur det var
ställt med barnen på flyktingmottagningen för en-
samkommande barn? Då går det väl inte att säga att
man håller på att jobba så där värst mycket med att
förverkliga barnkonventionen.
Förra fredagen hade Rädda Barnen en debatt i
folkets hus i Borlänge om barnfattigdom. Rubrikerna
i tidningarna var inte så där väldigt översvallande
dagen därpå, och det stod ingenting om alla förslag
till kommuner om att de inte skulle dra in på mu-
sikskolor, bibliotek, simhallar osv. Just när det hand-
lar om barnfattigdom är ju sådant så viktigt. Här fick
barnen återigen stryka på foten för andra mediala
händelser.
Av Rädda Barnen fick jag en tröja. Jag har den
inte på mig, för då skulle jag inte kunna läsa vad som
står på baksidan. Räkna med mig, står det på framsi-
dan, och på baksidan är det 21 punkter. Rädda Barnen
är det bästa parti för barnen som jag vet, och jag yrkar
bifall till alla de här 21 punkterna, men för tids vin-
nande läser jag bara upp tre: Stärk barns och ungdo-
mars skydd mot diskriminering! Stoppa mobbning
och annan kränkande behandling i skolan! Ta bort
köerna till barn- och ungdomspsykiatrin! Och i be-
tänkande SoU23 yrkar jag bifall till reservationerna 7
och 28.
Anf. 154 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! I dag är det inte fotbolls-VM som så
där direkt tränger sig på, men jag hittade en historia
om Kalle som kom hem från skolan och sade till
pappa något som jag tyckte passade så här i fotbolls-
VM-tider: Pappa! I dag har jag fått så mycket läxor,
så det blir nog ingen TV för dig i kväll.
Det var någon som pratade om pappas betydelse,
och då tänkte jag att jag skulle ta med den där lilla
historien.
Jag kan säga precis som Kerstin-Maria Stalin, att i
dag har barnen på ett sätt stått på agendan. I och med
den här debatten kan man väl säga att det i slutet av
en valperiod är bra att både summera barnfrågorna
och blicka framåt. Jag kan inte heller låta bli att anta
att ett av skälen till att vi har så många reservationer i
det här betänkandet är att vi just är i slutet av en val-
period.
Det är ju inte riktigt så att vi egentligen är alldeles
oense. Men det är nog ganska naturligt att vi vill visa
våra skillnader i synen på barnpolitiken.
Låt mig börja med barnfamiljerna och deras eko-
nomi. Utgångspunkten för den socialdemokratiska
familjepolitiken är barnets bästa och jämställdheten
mellan kvinnor och män. Men det är också att utjäm-
na ekonomiska villkor mellan dem som har och dem
som inte har barn.
Det krävs många samverkande åtgärder för att
minska pressen på landets barnfamiljer. Den ekono-
miska tryggheten måste vara god. Men det måste
framför allt finnas utrymme för både mammor och
pappor att variera sin arbetstid så att barnen kan få
komma i första hand. Vi vill att familjepolitiken ska
stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera arbete
med föräldraskap.
Välfärdssystemet bygger på att de flesta arbetar.
På så sätt betalar vi för välfärden tillsammans, vilket
gör föräldraledighet, barnbidrag, fri mödra- och barn-
hälsovård möjlig. Alla är med och bidrar med arbete,
skatter och avgifter och alla får del av välfärden efter
behov oavsett ekonomiska möjligheter.
Barnen och deras familjer måste stå främst när vi
formar politiken. Vi vill att arbetstidsförkortningen
ska fortsätta. Föräldraförsäkringen har gjorts mer
flexibel och förlängts till 480 dagar. Taket i föräldra-
försäkringen ska höjas så att fler får ut 80 % av in-
komsten vid föräldraledighet. Dessutom höjs garanti-
nivån från 120 kr till 150 kr år 2003. År 2004 höjs
den till 180 kr. Barnbidraget har höjts till den högsta
nivån någonsin. Det finns möjlighet till deltid och
tjänstledighet. Bostadsbidraget bidrar då till möjlig-
heten att vara hemma längre.
Vänsterpartiet efterfrågar en utredning av barns
livssituation i enlighet med en socialdemokratisk
motion. Jag har stor sympati för det förslaget. Samti-
digt är ju det här ett arbete som pågår fortlöpande.
Det centrala i sammanhanget, tror jag, är att hitta
lämpliga former för samordningen av detta.
Vi har tidigare beslutat här i kammaren om resur-
ser för Barnombudsmannen för framtagande av sta-
tistiska uppgifter om barn. Men regeringen under-
stryker också i den skrivelse vi nu diskuterar att bar-
nen själva bör finnas med som viktiga informatörer
och kunskapsgivare om barns och ungas situation.
Kanske är det detta, eller rättare sagt dem som vi
behöver prioritera just nu framför ytterligare vuxna
runt ett sammanträdesbord. För flera av oss i kamma-
ren står det säkert klart efter barntoppmötet i New
York i början av juni, då vi klart och tydligt av värl-
dens barn och ungdomar fick veta att de inte längre
nöjer sig med att stå vid sidan om. De vill vara med i
diskussionerna på samma villkor.
Fru talman! "Förverkligandet av barnkonventio-
nen i Sverige är en ständigt pågående process som
måste hållas levande. Arbetet med att förankra det
synsätt som genomsyrar konventionen är långsiktigt."
Så står det i regeringens skrivelse.
Så måste det vara tycker jag, nästan som ett själv-
ändamål. Efter hand som världen och vårt samhälle
utvecklas, efter hand som vi höjer ribban för barnets
rätt och vad som egentligen är bäst för barnen bör vi
arbeta med att utveckla de lagstiftningar som har
beröring med barnfrågorna.
Jag tycker ändå det finns skäl att notera den
mängd frågor på området som varit föremål för ut-
redning eller lett till förändring eller är på förslag att
ses över. Sticker man ned handen i burken och bara
plockar upp några finner man där vårdnadsreformen,
förmyndarskapet, den allmänna förskolan, familjeut-
redning, underhållsstöd, adoption, olovligt bortförda
barn m.m. Allt finns att läsa i den faktaspäckade
skrift som regeringens skrivelse utgör. Vi ser med
spänning fram emot den uppdatering av strategin som
med femårig regelbundenhet läggs på riksdagens bord
under våren.
Kristdemokraterna har i två reservationer lyft
fram behovet av stöd till föräldrar och familjer. I det
förstnämnda fallet har regeringen gett Folkhälsoin-
stitutet i uppdrag att samla fakta, beskriva och analy-
sera vad som sker i dag. Jag tror inte att det finns
anledning att slå in öppna dörrar i denna fråga. I stäl-
let skulle vi kunna ta ett gemensamt initiativ och
bjuda in Folkhälsoinstitutet att inför utskottet, när vi
träffas igen i höst, berätta om arbetet och hur det
fortskrider. Det bör ligga bra till då. Då kan vi också
förvänta oss en proposition på förslagen från bl.a.
Kommittén mot barnmisshandel. Vi föreslog ju att
man skulle utreda möjligheten att öppna s.k. föräld-
rastödsmottagningar.
Fru talman! Så här i periodens sista barndebatt,
som jag inte tänkte säga något ytterligare i, vill jag
också rikta ett tack till utskottets engagerade leda-
möter och kansli för ett gott samarbete.
Jag tycker också att det är på sin plats att en dag
som denna med en barndebatt också rikta ett tack till
riksdagens talman. Jag vet nämligen av egen erfaren-
het att om det inte hade varit för Birgitta Dahl så hade
inte riksdagen varit en barnvänlig arbetsplats. Här
hade då sannerligen inte funnits någon barnverksam-
het. Jag tycker att det finns skäl för oss som försöker
förena yrkesliv med föräldraliv att rikta ett alldeles
speciellt tack till Birgitta Dahl en kväll som denna.
Jag tror att jag frångår ordningen och också hälsar
från dottern i denna fråga.
Anf. 155 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag som inte har suttit i kammaren
hela dagen men ändå har lyssnat på debatten via
etermedia kan instämma i de synpunkter som har
förts fram om att det under alla omständigheter har
varit en stor koncentration på barnen även om in-
gångarna i debatten har varit lite olika.
När vi frågar barn och unga i Sverige om hur de
har det blir faktiskt svaret väldigt ofta att de har det
ganska bra. Svenska barn och ungdomar är också
kompetenta och kunniga. Om jag jämför min egen
generations barndom med dagens barn och unga är
det nog ingen tvekan om att deras kunskaper och
insikter om vad som händer och sker, både här hem-
ma och ute i världen, är väldigt goda och väldigt
stora.
Genom att de är unga nu är de en alldeles särskilt
viktig resurs som vi vill ta vara på så bra som möjligt,
inte minst när vi ska forma deras miljö, tillvaro och
vardag. Jag blir ofta påmind om unga människors
klokskap, även om jag inte alltid delar deras åsikter.
Jag tror att det vore bra om vi vore lite fler vuxna som
systematiskt lyssnade på vad barn och ungdomar har
att säga. Det vore också bra om vi inte bara hör dem
utan också lyssnar på dem och tar till oss deras syn-
punkter. Jag tackar Cristina Husmark Pehrsson för det
överlämnande ifrån de döva barnen som jag fick
alldeles nyss.
Den materiella standarden för våra unga är i regel
sådan att de grundläggande behoven tillgodoses om
man ser det ur ett svenskt perspektiv och framför allt
om man ser det i ett vidare perspektiv. Föräldrar är
också väldigt intresserade av sina barn. Förskola,
skola, hälso- och sjukvård och barnsjukvård fungerar
normalt tillfredsställande. Det är en väldigt bra grund.
Vi ska inte glömma bort att vi har ett bra utgångsläge.
Men det finns varningssignaler. Ni som har varit
inne i debatten före mig har lyft fram dem. Vi ska
vara vaksamma inför dessa varningssignaler. Vi ska
lyssna på de varningssignaler som kommer från bar-
nen själva i olika former, i Barnombudsmannens
årliga rapporter och i andra rapporter.
Vi har nyligen fått en del rapporter som också har
varit föremål för debatt i kammaren. Jag tänker när-
mast på det välfärdsbokslut som regeringen beställde
för att svart på vitt få veta hur de påfrestningar vi gick
igenom under 90-talet har påverkat alla grupper i
samhället och framför allt barn och gamla. Av detta
ska vi dra lärdom. Vi ska utnyttja den kunskap som
de här rapporterna och slutsatserna ger oss. Det kom
också alldeles nyligen en rapport från Rädda Barnen,
Barnfattigdom i Sverige.
Om vi använder de här varningssignalerna och
rapporterna på ett bra sätt har vi också en god ut-
gångspunkt för att forma det samhälle som vi vill ha
och som gör det möjligt för alla barn att växa upp
under goda förhållanden. Och när jag säger alla barn
menar jag naturligtvis alla barn.
Cristina Husmark, Rosita Runegrund och Kerstin
Heinemann tog upp frågan om barn till missbrukande
föräldrar och barn som lever i en riskzon. Jag vill
peka på det som står under punkt 4.2.3 i regeringens
skrivelse, där vi lyfter fram de 75 miljoner kronor i
handlingsplanen som är avsedda att fördelas via
kommunerna till förebyggande arbete och till stöd för
barn i dessa familjer. Att detta arbete kommer att
följas upp på ett systematiskt sätt vet jag. På nationell
nivå ska det följas upp av Socialstyrelsen och Folk-
hälsoinstitutet. Man ska också utvärdera hur de här
pengarna har använts. Syftet är naturligtvis att stötta
just de barn som lever i en speciell riskzon.
Frågan om ensamkommande barn var också uppe
i de tidigare inläggen. Jag vill peka på den rapport
som har kommit - några av er har nämnt den - från
Socialstyrelsen och Migrationsverket. De förslag som
finns där har lite olika sikte. Några kan man genom-
föra med mycket kort varsel, andra kanske kräver lite
mer förarbete. Det som definitivt kan påbörjas snabbt
är det som det också kom synpunkter på i inläggen
nu, nämligen att barn ska kunna bo i mindre gruppbo-
enden och i sådana boendeformer som gör att de kan
få ett tryggt boende och en trygg omvårdnad, att man
bygger upp specialkompetens kring detta boende och
tecknar särskilda avtal med särskilda resurser till de
kommuner som är beredda att ta på sig en sådan upp-
gift. Jag tror att det är en av de centrala frågorna just
nu.
Sedan handlar det naturligtvis också om att ge de
här barnen en bra god man och att det institutet kan
utvecklas. Här har frivilligorganisationerna uttalat sig
mycket positivt och sagt att de i det korta perspektivet
kan medverka till att förstärka det system vi har i dag
för att på längre sikt kanske utforma ett starkare sys-
tem än de gode män vi har i dag.
Fru talman! Eftersom inte allt fungerar bra i bar-
nens och ungdomarnas värld är det viktigt att gå in på
selektiva insatser men också att peka på de behov
som finns av generella insatser. Det finns generella
problem. Ett av dem är t.ex. att föräldrar är arbetslösa
eller har sjukdomar vars effekter också drabbar barn
och unga.
Nu är fattigdom ett relativt begrepp. Det är viktigt
för mig att säga att jag talar om detta gör jag det uti-
från det svenska perspektivet. Det hindrar inte att jag
menar att vår utgångspunkt i Sverige är mycket bättre
än i de flesta andra länder. Det är de redovisningar
och rapporter vi har fått som är vår utgångspunkt när
vi diskuterar inkomstknapphet och resursknapphet
och då kanske också använder begreppet fattigdom,
även om jag vet att man i andra länder reagerar när vi
talar om fattigdom i Sverige. Man upplever det inte
så. Jag tror dock att det är enklare att använda detta
uttryck också i vår debatt.
Ett av de problem som har påpekats är att in-
komstfördelningen har blivit ojämn och att fler barn
därför lever i familjer med knappa resurser. Som jag
sade, och som några av er också varit inne på, är
naturligtvis tillgång till arbete och en fast förankring
på arbetsmarknaden det centrala. Men hur vi utformar
skatte- och bidragssystemen är naturligtvis också en
central fråga.
Jag hävdar också mycket bestämt att maxtaxan är
viktig för att barn inte ska stängas ute från förskolan
av ekonomiska skäl. Jag vill säga till Kerstin-Maria
Stalin att även om det finns fog för att diskutera kva-
litet i barnomsorgen så tillförs förskola och skola i
regeringens budgetförslag och i den planering som
finns framöver kvalitetsresurser för att förstärka för
barn i förskolan. Jag tycker därför inte att man ska
sätta maxtaxan emot kvalitetsfrågan i förskolan.
Även om vi vet åtskilligt, fru talman, om hur våra
barns uppväxtvillkor ser ut vet vi faktiskt alldeles för
lite om hur barnen själva upplever sin situation och
hur de reagerar på att leva i familjer där resursknapp-
het eller fattigdom kan anses vara det största proble-
met. Välfärdsbokslutet hade en del i sin analys och
sina rapporter, men det finns fortfarande alldeles för
lite kunskaper för att man ska kunna tala om detta i
ett mer fördjupat sammanhang. Vad säger barnen
själva om att aldrig kunna köpa det andra betraktar
som naturligt och vardagligt eller att sällan kunna
vara med om de aktiviteter de övriga i gruppen eller
klassen deltar i? Vi hör en hel del kommentarer om
hur föräldrar tycker att det är men väldigt lite om hur
barnen själva reagerar.
Den barnskrivelse regeringen har lämnat till riks-
dagen syftar till att beskriva det arbete som pågår och
som planeras. Arbetet med att förbättra situationen
för våra barn, oavsett orsak, måste hela tiden gå vida-
re. Regeringen har i sina budgetförslag prioriterat
barnen. Vi vet också att staten måste se till att kun-
skaper och metoder utvecklas även i den lokala verk-
samheten. Vårt arbete måste hela tiden präglas av ett
tydligt barnperspektiv.
En viktig del av arbetet med barnkonventionen är
att rapportera hur vi genomför och arbetar med kon-
ventionen och hur denna rapport till FN ska se ut. Nu
ska Sverige i höst skicka sin tredje rapport. Rapporten
är viktig därför att Sverige faktiskt pekas ut som ett
föregångsland när det gäller arbetet med barnkonven-
tionen.
Vid förra rapporteringstillfället fick Sverige kritik
från FN:s barnkommitté för att vi inte tillräckligt
belyste hur konventionen används i det direkta arbetet
med barn och ungdomar. Vi har tagit åt oss av den
kritiken. I den rapport som vi ska skicka in i höst
kommer vi därför att ge en tydligare beskrivning av
vad som händer ute i kommuner och landsting. Vi
samarbetar naturligtvis med Barnombudsmannen, och
vi kommer också att ha dialoger med olika företräda-
re för kommunerna och landstingen. Även de frivilli-
gorganisationer som arbetar med barnkonventionen är
en viktig grupp.
Men de som vet bäst hur det är, fru talman, är
barnen själva. Vi inrättade i höstas en referensgrupp
som består av ett femtiotal barn och ungdomar från
hela landet. Vi har haft regelbundna möten med den
gruppen, det senaste för knappt ett par veckor sedan.
Det är väldigt viktigt att den här gruppens synpunkter
kommer att vara bärande i den rapport vi kommer att
lämna till FN. Vi genomför dessutom en serie träffar i
landet för att fånga upp just synpunkterna ute om hur
det fungerar.
Fru talman! Barnskrivelsen är en del av redovis-
ningen av barnpolitiken. Som flera av er har tagit upp
är det naturligtvis också viktigt att man i budgeten har
ett barnperspektiv. Vi skriver i vår skrivelse att de
områden vi har barnperspektivet på kommer vi att
fördjupa. Det är också vår avsikt att vidga politikom-
råden för att just beskriva barnperspektivet ur ett
budgetperspektiv.
Nästa år kommer vi att komma till riksdagen med
en uppföljning av strategin. Dess nuvarande utform-
ning har vi arbetat starkt med, och vi är på god väg att
få den genomförd. Men en strategi får naturligtvis
inte vara statisk. Eftersom samhället förändras och vi
ställs inför nya utmaningar är det viktigt att strategin
utvecklas. Vi kommer alltså att starta arbetet med den
nya strategin. Den kommer säkert att här och var
omformuleras för att bättre kunna möta de behov och
de utmaningar som samhället står inför och för att vi
på det sättet ska kunna göra Sverige till ett barnvän-
ligt land för alla barn och därmed också, fru talman,
ett barnvänligt land som passar alla generationer.
Anf. 156 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! I mitt anförande tog jag upp att ingen
ska behöva bli diskriminerad till följd av utanförskap
som familjens bristande ekonomiska resurser kan
skapa. Därför bör barnfattigdom tas på största allvar.
Det är vi nog helt överens om.
Jag skulle vilja fråga Ingela Thalén: Varför lägger
inte regeringen mycket större kraft på att förbättra för
barnfamiljer med de allra smalaste ekonomiska mar-
ginalerna? Det vill vi från Centerpartiet. Då kan vi ju
få bort eller åtminstone kraftigt begränsa barnfattig-
domen.
Anf. 157 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Enligt min uppfattning skyddar vi
med de insatser regeringen gör också i så stor ut-
sträckning vi någonsin kan barn i hushåll med knappa
resurser. Vi kan säkert göra mer. Och inför det kom-
mande budgetarbetet pågår naturligtvis också den här
gången en avvägning så att vi kan prioritera de här
barnen.
Jag vill peka på grundnivån i föräldraförsäkringen
som ett exempel, men också det faktum att vi nu går
igenom underhållsstödet. Vi tittar också på den delen
av stödet till barnfamiljerna som handlar om bostads-
stödet för att på så vis se på vilket sätt vi kan rikta
insatserna till familjer med barn.
Ändå är den viktigaste insatsen att kunna göra det
möjligt för de här familjerna att få en varaktig förank-
ring på arbetsmarknaden så att de långsiktigt kan
försörja sig själva på sin inkomst.
Anf. 158 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Alldeles uppenbart är att regeringen
inte lyckas särskilt bra med sin politik eftersom situa-
tionen är som den är. Många barnfamiljer har det
mycket kärvt ekonomiskt. De satsningar som har
gjorts tycker jag har profilen att rikta sig till dem med
höga inkomster. Vi behöver kanske inte en bakvänd
fördelningspolitik utan snarare en rättvis fördelnings-
politik som just prioriterar barnfamiljerna med de
lägsta inkomsterna.
I Centerpartiets budget har vi lagt mer resurser än
regeringen har gjort på familjepolitiken, och vi har
ansträngt oss för att ha en profil för att underlätta för
dem som har det ekonomiskt mest kärvt. Alltifrån
skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare till
en högre höjning av garantinivån i föräldrapenningen
och en rejäl höjning av barnbidraget är vad vi aviserar
för vår del, för att nämna några förslag. Jag skulle
nog vilja upprepa frågan: Kan inte Ingela Thalén mer
konkret redovisa förslag på vad som kan göras utifrån
regeringens sätt att se för att ännu tydligare ge barn-
familjerna med de allra sämsta ekonomierna ett stöd
och på det viset ge alla barn i det här landet en dräglig
tillvaro?
Anf. 159 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag känner väldigt stark sympati för
flera av de förslag som Centerpartiet har presenterat,
och regeringen kommer ju tillbaka i höst med förslag
till budgeten för 2003. Men jag hävdar nog ändå att
det är viktigt också för barnfamiljer med knappa
resurser att helheten hänger ihop. Det är inte någon
särskilt bra framgångspolitik att göra enskilda insatser
för stunden som sedan stjälper de här familjerna i
nästa ögonblick.
Det är väldigt viktigt att de förslag som läggs
fram, oavsett om det är kraftigt höjda barnbidrag eller
ännu högre grundnivåer i föräldraförsäkringen, som
Kenneth Johansson nämner, fogas in i en ekonomisk
helhet som gör att budgeten för 2004, 2005, 2006 och
2007 också hänger ihop. Det är viktigt av just det
skälet att man ser till hur skattesystemet är konstrue-
rat och hur arbetsmarknadspolitiken och arbetslivets
villkor är utformade tillsammans med både direkta
stöd till barnfamiljer och de generella stöden för för-
skola och skola.
Anf. 160 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Jag ska fortsätta prata om barnfattig-
dom. Låt mig först konstatera att andelen barn i Sve-
rige som lever med låg inkomststandard har sjunkit
från 14 % till 11 % från 1997 till 1999, från 12 % till
9 % när det gäller socialbidrag från 1997 till 2000.
Det tycker jag är bra. Det visar att de politiska initia-
tiv som har tagits under den här mandatperioden har
burit frukt, men inte i den omfattning som jag önskar
och inte i den omfattning som jag tror att statsrådet
önskar heller.
Det Vänsterpartiet tycker är viktigt vid sidan av
rätten och möjligheten till arbete, som långsiktigt är
det enda riktiga, är att vi måste vidta åtgärder för att
inte barn ska fortsätta att framleva hela sin barndom i
fattigdom. Då handlar det om de riktade bidragen.
Man kan inte låta barnen betala priset för att det tar
en stund för föräldrarna att etablera sig på arbets-
marknaden.
Då är det två bidrag som vi vet är oerhört träffsäk-
ra. De träffar just de grupper som finns i de här sys-
temen. Det är bostadsbidraget. Mycket träffsäkert för
stora barnfamiljer, och vi vet att det handlar om stora
barnfamiljer, ofta med invandrarbakgrund.
Det andra är underhållsstödet. Vi talar om de stora
grupper av ensamföräldrar som finns. Det här skulle
ge utslag direkt. Jag vill höra statsrådets syn på detta.
Anf. 161 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag tror att Ingrid Burman och jag är
överens om det grundläggande. Det är ändå viktigt att
säga det varje gång så att man inte tappar bort det. Att
kunna gå från deltid till heltid, att kunna få en fast
förankring på arbetsmarknaden, att veta att man lång-
siktigt kan ha en löneutveckling som är bra därför att
arbetslivet och arbetsmarknaden fungerar och att
familjepolitiken med förskola, skola och allt det fun-
gerar tillsammans.
Till den direkta frågan. Jag är inte nu, Ingrid
Burman, beredd att ta ställning till hur en justering av
bostadsbidraget skulle kunna se ut.
När det gäller underhållsstödet har vi gett en utre-
dare i uppdrag att titta alldeles speciellt på hur ut-
formningen skulle kunna utvecklas. Jag är väl med-
veten om att utvecklingen av underhållsstödet har
legat stilla och att det är väldigt träffsäkert. Men jag
är inte beredd att så här inför diskussionen av priori-
teringarna i budgeten säga någonting om hur det
skulle kunna utformas inför 2003. Men jag är, precis
som Ingrid Burman säger, väl medveten om dess
träffsäkerhet.
Nu finns det säkert en del annat man också skulle
kunna göra för att ge ett stöd åt just de här familjerna,
utöver bostadsbidrag och underhållsstöd.
Anf. 162 Ingrid Burman (V)
Fru talman! Jag tror också att det är mycket annat
som behöver göras. Jag delar som sagt statsrådets syn
på vad vi långsiktigt ska göra. Det handlar om rätten
och möjligheten till löneinkomster.
Mitt problem är, om man enbart skulle fokusera
på det långsiktiga, vilket jag vet att statsrådet Ingela
Thalén inte gör, men fokus i debatten hamnar så lätt
på den delen, att barn lever i fattigdom under långa
perioder som för dem är mycket långsiktiga. När man
dessutom tar del av Rädda Barnens rapporter och
andra rapporter får man veta att många av de här
barnen är barn till grupper med invandrarbakgrund.
Vi vet att integrationsarbetet för dessa grupper tar
oändligt mycket längre tid än vi tidigare har sett
bland de grupperna. Därför tror jag att det också är
nödvändigt att vi förmår fokusera ganska mycket på
kortsiktiga saker som är viktiga för barn.
Men jag vill lyfta fram ännu en fråga. Den handlar
om kommunernas ansvar och den skillnad som finns
mellan olika kommuner.
Det går att se i olika rapporter att det är väldigt
stor skillnad på hur barn framlever sina liv. Vi vet att
en av de bästa sakerna vi har gjort under mandatperi-
oden har varit att förstärka socialtjänstlagen. Det har
blivit mer jämlikt över landet för barn med små mar-
ginaler i levnadsvillkoren. Den kommunala mu-
sikskolan har nämnts. Vi vet att kostnaderna för friti-
den ser olika ut över landet.
Har statsrådet några funderingar över hur vi ska
säkra barns uppväxtvillkor på ett mer rättvist sätt över
landet?
Anf. 163 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! På några områden är det naturligt att
man från ett riksperspektiv lägger fram mer generella
riktlinjer. På andra områden är det absolut nödvändigt
att man använder den parlamentariska demokratin för
att påverka utvecklingen i kommunerna, dvs. våra
respektive partier arbetar för det som är partiernas
uppfattning i kommunerna. Det går att göra jämförel-
ser på olika sätt. Med hjälp av de jämförelserna går
det att föra en diskussion om just dessa medborgares
intressen och engagemang.
Det är naturligtvis viktigt att det finns en mer ge-
nerell tolkning av socialtjänstlagen och den grundläg-
gande tryggheten. Vi har gjort en del insatser. Nu
talar vi om barns fattigdom, men vi har maxtaxan
som ett exempel på att från ett riksperspektiv göra
mer generella ingrepp. Det gäller även en annan de-
batt, nämligen de äldres villkor. Det är fråga om att få
mer jämförbara levnadsförhållanden över landet.
I de övriga frågor Ingrid Burman nämnde är det
viktigt att den kommunala och landstingskommunala
demokratin fungerar.
Anf. 164 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Något som oroar mig mycket är barns
och ungdomars psykiska hälsa och de i dag långa
väntetiderna för att få hjälp och behandling.
Det fanns en barnpsykiatrisk kommitté som lade
fram sitt betänkande 1998. Jag vet att det har kommit
fram vissa bitar ur betänkandet.
Finns det planer på ett mer samlat grepp kring
problemet, som tyvärr växer år från år?
Anf. 165 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Som framgår i regeringens skrivelse i
avsnitt 4.2.3, där bl.a. utvecklingen på det barnpsyki-
atriska området beskrivs, redovisar regeringen att mot
den bakgrund Kerstin Heinemann beskriver - jag
behöver inte läsa upp den igen - har regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i ett avtal om utvecklingsinsatser enats om att lands-
tingen ska utveckla vårdinnehåll för barn och ungdo-
mar med psykiska problem och samtidigt missbruk. I
det avtal som har tecknats pekar man på att man ock-
så tillgodoser vårdbehov hos de ungdomar som är i
gränslandet mellan att vara ungdom och vuxna. Det
ska inte finnas något avbrott i den vård och behand-
ling de får bara för att de går över till att bli "vuxna".
Insatserna mellan barn- och ungdomspsykiatrin och
vuxenpsykiatrin ska samordnas på ett för barnen bra
sätt.
Jag vill än en gång understryka att i den resursför-
delning som är gjord från stat till landstingen i an-
slutning till hälso- och sjukvårdsplanen lyfter man
alldeles särskilt fram stödet till barn- och ung-
domspsykiatrin. Det jag sade tidigare knyter an just
till resursöverföringen till landstingen. Jag utgår från
att det avtal som har tecknats fullföljs på ett sådant
sätt att det sker en bra metodutveckling och att ut-
vecklingsinsatserna fullföljs på ett vettigt sätt.
Anf. 166 Kerstin Heinemann (Fp)
Fru talman! Jag känner naturligtvis till avtalet.
Det är bra att man har kommit en bit på väg. Men när
det gäller dessa barn med psykiska problem handlar
det också om att förebygga. Det berör skolhälsovår-
den och kanske också andra områden. Det här är inte
en fråga bara för sjukvården utan det är en fråga för
hela samhället. Hur kan vi se till att våra barn mår bra
även psykiskt, så att de inte så småningom slutar i en
psykisk sjukdom som ger problem för hela livet?
Därför behöver det tas ett samlat grepp som rör flera
olika områden. På så sätt kan vi så gott det går före-
bygga och när det händer något snabbt ingripa så att
sjukdomen inte blir värre.
Anf. 167 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Jag delar Kerstin Heinemanns upp-
fattning. Här är det naturligtvis viktigt med det arbete
som pågår med utvecklad elevhälsa. Resursförstärk-
ningen i form av 5 miljarder till utveckling av skolor
och förskolor ska leda till sådana förstärkningar som
gör det möjligt att också utveckla den elevsociala
hälsan för att kunna uppmärksamma t.ex. barn som
lever i riskzonen när det gäller psykisk eller annan
ohälsa som kan utvecklas till sjukdom. Det handlar
också om sådana saker som har nämnts i debatten
tidigare; stress, magont och mycket annat som barn
kan känna av därför att situationen till vardags är så
pressad för dem. Men detta ska leda till att barn inte
drabbas av långvarig ohälsa. Jag har ingen annan
uppfattning än Kerstin Heinemann på den punkten.
Huruvida detta ska göras genom att ta ett stort
uppföljningsgrepp eller inte är jag inte beredd att ta
ställning till just nu.
Anf. 168 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Jag var tagen av det stora mötet jag
hade med Barnverket och förskollärarna. De hade
krav på normer för gruppstorlek i förskola, personal-
täthet och lokalytor. De ville även att arbetsmiljöla-
gen ska omfatta barn under sju år. De menade på att
som det är nu kunde de i stort sett bara passa barnen
så att de inte springer ut, slår varandra, ramlar och
slår sig. De kände att de inte kunde utöva någon pe-
dagogik. De kunde inte följa skollagen, läroplanen,
ingenting. Det kändes hemskt otillfredsställande.
Jag vet att en del pengar har satts av, men det är
jättebrådis.
Anf. 169 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Precis som andra nationella politiker,
riksdagsledamöter och statsråd, har jag förmånen att
resa runt på arbetsplatsbesök. Min mesta tid handlar
om arbetsplatsbesök på förskolor och inom andra
omvårdnads- och omsorgsformer. Där finns personal
som arbetar med barn, gamla och med människor
med olika funktionshinder.
Jag möter den oro Kerstin-Maria Stalin tar upp
om att barngruppernas storlek kommer att påverka
barnens uppväxt på ett negativt sätt. Men den oro jag
möter är inte lika deprimerande utan mer aktiv med
förslag på vad som ska göras. Man pekar på att man
ser förändringar - tack och lov - tack vare den resurs-
förstärkning som sker både genom nya statsbidrag
men också av att det i många kommuner har varit en
positiv effekt av skattekraftsutvecklingen. På så sätt
kan kvaliteten i förskolan och skolan utvecklas.
Jag vill understryka att det är viktigt att det inte
alltid är mer personal i förskolegrupperna som avgör
kvaliteten utan att det är ofta färre barn i varje grupp
som ger en ökad kvalitet. Varje barn blir synligt. Jag
vet att det är en strävan hos alla socialdemokratiska
förtroendevalda runtom i detta land - precis som det
är en strävan hos mig själv - att skapa det långsiktiga
ekonomiska utrymmet genom att vara noga med hur
den ekonomiska politiken och skattepolitiken sköts i
vårt land.
Anf. 170 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Jag har också varit mycket på dagis
under mitt civila liv. Det var redan tidigare stressigt
och för stora barngrupper. Därför blev jag orolig, om
problemen nu är så mycket större. Jag började också
fundera varför hela jag uppfylldes av en känsla: Kära
nån! Det är bråttom!
Det har lite att göra med det som Ingrid Burman
också berörde. Ett till två år kan vara en väldigt lång
tid för barn. Om det händer en ettåring något negativt
är det fantastiskt stämplande eller förödande. Något
som händer ett barn mellan ett och två år som inte är
bra kan vara mycket mer förödande än vad det är för
en vuxen mellan t.ex. 40 och 42 år. Det är därför jag
har denna enorma känsla av att det är så väldigt bråt-
tom.
Jag har ett önskemål här på slutet. Det är att den
här debatten inte ska bli ett tomtebloss eller ett fyr-
verkeri som är glömt i morgon, utan att vi ska fort-
sätta precis lika mycket nästa dag.
Allra sist vill jag tacka Ingela Thalén, som är här
och har förhöjt statusen på debatten. Om statsrådet är
med blir det lite bättre. Jag är jätteglad för att hon är
här, trots den sena timmen. Nu blev det en debatt. Jag
var rädd för att det skulle bli avslaget och att alla
skulle korta ned sina anföranden till nästan ingenting.
Det känns som att det inte har varit så. Jag tackar
väldigt mycket för närvaron.
Anf. 171 Statsråd Ingela Thalén (S)
Fru talman! Det känns naturligtvis väldigt till-
fredsställande att statusen på debatten höjdes.
Får jag återgälda vänligheten med att säga att jag
alltid har haft förmånen att få delta i väldigt spännan-
de och stimulerande debatter, både med socialutskot-
tet och med socialförsäkringsutskottet, i olika sam-
manhang. Vi har sällan varit överens över partigrän-
serna, men hade vi varit det hade vi ju inte haft någon
debatt. Jag tycker att det har varit väldigt bra.
Fru talman! Kerstin-Maria Stalin sade i sin inled-
ning att hon av Rädda Barnen hade fått en väldigt fin
tröja. Jag kan konstatera att Rädda Barnen, som är en
mycket klok organisation, har givit alla partier var sin
tröja. Man är medveten om att det är viktigt att alla
partier lyssnar och tar till sig de krav som organisa-
tionen ställer på alla politiker för att barn ska kunna
växa upp i ett barnvänligt samhälle.
Anf. 172 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Fru statsråd! Kolleger! Jag uppfattade
att statsrådet Thalén hade lite problem med att defini-
era fattigdomen. I den rapport från Rädda Barnen
som många har nämnt finns det en väldigt bra be-
nämning:
"Att vara fattig i Sverige innebär inte att barn
svälter eller fryser. Modern fattigdom i ett samhälle
som det svenska syns inte heller på ytan, på kläder
eller yttre attribut. Ekonomisk knapphet betyder att
tvingas leva utan marginaler och därmed utan trygg-
het."
Trygghet är viktigt i alla avseenden, och speciellt
för barn.
Det finns många grader av utsatthet för Sveriges
barn och därmed en mångfald av insatser som måste
göras. Den sittande regeringen har haft åtta år på sig
att förbättra situationen för Sveriges barn. Faktum är,
tyvärr, att flera av de insatser som regeringen har
gjort har förvärrat förhållandena och ökat riskerna för
att barn ska fara illa.
Flera tidigare talare har tagit upp problemen, svå-
righeterna och utsattheten i att leva i ett socialbi-
dragsberoende. Att få ned socialbidragsberoendet är
ett mycket viktigt arbete för att just öka tryggheten
för barnen.
I den rapport som har nämnts så många gånger
finns resultat av hur sådant här arbete kan gå till och
när det lyckas. Där kan man läsa på vilka ställen det
har lyckats någorlunda, där man har kommit längre,
och där man inte har lyckats.
Där man inte har lyckats är i socialdemokratiskt
styrda kommuner, där den socialdemokratiska politi-
ken har visat sig helt verkningslös, eller där man har
lyckats väldigt mycket sämre att få ned socialbi-
dragsberoendet.
Här i Stockholm, som är ett annat exempel, har
man lyckats halvera socialbidragsberoendet sedan
1998. Man har kommit en bra bit på väg, men det
återstår väldigt mycket arbete. Man måste få hjälp
från statsmakterna i det fortsatta arbetet.
Man måste vilja se problemen för att kunna hitta
lösningar.
Precis som flera av kollegerna här i kammaren
deltog jag i Barnmisshandelskommittén. Tyvärr av-
stod majoriteten i denna kommitté, aktivt styrd från
regeringen, från att närmare studera de bakomliggan-
de faktorerna till barnmisshandel. Kommittén hade
tillgång till forskningsresultat, som säger att en trång
ekonomisk situation med liten möjlighet att styra sin
vardag ger frustrerade föräldrar. Och frustration är en
stor riskfaktor när det gäller barnmisshandel.
För att ha möjlighet att komma till rätta med en
stor del av barnmisshandeln måste man börja med
den främsta orsaken: den familjesituation som barnen
lever i. Frustration urholkar tryggheten. Känslan av
trygghet är viktig för alla, men framför allt för barn.
Tryggheten skapas inom familjen men påverkas
mycket starkt av hur samhället och staten prioriterar
familjen och föräldransvaret. Den egna förmågan att
försörja sin familj är en väldigt stor trygghetsfaktor i
en familj. Denna faktor påverkas mycket starkt av
politiska beslut.
Det är faktiskt så att statsrådet Thalén under åtta
år medvetet har beskattat barnfamiljerna allt hårdare.
Regeringen har under de här åren fördubblat skatte-
bördan för ensamstående med barn. Visserligen har
man höjt vissa bidrag till barnfamiljerna, men bi-
dragshöjningarna har långt ifrån kompenserat skatte-
höjningen och har urgröpt den egna försörjningsför-
mågan för föräldrarna.
Fru talman! Dessutom har de bidrag som riktar sig
till barnfamiljerna varit direkt styrande, alltså utan
möjlighet för familjerna att själva styra och göra sina
val i vardagen. Maxtaxan inom barnomsorgen, som vi
har pratat om här, tvingar familjer att välja kommunal
förskola - annars får man inte del av bidraget. Rege-
ringen har direkt påverkat frustrationsgraden hos
föräldrar i negativ riktning.
För att komma ur den onda cirkeln måste famil-
jens egen försörjningsförmåga stärkas. Det görs enk-
last genom skattelättnader. Att ta hänsyn till försörj-
ningsförmågan vid beskattning av föräldrar är först
och främst en trygghetsbefrämjande åtgärd, inte en
skattefråga. Dessutom måste övriga stöd till barnfa-
miljer ge ett stort utrymme för deras egna val.
Om jag något håller mig kvar vid barnmisshan-
deln, är det för mig en gåta hur vår självutnämnda
barnminister stillatigande kan acceptera att polisen
och övriga rättsväsendet i sitt arbete inte på ett effek-
tivare sätt hanterar barnmisshandelsärenden. För min
del skulle jag för länge sedan ha sett till att regeringen
i regleringsbrev ålade polismyndigheterna att organi-
sera arbetet på ett mycket mer effektivt sätt än i dag,
t.ex. i familjevåldsenheter. Men ett sådant initiativ får
väl anstå, som så mycket annat.
Många barn lever i familjesituationer där föräld-
rarna är separerade. Här är det viktigt att politiska
beslut inte förvärrar en redan rätt svår situation.
De regeländringar som gjordes i föräldrabalken
för fyra år sedan har definitivt gett en negativ effekt.
Grundtanken att så många föräldrar som möjligt ska
ha gemensam vårdnad är den rätta, och de allra flesta
föräldrar kommer själva överens om en sådan inrikt-
ning. Skrivningarna i lagen om den allt annat över-
skuggande vikten av gemensam vårdnad har dock
inneburit att barn i svensk domstol döms till att för
evigt leva i en pågående konflikt mellan föräldrarna.
Regeringen har varit medveten om de allvarliga pro-
blem som lagändringen orsakade.
Redan 1999 uppmanade riksdagen regeringen att
skyndsamt utreda föräldrabalken och de ändringar
som gjordes. Men ingenting har hänt sedan dess. Det
skulle vara bra om Ingela Thalén i dag gav ett besked
till riksdagen om när utredningen om ändringarna i
föräldrabalken kommer.
Anf. 173 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag vill ta upp ett ämne som anknyter
till barnkonventionens artikel 23 om funktionshindra-
de och artikel 28 och 29 som gäller skolan. I den
moderata reservationen nr 30 i betänkandet i dag
berörs valfriheten och rätten att välja skola för alla
barn. För att spara tid kommer jag att ta detta så kort
som möjligt i denna sena timma.
Ett grundläggande problem är att barn och ung-
domar med funktionshinder inte har rätt eller möjlig-
het att välja skola efter kvalitet, profil på undervis-
ningen eller social miljö. I stället hänvisas man till en
kommunal skola utifrån om den har hiss eller inte.
Riksdagen har upprepade gånger avslagit yrkan-
den från Moderaterna om att ge barn med funktions-
hinder rätt att välja skola. Barn med funktionshinder
hindras också aktivt från att välja skola av rena kom-
munala avslagsbeslut, av utebliven information och
inte minst av det faktum att det finns alldeles för få
bra alternativ för dessa barn i dag. Det beror inte
minst på att dagens finansieringssystem inte är gjort
för att säkerställa barnens behov. Det är inte heller
tänkt att uppmuntra att alternativ skapas inom skolan.
Många funktionshindrade barns behov kostar sto-
ra summor att tillgodose. Det är alldeles för vanligt
att det viktigaste för kommunerna blir att behålla
funktionshindrade barn i de egna skolorna i stället för
att låta dem söka bästa tänkbara alternativa skola
oavsett var den ligger eller vem som driver den. Men
då utgår kommunen från fel sak. Kommunernas egna
intresse av att slå vakt om verksamhet och budget
ställs i vardagen mot barnens behov. Långt ifrån alla
föräldrar till barn med funktionshinder känner till
vilka alternativ som finns för barnen. Det bör vara så
att kommunerna aktivt understöder de berörda famil-
jerna och deras möjligheter att välja den skola som
passar det funktionshindrade barnet och dess behov
allra bäst.
Vi moderater avser att skapa en statligt garanterad
och finansierad rätt att välja skola för barn med funk-
tionshinder. Den ska gälla kommunala skolor likväl
som specialskolor eller andra skolor med särskild
förmåga att undervisa i just deras situation. För att
valfriheten ska vara reell måste finansiering av boen-
det vid skolan också garanteras för de barn för vilka
internatboende är nödvändigt. För detta anvisar vi
300 nya miljoner.
Valfrihet, etableringsfrihet och möjlighet att välja
profilering kommer att ge förutsättningar för en
mängd nya alternativ. Föräldraföreningar, organisa-
tioner och eldsjälar får då möjligheter att förverkliga
sina visioner om goda skolmiljöer för barn med funk-
tionshinder. Frågan om specialskolornas vara eller
icke vara, som vi så många gånger har diskuterat här i
kammaren, upphör då att vara en politisk fråga och
blir i stället en vardagsfråga för barn och föräldrar.
Om skolornas huvudmän är staten, kommuner eller
privata är ointressant. Det viktiga är att alternativ av
hög kvalitet växer fram.
I praktiken innebär detta att en del barn, t.ex. de
med multifunktionshinder, kommer att kunna ha en
skolpeng på kanske 1 ½ miljon därför att det är vad
det kostar att tillgodose deras behov. Ett barn med
dyslexi eller hörselskada får ett annat tillägg på skol-
pengen i enlighet med sina behov. Vi bibehåller re-
surscentrumen.
Poängen med förslaget är att resurserna följer bar-
net till den skola där han eller hon vill gå. Det gör att
skolans möjligheter att möta just det barnets behov
ökar. För föräldrar till barn med funktionshinder
kommer den ständiga kampen med hemkommunen
om resurser för barnet och dess behov att upphöra.
Att tillräckliga resurser anslås för varje barn blir en
del av statens ansvar och åtagande. Staten har, och
har länge haft, ett särskilt ansvar för skolan för barn
med funktionshinder.
Vi menar att beslutet att avveckla specialskolor
ska upphävas. Statens huvudmannaskap för special-
skolan bör kvarstå, men när en statligt garanterad rätt
att välja skola införts för alla barn, och inte minst för
dem med funktionshinder, kan en annan huvudman
vara ett alternativ för specialskolor och regionala
skolor. Föräldrar och skolans medarbetare får då
ekonomiska möjligheter att driva skolan under statlig
kvalitetstillsyn.
Vi menar också att det är alldeles nödvändigt att
tillsätta en parlamentarisk utredning för att granska
den kommunala skolans kvalitet för barn med funk-
tionshinder.
Anf. 174 Andre vice talman Eva Ze (V)
Fru talman! Ingrid Burman har på ett föredömligt
sätt framfört Vänsterpartiets synpunkter på det här
betänkandet från socialutskottet. Det behöver jag inte
gå närmare in på. Jag vill göra några personliga re-
flexioner utifrån mitt arbete under åren här i riksda-
gen.
Självklart kan ingen av oss slå sig till ro med den
situation som råder för barn i Sverige eller ute i värl-
den. Ingen av oss kan vara nöjd när vi vet att så
många barn lever i fattigdom, att så många ensam-
kommande flyktingbarn inte får det stöd och den
behandling de behöver. Ingen av oss kan heller vara
nöjd med det som har drabbat barnen under nedskär-
ningarna på 90-talet. Det finns inte heller någon an-
ledning att slå sig för bröstet när vi tittar ut i världen.
30 000 barn dör i "onödan" därför att de inte får nöd-
vändig mat eller mediciner av väldigt enkelt slag. Vi
vet också att det är flera 100 miljoner barn som inte
har tillgång till skola. Det finns också en rad andra
problem.
Fru talman! Jag skulle vilja lyfta blicken och se
vad som ändå har åstadkommits sedan den dag då
barnkonventionen lades fast och Sverige sedan skrev
under och ratificerade den här i riksdagen.
Jag menar att det har skett väldigt stora framsteg
under den tiden. Vi måste se vad som ändå har skett.
Bara det att vi i dag har en barnpolitik är ett stort steg
framåt. När jag började här i riksdagen för elva år
sedan fanns ingen barnpolitik. Det var uppsplittrat på
olika utskott. Det fanns ingen sammanhållen diskus-
sion om hur man skulle främja barnens intresse. Den
strategi som beskrivs i det här utskottsbetänkandet,
och där är vi helt överens, lyfter fram rättighetspers-
pektivet, delaktigheten, barnkonsekvensbeskrivningar
och en rad andra centrala begrepp.
Jag vill också peka på framsteg som har skett här i
riksdagen. Det gäller inte bara innehållet, utan jag
tänker t.ex. på Ungdomens riksdag som vi har haft
vartannat år. Där har ungdomar själva fått komma till
tals.
På det internationella planet har också stora fram-
steg faktiskt skett fast vi inte alltid ser dem varje dag
på grund av de problem som finns. Jag tänker på
millenniemålen som lades fast i september 2000 och
de löften som avgavs där. Många sjukdomar har ut-
rotats, och flera hundra miljoner fler barn får tillgång
till utbildning än tidigare.
Barntoppmötet har flera nämnt här. Flera av oss
var närvarande där. Det var en stor besvikelse när det
gäller nya åtaganden och speciellt USA:s roll när det
gäller att förvägra barn och ungdomar rätten till t.ex.
rådgivning om familjeplanering och en rad andra
frågor. Men det som var ett stort framsteg var barns
och ungdomars delaktighet. De av oss som varit med
under tio års tid kan se att det har skett en markant
förändring. Barn och ungdomar tar för sig och talar
själva i stället för att vi alltid ska tala för dem.
Jag skulle också vilja peka på hur deltagandet
också har växt i vårt eget land. Cristina Husmark
Pehrsson nämnde Framtidsskeppet där också jag hade
möjlighet att vara med i dag. Det var fantastiskt. Man
blir entusiastisk över vad som görs. Där förde man
också fram att vi inte bara ska lyssna till barn och
ungdomar och de konkreta råden och synpunkterna,
utan deras deltagande måste också stärkas på deras
egna villkor. Det känner jag är viktigt inför framtiden.
Vi måste finna nya former och inte bara inbjuda dem
att vara med i debatter på vårt sätt, som vi är vana
vid.
Därför menar jag att det är viktigt att lyssna, att
försöka lyfta fram de frågorna och att inte tro att vi
kan nöja oss med de former och det innehåll som vi
hittills har kommit fram till.
Herr talman! Jag stannar med detta. Men jag vill
gärna inte bara tacka socialutskottet och dess leda-
möter, som jag tidigare gjort, utan liksom tidigare
talare också tacka Birgitta Dahl för det som hon som
person betytt för att i riksdagen lyfta fram barnfrå-
gorna och barnperspektivet.
Jag vill också tacka statsrådet Ingela Thalén. Hon
är ju barnminister - kan det bli så mycket bättre? Det
är ett viktigt uppdrag.
Herr talman! Till slut vill jag yrka bifall till reser-
vation nr 7 om betydelsen av barnbilagan, som också
andra har talat om.
Jag vill också inför den valrörelse som kommer i
gång i höst peka på Rädda Barnens krav, som jag
tycker att alla partier måste studera och ta till sig. Det
är kloka råd och även förslag som bör omsättas i
praktiken.
Men jag menar också att vi inte ska stanna där
utan att partierna själva måste fundera över hur vi på
ett helt annat sätt ska få med barn och ungdomar i det
politiska arbetet och ändra våra egna former för detta
arbete. Och ungdomar ska också få vara med om att
göra upp agendan, inte bara behöva tala på våra vill-
kor.
Anf. 175 Margareta Israelsson (S)
Herr talman! Jag har tidigare yrkat bifall till för-
slagen i betänkandet, och jag vill nu få ordet för en
liten tackstund. Jag vill rikta ett tack till Eva Zetter-
berg för hennes engagemang i barnfrågor och för
initiativet att söka få oss att träffas också över parti-
gränserna för att finna minsta gemensamma nämnare
när det gäller att lyfta fram barnfrågorna på diskus-
sionsnivå. Tack för det, och lycka till fortsättningsvis!
Anf. 176 Andre vice talman Eva Ze (V)
Herr talman! Tackandet fortsätter, men jag vill
inte stanna där utan vill också skicka med ett tack till
Margareta Israelsson, som för det gemensamma ar-
betet med barnfrågorna över partigränserna vidare.
Det är ett viktigt uppdrag som ni som stannar kvar i
riksdagen har att arbeta över partigränserna för att se
till vad som kan göras gemensamt när det gäller att
åstadkomma en bättre situation i framtiden för barnen
än vad de har haft hittills.
Dokument
Beslut
Arbetet med att förverkliga FN:s barnkonvention (SoU23)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens skrivelse om arbetet med att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Utgångspunkten för redovisningen är den strategi för förverkligandet av barnkonventionen som riksdagen beslutade om i mars 1999 (se 1998/99:SoU6 ).
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag