Beskattning av ersättningar till ledamöter av Europaparlamentet och viss personal vid Europaskolorna (förnyad behandling)

Fru talman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets förslag i det eniga betänkande som den förnyade behandlingen i utskottet efter återremissen har resulterat i. Jag vill understryka att det i Sverige enligt vår inkomstbeskattning råder enighet om att kostnadsersättningar ska beskattas i den del de inte motsvaras av havda kostnader. Detta ska rimligen också gälla den kostnadsersättning för utövandet av uppdraget som EU-parlamentariker har och som parlamentet betalar ut. Den stadga som antagits bland annat av Sverige 2005 har dock en lydelse som är sådan att våra jurister såväl i Regeringskansliet som i riksdagen anger att detta inte är juridiskt möjligt i dag. Den schabloniserade ersättningen ska enligt stadgan vara skattefri. När EU-nämnden fick information om Sveriges position 2005 gavs dessutom ett mycket oklart besked på en fråga om stadgans innehåll gällande detta. Innebörden av stadgans lydelse vad avser hantering av kostnadsersättningen som nu diskuteras kan därför knappast ha stått klar för ledamöterna i EU-nämnden. Men förmodligen visste den föredragande statssekreteraren vad som skulle komma att gälla. Nu är vi i utskottet eniga om ett tillkännagivande till regeringen och ber regeringen undersöka möjligheterna att låta den ordning som gäller enligt svensk inkomstskattelag gälla åtminstone i Sverige. Jag har sagt att det finns ett behov av en rimlig ventil. Skulle det vara omöjligt återstår för de svenska valda EU-parlamentarikerna att se till att kostnadsersättningen inte används för helt privat bruk utan i sin helhet går till ändamålsenliga kostnader enligt uppdraget eller till välgörande ändamål. Men i första hand bör regeringen enligt det tillkännagivande som vi gör, och regeringen är villig att aktivt verka i frågan, återkomma till riksdagen med ett entydigt besked om vad som är möjligt för Sveriges del.

Fru talman! I den här frågan har samtliga partier i skatteutskottet efter återremissen blivit överens om ett gemensamt ställningstagande, som ordföranden alldeles nyss redovisade. Vi är väldigt glada för att vi efter återremissen har kunnat åstadkomma en sådan enighet. Jag vill också påminna om att vi från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tidigare i motioner och reservationer påtalat betydelsen av att svensk skattelag gäller för alla. Oavsett om man är EU-parlamentariker eller om man är löntagare i Sverige ska samma regler gälla. Det är precis det som den här diskussionen har handlat om. Svensk skattelagstiftning är tydlig på den punkten, medan EG-fördraget ger möjlighet för EU-parlamentarikerna att inte betala skatt för den kostnadsersättning som finns i den mån man har kostnadsersättning. Man har mer pengar över efter det att man har betalat sina kostnader. Det är naturligtvis djupt olyckligt. Jag tycker därför att det regelverket är något upprörande. Jag kan hålla med om att den tidigare regeringen inte var tillräckligt aktiv när det gäller att se till att den EG-stadgan inte blev godkänd. Den blev tydligen det, och EU-parlamentarikerna har utgått från det förhållandet och skapat denna skattefrihet. För oss är det viktigt att markera att svensk skattelagstiftning ska gälla. Det är också viktigt att vi kan göra det i enighet från riksdagens sida för att på det viset ge ett väldigt tydligt uppdrag till regeringen att agera för att förändra det förhållande som nu gäller. Det är det som är bakgrunden till det tillkännagivande som riksdagen har möjlighet att göra. Jag utgår från att riksdagen också gör det med tanke på att utskottet är enigt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Med tanke på att vi har debatterat själva sakfrågan tidigare finns det väl ingen anledning till någon längre debatt.