Beskattning av visst hushållsavfall som förbränns, m.m. (prop. 2005/06:125 delvis)

Debatt om förslag 2 juni 2006

Protokoll från debatten

Anföranden: 18

Anf. 25 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! I samband med att riksdagen fattade beslut om budgeten för 2006 ställde man sig bakom att som en del i den gröna skatteväxlingen införa en skatt på avfall som förbränns. Nu har regeringen kommit till riksdagen med ett förslag på hur den här avfallsförbränningsskatten ska se ut i praktiken. I den proposition från regeringen som det här betänkandet hanterar föreslås att fossilt kol i hushållsavfall görs skattepliktigt om det förbrukas för uppvärmning. Det innebär att energiskatt tas ut med 150 kr per ton fossilt kol och att koldioxidskatt tas ut med 3 374 kr per ton fossilt kol. Enligt förslaget ska skatten införas från halvårsskiftet 2006. I betänkandet behandlas även regeringens förslag till ändringar beträffande kraftvärmebeskattningen, skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel samt kvittning av kapitalförluster. Skatteutskottets majoritet vill att riksdagen ska bifalla regeringens förslag på samtliga dessa områden, men Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har en gemensam reservation. Därmed, herr talman, överlämnar jag ärendet till kammarens behandling.

Anf. 26 Stefan Hagfeldt (M)

Herr talman! Det går fort här i dag. Vi får se hur lång tid det här ärendet tar. Jag börjar med att yrka bifall till reservationen som jag så småningom kommer att begära rösträkning på. Avfall är ett problem, men på samma gång en resurs. Avfall kan förbrännas och då ge energi för uppvärmning av bostäder och el till industrin. Det kan materialåtervinnas och därmed minska resursslöseriet. Livsmedelsrester och liknande kan rötas till biogas som ersätter fossila bränslen och därmed bidrar till att minska oljeberoendet. Herr talman! Regeringens förslag om beskattning av förbränning av hushållsavfall kommer att leda till avsevärda ökningar av renhållningsavgifter samtidigt som miljöeffekten i stort sett kommer att utebli. I den underliggande utredningen anges att minskningen blir ca 4 % till en skattekostnad på 600-900 miljoner kronor per år. Det betyder att 96 % av avfallet kommer att belastas med skatt utan att det sker någon förändring. Enligt Renhållningsverksföreningen och Sveriges Kommuner och Landsting kommer den enskilde konsumenten att drabbas i slutändan - det är alltid den som drabbas - av att renhållningstaxan kommer att höjas med mellan 10 och 30 %, vilket i pengar motsvarar ytterligare 200, 300 eller 400 kr per år och hushåll. Allmänhetens förtroende för miljöstyrande skatter kommer att urholkas med det här förslaget. Många kommer att uppleva att de bestraffas för att de sorterar hushållsavfall. Regeringens proposition är ännu ett exempel på förslag från den socialdemokratiska regeringen som under en miljövänlig flagg endast är ämnat att inkassera skatteintäkter till staten. Herr talman! De ekonomiska styrmedlen måste ta sin utgångspunkt i avfallshierarkin, vilket innebär att deponering och förbränning ska komma i sista hand. Senare års explosionsartade utbyggnad av förbränningsanläggningar för avfall till följd av deponiskatt och deponiförbud har låst fast oss onödigt långt ned i avfallshierarkin. Det är viktigt att avfall omhändertas på ett effektivt och miljöanpassat sätt. För en stor del av avfallet är förbränning det bästa valet. Energin kan tillvaratas genom fjärrvärme och el som annars skulle ha gått till spillo. En förbränningsskatt är ett trubbigt instrument som är svårt att utforma för att styra särskilda avfallsflöden. Uppkomsten av avfall, och därmed indirekt avfallseldning, motverkas bäst genom ett styrmedel som påverkar så att varuproduktionen förstärks i ett tidigt skede. Ett skärpt producentansvar är därför en mycket bättre väg att uppnå de önskade effekterna med ökad materialåtervinning. Det är dags att utveckla och vässa producentansvaret så att det blir enklare att använda och miljönyttan blir större. Samtliga material i produkterna bör omfattas av producentansvaret. Avslutningsvis kan jag konstatera att det inte finns några hållbara motiv för att införa en skatt som genererar så höga merkostnader för aktörerna och hushållen med så liten miljöeffekt. Dessutom ställer regeringens förslag om att skatten ska införas från och med den 1 juli 2006 till stora problem ute i kommunerna. Att plötsligt tvingas ta nya fullmäktigebeslut om att höja renhållningstaxan så snabbt är omöjligt. Jag kan upplysa de närvarande socialdemokraterna om att vi redan är inne i juni månad. Som sagt, det finns många skäl för riksdagen att avslå propositionen om införande av skatt på förbränning av hushållsavfall. I stället bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad vi anfört om ett skärpt producentansvar.

Anf. 27 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Det är naturligtvis en ära för mig att få göra detta tillfälliga snedsprång in bland skatteutskottets värderade ledamöter i en fråga som tangerar ämnen som vi vanligtvis hanterar i miljö- och jordbruksutskottet. Avfallshantering, avgiftning av kretsloppet och materialåtervinning är viktiga framtidsfrågor för oss som vill arbeta för en bättre livsmiljö för våra barn och barnbarn. En hållbar utveckling handlar ju om ett förvaltarskap där vårt sätt att leva inte får begränsa framtida generationers möjligheter att leva ett gott liv, deras möjligheter att andas frisk luft, dricka rent vatten och äta säker mat. Vid första anblicken kan regeringens proposition och utskottets betänkande ge intrycket av att innehålla förslag som stimulerar en utveckling i riktning mot ett mer hållbart samhälle. Det handlar ju som vi hört om att införa en skatt på förbränning av visst hushållsavfall i syfte att minska utsläppen och öka materialåtervinningen. Vid närmare studium ser man dock att det är ett illa underbyggt förslag som kanske bäst beskrivs med orden från regeringens eget Verket för näringslivsutveckling: "Det lider av en obalans mellan vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt." Som vi redan har hört här är det endast en mycket liten del av avfallet som, enligt vad man beräknade i samband med det tidigare, mer omfattande förslaget, skulle styras bort från förbränning. Denna bild förstärks när man följer regeringens förslag på dess pinofärd fram till den slutstation som utskottets betänkande utgör. Piskrappen från remissinstanser och olika granskare har träffat mer eller mindre vitala delar av förslagen, och efter viss egen späkning från regeringens sida har ett slags minimalistisk variant lagts fram. Vacklande och vagt sägs i betänkandet: "Även om konsekvensanalysen är något osäker . bör förbränningsskatten införas på ett begränsat område för att vinna erfarenheter." Vidare heter det: "Styreffekten och behovet av kompletterande styrmedel skall utvärderas efter införandet." Utskottet skriver också: "Även om effekten av förbränningsskatt på hushållsavfall inte på förhand till fullo kan överblickas bör man kunna förvänta positiva effekter. Förslaget bör därför prövas." Detta, herr talman, är inget annat än ett dåligt underbyggt experiment som hushållen får betala dyrt för i enlighet med de höjningar av soptaxan som nu annonseras runtom i landet till följd av förslaget. Kristdemokraterna vill förstärka arbetet för att öka materialåtervinningen genom en väl genomarbetad integrerad produktpolitik som minimerar avfallet. Här har vår Europaparlamentariker Anders Wijkman gått i spetsen genom sin rapport till Europaparlamentet. Vi vill ha ett utvecklat producentansvar till fler områden och där materialflöden och inte bara förpackningsformen är avgörande för återvinningsnivån, och vi vill undanröja de hinder som finns och de avarter av kommunala monopolfasoner som hämmar materialåtervinningsföretagens möjligheter på marknaden som så tydligt har framgått av remissvaren och det arbete som har gjorts i samband med den proposition som för några veckor sedan drogs tillbaka. Där har materialåtervinningsföretagen pekat på de kontraproduktiva förslag som har kommit från regeringen. Herr talman! Med det anförda som bakgrund vill jag yrka bifall till reservationen.

Anf. 28 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Regeringens höjning av hushållens avgifter sker på område efter område genom regleringar av olika slag. Jag förmodar att alla har sett tidningsrubriker som denna de senaste veckorna: "Soptaxan kan bli chockhöjd". På just avfallsområdet har taxan höjts med över 30 % under den senaste tioårsperioden. Nu föreslås ytterligare en höjning på uppemot 25 %. Mycket talar alltså för att höjningen just på avfallsområdet kommer att bli i storleksordningen 60 % i ett tioårsperspektiv om vi räknar in det beslut som förmodligen kommer att fattas här. Är det rimligt, när vi under samma tid har haft ett konsumentprisindex som har utvecklats med 9 %? Situationen för hushållen blir ännu värre när man ser totalbilden och lägger till utvecklingen när det gäller el, fjärrvärme och vatten och avlopp. Den redan hårda belastningen på hushållen bidrar regeringen till att nu öka ytterligare. Grundkravet på en miljöskatt är att den ska vara styrande. Den ska se till att vi får en bättre miljö. Den här skatten har inte det målet. Det är enbart en fiskal skatt. Den är alltså enbart ett sätt att få in pengar till statskassan, utan miljökrav. Detta stärks genom att skatten tas ut på ett schablonmässigt sätt, vilket innebär att skatt ska betalas också för den andel som inte förbränns. Det är enligt utredaren 96 %. Nu har det skett ändringar sedan utredningen, men man kan gissa att det är ungefär 98 % som det inte borde vara skatt på, men man tar ut skatt ändå. Herr talman! Sopmängden består till 70 % av skräp som producentgruppen har skapat. Det hade därför varit rimligt att föra en diskussion om ett ökat producentansvar för förbränningen. I stället väljer regeringen den enkla vägen att via sopföretagen beskatta hushållen. Det gör man också på ett sätt som regeringen själv uppenbarligen inte tror på. Man säger i propositionen att det finns behov av kompletterande styrmedel och att regeringen finner att utredningens förslag behöver modifieras i olika avseenden. Regeringen har alltså lagt fram en proposition som inte är färdig. Det är en proposition som saknar förankring och till stora delar inte är remitterad till dem som är berörda. Det är en proposition som fullständigt kör över hela den demokratiska kommunala nivån. Det är hårresande. Dagens beslut innebär att skatten ska införas den 1 juli, alltså om 28 dagar. Kommunerna ska efter riksdagens beslut behandla ärendet i berörd nämnd och fatta beslut i kommunstyrelse, och därefter ska ärendet till beslut i fullmäktige. Efter det ska beslutet vinna laga kraft för att kunna gälla. Detta ska man hinna med på 28 dagar. En snabb kommunal hantering av ett sådant ärende, med hänsyn tagen till grundläggande demokratiska aspekter, innebär en hanteringstid på fyra fem månader. Detta ska nu ske på 28 dagar. Så hanterar man inte demokratin. Detta ärende präglas av ett uppifråntänkande som helt saknar tilltro till det kommunala självstyret. Herr talman! Hur kan en skatt anses vara miljöstyrande om jag sorterar till 100 %, och trots det utgår det en schablonmässig skatt? Hur kan man begränsa till enbart hushållsavfall när man uppenbarligen inte fastställt vad som egentligen är hushållsavfall? Hur kan man införa en skatt under förevändning att det är en miljöstyrande skatt samtidigt som man själv säger att det inte är det? På dessa frågor svarar majoriteten i utskottet att man inte delar den pessimistiska syn som motionärerna belyser i sin motion. Om man nu inte gör det borde man väl åtminstone lyssna på regeringen själv. Den framhåller att förslaget behöver "modifieras" i olika avseenden. Det är alltså ett ofärdigt förslag i många avseenden som vi behandlar. Herr talman! Frågorna om propositionen är många. Svaret är också logiskt, nämligen att propositionen inte är färdig. Trots det ska vi fatta ett beslut. Det finns bara ett logiskt beslut, och det är att avslå propositionen. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservationen i ärendet.

Anf. 29 Per Erik Granström (S)

Herr talman! I det betänkande som vi nu debatterar föreslås bland annat att fossilt kol i hushållsavfall ska vara skattepliktigt om det används för uppvärmning. Det syftar till att öka återvinningen av material och på det sättet bidra till att minska utsläppen av koldioxid. Syftet är också att åstadkomma en ökning av kraftvärmeproduktionen. Det innebär en samtidig produktion av el och värme. Avfallets kolinnehåll räknas ut enligt en schablon. Det är förbränningsanläggningen som i det här fallet enligt förslaget blir skattskyldig. Schablonen säger att mängden kol ska utgöra 12,6 % av hushållsavfallets vikt. Att man tar till en schablon har naturligtvis ett samband med att det inte finns utarbetade mätmetoder där man kan konkret mäta det exakta innehållet, utan här har man gjort en skattning. Energiskatt och koldioxidskatt kommer att tas ut med 150 kr respektive 3 374 kr per ton fossilt kol. Sedan ges skattelättnader för kraftvärmeproduktionen. Har man en elverkningsgrad på minst 5 % medges en reduktion med 19 % av skatten. Om elverkningsgraden är högre än 5 % ökar befrielsen successivt för att vid nivån 15 % eller högre uppnå till 79 %. Det innebär att det är fördelaktigast att förbränna i kraftvärmeanläggningar. Jag vill också göra en markering här. Tidigare talare har varit uppe i talarstolen och sagt att det är en ökad belastning på hushållen i form av skatt. Vi har under de år jag har deltagit i debatterna haft en bra debatton och ett bra debattläge. Därför skulle jag vilja vädja till de tidigare talarna att åtminstone ge ett erkännande att det inte är en ökad skattebelastning. Det ingår i en skatteväxling där hushållen har kompenserats genom ökade grundavdrag för den ökade skattekostnad de får här. Den här skatten kan man parera genom att ändra beteende. Det är en omfördelning av skatt mot ökad miljöstyrning vi talar om. När det gäller avfall vill vi socialdemokrater verkligen följa den avfallshierarki som också omnämns i motionen och i reservationen. Den innebär i första hand återanvändning, i andra hand återvinning, i tredje hand energiutvinning och i sista hand deponering. Det är den tågordning vi har. Jag är övertygad om att vi är överens om att vi måste arbeta vidare med avfallshierarkin. Jag vill också understryka att förslaget på intet sätt är någonting som motverkar producentansvaret. Vi socialdemokrater är naturligtvis också måna om att producentansvaret ska väga tungt. Det är därför vi följer den avfallshierarki vi talar om. Det finns också en del till i detta. Det är att genom att vi beskattar den fossila delen av hushållsavfallet ökar likformigheten i bränslebeskattningen. I dag beskattas olja och kol - det är ju fossila bränslen - men inte den fossila del som finns i hushållsavfallet. Det är en av de viktiga punkterna i detta. Vi får en mer enhetlig bränslebeskattning. I den borgerliga trepartireservationen - Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet - sägs bland annat att styrmedlen måste ta sin utgångspunkt i avfallshierarkin. Det innebär att deponering och förbränning ska komma i sista hand. Men, snälla ni, vi är ju överens på den punkten! Det är också exakt grunden till propositionen och förslaget. Jag begriper inte reservationen i just den här delen. För mig är det givet att avfallshanteringen kan förändras om det inte redan är gjort ute i kommunerna. Man kan minska andelen av det avfall som går till förbränning. Det kan man göra genom ökad källsortering, kompostering, utvinning av biogas samt sortering. Vi verkar också vara överens om att detta är möjligt. Det innebär inte att det en gång för alla är givet att skatten blir exakt det här beloppet. Det är om man ändrar beteenden som man kan parera skatten. Det är vad jag menade med möjlighet att parera. Jag har haft samtal med renhållningsansvariga som har effektiv sortering och kompostering och har avtal med kraftvärmeanläggningar. De säger att det inte är något bekymmer. Det var en annan talare som nämnde Renhållningsverksföreningen och Sveriges Kommuner och Landsting. Det finns renhållningschefer som säger att de har gått för långt i sin argumentation. Vi ska inte prata om dem som inte är här. Men jag ville ändå markera det eftersom det har tagits upp i ett tidigare anförande. Sedan har vi det här att skatten ska införas nu den 1 juli. Det kommer inte som någon överraskning. Det här visste kommunerna om när budgetpropositionen lades fram i höstas strax efter det att riksdagen samlades. Då stod det i denna budgetproposition att det här kommer. Det pratades om att man behöver en fem sex månader för att demokratiskt hantera ett förslag i kommunen. Men snälla nån - det är faktiskt mer än sex månader sedan budgetpropositionen lades fram! Det här är ingen överraskning. Jag skulle också vilja passa på att göra en liten internationell utblick genom att konstatera att vi inte är ensamma om förbränningsskatt i Sverige. Den finns i delar av Belgien; den finns i Danmark, i Italien, Nederländerna, Norge och Österrike. Danmark har haft sin skatt sedan 1987. På det här sättet är vi ganska sent ute i Sverige om vi tittar på det i ett internationellt perspektiv. Om vi tittar lite i skrivningarna om Danmark ser vi att man har haft en effekt av en styrning mot en bättre miljöhantering. I dag är det bara ett problem som man tydligen har i Danmark, nämligen att man har för låg skatt. Den styr för lite för andra bränslen. Det finns naturligtvis en bit till i detta. Genom att öka sortering och genom att lägga en skatt på sopförbränning ökar vi konkurrenskraften för bioenergi. Det är en väsentlig del, tror jag. Framför allt när man pratar med centerpartister hemma brukar de säga att vi ska satsa mer på bioenergi och att det är en framtidsmöjlighet för oss. Några talare var uppe och sade att det här inte kommer att ge mer än 4 % effekt på utsortering med mera. Jag är övertygad om att den som sade det har läst på s. 173 i utredningen Bra skatt . Men om man hade läst på s. 171 hade man sett följande: Även om skattens påverkan på beteendet för många är liten pekar de konsekvensanalyser och expertbedömningar som gjorts på att det kommer att ske en ökad utsortering, vilket förväntas medföra miljövinster genom ökad materialåtervinning. Jag tycker att det är tillräckligt starkt för att säga att vi ska införa det här. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 30 Stefan Hagfeldt (M)

Fru talman! Det var ett ganska intressant anförande som Per Erik Granström höll här. Jag kan avslöja att jag har suttit i Renhållningsverksföreningens styrelse i många år. Jag satt till och med i Sakabs styrelse tidigare. Jag var med i den referensgrupp som jobbade med utredningen om miljöfarligt avfall. Jag träffar därför regelbundet dem som sysslar med det här, även om jag nu har lämnat styrelsen. Man hade kongress nere i Jönköping. Jag har en första fråga. Jag har inte mött någon från renhållningsbolag som säger att det är bra att man nu lägger på ytterligare skatter och att avgiften höjs för konsumenterna. I den här branschen gäller det att förklara för människor att de ska ställa upp. Det gör svenska folket bra. Man sorterar, kör ibland långa sträckor med sina olika produkter, lämnar på rätt ställe och så vidare. Okej - någonstans har någon blivit sur för att det har varit fullt i byttan och ställt skräpet utanför. Så ska man inte göra. Men det är svårt att sedan förklara att trots allt det arbete som den enskilde lägger ned ska man få allt högre taxa. Jag tror nu inte att medborgarna upplever det som att andra skatter sänks - men hur är kopplingen här? Nu ska man alltså plötsligt betala 300-400 kr mer per år, och man förväntas göra ett ännu bättre sorteringsarbete. Detta kommer att göra att vanliga människor inte kommer att respektera oss längre när vi kommer med sådant här. Jag har en fråga till. Sveriges Kommuner och Landsting säger nej till detta. Ska kommunerna i fem månader läsa en proposition och säga att den kan gå igenom och att de därför måste förbereda sig och höja taxan? Det är väl ändå orimligt. I verkligheten vet jag ingen kommun som hittills har höjt taxan. Det går inte att göra retroaktivt. Det betyder att taxan måste höjas ännu mer när man väl gör det.

Anf. 31 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Det är precis det här som vi vill uppnå, nämligen att man ska börja sortera och fortsätta att sortera. Ju mer man sorterar och ju mer man använder intelligenta lösningar för sin avfallshantering, desto mindre behöver man också betala i denna sopförbränningsskatt. Det innebär att hushållsavfallet förhoppningsvis då går till de ställen som det ska gå till i enlighet med avfallshierarkin. Jag och Stefan Hagfeldt har båda långa kommunalpolitiska erfarenheter. Min politiska erfarenhet från kommuner säger mig att man åtminstone har ambitionen att följa vad som händer i det här huset och parerar de propositioner som läggs fram och de beslut som fattas här. Det är inte så, Hagfeldt, att man har sagt att det kan bli så här. I december fattade riksdagen faktiskt beslutet om att skatten skulle införas. Den införs sex och en halv månad efter det att beslutet har fattats. Jag vill återigen påminna om att detta är en skatteväxling. Det är alltså inte en högre kostnad för hushållen.

Anf. 32 Stefan Hagfeldt (M)

Fru talman! Jag vet inte vem Per Erik Granström försöker övertyga. Ge mig en enda kommun som kommer att kunna höja taxan före den 1 juli! Du har ju kontakter, säger du. Du behöver inte nämna namnet på den direktör för ett renhållningsbolag som tycker att det här är bra, men säg åtminstone vilken kommun som tycker att det är bra! Det är en förkrossande majoritet av ditt eget folk ute i kommuner och landsting som tycker att man inte kan hålla på med det här hur länge som helst. Du säger att människor ska sortera ännu mer nu, och då kanske höjningen inte behöver bli så stor. Det ska väl inte vara en höjning för dem som sorterar och gör ett perfekt jobb? Dessutom tillkommer ju kostnaden för att med bil eller annat åka till olika inlämningsställen. Ibland är det fullt, och de som sköter det här lämnar då inte skräpet utan får åka en gång till och så vidare. Det här går inte i längden. Folk ställer inte upp på att sortera mer och mer och som belöning straffas genom högre och högre avgifter. Vi är duktiga på det här i Sverige. Jag vill säga till alla som sköter renhållningen ute till kommuner och annat att de är otroligt duktiga. Det ska vi vara stolta över. Men snälla socialdemokrater - belasta inte dem som sköter det här och belasta framför allt inte konsumenten! Det är konsumenterna som betalar i slutändan med ytterligare avgifter för att de är duktiga på det här. Det här går inte att förklara - tyvärr, för er del. Jag vet inte om alliansen kan göra något här, men jag vet att Folkpartiet är inne på samma linje. Kanske vi kan göra någonting så småningom här i höst; jag hoppas det. Men jag törs inte lova det. Vi får se vad vi klarar ut. Vi har på många andra områden tagit fram mycket bra saker för Sverige. Men det här skulle uppskattas av konsumenterna; det kan jag garantera.

Anf. 33 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Jag har lite svårt att förstå Stefan Hagfeldts pessimistiska syn. Det är ju precis tvärtom mot det som Stefan Hagfeldt försöker stå här och säga. Den som sorterar och som har ett intelligent sätt att hantera sitt hushållsavfall får en kostnad och en skatt som är lägre. Man tjänar alltså på sortering. Det är precis tvärtemot det som Stefan Hagfeldt försöker säga här. Sedan vill jag återigen upprepa att detta är en skatteväxling. Det är ingen kostnadsökning.

Anf. 34 Jörgen Johansson (C)

Fru talman! Ge oss ett erkännande, säger Per Erik. Ja, erkännandet kan vara så här: I samband med att det här förslaget lades fram i samband med budgeten i höstas avvisade inte vi i Centerpartiet det. Vi trodde att ni hade en tanke om hur det här skulle lösas rent tekniskt och praktiskt. Men vi konstaterar att den tanken inte finns. Detta är en ren och klar eftergift för Miljöpartiet under en flagg att det är en miljöväxling, vilket det inte är. Jag kan sortera hur mycket jag vill hemma, men jag får i alla fall beskattningen. Man har inte löst problemet, utan det blir en schablonbeskattning. Då har det ingen betydelse vad jag gör som enskild människa. Med andra ord är det en direkt fiskal verksamhet man håller på med, och den är helt oacceptabel. Skatten är inte genomtänkt. Regeringen säger ju själv att man måste vidareutveckla det här. Det är ingen färdig proposition. Jag blir lite skrämd när man lägger fram den typen av beslut. Det här kommer att påverka hela svenska folkets tilltro till miljöstyrande avgifter och skatter. Man kommer att underminera hela den tilltron, och det är inte bra. Du är gammalt kommunalråd, Per Erik. Du vet mycket väl hur det här fungerar. Jag ska citera en kollega till dig. I tidningen sägs det så här: Riksdagen har ännu inte tagit beslut, och mot den bakgrunden förklarade kommunalrådet Olle Ytterberg, s, i Arboga Tidning att Arboga avvaktar med hur kommunen kommer att agera. Arboga är inte unikt. Så här resonerar vartenda kommunalråd. Alla dina gamla kolleger resonerar på det här viset.

Anf. 35 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Jag ska inte säga något annat än att det finns ett uns av sanning i det Jörgen säger i det här avseendet. Visst finns det en fördröjning i reaktionerna ute i kommunerna. Men det var egentligen inledningen av Jörgen Johanssons replik som jag tänkte kommentera. Det gäller detta att man bestraffas även om man sorterar. Det är fel att säga på det sättet. Jag har ännu inte avslöjat vilka personer jag har pratat med, men jag kan garantera att jag har gjort det. Jag kan konstatera att en kommun som har en effektiv komposteringsanläggning kan, genom att få den anläggningen att fungera, minska det avfall som man skickar till förbränning med 40 %. Det innebär alltså att komposteringen tar bort 40 % av det man ska bränna. Det sker alltså bara med en sådan åtgärd. Är det sedan så att man ytterligare effektiviserar sorteringen kan man kanske få bort ännu mer pengar. Det här är grunden till att jag säger att det här kommer att fungera om man ser över sin avfallskedja och sin hantering.

Anf. 36 Jörgen Johansson (C)

Fru talman! Vi har uppenbarligen olika typer av rådgivare i det här sammanhanget. Jag konstaterar att det inte finns någon redovisning av det här synsättet i propositionen. De jag har talat med har en totalt annan uppfattning om detta. Det är schabloner. Det innebär att hur mycket jag än sorterar kommer jag ändå att drabbas av den här kostnaden. Då är inte det här förslaget värdigt, som jag ser det. Det skulle över huvud taget inte ha kommit till vårt bord. Vi som sitter här vet mycket väl hur det fungerar ute i kommunerna. Man gör ingenting förrän det har fattats ett riktigt formellt beslut här i kammaren. Vi vet av egen erfarenhet att det inte är säkert att regeringens förslag går igenom i alla sammanhang. Dina socialdemokratiska vänner ute i landet har en stor förhoppning på att det här förslaget inte ska gå igenom. Det kan jag garantera. Därför avvaktar man. Som man nu hanterar det när det är 28 dagar kvar innebär det att man i stort sett kör över den kommunala demokratin. Det är inte bra. Den är en dålig signal från den här kammaren.

Anf. 37 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Det är synd att inte Jörgen Johansson har en liten stund till att replikera. Nu kommer vi faktiskt in på något som gör att jag tror att jag börjar förstå varför vi inte är överens. För mig handlar det om att det avfall som går till förbränning beskattas. Ett schablonberäknat kolinnehåll på 12,6 % beskattas. Avfall som inte går till förbränning beskattas inte. Jag undrar om det inte är här vi skiljer oss åt. De rådgivare som Jörgen Johansson tydligen har pratat med har inte insett att man ska styra bort avfallet från förbränning om man vill minska skatten. Kan det vara det som skiljer oss åt?

Anf. 38 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på vilken fot som Socialdemokraterna ska balansera på i den här frågan. Per Erik Granström säger här att man ska styra bort från förbränning. Samtidigt lägger man fram förslag i riksdagen om att utöka undantagen från självkostnadsprincipen och lokaliseringsprincipen i syfte att sopa in mer avfall till förbränningsanläggningarna. Det vore mer ärligt om Per Erik Granström, som svar på Jörgen Johanssons fråga, kunde tillstå att under de närmaste åren kan man inte i någon större utsträckning påverka sina sopkostnader genom att sortera. Jag vill ta upp en annan fråga som inte har berörts här i debatten. Den handlar också om uppgifter som jag har fått i samtal med branschen. Per Erik Granström tog upp detta i sitt anförande. Det kommer att vara lönsamt att transportera sopor till anläggningar som producerar kraftvärme. Det entydiga beskedet är att det här förslaget kommer att innebära att transporter av sopor till de anläggningar som har en högeffektiv kraftvärmeproduktion kommer att öka runtom i landet. Den nedsättning som man då får motsvarar ungefär 350 kr per ton, och det kan man transportera ganska mycket runtom i landet för. Vilka beräkningar har du när det gäller hur mycket det utökar utsläppen genom de transporter som blir följden av det här förslaget?

Anf. 39 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Sven Gunnar Persson har haft kontakt med renhållningsansvariga som anger att det är svårt att förändra ett beteende under de närmaste åren. Jag kan ha respekt för de synpunkterna. Så är det alltid när man ska införa någonting nytt. Då är det omöjligt att ändra beteende. Men låt oss titta lite i historieboken. Om man inför åtgärder, i det här fallet en förbränningsskatt, innebär det naturligtvis också att kreativiteten ökar när det gäller hur man ska hantera den här skatten. Jag är övertygad om att den här skatten på sikt, om inte i morgon, kommer att förändra renhållningen i många av landets kommuner. Det är min förhoppning att så sker. När det gäller den andra frågan som Sven Gunnar Persson tar upp ska jag tillstå att jag inte har några exakta siffror i det avseendet. Däremot kan jag konstatera att de flesta kraftvärmeanläggningarna ligger i de befolkningstäta områdena. Det är också där de flesta soporna produceras. Jag tror inte att det skulle bli en lång rad bilar kors och tvärs över landet. Men det är naturligtvis så att vissa kommuner som inte kan bygga kraftvärmeanläggning av rent tekniska skäl kommer att hamna i den situation som Sven Gunnar Persson anger. Man får skicka soporna en längre bit.

Anf. 40 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Svaren på frågorna förstärker bilden som getts tidigare, nämligen att detta inte är färdigt. Det är lite av lösan sand. Vi vet inte vilka konsekvenserna blir. Nu börjar Per Erik Granström glida på svaret ifall jag som enskild genom ändrat beteende kan påverka kostnaden för min sophantering. Det handlar om "på sikt" och att det är hans "förhoppning" att det ska kunna ske. Det är hedervärt att gå ifrån den tidigare mer kategoriska hållningen. Det gäller även transporterna. Det kommer naturligtvis att bli så eftersom det är kostsamt att investera i kraftvärmeanläggningar. Det finns i Sverige, eller är i alla fall på väg att bli, en överkapacitet på sopförbränningssidan, vilket innebär att de som driver anläggningarna har behov av att "sopa in" så mycket avfall som möjligt från stora områden - ja, även importera från utlandet. Och det innebär ökade transporter. Det hade varit bra att i konsekvensanalyser visa vilken miljöpåverkan den typen av transporter har.

Anf. 41 Per Erik Granström (S)

Fru talman! Som enskild kommuninvånare och familj kan jag naturligtvis inte påverka sophanteringen, utan det måste ske i de beslutande församlingarna, i demokratiska församlingar i kommunen, eftersom man måste ha ett gemensamt sätt att sköta sophanteringen. Jag är övertygad om att det kommer att ställas ökade krav och ett ökat tryck på våra beslutsfattare ute i kommunerna att vidta åtgärder för att få en bättre och ökad sortering, ökad kompostering och ökad återvinning så att man också minskar belastningen på skatten.

Anf. 42 Barbro Feltzing (Mp)

Fru talman! Miljöpartiet bildar tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna en rödgrön majoritet. Under de senaste två mandatperioderna har vi kommit överens om att börja med så kallad grön skatteväxling. Betänkandets förbränningsskatt ingår i den gröna skatteväxlingen. En grön skatteväxling innebär att skatten på energi och miljöstörande verksamhet höjs medan skatten på arbete sänks med lika stort belopp. Vi har kommit överens om att den gröna skatteväxlingen ska omfatta 30 miljarder kronor som växlas åren 2001-2010. Jag vill tala lite grann om hur den skatteväxlingen sker för att visa vad som så att säga kommer ut i andra ändan. Per Erik Granström har också nämnt det flera gånger. Staten drar in pengar i form av bland annat elskatt. Den har höjts med 8,3 öre per kilowattimme för hushåll och service och med 0,5 öre per kilowattimme för industrin. Även koldioxidskatten har höjts, liksom dieselskatten. Däremot sänktes dieselskatten för jordbruket med 2 kr per liter. Råvaruskatten på naturgrus har höjts med 55 kr per ton och avfallsskatten med 120 kr per ton. Fru talman! De pengar som går ut från staten till medborgarna är till att börja med grundavdraget i inkomstbeskattningen. Det har höjts med 7 300 kr till 13 800 kr per år för alla inkomsttagare medan arbetsgivaravgifterna sänkts med 0,4 procentenheter. Alla inkomsttagare - löntagare, pensionärer, företagare, sjukskrivna, föräldralediga - gynnas med mellan 1 600 kr och 2 740 kr per år i form av skattesänkning. Grundavdraget görs för olika tjänster och arbete, och därför blir man gynnad. Hittills har under åren 2001-2006 skatter växlats med 17,6 miljarder kronor. Det betyder att den som har en inkomst på 190 000 kr får ett grundavdrag i år på 12 100 kr mer än år 2001, vilket innebär 4 000 kr i reda pengar. Den gröna skatteväxlingen är grunden till att vi vill ha skatt på avfall som förbränns, när avfallet innehåller fossilt kol. Det ingick i budgetbeslutet 2006 att avfallsförbränningsskatten skulle vara en del av den gröna skatteväxlingen. Och som jag sade har det hittills under åren skett en växling med 17,6 miljarder kronor. Jag vill med mina siffror naturligtvis visa att även om jag får högre energiskatter, och i det nu aktuella fallet högre sopavgifter, får jag samtidigt tillbaka pengar på skatten eller på arbetsgivaravgifterna. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Beslut

Beskattning av hushållsavfall som förbränns (SkU33)

Det införs en skatt på yrkesmässig förbränning av hushållsavfall. Fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten blir skattepliktigt om det förbrukas för uppvärmning. Förbränningsskatten förväntas omfatta ett 30-tal skattskyldiga.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag