Biologisk mångfald

Fru talman! Ett rikt växt- och djurliv, biologisk mångfald, är ett av riksdagens prioriterade miljömål. Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt i dag och för kommande generationer. Arternas levnadsbetingelser och livsmiljö, ekosystemen och deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Biologisk mångfald är mycket mer än enskilda arter. Det handlar också om arters samverkan och betydelse för ekosystemen, till exempel att rena luften i storstaden, binda jorden och pollinera fruktträden på våren. Jag tror att vi är ense om detta. Ett lands biologiska mångfald är självfallet resultatet av ett lands klimat och geologiska förutsättningar men också resultatet av människors påverkan. I landskapet, i sjöarna och i haven har arterna sina livsmiljöer och spridningsvägar säkerställda. Därför har det avgörande betydelse hur vi människor förvaltar och använder naturens resurser, hur vi nyttjar och brukar jorden, skogen och haven och att de arter som nyttjas genom fiske och jakt förvaltas så att de långsiktigt är en förnybar resurs så att ekosystemens struktur och funktion inte påverkas. Fru talman! I år firar vi att det är 300 år sedan Carl von Linné föddes. Han, om någon, förknippas med kartläggning av och arbete för biologisk mångfald. Det är ett stolt arv och en viktig insats som vi har att förvalta, men jag måste erkänna att jag är orolig för hur detta område i framtiden kommer att hanteras av regeringen. Jag hoppas att vi i andra sammanhang slipper fler exempel på det som kanske kan kallas för kreativ bokföring. Det är cyniskt att spela ut viktiga miljösatsningar mot varandra, som regeringen gjort i sin budgetproposition där satsningen på miljöområdet bekostas av mindre anslag till ett annat lika viktigt miljöområde inom biologisk mångfald. Då ekar formuleringar om att skyddet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i regeringens miljöpolitik tomt. Också när det gäller markskyddet är vi socialdemokrater oroliga för den framtida utvecklingen. Allemansrätten, denna sedvanerätt, bygger på att ägare ställer upp och nyttjare tar ansvar. Men modeordet för tillfället är flexibilitet, och det vi hör i dag på en rad områden, inte minst när det gäller arbetsmarknadspolitiken, är just flexibilitet. På miljöområdet ser vi en utveckling som snarare fokuserar på privat ägande än på att skydda och utveckla skyddsvärda naturområden. Med en politik som bygger på skötselkontrakt och privata donationsfonder tar Sverige rejäla kliv bakåt i naturvårdsarbetet och blir beroende av privata finansiärers välvilja. Vi socialdemokrater anser att det snarare är den motsatta vägen vi måste gå. Erfarenheter från naturvårdsarbete med nationalparker, reservatsbildningar, kulturreservat, naturminnen och biotopskyddsområden är goda och bör fortsätta att utvecklas. Fru talman! Vi socialdemokrater i riksdagens miljö- och jordbruksutskott vill i den här kammardebatten betona hur viktigt det är att Sverige också fortsättningsvis framgångsrikt arbetar med alla de olika områden som ryms under rubriken Biologisk mångfald. Ett sådant område är strandskyddet. Frågan är komplicerad, inte minst eftersom vårt avlånga land ser väldigt olika ut. I Stockholms skärgård jämfört med sjöar i Västerbottens inland och på västkusten jämfört med glest bebyggda områden i Värmland är exploateringsnivån och takten helt olika. För oss är det självklart att strandskyddet, som har stor betydelse för allemansrätten, även i framtiden ska vara ett områdesskydd enligt miljöbalken. Strandskyddslagen ska vara kvar med ökade möjligheter till lokal anpassning i syfte att strandskyddet i vissa fall ska kunna differentieras. Vi ser problem med dagens lagstiftning. Lagen gör framför allt ingen skillnad mellan högexploaterade områden och områden som är glesare bebyggda där tillgången på stränder ofta är god. Vi anser att det lokala inflytandet kan och bör vara större. Områden med glesare bebyggelse bör kunna få ökat inflytande vad gäller strandskyddsbestämmelserna. Kommunerna kan, genom sitt ansvar för den långsiktiga planeringen och användningen av mark och vatten, genom översikts- och detaljplanerna ta med frågan om strandskydd. Men det är samtidigt viktigt att slå fast att det generella strandskyddet måste bevaras i Sverige. Allmänhetens tillgång till stränder och strändernas naturvärde måste stärkas. Strandskyddet finns för att kunna reglera byggande nära vatten och därmed trygga alla människors tillgång till strandnära områden. Det är en bra och nödvändig lagstiftning som dessutom skyddar viktiga delar av miljön. Vi anser att i avvägningen mellan olika intressen ska utgångspunkten också i fortsättningen vara restriktiv i fråga om ansökan om dispens. Allmänintresset ska väga tungt, och när man frångår regeln om strandskydd och ger dispens måste dessa ärenden behandlas som de undantag och de specifika ärenden de de facto är. I det fall strandskyddet upphävs måste det finnas en fri passage för allmänheten mellan strandlinjen och planerad bebyggelse eller anläggningar. Fru talman! Biologisk mångfald och storskarv längs de svenska kusterna fungerar inte och passar inte ihop. Där skarven drar fram dör träden och all annan växtlighet. Klipporna lyser vita av träck, inte ett grässtrå överlever, andra fågelarter försvinner, fisken försvinner. Vad vi vet finns det 45 000 par som häckar runt den svenska kusten. Vi har den största populationen i hela Europa, och värst utsatta är Gotland och Stockholms skärgård. Trots att storskarven inte på något sätt är utrotningshotad är den fortfarande skyddad enligt EU:s fågeldirektiv. Detta direktiv fyller en väldigt viktig funktion för att skydda utrotningshotade fågelarter, och därför är det olyckligt att det också omfattar arter som inte är hotade. Därför bör storskarven så snart som möjligt strykas från EU:s lista över hotade fågelarter. Det finns också andra djurarter som varit hotade, och riksdagen har beslutat att det ska finnas livskraftiga stammar av stora rovdjur spridda över landet. Grunden för arbetet var propositionen om en sammanhållen rovdjurspolitik, och arbetet har därefter när det gäller de flesta rovdjuren varit mycket framgångsrikt. Björnstammen har nu dock ökat till en nivå som bara för något år sedan inte kunde förutses. Björnhonor med ungar finns nu med sitt bo i byar där det inte funnits björn på åtminstone hundra år. Vi kan konstatera att det av riksdagen uppsatta etappmålet när det gäller björn tydligt är uppnått. Därför bör det dels införas bestämmelser om licensjakt på björn, dels bör länsstyrelserna ges möjlighet att besluta om skyddsjakt. Hela Sverige ska leva och utvecklas, såväl hav som land, skärgård och kustbygd, skog och mark. Vi måste alla kunna njuta och känna oss trygga i naturen där vi bor. Även i rovdjurstäta områden måste det finnas möjligheter till säker djurhållning. Därför välkomnar vi regeringens beslut om ändringar i 28 § i jaktförordningen. Vi kommer dock att följa utvecklingen noga. Fru talman! Självklart står jag bakom samtliga reservationer från Socialdemokraterna, men jag yrkar nu endast bifall till reservationerna 3 och 11.

Fru talman! Det kan vara svårt att se skogen för alla träd i ett land som Sverige, där två tredjedelar av ytan består just av skog. På ungefär 95 procent av skogsmarkerna bedriver man skogsbruk, och det är också skogen som till stor del har bidragit till att Sverige är ett rikt land - även om rikedomarna inte är rättvist fördelade. Livet på jorden hänger ihop, det vill säga att olika växter, djur och människan är beroende av varandra i ett väldigt komplicerat ekologiskt system. Människan är själv det stora hotet i detta ekologiska system och mot den biologiska mångfalden. Det är människan som exploaterar jordens naturresurser. Det är vi som släpper ut föroreningar i mark, luft och vatten. Vi utarmar den biologiska mångfalden genom ett ensidigt utnyttjande av naturens resurser. Det kommer vi alla att få betala priset för genom en minskad biologisk mångfald om vi inte stoppar den rovdrift på naturen som vi bedriver i dag. Många av oss här har sett en bild på en man som klättrar omkring i ett blommande äppelträd. Först förstår man inte riktigt vad det är han gör, men mannen i det blommande äppelträdet gör det som bin i alla tider har gjort åt oss - han pollinerar äppelblommorna. Bilden är tagen på en plats i Kina där det inte längre finns några bin. De tjänster som bina har gjort oss tidigare i det ekologiska systemet får vi nu göra själva. Människan har själv dragit undan möjligheterna för bina att finnas där, och då får vi göra jobbet. Ett omfattande sammanbrott av jordens ekosystemtjänster skulle få enorma konsekvenser för oss människor. Därför ska man inte förakta biologisk mångfald. Näringsministern sade någon gång att miljövänner är sådana som vill rädda skalbaggar och annat. Ja, det är jätteviktigt! Det är det som är vår biologiska mångfald. Alla ingrepp som görs och som stör ekosystemet och den biologiska mångfalden är förödande för oss alla. Skogen är på många sätt det svenska folkets själ. De flesta av oss här har säkert en typ av favoritskog. Det kan vara den skånska bokskogen, en mörk granskog i Småland, vindpinade tallar i Stockholms skärgård eller kanske knotiga björkar på gränsen till kalfjället. Ett av Sveriges miljökvalitetsmål, Levande skogar, handlar om just den biologiska mångfalden i skogen. Enligt delmål 1 om långsiktigt skydd av skogsmark ska ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark undantas från skogsproduktion fram till år 2010. Vänsterpartiet menar att detta inte är tillräckligt. Vi vill öka arealmålet med 100 000 hektar till en miljon hektar. På den så kallade rödlistan, alltså listan över hotade djurarter, står för närvarande nästan 2 000 arter. Även än så länge ganska vanliga skogsfåglar har minskat i antal väldigt kraftigt de senaste decennierna. Det håller på att hända någonting. Det händer hela tiden. Miljövårdsberedningens rapport Skydd av skogsmark visade att det råder brist på skogar med höga naturvärden. I rapporten sades också att det krävs att vi återskapar och restaurerar skogar med naturvärden. Det borde vara självklart att skogar med höga naturvärden inte avverkas, men det är inte självklart. För skogar som av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bedöms ha ett högt skyddsvärde, så kallade värdekärnor, tycker vi att man bör införa ett avverkningsstopp. För att nå miljömålet har vi faktiskt både formella statliga skyddsinstrument och frivilliga avsättningar. Många skogsägare tar frivilligt själva ett stort ansvar för att bevara naturvärden i sina skogar. Det gäller dock långt ifrån alla. När Skogsstyrelsen 2006 gjorde en inventering visade det sig att en fjärdedel av alla avverkningar inte gjordes enligt lagen. För privata skogsägare ligger andelen underkända avverkningar på drygt 30 procent. Det är uppenbart att staten måste ta ett stort ansvar. Senast i förrgår, tror jag att det var, kunde vi höra i Ekot att skyddsbehovet av den svenska skogen ökar. I dag är det bara 1 procent av skogen nedanför det fjällnära området som har skydd i naturreservat och liknande, medan 3 procent är frivilligt avsatt. Det är långt ifrån tillräckligt, säger en forskare som har lämnat underlag till denna utvärdering. Det är väldigt oroande att vi som debatterade havet och havsmiljön alldeles nyligen tyckte att det var bra att alliansregeringen satsar en del pengar på havet och gör det till ett specifikt utgiftsområde. Men vi ser att det är förödande att man tar de pengarna från den biologiska mångfalden! Det är 450 miljoner. Man fryser det som skogen verkligen behöver för att bevara den biologiska mångfalden. När alla säger att det behövs mer ger den borgerliga regeringen mindre till detta. Det är som vanligt - man tar från de fattiga och ger till de rika. Det är inom vårt miljöområde som man ska betala för det. Jag undrar om alla tycker att det är rimligt att det är skogen och den biologiska mångfalden som ska betala. Jag skulle vilja veta om allianspartierna i vårt utskott också håller med om att det är helt okej. När det gäller biologisk mångfald handlar det förstås inte bara om skog och skyddsvärda arter där som fåglar, skalbaggar och annat. När det gäller de stora rovdjuren, som vi också har diskuterat här i kammaren tidigare, beslutade regeringen för några månader sedan om ett tillägg till 28 § i jaktförordningen som ger djurägare rätt att skjuta rovdjur även utanför inhägnat område, vilket man inte kunde göra tidigare. Den ändringen trädde i kraft den 1 maj och ska gälla på försök till den 30 april 2009. Vi är väldigt oroliga för att det här kan leda till att riksdagens mål om en livskraftig vargstam om 200 individer inte uppnås. Därför kommer vi att väldigt noga följa utvecklingen och Naturvårdsverkets uppdrag att utvärdera vad förändringen får för konsekvenser för vargstammen. Vänsterpartiet anser inte heller att beslut om skyddsjakt ska flyttas från nationell till lokal eller regional nivå. I syfte att förebygga rovdjursskador på tamdjur är rovdjursstängsel en åtgärd som används, men den är inte lämplig i alla sammanhang. Därför vill vi ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda ytterligare åtgärder. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för att vinna tid yrkar jag bara bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 12, Biologisk mångfald . Jag kan börja med att naturligtvis ställa mig bakom alla Miljöpartiets reservationer, och jag yrkar bifall till reservation nr 9. Här tas en bred samling av frågor upp, och det tyder väl också på hur viktigt det här är och hur insyltade vi människor är i livets väv - så kanske man kan uttrycka det. Vi talar om variationsrikedom, mångfald och diversitet. Bevarandet av biologisk mångfald har fått en framträdande roll i naturvårdsarbetet. Samtidigt blir det lätt konflikter med de ekonomiska vinstintressenas kraft. Den här balansen mellan vad som ska skyddas och vad som behöver bli befriat från sådant är allt svårare att hantera. Konkurrensen hårdnar mellan olika behov, mellan råvarutillgången och människans ökande krav på tillvaron, och mellan den ökande befolkningen och den orättvisa fördelningen av resurser. För att förstå att det inte är vissa enstaka små områden som ska vara inhägnade reservat för ett antal utrotningshotade arter behöver vi en bred förståelse för just den biologiska mångfaldens värden och dess betydelse för allt och alla, också för den som egentligen aldrig brytt sig om att lära sig namnet på en enda växt eller för den som bara gillar att sitta vid en dator och utveckla nya spel. Det handlar ändå om värden som alla behöver. Med den ökade förändringen av klimatet slår man ju också fast i IPCC:s rapport att den biologiska mångfalden är oerhört viktig som en buffert i klimatförändringarna. Skogen är en av landets viktigaste naturresurser. Det finns ett delmål om att 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010. Det kan låta som ganska mycket, men om man tar i beaktande att 97 procent av vår skog är produktionsskog i dag så är det en ganska liten del. Det krävs en del pengar för att nå det målet. I samma stund har regeringen i sitt vårbudgetförslag aviserat att man ska satsa på havet i stället för på biologisk mångfald. Det är beklagligt om det blir en försämring av satsningarna på den biologiska mångfalden jämfört med hur det var tänkt. Det man sätter sitt hopp till är att utveckla nya former av avtal. Jag tycker att det är intressant, och från Miljöpartiet ser vi med intresse på det. Men det har varit ganska tydliga signaler från olika håll om att inte röra de här pengarna, som tidigare har varit utlovade. Vi har fått det till oss i utskottet. Jag är orolig och vet att fler är det också. Det är i år 300 år sedan Carl von Linné åkte runt på sin resa i Sverige och inventerade och klassificerade växter. Det är något som har uppmärksammats mycket. Jag trodde faktiskt inte att man i samband med Linnéåret skulle föreslå neddragningar av pengarna till biologisk mångfald. Jag deltog i Flora- och faunavårdskonferensen i Uppsala den 2 maj, som Artdatabanken hade ordnat. Det var en ganska stor uppslutning av människor som är intresserade av den biologiska mångfalden. Jag såg inte så många från alliansens partier där, men det kan ju ha olika förklaringar. Miljöministern var i alla fall där och höll ett intressant och bra tal där han lovade att vi skulle klara den biologiska mångfalden. Jag vet inte riktigt hur, men så sade han. Det är ju så att många gamla växter, som också kallas för kulturväxter, lever på marginalerna. Likadant är det med stora mängder av våra insekter. I dag kan man gå kurser hos Hushållningssällskapet för att lära sig att bygga insektsmiljöer i odlingslandskapet. Man kan lära sig att bevara åkerkanter eller strängar mitt i åkrarna för att gynna vissa arter som är hotade. Deras miljöer har inte haft ett ekonomiskt värde, och har man ingen prislapp är det svårt att hävda sig i samhället. Jag var på besök i Sundsvall, och då fick jag uppleva olika typer av skyddade skogsområden och vissa biotopskydd i skogen. Detta bygger ju på att det finns väldigt duktiga människor som vet hur man hanterar de här frågorna och hur man kommunicerar. Det var intressant att se de här projekten. Jag fick också uppleva projekt där man bränner skog för att gynna vissa arter som har det svårt i dag eftersom det är allt färre skogsbränder, och det är ju också någonting som vi har försökt undvika i våra produktionsskogar. Men det finns vissa arter som behöver en brand för att kunna överleva. Det råder konkurrens mellan råvarorna, och trots att Sverige är ett skogrikt land kommer det att bli än svårare att hävda de biologiska värdena, tror jag. Vi ska hitta nya bränslen, och vi sneglar väldigt mycket på skogen och råvarorna. Strandskyddet och dess framtid är en annan fråga som känns väldigt olustig. Jag skulle önska att jag bara kunde hålla med om att det bästa vore att strandskyddet sköttes av kommunerna, för visst är det en god grundinställning att människor som bor på en plats vet bäst hur det är och ser ut. Men jag är inte alls övertygad om att det är en klok och bra lösning. I alla vackra kommuner med kust och vattendrag finns det ett enormt tryck på att få äga en bit av utsikten. Vilka kommunpolitiker orkar stå emot trycket när utflyttningen accelererar och det man kan erbjuda som är mest attraktivt är att sälja läcker strandnära mark? Jag tror att det är en farlig väg att luckra upp strandskyddet, och därför föreslår vi inte det. Vi ser det som ett hot, och vi ser faran och hur de ekonomiska krafterna kan vara förödande på det här viset. Det finns även ett viktigt biologiskt värde med obebyggda och bevarade stränder. Många av våra vänner i floran och faunan behöver ostörda stränder för att leva. Klimatförändringarna kommer också att innebära ökade vattenflöden, och vissa strandområden är i dag redan bebyggda, med stora risker för framtida hot. Det finns utpekade områden där man, trots risker, gett dispens för byggnader, bland annat vid Vänern. Vem tar ansvaret om det händer någonting i framtiden? Gör kommunpolitikerna det då? GMO-grödor och -djur är också någonting som kommer upp i det här betänkandet. Jag skulle vilja säga att människorna är kreativa varelser. Vi är otroligt kreativa. Helt klart kan man fundera om det alltid är nödvändigt att göra saker bara för att man kan göra någonting. Den här frågan kommer gärna upp i samband med genförändrade grödor. Jag är inte helt avståndstagande mot allt vad genteknik heter, men jag är starkt ifrågasättande. Jag tror att det pågår ett arbete som ska placera den nya regeringen på en grund i frågan, och det ska bli intressant att se var man landar - framför allt hur man tänker bemöta människors skepsis. Det är inte så att jag, min granne eller de flesta människorna efterfrågar genförändrade växter och absolut tycker att det är viktigt. De här löftena om att rädda människor från världssvält genom genförändring så att vissa brister på näringsämnen kan tillsättas, de har inte blivit som det var tänkt. Att genmodifiera en nejlika för att få fram nya färger är ett högt spel för att snabbt få fram en ny färg. Man vill gärna jämställa genteknik för grödor med växtförädling, men jag delar inte den åsikten. Man har ett tidsperspektiv som inte finns med när man genmodifierar, och man flyttar mellan artbarriärer, något som aldrig skulle ske på naturlig väg. I dag pågår försöksodling av genmodifierade växter i Sverige. Tiden kommer då kommersiell odling inträffar. Jag undrar vems önskan det är. För konsumenter driver vi frågan om märkningen och anser att konsumenten har en valfrihet, och man kan vara tillfyllest och vara nöjd. Jag tycker frågan är större än så. Om jordens jordbruk framför allt använder monokulturer och på grund av det får problem med sjukdomar och skador innebär det att man bara kan välja en väg att gå där det utvecklas system med bekämpningsmedel, den typen av brukande. Nästa steg blir att genmodifiera växter. Eller ska vi välja en väg med ekologisk inriktning där hänsyn och ansvar tas, där växeljordbruk och mångfald gynnas och där resurser används med förstånd? Jag tycker det. I dag finns stora ekonomiska intressen för att driva på den accelererande gentekniken. Man är blind och ser endast en väg. Allt ska lösas på det sättet. Då glömmer man den artrikedom och mångfald som faktiskt finns. Hotet är större än nyttan. Om vi får resistenser i naturen, sådana som vi själva skapat och som flyttar från avsedda växter till vilda arter, vet vi inte riktigt hur vi ska hantera det hela. Jag jämför det nästan med kärnkraftssatsningarna. Vi börjar på något som vi inte kan hantera i slutändan. Jag går tillbaka till frågan om skogen. Alla säger att vi inte når målet med skyddsvärd skog. Ändå tar alliansen bort pengarna. Vi har inte nått målet, och vi måste hitta på något nytt. Jag undrar vad. Är det nya typer av överenskommelser? Det kostar väl också någonting?

Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet, vilket naturligtvis innebär ett avstyrkande av reservationerna. Det här är kanske ett av de viktigaste betänkanden som vi beslutar om, åtminstone i år, eftersom det handlar om biologisk mångfald. Det handlar om vilken natur och miljö vi ska lämna efter oss till våra barn och barnbarn. Vi har ett stort ansvar för detta, men till skillnad från många på vänsterkanten ser vi från alliansen inte människan som ett hot utan som en möjlighet att just lämna någonting efter oss som är värt att fortsätta att bygga på. Om man har den inställningen har man också väsentligt mycket bättre möjligheter att hantera de problem som finns. När det gäller värdefulla områden är det ett fantastiskt land vi har att hantera, men det medför också ett stort ansvar. Det gäller inte bara i Sverige, för vi har ett stort ansvar att även i allians med andra länder skapa livsbetingelser och biologisk mångfald. Det handlar i mycket om att satsa på kvalitet i det vi gör. Min uppfattning är att det hittills främst varit fråga om kvantitet och inte kvalitet. Därför välkomnar jag den kvalitetsutvärdering som nu pågår, och som ska komma under året, så att vi får en bättre ordning på detta. Vad gäller avsättning av produktiv skogsmark har vi inte uppnått det mål som vi satt upp i Sveriges riksdag, nämligen 900 000 hektar. Låt mig vara klar och tydlig med att säga att vi innan vi diskuterar något annat mål i rimlighetens namn måste leva upp till det mål som är ställt, säkerställa det och se till att det blir bra. I detta ingår också, tycker jag, att se över skogsmarksbegreppet så att våra siffror blir jämförbara med siffrorna i andra länder, alltså att vi inte jämför äpplen och päron när vi diskuterar med andra länder. En central del i det arbetet är att respektera äganderätten och se till att ägarna till marken blir våra medspelare, inte motspelare. Där finns en hel del att göra. När man tittar på de reservationer som finns under detta avsnitt kan man se att Vänstern vill att vi ska ha minst två marina reservat. Jag kan glädja Vänsterpartiet med att frågan just nu diskuteras, åtminstone vad gäller Västerhavet, och Kosterhavet är på gång. Måhända blir de glada innan mandatperioden är över. När det gäller Vänsterns förslag om ytterligare 100 000 hektar för avsättning är det min bestämda uppfattning att förslaget ska avvisas till dess att vi säkerställt det vi redan beslutat om. Fru talman! Låt mig så gå över till frågan om strandskyddet. Det har varit oerhört oflexibelt. Jag vill påstå att det i stora delar av vårt land faktiskt varit utvecklingsfientligt. Storstad har ställts mot landsbygd, vilket är totalt onödigt. Nu handlar det om att öka det lokala inflytandet över hur vi ska kunna använda attraktiv mark så att människors livskvalitet kan öka i hela landet - i hela landet! - och inte bara i vissa delar. Min utgångspunkt är att det är viktigt att man säkerställer detta genom att tala om vad som är skyddsvärt. Utifrån det kan man sedan ha en generösare tillståndsgivning så att människor ska kunna se en vattenspegel. Socialdemokraterna står ganska nära den uppfattningen, åtminstone i text. Samtidigt har de en mycket märklig inställning, nämligen att man ska släppa fram byggnation där det inte finns någon efterfrågan. Det är alltså omvända världen de vill ha. Miljöpartiet vill gå hårdare fram. Det finns således en total splittring inom oppositionen i den frågan. Fru talman! När det gäller rovdjursförvaltningen ska vi självklart slå vakt om de fem stora rovdjuren i landet, utöver alla andra djur och kryp som vi har att ta ansvar för. Problemet är att man fattat ett beslut som skapat konflikter. Först när konflikten är ett faktum tillsätter man en utredning som ska titta närmare på saken. Men okej, det var bra att utredningen tillsattes. Den kunde emellertid ha tillsatts långt tidigare eftersom vi visste att problemen fanns. Här finns ett oeftergivligt krav. Det måste finnas en accept nedifrån. Vi ska inte sitta med någon form av översittarattityd och säga: Ja, vi ska ha si och så många, och sedan får det bli hur det vill där ute. Nu har det tydligen nått även Socialdemokraterna att problemen är större än man anade, eftersom rovdjuren är samlade på en mycket liten del av Sveriges totala yta. Det är därför viktigt att detta tas på allvar. Jag hoppas att den pågående Rovdjursutredningen kommer fram med tydliga förvaltningsplaner som gör att vi kan hantera frågan. Socialdemokraterna har i sin reservation upptäckt att man skulle kunna börja förvalta björn och lo. Det är min bestämda uppfattning att vi kan börja förvalta väsentligt många fler rovdjur. Dessutom måste det finnas ett lämpligt rovdjurstryck hos dem som lever mitt ibland dessa i stället för att man från Stockholmshorisonten bestämmer ett antal. Inte ens här är oppositionen överens. När det gäller ersättning för rovdjursskador har staten enligt mitt sätt att se ett oeftergivligt ansvar, eftersom det är statens vilt vi talar om. Om vi överför detta till att exempelvis ha en hund som åsamkar någonting har jag som ägare ett oeftergivligt ansvar för det som hunden åsamkar. Alltså borde staten ikläda sig exakt samma roll. Det innebär att staten ger full ersättning. Som exempel kan nämnas att man i dag får maximalt 10 000 kronor för en jakthund, trots att en jakthund kan ha ett värde på mellan 50 000 och 70 000. Man får alltså endast 10 000, vilket jag tycker är dåligt. Jag är övertygad om att rovdjursutredaren även ska kunna belysa detta. Jag noterar att oppositionen inte heller här är överens. Beträffande § 28 kan jag glädja Sveriges befolkning med att det tog sex månader för alliansregeringen att rätta till det som Socialdemokraterna funderat på i sju år. Under sju år kom man inte till skott. Alliansregeringen löste det på sex månader. Sedan blir man lite fundersam över vad Vänstern och Miljöpartiet menar i sin reservation, för de säger inte att de är emot den förändring som skett. Är ni med eller är ni mot? Det skulle vara intressant att få veta det. När det gäller förvaltning av säl och skarv pågår det en utredning. Jag ska ge en eloge till den förutvarande regeringen som tillsatte en utredning då man insåg att vi hade passerat smärtgränsen. Även nu är Socialdemokraterna tydliga på den punkten, det vill säga att ta bort storskarven från listan över hotade arter. Vidare vill jag säga att det beträffande valfångsten är viktigt att vi har en uppfattning i frågan. Under den förra mandatperioden sjabblades det vid ett möte och detta öppnade åter upp för jakt på val. Det var sedan på miljö- och jordbruksutskottets initiativ som det skapades en valpolitik. Fru talman! När det gäller giftormarna tycker vi att man ska ligga kvar på den nivå man har i dag, nämligen att det är kommunerna som bestämmer. Socialdemokraterna säger att man ska skärpa reglerna. Jag ska bara trötta er i 30 sekunder med att läsa upp vad det är som gäller och fråga vad det är ni söker ytterligare. Så här står det: "Terrariet ska vara försett med ett lås, en skylt med korrekt artnamn samt en varningsskylt med upplysning om att terrariet innehåller giftormar. Lokalen som själva terrariet förvaras i ska vara rymningssäker, vilket innebär att ventiler bör vara försedda med nät och att dörrar och fönster bör hållas stängda. Dessa regler gäller för alla kategorier av ormhållning, både yrkesmässigt och privat." Vad är det ni söker ytterligare? Ska man gräva ned rummet i underjorden, eller vad är det? Det skulle vara intressant att höra. Fru talman! Jag vill också säga något om helhetsgreppet över den biologiska mångfalden. Alliansen har fått ta över ett antal försummelser inom området. Vi tar oss an detta med oerhört stort allvar, eftersom vi, som jag sade inledningsvis, ser detta som livsavgörande för våra efterkommande generationer. Av det skälet anslår vi exakt lika mycket pengar 2007 som man gjorde 2006. Dessutom har vi ökat på med drygt 80 miljoner för att kunna täcka in miljöbilspremier och havsmiljöfrågor ytterligare. Alltså tar vi detta på fullt allvar. Mot detta har vi en splittrad opposition som i detta betänkande inte skulle ha kunnat få ihop en enda gemensam reservation. Jag bara noterar att detta är fallet. Alltså är det en välsignelse för den biologiska mångfalden att vi har en alliansregering som kan föra frågorna framåt och säkra efterlevnaden. Avslutningsvis vill jag säga att jag välkomnar Socialdemokraternas något mer klarsynta inställning i många praktiska frågor. Det borgar för att vi åtminstone skulle kunna bli fem partier som är överens om detta så oändligt viktiga.

Herr talman! Bengt-Anders Johansson nämnde någonting som gjorde att jag hoppade till, nämligen att skogsmarksbegreppet skulle förändras. Jag drar öronen åt mig. Är det meningen att vi ska öka ut skogsmarksbegreppet, så att impediment ingår? Det är det vi kan anse vara något slags skyddat område i framtiden. Kan du utveckla det?

Herr talman! Jag råkade vara med i referensgruppen till Skogsutredningen. Där diskuterade vi detta en hel del. Enligt FN:s skogsmarksbegrepp räknas mark som skogsmark om trädkronorna täcker mer än 50 procent av marken när solen står i zenit. I Sverige räknas det som skogsmark om det växer mer än en kubikmeter skog per hektar och år. Det är alltså en dramatisk skillnad. Andelen skyddad skog i Sverige ligger med FN:s begrepp i storleksordningen 18 procent. Denna siffra är jämförbar med alla andra länders. Det finns ett värde i att vi använder samma begrepp. Det behöver inte alls innebära att vi förändrar hur mycket vi ska skydda i landet. Vi ska bara se till att vi har en jämförbar beskrivning. Annars blir det ganska hopplöst att jämföra olika länder.

Herr talman! Jag tackar Bengt-Anders Johansson för beskrivningen. Jag får fördjupa mig i detta. Herr talman! Bengt-Anders Johansson nämnde också strandskyddet. Han påtalade hur viktigt det är med ett generösare tillstånd så att fler kan se vattenspegeln. Men jag undrar hur de som inte har råd att bosätta sig i närheten av vattnet ska få möjlighet att se vattenspegeln om man mutar in alla strandområden med bebyggelse? Jag kan se exempel på det i områden i min hembygd. Jag ser också hur svårt det är för många kommunpolitiker att stå emot intresset av att bygga vid vattnet. Det byggs även industriområden vid vattnet, därför att de egentligen ska ha anknytning till havet. Men det har de inte längre i dag, eftersom allting går landvägen. Fiskberedningsindustrierna kör sina transporter där med. Ändå ska de bygga vid vattnet; det är något slags varumärke man säljer då. Är det rimligt?

Herr talman! Att inte människor har råd kan möjligen bero på att utbudet är för litet. Är det brist på en vara stiger priset. Marknadsekonomin fungerar ju så. Av det skälet borde Miljöpartiet vara en oerhört stark tillskyndare till att öka antalet tomter med strandnära lägen. Det borde ni ta tag i direkt. Marknaden skulle då kunna sänka priset. Liksom Tina Ehn funderar jag också ibland på varför man i dagsläget har stora industrier som ligger precis utmed havet, när det egentligen inte finns fog för det. Jag tycker personligen att det är viktigare att människor kommer nära havet än att en industri gör det. Jag ska inte missunna dem som arbetar vid en industri att ha en vacker utsikt, men i valet mellan en industri och en bostad tror jag att bostaden har större vinst av att ligga nära en vattenspegel. Vi ska dock inte ta bort denna möjlighet för industrier. Vi strävar ju efter ett ökat antal sjötransporter. Det kan vara väldigt klokt om tunga industrier etcetera ligger vid havet. Då slipper vi vägtransporter. Det går inte att säga generellt. Som sagt var välkomnar jag om Miljöpartiet verkar för att stärka möjligheten att öka antalet tomter i strandnära lägen. Då sjunker priset, och då blir det inte plånboken som avgör.

Herr talman! Biologisk mångfald handlar verkligen om många saker, men jag tänker uppehålla mig vid skogen. Jag tyckte mig höra att Bengt-Anders Johansson apropå Vänsterpartiets förslag om att utöka den skyddsvärda skogen med 100 000 hektar, så att det tillsammans blir 1 miljon hektar, sade att inte ett enda hektar till ska avsättas. Det skulle jag vilja att Bengt-Anders Johansson utvecklade något. Som jag sade tidigare håller SLU i Skinnskatteberg nu på och forskar om skogen och ser över detta. Jag hörde för några dagar sedan i Ekot att forskare sade att man behöver öka det nuvarande miljömålet om 900 000 hektar med 350 000 hektar. Jag undrar var Bengt-Anders Johansson har hittat sina siffror som visar att det inte behövs ett enda hektar mer än i dag.

Herr talman! Jag vet inte om jag var otydlig eller om Wiwi-Anne hörde fel eller ville höra fel. Jag sade inte att inte ett enda hektar till behövs. Men jag sade att vi innan vi diskuterar någon ytterligare avsättning, om det nu blir aktuellt, i rimlighetens namn måste säkerställa det som vi redan har beslutat om. Det är detta som är så typiskt för vänsterpolitiken. Det är hektaren som är det viktiga. Då kan man skriva på ett papper att man har skyddat si och så mycket. Hur skyddsvärt det är talar ni aldrig om. Det är detta som jag tycker är lite bekymmersamt. Wiwi-Anne Johansson är välkommen i utvärderingen av det som vi har avsatt och det vi kommer att avsätta. Vi har en bra bit kvar tills de 900 000 hektaren är avsatta. Jag tror inte ens att Wiwi-Anne Johansson är beredd att sätta till 1 miljard extra varje år framöver för att vi ska nå fram till detta till 2010. Eller har ni så mycket pengar i er pengapung? Det viktiga är att målet ligger fast och att vi lever upp till målet. Takten får bestämmas av hur vi rent ekonomiskt klarar det. Dessutom måste vi upprätthålla kvaliteten. Kvaliteten är viktig i detta.

Herr talman! Vänsterpartiet har faktiskt mer pengar i sin budget än alliansregeringen. Vi avskaffar inte förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. På det sättet har vi faktiskt mer pengar. Det är svaret på frågan. Dessa pengar vill vi gärna satsa på ett rättvist miljöutrymme och en hållbar utveckling. Det är helt sant. Vi talar visst om skyddsvärd skog och om hur vi ska kunna skydda den. Om vi inte gör det bra i dag, vill inte alliansen då göra det bättre? Vi vill sträva efter att få större sammanhängande skogspartier. Det räcker inte för alla arter att ha en liten plätt. Därför ser vi naturligtvis att statliga Sveaskog tar ett stort ansvar, men man måste göra det tillsammans med markägare. Är det så att Bengt-Anders Johansson säger att det bara är på frivillig väg som skogsägare ska lämna ifrån sig sin skog? Frivilligheten, det såg vi vid avverkningen, gick inte så bra. Det är 32 procent av skogsavverkningen som inte sker enligt bestämmelserna.

Herr talman! Jag ska med intresse följa Vänsterns budgetar framöver. Ska ni leva upp till detta innebär det att ni skulle ha 1 miljard extra i år, 2 miljarder nästa år och 3 miljarder om tre år. Jag ska som sagt med stort intresse följa det. Tillbaka till det skyddsmål som vi har satt upp. Vi har satt upp som mål att vi ska ha 900 000 hektar. 400 000 av det ska ha formellt skydd från statens sida som vi på ett eller annat sätt inhandlar, via kommuner eller länsstyrelser. 500 000 ska avsättas på frivillig basis. Det stora bekymret under den förra mandatperioden var att man enligt mitt sätt att se inte har använt människors egen vilja att hjälpa till i detta. Man skulle alltså i alldeles för stor utsträckning köpa in mark och skydda den i stället för att gå avtalsvägen med markägare. De allra flesta markägare är väldigt positiva till tanken att kunna bidra till detta om man får en rimlig ersättning för att man avstår möjligheten till inflytande över den egna marken. Det har man missat grovt initialt i det här arbetet. Då var det pekpinnar man kom med. Många gånger talade man inte ens med markägaren, utan man åkte ut, inventerade och kom fram och sade: Det är biotopskydd här, punkt slut. Om man vill ha människorna mot sig, då var det precis rätt väg. Detta har alliansen tagit på mycket stort allvar och kommer att använda avtalsmöjligheter i större utsträckning för att uppnå målet. Målet är vi överens om, och det ska vi leva upp till. Till skillnad från er talar vi inte bara om hektar utan också om kvalitet.

Herr talman! Bengt-Anders Johansson sade att det är viktigt att lyssna på människor, att det är viktigt med underifrånperspektiv och att förändra politiken när smärtgränsen är nådd. Det kan jag hålla med om, och jag hoppas att det också kommer att gälla andra områden, till exempel arbetsmarknadspolitiken. Jag vill också passa på att tacka Moderaterna för det som jag uppfattar som ett starkt stöd för det socialdemokratiska jakt- och viltvårdsprogrammet. Jag måste uppfatta det också som ett stöd för vår reservation om ersättning för rovdjursrivna tamdjur. Men jag har en fråga där jag skulle vilja ha ett förtydligande. Det är vad Bengt-Anders Johansson menar med "väsentligen fler". Vilka rovdjur är det som avses? Är det järv eller kungsörn möjligen? Slutligen till den fråga som jag efterlyste svar på, nämligen om ormar. Det är de facto ändå ett problem att ormar smiter, trots det regelverk som finns. Människor är rädda. Jag tror att det finns människor som faktiskt skulle tycka att Bengt-Anders Johanssons förslag om att gräva ned dem skulle vara bra. Nu är det inte vårt förslag, utan det handlar mer om tillsyn och uppföljning, att hitta sådant som gör att regelverket följs.

Herr talman! Jag tycker ändå att det förtjänar att hållas fram det Maria Östberg Svanelind säger. Jag upplever också att det när det gäller jakt- och viltvårdspolitiken finns en stor samsyn mellan alliansen och Socialdemokraterna. Det välkomnar jag, det sade jag tidigare. Det tycker jag att vi ska slå vakt om, och vi ska se till att vi får en ännu bättre jakt- och viltvårdspolitik. Vilka rovdjur det ska gälla - ja, jag kan inte peka ut vilka det är. I den mån en rovdjurspopulation lokalt sett blir störande, oavsett vilka det är - det må vara kungsörn, björn, järv eller varg - ska det finnas möjlighet för människor som känner rädsla och oro att ingripa. Då kan man inte sitta i Stockholm och säga: Vi har inte kommit upp till det som riksdagen har bestämt. Vi gör ingenting. Om man har den strategi som har varit förhärskande under åtminstone två mandatperioder får vi en väldigt taggig inställning, och det tjänar inte rovdjuren på, definitivt inte. Välkommen från socialdemokratin att ta det lokala ansvaret med utgångspunkt i de familjer som lever mitt i detta och ge dem ett utrymme så att de kan ingripa när trycket blir för stort. Jag behöver inte peka ut något speciellt. När det gäller ormarna är det enda möjliga svaret på frågan, som jag ser det: Då är det bättre att förbjuda människor att ha orm. Är det vad Socialdemokraterna är ute efter?

Herr talman! Nej, vi vill inte förbjuda människor att ha ormar, men vi tror att man kan jobba väldigt mycket mer med att möta den rädsla som finns. Det sker de facto incidenter årligen. Ormar rymmer, är på drift och är ett hot mot människors liv. Vi tror att det finns andra vägar med ökad tillsyn, med uppföljning och revidering av regelverken. Men det är klart att vi inte vill förbjuda ormarna.

Herr talman! Då närmar vi oss varandra även på den punkten, vilket jag tycker är trevligt. Vi är uppenbarligen ändå överens om att det ska ligga kvar på den nivå det är i dag, nämligen på kommunerna. Jag tror inte en sekund att det skulle bli bättre av att man flyttar upp det på annan nivå. Jag läste upp bestämmelserna för en liten stund sedan. Tydligare regelverk är det nästan omöjligt att åstadkomma. I så fall är det individerna som har orm som man får titta på. Vi kan se att alliansregeringen har agerat kraftfullt när det gäller exempelvis innehav av hundar som går till attack. Det är inte djuren som det är fel på. Det går inte att förbjuda vissa hundraser. Det är människor som inte kan hantera detta. Lever man upp till de bestämmelser som jag läste upp då sker det inte olyckor, då är det inga ormar som rymmer. Jag tycker att man skulle kunna applicera samma tankesätt här som när det gäller hundar. Det är inte djuren det är fel på, oftast är det människor, när tamdjur åstadkommer skada.

Herr talman! Den biologiska mångfalden är en förutsättning för ekosystemets fortlevnad och ett varaktigt liv på jorden. Vi som människor ingår i ekologiska sammanhang, och vi har ett ansvar att bruka utan att förbruka. Vi måste vårda ekosystemen och bör inte tillföra andra levande varelser ett onödigt lidande. Skyddet av den biologiska mångfalden, precis som har framförts här innan, är en hörnsten i alliansregeringens miljöpolitik. Det är säkerligen inte sista gången vi diskuterar biologisk mångfald i den här kammaren under den här mandatperioden. Det görs en översyn av miljömålen fram till 2009 då många av de här frågorna kommer att diskuteras. Jag kan konstatera, precis som Bengt-Anders Johansson gjorde innan, att synen i de olika partierna stämmer ganska väl överens och gjorde det också under förra mandatperioden när vi diskuterade till exempel miljökvalitetsmålen inom biologisk mångfald. Det var en bred samsyn, och förhoppningsvis kan vi ha en sådan även fortsättningsvis. All mänsklig verksamhet är beroende av de ekologiska sammanhangen. När vi skadar de ekologiska sammanhangen skadar vi också oss själva och kommande generationer. Vi kan inte i dagsläget bedöma de fulla effekterna av våra handlingar, vilket innebär att vi måste utgå från försiktighetsprincipen i vårt arbete. Vi får inte rubba de naturliga ekosystemen, så att de sedan inte går att återställa till sin ursprungliga balans. Herr talman! Centerpartiet vill att arternas livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer ska försvaras. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Vi vill att människor ska ha tillgång till en god natur och en rik kulturmiljö och också en rik biologisk mångfald. Det handlar om hälsan men också om möjligheten till fantastiska naturupplevelser. Biologisk mångfald är gener och arter och deras samverkan och vad de gör för nytta för ekosystemen. Men detta är också viktigt när det gäller att rena vatten och luft, binda jorden och pollinera våra grödor. Biologisk mångfald utgörs av den mosaik av naturtyper och livsmiljöer som finns i landskapet. Det är odlad mark, vattendrag och sjöar liksom våtmarker och skogar - för att nämna några. Vi i Sverige har åtagit oss att både bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt, i enlighet med FN:s konvention för biologisk mångfald. Vi kan konstatera att öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. Många av oss kanske tar för självklart att de har funnits och alltid ska finnas. Och de utgör livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det generationer av jordbrukare som har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden genom det arbete som de har gjort. För att man ska kunna få en så bra avkastning på sin mark som möjligt har man också haft ett hållbart bruk där man har tagit hänsyn, och man gör så även i dag. Men samtidigt är det många av Sveriges jordbrukare som känner en frustration. De upplever att många av de här miljömålen - det är en lagstiftning som vi har varit med och fattat beslut om som gäller miljömålen i fråga om den biologiska mångfalden - står i kontrast till varandra, att de står i motsättning till varandra. Jag tror att det är viktigt att vi tar till oss det i den fortsatta översynen och funderar på hur vi får ett större förtroende bland gemene man för de miljömål vi sätter upp. Jag var på Öland tidigare i veckan och diskuterade stenmurar och vilka konsekvenser de får för Ölands jordbrukare och deras möjlighet att bedriva ett jordbruk som är rationellt och också har en så minimal miljöpåverkan som möjligt. Där vill man i dag flytta eller ta bort en del stenmurar för att kunna minska mängden tid man använder på sina åkrar och minska mängden diesel som man förbrukar. I dag är man förhindrad att göra det på grund av de regler som vi har satt upp. Det är viktigt att vi tar till oss de signalerna och funderar igenom hur vi når fram till miljömålen och hur vi gör så att de inte står emot varandra. Odlingslandskapet utgör endast 8 procent av Sveriges yta, men här trivs hälften av landets alla växter och djur. En stor del av Sveriges rödlistade djur- och växtarter finns i jordbrukslandskapet, och de flesta av dem hör hemma just i de här naturbetesmarkerna och ängarna. Det krävs alltså, som jag var inne på, att vi har ett fungerande jordbruk för att vi ska kunna ha en fortsatt rik biologisk mångfald. Det krävs också ett nära samarbete mellan jord- och skogsägare, berörda myndigheter och ideella organisationer för att man ska kunna skapa den här hållbara utvecklingen och för att man ska kunna se till att vi har en bra svensk miljö- och naturvård. Den variation som finns i odlingslandskapet gynnar många växt- och djurarter. Men tyvärr är den här variationen på väg att växa igen. Därför är det arbete som alliansregeringen har satt i gång med en regelförenkling för alla landets företag, även för Sveriges jord- och skogsbruk, en viktig del också när det gäller bevarandet av den biologiska mångfalden. Har vi inte ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk har vi inga öppna landskap i fortsättningen. Det är därför också viktigt, som alliansregeringen har pekat ut, att vi vill förbättra och stärka konkurrensvillkoren för Sveriges jordbrukare. Blir de utkonkurrerade har de inte möjlighet att bedriva sitt jordbruk. Då gör vi också den biologiska mångfalden en otjänst. Herr talman! Det område som har debatterats både i den här debatten och innan debatten och som också har varit ganska centralt i diskussionen kring den biologiska mångfalden är skogen. Skogen är en rik träråvara som är en viktig exportråvara för svensk industri. Men skogen har också betydelse för våra möjligheter att ställa om till ett samhälle där vi minskar vår påverkan på växthuseffekten och där vi kan öka vårt användande av förnybara bränslen. Det hållbara skogsbruket är också en förutsättning för en ekonomisk tillväxt i Sverige. Vi behöver ha en politik som ger näringen möjlighet att utvecklas. En välskött skog är viktig inte bara utifrån det här virkesproduktionstänket utan också med tanke på naturvärdena i skogen. Ett uthålligt skogsbruk och en långsiktig virkesförsörjning kräver utbyte av både kunskap och information. Som man har varit inne på tidigare i debatten har vi fastställt ett miljömål om levande skogar här i riksdagen. 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till 2010. Där kan vi i dag se att miljömålet är nått när det gäller den privata delen, de privata avsättningarna om 500 000 hektar. Men vi har inte nått det när det gäller den andra delen, de 400 000 hektar som staten skulle ha ansvar för. Även om det har varit uppe tidigare i debatten måste jag påpeka att vi ska ha med i beräkningen att anslaget för biologisk mångfald är det största enskilda anslaget i miljöbudgeten. Vi ligger kvar på den nivå som vi hade 2006. Det är en oerhört viktig del i det hela. Jag ska också påpeka att de som äger skog i dag och som är privata skogsbrukare har ett mycket starkt fokus på ett långsiktigt hållbart skogsbruk. De har ett stort miljöintresse, men det handlar givetvis också om att man ska kunna få en avkastning på det kapital som man har för att man ska kunna få en utveckling och också kunna bedriva ett hållbart skogsbruk. Det är då man får bästa möjliga avkastning. Om vi skulle göra några enskilda stora satsningar där vi förstatligar stora marker och stora mängder av vår skog skulle det vara en otjänst för den biologiska mångfalden. Det skulle också vara en otjänst för den svenska tillväxten. Herr talman! Med ett tydligt underifrånperspektiv och ett nära samarbete mellan lokala aktörer, markägare, myndigheter och miljörörelser är jag övertygad om att vi kommer att nå långt i arbetet för biologisk mångfald under de kommande åren.

Herr talman! Folkpartiet har under många decennier slagit vakt om den biologiska mångfalden. Vi tog till exempel initiativ till Naturskyddsföreningens grundande. Vi har slagits för de orörda älvarna och har arbetat för skydd och förvaltning av skog, mark, hav och djur. Men man kan, som bekant, inte leva på gamla meriter utan måste hela tiden oförtrutet arbeta vidare. Det gör vi också, tillsammans i alliansen, både nationellt och internationellt. Vi välkomnar överenskommelser inom det här området över blockgränserna då vi anser att de här frågorna är så angelägna. Situationen är nämligen oroande. Varje dag försvinner arter. Den utarmning som sker riskerar att påverka den viktiga balans som finns. Under den förra mandatperioden fanns det en stor samsyn mellan Miljöpartiet och alliansen. I viktiga miljömålsfrågor anslöt sig Miljöpartiet till alliansens förslag och linje. Det gällde också Östersjösatsningar. Det uppskattas. Vi öppnar givetvis också för både v och s att ansluta sig i de här viktiga frågorna. I redogörelsen för det här ärendet finns det i bakgrundsbeskrivningen några meningar som är angelägna och väl värda att citera: "Biologisk mångfald och samspelet i olika typer av ekosystem är av grundläggande betydelse för människans livsvillkor. Biologiska resurser och ekosystemets tjänster är viktiga förutsättningar för livet och en hållbar utveckling." Den biologiska mångfalden utgörs av naturtyper, vilket flera föregående talare har nämnt. Det handlar om naturtyper och livsmiljöer som finns i landskapet, i den odlade marken, i vattendragen, i sjöar och hav, i våtmarker och i skogar. Det är gener och arter som i samverkan ger mänskligheten olika former av ekotjänster. Det är ett begrepp som är ganska nytt för många och därför väsentligt att förklara. Det handlar om att rena vatten och luft, binda jord och pollinera våra grödor. Den biologiska mångfalden medverkar också till folkhälsan, eftersom många natur- och kulturmiljöer utgör en viktig källa för rekreation och friluftsliv. Att man då på sina håll i världen - vi hörde i dag Kina nämnas som exempel - behöver mänsklig arbetskraft för att pollinera skrämmer verkligen. I den tid vi nu lever, när klimatfrågan förts upp på agendan, är det viktigt att se sambandet mellan biologisk mångfald och klimatfrågan. Den biologiska mångfalden utgör en buffert för att stå emot de klimatmässiga förändringar vi har att vänta. Det är också väldigt viktigt att vi inte hamnar i fel dike i våra satsningar och i vår iver att motverka klimatförändringen. Vi får inte bara satsa på en monokultur och glömma bort den biologiska mångfalden. Jag vill här lyfta ett varningens finger. Det får inte bli alltför ensidiga satsningar på bioenergigröda, utan vi måste även här öppna för en mångfald. Herr talman! Jag vill ta detta tillfälle i akt och påminna kammaren om de nationella och globala skydd som finns, men också om några av de viktiga beslut som vi har varit med om att ta. Drygt 11 procent av jordens yta är skyddade områden, 100 000 till antalet. I Europa har vi 42 000 skyddade områden. I Sverige har vi 28 nationalparker. Nya är på gång, och där är Kosterarkipelagen värd att lyfta fram. Vi har ungefär 3 000 naturreservat, ungefär 4 000 Natura 2000-områden och ett stort antal biotopskyddsområden. Natura 2000-områdena, totalt 6 miljoner hektar, ingår till 60 procent i övriga skyddade områden. För att bevara och nyttja vår biologiska mångfald på ett hållbart sätt är dessa insatser och skydd oerhört viktiga. Men det är också viktigt att vi hela tiden ser till kvaliteten och därför utvärderar och följer upp. I Sverige har vi åtagit oss att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt, i enlighet med FN:s konvention. Världens regeringar samlades 2002 och fastslog målet att till 2010 stoppa den dramatiska förlust av biologisk mångfald som nu sker. Det är viktigt och oerhört angeläget att vi 2010 kan visa att vi har levt upp till denna höga och viktiga målsättning. Herr talman! Jag vill efter denna historik lyfta fram några frågeställningar där oppositionen reserverat sig. Jag börjar med miljökvalitetsmålet Levande skogar. Där ligger miljökvalitetsmålet och delmålen fast, och det har markerats av flera föregående talare. Det handlar om det formella skyddet och även om de frivilliga avsättningarna. Det är viktigt att vi här också lyfter fram och ser möjligheterna med de skyddade områdena. Man behöver inte lägga locket på, utan man kan tvärtom öppna och popularisera också naturreservaten och ta fram en mångfald av flexibla lösningar som komplement. Där kan civilrättsliga avtal nämnas. Det krävs dialog och samverkan för att detta ska fungera på allra bästa sätt. Här har regeringen en hög ambition och vilja. Det andra som jag vill lyfta fram är rovdjursförvaltningen. Här råder ingen som helst tvekan om att vi också slår vakt om de fem stora rovdjuren. Men jag vill ändå markera att jag anser att den tidigare regeringen å det grövsta misslyckades med att skapa den folkliga acceptans som är så viktig för att vi ska kunna leva i harmoni och balans med varandra. Man misslyckades med detta eftersom man inte lyssnade tillräckligt och inte förstod att det fanns en oro. Människor måste känna att de faktiskt har tillåtelse att skydda sina tamdjur. Nu är en ny § 28 på gång. Det känns viktigt. Den gäller under en tvåårsperiod, och sedan utvärderar vi. Herr talman! Jag vill också ta upp en annan djurart som väcker känslor, nämligen ormar. Det har också varit uppe i debatten i dag. Giftormar på rymmen har faktiskt skapat väldigt stor skräck i vissa bostadsområden. Det kan finnas olika känslor inför ormar, men de regler som nu finns behöver ses över, och jag välkomnar särskilt att regeringen har för avsikt att göra detta. Vår syn på strandskyddets dignitet och på vikten av den marina miljön kommer att utvecklas av min partikollega Lars Tysklind. Ni kommer att få ta del av de synpunkterna. Det har talats mycket om ekonomi och om budget. Men jag vill också slå fast det som mina allianskolleger tidigare har sagt: Regeringen har satsat precis lika mycket som den tidigare regeringen inom området biologisk mångfald. Det är samma summa som 2006. Dessutom sker en satsning på exempelvis Östersjön på havsmiljöområdet. Det är alldeles nödvändigt för att undvika en total kollaps av vårt innanhav. Vi lägger dessutom in en ökad effektivitet, eftersom vi anser att det är oerhört viktigt med kunskap innan vi sätter in olika åtgärder. Det är också oerhört angeläget med samverkan för att nå våra gemensamt uppsatta mål. Regeringen fäster stor vikt vid miljömålssystemet och vid att uppfylla de internationella åtaganden som vi har skrivit under. Vi håller nu på att se över alla arbetsformer och instrument för att göra de mest kostnadseffektiva insatserna för att nå dessa mål. Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill också hänvisa till det som står i budgetpropositionen och som har sagts många gånger: Biologisk mångfald är en hörnsten i regeringens politik. Det, mina vänner, är något som känns riktigt bra för en folkpartist.

Herr talman! Även den här debatten går mot sitt slut. Jag vill passa på att tacka för väldigt intressanta inlägg. Det har varit kunniga, engagerade och ibland nästan poetiska beskrivningar av vår natur. Inte minst Anita Brodéns senaste inlägg tycker jag var väldigt fint och bra. Vi blir ju alla fascinerade av naturen när vi väl är där, höll jag på att säga. Jag gjorde ett näst intill unikt nedslag i en av trädgårdens rabatter för ett tag sedan. Det är tyvärr inte så ofta. Men så fort man rotar lite ser man vilket enormt myller som finns i naturen. En liten gynnare som slog sig ned på min hand var helt genomskinlig. Det är klart att man funderar, det syns ju inga tarmar eller någon magsäck. Vad käkar han, hur går matsmältningen till, vad livnär han sig på, vad har han för roll att fylla här i världen? Man blir fascinerad av det samband som man hjälpligt förstår finns. Många av oss har ju sedan barnsben kikat på myrstackarna och det myller som är där. Vad som är fram eller tillbaka, när de går dit eller därifrån, är lite svårt att lista ut ibland. Och man funderar på vad de pysslar med. Men man ser ju att de är i fullt arbete. De släpar hem grejer, döda djur. Man förstår att det här är ett oerhört viktigt inslag i den biologiska mångfalden, i hur naturen fungerar. Lite mer bekymmer har vi med att förstå fästingarnas och myggornas värdefulla insatser. Vi får väl finna oss i att de också har en hel del att bidra med, även om vi kanske upplever att de mest tar. Allt detta hänger ju samman i en mångfald av arter och samspel mellan arter. Det är genetiska variationer inom arterna och mångfalden av ekosystem och naturtyper. Alltihop fungerar på ett vist sätt, och man funderar naturligtvis många gånger över hur det har kunnat bli så här. Ekosystemen är, som vi har hört flera säga, stressade, överbelastade. En del är hotade - de ekosystem som vi är så beroende av för våra liv. Pollineringen har nämnts, vatten- och luftreningen, fotosyntesen, matproduktionen; allt är vi beroende av för våra liv. Millennium Ecosystem Assessment pekar på att två tredjedelar av de här systemen är överansträngda. Vi har tagit dem för givna. De har varit gratis i marknadsekonomin. Nu börjar man vakna och se behovet av att sätta ett pris på dem också. Det är glädjande att jag lyckades påverka direktiven till Hållbarhetskommissionen på ett sådant sätt att det begreppet också kom in, att man ska jobba med frågan hur man ska sätta ett riktigt pris på ekosystemtjänsterna. Debatten om den biologiska mångfalden begränsas ibland här i riksdagen till att handla om ett anslag i statsbudgeten. Det är ett viktigt anslag. Det är det allra största på miljöområdet och ett av de större anslagen inom olika sektorer. Därför kanske man ändå måste ta upp det lite slarviga sätt att uttrycka sig som både Miljöpartiets och Vänsterpartiets representanter hade här. Miljöpartiet säger att vi tar bort pengarna från biologisk mångfald och i stället satsar på havet eller vad vi nu satsar på. Vänsterpartiet uttryckte sig på liknande sätt, en mycket stark oro för att vi tar bort pengar. Så är ju inte fallet. Det handlar om att det sammantaget finns ca 2 000 miljoner kronor till biologisk mångfald - 1 963 miljoner kronor. Av det tas 88 miljoner. Av 1 963 miljoner går 88 till det som vi tycker är andra viktiga aspekter på biologisk mångfald och miljöarbete. Det här är ingen ovanlig hantering. Jag kommer ihåg många socialdemokratiska regeringsbudgetar där för oss viktiga konton, som sanering av förorenade områden till exempel, dränerats på pengar som gått till andra områden som man tyckt vara angelägna. Så sker ju alltid. Vi hoppas att resurserna ska räcka, och vi arbetar för att de också i en framtid ska öka på olika sätt och på olika konton. Det sker nu också ett viktigt arbete, som flera har varit inne på, för att konstatera hur vi får fram de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Hur når vi målen bäst och snabbast? Sådana uppdrag har både Naturvårdsverket och Statskontoret. Miljömålsrådet ska redovisa sin fördjupade beskrivning av miljömålen 2008-2009 också på det här området. Jag ser fram emot det här arbetet. Vi har ju i debatten ibland mött olika intressanta förslag, till exempel hur andra länder hanterar frågan om avsättningar och biologisk mångfald. I Finland finns det exempel på att man mer har en upphandlingsversion. Visst vore det intressant och mer av dynamik om staten kunde säga: Vi behöver de här nyckelbiotoperna, vi behöver de här naturtyperna och vi behöver den här biologiska mångfalden just nu. Det är brist på det. Det behöver vi skydda. Då får man anmäla de av sina arealer som innehåller de här olika behoven, och det kan ske ett upphandlingsförfarande som bygger mer på ett gemensamt, ömsesidigt engagemang. Det räcker inte, som svar på Wiwi-Annes fråga. Visst behöver vi ha statliga avsättningar, inte bara frivillighet. Det behövs naturreservat och annat. Men jag ser fram emot att fortsätta arbetet på det här området. Jag ser också fram emot Rovdjursutredningens förslag. Alla vi som har mött utredaren och lyssnat till hans sätt att gripa sig an frågan svävar inte i tvivelsmål om att detta blir oerhört ambitiöst, med stor hänsyn till populationer, till utveckling, till framtid samt till genetisk variation och styrka. Den utredningen kommer säkert att kunna läggas till grund för en fortsatt bra rovdjurspolitik. Det är glädjande att Socialdemokraterna numera har en mer realistisk syn på § 28, på säl och skarv och på utvärdering av tumlare, drivgarnsfiske och bifångster. Man har i reservationen ett annat språkbruk än man hade under förra mandatperioden, om jag säger så. Det är glädjande. Några ord till sist om genmodifierade organismer. Man kan ju tänka sig att en del tycker att vi kristdemokrater borde hänga på några reservationer eftersom vi har drivit just den politiken tidigare. Ursäkta mig, herr talman, att jag drar över talartiden någon minut till. Det finns ett antal motioner och reservationer som vi kristdemokrater har stor förståelse för. Men jag kan bara säga att vi i det här läget prioriterar arbetet inom alliansen för att där förändra och arbeta med frågan. Det hade inte heller blivit någon skillnad, eftersom det inte har blivit något skifte i politik när det gäller genmodifierade organismer sedan Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Det här är ett område som är totalharmoniserat inom EU, så det är ganska bökigt och svårt att förändra. Jag tycker ändå att den nya regeringen bygger på den gamla regeringens ambition. Jag är inte säker på vem det var som gav de olika uppdragen, i varje fall har olika myndigheter och verk i uppdrag, Naturvårdsverket till exempel, att se till hur till exempel herbicidtoleranta, genmodifierade organismer stämmer överens med uppfyllandet av miljömålen. Jag tycker att man också ska kika på insektsresistenta genmodifierade grödor och relationen till miljömålen. Det finns också ett arbete vad gäller samexistensregler och skadeståndsfrågor. Dessa frågor måste lösas. Jag ser också fram emot regeringens hantering och beredning av frågorna från Riksrevisionen och riksdagen. Det gäller alltså Riksrevisionens framställan till riksdagen angående myndigheternas sätt att arbeta med genmodifierade organismer. Sammantaget ser jag det som möjligt att inom regeringen arbeta för att få en vettig väg framåt även med GMO-frågan. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Sven Gunnar Persson har påpekat att man satsar lika mycket pengar på biologisk mångfald som tidigare och att det inte är som Miljöpartiet och Vänstern säger. Men det står klart i budgeten att man tar pengar från biologisk mångfald till att satsa på havet. Det är inte fel att satsa på havet, men man ska inte ta pengarna från biologisk mångfald. Det säger alla som håller på med dessa frågor, och det har vi fått klart för oss i miljö- och jordbruksutskottet. Du säger också att vi ska vidta kostnadseffektiva åtgärder i det här arbetet. Jag ser inte att det är så påtagligt med havssatsningarna. Övervakning, satellitövervakning, luftning på några små platser och mer dialog är alltid bra. Du får gärna utveckla vad de kostnadseffektiva åtgärderna innebär, Sven Gunnar, och sedan får jag se om jag får någon mer klarhet i detta. Jag tycker inte att det är kostnadseffektivt att ta bort 450 miljoner från biologisk mångfald och satsa på övervakning.

Herr talman! Jag hade synpunkter på att man uttryckte det så att vi tar pengarna - i bestämd form. Det var kanske mer ett semantiskt påpekande. Vi ökar inte anslaget, i stället tar vi pengar - men inte pengarna. Det lät som att hela anslaget försvinner, att det dramatiskt minskar. Men av nästan 2 000 miljoner kronor används 88 miljoner kronor i de andra väsentliga miljöområdena. Det är på samma sätt som alla regeringar har gjort i alla tider. När det gäller kostnadseffektiva åtgärder var det inte den förändringen jag hänvisade till utan till Naturvårdsverkets och Statskontorets översyner och utredningar om hur vi i framtiden ska arbeta med frågor om biologisk mångfald och olika skyddsåtgärder. Jag ser fram emot de resultaten. Jag är nog inte mannen att utveckla detta ytterligare. Vi får avvakta de olika rapporterna från Statskontoret och Naturvårdsverket.

Herr talman! Det är intressant att få veta vilka åtgärder man kommer fram till. Sven Gunnar sade i ett anförande att han hoppas att resurserna räcker. Det hoppas jag också. Jag är mån om att vi inte tullar på resurserna. Vi vet att de är oerhört viktiga för att stå emot klimatförändringar. Herr talman! Både Sven Gunnar och jag sitter i Gentekniknämnden och brottas mycket med genteknikfrågorna. Vi har ofta likartade uppfattningar i frågan. Det är intressant att du nämner att du avvaktar ett pågående arbete. Jag tänkte höra var skadeståndsfrågan ligger och om vi kommer att få diskutera den i riksdagen.

Herr talman! Jag kan inte svara på hur långt regeringen har kommit i den senare frågan. Jag tror inte att den frågan är riktigt färdigutredd. Vad gäller samexistensreglerna håller Jordbruksverket på att lägga fast dem för att notifiera EU. Rättare sagt har regeringen en förordning om detta, vilket innebär att Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram mer konkreta riktlinjer. Jag tror att de har antagits i regeringen. Men den senare frågan kan jag inte ge dig svar på. När jag säger att jag hoppas att pengarna ska räcka inbegriper detta det arbete som regeringen gör för att hitta de mest kostnadseffektiva vägarna att få ut mesta möjliga skydd för pengarna. Jag tror att det finns en utvecklingspotential om man lyfter ögat från hektarbegreppet och ser på träffsäkerhet och kvalitet. Jag tror att det skulle vara spännande att pröva modellen där staten, det offentliga, preciserar mer den naturtyp, nyckelbiotop, man söker och anser ska skyddas eftersom det inte finns ett tillräckligt skydd. Då får skogsägare och markägare anmäla sitt intresse att vara med i processen för att ge ett skydd. Det blir på så sätt ett upphandlingsförfarande. Det är en effektiv metod för samråd i stället för hiskeligt utdragna processer där man är osams och inte har förståelse för varandras motiv.

Herr talman! Sven Gunnar beskrev den genomskinliga stackaren utan tarmar. Jag kom att tänka på att det är kanske någon som är anpassad efter de nya a-kassereglerna! Men det var inte riktigt det jag skulle ta upp här. Allemansrätten är för oss socialdemokrater en central del i välfärdspolitiken. Ett av dess tydligaste uttryck i svensk lag är just strandskyddslagstiftningen, som på ett avgörande sätt har bidragit till att de flesta svenskar i dag har goda möjligheter till ett strandnära friluftsliv och rekreation också runt storstäderna. Men det finns också brister i lagen. Strandskyddet är inte tillräckligt i vissa delar av landet, samtidigt som det är alltför strikt i andra. Lagstiftningen påverkar kommunerna på olika sätt. Den är en tillgång för turismen, samtidigt som den ofta framställs som en hämsko i planeringen av bostadsbyggandet. I områden med högt bebyggelsetryck och krympande tillgång till de obebyggda stränderna privatiseras allt fler stränder. Trycket längs kusterna är särskilt högt. Sedan 50-talets första strandskyddsbestämmelser har bostadsbeståndet längs kusten dubblerats. Många kommuner utnyttjar alltför generöst möjligheten till dispens från strandskyddet. Samtidigt uppfattas strandskyddet som onödigt hårt i många glest bebyggda områden där tillgången till stränder ofta är god. En större flexibilitet i strandskyddslagstiftningen efterfrågas för att främja regional utveckling. För några veckor sedan såg jag ett reportage om hur kommunerna planerar sin bebyggelse runt Vänerns stränder. De flesta är i dag medvetna om att klimatförändringarna bidrar till allt fler översvämningar. Men den kunskapen tillämpas inte när det gäller att planera bostadsbyggandet. Det framkom med all önskvärd tydlighet att de kommunala politikerna förväntar sig att problemen ska lösas genom nationella beslut. Till dess så sker fortsätter byggandet i områden som med all säkerhet kommer att översvämmas årligen. Många av de debattörer som vill flytta strandskyddslagstiftningen till PBL hävdar att våra lokala politiker naturligtvis tar sitt ansvar. Jag säger inte emot detta. Men ansvaret kan ibland vara av det kortsiktiga slaget där de lokala politikerna väger in ett eventuellt antal arbetsplatser som kan förläggas till kommunerna om de gör avsteg från strandskyddet. Detta har hänt, och detta kommer att hända. Att det blir några arbetsplatser är långt ifrån säkert. Strandskyddets stora betydelse för allemansrätten kräver att eventuella reformer genomförs med varsamhet. Våra fritt tillgängliga stränder har ett oskattbart värde, inte minst för turismen som ofta är kommunernas stora inkomstkälla. Utgångspunkten för en ny lagstiftning måste vara att strandskyddet, liksom hittills, är ett områdesskydd enligt miljöbalken med en grundregel om förbud mot nybyggnation. Herr talman! De politiska företrädare som vill förändra strandskyddslagen till en kommunal angelägenhet och införa den i plan- och bygglagen rekommenderar jag att göra ett besök i vårt grannland i väster. Jag har framfört det förut från denna talarstol, men det är värt att upprepa. I Norge har de en strandskyddslag som är kommunaliserad. Om ni åker båt en fin sommardag från bohuskusten - jag rekommenderar det också; där är det fint, rent vatten och inga alger - och norrut kan jag lova er att ni inte behöver fundera över var landgränsen går mellan Sverige och Norge. Det är bara att notera var staketen börjar ringla sig från landbacken ned i havet och var skyltarna om privat mark är uppsatta. Just där går gränsen mellan Sverige och Norge. Detta revirpinkande är följden av att Norge har ett kommunalt strandskydd. Jag menar att strandskyddsfrågor mycket väl kan hanteras i den kommunala översiktsplaneringen utan att lagstiftningen för den skull förs över från miljöbalken till plan- och bygglagen. I den här åsikten har vi fram till i dag, och även fortsättningsvis hoppas jag, haft Folkpartiet på vår sida. Det har varit garanten för att detta ska bestå. Jag hoppas att jag sedan får höra att Lars Tysklind står fast vid de här åsikterna. Jag blir väldigt orolig när jag hör alliansens starke man i frågor om biologisk mångfald prata om strandskyddet med visioner från de småländska skogarna. Då blir jag rädd för att vi inte har mycket möjlighet att vandra runt våra stränder hädanefter. Ska vi behålla ett strandskydd och en allemansrätt måste vi också värna att de ligger kvar i skyddslagstiftningen. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 11. I detta anförande instämde Peter Jeppsson (s).

Herr talman! Vi ska nog inte dramatisera förhållandena inom alliansen. Vi är väldigt eniga om vissa utgångspunkter. Det står även i betänkandet att miljöministern tillkännager att det behövs en reformering med större inflytande för lokala intressen men att det inte ska ske på bekostnad av olika naturvärden. Herr talman! Jag får väl hålla med om Jan-Olof Larssons verklighetsbeskrivning från västkusten - den är naturligtvis riktig. Det har väl aldrig varit någon tanke att vi i Sverige skulle ha ett system där vi börjar flytta ned staketen i strandkanten. Problemet är att den förra regeringen aldrig lyckades få fram någon konstruktiv lösning på det här. Problemställningen är att vi har en kommunal angelägenhet med ett väldigt stort nationellt intresse, och på något vis måste man ha ett regelverk som löser problemet. Det misslyckades man ta fram. Jag vet inte om det var regeringskonstellationen då som inte lyckades enas - det kan man misstänka. På något sätt måste det lokala intresset in. En annan utgångspunkt är att vi måste ha regler som är generella, som går att använda både i ren glesbygd och i högexploaterade områden. Det var en av de saker som den förra regeringen aldrig lyckades komma till skott med. Man försökte dela in Sveriges kommuner i olika kategorier, och de gränsdragningar som då gjordes var inte rimliga. Precis som Bengt-Anders Johansson var inne på saknar dagens system flexibilitet. Det krävs att man skaffar ett system där det lokala intresset kan komma in mer. Från Folkpartiets sida har vi inte fastnat så väldigt mycket i att man måste ändra lagar och sådant. Vi tycker att detta kan ligga kvar inom miljöbalkens ram. Det är egentligen inte det som är den stora frågeställningen, utan det är hur man på ett ansvarsfullt sätt kan få in det lokala intresset. Vårt förslag var hela tiden under den förra mandatperioden att man ska fånga upp det som vissa kommuner har försökt göra, bland annat på Öckerö, men inte kunnat föra i hamn på grund av att lagstiftningen har hindrat det. Det är att en kommun som vill ändra sin strandskyddslinje ska kunna göra det utifrån ett lokalt perspektiv, men i ett otvunget läge. De dispenser som vi alla kanske kan vara oroliga för ges i dag när det finns ett projekt, och det vägs aldrig mot att det skulle kunna ligga någon annanstans - det är antingen där eller inte alls. Då finns det en risk för att det ges en del ganska olyckliga dispenser. Men om en kommun går in lite mer planmässigt, typ i sin översiktsplaneprocess, och diskuterar frågan kommer de flesta kommuner helt klart att upptäcka att det finns skyddsvärda områden och mindre skyddsvärda områden. Om man då med den stora inventeringen som grund kan rita in sin egen lokala strandskyddslinje ska vi säkert upptäcka att den kanske är 500 meter på vissa ställen och 25 meter på andra ställen och uppfyller de krav vi har. Vi får inte glömma att det här är ett nationellt intresse. Länsstyrelsen ska vara med i processen hela tiden, och länsstyrelsen ska fastställa detta som statens representant. Då har vi den lösningen att vi kan kombinera den kommunala angelägenheten med det nationella intresset utan att på något vis riskera att naturvärden och tillgänglighet till stränder går till spillo. Utifrån den utgångspunkten, med den diskussion som nu förs på Miljödepartementet, tror jag att vi kommer att komma fram till en väldigt bra lösning och kan få ett system som fungerar för alla kommuner i Sverige.