Bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 2. Bokföringsbrott - den svarta sektorn, den ekonomiska brottsligheten omsätter enorma ekonomiska värden och är oftast kopplad till annan kriminell verksamhet. Man uppskattar - det finns ju inget vetande i de här frågorna - att den ekonomiska brottsligheten omsätter ungefär 100 miljarder kronor per år. För att kunna komma upp på banan och börja åtgärda det måste vi ha bra rättsverktyg. Vi moderater instämmer i de förslag som regeringen lägger fram, men vi har ett antal synpunkter. Några är mer allvarliga och några mindre, vilket jag ska utveckla i detta anförande. Vi tycker att nio år är alldeles för lång tid för ett förslag att komma fram. För nio år sedan kom Borgenärsbrottsutredningen som gick igenom 11 kap. i brottsbalken. Sedan dess har ingenting hänt förrän de förslag kom som vi nu har på bordet och ska fatta beslut om. Det har tagit lång tid. Man kan säga att det finns viktigare frågor, men det här är en svår och stor fråga. Det som är mer allvarligt för oss moderater är att regeringen inte har lyckats åstadkomma en samlad lagstiftning, ett helhetsperspektiv på de här frågorna. Det är därför vi vill se ytterligare förslag, helhetsförslag på detta stora problemområde. Det är det som vår reservation grundar sig på. Man bör se de här frågorna i ett sammanhang. De olika delarna i brottsbalkens 11 kap. är kopplade till varandra. När man gör revideringar måste man därför göra det i ett sammanhang, inte delat, som regeringen kommer att göra. Det finns mycket mer i Borgenärsbrottsutredningen, som kom 1996, i form av angelägna åtgärder som måste vidtas. Det borde regeringen ha kommit med. Det är viktigt att man ser det i ett sammanhang.

Herr talman! Jag vill först av allt säga att Centerpartiet står bakom de lagändringar som vi i dag diskuterar vad gäller bokföringsbrott och andra brott mot borgenär. Vi har inga andra förslag utan ställer oss bakom det som vi senare i dag ska besluta om. Trots det har vi en reservation, reservation 2 under punkt 3 angående proportionalitet i straffskalor. Jag vill börja med att yrka bifall till den. När jag fick propositionen i min hand och började läsa så kändes det inte riktigt rätt. Straffskalorna för brotten grovt bokföringsbrott, grov oredlighet mot borgenärer och grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning kändes inte riktigt bra när jag vet vilka straffskalor som finns för grova vålds- och sexualbrott. För grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning kan straffet bli fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Jag gjorde en snabb kontroll av vilka andra brott som har just straffskalan sex månader till sex års fängelse. Då hittade jag följande: grov stöld, grovt sexuellt tvång, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt barnpornografibrott, grovt bedrägeri, grovt häleri, grovt olaga tvång, grovt vållande till annans död och grov kvinnofridskränkning. Detta är tio av de brott som jag hittade med just straffskalan sex månader till sex års fängelse. I motionen tog vi tyvärr även upp brottet våldtäkt och våldtäkt mot barn, där maxstraffet är sex års fängelse men minimistraffet är högre än sex månader. Därför är jämförelsen kanske inte riktigt relevant, så jag håller mig till jämförelsen med de tio brott jag just räknade upp. Jag har svårt att motivera för medborgare som jag träffar att vi som lagstiftare tycker att grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning är ett lika allvarligt brott som är värt ett lika högt straff som grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt vållande till annans död eller grov kvinnofridskränkning. Vi kan inte i behandlingen av denna proposition rätta till den snedvridning i straffskalorna som uppkommit under en lång följd av år. Därför har jag yrkat att regeringen ska tillsätta en utredning för en bred översyn av straffskalorna. Jag är fullt medveten om att detta är ett stort jobb, men jag tycker ändå att det är nödvändigt. Om vi ska kunna behålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet krävs det att de straff som döms ut åtminstone i rimlig mån följer det allmänna rättsmedvetandet. Det ska bli intressant att lyssna på vad mina meddebattörer, framför allt från majoritetens sida, har att säga om denna jämförelse. Ligger det verkligen inte någonting i att det känns märkligt att vi har samma straffskala för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning som för grov kvinnofridskränkning?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att kampen mot ekonomisk brottslighet går vidare. För inte så länge sedan stod vi i kammaren och debatterade regeringens strategi om hur vi ska bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det här är ett steg i den riktningen. Vi tar nya tag hela tiden. Syftet med det förslag som föreligger är att underlätta utredning och lagföring av bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer. Det utgör ett viktigt led i regeringens handlingsplan mot ekonomisk brottslighet och markerar en strängare syn på åsidosättanden av bland annat bokföringsskyldigheten. Förslagen grundas på bland annat Borgenärsbrottsutredningens slutbetänkande Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap. brottsbalken . I det här sammanhanget kan man säga att lagrådsyttrande över förslaget inhämtats och det finns ingen erinran mot det. Som vi märkt finns det en samstämmighet och samsyn i utskottet kring förslaget. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Vi föreslår förändringar av bestämmelserna om bokföringsbrott och andra brott där grovt bokföringsbrott ges en egen rubricering. I lagtexten anges också vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Det är viktigt för att kunna skilja på olika typer av brott och kunna beivra dessa på ett effektivt sätt. Straffskalan för grovt respektive ringa bokföringsbrott skärps. För grovt brott höjs maximistraffet från fyra till sex års fängelse och för ringa bokföringsbrott från böter till fängelse i högst sex månader. Vidare föreslår vi, när det gäller oredlighet mot borgenär i 11 kap. 1 §, att bestämmelsen om oredlighet mot borgenärer utvidgas samt att uppsåtlig underlåtenhet av gäldenär att, trots uppmaning av konkursförvaltaren, medverka till att utländska tillgångar som ingår i en konkurs tillförs ett svenskt konkursbo kriminaliseras. Det kan tyckas vara teknikaliteter, men det är viktigt att se till att människor inte kan gömma undan pengar som stjäls från det allmänna. Det räknas också upp omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om ett oredlighetsbrott är grovt. Vi gör även en del förenklingar och förtydliganden när det gäller oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer. Straffansvaret för försök till grov oredlighet mot borgenärer förtydligas, och förutom att modernisera lagstiftningen ändrar vi också språket så att det blir enklare och tydligare. Till exempel ändras "mannamån mot borgenär" till den mer beskrivande beteckningen "otillbörligt gynnande av borgenär". Slutligen har vi en anpassning till Europakonventionen. Straffansvaret för brott mot upplysningsplikten vid konkurs anpassas alltså till Europakonventionen. Detta är ett litet men viktigt steg. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005. Herr talman! Det finns två motioner väckta i anslutning till propositionen. Majoriteten i utskottet har behandlat dem och tycker att det inte finns skäl att tillstyrka dem. Vi föreslår därför att de avslås. När det gäller Moderaternas motion kan jag konstatera att den i huvudsak är tillgodosedd genom de förslag som finns i propositionen. Jag kan känna viss sympati för resonemanget om ett helhetsgrepp, men just nu kan vi inte ta det. Vad gäller Centerns motion vill jag bara nämna att straffvärdets bedömning vid varje enskilt brott, alldeles oavsett hur allvarligt brottet är, naturligtvis ankommer på domstolen. Med detta yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till propositionens förslag.

Herr talman! Nu kom det svar som jag nästan hade förväntat mig eftersom det är det som också sägs i betänkandet. Du har helt rätt, Joe Frans, när du säger att det är domstolen som i det enskilda fallet avgör vilket straff som ska dömas ut. Så är det, och så ska det absolut förbli. Det vi som lagstiftare kan göra är att fastställa straffskalorna. Det är bland annat det vi gör i dag. Om vi då fastställer straffskalorna så att det är precis samma straffskala för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning som för till exempel grov kvinnofridskränkning innebär det att vi som lagstiftare säger att de två brotten är jämförbara i fråga om vilka straff domstolarna ska kunna döma ut. Min enkla fråga är: Anser Joe Frans att det är rimligt att vi som lagstiftare säger att grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning är ett lika allvarligt brott som grov kvinnofridskränkning och att samma straffskala därför ska gälla?

Herr talman! Mitt enkla svar till Johan Linander är att det inte är korrekt att jämföra brott på det sättet. Vi ska som lagstiftare ange straffminimum och straffmaximum. Därefter ankommer det på de rättsvårdande myndigheterna att så småningom i domstol plädera för ett visst straffvärde, och sedan får domstolen avgöra genom praxisbildning och annat. Det resonemang som du för speglar inte den grund eller det rättsfilosofiska tänkande som ligger till grund för den tradition vi har. Man ska inte jämföra brott på det sättet. Det är fråga om lika allvarliga brott, och vi anger straffminimum och straffmaximum. Sedan får domstolarna avgöra var straffen ska ligga.

Herr talman! I slutet av svaret tyckte jag mig höra att det är fråga om lika allvarliga brott. Det säger vi också, för även jag är med på dessa ändringar. Därför säger jag, åtminstone just nu: Ja, de bör bedömas som lika allvarliga brott. Sex månaders till sex års fängelse är rimligt för de tre brott som vi i dag talar om - grovt bokföringsbrott, grov oredlighet mot borgenär och grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning. De är enligt de straffskalor vi fastställer lika allvarliga brott som grovt sexuellt övergrepp mot barn och grov kvinnofridskränkning. Ändå tycker jag inte att det känns riktigt rätt. Vi kan gå ut på stan och välja ut precis vilken person som helst och fråga: Vilket tycker du har högst straffvärde, grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning eller grov kvinnofridskränkning? Jag är alldeles övertygad om att 99 av 100 av de tillfrågade skulle svara att grov kvinnofridskränkning är ett betydligt allvarligare brott. Det är just detta jag är orolig för, alltså att vi fastställer straffskalor, det vill säga gör bedömningar av hur allvarliga brotten är, på ett sätt som inte längre överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Jag säger inte att vi som lagstiftare alltid ska följa det allmänna rättsmedvetandet; vi måste också vara ledande i det vi gör som politiker. Men om vi alltför markant går ifrån det som svenska medborgare tycker och tänker riskerar vi att förtroendet för rättsväsendet urholkas. Vi behöver göra översynen - även om det är ett stort arbete - just för att kanske komma till rätta med detta problem. Jag kan också nämna att straffskalorna för narkotikabrott i dag spårat ur, eftersom de fastställts efter mängd. Smuggelmängderna är numera så enorma att man snabbt slår i taket vad gäller straffskalorna för narkotikabrott. Det finns alltså all anledning att göra den utredning som är föreslagen.

Herr talman! Det är fråga om lika allvarliga brott, men brottstyperna är olika. När det gäller resonemanget i botten är det klart att en regering alltid måste se till att man utvecklar möjligheten och instrumenten för de rättsvårdande myndigheterna att gå i takt med tiden. Det du nu begär tycker inte jag att det finns anledning att göra nu. Din utgångspunkt är nästan att riksdagen ska vara lagstiftande men också näst intill domare på en gång. Det anser jag inte är riktigt. Vi stiftar lagar, och sedan får domstolarna döma. De har möjlighet att röra sig framåt och uppåt. Det är en diskussion vi kan föra. Men just nu tycker jag inte att det finns anledning att godkänna ditt förslag om en översyn av hela området. Det finns helt enkelt inga resurser att göra den typen av översyn just nu.

Herr talman! Det lagförslag som ligger på riksdagens bord och som vi debatterar här i dag är ett mycket bra lagförslag. Lagstiftaren har lyckats väldigt väl med tydliga skrivningar. Det kommer våra domstolar att ha mycket glädje av i framtiden. Det är fina avgränsningar mellan ringa bokföringsbrott, bokföringsbrott av normalgraden och det grova bokföringsbrottet. Det är bra att man utvidgar brottet oredlighet mot borgenär till att omfatta en skyldighet att medverka till att utländska tillgångar kommer in i konkursboet. Det är bra att det är klart och tydligt att det är kriminellt att förtiga tillgångar i en konkurssituation. Dessa lagtekniska förändringar som är väldigt bra är ändå bara väldigt små steg framåt i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag tittade lite snabbt för att få lite statistik. Det handlar inte om mer än 400-500 domar per år plus en del strafförelägganden, och 80-90 % av detta rör bokföringsbrott som inte är allvarligare än att man dömer till villkorlig dom och böter. Det blir en väldigt liten del kvar till den grova, allvarliga ekonomiska brottsligheten som vi egentligen tänker på i den här debatten. Mörkertalet är säkert oerhört stort här. Vi måste titta på utredningarna och utredningsmöjligheterna. Vi kommer från Folkpartiet liberalerna tillbaka till den egendomligheten att vi har en ekobrottsmyndighet som sysslar med sådana utredningar, vi har en skattebrottsutredning i Skatteverket, och vi har polismyndigheten. Det är tre, och det är åtminstone en för mycket. Som ni säkert alla känner till vill vi från Folkpartiet liberalerna lägga ned Ekobrottsmyndigheten och föra in detta i polisens verksamhet. För att dessa förändringar nu verkligen ska bli av värde vill jag skicka en stor varningssignal till regeringen och Socialdemokraterna. Jag vet att man i departementet förbereder en proposition beträffande tillsyn i konkurs. Där finns med ett förslag om att avskaffa den obligatoriska edgångsskyldigheten i konkurs. I dag ska i varje konkurs någon, antingen personen om det är en fysisk person eller en ställföreträdare för ett bolag, avlägga ed inför domstolen att alla tillgångar och skulder har kommit med. Jag har från många av mina kolleger som sysslar med konkursförvaltning ständigt fått höra: Avskaffa inte den edgångsskyldigheten inför domstolen. Det är minuterna före avläggandet av eden som tillgångarna i utlandet och andra dolda tillgångar kommer fram. Det är min förhoppning, och det vill jag skicka med på det här sättet, att regeringen inte lägger fram det förslaget. Man vill säkert bespara domstolarna arbetsuppgifter. Men detta är en oerhört farlig väg. De lagändringar som vi här i utskottet nu tycker är väldigt bra kommer att falla platt till marken om man tar bort en sådan väsentlig bit som edgångsskyldigheten i konkurser.