Bortförda barn i internationella förhållanden

Herr talman! Det är nog ingen av oss som tror att vi, hur bra lagstiftning vi än har, kommer att hamna i den ultimata situationen att inga barn i framtiden kommer att föras bort av den ena föräldern mot den andras vilja. Men med en bra lagstiftning kan vi mildra effekterna och konsekvenserna för barnen och försöka återbörda dem. Civilutskottet beslutade förra året att göra en uppföljning när det gäller bortförda barn i internationella förhållanden. I den rapport som blev resultatet av uppföljningen framgår att det rör sig om mindre än hundra fall per år i Sverige. Det kan låta lite, men för varje barn och förälder som drabbas är det en tragedi. Det kan dessutom inte uteslutas att det är många fler men att de inte kommer till myndigheternas kännedom. Majoriteten av de fall som handläggs av Utrikesdepartementet handläggs enligt rapporten i enlighet med Haagkonventionen. Det är bra, men Haagkonventionen tar inte hänsyn till det faktum att många kvinnor i ett antal länder på grund av sitt kön inte har möjlighet att driva en rättsprocess eller försörja sig själva och sina barn. I de fall där det är kvinnan som har fört bort barnet har det ofta föregåtts av hot och våld i familjen, mot kvinnan och ibland också mot barnen. Om hon då har begärt skilsmässa kan hon ha haft väldigt svårt att få ett arbete och kunna försörja sig, och det kan göra att hon känner sig tvingad att lämna det land där hon och barnen har bott. Därför anser vi att det bör göras ett tillägg till Haagkonventionen om att hänsyn ska tas till ensamstående kvinnors behov av försörjning under rättsprocessen. Carina Hägg framhåller i sin motion också att det är viktigt att arbetet på UD, det departement som har en nyckelroll för att återbörda bortförda barn, kontinuerligt utvecklas. I den folkpartistiska motionen påtalas det att Sverige har en tradition av att värdera frågor om barn högt. Det syns också i samstämmigheten i utskottet. Vi delar motionärens uppfattning om att regeringen bör ta en ledande roll i Europa för att ta fram ett system så att arbetet med att återbörda bortförda barn kan intensifieras. Ett snabbt och välorganiserat samarbete mellan olika instanser är centralt för möjligheten att återföra barnen. Vi anser också att regeringen bör verka för att alla medlemsländer ska möjliggöra användandet av det av Europeiska kommissionen beslutade tipstelefonnumret 116 000 för brådskande fall som gäller försvunna barn. Kontinuerlig utveckling av arbetsmetoder, intensifierat arbete för att snabbt lokalisera bortförda barn, införande av tipstelefonnummer och tillägg till Haagkonventionen är några insatser som kan göras för att förbättra situationen när det gäller bortförda barn. I alla situationer där barn riskerar att fara illa måste alla instanser göra sitt yttersta för att förebygga, motverka och lindra effekterna av det som vuxna åstadkommer. I betänkandet har vi, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, en reservation som jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! Det här betänkandet handlar om tre mycket bra motioner från allmänna motionstiden. Visserligen är ingen skriven av någon vänsterpartist, men de är bra och viktiga ändå. Motionerna handlar om insatser för att förebygga att barn förs bort, hur det arbetet kan förbättras och även hur situationen för mammorna, som det i många fall är fråga om, kan förbättras. Argumenten för det här belyste föregående talare mycket bra, och jag kommer inte att upprepa alla argument en gång till. Det jag vill passa på att säga här i talarstolen är att jag tycker att civilutskottet har påbörjat ett väldigt bra arbete i de här frågorna. Fortsätter vi att jobba på det sättet tror jag att många av de här problemen kommer att kunna förebyggas. Det kommer i alla fall att bli bättre. Trots att jag tycker att vi är bra på gång i civilutskottet yrkar jag bifall till reservationen, för jag tror att arbetet hade kunnat gå ännu snabbare om vi hade stött de här motionerna.

Herr talman! Det var snabba ryck och korta anföranden här. Jag yrkar också bifall till reservationen i betänkandet och funderar på hur jag ska korta ned det här. Jag tycker att betänkandets text från majoritetens sida är både upplysande och faktiskt väldigt bra. Man tar där upp olika regelverk som Haagkonventionen och Europarådskonventionen och redovisar hur man arbetar i UD med den här frågan. Jag tror att det finns en ganska stor samstämmighet i de här frågorna, som tidigare talare har sagt. Ändå har vi då en reservation. Den har beskrivits, så jag kanske ska hoppa över den delen också. Motivet för min del att delta i reservationen trots att jag inte ser några egentligt stora motsättningar här är att jag tror att det är väldigt bra för en regering att kunna hänvisa till parlamentet där hemma och säga: De är för djävliga och är på oss hela tiden i den här frågan. Oavsett vilken regering vi har tror jag att det behövs en kontinuitet som inte får brytas av regeringsskiften. Egentligen handlar det väldigt mycket om hur vår diplomatkår arbetar med sådana här frågor. Det handlar ju inte bara om att skapa nya regelverk, som naturligtvis är en process. Det handlar också om att tillämpa dem, och då är det mycket förtroendefrågor. Jag tycker inte att ni på majoritetssidan ska ta den här reservationen som att det är en kritik eller någonting sådant. Det är snarare ett stöd för den sittande regeringen, oavsett vilken den är, att parlamentet ligger på. Jag har hört flera gånger från förhandlare som jag har träffat i internationella forum att de tycker att det är ganska skönt att kunna säga så här i förhandlingssituationer: Vårt parlament är lite jäkligt mot oss, så ni måste förstå vår situation. Den här reservationen är alltså snarare ett stöd.

Herr talman! Jag finner inte heller någon anledning att förlänga den här debatten. Jag ska bara peka på två eller möjligen tre olika faktorer. Det här är en verksamhet som vi kan se kommer att öka. Siffrorna har faktiskt gått upp, även om det något år, av oförklarliga anledningar, har varit något litet glapp nedåt. Det är inte så konstigt att detta kommer att öka. Det har ju med människors rörlighet att göra. Det har också att göra med vilken lagstiftning man har i olika länder. Men vi är överens om att det samarbete som vi har till exempel inom EU och när det gäller vissa konventioner hjälper oss att få, så bra det nu går, möjlighet att lösa de konflikter som alltid ligger i detta att två föräldrar går olika vägar. Sedan vet vi att det finns länder som inte har ratificerat några som helst konventioner, och det gör naturligtvis inte arbetet lättare. Jag ska bara kommentera Vänsterpartiets motion och reservation som handlar om ensamstående kvinnors möjligheter att delta i en rättsprocess. Eller var det Socialdemokraternas? Ja, då ska jag inte anklaga Vänsterpartiet för någonting. De som har talat här tidigare har berättat att det pågår ett arbete på departementet. I det arbetet ingår självklart också den här frågan. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Herr talman! Ett bortfört barn, ett barn som är borta - det är nog absolut de allra flesta föräldrars största fasa. Det är inte bara föräldrarnas fasa, utan det gäller givetvis också dem som står barnen nära. Det är förresten hela landets fasa. Det allra västa är förstås om en totalt okänd person för bort ett barn, med alla de olika scenarier som det kan få till följd. Att en förälder tar med sig ett barn till ett annat land utan vårdnadshavarens vetskap och sedan hindrar den andra föräldern från att ha vårdnaden om barnet eller utöva umgängesrätt orsakar också ett stort lidande för alla inblandade, inte minst för barnet. Det är inte svårt att förstå att det i alla de här olika situationerna krävs en trygghet och en vetskap om att alla olika instanser, både internationellt och nationellt, gör allt de kan för att barnet så fort som möjligt ska komma till rätta. Herr talman! Detta är en angelägen fråga för oss alla. Det finns inget parti som inte tycker så. Vi tycker förstås att det är viktigt med ett gott förebyggande arbete för att förhindra att barn förs bort och, som jag precis nämnde, att bortförda barn så fort som möjligt kan återföras. Det sker inte bara att barn förs från Sverige till ett annat land där det hålls gömt, utan även det omvända, att barn tas från ett annat land och göms i Sverige. Några sådana fall har vi på senare tid fått ta del av via massmedierna. Hösten 2006 ställde riksdagen sig bakom ett förslag till tillkännagivande från konstitutionsutskottet om Utrikesdepartementets handläggning av ärenden om bortförda barn. Konstitutionsutskottet anförde att en översyn borde göras av Utrikesdepartementets handläggning av denna typ av ärenden och om handläggningen kunde förbättras. Av den redogörelsen framgår att en översyn av Utrikesdepartementets arbete med dessa frågor har gjorts, och på departementet fortsätter arbetet med att effektivisera handläggningen av dessa ärenden. Vid civilutskottets besök i Haag tidigare i år kunde jag konstatera att det finns en del som Sverige kan lära inom detta område av andra länder i EU. Det gäller till exempel någonting som jag fastnade för, och det var de specialutbildade advokaterna, som arbetade med förmedling. Under 2008 har civilutskottet påbörjat ett uppföljningsprojekt om bortförda barn. Projektet beräknas avslutas under våren nu i år 2009. När resultatet av uppföljningen är klart kan ställning tas till vilka ytterligare åtgärder som kan behövas för att garantera att vi gör allt vi kan för att i första hand förhindra ett bortförande men även för att påskynda ett återförande av bortförda barn. Jag hade tänkt att det skulle bli ett kort inlägg, men jag tror att det blev ett långt inlägg. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Det här är en synnerligen viktig och angelägen fråga som vi har på riksdagens bord. Det kan då synas lite konstigt kanske att anförandena blir kortare och kortare under debattens gång. Men den enkla förklaringen är egentligen att vi alla som arbetar i civilutskottet har precis samma målsättning. Vi vill att barn som har förts bort så snart som möjligt kommer tillbaka. Vi vill ha system som förhindrar bortförande av barn på både nationell nivå och internationell nivå. Jag tycker att vi ska ta åt oss att vi tog ett väldigt bra initiativ med den uppföljningsrapport som vi snart kommer att få publicerad i riksdagens skriftserie. Vi kommer säkert alla att fortsätta att följa de här frågorna mycket noggrant. Jag instämmer i övrigt i vad mina kolleger har sagt här med den skillnaden att jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna. I övrigt synes vi helt överens.

Herr talman! Det handlar om bortförda barn. För en tid sedan läste jag en artikel om en man - vi kan kalla honom Lasse - vars före detta fru hade fört bort deras sexåriga dotter till USA. Han var rädd att han inte skulle få träffa henne igen. Lasses före detta fru är amerikanska. Efter att de skildes hade de delad vårdnad om dottern. Den före detta frun hade sagt till Lasse att hon och dottern skulle resa bort två veckor för att hälsa på hennes föräldrar i Los Angeles. Men hon hade inte kommit tillbaka. Efter en månad hade Lasse fått ett brev från henne där hon skrev att hon bestämt sig för att stanna kvar i USA och att Linda, som deras dotter heter, skulle stanna där. Lasses fall är inte unikt. Den ökade rörligheten över gränserna har medfört att många vårdnadstvister med internationella inslag ökat de senaste åren. Sådana tvister är svåra för alla inblandade och särskilt för barnen. Barn som drabbas av sådana situationer hamnar ofta i svåra lojalitetskonflikter. När det gäller internationella skilsmässor och separationer slits barnet dessutom mellan två länder. Antalet bortförda barn har ökat kraftigt de senaste åren. I februari 2008 fanns det hela 113 öppna fall av barn som förts bort från Sverige. Bortförda barn handlar inte bara om pappor och mammor som för barnen från Sverige utan även om föräldrar som för barnen till Sverige. Siffror visar att det totala antalet ärenden för bortförda och kvarhållna barn mellan 2001 och 2007 uppgick till 381 barn. 177 av dessa var bortförda till Sverige och 204 bortförda från Sverige. Herr talman! Bakom den tragiska statistiken döljer sig ett barn som förlorat en förälder och en förälder som förlorat sitt barn. En vanlig fördom är nog att det oftast är en pappa från Mellanöstern som tar med sig barnet till sitt hemland vid en separation. Men den bilden stämmer inte, även om den förekommer. Vanligast är att en europeisk kvinna tar med barnen till eller från Sverige. I 60 procent av fallen är det mamman som tar med sig barnet till sitt hemland vid en separation. I 70 procent av fallen förs barnet till ett europeiskt land eller till USA. Det finns nog få frågor som är så svåra att hantera som internationella vårdnadstvister. Många vänder sig till Utrikesdepartementet för att få hjälp med att få hem sina barn. UD kan hjälpa till med att försöka återfå barnen, men det finns inga garantier. Chanserna ökar om det gäller ett land som skrivit under Haagkonventionen som slår fast att vårdnaden ska avgöras i det land där barnet har sin hemvist. 1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn gäller mellan Sverige och 65 andra länder. Sverige tillträdde konventionen år 1989. Den har också förts in i svensk lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden med mera och om överflyttning av barn. Om en frivillig lösning inte kan nås blir frågan om återförande en domstolsprocess. En domstolsprocess om återförande kan ta tid, och den utländska domstolen kan under vissa förutsättningar avslå ansökan. Huvudregeln enligt konventionen är emellertid att ett återförande ska ske så snart som möjligt. Sverige har tidigare fått kritik, bland annat från USA, för att vi inte uppfyller våra åtaganden enligt Haagkonventionen. Kritiken har gått ut på att barn som olovligen förs hit eller hålls kvar i Sverige inte återförs i enlighet med konventionens bestämmelser. Det är bra att regeringen tagit kritiken på allvar och att det lett fram till att en översyn nu pågår inom Regeringskansliet om hur Haagkonventionen bättre ska tillämpas. Lasse har vänt sig till Utrikesdepartementet för att få hjälp med att få hem sin dotter. Eftersom både Sverige och USA har skrivit under Haagkonventionen har han nog relativt stora chanser att få hem dottern. Men han kommer att ha en lång och dyr rättsprocess framför sig. Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att staten stöder Lasse och alla andra som fått sina barn bortförda, vare sig barnen är förda till eller från Sverige. Det är därför mycket positivt att regeringen beslutat att öka anslaget till 3,8 miljoner från tidigare ½ miljon kronor för att underlätta återföranden av olovligt bortförda eller kvarhållna barn. Pengarna ska framför allt användas för advokat- och resekostnader. Förhoppningsvis kommer det att leda till att Lasses dotter och alla andra barn snabbare kan återförenas med sina föräldrar.