Den ekonomiska brottsligheten

Fru talman! I dag ska vi behandla justitieutskottets betänkande om den ekonomiska brottsligheten. Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation 1 och ställer mig bakom övriga moderata reservationer. I betänkandet behandlas regeringens årliga skri- velse samt motionsyrkanden. Vidare behandlas också ett förslag från Riksdagens revisorer som syftar till att höja kvaliteten i det arbete som Ekobrottsmyndighe- ten och skattebrottsenheterna utför samt att förbättra kompetensen hos underrättelseverksamheten inom myndigheten som arbetar med bekämpning av eko- nomisk brottslighet. Fru talman! Jag vill redan från början säga att vi moderater vid införandet av Ekobrottsmyndigheten förordade en annan lösning. Men när myndigheten nu har kommit i gång med sin verksamhet anser vi mo- derater att dess verksamhet måste göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalifice- rade ekobrottsligheten. Nu måste myndighetens in- körningsperiod vara över. Myndigheten har faktiskt funnits till i drygt fyra år. Vi moderater är också helt övertygade om att man ska kunna förbättra och säker- ställa hög kvalitet i myndighetens utredningsarbete. Men då krävs det både fler ekobrottsutredare och personal med mer specialiserad kompetens, inte minst inom IT-området. Ett annat problem med den nuvarande organisa- tionen på ekobrottsområdet är att den är otydlig. Där vill jag framhålla att det är något som Riksdagens revisorer klart och tydligt har påpekat. Som ett exempel kan jag nämna att både skatte- myndigheternas skattebrottsenheter och Ekobrottsmyndigheten ägnar sig åt utredande verk- samhet. Vi moderater anser att risken med en sådan organisation medför att ansvarsfördelningen uppfattas som oklar, inte minst eftersom Ekobrottsmyndigheten till skillnad från skattebrottsenheterna inte finns i alla delar av landet. Därför borde man mycket starkt överväga om inte ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna kunde göras tydligare. Mot den brakgrunden har vi moderater lagt fram ett förslag att en översyn bör genomföras av såväl Ekobrottsmyndighetens verksamhet som ansvarsför- delningen mellan Ekobrottsmyndigheten och skatte- brottsenheterna i syfte att effektivisera arbetet just mot den ekonomiska brottsligheten. Fru talman! Från moderat håll inser vi att den ekonomiska brottsligheten i många fall är svår att utreda och ställer oerhört stora krav på kvalificerade kunskaper inom olika områden. Vi anser att berörda myndigheter saknar denna kompetens i dag. Vi tycker inte att det är rimligt att begära att åklagare och poli- ser själva ska besitta den kompetensen. Även här, fru talman, ha vi moderater ett förslag, nämligen att åkla- gare både ska ges rätt och ha en skyldighet att i de fall så krävs anlita experter med särskild kompetens och särskilda kunskaper i t.ex. skatterätt, miljörätt och associationsrätt. Jag har lite svårt att förstå varför ni socialdemo- krater inte ens här är villiga att gå med på att möjlig- göra att sådan extern kompetens som skulle kunna hyras in och vara en förstärkning och öka resurserna för åklagarna. Men vi kanske får höra vad Göran Norlander har att säga om den saken i sitt anförande. Även polisorganisationen måste ges tillräckliga resurser för att garantera tillgången till specialistkom- petens. Detta har jag framfört i en tidigare debatt här i kammaren då vi diskuterade polisfrågor. Där menade jag att man måste öppna för andra yrkeskategorier inom polisen. Det handlar om ekonomer, analytiker, beteendevetare, IT-personal. Fru talman! Vad gör man för att förebygga och minska den ekonomiska brottsligheten? Det är väldigt intressant att kunna förebygga och minska den. Och här anser vi moderater att man måste genomföra såväl generella skattesänkningar som sänkningar av skatten på enskilda områden. För höga skatter kan i vissa fall få till följd att personer begår brott. Känt är väl att ett högt skattetryck främjar uppkomsten och utveckling- en av en ökande svart arbets- och tjänstesektor. Men det har tydligen inte Socialdemokraterna förstått, eller kanske ni inte vill förstå att det finns en så utbredd svart arbetsmarknad. Till sist, fru talman, vill jag ta upp en reservation som vi också står bakom, och den handlar om att vi anser att det vore rimligt att nuvarande ordning änd- ras på så sätt att de s.k. miljösanktionsavgifterna inte ska verkställas innan ett eventuellt överklagande av tillsynsmyndighetens beslut slutgiltigt har blivit prö- vat. Det är en skam att inte åtminstone detta, som skulle underlätta just för den enskilde, kunde få en majoritet här i riksdagen.

Fru talman! Jag har just varit uppe i talarstolen och talat om ohälsa, som är ett stort problem. Den ekonomiska brottsligheten är också ett stort samhälls- problem. Värdet av den rent ekonomiska brottslighe- ten i Sverige beräknas uppgå till 100-150 miljarder kronor om året. Av detta beräknas 75-85 % vara skatter och andra avgifter som undanhålls staten och det allmänna. Återstående hänför sig till borgenärs- brott av olika slag. En utbredd ekonomisk brottslighet rubbar tilltron till välfärdssystemet och därmed den generella väl- färdspolitiken. Att få till stånd en effektiv bekämp- ning av den ekonomiska brottsligheten är en mycket viktig kriminalpolitisk uppgift. Det är också en viktig rättvisefråga och fördelningspolitisk fråga. Seriösa näringsidkare drabbas och kan tvingas i konkurs på grund av den illojala konkurrens som den ekonomis- ka brottsligheten leder till. Ekobrottsligheten har under de senaste 30 åren ut- vecklats mot olika former av svårutredd och farlig kriminalitet riktad såväl mot staten som mot enskilda. Det brottsutredande arbetet har successivt blivit allt- mer komplext. Genom vårt medlemskap i EU har kapitalflödet och kapitalets rörlighet ökat. Detta ska- par också möjligheter till ekobrott. Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat myndigheternas samverkan för att bekämpa ekono- misk brottslighet. Revisorerna pekar på ett antal om- råden där problem finns, t.ex: - svårigheter att styra och prioritera utredningsre- surser med fyra myndigheter inblandade, - samordningsproblem med polisinsatser, - risk för skillnader i kompetensutveckling mellan åklagare och poliser på de olika myndigheterna, - att flera myndigheter bedriver underrättelseverk- samhet eller har behov att få tillgång till under- rättelseverksamhet som en annan myndighet be- driver. När det gäller styrning och prioriteringar av ut- redningsresurser anser vi i Vänsterpartiet att Justitie- departementet mer aktivt bör verka för att samverkan mellan myndigheterna blir effektivare och att resur- serna på området används på ett optimalt sätt. Vi utvecklar det mer i vår partimotion samt i reserva- tion 2. Att inte ha direkt tillgång till det centrala skattere- gistret försenar handläggningen. Skattechefer och skattebrottsutredare menar att de tappar kompetensen genom att de inte själva har direkt tillgång till regist- ret. Ett annat hinder är att utredarna inte har rätt att använda tvångsmedel, och framför allt är skatteutre- darna kritiska till att de inte kan ta handlingar i be- slag. Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt att kam- pen mot den ekonomiska brottsligheten är effektiv och anser att regeringen bör återkomma med förslag som kan garantera skattebrottsutredarna sådan effek- tivitet när det gäller användandet av tvångsmedel. Avslutningsvis ska jag säga något om underrättel- severksamhet. Redan när Ekobrottsmyndigheten bildades diskuterades om underrättelseverksamheten avseende ekonomisk brottslighet skulle bedrivas inom Ekobrottsmyndigheten eller Rikspolisstyrelsen. Enligt nuvarande bestämmelser är det polisen som i huvudsak svarar för kriminalunderrättelsetjänsten på ekobrottsområdet. Ekobrottsmyndigheten har inte någon direkt tillgång till de register som polisen upp- rättar i detta syfte. Och Ekobrottsmyndigheten menar att man får svårare att bekämpa ekonomisk brottslig- het bl.a. genom att den inte kan upptäcka ny ekono- misk brottslighet och tidigt utarbeta en strategi för att bekämpa den. De menar också att myndigheten har svårigheter att uppfylla sitt uppdrag att följa och analysera den pågående brottsligheten utan en egen underrättelseverksamhet. I Vänsterpartiet anser vi att det är hög tid att regeringen ser till att Ekobrottsmyn- digheten får direkt tillgång till de nödvändiga under- rättelseregistren och yrkar bifall till reservation 8 i betänkandet. Det finns många fler verktyg som kan användas för att vi mer effektivt kan bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och jag vill därför rekommendera intresserade att läsa Vänsterpartiets partimotion om ekonomisk brottslighet. Jag står givetvis bakom samtliga reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 8.

Fru talman! Den ekonomiska brottsligheten har ju blivit en följetong. Vi har tyvärr inte riktigt kommit i mål med frågan. Det har inte satt sig ute på fältet hur man ska jobba. Det råder inget tvivel om att det har blivit betyd- ligt bättre med den nuvarande organisationen än vad det var tidigare. Den saken är helt klar. Men det är oerhört långt kvar till ett rimligt resultat inom områ- det. Vad är ekonomisk brottslighet? Det här får inte uppfattas som enbart en kamp mot skattebrott. Det är vinningsbrottslighet i näringsverksamhet. Man bör ha en ganska vid definition av vad som menas med eko- nomisk brottslighet så att det går att fånga in de all- varliga fenomenen på ett adekvat sätt. Tanken när vi resonerade om att över huvud taget inrätta en sådan organisation var att det måste finnas någonting för att fånga upp den kvalificerade organiserade ekonomiska brottsligheten. Traditionell brottslighet, vare sig det är skattebrott eller förmögenhetsbrott, kan hanteras inom det traditionella rättsväsendet. Tidigare talare har sagt att detta är ett allvarligt samhällsproblem. Vi är numera helt överens om det i kammaren. Jag läste för någon vecka sedan i Dagens Industri att Sverige låg på femte plats inom OECD vad avser den största svarta ekonomin. Det kan ju vara lite si och så med sådana utredningar, men vi håller på att bli lite grann av världsmästare när det gäller det tudelade samhället. Det är inte bra. För något halvår sedan genomförde vi kristdemo- krater tillsammans med Åkeriförbundet ett seminari- um där vi resonerade om olika problem. Vi kom rätt snart fram att ett av de allvarligaste problemen i bran- schen var brottslighet. Då var det framför allt att chaufförer från öststater flygs in illegalt till Sverige. De kör här i ett antal veckor, och sedan åker de hem. Det är fullkomligt häpnadsväckande att hela den verksamheten kan pågå och att ingen ingriper. Det är också ett fenomen som Transportarbetareförbundet har pekat på flera gånger. Detta föranledde mig att gå till generaldirektören på EBM, Rolf Holmquist, och fråga hur han såg på detta. Nu var han inte riktigt på humör den dagen eftersom de har en del problem, men han insåg att detta var någonting de egentligen borde ta tag i. Vi kunde under påskhelgen läsa om spritflödet in i Skåne. Det är något som vi sedan länge är medvetna om. Det ökar och ökar. Man talar nu om en etablerad handel med svartsprit. Den spanare som åberopades i artikeln kände till 356 fasta försäljningsställen. Bakom dessa fenomen byggs starka ekonomiska organisationer upp med internationell anknytning. De är för övrigt ofta styrda utifrån. Det var precis som vad skedde i USA under spritförbudets tid. Det var då den riktigt organiserade maffiabrottsligheten bet sig fast i USA. Vi kan hålla på och rada upp olika ting, och vi kan notera att rättsväsendet kommer till korta här. Då kommer vi in på frågan om myndighetsstruk- turen. Jag vidhåller att felet med EBM är att den inte är en myndighet. Den ser till dels egentligen ut som under den borgerliga tiden då man hade samsittning- ar. Nu är det strukturellt lite bättre, men fortfarande är det fråga om olika myndigheter och fortfarande är det problem i myndigheternas möjligheter att samarbeta. Det har blivit bättre, men man kommer aldrig riktigt i mål förrän man får en enhetlig myndighetsstruktur. Man får helt enkelt slå ihop polis och åklagare till en myndighet. Det är lagstiftningsmässigt jobbigt, men det måste på sikt göras om problemet ska få en lös- ning. Detta är motiverat bara om de absolut mest be- svärliga och mest kvalificerade fallen ska hanteras. Då ska det vara en myndighet här i Stockholm som ska vara rikstäckande. Det ska vara ett litet skarpt gäng som dessutom ska ha möjlighet att köpa in spe- cialistkompetens. Precis som Maud Ekendahl sade tidigare är det fullständigt nödvändigt. Det finns inte möjlighet att sitta med fasta staber som kan hantera så knepiga ting. Det är inget förklenande om personalen som jobbar här. Överallt i samhället i övrigt måste man i dag skaffa sig specialistkompetens i varje kon- kret enskilt fall. Därför går det inte att ha en jätte- myndighet med 400 personer. Definitionsmässigt går det inte att vara särskilt skarp med så många anställ- da. Så många snillen har vi inte i landet på området! Man ska sträva gentemot en liten väldigt vass myndighet. Som det är nu håller det på att bli något slags skattebrottsmyndighet för hela Sverige som i stort sett arbetar med bokföringsbrott. Sedan är det frågan om resurser. Det kostar alltid pengar att få resultat. Så mycket mer behöver egentli- gen inte sägas. Det har gjorts analyser av kvalificera- de insatser i Danmark. Man har konstaterat att detta är dyrt men att det blir bra resultat. Satsas inga pengar blir det ingenting. Ute på myndigheterna kämpar de med att få ihop sina anslag. Det är inte bra om en myndighet ligger på en anslagsnivå på 300 miljoner kronor och man hanterar 150 miljarder kronor i undanhållna värden. Det finns inga proportioner där. Sedan är det metoderna. Rikspolisstyrelsen har yttrat sig till Riksdagens revisorer med anledning av revisorernas genomgång: "Rikspolisstyrelsen anser inte att Ekobrottsmyndigheten ska bedriva underrät- telseverksamhet. Styrelsen framhåller vikten av att hålla isär olika myndigheters roller i ett rättssystem. Rikspolisstyrelsen konstaterar att det inte är en åkla- garuppgift att leda det förarbete till en brottsutredning som spaning och underrättelseverksamhet innebär. Att ge en åklagarmyndighet denna uppgift riskerar därför att skapa lätt förvirring om rollfördelningen." Här har man sammanfattat hela tokeriet i ett enda stycke. Här sitter Rikspolisstyrelsen och säger att detta är något som styrelsen ska göra. Sedan försöker vi att skapa en skarp myndighet som ska lösa de svå- raste kriminalpolitiska problemen i Sverige, och sty- relsen anser att den myndigheten inte ska få bedriva underrättelseverksamhet. Myndigheten ska inte få ha register. Det är rena Grönköping! Jag trodde aldrig att jag skulle få se detta i skrift. Jag vet att dessa revir- pinkande myndigheter resonerar så, men att de vågar skriva ut detta är häpnadsväckande! Nej, här gäller det för regeringen att ta tag i frå- gorna och inte låta enskilda myndigheter skapa egna små områden till fromma för jag vet inte vad. Både polis och åklagare befinner sig på den repressiva sidan. Det finns inga som helst hinder för att de ska samverka och befinna sig i en myndighetsstruktur. Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva- tion nr 3.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva- tion 5, men jag står naturligtvis bakom alla Center- partiets reservationer. Ekobrottsmyndigheten är inne på sitt femte verk- samhetsår. Det tar tid att få "kitt" i verksamheten i en ny myndighet. Eftersom jag sitter i Riksåklagarens rådgivande nämnd har jag fått följa verksamheten på nära håll. Man kan säga att det har varit en rad hinder på vägen. Jag känner nu att man har kommit in på en rakare sträcka och kan köra framåt, inte minst utifrån den sammankomst vi hade denna vecka när vi fick en bra redovisning. Behovet av att komma till rätta med den ekono- miska brottsligheten är stort. Jag håller med tidigare talare. Det gäller på en mängd områden. Det är en mängd samverkande faktorer som gör att brottslighe- ten ökar. Rolf Åbjörnsson nämnde transporter, och det är väldigt tuffa och tajta förhållanden för den svenska transportverksamheten. Det lockar, och det är lätt att komma in på den kriminella banan. Det finns forskning som visar det. Även den organiserade brottsligheten har svällt på olika håll. Behovet av att ha en myndighet som tar tag i denna brottslighet är därför väldigt stort. Det finns också ett stort behov av specialkompe- tens. Det får inte finnas byråkratiska hinder för att man ska kunna ge all personal den kompetens som de behöver. Man får inte heller vara främmande för att ta till sig ytterligare kompetens utifrån om det behövs. Det är personalen med sin kunskap som anger kvali- teten på Ekobrottsmyndighetens arbete. Samverkan mellan myndigheter och nätverk är viktigt för att man snabbt ska kunna uppmärksamma och säkra bevis och kunna komma framåt för att stävja kriminaliteten. En sak som vi har diskuterat vid många tillfällen är samverkan myndigheter emellan, och det finns fortfarande många stora hinder. När det gäller möjligheter att säkra bevis och uppmärksamma brott måste man hela tiden ligga steget före brottslig- heten. Jag känner ibland att vi ligger lite efter. Det har funnits svårigheter att leda verksamheten och att inte kunna påverka, eftersom det handlar om olika myndigheter. Dessutom förhindrar regelverken, t.ex. underrät- telseregistret, ett effektivt arbete inom myndigheten. När det gäller polisens administrativa system kommer inte administrationen på Ekobrottsmyndigheten åt detta, och då är det svårt att renodla åklagarens roll. Det finns ett antal större och mindre fyrkanter som förhindrar samverkan mellan myndigheter. Här måste alla hjälpas åt, även vi på den politiska sidan, för att röja undan dessa hinder. Det är riksdagens majoritet som har det största ansvaret i det här fallet. Jag kan nämna en sådan sak som gemensamma IT- system och olika datasystem, att man inte kommer åt information och inte kan arbeta effektivt. Det är stora hinder på vägen. När det gäller Riksdagens revisorers arbete har denna genomgång varit nyttig. En särskild utredning har också tittat på verksamheten. Jag tror att det har varit ett bra stöd för att ta sig över de hinder som har funnits på vägen. Det har också blivit en bättre geografisk balans. Ärendebalanserna växte på denna sida, och nu har man flyttat om. Jag tycker att det känns bra, även om det behövs mer resurser eftersom den här typen av brottslighet ökar. Fru talman! Det är viktigt att fortsätta att följa upp denna myndighets verksamhet. Behovet är stort vad gäller såväl kompetens som resurser och samarbete, så att vi kan ta bort de fyrkanter som finns som hin- der.

Fru talman! Kolleger! Det som Rolf Åbjörnsson sade om att rättsväsendet kommer till korta var väl ett understatement. Det är verkligen sant på detta områ- de. Det är få områden som kostar så mycket både i resurser och i ekonomiska förluster, inte minst i skatteuppbörd, för det svenska samhället som den ekonomiska brottsligheten. Det är också svårt att finna en fungerande struktur, för det gäller att här, om någonstans, balansera krav om rättssäkerhet och ef- fektivitet. Rättssäkerhetskraven går att ställa upp ganska tydligt, men när det gäller effektivitetskraven blir det mycket svårare, därför att då handlar det verkligen om resurser. Därför, fru talman, vill jag redan nu yrka bifall till reservation nr 6. Det handlar om tidskrävande insatser, resurskrä- vande insatser och inte minst kompetenskrävande insatser. Detta tas också upp i regeringens skrivelse, och Riksdagens revisorer berör detta. Jag tycker att man i huvudsak är på rätt väg. Man berör allt det väsentliga om strategi och upplägg och hur vi ska gå dessa problem till mötes. Men uppenbart kommer man till korta när man strukturellt tycker att Ekobrottsmyndigheten skulle vara den lösning som fixar det här. Där hörde vi också goda skäl från tidi- gare talare, att det inte fungerar och att det inte bara handlar om tiden. Jag tror att vi kommer att stå här i kammaren vid senare tillfällen och beklaga oss över samma saker. Man kan lägga utredningar på rad som talar om varför Ekobrottsmyndigheten har problem, både från deras egna och inte minst från Riksdagens revisorer. Jag skulle bara i denna debatt kort vilja beröra det faktum att detta område om något har starka interna- tionella beröringspunkter. Därför är den kanske vikti- gaste kampen som vi kan föra mot ekobrott i vårt land den kamp vi för tillsammans. Då kan man börja i det stora och titta vad t.ex. OECD gör och vilket stöd de måste få i den kamp som de driver mot olika former av skatteparadis, alltså att bekämpa illojal skattekon- kurrens. Den ska dock skiljas från lojal skattekonkur- rens, som är något helt annat. Andra länder har lojala system men lägre skatteuttag än vi har i vårt land. Det är en annan sak med länder som är i stort sett friham- nar för vildavästernekonomier. Detta måste vi täppa till. Så länge de finns och verkar kommer det att driva på ekobrott i Sverige. Också på EU-nivå pågår en hel del arbete som vi bör plocka med oss vad gäller informationsutbyte, polisiära åtgärder och processuella åtgärder. Det handlar om människor som har nätverk och som gör allt vad de vill för att undkomma ekonomisk beskatt- ning. Då skyr man inga medel. Det är trots allt enkla- re att tricksa mellan länder i vår del av världen, där man lättare kan ha kontroll över sina nätverk som ska verkställa detta än vad det är att skicka pengarna till något land i Söderhavet som har skatteparadis med illojal konkurrens. I betänkandet berörs också frågan om själva skat- tenivån ska vara avgörande. Jag tror inte det. Jag hävdar att det inte allvarligt påverkar själva brottslig- heten när det gäller ekobrott vilken skattenivå man har. Om det gör det är det ytterst marginellt. Proble- met är snarare att det är krångliga regler. Det är röriga regler. De är svåra att följa och kontrollera. Där har vi det stora problemet. Andra länder som har betydligt lägre skatteuttag än vårt land har i princip motsvaran- de problem, så det är, vilket också tas upp i betänkan- det, nästan en sociologisk fråga och inte en fråga om vilken nivå man har på skatterna. Men oavsett om det är ekonomiskt, skattebetingat eller sociologiskt måste vi möta det här med ett internationellt samarbete. Med det, fru talman, tackar jag för mig.

Fru talman! Jag håller med om att den ekonomis- ka brottsligheten är ett stort problem. Rättsväsendet kommer till korta. Ekobrottsmyndighetens struktur har varit och är ett problem. Det behövs specialist- kompetens, och regeringen behöver ta tag i proble- men. Och IT-systemet behöver utvecklas. De här problemen har vi definierat. Riksdagens revisorer har presenterat ett förslag som syftar till att höja kvaliteten i det arbete som Ekobrottsmyndigheten och skattebrottsenheterna utför. Man vill också förbättra såväl kompetensen som underrättelseverksamheten inom de myndigheter som arbetar med bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Men revisorerna har inte påpekat de fenomen som jag började med. Jag håller med om att vi på kort sikt ska göra som revisorerna föreslår. På lång sikt måste vi ta tag i de stora problemen, om det inte blir bättre. Jag håller också med om att det har blivit en mycket bättre struktur, men det tar tid. Miljöpartiet bifaller alltså revisorernas förslag och vill att dessa tillkännages för regeringen. Anledning- en till det är att regeringen då måste genomföra revi- sorernas förslag samt återrapportera åtgärderna till riksdagen. Majoriteten skriver i betänkandet att flera av revi- sorernas förslag redan behandlas och att det sker förändringar. Varför kan vi inte bifalla förslagen, så att vi får det här återrapporterat? Jag anser att det kommer att gå fortare då än om man bara säger att det pågår arbete i Justitiedepartementet. Det står att Justitiedepartementet håller på med underrättelseverksamheten. Vi som sitter i rådgivande nämnden - det finns en representant från varje parti där - fick när vi hade sammanträde i veckan veta att underrättelseverksamheten inte fungerar och att Jus- titiedepartementet mer eller mindre har släppt frågan. Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och åkla- garna hade gjort en kompromiss och trodde att den dög, men den gjorde inte det, för Justitiedepartemen- tet sade nej. Då är man ju tillbaka på ruta noll igen. Därför hade det varit väldigt bra om vi i dag hade kunnat samlats kring en reservation om att Justitiede- partementet skulle få uppdraget och att vi skulle få detta återrapporterat. Nu ser jag att det i betänkandet finns reservationer från olika partier. Det kommer då att bli en väldig splittring. I stället hade vi kunnat enas om den reser- vation som har arbetats fram av Riksdagens revisorer. Jag skulle vilja fråga alla partier: Varför kan ni inte bifalla den reservation som Miljöpartiet har, som är revisorernas förslag? Då skulle vi kunna hjälpa Ekobrottsmyndigheten i detta arbete som är så ange- läget. Jag skulle vilja att Socialdemokraternas repre- sentant är lite mer ingående på just den punkten. Sedan vill jag komma in på regeringens skrivelse om den ekonomiska brottsligheten, för där, fru tal- man, ingår också miljöbrottsligheten. Det är ingen som har berört den här i dag. I skrivelsen finns det en sammanfattning av vad som har hänt med miljöbrottsligheten. Den har fått en egen avdelning tack vare Miljöpartiets enträgna ar- bete. Men det finns fortfarande problem. Ett problem som jag skulle vilja lyfta fram gäller just miljötillsy- nen. Som regeringen konstaterar i sin skrivelse är en effektiv och funktionell tillsyn av avgörande betydel- se för miljöbrottsbekämpningen, och merparten av miljöbrotten upptäcks vid tillsynsarbetet. Expertgrup- pen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har i en rapport som heter Att granska sig själv - en ESO- rapport om den kommunala miljötillsynen påvisat brister i tillsynsverksamheten. Det har även Natur- vårdsverket gjort i rapporten om kommunernas orga- nisation för tillsyn över miljöarbetet. Naturvårdsverket föreslår i sin rapport tydligare jävsregler i kommunallagen för att motverka olämpli- ga organisatoriska lösningar samt en förstärkning av länsstyrelsens roll. Men vi i Miljöpartiet tror inte att det hjälper, eftersom landets miljökontor lider av mycket allvarliga arbetsmiljöproblem. Personalen känner en klar misstro mot kommunerna som hu- vudmän för miljötillsynen. Det är synd, för vi i Mil- jöpartiet har tidigare tyckt att det har varit bra att kommunerna har fått ansvaret med miljönämnder, men i många kommuner har de slagits samman med andra nämnder, så att man inte har rena miljönämn- der. Miljöpartiet har tidigare motionerat om att såda- na ska finnas i alla kommuner, men nu är det inte så, utan de är sammanslagna med tekniska nämnden eller någon annan nämnd. Då är det klart att det blir jävsproblem. Även om miljönämnderna är renodlade, som här i Stockholm, finns det problem. Det visar en undersök- ning som är gjord av Naturvetareförbundet. 30 % av de anställda inspektörerna i kommuner med samman- slagen förvaltning - det handlar alltså om byggnads- förvaltning eller teknisk förvaltning - säger att ar- betsgivarna låter bli att agera vid misstanke om mil- jöbrott. Det är synnerligen allvarligt. Arbetsgivarna underlåter att använda sig av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälan vid misstanke om miljöbrott. En- kätundersökningen visar också att ungefär 60 % av inspektörerna känner oro för den egna hälsan på grund av svårigheter att utöva tillsynen enligt miljö- balken. Dessutom uppger cirka en tredjedel av in- spektörerna i kommuner med sammanslagna förvalt- ningar att det under de senaste åren har förekommit klandervärda handlingar från politikerna och arbets- givarna riktade mot enskilda inspektörer, så att de har stötts ut från arbetsplatserna. Det är mycket allvarligt. Uppsalaforskaren Per Grip och en ESO-rapport visar på att det rör sig om ca 100 kommuner som inte lever upp till miljöbalkens bestämmelser. Det är såle- des ett stort problem för vår gemensamma miljö och inte någon marginell företeelse. Miljönämnder som inte fullgör sina förpliktelser har dessutom blivit frikända av domstol, t.ex. i Enkö- ping, men det finns flera. I många kommuner råder det en motsättning mellan miljöinspektörerna som värnar miljön och politiker som vill tillåta så stora utsläpp som möjligt utan att bli dömda. Det gäller naturligtvis sådana kommuner där det finns en intres- sekonflikt. Man vill ha arbetsplatser och fabriker. En majoritet av inspektörerna vill att huvudman- naskapet ska flyttas till staten men att det ska finnas lokalt arbetande inspektörer i varje kommun. En förutsättning för att personalen ska kunna göra ett bra jobb är att huvudmannen vill att personalen gör ett bra arbete. Om miljötillsynen mest anses vara till besvär får man en dålig tillsyn. Hos många hu- vudmän finns det en ovilja att följa lagen och utöva effektiv tillsyn. Huvudmannaskapet är alltså huvud- problemet. Ett system som är uppbyggt på detta sätt har inga förutsättningar att leda till ett bra resultat. Därför behövs det en oberoende och stark miljömyndighet som inte har någon annan uppgift än att främja de mål som riksdagen genom politiska beslut av olika slag har bestämt ska gälla på miljöområdet. Den organisa- tion som man har i dag gör att krafterna mot en bra miljö har ett avgörande inflytande över miljöarbetet. Därför har jag i reservation 15 talat om just att det behövs en utredning som tittar närmare på detta. Jag är inte beredd att säga exakt hur det arbetet ska ut- formas. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Kia Andreasson pratade om Ekobrottsmyndighetens underrättelseverksamhet. Det finns tre reservationer på det här området. Det ser egentligen lite konstigt ut. Vi menar nog samma sak, men reservationerna är formulerade på lite olika sätt. Vi skulle egentligen ha diskuterat detta tidigare. Na- turligtvis kan vi inte göra det här i kammaren. Vi får göra det efter debatten. Vi anser också att det är viktigt att ekobrottsmyn- digheterna har underrättelseverksamheter. Det skrev vi i vår partimotion. Vi har argumenterat mycket för det. Man har under många år påpekat att ekobrottsmyndigheterna behöver egna underrättelse- verksamheter. Vi kan formulera det på olika sätt i reservationer. Jag tror, Kia Andreasson, att vi alla har läst Riks- dagens revisorers rapport. Rapporten är en av de saker som ligger bakom vår reservation 8. Jag ville bara säga det. Vi får diskutera hur vi ska göra.

Fru talman! Det var bra att Sven-Erik tog upp denna fråga. Jag vill bifalla reservation 7, som jag glömde göra. Revisorernas rapport är mer neutral. Jag har läst reservationerna, och jag tror inte heller att vi menar olika saker. Att vi har olika reservationer beror mer på att vi bygger dem på våra egna motioner. Om vi kan enas om revisorernas förslag, som är väldigt genomarbetat och inte skiljer sig så mycket från våra förslag, skulle vi kunna rösta på reserva- tion 7.

Fru talman! Vi kan diskutera vilken reservation vi ska rösta på senare. Revisorerna är ett mycket bra verktyg när det gäller att få kunskap. De har gjort en väldigt fin rapport. Jag hoppas att Göran Norlander kommer att utveckla det lite mer. När vi skriver motioner, som sedan bereds och diskuteras i riksdagen, är det viktigt att ha den kun- skap som revisorerna har. Vi hade naturligtvis kun- skap när vi skrev vår reservation, men skrivningen blev lite annorlunda. Vi får diskutera det senare.

Fru talman! Jag vill instämma i berömmet över Riksdagens revisorer. Varje rapport som har gällt justitieutskottets område har varit väldigt välarbetad, och deras förslag har stämt. Miljöpartiet är det enda parti som verkligen har understött och yrkat bifall till alla revisorernas för- slag. Det har inte majoriteten gjort. Men det går som sagt att justera.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att all brottslighet ska bekämpas med största kraft. Samhäl- let ska tydligt visa för dem som bryter mot lagar och regler vad som gäller. Brottslighet skadar samhället - främst dem som utsätts för brott, men även alla andra. Det trasar sönder solidariteten människor emellan. Det gäller alla sorters brott - inte minst ekonomiska brott. När det gäller den ekonomiska brottsligheten, som vi debatterar i dag, har regering och riksdag sedan tidigare antagit en strategi. Strategin slår fast det övergripande målet att vi påtagligt ska minska den ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som inne- bär en kraftig förstärkning av samhällets insatser mot sådan kriminalitet. Sedan dess har en rad åtgärder satts in. Bl.a. har skattekontrollen förstärkts, skattelagstiftningen för- enklats, myndighetsstrukturen förbättrats och gemen- samma kontrollaktioner från myndigheterna genom- förts. Men det räcker inte. Arbetet med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten måste fortsätta. I den nu aktuella skrivelsen från regeringen redo- visas den senaste utvecklingen. Det gäller bl.a. det brottsförebyggande arbetet, forskningen, den interna- tionella utvecklingen och utvecklingen av den nya myndighetsstrukturen. Där redovisas också lagstiftningsarbete och andra åtgärder som rör bl.a. ekonomiskt och juridiskt biträ- de, s.k. målvakter, stiftelser och handelsbolag, handel med skalbolag, punktskatter och olagliga oljeutsläpp. Vi får också veta att regeringen avser att arbeta fram en ny samlad strategi mot den ekonomiska brottsligheten. Det är bra. Vi måste hela tiden arbeta aktivt mot denna typ av brott. Vi måste också alla bidra med att öka medve- tenheten om ekonomiska brott, och visa att det är något som vi inte tolererar. Det kan exempelvis vi som finns här göra genom att föra ut frågan i den offentliga debatten. Den som begår ekonomiska brott stjäl av oss and- ra. Ibland får jag en känsla av att det är något som många bortser ifrån. Men det är fakta. Andra får be- tala det brottslingen tillskansar sig. I det här betänkandet, som behandlar regeringens skrivelse och Riksdagens revisorers förslag, finns 17 reservationer och ett särskilt yttrande. I stort sett in- nehåller inte reservationerna något nytt. Där görs markeringar om att myndigheterna ska arbeta effekti- vare, samarbeta bättre m.m. Jag finner det lite märk- ligt, eftersom det som påtalas återfinns i regeringens skrivelse och behandlas i betänkandet. Antingen är förslagen redan på väg att genomföras eller så bereds de på ett eller annat sätt. Vill man vara positiv kan man välja att se på reservationsskrivandet som resul- tat av ett intresse för frågorna. Fru talman! Att vi alla vill ha så effektiva och enkla system som möjligt är självklart. Vi vill också att myndigheternas arbetssätt och samarbete ska vara så fruktbart som det bara är möjligt. Vi strävar också efter att få tillräckligt tydliga skatteregler för att för- hindra fusk och missförstånd. Vi kommer alltid att behöva justera lagar och regler och ändra i systemen. Det tror jag vi är ganska överens om. Däremot kanske vi inte alltid är lika överens i sy- nen på ekonomiska brott och ekonomiska brottsling- ar. Ibland får jag en känsla av att alltför många blun- dar för det kriminella i den ekonomiska brottsligheten och förklarar allt med krångliga skatteregler och be- svärlig arbetsrättslagstiftning. Men ekonomisk brottslighet handlar inte om att man missförstått nå- gon skatteparagraf. Det handlar om att medvetet gå förbi lagar för att nå egna ekonomiska fördelar. Den ekonomiska brottsligheten ska bekämpas med kraft. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag undrade, Göran Norlander, i mitt anförande varför ni socialdemokrater inte var villiga att ta in extern kompetens i verksamheterna. Göran Norlander påstår att det inte finns något nytt att komma med. Allt tillmötesgås i betänkandet. Det sägs emellertid ingenting på s. 13 om att man kan införa annan kompetens. Därför undrar jag vad Göran Nor- lander anser. Är det inte nödvändigt att få in annan kompetens för att hjälpa åklagare och poliser? Det är omöjligt för dem att själva besitta all kompetens. Om man tar in extern kompetens blir verksamheten ef- fektivare och kan utnyttjas på ett bättre sätt. Jag undrar också över en annan sak. Vill inte So- cialdemokraterna underlätta för enskilda människor? Jag tänker på miljösanktionsavgiften som jag tog upp tidigare. Varför ska det vara så krångligt? Om en person blir ålagd en miljösanktionsavgift och vill pröva ärendet vidare anser vi inte att man ska ta ut några pengar från den enskilde innan tillsynsmyndig- hetens beslut har blivit prövat. Varför skulle ni inte kunna underlätta åtminstone på detta område?

Fru talman! Man var tidigare oenig om vem som hade ansvar för kompetensutvecklingen och perso- nalen. Nu har man i alla fall slagit fast att det är Ekobrottsmyndigheten som har det ansvaret. Självklart är det så, när det gäller så här komplice- rade frågor, att man inte i alla lägen har den kompe- tens som behövs inom myndigheten. Jag kan på rak arm inte uttala mig om huruvida man har rätt att an- lita specialkompetens, men jag förutsätter att man har den möjligheten.

Fru talman! Det är nog lite farligt att stå i kamma- ren och säga att man tror. Antingen ska man veta, eller också ska man nog vara tyst. Jag går tillbaka till s. 13 i betänkandet. Vi har be- gärt experter som kan hyras in för ekobrotten, och då säger utskottet bara att man inte finner någon anled- ning till ytterligare resurser och hänvisar till budget- betänkandet för år 2002. På s. 10 finns något intressant som jag vill fråga Göran Norlander om. Det handlar om strategin. Ut- skottet säger att man vill att en ny samlad strategi mot den ekonomiska brottsligheten utarbetas och att den- na fråga liksom det fortsatta arbetet med att vidareut- veckla Ekobrottsmyndigheten nu bereds i Regerings- kansliet. Kan Göran Norlander här tala om för oss när denna beredning ska vara slutförd?

Fru talman! På den sista frågan kan jag bara svara att det kan jag inte tala om. Jag vet dock att det pågår ett arbete med att utarbeta ett nytt förslag till samlad strategi, och där ligger både Riksrevisionsverkets och Riksdagens revisorers rapport som grund. När det sedan gäller de resurser som det talas om på s. 13, Maud Ekendahl, handlar det ju om pengar. Om myndigheten har ett antal miljoner kronor är det detta som avses med de resurser som är tillförda, inte vilka kompetensresurser, så att säga, man använder. I ett tidigare inlägg tog Maud Ekendahl upp sank- tionsavgifterna vid miljöbrott. Det finns faktiskt en möjlighet för Miljödomstolen att utverka att man inte behöver betala sanktionsavgiften om den dömde kräver det. Men jag vill samtidigt påpeka att detta med miljöbrott är så allvarligt att det nog är bra med denna möjlighet att sätta lite hårdare press på dem som bryter mot miljöreglerna.

Fru talman! Jag vill fråga Göran Norlander om han är beredd att arbeta för att myndigheterna får en möjlighet att vara effektiva i sin verksamhet och får tillgång till register - administrativa register, under- rättelseregister osv. När vi diskuterade detta i utskot- tet förespeglades vi att den möjligheten fanns, men vid en redovisning från Ekobrottsmyndigheten denna vecka vid Riksåklagarens rådgivande nämnd fick vi höra att det hade uppstått problem. Är Göran Norlan- der beredd att arbeta för att de här problemen undan- röjs så att det kan bli en god samverkan för att kom- ma åt den ekonomiska brottsligheten?

Fru talman! På frågan om jag är beredd att verka för att myndigheterna ska arbeta effektivare är svaret självklart ja. Men det är inte så enkelt som att man bara ger någon form av direktiv och säger: Nu ska ni bli effektiva. Som tidigare talare har berört är det en relativt ny myndighet och svåra och komplicerade ärenden, så det är naturligtvis inte så lätt att hitta arbetsformer. När det sedan gäller möjligheten att ha tillgång till register ligger nu Rikspolisstyrelsens och Ekobrotts- sekretessberedningens förslag för beredning i Rege- ringskansliet. Jag har fått information om att det är mycket komplicerat att få tillgång till de här registren. Det kanske behövs lagändringar osv., och det är det man tittar på just nu.

Fru talman! Visst kan saker och ting vara proble- matiska och svåra, men det hindrar väl inte att man jobbar vidare med dem. Det viktigaste för oss är väl att vi får en verksamhet som är effektiv och har en hög kvalitet. Det behöver vi verkligen för att kunna bekämpa de här brotten. Även om det är svårt hoppas jag alltså att Göran Norlander tar det här till sig och sätter alla klutar till så att det blir möjligt att använda de tekniska redskap som finns.

Fru talman! Självklart ska vi göra allt vi kan för att myndigheterna ska kunna jobba effektivt. Men vi får inte glömma bort att när det gäller tillgången till olika register har vi också en rättssäkerhetsaspekt som måste beaktas mycket noga. Det är därför man så noggrant måste bereda detta i Regeringskansliet innan man kommer med förslag.