Den ekonomiska brottsligheten
Debatt om förslag 5 april 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Sjöstrand (V)
- Hoppa till i videospelarenRolf Åbjörnsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenJohan Pehrson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Sjöstrand (V)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Sjöstrand (V)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Norlander (S)
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Norlander (S)
- Hoppa till i videospelarenMaud Ekendahl (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Norlander (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Norlander (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Norlander (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 19
Anf. 42 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! I dag ska vi behandla justitieutskottets
betänkande om den ekonomiska brottsligheten. Jag
yrkar inledningsvis bifall till reservation 1 och ställer
mig bakom övriga moderata reservationer.
I betänkandet behandlas regeringens årliga skri-
velse samt motionsyrkanden. Vidare behandlas också
ett förslag från Riksdagens revisorer som syftar till att
höja kvaliteten i det arbete som Ekobrottsmyndighe-
ten och skattebrottsenheterna utför samt att förbättra
kompetensen hos underrättelseverksamheten inom
myndigheten som arbetar med bekämpning av eko-
nomisk brottslighet.
Fru talman! Jag vill redan från början säga att vi
moderater vid införandet av Ekobrottsmyndigheten
förordade en annan lösning. Men när myndigheten nu
har kommit i gång med sin verksamhet anser vi mo-
derater att dess verksamhet måste göras så effektiv
som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalifice-
rade ekobrottsligheten. Nu måste myndighetens in-
körningsperiod vara över. Myndigheten har faktiskt
funnits till i drygt fyra år. Vi moderater är också helt
övertygade om att man ska kunna förbättra och säker-
ställa hög kvalitet i myndighetens utredningsarbete.
Men då krävs det både fler ekobrottsutredare och
personal med mer specialiserad kompetens, inte minst
inom IT-området.
Ett annat problem med den nuvarande organisa-
tionen på ekobrottsområdet är att den är otydlig. Där
vill jag framhålla att det är något som Riksdagens
revisorer klart och tydligt har påpekat.
Som ett exempel kan jag nämna att både skatte-
myndigheternas skattebrottsenheter och
Ekobrottsmyndigheten ägnar sig åt utredande verk-
samhet. Vi moderater anser att risken med en sådan
organisation medför att ansvarsfördelningen uppfattas
som oklar, inte minst eftersom Ekobrottsmyndigheten
till skillnad från skattebrottsenheterna inte finns i alla
delar av landet. Därför borde man mycket starkt
överväga om inte ansvarsfördelningen mellan de
olika myndigheterna kunde göras tydligare.
Mot den brakgrunden har vi moderater lagt fram
ett förslag att en översyn bör genomföras av såväl
Ekobrottsmyndighetens verksamhet som ansvarsför-
delningen mellan Ekobrottsmyndigheten och skatte-
brottsenheterna i syfte att effektivisera arbetet just
mot den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Från moderat håll inser vi att den
ekonomiska brottsligheten i många fall är svår att
utreda och ställer oerhört stora krav på kvalificerade
kunskaper inom olika områden. Vi anser att berörda
myndigheter saknar denna kompetens i dag. Vi tycker
inte att det är rimligt att begära att åklagare och poli-
ser själva ska besitta den kompetensen. Även här, fru
talman, ha vi moderater ett förslag, nämligen att åkla-
gare både ska ges rätt och ha en skyldighet att i de fall
så krävs anlita experter med särskild kompetens och
särskilda kunskaper i t.ex. skatterätt, miljörätt och
associationsrätt.
Jag har lite svårt att förstå varför ni socialdemo-
krater inte ens här är villiga att gå med på att möjlig-
göra att sådan extern kompetens som skulle kunna
hyras in och vara en förstärkning och öka resurserna
för åklagarna. Men vi kanske får höra vad Göran
Norlander har att säga om den saken i sitt anförande.
Även polisorganisationen måste ges tillräckliga
resurser för att garantera tillgången till specialistkom-
petens. Detta har jag framfört i en tidigare debatt här i
kammaren då vi diskuterade polisfrågor. Där menade
jag att man måste öppna för andra yrkeskategorier
inom polisen. Det handlar om ekonomer, analytiker,
beteendevetare, IT-personal.
Fru talman! Vad gör man för att förebygga och
minska den ekonomiska brottsligheten? Det är väldigt
intressant att kunna förebygga och minska den. Och
här anser vi moderater att man måste genomföra såväl
generella skattesänkningar som sänkningar av skatten
på enskilda områden. För höga skatter kan i vissa fall
få till följd att personer begår brott. Känt är väl att ett
högt skattetryck främjar uppkomsten och utveckling-
en av en ökande svart arbets- och tjänstesektor. Men
det har tydligen inte Socialdemokraterna förstått, eller
kanske ni inte vill förstå att det finns en så utbredd
svart arbetsmarknad.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp en reservation
som vi också står bakom, och den handlar om att vi
anser att det vore rimligt att nuvarande ordning änd-
ras på så sätt att de s.k. miljösanktionsavgifterna inte
ska verkställas innan ett eventuellt överklagande av
tillsynsmyndighetens beslut slutgiltigt har blivit prö-
vat. Det är en skam att inte åtminstone detta, som
skulle underlätta just för den enskilde, kunde få en
majoritet här i riksdagen.
Anf. 43 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Fru talman! Jag har just varit uppe i talarstolen
och talat om ohälsa, som är ett stort problem. Den
ekonomiska brottsligheten är också ett stort samhälls-
problem. Värdet av den rent ekonomiska brottslighe-
ten i Sverige beräknas uppgå till 100-150 miljarder
kronor om året. Av detta beräknas 75-85 % vara
skatter och andra avgifter som undanhålls staten och
det allmänna. Återstående hänför sig till borgenärs-
brott av olika slag.
En utbredd ekonomisk brottslighet rubbar tilltron
till välfärdssystemet och därmed den generella väl-
färdspolitiken. Att få till stånd en effektiv bekämp-
ning av den ekonomiska brottsligheten är en mycket
viktig kriminalpolitisk uppgift. Det är också en viktig
rättvisefråga och fördelningspolitisk fråga. Seriösa
näringsidkare drabbas och kan tvingas i konkurs på
grund av den illojala konkurrens som den ekonomis-
ka brottsligheten leder till.
Ekobrottsligheten har under de senaste 30 åren ut-
vecklats mot olika former av svårutredd och farlig
kriminalitet riktad såväl mot staten som mot enskilda.
Det brottsutredande arbetet har successivt blivit allt-
mer komplext. Genom vårt medlemskap i EU har
kapitalflödet och kapitalets rörlighet ökat. Detta ska-
par också möjligheter till ekobrott.
Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat
myndigheternas samverkan för att bekämpa ekono-
misk brottslighet. Revisorerna pekar på ett antal om-
råden där problem finns, t.ex:
- svårigheter att styra och prioritera utredningsre-
surser med fyra myndigheter inblandade,
- samordningsproblem med polisinsatser,
- risk för skillnader i kompetensutveckling mellan
åklagare och poliser på de olika myndigheterna,
- att flera myndigheter bedriver underrättelseverk-
samhet eller har behov att få tillgång till under-
rättelseverksamhet som en annan myndighet be-
driver.
När det gäller styrning och prioriteringar av ut-
redningsresurser anser vi i Vänsterpartiet att Justitie-
departementet mer aktivt bör verka för att samverkan
mellan myndigheterna blir effektivare och att resur-
serna på området används på ett optimalt sätt. Vi
utvecklar det mer i vår partimotion samt i reserva-
tion 2.
Att inte ha direkt tillgång till det centrala skattere-
gistret försenar handläggningen. Skattechefer och
skattebrottsutredare menar att de tappar kompetensen
genom att de inte själva har direkt tillgång till regist-
ret. Ett annat hinder är att utredarna inte har rätt att
använda tvångsmedel, och framför allt är skatteutre-
darna kritiska till att de inte kan ta handlingar i be-
slag.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt att kam-
pen mot den ekonomiska brottsligheten är effektiv
och anser att regeringen bör återkomma med förslag
som kan garantera skattebrottsutredarna sådan effek-
tivitet när det gäller användandet av tvångsmedel.
Avslutningsvis ska jag säga något om underrättel-
severksamhet. Redan när Ekobrottsmyndigheten
bildades diskuterades om underrättelseverksamheten
avseende ekonomisk brottslighet skulle bedrivas
inom Ekobrottsmyndigheten eller Rikspolisstyrelsen.
Enligt nuvarande bestämmelser är det polisen som i
huvudsak svarar för kriminalunderrättelsetjänsten på
ekobrottsområdet. Ekobrottsmyndigheten har inte
någon direkt tillgång till de register som polisen upp-
rättar i detta syfte. Och Ekobrottsmyndigheten menar
att man får svårare att bekämpa ekonomisk brottslig-
het bl.a. genom att den inte kan upptäcka ny ekono-
misk brottslighet och tidigt utarbeta en strategi för att
bekämpa den. De menar också att myndigheten har
svårigheter att uppfylla sitt uppdrag att följa och
analysera den pågående brottsligheten utan en egen
underrättelseverksamhet. I Vänsterpartiet anser vi att
det är hög tid att regeringen ser till att Ekobrottsmyn-
digheten får direkt tillgång till de nödvändiga under-
rättelseregistren och yrkar bifall till reservation 8 i
betänkandet.
Det finns många fler verktyg som kan användas
för att vi mer effektivt kan bekämpa den ekonomiska
brottsligheten, och jag vill därför rekommendera
intresserade att läsa Vänsterpartiets partimotion om
ekonomisk brottslighet. Jag står givetvis bakom
samtliga reservationer men för tids vinnande yrkar
jag bifall bara till reservation 8.
Anf. 44 Rolf Åbjörnsson (Kd)
Fru talman! Den ekonomiska brottsligheten har ju
blivit en följetong. Vi har tyvärr inte riktigt kommit i
mål med frågan. Det har inte satt sig ute på fältet hur
man ska jobba.
Det råder inget tvivel om att det har blivit betyd-
ligt bättre med den nuvarande organisationen än vad
det var tidigare. Den saken är helt klar. Men det är
oerhört långt kvar till ett rimligt resultat inom områ-
det.
Vad är ekonomisk brottslighet? Det här får inte
uppfattas som enbart en kamp mot skattebrott. Det är
vinningsbrottslighet i näringsverksamhet. Man bör ha
en ganska vid definition av vad som menas med eko-
nomisk brottslighet så att det går att fånga in de all-
varliga fenomenen på ett adekvat sätt. Tanken när vi
resonerade om att över huvud taget inrätta en sådan
organisation var att det måste finnas någonting för att
fånga upp den kvalificerade organiserade ekonomiska
brottsligheten. Traditionell brottslighet, vare sig det är
skattebrott eller förmögenhetsbrott, kan hanteras
inom det traditionella rättsväsendet.
Tidigare talare har sagt att detta är ett allvarligt
samhällsproblem. Vi är numera helt överens om det i
kammaren. Jag läste för någon vecka sedan i Dagens
Industri att Sverige låg på femte plats inom OECD
vad avser den största svarta ekonomin. Det kan ju
vara lite si och så med sådana utredningar, men vi
håller på att bli lite grann av världsmästare när det
gäller det tudelade samhället. Det är inte bra.
För något halvår sedan genomförde vi kristdemo-
krater tillsammans med Åkeriförbundet ett seminari-
um där vi resonerade om olika problem. Vi kom rätt
snart fram att ett av de allvarligaste problemen i bran-
schen var brottslighet. Då var det framför allt att
chaufförer från öststater flygs in illegalt till Sverige.
De kör här i ett antal veckor, och sedan åker de hem.
Det är fullkomligt häpnadsväckande att hela den
verksamheten kan pågå och att ingen ingriper. Det är
också ett fenomen som Transportarbetareförbundet
har pekat på flera gånger. Detta föranledde mig att gå
till generaldirektören på EBM, Rolf Holmquist, och
fråga hur han såg på detta. Nu var han inte riktigt på
humör den dagen eftersom de har en del problem,
men han insåg att detta var någonting de egentligen
borde ta tag i.
Vi kunde under påskhelgen läsa om spritflödet in i
Skåne. Det är något som vi sedan länge är medvetna
om. Det ökar och ökar. Man talar nu om en etablerad
handel med svartsprit. Den spanare som åberopades i
artikeln kände till 356 fasta försäljningsställen.
Bakom dessa fenomen byggs starka ekonomiska
organisationer upp med internationell anknytning. De
är för övrigt ofta styrda utifrån. Det var precis som
vad skedde i USA under spritförbudets tid. Det var då
den riktigt organiserade maffiabrottsligheten bet sig
fast i USA.
Vi kan hålla på och rada upp olika ting, och vi kan
notera att rättsväsendet kommer till korta här.
Då kommer vi in på frågan om myndighetsstruk-
turen. Jag vidhåller att felet med EBM är att den inte
är en myndighet. Den ser till dels egentligen ut som
under den borgerliga tiden då man hade samsittning-
ar. Nu är det strukturellt lite bättre, men fortfarande är
det fråga om olika myndigheter och fortfarande är det
problem i myndigheternas möjligheter att samarbeta.
Det har blivit bättre, men man kommer aldrig riktigt i
mål förrän man får en enhetlig myndighetsstruktur.
Man får helt enkelt slå ihop polis och åklagare till en
myndighet. Det är lagstiftningsmässigt jobbigt, men
det måste på sikt göras om problemet ska få en lös-
ning.
Detta är motiverat bara om de absolut mest be-
svärliga och mest kvalificerade fallen ska hanteras.
Då ska det vara en myndighet här i Stockholm som
ska vara rikstäckande. Det ska vara ett litet skarpt
gäng som dessutom ska ha möjlighet att köpa in spe-
cialistkompetens. Precis som Maud Ekendahl sade
tidigare är det fullständigt nödvändigt. Det finns inte
möjlighet att sitta med fasta staber som kan hantera så
knepiga ting. Det är inget förklenande om personalen
som jobbar här. Överallt i samhället i övrigt måste
man i dag skaffa sig specialistkompetens i varje kon-
kret enskilt fall. Därför går det inte att ha en jätte-
myndighet med 400 personer. Definitionsmässigt går
det inte att vara särskilt skarp med så många anställ-
da. Så många snillen har vi inte i landet på området!
Man ska sträva gentemot en liten väldigt vass
myndighet. Som det är nu håller det på att bli något
slags skattebrottsmyndighet för hela Sverige som i
stort sett arbetar med bokföringsbrott.
Sedan är det frågan om resurser. Det kostar alltid
pengar att få resultat. Så mycket mer behöver egentli-
gen inte sägas. Det har gjorts analyser av kvalificera-
de insatser i Danmark. Man har konstaterat att detta
är dyrt men att det blir bra resultat. Satsas inga pengar
blir det ingenting.
Ute på myndigheterna kämpar de med att få ihop
sina anslag. Det är inte bra om en myndighet ligger
på en anslagsnivå på 300 miljoner kronor och man
hanterar 150 miljarder kronor i undanhållna värden.
Det finns inga proportioner där.
Sedan är det metoderna. Rikspolisstyrelsen har
yttrat sig till Riksdagens revisorer med anledning av
revisorernas genomgång: "Rikspolisstyrelsen anser
inte att Ekobrottsmyndigheten ska bedriva underrät-
telseverksamhet. Styrelsen framhåller vikten av att
hålla isär olika myndigheters roller i ett rättssystem.
Rikspolisstyrelsen konstaterar att det inte är en åkla-
garuppgift att leda det förarbete till en brottsutredning
som spaning och underrättelseverksamhet innebär.
Att ge en åklagarmyndighet denna uppgift riskerar
därför att skapa lätt förvirring om rollfördelningen."
Här har man sammanfattat hela tokeriet i ett enda
stycke. Här sitter Rikspolisstyrelsen och säger att
detta är något som styrelsen ska göra. Sedan försöker
vi att skapa en skarp myndighet som ska lösa de svå-
raste kriminalpolitiska problemen i Sverige, och sty-
relsen anser att den myndigheten inte ska få bedriva
underrättelseverksamhet. Myndigheten ska inte få ha
register. Det är rena Grönköping! Jag trodde aldrig att
jag skulle få se detta i skrift. Jag vet att dessa revir-
pinkande myndigheter resonerar så, men att de vågar
skriva ut detta är häpnadsväckande!
Nej, här gäller det för regeringen att ta tag i frå-
gorna och inte låta enskilda myndigheter skapa egna
små områden till fromma för jag vet inte vad. Både
polis och åklagare befinner sig på den repressiva
sidan. Det finns inga som helst hinder för att de ska
samverka och befinna sig i en myndighetsstruktur.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 3.
Anf. 45 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 5, men jag står naturligtvis bakom alla Center-
partiets reservationer.
Ekobrottsmyndigheten är inne på sitt femte verk-
samhetsår. Det tar tid att få "kitt" i verksamheten i en
ny myndighet. Eftersom jag sitter i Riksåklagarens
rådgivande nämnd har jag fått följa verksamheten på
nära håll. Man kan säga att det har varit en rad hinder
på vägen. Jag känner nu att man har kommit in på en
rakare sträcka och kan köra framåt, inte minst utifrån
den sammankomst vi hade denna vecka när vi fick en
bra redovisning.
Behovet av att komma till rätta med den ekono-
miska brottsligheten är stort. Jag håller med tidigare
talare. Det gäller på en mängd områden. Det är en
mängd samverkande faktorer som gör att brottslighe-
ten ökar. Rolf Åbjörnsson nämnde transporter, och
det är väldigt tuffa och tajta förhållanden för den
svenska transportverksamheten. Det lockar, och det är
lätt att komma in på den kriminella banan. Det finns
forskning som visar det. Även den organiserade
brottsligheten har svällt på olika håll. Behovet av att
ha en myndighet som tar tag i denna brottslighet är
därför väldigt stort.
Det finns också ett stort behov av specialkompe-
tens. Det får inte finnas byråkratiska hinder för att
man ska kunna ge all personal den kompetens som de
behöver. Man får inte heller vara främmande för att ta
till sig ytterligare kompetens utifrån om det behövs.
Det är personalen med sin kunskap som anger kvali-
teten på Ekobrottsmyndighetens arbete.
Samverkan mellan myndigheter och nätverk är
viktigt för att man snabbt ska kunna uppmärksamma
och säkra bevis och kunna komma framåt för att
stävja kriminaliteten. En sak som vi har diskuterat vid
många tillfällen är samverkan myndigheter emellan,
och det finns fortfarande många stora hinder. När det
gäller möjligheter att säkra bevis och uppmärksamma
brott måste man hela tiden ligga steget före brottslig-
heten. Jag känner ibland att vi ligger lite efter.
Det har funnits svårigheter att leda verksamheten
och att inte kunna påverka, eftersom det handlar om
olika myndigheter.
Dessutom förhindrar regelverken, t.ex. underrät-
telseregistret, ett effektivt arbete inom myndigheten.
När det gäller polisens administrativa system kommer
inte administrationen på Ekobrottsmyndigheten åt
detta, och då är det svårt att renodla åklagarens roll.
Det finns ett antal större och mindre fyrkanter
som förhindrar samverkan mellan myndigheter. Här
måste alla hjälpas åt, även vi på den politiska sidan,
för att röja undan dessa hinder. Det är riksdagens
majoritet som har det största ansvaret i det här fallet.
Jag kan nämna en sådan sak som gemensamma IT-
system och olika datasystem, att man inte kommer åt
information och inte kan arbeta effektivt. Det är stora
hinder på vägen.
När det gäller Riksdagens revisorers arbete har
denna genomgång varit nyttig. En särskild utredning
har också tittat på verksamheten. Jag tror att det har
varit ett bra stöd för att ta sig över de hinder som har
funnits på vägen.
Det har också blivit en bättre geografisk balans.
Ärendebalanserna växte på denna sida, och nu har
man flyttat om. Jag tycker att det känns bra, även om
det behövs mer resurser eftersom den här typen av
brottslighet ökar.
Fru talman! Det är viktigt att fortsätta att följa upp
denna myndighets verksamhet. Behovet är stort vad
gäller såväl kompetens som resurser och samarbete,
så att vi kan ta bort de fyrkanter som finns som hin-
der.
Anf. 46 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Kolleger! Det som Rolf Åbjörnsson
sade om att rättsväsendet kommer till korta var väl ett
understatement. Det är verkligen sant på detta områ-
de. Det är få områden som kostar så mycket både i
resurser och i ekonomiska förluster, inte minst i
skatteuppbörd, för det svenska samhället som den
ekonomiska brottsligheten. Det är också svårt att
finna en fungerande struktur, för det gäller att här, om
någonstans, balansera krav om rättssäkerhet och ef-
fektivitet. Rättssäkerhetskraven går att ställa upp
ganska tydligt, men när det gäller effektivitetskraven
blir det mycket svårare, därför att då handlar det
verkligen om resurser.
Därför, fru talman, vill jag redan nu yrka bifall till
reservation nr 6.
Det handlar om tidskrävande insatser, resurskrä-
vande insatser och inte minst kompetenskrävande
insatser. Detta tas också upp i regeringens skrivelse,
och Riksdagens revisorer berör detta. Jag tycker att
man i huvudsak är på rätt väg. Man berör allt det
väsentliga om strategi och upplägg och hur vi ska gå
dessa problem till mötes. Men uppenbart kommer
man till korta när man strukturellt tycker att
Ekobrottsmyndigheten skulle vara den lösning som
fixar det här. Där hörde vi också goda skäl från tidi-
gare talare, att det inte fungerar och att det inte bara
handlar om tiden. Jag tror att vi kommer att stå här i
kammaren vid senare tillfällen och beklaga oss över
samma saker. Man kan lägga utredningar på rad som
talar om varför Ekobrottsmyndigheten har problem,
både från deras egna och inte minst från Riksdagens
revisorer.
Jag skulle bara i denna debatt kort vilja beröra det
faktum att detta område om något har starka interna-
tionella beröringspunkter. Därför är den kanske vikti-
gaste kampen som vi kan föra mot ekobrott i vårt land
den kamp vi för tillsammans. Då kan man börja i det
stora och titta vad t.ex. OECD gör och vilket stöd de
måste få i den kamp som de driver mot olika former
av skatteparadis, alltså att bekämpa illojal skattekon-
kurrens. Den ska dock skiljas från lojal skattekonkur-
rens, som är något helt annat. Andra länder har lojala
system men lägre skatteuttag än vi har i vårt land. Det
är en annan sak med länder som är i stort sett friham-
nar för vildavästernekonomier. Detta måste vi täppa
till. Så länge de finns och verkar kommer det att driva
på ekobrott i Sverige.
Också på EU-nivå pågår en hel del arbete som vi
bör plocka med oss vad gäller informationsutbyte,
polisiära åtgärder och processuella åtgärder. Det
handlar om människor som har nätverk och som gör
allt vad de vill för att undkomma ekonomisk beskatt-
ning. Då skyr man inga medel. Det är trots allt enkla-
re att tricksa mellan länder i vår del av världen, där
man lättare kan ha kontroll över sina nätverk som ska
verkställa detta än vad det är att skicka pengarna till
något land i Söderhavet som har skatteparadis med
illojal konkurrens.
I betänkandet berörs också frågan om själva skat-
tenivån ska vara avgörande. Jag tror inte det. Jag
hävdar att det inte allvarligt påverkar själva brottslig-
heten när det gäller ekobrott vilken skattenivå man
har. Om det gör det är det ytterst marginellt. Proble-
met är snarare att det är krångliga regler. Det är röriga
regler. De är svåra att följa och kontrollera. Där har vi
det stora problemet. Andra länder som har betydligt
lägre skatteuttag än vårt land har i princip motsvaran-
de problem, så det är, vilket också tas upp i betänkan-
det, nästan en sociologisk fråga och inte en fråga om
vilken nivå man har på skatterna. Men oavsett om det
är ekonomiskt, skattebetingat eller sociologiskt måste
vi möta det här med ett internationellt samarbete.
Med det, fru talman, tackar jag för mig.
Anf. 47 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag håller med om att den ekonomis-
ka brottsligheten är ett stort problem. Rättsväsendet
kommer till korta. Ekobrottsmyndighetens struktur
har varit och är ett problem. Det behövs specialist-
kompetens, och regeringen behöver ta tag i proble-
men. Och IT-systemet behöver utvecklas. De här
problemen har vi definierat.
Riksdagens revisorer har presenterat ett förslag
som syftar till att höja kvaliteten i det arbete som
Ekobrottsmyndigheten och skattebrottsenheterna
utför. Man vill också förbättra såväl kompetensen
som underrättelseverksamheten inom de myndigheter
som arbetar med bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. Men revisorerna har inte påpekat de
fenomen som jag började med.
Jag håller med om att vi på kort sikt ska göra som
revisorerna föreslår. På lång sikt måste vi ta tag i de
stora problemen, om det inte blir bättre. Jag håller
också med om att det har blivit en mycket bättre
struktur, men det tar tid.
Miljöpartiet bifaller alltså revisorernas förslag och
vill att dessa tillkännages för regeringen. Anledning-
en till det är att regeringen då måste genomföra revi-
sorernas förslag samt återrapportera åtgärderna till
riksdagen.
Majoriteten skriver i betänkandet att flera av revi-
sorernas förslag redan behandlas och att det sker
förändringar. Varför kan vi inte bifalla förslagen, så
att vi får det här återrapporterat? Jag anser att det
kommer att gå fortare då än om man bara säger att det
pågår arbete i Justitiedepartementet.
Det står att Justitiedepartementet håller på med
underrättelseverksamheten. Vi som sitter i rådgivande
nämnden - det finns en representant från varje parti
där - fick när vi hade sammanträde i veckan veta att
underrättelseverksamheten inte fungerar och att Jus-
titiedepartementet mer eller mindre har släppt frågan.
Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och åkla-
garna hade gjort en kompromiss och trodde att den
dög, men den gjorde inte det, för Justitiedepartemen-
tet sade nej. Då är man ju tillbaka på ruta noll igen.
Därför hade det varit väldigt bra om vi i dag hade
kunnat samlats kring en reservation om att Justitiede-
partementet skulle få uppdraget och att vi skulle få
detta återrapporterat.
Nu ser jag att det i betänkandet finns reservationer
från olika partier. Det kommer då att bli en väldig
splittring. I stället hade vi kunnat enas om den reser-
vation som har arbetats fram av Riksdagens revisorer.
Jag skulle vilja fråga alla partier: Varför kan ni inte
bifalla den reservation som Miljöpartiet har, som är
revisorernas förslag? Då skulle vi kunna hjälpa
Ekobrottsmyndigheten i detta arbete som är så ange-
läget. Jag skulle vilja att Socialdemokraternas repre-
sentant är lite mer ingående på just den punkten.
Sedan vill jag komma in på regeringens skrivelse
om den ekonomiska brottsligheten, för där, fru tal-
man, ingår också miljöbrottsligheten. Det är ingen
som har berört den här i dag.
I skrivelsen finns det en sammanfattning av vad
som har hänt med miljöbrottsligheten. Den har fått en
egen avdelning tack vare Miljöpartiets enträgna ar-
bete. Men det finns fortfarande problem. Ett problem
som jag skulle vilja lyfta fram gäller just miljötillsy-
nen.
Som regeringen konstaterar i sin skrivelse är en
effektiv och funktionell tillsyn av avgörande betydel-
se för miljöbrottsbekämpningen, och merparten av
miljöbrotten upptäcks vid tillsynsarbetet. Expertgrup-
pen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har i en
rapport som heter Att granska sig själv - en ESO-
rapport om den kommunala miljötillsynen påvisat
brister i tillsynsverksamheten. Det har även Natur-
vårdsverket gjort i rapporten om kommunernas orga-
nisation för tillsyn över miljöarbetet.
Naturvårdsverket föreslår i sin rapport tydligare
jävsregler i kommunallagen för att motverka olämpli-
ga organisatoriska lösningar samt en förstärkning av
länsstyrelsens roll. Men vi i Miljöpartiet tror inte att
det hjälper, eftersom landets miljökontor lider av
mycket allvarliga arbetsmiljöproblem. Personalen
känner en klar misstro mot kommunerna som hu-
vudmän för miljötillsynen. Det är synd, för vi i Mil-
jöpartiet har tidigare tyckt att det har varit bra att
kommunerna har fått ansvaret med miljönämnder,
men i många kommuner har de slagits samman med
andra nämnder, så att man inte har rena miljönämn-
der. Miljöpartiet har tidigare motionerat om att såda-
na ska finnas i alla kommuner, men nu är det inte så,
utan de är sammanslagna med tekniska nämnden eller
någon annan nämnd. Då är det klart att det blir
jävsproblem.
Även om miljönämnderna är renodlade, som här i
Stockholm, finns det problem. Det visar en undersök-
ning som är gjord av Naturvetareförbundet. 30 % av
de anställda inspektörerna i kommuner med samman-
slagen förvaltning - det handlar alltså om byggnads-
förvaltning eller teknisk förvaltning - säger att ar-
betsgivarna låter bli att agera vid misstanke om mil-
jöbrott. Det är synnerligen allvarligt. Arbetsgivarna
underlåter att använda sig av miljösanktionsavgifter
och åtalsanmälan vid misstanke om miljöbrott. En-
kätundersökningen visar också att ungefär 60 % av
inspektörerna känner oro för den egna hälsan på
grund av svårigheter att utöva tillsynen enligt miljö-
balken. Dessutom uppger cirka en tredjedel av in-
spektörerna i kommuner med sammanslagna förvalt-
ningar att det under de senaste åren har förekommit
klandervärda handlingar från politikerna och arbets-
givarna riktade mot enskilda inspektörer, så att de har
stötts ut från arbetsplatserna. Det är mycket allvarligt.
Uppsalaforskaren Per Grip och en ESO-rapport
visar på att det rör sig om ca 100 kommuner som inte
lever upp till miljöbalkens bestämmelser. Det är såle-
des ett stort problem för vår gemensamma miljö och
inte någon marginell företeelse.
Miljönämnder som inte fullgör sina förpliktelser
har dessutom blivit frikända av domstol, t.ex. i Enkö-
ping, men det finns flera. I många kommuner råder
det en motsättning mellan miljöinspektörerna som
värnar miljön och politiker som vill tillåta så stora
utsläpp som möjligt utan att bli dömda. Det gäller
naturligtvis sådana kommuner där det finns en intres-
sekonflikt. Man vill ha arbetsplatser och fabriker.
En majoritet av inspektörerna vill att huvudman-
naskapet ska flyttas till staten men att det ska finnas
lokalt arbetande inspektörer i varje kommun.
En förutsättning för att personalen ska kunna göra
ett bra jobb är att huvudmannen vill att personalen
gör ett bra arbete. Om miljötillsynen mest anses vara
till besvär får man en dålig tillsyn. Hos många hu-
vudmän finns det en ovilja att följa lagen och utöva
effektiv tillsyn. Huvudmannaskapet är alltså huvud-
problemet.
Ett system som är uppbyggt på detta sätt har inga
förutsättningar att leda till ett bra resultat. Därför
behövs det en oberoende och stark miljömyndighet
som inte har någon annan uppgift än att främja de mål
som riksdagen genom politiska beslut av olika slag
har bestämt ska gälla på miljöområdet. Den organisa-
tion som man har i dag gör att krafterna mot en bra
miljö har ett avgörande inflytande över miljöarbetet.
Därför har jag i reservation 15 talat om just att det
behövs en utredning som tittar närmare på detta. Jag
är inte beredd att säga exakt hur det arbetet ska ut-
formas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.
Anf. 48 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Fru talman! Kia Andreasson pratade om
Ekobrottsmyndighetens underrättelseverksamhet. Det
finns tre reservationer på det här området. Det ser
egentligen lite konstigt ut. Vi menar nog samma sak,
men reservationerna är formulerade på lite olika sätt.
Vi skulle egentligen ha diskuterat detta tidigare. Na-
turligtvis kan vi inte göra det här i kammaren. Vi får
göra det efter debatten.
Vi anser också att det är viktigt att ekobrottsmyn-
digheterna har underrättelseverksamheter. Det skrev
vi i vår partimotion. Vi har argumenterat mycket för
det. Man har under många år påpekat att
ekobrottsmyndigheterna behöver egna underrättelse-
verksamheter. Vi kan formulera det på olika sätt i
reservationer.
Jag tror, Kia Andreasson, att vi alla har läst Riks-
dagens revisorers rapport. Rapporten är en av de
saker som ligger bakom vår reservation 8.
Jag ville bara säga det. Vi får diskutera hur vi ska
göra.
Anf. 49 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Det var bra att Sven-Erik tog upp
denna fråga. Jag vill bifalla reservation 7, som jag
glömde göra.
Revisorernas rapport är mer neutral. Jag har läst
reservationerna, och jag tror inte heller att vi menar
olika saker. Att vi har olika reservationer beror mer
på att vi bygger dem på våra egna motioner.
Om vi kan enas om revisorernas förslag, som är
väldigt genomarbetat och inte skiljer sig så mycket
från våra förslag, skulle vi kunna rösta på reserva-
tion 7.
Anf. 50 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Fru talman! Vi kan diskutera vilken reservation vi
ska rösta på senare. Revisorerna är ett mycket bra
verktyg när det gäller att få kunskap. De har gjort en
väldigt fin rapport. Jag hoppas att Göran Norlander
kommer att utveckla det lite mer.
När vi skriver motioner, som sedan bereds och
diskuteras i riksdagen, är det viktigt att ha den kun-
skap som revisorerna har. Vi hade naturligtvis kun-
skap när vi skrev vår reservation, men skrivningen
blev lite annorlunda.
Vi får diskutera det senare.
Anf. 51 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag vill instämma i berömmet över
Riksdagens revisorer. Varje rapport som har gällt
justitieutskottets område har varit väldigt välarbetad,
och deras förslag har stämt.
Miljöpartiet är det enda parti som verkligen har
understött och yrkat bifall till alla revisorernas för-
slag. Det har inte majoriteten gjort. Men det går som
sagt att justera.
Anf. 52 Göran Norlander (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater anser att all
brottslighet ska bekämpas med största kraft. Samhäl-
let ska tydligt visa för dem som bryter mot lagar och
regler vad som gäller. Brottslighet skadar samhället -
främst dem som utsätts för brott, men även alla andra.
Det trasar sönder solidariteten människor emellan.
Det gäller alla sorters brott - inte minst ekonomiska
brott.
När det gäller den ekonomiska brottsligheten, som
vi debatterar i dag, har regering och riksdag sedan
tidigare antagit en strategi. Strategin slår fast det
övergripande målet att vi påtagligt ska minska den
ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som inne-
bär en kraftig förstärkning av samhällets insatser mot
sådan kriminalitet.
Sedan dess har en rad åtgärder satts in. Bl.a. har
skattekontrollen förstärkts, skattelagstiftningen för-
enklats, myndighetsstrukturen förbättrats och gemen-
samma kontrollaktioner från myndigheterna genom-
förts. Men det räcker inte. Arbetet med att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten måste fortsätta.
I den nu aktuella skrivelsen från regeringen redo-
visas den senaste utvecklingen. Det gäller bl.a. det
brottsförebyggande arbetet, forskningen, den interna-
tionella utvecklingen och utvecklingen av den nya
myndighetsstrukturen.
Där redovisas också lagstiftningsarbete och andra
åtgärder som rör bl.a. ekonomiskt och juridiskt biträ-
de, s.k. målvakter, stiftelser och handelsbolag, handel
med skalbolag, punktskatter och olagliga oljeutsläpp.
Vi får också veta att regeringen avser att arbeta
fram en ny samlad strategi mot den ekonomiska
brottsligheten. Det är bra.
Vi måste hela tiden arbeta aktivt mot denna typ av
brott. Vi måste också alla bidra med att öka medve-
tenheten om ekonomiska brott, och visa att det är
något som vi inte tolererar. Det kan exempelvis vi
som finns här göra genom att föra ut frågan i den
offentliga debatten.
Den som begår ekonomiska brott stjäl av oss and-
ra. Ibland får jag en känsla av att det är något som
många bortser ifrån. Men det är fakta. Andra får be-
tala det brottslingen tillskansar sig.
I det här betänkandet, som behandlar regeringens
skrivelse och Riksdagens revisorers förslag, finns 17
reservationer och ett särskilt yttrande. I stort sett in-
nehåller inte reservationerna något nytt. Där görs
markeringar om att myndigheterna ska arbeta effekti-
vare, samarbeta bättre m.m. Jag finner det lite märk-
ligt, eftersom det som påtalas återfinns i regeringens
skrivelse och behandlas i betänkandet. Antingen är
förslagen redan på väg att genomföras eller så bereds
de på ett eller annat sätt. Vill man vara positiv kan
man välja att se på reservationsskrivandet som resul-
tat av ett intresse för frågorna.
Fru talman! Att vi alla vill ha så effektiva och
enkla system som möjligt är självklart. Vi vill också
att myndigheternas arbetssätt och samarbete ska vara
så fruktbart som det bara är möjligt. Vi strävar också
efter att få tillräckligt tydliga skatteregler för att för-
hindra fusk och missförstånd. Vi kommer alltid att
behöva justera lagar och regler och ändra i systemen.
Det tror jag vi är ganska överens om.
Däremot kanske vi inte alltid är lika överens i sy-
nen på ekonomiska brott och ekonomiska brottsling-
ar. Ibland får jag en känsla av att alltför många blun-
dar för det kriminella i den ekonomiska brottsligheten
och förklarar allt med krångliga skatteregler och be-
svärlig arbetsrättslagstiftning. Men ekonomisk
brottslighet handlar inte om att man missförstått nå-
gon skatteparagraf. Det handlar om att medvetet gå
förbi lagar för att nå egna ekonomiska fördelar. Den
ekonomiska brottsligheten ska bekämpas med kraft.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 53 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! Jag undrade, Göran Norlander, i mitt
anförande varför ni socialdemokrater inte var villiga
att ta in extern kompetens i verksamheterna. Göran
Norlander påstår att det inte finns något nytt att
komma med. Allt tillmötesgås i betänkandet. Det sägs
emellertid ingenting på s. 13 om att man kan införa
annan kompetens. Därför undrar jag vad Göran Nor-
lander anser. Är det inte nödvändigt att få in annan
kompetens för att hjälpa åklagare och poliser? Det är
omöjligt för dem att själva besitta all kompetens. Om
man tar in extern kompetens blir verksamheten ef-
fektivare och kan utnyttjas på ett bättre sätt.
Jag undrar också över en annan sak. Vill inte So-
cialdemokraterna underlätta för enskilda människor?
Jag tänker på miljösanktionsavgiften som jag tog upp
tidigare. Varför ska det vara så krångligt? Om en
person blir ålagd en miljösanktionsavgift och vill
pröva ärendet vidare anser vi inte att man ska ta ut
några pengar från den enskilde innan tillsynsmyndig-
hetens beslut har blivit prövat. Varför skulle ni inte
kunna underlätta åtminstone på detta område?
Anf. 54 Göran Norlander (S)
Fru talman! Man var tidigare oenig om vem som
hade ansvar för kompetensutvecklingen och perso-
nalen. Nu har man i alla fall slagit fast att det är
Ekobrottsmyndigheten som har det ansvaret.
Självklart är det så, när det gäller så här komplice-
rade frågor, att man inte i alla lägen har den kompe-
tens som behövs inom myndigheten. Jag kan på rak
arm inte uttala mig om huruvida man har rätt att an-
lita specialkompetens, men jag förutsätter att man har
den möjligheten.
Anf. 55 Maud Ekendahl (M)
Fru talman! Det är nog lite farligt att stå i kamma-
ren och säga att man tror. Antingen ska man veta,
eller också ska man nog vara tyst.
Jag går tillbaka till s. 13 i betänkandet. Vi har be-
gärt experter som kan hyras in för ekobrotten, och då
säger utskottet bara att man inte finner någon anled-
ning till ytterligare resurser och hänvisar till budget-
betänkandet för år 2002.
På s. 10 finns något intressant som jag vill fråga
Göran Norlander om. Det handlar om strategin. Ut-
skottet säger att man vill att en ny samlad strategi mot
den ekonomiska brottsligheten utarbetas och att den-
na fråga liksom det fortsatta arbetet med att vidareut-
veckla Ekobrottsmyndigheten nu bereds i Regerings-
kansliet. Kan Göran Norlander här tala om för oss när
denna beredning ska vara slutförd?
Anf. 56 Göran Norlander (S)
Fru talman! På den sista frågan kan jag bara svara
att det kan jag inte tala om. Jag vet dock att det pågår
ett arbete med att utarbeta ett nytt förslag till samlad
strategi, och där ligger både Riksrevisionsverkets och
Riksdagens revisorers rapport som grund.
När det sedan gäller de resurser som det talas om
på s. 13, Maud Ekendahl, handlar det ju om pengar.
Om myndigheten har ett antal miljoner kronor är det
detta som avses med de resurser som är tillförda, inte
vilka kompetensresurser, så att säga, man använder.
I ett tidigare inlägg tog Maud Ekendahl upp sank-
tionsavgifterna vid miljöbrott. Det finns faktiskt en
möjlighet för Miljödomstolen att utverka att man inte
behöver betala sanktionsavgiften om den dömde
kräver det. Men jag vill samtidigt påpeka att detta
med miljöbrott är så allvarligt att det nog är bra med
denna möjlighet att sätta lite hårdare press på dem
som bryter mot miljöreglerna.
Anf. 57 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Jag vill fråga Göran Norlander om
han är beredd att arbeta för att myndigheterna får en
möjlighet att vara effektiva i sin verksamhet och får
tillgång till register - administrativa register, under-
rättelseregister osv. När vi diskuterade detta i utskot-
tet förespeglades vi att den möjligheten fanns, men
vid en redovisning från Ekobrottsmyndigheten denna
vecka vid Riksåklagarens rådgivande nämnd fick vi
höra att det hade uppstått problem. Är Göran Norlan-
der beredd att arbeta för att de här problemen undan-
röjs så att det kan bli en god samverkan för att kom-
ma åt den ekonomiska brottsligheten?
Anf. 58 Göran Norlander (S)
Fru talman! På frågan om jag är beredd att verka
för att myndigheterna ska arbeta effektivare är svaret
självklart ja. Men det är inte så enkelt som att man
bara ger någon form av direktiv och säger: Nu ska ni
bli effektiva. Som tidigare talare har berört är det en
relativt ny myndighet och svåra och komplicerade
ärenden, så det är naturligtvis inte så lätt att hitta
arbetsformer.
När det sedan gäller möjligheten att ha tillgång till
register ligger nu Rikspolisstyrelsens och Ekobrotts-
sekretessberedningens förslag för beredning i Rege-
ringskansliet. Jag har fått information om att det är
mycket komplicerat att få tillgång till de här registren.
Det kanske behövs lagändringar osv., och det är det
man tittar på just nu.
Anf. 59 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Visst kan saker och ting vara proble-
matiska och svåra, men det hindrar väl inte att man
jobbar vidare med dem. Det viktigaste för oss är väl
att vi får en verksamhet som är effektiv och har en
hög kvalitet. Det behöver vi verkligen för att kunna
bekämpa de här brotten. Även om det är svårt hoppas
jag alltså att Göran Norlander tar det här till sig och
sätter alla klutar till så att det blir möjligt att använda
de tekniska redskap som finns.
Anf. 60 Göran Norlander (S)
Fru talman! Självklart ska vi göra allt vi kan för
att myndigheterna ska kunna jobba effektivt. Men vi
får inte glömma bort att när det gäller tillgången till
olika register har vi också en rättssäkerhetsaspekt
som måste beaktas mycket noga. Det är därför man så
noggrant måste bereda detta i Regeringskansliet innan
man kommer med förslag.
Dokument
Beslut
Den ekonomiska brottsligheten (JuU8)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens årliga skrivelse om den ekonomiska brottsligheten. I skrivelsen redovisas de åtgärder som vidtagits inom ramen för regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Riksdagen avslog vidare, med hänvisning till redan vidtagna eller pågående åtgärder, ett antal motioner och ett förslag från Riksdagens revisorer som syftar till att höja kvaliteten i ekobrottsbekämpningen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag