En begränsad fastighetsavgift för pensionärer, m.m.

Fru talman! Regeringens förändringar av fastighetsskatten lämnar mycket övrigt att önska. Det är de som bor i de riktigt dyra husen som är vinnare. Det är de som bor i billigare och mindre fastigheter som är förlorare. Tillsammans med övriga förändringar bidrar fastighetsskatteförändringarna till rejält ökade klyftor. Det är klyftor som försvagar Sverige. De stora skattesänkningarna genomfördes mitt i en brinnande högkonjunktur. De har bidragit till stigande inflation och stigande räntor. De påverkar förstås alla svenskar, inte minst de småhusägare som har stora lån. Av dem är många pressade av räntor, och det är förstås bara att beklaga att regeringens politik bidragit till den situationen. Borgerligheten lever dessutom inte heller upp till de vallöften som ställdes ut eftersom många helt vanliga småhusägare får höjd skatt. Det sker trots att inte minst Kristdemokraterna lovade något helt annat innan valet. Den proposition som vi ska debattera och besluta om i dag skulle jag vilja beskriva som ofullbordad. Det är förstås bra att regeringen återinför en form av begränsningsregel för pensionärer. Det är annars en grupp som regeringen belönar med högre skatter på pensioner än vad andra löntagare får betala i skatt på motsvarande inkomst. Vi tycker dock att en regering som har lagt ned så mycket pengar och så mycket möda på att sänka skatten för dem som har stora och dyra hus, de stora förmögenheterna och de högsta inkomsterna, också skulle kunna låta begränsningsregeln i fastighetsskatten gälla alla med låga inkomster, såsom det har varit tidigare. Vi oroar oss också över att gruppen med låga inkomster riskerar att bli ännu större den kommande tiden. Nu ser vi hur jobbtillväxten helt har stannat upp, och regeringen räknar med stigande arbetslöshet de kommande åren. Märk väl att regeringens prognoser om stigande arbetslöshet kom redan innan finanskris och varselkris briserade. Samtidigt har regeringen med berått mod tryckt ut en halv miljon människor ur a-kassan och försämrat ersättningen i våra trygghetssystem. Det har skett på ett sätt som gör att många sjuka och arbetslösa kommer att riskera att få svårt att klara sitt boende. För dem skulle en begränsningsregel vara till hjälp. En begränsningsregel i fastighetsskatten är förstås ingen ersättning för det som är helt nödvändigt i ett modernt och framtidsinriktat Sverige, nämligen reparerade trygghetssystem. Begränsningsregeln borde hur som helst finnas där för dem som har låga inkomster eller som nu riskerar att få det. Nu blir det i stället så absurt att människor med vanliga hus får höjd fastighetsskatt. Om de förlorar jobbet är a-kassan rejält försämrad, och dessutom får de betala högre skatt på den dåliga a-kasseersättningen än på den tidigare lönen. Men någon begränsad fastighetsskatt blir det inte. Under tiden kan ett par hundra svenskar kvittera ut över 1 miljon kronor i sänkt skatt årligen. En framstående moderat riksdagsledamot har fått över 150 000 kronor i sänkt skatt varje månad. Det är en helt absurd fördelningspolitik som nu gör Sverige svagare i en period av oro. Statsministern säger sig förstå att politiken kan uppfattas som brutal, men han och riksdagens majoritet vill inte göra någonting för att ändra på den. Det är djupt beklagligt, och jag yrkar därför bifall till reservationen.

Fru talman! Jag tänkte i mitt anförande i första hand diskutera det som står i betänkandet, nämligen en begränsad fastighetsavgift. Det finns naturligtvis också mycket annat att diskutera, men det är ändå ämnet för i dag. Det här är lite spännande. Under tidigare mandatperiod när begränsningsregeln infördes - Vänsterpartiet var en del av en majoritet - var det mycket fnys och ojande från allianspartierna. Inte skulle det väl finnas en fastighetsbeskattning där det var tvunget att ha en begränsningsregel, sade man i debatterna. Jaha, nu är man här. Nu föreslår alliansen en begränsningsregel, men ni föreslår en halvmesyr. Ni föreslår en begränsningsregel som bara omfattar vissa grupper, nämligen pensionärer och människor med sjuk- eller aktivitetsstöd. Det är förvånande. Jag förstår inte varför ni ska skilja på folk och folk. Varför ska en låginkomstpensionär omfattas men inte en ensam förälder med låg inkomst? Det kanske någon av alliansens företrädare kan svara på i ett anförande. Jag har egentligen inga principiella invändningar mot att man inför en begränsningsregel, naturligtvis inte, men den ska självfallet omfatta alla. Strax före sommaren hade jag och någon till en interpellationsdebatt i denna fråga med finansministern. Vi hade bett riksdagens utredningstjänst att ta fram uppgifter om de förhållanden som då gällde. Det var ca 55 000 människor som skulle komma i fråga för den begränsningsregel som alliansen föreslår. Om den utvidgades skulle det handla om mer än dubbelt så många människor. Det handlar alltså inte om endast några få. Som någon sade tidigare kan förväntade varsel och arbetslöshet innebära att så många fler människor hamnar i ekonomiska svårigheter. I det svar jag fick av Anders Borg vid det interpellationstillfället sade han någonting intressant, nämligen att man i de flesta fall ska kunna hantera ansökningarna om en begränsningsregel maskinellt - i de flesta fall. Indirekt erkänner man alltså att systemet är så komplicerat att Skatteverket inte kan hantera det maskinellt utan det måste ske manuellt. Detta ser jag som ytterligare ett bevis på hur alliansen vill krångla till det skattesystem som vi har. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till den reservation som finns i betänkandet. Det är glädjande att Socialdemokraterna hakat på Vänsterpartiets motion i detta ärende.

Fru talman! Jag tycker att vi ska komma ihåg varför vi står här. Vi står här för att komplettera ett förslag som innebär att en orättvis och moraliskt orättfärdig fastighetsskatt, som drev människor från hus och hem, nu har ersatts av ett förutsägbart system. Det är ett väl förankrat och genomarbetat system som nu alltså ska kompletteras genom några smärre justeringar. Som jag sade tycker jag att vi ska komma ihåg den situation som tidigare rådde. I Socialdemokraternas folkhem fick folk i hundratusental kämpa för att få marginalerna att gå ihop och kunna behålla sina hem. Tryggheten i den egna bostaden, det egna hemmet, var tydligen ingenting som folkhemmet värderade. Vanliga barnfamiljer i tillväxtregioner som Stockholm tvingades betala tusentals kronor i månaden för att bekosta fastighetsskatten. Det har vi nu kommit till rätta med. Vi har infört ett system som innebär att vi har ett tak och inte kan ta ut mer än 6 000 kronor per år i form av en avgift för de kostnader som finns för samhället i anslutning till boendet. Det tillsammans med de jobbskatteavdrag som vi infört innebär att vi när lågkonjunkturen kommer och den globala finanskrisens svallvågor väller in över Sverige faktiskt har marginaler och kan tackla den förändringen. Vi kan glädja oss åt att vi inte endast fått 175 000 människor att lämna utanförskapet och komma in i arbete utan också sett till att skapa större marginaler för människor även inom detta område. Ingen står längre inför det allvarliga hotet att på grund av skenande fastighetsskatter, och för att man råkar bo i ett område som plötsligt blivit populärt, tvingas bort från hus och hem. Bara för att grannen säljer dyrt behöver man inte längre betala oerhörda summor i fastighetsskatt. Däremot tycker vi att även om det i och med förändringen inte längre behövs en generell begränsningsregel det ändå finns en principiell rättvisa i att de som är pensionärer, de som är förtidspensionärer, eller rättare sagt uppbär sjuk- och aktivitetsersättning, de som inte har arbetsförmåga eller i kraft av sin ålder inte behöver arbeta längre ska slippa en, om än minimal, höjning av avgiften. Taket ska finnas kvar för dem och ingen pensionärer ska behöva betala mer än 4 procent av sin totala inkomst. Nu när Socialdemokraterna presenterat sin budgetmotion tycker jag att det är intressant, och även glädjande, att se att även de insett konsekvenserna av det tidigare systemet och nu mer eller mindre godkänner hela vårt paket - bortsett från att de vill ge enorma ytterligare skattelättnader för höginkomsttagare, för de miljonärer som gjort stora klipp på bostadsmarknaden i till exempel Stockholms innerstad och i Göteborg och Malmö. Allt tal om orättvisa, all frustration och alla höjda röster till trots har de valt att köpa det paket som vi gick till val på och som vi nu har genomfört. Vi har alltså fått ett nytt moraliskt och folkligt legitimt system för att bekosta boendekostnader som uppkommer för samhället. Vi har ersatt det gamla, orättfärdiga fastighetsskattesystemet. Nu kompletterar vi med ytterligare en liten förändring som vi tror är rätt och riktig.

Fru talman! Jag vill upprepa min fråga till Fredrik Schulte. Varför vill Fredrik Schulte att begränsningsregeln bara ska omfatta vissa grupper och inte alla?

Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande har vi nu fått ett rättvist system, ett system som inte längre innebär skenande fastighetsskatter. Det är ett system som gör att människor kan planera sin ekonomi på ett helt annat sätt, och själva nivån på beskattningen är så pass låg att vi inte längre behöver begränsningen. Låg- och medelinkomsttagare kunde tidigare råka ut för en fastighetsbeskattning på 2 000-3 000 kronor i månaden. Så är det inte längre. Vi har ett tak på 6 000 kronor. Det tror vi är tillräckligt tillsammans med de övriga skattesänkningar som vi genomfört. Rent generellt skulle jag vilja fråga Marie Engström om Vänsterpartiet, ifall olyckan skulle vara framme och oppositionen vann valet 2010, kommer att acceptera den politik för fastighetsbeskattning som Socialdemokraterna presenterat i sin budgetmotion. Kommer Vänsterpartiet att acceptera den inriktning som de nu slagit in på, nämligen att ta bort alla de fördelningspolitiskt goda insatser som vi genomfört, såsom ränta på uppskov? Vänsterpartiet har ju protesterat mest högljutt och klagat absolut mest på orättvisan i förslaget. Den här gången är det Vänsterpartiet som är överens med Socialdemokraterna, och Miljöpartiet tycker som vi. Det skulle vara intressant att höra vad deras generella inriktning är framöver, alltså om de kommer i en situation där de får samarbeta med Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag tänker hålla mig kvar vid den fråga jag inledde med. Jag är den enda som i det här läget vill debattera dagens ärende som är begränsningsregeln. Vi har all anledning att återkomma till de vidare frågorna senare. Det gäller både beskattning av boende och inkomstbeskattningen. Jag noterar att jag inte fick svar på frågan varför inte till exempel en ensamstående förälder ska omfattas av begränsningsregeln när en pensionär eller någon som har sjuk- och aktivitetsstöd omfattas. Att säga att ni skapat ett rättvist fastighetsskattesystem är väl inget svar. Ni kan väl inte tycka att ni skapat ett rättvist system om det behövs en begränsningsregel - för att använda er egen logik. Det har alltid varit er ingångsreplik. Ni kan inte svara på den frågan. Ni inser förmodligen att ni gjort en rejäl tabbe, vilket kan vara lite svårt att erkänna. Rättvist, javisst, men taxeringsvärdena för småhus kommer att stiga med drygt 30 procent från år 2009. Alla de som inte nått taket på 6 000 kronor, som dessutom kan komma att höjas, får med ert system höjd fastighetsskatt nästa år. Det är så det ser ut i dag.

Fru talman! Jag tycker att jag svarade mycket klart och tydligt på din fråga. Syftet med att ha en begränsningsregel generellt finns inte längre, eftersom vi har reformerat hela fastighetsskattesystemet så att människor inte längre tvingas från hus och hem. Som jag sade tidigare kunde man beskattas med enorma nivåer som låg- och medelinkomsttagare. Så är inte längre fallet. Nu finns ett tak på 6 000 kronor. Det är möjligt att det finns en liten grupp människor som ändå kommer att missgynnas i relativ mening. Men hotet om att tvingas bort från sin bostad finns inte längre. Kan Marie Engström hitta en enda person i landet som på grund av den relativa minimala höjningen, som absolut inte kan vara på mer än 3 000 kronor per år, tvingas bort från hus och hem? Men så var fallet tidigare. Begränsningsregeln var en försäkring för att människor inte skulle drabbas av er politik, som kunde innebära att man fick betala tusentals kronor per månad. Det behövs inte längre. Vi har reformerat systemet så att det är rättvist, så att människor kan klara av att bo kvar i sin bostad. Då finns inte längre det här behovet. Orsaken till att vi nu kompletterar förslaget med att trots allt införa en begränsningsregel för pensionärer och dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning är, som vi sade, att vi ville att så få människor som möjligt skulle drabbas av en avgift högre än skatten var tidigare. Det gäller speciellt dem som inte har arbetsförmåga eller i kraft av sin ålder inte längre ska behöva arbeta. Jag återkommer till detta. Är det så att du hittar en enda person i landet som tvingas bort från sin bostad på grund av att vi har bytt regering, på grund av att vi har fått det här förslaget om beskattning av boende, är jag beredd att ompröva min uppfattning. Men du kommer inte att hitta någon sådan person.

Fru talman! Fredrik Schulte berömmer sig över att sänkta skatter ger större marginaler. Problemet är bara att den del av skattesänkningarna som har varit finansierad har man själv fått bekosta i form av höjda avgifter, till exempel till a-kassan, och skattehöjningar på andra områden, exempelvis innovationen med extra skatt på trafikförsäkringen. Den del som har varit ofinansierad har vi alla fått vara med och betala genom att inflationen har eldats på och räntan därför höjts. Ni har slängt skattepengar på inflationsbrasan, vilket har gjort att vi alla har förlorat. Det visar på ett tydligt sätt hur ni missade chansen att bygga Sverige starkare inför en begynnande lågkonjunktur. Den mest intressanta frågan i detta ärende är varför man ska behandla en låginkomsttagare på ett annat sätt jämfört med en annan låginkomsttagare. Här är det ålder eller från vilket trygghetssystem man får sin ersättning som avgör beskattningen. Det känns onekligen lite märkligt. I det förra replikskiftet fick vi inget svar från Fredrik Schulte som kunde förklara hur detta kommer sig. Jag har precis samma fråga som Marie Engström. Nu finns det återigen möjlighet att svara på frågan varför olika låginkomsttagare ska behandlas på olika sätt.

Fru talman! Jag svarar på exakt samma sätt som jag svarade tidigare: Det finns inte längre något behov av en generell begränsningsregel, därför att vi nu har ändrat systemet så att det inte längre finns någon som kommer att tvingas från hus och hem. Men vi tycker ändå att just de som inte kan arbeta för att de uppbär sjuk- och aktivitetsersättning och de som är pensionärer i kraft av att de har uppnått åldern 65 år inte ska få höjd kostnad för sitt boende jämfört med vad som var fallet tidigare. Du och dina partikamrater brukar i alla andra sammanhang angripa oss för att vi förfördelar de grupperna, men just nu är det tydligen precis det motsatta. Det är märkligt. Jag noterar också och tycker att det är intressant att Fredrik Olovsson är väldigt ensam om de flesta av de påståenden som han inledde sitt replikanförande med. Det skulle vara så att våra skattesänkningar äts upp av avgiftshöjningar. Det finns väl ingen annan än Fredrik Olovsson på oppositionskanten som numera på allvar kan påstå att så skulle vara fallet, när vi nu har genomfört ett andra steg av jobbskatteavdraget och kommer med ett tredje steg. Du är nog också ganska ensam, inte bara på vänsterkanten utan så gott som i hela den allmänna politiska debatten om att påstå att det är vi som skulle ligga bakom inflationen. Jag skulle vilja komma tillbaka till den fråga jag ställde till Marie Engström. Det är intressant att notera att i den första ärendedebatt vi har i skatteutskottet är ni och Vänsterpartiet överens, medan Miljöpartiet är tillsammans med oss. Är det inte lite konstigt att det är ett himla hattande med hur ni ska få ihop det på vänsterkanten? Är ni ett trovärdigt regeringsalternativ? Hur många gånger ska vi ha debatter där ni är splittrade, där ni inte kan komma överens, där ni kommer till kammaren och har olika åsikter? Är det verkligen ett trovärdigt regeringsalternativ? Kan ni möta väljarna och på allvar säga att ni har en gemensam vision för Sverige?

Fru talman! Om Fredrik Schulte hade läst betänkandet hade han sett att den reservation som vi har skrivit och det särskilda yttrande som Miljöpartiet har skrivit uttrycker precis samma ståndpunkt. Vi har i detta ärende valt att framföra den på två olika sätt, men i ord är det ungefär samma sak. Det är väldigt intressant att Fredrik Schulte påstår att de höjda avgifter man får betala för a-kassan och de ökade skatter man har fått på sin trafikförsäkring inte till någon del äter upp de skattesänkningar som genomförs. Det har väl var och en som sitter och betalar de här avgifterna, kanske varje månad, själv märkt. Det var en mycket märklig uppfattning. Det är inte jag som har uppfattningen att räntan har höjts därför att finanspolitiken har varit expansiv. Det är Sveriges riksbank, de som höjer räntan, som har framfört den uppfattningen. Det gjorde man till exempel när man höjde räntan i juni 2007, då man uttryckligen skrev att räntan höjs för att finanspolitiken är "mer expansiv än vad Riksbanken då räknade med", det vill säga i februari 2007. Fredrik Schulte kan väl reda ut hur det ligger till. Är det verkligen i hela Sverige bara jag och Riksbanken som förstår det här? Det tror inte jag. Jag tror att det är ganska många fler som förstår det. Om Fredrik Schulte hade läst i Riksbankens protokoll hur man motiverar sina räntehöjningar hade han inte sagt det han nyss sade. Jag återkommer i detta ärende till frågan om det finns behov av en begränsningsregel. Fredrik Schulte säger att det finns ett sådant behov för vissa låginkomsttagare, nämligen de som har uppnått viss ålder eller får ersättning från ett visst system. Men om man är arbetslös eller låginkomsttagare i största allmänhet ska man inte komma i åtnjutande av samma regel. Det blir väldigt ologiskt. Fredrik Schulte har återigen en replik på sig att försöka klargöra varför man ska göra skillnad på låginkomsttagare och låginkomsttagare.

Fru talman! Först vill jag säga något om splittringen inom vänsterkartellen. Du kan uttrycka dig precis hur du vill - Miljöpartiet röstar med oss. Frågan är hur många gånger ni kan komma till kammaren och konfronteras med att ni i ganska viktiga frågor, nu fastighetsskatten, inte är överens, där någon av era kompisar eller så kallade kompisar röstar med oss. Att studera oppositionen i Sverige är ungefär som att titta på tre barn som leker Hela havet stormar med två stolar. När musiken stannar är det oftast Vänsterpartiet som står utanför, men den här gången avstod Miljöpartiet frivilligt och ville hellre rösta med oss. Jag tycker inte att det är trovärdigt att möta Sveriges väljare med ett sådant regeringsalternativ. Jag vidhåller min uppfattning: Det är nog fortfarande bara Fredrik Olovsson som på allvar menar att nettoskattesänkningarna är mindre än nettoavgiftshöjningarna. Vi kan älta det hur länge som helst. Men sanningen är att jag faktiskt har rätt. Tittar man på inflationen kan man konstatera att den underliggande inflationen är mindre än 1 procent. Den stora anledningen till att vi har hög inflation i Sverige i dag är utländska förhållanden som vi inte kan påverka. Det har också ledande företrädare för ditt parti, Miljöpartiet och Vänsterpartiet erkänt. Ni har hela vägen i debatten hävdat rättvisan som motiv till er ståndpunkt. Nu köper ni i princip hela vårt förslag, men med en liten väsentlig justering, nämligen att ni vill ta bort räntan på uppskoven och genomföra skattesänkningar för dem som är miljonärer i innerstaden i Stockholm. Så mycket för socialdemokratisk fördelningspolitik. Fru talman! Avslutningsvis återupprepar jag mitt argument. Det behövs ingen generell begränsningsregel. Vi har inte längre en fastighetsskatt som driver människor från hus och hem.

Fru talman! Från årsskiftet avskaffades den statliga fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift. Det innebär att i dagarna kan de flesta med ett leende på läpparna se de nya taxeringsvärdena. De flesta kan se något lugnare på den finansiella krisen än om vi hade varit kvar i det gamla fastighetsskattesystemet, och de flesta kan på ett bättre sätt än tidigare planera sin privata ekonomi. Om den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena på i storleksordningen 34 procent hade fått fullt genomslag samtidigt som vi har den finansiella krisen hade det varit ett ramaskri i samhället. Troligen hade sittande regering skyndsamt fått gå in och införa lättnader för att mildra krisen. Vi kan därför konstatera att det nya skattesystemet, med mindre skönhetsfel, är en bra reform. Fru talman! Dagens ärende gäller lättnad av fastighetsskatten för pensionärer med låga inkomster. Jag går inte in på detaljerna, eftersom det har diskuterats av tidigare talare. Även om vi tar debatten och beslutet nu kommer genomförandet att gälla retroaktivt från årsskiftet, det vill säga samma tidsperiod som gäller för övriga fastigheter. Förslaget innebär att de sista resterna av sambeskattningen försvinner. Det är en fråga som har varit viktig i jämställdhetsdebatten genom åren. Det är därför intressant att notera att såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna vill bevara den sista utpost som varit en livligt diskuterad fråga i jämställdhetssammanhang. Fru talman! Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har en gemensam reservation i ärendet. Innehållet i reservationen är något förvånande, åtminstone utifrån socialdemokratiskt synsätt. Socialdemokraterna säger uppenbart: "Vi har tidigare motsatt oss regeringens förslag" och så vidare. Man säger: "Vår främsta kritik är och var" och så vidare. Sanningen är väl den att Socialdemokraterna accepterat nästan hela fastighetsskattemodellen som alliansen har lagt fram. Ordvalet är som jag ser det något udda. Socialdemokraterna vill dessutom värna dödsbons skattereduktion. Man säger: "Vi är starkt kritiska till regeringens förslag." Frågan är vem man värnar. I det gamla socialdemokratiska systemet kunde vi acceptera den här skrivningen. Men i dagens läge med nuvarande skattemodell är det något magstarkt och underligt prioriterat. Ingen i alliansens Sverige har i dag en fastighetskatt över 6 000 kronor. Få är de dödsbon som innehar en fastighet som inte klarar det. Vad är man ute efter? Ska man höja arvet? Vad är det egentligen fråga om? Det var skillnad på den socialdemokratiska tiden när många hade en fastighetsskatt på i storleksordningen 50 000-60 000 kronor, eller 148 000 kronor i fastighetsskatt, som i det mejl som vi alla har fått här på morgonen. Det var skillnad då mot hur det är i dag. De hårda orden och ställningstagandena är något malplacerade i det här sammanhanget. Miljöpartiet nöjer sig med ett särskilt yttrande. Man accepterar förslaget till beslut. Jag har sympati för det sättet att agera som oppositionsparti i det här sammanhanget. Fru talman! Jag ser alliansförslaget som ett steg bland andra för att förbättra för de levande med de låga inkomsterna.

Fru talman! Om jag hade haft en aning om hur stora växlar Fredrik Schulte skulle dra på det faktum att jag valde att framföra min åsikt i form av ett särskilt yttrande och inte i form av en reservation hade jag också reserverat mig tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I grunden tror jag att vi har ganska liknande uppfattningar i den här frågan. Jag tror inte alls att det blir något problem att komma överens om det. Jag måste nog göra Fredrik Schulte besviken. Miljöpartiet har inte svalt er fastighetsbeskattning med hull och hår. Vi vill fortfarande ha en rättvis fastighetsskatt. Jag tycker fortfarande att om man vill underlätta för människor med låga inkomster så att de inte ska behöva gå från hus och hem är det betydligt mer träffsäkert med den tidigare begränsningsregeln. Den gynnade just människor som hade låga inkomster i stället för att som ni gjorde sätta ett tak på 6 000 kronor för alla oavsett om man är rik eller fattig. Vi är från Miljöpartiets sida fortfarande mycket kritiska till hanteringen av fastighetsbeskattningen. Man har kommit med det ena budet efter det andra, ändrat fram och tillbaka, och på så sätt skapat en stor oro bland alla berörda. Men just för att vi är kritiska mot hanteringen väljer vi att i dag inte reservera oss och inte peta i detaljerna. Att köpa ett hus är för många den största investering de någonsin gör i sitt liv. Det är en investering som de hoppas kunna leva med i många år. Då vill de så klart inte att spelreglerna ska förändras en gång om året. Det är därför som vi från Miljöpartiet tror att vi behöver en bred översyn av fastighetsbeskattningen så att vi kan hitta en stabil modell som upplevs som rättvis och legitim och därför har förutsättningar att stå sig över tiden. Det innebär alltså att vi i dag accepterar regeringens förslag om en begränsningsregel för pensionärer. Vi tycker att den tidigare begränsningsregeln var mer träffsäker. Men vi känner inte att det är ett problem att leva med förslaget. Därför för vi fram vår ståndpunkt i form av ett särskilt yttrande. Men grunden att vi vill ha en mer rättvis fastighetsbeskattning står kvar.

Fru talman! Detta är riksmötets första fastighetsskattedebatt men förmodligen inte den sista. Det kan man vara ganska säker på. Det är väldigt glädjande att kunna se att alla ägare till fastigheter, bostadsrätter och innehavare av hyresrätter har fått sänkt bostadsskatt under den här mandatperioden. Så är det. Det är det allra viktigaste. Fru talman! När man gör jämförelser måste man veta vad man jämför med. Det gäller även Villaägareförbundet. Man ska jämföra med hur det hade varit om vi inte hade fått en ny regering. Man kan konstatera att skattebelastningen på de boende med Pär Nuders politik hade varit 10-12 miljarder högre än vad den är i dag. Det är ganska mycket pengar, 10-12 miljarder. Det är bara att gå in och läsa i 2006 års budgetproposition så ser man det. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte tänkt göra några ändringar i systemet. Det sägs mycket olika saker. Fredrik Olovsson talade till exempel om räntan. Det gjordes också en jämförelse med vad Riksbanken hade förväntat sig. Det är möjligt att den hade förväntat sig något annat. Men man kan inte tala om en underbalanserad budget som ger ett överskott på 64 miljarder, eller 129 miljarder om man vill ta med ännu mer. Det blir lite tokigt i hur man ser på de olika sakerna. Jag håller med Marie Engström om att vi också och inte minst ska diskutera undantagsregeln. Frågan är om den är tillräcklig eller inte. Vi kan konstatera att det är mycket glädjande att med den nya fastighetsskattepolitiken, och inte den gamla, är antalet människor som behöver undantag mindre. Jag kan hålla med Fredrik Schulte om att man som pensionär kan behöva det. Man har som pensionär mycket svårare än när man är under 65 år att påverka sin egen arbetsinkomst. Det är alldeles riktigt att det är 55 000 som omfattas. Men när Socialdemokraterna och de två andra partierna var klara med sina undantag, vet ni då hur många som år 2006 hade undantag på samma sätt? Jo, det var 216 000, inklusive pensionärerna. Här ser man den stora skillnaden. Nästan alla människor har fått sänkta fastighetsskatter. Detta är det viktiga. Jag kan hålla med Marie Engström om att man naturligtvis får utvärdera om detta är tillräckligt. Det var ungefär som ni och Socialdemokraterna gjorde förra gången. Man utvärderade om det var tillräckligt. Då kom ni fram till att man sänkte procentsatsen vid ett tillfälle och ökade vid ett annat. Jag tycker att denna regering också ska utvärdera om det visar sig att sänkningen ned till 2 800 kronor är otillräcklig för ett antal människor. Men låt oss pröva detta. Jag tycker inte att det är någon stor skillnad. Jag vill gärna svara på den fråga som Marie Engström och Fredrik Olovsson kommer att ställa till mig, nämligen: Vad är det för skillnad på dem som är över och under 65 år? Jo, är man över 65 år har man pension. Är man under 65 år kan man i allmänhet, det finns undantag, påverka sin egen inkomst. Man är i arbetsför ålder. Det är en stor skillnad. Denna skillnad gör ni också i alla andra sammanhang, men just i dag passar det inte. Vi har varit eniga med Vänsterpartiet under många år om att sambeskattningen ska tas bort. Jag måste därför fråga Marie Engström, som jag hade ett tråkigt meningsutbyte med på denna punkt, varför v ställer upp på att återinföra denna sambeskattning. Jag är inte ett dyft förvånad över att Socialdemokraterna gör det men att Vänsterpartiet till en liten del vill återinföra sambeskattningen tycker jag är mycket betänkligt.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik först, men det sista var lite väl magstarkt. Bara för att man vill använda sig av en hushållsinkomst påstås man plötsligt återinföra sambeskattningen. Jag har hört dessa argument förut, och det är att ta mycket stora ord i sin mun. Jag tycker inte att det stämmer. Däremot verkar ert system att gå på den enskildes inkomst komplicerat. Hur kommer ni att beräkna det om två äger en villafastighet och den ena har en hög inkomst och den andra har en låg inkomst och man äger halva villan var? Vad händer om den ena har en löneinkomst och den andra har sjuk- och aktivitetsersättning? Jag ser mycket krångel framför mig. Försök reda ut det i stället, Gunnar Andrén! När det gäller hur många som omfattas av begränsningsregeln sade jag i mitt anförande att om ert system omfattade alla skulle dubbelt så många kunna ta del av det. Gunnar Andrén sade själv att det är ca 50 000 som omfattas enligt förslaget i betänkandet. Vad tänker Gunnar Andrén säga till alla dem som inte kommer att omfattas av ert förslag? Det är den intressanta frågan att diskutera i dag.

Fru talman! Alla här närvarande kan höra att Marie Engström inte vill diskutera den viktigaste frågan som jag tog upp, nämligen frågan om införande av sambeskattning - i en liten del, det medger jag. Jag har full förståelse för det. Det bryter mot allt vad Vänsterpartiet under många år har företrätt. Gör Vänsterpartiet en sådan principiell vändning vet man inte om man kan lita på partiet i andra frågor heller. Jag förstår att Marie Engström är plågad av detta. Jag måste ändå inskärpa att detta är en åsikt som Vänsterpartiet och liberalerna har varit eniga om i decennier. Därför är det viktigt att jag tar upp denna fråga. Vänsterpartiet måste klargöra hur man ser på sambeskattning. Jag medger att det är till en liten del, men det är en viktig fråga, en principfråga. Ska man ha sambeskattning eller inte? Marie Engström vill diskutera ägarandelar. För detta finns det klara regler. Äger man en sjundedel ska man betala en sjundedel - eller en trettondel om man äger det. Det är inget problem; det finns klara regler. Problemet är att ni vill införa sambeskattning. Marie Engström diskuterar andra saker, men eftersom vi skulle diskutera undantagsregeln måste jag hålla mig till den. Det glädjande är att vi har sänkt fastighetsskatten för så många. Även med återinförandet av detta med 65 år kommer bara en fjärdedel så många att omfattas av detta eftersom fastighetsskatten för nästan tre fjärdedelar är så mycket lägre. De kommer inte längre att omfattas av samma regler som ni hade. Det är den stora skillnaden. Vi får som sagt utvärdera detta om det visar sig att sänkningen till 2 800 kronor kommer att vara så problematisk för många människor som Marie Engström föreställer sig.

Fru talman! Det är väl inte fel att införa en regel som också kan användas av människor som behöver den, Gunnar Andrén? Det är ett konstigt sätt att resonera. Det är väl bra att ha en regel som i någon mening ska skydda människor som har en lägre inkomst och om det sedan visar sig att det fungerar? Vi gjorde ju så i det tidigare systemet, som Gunnar Andrén har sagt. Förhoppningsvis blir det så även i detta system. Det är just för att förbättra regeln som vi har reserverat oss i dag. Vi förstår inte hur ni från alliansen ska förklara för en ensam förälder som har låg inkomst varför hon eller han inte ska få använda regeln när grannen som är pensionär eller har sjuk- och aktivitetsersättning får göra det. Ni är svaret skyldig. Ni har inte kunnat svara på den frågan i dag. I stället gör man en stor affär av att Vänsterpartiet vill införa sambeskattning. Nej, det är att dra frågan alldeles för långt. Vi vill ha ett rationellt sätt att se på frågan. Det finns en rättvisa i att se till en hel hushållsinkomst och inte krångla till det så in i vassen som ni gör. Det kanske är just vid de tillfällen, som jag ställde frågor om, som Skatteverket blir tvunget att använda sig av manuell beräkning för att det inte går att använda sig av maskinell beräkning när man ska hantera de ansökningar som kommer in.

Fru talman! Det är tråkigt att behöva diskutera sambeskattning med Marie Engström. Jag måste dock fortsätta med detta, för hon använder begreppet hel hushållsinkomst i sin andra replik. Det var just det begrepp som användes förr i tiden för all form av sambeskattning. Jag tror inte alls att Marie Engström och Vänsterpartiet vill återinföra total sambeskattning. Jag anklagar dem inte för detta. I denna lilla fråga har ni dock kommit att hamna på felaktig linje. Ni vill faktiskt, vad ni än säger i övrigt, återinföra sambeskattning. Fru talman! En sak är viktig att påpeka. Vinner reservationen från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommer inte heller de 55 000 att omfattas av sänkningen. Då blir det ingen retroaktivitet. Er reservation medger nämligen inget sådant förslag. Det har jag påpekat för vice ordföranden i skatteutskottet. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att ni åtminstone ville ha det för de 55 000 människorna över 65 år. Men om reservationen vinner blir det ingen sådan skattesänkning, inte ens för dem som är över 65 år, och inte retroaktivt. Så är det med den saken. Jag menar att en av de viktigaste sakerna, oavsett om man är över eller under 65 år, är att vi nu har fått ett skattesystem som är förutsebart. Det allra största problemet med det andra fastighetsskattesystemet var att man från år till år inte visste vad man skulle få i fastighetsskatt. Man var beroende av hur grannen hade det och så vidare. Nej, detta skattesystem är mycket bättre. Jag är glad över att Fredrik Olovsson och Socialdemokraterna, även om man talar om mycket orättvisa, till 99 procent har accepterat detta. Man vill inte längre lyfta ut fastigheter ur kapitalbeskattningen. Det är den stora skillnaden. Vi får säkert anledning att återkomma till detta vid ett senare tillfälle.