En effektivare kommunal räddningstjänst

Herr talman! Vi moderater välkomnar en proposition gällande räddningstjänsten. Det är en hel del som behöver styras upp vad gäller styrning och ledning. Det har vi sett vid de stora kriserna de senaste åren, till exempel de stora skogsbränderna 2014 och 2018. Räddningstjänsterna gjorde fantastiska insatser, men det avslöjades också brister vad gäller ansvar, ledning och samordning hos räddningstjänsterna. I propositionen saknar vi dock förslag som gör det enklare och lättare för de duktiga människor runt om i Sverige som hela tiden har beredskap för drunkningsolyckor, skogsbränder, översvämningar, kemikalieutsläpp och brinnande bilar – listan kan göras lång.

Apropå brinnande bilar, visste ni att en elbil som har brunnit måste stå i två veckor med en radie av tio meter från brännbart material? Den kan hux flux börja brinna igen. Sådant ska räddningstjänsterna ha koll på.

Svensk räddningstjänst är till mycket stor del beroende av deltidsbrandmän. De är ungefär 10 000 av de 15 000 brandmän vi har i Sverige. Jag tänker att de deltidsbrandmän som finns ute på landsbygden och på mindre orter är särskilt viktiga. Där är det ofta inte möjligt att ha heltidsanställd personal.

Vi moderater tycker att det är centralt för räddningstjänstens personalförsörjning att det finns rimliga villkor för de anställda, så att det i hela landet går att rekrytera och behålla både heltidsanställda och deltidsanställda brandmän. Vi föreslår därför att deltidsbrandmän ska undantas från a-kassereglerna. Under pågående pandemi har det blivit tydligt att det inte kan vara som i dag. En deltidsbrandman som har ett vanligt jobb men förlorar det kan inte få a-kassa på grund av att det belopp man får för att vara deltidsbrandman och ha beredskap blir för högt. Då kan man inte få full a-kassa.

Det är helt orimligt att deltidsbrandmän ska tvingas säga upp uppdraget att vara deltidsbrandman av sådana ekonomiska skäl. Bemanningsläget är akut. I vissa fall riskerar räddningstjänsterna att förlora upp till en tredjedel av sin personalstyrka. Detta blixtbelyser verkligen behovet av att förbättra villkoren för en viktig del av Sveriges räddningstjänst. Vi har brist på brandmän. De är hjältar som vi borde hylla, inte straffa. Därför är jag i dag glad över att utskottet står bakom förslaget som möjliggör detta.

Herr talman! När det absolut värsta inträffar – dödsfall i tjänsten – finns i dag ett efterlevandeskydd som inte svarar mot den risk dessa människor tar. För att den efterlevande familjen ska kunna få det någorlunda ekonomiskt drägligt den första tiden efter ett dödsfall behövs därför väldigt ofta insamlingar från kollegor och andra som bistår med ekonomisk hjälp. Så ska det inte behöva vara. Samhället måste ställa upp för de drabbade som har haft anhöriga som i sin tur har ställt upp för samhället. Det behövs därför en översyn av efterlevandeskyddet för personal inom räddningstjänst, polis och militär som förolyckas i tjänsten.

Frågor som har med räddningstjänsten att göra är viktiga. Kommunernas egna handlingsprogram för den förebyggande verksamheten och för räddningstjänstverksamheten beslutas i dag i varje kommuns fullmäktigeförsamling. Moderaterna håller med om att det finns en stor relevans i att göra dokumenten mer ändamålsenliga och likformiga för att man ska kunna utveckla kvaliteten i dem. Men det känns jättemärkligt att det nuvarande förslaget innebär att programmen inte längre ska antas i kommunfullmäktige.

I propositionen lyfts fram att det här är ett problem då beslut om dessa program ibland fattas sent inne i en mandatperiod. Kan man inte bara ställa krav på när programmen ska antas i stället för att vi tar bort besluten om dem? Det här är viktiga frågor, och därför yrkar vi avslag på den delen i propositionen och föreslår att det här ska vara kvar, det vill säga att programmen ska antas i kommunfullmäktige. Dessa frågor behöver hög status och ska belysas av en kommuns högsta beslutande organ. Frågorna behöver få den status som de förtjänar.

Herr talman! Moderaterna ställer sig bakom propositionen men yrkar avslag på två punkter. Vi lägger även fram ett antal förslag där vi tycker att regeringen inte har gått tillräckligt långt.

Vi föreslår att riksdagen ska avslå regeringens förslag i 5 kap. 1 § gällande att MSB ska ta över tillsynsansvaret över att kommunerna följer lagen om skydd mot olyckor och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Länsstyrelserna har ju redan i dag stor kunskap om det lokala arbetet i kommunerna. De har redan etablerade vägar och etablerade beredskapsenheter. Det känns inte resurseffektivt att MSB skulle bygga upp en helt ny organisation. Det är heller inte okej ur perspektivet att ha dubbla roller. I så fall skulle ju MSB både utfärda föreskrifter och sedan tolka och tillämpa dem.

Moderaterna tycker ändå att det även i fortsättningen måste finnas ett tydligt mandat för staten att kunna gå in och ta över kommunernas räddningstjänst för att det även fortsättningsvis ska finnas en tydlig möjlighet för den högsta nivån att utöva krisledning vid behov.

Man måste också se över organisationerna. Till viss del måste det få förekomma olika organisationsformer i och med att kommunerna ser väldigt olika ut och har skilda utmaningar. Samtidigt måste dock organisationerna vara likvärdiga och i möjligaste mån enhetliga för att kunna uppfylla de krav som ställs på den enskilda räddningstjänsten och dess samverkan med olika aktörer. En ökad likvärdighet och enhetlighet förenklar samarbetet med MSB och andra aktörer när de behöver gå in och leda eller stödja större räddningsinsatser.

Moderaterna vill därför se en utredning som gör en fördjupad analys av räddningstjänstens organisation. Den ska lägga fram förslag om hur organisationerna skulle kunna bli mer ändamålsenliga och likvärdiga. I detta sammanhang är det viktigt att definiera vad ”likvärdig” innebär. Det ser ju inte likadant ut i Flen som i Haninge eller i Åre jämfört med Sundsvall.

Den här utredningen bör även fundera på samarbete med andra aktörer. Det kan till exempel gälla näringslivet eller något som det man har infört i Medelpad – förstärkt medmänniska – eller som hemma i Haninge där vi har civila insatspersoner på Södertörn. Även formerna för räddningsvärn bör utvecklas och förstärkas.

Det ärende som vi i dag har uppe för debatt handlar också om skogsbrandsbekämpning. Vi moderater menar att det finns större möjligheter att tidigt upptäcka bränder om man patrullerar regelbundet. Det ökar förutsättningarna för att avvärja hotande skogsbränder snabbare, innan branden fått spridning. Detta görs till viss del i dag via några länsstyrelser som tar stöd av MSB. Men det gäller långt ifrån alla. Vi vill därför se över möjligheten att staten fullt ut kan finansiera skogsbrandsbevakning med hjälp av lokala flygklubbar.

Herr talman! Vi moderater står självklart bakom alla våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall till bara en reservation. Det är lite knepigt när flera av dem hänger ihop, såsom reservation nr 3 under punkt 3 och nr 5 under punkt 6. Men avslutningsvis yrkar jag som sagt bifall till reservation 3 under punkt 3.

Herr talman! Sverige har under senare tid vid två tillfällen drabbats av allvarliga skogsbränder. Vi hade den stora branden i Västmanland 2014 där skadorna på skog blev omfattande. Men även hem brann ned, och byggnader brandskadades. Värst av allt var dock att personskador uppstod och att ett liv gick förlorat, vilket fick fruktansvärda följder för de drabbade.

År 2014 tillsatte regeringen en skogsbrandsutredning som skulle redovisas hösten 2015, men regeringen ändrade sig och beslutade tidigt 2015 att ge utredningen nya direktiv. I stället för att ta reda på vilka lärdomar som kan dras av hanteringen av skogsbranden i Västmanlands län ansåg regeringen att det var lämpligare att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fick uppdraget att identifiera de åtgärder som bör vidtas i syfte att stärka samhällets krisberedskap. Utredarens uppdrag begränsades därför till att enbart beskriva och utvärdera den operativa insatsen och övrigt arbete som har bedrivits i samband med skogsbranden.

De framkomna rekommendationerna omsattes dock inte till nödvändiga förslag och förändringar. Trots detta lyckades berörda myndigheter med stöd av olika organisationer, frivilliga och andra länder hantera bränderna sommaren 2018, utan att skadorna på annat än skog blev omfattande.

Det är av största vikt att rekommendationer från utredningen efter branden 2014 tillsammans med erfarenheter från sommaren 2018 nu omsätts i praktiken. En tydlig ledningsorganisation och rollfördelning är av stor vikt. Befälsförhållandena vid framför allt större bränder måste vara tydliga. Det blir speciellt bekymmersamt när bränder går över länsgränser.

Vi välkomnar därför att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nu ska få större befogenheter för att på begäran ta ett samordnande ansvar. Befälsordningen och samverkan mellan olika organisationer under olika scenarier behöver vara förberedd. Regelbundna övningar behövs för att säkerställa att alla inblandade har förstått sin roll. Detsamma gäller vikten av praktiska övningar i fält, där även lokala organisationer inklusive jordbrukare och markägare övar med sin respektive utrustning.

MSB hade som ambition att öka kunskapen om skogsbrandsläckning, och utförde en särskild satsning under 2019. Vid sju tillfällen genomfördes skogsbrandsutbildningar med totalt över 200 deltagare, främst från kommunal räddningstjänst men även från Försvarsmakten och Kustbevakningen. Hatten av för det initiativet!

Herr talman! Det behöver även utvecklas bättre rutiner för överlämnande efter släckningen av en skogsbrand. Enligt lagen är det markägaren som är ansvarig för att bevakning och eventuell eftersläckning görs under veckorna efter branden. I verkligheten finns alltid en risk att markägaren inte är kapabel att göra detta, och därför är det mycket vanligt att bränder som till synes var släckta flammar upp igen.

Att skogsbolag har en organisation för att bevaka och eftersläcka brand på sin mark bör man kunna utgå ifrån. Beträffande enskilda skogsägare behöver Skogsstyrelsen eller annan myndighet säkerställa att kapaciteten finns. Det är även viktigt att frivillig skogsbrandsbevakning med flyg bevaras och stärks tills det finns ett annat system på plats, kanske då genom bevakning med drönare.

Många av de sportflygplatser som dessa piloter och plan nyttjar riskerar att läggas ned. Därmed försvinner närheten mellan skog och flygplats och även den lokalkännedom som många frivilliga brandbevakningspiloter besitter. Dessutom medför ett uttunnat nät av små flygplatser att anknytningssträckan för brandflyget förlängs, vilket naturligtvis kommer att försvåra släckningsarbetet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har haft och har en samverkande funktion mellan olika myndigheter. Vi ser positivt på detta samt på att myndigheten ska ta ett större ansvar som en samordnande myndighet för civilt försvar och krisberedskap.

Herr talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 9.

Herr talman! Varje dag gör svenska män och kvinnor heroiska insatser för att bekämpa bränder, hantera olyckor och rädda liv. Närmare 16 000 av dessa hjältar är brandmän i Sverige. Av dessa är omkring 10 700 deltidsanställda. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Systemet med deltidsbrandmän är en bärande del av den svenska räddningstjänsten. Låt mig återkomma till denna bärande del av räddningstjänsten något senare i mitt anförande.

Centerpartiet eftersträvar en kompetent räddningstjänst i hela landet och ett stärkt skydd mot olyckor och skogsbränder. Det är därför mycket välkommet att regeringen slutligen, sex år efter de stora skogsbränderna i Västmanland och två år efter de många och omfattande skogsbränder som sommaren 2018 härjade i Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län, lämnat en proposition på riksdagens bord om hur den kommunala räddningstjänsten kan bli effektivare. Det är välkommet, men vi beklagar att åtgärderna inte genomförts tidigare. Erfarenheterna fanns redan 2014 efter bränderna i Västmanland. De hade kunnat lega till grund för hur en effektivare kommunal räddningstjänst hade kunnat utformas, bland annat avseende förmågan till ledning och samverkan. Hade förslagen legat på riksdagens bord tidigare hade konsekvenserna av bränderna sommaren 2018 kunnat bli mindre omfattande.

Sverige är inte tillräckligt väl rustat för att vi ska kunna känna oss trygga inför framtida stora och komplicerade skogsbränder. Det är slutsatsen i utvärderingen av skogsbränderna sommaren 2018, då det än en gång visade sig att Sveriges samlade brandsläckningsresurser var otillräckliga. Men utvärderingen visade också att kommunernas förebyggande och förberedande arbete mot skogsbränder måste bli bättre. Statens stöd till kommunerna att göra det måste bli bättre.

Låt oss slå fast att kommunerna har en nyckelroll. Det är kommunerna som ansvarar för både de operativa räddningstjänstinsatserna och det förebyggande arbetet. Det är kommunerna som ska anta kommunala handlingsprogram och göra risk- och sårbarhetsanalyser och som ansvarar för att omsätta resultat och erfarenheter i praktisk verksamhet. Det är kommunerna som måste dimensionera räddningstjänsten så att den kan skala upp vid behov men också samverka över både geografiska och organisatoriska gränser. Där brister det ibland i dag. Människors tillgång på trygghet och säkerhet varierar beroende på var i landet man bor.

Många av de åtgärder som regeringen nu föreslår är bra och nödvändiga, bland annat vad gäller handlingsprogrammens utformning och innehåll. Det är också bra att regeringen stärker och målsätter den olycksförebyggande verksamheten och tillsynen och att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, får i uppgift att prioritera och fördela resurser. Med den styrning som staten nu gör och det stöd som den kan ge kommunerna kan möjligheterna till ett likvärdigt skydd mot olyckor i hela landet förbättras, samtidigt som det finns utrymme för lokala lösningar av hur samverkan och organisation ska se ut.

Centerpartiet har tidigare motionerat om tydligare statlig styrning i handlingsplanerna, om stärkt tillsyn och ökat statligt stöd och om att ett mål för olycksförebyggande verksamhet behöver införas. Vi var också först av de politiska partierna med att kräva att Sveriges brandsläckningsförmåga från luften behövde bli bättre. Vi är glada att Sverige nu genom MSB har säkrat denna förmåga.

Efter både de stora bränderna i Västmanland och bränderna sommaren 2018 har som nämnts utvärderingar gjorts. Däremellan har dessutom en räddningstjänstutredning presenterats. Många förslag har lämnats om hur det olycksförebyggande arbetet i kommunerna kan stärkas. Dessa inkluderar räddningstjänsten och arbetet mot skogsbränder. Det finns mycket att göra också från nationellt håll för att förmågan ska stärkas och räddningstjänsten bli likvärdig. Staten kan ytterligare stödja kommunerna i att ta sitt förebyggande ansvar. Görs det på rätt sätt kan det leda till bättre förutsättningar för kommunerna att själva styra sin verksamhet inom förebyggande skydd mot olyckor och skogsbränder samt räddningstjänstverksamhet.

Centerpartiet vill därför se både en bättre statlig styrning och ett tydligare statligt stöd till kommunerna för räddningstjänsten och skyddet mot olyckor. Det skulle vara av stort värde för arbetet om statusen för det förebyggande arbetet kunde höjas genom införandet av ett nationellt mål. Det ger en tydligare inriktning för den förebyggande verksamheten och stödet till kommunerna.

Vi vill också ge MSB mandat att tydligare styra vad kommunernas handlingsplaner och styrdokument för räddningstjänsten ska innehålla. Då blir kvaliteten högre, och styrdokumenten blir mer konkreta utifrån lokal riskbild och möjliga att följa upp. Det handlar om att staten ska tydliggöra styrningen för att kommunernas verksamheter ska bli bättre och effektivare. Det skulle ge bättre förutsättningar för tillräckligt skydd och för människors tillgång till trygghet och säkerhet i hela landet.

Vi vill även förbättra tillsynen av skydd mot olyckor. En mer effektiv tillsyn kan förebygga brister i beredskapen för stora skogsbränder. Den kommunala räddningstjänsten är väsentlig för en säker och likvärdig kommunal räddningstjänst i hela landet. En effektiv statlig tillsyn kan ha betydelse även för kommunernas förutsättningar att klara stora skogsbränder.

Centerpartiet vill också ge kommunerna bättre möjligheter att använda resurser och kompetens inom skogsbruk, jordbruk och entreprenadföretag vid räddningstjänstinsatser. Kommunerna ska ha möjlighet att träffa avtal med andra om att vidta inledande åtgärder vid en räddningsinsats. Vid skogsbränderna 2018 visade det sig att frivilliga inom till exempel jord- och skogsbruken och entreprenörsföretagen var en mycket viktig resurs. Vi är övertygade om att denna resurs kan bidra ytterligare till kommunernas skogsbrandsberedskap med rätt förutsättningar.

I dag måste som huvudregel personal som ingår i kommunens organisation för räddningstjänst vara kommunalt anställd. Ett undantag måste därför införas i lagstiftningen. Även andra aktörer måste värdesättas, såsom ideella krafter och civilsamhällets resurser och handlingsberedskap. De senaste årens erfarenheter har visat hur väsentligt dessa kan bidra i en samverkan när skogsbranden är ett faktum.

Utbildningen av räddningstjänstpersonal sker främst genom MSB:s utbildningar. Dessa ges på olika nivåer. Det är viktigt för likvärdigheten i landet att utbildningar inom räddningstjänsten ges i en utsträckning som motsvarar kommunernas behov av utbildad personal. Centerpartiet vill se en specialistutbildning för brandmän i hur stora skogsbränder bäst ska bekämpas. Genom fler utbildningsplatser för brandmän ökar också den statliga närvaron runt om i landet.

Vi i Centerpartiet står bakom våra reservationer, men i dag yrkar jag bifall endast till Centerpartiets reservation 13 under punkt 20.

Låt mig återvända till den viktiga gruppen deltidsbrandmän. Det är en speciell anställning som bedrivs som extra arbete vid sidan av en ordinarie anställning. Personalförsörjningen av deltidsbrandmän har varit ett av de största problemen under de senaste decennierna inom svensk räddningstjänst. För att förbättra villkoren för deltidsbrandmän vill vi att MSB ska få en särskild uppgift att stödja kommunerna i personalrekrytering av deltidsbrandmän. Vi vill också se över vissa andra regler som inte är anpassade till en anställning som deltidsbrandman. Vi gläds över att utskottet kunnat enas om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att skyndsamt se över möjligheterna att bevilja undantag i a-kassereglerna för deltidsbrandmän.

Centerpartiets förslag för en stärkt räddningstjänst och stärkt förmåga att förebygga och hantera stora olyckor och skogsbränder innebär att staten tar ett större ansvar för att se till att kommunerna rättsligt har de verktyg de behöver. Sammantaget ger detta bättre verktyg för ett likvärdigt skydd i hela landet.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens proposition En effektivare kommunal räddningstjänst. Propositionens förslag kommer utifrån de stora bränderna vi hade i Sverige 2014 och 2018. Det var händelser som var unikt stora och allvarliga men som vi på grund av klimatförändringen vet kommer att hända igen. Vi har det senaste året sett enormt stora bränder i Australien och Kalifornien just som en konsekvens av klimatförändringar.

Räddningstjänsten är en grundpelare för säkerhet och trygghet i vårt samhälle. Det är räddningstjänsten, tillsammans med polisen, som i fredstid gör att vi kan känna oss trygga och säkra i vårt samhälle. Det är därför otroligt viktigt att de verksamheter som vi kallar blåljusverksamheterna inte utsätts för den typ av allvarliga brott vi ser ibland och störningar som utsätter personalen för risker som gör att de inte kan fortsätta med sitt viktiga arbete. Sådana attacker måste verkligen stoppas och motarbetas med ett förebyggande arbete där befolkningen lär sig att förstå räddningstjänstens verksamhet och kanske får se och ta del av den.

Förebyggande arbete är också den viktigaste metoden för att stoppa bränder. Många gånger är små enkla åtgärder som var och en kan göra hemma ett sätt att göra vårt liv mycket tryggare. Glöm inte att kontrollera era brandvarnare hemma på första advent, som är den stora brandvarnarkontrolldagen! Det är också otroligt viktigt att olyckor förebyggs i skolan genom till exempel mycket bättre simundervisning än vad vi ser i dag.

Det finns en anledning till att väldigt många barn och unga har brandman som ett av sina drömyrken. Alla som arbetar inom räddningstjänsten, som är ett mycket riskfyllt arbete, är vårt samhälles hjältar.

Herr talman! Vänsterpartiet instämmer i regeringens förslag om att räddningstjänsterna måste bli mer effektiva. Efter de stora skogsbränderna visade utvärderingarna att räddningstjänsterna inte hade tillräckliga resurser för att klara av stora bränder. Regeringens förslag är att ställa högre krav på räddningstjänsterna så att det finns en ledningscentral som är bemannad dygnet runt, vilket såklart är väldigt bra. Men det kräver resurser.

Räddningstjänsten är i dag kommunal. Det skulle kunna finnas en räddningstjänst i varje kommun, 290 stycken. Så är det inte riktigt. Det finns 152 olika räddningstjänster i Sverige. Det kan jämföras med att vi har en enda polismyndighet och en enda försvarsmakt som ska ta hand om hela Sverige. För att klara av sitt uppdrag har många kommuner därför på frivillig basis gått ihop i större organisationer, till exempel kommunalförbund, eller gått in med olika avtal mellan kommunerna.

Vänsterpartiet menar därför att en kommunal räddningstjänst i dag egentligen bara är kommunal på papperet. Vi ser att verkligheten ute i landet är att räddningstjänsten drivs i mindre eller större regioner utanför de vanliga nivåerna kommun, län och stat som vi har i landet. Det ger en svåröverblickbar räddningstjänst med många olika modeller för hur arbetet görs, och vi riskerar att få en ojämlikhet över landet. Ett kommunalförbund är också mycket svårare att styra rent politiskt.

Vänsterpartiet menar därför att propositionen inte löser problemet med räddningstjänsternas effektivitet och likvärdighet eftersom man inte har velat se på styrningen. Vi menar att styrningen måste ses över. Vi tror att kommunerna kanske inte riktigt är den bästa nivån för att styra räddningstjänsten.

Vi kanske behöver en styrning och ledning på högre nivå, kanske i regionala modeller med lite större räddningstjänstregioner som man har i vårt grannland Finland. Vi ser i dag hur räddningstjänsterna tvingas till sammanslagningar för att klara sina uppdrag. Regeringens proposition ställer högre krav på räddningstjänsterna. Det gör att räddningstjänsterna kommer att behöva gå ihop. Men man visar inte i propositionen hur detta ska göras.

Herr talman! I propositionen finns också en mycket dålig förändring som vi i Vänsterpartiet ser väldigt allvarligt på. Jag kallar det en smygprivatisering av räddningstjänsten. Vänsterpartiet är stora motståndare till att samhällsviktig verksamhet läggs över på privata företag. Det är en debatt i sig. Det handlar om demokratisk kontroll, att stoppa vinstjakten och att ha ett robust samhälle där det offentliga styr, leder och har ansvar.

Det finns ett förslag i propositionen att kommunerna ska kunna överlåta åt någon annan, till exempel ett privat företag, att kunna vidta inledande begränsade åtgärder vid en räddningsinsats. Flera remissinstanser är kritiska, och Vänsterpartiet vill avslå detta och ta bort det ur lagförslaget. Det är redan i dag möjligt för andra än räddningstjänsten att göra inledande åtgärder. Det är självklart så att både privatpersoner och yrkespersoner på olika sätt ska kunna vara med och påbörja att kunna släcka en brand eller kunna rädda liv. Det kan till exempel handla om att använda en handbrandsläckare eller att kasta ut en livboj. Man behöver inget avtal för att göra de åtgärderna när läget är akut.

Vi menar att regeringens förslag öppnar en bakväg för att kommersiella bolag ska kunna gå in och ta över delar av räddningstjänstens verksamhet. Vi vet att privata företag, till exempel vaktbolag, står i kulisserna och väntar lite på att också få gå in i den här typen av verksamhet. Det är inte lämpligt att vaktbolag skickas ut på räddningsinsatser och larm. Det kräver utbildning och rätt utrustning. Det är räddningstjänsten som har det i dag.

Vänsterpartiet stöder de skrivningar som finns i dag i lagen om skydd mot olyckor. Det är tydligt att det är det offentliga som ansvarar för räddningstjänsten och ska planera och utföra räddningstjänst. Att ta in privata alternativ och företag i detta skulle skapa stora svårigheter med transparens och ansvarsutkrävande. Det finns oklarheter vad gäller tystnadsplikt för privata aktörer.

För att garantera likvärdighet över hela landet, i alla stadsdelar i en stad, och ha en transparens utan vinstintresse krävs det att räddningstjänsten även i fortsättningen drivs helt och hållet i offentlig regi. Vänsterpartiet yrkar därför bifall till vårt yrkande nr 2 i betänkandet som rör just detta.

Herr talman! Vi är däremot väldigt glada över att vi har fått en majoritet i utskottet för att kräva att regeringen löser frågan om a-kassa för deltidsbrandmän. I Sverige finns över 10 000 deltidsbrandmän. Det är en väldigt stor andel av de brandmän vi har i vårt land. De har ett annat yrke vid sidan om och är brandman på sin fritid och kan kanske gå ifrån sitt jobb om det kommer ett larm. Deltidsbrandmännens engagemang och frivilliga insatser är avgörande för att vi ska ha ett tryggt samhälle. Jag vill uttrycka min stora tacksamhet för alla de insatser som deltidsbrandmännen gör vid sidan om sitt vanliga yrke.

Att vi nu gemensamt uppmanar regeringen att lösa frågan om a-kassa för deltidsbrandmän är väldigt bra, men det räcker inte. Vi behöver också förbättra arbetsvillkoren och höja lönerna för räddningstjänstens personal. Det är ett mycket riskfyllt uppdrag som är både fysiskt och mentalt påfrestande. Man arbetar med hög press i en farlig miljö, och ibland är man omgiven av chockade eller aggressiva människor. Det är ett jobb som kräver betydligt mycket bättre arbetsvillkor och högre löner än vad vi har i dag. Det är avgörande för att vi ska kunna rekrytera brandmän framöver.

Herr talman! Jag ser fram emot att få debattera räddningstjänsten fler gånger här i riksdagens kammare. Jag hoppas att regeringen vill återkomma med en utredning som gäller just styrningen av räddningstjänsten. Fram till dess vill jag återigen framföra mitt stora tack till all personal i räddningstjänsten som gör ett otroligt viktigt arbete i vårt samhälle.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi en effektiv kommunal räddningstjänst. Det är angelägna frågor.

Hela svenska folket minns bränderna som vi hade för två år sedan på sommaren. Det var enormt stora ytor som brann. Jag tänker på dem i Jämtland, i Dalarna och på andra ställen. Det är lätt att glömma bort hur stora ytor det var. Det var 25 000 hektar. Vad är nu 25 000 hektar, herr talman? Det motsvarar 38 000 fotbollsplaner.

Det hade brunnit fyra år tidigare, 2014, som har påtalats här. Då var det i Västmanland, inte så långt härifrån. Vid den tidpunkten var det 14 000 hektar som brann, motsvarande 25 000 fotbollsplaner. Det blev enorma skador för markägare, och det blev tragedier.

Det vi kan konstatera är att vi inte var redo 2018. Är det en sak som är säker är det att katastrofer tyvärr kommer att hända igen. Därför, herr talman, måste vi bli bättre. Därför är det så viktigt att vi drar slutsatser och ser till att vi står bättre rustade nästa gång det händer.

Flera saker har påtalats och tagits upp i debatten. Jag vill lägga till ett par saker som vi särskilt vill lyfta. En sak är helikoptrar. Var och en förstår att helikoptrar är av enormt stor betydelse vid stora bränder. Men vi har kunnat se att de resurser vi har inte används. För vi har faktiskt resurser. Jag tänker på Försvarsmakten. De har uppemot 50 helikoptrar – riktiga maskiner, tack och lov! De används till en del, men de skulle kunna användas mer om det fanns möjlighet. Vi skulle vilja att Försvarsmakten fick uppgiften att planera för att kunna hjälpa till och att de skulle få ersättning för det. Då skulle vi kunna använda deras helikoptrar.

Låt mig ta ett exempel. Det gäller de skopor som hela svenska folket såg när de användes vid bränderna. Försvarsmaktens Black Hawk, till exempel, kan ta 2 500 liter, medan de mindre privata skopor som används – och de är bra – kan ta betydligt mindre, kanske bara 300–400 liter. Därför borde vi se till att använda de resurser vi har på bästa tänkbara sätt, och en viktig del i detta är att ändra lagstiftningen.

Det finns en annan sak som ofta kanske glöms bort, nämligen Sjöfartsverket. De har sju helikoptrar, och de är godkända för att ha den krok som man kan använda. Men den har aldrig kommit på plats. Trots att detta har påpekats gång efter annan händer ingenting. Det är under all kritik.

Låt mig ta ytterligare ett exempel. Vid ett tillfälle brann det utanför Visby. Man kunde se branden från Sjöfartsverkets helikopter, men man kunde inte göra ett dugg. Det här retar upp folk, med all rätt. Vi måste se till att det åtgärdas. Helikoptrar är någonting dyrbart och någonting som kostar väldigt mycket pengar. Då måste vi använda dessa resurser på bästa sätt. Därför lyfter vi fram detta i betänkandet.

En annan viktig sak som har tagits upp här gäller brandmännen. Det finns 16 000 brandmän i vårt land, som gör en fantastisk insats. 10 700 är deltidsbrandmän. En deltidsbrandman måste kunna lämna sitt ordinarie arbete med fem minuters varsel vid larm. Av lätt insedda skäl är det därför svårt att hitta deltidsbrandmän. Det ställs stora krav på hans eller hennes ordinarie arbetstider. Tyvärr har också svårigheten att rekrytera deltidsbrandmän ökat på senare tid.

Ovanpå denna svåra balansgång har nu varslen med anledning av covid-19 lagts till problematiken. Många deltidsbrandmän har blivit uppsagda från sina ordinarie jobb, och för att få ut hela sin a-kassa ser sig många av dessa nyblivna arbetslösa deltidsbrandmän tvungna att säga upp sig från sina brandmansjobb.

Detta är en helt orimlig effekt av a-kassans regler. Kristdemokraterna anser nu tillsammans med en majoritet i utskottet att regeringen snarast måste lösa problemet. Det finns ingen anledning att ytterligare försämra läget, och det här är en lagstiftning som måste ses över. Därför ser vi med tillfredsställelse att detta har blivit något som hela utskottet står bakom i ett tillkännagivande.

Kristdemokraterna står naturligtvis bakom varenda reservation vi har i betänkandet, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation nr 8.

Herr talman! Sverige är, som vi alla vet, ett stort land, både till ytan och sett till vår administrativa indelning med 290 kommuner som var och en ansvarar för räddningstjänsten inom sitt geografiska område. Båda dessa faktum – den stora landarealen, varav ungefär 70 procent dessutom utgörs av skog, samt kommunernas långtgående ansvar – skapar en del utmaningar i arbetet med ett effektivt och likvärdigt räddningstjänstarbete.

Oavsett var i landet man bor ska man naturligtvis kunna förvänta sig hjälp om man råkar ut för en olycka, om huset brinner eller om ens skog står i lågor. Det är en grundläggande del av samhällskontraktet. Även om räddningstjänst i stor utsträckning är och bör vara en kommunal angelägenhet, anpassad efter lokala förhållanden och förutsättningar, är det därför naturligt att staten tar ett övergripande ansvar för att säkerställa just likvärdighet och effektivitet. Just likvärdighet och effektivitet kan sägas vara två ledord i det betänkande som vi i dag diskuterar och debatterar.

För att stärka Sveriges förmåga på dessa områden föreslår regeringen lagändringar i syfte att främja en starkare statlig styrning av kommunernas förebyggande verksamhet och räddningstjänst. Man föreslår en tydligare ledningsorganisation med krav på kommunerna att upprätthålla övergripande ledning av räddningstjänsten. Man föreslår också förstärkt tillsyn och stöd samt möjligheter för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, att under vissa förhållanden prioritera och fördela tillgängliga förstärkningsresurser ur ett nationellt perspektiv.

Herr talman! Behoven av dessa förändringar sattes i blixtbelysning under sommaren 2018, då Sverige upplevde exceptionellt många och stora skogsbränder. Brandrisken var extrem i nästan hela landet. Ett exempel är från skogsbrandsflyget, som en vanlig sommar noterar runt 100 skogsbränder men sommaren 2018 noterade 500 bränder. I Gävleborgs, Jämtlands och Dalarnas län förekom stora och svårsläckta bränder.

För somliga av oss, som lever i eller nära de drabbade bygderna, kom bränderna väldigt nära, både konkret och känslomässigt. Runt om i landet gjordes, som många redan har varit inne på, heroiska insatser för att bekämpa bränderna.

Utvärderingar i efterhand har dock visat att förutsättningarna för ett effektivt arbete skilde sig åt beroende på hur räddningstjänsterna var organiserade. I mitt hemlän Jämtland, till exempel, kan förutsättningarna på papperet möjligen verka ganska utmanande. Länet består av åtta kommuner, som utgör 12 procent av landets yta. Vi har 31 brandstationer, varav endast en består av heltidsanställda brandmän, och därtill har vi åtta räddningsvärn.

Men trots denna, vad det kan verka, ganska fragmentiserade och geografiskt utspridda verksamhet brukar just Jämtlands Räddningstjänstförbund lyftas fram som en förebild i hur arbetet mot skogsbränderna bedrevs. Den viktigaste slutsatsen är att räddningstjänsten hade en utvecklad systemledning med ledningscentral och inre personal i jour som gjorde att insatserna kunde starta snabbt och effektivt.

Omvänt blev det tydligt att räddningstjänster som inte ingår i systemledning hade sämre förutsättningar att snabbt dra igång insatser. Som den statliga utredaren Jan-Åke Björklund säger: ”Har man systemledning handlar det om minuter, har man inte det handlar det om dagar.”

En huvudpunkt, herr talman, i betänkandet är att alla kommuner måste upprätthålla en övergripande ledning av sin räddningstjänst.

En annan viktig förändring är att MSB får tydligare mandat att vid omfattande räddningsinsatser där det finns konkurrerande behov av förstärkningsresurser kunna prioritera och fördela dessa resurser. Det kan till exempel handla om helikoptrar.

Myndigheten ska få begära att statliga myndigheter och kommuner ska lämna upplysningar om vilka resurser de har tillgängliga och att de ska delta i räddningsinsatsen med dessa resurser. Vi vet att MSB:s agerande i några fall har kommit i konflikt med länsstyrelsernas områdesansvar. Det är därför viktigt att MSB:s roll tydliggörs i detta avseende.

Ytterligare en förändring är att MSB tar över ansvaret att stödja kommunerna med råd och information och övertar tillsynsansvaret över att kommunerna följer lagen om skydd mot olyckor. Det är en uppgift som i dag ligger på länsstyrelserna.

Genom åren har det kommit flera signaler, exempelvis i granskningsrapporter från Riksrevisionen och Statskontoret, om att tillsynen och stödet till kommunerna inte fungerar tillfredsställande. Dels har tillsyn utförts alldeles för sällan, dels varierar det i kompetens mellan länsstyrelserna.

Med tanke på det jag nämnde i inledningen av mitt anförande – att Sverige är ett stort land bestående av 290 kommuner med rätt skilda förutsättningar och variationer – är det förstås avgörande att staten säkerställer att tillsynen håller en hög och jämn kvalitet i hela landet.

Samtidigt är det viktigt att framhålla att länsstyrelserna generellt sett besitter värdefull kunskap om lokala förhållanden. För att undvika att länsstyrelserna förlorar kompetens som också behövs i det bredare arbetet med krisberedskap och civilt försvar avser regeringen att låta länsstyrelserna behålla medel som motsvarar kostnaderna för tillsynsverksamheten.

Sommaren 2018 var extrem. Klimatförändringarna riskerar dock att göra att det blir mer av det extrema framöver. I olika scenarier som SMHI räknat på kommer Sverige att drabbas av längre perioder med extremt torrt väder under en genomsnittlig sommar.

Jag tror, herr talman, att vi ödmjukt får konstatera att skogsbränderna både 2014 och framför allt 2018 gav oss en hel del dyrköpta erfarenheter. Det gäller möjligheterna till samordning, att kraftsamla med flygande släckresurser och att inte fastna i administrativa gränsdragningar.

På flera områden, exempelvis inom brandflyget och tillgången till extra förbrukningsutrustning, har stora förbättringar redan skett. Med detta betänkande tar vi, herr talman, ytterligare viktiga steg för att Sverige ska stå bättre rustat nästa gång olyckan är framme.

Med det yrkar jag bifall till förslaget.

Herr talman! Jag vill fråga Socialdemokraterna angående det som jag pratade ganska mycket om i mitt anförande – att den här propositionen öppnar för andra aktörer att gå in i räddningstjänsten.

Från Vänsterpartiets sida ser vi stora problem i det med både transparensen och tystnadsplikten men också med att en samhällsviktig verksamhet blir svårare att styra om man tar in andra aktörer.

Det är en förändring i lagstiftningen som den här propositionen ger – i ett läge där man faktiskt redan kan ha andra som hjälper till i räddningstjänst. Det vet vi ju framför allt från längre ut på landsbygden, där vi har till exempel räddningsvärn och möjligheten att civilsamhället hjälper till på ett bra sätt.

Från Vänsterpartiets sida är vi såklart oroliga för att det i förlängningen finns risk att privata företag, till exempel privata vaktbolag, går in i den här verksamheten. Då blir det vinstjakt, och då blir det bara dåligt. Hur ser Socialdemokraterna på en sådan utveckling?

Herr talman! Jag tror att vi alla kan vara överens om vikten av att vi, när olyckan väl är framme, så snabbt som möjligt kan sätta in en åtgärd, en insats.

Jag vänder mig lite grann mot det här perspektivet. Som jag sa i mitt anförande kommer jag själv från ett län som utgör 12 procent av landets yta. Det är jättestora avstånd. Man kan inte alltid förvänta sig att det är just räddningstjänsten som är snabbast. Här i centrala Stockholm kan man förvänta sig att räddningstjänsten väldigt snabbt är på plats. Så ser det inte ut i alla delar, utan det kan vara andra aktörer som har både vilja och förmåga att snabbt starta en insats. Vi tycker att det är rimligt att man ska kunna använda de förmågorna – i begränsad utsträckning, naturligtvis.

Det här handlar inte om att man ska kunna överföra en hel räddningstjänstinsats till någon annan. Det är tydligt i propositionen och tydligt i lagen att det alltjämt är kommunerna som har det övergripande ansvaret. Men en viktig slutsats från exempelvis bränderna 2018 var att vi som land behöver bli bättre på att tillvarata samhällets samlade förmåga på det här området.

Herr talman! Jag ställer faktiskt frågan igen: Hur ser Socialdemokraterna på risken att privata företag, till exempel ett vaktbolag, vill gå in i räddningstjänstverksamheten? De tänker: ”Vi är redan på plats, och vi har redan uniformerna. Vi har kanske inte jättemycket kunskap, men vi kan vara med och hjälpa till.” Hur ser Socialdemokraterna på en sådan utveckling?

Eller är det inte alls en risk att vi får en sådan utveckling framöver med den förändring i lagen som den här propositionen ger?

Herr talman! Vi ser lokala exempel på det här redan i dag, där exempelvis väktare genom avtal har möjlighet att göra inledande insatser om man är tidigt på plats.

Vi har ingen principiell synpunkt på detta i det här läget, så länge man är tydlig med att det yttersta ansvaret alltid ligger på kommunerna. Man kan inte outsourca den här verksamheten på någon annan.

Däremot gäller det att se till att tillvarata de samlade resurserna. Särskilt med tanke på att Sverige är ett väldigt stort land och att det är sådana väldiga variationer mellan kommunerna och mellan länen, framför allt när det gäller avstånd och utryckningstider, är det viktigt att man tillvaratar de förmågor som finns.

Det kan handla om en industriverksamhet där man har släckningsutrustning och kompetens inom verksamheten och skulle kunna bidra och hjälpa till vid en olycka utanför det område där industrin finns. Vi ser den möjligheten och styrkan i det.

Att tillvarata samhällets samlade resurser är det viktiga i det här sammanhanget. Men vi ska aldrig börja tumma på var huvudansvaret ligger. Det är också väldigt tydligt i den här propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)