En nationell handlingsplan för de mänskligarättigheterna, m.m.
Debatt om förslag 4 april 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Fridén (M)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Fridén (M)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Fridén (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 32
Anf. 67 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Regeringens skrivelse En nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, m.m.
visar hur arbetet med mänskliga rättigheter kan
främjas genom informations- och utbildningsinsatser
inom administrationen osv. Bättre information och
mera utbildning om de mänskliga rättigheterna tror
jag ingen i kammaren motsätter sig. I vissa avseenden
finns det ändå anledning att vara kritisk mot skrivel-
sen.
Först och främst kunde analysen av begreppet
mänskliga rättigheter ha varit utförligare. I skrivelsen
nämns bara att det finns olika sorters rättigheter men
att alla är lika viktiga. Yttrandefriheten är alltså enligt
skrivelsen inte viktigare än exempelvis rätten till
skälig levnadsstandard. Men som vi ser det skiljer sig
ändå de fri- och rättigheter som nämns i regerings-
formens 2 kap. från de sociala rättigheterna, bl.a.
genom att de är utkrävbara i domstol. Såväl EU som
Europakonventionen bygger på denna egentligen
individualistiska västerländska grundsyn.
Det är vidare uppenbart att de olika rättigheterna
kan komma i konflikt med varandra, något som vi sett
åtskilliga exempel på under senare tid. Religionsfri-
heten, eller snarare konsekvenser av religionsfriheten,
kan exempelvis komma i konflikt med åsikten att
kvinnor inte ska särbehandlas osv. Här hade man
önskat mera av analys än den lilla antyden som finns
på s. 105 i skrivelsen.
Ytterligare en brist är att en starkare ställning för
de mänskliga rättigheterna i lag inte föreslås i denna
handlingsplan. Som det nu är råder det en viss diskre-
pans mellan de rättigheter som skyddas i regerings-
formens 2 kap. och dem som skyddas i Europakon-
ventionen, i och med att Europakonventionen inte har
ställning som grundlag.
Ett sätt att komma till rätta med denna oklarhet
kunde vara att upphöja Europakonventionen till
grundlag. En annan möjlighet vore att utvidga det
skydd mot rättighetskränkande lagstiftning som ges i
2 kap. 12 § regeringsformen, alltså det lagrum som
ger en minoritet möjligheten att fördröja genomfö-
randet av en rättighetskränkande lagstiftning.
Grundlagens skydd bör vara lika starkt oavsett
vilka fri- och rättigheter det gäller. De tre allmänna
begränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § regeringsformen
skulle därigenom bli tillämpliga även vid begräns-
ningar av t.ex. äganderätten - ett tema som här åter-
kommer.
Den föreskrift som finns i 2 kap. 23 § regerings-
formen om att lag eller annan föreskrift inte får med-
delas i strid med Sveriges åtagande på grund av Eue-
ropakonventionen är bara en formell hänvisning och
ger inte något materiellt skydd som är likvärdigt med
de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna.
Ja, man kan naturligtvis diskutera hur mycket av
det här som kunde ha behandlats i en skrivelse av
detta slag, men nog hade det varit rimligt att frågan
om de brister vad avser lagstiftningen om mänskliga
rättigheter som finns hade berörts mera i skrivelsen.
Låt mig också kort beröra de reservationer där
Moderaterna finns med. Det råder borgerlig enighet
beträffande reservationerna 20, 22 och 23 om negativ
föreningsfrihet, äganderätten och näringsfriheten och
nästan lika stor enighet om att upplysningen om na-
tionalsocialismens brott mot mänskligheten borde
följas upp av en information om kommunismens
brott, något som berörs i reservation 19.
Beträffande det sistnämnda är det viktigt att fram-
hålla den likhet som finns mellan dessa totalitära
ideologier i den kollektivistiska samhällsanalysen,
målet att utplåna vissa grupper och förespråkandet av
en allomfattande statsmakt. Följderna av ideologierna
blev i bägge fallen fruktansvärda med deportationer
och förintelseläger. Eftersom kunskaperna om kom-
munismens brott är så begränsade vore det rimligt
med en särskild och riktad informationsinsats. Sedan
bör förstås också skolans ordinarie undervisning
fungera bättre än i dag.
Den negativa föreningsfriheten, eller rättare sagt
bristen på sådan, illustreras väl av det välkända fallet
med Torgny Gustafsson på Gotland, som var föremål
för en utförlig granskning i KU för ett par år sedan.
Den negativa föreningsfriheten är visserligen reglerad
i regeringsformen, men det borde av grundlagen ock-
så tydligt framgå att den enskilde kan ingå exempel-
vis icke kollektivsavtalsbundna arbetsrättsavtal.
Äganderätten är viktig inte bara rent filosofiskt
och principiellt utan också av andra skäl. Forskare
som Douglass North har gjort banbrytande studier
över vilka faktorer som får länder att lyfta sig ur fat-
tigdomen. I exempelvis Institutionerna, tillväxten och
välståndet menar han att enskild äganderätt, patent-
rätt, aktiebolag och rättstrygghet var avgörande för
utvecklingen i västvärlden. Vetenskap och utveckling
kunde riktas mot teknisk utveckling utan att en poli-
tisk elit tog frukterna i beslag. Det är alltså viktigt att
även s.k. immateriella rättigheter skyddas.
I Demokratiutredningen, som också den har be-
rörts tidigare i dag, menade företrädarna för Vänster-
partiet och Miljöpartiet att man inte i varje läge kan
fördöma "den skadegörelse som riktar sig mot ting"
eftersom det ibland kan vara motiverat att "värna ett
högre värde än äganderätten". Stenkastarna och
fönsterkrossarna i Göteborg ska väl inte tillerkännas
några större filosofiska insikter, men nog har de haft
grumliga källor att ösa ur.
I den gemensamma borgerliga reservationen om
ett bättre skydd för näringsfriheten krävs utifrån bl.a.
Göteborgshändelserna ett tydligare och mera adekvat
skydd i lagstiftningen för äganderätten. Där framhålls
också att det ligger en rättsosäkerhet i den ovisshet
som finns om framtida beskattning, intrång och kon-
fiskation.
Att den sittande författningsutredningen inte kom
fram till något förslag om förändring av regerings-
formen 2 kap. 18 § om äganderätten får väl närmast
anses bra, eftersom den föreslagna förändringen gick
i fel riktning. Det som skulle behövas är i stället ett
tydligare försvar för äganderätten i regeringsformen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 68 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! De mänskliga rättigheternas historia
är mycket lång. Tankarna bakom dem har sitt ur-
sprung i de gamla grekiska stoikernas försvar för
individuella människor och även i den ursprungliga
kristendomen. De aktualiserades sedermera under
upplysningstiden och kom därefter på pränt i direkta
skrifter i de revolutionsrörelser som riktade sig mot
t.ex. den franska feodalismen eller den tidiga engels-
ka merkantilistiska kapitalismens kolonialism.
Rättigheterna har sedan utvecklats och har varit
föremål för mycket diskussion och ifrågasättanden,
samtidigt som också kampen för de mänskliga rättig-
heterna ju segdraget trots allt har kunnat befästas i en
stor del av världens länder. Dock finns fortfarande
stora brister, både internationellt och nationellt. Fram-
för allt gäller det i det internationella samhället, där vi
ju dagligen upplever samhällen som inte iakttar
mänskliga rättigheter, rättsstaternas principer eller
mellanfolkliga regler och hur man behandlar folk i
händelse av motsättningar och konflikt.
Rättigheterna har sitt ursprung i att de hävdar
människornas rättigheter gentemot staternas makt och
maktutövning. Men de har ju faktiskt också ett ele-
ment av de behärskade och kontrollerade klassernas
rättigheter gentemot de härskande klassernas rättig-
heter. De har också en betydelse för människornas
personliga liv och förhållningssätt till varandra. Det
gäller att hantera medmänniskor med respekt för
deras rättigheter.
Utvecklingen har också dragit mot individualite-
ten i rättigheterna, som ju hör till deras historia, dvs.
erkännandet av människorna som individer som inte
ingår i någon sorts abstrakta kollektiv. Det handlar
om allas lika rättigheter, om att alla människors lika
rättigheter kan hävdas och att det strider mot varje
logik att förneka att alla har lika rätt till liv, lika rätt
till lycka eller att söka lycka och lika rätt till frihet.
Därför har vi en sorts grundrättigheter, om än
kanske inte i den mening som naturrättsfilosoferna
tänkte sig, som såg rättigheterna som någon sorts av
naturen eller av Gud givna rättigheter. Men det finns
ändå en kärna av grundrättigheter som inte någon kan
kränka med något logiskt argument. Vem har rätt att
hävda att min rätt till liv, min rätt att söka lycka och
min rätt till frihet är större än din? Där gäller allas
lika rätt. Detta har lett till att också uppdykandet av
sociala rörelser, inte minst arbetarrörelsen, lätt har
medfört att man betonar att de mänskliga rättigheter-
nas politiska sida måste kombineras med en social
sida.
Nils Fredrik Aurelius vill nu göra skillnad på detta
i sitt inlägg och inte tillmäta de här rättigheterna
samma status. Det är ett uttryck för det borgerliga
tänkandet, där man inte ser just att rättigheterna ska
vara lika. Ska rättigheterna vara lika måste det också
finnas en rimlig likhet i människornas möjligheter att
utnyttja sina rättigheter. Detta kräver också att de
sociala förhållandena inte är för ojämlika. Därigenom
strider de, på sund individualism grundade, demokra-
tiska mänskliga rättigheterna mot den kapitalistiska
egoismens logik. Det är därför intressant att höra att
högerns representant i den här debatten faktiskt kriti-
serar regeringen på just den punkten. Regeringen
säger att de sociala och allmänpolitiska mänskliga
rättigheterna har lika valör. Nej, det har de inte, säger
Nils Fredrik Aurelius. Det är mycket intressant, fru
talman!
De mänskliga rättigheterna är lika, och därför, för
vår likhets skull, måste också de sociala rättigheterna
räknas dit. Att de sedan, på grund av samhällets ten-
dens att skapa ojämlikhet, inte går att juridiskt fast-
ställa såsom politiska eller allmänmänskliga rättig-
heter är en annan sak. Men värdet är lika.
I en handlingsplan i form av en skrivelse som re-
geringen lägger fram kan man inte ta upp några för-
slag till lagstiftningsändringar, för då hade det varit
en proposition, med allt vad det hade betytt av bered-
ning. Här handlar det om en handlingsplan för att på
grundval av den nu gällande lagstiftningen förbättra
samhällets arbete med de mänskliga rättigheterna. Vi
tycker att det är ett utomordentligt bra initiativ. Det är
många intressanta punkter i denna skrivelse. Att dessa
punkter finns med där - bl.a. handlar det om ökade
utbildningsinsatser inom många myndigheter för att
förbättra kunskaper och insikter om de mänskliga
rättigheterna - ja, i detta ligger ju också ett erkännan-
de att allt inte är bra.
Det är klart att det heller inte är det inom vårt eget
land. Vi ser ju ofta rubriker som är skakande om hur
vi behandlar asylsökande, flyktingar och flykting-
barn. Vi ser hur myndigheter, t.ex. Utlänningsnämn-
den, ibland lider av en flagrant brist på empati och
insikt om mänskliga rättigheter. Vi ser i andra myn-
digheter också brister, inte minst i arbetet hos polisen,
som ju har särskilda maktbefogenheter. Det är därför
alldeles utmärkt att man lägger fram den här planen.
I detta finns det naturligtvis också många proble-
matiska sidor. Ett exempel är när det internationella
samfundet, i sin ambition att t.ex. bekämpa terrorism,
går längre och går emot de konventioner som finns
om de mänskliga rättigheterna. Då uppstår problem.
Det har vi velat rikta uppmärksamhet på i en reserva-
tion till det här betänkandet, nämligen reservation 16
tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet. Vissa
människor har på grund av en internationell lista, utan
att själva egentligen ha fått reda på vad grunden till
detta är, förhindrats att komma i åtnjutande av sina
egna ekonomiska tillgångar och förhindrats att få
ekonomiska ersättningar - alltså en sorts utsvältning
av människor utan att det har skett någon som helst
rättslig prövning. Detta är någonting som strider mot
mänskliga rättigheter.
Det är just i de här komplicerade lägena som de
mänskliga rättigheterna ställs på prov och vi interna-
tionellt och nationellt har ett ansvar för att försvara
dem entydigt och tydligt. De mänskliga fri- och rät-
tigheterna gäller alla och lika för alla.
Fru talman! Vi står bakom alla de tre reservatio-
ner som vi har skrivit under, men yrkar för tids vin-
nande bifall endast till reservation 16.
Anf. 69 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jag tror att jag kan lugna Kenneth
Kvist beträffande min och andras inställning här till
de mänskliga rättigheterna. Det resonemang som jag
försökte föra här, och som också Kenneth Kvist svar
inne på, är att de är olika till sin karaktär och att en
analys av detta saknas i skrivelsen. Även Kenneth
Kvist talade om grundläggande rättigheter, exakt
citerat, och nämnde då frihet, strävan efter lycka och
rätt till liv. Kenneth Kvist talade även om juridiska
rättigheter till skillnad från andra rättigheter.
Det finns naturligtvis alltid en viss diskussion om
vad som ska läggas till i rättighetskatalogen, men
man måste inse att rättigheterna inbördes är olika och
att det finns goda skäl för att de rättigheter som finns
uppräknade i 2 kap. regeringsformen står med där.
Jag vill bara fråga om en sak, eftersom jag nämn-
de äganderätten som en speciell rättighet. Jag nämnde
i mitt anförande ett litet citat från demokratiutred-
ningen. Stöder Kenneth Kvist reservationen från
Vänsterpartiets representant i Demokratiutredningen?
Där sägs det att den skadegörelse som riktar sig mot
ting inte är så farlig och att det ibland kan vara moti-
verat att "värna ett högre värde än äganderätten i ett
demokratiskt samhälle", så att det t.ex. ibland kan
vara berättigat att slå sönder fönsterrutor eller annat
för att främja en sak som man anser god.
Anf. 70 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Som svar på frågan tycker jag att man
ska ha respekt för de regler som gäller i ett samhälle
och att man ska arbeta för att förändra reglerna. Om
jag sedan ska besvara frågan rent filosofiskt, vilket
jag föredrar, tycker jag att det är bättre att man har
stor respekt gentemot människor än gentemot ting, i
och för sig. Men jag tycker också att man visar re-
spekt gentemot människor genom att respektera deras
ting.
Däremot delar jag inte Nils Fredrik Aurelius syn
på äganderätten. Jag kan gå tillbaka till John Lockes,
en av de liberala ursprungsfilosoferna, syn på ägande-
rätten. Han för faktiskt en mycket intressant diskus-
sion om att alla människor egentligen har lika rätt till
vår jord, men det som gör att man får särskild rätt och
därmed privat äganderätt är det egna arbetet. Det är
en ganska intressant relief till den diskussion som kan
föras, nämligen att det är arbetet som bör ge ägande
och makt över tillgångarna. Det betyder med andra
ord att det är ett ganska t.o.m. liberalt förankrat krav
att kräva makt för de arbetande på deras arbetsplatser
och inflytande i ekonomin. Jag tror kanske inte att
Nils Fredrik Aurelius delar den ståndpunkten.
Anf. 71 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jo, det gör jag visst i många avseen-
den. Arbetaren är sin lön värd, och den ska inte staten
genom beskattning ta ifrån honom exempelvis. Det
måste vara en rimlig konsekvens av detta resone-
mang.
När det sedan gäller detta med att förstöra ting
kontra att ge sig på människor, som vi talade om,
uppfattar jag ändå att Kenneth Kvist gör en viss di-
stinktion när han säger att man egentligen inte ska få
förstöra vare sig det ena eller det andra men i varje
fall inte människor. Men jag skulle nog önska ett
tydligare avståndstagande och en precisering. Har
man rätt att förstöra ting i ett demokratiskt samhälle,
t.ex. i samband med demonstrationer, för att främja
högre värden som man kanske själv definierar i ter-
mer av att gynna människor i en eller annan mening?
Det är det som jag vill jag ha svar på.
Anf. 72 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Jag håller med om att förstörelse av
ting i en demonstration försvarar inga högre värden.
Man ska följa de lagar som finns. Det finns en demo-
kratisk rätt att demonstrera, och den ska man givetvis
utnyttja. Men det finns inget värde i att slå sönder
andras tillgångar.
Sedan är det klart att om vi ser historiskt på det
finns det ju skillnader i detta, t.ex. människor som i
sin förtvivlan över att stötas ut i massarbetslöshet har
förstört maskiner och liknande, medan det finns mate-
riella ting som har använts som symboler för förtryck
osv. Men normalt sett ska man i ett samhälle följa de
lagar och regler som gäller, och det gäller även vid
demonstrationer. Vi har inga delade meningar på den
punkten.
Anf. 73 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Det är en intressant diskussion som
förs mellan Kenneth Kvist och Nils Fredrik Aurelius
om det finns en värdenas hierarki eller inte, och en
sådan hierarki finns det väl i någon mån. Om man
jämför rätten till liv med föreningsfrihet, kan man
säga att man inte har så stor glädje av föreningsfrihe-
ten om man är död. Men vi får väl i de här praktiska
sammanhangen återvända till den gode Aristoteles,
som ju tog upp detta att när rättigheter och friheter
kommer i konflikt med varandra måste man göra en
rimlig avvägning mellan dessa.
Fru talman! Regeringens skrivelse om en nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna är ett
första steg att fästa uppmärksamheten på dessa vikti-
ga områden. Det finns mycket berömvärt att säga om
handlingsplanen. Delvis blir den något trist i sitt upp-
repande av andra handlingsplaner som presenterats
för riksdagen, men man får ha viss förståelse för att
regeringen vill visa upp en bredd och en helhet i sina
bedömningar. Vi gör ju ofta så också i våra motioner.
Det är viktiga frågor för de berör själva grunden för
samhällsbyggandet - för det goda samhället. Vi har
alltså inte funnit några bärande invändningar mot
handlingsplanen, men vill gärna vara med och påver-
ka det fortsatta arbetet med några goda idéer.
Fru talman! Inga politiska beslut fattas utan att
människosyn och etik spelar en grundläggande roll.
Även om människosynen inte alltid uttrycks explicit i
klartext, finns den alltid där i någon form. Lagstift-
ning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur
byggs upp av värden, rättigheter och normer.
Värden, fru talman, kan identifieras genom att
fråga efter det som är värdefullt för den enskilda
människan, för alla människor och för samhället.
Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet,
människovärdet, kärleken, sanningen, friheten, kun-
skapen, den goda miljön etc. De är värden i sig. En
rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller
realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett me-
ningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt,
att få uppleva kärlek, att få ta del av sanning, att få
tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö.
En norm påtalar ett
ansvar för värdena och rättigheterna till dessa. Det
kan gälla att respektera liv och andras människovär-
de, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och heder-
lighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön.
Fru talman! Omtanke börjar hemma. Så skulle
man kunna översätta ett bevingat engelskt uttryck.
Det är i de nära relationerna som människovärdet och
fri- och rättigheterna införlivas i vårt tänkande och i
vår syn på medmänniskan och hela samhället. De
första uppväxtåren är extra viktiga.
Moderna kriminologer har upptäckt vad som se-
dan urminnes tider varit en levande kunskap
hos föräldrar, nämligen att uppfostran faktiskt har
betydelse. Föräldrarnas allra viktigaste
uppgift utöver den kärleksfulla omtanken är att vida-
rebefordra ett värdetänkande, en värdesyn, en männi-
skosyn. Det är bekymmersamt och värt kritik att
regeringen i sin nationella
handlingsplan inte uppmärksammar den mest bety-
delsefulla delen i denna värdeöverföringsprocess,
dvs. den tid då barnen är som mest mottagliga för
värdegrunden.
Föräldrarna, familjen, spelar huvudrollen i arbetet för
att förstärka de mänskliga fri- och
rättigheterna i det allmänna medvetandet. Detta bör
uppmärksammas mer i det kommande arbetet.
Föräldrainsatsen är den mest fundamentala, fru
talman, men den behöver kompletteras. Det omgi-
vande samhället bör också medverka och stödja för-
äldrarna i deras arbete med värdeöverföringen. För-
skola, skola och övriga samhälleliga institutioner bör
ta ett stort ansvar på det området. Och även det civila
samhället borde känna sitt ansvar. Det är ofrånkom-
ligt att medierna har ett alldeles särskilt ansvar för
värdeinternaliseringen och värdeöverföringen.
Lagstiftaren har förstås ett ansvar bl.a. genom att
lagstiftningen fokuserar på och argumenterar för
värdefrågorna. Lagstiftningen är faktiskt i sig också
opinionsbildande, inte bara krasst inriktad på rättsliga
grunder. Lagstiftningen leder fram till det vi kallar för
det allmänna rättsmedvetandet.
Fru talman! Det betänkande vi behandlar i dag är
lite bökigt. I inledningen tar vi upp stora principiella
frågeställningar med bredd. Sedan går vi in i detaljer-
na, som ibland innefattas i de stora bitarna. Det ska-
par vissa problem när man ska hantera det besluts-
mässigt.
Fru talman! Regeringsformen tillförsäkrar med
smärre undantag endast medborgarna fri- och rättig-
heter uppräknade i 2 kap. 1 § regeringsformen i för-
hållande till det allmänna. De tillförsäkras däremot
inte rättigheter i förhållande till andra enskilda eller
andra enskilda rättssubjekt. Enligt vår mening vore
det värdefullt att utreda om även fri- och rättigheter
mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som
nu i huvudsak vara inriktade på förhållandet den
enskilde och det allmänna. En sådan grundlagsfäst
rätt skulle stärka Sverige som rättsstat.
Det svenska skyddet för fri- och rättigheterna be-
höver alltså vidgas och förstärkas. Exempel på områ-
den som borde bearbetas ytterligare är rätten till liv,
föräldrarätten, den negativa föreningsfriheten, sam-
vetsfriheten och äganderätten.
Fru talman! Samvetsfriheten är t.ex. föremål för
en särskild motion om en samvetsklausul i vården och
utbildningen. Vi har ju inte reserverat oss på den
punkten, men det är vår bedömning att samvetsfrihe-
tens konsekvenser borde analyseras i en bredare ut-
redning kring fri- och rättigheterna. Europakonven-
tionen, som är svensk lag, har ju tydliga skrivningar
om samvetsfriheten - något som den svenska reger-
ingsformen saknar. En samvetsklausul kan vara ett
sätt att stärka samvetsfriheten, men det kanske också
finns andra möjligheter att förstärka den.
Fru talman! Det behövs också ett tydligt diskrimi-
neringsskydd för människans integritet oberoende av
religion, ålder, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,
genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställ-
ning, funktionshinder, etnisk eller politisk tillhörig-
het. Detta skydd måste vara effektivt inte enbart i
förhållande den enskilde och det allmänna, utan rätts-
staten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mel-
lan enskilda.
Grundlagens, dvs. främst regeringsformens, syn-
sätt måste därför vidgas på detta område. I ett kom-
mande betänkande kommer vi att behandla utvidg-
ningen av de s.k. målsättningsstadgandena i reger-
ingsformens 1 kap. De är ju enbart en värdeorienter-
ing - och det är positivt i sig att man vidgar perspek-
tivet där - och saknar egentlig rättslig betydelse. Vi
tror att det är nödvändigt att förstärka diskrimine-
ringsskyddet i grundlagen så att det blir tillämpbart
även i rättssystemet.
Fru talman! Det är alltså vår bedömning att det
behövs en bred och omfattande utredning som tar sig
an dessa grundläggande frågor.
Fru talman! Tidigare har vi kristdemokrater pekat
på det norska exemplet med en värdekommission.
Det har vi också upprepat i samband med handlings-
planen. Vårt förslag har väckt kritik på flera håll.
Man ska inte "skriva folk på näsan", som det heter, i
etiska frågor. Men det har heller inte varit syftet med
en värdekommission. Till det politiska ledarskapet
hör också möjligheten att starta en diskussion och att
försöka leda den in på meningsfulla områden, även
om politiker i dessa sammanhang ska akta sig för att
komma med facit.
Fru talman! Vi kan peka på att regeringen och de
politiska partierna i andra sammanhang varit ange-
lägna om att bidra till att debatt skapas kring andra
frågor. Maktutredningen och Demokratiutredningen
var t.ex. så uppbyggda att ett av syftena med dem var
att stimulera debatten kring respektive frågeområde.
Nu arbetar den EU2004-kommittén, som jag själv
tillhör, med ett uppdrag av den karaktären. Kommit-
tén ska utan att själv ta ställning bidra till att stimule-
ra debatten kring Europeiska unionen och dess fram-
tid. Själva angreppssättet att stimulera debatt - vilket
en värdekommission borde ha till huvuduppgift - är
alltså inte främmande för svensk tradition.
Fru talman! Jag kan nämna att den norska kom-
missionen lyckades skapa en bred aktivitet kring de
här frågorna. Den höll över 600 öppna möten, och
130 kommuner gav synpunkter. Många skolor och
frivilliga organisationer var engagerade i diskussio-
nen. Utan tvivel skapade kommissionens arbete en
bred debatt i Norge, bredare än något annat tidigare
statligt initiativ. Jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 3.
Några ytterligare kommentarer: I sista stund före
justerande av betänkandet upptäckte jag att regering-
en inte tänkt uppfylla det uppdrag KU tidigare gett
angående de s.k. främjandeombudsmännen. Barnom-
budsmannen skulle inte omfattas av utredningsupp-
draget. Majoriteten i utskottet skickar nu en påmin-
nelse till regeringen om att även BO ska omfattas av
en sådan utredning.
Fru talman! I en särskild motion har vi upprepat
vårt tidigare krav att det bör införas kriminalisering
av enskilds deltagande och stöd till kriminella organi-
sationer. Det har tidigare avvisats av riksdagens
samtliga partier. Så även i detta betänkande. Det är
intressant att notera att regeringen godtagit vissa
former av kriminaliseringar på den nivån genom
rambeslutet i EU mot terrorism. Det ska bli intressant
att se hur regeringen lyckas reda ut lagstiftningsfrå-
gorna på den sidan. Det ser vi med spänning fram
emot.
Fru talman! Vi står självfallet bakom samtliga
våra reservationer men nöjer oss som sagt med att
yrka bifall till reservation 3.
Anf. 76 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Det är till den föregående talaren jag
riktar mig. Jag har inte sagt något elakt om Nils Fred-
rik Aurelius här.
Vi var inne på frågan om äganderätten. Jag und-
rar: Varför vill kd stärka äganderätten? Äganderätten
är i Sverige starkare skyddad än i den europeiska
konventionen om fri- och rättigheter.
Ser inte kd i stället ett skäl som jag argumenterade
för, nämligen att stärka de arbetandes inflytande och
ge de arbetande större rätt över sina arbetsplatser?
Anf. 77 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag vill uttala en viss försiktighet om
rättigheternas hierarki. Det finns säkert en sådan, men
man kan inte alltid fastställa den i detalj. Man måste
göra en avvägning. Om man inte har någon mat har
man inte heller så stor glädje av föreningsfriheten.
Det är fullständigt klart. Det kan mycket väl vara så
att de sociala rättigheterna kan gå utöver andra rättig-
heter i något slags hierarki. Det är nog självklart. Men
jag har ingen formel eller någon multiplikationstabell
för detta, och det har förmodligen inte Kenneth Kvist
heller.
Så till frågan om rätten till liv. Jag nämnde att vi
vill ha en utredning och pekade på områden som
borde belysas. Det intressanta är att så fort den här
frågan dyker upp tror man att en kristdemokrat talar
om abortfrågan. Vi har redan detta i svensk lagstift-
ning, nämligen Europakonventionen. Europakonven-
tionen pekar på denna rättighet. Kenneth Kvist åbero-
pade den för övrigt också tidigare i dag. Det är inte
något mer konstigt än detta. Den kanske skulle lyftas
in även i regeringsformens rättighetskapitel och få en
starkare ställning i det sammanhanget. Det är egentli-
gen den grundläggande rättigheten för alla andra
rättigheter. Lever man inte har man ingen glädje av
de andra fri- och rättigheterna.
Vi vill också ha en belysning av äganderätten och
en förstärkning som t.ex. kan leda till full ersättning
vid en expropriering. Svårare är det inte.
Anf. 78 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! När det gäller graderingen av rättig-
heterna håller jag med om att det inte finns någon
enkel multiplikationstabell. Men det gläder mig att
Ingvar Svensson i varje fall också anser att de sociala
rättigheterna inte nödvändigtvis ska graderas lägre än
de mer politiskt inriktade rättigheterna. De hör sam-
man i ett system. Om de mänskliga rättigheterna ska
gälla lika för alla måste det också finnas sociala vill-
kor som möjliggör för alla att leva upp till sina rättig-
heter.
Rätten till liv är en grundläggande rättighet. Men
man måste fråga sig varför vi särskilt skulle behöva
utreda den i Sverige. I Sverige är ju rätten till liv
tillfredsställande garanterad. Här finns inget hot om
dödsstraff eller liknande i någon situation. Tvärtom är
det enligt grundlagen strängt förbjudet.
Den enda tvistiga frågan som rör rätten till liv är
just abortlagstiftningen, dvs. rätten för kvinnor att
kunna bestämma sitt liv. Det är just därför som Ingvar
Svensson tar upp denna fråga.
När det gäller frågan om äganderätten har vi helt
olika uppfattning. Jag anser att äganderätten i Sverige
är för starkt skyddad. Vi har ett skydd för denna rät-
tighet som går längre än det skydd som finns i den
europeiska konventionen om de mänskliga rättighe-
terna.
Anf. 79 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Kenneth Kvist frågar sig varför vi ska
förstärka rätten till liv eller skriva in den till grundla-
gen. Det är en bra fråga. Han säger att vi är överens
att det måste vara en grundläggande rättighet. Men vi
är här i kammaren också överens om demokratin.
Tycker inte Kenneth Kvist att demokratin ska stå
inskriven i grundlagen? Det här är centrala frågor.
Nog borde de väl stå i det som är den grundläggande
rättsnormen för hela det svenska samhället, nämligen
grundlagen? Det är inget konstigt med det.
Javisst, abortfrågan är en problematik i samman-
hanget. Det finns en annan problematik som berör
den andra sidan av livet, nämligen den eutanasidis-
kussion som nu förs på många håll i Europa och tid-
vis även i Sverige. Det är också en problematik att
lyfta in i sammanhanget.
Man kan säga att Europakonventionen inte har an-
setts vara ett hinder för en abortlagstiftning. Det är
bara ett exempel på att det inte bara är den här typen
av frågor det handlar om.
Anf. 80 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Folkpartiet liberalerna välkomnar att
regeringen genom handlingsplanen försöker ta ett
helhetsgrepp på arbetet med de mänskliga rättigheter-
na i Sverige. Men det finns några områden där vi
anser att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga. Det
gäller särskilt de områden som rör rättssäkerheten för
den enskilde samt flyktingars och barns rättigheter.
I skrivelsen välkomnar regeringen EG-
kommissionens direktivförslag om att s.k. könsrelate-
rad förföljelse samt förföljelse på grund av sexuell
läggning ska innefattas i begreppet konventionsflyk-
ting. Vidare påpekar regeringen att den kommer att
föreslå att den svenska lagstiftningen anpassas till
resultatet av förhandlingarna i ministerrådet.
Runtom i världen begås allvarliga brott mot kvin-
nors och homosexuellas rättigheter. Folkpartiet libe-
ralerna har varit pådrivande för att Genèvekonventio-
nen bör tolkas vidare, så att förföljelse på grund av
kön och sexuell läggning kan leda till flyktingstatus.
Ett genomförande av kommissionens förslag i dess
nuvarande form vore därför väldigt välkommet.
Sverige bör redan innan direktivet antas och im-
plementeras - genomförs - i svensk lagstiftning göra
de nödvändiga förändringar som krävs i lagstiftning-
en vad beträffar skyddsregeln om övriga skyddsbehö-
vande och dess tillämpningar. Att regeringen vill
anpassa svensk lagstiftning till resultatet av förhand-
lingarna i ministerrådet är ingen garanti för att en
vidgad tolkning verkligen genomförs. Regeringen
förefaller snarare vara beredd att backa på detta om-
råde om förhandlingsresultatet i rådet blir annorlunda
än vad kommissionen har föreslagit.
Fru talman! I utlänningslagen står det med hän-
visning till barnkonventionen att hänsyn ska tas till
barnets bästa. Men praxis talar ett annat språk. Por-
talparagrafen, med den närmast till intet förpliktigan-
de formuleringen om barnets bästa, har visat sig ha
ringa betydelse. Tyvärr visar många fall att hänsyn
inte tas i tillräckligt hög grad. Ansökningar om uppe-
hållstillstånd från barn som varit utsatta för allvarliga
övergrepp har vid flera tillfällen avslagits av invand-
rarmyndigheterna med motiveringen att det inte har
rört sig om systematisk förföljelse.
I förarbetena till lagen sägs att kravet om barnets
bästa inte är absolut. Hänsyn till andra viktiga intres-
sen, t.ex. samhällets intresse av att reglera invand-
ringen, kan leda till att åtgärder som i och för sig inte
är förenliga med barnets bästa ändå måste vidtas.
Detta är enligt vår liberala mening inte acceptabelt.
Hänsynen till barnets bästa måste som regel gå före
samhällets intresse av att reglera invandringen, sär-
skilt i de fall där det är uppenbart att barn har varit
utsatta för allvarliga övergrepp och därför har medi-
cinska vårdbehov.
En parlamentarisk utredning bör snarast tillsättas,
med uppgift att se över bestämmelserna om barnets
bästa och dessas tillämpning.
Fru talman! En utredning är särskilt angelägen
med anledning av den senaste tidens uppmärksam-
made fall där ensamma flyktingbarn farit illa. De här
problemen är absolut ingen ny företeelse, utan de har
funnits länge. Men Migrationsverket, och ytterst
regeringen, har varit alldeles för passivt och inte
vidtagit de nödvändiga åtgärder som krävts.
Flyktingbarnen vid Carlslunds flyktingsluss har
getts särskild uppmärksamhet. Flera barn ha där för-
sökt begå självmord, och det finns också misstankar
om prostitution. Det är uppenbart att flera av barnen
på Carlslund inte har fått den vård som de behöver.
Det är också uppenbart att samordningen mellan
Migrationsverket och kommunen inte fungerar som
den ska.
Omhändertagandet av ensamkommande flykting-
barn måste förbättras och utgå från barnets bästa.
Flyktingbarn ska inte särbehandlas. Vi liberaler anser
att socialtjänsten bör ges ett tydligare ansvar och
resurser för att ta hand om de här flyktingbarnen. Vi
föreslår därför att det i de kommuner där det finns
flyktingförläggningar ska utses en socialsekreterare
med särskilt ansvar för förläggningen och omhänder-
tagandet av asylsökande barn. Det kräver också att
samordningen mellan kommunen och Migrationsver-
ket förbättras avsevärt. Vi menar att regeringen här
snarast måste återkomma med förslag på hur omhän-
dertagandet av ensamma flyktingbarn ska förbättras.
Fru talman! I kölvattnet av den 11 september
vidtas runtom i världen kraftfulla åtgärder i kampen
mot terrorismen. Den här kampen är och ska vara en
mycket prioriterad uppgift inom såväl EU som inom
ramen för hela det internationella samfundet.
Det är av största möjliga vikt att vi samarbetar
aktivt länderna emellan för att komma åt terrorgrup-
per som hotar det öppna samhällets principer, demo-
kratin, rättsstaten och repsekten för de mänskliga
rättigheterna. Men - och detta är viktigt - kampen
mot terrorismen får inte ske på bekostnad av de här
principerna. Tyvärr behandlar regeringen inte alls den
här problematiken i skrivelsen. Det är särskilt be-
klagligt med tanke på att svenska medborgares rätts-
säkerhet kommit på undantag i ivern att åstadkomma
konkreta resultat i kampen mot terrorismen.
Vad jag framför allt syftar på är de tre svenska
medborgare som har hamnat på FN:s sanktionslista,
vilket innebär att deras samtliga tillgångar har spärr-
ats och att de förhindras att uppbära inkomster för sitt
och sina familjers uppehälle. Sanktionerna har alltså
riktats mot tre svenska medborgare utan att de har fått
ta del av de anklagelser eller det material som ligger
till grund för anklagelserna. De har inte heller någon
legal möjlighet att få beslutet om sanktioner rättsligt
prövat. Det står inte i överensstämmelse med princi-
perna om rättssäkerhet som är grundläggande för en
demokratisk rättsstat. De åtgärder som vidtas i jakten
på terrorister måste ske under former som är interna-
tionellt vedertagna när det gäller respekten för de
mänskliga rättigheterna. Rädslan för att verka stödja
de onda får inte leda till eftergifter som går ut över
oskyldiga individer.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag in-
stämmer i reservation 8 från Vänstern och Miljöparti-
et och som handlar om diskriminering på grund av
sexuell läggning. På grund av ett förbiseende från
mig vid behandlingen av denna fråga i utskottet finns
Folkpartiet inte med på denna reservation. Men jag
vill till protokollet få antecknat att vi ansluter oss till
denna reservation.
I övrigt står jag naturligtvis bakom de många re-
servationerna från Folkpartiet i betänkandet, men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 16 som
handlar just om internationell terrorism.
Anf. 81 Per Lager (Mp)
Fru talman! Alla företrädare för de olika partierna
här i riksdagen har fått vara med om tillblivelsen av
denna handlingsplan för mänskliga rättigheter. Vi har
utgjort en referensgrupp där vi har kunnat bidra med
de olika infallsvinklar och de olika idéer som vi har
när det gäller att utveckla mänskliga rättigheter i
Sverige.
Man kan vara nöjd med denna skrivelse, men bara
till viss del förstås. Den är inte så skarp som den
skulle ha kunnat vara, långt därifrån. Av den anled-
ningen är det flera av oss som har skrivit motioner där
vi har påpekat olika saker som vi tycker är särskilt
viktiga och som inte har blivit framlyfta i denna
handlingsplan. Det gäller bl.a. utlänningars fri- och
rättigheter. Vi tycker att en uttrycklig hänvisning till
Europakonventionen skulle kunna införas i 2 kap. 22
§ regeringsformen för att understryka den ventil som
den aktuella regleringen i nuvarande rättighetskatalog
ger uttryck för, även om det ändå torde stå klart att
Europakonventionen gäller. Så står det i vår reserva-
tion. Det är viktigt att utlänningars fri- och rättigheter
stärks så långt som det är möjligt för att minska seg-
regationen och öka integrationen i samhället.
En annan reservation bygger just på diskrimine-
ring på grund av sexuell läggning. Vi tycker att det är
väldigt viktigt att det införs ett förbud i 2 kap. reger-
ingsformen mot lagar och andra föreskrifter som
missgynnar någon av skäl som har samband med
sexuell läggning.
Barnbilagor och barnfrågorna är hjärtefrågor för
Miljöpartiet. Det har de varit sedan vår tillblivelse.
Jag menar att man skulle kunna foga barnbilagor till
alla budgetar på lokal, regional och nationell nivå.
Eftersom vi säger att vi sätter barnen främst ska det
inte vara ett argument att det inte blir bra med för
många bilagor. Det duger inte. Barnen sätter vi
främst. Barnen behöver sin egen bilaga. Det tycker
jag vore en självklarhet. Jag tror att det kommer, men
det tar väl lite tid innan det införs. Det ligger på något
sätt i röret för vad som är självklart med tanke på alla
partiers inställning till hur barnen ska hanteras och
vilken vikt de har i vårt samhälle.
Då kommer jag också in på det som handlar om
de gömda barnen, flyktingbarnen. Det är en fråga som
vi har haft särskilda debatter om genom åren, och
flera partier har ställt sig upp och sagt att man ska ge
de gömda flyktingbarnen amnesti. Miljöpartiet har
varit ett av dessa partier. Men nu är jag ensam reser-
vant i just denna fråga. Jag menar att vi har en defini-
tiv skyldighet mot dessa barn som står över nästan
allt annat, och det är att ge dem möjlighet att få fun-
gera som barn. Vi har inte rätt att låta dessa ca 500
barn finnas gömda i skräck och rädsla. Därför måste
vi ge dem uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till re-
servation 13.
Vi har under årens lopp krävt en ratificering av
ILO-konventionen 169 om samernas rättigheter. I den
utredning som har pågått och avslutats sägs det att vi
behöver ratificera denna ILO-konvention. Norge,
Danmark och många andra länder har gjort det. Jag
var en gång med om att initiera den. Men detta kom-
mer aldrig till skott. Tiden håller på att rinna ut, och
regeringen måste ta sitt ansvar.
Det gäller också i fråga om kostnaderna för de
rättegångar som sker mellan markägare och samer om
kraven på renbete. Tvisten har pågått i tolv år, och
rättegångarna kostar massor av pengar. Jag tror att
kostnaden är uppe i 15 miljoner. Det är en nationell
angelägenhet att dessa problem kan lösas på ett vet-
tigt och rimligt sätt. Därför borde staten träda in och
ge detta stöd för rättegångarna. Det är oerhört svårt
framför allt för samebyarna att klara av denna kost-
nad. Och det blir fler rättegångar framöver.
Flera har varit inne på rätten till domstolspröv-
ning. Både Vänstern och Folkpartiet yrkar bifall till
den reservationen, så jag behöver inte göra det. Men
jag finns självklart med på den. Det står helt klart att
det som har skett med dessa tre svenskar inte står i
överensstämmelse med rättssäkerheten. Sådant får vi
helt enkelt inte acceptera, inte i skenet av mänskliga
rättigheter och demokratiska rättigheter.
Jag har också fogat några särskilda yttranden till
betänkandet. Ett av dem handlar om kvinnojourerna.
Jag är väldigt mån om att lyfta fram dem, och jag vet
att regeringen också gör det. Jag tror att de flesta
partier är mycket måna om att utveckla kvinnojourer-
na. Vi har sett att de fungerar i storstäderna. Men de
behöver finnas även i andra delar av Sverige och
spridas över hela landet. De behöver resurser och
kapacitet att hjälpa framför allt invandrarflickorna.
De ska aldrig behöva stå och vänta i skräck på att få
hjälp och stöd. Nu är jag hindrad att yrka särskilda
pengar till detta eftersom vi har en ekonomisk över-
enskommelse med Socialdemokraterna och Vänster-
partiet, och jag respekterar den. Men jag vill att vi
framöver ser över om vi inte ska satsa mycket mer
pengar på dem.
Till sist har vi ett särskilt yttrande om minimi-
normer för asylrätt. Det tycker jag borde kunna infö-
ras. Sverige borde i EU arbeta för miniminormer i
harmoniseringsdokumenten som värnar om humanitär
asylrätt framför att man har harmonisering. Den hu-
manitära asylrätten måste stå överst. Där har vi också
lagt in ett förslag om att ha humanitära visum. Det
ifrågasätts av en del som menar att visering inte
handlar om det. Nej, det gör det inte. Men man kan se
till att det handlar om detta. Ibland behöver flyktingar
hjälp att snabbt komma ifrån det land där de befinner
sig för att inte utsättas för tortyr och våld.
Anf. 82 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! När man lyssnar på Per Lager kan
man tro att det finns en motsättning mellan utskotts-
majoriteten och reservanterna från Vänsterpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet när det gäller detta med
domstolsprövning. Men det finns ingen faktisk åsikts-
skillnad här, utan det handlar bara om huruvida man
ska göra ett tillkännagivande till regeringen eller inte.
Utskottet skriver att det förutsätts "att regeringen
vidtar de åtgärder som behövs i syfte att säkerställa
rätten till domstolsprövning enligt internationella
konventioner eller följer av EG-rätten". Vad det
handlar om är alltså att tala om detta. Vi har ju sett att
regeringen faktiskt har arbetat för att stärka rättssä-
kerheten på detta område.
Anf. 83 Per Lager (Mp)
Fru talman! Vad Ingvar Svensson säger är alldeles
rätt. Men ofta i sådana här sammanhang när majori-
teten förutsätter något utgår vi från att regeringen
aktivt arbetar för en sak. Görs inte det och misstänker
man att det inte görs, tvingas man att göra ett tillkän-
nagivande bara för att försäkra sig om att det här ska
göras.
Jag håller med Ingvar Svensson. Ibland borde
man kanske inte göra så här. Men i denna fråga, som
är så brännande het och så stark, är det mycket viktigt
att vi säger ifrån. Även om vi hoppas att de i reger-
ingen faktiskt arbetar så gott de kan måste vi tala om
detta.
Anf. 84 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Att i fråga om reservationstänkandet
vissa partier framstår som lite finare än andra, fastän
vi i grunden har samma uppfattning, tycker jag är lite
konstigt.
Anf. 85 Per Lager (Mp)
Fru talman! Jag tycker inte det. I fråga om vissa
andra reservationer är det i stället kd som märker ut
sig eller som vill tala om att man vill ha ett tillkänna-
givande där vi andra tycker likadant. Det där faller
nog lite olika. Vi får helt enkelt acceptera att det är
så. Jag tror inte alls att Ingvar Svensson och Kristde-
mokraterna är emot detta.
Anf. 86 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Det avslutande replikskiftet nyss visar
väldigt tydligt något som också jag tycker att det är
väldigt viktigt att göra kammaren uppmärksam på.
Det är nämligen så att utskottet avstyrker motioner
och avstår från att göra tillkännagivanden på väldigt
många punkter där regeringen i sin skrivelse, i propo-
sitioner och på andra sätt har meddelat att man bedri-
ver ett intensivt och aktivt målmedvetet arbete. Om
sedan somliga partier vill uttrycka sin misstänksam-
het genom att göra ett tillkännagivande uttrycker vi
andra förväntningar genom vårt sätt att hantera frågan
i utskottets betänkande.
Riksdagen välkomnar regeringens skrivelse, som
flera talare sagt här i dag. Den nationella handlings-
planen för de mänskliga rättigheterna är ett gediget
arbete, och resultatet av många människors engage-
mang ligger bakom denna skrivelse. Det gäller då
kartläggning, analyser och intervjuer - ja, allt det som
referensgruppen aktivt har tagit del i.
Kring syftet med handlingsplanen finns det en
politisk uppställning. Det handlar nämligen om att
säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, om att
öka kunskapen och medvetenheten och om en bättre
samordning av arbetet med att främja de mänskliga
rättigheterna. Faktum är att i ingen av de fyra motio-
ner som väckts med anledning av skrivelsen ifråga-
sätts syftet, målet eller regeringens metodik i hand-
lingsplanen.
Som någon talare tidigare har sagt finns det olika
markeringar i motionerna. Partierna lägger tyngd-
punkten lite olika och återkommer i flera fall till
kända partikrav, som vi hört tidigare i dag och som
debatterats många gånger här i kammaren.
Det är naturligtvis så, som regeringen skriver, att
en handlingsplan i sig inte kan förbättra respekten för
mänskliga rättigheter. Nej, för det krävs det olika
verktyg och olika insatser. Det gäller allt, från förbätt-
rad lagstiftning i vissa fall till utbildning och en atti-
tydförändring. Arbetsområdena är väldigt många:
barnens rätt, de funktionshindrades rätt samt motver-
kandet av rasism och etnisk diskriminering. Jäm-
ställdheten och myndighetsansvaret lyfts också fram.
Dessutom gäller det nationella minoriteters situation,
diskrimineringsfrågor och de homosexuella och bi-
sexuella. Jag skulle kunna stå länge här och räkna upp
de olika rubrikerna. Många är högt prioriterade i
arbetsplanens beskrivning.
Fru talman! Det här är vårt lands allra första
handlingsplan för mänskliga rättigheter. Den är ett
uttryck just för den politiska viljan till en långsiktig
strävan att säkerställa full respekt för de mänskliga
rättigheterna. Precis före påskuppehållet behandlades
här i kammaren utrikesutskottets betänkande UU18.
Där låg tyngdpunkten på Sveriges arbete med de
mänskliga rättigheterna på internationell nivå.
I dagens KU-betänkande är utgångspunkten för-
stås handlingsplanen. Den är inriktad på vad som görs
eller bör göras på nationell nivå, här hemma i Sveri-
ge. Jag vill ta tillfället i akt och säga att i detta betän-
kande finns bilagt socialförsäkringsutskottets yttrande
till såväl handlingsplanen som vissa motioner.
Jag vill tacka socialförsäkringsutskottet för ett
omfattande yttrande som hos oss har kommit att väga
väldigt tungt i vårt arbete. Man har naturligtvis uppe-
hållit sig vid sitt kompetensområde - t.ex. de ensam-
kommande barnen i asylprocessen. Det är en oerhört
omfattande beskrivning där man återger vad som är
på gång. På olika fronter är det full fart i den frågan.
Migrationsverket, Socialstyrelsen och Kommunför-
bundet, ja, alla, har nu involverats. Bevakningen från
regeringens sida är hög. Frågan måste få en bättre
lösning.
Jag vill också få sagt att regeringens skrivelse är
en mycket bra lägesrapport och faktiskt en kunskaps-
bas vad gäller Sveriges arbete med de mänskliga
rättigheterna. Det handlar alltså om relationen till
våra lagar och grundlagar och också om relationen till
de internationella åtaganden och deklarationer som vi
har anslutit oss till och som vi är bundna av.
Regeringen redovisar sin avsikt t.ex. när det gäller
att stärka kompetensen inom Regeringskansliet. Man
har ägnat sig åt en hel del självkritik och funnit en rad
problem som man vill komma till rätta med. Man har
sagt att man återkommande inför riksdagen ska redo-
visa hur arbetet med mänskliga rättigheter fortskrider,
så hela tiden kommer riksdagen att ha möjlighet att
bli uppdaterad och att delta i det här arbetet och i den
här diskussionen. Man har också sagt att man ska ge
ett antal myndigheter i uppdrag att utbilda sin perso-
nal om mänskliga rättigheter. Vidare har man åtagit
sig att ta fram ett material om mänskliga rättigheter
att användas och spridas runtom i landet till skolor,
högskolor, organisationer, föreningar och universitet.
Regeringen aviserar flera konkreta åtgärder och
anger att dessa ska vara antingen påbörjade eller
också vidtagna - dessutom ska det vara möjligt att
följa upp och utvärdera dem - inom tre år. En ny
handlingsplan kommer också att arbetas fram efter en
period. Det här är ett långsiktigt fortskridande arbete.
Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar
har kommit att bli en ansamling av ett hundratal mo-
tionsyrkanden från de senaste årens allmänna mo-
tionstider. Av de 24 reservationer som finns i betän-
kandet yrkar jag bifall till reservation nr 5 och avslag
på de andra 23 reservationerna. Reservation 5 gäller
punkt 14 i utskottets förslag till beslut som avser ett
tillkännagivande om en utredning för att undersöka
förutsättningarna för att slå samman samtliga eller
några av de ombudsmän som är underställda reger-
ingen. Utskottsmajoriteten i den här frågan anger som
skäl för sitt tillkännagivande, och det hörde vi relate-
ras ifrån Ingvar Svensson, att man saknade att Barn-
ombudsmannen skulle omfattas av de utredningsdi-
rektiv som Diskrimineringsutredningen har fått.
Med vår reservation vill vi markera att de olika
ombudsmännen har lite olika mandat och uppgift.
Barnombudsmannens ställning stärks och effektivise-
ras enligt regeringens förslag. Vi reservanter tycker
att det är utmärkt.
Fru talman! Dessutom säger regeringen i proposi-
tionen om en förstärkt Barnombudsman, som nu
ligger på riksdagens bord, att den har för avsikt att i
tilläggsdirektiven ge utredningen om en sammanhål-
len diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över
frågan om Barnombudsmannens ställning. Med det
ser jag att tillkännagivandet blott och bart blir att slå
in en öppen dörr.
Övriga punkter, reservationer och ställningstagan-
den i betänkandet är i och för sig värda uppmärksam-
het i debatten, men de är genomlysta i betänkandet
och har debatterats tidigare.
Alltså yrkar jag, fru talman, bifall till reservation
nr 5, som innebär avslag på tillkännagivandet på den
punkten, och avslag på övriga reservationer. I övrigt
yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 87 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jag ska koncentrera mig på en av fri-
och rättigheterna, som Barbro Hietala Nordlund inte
räknade upp i sin egen rättighetskatalog, nämligen
äganderätten. Den är, som vi vet, skyddad i regerings-
formen 2:18, men samtidigt måste vi konstatera att
äganderätten i Sverige internationellt sett anses ha en
svag ställning i grundlagen. Det står visserligen att
den enskildes, eller medborgares, egendom är tryggad
men att den kan tas ifrån honom om det främjar ett
angeläget allmänt intresse, och i så fall är han berätti-
gad till ersättning. Vidare står det mycket om mark
och byggnader, pågående markanvändning och lik-
nande. Det kan verka något ålderdomligt. I ett mo-
dernt samhälle är äganderätten så mycket mera mång-
fasetterad. Vi har alla de immateriella rättigheterna,
fordringar och annat, som ofta kan vara mycket vär-
defullare i dag än den äganderätt som gäller rent
fysiska ting, och det täcks alltså inte in.
Då vill jag fråga Barbro Hietala Nordlund: Vore
det inte rimligt att alla de andra äganderätter som är
så viktiga i ett modernt samhälle som Sverige också
täcks in och skyddas av grundlagen?
Anf. 88 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Nej, det är inte min uppfattning. Jag
anser inte att det är motiverat att låta all egendom,
både fast och lös, omfattas av grundlagens egendoms-
skydd. Bestämmelsen om att den enskilde tillförsäk-
ras ersättning för hela förlusten skulle inte enligt min
mening vara helt rättvisande med hänsyn till att det
finns s.k. förväntningsvärden osv. Det finns inte en-
ligt utskottsmajoritetens mening skäl att ge ägande-
rätten samma skydd mot begränsningar som det som
gäller för de s.k. politiska rättigheterna.
Vi har olika uppfattning, Nils Fredrik och jag, av
ideologiska och kanske också av andra skäl. Min
mening är att vi har ett bra skydd för äganderätten i
vårt land.
Anf. 89 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jag får konstatera att vi har olika,
kanske ideologiskt grundad, syn. Det gör mig lite
orolig om majoritetens företrädare här inte tycker att
äganderätten är en viktig och fundamental rättighet
som ska skyddas i grundlag. Nu kan man säga att en
del av de andra rättigheterna är skyddade på annat
sätt genom vanlig lagstiftning, men enligt svensk
uppfattning ska väl grundlagen ändå återspegla de
verkliga förhållandena. Har vi alltså ett skydd för
immateriella rättigheter, fordringar och annat, som är
markerat i vanlig lag så vore det rimligt att det också
funnes med i grundlagen, om man tycker att grundla-
gen ska återspegla verkligheten, vilket är en mycket
vanlig uppfattning. En annan möjlighet vore natur-
ligtvis att inkorporera Europakonventionen som
svensk grundlag, den är ju redan inkorporerad som
vanlig lag. Men det blir en lite underlig diskrepans
mellan fri- och rättigheterna i regeringsformens andra
kapitel och rättigheterna som de beskrivs i Europa-
konventionen, som är en vanlig lag och inte en
grundlag. I Europakonventionen finns nämligen de
immateriella rättigheterna berörda på ett annat sätt än
i den svenska grundlagen.
Anf. 90 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jag vill rätta Nils Fredrik Aurelius.
Jag har inte sagt att äganderättsfrågorna inte är vikti-
ga. De är naturligtvis viktiga. Det är också viktigt att
äganderätten har ett rimligt och adekvat skydd, vilket
jag menar att äganderätten i Sverige har med de re-
gelverk som finns när det gäller ersättningsregler osv.
Nils Fredrik sade i sitt anförande att 1999 års För-
fattningsutredning inte löste den här frågan. Nej,
därför att det där framkom med all tydlighet att vi
hade olika utgångspunkter. Vi var måna om att er-
sättningsreglerna skulle framstå som så tydliga och
schysta som möjligt i det sammanhanget, medan Nils
Fredriks partiföreträdare och flera andra i utredningen
visade att vi stod väldigt långt ifrån varandra och hela
tiden ville flytta fram och stärka äganderättens ställ-
ning i Sverige, alltså inte alls utgående från det som
var direktivet för utredningen.
Anf. 91 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag vill först säga att det är beklagligt
att de tillkännagivanden som riksdagen gör till re-
geringen inte automatiskt leder till att regeringen
omgående verkställer detta, utan man kan ändra och
skjuta på det. Det är tydligen upp till regeringens
godtycke hur man vill göra med tillkännagivanden.
Det tycker jag är fel, och det vill jag inledningsvis
framföra.
Sedan vill jag ställa en fråga till Barbro Hietala
Nordlund med anledning av det som jag sade om de
mänskliga rättigheterna för de tre svenskar av soma-
lisk härkomst som har fått sina tillgångar frysta därför
att de finns uppsatta på FN:s lista över misstänkta
terrorister. De har inga möjligheter att få ta del av
underlaget för detta beslut och än mindre att få saken
prövad i domstol. Jag är mycket intresserad av att
höra hur Barbro Hietala Nordlund ser på den här
problematiken. Har inte också de här personerna en
mänsklig rättighet?
Anf. 92 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jo, absolut, och vi ägnar i vårt betän-
kande en hel del diskussion åt det. Den här frågan är
föremål för granskning i konstitutionsutskottet, dvs.
regeringens ansvar att värna regeringsformens rätts-
principer.
Sverige är folkrättsligt förpliktat att följa FN:s sä-
kerhetsråds resolutioner, och EU har också antagit en
gemensam ståndpunkt genom sin förordning. Reger-
ingen säger att man bevakar ärendet. Det beskrivs att
regeringen har bistått de här personerna med en del
kontakter och att man på olika sätt försöker att i FN
och EU driva kraven på rättssäkerhet vidare. Reger-
ingen arbetar alltså vidare med frågan och kommer att
vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa rätten
till domstolsprövning.
Anf. 93 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag är inte helt lugnad. Jag är lite
orolig för att det här påverkas av att det är fråga om
tre personer, men om det hade handlat om en hel
grupp av människor hade det kanske funnits ett star-
kare engagemang. Det ska inte spela någon roll om
man är ensam eller om man är många; de mänskliga
rättigheterna ska under alla förhållanden finnas. Det
är hemskt viktigt att vi värnar om detta och sätter
rättssäkerheten högt.
Anf. 94 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jag är helt överens med Helena Barg-
holtz. Men vi kan kanske också vara överens om att
det är viktigt att regeringen i den uppkomna situatio-
nen finner en hållfast lösning när det gäller de even-
tuella konflikter som finns mellan våra internationella
överenskommelser. Det är en viktig principfråga.
Anf. 95 Lennart Fridén (M)
Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot i unge-
fär elva år, och trots det upphör jag aldrig att förvånas
över en del av formerna för handläggning i rikets
högsta beslutande organ.
Jag ska främst se på de två likalydande motioner
som jag och Per Landgren har väckt hösten 2000
respektive 2001. Den ena motionen fick en konstitu-
tionsutskottsbeteckning och den andra motionen en
socialutskottsbeteckning.
Så kommer då betänkandet från konstitutionsut-
skottet, och egentligen vet jag inte varför det föreslås
avslag på motionerna. Man är så van vid att få en
motion avslagen, så det är inget konstigt - men man
bör åtminstone få veta varför.
Vad står det då i betänkandet? Jo, man hänvisar
till ett åtta år gammalt betänkande från ett annat ut-
skott, ett tredje utskott, nämligen utbildningsutskottet.
Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Debatten går
delvis annorlunda vägar. Av detta finns inget i betän-
kandet.
På många områden har man accepterat att sam-
vetsbetänkligheter kan ha en avgörande betydelse för
människor. Jag tänker t.ex. på att vi i vårt land inte
längre behöver skaka galler om vi inte vill bära vapen
som värnpliktiga. Där tycker man att det är rimligt att
samvetet får ha en avgörande roll. Våra kolleger i den
ryska duman kommer under den nyligen påbörjade
månaden att fatta beslut på just det området så att det
ska bli möjligt att åberopa samvetsbetänkligheter.
Nu finns det en del människor i det här landet som
avstår från att utbilda sig inom sjukvården, trots att de
gärna skulle vilja vara i livets och hälsans tjänst. Vi
saknar personal på området. Vad värre är; om några
år kommer det att vara en ganska stor brist. Men de
vet att de inte kommer att kunna avstå från vissa delar
av utbildningen.
Då ställer jag mig följande fråga. Det finns många
utbildningar där det går att följa alternativa kurser,
det går att välja ett personligt program. Men på det
här området tillåts inte det. Det är svagt att man i det
här betänkandet inte har kunnat diskutera dessa frå-
gor, och i stället gömmer man sig bakom åtta år
gamla ställningstaganden. Genom det beslut vi ska
fatta - jag kommer inte att yrka på något annat, jag
vet att jag inte har någon större chans att få igenom
det - kommer vi att hamna i en situation som gör det
mycket svårare att klara sjukvården i vårt land. Ska
man ha rätt att ha en inre övertygelse som styr vad
man väljer för utbildning och yrke? Jag anser att det
under senare tid genom oroväckande inskränkningar
har kommit ett antal anslag mot tankefrihet och ytt-
randefrihet.
I fråga om samvetet finns det ett skydd i Europa-
konventionen. Vi borde ha ett liknande skydd i
svensk lag.
Fru talman! Jag hörde tidigare hur en talare blev
lite åthutad för att han tycktes angripa en person som
inte kunde svara. Jag ska inte göra det, men det finns
mycket i debatten som har sagts bl.a. av vederbörande
angående rätt till liv. Där talades om kvinnans rätt att
avgöra sitt liv. Men ett tillägg glömdes, nämligen
även en annan individ - fostret.
Anf. 96 Barbro Hietala Nordlund (S)
Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att
Lennart Fridén är så missnöjd med utskottets be-
handling.
Det har nog ändå varit en ganska schyst behand-
ling. Vi hänvisar i skrivningen till den genomlysning
och utredning som gjordes - även om den var länge
sedan. Jag är inte absolut uppdaterad på vad den ut-
redningen angav för skäl, men man hänvisar till att
den utredning som hade övervägt frågan fann att det
fanns en lång rad övervägande skäl som talade mot
att införa en samvetsklausul. Jag minns diskussionen,
men jag minns inte skälen.
Jag ville bara informera Lennart Fridén om att vi
visst inte har struntat i frågan. Vi har inte funnit nya
argument för. Det kanske Lennart Fridén har.
Anf. 97 Lennart Fridén (M)
Fru talman! Det är just vad ni har funderat över
som inte framgår av betänkandet. Det är viktigt som
motionär att få klart för sig att utskottet har både med
allvar tagit sig an frågan och förstått dess innebörd.
Jag vågar påstå att det är svagt att hänvisa till något
som skrevs av ett annat utskott för åtta år sedan och
sedan nämna vad ytterligare ett annat utskott har
skrivit året därpå, för sju år sedan, för att sedan före-
slå avslag. Men det kan vi ha olika uppfattningar om.
Av det här betänkandet framgår inte om utskottet
verkligen har penetrerat frågan ordentligt. Det är
beklagligt, för det är en för många människor viktig
fråga.
Anf. 98 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag vet inte om Lennart Fridén tidiga-
re lyssnade på mitt anförande på sin egen kammare,
men jag tog upp frågan om samvetsfrihet. Jag sade
också att betänkandet är bökigt. Först tas breda områ-
den upp, t.ex. begär vi en bred utredning kring fri-
och rättigheter. Sedan kommer detaljfrågor. T.ex.
rätten till liv finns som en detaljfråga, men det finns
också ett förslag i vår stora motion om en utredning.
Då blir det komplicerat. Det gäller också diskrimine-
ringsfrågorna, men vi vill ha en speciell utredning.
Det går inte att reservera sig på varje punkt.
Lennart Fridén tar upp att samvetsfrihet finns med
i Europakonventionen men inte i svensk grundlag. Vi
tycker att denna fråga borde tas med i en sådan utred-
ning. Vi har tidigare drivit frågan om samvetsklausul
i partiet. Det kan vara ett sätt att stärka samvetsfrihe-
ten, men det kan finnas andra möjligheter som en
sådan utredning borde titta på.
Anf. 98 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag vet inte om Lennart Fridén tidiga-
re lyssnade på mitt anförande på sin egen kammare,
men jag tog upp frågan om samvetsfrihet. Jag sade
också att betänkandet är bökigt. Först tas breda områ-
den upp, t.ex. begär vi en bred utredning kring fri-
och rättigheter. Sedan kommer detaljfrågor. T.ex.
rätten till liv finns som en detaljfråga, men det finns
också ett förslag i vår stora motion om en utredning.
Då blir det komplicerat. Det gäller också diskrimine-
ringsfrågorna, men vi vill ha en speciell utredning.
Det går inte att reservera sig på varje punkt.
Lennart Fridén tar upp att samvetsfrihet finns med
i Europakonventionen men inte i svensk grundlag. Vi
tycker att denna fråga borde tas med i en sådan utred-
ning. Vi har tidigare drivit frågan om samvetsklausul
i partiet. Det kan vara ett sätt att stärka samvetsfrihe-
ten, men det kan finnas andra möjligheter som en
sådan utredning borde titta på.
Anf. 99 Lennart Fridén (M)
Fru talman! Jo, jag lyssnade till Ingvar Svensson
på min egen kammare. Det blir effektivare än att sitta
här. Det var därför jag skrev ned ordet Europakon-
vention på mitt lilla manuspapper.
Om vi hela tiden ska vänta på att tillsätta utred-
ningar blir det mycket som inte händer. Det har tidi-
gare påpekats. Bl.a. Kenneth Kvist talade om att
vänta på så mycket som bara skjuts vidare.
Fru talman! Det hade inte skadat att göra en mar-
kering om man nu tycker att frågan är viktig. Det är
den. Jag utgår från att de som kommer att vidare
bevaka frågan kommer att ta ett rejält tag i den. Men
medan gräset gror dör kon. Det är den stora risken
här, dvs. man skjuter hela tiden ifrån sig ansvaret
genom att hoppas på att en utredning så småningom
ska ta upp de frågor som är angelägna. Det är fel sätt
att arbeta på.
Dokument
Beslut
Nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter (KU15)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens förslag till nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen är treårig och ska lägga grunden för ett mer samlat synsätt på mänskliga rättigheter i Sverige. Det främsta syftet med handlingsplanen är att främja och skydda de mänskliga rättigheterna, men den syftar också till att skapa ökad medvetenhet kring frågor om mänskliga rättigheter, främja samordningen av arbete med mänskliga rättigheter inom främst statlig förvaltning och förbättra utbildningen om mänskliga rättigheter. Riksdagen gjorde, med anledning av motionsförslag, ett uttalande om att alla ombudsmän under regeringen bör omfattas av den utredning som ska arbeta med frågan om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Utredningen ska bl.a. överväga en samordning eller sammanslagning av ombudsmän, men uppdraget omfattar inte alla ombudsmän. Riksdagen gav hösten 2000 regeringen i uppdrag att undersöka om det finns förutsättningar för att slå samman några av eller samtliga ombudsmän som är underställda regeringen till en ombudsmannaorganisation (se 2000/01:KU3 ).
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag