En ny alkohollag

Herr talman! I socialutskottets betänkande, som vi nu ska debattera, behandlas regeringens proposition En ny alkohollag . De största förändringarna i förslaget gäller reglerna kring serveringstillstånd. Det blir tillåtet att servera alkohol utan att ha kök med stekbord. Det blir även tillåtet för restauranger att krydda brännvin och servera det som snaps. Den som bedriver cateringverksamhet ska kunna få ett stadigvarande serveringstillstånd. Rumsservering ska uttryckligen bli tillåtet, och där flera restauranger har en gemensam serveringsyta ska det bli möjligt att få serveringstillstånd. Det blir också möjligt att ha provsmakning i samband med mässor och liknande tillställningar som riktar sig till allmänheten. Även på gårdar med egen tillverkning av alkoholdrycker blir provsmakning tillåten. Frågan om försäljning av egentillverkad alkoholdryck, det som oftast kallas för gårdsförsäljning, behandlas däremot ej i lagförslaget. Det ställs tydliga krav på att kommunerna ska ha riktlinjer för serveringstillstånd och en tillsynsplan. Kraven skärps också vad gäller kompetensen hos den som söker serveringstillstånd. Man måste avlägga ett prov för att visa att man har tillräckliga kunskaper om alkohollagen. Och för brott mot reglerna om serveringstillstånd införs erinran som en lindrigare åtgärd än dagens varning. Dessutom förs bestämmelserna om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat in i alkohollagen. Vid behandlingen av propositionen kommer även ett stort antal motioner att behandlas. Det finns 18 reservationer och 4 särskilda yttranden. Lagen föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2011. Herr talman! Jag välkomnar utskottets ledamöter att debattera förslaget till ny alkohollag.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att alkohollagen är ett viktigt alkoholpolitiskt instrument. Nuvarande lagstiftning är 15 år gammal. Behovet av en genomgång, modernisering och redigering av lagen har varit stort. Alkohollagen ska vara en tydlig del i en restriktiv alkoholpolitik med ett tydligt folkhälsoperspektiv och vara solidarisk i stället för egoistisk. Restriktioner på alkoholområdet har sin grund i solidaritet med den som behöver skydd och görs för att allas vår frihet ska öka i andra avseenden. Ett samhälle med låg totalkonsumtion av alkohol, med sen alkoholdebut och med regler för försäljning och servering av alkohol kan ge människor frihet. Det handlar bland annat om friheten att få leva ett långt och friskt liv, friheten att slippa våld och förnedring, friheten att själv kunna styra över sitt liv, friheten att se anhöriga slippa fastna i missbruk och riskbruk. Frihetslistan kan göras lång. Men den restriktiva alkoholpolitiken utmanas ständigt av olika krafter i samhället, inom och utom politiken, krafter som vill se en alltmer liberal alkoholpolitik där den restriktiva linjen och samhällsintresset i form av mer folkhälso- och socialpolitiska hänsyn ersätts av vinstintresse och ökad tillgänglighet i form av en mer näringslivsbaserad syn på frågan. Inom ramen för den restriktiva alkoholpolitiken kommer vi socialdemokrater fortsättningsvis att bekämpa denna alkoholliberalism. Herr talman! I detta betänkande står vi socialdemokrater bakom tre reservationer och fyra särskilda yttranden, och jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna 8 och 18. När det gäller alkoholpolitikens inriktning saknar jag en tillräcklig ambitionsnivå när det gäller ungdomar och alkohol. Att motverka minderårigas alkoholkonsumtion är en prioriterad uppgift för samhället. Levnadsmönster och vanor som grundläggs i tidigt ålder följer ofta med och påverkar resten av livet. Vi socialdemokrater anser därför att det behövs en nationell handlingsplan för minskat alkoholbruk bland ungdomar. Vid utarbetandet av en sådan bör behovet av förändringar i lagstiftningen, till exempel mot langning, prövas samtidigt med utarbetande av förslag när det gäller arbete med attityder. Bland annat tror vi att preventionsprogram i varje kommun liknande Örebro Preventionsprogram, ÖPP, skulle vara en sådan viktig åtgärd för att få ett ännu bättre lokalt arbete mot alkohol bland ungdomar. Regeringen hänvisar i denna fråga till ett kommande strategiarbete. Jag vill, herr talman, trycka på att staten måste vara mycket tydlig i detta arbete. En annan punkt som jag vill lyfta fram är alkoholinförseln från andra länder. Det har nu gått fem år sedan dåvarande Alkoholinförselutredningen bedömde att alkoholkonsumtionen kraftigt skulle öka genom den illegala smugglingen över landets gränser. I dag kan vi notera att dessa farhågor är på väg att besannas. Alkoholkonsumtionen har ökat totalt sett, och det finns också tecken på att den har ökat bland unga människor, särskilt i vissa grupper som dricker mer än tidigare. Den starkaste förklaringen till detta är inflödet av illegal alkohol i hela landet. Det handlar om alkohol från andra länder som säljs vidare till ungdomar på olika sätt i Sverige. De mängder som en person tillåts ta in från utlandet är groteskt stora. Regeringen bör därför tillsätta en ny utredning som tar sin utgångspunkt i de resonemang som Alkoholinförselutredningen förde och i dag koncentrera blicken på effekterna av den svarta alkoholmarknaden på ungdomars hälsa, utsatthet och alkoholvanor. Jag vill i detta sammanhang tydliggöra Socialdemokraternas inställning till den så kallade bjudregeln. Vi delar propositionens förslag att det av lagen klart ska framgå att det inte är tillåtet att bjuda unga på alkohol. Det ska dock som ett undantag vara tillåtet att bjuda på en mindre mängd alkohol. Propositionens förslag är en precisering av de nuvarande reglerna som förtydligar under vilka omständigheter som det över huvud taget är möjligt att bjuda unga på alkohol. Att bjuda på alkohol är ett absolut undantag. I propositionen nämns till exempel nattvardsvin och högtidliga tillfällen. Det är bra att det tydligt framgår att unga inte ska bjudas på starksprit liksom att barn och yngre tonåringar över huvud taget inte ska bjudas på alkohol. Vi ställer oss dock mer frågande till att "familjens söndagsmiddagar" redovisas som ett av några exempel på undantag från huvudregeln att inte bjuda på alkohol. Det är olyckligt att propositionen har med en sådan tvetydig formulering. En punkt där vi fortsatt är oense gäller folkölsförsäljning i butik. Vi föreslår att folkölsförsäljning ska vara tillståndspliktigt. Det är tillåtet att sälja folköl i livsmedelsbutiker, men folköl får inte säljas eller lämnas ut till den som inte fyllt 18 år. Vi anser att näringsidkaren ska vara ansvarig och ha förmåga att klara av en effektiv ålderskontroll. Tillståndet ska kunna dras in om regelverket inte följs. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Efterlevnaden av den gällande åldersgränsen är bristfällig på många håll. Trots att program för egenkontroll uttryckligen krävs enligt alkohollagen har endast hälften av butikerna som säljer folköl ett sådant. Endast ett mindre antal butiker får tillsynsbesök, och sanktioner i form av varning och förbud är relativt sällsynta. Detta är inte acceptabelt; ungdomar under 18 år ska inte kunna köpa folköl. Även i reklamfrågan tror vi att det behövs ytterligare åtgärder jämfört med var regeringen föreslår. Bestämmelser som begränsar möjligheterna att göra reklam för alkoholdrycker är ett viktigt led i Sveriges restriktiva alkoholpolitik. Alkohollagsutredningen gjorde en översyn av marknadsföringsreglerna. Regeringen valde dock att lägga fram bara ett av utredningens förslag, nämligen att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelsen i alkohollagen som anger vad en framställning i bild får innehålla vid kommersiell annonsering av alkoholdrycker. Övriga förslag från Alkohollagsutredningen kommenteras summariskt eller inte alls i propositionen. Nuvarande regelverk är mycket komplicerat och snårigt för alla inblandade. Regeringen bör därför återkomma med ett samlat förslag för marknadsföring av alkoholdrycker. Herr talman! Den största skiljaktigheten rör dock gårdsförsäljning av alkohol. Gårdsförsäljning nämns i propositionen men avgörs inte i dag. Regeringen har inom statsrådet Maria Larssons ansvarsområde tillsatt en utredning om det går att förena Systembolagets monopol med gårdsförsäljning av alkohol. Resultatet av utredningen är inte officiellt presenterat, men utredningens kommande förslag har nått medierna. Förslaget innebär att svenska gårdsbutiker föreslås få sälja inte bara egenproducerad alkohol utan även alkohol från utländska tillverkare. De skulle då bli ett slags mindre alkoholbutiker vid sidan av Systembolaget. Detta är långt ifrån den tanke med gårdsförsäljning som jag har uppfattat att regeringen har. Vi socialdemokrater är tydliga. Vi kommer inte att rösta ja till gårdsförsäljning om det på något sätt kan hota Sveriges rätt att ha kvar Systembolaget. Jag anser att utredningens förslag, som det redovisats i medierna, är ett tydligt hot mot Systembolaget. I utskottsbetänkandet skriver vi i enighet att det svenska detaljhandelsmonopolet, Systembolaget, är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och därför bör försvaras och inte upphävas. Herr talman! Jag är glad att vi i socialutskottet i stort sett är överens och att vi är tydliga i vår enighet för den svenska restriktiva alkoholpolitiken. Jag hoppas att regeringen står fast vid densamma och inte kommer med ett förslag om gårdsförsäljning i enlighet med vad som hittills framkommit i mediernas rapportering. (Applåder)

Herr talman! Det Miljöpartiet tycker är märkligt i frågan om gårdsförsäljning är att det har gjorts två alkoholutredningar som säger att gårdsförsäljning strider mot EU-rätten och att regeringen trots det vidhåller sitt ställningstagande att det inte innebär något problem för monopolet om gårdsförsäljning införs. Anledningen till att Miljöpartiet lämnat ett särskilt yttrande och inte en reservation angående gårdsförsäljning är att frågan för närvarande utreds och kommer att hanteras i särskild ordning. Syftet med utredningen var att ta fram förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten och detaljhandelsmonopolet utan att det får negativa konsekvenser för folkhälsan. Men var står regeringen? Nu har man gjort en ny utredning där det har kommit fram att det plötsligt inte är några problem. Håller man på tillräckligt länge med utredningar kan man få det svar man vill. Finland tas ofta som exempel på där det fungerar. Man ska dock komma ihåg att detaljhandeln i Finland finns på 36 gårdar med frukt- och bärvin där minst 50 procent kommer från egna odlingar. Försäljningen görs i nära anslutning till tillverkningen, och det är endast egentillverkade alkoholdrycker som får säljas. Nu föreligger ett förslag som ännu inte är framlagt i den finska riksdagen om försäljning av gårdslikörer. Det verkar dock som om förslaget har stött på problem. EU-kommissionen har varit i kontakt med jord- och skogsbruksministeriet i Finland och gjort klart att man har synpunkter på förslaget. Det har tillkännagetts EU-kommissionen som svarat att det är diskriminerande och ett klart brott mot EU-fördraget. Från början fanns det 49 vingårdar i Finland; i dag är det 36. Lönsamheten är för dålig. Det har heller inte gett så mycket jobb, knappt 100 tjänster. Man har heller inte sett att gårdsförsäljningen gett några effekter på turismen. Miljöpartiet är alltså inte övertygat om att det är möjligt att förena gårdsförsäljning med detaljhandelsmonopolet. Vi säger ja till gårdsförsäljning på det sätt som Miljöpartiet förespråkar, till exempel att kunden kan beställa vin och öl vid besök på gården och sedan hämta ut dryckerna i en systembutik. Vi säger nej till gårdsförsäljning om det finns minsta risk för att monopolet äventyras eller om konceptet på gårdsförsäljning förändras så som det ser ut nu. Miljöpartiet vill varken riskera monopolet eller folkhälsan. Folkölet har också med folkhälsan att göra. Den alkohollag vi har i dag trädde i kraft 1995. Då slopade man det tidigare kravet på tillstånd för detaljhandel med folköl. Regeringen föreslår i propositionen att anmälningsplikten förtydligas så att det framgår att folköl inte får säljas innan anmälan skett och att kommunerna kan förbjuda fortsatt försäljning om lagen inte följs. Det är bra. Det som är mindre bra är att straffansvaret fortfarande ligger på den som sålt ölen, alltså den enskilde butiksanställde, och inte på näringsidkaren. Ansvarsfrågan ska grundas på en bedömning i varje enskild försäljningssituation. Miljöpartiet tror inte att regeringens förslag löser detta problem. Det är orimligt att straffansvaret ligger på den enskilde butiksanställde. Miljöpartiet föreslår tillsammans med flera remissinstanser att folkölsförsäljning ska vara tillståndspliktig. Näringsidkaren ska vara ansvarig för en effektiv ålderskontroll. Tillståndet ska givetvis kunna dras in om regelverket inte följs. Vi tror inte att det är tillräckligt att propositionen innehåller skrivningar om att butiksägaren ska utbilda och informera sina anställda. Det Miljöpartiet vänder sig mot är alltså att det är den enskilde som får ta ansvaret. Självklart står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall på reservationerna 5 och 9.

Herr talman! Vänsterpartiet har en rad reservationer på förslaget till ny alkohollag eftersom tillgängligheten till alkohol ökar på en mängd plan. Jag står självklart bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall till reservation 7, där Vänsterpartiet säger nej till gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker, och reservation 10, där Vänsterpartiet vill förbjuda alkoholreklam. Vi debatterar förslaget till ny alkohollag som ska ersätta den från 1994 men också de motioner som har kommit in om alkoholpolitiken. Jag är glad över att socialutskottets alla partier ställer sig bakom en restriktiv alkoholpolitik vars främsta mål är att främja folkhälsan. Det ska ske inte bara genom att motverka skadligt dryckesbeteende, vilket är viktigt, utan också genom att minska den totala konsumtionen av alkohol. Det bekymrar mig att förändringarna av alkohollagen går i motsatt riktning. Det bidrar till att göra alkoholen mer tillgänglig genom att det blir tillåtet att anordna mässor och liknande med provsmakning av alkoholdrycker för allmänheten, genom att man ger stadigvarande serveringstillstånd till dem med cateringverksamhet, att man medger flera tillståndshavare att serveringstillstånd för gemensamt serveringsutrymme, med flera förslag. Detta är förslag som Vänsterpartiet säger nej till, och det gör vi därför att alkohol inte är vilken vara som helst. Enligt Världshälsoorganisationen är alkoholen i dag den tredje största riskfaktorn globalt för ohälsa och för tidig död och en direkt orsak till 2,6 miljoner dödsfall per år runt om i världen. I Sverige har vi en miljon människor i riskbruk. Riskbruk innebär att man använder så mycket alkohol att man kan få medicinska skador. Det finns över 300 000 som missbrukar alkohol, och det finns så många som 385 000 barn som växer upp i familjer där någon av föräldrarna dricker för mycket alkohol. Förutom det mänskliga lidande som alkoholen ställer till med innebär detta en stor samhällelig kostnad. Vi har just nu en utredare, Gerhard Larsson, som tittar på missbrukarvården och som har uppskattat vad alkoholens skadeverkningar kostar Sverige. Han kom fram till siffran 66 miljarder kronor. Det är bra att alla partier också ställer sig bakom att ha en alkoholskatt och höja priset på alkohol. Tillsammans med Systembolagets detaljhandelsmonopol är detta de viktigaste alkoholpolitiska verktygen för att nå våra mål om att minska totalkonsumtionen och att minska alkoholens skadeverkningar. Samtidigt kan vi när vi tittar på motionsfloden se att detta inte är en självklar ståndpunkt. Det finns motionärer från Moderaterna och Centern som tycker att Systembolaget ska avregleras. I en motion läste jag att vi har avreglerat apoteket och bilprovningen, och nu är det Systembolaget som vi ska ge oss på. Turligt nog är det fortfarande enskilda motioner, men de visar att det inte är självklart att folkhälsan går före vin- och spritproducenternas intresse. Man ser alkohol som en näringslivsverksamhet i stället för att ha folkhälsan som främsta mål. Det som oroar mig allra mest just nu är diskussionen om att regeringen skulle vara beredd att äventyra det allra viktigaste vi har, nämligen Systembolagets försäljningsmonopol. Det gör ju att vi har ett systembolag som har som mål inte att sälja så mycket som möjligt utan som har alkoholpolitiska mål för hur man marknadsför: Man propagerar inte och försöker inte få människor att köpa mer vin och sprit när de besöker affärerna. Om det monopolet skulle försvinna skulle vi öka tillgängligheten, alkoholen skulle användas i mycket högre grad, och vi skulle få mycket större skadeverkningar. Här kan vi se att det kryllar av motioner från de borgerliga partierna. Men det räcker inte, för när Alkoholutredningen, som lade fram förslaget till ny alkohollag, konstaterade tydligt att gårdsförsäljning inte går att kombinera med den restriktiva alkoholpolitiken med folkhälsan som mål och med försäljningsmonopolet för Systembolaget, nöjde sig inte regeringen med det. Har man frågat en gång och fått fel svar ställer man frågan en gång till. Därför tillsatte man en ny utredning med direktiven att se på hur man skulle kunna få ihop detta med EU-rätten och gårdsförsäljning av alkohol. Uppgifter har funnits i medierna om hur förslaget ser ut. Det som då framkom var att man när det gällde gårdsförsäljningen skulle sälja inte bara de egenproducerade varorna utan också motsvarande varor från andra EU-länder från sortiment som inte finns hos Systembolaget. Man skulle i och för sig också sätta en nivågräns för hur mycket man fick sälja. Detta har redan sprit- och vinleverantörerna protesterat emot. Med dessa förslag för man ju in ett parallellsystem i alkoholförsäljningen. Att tala om monopol i detta läge är inte att använda ordet i dess rätta betydelse. Det är att riskera monopolet. Det finns inte och kommer inte att finnas någon enhetlig bedömning om att detta går att förena med EU-rätten. Det kan vi se redan nu. Vänsterpartiet, som står för en solidarisk och restriktiv alkoholpolitik, säger tydligt nej till att få in privata vinstintressen i försäljningen av alkohol. Tummar vi på Systembolagets ensamrätt tar vi det av vin- och spritproducenterna påhejade första steget mot en avreglering av Systembolaget. Vi sätter folkhälsan främst och säger bestämt nej till gårdsförsäljning. Det är min förhoppning att vi blir tillräckligt många partier som framöver kommer att se att folkhälsan går före att se alkoholen som ett näringslivsintresse.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet En ny alkohollag, SoU4, och avslag på samtliga reservationer. I dag har vi att ta ställning till en ny alkohollag, med planerat ikraftträdande den 1 januari 2011. Den är fördröjd ungefär ett halvår på grund av italienska synpunkter i samband med EU-notifieringen. I den nya alkohollagen finns det en hyfsad samstämmighet om huvuddragen. Den restriktiva alkoholpolitiken ligger fast. Vi förtydligar, moderniserar och förenklar vissa bestämmelser. Det är viktigt att den nya alkohollagen kommer rätt, så att säga. Vi vet att alkoholen är en lömsk vara som kan ställa till elände för den enskilde, för familjen och för samhället. Vi vet också att regeringen står bakom sin regeringsförklaring och tydligt pekar på sambandet mellan alkohol och våldsbrott och på betydelsen av att förebygga missbruk. Vi vet att regeringen i budgetpropositionen aviserar höjda alkoholskatter på öl och vin. Under den förra mandatperioden gjordes offensivt arbete för att förebygga missbruk och bruk av alkohol - ett arbete som fortsätter under den här mandatperioden, där vi väntar på ANDT-strategin, som ska behandlas här i riksdagen och som det i budgeten finns avsatt 260 miljoner för att genomföra. Vi vet att Sveriges insatser i WHO och EU har börjat märkas. För min och Centerpartiets del är det tre huvuddelar i alkoholpolitiken. Det är det internationella arbetet, att vara på offensiven, det är att se vilken betydelse som Folkrörelsesverige har, alltså nykterhetsrörelsen och andra inom den ideella sektorn, och det är att stå fast vid en restriktiv alkoholpolitik där prisinstrumentet och värnandet om detaljhandelsmonopolet är mycket viktigt. Herr talman! Alkohollagen moderniseras således nu, bland annat när det gäller försäljningen av folköl, vilket det i betänkandet finns reservationer mot, samt tillstånd eller anmälan. Med stöd av den alkoholutredning som vi har haft tidigare säger vi från majoriteten i utskottet att det räcker med en anmälan för att komma åt de problem som vi vill komma åt. Ett tillstånd är att byråkratisera utan att det ger nykterheten någon nytta. Folköl får inte säljas innan anmälan skett. Detsamma gäller servering av folköl. Personalen som hanterar detaljhandel av folköl ska ha erfarenhet och kunskap, och det är ett ansvar som näringsidkaren har. Kommunen ska ha en tillsynsplan. När det gäller serveringsbestämmelserna finns det en lång rad förenklingar. Cateringföretag kan få ett långvarigt serveringstillstånd. Kravet på köksutrustning och matutbud moderniseras. Provsmakning tillåts i samband med mässor. Det blir tillåtet att krydda brännvin och servera som snaps vid eget serveringsställe. Kommunerna ska ha riktlinjer för serveringstillstånd och en tillsynsplan. Den som söker serveringstillstånd ska avlägga ett prov för att visa att han eller hon har tillräcklig kunskap om alkohollagen. Listan kan göras lång men handlar hela tiden om att utifrån en restriktiv alkoholpolitik göra förenklingar och modernisera. Lagen skärps och förtydligas också när det gäller den så kallade bjudregeln. Jag tycker att det som står där är ofarligt - att det vid vissa extraordinära tillfällen ska kunna göras ett undantag. Grundregeln är fortfarande att det inte är tillåtet att bjuda unga på alkohol. När det gäller marknadsföring av alkoholdrycker utvidgas de regler vi har i dag för bilder i tidningsannonser till att gälla oavsett kanal. Det betyder att till exempel Internet och affischer omfattas av reglerna. Bestämmelserna kring teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat förs in i alkohollagen. Socialutskottets majoritet ställer sig i stort bakom de här ändringarna, och jag tycker att det är bra. Ett speciellt tack till Christer Engelhardt som i vanlig ordning i konstruktiv anda går in och för en dialog för att komma fram i så stor enighet som det går. Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om gårdsförsäljning. Direktivet till den utredare som vi nu går och väntar på resultatet från är väldigt tydligt: Ta fram ett förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan. Det är direktivet. Det är det uppdrag som utredaren har, och jag tycker att det är lite knepigt att diskutera utredarens förslag utifrån läckor i medierna innan det är framlagt. För Centerpartiets del tycker vi att det är viktigt att vi får ett klart besked om det går att förena gårdsförsäljningen med EU-rätten. Vi värnar detaljhandelsmonopolet, och vi vill se resultatet och kunna diskutera, stöta och blöta det innan vi tar ställning. I grunden är vi från Centerpartiet positiva, men låt oss ha fakta på bordet innan vi kan ta slutlig ställning.

Herr talman! Jag vill tacka Kenneth Johansson för det goda och konstruktiva samarbete som vi har haft vid framtagandet av det här betänkandet. Det är, som jag också sade i mitt anförande, glädjande att Sveriges riksdag har en tydlig överenskommelse kring en fortsatt svensk restriktiv alkoholpolitik. Kenneth Johansson var i sitt anförande inne på den del som handlar om folkölsförsäljningen. Det är också det som jag skulle vilja uppehålla mig vid i det här replikskiftet. Det är korrekt att Alkohollagsutredningen inte landade i att lägga fram ett förslag om att man ska ha en tillståndsplikt för folkölsförsäljning, men jag nämnde i mitt anförande att trots detta och trots att program för egenkontroll uttryckligen krävs enligt alkohollagen så har endast hälften av de butiker som säljer folköl ett sådant program för detta. Samtidigt får vi också veta att endast ett mindre antal butiker får tillsynsbesök och att sanktioner i form av varningar och förbud är relativt sällsynta. Vi har alltså en modernisering av alkohollagen, men låt det inte per automatik betyda en ökad tillgänglighet och ett slarv som jag tycker att detaljhandeln uttryckligen visar på när det gäller att man inte riktigt klarar av att upprätthålla kontrollen kring folkölsförsäljningen. Vad tänker regeringsmajoriteten rent konkret vidta för åtgärder för att förhindra att unga under 18 år har möjlighet att köpa folköl i den svenska detaljhandeln?

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är det beträffande försäljning av folköl ett förtydligande och en skärpning som görs i det förslag som vi nu antar. Jag tycker att det finns skäl att upprepa att för det som vi är ute efter, nämligen att få ett ökat ansvarstagande så att de som driver en verksamhet ser till att personalen har tillräcklig kunskap och kompetens och att se till att man ska ha underlag för att kunna göra den tillsyn som är absolut nödvändig att göra, är anmälan fullt tillräcklig. Vi vill från alliansregeringens sida inte krångla till det för småföretagare om det inte finns särskilda skäl till det, utan vi vill se till att ha de uppgifter framme som gör att vi fullt ut kan ta ansvar för att alkohollagen följs och sköts. Sedan kan jag ge Christer Engelhardt rätt i att det inte är alltid tillsynen fungerar, och det är något som vi har jobbat med under många år. Det är inte alltid vi kan säga att berörda fullt ut tar det ansvar som man faktiskt har enligt lagstiftning. Där tror jag att vi har en gemensam uppgift att se till att få en bättre tingens ordning. Vi har gjort försök - vi har till och med gjort tillkännagivanden från socialutskottets sida. Det har också skett förbättringar, men fortfarande behöver tillsynen bli ännu bättre när det gäller folkölsförsäljningen.

Herr talman! Kunskap och kompetens, säger Kenneth Johansson. Det är givetvis viktigt att man har det, men trots allt detta fungerar ju inte tillsynen från dem som har ansvaret att utföra tillsyn i denna fråga. Vi ska inte krångla till det för den lilla näringsidkaren, säger Kenneth Johansson. Då tycker jag att Kenneth Johansson är ute och tassar i markerna kring det som jag hade med i mitt anförande, nämligen att vi för en alkoholpolitik ska ha ett större folkhälso- och socialpolitisk ansvarstagande och inte ett vinstintresse och en diskussion som lutar mer åt en näringslivsbaserad syn på frågan. Jag tycker att Kenneth Johansson tassar i de markerna när han säger att man inte vill införa krav som krånglar till det för den lilla näringsidkaren. Vi har en tydlig, restriktiv alkoholpolitik, och vi har ett tydligt folkhälsopolitiskt fokus i den här frågan. Är det så att man inte klarar av att hantera folkölsförsäljningen utifrån den lilla näringsidkarens perspektiv, då tycker jag att det är vårt ansvar att se till att vi har regler som gör att man kan upprätthålla den kontrollen så att näringsidkaren också kan sköta och ta sitt ansvar. Det måste till om man ska ha möjlighet att fortsätta sälja folköl ute i detaljhandeln. Visar det sig att man inte fixar detta och att vi kommer att ha återkommande problem trots att vi från socialutskottet, precis som Kenneth Johansson har sagt har riktat tillkännagivanden i den här frågan under tidigare år, då är vi kanske beredda att luta åt Vänsterpartiets synpunkter på frågan som är att kanske lyfta in folkölet på Systembolaget. Det vore i så fall väldigt dåligt för den lilla lokala näringsidkaren.

Herr talman! Man ska inte krångla till det för småföretagare om det inte finns särskilda skäl. Så sade jag. Särskilda skäl är det definitivt om motiven är att värna folkhälsan och se till att alkohollagen följs. Men nu har både Alkohollagsutredningen och det underlag som finns inför ställningstagande till propositionen sagt att när det gäller tillsyn, att följa verksamheten och att kontrollera att affärsidkare tar sitt ansvar och har utbildning och kompetens hos sin personal klarar man det gott och väl med anmälan. Det är där jag menar att om vi når upp till nykterhetskraven och till tillsynskraven har vi nått vad vi är ute efter. Det tycker jag är avgörande. Jag upprepar att det är tydligt att kommunen ska ha en tillsynsplan. Det är ett konkret förslag i propositionen och i det beslut vi nu går för att fatta. Det är ett sätt att markera att man inte kommer undan det ansvar man har. Vi ska följa upp det hela så att tillsynsplanerna verkligen kommer till och att man lever upp till dessa delar. Då tror jag att vi klarar detta på ett bättre sätt än vad som hittills har gjorts.

Herr talman! Senast vi fick en ny alkohollag i Sverige var 1994. Även den gången var det en borgerlig regering som hade modet och ledarskapet att förstå att omvärlden hade förändrats på ett sådant sätt att en ny lag behövdes. Nu står vi här igen, 16 år senare. Det kan tyckas att 16 år inte är så lång tid. Men mycket har hänt sedan dess. Inte minst har Sverige gått med i den europeiska unionen, vilket påverkar delar av den alkoholpolitik som vi beslutar om här. Framför allt har det påverkat hur personer i Sverige får tillgång till alkohol. Låt mig fortsätta lite grann på den historiska tillbakablicken. Det vi såg på 90-talet var i mångt och mycket ett skråväsen. Om man skulle ha en restaurang där man fick servera alkohol innebar det att man var begränsad, och det var ett fåtal personer i varje kommun som kunde få denna möjlighet. Den förra alkohollagen rev upp detta och gjorde det möjligt för alla som har en god vandel att söka och få tillstånd om man uppfyller de krav som ställs. Och vad har hänt? Det som har hänt är att vi kanske har tre- eller fyrfaldigat antalet restauranger i Sverige. Vi har fått en helt ny bransch som har växt fram. Vi har sett att kulturer som vi kanske inte kände till eller visste om nu har restauranger där vi kan få prova på nya smaker och nya upplevelser. Vi har också sett att många människor, många gånger med invandrarbakgrund, har fått jobb i en bransch där de har kunskap. De har kunnat skapa sig ett liv och möjlighet till egen försörjning i Sverige. Detta är positivt. När man har tre- eller fyrdubblat antalet tillstånd för servering i Sverige skulle man kunna tro att drickandet har ökat i samma grad. Det är precis tvärtom. Om vi ser på den statistik som finns tillgänglig ser vi att vi dricker på ungefär samma sätt i dag som vi gjorde för 15-20 år sedan. Vi har ungefär samma andel krogdrickande som vi har konsumtion på andra ställen. Men vi har fått en hel del nya restauranger. I grunden är detta givetvis positivt. Det som är negativt är det som har debatterats tidigare här; kommunerna har inte hunnit med i sin tillsynsverksamhet. I denna tre- eller fyrdubbling av antalet tillstånd har kommunerna inte byggt ut sin verksamhet i den grad som skulle ha behövts. I detta sammanhang är det samtidigt viktigt att poängtera att det fortfarande finns krafter som vill bromsa det hela eller gå tillbaka till 90-talets regler. De vill begränsa utbudet av restauratörer. De vill begränsa människors möjlighet att öppna företag som serverar mat och dryck därtill. Man pratar om privata vinstintressen inom alkoholbranschen, men de partier som pratar om detta är också de partier som i grunden är emot privata vinstintressen generellt. Därför är jag glad att vi i dag kan besluta om en ny modern alkohollag som tar steget in i 2000-talet. Trots de många förändringar som finns ligger grunderna för den restriktiva alkoholpolitiken fast. De politiska målen att minska alkoholens skadeverkningar ändras inte. Herr talman! För några veckor sedan presenterade Riksrevisionen en utvärdering av den förda alkoholpolitiken, framför allt vad avser ungas tillgång till alkohol. Resultatet är i huvudsak nedslående. De senaste tio åren har stora satsningar på över miljardbelopp gjorts, men Riksrevisionen kan inte se att några resultat egentligen kan utläsas utifrån dessa satsningar. Det finns med andra ord utrymme för förbättringar. Riksrevisionen konstaterar dock att en kontinuerlig tillsyn och uppföljning från kommunerna och även från Folkhälsoinstitutet är en viktig del för att begränsa tillgången till alkohol. Där tar vi nu från regeringens och Alliansens sida ett steg mot att förbättra och ge fler verktyg för kommuner att användas i tillsynsarbetet. Vi ger nya verktyg och vi ställer nya krav på kommunerna att faktiskt göra detta. Herr talman! Den nya alkohollagen blir nu också en mer sammanhållen lag. Efter 1994 har flera tillägg gjorts i lagen. Vi har en del som vi behandlar i dag, som handlar om teknisk sprit. I denna del har kommissionen redan för tio år sedan poängterat att vi har en i grunden onödig byråkrati i Sverige som utgör ett handelshinder. Enkelt beskrivet kan man säga att om man ska handla med teknisk sprit måste man ha tillstånd av inte bara en utan av två myndigheter. Detta är givetvis inte rimligt. Därför tar vi i och med detta bort det dubbla tillståndskravet. Herr talman! Den nya alkohollagen innehåller många detaljer. Låt mig särskilt peka på några som jag tycker är viktiga. När det gäller cateringföretag ger vi nu företagare möjligheten att syssla med att laga mat på ett bra sätt i stället för att vara byråkrat på ett sätt som inte är speciellt bra. Vi tror inte att de möjliga problem som beskrivs ska vara så stora. De företag som har cateringverksamhet har många gånger upplevt att detta är ett byråkratiskt otyg, som vi nu kommer runt. Vi ger också tillstånd för en gemensam serveringsyta. Låt mig då poängtera att detta var någonting som vi egentligen borde ha lösts för tio år sedan. Man skrev då i den proposition som den socialdemokratiska regeringen lade fram att detta borde vara möjligt. Men sedan dess har frågan fallit i glömska, och tolkningen av lagen har inneburit någonting annat. Nu förtydligar vi detta och säger att det inte ska vara ett hinder. Vidare ser vi provsmakning, mässor och gårdsproducenter som någonting positivt. Herr talman! Låt mig till slut säga att jag ser det som positivt att vi i många delar är överens när det gäller alkoholpolitiken. Det betänkande som vi i dag lägger fram kännetecknas av att vi har en gemensam vilja. Jag konstaterar att vi nu får en modern alkohollag som både svarar mot de krav på restriktivitet som finns och möter det krav som en modern restaurangnäring efterfrågar. Med detta yrkar jag bifall till socialutskottets förslag i betänkande SoU4. (Applåder)

Herr talman! Även jag vill tacka Jan R Andersson för ett konstruktivt arbete i utskottet med framtagandet av utskottets betänkande. Jag skulle i mitt replikskifte vilja uppehålla mig vid detaljhandelsmonopolet och det vi nämnde om gårdsförsäljning. Jag berörde i mitt anförande att uppgifter har nått massmedierna med anledning av vad som har läckt ut från Gårdsförsäljningsutredningen. Vi vet att utredaren även har kommenterat en del saker i tidningen Riksdag & Departement. Jag skulle vilja fråga: Vad är Jan R Anderssons syn på det som har varit ute i den svenska medierapporteringen? Och hur ser Moderaterna på det svenska detaljhandelsmonopolet, Systembolaget? Jag gör kopplingen till det stora antal motioner från den allmänna motionstiden just från moderata riksdagsledamöter som uttryckligen säger att de vill att man ska slopa det svenska detaljhandelsmonopolet, det vill säga Systembolaget. Däribland finns Moderaternas nya partisekreterare. Är Moderaterna en ulv i fårakläder i denna fråga?

Herr talman! Jag blir förvånad att du uttrycker sådana saker om mig, Christer Engelhardt, eftersom du känner mig. Låt mig först klargöra vårt ställningstagande, som egentligen är lika klart som det är skrivet i yttrandet. Det finns tre nålsögon som behöver passeras för att vi ska komma fram till den punkt då gårdsförsäljning blir möjlig. I utredningsdirektivet har vi sagt att dels ska detaljhandelsmonopolet vara kvar, dels ska EU-rätten var klar så att vi inte bryter mot den och dels ska folkhälsan ligga till grund för detta så att vi inte försämrar den. Uppfyller vi dessa tre krav tycker vi att vi ska göra det möjligt att öppna för gårdsförsäljning. Enligt vad jag förstår har Socialdemokraterna ungefär samma syn. Det här handlar inte i grunden om gårdsförsäljning utan om hur man vill tolka riskerna. Vi får återkomma till detta när vi faktiskt har den frågan uppe, för i dag är den frågan en icke-fråga. Det var därför jag blev förvånad över att så många väckte den frågan. Låt mig också säga något om Systembolagets varande eller inte varande. Jag tycker att det är viktigt att vi har en restriktiv alkoholpolitik. Jag tror att i vissa delar är Systembolaget en institution som inte alltid är den mest öppna för att se de omvärldsförändringar som sker. Jag har, som du vet, inte lagt fram några förslag. Vi står bakom det betänkande som vi båda har skrivit under.

Herr talman! Jag har känt Jan R Andersson under de år vi har jobbat ihop i utskottet, men mig veterligen är Jan R Andersson inte den enda moderaten i den här kammaren. Efter valet har Moderaterna också utökat sitt antal ledamöter. Jan R Andersson är ändå talesperson för Moderaterna i de alkoholpolitiska frågorna, och det kan vara intressant för kammarens ledamöter att veta vilken tydlig inställning Moderaterna trots allt har när det gäller det svenska detaljhandelsmonopolet. Jag förmodar att de som skrivit de här motionerna grundar sig på den politik som Moderaterna står bakom och som beslutades på de moderata partistämmorna. Någonstans borde man ha respekt för de beslut som fattas på stämmorna. Man skriver förmodligen motioner utifrån den politik som partiet står bakom. Det var därför jag uttryckte mig så, även jag kanske inte anser att just Jan R Andersson är en ulv i fårakläder. Men det finns ju fler ledamöter som motionerar i den här frågan. Det gör mig lite bekymrad, även om vi kanske inte ska diskutera just detta med gårdsförsäljning. Vi socialdemokrater är tydliga med att det på inget sätt får äventyra det svenska Systembolagsmonopolet. Oavsett om det blir gårdsförsäljning eller inte vill vi definitivt ha kvar ett svenskt Systembolagsmonopol. Det är därför jag blir lite orolig när jag ser de motioner som kommer från tunga, moderata, framstående politiker om detta som mycket väl kan äventyra Systembolaget. Där säger man uttryckligen att man inte vill ha kvar ett svenskt Systembolagsmonopol, och det är en av de viktigaste hörnstenar i den svenska restriktiva alkoholpolitiken. Därför tycker jag att det är viktigt att kammaren kan få ett tydligt besked från den alkoholpolitiska talespersonen för Moderaterna i riksdagen. Vilken är Moderaternas inställning till det svenska detaljhandelsmonopolet?

Herr talman! Vi tycker att vi har varit tydliga. Det är svårt att bli mycket tydligare än vad vi är i detta betänkande. När vi talar om gårdsförsäljning säger vi att det fortsatta monopolet är ett nålsöga som måste kunna passeras för att vi ska kunna acceptera detta. När vi talar om gårdsförsäljning säger vi också att folkhälsan är en viktig grund. Den ska inte kunna påverkas. I den meningen har vi stöd i den utredning som tidigare lades fram. Där sade man att en begränsad gårdsförsäljning inte är något hot mot folkhälsan. I den meningen borde det inte finnas någon större konflikt. Den avgörande frågan, den som egentligen debatteras mest, är om detta står i strid med EU-rätten. Det vet vi inte i dag. Den frågan måste diskuteras när vi har ett underlag för att diskutera den, annars blir det bara spekulationer, och, herr talman, jag avstår helst ifrån att göra sådana spekulationer.

Herr talman! Jag tycker också att det är positivt att alla partier står bakom den restriktiva alkoholpolitiken, men jag kan inte låta bli att notera att när Jan R Andersson debatterar här i kammaren pratar han väldigt lite om folkhälsa och alkoholens skador och väldigt mycket om näringsverksamhet och utveckling och om att man ska starta fler restauranger. Jag saknar att du lyfter upp alkoholens skadeverkningar i ditt anförande. Du pratade också om att man skulle begränsa alkoholens skadeverkningar, men det står väldigt tydligt att det handlar om totalkonsumtionen. Vi ska alltså få ned totalkonsumtionen i Sverige. Det är svårt att kombinera med mer tillgänglighet till alkohol. Gårdsförsäljningen är inte en icke-fråga när det ligger 14 motioner från moderater och några från andra partier om att man ska genomföra detta. Därför skulle jag vilja ställa några frågor till dig. När frågorna om gårdsförsäljning kom ut i medierna damp det genast ned mejl från Sprit & Vinlevantörsföreningen. Fram för gårdsförsäljning, säger man först, och är mycket glada över att man ska kunna producera mer alkohol och sälja mer alkohol tillsammans med producenterna, men man framför en kritik. Det stod nämligen att det skulle finnas ett tak för hur mycket man skulle få sälja. Då säger man med en gång: Så där kan det inte se ut. Tänk om man får låta bli att sälja under turistsäsongen därför att man har sålt sin kvot. Det här hoppas vi kunna ändra på i remissomgången. Man vågar inte anställa personal om de här begränsningarna finns. Jag skulle vilja ställa några frågor till dig. Finns det inte en risk för att sprit- och vinlobbyn kommer att fortsätta att driva på? Var kommer Moderaterna att ställa sig i den frågan?

Herr talman! Anledning till att jag hade en inriktning i mitt anförande som kanske inte liknande den i Eva Olofssons anförande är väl den att vi kommer från olika partier. Låt mig säga att jag upplever att det finns en misstro från flera partier här i kammaren mot enskilda näringsidkare. Man betror inte företagare att kunna sköta uppgifter som lagen fastställer att man ska göra. Jag har i många delar ett annat perspektiv. Jag tror att företagare klarar av att verka på en reglerad marknad. Det är självklart så. Låt mig sedan gå vidare till tillgänglighet och konsumtion och säga att den svenska modellen har tjänat oss väl, och den kommer fortsättningsvis att tjäna oss väl. Men vi ser också att de verktyg som finns när det gäller pris och tillgänglighet blir mindre viktiga när det gäller att begränsa och minska skador från alkohol. Om vi tittar framåt, vilket vi givetvis ska göra, är frågan hur vi utvecklar en ny alkoholpolitik. Där märker jag att svaren inte kommer från Vänstern eller från de andra partierna på den rödgröna sidan. Det är inte så att man lyfter blicken och tittar på hur vi ska forma en alkoholpolitik som sträcker sig bortom den svenska modellen i dess nuvarande utformning. Där finns det faktiskt svar att finna. Man kan exempelvis titta på Danmark. Där gjorde man en ganska radikal omläggning av alkoholpolitiken. Man ökade tillgängligheten både när det gäller pris och när det gäller butiker och minskade konsumtionen. Att vara för en minskad totalkonsumtion och vara för att begränsa alkoholens skadeverkningar behöver inte innebära att man har precis samma uppfattning i alla frågor. Det är väl naturligt att vi i Moderaterna och ni i Vänsterpartiet har olika uppfattningar eftersom vi i grunden har olika människosyn. Jag tror att det är den som manifesteras både i mitt anförande och i ditt anförande. Jag tror att företagare klarar att ta ansvar.

Herr talman! Det intressanta är väl om man tror att det privata eller personliga vinstintresset inte finns med alls när man är privat näringsidkare utan att varje privat näringsidkare sätter det samhälleliga folkhälsoperspektivet först. Jag tror att både du och jag skulle tänka lite annorlunda om vi var företagare och skulle överleva i den världen. Därför tycker jag att det är samhällets roll att sätta en tydlig folkhälsopolitik främst när det gäller alkoholkonsumtionen. Du säger att gårdsförsäljningen är en icke-fråga. Det kom tydliga besked från den utredning som utredde inför den nya alkohollagen att detta inte gick. Men regeringen nöjde sig inte med de beskeden. Jag kan gott och väl tänka mig att ditt parti, Jan R Andersson, var det parti som drev på väldigt hårt för att få en ny utredning om gårdsförsäljning. Nu har vi en utredning som får i uppdrag att se över hur man ska förena gårdsförsäljning med EU-rätten. Jag tror, precis som Jan R Andersson, att vi inte kommer att få ett entydigt svar. Förslaget har kommit och vi kan redan se reaktionerna. Bland annat har EU-nämndens ordförande, folkpartisten Carl B Hamilton, sagt att han inte kan se att detta går att förena med EU-rätten utan att det hotar Systembolagets detaljhandelsmonopol. Frågan till Jan R Andersson kvarstår: Ska folkhälsan gå före producenternas intresse av att sälja mer alkohol? Jag vill också fråga om han inte ser några problem med vinstintressen i alkoholpolitiken.

Herr talman! Låt mig först kommentera det som jag sade om icke-fråga. Att gårdsförsäljningen i dag är en icke-fråga beror på att vi inte behandlar gårdsförsäljningen i betänkandet, utan vi har skjutit den frågan på en annan utredning. Anledningen till det var inte, som det sades, att vi fick fel svar utan för att det tillkommit ny kunskap som gjort att frågan kommit i ett annat ljus. Vi tycker att det är naturligt att utreda frågor utifrån den kunskap som är aktuell. Eva Olofsson frågar om jag inte ser något problem med privata vinstintressen och att man har gårdsförsäljning. När det gäller gårdsförsäljning, en fråga som vi kanske inte borde diskutera i dag utan vid andra tillfällen, finns det givetvis möjligheter att begränsa den försäljningen. Jag tror exempelvis inte att Absolut Vodka, eller vad det nu kan vara, kommer att ha gårdsförsäljningsbutiker eftersom det inte handlar om gårdsförsäljning. Här är det fråga om mindre enheter som kan ha en begränsad gårdsförsäljning. Om vi tittar på det finska exemplet i detta avseende ser vi att de finska gårdsproducenterna står för ungefär 1 promille av den totala försäljningen. Dessutom är det fråga om relativt dyra produkter, och också av den anledningen har tillgängligheten begränsats. Vi vet att om sådana produkter, som oftast är hantverksmässigt framställda, kommer ut på marknaden blir det till ett pris som, på samma sätt som i Finland, begränsar tillgängligheten. Jag tror därför inte, herr talman, att frågan om detta kommer att bli ett folkhälsopolitiskt problem är någon stor fråga. Frågan handlar mer om den andra delen, nämligen om man inom politiken vågar ge privata näringsidkare möjligheter att idka sådan försäljning. Jag tror att det egentligen är den stora frågan. Vi från allianssidan anser att dessa personer kommer att kunna ta sitt ansvar även om de inte är anställda av Systembolaget eller på annat sätt anställda av staten.

Herr talman! Svensk alkoholpolitik syftar till att skapa respekt för alkoholen som är ett vanebildande ämne. Det kan leda till beroende, och beroende innebär i sin tur att leva i ofrihet. Folkhälsopolitiken, och alkoholpolitiken som vi i dag diskuterar, är en mycket högt prioriterad fråga, inte minst för alliansregeringen. Det kommer till riksdagen en skrivelse om den kommande ANDT-strategin, alltså om alkohol, narkotika, dopningspreparat och tobak samt spelberoende, och den är viktig. Det handlar om kunskapsförmedling, om information, om att skapa beteendeförändringar. Här finns dessutom behov av en hel del forskning för att vi bättre ska kunna omvandla kunskap till beteendeförändringar. I alkoholpolitiken utgör prisinstrumentet och tillgängligheten andra viktiga delar. Sverige har en alkoholpolitik som världshälsoorganisationen fäst sig vid. Sverige ligger långt fram bland medlemsländerna, och man lyfter fram vår alkoholpolitik som exempel på en framgångsrik sådan. Även EU-kommissionen, den del av kommissionen som arbetar med folkhälsofrågorna, har uppmärksammat den. De ser den svenska alkoholpolitiken som en modell. Sedan tror jag inte att andra EU-medlemsstater kommer att införa systembolag, men de ser ändå värdet av dem. I dag moderniserar vi lagstiftningen som faktiskt är närmare 17 år gammal. Det har, som Jan R Andersson sade i sitt anförande, hänt mycket på detta område. Vi har gått med i EU, och det innebär att vi sagt ja till fri rörlighet för människor att arbeta i olika länder, men också för varor. Vi har i det sammanhanget lyckats bevara vår lagstiftning väldigt länge, men nu måste den moderniseras. Den måste hänga med sin tid. Därför gör vi vissa förändringar som inte är att se som en lättnad eller försämring av alkoholpolitiken. Vi går vidare på det vi har, men vi tar bort onödiga regler som bara irriterar människor och i värsta fall till och med kan vara kontraproduktiva för huvudfrågan, det vill säga respekten för alkohol. När det gäller serveringstillstånden gör vi en modernisering. Samtidigt skärper vi tillsynsansvaret hos kommunerna. Som jag sade i mitt tidigare inlägg om barnens rättigheter har vi kommunalt självbestämmande, och med det följer ett ansvar. Nu tydliggör vi det ansvaret för kommunerna beträffande alkoholen. Det handlar om utbildning av dem som har serveringstillstånd och om att kommunerna ska ha tillsynsplaner. Länsstyrelserna ska titta på dessa, och de har möjligheter till erinran, varning, återkallelse. Det är skarpa åtgärder. Kommunerna har alltså ansvar för att det blir gjort. Kommunernas tillsynsansvar vidgas dessutom till att omfatta även andra områden. Jag tänker på receptfria läkemedel. Kommunerna kommer att behöva avdela mer resurser för att täcka hela sitt tillsynsansvarsområde. När det gäller den tekniska spriten är det en tydlig signal när vi flyttar ansvaret för tillsynen till Folkhälsoinstitutet. Det visar att vi ser detta som en folkhälsofråga där Folkhälsoinstitutet har ansvaret. Låt mig också säga ett par ord om gårdsförsäljningen. Vi avvaktar utredningen. Folkpartiets landsmötesbeslut innebär att vi inte får äventyra Systembolaget. Vi får inte hamna i en situation där vi tillåter sådant som kan få EU-kommissionen att kräva en avveckling av Systembolaget. Det motsätter vi oss. Det som läckt ut i medierna tänker jag inte kommentera eftersom jag inte läst vad de skrivit. Vi får se vad som kommer att stå i betänkandet, det som överlämnas till regeringen. (Applåder)

Herr talman! Jag är glad att Barbro Westerholm betonar folkhälsoaspekten, och jag är också glad över WHO:s syn på dessa frågor. Som det sades har forskning visat att begränsad tillgänglighet, alltså försäljningsmonopol som Systembolaget - med målet att begränsa alkoholskadorna, inte att sälja så mycket som möjligt och göra vinst - och en aktiv prispolitik är de två viktigaste och bästa metoderna att hålla nere alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar. Jag kan ändå inte låta bli att ställa frågor till Barbro Westerholm om gårdsförsäljningen. Utredaren sade tydligt att det är svårt att sälja bara sina egna produkter, för det strider mot EU-rätten, eftersom man inom EU inte får diskriminera andra varor. Då kom förslaget att man skulle få sälja motsvarande produkter förutom sina egna. Det skulle vara produkter som Systembolaget inte hade, och så lade man en begränsning på hur mycket varje gårdsproducent skulle få sälja. Det gäller inte bara vin - i Finland gäller det bara vin som är gjort på bär - utan här gäller det öl, vin och sprit. Folkpartiets EU-parlamentariker Cecilia Wikström har tidigt i augusti, ihop med Eva-Britt Svensson, Alf Svensson och Anna Hed från Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna sagt att hon inte ser att det är möjligt. Och Folkpartiets ekonomisk-politiska talesman, som är ordförande i EU-nämnden, gick också ut i Dagens Nyheter och sade att detta strider mot EU-rätten. Jag vill ändå fråga Barbro Westerholm: Ser Barbro Westerholm möjligheten att få ihop gårdsförsäljning med EU-rätten? Skiljer sig Barbro Westerholms bedömning från Carl B Hamiltons och Cecilia Wikströms?

Herr talman! Jag är helt enig med Cecilia Wikström och Carl B Hamilton utifrån det underlag som de kommenterar. Jag kan inte se att det är en möjlig väg. Sedan vill jag se hela utredningen för att då bedöma vad de har kommit fram till. I Finland är det hela inte avgjort ännu. Finland har en helt annan utgångspunkt för sin försäljning. Det handlar om bärproducerade viner, och det är mycket liten omfattning.

Herr talman! Jag är väldigt glad att Barbro Westerholm har den inställningen. Det hänvisas ofta till Finland. Men där hade man ju detta innan man gick med i EU. Man har velat utöka från viner till likörer. Men det har man faktiskt inte fått godkänt för, så det är inte färdigt. Vi pratar inte om folkhälsoproblemen genom att man handlar hos en gårdsproducent utan om folkhälsoproblemet om Systembolagets försäljningsmonopol hotas och tillgängligheten blir betydligt större. Det är folkhälsoproblem som skulle hänga med om de får igenom linjen att vi inte ska ha något systembolag alls eller ha licensierad försäljning i en massa fler affärer än Systembolaget. Det är det frågan gäller. Vi vet att det finns starka krafter som verkar åt det hållet, eftersom man helt enkelt ser möjligheter att sälja mer alkohol och göra mer vinster på det. Jag är glad över Barbro Westerholms tydliga deklaration i den här frågan.

Herr talman! Vi ska vara rädda om Systembolaget utifrån den alkoholpolitiska utgångspunkten - det är det främsta. Det andra är kvalitetssäkringen av det man säljer. Det är en bra informationskanal som kan användas i folkhälsoarbetet. Man når väldigt många människor på det sättet. Den kanalen har Systembolaget använt under många år. Det har varit producentobunden information som jag tycker har varit mycket lyckosam. Vi ska alltså vara rädda om Systembolaget. WHO har också tydligt sagt i sina expertgrupper att detta har varit en väldigt bra form. Som jag sade i mitt anförande tror jag inte på att nya länder kommer att införa ett alkoholmonopol på detta sätt. Men de kan ju lära en del annat av det vi jobbar med när det gäller att förmedla kunskap och information och åstadkomma respekt för alkohol som ett vanebildande ämne.

Herr talman! I dag är statliga Systembolaget genom detaljhandelsmonopolet den enda aktör som får sälja alkohol via butik i Sverige. Just detaljhandelsmonopolet används som argument för att inte tillåta lokala alkoholproducenter att sälja sina produkter själva genom så kallad gårdsförsäljning. I alkoholutredningen som presenterades den 4 mars 2009 föreslog utredaren Anita Werner att det även i fortsättningen ska vara olagligt för lokala vintillverkare att sälja sitt vin till turister och andra direkt på gården. Utredningen såg det inte som ett alkoholpolitiskt problem att tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerat vin. Det hänvisades i stället till att EU-juridiken kring Systembolagets försäljningsmonopol sätter stopp för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Finland är det enda EU-land som i likhet med Sverige har ett detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker. Trots detta tillåter den finska alkohollagen sedan 1995 gårdsförsäljning av frukt- och bärviner med en alkoholhalt på högst 13 volymprocent samt kvass. Någon prövning i EU-domstolen av de finländska reglerna har inte skett. På en förfrågan till EU-kommissionen om det finns några juridiska hinder inom EG-rätten mot att ha en reglerad gårdsförsäljning i ett land som Sverige, där alkoholförsäljningen i övrigt sker på Systembolaget, blev svaret nej. EU:s konkurrenskommissionär, som besvarade frågan för kommissionens räkning, menar att försäljning av lokalt producerade alkoholdrycker direkt till konsumenterna skulle vara ett undantag från Systembolagets ensamrätt. Men med hänvisning till en dom i EU-domstol konstaterar hon att ett sådant undantag inte skulle fordra att det statliga detaljhandelsmonopolet måste avskaffas. Det finns således inget EU-juridiskt hinder mot att tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholhaltiga drycker. Denna fråga kan alltså hanteras separat i förhållande till Systembolagets försäljningsmonopol. Herr talman! Det har på senare tid blivit allt vanligare med lokala vinodlingar i Sverige. Det förekommer också småskalig tillverkning av malt- och spritdrycker i landet. Det skulle inte röra sig om särskilt stora mängder som skulle säljas på gårdarna. I Finland utgör gårdsförsäljningen av vin mindre än 1 promille av monopolets försäljning. I Sverige skulle det troligtvis inte bli annorlunda. Men det skulle betyda mycket för lokalproducenterna att kunna sälja sina produkter på gårdarna. Verksamheter skulle kunna växa till sig och främja arbetstillfällen på landsbygden. Likaså skulle turistnäringen främjas. Det är därför bra att regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att ta fram ett förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med såväl EU-rätten som detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan. Vi sverigedemokrater välkomnar en sådan utredning. Vi menar också att det är viktigt att reglerna för gårdsförsäljning utformas på sådant sätt att tillverkare i andra länder inte med framgång kan hävda att det innebär något handelshinder för dem att inte kunna sälja sina varor på de svenska gårdarna. Gårdsförsäljningen ska vara förbehållen de svenska lokalproducenterna vid respektive tillverkningsställe. Herr talman! Vi sverigedemokrater är dock ännu tveksamma till att tillåta gårdsförsäljning av starksprit. Vi har därför valt att motionera om gårdsförsäljning av endast vin och andra jästa drycker av vintyp samt öl-, malt- och ciderdrycker. Men vi säger inte absolut nej utan vill invänta regeringens utredning på detta område. I detta anförande instämde Sven-Olof Sällström (SD).

Herr talman! Jag får välkomna Björn Söder till den alkoholpolitiska debatten här i kammaren. Jag vill lämna några synpunkter på Björn Söders anförande. Han talar sig varm för den finska modellen. Jag vet inte om Björn Söder är införstådd med att den finska modellen som det sades avser bär och frukt. Den omfattar dock inte vindruvor. Man är alltså ute och seglar lite när man jämför med den finska modellen. Dessutom gäller det norr om den 60:e breddgraden. Ska man dra den parallellen med Sverige gäller det odlingar från Gävle och norrut, men de flesta vindruvsodlingar i Sverige ligger ju i södra delen av landet. Jag tycker alltså inte att det är riktigt korrekt att jämföra med den finska modellen. Jag skulle också vilja ställa en fråga till Björn Söder, som företräder ett nytt parti i Sveriges riksdag. Det kan vara intressant att äntligen få veta vilken Sverigedemokraternas inställning konkret är till det svenska detaljhandelsmonopolet. Vi har nu en utredning som ska presentera ett förslag om några veckor. Om vi landar i ett förslag där vi får välja antingen eller. Vad är då Sverigedemokraternas inställning till det svenska detaljhandelsmonopolet?

Herr talman! Sverigedemokraternas inställning till det svenska Systembolaget är att vi anser att det är världens bästa vin- och spritbutik. Vi bör också slå vakt om detaljhandelsmonopolet. Vi vill att man fortsätter att utveckla tjänster och service hos Systembolaget. Man kan också diskutera öppettider och skatter och sådant framöver. Men just detaljhandelsmonopolet vill vi slå vakt om.

Herr talman! Det var ett positivt besked. Då kan vi vara trygga med att det i alla fall finns en tydlig och stabil majoritet i Sveriges riksdag för att behålla det svenska detaljhandelsmonopolet. Det är ju, som vi har varit inne på i den här debatten, en av de viktigaste hörnstenarna kring en svensk restriktiv alkoholpolitik. Så jag tackar Björn Söder för det svaret.

Herr talman! Alkohol är ämnet för dagens debatt om ett av socialutskottets betänkanden. Det är en ny alkohollag som vi nu ska ta beslut om och som avses att träda i kraft vid årsskiftet. Många tänker, kanske med rätta, på njutning och glädje och fest och nöjen när de hör ordet alkoholdrycker. Men samtidigt är alkoholen, som är en del i det svenska samhällslivet, en av våra absolut största sociala och medicinska problem. För samtidigt som vi kan notera njutning, glädje, fest och nöjen har våldsbrotten, som vi förfasar oss över i vårt land och som det finns en stark opinion för att vi måste begränsa, ofta sin grund i en alltför omfattande alkoholkonsumtion. Barn som far illa är ofta barn som befinner sig en familjesituation där alkoholen dominerar. Man vet redan nu att hundratusentals barn tvingas leva även den här dagen med bekymmer för att missbruk har blivit en dominerande faktor i familjens liv och påverkar förutsättningarna. Vi vet också att det är stora samhällskostnader på grund av alkoholen. Det gäller sjukvårdskostnader, socialtjänst, produktionsbortfall. När vi nu diskuterar en ny alkohollag vill jag säga att alkohollagen är något av en balansakt. Det är det instrument som vi har när vi ska försöka klara ut de hot som finns och de möjligheter som andra människor ser genom restaurangnäring och annat. Det är viktigt att vi tar den här balansakten på allvar, och jag upplever att socialutskottets betänkande, som nu är framlagt, just är ett uttryck för det allvaret. Senast vi tog beslut om en ny alkohollag var i en riksdagsbehandling 1994. Det har alltså gått mer än 15 år sedan dess. Därför är det väl motiverat med en översyn. Och jag vill säga att det är ett stort värde i att vi nu sannolikt vid omröstningen kan fatta besluten i ganska stor enighet här i riksdagen. Jag vill också, som tidigare talare, markera uppskattning för en konstruktiv oppositionspolitik, inte minst från Christer Engelhardts sida. Men jag vill också visa en uppskattning gentemot allianskamraterna för den respekt som vi har för varandra i det här arbetet, där det handlar om att just balansera det som vissa ser som möjligheter till glädje och fest och det som andra ser som ett hot och nästan som en förbannelse inför den dag som ligger framför dem. Den här frågan måste ges en behandling som innebär att vi klarar av den balansakten i ett modernt samhälle och att vi inte skuffar undan folkhälsoperspektivet och inte skjuter undan perspektivet för människor som lever i utsatthet. Herr talman! Under de senaste tio åren, som jag har följt den alkoholpolitiska debatten, har det funnits en frågeställning som har varit i fokus i nästan varje enkät som jag har sett besvarad eller när man har lyft upp alkoholpolitiken. Man har försökt ifrågasätta Systembolaget och detaljhandelsmonopolet. Ska vi ha det kvar, eller ska vi inte ha det kvar? Jag har upplevt att den debatten har varit ett försåtligt krypskytte mot en del av grundbultarna i den svenska alkoholpolitiken. Det lagförslag som vi nu har att ta ställning till innebär en modernisering på vissa områden. Det är bra och nödvändigt för att skapa legitimitet hos en bred allmänhet. Men för mig är detta det viktigaste med det här lagförslaget. Och genom propositionen och socialutskottets betänkande menar jag att vi faktiskt sopar undan den försåtliga debatten som har funnits om Systembolagets framtid. I utskottets betänkande finns en kristallklar skrivning som man inte ens med dimmiga glasögon kan tolka på mer än ett sätt. Det är vad som står på s. 24 i betänkandet: "Detaljhandelsmonopolet är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och det bör därför försvaras och inte upphävas." Försvaras och inte upphävas - så är skrivningen från socialutskottet. Jag vill hävda: Det är ord och inga visor. Det här beskedet kommer från ett enigt socialutskott. Inget parti hade invändningar på den här punkten. Och vi noterade nu att Björn Söder också var beredd att skriva under detta. Med glädje noterar jag att denna skrivning finns inför framtida debatter och inför opinionsbildning. För min del vill jag markera den skrivning som finns på s. 24 men också den som finns på s. 37 i betänkandet, där vi talar om och kommenterar ett eventuellt förslag om gårdsförsäljning och där vi från socialutskottet slår fast att det handlar om EU-rätten. Det handlar om ett bibehållande av Systembolaget och om ett värnande av folkhälsan. Det är grundbultarna för att kunna ta ställning till eventuella förslag från en kommande utredning. Det finns förutskickat redan i dagens underlag för beslut i riksdagen, vilket jag gläder mig åt. Jag ser detta som viktiga delar för att kunna ta ställning och för att upprätthålla tilltron till den solidariska alkoholpolitik som vi har slagit vakt om. Det kan finnas enskilda delar även i detta lagförslag som organisationer och personer med ett stort socialpolitiskt engagemang hade önskat formulera på ett annorlunda sätt. Men för mig som kristdemokrat handlar det om propositionen i sin helhet och om socialutskottets betänkande, där den solidariska och restriktiva alkoholpolitiken manifesteras utifrån ett folkhälsoperspektiv. Det är detta med en solidarisk och restriktiv alkoholpolitik som får mig att säga att det finns en stor framgång i det beslut som vi väntas ta i dag i riksdagen. Svensk alkoholpolitik på 2000-talet får genom det här lagförslaget en fast grund där vi kan fortsätta bry oss om människor och visa solidaritet. Det är utgångspunkten för mitt engagemang. Det är också utgångspunkten för oss kristdemokrater när vi nu lägger fram det här och tillstyrker. Jag vill avsluta med, herr talman, att yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande SoU4. (Applåder)

Herr talman! Alkohol är ämnet för dagens debatt om ett av socialutskottets betänkanden. Det är en ny alkohollag som vi nu ska ta beslut om och som avses att träda i kraft vid årsskiftet. Många tänker, kanske med rätta, på njutning och glädje och fest och nöjen när de hör ordet alkoholdrycker. Men samtidigt är alkoholen, som är en del i det svenska samhällslivet, en av våra absolut största sociala och medicinska problem. För samtidigt som vi kan notera njutning, glädje, fest och nöjen har våldsbrotten, som vi förfasar oss över i vårt land och som det finns en stark opinion för att vi måste begränsa, ofta sin grund i en alltför omfattande alkoholkonsumtion. Barn som far illa är ofta barn som befinner sig en familjesituation där alkoholen dominerar. Man vet redan nu att hundratusentals barn tvingas leva även den här dagen med bekymmer för att missbruk har blivit en dominerande faktor i familjens liv och påverkar förutsättningarna. Vi vet också att det är stora samhällskostnader på grund av alkoholen. Det gäller sjukvårdskostnader, socialtjänst, produktionsbortfall. När vi nu diskuterar en ny alkohollag vill jag säga att alkohollagen är något av en balansakt. Det är det instrument som vi har när vi ska försöka klara ut de hot som finns och de möjligheter som andra människor ser genom restaurangnäring och annat. Det är viktigt att vi tar den här balansakten på allvar, och jag upplever att socialutskottets betänkande, som nu är framlagt, just är ett uttryck för det allvaret. Senast vi tog beslut om en ny alkohollag var i en riksdagsbehandling 1994. Det har alltså gått mer än 15 år sedan dess. Därför är det väl motiverat med en översyn. Och jag vill säga att det är ett stort värde i att vi nu sannolikt vid omröstningen kan fatta besluten i ganska stor enighet här i riksdagen. Jag vill också, som tidigare talare, markera uppskattning för en konstruktiv oppositionspolitik, inte minst från Christer Engelhardts sida. Men jag vill också visa en uppskattning gentemot allianskamraterna för den respekt som vi har för varandra i det här arbetet, där det handlar om att just balansera det som vissa ser som möjligheter till glädje och fest och det som andra ser som ett hot och nästan som en förbannelse inför den dag som ligger framför dem. Den här frågan måste ges en behandling som innebär att vi klarar av den balansakten i ett modernt samhälle och att vi inte skuffar undan folkhälsoperspektivet och inte skjuter undan perspektivet för människor som lever i utsatthet. Herr talman! Under de senaste tio åren, som jag har följt den alkoholpolitiska debatten, har det funnits en frågeställning som har varit i fokus i nästan varje enkät som jag har sett besvarad eller när man har lyft upp alkoholpolitiken. Man har försökt ifrågasätta Systembolaget och detaljhandelsmonopolet. Ska vi ha det kvar, eller ska vi inte ha det kvar? Jag har upplevt att den debatten har varit ett försåtligt krypskytte mot en del av grundbultarna i den svenska alkoholpolitiken. Det lagförslag som vi nu har att ta ställning till innebär en modernisering på vissa områden. Det är bra och nödvändigt för att skapa legitimitet hos en bred allmänhet. Men för mig är detta det viktigaste med det här lagförslaget. Och genom propositionen och socialutskottets betänkande menar jag att vi faktiskt sopar undan den försåtliga debatten som har funnits om Systembolagets framtid. I utskottets betänkande finns en kristallklar skrivning som man inte ens med dimmiga glasögon kan tolka på mer än ett sätt. Det är vad som står på s. 24 i betänkandet: "Detaljhandelsmonopolet är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och det bör därför försvaras och inte upphävas." Försvaras och inte upphävas - så är skrivningen från socialutskottet. Jag vill hävda: Det är ord och inga visor. Det här beskedet kommer från ett enigt socialutskott. Inget parti hade invändningar på den här punkten. Och vi noterade nu att Björn Söder också var beredd att skriva under detta. Med glädje noterar jag att denna skrivning finns inför framtida debatter och inför opinionsbildning. För min del vill jag markera den skrivning som finns på s. 24 men också den som finns på s. 37 i betänkandet, där vi talar om och kommenterar ett eventuellt förslag om gårdsförsäljning och där vi från socialutskottet slår fast att det handlar om EU-rätten. Det handlar om ett bibehållande av Systembolaget och om ett värnande av folkhälsan. Det är grundbultarna för att kunna ta ställning till eventuella förslag från en kommande utredning. Det finns förutskickat redan i dagens underlag för beslut i riksdagen, vilket jag gläder mig åt. Jag ser detta som viktiga delar för att kunna ta ställning och för att upprätthålla tilltron till den solidariska alkoholpolitik som vi har slagit vakt om. Det kan finnas enskilda delar även i detta lagförslag som organisationer och personer med ett stort socialpolitiskt engagemang hade önskat formulera på ett annorlunda sätt. Men för mig som kristdemokrat handlar det om propositionen i sin helhet och om socialutskottets betänkande, där den solidariska och restriktiva alkoholpolitiken manifesteras utifrån ett folkhälsoperspektiv. Det är detta med en solidarisk och restriktiv alkoholpolitik som får mig att säga att det finns en stor framgång i det beslut som vi väntas ta i dag i riksdagen. Svensk alkoholpolitik på 2000-talet får genom det här lagförslaget en fast grund där vi kan fortsätta bry oss om människor och visa solidaritet. Det är utgångspunkten för mitt engagemang. Det är också utgångspunkten för oss kristdemokrater när vi nu lägger fram det här och tillstyrker. Jag vill avsluta med, herr talman, att yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande SoU4. (Applåder)

Herr talman! Jag är precis som Anders Andersson glad över att vi är så eniga om att sätta folkhälsan främst. Det handlar om en restriktiv alkoholpolitik och om att bevara försäljningsmonopolet hos Systembolaget, eftersom vi vet att det minskar totalkonsumtionen och skadeverkningarna av alkoholen. Det tänker vi kanske inte alltid på när vi, som Anders Andersson sade, använder alkohol vid en trevlig tidpunkt. Det kan vara lätt att tänka: Vad trevligt det vore om jag kunde handla detta när jag köper mat, eller vad trevligt det vore om jag, när jag till exempel är turist på Gotland på sommaren, kunde köpa med mig en flaska vin utan att behöva åka till närmaste systembolag. För så har Systembolaget fixat det; de lokala produkterna finns på de närmaste systembolagen. Då tänker man kanske inte på att det som man själv tycker är lätt och trevligt kan innebära att ett av de viktigaste instrumenten när det gäller en restriktiv alkoholpolitik äventyras. Trots att vi har slutit upp så tydligt alla partier är jag orolig. När den första Alkoholutredningen sade att vi inte kan ha gårdsförsäljning om vi ska slå vakt om Systembolagets försäljningsmonopol tillsattes nämligen en ny utredning. För mig innebär det att det finns de som väldigt gärna vill ha gårdsförsäljning. Jag tror att Anders Andersson precis som jag läste debattartikeln som våra två partikamrater i EU-parlamentet Eva-Britt Svensson och Alf Svensson skrev under. Där säger man väldigt tydligt att det inte finns någon sådan lagom modell som gör att Sverige kan ha kvar Systembolagets försäljningsmonopol och sälja alkohol samtidigt. S-parlamentarikern Anna Hedh, som också skrev under, har också ställt frågan till EU-kommissionen och fått svar. Ska man göra detta måste man också sälja varor från de andra EU-länderna på samma sätt. Annars är det diskriminering. Jag vill ställa frågan till Anders Andersson: Hur ser du på gårdsförsäljningen?

Herr talman! Vi har satt upp kriterierna. Har man sagt A får man säga B. I det här fallet har regeringen i propositionen, riksdagens socialutskott och förhoppningsvis riksdagen i eftermiddag manifesterat att vi hävdar att EU-rätten, ett bibehållande av Systembolaget och ett värnande av folkhälsan är grunden för att kunna ta ställning till eventuella förslag om gårdsförsäljningen. Då kommer det förslaget att ha ett mycket litet nålsöga att ta sig igenom. Jag har inte motsatt mig att vi får denna redovisning. Jag tror att den behövs för den allmänna debatten. Men det är viktigt att vi konstaterar, vilket jag försökt att göra i mitt anförande, att dagens diskussion här i kammaren och beslutet i eftermiddag i riksdagen är ett fastslående av att samtliga partier, vilket har deklarerats, står bakom att vi vill värna Systembolagets detaljhandelsmonopol. Det gör vi för folkhälsan och för att vi bryr oss om de hundratusentals som har bekymmer med konsumtionen och som inte upplever att det är fest och nöje. Det är omsorgen om dem som vi visar på det här sättet. Det är därför som jag inte tar lättvindigt på detta. Vi ska verkligen utifrån dagens betänkande pröva de förslag som kommer från utredare när nyårsafton är passerad. Det är utgångspunkten för mitt ställningstagande. Man kan titta på Finland. Det kommer inte alltid fram hur det är där. Man talar i dag om försäljningen av bär- och druvviner. Finland försökte genomföra försäljning av gårdslikör. Man skickade det till notifiering i kommissionen och fick blankt nej. Då har man dragit tillbaka detta. Därför har förslaget inte lagts fram i den finska riksdagen. Det tar jag som ett tecken på att finländarna redan på förhand har prövat de bekymmer man har när man ska kombinera det detaljhandelsmonopol som vi har i Norden med att ha eventuella försäljningsmöjligheter. Det ska vi dra erfarenhet av.

Herr talman! Det är väldigt sant. Det är på samma sätt när EU-parlamentariker har ställt frågor. De har fått tydliga svar att det är diskriminering enligt EU-rätten att bara sälja svenska produkter vid gårdsförsäljning. Då måste man också ha samma regler för andra varor som finns inom EU. De har fått tydliga svar på det. Utredarens förslag kom och presenterades i DN, och utredaren själv svarade dessutom i en intervju i Riksdag & Departement. Man löser detta genom att säga: Då säljer vi också varor från EU-länderna. Det innebär att är det svensk whisky så säljer vi whisky från EU-länderna, och är det svenskt vin så säljer vi vin från EU-länderna och motsvarande med öl. Då har vi plötsligt utvidgat gårdsbutikerna till att bli något lite större än att sälja de egna produkterna. Det är möjligt att man kan komma till rätta med EU-rätten genom att göra detta i större skala än som var tänkt och i betydligt större skala än vad man har tänkt i Finland. När detta presenterades såg jag tydliga reaktioner från kristdemokrater där man sade: Det här ställer vi oss inte bakom. Jag uppfattade också Alf Svensson i debattartikeln i augusti i Svenska Dagbladet tydligt sade: Det här ställer jag mig inte bakom. Jag vill därför ställa frågan till dig: Delar du de KD-synpunkterna eller inte?

Herr talman! Jag har ett klart svar till dig, Eva. Jag delar Alf Svenssons uppfattning och det han har framfört. Jag delar också uppfattningen att det man nu diskuterar är något helt annat än när vi tillsatte en utredning för att titta på om de gårdar som finns på Öland, Gotland och en del andra ställen ska få möjlighet att sälja. Dessa gårdar har fått en första möjlighet genom att Systembolaget i tre butiker i närområdet kan leverera och ge möjlighet att man kan få köpa det ganska nära gården. Det är Systembolagets nuvarande erbjudande, som jag välkomnar, för att kunna ha den här delen av service och en legitimitet i samhället för vår alkoholpolitik. Det som skissas på är någonting helt annat. Det handlar om att vi i grunden förändrar. Jag vill redan nu säga för min del som engagerad i alkoholpolitiken ända sedan ungdomsåren och som engagerad i socialpolitiska frågor under mitt politiska arbete att vi inte är beredda att riskera vare sig Systembolagets detaljhandelsmonopol eller att hota folkhälsan med experiment som vi inte vet vad de leder till. Det är därför som vi utifrån dagens beslut och betänkande ska noggrant analysera det utredningsförslag som kommer fram. Jag vill påstå är att jag är lite glad över betänkandet från socialutskottet. Även om Eva Olofsson har ett antal reservationer kan jag som socialpolitiskt engagerad inte annat än säga att jag är lite stolt över att vi på det här sättet lägger grunden för 2000-talets solidariska restriktiva alkoholpolitik. Vi visar omsorg om människor men på ett modernt sätt som kan få legitimitet bland stora delar av befolkningen. I det perspektivet vill jag ha den här grunden när jag går vidare och analyserar utredningens förslag i framtiden. Det kommer att vara ett nålsöga att ta sig igenom.

Herr talman! Tack, Anders, för ett konstruktivt arbete i utskottet! Jag delar den glädjen för betänkandet. Skrivningen om att detaljhandelsmonopolet bör försvaras och inte upphävas är ett sådant resultat av det konstruktiva samarbete vi hade då jag lyckades få in den skrivningen i betänkandet så att vi enigt kan stå bakom detta. Jag vill korrigera vad Anders Andersson sade i sitt replikskifte med Eva Olofsson. Du må kanske vara hetsig, men du sade druv- och vindrycker. Det handlar om bär- och fruktdryck och inte vindruvor. Det är väldigt viktigt att man har med det i sammanhanget när man talar om gårdsförsäljning och hänvisar till den finska modellen. Även jag märker att det kan bli krångligt att hålla ordning på alla delar. Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Anders Andersson. När det gäller regler för alkoholreklamen anser jag att det är ett lapptäcke. Jag tog i mitt anförande upp att Alkohollagsutredningen hade tittat på dessa frågor. Men regeringen valde att bara lyfta fram ett förslag. I övrigt säger man ingenting eller nämner bara summariskt vissa andra delar. Remissinstanserna har olika synpunkter på detta. Till exempel undrar näringen vad som krävs för att hänsyn till folkhälsan ska vara uppfylld i alkoholreklamen. Jag efterlyser att vi gärna skulle kunna ha en bred översyn av alkoholreklamen. Vi skulle då tydligt kunna landa i detta för att få hållbara och långsiktiga regler alkoholreklamen framöver. Varför vill inte regeringssidan återkomma med ett samlat besked i alkoholreklamsfrågan?

Herr talman! Först vill jag rikta ett tack till Christer för tillrättaläggandet. Det är bär och frukt som man i dag har i Finland. När det gäller gårdslikörer har man prövat det genom att få en notifiering i EU-kommissionen. När man förstod att det var stopp där har det därefter inte blivit något riksdagsbehandlande i den finska riksdagen. Jag går över till din fråga om reklam och marknadsföring. I det förslag som vi nu lägger fram finns det ingenting som innebär att man liberaliserar i förhållande till nuläget. Det tycker jag är en viktig del. Man talar ofta om att vi har en liberaliseringsutveckling. Men på den här punkten innebär det liggande förslaget att det inte är någon förändring när det gäller reklam och marknadsföring av alkoholdrycker. I stället markeras det att andra delar och andra medier som Internet när det gäller bilder också ska omfattas av samma lagstiftning som vi har för tidningar. Såtillvida är det en liten skärpning. På den punkten är jag beredd att som riksdagsledamot följa, tillsammans med dig och andra, vad som händer. Vi slår fast att de nuvarande reglerna inte liberaliseras. Vi behåller dem, och vi gör en liten skärpning när det gäller bilder och Internet. Inte minst gäller detta internationellt. Här användes Sveriges ordförandeår i EU. Vår tidigare folkhälsominister, som nu också har ansvar för de socialpolitiska frågorna, Maria Larsson var aktiv och lyfte upp dessa frågor under Sveriges ordförandeår i EU. Det ser jag som en viktig del i att skapa en gemensam hållning, vilket vi behöver på området i Europa och internationellt.

Herr talman! Jag har också haft en del kontakter med näringen i frågan. Jag förstår näringens synpunkter om alkoholreklamen. Jag har också förstått att det är juridiskt krångligt att hålla ordning på alla möjliga regler och riktlinjer. Jag vet att också näringen har en ombudsman som granskar alkoholreklam på eget initiativ. Jag tycker nog att vi skulle ha en sittning med näringen för att riktigt få diskutera frågan om alkoholreklamen och de regler som ändå finns. På så sätt kanske man skulle landa i några gemensamma ståndpunkter som i sådant fall definitivt ger en tydlig inriktning som vi är överens om för vad som ska vara giltigt för alkoholreklam - och med ett tydligt folkhälsoperspektiv i detta. Det är lite High Chaparral på området. Jag är medveten om att vi inte kan påverka de reklamkanaler som sänder från andra länder än Sverige. Där får vi stå ut med alkoholreklamen i den svenska televisionen, det vill säga att den kommer in via parabol, satelliter och så vidare. Vi skulle ändå behöva ha ett samlat grepp om detta för att ha en tydlig svensk ståndpunkt. När jag yrkade bifall till reservationen om marknadsföring efterlyste jag att vi kan sitta ned och få en gemensam överenskommelse som på ett tydligt sätt bestämmer inriktningen på den svenska marknadsföringen av alkoholdrycker. I dag är det alltifrån små annonser till helsidor i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Det är en stor spännvidd. Jag skulle önska att vi kunde ta oss tid att sitta ned och resonera och diskutera marknadsföring av alkohol. Jag hoppas att vi så småningom kan nå fram till ett gemensamt ställningstagande.

Herr talman! Jag vill än en gång slå fast att i den alkohollag som vi nu tar ställning till finns två förbud mot användning av kommersiella annonser i marknadsföringen av alkoholdrycker. Det är i radio, tv och tidningar. Det är också markerat att särskilt måttfullhet ska iakttas, att reklamen inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol och att reklamen inte särskilt får rikta sig till enskilda eller till barn och ungdomar under 25 år. Vi har varit överens om restriktionerna för marknadsföringen. De slås fast också nu. I frågor som rör hur vi tillsammans med övriga EU-länder och internationellt ska hantera Internet ska vi vara beredda att söka vidare. Det är ingen enkel materia, men det är självklart att vi ska reglera vad vi kan. Det vi i dag kan göra slås fast i lagförslaget som handlar om ny alkohollag. Det vi inte i dag kan fatta beslut om bör vi söka olika lösningar för. På den punkten är jag beredd att vara med i en diskussion också i framtiden.