En ny lag om elcertifikat – enklare regler och en gemensam elcertifikatsmarknad

Herr talman! Nu är det mycket om energi- och elfrågor i talarstolen. Denna debatt handlar om en ny lag om elcertifikat och den gemensamma elcertifikatsmarknaden mellan Sverige och Norge. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet valt att reservera oss och yrka avslag på propositionen, trots att vi i grunden är för ett gemensamt system med Norge. Varför gör vi då det? Jo, därför att vi anser, och det har vi sagt i denna kammare i många debatter och även i föregående debatt, att regeringen har alldeles för låga ambitioner när det gäller den förnybara energin. Omställningen av energisystemet till ett hållbart energisystem och till förnybar energi utgör ett av de viktigaste leden i vår energi- och klimatpolitik. Och för att nå en långsiktigt hållbar energiförsörjning och ett fossilfritt samhälle 2050 krävs en snabb utbyggnad av den förnybara energin tillsammans med kraftfulla satsningar på energieffektivisering, precis som vi debatterade om för en kort stund sen. Utformningen av avtalet om ett gemensamt elcertifikatssystem med Norge, som den svenska regeringen redan har skrivit under, anser vi är problematiskt. Avtalet innebär att Sverige låser sig fast vid målet om endast 25 terawattimmar ny förnybar energi fram till 2020. Det är alldeles för lågt, för dålig politisk ambition. Problemet med avtalet är att målen i en gemensam elcertifikatsmarknad är mer svårjusterade. Därför menar vi att det måste finnas högre målsättning i avtalet, annars är risken stor att utvecklingen stannar av, och det tror jag att ingen av oss vill. Politiken måste ha högre ambitioner och driva på utvecklingen. Vi kommer att få se en kraftfull tillväxt om vi sätter upp politiska mål och ger förutsättningar för ökad tillväxt inom det förnybara. Jag hoppas på mer vindkraft, både på land och till havs, och förstås solenergi och flera andra förnybara källor. Vem vet vad som komma skall när forskarna verkligen sätter tänderna i detta? Vi menar alltså att målet för elcertifikatssystemet ska ligga på 30 terawattimmar ny förnybar energi till år 2020 och att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som innehåller nya kvoter baserade på detta mål. Då kan den förnybara energin utvecklas väldigt bra. Vår uppfattning är, som jag sade i den förra debatten, att det behövs breda politiska överenskommelser när det gäller energipolitiken och inte minst det förnybara. Energipolitiken kräver långsiktighet, stabilitet och genomskinlighet. Och jag anser, som jag sade i de tidigare replikskiftena här, att det är vårt ansvar att se till att det blir så för industrin, för företagaren, för min gamla mamma likväl som för barnfamiljen i grannvillan. En gemensam elcertifikatsmarknad kan vara en del av lösningen för att nå dit, men vi får inte gå in med för låga ambitioner. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Miljöpartiet de gröna ser positivt på vidgade system som kan gynna utbyggnaden av förnybar energi. Det ligger i sakens natur att ett större system ger bättre förutsättningar för exempelvis vindkraft eftersom det alltid blåser någonstans. Regeringens förslag om ett gemensamt elcertifikatssystem med Norge riskerar dock att hämma utvecklingen av förnybar och miljömässigt hållbar elproduktion. Det samgående som regeringen planerar låser Sverige vid målet om 25 terawattimmar förnybar el till 2020. Det är ett mycket lågt ställt mål. Vid införandet av ett gemensamt system är det viktigt att ta höjd i målsättningen, eftersom det blir mycket svårare för Sverige att höja ambitionerna i efterhand. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår Miljöpartiet att målet för elcertifikatssystemet höjs till 30 terawattimmar förnybar el till år 2020. Syftet med elcertifikaten är att ge stöd till utbyggnad av förnybar energi som inte riktigt kan stå på egna ben ännu men som bedöms ha stor potential. Att ge stöd till ett energislag i dess utvecklingsfas är rimligt tills tekniken har mognat och en marknad har skapats. Därför är det olyckligt att den stora andelen elcertifikat bedöms gå till norsk vattenkraft som redan är ekonomiskt lönsam. Att ge stöd till ny norsk vattenkraft som redan kan byggas utan stöd strider mot den grundläggande principen i elcertifikatssystemet. Den norska vattenkraften kommer därmed att översubventioneras. Miljöpartiet motsätter sig att svenska elkonsumenter via elcertifikatssystemet i onödan subventionerar en utbyggd norsk vattenkraft som inte är miljömässigt försvarbar. En storskalig vattenkraftsutbyggnad i Norge riskerar dessutom att utbyggnaden av andra förnybara energislag hämmas eftersom produktionskostnaderna för dessa är högre än för vattenkraft. I Sverige är alla partier överens om att ytterligare storskalig vattenkraft i Sverige inte är miljömässigt försvarbart. Men genom avtalet med Norge accepterar Sverige en kraftig utbyggnad av sådan vattenkraft i Norge med samma typ av negativa miljökonsekvenser. Det är kontraproduktivt att ge statligt stöd till utbyggnad av ett energislag som samtidigt gör det svårare för oss att nå våra andra miljömål. Herr talman! Frågan om vattenkraftens negativa miljöpåverkan blir alltmer uppmärksammad. EU-kommissionen har uttryckt tveksamheter om svensk vattenkraft klarar miljökraven på grund av effekten på lax. I dag anmäler organisationen Älvräddarna de stora energibolagen till Konsumentverket för granskning om vattenkraften alls ska få kallas förnybar med de nya kriterierna. 97 procent av de 2 100 svenska vattenkraftverken bedrivs med tillstånd som inte är prövade utifrån miljöbalken. Det är alltså gamla vattendomar. Det är rimligt att utifrån dagens kunskap upphöra med att ge stöd till ny vattenkraft som ger så allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden och fiskars möjlighet att leva i dessa vatten. Propositionen som vi behandlar i dag ger ett ypperligt tillfälle att revidera vattenkraftens roll i systemet. Miljöpartiet föreslår tillsammans med Vänsterpartiet att vattenkraften utesluts ur elcertifikatssystemet. Om vattenkraften inte utesluts är det ett rimligt villkor att endast sådan vattenkraft som drivs med tillstånd som inkluderar moderna miljökrav ska vara berättigad till elcertifikatsstöd. Dessa miljökrav måste införas i samband med beslutet. Det skulle vara mycket olyckligt att nu binda upp oss i ett system som avsevärt försvårar för oss att klara tvingande EU-regler. För att garantera att det nya avtalet med Norge inte hämmar utbyggnad av förnybar energi är det också viktigt att se över frågorna om kontrollstationer och konkurrensvillkor. Vi vet av svensk erfarenhet att systemet kan behöva justeras efter hand för att nå maximal effekt. Nästa kontrollstation bör därför ligga närmare i tid än, som i förslaget, år 2015. Förslaget om gemensamt elcertifikatssystem måste också ta hänsyn till de olika konkurrensförutsättningar som i dag råder mellan Sverige och Norge. Enligt Energimyndighetens rapport Gemensamt elcertifikatssystem med Norge betalar en norsk producent inte för nätförstärkningar såsom en svensk elproducent tvingas att göra. Herr talman! Miljöpartiet ser positivt på att utvidga systemet för elcertifikat, då ett större system bättre tar till vara potentialen i förnybar energi. Men innan ett sådant system införs måste vattenkraften uteslutas, målet höjas och kontrollstationer och konkurrensvillkor ses över. Miljöpartiet avslår propositionen med uppmaningen till regeringen att återkomma med ett reviderat förslag som förbättrar och inte försämrar möjligheterna för förnybar energi. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 och 2. Sedan elcertifikatssystemet infördes 2003 har utbyggnaden av förnybara energikällor tagit fart här i Sverige. Syftet var ju att främja utbyggnaden av den förnybara elproduktion som är mest kostnadseffektiv. Jag kan också konstatera i dag att vi har en situation i kammaren där även Folkpartiet, Moderaterna och KD ställer sig bakom elcertifikatssystemet. Så var det inte när det här presenterades av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet 2003. Jag vill också påminna kammaren om att vi redan då förespråkade en utbyggd marknad i samarbete med Norge för att få en större marknad och en bättre fungerande konkurrens. Jag har också i debatter med Maud Olofsson tagit upp hur arbetet fortlöpte. Därför var jag och Vänsterpartiet väldigt positiva när propositionen lades på vårt bord i riksdagen. Det skulle kunna ge den förnybara energin i Norden fart och en större marknad som skulle leda till större konkurrens, lägre priser och en stabilare och bättre fungerande elmarknad. Tyvärr konstaterar jag att propositionen inte uppfyllde de förväntningar som jag hade från början. Vi avvisar den. Det finns framför allt två aspekter som gör att det här är problematiskt. Tanken med propositionen är ju att man ska få konkurrensneutralitet mellan länderna. Tanken med propositionen är också att fördelningen av den nya förnybara energin ska vara ungefär lika stor, 13 terawattimmar i vartdera landet. När jag går in och tittar lite närmare på vilka möjligheter det här förslaget ger kan jag konstatera att när det gäller vattenkraften finns det en betydligt större potential till utbyggnad i Norge än vad Energimyndigheten har angett. I propositionen talas det om att det kommer att handla om 4 terawattimmar förnybar vattenkraft i Norge, ungefär lika mycket vardera av vindkraft i Sverige och Norge och merparten av biokraften i Sverige. Det blir därför väldigt intressant att ta del av några rapporter som jag vill hänvisa till. Bland annat är bedömningen av potentialen för ny vattenkraft i Norge att ungefär två tredjedelar av den förnybara energin inom det här systemet kommer att tillfalla Norge. Jesper Skjold som är senioranalytiker sade följande i början av september på Norenergis konferens i Köpenhamn: Norge kommer att få närmare två tredjedelar av den kraft som kommer att produceras inom det norsk-svenska elcertifikatssystemet - 10 terawattimmar vattenkraft och 6 terawattimmar vindkraft i Norge, 5 terawattimmar vindkraft och 5 biokraft i Sverige. Det är helt andra siffror än Energimyndighetens. Stämmer det här? Om man går in och tittar på den analys över energiutvecklingen som har gjorts av motsvarigheten till Energimyndigheten i Norge kan man notera att de säger att det finns en potential när det gäller vattenkraft i Norge på 205 terawattimmar. I dag är det 123 terawattimmar utbyggt i Norge - alltså en betydligt större potential än vad som angetts tidigare. Om man tittar på vad som händer just i dag i Norge ser man att 1,4 terawattimmar är under byggnad och att det finns tillstånd att bygga 2 terawattimmar som ligger på is tills, tar jag för givet, det här systemet har gått igenom, för då blir det berättigat ett elcertifikat också. Man ansöker om koncession för 7 terawattimmar och så vidare. Det finns en väldigt bra genomgång av hur vattenkraftspotentialen i Norge ser ut. Det är klart att norrmännen inte är dumma, definitivt inte. De ser givetvis möjligheterna med det här systemet. De ser en möjlighet att kunna använda sig av elcertifikatssystemet för att bygga ut vattenkraften. Och de ser en möjlighet att dessutom tjäna pengar på det, därför att de vet att det redan i dag är ekonomiskt lönsamt att göra det utan elcertifikat. Om man sedan tittar lite grann på Norstat, som är stor ägare av vattenkraft i Norge, kan man se att de styr priset på vattenkraft genom att helt enkelt inte använda den möjlighet som vattenkraften ger när elpriset är lågt. Det finns en intervju i NRK, det som motsvarar SVT, med pressekreteraren Knut Fjerdingstad - det här var i början av november - där man helt enkelt konstaterar att är priset på energin för lågt låter man helt enkelt vattnet vara kvar. Det står klart och tydligt. Den som är intresserad kan läsa det i de papper jag har. Det här är inte en väl fungerande marknad. Det här är inte heller att låta konkurrensneutralitet avspegla vad som händer och sker. Det här är ett sätt att manipulera marknaden, att styra marknaden. Vi är nu beredda att gå in i ett avtal med Norge där vi ska stimulera och utöka den norska vattenkraftsutbyggnaden utan att ta hänsyn till de faktiska omständigheterna. Norsk vattenkraft klarar sig väldigt väl utan svenskt elcertifikat. Det är den allmänna bedömningen i Norge. Svenska konsumenter får alltså finansiera utbyggnaden av norsk vattenkraft, inte för att de behöver det utan för att förstärka norska statens kassa. Det är en av huvudinvändningarna som vi har. Om man tittar på de svenska remissinstanserna när det gäller just propositionen kan man notera att Kammarkollegiet är väldigt kritiskt till elcertifikatssystemet för vattenkraft. De är väldigt kritiska till utbyggnaden av vattenkraften i Sverige därför att all vattenkraftsutbyggnad inte lever upp till de miljömål som Sveriges riksdag har fattat beslut om. Det finns med andra ord ingen som helst anledning att erbjuda elcertifikatssystem inom vattenkraften. Vi föreslår helt enkelt i likhet med Miljöpartiet att vi ska utesluta det. I övrigt tycker jag att det finns mycket i propositionen som är bra. Det ska jag villigt erkänna. Det finns en skärpning när det gäller vattenkraften här i Sverige. Det ska man också poängtera. Det är också viktigt när man ändå är inne och gör lagändringar och ska fatta beslut i den här frågan att man höjer ambitionerna i Sverige, som både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har sagt, från 25 till 30 terawattimmar och därefter justerar kvoterna. På det sättet ger vi också möjligheter för en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin, inte minst här i Sverige.

Herr talman! Det har varit många diskussioner om energieffektivisering. Det kan man sannerligen säga i det här rummet eftersom det är riktigt kallt! Men det håller oss på alerten och vakna. Nåväl! Tillbaka till frågan om gröna elcertifikat. Jag tänkte som gammal lärare vara lite pedagogisk om måhända någon annan lyssnar. Det är kanske inte alla här i rummet som har satt sig in i exakt vad gröna elcertifikat är. Jag har fått ägna en del tid åt teknikaliteterna - det är inte så enkelt. För att göra en lång historia kort: Gröna elcertifikat är ett fantastiskt effektivt sätt att få fram förnybar energi på. Elcertifikatssystemet går ut på att staten skapar ett slags konstgjord marknad för värdet hos el från förnybara energikällor och torv genom att skapa ett utbud och ge rätt till producenter av el från förnybara energikällor och torv att få elcertifikat för varje megawattimme el som produceras. Sedan skapas en efterfrågan genom att tvinga elhandlare att köpa elcertifikat motsvarande en viss procent av deras totala elförsäljning. Elhandlarna får då en kvot varje år. Det är vi konsumenter som i slutändan betalar för den gröna elen. I dag syns det inte på fakturan, men regeringen diskuterar att det ändå ska göras för att öka konsumenternas medvetenhet om de gröna elcertifikaten. Det tror jag är bra. Jag tror att det också finns en motion om detta. Gröna elcertifikat infördes 2003, precis som Kent Persson var inne på. Sedan dess har över 12 terawattimmar förnybar el tillverkats med hjälp av elcertifikatssystemet. Bara el från vindkraft har stått för en ökning på 5 ½ terawattimme de senaste tolv månaderna, vilket motsvarar elen från en stor kärnkraftsreaktor. Det här hade inte skett om det inte hade varit för de gröna elcertifikaten. Det finns en proposition från regeringen med förslag om en ny lag om elcertifikat. Vad innebär den? Det största är väl egentligen förslaget att det ska finnas möjlighet till en gemensam elcertifikatsmarknad med andra länder, i första hand med Norge. Ju fler som vill bygga ut den förnybara elproduktionen desto lägre kommer priserna att bli på sikt. Ju större marknaden är desto större konkurrens. Förslaget om avtal med Norge kommer först och främst att leda till en större marknad. De som köper elcertifikat kan göra det på en större marknad. Det är inte säkert att priserna sjunker initialt på kort sikt, men det bygger fast det gröna energisystemet och leder så småningom till konkurrens om priserna, vilket kan gynna konsumenterna i slutändan. Dessutom ökar vår elförsörjningstrygghet. Mängden gröna elcertifikat hänger ihop med produktionskapaciteten i respektive land, det vill säga Sverige och Norge, som har egna mål som har anpassats till elcertifikaten. För Sveriges del är målet 25 terawattimmar förnybar el fram till 2020. Det är ett rimligt och rätt högt mål. Jag vet att det finns andra partier i opposition som tycker att målet är för lågt ställt och manar till 30 terawattimmar. Hur har man kommit fram till den siffran? Varför duger inte 25? Kanske skulle vi ha haft 35 eller 40. Varför just 30? Det kanske vi får chans att diskutera i ett replikskifte. Vi har höga och ambitiösa mål. De styrs också delvis av mål som EU har satt upp för olika medlemsländer om andel förnybar energi fram till 2020. Vi har också ett långsiktigt mål till 2050 i Sverige där vi ska vara klimatneutrala, inte ha några nettoutsläpp. Det är en god ambition. För att följa upp den gemensamma elcertifikatsmarknaden kommer det att finnas kontrollstationer. Den första är satt till 2015. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är oroliga för att det blir för mycket elcertifikat som ska dras till Norge. Ni tror att en stor volym vattenkraft riskerar att absorbera huvuddelen av de elcertifikat som finns i de båda länderna, vilket i sin tur skulle hämma utbyggnaden av den gröna elen i Sverige. Det skulle huvudsakligen rikta sig mot bioenergi och vindkraft. Vi tror inte att så blir fallet, men om det blir så går det att korrigera via de nämnda kontrollstationerna. På samma sätt kommer vi att justera målet för förnybar el om det skulle visa sig vara för lågt. Ett nytt förslag från regeringen är att kraven skärps. El som produceras med vattenkraft ska kunna tilldelas elcertifikat. Generellt kan man säga att det bara är vattenkraft som bidrar med produktionsökningar som kommer att ta del av elcertifikaten. Visst! Jag förstår att det finns farhågor med ett sådant nytt avtal och en gemensam elcertifikatsmarknad, men det skjuts mycket på vattenkraften. Om man menar allvar med att fasa ut kärnkraften tror jag ändå att vattenkraften kommer att vara nödvändig. Det är bra att stimulera en ytterligare ökning av produktionen av vattenkraften. Det finns redan i dag miljöregler som styrs via miljöbalken, och det finns myndigheter som hanterar frågan. När det gäller den småskaliga vattenkraften är det viktigt att de möjligheter som finns för att effektivisera befintliga vattenkraftverk tas till vara. Därför kan det enligt regeringen finnas ett fortsatt stödbehov för befintliga småskaliga anläggningar som medför att kraven inte bör skärpas. Jag vill välkomna regeringens proposition, och jag ser med spänning fram emot en gemensam elcertifikatsmarknad med Norge och på sikt med andra länder. Det kommer att gynna den förnybara energiproduktionen och förhoppningsvis leda till billigare grön el för oss konsumenter. Jag yrkar bifall till regeringens proposition och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag hade inte planerat att begära replik, men det ställdes en direkt fråga om varför målet ska höjas till 30 terawattimmar förnybar el i stället för att nöja sig med 25. Det enkla svaret är att branschen som tillhandahåller förnybar energi i Sverige bedömer att 25 terawattimmar är för lågt och att det inte ger något incitament att bygga ut till exempel vindkraften. Det riskerar att bli en låsning om målet sätts till enbart 25 terawattimmar. Helena Lindahl pratade om behovet av ökad vattenkraft för att ersätta kärnkraften. Miljöpartiet har den här hösten väckt en partimotion om ett helt förnybart energisystem där vi bedömer att kärnkraften kan vara utfasad till 2030. Under hösten har också flera miljöorganisationer, Greenpeace och Världsnaturfonden, presenterat sina scenarier för hur Sverige kan nå ett helt förnybart energisystem till 2030. Inget av de scenarier som har presenterats utgår från att det behövs ökad vattenkraft. Vattenkraften i Sverige är kraftigt utbyggd, och man räknar med att en ökad utbyggnad blir på bekostnad av biologisk mångfald. Miljöpartiet vill nå ett helt förnybart energisystem utan att behöva kompromissa med andra miljömål. Jag är lite förvånad att Centerpartiet och Helena Lindahl förespråkar en utbyggnad av vattenkraften, när vi tidigare i Sverige har haft en enighet mellan alla partier om att ny storskalig vattenkraft inte ska byggas eftersom priset är för högt. Jag skulle vilja höra hur Helena Lindahl ser på bristen på konsekvens att säga nej till storskalig vattenkraft i Sverige av miljöskäl men att via det här avtalet acceptera en motsvarande utbyggnad av ny storskalig vattenkraft i Norge som har samma typ av negativa konsekvenser för miljön i Norge.

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret! Fortfarande förstår jag inte nivån 30 terawattimmar. Jag betvivlar inte er ambition - den är hög, liksom vår - men ibland undrar jag om det är ett sätt för oppositionen att alltid vilja ha högre mål eller alltid ha högre budgetposter "bara för att". I fråga om den storskaliga vattenkraften har man gjort en skärpning i det nya förslaget. Det är bara produktionsökningen som ska få elcertifikaten. Jag tror ändå att vattenkraften kommer att spela en stor roll. Om jag får prata som centerpartist föredrar jag hellre utbyggd vattenkraft än en fortsättning på kärnkraften. Nu får jag väl på skallen senare, men jag pratar nu som centerpartist. När det gäller den biologiska mångfalden litar jag helt på den miljöbalk som finns i dag. Det finns myndigheter som ser över frågorna. Jag tror inte på att införliva elcertifikatssystemet, som Miljöpartiet förespråkar. Jag tror bara att det kommer att leda till ytterligare administration, och det kommer att bli svårare. Det finns redan en fungerande myndighet som tittar på frågorna, och det finns en tuff miljöbalk. Jag tror att det räcker.

Herr talman! Miljöpartiet förespråkar ett högre mål därför att branschen säger att 30 terawattimmar är ett rimligt mål. Jag tror att de företag och organisationer som jobbar med förnybar energi i Sverige är klokare på att bedöma vilket mål som behövs för att förverkliga den potential som finns i exempelvis bioenergi och vindkraft. Den proposition som vi nu diskuterar innehåller inga som helst skärpningar vad gäller miljövillkoren. Det stämmer att man gör en viss ändring för vilka anläggningar som ska ges stöd, men man ställer inga som helst nya miljökrav på anläggningar som skulle kunna få stöd. Som jag sade i mitt anförande är det i dag få av de vattenkraftsanläggningar som finns i Sverige som är prövade utifrån miljöbalken. Jag delar Helena Lindahls bedömning att miljöbalken i sig är ganska skarp. Problemet är att 97 procent av alla vattenkraftsanläggningar i Sverige inte prövas utifrån miljöbalken. Det är gamla vattendomar, och Miljöpartiet har kämpat för att all vattenkraft i Sverige ska prövas utifrån de nya miljökriterierna för att garantera att ett mål om ny förnybar energi inte ska behöva ställas mot mål om biologisk mångfald. Jag vill också ge det glädjande beskedet till Centerpartiet att man inte behöver välja mellan kärnkraft, med dess säkerhetsproblem och problem med uranbrytning, och ny vattenkraft, med stora konsekvenser för biologisk mångfald. Det finns många uträkningar som visar att Sverige kan nå ett helt förnybart energisystem utan vare sig farlig kärnkraft eller vattenkraft som förstör våra älvar.

Herr talman! När det gäller kontrollstationerna kommer det att vara en kontrollstation 2015. Jag vet att vi är oense där eftersom Miljöpartiet tycker att det ligger för långt bort. Men man måste hinna göra utredningar innan man kan ha en kontrollstation där man ska dra slutsatser. Jag tycker nog att det är rimligt att ha den 2015. Ingen skulle vara gladare än jag om det skulle visa sig att vi kan höja målet för den förnybara elen till 30 eller 35 terawattimmar. Det skulle vara toppen. Det är inget som säger att vi inte kan göra det när vi kommer till kontrollstationen om det skulle visa sig vara fallet. Jag måste ändå säga att om vi ska nå 30 terawattimmar till 2020 behövs nog vattenkraften. Ska jag vara ärlig ser jag inte logiken i man ska hämma produktionsökning av vattenkraft samtidigt som man sätter ett högt mål på 30 terawattimmar fram till 2020. Det förstår jag inte riktigt. Om jag kunde få en förklaring till det skulle jag vara nöjd.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. Jag noterar att Kent Persson har förstått att Moderaterna är ett parti som utvecklas i takt med samhället. Vi är ett modernt parti som självklart ändrar vår politik när samhället ändrar sig. Det är nödvändigt. Elcertifikaten har visat sig vara en framgång för de förnybara energikällorna i Sverige. De har fått en väldig fart de senaste åren, och det är vi mycket glada för. Vi ser att vi med råge kommer att nå 2020-målen. Elcertifikaten är det mest effektiva sättet att få fram de bästa och mest kostnadseffektiva energikällorna. Elcertifikaten ger mest grön energi per investerad krona. Det är bra! Det är viktigt, för det är konsumenterna som betalar, och de förväntar sig valuta för sina investeringar. Sveriges mål om 50 procent förnybar elproduktion till 2020 kommer att uppnås bland annat tack vare elcertifikatssystemet. Målet att inom systemet öka produktionen av förnybart med 25 terawattimmar till 2020 jämfört med läget 2002 kommer också att nås. Att systemet med gröna elcertifikat är en framgång vittnar det norska intresset om. Kent Persson var lite konspiratorisk i sitt anförande och trodde att norrmän bara ligger i startgroparna och väntar på det här för att tjäna pengar. Men jag tror att norrmän även är intresserade av det svenska elcertifikatssystemet därför att de ser att det producerar ny grön el. Det måste väl vara det viktigaste målet med det här. Och kan det göra att även Norge blir ännu bättre på ny grön el är det en vinst för elcertifikatssystemet. Det är inte första gången vi står här i kammaren och pratar om fördelarna med en utvidgning av systemet, men nu är det kanske dags att säga: Äntligen! Den rödgröna oppositionen har efterfrågat och undrat när ett norskt elcertifikatssystem skulle vara på plats. Utifrån tidigare debatter kunde man därför tro att de välkomnar förslaget, men inte. I stället för att se detta som ett verktyg för att jobba fram mer förnybar energi i Norge och Sverige väljer oppositionen att yrka avslag. Motiveringen för avslag är att målen för förnybar energi är för lågt satta. Lise Nordin tog upp det i sitt anförande och sade att de väljer 30 terawattimmar i stället för 25 eftersom det är vad branschen säger. Det är en ny ton från Miljöpartiet när de överlämnar miljöpolitiken i Sverige till marknaden. Men så blev det sagt. Motiveringen för avslagsyrkande är också att man vill ha bort vattenkraften från elcertifikatssystemet. Vi är av den uppfattningen att all ny förnybar elproduktion måste ha möjlighet att kvala in i systemet, och vi förutsätter självklart att även den förnybara elproduktionen följer gällande lagstiftning. Vad gäller målen för elcertifikatssystemet är det en avvägning som tidigare har gjorts, med de mål som vi har i vår egen elproduktion i Sverige och vad vi behöver göra för att nå EU:s 2020-mål. Herr talman! Den stora förändringen med dagens förslag är att certifikatssystemet utökas till att även gälla Norge. Vi har också möjlighet att göra andra förbättringar i systemet. Regeringen väljer att skärpa kraven på den storskaliga vattenkraften så att bara produktionsökningar ska få ingå i certifikatssystemet. Målet är att öka andelen ny förnybar kraft, och då blir det fel användande av konsumenternas resurser att betala för kraft som redan finns i systemet. Det har här kommit fram synpunkter och frågor om vi verkligen ska ha en ny storskalig vattenkraftsproduktion i Sverige. Jag anser att det inom den befintliga storskaliga vattenkraften finns effektiviseringsmöjligheter. Jag tycker att de bolag som anstränger sig för att effektivisera, för att få ut mer kraft ur den befintliga vattenkraften, ska premieras genom att den ökade produktionen ska kunna ingå i systemet men inte den som redan finns. Tidigare i kväll har vi debatterat olika förslag på att öka konsumenternas makt på elområdet, och vi har kommit fram till att ökad makt kräver ökad kunskap. Det är därför välkommet att regeringen i propositionen föreslår att Energimyndigheten nu får i uppdrag att utreda krav på särredovisning av elcertifikatskostnaden på vår elfaktura för att öka konsumenternas kunskap om elcertifikatssystemet och hur vi konsumenter bidrar till systemet. Herr talman! Vatten, vind eller biobränsle? Det har varit ett aktuellt tema här i kväll. Under framtagandet av förslaget har det diskuterats vilket kraftslag som kommer att bli vinnare i utökningen av systemet. Farhågorna har varit att norsk vattenkraft ska lägga beslag på en alltför stor andel av certifikaten. Kent Persson tog i sitt anförande fram siffror på hur mycket vattenkraften skulle kunna byggas ut i Norge. De siffrorna är teoretiska. Sportfiskarna finns även i Norge. Jag bodde i Norge när debatten fördes om att Kautokeinovassdraget skulle byggas ut. Jag kan lova Kent Persson att det även i Norge finns de som tycker om vattenkraft och de som inte tycker om vattenkraft. Jag tycker ändå att vi ska lita på att Norge följer sin egen miljölagstiftning, och vi ska inte lägga oss i hur den miljölagstiftningen utformas. Målet med elcertifikatssystemet är att få fram ny förnybar energi. Norge följer sin egen miljölagstiftning, och jag vet att vi tryggt kan utgå ifrån att så blir fallet. Remissinstanserna är positiva till möjligheten att verka på en större marknad. I Sverige kommer nog biobränsleproduktionen att öka, och då kanske det inte är så många svenska företag som åker till Norge för att bygga ut. Men vindkraftsproduktionen är internationell. Jag har själv pratat med remissinstanser som nu ser fram emot att kunna verka på en större marknad. En större marknad och elcertifikatssystemets inbyggda mekanism att det mest ekonomiskt lönsamma byggs ut först är bra för elproduktionen, bra för klimatet och bra för konsumenterna. I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler (M).

Herr talman! Det var väldigt mycket som sades från talarstolen. Jag ska ta upp vad som står i propositionen på s. 177, där artiklar i de inledande bestämmelserna i avtalet finns. Punkt 4 i artikel 2 lyder: "Om någon av parterna önskar att införa ett nytt mål för en ökning av den förnybara elproduktionen efter 2020 inom den gemensamma elcertifikatsmarknaden, ska parten samråda med den andra parten, där bland annat effekterna för marknadsaktörerna och kvotfastställelse ska värderas. Parten kan därefter fatta beslut om att införa ett nytt mål förutsatt att ändringen inte ger orimliga konsekvenser för den andra parten." Det är alltså först år 2020 som man kan diskutera en höjning av målsättningen. Fram till dess är vi fastlåsta. Det är därför det är så viktigt att redan nu se möjligheter att höja nivån i det svenska systemet. Riskerna är uppenbara att vi snart slår i taket. Då står vi där och får vänta tio år eller i alla fall åtta år innan vi kan gör en förändring. Det innebär att Norge kan höja sina nivåer. Det är inget som är sagt om det, utan det kan gå till storskalig utbyggnad av vattenkraft i Norge. Det jag tog upp i mitt anförande och hänvisade till var inte egna påhittade siffror, utan jag citerade vad en norsk analytiker säger om möjligheter och konsekvenser av det här avtalet, att merparten av utbyggnaden kommer att ske i Norge och att det handlar om 10 terawattimmar vattenkraft. Det var det jag sade. Det bekräftas också av motsvarigheten till Energimyndigheten i Norge. Det är prognoser som alltid ligger till grund för beslut.

Herr talman! Jag tror inte att Kent Persson har hittat på siffrorna själv, utan jag är helt övertygad om att siffrorna kommer från en norsk analytiker som har gjort grundliga analyser av detta. Men det är en analys av vad som är praktiskt möjligt att bygga ut när det gäller vattenkraft i Norge. Vi vet från svensk vattenkraftsutbyggnad att vad som är teoretiskt möjligt och vad som är praktiskt genomförbart är två olika saker. När det gäller att målen inte kan omförhandlas förrän 2020: Detta är ett avtal mellan två parter. Det finns kontrollstationer, år 2015 eller vart fjärde år framöver, och vi har också sagt att kontrollstationerna bör ligga tätare, i alla fall till en början, i och med att det är ett nytt system och det måste trimmas in och man måste se att det fungerar. Är det då två parter som har kommit fram till ett avtal och de två parterna ser att de måste omförhandla det så kan de faktiskt kvickt göra det. Att det står inskrivet i avtalet att det ska omförhandlas efter år 2020 är inte konstigt, för EU:s 2020-mål är satt till just år 2020. Det är då Sverige ska uppnå 50 procent förnybart i systemet. Vänsterpartiet vill redan nu höja målet till 30 terawattimmar. Detsamma vill Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men det finns en skillnad, och jag har en fråga. Vänsterpartiet vill utesluta vattenkraften. Vill ni fortfarande höja målen för elcertifikatssystemet även om vattenkraften inte är med, eller är höjningen aktuell bara om vattenkraften finns kvar? Vad prioriterar Vänsterpartiet i så fall? Utesluter vattenkraften befintlig höjning, eller vill ni ha kvar vattenkraften och höja?

Herr talman! Jag är säker på att du har läst de reservationer som vi har lagt, och du har också sett att vi har en gemensam motion med Miljöpartiet där vi säger att om vattenkraften ska vara kvar i systemet ska den också miljöprövas - då är det okej. För att återgå till år 2020 och möjligheten att omförhandla under tiden: Under tiden fram till 2020 måste man vara överens - det är skillnaden. År 2020 kan den ena parten införa beslut om nya mål - men inte under tiden fram till dess, utan då måste man vara överens för att en ändring ska kunna träda i kraft. Det är den väsentliga skillnaden i förslaget till avtal med Norge, och det är det jag argumenterar kring hela tiden. Det är inte så att jag misstänker norrmännen på något sätt. Jag tycker absolut att de är duktiga förhandlare. Men vi ska också veta att de enligt avtal med EU är tvingade till detta, att hasta in i detta system, och då ser möjligheterna. Vis av gamla erfarenheter från svenska förhandlingar när det gäller EU är jag inte alltid speciellt imponerad av det svenska utfallet av förhandlingarna. Det är därför jag tar upp tveksamheterna i avtalet, som jag tycker är lite luddiga och svagt skrivna.

Herr talman! Norrmännen har tvingats in i detta, säger Kent Persson. Ja, vi kanske ska vara glada för att EU tvingar Norge att bli delaktig i ett väldigt bra system, som elcertifikatssystemet är. År 2020 står det fritt för parterna att själva ändra sina mål. Ja självklart, för då har vi nått vårt mål på 50 procent förnybart i Sverige på elproduktionssidan. Det är jättebra. Ingår två parter ett avtal är det ett regelverk som skrivs. Man vet vad man har att förhålla sig till. Avtalet ska vara långsiktigt. Det ska vara förutsägbart. Om två parter ingår ett avtal och någon av parterna vill ändra avtalet under tiden är det väl inte konstigt att man förhandlar igen. Det är väl lite grann innebörden av ett avtal där två parter skriver under på vad man har kommit överens om! Om någon vill ändra avtalet under tiden kan det förhandlas fram mellan de två parterna. Men jag skulle inte vilja se att det vi skriver under i dag inte gäller i morgon om jag ändrar mig. Det är inte förutsägbart. Det är inte långsiktigt. Det är inte robust. Det är inte vad marknaden vill ha. Och det är inte vad jag som politiker vill ha. Åter till detta med vattenkraften och målen inom elcertifikatssystemet: Jag vet att jag får replik från Ann-Kristine Johansson senare, så hon kan säkert också svara på detta. Ni har skrivit under en gemensam reservation om att säga nej till propositionen, och alla tre partier vill ha höjda mål. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avskaffa vattenkraften och ha höjt mål. Socialdemokraterna vill ha kvar vattenkraften och höja målet. Har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samma mål för elcertifikatssystemet, eller är Miljöpartiets och Vänsterpartiets mål i grunden något helt annat än Socialdemokraternas mål? Har ni någon gemensam uppfattning om vad målen bör vara för elcertifikatssystemet, eller är detta något som ni har missat att diskutera eller valt att inte ta upp? (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag kan notera att Kent Persson inte har rätt till ytterligare replik.)

Herr talman! Kent Persson tog upp den fråga som jag hade tänkt ställa. Det är: Vad händer om vi kommer upp till målet 25 terawattimmar? Då har vi fått svaret att det går att förhandla. Okej, det blir intressant. I förra inlägget från Centerpartiet talade man om kontrollstationer. Men läser man Energimyndighetens redogörelse för vad kontrollstationerna är ser man att det är en utvärdering av hur det fungerar för systemets aktörer och för att belysa kostnaderna för de elkunder som betalar. Om vi når målet snabbare, säg till år 2015, 2016 eller 2017, vad händer då? Ska ni stoppa upp verksamheten för det förnybara, eller hur löser ni det?

Herr talman! Svaret till Ann-Kristine Johansson blir samma svar som jag gav Kent Persson. Jag ser det inte som ett hot att vi når målet år 2015 eller 2016, utan jag ser det som en fantastisk framgång för oss om vi redan så tidigt kan nå målet om 25 terawattimmar. Att vi står här i dag och ska fatta detta beslut i Sveriges riksdag är resultatet av förhandlingar mellan två parter som båda två vill ha ett elcertifikatssystem och vill se ökad förnybar elproduktion i systemet. Varför skulle den inriktningen förändras? Varför skulle Norge - eller för den delen Sverige - vara ointresserat av att fortsätta på en lyckad väg, som det svenska elcertifikatssystemet är och som förhoppningsvis även det norsksvenska elcertifikatssystemet kommer att vara framöver? Man kan måla fan på väggen och tro eller ha farhågor om att Sverige plötsligt skulle komma på att elcertifikatssystemet inte är lyckat längre eller att Norge skulle komma på att det här inte är bra för dem. Skulle Norge komma på att det här inte är bra för dem tror jag att Sverige kan komma att fortsätta med elcertifikatssystemet på egen hand, för det har vi gjort framgångsrikt så här långt, och det kommer vi att kunna göra även i fortsättningen. Men jag är inte så rädd för detta. I dag diskuterar vi det här i Sveriges riksdag. Samma debatt kommer att föras i Norge. Vi har gemensamma mål. Vi vill öka det förnybara i systemet. Vi har förutsättningar att bli bäst på det förnybara i systemet. Elcertifikatssystemet är ett viktigt verktyg. Norge och Sverige kommer även i fortsättningen att vilja utveckla det.

Herr talman! Jag håller med om att elcertifikatsmarknaden är otroligt viktig för att man ska komma framåt när det gäller förnybar energi. Vi är helt överens om det. Det gäller också det du säger om att man har förhandlat sig fram. Och det är det som kan vara ett litet problem. Cecilie Tenfjord-Toftby säger att man kan måla fan på väggen - det kan man göra. Man har förhandlat fram det här avtalet - det kan också konstateras att bägge regeringar har skrivit på det innan det har behandlats i riksdagen. Om sex sju år kanske Sverige helt plötsligt kommer tillbaka till norska regeringen och säger: Nu behöver vi omförhandla, för vi har kommit upp till vårt mål. Jag tror inte att det är så enkelt. Därför hade jag velat se högre ambitioner från början. Förnybar energi växer ju så att det knakar. Vi ser att vindenergin ökar. Jag tror att solenergin kommer ännu mer framöver, inte minst om vi också skulle få ett solplaneringsmål. Men det kanske kommer i nästa debatt om några veckor. Jag ser problemet med att vi har lagt oss på en för låg nivå i ett avtal som är påskrivet.

Herr talman! Jag hade hoppats att Ann-Kristine Johansson skulle svara på den fråga som jag ställde till Kent Persson, som han inte fick möjlighet att svara på. Därför ber jag om ursäkt för att jag nu upprepar den fråga som jag inte fick svar på. Ni vill alla tre höja målen inom elcertifikatssystemet till 30 terawattimmar till 2020. Men S vill ha kvar vattenkraften i systemet medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha bort vattenkraften men fortsatt höja målen. Har ni tre partier samma målsättning för elcertifikatssystemet? Eller har Miljöpartiet och Vänsterpartiet i grunden helt andra mål än vad Socialdemokraterna i dag har? Eller har ni missat att diskutera det? För om Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha bort vattenkraften och fortfarande vill höja målen ser utvecklingen helt annorlunda ut än för Socialdemokraterna, som vill ha kvar vattenkraften med höjda mål. Jag hade hoppats att få ett svar på den frågan. Det fick jag inte, men som Ann-Kristine Johansson säger har vi en ny energidebatt om inte alltför lång tid. Vi kanske kan plocka upp tråden där. (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag kan notera att Ann-Kristine Johansson inte har rätt till ytterligare replik.)

Herr talman! Jag ska inte tala onödigt länge i denna något sena timme när alla andra redan har debatterat frågan. I det här betänkandet behandlas förslag om en ny lag om elcertifikat. Det blir nu möjligt för Sverige att ha en gemensam elcertifikatsmarknad med andra länder, som nu till exempel med Norge. Kraven skärps också för att el som produceras med vattenkraft ska kunna tilldelas elcertifikat. Elcertifikatssystemets nuvarande mål för ökningen av den förnybara elproduktionen bibehålls på en mycket hög nivå. Herr talman! En internationell handel med elcertifikat kommer att bidra till en bättre fungerande marknad med högre likviditet och ökad omsättning - det är bra. Därigenom skulle högre effektivitet och en ökad konkurrens för den förnybara elproduktionen skapas. Det är bra att vi i nuläget inte höjer målet för förnybar el på 25 terawattimmar till 2020. Det var högt när det antogs, och det är en rejäl höjning jämfört med tidigare ambitioner. Herr talman! Regeringen flaggar också för en särredovisning av elcertifikatskostnader för elkonsumenterna på fakturorna. Det tycker jag är värdefullt, och det ökar konsumentens kunskap och aktiva medverkan på elmarknaden. Jag ser fram emot detta förslag.