En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete

Herr talman! Vi ska nu debattera förändringar i sjukförsäkringen. Eftersom förslaget är mycket omfattande kommer tre socialdemokrater från socialförsäkringsutskottet att delta. Jag kommer att inleda, och även Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander kommer att belysa olika delar av förslaget. Jag vill börja med att yrka avslag på förslaget i utskottets betänkande och bifall till reservationerna 1, 2 och 4. Herr talman! Den här omfattande förändringen av sjukförsäkringen visar mycket tydliga tecken på den moderata ideologin. Det blir sänkta ersättningar och ökad press på den enskilde. Man säger en sak och gör någonting annat. Förslaget har beretts av en arbetsgrupp på departementet, en grupp tjänstemän. Därefter har det skickats ut på remiss. Det har varit ute på en remissrunda, och förslaget har på de flesta punkter utsatts för en massiv kritik från remissinstanserna. Kritiken har inte inneburit att regeringen gjort några materiella förändringar, utan den skrivbordsprodukt som fanns har blivit regeringens förslag till riksdagen. En utfrågning som utskottet ordnade i början av maj underströk den massiva kritiken som fanns från remissinstanserna. Förslaget går under benämningen rehabiliteringskedjan. Här måste jag ställa min första fråga till de borgerliga företrädarna. Var finns rehabiliteringsinsatserna? Jag hittar inte någonting som handlar om rehabilitering värt namnet, utan förslaget har bara skarpa tidpunkter när olika beslut måste fattas, kompletterat med tidpunkter när ersättningen sänks eller helt uteblir från sjukförsäkringen. Jag anser att detta förslag är en sorteringskedja. För oss socialdemokrater har arbetsplatserna varit viktiga. Det viktigaste när det gäller rehabilitering av den enskilde är att komma tillbaka till arbete efter sjukdom eller olyckor. Vi måste i arbetslivet hitta former för att fler människor ska få plats, trots att de inte alltid kan prestera 110 procent. Det arbetet måste vara mycket viktigare än att så här kraftigt försämra sjukförsäkringen. Alla måste ha rätt och skyldighet att delta på arbetsmarknaden utifrån sina egna förutsättningar. Vad har då den moderatledda regeringen hittills lyckats genomföra under sina drygt ett och ett halvt år i regeringsställning när det gäller förutsättningarna på arbetsplatserna? Arbetslivsinstitutet har lagts ned. De som har haft i uppgift att forska om skadliga faktorer i arbetsmiljön, för att vi ska kunna förebygga att människor slits ut eller skadas på våra arbetsplatser, har tagits bort. Arbetsmiljöinspektionen har fått kraftigt minskade anslag. De är på väg att halveras. Deras uppgift är att arbeta för att arbetsmiljölagstiftningen ska fungera på våra arbetsplatser. Här kommer min andra fråga till de borgerliga företrädarna. Anser ni att rehabiliteringen, som är väl beskriven i arbetsmiljölagen, fungerar bra på arbetsplatserna i dag? Herr talman! Regeringen har också tagit bort kravet att arbetsgivarna ska göra rehabiliteringsutredningar. Det var och är fortfarande väldigt få arbetsgivare som lämnar in någon form av rehabiliteringsutredning till Försäkringskassan. Då valde regeringen att ta bort kravet på rehabiliteringsutredningar. Det leder redan i dag till att arbetsgivarna upplever att de inte längre har samma krav att genomföra rehabilitering. Vi socialdemokrater tyckte att det här var en viktig åtgärd för att det verkligen ska genomföras rehabiliteringsåtgärder. Men det har också varit ett viktigt underlag när Försäkringskassan ska fatta olika beslut. Nu byter man ut det mot att den enskilde ska begära intyg av sin arbetsgivare om det finns något arbete hos arbetsgivaren som han eller hon klarar av. Man säger också i förarbetena att Försäkringskassan inte längre ska kontrollera om arbetsgivaren har genomfört någon rehabilitering. Man ska bara använda ett intyg från arbetsgivaren och ett läkarintyg som underlag för sina beslut. Dessutom har regeringen kraftigt minskat Försäkringskassans köp av arbetslivsinriktad rehabilitering. Man minskar det anslaget med 1 ½ miljard under tre år. Företagarna i remissomgången säger att de små företagarna saknar rimliga förutsättningar att ägna sig åt rehabilitering. Det är här tjänsteköpspengarna och stödet från Försäkringskassan har varit viktigt. Men nu tas det bort. Avstämningsmötena har, alltsedan vi införde dem 2003, blivit ett allt viktigare sätt att gemensamt mellan arbetsgivare, anställd, läkare, försäkringskassa och fackliga organisationer arbeta aktivt med rehabiliteringsfrågorna. Nu har jag svårt att hitta avstämningsmötena i regeringens förslag. Jag kommer till min tredje fråga. Har regeringen tagit bort avstämningsmötena på grund av att Försäkringskassan inte hinner genomföra dem inom rimlig tid och i önskad omfattning? Min följdfråga måste bli: Till vem ska den enskilde vända sig om han eller hon inte får någon rehabilitering? Herr talman! Det jag nu har tagit upp utgör mycket viktiga förutsättningar för att så långt som möjligt kunna tillvarata den enskildes arbetsförmåga. Det är också viktigt för att långsiktigt hålla ned kostnaderna i sjukförsäkringen. Många av remissinstanserna säger, precis som tidigare, att alla inblandade aktörer måste göra sitt jobb bättre än i dag för att det ska fungera med regeringen. Men regeringen tillför inga resurser till någon. Regeringen lägger det här omfattande förslaget utan att tillföra en enda krona. Regeringen framhåller att den statliga satsningen på landstingsmiljarder, som vi socialdemokrater införde, är en mycket viktig del. Då kommer jag till min fjärde fråga. Blir det någon landstingsmiljard i nästa års budget? Eller blir det så att landstingen kommer att dra ned på sina insatser? Herr talman! Det är viktigt med aktiva, tidiga åtgärder i de allra flesta sjukfall. Men jag anser att det bara är tidsgränser som införs. Det är helt otillräckligt. Regeringen föreslår att man de första 90 dagarna ska undersöka möjligheten att komma tillbaka till det egna arbetet. Från den 91:a dagen ska man undersöka omplaceringsmöjligheter hos den egna arbetsgivaren eller söka efter något annat lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden, som man klarar av och som är tillgängligt. Om man sedan efter 180 dagar konstaterar att det inte finns något arbete hos den ordinarie arbetsgivaren som man klarar av, men man bedöms ha möjlighet att försörja sig genom arbete på den reguljära arbetsmarknaden, har man inte längre rätt att få ersättning genom sjukförsäkringen. I denna situation är man hänvisad till en eventuell ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har på det området kraftigt försämrat arbetslöshetsförsäkringens innehåll och samtidigt kraftigt höjt de egna avgifterna. Det har lett till att snart 500 000 personer har lämnat a-kassan. Det innebär att många människor i vårt land riskerar att efter 180 dagars sjukdom bli hänvisade till kommunernas socialtjänst för att få ekonomiskt stöd. Här skriver regeringen att man bedömer att kommunerna får ökade kostnader. Sveriges Kommuner och Landsting bedömer att kommunernas kostnader kommer att öka med minst 500 miljoner kronor och att 10 000 personer kan komma att bli beroende av ekonomiskt stöd från kommunerna redan från den 1 juli i år. Den här mycket skarpa 180-dagarsgränsen har fått väldigt mycket kritik från i stort sett alla remissinstanser. Flera av dem avstyrker förslaget helt. Försäkringskassan säger i sitt remissvar att man saknar tydliga skrivningar kring hur bedömningen av arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden ska göras. Jag tycker att det är mycket allvarligt att de som ska fatta besluten inte i regeringens skrivbordsprodukt får någon vägledning om hur det ska ske. LO, TCO och Saco, alltså alla stora fackliga organisationer, avstyrker tillsammans med Arbetsförmedlingen att man tar bort de särskilda skälen, vilket innebär att ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och liknande inte längre ska beaktas vid olika bedömningar. Herr talman! Det jag tycker är allvarligast med den här 180-dagarsgränsen är att den bakvägen undergräver anställningstryggheten för de anställda. Det anser jag att jag får stöd för i de remissvar som samtliga fackliga organisationer och även arbetsgivarorganisationer ger uttryck för i sina remissvar. LO-TCO Rättsskydd anser att det kommer att bli många tvister, speciellt runt 180-dagarsbedömningarna. LO-TCO Rättsskydd säger att man saknar tydliga sanktioner mot arbetsgivarna som inte gör någonting. Den enskilde måste säga upp sig själv, säger man, eller bli uppsagd av arbetsgivaren för att få rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetstagaren har ingen möjlighet att driva en tvist då han eller hon blir helt utan ersättning under tiden. Här kommer min femte fråga till de borgerliga företrädarna. En person som har en anställning har inte rätt att få arbetslöshetsersättning. Innebär förslaget att en person måste säga upp sig själv, eller blir man automatiskt av med sin anställning när man inte bedöms kunna återgå till sitt arbete hos sin ordinarie arbetsgivare? Herr talman! De personer som bedöms vara för sjuka för att klara någon form av arbete kan få sjukpenning i maximalt 364 dagar inom en ramtid på 450 dagar. Här inför regeringen en klar bortre parentes i sjukförsäkringen. Samtidigt skärper man kraven för att få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Man säger att det ska betraktas som ett undantag från huvudregeln att man ska få ersättning av sjukförsäkringen efter 180 dagar. Det krävs stor sannolikhet för återgång till den ordinarie arbetsgivaren om prövning mot hela arbetsmarknaden ska skjutas upp. Här uttrycker man på flera olika sätt den mycket tydliga sortering man vill införa i sjukförsäkringen genom att skilja människor från anställning och sjukförsäkringen eftersom fortsatt sjukpenning också tillhör undantagen. Vi socialdemokrater införde år 2003 regler där vi underströk vikten av återgång till arbete på deltid som vi såg som ett viktig steg i rehabiliteringen för många människor. Det handlar om vikten av att delta i arbetslivet efter sin förmåga. I de regler som regeringen nu inför uppstår många frågetecken kring hur personer som inledningsvis bara klarar att återgå till arbete på deltid ska hanteras. Förslaget ger ingen klar bild av vad som kommer att gälla. Därför ställer jag min sjätte fråga. Får personer som klarar att återgå i sitt arbete på 50 eller 75 procent fortsätta hos den ordinarie arbetsgivaren, eller blir han eller hon hänvisad till att söka annat arbete med a-kassa som ersättning? Herr talman! När vi sedan kommer till dag 365 kan den som lider av en svår sjukdom ansöka hos Försäkringskassan om att kunna få sjukpenning i ytterligare maximalt 550 dagar. Ersättningen sänks då till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, alltså knappt 73 procent. Det är svårt att förstå varför de som drabbas av svåra sjukdomar också ska få en allt sämre ekonomi. På den här punkten har många remissinstanser uttryckt stora tveksamheter om vilka kriterier som ska gälla för förlängd sjukpenning. Reglerna är även här alltför otydliga för att man ska kunna göra bedömningar. Jag ställer här min sjunde fråga. Vilka sjukdomar kommer att vara godkända för att få förlängd sjukpenning, och kan man behålla sin anställning under den perioden? Herr talman! Vi yrkar avslag på hela förslaget i betänkandet och föreslår att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att på ett mycket bättre sätt genomlysa hela detta svåra och viktiga område. Det är något som statsministern och socialförsäkringsministern har talat om i snart två år. Till min stora förvåning avstyrker den borgerliga majoriteten förslaget i utskottsbehandlingen. Jag måste ställa en fråga. Hur kommer regeringen att agera när riksdagen avslår förslaget om att tillsätta en parlamentarisk socialförsäkringsutredning? Vi har hela tiden ansett att detta har varit ett viktigt område. Det har funnits ett stort behov att försöka hitta en samsyn i många frågor. Det gör det också möjligt att göra reglerna i sjukförsäkringen stabila och hållbara över tiden. Med detta förslag tycker jag att de förutsättningarna undermineras kraftigt. Vi socialdemokrater vill ha en sjukförsäkring som ser den enskilde individen och dennes förutsättningar. Det ska finnas många broar tillbaka till arbetslivet för den som drabbas av sjukdom och inte skarpa tidsgränser som sorterar ut människor från arbetslivet. Det riskerar förslaget att göra. Herr talman! Innan jag avslutar mitt anförande tänker jag upprepa mina frågor. Min första fråga är: Var finns rehabiliteringsinsatserna i förslaget? Min andra fråga är: Anser ni att rehabilitering, som är väl beskriven i arbetsmiljölagen, fungerar bra på arbetsplatserna i dag? Min tredje fråga är: Har regeringen tagit bort avstämningsmötena på grund av att Försäkringskassan inte hinner genomföra dem i rimlig tid och i önskad omfattning? Min följdfråga där blir: Till vem ska den enskilde vända sig om hon eller han inte får någon rehabilitering? Min fjärde fråga är: Blir det någon landstingsmiljard i nästa års budget, eller kommer landstingen att dra ned på sina insatser? Min femte fråga är: En person som har en anställning har inte rätt till en arbetslöshetsersättning. Innebär förslaget att personen måste säga upp sig själv, eller blir man automatiskt av med sin anställning när man inte bedöms kunna återgå till sitt arbete hos den ordinarie arbetsgivaren? Min sjätte fråga är: Får en person som klarar av att återgå i arbete på 50 eller 75 procent fortsätta sin anställning hos ordinarie arbetsgivare, eller blir hon eller han hänvisad till att söka annat arbete med a-kassa som ersättning. Min sjunde fråga är: Vilka sjukdomar kommer att vara godkända för att få förlängd sjukpenning efter 364 dagar, och kan man behålla sin anställning under den perioden? Min sista fråga är: Hur kommer regeringen att agera när riksdagen avslår förslaget om att tillsätta en parlamentarisk socialförsäkringsutredning? I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Christina Oskarsson, Veronica Palm, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt LiseLotte Olsson (v) och Gunvor G Ericson (mp).

Herr talman! Jag tycker att hur vi använder orden säger ganska mycket. Genom ord försöker man också påverka hur världen och samhället ska uppfattas. Dagens betänkande är ett praktexempel på just detta: En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete och införandet av en rehabiliteringskedja. Det låter väldigt tjusigt. Men ibland undrar jag om det egentligen är så att ni på högersidan förstår vilka dåliga förslag ni kommer med och försöker dölja det med vackra ord. Tror ni att svenska folket är så lättlurat? Av ordet rehabiliteringskedja kan man rent språkligt få för sig att förslaget handlar om rehabilitering och en serie olika rehabiliteringsinslag som är länkade samman i en kedja allt för att den sjuke inte ska lossna ur kedjan. Men i förslaget finns inte ett enda positivt inslag om rehabilitering i bemärkelsen arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som skulle leda till återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren. Det finns absolut ingenting alls om det i hela propositionen. Sanningen är att regeringen vill införa en utsorteringskedja. Det är ett uttryck som LO myntade, och jag kommer att fortsätta att använda det i dagens debatt. Det känns som att vi har haft den här debatten tidigare i en del interpellationer, och vi har väl nuddat frågan i andra kammardebatter. Men det är nu i dag det gäller. Jag antar att vi alla från oppositionens sida kommer att försöka göra allt för att få er på högersidan att förstå hur illa förslaget är. Jag antar också att ni inte kommer att lyssna på oss. Därför ber jag er att ta till er all den oro som hundratals människor som samlades på Mynttorget i går kände. Det var sjuka, men framför allt var det människor som känner en uppgivenhet och frustration över det som håller på att hända i Sverige i dag. Det är som signaturen "en orolig personlig handläggare på Försäkringskassan" uttryckte det i en debattartikel häromdagen: Beslutar riksdagen att anta den här propositionen går vi mot ett tvåtredjedelssamhälle. Enligt Försäkringskassans egna beräkningar kommer 40 000 personer som har ersättning i dag att bli utan när de nya reglerna införs. Försäkringskassan räknar med en kostnadsminskning på nära 17 miljarder de närmaste åren. Det är pengar som de allra mest utsatta i samhället kommer att få bidra med. Från och med den 1 juli får nästan 70 000 sjukskrivna sänkt sjukpenning från 77,6 procent till 72,6 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Det innebär att en långvarigt sjuk person med en månadslön på 23 000 får 1 150 kronor mindre i ersättning per månad. I ett inslag i söndagens nyheter intervjuades en kvinna som hade flera diskbråck och som inget hellre ville än att börja jobba igen. Hon sade att hon kommer att förlora 1 200 per månad och undrade hur det kommer att hjälpa hennes återgång i arbete att förutom ryggvärken leva under en ekonomisk press. Jag hoppas också att ni lyssnade uppmärksamt och kommer ihåg vad som sades då vi hade vår utfrågning för en månad sedan. Under utfrågningen framkom massiv kritik från i stort sett alla de närvarande. Minns ni vad forskaren Töres Theorell sade? Han sade att han fruktade att vi kommer att få se försäkringssjälvmord. Jag brukar berätta vad han sade när jag är ute och pratar om det nya socialförsäkringssystemet. Då nickar många och säger att just så kommer det att bli. De är inte förvånade, bara förskräckta över vad som är på gång. Då undrar jag: Vill ni ha det på er meritlista? Tänker ni gå till val på det 2010? "Det var vi som införde försäkringssjälvmord." En läkare från psykiatrin dömer ut hela sorteringskedjan med att det kommer att innebära ett kontraproduktivt system och medföra en oro hos patienterna vilket i sin tur är en grogrund för depressioner. Ni har väl inte heller kunnat undgå insändare, debattinlägg och mejl - jag antar att ni också har fått sådana - från upprörda, arga och framför allt oroliga människor i hela landet. Det har cirkulerat flera namninsamlingar. Jag har inte det sammanlagda antalet underskrifter, men bara kommunal Norrbottens namninsamling har på kort tid fått över 50 000 namn. Jag vädjar därför till er att, om ni inte vill lyssna på oss på vänstersidan, lyssna då till de förtvivlade medborgarna i Sverige och rösta nej till utsorteringskedjan. I den här propositionen föreslår regeringen historiska försämringar i sjukförsäkringssystemet. Det handlar om ett systemskifte som kommer att slå undan benen för många redan hårt utsatta människor. Ledarskribenten i Västerbottens Folkblad, Lars Bodén, uttryckte nyligen saken så här i en ledare: Sjukskrivna kommer att hamna i ett oberäkneligt gungfly, och om du inte kan ro själv är du borta med vinden. Jag tycker att det visar vad det handlar om. Herr talman! Vänsterpartiet avvisar alla de försämringar som föreslås i den här propositionen. Förslagen går under beteckningen rehabiliteringskedjan, men innehåller inga förslag på förbättrad rehabilitering eller ökade möjligheter för den som drabbats av ohälsa att få jobb. Fasta tidsgränser, hårdare bedömningar av arbetsförmågan och sänkta ersättningsnivåer i kombination med fortsatt svår arbetsmarknadssituation för personer som drabbats av ohälsa kommer att leda till ett ökat behov av kommunalt försörjningsstöd. Vi är i likhet med en rad remissinstanser rädda för att de nya reglerna kommer att urholka anställningsskyddet. Utsorteringskedjan måste ses i ett större sammanhang. Tillsammans med nedskärningarna i arbetslöshetsförsäkringen, skatterabatter för överklassnära tjänster, försämring av arbetsrätten, sänkta socialavgifter för ungdomar och nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken är urholkningen av anställningsskyddet för sjuka och utsorteringskedjan ytterligare en pusselbit i skapandet av en låglönearbetsmarknad i Sverige. Samtidigt som regeringen gör historiska försämringar i sjukförsäkringen finns det stora överskott inom försäkringen. Det är 14 miljarder kronor bara för innevarande år. Försämringarna av sjukförsäkringen som föreslås i den föreliggande propositionen skadar tilliten till välfärdssamhället för lång tid framöver. Herr talman! Enligt Vänsterpartiet ska sjukförsäkringen vara en generell obligatorisk, solidariskt finansierad försäkring som ersätter inkomstbortfall vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Vi avvisar, som jag sade tidigare, regeringens samtliga förslag till försämringar av sjukförsäkringen. I propositionen föreslår regeringen fasta gränser för när och hur arbetsförmågan ska prövas samt för hur lång tid sjukpenningen ska kunna utbetalas. Det är ett förslag som har fått kraftig kritik av remissinstanserna. LO, TCO och Saco säger nej. Statens folkhälsoinstitut säger: Vi bedömer att dessa tidsgränser är alltför snäva mot bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och arbetsgivare. De kommer inte att klara av sitt arbete. Jan Larsson, utredare på Socialstyrelsen som har utrett de försäkringsmedicinska beslutsstöden, säger att det är en stor omvälvning och att det är synd att det kommer en massa nya regler samtidigt. Han undrar hur stora förutsättningar hälso- och sjukvården och Försäkringskassan har att göra detta på ett bra och riktigt sätt. Han ifrågasätter dessutom att ikraftträdandet av de nya reglerna ska komma så snabbt. Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och regeringen själv tror att de föreslagna tidsgränserna kommer att leda till ett ökat behov av försörjningsstöd. Kommunerna, med Sveriges Kommuner och Landsting i spetsen, befarar att kostnaderna för försörjningsstöd kommer att öka. På utfrågningen sade man, som ni kanske kommer ihåg, att man i kommunerna beräknar en ökning av försörjningsstödet med ungefär 12 procent. Försörjningsstöd eller socialbidrag är samhällets yttersta skyddsnät, och det är tänkt som en tillfällig ersättning. I dag får 280 000 personer någon gång under året ekonomiskt bistånd, men Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar: För dessa nya grupper kan behovet av ekonomiskt bistånd bli långvarigt. Statsanställdas kongress, med många anställda inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, ser med stor oro på förslaget och sammanfattar den samstämmiga kritik som remissinstanserna har haft. Man ser en ökad risk att förlora sin anställning efter bara ett halvt års ohälsa. Anställningsskyddet kommer att urholkas. Kravet på den enskilde sjuke ökar ensidigt. Det finns inga vare sig krav eller incitament för andra aktörer - arbetsgivaren, Försäkringskassan eller hälso- och sjukvården. Det är svårbegripliga regler där den enskilde med lång sjukperiod riskerar att stå utan försäkringsskydd vid ny sjukdom. Det finns stora risker att stå helt utan ersättning, även arbetslöshetsersättning, om man har en längre sjukperiod bakom sig. Detta leder till kraftiga ekonomiska och sociala konsekvenser för den enskilde samt en ökning av kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Det är förändringar i grunden av vårt system, det vill säga ett systemskifte, där man går över till att bara vissa diagnoser är berättigade till den högre ersättningsnivån. En anställd på Försäkringskassan är rädd att de föreslagna förändringarna riskerar att äventyra rättssäkerheten och säger att det inte är möjligt att arbeta utifrån de föreslagna regeländringarna med befintlig personalstab. Hon avslutar med att säga att hon hoppas att förslaget röstas ned och att man i stället försöker hitta smidigare, genomförbara och mer humana lösningar. Herr talman! De försämringar som föreslås slår särskilt hårt mot kvinnor eftersom kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män. Förslaget saknar en analys ur jämställdhetssynpunkt, trots att 60 procent av alla med sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning är kvinnor. Det innebär att de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor kommer att öka, vilket strider mot riksdagens jämställdhetspolitiska mål. Herr talman! Arbetsförmågan hos sjukskrivna ska enligt regeringens förslag redan efter sex månader prövas mot alla förekommande arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Försäkringskassan ska inte längre ta hänsyn till individuella faktorer som ålder, kön, utbildning eller tidigare verksamhet. Man utgår från att alla människor oavsett ålder och livssituation ska tillfriskna lika snabbt eller ha samma arbetsförmåga oavsett sjukdom. Regeringen bortser från att ålder och kön påverkar vår hälsa, arbetsförmåga och möjligheter att tillfriskna. Men visst säger väl både sunda förnuftet och all medicinsk forskning att det är skillnad mellan en 27-årig man och en 59-årig kvinna? Herr talman! Eftersom den här propositionen är stor och omvälvande - det är ett systemskifte som kommer att slå hål på vår gemensamma välfärd - finns det egentligen hur mycket som helst att kritisera och debattera. Men jag tänker ändå stanna här, för stunden i alla fall. Jag slutar som jag började. Om ni inte tror på remissinstansernas, vänstersidans, handikapporganisationernas och de fackliga organisationernas kritik, öppna era hjärtan och lyssna på alla de enskilda människornas oro! Släng propositionen i papperskorgen och visa att även högerns riksdagsledamöter kan känna empati och förståelse! Jag yrkar avslag på hela denna vedervärdiga proposition och bifall till reservationerna 1 och 3. I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt Gunvor G Ericson (mp).

Herr talman! Varje människa som är eller har varit sjuk och sjukskriven vet hur viktigt det är att kunna återfå hälsan och kunna återgå till en fungerande vardag. Om man inte återfår sin hälsa är det ändå viktigt att så mycket annat som möjligt i livet fungerar normalt. Det gäller till exempel möjligheten att kunna få gå till ett arbete. Var och en som har varit sjuk en tid vet också vilket underläge man befinner sig i. Förutom att man måste passa in i regelverket är man i högsta grad beroende av förhållningssätt och bemötande hos försäkringskassa, läkare och faktiskt också regeringen. Man är i ett läge där man inte vill ge svar på tal, eftersom det kan ligga en i fatet. Att den egna kraften samtidigt tryter och självkänslan inte sällan är låg gör inte saken bättre. Det är av dessa skäl väldigt viktigt vilket angreppssätt som politiken på sjukförsäkringsområdet har. Det handlar om att människor ska bli respektfullt bemötta och snabbt få den hjälp de behöver, att människors kunskap om den egna situationen tas till vara och är utgångspunkten för insatser, att människor stärks, att strukturerna är klokt uppbyggda och bygger på den kunskap som finns och att det finns skyddsnät när olika länkar i systemet inte fungerar som de ska. Den moderatledda regeringen har dessvärre valt en annan väg. Visserligen är retoriken att fler ska få en ny chans i arbetslivet, men sjukförsäkringen är den största besparingsposten i Reinfeldts budget under mandatperioden - för att kunna genomföra skattesänkningar för rika och friska. Regeringen talar om ett minskat utanförskap men tycks inte inse att dess politik leder till ett nytt mycket värre utanförskap, det vill säga det som inträder om man står helt utanför både ersättning och stöd från samhället. Regeringens sätt att räkna är att den som är sjuk en dag två gånger om året också räknas in i utanförskapet, eftersom regeringen räknar med årsekvivalenter, som det kallas. Man lägger ihop siffrorna för sjukfrånvaron under året. Det sjukförsäkringssystem som vi har haft i Sverige bygger på en trygghet att man ska kunna vara borta från arbetet om man är sjuk tillfälligt. Det kallar inte jag för utanförskap. Det kallar jag för ett trygghetssystem. Sällan har väl ett förslag mött så mycket kritik som det som regeringen nu väljer att lägga fram. Kritik och farhågor har lyfts fram från snart sagt alla håll: fackföreningar, handikapprörelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, handläggare på Försäkringskassan med flera. På socialförsäkringsutskottets hearing i frågan lyftes fram kritik från forskare, myndigheter och organisationer. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är märkligt att tala om en rehabiliteringskedja när förslaget inte innehåller en kedja av rehabilitering utan handlar om skärpta regler för hur sjukskrivningsprocessen ska gå till i ett system som fungerar dåligt. Det är knappast förvånande att förslaget på flera håll har börjat kallas för utsorteringskedjan i stället för rehabiliteringskedjan. I Miljöpartiet har vi haft ett rådslag där vi har tagit fram en rapport om ekonomisk trygghet. Vi har kommit fram till en helt annan lösning som vi med glädje skulle ha velat diskutera i den parlamentariska utredning som vi en gång i tiden var överens med er i de borgerliga partierna om att vi skulle tillsätta. Tyvärr verkar den ha lagts på is. Ordet rehabiliteringskedja låter kanske positivt, men i själva verket är det som tidsgränser det handlar om, helt enkelt en utsortering beroende på tid. Är du sjuk men har arbetsförmåga säger Försäkringskassan: Gå till Arbetsförmedlingen! Där säger handläggaren: Nej, du är inte anställningsbar. Då får du stå där med mössan i hand utan rätt till vare sig a-kassa eller sjukpenning. Det är ett osolidariskt och orättvist system. Det är också ett påfallande krångligt regelverk som regeringen presenterar. Det är förvånande, eftersom regeringen brukar tala om vikten av större tydlighet i systemen, något som vi i Miljöpartiet i grunden också tycker är eftersträvansvärt. Men i det här fallet blir det inte enklare, och det löser inget problem. Visst finns det problem i dag, men det behövs en bättre helhetssyn och verklig möjlighet för individer att få rehabilitering, kompletterande utbildning, omskolning eller vad det nu är som behövs för att de ska kunna komma tillbaka i arbete. Från Miljöpartiets sida yrkar vi avslag på förslaget i betänkandet. Vi anser naturligtvis att sjukskrivningstalen behöver minska, men vi anser också att fler ska kunna ha möjlighet att arbeta. Vi skiljer oss starkt från regeringen i synsätt när det gäller skälen, och vår väg dit, hur vi ska nå det här, är markant annorlunda. I grunden handlar det faktiskt om människosyn. Det behövs ett system som möter dig och hjälper dig om du är sjuk, arbetslös eller både-och, ett tryggt system som ser till individens förutsättningar och som finansieras solidariskt - en verklig arbetslivstrygghet. Men regeringens förslag leder inte till trygghet utan ökar pressen på dem som är sjuka. Att veta att man redan efter sex månader ska pröva arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden gör ingen frisk. Det som händer är att anställningsskyddet urholkas. Otrygghet är vad förslaget leder till. Otrygghet är en riskfaktor sett ur ett folkhälsoperspektiv, inte en friskfaktor, om nu socialförsäkringsminister Pehrsson missat det i sin sjuksköterskeutbildning. Ekonomisk och social trygghet är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan. Det är grundläggande folkhälsovetenskap som ingår i baskursen på folkhälsovetenskapligt program. Det är mycket tydligt vad ekonomisk och social trygghet betyder för folkhälsan. Det finns ett samband mellan god folkhälsa och ett samhälle präglat av ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, jämställdhet och rättvisa. Ett försämrat sjukförsäkringssystem är fel medicin för att förbättra folkhälsan. Men det tycks inte regeringen se nu när man ska genomföra sitt systemskifte. Förslaget slår dessutom extra hårt mot kvinnor, som bland annat LiseLotte tog upp i sitt inledningsanförande. Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män och får mer diffusa diagnoser av sina läkare. Vi är mycket oroade för de följder det här förslaget kan få. Jag ska nu ta upp folkhälso- och jämställdhetsaspekter i ett vidare perspektiv. Det finns ett särskilt avsnitt i propositionen som tar upp konsekvenser för kommunen. Där hade en beskrivning av förväntad ökad belastning inom socialtjänsten varit på sin plats. Regeringen beskriver i stället att förslagen kommer att leda till minskad sjukfrånvaro och därmed stärkt kommunal ekonomi. Men Sveriges Kommuner och Landstings beräkningar visar tvärtom på ökade socialbidragskostnader. Vi anser att regeringen borde ha gjort en folkhälsokonsekvensanalys av förslaget för att betrakta effekter på folkhälsan i stort. När det gäller jämställdhet har regeringen i ett särskilt avsnitt beskrivit att deras förslag gynnar kvinnor eftersom flest kvinnor är sjukskrivna. Det är bra att man i alla fall ser att kvinnor är mest sjukskrivna, men man menar också att eftersom många kvinnor är anställda i offentlig sektor kommer de ges möjlighet till alternativa uppgifter på ett sätt som mindre arbetsgivare har svårigheter att erbjuda. En särskild jämställdhetsanalys av förslaget innebär att göra något helt annat än vad regeringen faktiskt har gjort. Visst är det bra att regeringen säger att man ska följa upp reformen, men det ska också göras ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi instämmer i att man bör göra det, men vi anser att en sådan uppföljning måste göras seriöst med både kvantitativa och kvalitativa angreppssätt. Ohälsotalet, som Försäkringskassan regelbundet redovisar, visar fortfarande att det är stor skillnad mellan kvinnors och mäns ohälsotal. Vi i Miljöpartiet anser att det är ett stort problem att människor faller mellan stolarna i dag. Försäkringssystemet bygger på en verklighet där människor har ett och samma yrke livet ut, oftast med en fast anställning hos samma arbetsgivare. Så ser samhället inte ut i dag. Många har deltids- och projektanställningar. En del människor står helt utanför arbetsmarknaden. Några av problemen med trygghetssystemet är att det är svåröverskådligt, ojämlikt och otryggt. Det är till exempel inte tillåtet att kombinera deltidssjukskrivning med studier. Skapade gränser och kvalificeringsvillkor gör att människor slås ut och kan stå utan eller få mycket låg ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Med det här systemet riskerar ännu fler att hamna helt utanför. Finns det några socialliberala folkpartister och centerpartister som värnar kvinnors hälsa eller några kristdemokrater som värnar sjuka människors värdighet som kan sätta stopp för nedmonteringen av sjukförsäkringen? Rösta med hjärtat! Gör som Miljöpartiet, socialdemokratin och Vänsterpartiet! Rösta nej när vi ska ta ställning till detta dåliga förslag! I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt LiseLotte Olsson (v).

Herr talman! Jag vill redan nu avisera att jag kommer att tala något längre än den föranmälda tiden. Det som ligger en varmt om hjärtat talar man gärna om och för, som bekant. Samtidigt vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Herr talman! Långa sjukskrivningar är en viktig förklaring till den höga sjukfrånvaron i Sverige. Två femtedelar av de pågående sjukskrivningsfallen har pågått i ett år eller mer. I vissa fall kan långtidssjukskrivning givetvis vara berättigat, men mycket tyder på att många människor i onödan fastnar i sjukskrivning. Varken arbetsgivare eller Försäkringskassan uppfyller kraven på rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna. I många sjukskrivningsfall är det rationellt för alla inblandade att inte göra något och låta sjukskrivningen fortgå med ersättningen från sjukförsäkringen i form av sjukpenning. Den som är sjukskriven från en anställning riskerar denna om han eller hon går med på rehabilitering med inriktning på ett annat jobb. Den som är sjukskriven riskerar också sin anställning om han eller hon går tillbaka till sitt jobb med en fortsatt nedsättning av arbetsförmågan. Om arbetsgivaren anser att han eller hon inte kan utföra något arbete av betydelse kan saklig grund för uppsägning anses föreligga. Att sjukskrivningar drar ut på tiden drabbar den sjukskrivne hårdast. Chanserna att återgå till arbete krymper när sjukfrånvaron blir längre. Tidiga insatser är det som bäst kan hjälpa den sjukskrivne tillbaka till arbete. De långa sjukskrivningarna riskerar att leda till utslagning från arbetslivet. För den som går sjukskriven längre än ett år finns i dag ett stor mått av rättsosäkerhet förknippat med sjukskrivningen. Regelverket säger att Försäkringskassan ska göra en prövning av sjukskrivningen senast efter tolv månader. Vid denna prövning ska arbetsförmågan på nytt bedömas, och det ska avgöras om den sjukskrivne bör övergå till sjuk- eller aktivitetsersättning. Tillämpningen av denna regel är dock inte konsekvent. Som en konsekvens av detta skapas en stor osäkerhet för den långtidssjukskrivne. När sjukskrivningen överskridit dessa tolv månader riskerar han eller hon att när som helst få besked om att sjukpenningen setts över och dragits in. Herr talman! Jag noterar att Kurt Kvarnström från Socialdemokraterna redan har begärt ordet, men så här långt har jag faktiskt bara citerat vad LO skrev i en rapport för ett år sedan, men det hade likaväl kunnat vara mina egna ord. Det ska bli intressant att höra Kurt Kvarnströms replik på den kritik som LO har anfört mot den rådande ordningen. Vid det förra valet befann sig över en miljon människor i utanförskap. Två tredjedelar av utanförskapet eller 700 000 människor var sjukskrivna eller i sjuk- och aktivitetsersättning, allmänt kallat förtidspension. Av dessa 700 000 människor var 550 000 i sjuk- och aktivitetsersättning. De var utsorterade, ofta mot sin vilja, av Socialdemokraterna och deras stödpartier. De allra flesta har fastnat i ett permanent utanförskap. Sannolikheten att komma tillbaka i arbete när man väl har fått förtidspension är 1 procent trots att en betydande andel av dem som har sjuk- och aktivitetsersättning uppger att de helt eller delvis har arbetsförmåga. De här människorna sorterades ut av Socialdemokraterna därför att de ville snygga till de sjukskrivningstal som skjutit i höjden under ett antal år. De sorterades ut genom att Socialdemokraterna i praktiken införde en automatisk förtidspensionering efter ett års sjukskrivning. De sorterades ut därför att Socialdemokraterna och deras stödpartier inte hade förmåga att genomföra reformer som kunde ge de här människorna verkningsfulla, tidiga insatser under sjukskrivningstiden. 140 personer om dagen sorterades ut under Socialdemokraternas tid vid makten. Ni socialdemokrater brukade på er tid deklarera att ni var stolta över det ni hade åstadkommit. Jag undrar om ni är stolta över den här utsorteringen. Allians för Sverige gick till val på att bryta utanförskapet och med stöd och hjälp få människor att komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Den reformering av sjukförsäkringen som vi debatterar i dag är ett viktigt led i Allians för Sveriges strategi för att åstadkomma en kortare väg till ett friskare liv. Oppositionen slår vakt om nuvarande ordning, den ordning som har dömts ut av LO. Socialdemokraternas och Miljöpartiets enda offensiva förslag är att man vill tillsätta en utredning. En utredning som sannolikt behöver arbeta i flera år hjälper knappast de hundratusentals som i dag är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Ett eller två år eller längre tid i sjukfrånvaro innebär ett enormt lidande för varje enskild människa. Hjälpen till de här människorna kan inte vänta. Är en utredning vad oppositionen har att erbjuda de här människorna? Vänsterpartiet erbjuder inte ens det. Man slår bara vakt om den rådande ordningen, den utsortering som skapades av Socialdemokraterna. Nu sprider oppositionen och en del andra en omfattande skrämselpropaganda. Förhoppningen är väl att ta politiska poäng. Men man gör det på bekostnad av att man - helt i onödan - skrämmer upp människor och gör dem oroliga. Det är en cynisk partipolitik. Människor som är sjuka har det svårt nog, de behöver inte skrämmas upp och oroas. De behöver tidiga, aktiva vård- och rehabiliteringsinsatser i stället för långa, passiva sjukskrivningar - precis som LO skriver i sin rapport. Problemet med den nuvarande ordningen, den av Socialdemokraterna skapade utsorteringen, har varit att Försäkringskassan arbetat med en sjustegsmodell utan några fasta tidsgränser för när avstämningar ska ske. Detta har lett till att efter ett års sjukskrivning befinner sig fortfarande 70 procent av de sjukskrivna kvar i steg ett. Och efter ett års sjukskrivning prövas man för förtidspension. Många har alltså aldrig fått det stöd som de ska ges i de olika stegen i sjustegsmodellen när de kommer till den gräns då de sannolikt går över i sjuk- och aktivitetsersättning, förtidspension. Nu ersätter vi den här sjustegsmodellen med en rehabiliteringskedja med färre steg och tydliga tidpunkter då avstämningar ska ske. Det leder till tidigare och aktiva insatser. Vid en sjukskrivning kommer man under de tre första månaderna att pröva arbetsförmågan mot de ordinarie arbetsuppgifterna hos arbetsgivaren eller andra tillfälliga arbetsuppgifter som arbetsgivaren kan erbjuda. Därefter prövas arbetsförmågan mot andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Därmed ställs i praktiken större krav än i dag på att arbetsgivaren ska genomföra de anpassningsåtgärder av arbetsplatsen som krävs för att den sjukskrivne ska kunna komma tillbaka i arbete. Först efter sex månader prövas arbetsförmågan mot arbetsmarknaden i övrigt, en prövning som i dag kan ske redan efter tre veckors sjukskrivning. Undantag för den här prövningen kan göras om det pågår en rehabiliteringsåtgärd som förväntas leda till att man återgår i arbete före tolv månaders sjukskrivning, om de försäkringsmedicinska riktlinjerna säger att sjukskrivningen bör vara längre än sex månader, om man väntar på en operation som möjliggör återgång i arbete eller om man delvis har återgått i arbete och det finns en plan för återgång på heltid. Då prövas man inte mot arbetsmarknaden som helhet efter sex månader. När man kommit upp i tolv månaders sjukskrivning prövas man i dag för sjuk- och aktivitetsersättning, förtidspension. De som beviljas förtidspension - och jag måste säga att jag har fått många mejl och telefonsamtal under de senaste åren från ledsna och frustrerade människor som har fått det mot sin vilja - får då gå ned på en ersättningsnivå på 64 procent efter ett års sjukskrivning. Kvinnor och ungdomar är de som har drabbats absolut hårdast av den här utsorteringen. Vi avskaffar nu den automatiska prövningen för förtidspension och ersätter den med en förlängd sjukpenning på 75 procents ersättningsnivå. Det är en förbättring för många. Den förlängda sjukpenningen kan man ha i upp till ytterligare 18 månader. Totalt kan man då komma upp i två och ett halvt år med sjukpenning och förlängd sjukpenning. Men vår ambition är givetvis att man ska få vård och rehabilitering tidigt och därmed inte behöva vara sjukskriven så länge. Tidsgränsen för rätten till sjukpenning och förlängd sjukpenning blir således två och ett halvt år. Det kan jämföras med vad LO föreslår i den rapport som jag inledningsvis citerade där man föreslår en tidsgräns på drygt ett år, 15 månader. Jämför vi med andra länder kan vi konstatera att i Danmark har man rätt till totalt 52 sjukveckor under en 18-månadersperiod, i Finland totalt 300 sjukdagar under en tvåårsperiod och i Norge totalt 52 sjukveckor under en treårsperiod. Den tidsgräns som vi föreslår är därmed högst rimlig. Vår ambition är att så många som möjligt har fått vård och rehabilitering i så god tid att det inte ska behöva gå så långt, men för den som trots allt är sjukskriven när det har gått 30 månader görs en prövning av arbetsförmågan - ungefär som LO föreslår i den tidigare nämnda rapporten. Men enligt LO:s förslag ska det ske redan efter 15 månader, alltså halva tiden jämfört med det vi föreslår. Men om man, efter att alla möjligheter till rehabilitering har uttömts, bedöms ha en så pass permanent nedsatt arbetsförmåga att det saknas möjligheter att kunna återgå i arbete erhåller man förtidspension. Om man bedöms ha återfått arbetsförmågan ska man givetvis återgå i arbete. Om man har en nedsatt arbetsförmåga, men inte i den grad att man beviljats förtidspension, ska man kunna beredas plats i jobb- och utvecklingsgarantin. Den som är drabbad av en mycket allvarlig sjukdom erhåller vanlig sjukpenning under obegränsad tid. Det här var i korthet det förslag som vi har att ta ställning till i dag, ett förslag som ersätter dagens långa, passiva sjukskrivningar med tidiga aktiva åtgärder. Förslaget behöver dock sättas in i sitt sammanhang. För det här är inte det enda vi gör för att hjälpa människor tillbaka från utanförskap. För att underlätta för den som är sjukskriven att våga prova ett annat arbete än det ordinarie inför vi en rätt till tjänstledighet - från och med den tredje sjukskrivningsmånaden - från sin ordinarie arbetsgivare. Det betyder att man inte behöver säga upp sig från sitt vanliga jobb om man vill prova på ett annat jobb, där ens arbetsförmåga kanske bättre kan tas till vara. Det innebär en trygghet för den enskilde och i praktiken en förstärkning av arbetsrätten. Vi satsar 3,4 miljarder kronor på att förstärka företagshälsovården och att införa en rehabiliteringsgaranti. Företagshälsovården ska inte bara arbeta förebyggande utan också kunna erbjuda vanlig sjukvård. Företagshälsovården, som har en bättre kunskap om den anställdes arbetsplats, ska också kunna bistå Försäkringskassan när det gäller bedömning av arbetsförmågan och vilka anpassningar som kan göras av arbetsplatsen. Dessutom ska företagshälsovården kunna underlätta partssamverkan. Allt detta gör vi för att hjälpa den enskilde att kunna komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Rehabiliteringsgarantin ska klargöra den enskildes rätt till medicinska rehabiliteringsinsatser. Den har inriktning på de stora diagnosgrupperna. Vid det senaste årsskiftet möjliggjorde vi för Försäkringskassan att köpa rehabiliteringsinsatser för de sjukskrivna direkt från landstingen. Att skapa en kortare väg till ett friskare liv handlar också om att sänka trösklarna för en återgång i arbete. Människor ska våga prova att arbeta, och arbetsgivare ska vilja anställa. Vid årsskiftet införde vi också de så kallade nyfriskjobben. Den som har varit frånvarande från arbetsmarknaden på grund av sjukdom i mer än ett år kan få ett nyfriskjobb, vilket är ett helt vanligt jobb på den ordinarie arbetsmarknaden med avtalsenlig lön, men med en kraftig skatterabatt som gör det markant billigare för arbetsgivaren att anställa. Den som i dag har tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning har möjlighet att prova på att arbeta med bibehållen rätt till ersättning under tre månader. Många som har gjort det har slutat jobba efter tre månader. De tycker att tre månader är för kort tid och vågar inte fortsätta arbeta därför att de är rädda för att de inte klarar av det. Det här är ett problem som många har hört av sig om och poängterat. Vi utsträcker nu därför tiden från tre månader till tolv månader. Den som har beviljats stadigvarande förtidspension kommer att få möjlighet att arbeta utan att hans eller hennes rätt till förtidspension ifrågasätts. De första 41 000 kronorna man tjänar kan man tjäna utan att förtidspensionen reduceras. Därutöver reduceras förtidspensionen med 50 öre för varje intjänad krona. Det här är mycket frikostigt och fördelaktigt för den enskilde, och målet är givetvis att fler ska våga försöka ta steget tillbaka till arbetsgemenskapen. Det här och mycket mer gör vi för att hjälpa och stödja, för att underlätta en återgång i arbete. Det gör vi samtidigt som oppositionen slår vakt om dagens långa och passiva sjukskrivningar. När jag har varit runt om i landet och träffat människor som har varit långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller människor som jobbar med rehabilitering har jag fått ett mycket positivt gensvar när jag har berättat om de reformer som vi nu kommer att genomföra. Det här är precis vad de har efterlyst, säger de. Äntligen vågar de försöka arbeta utan att vara rädd för att förlora rätten till förtidspension. Äntligen kan de få det stöd de behöver för att komma tillbaka i arbete. Det är sådana kommentarer jag har mötts av. Fru talman! Vi ska veta att så gott som alla sjukskrivna eller förtidspensionerade inte heller vill något annat än att arbeta. Det är allas främsta önskan att få vara frisk och gå till ett arbete. Nu hjälper vi många att förverkliga sin önskan om att gå upp på morgonen och gå till jobbet. Fru talman! Vi moderater och Allians för Sverige gick till val på att bryta utanförskapet. Sedan valet har 165 000 människor lämnat sitt utanförskap och återgått i arbete. Aldrig någonsin tidigare har så många människor haft ett jobb att gå till som i dag. Med de rehabiliteringsreformer vi genomför kommer vi att hjälpa ännu fler att gå från utanförskap till arbetsgemenskap. Det är nu vi sätter stopp för den utsorteringspolitik som Socialdemokraterna skapade. Det är dags att skapa en kortare väg till ett friskare liv genom att ersätta långa passiva sjukskrivningar med tidiga aktiva åtgärder. Vi hjälper människor att stå på egna ben. Vi gör så att människor vågar prova på att arbeta, och vi gör så att arbetsgivarna vill anställa dem som har varit frånvarande länge. Fru talman! Jag ser verkligen fram emot att bifalla betänkandet så att vi kan få en kortare väg till ett friskare liv. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Ericson, Mats G Nilsson, Sven Yngve Persson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley och Solveig Zander (båda c), Tobias Krantz och Ulf Nilsson (båda fp) samt Lars Gustafsson och Eva Johnsson (båda kd).

Fru talman! Gunnar Axén började sitt anförande med att säga att det här ligger honom varmt om hjärtat. Vad är det som ligger Gunnar Axén varmt om hjärtat? Värmer det Gunnar Axéns hjärta att 700 000 personer kommer att få sänkt sjukpenning, från 77,6 procent till 72,6 procent av inkomsten från den 1 juli? Det här innebär att en långvarigt sjuk LO-kvinna med en lön på 17 000 per månad får 852 kronor lägre ersättning än i dag. Om man tjänar 23 000 kronor - en normal inkomst - betyder det 1 150 kronor mindre per månad. Värmer det verkligen Gunnar Axéns hjärta att en stor del av de sjuka kommer att få en jobbig och tråkig ekonomisk press i sommar? Jag har en annan fråga som mer tydligt handlar om detta betänkande. Det ska införas en diagnosbaserad sjukpenning. Vissa diagnoser ska berättiga till högre ersättning under längre tid än andra. Ska hjärtsjuka och cancersjuka automatiskt få sänkt ersättning från den 1 juli? Eller ska Försäkringskassan redan då börja sortera ut vissa diagnosgrupper som inte ska få någon ersättning över huvud taget? Jag skulle vilja ha svar på frågorna eftersom jag tycker att det inte finns med i propositionen hur dessa människor ska behandlas.

Fru talman! Jag fick frågan om vad som ligger mig varmt om hjärtat. Det är att hjälpa de hundratusentals människor som har sorterats ut av den politik som LiseLotte Olsson företräder. Det gäller alla de som har fastnat i ett utanförskap. Det handlar om att hjälpa de människorna tillbaka till arbetsgemenskapen med tidiga, verkningsfulla och aktiva rehabiliteringsåtgärder. Det gäller att se till att människor inte fastnar i långa sjukskrivningsperioder. Det är vad som ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Vi ska vara medvetna om att det är ett enormt mänskligt lidande när man fastnar i långa passiva sjukskrivningar, som har varit fallet så här långt. Vi vet att 70 procent av dem som har varit sjukskrivna i ett år fortfarande är kvar i första steget i Försäkringskassans sjustegsmodell. Det är den vi ersätter med tidiga och tydliga avstämningstillfällen, så att vi också kan få in tidiga och verkningsfulla insatser för den enskilde. Det ligger mig varmt om hjärtat att se till att människor får vård och rehabilitering i god tid så att de inte hamnar i ett utanförskap. Vad är ert alternativ, LiseLotte Olsson? Ni vill bara slå vakt om den rådande ordningen. Den kan inte någon vara nöjd med.

Fru talman! Nej, det kan man inte vara. Jag har flera gånger sagt i talarstolen att jag inte är nöjd med vad som hände under förra mandatperioden. Det finns mycket som vi skulle vilja göra annorlunda - men verkligen inte på det här sättet. Vi vill inte slå på dem som redan ligger, vilket er politik gör. Det är vad det här förslaget kommer att leda till. Redan utsatta människor kommer att få en mycket sämre situation. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan hur det hjälper människor att få 1 150 kronor mindre per månad. Hur kan den människan må bättre? Jag förstår inte hur ni får ihop tankebanorna. Gunnar Axén sade i sitt anförande att vi i oppositionen gör det här för att ta politiska poäng. Jag vet att Gunnar Axén har tagit emot namnlistor på folk som protesterar. Låt mig påminna om att under den senaste veckan har det varannan minut, dygnet runt, tillkommit en person som protesterar mot de kraftiga försämringarna. Det är inte bara vi som sitter på den här sidan av kammaren som protesterar utan det är alla runt omkring i Sverige. Varför tar ni inte denna oro på allvar? Alla människor riskerar att bli sjuka och att drabbas av förslagen. Varför kan ni inte lyssna på de människor som är eller riskerar att bli utsatta? (Applåder)

Fru talman! LiseLotte Olsson säger att de som är sjuskrivna ligger ned. Vi sträcker ut en hand till dem som ligger ned för att hjälpa dem upp på benen. LiseLotte Olsson och oppositionen i övrigt går bara förbi och låter den sjukskrivne ligga kvar. Så har den rådande ordningen fungerat. LiseLotte Olsson förespråkar också - eftersom man inte har något alternativ - den rådande ordningen där man i praktiken per automatik förtidspensioneras efter ett års sjukskrivning och får en ersättningsnivå på 64 procent. Man vill inte se införandet av den förlängda sjukpenningen på 75 procents ersättningsnivå, som vi föreslår ska ersätta den automatiska prövningen för förtidspension. Vänsterpartiet saknar helt och hållet eget alternativ. Man är emot de förslag som vi lägger fram, men man har ingenting själv att presentera när det gäller vad som ska göras för att hjälpa människor som är fast i eller riskerar att bli fast i långa sjukskrivningar.

Fru talman! Jag glömde att yrka bifall till reservationerna 1-4 i mitt förra inlägg. Jag passar därför på att göra det nu. Jag blir ganska trött. När jag hör inledningen på Gunnar Axéns tal låter det som att vi är i sandlådan. Det känns tråkigt. Jag kan hålla med om att det system vi har i dag är inte bra, men att ha en pingpongmatch om vem som har gjort sämst och vem som har gjort bäst känns tråkigt för debatten. Om det fanns stöd i förslaget för att det skulle bli fler jobb av att ändra tidsgränser skulle jag gärna stödja förslaget. Men i propositionen finns inte några konkreta förslag om hur en rehabgaranti ska gå till och i praktiken genomföras. Moderaterna brukar vara för individens rättigheter. Varför anser inte Moderaterna att det ska vara möjligt för individen att begära ett avstämningssamtal hos Försäkringskassan där individen får möjlighet att träffa sin arbetsgivare och diskutera med Försäkringskassan hur lösningen för honom kan se ut? En sådan rätt har ni avstyrkt i det här förslaget. De höga ohälsotalen är ett stort problem för individen, för arbetsgivaren och för samhället. Men i stället för att föreslå åtgärder som involverar alla tre parter lägger ni all kraft på att försämra för den enskilda individen. Varför?

Fru talman! Jag vill påminna Gunvor G Ericson om att inledningen på mitt anförande var ett ganska långt citat ur en rapport från LO där man fullständigt dömer ut den nuvarande ordningen och den utsortering som har skett. Vad gäller rehabiliteringsgarantin ska jag svara på frågan: Hur den ska se ut kommer att utformas i ett avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Vad gäller möjligheten till avstämningsmöte finns givetvis den möjligheten kvar. När vi nu får tidiga och tydliga avstämningstillfällen under sjukskrivningsperioden kommer det att ställas större krav på de olika parter som har ansvar för rehabilitering av den enskilde att samverka och att agera för att man ska kunna komma tillbaka i arbete. Jag skulle vilja ställa samma fråga till Gunvor G Ericson som jag tidigare ställde till LiseLotte Olsson: Vad är ert alternativ? Ni vill inte ha de förslag som vi kommer med. Ni vill behålla den rådande ordningen. Presentera ett alternativ, vad ni tycker är bättre, i stället för att bara slå vakt om den ordning som har visat sig vara så misslyckad!

Fru talman! Nu är det så, Gunnar Axén, att vi från Miljöpartiet har ett konkret alternativ, som vi kallar En dörr in , en verklig arbetslivstrygghet. Det förslaget hade jag med nöje velat diskutera i en parlamentarisk utredning tillsammans med er alla här. Jag är jätteledsen att den parlamentariska utredningen inte har kommit till. Vårt förslag bygger på att man slår ihop sjukförsäkringen, Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen så att det blir en gemensam kassa. Vi flyttar också över försörjningsstödet från kommunerna så att det blir en påse pengar. Det ger möjlighet för individen att inte bollas runt mellan olika myndigheter. Det är ett förslag som något påminner om det som man har i Norge, men det ger också ett skydd för de människor som har lämnat a-kassan på grund av att ni har gjort att avgifterna i dag är helt differentierade och att den som är lågavlönad och deltidsarbetslös betalar jättemycket mer än den som är högavlönad och har liten risk att bli arbetslös. Vi har ett konkret förslag, ja. Och jag hade varit väldigt glad om vi hade kunnat få diskutera det i en parlamentarisk utredning, i stället för de här förslagen. Jag förstår inte: Kan du verkligen garantera att en individ har rätt till avstämningsmöte? För ett tag sedan i den här kammaren, när vi gjorde den förra ändringen, togs rättigheten till avstämningsmöte bort. Det finns ingen sådan rättighet i den här lagen att man som individ ska ha rätt att begära avstämningsmöte. Menar du att man har det?

Fru talman! Jag har förstått att det är Miljöpartiets högsta önskan att det ska tillsättas en utredning. Det är huvudalternativet i förhållande till de rehabiliteringsreformer som vi nu genomför. Jag kan lova Gunvor G Ericson att den önskan kommer att bli uppfylld vartefter, att det kommer att bli en utredning som ska se över våra socialförsäkringar. Men det har varit viktigt att vidta åtgärder för alla de hundratusentals människor som i dag befinner sig i långa sjukskrivningar, så att de kan komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Det har varit viktigt, och det har då inte varit möjligt att begrava de här viktiga reformerna i en utredning. Det är intressant att höra Gunvor G Ericson berätta vilka alternativ Miljöpartiet har som man vill diskutera i en utredning. Det handlar bland annat om att införa en obligatorisk a-kassa och en sammanslagning av sjukpenningen och a-kassan. Jag undrar vilka förutsättningar det finns för Miljöpartiet att tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern få fram en sådan modell, för Socialdemokraterna har ställt sig klart avvisande till att införa en obligatorisk a-kassa. Vad gäller avstämningsmöten är det fullt möjligt, rimligt och befogat att ha avstämningsmöten, inte minst i samband med de tydliga, tidiga avstämningstidpunkter som vi nu inför. Det kommer att ställa större krav på de olika aktörerna att agera för att hjälpa den enskilde tillbaka till arbete.

Fru talman! Ja, Gunnar Axén, det är mycket diskussioner som ligger både i och utanför det här förslaget. Jag ställde en del väldigt konkreta frågor, men min utgångspunkt är att tidiga, aktiva insatser är väldigt viktiga för de allra flesta människor. Då skulle jag gärna vilja veta, som jag frågade tidigare: Var finns rehabiliteringsinsatsen i det förslaget som på ett bättre sätt än i dag - det som Gunnar Axén nu kritiserar - ger människor de förutsättningarna? Det är en väldigt viktig del att fundera på. Det är en väldigt viktig del i den kritik som vi har mot det här förslaget. Det saknas aktiva insatser från alla. Det är bara beslut som tas i olika steg. Jag lade fokus på att arbetsplatsen är oerhört viktig för att man på ett bra sätt ska klara rehabiliteringsfrågorna framåt i tiden. Vad har ni gjort, Gunnar Axén, sedan ni tillträdde? Tycker du att arbetsgivarna, som har det yttersta ansvaret, på ett bra sätt tar till sig arbetet med rehabiliteringsfrågorna? Fungerar det på ett bra sätt i dag? Eller finns det något i det här förslaget som förbättrar den situationen? Jag anser att det inte fungerar i dag. Här har vi haft samma utfrågning, där företagarna säger att de små företagen saknar rimliga förutsättningar att bedriva rehabilitering. Vad gör ni åt det? Du pratar om en sak, Gunnar Axén, men du gör inte det utan gör någonting helt annat. Jag skulle gärna vilja få svar på någon av de frågor jag har ställt.

Fru talman! Jag skulle vilja få svar på den fråga som jag i mitt anförande ställde till Socialdemokraterna, nämligen om Socialdemokraterna är stolta över den utsortering som har skett under de år som har gått, över de 140 personer som varje dag har förpassats ut i förtidspension och som inte har fått de åtgärder och den rehabilitering som de har haft behov av. Jag undrar om Socialdemokraterna är stolta över det. Jag undrar om man ställer sig bakom den kritik som LO har anfört i den rapport jag citerade. Ansvaret på de olika aktörerna är stort - Försäkringskassan, landsting, arbetsgivare. Trots det har människor fastnat i långa och passiva sjukskrivningar därför att det inte har funnits några tidpunkter där man har följt upp ordentligt att människor har fått de insatser som de har behov av. Nu inför vi sådana tydliga avstämningstidpunkter, för att de olika aktörerna ska ta sitt ansvar och bistå med att hjälpa den enskilde tillbaka till arbete.

Fru talman! Nej, vi är inte stolta över den situation som är. Men vi är förskräckta över de slutsatser som Gunnar Axén och hans parti drar för att göra någonting åt det. Vi är oerhört förskräckta. Ska man ta del av vad LO tycker bör man ta del av hela den bild som LO ger i sin utredning. Det är mycket viktigt med tidiga rehabiliteringsinsatser. Sedan tycker jag att Gunnar Axén borde läsa på. Vi införde 2003 en del fasta tidpunkter som var väldigt viktiga. Det är det som jag har sagt. Det var arbetsgivarens skyldighet att göra någon rehabilitering, att lämna en rehabiliteringsutredning som en slutsats för en utredning och att Försäkringskassan skulle ha sina avstämningsmöten inom rimlig tid. Men vad gör ni nu? De åtgärderna har inte verkställts på det sätt som vi har önskat. Vi har sett att vi när det gäller den korta sjukfrånvaron, utifrån de åtgärder vi vidtog 2003, har nått det mål vi satte upp, ungefär en halvering. På längre sikt kommer det också att leda till att det blir färre personer som behöver gå över i en sjukpensionering. Det är helt riktigt. Men jag skulle vilja ställa en fråga till Gunnar Axén. Fredrik Reinfeldt stod här och sade i sin regeringsförklaring att en utredning skulle tillsättas för att man på ett mycket bättre sätt skulle belysa de här svåra frågorna. Ni har förvägrat oss att lägga synpunkter på det här. Ni har parallellt med det suttit och gjort ett helt eget förslag utifrån era egna värderingar som ni nu förelägger riksdagen. Sedan har ni fräckheten att stå här och säga att vi ska förklara vad vi har för förslag när det gäller det här, när ni redan har lagt fram ett förslag som ni tänker köra igenom med en majoritet av röster. (Applåder)

Fru talman! Jag noterar då att Kurt Kvarnström inte är stolt över det som Socialdemokraterna har ställt till med. Vi har presenterat vårt alternativ, vad som behöver göras för att hjälpa människor att rehabiliteras och komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Därför vore det väl rimligt om även Socialdemokraterna presenterade sitt alternativ. Men Socialdemokraternas alternativ är en utredning. Det kommer en utredning - jag lovar. Men den kommer att arbeta under ett antal år. Under den tiden kommer hundratusentals människor att vara kvar i långa passiva sjukskrivningar om man skulle välja det alternativ som Socialdemokraterna förespråkar. Kurt Kvarnström säger också att det 2003 infördes fasta tidpunkter. Ja, en av de tidpunkter som infördes gällde att man efter tolv månader skulle prövas för förtidspension. Det har i praktiken blivit så att man har förpassat ut människor i utanförskap när de har varit sjukskrivna så länge som i ett år. Nu genomför vi reformer som vi tycker är viktiga för att skapa en kortare väg till ett friskare liv, för att ersätta långa passiva sjukskrivningar med aktiva och tidiga rehabiliteringsinsatser. Jag är mycket glad för att vi snart ska fatta beslut om den här reformen. (Applåder)

Fru talman! Jag tänker börja med att ta oss tillbaka fem år i tiden, till juni 2003 när Göran Persson var statsminister i Sverige och Socialdemokraterna hade styrt det här landet i nästan tio år. Ohälsotalet låg på en jättehög nivå. Sjukskrivningar och förtidspensioneringar accelererade i en takt som vi aldrig tidigare hade skådat. Varje dag utsorterades 140 personer. De dumpades i förtidspensioneringar och sjukskrivningar - och de var bland de längsta i hela världen. Men vad gjorde regeringen? Jo, den såg passivt på när flera tusen människor föll mellan stolarna utan stöd, utan arbete och utan att få hjälp. Någon rehabilitering, fru talman, var det definitivt inte tal om när man var sjuk, utan sjukskrivningarna övergick i förtidspensionering av bara farten, oavsett ålder, oavsett diagnos eller arbetsförmåga. År 2005 försörjdes var femte svensk i arbetsför ålder av offentliga ersättningar och bidrag. Vad sade då Socialdemokraterna till väljarna? Jo de sade: Alla ska med. Men det gällde tydligen bara för dem som var friska, starka och välutbildade. För alla andra erbjöd ni, eller Socialdemokraterna, offentliga ersättningar och bidrag. Människor som hade arbetsförmåga kvar och ibland befann sig mitt i livet eller till och med i början av livet förpassades till förtidspension och långt utanförskap. Två saker utgjorde grunden till det problemet. För det första var det en misskött sjukförsäkring. För det andra saknade ni en jobbpolitik. Sjukförsäkringen blev en parkeringsplats, kan man uttrycka det som, för problem som den inte var avsedd för. Så skrev Anna Hedborg i sin stora utredning av sjukförsäkringen. Det var faktiskt en åtgärd som Socialdemokraterna och regeringen vidtog. Man tillsatte en utredning i syfte att finna en lösning på den skenande sjukligheten. Men trots att det fanns 700 000 långtidssjukskrivna och förtidspensionerade fortsatte Socialdemokraterna att prata om trygghet och rättvisa. Men retoriken gjorde att det ekade ganska tomt. Det var ju det som avgjorde valet 2006. Så länge ni från oppositionen väljer bidragslinjen framför arbetslinjen kommer ni att behöva förklara för väljarna varför var femte person - ja, jag sade var femte person - var bidragsberoende med er politik. Men låt mig gå tillbaka till Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning, för den gav faktiskt många tydliga besked. Bland annat framgick det med all önskvärd tydlighet hur nödvändigt det var med en bortre gräns. Och Försäkringskassans generaldirektör sade vid den hearing som många har hänvisat till, som socialförsäkringsutskottet hade för ganska precis en månad sedan: Det är bra att det blir en ettårsgräns för sjukskrivningen, för just i den delen kan man konstatera att Sverige snarast är unikt med att inte ha någon sådan bortre gräns. Det var precis det som Anna Hedborg också sade i sin utredning. Att Socialdemokraterna sedan vill säga nej till de förändringar som vi från alliansen nu föreslår är konstigt. Det skulle ju nästan vara tjänstefel från alliansens sida om man inte lyssnade på Anna Hedborgs genuina utredning och gjorde verklighet av den. Det är helt centralt att vi faktiskt får en fungerande sjukförsäkring där man vill att människor ska kunna komma tillbaka när de har varit sjuka en tid. Nu tar vi faktiskt ett stort steg på den vägen. Men inte helt oväntat bröstar man upp sig från oppositionen och kommer med missvisande påståenden samtidigt som man slår ifrån sig kritiken när vi försöker påtala den. För väljarnas skull hoppas jag att vi i fortsättningen av dagens debatt ska vara sakliga och inte syssla med skrämselpropaganda, för det är sannerligen ingenting som gagnar dem som är sjukskrivna. Jag är så heligt trött på - det måste jag säga - att man försöker hitta fel i ett förslag och försöker ta fram alla tänkbara omöjligheter och felaktiga påståenden. För är det någonting jag tror på så är det den här reformen - det måste jag säga. Jag och Centern och övriga alliansen drev i valrörelsen att vi skulle medverka till att människor skulle slippa vara sjukskrivna. Det är precis det vi nu i dag ska medverka till. Det handlar om att människor i Sveriges avlånga land äntligen kan lita på att vi politiker kan, vill, vågar och gör något för att rätta till de fel och brister som finns i dag. Vi kommer att fortsätta att ha en av världens mest generösa sjukförsäkringar. Det har vi redan hört. Och det kommer inte att ske någon förändring i anställningstryggheten, utan tryggheten kommer, precis som Gunnar Axén nyss sade, faktiskt att öka genom att vi inför en lagstadgad rätt till tjänstledighet efter tre månaders sjukskrivning. Då kan man tryggt säga att det inte kommer att bli någon försämring. Vi inför, som sagt, också en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen, precis som Anna Hedborg har talat om. Det är nödvändigt för att undvika långvariga och passiva sjukskrivningar. Undantag från denna tidsgräns kommer att göras, precis som vi har hört, för dem som är svårt sjuka eller väntar på att få behandling. Den som är svårt sjuk eller väntas återfå arbetsförmågan - lyssna noga nu - berörs alltså inte av tidsgränsen. Det är då man kan få denna tid förlängd. Hittills har man faktiskt efter ett års sjukskrivning automatiskt prövats för förtidspension. Det har betytt 64 procents ersättning. Nu vill vi avskaffa den och i stället möjliggöra att man får en förlängd sjukpenning med 75 procents ersättning. Det är alltså en högre ersättning och en rehabilitering i stället för förtidspension. Vi inför alltså en tidsgräns då en bedömning av arbetsförmågan ska göras mot hela arbetsmarknaden. Anledningen är att det är bättre för den som har varit sjuk i ett halvt år att ta ett annat arbete än att vara kvar i en sjukskrivning som aldrig tar slut. På den här punkten talar all erfarenhet och forskning för det, precis som vi har hört tidigare i debatten. När det gäller bedömningen av arbetsförmågan, som ska ske mot hela arbetsmarknaden efter sex månader, drar oppositionen, för att skrämmas, fram konstiga exempel på hur det skulle kunna bli. Ett exempel är en läkare som kommer att tvingas att jobba som spärrvakt i tunnelbanan. Det finns andra liknande exempel. Men man får vara ganska kreativ för att komma på en sjukdom som gör att en läkare blir permanent oförmögen att jobba vidare som läkare men skulle kunna jobba som spärrvakt. Jag vet inte ens om den sjukdomen finns. Har man en övergående eller behandlingsbar sjukdom gäller inte tidsgränsen. Då gäller särskilda skäl, och då får denna tid förlängas. Det är alltså en missvisande skrämselpropaganda när man tar fram omöjliga förslag från oppositionen och LO helt enkelt för att skrämmas. Vid socialförsäkringsutskottets hearing, som vi har talat om här, instämde alla som höll anföranden - det var representanter från handikappförbunden, LO, TCO, Företagarna, Försäkringskassan, SKL, Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och vad ni vill - i att någonting måste göras och att det inte var bra i dag. Dessutom var jag i måndags i Alvesta och besökte Arbetsförmedlingen och träffade också den fackliga lokala styrelsen för Statstjänstemännen, och de hade funderingar om hur praktiska saker i det nya förslaget skulle lösas. Men de tyckte att det var bra och att ett nytt arbetssätt skulle gagna de sjuka. Det är alltså ett paket som vi nu föreslår från alliansregeringen. Det är alltså ett paket, eller en bukett, av olika förslag. Som alla vet gör inte en blomma eller två blommor en bukett. Det är därför som man måste se våra förslag i ett sammanhang. Det är nyfriskjobb, jobb- och utvecklingsgarantin, rätt till sjukersättning även om man börjar jobba, förstärkt företagshälsovård, tydliggörande av arbetsförmågebegreppet, ökad flexibilitet i Finsam med mera. Men det fordras faktiskt att alla hjälper till och jobbar tillsammans - kommuner, landsting, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen - för att man ska lyckas med detta och inte sätta käppar i hjulen. Kombinationen av en misskött sjukförsäkring och en misslyckad jobbpolitik blev förödande för de 700 000 svenskar som hamnade i de större revorna i den socialdemokratiska tryggheten, som den kallades. I dag kommer vi att förbättra sjukförsäkringen så att fler kan komma tillbaka till ett friskare liv med hjälp av tidiga insatser, tydliga tidsgränser och mer rehabilitering. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Fredrick Federley (c), Gunnar Axén, Mats G Nilsson och Marianne Watz (alla m), Tobias Krantz och Ulf Nilsson (båda fp) samt Lars Gustafsson och Eva Johnsson (båda kd).

Fru talman! Bevare mig väl för att få del av Solveig Zanders bukett. Den består bara av stickiga kaktusar. Jag har först en kort fråga till Solveig Zander och Centerpartiet som jag vill ha ett kort svar på. Ett ja eller ett nej räcker. Anser Solveig Zander och Centerpartiet att sjukförsäkringen är ett bidrag? Jag har ytterligare några frågor till Solveig Zander och Centerpartiet som handlar lite grann om kvinnors situation och hur ni i Centerpartiet tror att detta ska klaras av för kvinnor. Det är kvinnor som till större delen har sjuk- och aktivitetsersättning och sjukpenning - 60 procent, precis som jag sade i mitt anförande. Det är kvinnor som kommer att drabbas av dessa nedskärningar, och ingen av er har kunnat svara på, kommentera eller ha några tankar kring de 700 000 människor som kommer att få sänkt ersättning från den 1 juli. Hur kommer det att drabba kvinnor? Ni säger ju att ni värnar speciellt om kvinnors hälsa. Hur är det då förenligt med er politik, och hur blir kvinnor friskare av att deras ekonomi försämras?

Fru talman! Det är intressanta frågor som ställs från Vänsterpartiet. Sjukförsäkringen är en ersättning. Det var ett svar från min sida. Den bukett som jag kommer med består av sommarblommor, sommarblommor som ger ett tydligt besked om att vi går en mycket bättre tid till mötes när människor ska slippa bli sjukskrivna, när människor ska slippa vara sjuka i onödan och få möjligheter att komma tillbaka till ett arbetsliv, vilket de allra flesta vill men som med dagens system är omöjligt. Och det systemet, fru talman, värnar Vänsterpartiet om. Det säger vi från Centerpartiet nej till. Fru talman! Sedan undrar jag om Vänsterpartiet verkligen har läst betänkandet ordentligt. Det finns övergångsregler i detta system. Detta betyder inte att 700 000 kommer att få en förändring från den 1 juli 2008. Dessa övergångsregler hoppas jag verkligen att allmänheten har tagit del av och att man inte lyssnar på den skrämselpropaganda som kommer från Vänsterpartiet. Det som vi nu gör är att bidra till att det blir bättre möjligheter för människor att få tillbaka en arbetsförmåga. Från Vänsterpartiet sades det att Folkhälsoinstitutet hade synpunkter på att det system som finns i dag inte fungerar. Då undrar jag vad Vänsterpartiet menar. Ska man inte förändra sådant som är dåligt? Ska man inte göra det bättre?

Fru talman! Jo, självklart ska man göra det bättre. Men ni gör det ju sämre - tyvärr! En möjlighet hade varit att vi hade fått den parlamentariska socialförsäkringsutredning som vi så väldigt länge varit lovade men som nu i princip är en omöjlighet; det finns ingenting mer att prata om. Men där hade vi haft möjlighet att komma sams och att göra någonting bra av det här. Återigen talar Solveig Zander om sommarblommor - jag hakar upp mig på det. Men hur ser den sommarblomsterbukett ut som det barn får vars mamma eller pappa kommer att få 1 200 kronor mindre i månaden? Det kommer inte ens att räcka till en fin examensklänning till den tjej som slutar skolan och som har en mamma med en sämre ekonomi. Och hur blir kvinnor friskare av att få en sämre ekonomi? Gång på gång säger Solveig Zander att det är en missvisande skrämselpropaganda som vi på vår sida sysslar med. Men det är inte så. Vi är inte ensamma, utan det är också en massa andra som pratar om det här, till exempel ST, Unionen, SKTF, Lärarförbundet, LO, Kommunal, HCO och övriga handikappförbund, SKL, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan - ja, jag kan räkna upp hur många som helst. Även borgerliga kommuner, moderatkommuner, har farhågor kring det här, så det är inte fråga om någon missvisande skrämselpropaganda utan om sanningen. Det har människor ute i Sverige förstått. Tyvärr verkar inte ni på er sida ha fattat hur det här kommer att drabba enskilda människor.

Fru talman! Jag trodde att man i Vänsterpartiet kunde räkna. Tydligen är det inte så. Om man, som i dag, efter ett år får 64 procent när man blir förtidspensionerad - sådant är ju systemet i dag - och man med förslaget i betänkandet får 75 procent vid förlängd sjukskrivning betyder det för mig att man får ett plus, inte ett minus. Kanske räknar vi på olika sätt. Det som bekymrar är just att man vilseleder med felaktig information. En parlamentarisk utredning inom sjukförsäkringsområdet innehåller betydligt mycket mer än det som presenteras i det betänkande som vi i dag behandlar. Nog tror jag att en parlamentarisk utredning i allra högsta grad skulle fylla en funktion. Men med den bukett av olika åsikter som man från oppositionens sida har när det gäller hur ett nytt socialförsäkringssystem skulle se ut torde det ta åtskilliga år innan en sådan utredning kunde presentera ett förslag. Vi vill inte utsätta människor för att så länge vara utsorterade i sjukskrivning och i förtidspension. Vi vill göra någonting nu , och det är precis vad vi gör - bland annat för kvinnor, fru talman! En av de tydliga rehabiliteringsåtgärderna i betänkandet innebär att man ska satsa på evidensbaserad rehabilitering just när det gäller axlar, nacke och rygg. Det är ju precis det som kvinnor ofta är sjukskrivna för, så de om några kommer i första hand att få hjälp tidigare. Det är ju de som mest förekommit i den sjukskrivning och förtidspensionering som i dag finns. Det här alltså verkligen riktat till kvinnor.

Fru talman! Ja, Solveig Zander, man upprepar att mycket av det som gjorts inte löser problemen. Då måste jag upprepa min fråga: Vad i förslaget innebär en lösning så att människor faktiskt får sin rehabilitering? Jag undrar alltså om det finns något exempel på att människor i och med det förslag som nu presenteras får ett förstärkt skydd när det gäller att få sin rehabilitering. Den historiska bild som Solveig Zander målade upp har jag hittills avhållit mig från. Här måste man i stället se framåt. För att ge en riktig bild av historien måste man ha med den kaotiska situationen på området i början av 1990-talet efter en borgerlig regering som inte hade haft det så lätt med att klara ut de här frågorna avseende arbetsmarknaden totalt sett. Det ledde till att väldigt många människor hamnade i situationen att de fick förtidspension. Historien kan vi nog diskutera mycket, men det är inte den som är det viktiga. Jag skulle vilja ställa följande fråga till Solveig Zander: Vem har det yttersta ansvaret för att människor får rehabilitering, och vad i förslaget här förbättrar situationen för människorna? Du säger att vi påstår en massa saker. Då måste jag fråga: Har inte Solveig Zander deltagit i den hearing vi haft och tagit del av alla remissynpunkter som inkommit? I hela mitt anförande höll jag mig till att relatera till de synpunkter som organisationer och människor har lämnat till mig antingen personligen eller i form av remissvar. Har Solveig Zander helt och hållet missat den kritik som finns från alla remissinstanser som väldigt brett och på väldigt många punkter har haft synpunkter på det här?

Fru talman! Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill se tillbaka och inte vill se varför förslaget finns här och nu. Att inse att man så till den milda grad har misslyckats svider naturligtvis i ett socialdemokratiskt hjärta. Men det är ju det som är skälet till att vi nu faktiskt gör någonting åt sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna. Vem har ansvaret för att rehabilitering ska ske? Ja, då undrar jag: Vem har i dag ansvaret för att rehabilitering ska ske? Otydligheten i dagens system innebär att man kan vara sjukskriven i ett år utan att någonting hänt. Det måste bero på att ingen i dag har ansvaret för att följa upp varför man är sjukskriven. Fru talman! Med det förslag i betänkandet som vi i dag ska rösta om får vi tydliga gränser för vem och för när och hur en uppföljning ska ske - detta för att inte någon ska kunna fortsätta att vara sjukskriven utan att åtgärder, rehabilitering, vidtas. I stället för dagens otydlighet kommer vi från och med den 1 juli i år att ha en tydlighet som gagnar den som är sjukskriven och som möjliggör för den personen att på ett tidigt stadium få hjälp.

Fru talman! Det är mycket riktigt så som Solveig Zander säger: En blomma gör ingen bukett. Men en ros gör det! Jag skulle återigen vilja ta upp följande. Solveig Zander gick förbi det som i sammanhanget är så viktigt, nämligen detta med fokus på arbetsplatsen. I betänkandet beskrivs väldigt tydligt det ansvar som arbetsgivarna har i nämnda situation. Ändå kan Solveig Zander inte säga att det är där som det tyngsta ansvaret ligger för att människor ska få hjälp och kunna komma tillbaka. På den punkten får jag över huvud taget inget svar. Min nästa fundering gäller lite grann den anställningstrygghet som Solveig Zander säger inte blir sämre. Men hur ska människor efter 180 dagar kunna få sin ersättning från a-kassan om de fortfarande är anställda - kan Solveig Zander förklara för mig hur det ska gå till? Jag har tidigare ställt den frågan, men ingen har besvarat den. Jag skulle också vilja lyfta fram de remissinstanser - bland annat kommuner och landsting - som väldigt tydligt har pekat på att uppemot tiotusen människor riskerar att inte längre få sjukpenning från sjukförsäkringen. Hur ser det ut för de människorna, Solveig Zander? Vart ska de ta vägen? Var ska de få sin ersättning? De här personerna landar, om det är som remissinstanserna befarar, i det kommunala försörjningsstödet. Då har man inte ens kvar grundtrygghetssystemet, något som Centern i olika sammanhang har bävat för. Då har man inte ens den nivån kvar i sitt försäkringsskydd. Hur ska det alltså gå för de här människorna, Solveig Zander?

Fru talman! En sommarbukett innehåller för mig saker som man kan plocka ute i naturen eller på en äng. Jag kan tänka mig, Kurt Kvarnström, en vildros. Vildros kan man plocka. Den kan mycket väl ingå i en sommarbukett. Så rosor är inte förbjudna i den här sommarbuketten heller. Det betyder alltså att man måste jobba ihop för att medverka till att det här ska presenteras på ett riktigt sätt och inte bara oriktigt. Det är precis som Kurt Kvarnström säger, fru talman, att arbetsgivarna har ett tydligt rehabiliteringsansvar. Det har de redan i dag, så det är ingen nyhet. Nyheten är att man kommer att göra avstämningar efter tre månader, och det blir en tydlighet utan like. Det är då som det är han eller hon som har ansvaret. Det är precis som Kurt Kvarnström sade själv. Jag trodde inte att jag skulle behöva upprepa vad som står i betänkandet. Det trodde jag att Kurt Kvarnström hade läst ordentligt. Sedan frågar Kurt Kvarnström om man får a-kassa om man har sin anställning kvar. Får man a-kassa i dag om man fortfarande har sin anställning kvar? Nej, det får man väl inte. Man får a-kassa om man inte har en anställning kvar, eller hur? Skulle det bli någon skillnad i a-kassesystemet nu? Nej, det förstår inte jag. Däremot medverkar vi till att man får vara sjukskriven längre om det finns möjligheter för en person att återgå i jobb och om man kan få rehabilitering. En sjukskrivning är det inte möjligt att bli uppsagd från i dag. Det fordras något annat, fru talman. Så det här är ett bra förslag.

Fru talman! Vi har hört mycket statistik här i dag. Jag tänker en del på de individer som finns bakom statistiken. Jag ska berätta om en person. Vi kan kalla honom Lars, fastän han heter något annat i verkligheten. Han är 28 år, han fick förtidspension när han var 22, eller aktivitetsersättning som det kallas. Han har ett lätt psykiskt handikapp men har klarat skolan ganska bra. Men när det var stigande arbetslöshet i början av 2000-talet tillhörde han dem som blev förtidspensionerade. Då fick han inte längre vara med och tävla om de jobb som fanns. Lars beskriver tillvaron som ganska oinspirerande. Han känner att han har problem men självkänslan. Han är visserligen inte riktigt sjuk, men han har ändå inte ett jobb att gå till när hans grannar går till jobbet på måndagsmorgonen. Han är inte ensam. Fortfarande är det väldigt många unga som placeras i förtidspensionering utan att de egentligen på allvar har försökt leva ett aktivt liv. I en tidningsartikel läser vi om en flicka som mobbades i skolan grovt. Skolan misslyckades att stoppa mobbningen. Hon lämnade nian med dåliga betyg och depression. Rehabiliteringen bestod i medicinering, och Försäkringskassan beslutade om förtidspensionering - förtidspensionering i 20-årsåldern! Det här är inte några extrema undantag. Ser vi på statistiken över förtidspensionering av unga, som kallas aktivitetsersättning, ser vi att det i dag är 28 000 unga människor under 30 år som är förtidspensionerade. Men bakom statistiken finns naturligtvis de äldre också. En annan person som jag talat med kan vi kalla för Eva, hon är 52 år gammal. Hon var långtidssjukskriven på grund av muskelvärk. Första försöket till behandling kom efter sju månader. Redan då hade avståndet mellan arbete och sjukskrivning ökat. Det började kännas som ett jättesteg att försöka ta sig tillbaka till jobbet. Osäkerheten att klara av jobbet och rädslan att möta arbetskamraterna, det kanske hade kommit nya arbetskamrater, ökade. Efter två år med passivitet erbjöds hon förtidspension, och hon accepterade det. Hon säger att hon hellre hade velat ha behandling och rehabilitering än långa sjukskrivningar, i alla fall borde hon ha fått försöka några gånger innan hon gav upp. Fru talman! Det är alldeles för många i den situationen. De har långa sjukskrivningar, för lite behandling, för lite rehabilitering, och till slut blir det förtidspensionering. Under Socialdemokraternas regerande blev över en halv miljon människor, 550 000, förtidspensionerade. När alliansregeringen trädde till var 750 000 sammanlagt i någon form av sjukfrånvaro. Över en miljon människor var utanför arbetslivet. Det döljer sig naturligtvis många mänskliga tragedier bakom statistiken. Därför är det en av de allra viktigaste utmaningarna för den nya regeringen att komma bort från ett samhälle där så många sjuka människor glöms bort. Sedan alliansen trädde till har antalet människor utan arbete minskat med mellan 160 000 och 200 000. De insatser som vi i alliansen har gjort för att skapa fler jobb har verkligen gett resultat. Nu går vi vidare och föreslår stora reformer, de största reformerna på årtionden, för att sjukskrivna lättare ska komma tillbaka. Det handlar helt enkelt om att skapa en kortare och snabbare väg till ett friskare liv. Under de tolv år då vi hade en socialdemokratisk regering försvann mycket av den trygghet som sjukförsäkringen egentligen skulle ge. Väldigt många människor förtidspensionerades redan efter tolv månader, och försäkringen var inte inriktad på en snabb rehabilitering. I dag vet vi att experter på sjukdom och rehabilitering säger att ju längre människor är borta från arbetsmarknaden desto svårare är det att komma tillbaka. De som är experter på rehabilitering menar att den egentliga tidsgränsen för de allra flesta är tre månader. Går det mer än tre månader ökar riskerna kraftigt att man aldrig lyckas komma tillbaka. I Sverige har väldigt många, jag vill säga de flesta, fått vänta upp till ett år eller mer på att få rehabilitering. Det här har varit ett utsorteringssystem som gjort att man inte har mött människor med respekt, medkänsla och uppmuntran. Det gamla försäkringssystemet utvecklades mer och mer i praktiken till ett utsorteringssystem. Nu ersätter vi i alliansen det med en aktiv rehabiliteringskedja. Huvuduppgiften blir att hjälpa människor tillbaka till ett friskt liv. Det blir tidsgränser för när uppföljning och avstämning ska ske, efter tre, sex och tolv månader. Arbetsgivaren ska ha precis samma rehabiliteringsskyldighet som tidigare, men nu ska det inte bara vara på papperet, utan på begäran ska arbetsgivaren redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Anställningstryggheten stärks med det här förslaget. Det verkar som om oppositionen har glömt det. Det kommer att läggas fram ett förslag om en ny lag om rätt till tjänstledighet om man vill pröva annat arbete under sjukledigheten. I stället för att som nu obligatoriskt pröva förtidspensionering redan efter tolv månader kan man få förlängd sjukpenning om arbetsförmågan är nedsatt och om det behövs fortsatt rehabilitering och vård. Det har sagts förut, men jag påminner om det, att den förlängda sjukpenning som alliansen inför har högre ersättningsnivå än förtidspensionen eller sjukersättningen, 75 procent i stället för 64 procent. I stället för passiva långtidssjukskrivningar och förtidspension satsar vi nu på rehabilitering, företagshälsovård, uppmuntran att komma tillbaka i arbetet. Min utgångspunkt rent personligen i arbetet med frågor om sjukförsäkring och sjukvård är att vem som helst av oss som sitter här plötsligt kan råka ut för någonting som gör att vi inte kan jobba mer. Oavsett vad man då drabbas av ska man ha en rätt till en rimlig levnadsstandard. Därför är jag glad över att regeringens sjukförsäkringspaket i liberal anda värnar om den grundläggande inkomsttryggheten när det gäller ersättning vid sjukdom. Det blir även i fortsättningen bara en karensdag, det tycker jag är bra, och nivån på sjukpenningen är 80 procent. Dessutom förverkligas det krav som Folkpartiet och de andra borgerliga partierna hade i valrörelsen på en rehabiliteringsgaranti, som innebär att sjukvården ska stå för rehabilitering tillbaka till arbete. När man blir sjuk ska man veta att man får en pålitlig ersättning, men man ska också veta att man får snabb rehabilitering och att man får nya möjligheter att gå tillbaka till jobbet eller att byta jobb. Samtidigt som rehabiliteringskedjan skapas satsar regeringen på sjukvård och särskilt på företagshälsovården, som tyvärr i verkligheten har rustats ned de senaste tio tolv åren. 3,4 miljarder avsätter regeringen för det här - ett mycket positivt inslag i budgeten. Det är en stor satsning på att sjukvården ska kunna leva upp till Försäkringskassans krav på snabb rehabilitering. Ingen ska längre behöva vara sjukskriven för att han eller hon inte har fått medicinsk hjälp eller rehabilitering. Särskilt viktigt är det naturligtvis att bygga upp en fungerande företagshälsovård som är nära människorna på arbetsplatsen. Vi har i dag hört hur oppositionen har utmålat skräckbilder av regeringens politik. Det jag tycker är märkligt är att ni inte har visat upp någon självkritik mot er egen gamla politik. I och för sig är det intressant att höra invändningar mot ett nytt förslag som kommer, som nu alliansens förslag. Men det hade också varit väldigt intressant att höra vad oppositionen har för förslag för att stoppa den massjukskrivning som ni har lidit av i många år. Vilka förslag har ni för att ändra systemet? Det hade varit ännu intressantare att höra, och då hade det kanske till och med kunnat bli en dialog. Ni säger bara nej, nej, nej, men ni ger inga förslag till förbättringar av ett system som uppenbart inte har fungerat för människor. Egentligen är det konstigt att ni bara avslår förslagen men inte kommer med några egna. Det har ändå varit en utredning, som har nämnts här, den stora socialförsäkringsutredningen som den gamla regeringen satte till. Den kom bland annat fram till att det behövs tydliga tidsgränser för att människor ska bli hjälpta och för att alla aktörer ska delta aktivt. Som sagt kom även LO fram till det i en rapport så sent som 2007. Men nu verkar det, och det är det som jag tycker är lite tråkigt, inte minst för de människor som vi ska lagstifta för här i Sverige, mer handla om att svartmåla regeringen än att komma med förslag för att hjälpa de sjukskrivna tillbaka. Vi i alliansen vill se till att alla som kan och vill komma tillbaka till arbetsmarknaden ska göra det. De som ändå inte klarar av det - det kommer naturligtvis alltid att finnas till exempel svårt kroniskt sjuka - ska naturligtvis kunna ha en trygg förtidspension utan några försämringar. Där föreslår vi heller inga förändringar. Det måste bli slut på att använda förtidspensioneringar som arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man ska inte längre gömma mänskliga tragedier i fin statistik. Det är helt enkelt dags att bryta utanförskapet för de sjukskrivna, precis som vi har brutit det för de arbetslösa. Det gäller att öppna vägen till ett friskare liv. Reformerna om sjukförsäkringen, fru talman, syftar helt enkelt till att fler människor ska våga ta ett arbete och att fler företag ska våga anställa. Därmed yrkar jag bifall till betänkandets förslag och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Acketoft och Tobias Krantz (båda fp), Gunnar Axén, Mats G Nilsson och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley och Solveig Zander (båda c) samt Lars Gustafsson, Eva Johnsson och Chatrine Pålsson Ahlgren (alla kd).

Fru talman! Ja, Ulf Nilsson, det var många floskler i ditt anförande, tycker jag. Folkpartiet var det parti som för ett antal år sedan väldigt kraftigt drev frågan här i kammaren om att tillsätta en socialförsäkringsutredning, och där blev vi helt överens. Vi var i det läget också väldigt överens om att inkomstbortfallsprincipen om 80 procents ersättning var realistisk. Då måste jag ställa frågan: Varför har inte Folkpartiet drivit dessa frågor? Varför har ni vägrat att komma med våra förslag? Jag tycker att ni borde skämmas när ni inte har tillsatt den här utredningen på två år och ändå står här och avkräver oss ett färdigt alternativ. Vi har ju under lång tid förvägrats att ens föra en diskussion för att komma fram till konkreta slutsatser. Jag tycker att det är lite dålig stil. Ni borde sopa lite grann framför egen dörr innan ni går fram med kritik. Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av Solveigs Zanders påstående. I mitt anförande sade jag att jag tycker att 180-dagarsgränsen är väldigt skarp. Solveig Zander säger att man inte kan ha en anställning samtidigt som man får a-kasseersättning. Hur ska Ulf Nilsson då förklara 180-dagarsgränsen? Innebär det med automatik att om man klarar ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden måste man mista sin anställning i det företag där man är anställd för att kunna få sin a-kasseersättning?

Fru talman! Man får sjukersättning om man har nedsatt arbetsförmåga. Man får alltså sjukpenning om man är sjuk och a-kasseersättning om man är arbetslös. Om man är frisk och börjar arbeta på ett företag men så småningom blir arbetslös, får man naturligtvis inte sjukpenning, utan då får man a-kasseersättning. Det är inte så konstigt. Vi skiljer helt enkelt på det så att om man är sjuk får man sjukpenning, men är man frisk får man inte sjukpenning. Det är ganska enkelt och konsekvent. Däremot ökar vi möjligheterna att vara tjänstledig från det ordinarie arbetet för att prova på annat arbete utan att riskera att mista det ordinarie arbetet. Det finns olika typer av undantag. Rätten att ha kvar anställningen förlängs, och man väntar med en prövning mot hela arbetsmarknaden beroende på hur det ser ut med möjligheterna till rehabilitering och så vidare. Det blir inga förändringar i lagen om anställningstrygghet, utan tvärtom ökar anställningstryggheten med rätten till tjänstledighet. Socialförsäkringsutredningen vill vi nog alla ha. Den är stor och berör väldigt många principiella frågor. Men en socialförsäkringsutredning skulle inte lösa de konkreta dagsaktuella problemen med massjukskrivningar och mängder av människor i förtidspension. Det här är konkreta förslag i dagens situation. En utredning som kanske ska diskutera hur sjukförsäkringen ska ligga i statsbudgeten och vilka principerna ska vara i förhållande till andra försäkringar är en mycket större sak som inte skulle ha löst dagens problem om vi redan hade satt i gång en sådan utredning. Men vi välkomnar naturligtvis diskussionerna om en sådan utredning. Jag tycker att inkomstbortfallsprincipen är viktig i grunden och att man får 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Folkpartiet vill gärna ha en höjning på sikt. Men vi tycker inte att det är mest prioriterat i dag, när vi har så många i utanförskap, att höja ersättningen för dem med högre inkomster.

Fru talman! Jag tror att förklaringen av 180-dagarsgränsen blev ohållbar, Ulf Nilsson. Förslaget är väldigt konkret på den här punkten. Den som bedöms ha en förmåga att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden har inte längre rätt till sjukpenning. Det står ordagrant i förslaget. Det innebär att man är hänvisad till a-kasseersättning. Men den kan man inte få om man har kvar sin anställning i företaget. Där tycker jag att det finns anledning att läsa på vad förslaget egentligen innebär. Ulf Nilsson beskrev i sin inledning väldigt tydligt situationen för en 28-årig person. Vi införde något som kallades aktivitetsersättning som var tidsbegränsad. Vi gjorde i samma andetag en annan viktig sak; vi tillförde mer resurser för att personer inom Försäkringskassan skulle kunna hjälpa de här människorna att hitta en meningsfull anställning. Vad tillför Ulf Nilsson med det här förslaget när det gäller att stödja och hjälpa människor tillbaka och att hitta arbetsplatser? Arbetsförmedlingen sade väldigt tydligt vid utfrågningen att det är väldigt svårt att hitta arbetsplatser för människor som är sjuka och har vissa begränsningar. Hur ska det gå till? Arbetsförmedlingen får inga mer resurser för att klara det. Men det är tydligt att efter 180 dagar kommer ett antal personer, säger man i alla remissvar, att hamna i en situation där man hänvisas till Arbetsförmedlingen. Hur ska de här personerna med det förslag som Ulf Nilsson står bakom få hjälp att komma vidare och hitta sin tillvaro på arbetsmarknaden? Vi införde 2003 deltidssjukskrivning som en viktig del. Vi pekade på att det är det friska som ska ses. Möjligheten till deltidsåtergång till arbetsmarknaden är mycket viktig för att snabbt komma tillbaka. Men vad händer med människorna med det förslag som nu ligger?

Fru talman! Jag tycker fortfarande att det inte är så svårt att skilja på om en människa på grund av sjukdom inte kan arbeta eller om man inte kan arbeta på grund av man är arbetslös och inte har hittat ett jobb. Är man sjuk och på grund av nedsatt arbetsförmåga inte kan arbeta ska man ha sjukpeng. Är man frisk och kan arbeta men inte har fått tag på något arbete ska man ha a-kassa. Det är huvudprincipen. Regeringen har satsat väldigt mycket på att få in människor på arbetsmarknaden med alla dessa olika nystartsjobb, nyfriskjobb, instegsjobb och så vidare. Det har gett en mycket positiv effekt. De insatserna fortsätter. Vi får inte glömma när det gäller resurser, som Kurt Kvarnström talar om, att företagshälsovården och sjukvården i största allmänhet kommer att ha stor betydelse för att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden. Där har vi en satsning på 3,4 miljarder på tre år. Vi har redan hört nämnas hur regeringen kommer att gå ut aktivt och samarbeta med kommuner, landsting och företag för att bygga upp en företagshälsovård. Det är väl verkligen att lägga resurser på en kortare väg till ett friskare liv.

Fru talman! Jag börjar där Kurt Kvarnström stannade. Jag blir förvirrad när Ulf Nilsson talar om ett förslag om företagshälsovården och hur den ska få rätt att arbeta med första linjens sjukvård. Men det står inte i detta förslag. Det här är inget konkret förslag som handlar om det. Det här heter En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete . Det handlar om tidsgränser. Folkpartiet talade i sitt inledningsanförande om individer bakom statistiken. Ändå avslås det förslag som handlar om individens möjlighet och rättighet att begära avstämningssamtal. Hur menar då Folkpartiet att man tänker på individen? Får Lars som du berättade om i din inledning ett jobb för att tidsgränserna ändras, Ulf Nilsson? Var är de socialliberala folkpartister som brukar tycka att det är viktigt att individen ska ges rättigheter, till exempel att begära avstämningsmöten? Fatima är förskollärare. Hon har fått ett komplicerat benbrott som tar lång tid att läka. Efter tre månader kan hon kanske ta ett annat jobb hos kommunen. Men enligt de regler som står på s. 70 i propositionen har hon inte rätt till rehabilitering eftersom det anses att hon kan ta ett annat jobb hos den arbetsgivaren. Vi har brist på förskollärare i landet. Vore det inte bra om hon kunde komma tillbaka i jobb som förskollärare?

Fru talman! Det vi genomför nu är en aktiv handlingsplan. I dag finns det i det gamla systemet, som har funnits de senaste 10-15 åren, en sjustegsmodell. Jag tror ingen här kan räkna upp dessa sju steg. Det har inte så stor betydelse, för i verkligheten har flertalet människor som har varit sjukskrivna aldrig kommit längre till steg ett. Vi inför tre tydliga steg med krav på avstämningar, krav på redovisning av vad arbetsgivaren har gjort för att anpassa arbetsplatsen och krav på redovisning av hur rehabiliteringsarbetet har fungerat. Samma arbetsgivaransvar för rehabilitering finns kvar i enlighet med arbetsmiljölagen som finns i dag. Skillnaden blir att Försäkringskassan aktivt kommer att pröva hur rehabiliteringsarbetet går, till att börja med minst tre gånger under en period på tolv månader. Det stärker individens rätt till rehabilitering. Dessutom ökar vi, som sagt, individens rätt att pröva på annat arbete. När det gäller resurser som Gunvor G Ericson menade inte hörde till detta är det rätt att det är en budgetproposition som gör att det kommer 3,4 miljarder till sjukvård och företagshälsovård. Men det måste ändå vägas in i sammanhanget. Samtidigt som vi satsar på att arbetet kring den sjukskrivne ska vara aktivare och att inga människor ska glömmas bort tillför vi resurser i vården så att vården kan ställa upp med den rehabilitering och behandling som görs. För säkerhets skull finns, som Gunvor G Ericson vet, undantag där man kan få förlängda perioder för att man väntar på en avgörande behandling - om sjukvården ändå inte skulle hinna med. Resurserna spelar naturligtvis roll. Hade vi bara satt upp tidsgränser men inte gett sjukvården rejäla resurser för att arbeta med de sjukskrivna hade det kanske inte fungerat lika bra. Nu tänker vi både på det och på själva grundprincipen för hur Försäkringskassan ska jobba. Som helhet stärks individens rätt både till att söka arbete och till att få rehabilitering och vård.

Fru talman! Problemet, Ulf Nilsson, är att de 3,4 miljarderna inte är nya friska pengar. En del av dem är rehabiliteringspengar som förut fanns hos Försäkringskassan för att köpa rehabilitering. De förs nu över till sjukvården. I budgetpropositionen står det att den 1 juli ska det finnas ett avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting om hur detta ska fungera. Delvis presenterades det i går att det skulle finnas ett sådant avtal klart, men när det gäller företagshälsovårdens möjlighet att erbjuda första linjens sjukvård är det inte klart. Jag hade kontakt med landstingskolleger i mitt hemlän Sörmland så sent som i går. De har ingen aning om hur detta ska kunna fungera från den 1 juli. Sjukskrivningstalen sjunker. Försäkringskassan redovisade i samband med den hearing vi hade i socialförsäkringsutskottet för någon månad sedan att de kommer att fortsätta sjunka även om vi inte genomför just det förslag som ni vill ha. Varför då rusa fram i stället för att ha den breda parlamentariska utredning som vi en gång var överens om? Prioriterar Folkpartiet inte längre breda parlamentariska lösningar? Jag har också en fråga om detta med människor. Jag vet att folkpartister brukar lyfta fram individen och människans rättigheter. Inom folkhälsoforskningen är det jättetydligt att otrygghet är en riskfaktor. Håller inte Folkpartiet med om att det är viktigt att bygga förslag på folkhälsovetenskaplig forskning?

Fru talman! Otrygghet är en faktor som är negativ även för hälsan. Människor är mer trygga när det är lätt att få jobb och när man inte fastnar i utanförskap. Det vi har sett sedan alliansen trädde till är att fler människor har gått från utanförskap till arbete. Därmed minskar också otryggheten - precis som för övrigt löneskillnaderna, men det är en annan sak. Det finns ingen anledning att inte gå vidare med det och öka insatserna så att de som på grund av sjukdom och långvarig sjukfrånvaro har varit borta från arbetsmarknaden ska få lätt att komma tillbaka. Det vi genomför nu är ett led i den politik som påbörjades 2006 för att fler människor ska gå från utanförskap till arbete. Utredning om en genomgående reformering av socialförsäkringssystemen ser jag, som många andra, fram emot. Men den skulle inte lösa de problem med mängder av till exempel onödigt förtidspensionerade som vi har i dag. Därför tycker jag att det är en annan fråga. Hade vi satt till den, vilket vi kanske kan beklaga att vi inte har gjort, hade den inte föreslagit något som förändrade vardagen för alla de människor som fortfarande går och väntar på behandling och befinner sig i nuvarande systems förstasteg och inte har fått några möten, några uppföljningar och någon rehabilitering fast de har varit sjukskrivna i över ett år. Det är de människorna vi tänker på nu, och det är därför vi gör aktiva insatser.

Fru talman! Jag ska börja med att citera ur Folkpartiets valmanifest för valet 2006. "Folkpartiet slår vakt om heltäckande socialförsäkringar som ger bra inkomstbortfall vid sjukdom, skador och så att man hinner hitta ett nytt jobb om man blir arbetslös. - - - Om en alliansregering i enlighet med Bankerydsöverenskommelsen sänker taket i sjukförsäkringen 2007 bör det återställas när kostnadsläget i försäkringen är under kontroll, vilket enligt vår bedömning kan vara redan 2008." I stället för att försöka hålla det man lovat har Folkpartiet gått med på en ytterligare sänkning och försämring av inkomstbortfallet år 2008. Ulf Nilsson och även dina borgerliga kamrater har flera gånger här i debatten upprepat att det gäller 80 procent av inkomsten, SGI. Det står även i propositionen. Men det är inte sant. Någon sade att vi borde hålla oss till fakta härinne. Faktum är att det är 77,6 procent som man får ut om man är sjuk. Jag undrar hur det kan vara förenligt med Folkpartiets politik och vallöften att sänka ersättningsnivåerna. Dessutom kommer de här 77,6 procenten att sänkas ytterligare till 72,3 för exempelvis cancersjuka och hjärtsjuka. Hur kan ni vara med på att sabotera sjukförsäkringen?

Fru talman! Det senaste påståendet förstår jag inte riktigt var LiseLotte Olsson fick ifrån. Det är tvärtom så att de som har särskilt allvarliga sjukdomar, bland annat vissa tumörsjukdomar och så vidare, kommer att få den högre förlängda sjukpengen i obegränsad tid. Ersättningsnivån på sjukpeng är helt enkelt 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten baserat på vad man har tjänat de senaste tolv månaderna. Det är den lösning vi har valt, och den täcker ganska bra. Folkpartiet tycker fortfarande - och den principiella uppfattningen står jag för - att när det är ekonomiskt möjligt bör man pröva att räkna upp taket så att även de med högre inkomster får 80 procents ersättning. Däremot tycker vi inte att det är den första prioriteten att göra i dag, när vi har de problem med så hög sjukfrånvaro som vi har. Då kanske vi inte först och främst ska tänka på att människor i de inkomstklasser som LiseLotte Olsson och jag själv befinner mig i får en högre ersättning. Det får bli nästa steg i prioriteringsarbetet. Det är förresten rätt märkligt att Vänsterpartiet å ena sidan tydligen, som det låter nu i alla fall, kämpar hårt för att förbättra sjukersättningen för höginkomsttagarna, å andra sidan röstar nej till alla förslag om sänkta skatter för låginkomsttagare som alliansen lägger fram.

Fru talman! Jag får börja med att säga som Ulf Nilsson: Det sista förstod jag inte. Vi måste ha varit i olika världar. Det här stämmer inte alls med verkligheten. Det handlar om att man ska sänka ersättningsnivåerna exempelvis för cancersjuka och hjärtsjuka. En hjärtsjuk som får hjärtinfarkt tillhör inte dem som ska få den höjda sjukpenningen. Det måste vi vara överens om. Det handlar inte om 80 procent. Det handlar om 77,6 procent i och med att ni har sänkt beräkningsgrunden från 100 procent till någonting med 97 procent. Jag kan det inte i huvudet, men det blir i alla fall 77,6. Det är sanningen, och den tycker jag att man ska hålla sig till. Det handlar om det. Om man dessutom får sänkt ersättningsnivå, som de 700 000 människorna kommer att få, blir det ännu mindre. Jag skulle vilja ha svar på hur det går ihop med det Folkpartiet lovade i valet - att ni skulle värna sjukförsäkringen. Ni har varit med om att slakta den. Om ni trycker på ja-knappen i dag, eller om det blir i morgon, har ni varit med om att skrota det välfärdssystem som vi har byggt upp under så många år i Sverige. Hur får ni ihop det med Folkpartiets liberala syn?

Fru talman! Vi värnar inkomstbortfallsprincipen just därför att vi fortsätter med det system som gör att man får 80 procent av den inkomst man har haft. Den som har haft högre inkomst får mer i sjukpeng än den som har haft lägre inkomst. Det är bortfallsprincipen. Beräkningsgrunden kan man diskutera. Vi har kommit överens om att räkna på det historiska - hur mycket man har tjänat under de senaste tolv månaderna. Det pågår en utredning som ytterligare ska precisera det. Det är dessa faktorer som LiseLotte Olsson talar om. Jag vet inte om LiseLotte Olsson är läkare. Jag är inte läkare, så jag ska inte gå in på att bedöma någon typ av diagnoser och så vidare. Men det är väldigt många människor som kommer att få bättre ersättning med vårt system i och med att man inte obligatoriskt prövas för förtidspensionering, som vi talade om. Ganska många människor kommer att få fortsätta på 75 procent i stället för 64 procent, som man drabbas av i dag.

Fru talman! Det kändes glädjande att i morse motta ännu ett tack från en orolig svensk som vilseletts av desinformationen om betänkandet. Personen i fråga hade bibringats uppfattningen att hon skulle mista sin ersättning den 1 juli. När man inträder i debatten vid denna tidpunkt har många frågeställningar och uppfattningar ventilerats i flera omgångar. Det som slår en är hur anmärkningsvärt fort man blir historielös och hur svårt det är att reflektera över den historia man själv har varit med om att skapa. I detta fall gäller det alla de människor som inte har fått en rimlig chans till egenförsörjning och möjlighet att återgå till ett arbete utifrån sina egna förutsättningar. Det är nedslående att notera hur de som har innehaft regeringsmakten och de som har stött regeringen under årtionden inte vill påta sig ansvaret för det stora misslyckande som den förda politiken inom sjukskrivning och rehabilitering har resulterat i. För att bara ge en kortfattad beskrivning, som vi delvis har hört här tidigare, av den förda politiken kan nämnas att 2006 var ofattbara 550 000 svenskar parkerade i sjuk- och aktivitetsersättningar. Det var hela 140 000 fler än tio år tidigare. Från år 2000 till 2006 ökade antalet beviljade sjuk- och aktivitetsersättningar för personer mellan 20 och 29 år, det vill säga många av dem som var barn i början av krisen på 90-talet, med hela 70 000. Detta skedde utan att den förra socialdemokratiska regeringen vidtog konkreta åtgärder. Ovanpå detta låg Sverige i topp när det gäller antalet långa sjukskrivningar. År 2004 var det över 400 000, varav 80 100 var längre än ett år. Detta borde ha slagit larm hos de allra flesta. Ett kapitalt misslyckande är den enda rätta beskrivningen. Därför är det beklämmande att konstatera hur oppositionen istadigt kramar ett system som har svikit så många människor och vars brister är uppenbara även för dem som inte gärna vill se. Fru talman! Den socialförsäkringsutredning som den förra regeringen tillsatte kom till den talande beskrivningen av den rådande situationen när man ansåg att de långtidssjukskrivna hade parkerats i ett utanförskap och att försäkringsmässigheten i det rådande systemet var praktiskt taget obefintligt. Det vore oansvarigt av en alliansregering att inte ta itu med bristerna och lägga fram förslag som avser att bryta med rådande missförhållanden. Många av de förslag som betänkandet innehåller kan härledas från Socialförsäkringsutredningens slutsatser och tankegångar. Försäkringsmässighet, tydliga tidsgränser, satsning på rehabilitering, utbyggd företagshälsovård och ökad koppling till arbetsmarknaden är bara några av förslagen. Regeringens proposition ger klara och tydliga definitioner av de olika processerna inom sjukskrivning, rehabilitering och en arbetslinje. De tre stegen i sjukskrivningsprocessen är en ordning för att sjukskrivna i ett tidigt skede ska kunna få hjälp till en återgång i arbete och inte i onödan behöva genomgå en lång utdragen sjukskrivning utan åtgärder. Tvärtemot vad som hävdas i debatten är detta ett stöd för de sjukskrivna och inte en utsortering. Det finns redan tiotusentals människor som onödigtvis utsorteras av ett misslyckat system som har pågått alldeles för länge. Det har förts en märklig diskussion om ersättningsnivåer där det i dag gällande regelverket innebär att Försäkringskassan ska utvärdera om en person efter tolv månaders sjukskrivning ska erhålla sjukersättning med 64 procent av inkomsten. Detta jämförs med förslaget om 75 procent vid förlängd sjukpenning, och man försöker hävda att 75 procent i ersättning skulle vara sämre än 64 procent. Motsvarande resonemang förs om förslagen om satsningar på rehabiliteringskedjan med 3,4 miljarder under tre år jämfört med tidigare årliga nettoanslag på rehabilitering med 90 miljoner kronor. Det är alltså 270 miljoner kronor. Att sedan Försäkringskassan utbildar 3 000 särskilda coacher för att handlägga långvariga sjukfall nämns givetvis inte. Inte heller nämner man att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen försöker samordna sina verksamheter, vilket också framgår av propositionen. Förslagen i betänkandet måste ses som en del i en sammanhängande politik med förslag på anslutande politikområden som arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. Satsningar på förbättringar av hälso- och sjukvården är en viktig del i rehabiliteringskedjan, liksom nystartsjobb som underlättar för människor med funktionshinder exempelvis att etablera sig på arbetsmarknaden. Möjligheter för personer med sjuk- och aktivitetsersättning att prova på arbete utan att riskera sin ersättning är ytterligare ett exempel på alliansregeringens breda anslag för att motverka människors utanförskap. De utökade möjligheterna till Finsam som bör tillvaratas på lokal nivå som en viktig del i att hjälpa människor med komplexa livssituationer till ett arbete bör givetvis också nämnas. Fru talman! Under de tio år jag har haft förmånen att representera Kristdemokraterna i denna kammare har jag kunnat notera motsvarande omfattning av vilseledande information, oseriösa aktioner hos intresseorganisationer och ogrundad ryktesspridning. Avsikten med dessa ageranden kan endast bero på en medveten vilja att oroa människor i redan svåra situationer. Denna låga nivå när det gäller att försöka vinna gehör för sina uppfattningar är inte värdig en demokrati. Lågvattenmärket får vi höra av LiseLotte Olsson i denna debatt. Hon börjar dra in människor som vill lämna jordelivet för egen hand. Sådant undanber jag mig att höra från denna talarstol! Syftet med större förändringar av försäkringssystem är inte sprungna ur några hugskott utan grundar sig i ett verkligt behov av förändringar. Det är omtanken om människor och viljan att förhindra att de fastnar i ett onödigt och passivt utanförskap som driver oss kristdemokrater. Vi vill skapa nya möjligheter som motverkar att fler människor hamnar i utanförskap och att de som är utanför kan komma in igen. Kristdemokraterna vill hellre att fler ska komma in än att alla ska vara utanför. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Eva Johnsson, Désirée Pethrus Engström och Chatrine Pålsson Ahlgren (alla kd), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley och Solveig Zander (båda c) samt Tina Acketoft, Tobias Krantz och Ulf Nilsson (alla fp).

Fru talman! Jag skulle vilja få ett enda exempel på, Lars Gustafsson, var man förbättrar rehabiliteringen i det förslag som finns. Lars Gustafsson har valt att prata väldigt mycket om det som inte finns i det här förslaget. De 3,4 miljarderna finns över huvud taget inte i detta förslag, och det är ett stort frågetecken för om de finns över huvud taget. Vad jag relaterar till är att den en och en halv miljard som varit mycket viktig för Försäkringskassan som använt pengarna för att människor faktiskt ska över huvud taget få någon rehabilitering - dessa tar ni bort. Vad ersätts det med? Lars Gustafsson, vad händer efter den förlängda sjukpenningens 550 dagar för dessa människor? Vilken ersättning får de då? Förslaget innehåller konkret inte en enda krona. Ändå står Lars Gustafsson med flera här och påstår att det finns 3,4 miljarder kronor i förslaget. Det tycker jag att man på något sätt skulle bevisa. Jag kan nämligen inte hitta en enda krona i förslaget. Jag var inne på det tidigare, men arbetsmiljölagstiftningen är väldigt tydlig. Jag tycker också att den är bra beskriven i förslaget. Min fråga till Lars Gustafsson är: Tycker Lars Gustafsson att arbetsmiljölagen i dag fungerar på ett bra sätt på våra arbetsplatser?

Fru talman! Det skulle vara förmätet av mig att tala om för Kurt Kvarnström vilken budgetprocess vi har i riksdagen eftersom han har varit med om många. De ekonomiska förslagen kommer i budgeten. Vi får vänta, tror jag, till i september. Då kommer vi att se dessa förslag. Det står tydligt och klart definierat att det kommer att avsättas pengar till detta. Kurt Kvarnström ville ha ett konkret exempel: Efter tre månader är arbetsgivaren skyldig att lämna ett intyg om den anställdes situation på arbetsplatsen. Det var ett exempel. Läkarstöd som också kommer att utarbetas kommer att användas för att korta sjukskrivningar, vilket också kommer att hjälpa dessa personer. I hearingen fick vi också höra från Svenskt Näringsliv att det inte finns något förändrat ansvar för arbetsmiljö och anpassning, så jag förstår över huvud taget inte varför den frågan kommer upp. Till detta vill jag också tala om att när denna tid har löpt ut finns det en jobb- och utvecklingsgaranti som väntar de människor som har arbetsförmåga. De som inte har någon arbetsförmåga kommer precis som i dag i så fall sannolikt att få en sjuk- eller aktivitetsersättning. Det var svar på frågorna. Kurt Kvarnström talade i ett tidigare inlägg om att han inte kände till några underlag för Socialdemokraterna att lämna något beslut, men jag kan överlämna den utredning som ni själva tillsatte.

Fru talman! Jag kunde förvänta mig det här svaret, men jag har aldrig uppfattat att ett intyg från arbetsgivaren är en rehabiliteringsåtgärd. Men Lars Gustafsson har tydligen uppfattningen att om arbetsgivaren skriver ett intyg om att en viss person inte kan ges arbete med dessa förutsättningar på grund av sjukdomen som personen har, då är det en rehabiliteringsinsats. För mig är det ett intyg - ett intyg för att, i en del fall, i förlängningen mista en anställning. Det här blir väldigt tydligt när man läser remissvaren. Bland annat Svenskt Näringsliv skriver tydligt att man gärna vill slippa ett fortsatt ansvar för de anställda om det bedöms att de efter sex månader klarar ett annat arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Hur ser Lars Gustafsson på det? Min nästa fråga föranleds av det svar jag fick: Vad är det för sjukdomar som ger en förlängning med 550 dagar? Vad får man för ersättningsnivå efter dessa 550 dagar? Vad är ersättningen för jobb- och utvecklingsgarantin? I det förslag vi i dag diskuterar finns alltså ingenting som handlar om det vi nu pratar om - ingenting!

Fru talman! Svaret på den sista frågan är 65 procent; 1 procent mer än man hade fått om man hade blivit sjukskriven efter 364 dagar. Skillnaderna är att man får ytterligare ett och ett halvt år på sig med möjlighet att återgå till arbetsmarknaden jämfört med nu gällande regler. Det avstämningskrav som finns från Försäkringskassan nu, att efter tre månader samråda med arbetsgivaren och den sjukskrivne om arbetssituationen för att om möjligt återgå till arbete, är att tidigarelägga en process som tidigare har tagit många fler månader. Det är det som är poängen med det hela. Samtidigt måste man också komma ihåg att det viktiga framför allt är hur sjukvården organiserar sig, att de inte har för långa vårdgarantitider exempelvis, och att man förstärker vårdgarantin så att man kan få vård i angränsande områden om man nu skulle bo där ens landsting inte uppfyller kraven. Det tycker jag är det stora och viktiga, och det kanske är det som Socialdemokraterna skulle fundera över: Hur ska man utveckla primärvården för att tidigt möta människor? Den frågan ligger hos socialutskottet, vilket Kurt Kvarnström vet mycket väl, och de debatterar inte här i dag. Så det får vi ta i en annan omgång. När det gäller jobb- och utvecklingsgarantin kommer de förslagen senare i höst, likaså de ekonomiska förutsättningarna, och jag tycker att vi kan vänta med debatten till dess.

Fru talman! Man kan undra vad de folkhälsopolitiska perspektiven är i den här propositionen - handlar det bara om riskfaktorer eller handlar det även om att förebygga och främja hälsa? Om Kristdemokraterna verkligen brydde sig om att fler ska komma i jobb, hur medverkar då de här tidsgränserna till att få jobb när det inte är tre jämbördiga parter, alltså individ, arbetsgivare och försäkringskassa? Anser Kristdemokraterna att den enskilda individen ska ha rättigheter och vissa avstämningspunkter, till exempel ett avstämningsmöte? Var är de kristdemokrater som värnar sjuka människors värdighet? Ni brukar ju prata om detta. Jag nämnde tidigare, i mitt replikskifte med Folkpartiet, Fatima som är förskollärare och som fått ett komplicerat benbrott. Enligt s. 70 i propositionen ska hon inte ha rätt till ytterligare rehabiliteringsersättning om hon efter tre månader kan återgå till annat arbete. Vad ska hon göra? Behöver inte samhället hennes kompetens som förskollärare längre?

Fru talman! Som svar på den sista frågan kan jag läsa ur den proposition som det här handlar om. Det står så här under rubriken Partiell arbetsoförmåga: "Om det däremot är stor sannolikhet att den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete i tidigare omfattning kan de särskilda skäl som angivits ovan bli tillämpliga, även i de fall återgången i arbete sker genom successiv upptrappning av arbetstiden." Alltså får man möjlighet att gå tillbaka till sitt jobb. Jag kan inte förstå vad det är för problem med det. Ibland låter det som om de här påståendena innebär att man intelligensbefriar folk på Försäkringskassan. Det känns inte riktigt bra. Jag tror att man inser att om människor kan återgå till och fungera i ett arbete kommer man givetvis att se det från början. Tidsgränsen finns just för att den sjukskrivne ska veta att det finns gränser för när Försäkringskassan är skyldig - inte som det var tidigare, då det var 8 procent som fick ett avstämningsmöte - att ha ett samtal med de berörda. Det finns också krav på att arbetsgivaren måste delta i detta. Det visade sig på hearingen att det största hotet för människor på arbetsmarknaden vilar över den som är kvinna och anställd inom offentlig sektor, för det är de som är de allra flesta bland de förtidspensionerade. Jag tycker det är väldigt allvarligt att de offentliga arbetsgivarna inte tagit sitt ansvar. De har väl ändå rehabiliteringsresurser, de som har dem på sin egen arbetsplats!

Fru talman! Nej, Lars Gustafsson, så här står det på s. 70: "Rehabiliteringsersättning som syftar till att förkorta sjukfallet eller att häva arbetsförmågans nedsättning bör inte utges efter det att den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga i 90 dagar om den försäkrade utan arbetslivsinriktad rehabilitering kan återgå i annat arbete hos arbetsgivaren." Jag tycker att det är ganska solklart. Den oro som det medför hos den enskilda individen - på vilket sätt förbättrar den läkningsprocessen? Man ska veta, säger Lars Gustafsson, vilka tidsgränser som gäller. Ja, det är bra med tydlighet. Men det vore väl också lämpligt att individen då också fick möjlighet att överklaga och fick möjlighet och rätt att begära ett avstämningsmöte om det nu är så att det som borde ske inte sker. Det finns det inget förslag om i det här. Som jag också tidigare har tagit upp är det ju så att inom folkhälsovetenskaplig forskning är otrygghet en riskfaktor. På vilket sätt vill Kristdemokraterna undanröja denna riskfaktor så att det i stället kan bli ett förebyggande arbete och ett salutogent perspektiv som gör att människor kan känna att det finns ett trygghetssystem som träder in om man av ett eller annat skäl råkar bli sjuk?

Fru talman! Jag vill upplysa om att Gunvor G Ericson läser på fel sida. Detta står på s. 69. Nu kan vi lämna det därhän. Det är så här att det blir ett avstämningsmöte genom att man har de här tidsgränserna. Vill man sedan utveckla detta därför att det finns ett behov hos arbetsgivaren gör man detta. Jag förstår inte riktigt hur man tänker sig. Tror Gunvor G Ericson att det är på papperet som avstämningsmötet görs? I så fall hade de ju varit genomförda, men det var 90 procent som aldrig gjordes, och det var det som var problemet. Det är ju så att för att en lag ska vara verksam måste den kunna fungera. Det räcker inte att vi stiftar alla de här lagarna här om de inte fungerar. Den sjukskrivne bedöms ganska tidigt. Man måste läsa hela propositionen i sitt sammanhang och inte rycka loss några sidor som vissa sekter gör. Man måste förstå sammanhanget. Sammanhanget är att om det över huvud taget är realistiskt att man återgår till den egna arbetsplatsen kommer det att vara prioritet ett. Inte kommer Försäkringskassan att lägga enorm energi på att hitta andra arbetsplatser för människor som kan gå tillbaka till ett jobb, även om det skulle dröja en eller två månader! Det är därför vi har hela den förlängda sjukskrivningsprocessen. Jag kan inte förstå hur man kan resonera som Gunvor G Ericson, men det är som sagt var att intelligensbefria sjukkassans personal. Det tycker jag är ganska tråkigt, faktiskt.

Fru talman! Lars Gustafsson sade att det som vi säger i dag är otroliga, missvisande yttringar från intressegrupper. Ja, det är intressegrupper. Det är alldeles rätt. Det är Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, som säger att väldigt många av deras medlemmar kommer att bli arbetslösa och samtidigt utförsäkrade, och man är väldigt orolig för vad som kommer att hända. Det är Samhall, som säger att man kommer att ha svårt att ta emot de här människorna. Man ser att de snäva tidsgränserna kommer att göra det väldigt svårt för redan utsatta människor. Storstockholms Diabetesförening säger ungefär samma sak. Det är också Kristdemokraternas lokalavdelning i Ulricehamn som varnar för att "ett stort antal människor kommer att hamna utanför vårt trygghetssystem. Man kan inte vara så blåögd att tro att det är endast ett fåtal människor som detta kommer att beröra. Det finns ett antal sjukdomar som varar över tid men där arbetsförmågan ej är varaktigt nedsatt så man uppfyller kravet för permanent ersättning. Det kan vara kombination av olika sjukdomar, det kan vara psykisk ohälsa där behandlingsinsatserna kommer att ta tid men där den enskilde på sikt kan komma åter för att bara nämna något. Vi kan ej förstå hur detta synsätt är förenligt med kristdemokratisk politik att värna den lilla människan." Lars Gustafsson säger fortfarande att det handlar om intressegrupper som far med missvisande påståenden. Eller finns det någon sanning i all denna oro, som även den kristdemokratiska lokalföreningen visar?

Fru talman! Jag syftade på den största intresseorganisationen, som skickar brev till vissa ledamöters grannar. Det var den jag syftade på. Till LiseLotte Olsson kan jag säga att jag har svarat den här kristdemokratiska lokalavdelningen. Man måste se till rimligheten. Är det rimligt att man går sjukskriven i sex år? Ska en sjukskrivning vara i sex år? Det var det som visade sig när man undersökte hur länge folk varit sjukskrivna efter tolv år i redovisningen jag lämnade. Det gällde 80 000 personer, och det var flera tusentals personer som hade varit sjukskrivna i sex år. Då måste det vara något fel, för ingen föreskriver att man ska ha en tidsgräns på sex år. Någonstans är det alltså fel. Sedan vet vi också att det inte finns några tidsgränser för dem som har riktigt svåra sjukdomar i det här förslaget, utan man får 80 procent hela vägen ut om det skulle vara så att man har livslånga, allvarliga sjukdomar. Vi behöver inte nämna dem vid namn här. Processen handlar om incitament till att gå tillbaka till arbete. Om man inte tror på incitament ska man inte förespråka någon karensdag. Man ska inte förespråka någon försäkringsmässighet, för man tror ju på människors inneboende kraft och vilja att osjälviskt liksom drivas tillbaka till någonting. Så enkelt är det inte. I alla försäkringssystem har vi vissa karenser. Det är därför vi har ett tak i sjukförsäkringen och i föräldraförsäkringen: Det ska vara en försäkringsmässighet. Vänstern måste inse att man måste ha det i alla system. Jag känner inte till något parti som förespråkar någon gränslöshet när det gäller försäkringsskydd. Därför borde frågan vändas mot LiseLotte Olsson: När ser Vänsterpartiet att man ska ha någon gräns? Ska det aldrig vara någon gräns? Ska man kunna vara sjukskriven i 50 år?

Fru talman! Nej, det är inte värdigt att gå sjukskriven så länge, det är det inte. Det är någonting som har brustit i tidigare system, och jag har hållit med om att det inte har varit bra. Men det är inte heller rimligt och människovärdigt att kasta ut en människa från det sociala trygghetssystem som vi har i dag. Det kommer att hända att människor har rätt till varken arbetslöshetsersättning eller sjukpenning utan är hänvisade till kommunernas socialtjänst. Det har ju flera remissinstanser varnat för. Det tycker inte jag är människovärdigt. Människor måste ha en ekonomisk trygghet, veta vad som ska gälla och veta att man klarar av att försörja sig själv. När ni kristdemokrater trycker på knappen under voteringen kommer ni att göra att de människor som redan är utsatta hamnar i ett mycket sämre läge än de har varit i tidigare. Jag har bara en liten kommentar: Nej, vi vill inte ha någon karensdag heller. Jag tyckte att det lät som en fråga, och svaret är att Vänsterpartiet inte vill ha någon karensdag. Jag har en kommentar till något som Lars Gustafsson sade i sitt anförande angående försäkringssjälvmorden. Det var ingenting som jag har hittat på. Det är inte ett ord som jag har myntat. Det var forskaren Töres Theorell som sade det, och han sade det på den utfrågning som jag tror att även Lars Gustafsson var med på. Han befarade försäkringssjälvmord, och tyvärr kanske han kommer att ha rätt. Men det var hans ord som jag hänvisade till.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt magstarkt och ett lågvattenmärke som jag som värnar livet inte vill ställa mig bakom. Det passar inte in i denna kammare och denna debatt. Felet med LiseLotte Olssons resonemang är ju att det inte finns någon lösning. Ni har inte någon lösning över huvud taget. Det är sanningen. Ni tror bara att med mer ersättning och mer pengar så löser det sig, men det är inte så. Det finns väl inget skattetryck i världen som är så högt som i Sverige med så mycket avgifter, och vi avsätter faktiskt väldigt mycket resurser. Men de används inte rätt, och varför gör de inte det? Jo, det pågår år ut och år in att man bara låter det flyta på. Man vill inte röra i det, för man är rädd att ta obekväma beslut som naturligtvis innebär förändringar för vissa människor. De personer som LiseLotte Olsson talar om finns redan i den skarven. De betraktas inte av någondera parten såsom möjliga att antingen kunna arbeta eller klara kraven på sjukersättning. De lever redan i dag i den situationen. Vi får en bättre situation när vi försöker att hjälpa dem tidigare. Är man oförmögen till arbete har man rätt till sjukersättning. Det säger alla lagar och regler på det här området. Kan man arbeta ska man arbeta med den förmåga man har. Sedan ger vi dem dessutom möjlighet att komma tillbaka. Jag tycker att det är ett väldigt generöst och humant system.

Herr talman! Bästa utskott! En av våra dagstidningar beskriver vad som hände med Sara, en flicka som skadade sig i en bilolycka. I tio år kämpade hon för att få hjälp. Men tillståndet försämrades. Till slut kunde Sara inte äta själv, gå på toaletten eller ens vända sig i sängen. Hon säger så här: Mitt liv kändes slut fastän det knappt hade börjat. Jag blev pensionerad som 21-åring. Sara menar själv att hon blev bestulen på tio år av sitt liv. Hon har nu fått hjälp och behöver inte sin rullstol längre. Snart behöver hon förhoppningsvis inte sin personliga assistans heller för att kunna få leva sitt liv. Historien om Sara är bara ett skäl till varför regeringen avsätter 3,4 miljarder kronor i budgeten för 2008 till en rehabiliteringsgaranti som också innebär resurser till en förstärkt företagshälsovård. Sara hade behövt aktiva insatser i tid och inte en passiv förlängning av sjukskrivningen. Därför inför regeringen en rehabiliteringskedja med fasta kontrollstationer så att vi inte ska glömma bort Sara eller andra som bara väntar på hjälp så att de kan komma tillbaka till livet och förhoppningsvis vänner och ett arbete. Det är många här som har beskrivit Socialförsäkringsutredningen och vad som står att läsa i den. Jag kan läsa på s. 93 där det står så här: Att studera hur sjukskrivningar i praktiken har hanterats i Sverige blir i stor utsträckning en studie av misslyckanden. När det gäller frågan om rehabilitering och avsättningen på 3,4 miljarder kronor, som jag har hört att en del har eftersökt här, kom det i budgeten för år 2008. Det är kanske en del av er som har glömt det. Därför finns det inte med i propositionen. Jag kan dessutom tala om att i går undertecknades ett avtal mellan Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen om utveckling och effektivisering av sjuskrivningsprocessen. Det handlar om rehabiliteringsgarantin och en förstärkt företagshälsovård. Jag hoppas att ni därmed har fått svar på frågan. Herr talman! I många av mina möten träffar jag personer som är sjukskrivna eller har sjuk- och aktivitetsersättning. Gemensamt för alla är att de vill komma tillbaka till livet och en meningsfull sysselsättning. Jag frågar mig: Varför kommer de inte tillbaka? Kanske står det att läsa i Socialförsäkringsutredningens analys. Det handlar om att politiker inte har tagit sitt ansvar utan hållit fast vid ett system som gör det omöjligt för alla inblandade att ta sitt ansvar fullt ut. Det handlar om arbetsgivaren, det handlar om facken, det handlar om Försäkringskassan och det handlar om den sjukskrivne själv som har lärt sig att det inte lönar sig att be om hjälp utan bara att vara passiv och vänta. Dagarna går, veckorna passerar och månaderna flyter förbi. Ingenting händer mer än att tid går till spillo. Socialdemokraterna tillsatte också utredningen som många har hänvisat till. Den skulle se över försäkringen. Tydligtvis måste man ha förstått att någonting inte fungerade eftersom man ville tillsätta utredningen. Man körde medvetet över riksdagens beslut om att tillsätta en parlamentarisk utredning. Man blev till och med KU-anmäld för detta. Men det brydde sig inte Socialdemokraterna inte om. Ändå står de här och ropar på en socialförsäkringsutredning. Hade detta gjorts från början hade vi inte behövt den diskussionen nu. Man gjorde i stället så här. Man bestämde att det skulle vara en ensamutredare, och Socialdemokraterna bestämde dessutom vem som skulle utreda. När denna utredning kom och lades på mitt bord ett par månader efter att jag tillträtt som minister hade det varit fruktansvärt om jag, alliansen och regeringen hade blundat för detta faktum och vad som står i denna utredning. Det är ord och inga visor, mina vänner. Det talas om ett hyckleri och ett misslyckande på sida upp och sida ned. Det tycker jag är rätt så märkvärdigt i den här diskussionen, herr talman. I diskussionen är det oppositionen ska göra att opponera mot regeringen. Men man bör också i ärlighetens namn tala om vad alternativen är för alla dem som sitter och lyssnar, tittar på tv och läser protokollet. Var är era alternativ? Det ni i stället gör är att ni går i opposition mot er själva och den utredning som ni tillsatte trots att riksdagen gick emot det. Ni tillsatte utredaren, och utredningen kom med en analys. Ni går sedan i opposition mot er egen utredning. Jag har aldrig varit med om maken. (Applåder) Det är en skrämmande läsning som uppmanar ansvariga politiker att snarast finna åtgärder för att komma till rätta med de höga ohälsotalen. Det handlar om att ersätta passiva sjukskrivningar med aktiva åtgärder och ge stöd åt de 550 000 personer som förtidspensioneras trots att de har, som det står i utredningen, en viss arbetsförmåga. De hänvisades till ett permanent utanförskap. Man uppmuntrar också i utredningen arbetsgivare att vilja anställa. Man går i utredningen så långt att man beskriver att aktiva insatser av olika slag ofta kommer mycket sent eller inte alls. För många är sjukskrivning som att gå ned i ett svart hål av väntan. Det är många som sitter därute och bara får passiv sjukskrivning och inga aktiva åtgärder. Var finns ert ansvar för den förda politiken? Jag bara frågar. Många sitter och väntar på doktorn, nya laboratoriesvar, nya rehabiliteringsplaner, nytt besök hos Försäkringskassan, nytt läkarbesök och förnyad sjukskrivning. Det leder till stor otrygghet och rättsosäkerhet. Förväntningar och motivation för ett fortsatt aktivt liv bryts ned. Människor orkar inte möta med motstånd. Herr talman! Sjukförsäkringen riskerar också att vara en försäkring för sådant den inte var menad för, står det i utredningen. Jag frågade en försäkringskassa som jag var på besök hos: Hur kommer det sig att ohälsotalen i Skinnskatteberg har gått ned så kraftfullt? Jo, fick jag till svar, du vet ju att arbetsmarknadsläget har förbättrats. Är arbetsmarknadsläget ett skäl för att vara sjuk och få ersättning från sjukersättningen? Jag trodde att sjukförsäkringen var ämnad för dem som var sjuka och hade nedsatt arbetsförmåga. Herr talman! Jag hade för några månader sedan besök av en ung kvinna. Hon hade bett att få träffa mig, och hon hade också medier med sig. Hon hade varit sjukskriven i sex år. Nu vågade hon inte längre svara i telefon när det ringde och det visade att det var dolt nummer. Hon trodde att det var Försäkringskassan som nu skulle meddela henne att hon nu skulle få en aktivitetsersättning eller sjukersättning. Och det ville hon inte. Hon ville tillbaka. Hon var rädd. Den här regeringen tar nu bort tidigare regerings obligatoriska prövning. Förtidspension skulle prövas inom ett år vare sig man ville eller inte. Vi inför i stället en förlängd sjukpenning. Den förra regeringen gjorde motsatsen. Man har använt sig av förtidspension som ett vapen i att uppnå det politiskt uppsatta målet om att halvera sjukskrivningen. Ni pensionerade bort människor, vare sig de ville eller inte, för att ni skulle uppnå det politiskt uppsatta målet om en halvering av ohälsotalen. Jag skulle vilja höra hur ni förklarar det. Det är stor skillnad mellan att få förtidspension och att få förlängd sjukpenning enligt den nya regeringens förslag. Med sjukersättning får man, som det har varit, 64 procent i ersättning. Man får inte del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man får inte del av arbetslivsinriktad rehabilitering. Det värsta av allt är att det är ett sakligt skäl för uppsägning. Tala om arbetsrätten, oppositionen! Det minsta man kan säga är väl att ni förtidspensionerade människor till ett permanent utanförskap som också gav anledning till uppsägning. Med förlängd sjukpenning får man 75 procents ersättning. Man får del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man får del av vår kraftfulla satsning på rehabilitering. Och det är inget sakligt skäl för uppsägning. Det är en jätteskillnad för de människor som har tvångspensionerats. (Applåder) Hur tänkte ni, Kurt Kvarnström, LiseLotte Olsson och Gunvor G Ericson, när ni bara satt och såg på hur hundratusentals människor, ofta kvinnor och unga, lämnades åt sitt öde? Unga som knappt hade påbörjat sitt vuxna liv dömdes av er till ett liv i utanförskap och fattigdom. Det står i utredningen så här om ungdomar på s. 91: "Kanske är unga med sjukersättning det tydligaste exemplet inom sjukförsäkringen på en situation där en dåligt fungerande försäkring leder till att de som verkligen har behov av det drabbas." Det står att läsa i den utredning som Socialdemokraterna själva tillsatte. Ni tappade kontrollen fullständigt. Var det därför ni tillsatte en utredning, men sedan har vägrat att läsa den och ta till er den beska sanningen och den hårda domen över den sjukförsäkring som ni har haft ansvar för, men som har kollapsat? Att vara i opposition betyder att man ska opponera, som jag sade. Men man förväntas också lägga fram egna förslag. Jag har hört att Miljöpartiet här har viftat med sitt förslag och sagt: Det ska vi berätta för er när det kommer en parlamentarisk utredning. Men berätta i dag för alla som ska ta ställning till alliansens förslag om ny sjukförsäkring! Berätta för dem vilka ersättningsnivåer ni ska ha! Ska ni ha någon karensdag? Har ni kommit överens med Socialdemokraterna? Har ni kommit överens med Vänsterpartiet? Eller ska ni följa Socialdemokraternas förslag till a-kassa, som Sven-Erik Österberg presenterade och som ska gå till rådslaget? Man säger nu: Ledsen, men vi har inte råd med den a-kassa vi trodde att vi hade råd med! Nu ska vi ut och diskutera en bortre parentes på ett år och sänkta ersättningsnivåer. Sedan ska vi hitta på någonting därefter, men vi vet inte vad det är. Nu ska vi ut och diskutera! Som ni har kritiserat den sänkta a-kassan! Nu säger ni själva: Ett år är en bortre parentes. Sedan sänker vi ersättningsnivåerna. Sedan vet vi inte vad som kommer - någon form av utbildningssatsning. Kommer ni att göra likadant med denna sjukförsäkring, som ni nu kritiserar så hårt? Jag skulle vilja ha ett svar på vad ni faktiskt gör. Herr talman! Ungdomarna har drabbats hårt av regeringens utsorteringspolitik. Vi har hört här förut hur ungdomar under 40 år har fått sjukersättning, och hur ungdomar under 30 år har fått aktivitetsersättning. Det är personliga tragedier. Därför skriver också alliansregeringen i dag på DN Debatt att unga förtidspensionerade nu ska garanteras aktiviteter. Socialdemokraterna trodde att man bytte namn från förtidspension till aktivitetsersättning för att det skulle betyda något positivt. De har fullständigt glömt bort att nästan ingen kommer tillbaka. Försäkringskassan själv skriver om ungdomar som har gått ut skolan med dåliga betyg, som har drabbats av Socialdemokraternas låga sysselsättning för ungdomar, som har fått psykisk ohälsa, som inte har fått hjälp, som har fått sjukskrivning och som har fått aktivitetsersättning. Vad hjälper det att byta namn när det inte innebär någon hjälp för ungdomarna? Eftersom många av förtidspensioneringarna och sjukersättningarna rör kvinnor skulle jag också vilja fråga Kurt Kvarnström, Gunvor G Ericson och LiseLotte Olsson var er genusanalys och ert jämställdhetsfokus fanns när ni bestämde er för att skicka ut 330 000 kvinnor i förtidspension och permanent utanförskap. Herr talman! Somligt av Socialdemokraternas politik mot ohälsa har präglats av passivitet. Man har aktivt gjort det svårare att anställa. Som exempel på det kan jag nämna att Socialdemokraterna gjorde det dyrare att anställa personer som varit långt från arbetsmarknaden. År 2003 förlängde man arbetsgivarperioden med en vecka. Man skulle kunna kalla det ett omvänt nystartsjobb. Alliansen gör tvärtom. 165 000 har kommit tillbaka till egen försörjning. 36 000 färre sjukfall har det blivit på ett år. Det är något som jag hoppas att alla i denna kammare kan glädja sig åt. Herr talman! Nu byter vi utsorteringspolitiken mot en rehabiliteringskedja med satsningar på förstärkt företagshälsovård och rehabilitering och ett avtal med Sveriges kommuner som är undertecknat för att ge stöd och insatser i tid. För det avsatte vi 3,4 miljarder kronor i budgeten. Vi tar bort den obligatoriska ettårsprövningen. Vi tar Socialdemokraternas sju steg, som har förekommit under det första året, och gör tre steg med tydliga tidsgränser. Vi förstärker arbetsrätten genom att införa en lag om tjänstledighet och ett kraftfullt intyg. Vi har kvar arbetsmiljölagstiftningen oförändrad, och kravet på individen är att medverka i rehabilitering men också få ett starkt inflytande. Herr talman! I dag kommer oppositionen hit tomhänt. Ingen har fått svar på vad Socialdemokraterna vill. Ni hade er chans nu. Om Sara hade fått rätt stöd och hjälp hade hon sluppit att bli förtidspensionär som 21-åring. Då hade hon inte behövt känna att hon kastade bort tio av de bästa åren i sitt liv. Jag vill ha ett svar från oppositionen. Vilket är ert svar till Sara och till alla andra som väntar i långa passiva sjukskrivningar? Jag tycker att det är dags för er att lägga korten på bordet. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Jan Ericson, Margareta B Kjellin, Mats G Nilsson, Sven Yngve Persson, Lars-Arne Staxäng, Göran Thingwall och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley, Lennart Levi och Solveig Zander (alla c), Tina Acketoft, Tobias Krantz och Ulf Nilsson (alla fp) samt Lars Gustafsson, Eva Johnsson, Désirée Pethrus Engström och Chatrine Pålsson Ahlgren (alla kd).

Herr talman! Ja, ministern, det var en riktig repa över historiken, men kanske inte så mycket över det konkreta förslag som ligger på riksdagens bord för att debatteras. Jag hade väl förväntat mig att kanske få något svar på någon av de frågor jag ställde för att bringa större klarhet i vad förslagen innebär. Men svaren lyste med sin frånvaro. Vi kan vara överens om att aktiva åtgärder är väldigt viktiga. Men var finns de aktiva åtgärderna här? Det finns bara tidpunkter när det ska fattas beslut. Om en aktiv åtgärd är, som Lars Gustafsson säger, att arbetsgivaren skriver ett intyg då känns det besvärligt. Jag tänker inte stå här och slå mig för bröstet och säga att det som varit är bra. Jag vill understryka det. Därför tillsatte vi en utredning. Vi ville göra en ordentlig analys av dessa frågor för att kunna gå vidare och i ett mycket bredare forum, från våra olika politiska utgångspunkter, belysa dem. Statsministern och socialförsäkringsministern har i två år talat om att vi skulle sätta oss ned och diskutera alternativen på ett bättre sätt, men det har vi förvägrats. Vi har inte haft möjlighet till den dialog som vi efterlyst och som vi under den förra mandatperioden var överens om var viktig för att få dessa frågor att hålla över tiden. Jag ska i denna första replikomgång ta upp en fråga som jag tycker känns angelägen, nämligen landstingsmiljarden. Kommer det en landstingsmiljard i budgeten för nästa år? Nu har ju ministern talat om 3,4 miljarder kronor. Varifrån kommer de pengarna? Med mitt sätt att försöka få det att gå ihop handlar det på många punkter om en omfördelning. Jag skulle gärna vilja att ministern förklarade varifrån dessa pengar kommer och hur de ska användas.

Herr talman! Det var två frågor. När det gäller Socialförsäkringsutredningen vill jag säga att om ni hade lytt vad Sveriges riksdag sade för ett par år sedan hade vi haft den utredningen nu. Ni tillsatte en utredning. Skulle regeringen och alliansen struntat i den analysen och sagt att vi nu får tillsätta en utredning som tar ett par år? Kurt Kvarnström vet hur det är. Den ska remissbehandlas, sedan ska en proposition tas fram och så senareläggs den ett par år för införande lagstiftningsmässigt. Då hade vi kanske varit framme om fyra fem år. Jag satt tillsammans med Siw Wittgren-Ahl i en socialdemokratisk utredning, Senior 2005, i fyra år. Det hände ingenting. Det förslag som alliansen nu lägger fram bygger på den analys som er egen utredning föreslagit och pekat på. En utredning är viktig, och det kommer att komma en för de långsiktiga behoven. Frågan är om det ska vara en fristående försäkring eller om den ska vara kopplad till statsbudgeten. Den summa pengar som vi nu lägger på rehabilitering hade kunnat bli ännu mycket större om Socialdemokraterna inte hade skickat pengarna till Pilaprojektet. Ni misslyckades med att få människor tillbaka i arbete. Ni fick satsa åtskilliga hundra miljoner kronor för att ringa in människor som varit sjuka i tio-femton år. Där lade ni stora summor i efterhand, i stället för att göra som vi, nämligen att ta pengarna och i ett tidigt skede sätta in dem i en rehabilitering. Vi har nu en överenskommelse. Vi har skrivit under en avsiktsförklaring med Sveriges Kommuner och Landsting om att vi nu ska satsa speciellt på kvinnor, smärtor i rörelseapparaten, lättare psykisk ohälsa. Vi ska koppla det till forskning och till utvärdering. Det är det ena förslaget; Kurt Kvarnström frågade om åtgärder. Nu lovar vi unga förtidspensionerade att de ska få aktivitet. Varför, Kurt Kvarnström, har ni lämnat unga människor åt sitt öde? Ni har kallat det för aktivitetsersättning. De har inte sett röken av någon aktivitet.

Herr talman! Jag måste rätta ministern. På den sista punkten har hon fel. Vi satte av resurser också till Försäkringskassan, till särskilda personer som fick till uppgift att arbeta tillsammans med dessa människor för att hitta lösningar. I det förslag som nu ligger på bordet finns inte en enda krona avsatt till att göra någon form av åtgärd för de enskilda individerna. Först genomför man reglerna, och sedan pratar man om att det så småningom även ska komma åtgärder. Det är vad ministern gör. Vi har flera gånger försökt få en förklaring till vad detta förslag innebär för olika människor. När man passerat de 550 dagarna i förlängd sjukpenning blir det något slags jobb- och aktivitetsgaranti, men i förslaget finns ingenting om något sådant. Det finns heller ingenting i förslaget om företagshälsovård. Var finns det förslag som ger den enskilde mer stöd för att kunna komma tillbaka? Var finns det som är så viktigt i dessa sammanhang, nämligen åtgärder på arbetsplatsen för att hjälpa till att lösa dessa problem? Jag kan sticka ut hakan, vara tydlig och säga att jag faktiskt tror att den medfinansiering som fanns hade stor effekt, för det skapade mycket aktivitet på många arbetsplatser. Det var den ekonomi man upplevde som påtaglig. Det hade säkert funnits anledning att fundera vidare på och utveckla den modellen. Man tog den till sig och det skedde rehabilitering ute på arbetsplatserna. Det var en bidragande orsak till att den korta sjukfrånvaro vi haft nu kraftigt minskat. Det vi gjorde 2003 var föredömligt. Det var det som vände utvecklingen av sjukfrånvaron. På sikt kommer det också att leda till att förtidspensioneringarna vänder. Det är så det fungerar. Vi ärvde ett antal förtidspensionärer av den förra borgerliga regeringen på 90-talet. Det har inte blivit 550 000 nya förtidspensionärer - tror man det får man gå hem och läsa på. Det fanns ett stort antal förtidspensionärer när den borgerliga regeringen förlorade makten i början av 90-talet. (Applåder)

Herr talman! Låt mig fråga Kurt Kvarnström: Varför sänkte ni 2003-2004 ersättningsnivån till de sjuka till 77,6 procent? I utredningen nämns att från juli 2003 till 2004 sänkte Socialdemokraterna ersättningsnivån, sjukpenningen, till 77,6 procent. Kurt Kvarnström kommer inte att kunna svara nu men kanske vid något annat tillfälle. Jag kan göra den reflexionen att när Kurt Kvarnström sade att vi sänkt ersättningsnivåerna undrade jag i mitt stilla sinne varför Socialdemokraterna gjorde det. Nu kan Kurt Kvarnström inte svara på det, men det blir säkert tillfälle till det senare. När det gäller pengarna till rehabilitering och företagshälsovård behöver de inte beslutas om i denna riksdag. Det har träffats ett avtal med Sveriges Kommuner och Landsting om hur många miljoner kronor som ska gå till företagshälsovård och hur många som ska gå till rehabilitering. Det finns en överenskommelse. Den träder i kraft den 1 juli, och totalt under mandatperioden finns det avsatt 3,4 miljarder kronor. Därför står det inte här. Beträffande medfinansiering kan jag nämna att det första pressmeddelande jag fick som tack för att vi avskaffade medfinansieringen kom från Sveriges Kommuner och Landsting. Lars Isaksson och Ilmar Reepalu skrev ett pressmeddelande och tackade för att vi avskaffade medfinansieringen, som hade skapat ett A- och ett B-lag bland dem som blev anställda. (Applåder)

Herr talman! I en situation när landets ekonomi såg betydligt annorlunda ut genomförde vi justeringar för att på ett rättvist sätt kunna dela de gemensamma resurser vi hade. Nu ger sjukförsäkringen ett stort överskott. Ändå ska man spara 17 miljarder på dem som är sjuka. (Applåder)

Herr talman! Det låter som om sjukskrivningarna beror på väntetider i vården, men människor behöver också tid för att läka. En person med till exempel utmattningsdepression behöver tid för att kunna komma åter i hälsa och tid för att läka. Det är inte självklart att den processen underlättas av ekonomisk stress, tvärtom. Regeringen inför en bortre gräns i sjukförsäkringen, och det är något helt nytt i svensk politik. Var finns folkhälsoperspektivet i det här socialförsäkringssystemet? Grundläggande folkhälsovetenskap handlar om att ge människor förutsättningar för hälsa, och jag anser att socialförsäkringssystemet borde ha ett sådant fokus. Med folkhälsovetenskap avses tvärvetenskapliga områden som syftar till att studera arbetslivet, levnadsvanorna, miljön, samhällsstrukturer och vårdsystemens betydelse för befolkningens hälsa. Det perspektivet finns inte med i den här propositionen. Hur ska den oro som många människor känner kunna mötas med ett förslag som innebär att man känner en större stress utan att kunna få några verktyg i sin hand?

Herr talman! Den förra regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att titta över hur sjukskrivningarna såg ut när det gäller ett stort antal diagnoser. Jag tror att vi kan vara helt överens om att det var ett riktigt beslut. Ingen var emot det. Nu har forskningen, Socialstyrelsen, Läkarförbundet, Läkarsällskapet och så vidare konstaterat att vi har världens längsta passiva sjukskrivningar. Det är inte alltid som långa sjukskrivningar är det bästa receptet. Det vet både Gunvor Ericson och jag som är sjuksköterskor. Nu har man gjort en genomlysning vetenskapligt och tvärvetenskapligt och kommit fram till rekommendationer. En rekommendation är aldrig fast. Utgångspunkten är alltid individens unika situation i diskussion tillsammans med läkare. Jag litar på de beslutsstöd som har lagts fram. Jag hoppas att vi kan följa upp det här på ett bra sätt och se vad det leder till. Jag vill också säga att vi vet att efter tre månaders sjukskrivning är risken uppenbar att man inte kommer tillbaka. Jag kan konstatera att de regler som gäller fram till den 1 juli är att arbeta med Försäkringskassans sju steg. Av dem som är sjukskrivna är 70 procent kvar på steg ett efter ett år. Det har inte hänt någonting på hela tiden. Det tycker vi är förfärligt. Vi vet att de flesta av dem som är sjukskrivna efter ett år obligatoriskt ska prövas mot förtidspension. Det drabbar speciellt kvinnor. Gunvor Ericson brukar ofta dra fram just genusperspektivet och kvinnor. Jag kan ställa samma fråga som från talarstolen: Vad gjorde Gunvor Ericson och Miljöpartiet, vilken konsekvens- och genusanalys hade ni när ni under ett par år skickade ut över 300 000 personer i permanent utanförskap och social isolering?

Herr talman! Jag börjar med att svara på den sista frågan. Jag kritiserade regeringen för att man inte lyckades ha ett system som tillräckligt tog vara på individens möjligheter. Under 90-talet hade vi en lågkonjunktur där många människor gick ut i arbetslöshet. Det var tyvärr en konsekvens av den politik som fördes 1991-1994. Men jag vill inte hålla mig på den låga debattnivån. Jag vill i stället prata om det här förslaget. Hur ska landstinget den 1 juli kunna ordna med bättre rehabilitering? Vi har i dag den 4 juni. Den 1 juli träder förslaget i kraft. Jag tycker att det är problematiskt att landstingen inte vet vad som gäller. Vill Cristina Husmark Pehrsson att socialförsäkringssystemet ska vara ett politiskt slagträ som handlar om vem som har gjort rätt eller fel och som riskerar att ändras beroende på vem som är i majoritet? Borde det inte vara så att stora reformer diskuteras i en bred parlamentarisk utredning så att man får ett så brett stöd som möjligt för det förslag som riksdagen ska fatta beslut om? Borde inte det vara utgångspunkten?

Herr talman! Jag hör att Gunvor Ericson kritiserade regeringen för att inte ha haft ett genusperspektiv. Jag kan instämma i det. Det är därför vi gör den här kraftfulla satsningen innan vi tillsätter den socialförsäkringsutredning som vi har lovat. Vi kan inte stillatigande se så många människor som har ont i axlar, skuldror, nacke och som har drabbats av lättare psykisk ohälsa och säga att: Jag är ledsen, men du får vänta. Vi ska ha en parlamentarisk utredning. Med tanke på Senior 2005 och andra utredningar som inte har lett någonstans kan jag inte stillatigande se på detta. Det kommer en utredning. Det är viktigt, som Gunvor Ericson säger, att vi får långsiktiga mål. Men situationen är akut. Utredningen säger till mig och regeringen: Gör någonting för att hjälpa alla dessa människor. Det är därför vi satsar på företagshälsovård. Det är därför vi satsar på rehabiliteringsgaranti för just de kvinnor som till 60 procent har de här diagnoserna. Det är därför vi satsar på de sju steg som ni tidigare hade i Försäkringskassan, men vi gör det med tidsramar så att man ska få stöd och hjälp och inte glömmas bort. Vi gör det genom att ge dem som arbetar möjlighet att få tjänstledigt för att pröva andra arbetsuppgifter och inte bara gå och vänta. Vi tar bort årets obligatoriska prövning. Vi ser till att de som har fått en sjuk- och aktivitetsersättning får möjlighet att komma tillbaka. Vi kommer inte att ompröva deras rätt till ersättning. De kommer att få arbeta så mycket de kan och vill. De kommer också att få studera så mycket de vill. De kommer att få arbeta ideellt. Det är en grupp som Socialdemokraterna har glömt bort med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som starka anhängare.

Herr talman! Riksdagsledamöter! Cristina Husmark Pehrsson! Jag tycker att det var bra att du tog upp utredningen Senior 2005 och att det inte hade hänt någonting. Det förklarar varför Cristina säger att vi inte har tagit till oss den socialförsäkringsutredning som Anna Hedborg tog fram. Senior 2005 och alla utredningar som man gör syftar ju till att belysa ett problem. I en svensk demokrati är det också för att få oss att stå på samma grund. I Senior 2005 enades vi om många mål. Ett av dem var att folkligt förankra de förslag man kom fram till. Många av de förslag som vi kom fram till i Senior 2005 diskuterar man nu i Pensionsutredningen. Folkligt förakt är inte något som man ska ställa upp på. Utredningar syftar till att vi kanske ska kunna se samma mål, även om vi inte kommer dit på samma sätt. Det är det som är politik. Det är också anledningen till kritiken mot att ni inte vill tillsätta en socialförsäkringsutredning. Man säger från vårt håll att ni förvägrar oss den rätten, men det som jag tycker är det mest bisarra är att ni har förvägrat svenska folket rätten till en bred politisk uppgörelse när det gäller något så viktigt som våra skatter och försäkringar. Det är inte något bidrag, Solveig Zander. Det är socialförsäkringar som vi betalar in för att vi ska få ut dem när vi behöver. Man hade kunnat vara enig om vad man vill ha socialförsäkringarna till. Hur mycket vi vill betala kan vi diskutera. Det är det som är viktigt. Det är det som är ledarskap. Det var väl det som Reinfeldt sade 2006. I sin första regeringsdeklaration sade han nämligen att han skulle tillsätta en socialförsäkringsutredning och att han såg vitsen med breda politiska överenskommelser. Han syftade då också på pensionsuppgörelsen. Vi har inte sett något av det. Nu hånar ni oss för att vi vill ha det som er partiordförande, vår statsminister, sade. Han håller tydligen inte ord, statsministern. Nu har ni kommit med många förslag i olika tappning. Nu ska vi diskutera rehabiliteringskedjan. Sedan har ni tre fyra andra förslag som är på väg in. När jag ska förklara detta för folk brukar jag säga att ni gör som med ketchupflaskan. När vi ska argumentera emot - det är vår roll som opposition eftersom vi inte tycker som ni - måste vi diskutera med våra väljare. Då kommer ni med alla förslag på en gång. De ramlar ut som ur en ketchupflaska. Det gör att människor får svårt att få en överblick över vad ni vill åstadkomma. Jag tror faktiskt att det är taktik. Ni vill inte att vi och svenska folket ska se hur ni utarmar socialförsäkringarna genom att bland annat säga att de ska stärka rehabiliteringskedjan. Det finns inte någonting i det här förslaget som syftar till att folk ska ha en försäkring efter sex månader. Är det så, Solveig Zander? Får man sjukförsäkring när man står till arbetsmarknadens förfogande för att man till exempel har brutit ett ben och får ett komplicerat benbrott när man är massör och skulle kunna få ett vanligt förekommande arbete på arbetsmarknaden? Man skulle till exempel kunna vara telefonist i Kalix, där callcenter finns. Får man sjukförsäkring då? Vad får man? Är man tvingad att åka dit upp? Man kan ju arbeta. Man ska se på det friska. Man är ju inte sjuk i armar och mun så man skulle teoretiskt kunna prata i telefon. Vad är det då som gäller? Är det sjukförsäkringen till man kommer dit? Eller får man ingenting för man är ju tjänstledig från jobbet? Det är det vi är oroliga för. Vi är oroliga för att väldigt många kvinnor och män kommer att stå utan försäkring och gå ut i denna svenska sommartid och inte veta, för det ska komma i oktober. Det är precis så som man beskriver det här. Det är otryggheten att inte veta vad som ska hända med en som skapar sjukdomar. Det är förakt för människor som ni sitter och applåderar här. Ni har inte bilförsäkring för att bilen ska bli stulen. Vi har sjukförsäkring för ifall vi blir sjuka. Om tre månader, då det första faller ut, vet folk inte vad som gäller. Det skulle vara väldigt bra om jag kunde få ert ord på att de som fortfarande kan jobba till exempel som telefonister får en sjukförsäkring efter sex månader. Kan ni garantera det? För, som Kurt säger, det står inte i förslaget. Det står också att man ska ha medicinskt belagda sjukdomar. De andra då? Vi vet att många i min ålder blir sjuka. Vi kommer upp i reparationsåldern. Många kan jobba, men många blir sjuka ett tag. Det som är mest skrämmande, tycker jag, är att det inte verkar som om någon av er har arbetat någon gång. Det verkar inte som om ni har varit på en arbetsplats. Vet ni att i dag i Sverige är produktiviteten högst i världen? Hur är det då om man får ont i ryggen? Hur lätt är det för en 55- eller 56-åring att vara kvar på just det jobbet när man blir sjuk? Man kanske blir temporärt sjuk. Då ska man göra något annat. Är det vi här som styr över de riktiga jobben, som ni sade i valrörelsen? Är det vi som bestämmer vem Volvo ska anställa? Är det vi som har gjort det? Även när vi hade makten bestämde väl inte vi vilka de skulle anställa. Många kvinnor och män slogs ut. Det är en sorgens dag, tycker jag. Det är väldigt viktigt för oss i varje fall att vi kan försörja oss själva och att man inte ska skrapa med foten hos brukspatronerna eller gå till socialtjänsten för att man inte kan behålla sitt jobb efter sex månader. För mig är det jätteviktigt. Det är en av anledningarna till att vi jobbar politiskt. En av anledningarna till att jag jobbar politiskt är också jämställdheten. Vi har strävat efter och i riksdagen har vi slagit fast jämställdhetsmål. Det innebär att kvinnor och män ska kunna försörja sig själva. Med detta förslag varnar till och med borgerliga politiker i Göteborgs kommun när de svarar på remissen för att man inte har gjort någon könskonsekvensanalys. De är rädda för att fler kvinnor kommer att hamna på socialbidragskontona. Det svarar era borgerliga partikamrater när Göteborgs kommun i tjänsteutlåtande pekar på att det är konsekvensen av era förslag. Det är att människor kommer att ramla ut. Man kommer att få gå till socialbyrån. Det kan väl inte vara meningen. Och det är väl inget ni kan sitta och applådera. Var är Folkpartiet? Vad hade ni för blå skylt till valet? Var det inte att säkra sjukförsäkringen? Det är ingen av oss i vårt parti eller någon här som vill att folk inte ska kunna arbeta eller få ett arbete. Men vägen dit kan inte vara att straffa dem för att de är sjuka och säga: Du blir friskare, fru Svensson, om vi drar bort din sjukpenning. Eller ska hon ha den kvar? Det är ju det vi strider om. På det sätt som ni har utformat detta förslag kan vi omöjligen ställa oss bakom det. Jag vill höra: Vad ska ni säga till de kvinnor som står utan jobb om sex månader, som inte kan gå tillbaka till jobbet? Ska ni applådera dem då och säga: Det tycker vi är käckt, för ni är nog sjuka någon annanstans? Och vad är de klara diagnoserna? Jag har jobbat på arbetsförmedlingen i tio år och suttit i socialförsäkringsnämnder. Då var inte ont i ryggen en klar diagnos. Jag tror fortfarande inte att fibromyalgi är någon klar diagnos. Men man kan inte jobba. Vad ska man göra då? Och de här nyskapsjobben och friskskapsjobben? Jag är jätteglad om folk kan komma in på arbetsmarknaden. Då kanske vi kan förvänta oss att fler av de här 500 000 kommer ut på arbetsmarknaden. Ni vann valet med 120 000 röster mer än oss. Jag tror inte att alla de 120 000 hade tänkt att ni skulle riva ned socialförsäkringssystemet på det sätt som ni gör i dag. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga reservationer, även den från v och mp. (Applåder) I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Magdalena Streijffert, Anneli Särnblad och Göte Wahlström (alla s) samt LiseLotte Olsson (v) och Gunvor G Ericson (mp).

Herr talman! Jag blev apostroferad - heter det väl. Då måste jag naturligtvis svara. Siw Wittgren-Ahl sade att socialförsäkring, Solveig Zander, är inget bidrag. Jag fick en direkt fråga från Vänsterpartiet efter mitt anförande där man frågade: Solveig, är socialförsäkring ett bidrag? Då svarade jag: Socialförsäkring är en ersättning, Siw Wittgren-Ahl. Så något bidrag påstod jag inte att socialförsäkringen var. Det är väl väldigt viktigt att vi håller oss till sanning i det här sammanhanget. Det påstods också att man var tvungen att återgå till ett arbete om - och så gav Siw Wittgren-Ahl exempel på detta. Det står i detta betänkande att om man kan återgå till sitt ordinarie arbete bedöms det vara ett skäl till att man ska fortsätta att vara sjukskriven. Tydligare än så kan det väl inte sägas, Siw Wittgren-Ahl? 120 000 fler personer, sade du, röstade på alliansen. Jag är övertygad om att de förväntade sig att vi skulle vidta åtgärder för att göra Sverige bättre och för att minska sjukskrivningarna. Siw Wittgren-Ahl, ni har ju inte gjort någonting i det sammanhanget. Ni säger bara att ni väntar på att vi ska tillsätta en socialförsäkringsutredning. Gjorde ni det även under er regeringsperiod? Eller vad vidtog ni för åtgärder för att minska sjukskrivningarna då?

Herr talman! Vi tillsatte den ensamutredare som ni har tagit till er som någon guru med svar på alla lösningar. När vi utreder brukar vi titta på om det är bra eller dåliga förslag. Det är så vi hanterar det och skapar breda politiska överenskommelser. Det ni gör när det gäller så viktiga saker som socialförsäkringen är att ni med era sju röster mer i riksdagen går till beslut i en fråga som vi är så oeniga om liksom hela fackföreningsrörelsen. Massor med människor tolkar ju det här förslaget precis som vi gör. Det är konstigt att ni kan vara så förmätna från ert håll att ni inte tar kritiken på allvar. Det är ju det som är det skamliga. Om så många människor oroar sig för framtiden kan man väl inte säga att de har fattat fel. Är det så att ni uttrycker er eller skriver så konstigt så att över hälften av svenska folket inte tycker om den här propositionen? De tycker inte att den är bra. Fredrik Reinfeldt sade 2006 i sin första regeringsdeklaration att han skulle tillsätta en socialförsäkringsutredning. Det har nu gått två år. Det är en mellantid. Innan 2006 hade ju vi makten. Det kan förtjänas att påminnas om det. Han sade: Jämställdheten i Sverige har förbättrats, men kvinnor och män har fortfarande inte lika möjligheter. Ett aktivt jämställdhetsarbete kommer att prägla regeringens arbete. Kvinnor och män ska ha lika möjlighet att utvecklas, och regeringen kommer att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser ur ett könsperspektiv. Med det lägger ni ändå fram ett sådant förslag som alla pekar på kommer att missgynna kvinnor. Det kommer också att missgynna män som kommer att slås ut till följd av att man inte har några försäkringar i praktiken efter sex månader. Jag läser det här förslaget precis som majoriteten av svenskarna gör. Det är väl väldigt bra, Solveig Zander, om ni skulle ha rätt. Men det som ni har sagt här i dag gör inte att ni är trovärdiga i denna fråga.

Herr talman! Att tillsätta en utredning, oavsett om det är en enmansutredning eller en flerpersonersutredning, innebär att man ska lyssna till vad den personen eller de personerna säger. Det gjorde ni tidigare också i regeringsställning. När man får så tydliga förslag från en utredning som man fick från den socialförsäkringsutredning som Anna Hedborg gjorde, och som dessutom 2007 fick understöd från LO på många av punkterna, finns det väl all anledning att förstå att detta är någonting som man måste göra något åt. Men det hade förmodligen inte ni tyckt om LO och en utredning hade tryckt på samma sak, eller är det så att det inte är någonting att lyssna till, som Siw Wittgren-Ahl säger. Herr talman! Sedan påstår Siw Wittgren-Ahl att det här förslaget missgynnar kvinnor. Nej, det gör det sannerligen inte. Under er regeringsperiod blev fler kvinnor långtidssjukskrivna och fick sjuk- och aktivitetsersättning. Det här förslaget, med en tydlig rehabiliteringsåtgärd som är riktad mot kvinnor och varför kvinnor är sjukskrivna, måste innebära att kvinnor i allra högsta grad och i första rummet kommer att få en möjlighet att återgå till arbetet och bli friskare. Detta om någonting gynnar kvinnor, Siw Wittgren-Ahl, men ni vidtog inga åtgärder alls under er regeringsperiod, vad jag förstår, i syfte att underlätta för kvinnor att återgå i jobb - tvärtom.

Herr talman! När vi tillträdde fanns det en väldigt stor arbetslöshet som ni lämnade efter er. Om Solveig Zander följer utvecklingen när det gäller sjuktalen kan hon se att många av dem som i dag är utpensionerade från arbetsmarknaden var kvar i arbetslöshet sedan er tid. Det finns väldigt mycket forskning på det. Som gammal arbetsförmedlare vet jag att när man har ramlat ut från arbetsmarknaden är det jättesvårt att komma tillbaka. Det är viktigt att människor kan försörja sig själva och att vi ser till att människor får arbete. Men det ska inte ske genom att man slår undan benen för människor från ekonomisk synpunkt. Det kan aldrig vara så att vi ska spara på människor som är sjuka. Vi ska ge dem en andra chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden, men inte genom att dra in sjukpenningen och säga att det inte finns något efter sex månader. Ni jagar ut dem. Vi vill börja på arbetsplatsen och se till att man ramlar ut i stället. Man ska vara trygg och få arbetsmarknadsutbildning och hjälp. Den här propositionen ger ingenting. Den ger tidsgränser, men den garanterar inte den enskilda någon hjälp över huvud taget. Den lägger ansvaret enbart på personerna i fråga, och det tar vi avstånd ifrån.

Herr talman! I dag diskuterar vi människors återgång till arbete - en oerhört central del i vad vi i allianspartierna gick till val på. Att minska utanförskapet var vår huvudfråga. Vi ser så här långt att utanförskapet har minskat med 165 000 personer. Vi ser resultatet av en framgångsrik politik. Vi ser att aldrig tidigare har fler människor jobbat än i dag. Vi ser att arbetsmarknadspolitiken är framgångsrik. Samtidigt, herr talman, är det så att 65 procent av utanförskapet faller inom socialförsäkringen. Det är det stora området. En hel del har gjorts även på det området: sjukintyget från första dagen, den förstärkta sjukvårdsmiljarden, den avskaffade medfinansieringen, nyfriskjobb, nystartsjobb med mera. Vi ser resultat även här: Vi har i dag 30 000 färre sjukfall jämfört med för ett år sedan. Men det räcker inte - det behövs mer åtgärder. Nu talar vi om de tydliga och de snabba insatserna. Vi talar om satsningen på företagshälsovård. Vi talar om paket. Vi talar om flera saker, och vi kommer framöver att få ta ställning till det nya regelverk som gör det möjligt att pröva på och tjäna upp till ett basbelopp utan att sjukersättningen ifrågasätts. Herr talman! Det som är märkligt med den här diskussionen är att vi bara diskuterar ett förslag. Vi är folkvalda från sju partier i det här högsta beslutande organet, och vi har bara ett förslag. Vi är fyra allianspartier som enas, och vi samverkar väl. Men så har vi tre partier som inte presterar över huvud taget någonting här i dag, och jag frågar mig: Hur kan det komma sig? Verkligheten känner vi alla till, med närmare 550 000 förtidspensionärer, och om vi lägger till de sjukskrivna 770 000. Men vi har bara ett förslag. Varför, frågar jag mig, blir Kurt Kvarnström upprörd när han, som tillhör ett parti som satt i regering i tolv år i sträck, avkrävs frågan: Vad vill ni? Varför finns det över huvud taget inget alternativt förslag i dag? Varför blir debatten så fattig? Om jag hade varit i opposition hade jag försökt komma med idéer, med förslag. Jag hade förväntat mig att den här debatten skulle sprudla av idéer och förslag, där vi testade de olika förslagen mot varandra. Kanske - vem vet - hade oppositionen kunnat befrukta en sådan diskussion med förslag. Men det är alldeles tomt. Vi vet i dag att 1 procent av dem som får förtidspension återgår. Vi vet att 80 procent av dem aldrig ens prövats mot det gamla arbetet. Vi vet att 60 procent av dem själva tror att de med en liten anpassning skulle kunna komma tillbaka. Cristina Husmark Pehrsson ställde tidigare frågan hur genusperspektivet såg ut. Hur såg Socialdemokraternas genusperspektiv och genusanalys ut när över 300 000 hamnade i det fasta utanförskapet, när det växte från 53-54 procent till 60 procent på tio år? Varför gör man ingenting? Varför klarar man inte ens i dag av att ha en idé om hur man ska förändra detta? Herr talman! Är det en total intellektuell socialdemokratisk kollaps vi bevittnar, eller är det någonting annat? Jag tror tyvärr att det är någonting helt annat. En känd framstående socialdemokrat myntade uttrycket "Politik är att vilja". Jag tror att det är precis så: Politik är att vilja. Här kommer då den mycket cyniska slutsatsen att Socialdemokraterna vill inte. Man talar inte om detta. Under förra mandatperioden, när varven snurrade snabbt i Sverige, när det anställdes människor i vår omvärld och arbetslösheten inte sjönk här, valde man tekniken att putta bort människor från arbetslöshetsstatistiken - för den var ändå ett socialdemokratiskt signum, och den skulle hållas nere. Och så lät man detta utanförskap i form av förtidspensioner växa fram. Hur kan man annars förklara det när vi nu satsar 3,4 miljarder och ni 2006 satsade 90 miljoner kronor på aktiva rehabiliteringsinsatser? Vi vet alla att Kurt Kvarnström inte har läst budgeten. Okej - må så vara! Men om han hade gjort det hade han noterat att den här regeringen, som han anklagar för att göra för lite, gör mer än tio gånger så mycket som den tidigare, socialdemokratiska regeringen gjorde. Är det en intellektuell kollaps, eller är det så att man i själva verket inte vill? Jag läser budgetarna, Kurt Kvarnström, och det borde du också göra. Läs gärna den socialdemokratiska skuggbudgeten, för den är intressant! Nu tar man upp utanförskapet! Man tar upp frågan om de ungas situation, och det är bra. Man tar upp situationen med människor som har utländsk bakgrund, och det är bra. Man tar upp situationen för människor med låg utbildning, och det är bra. Man anser att det ska tillsättas en kompetenskommission. Men det intressanta är att när utanförskapet ska attackeras nämner ni inte med ett ord de två tredjedelar av utanförskapet som ni lämnade efter er. Herr talman! Det händer inte ofta, men jag har varit hos ABF. När jag var hos ABF fick jag se en gammal politisk affisch från Arbetarepartiet, och där stod det "Arbete åt alla". Den visades inte i sin originalutgåva utan på en powerpoint -presentation, och den moderna tekniken hade anpassat färgsättningen till dagens politiska klimat. "Arbetarepartiet" stod i blått, och "Arbete åt alla" stod i orange. Så är det i dag. Vi som attackerar hela utanförskapet finns inom Moderaterna, inom Centerpartiet, inom Folkpartiet liberalerna och inom Kristdemokraterna. Det är därför det är bara fyra partier som över huvud taget pratar om vad vi gör med dessa personer och hur vi underlättar vägen tillbaka. Vi har idéer. Ni har över huvud taget ingenting. Jag undrar egentligen hur det känns. En ny utredning diskuteras, och vi har noterat att Socialdemokraterna är för en sådan fast man aldrig tillsatte den trots riksdagsbeslut förra året. Jag är inte emot det. Jag vill se en socialförsäkringsutredning. Samtidigt som jag beklagar att Gunvor G Ericson inte lägger fram något förslag i dag tycker jag att man ska ha det angreppssätt som Gunvor hade. Man ska våga ifrågasätta. Man ska våga tänka stort. Man ska våga förändra ordentligt. Det är därför man har en gedigen utredning. Det för tankarna tillbaka till Pensionsutredningen, som var just en sådan stor utredning där man vågade ifrågasätta, där man vågade tänka nytt och där man till slut kom fram till någonting som var väldigt bra. Herr talman! Man började tala om Pensionsutredningen i början av 80-talet. Man fattade beslut 1999, och vi fick det här 2003. Det är inte acceptabelt att det ska gå så lång tid, eller ens halva den tiden eller ens en fjärdedel av tiden, att man ser det här stora utanförskapet och bara sitter passiv. Det är inte acceptabelt. Människor förväntar sig att vi vågar och har förmågan att faktiskt attackera kanske den största samhällsutmaning som vi har. Jag blir stum av förvåning när jag tänker tillbaka. År 2003, när vi verkligen hade en möjlighet att göra någonting för de människor som befinner sig allra längst från arbetsmarknaden, valde Socialdemokraterna att driva igenom en obligatorisk prövning om förtidspension efter tolv månader. Det tog tolv månader. Sedan tog omtanken slut. Då tog solidariteten slut. Det är, tack och lov, någonting som vi avslutar i dag. I dag avslutar vi den här utsorteringen, där vi puttar bort människor i ett utanförskap. I dag öppnar vi dörren, vägen tillbaka, och det är jag oerhört stolt över att få vara med om. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Lars-Arne Staxäng och Göran Thingwall (alla m), Fredrick Federley (c), Tina Acketoft, Tobias Krantz och Ulf Nilsson (alla fp) samt Lars Gustafsson och Eva Johnsson (båda kd).

Herr talman! Jag tyckte att det var ett intressant tal som Mats G Nilsson höll. Då vill jag bara fråga: På vilket sätt får man rehabilitering enligt detta förslag, mer än att det är tidsgränser som ska ifrågasättas? Vad svarar Mats G Nilsson de 10 000 människor som man tror ska få leva på socialbidrag? Vad tänker han säga till de kvinnor och män som hamnar utanför systemet? Sedan kräver Mats G Nilsson av oss att vi ska tala om vad vi vill. Ja, vi vill jobba förebyggande med arbetsmiljöfrågor. Vi vill se till att människor inte slås ut från arbetsmarknaden. Det vill vi. Nu kritiserar vi detta förslag. Det är det förslag som ni lägger fram och som vi inte tycker är ett bra förslag. Vi är inte emot att människor finns på arbetsmarknaden. Vad jag förstår ska det väl någon gång i oktober komma ett förslag om en tredje arbetsmarknad för människor som inte kan få ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Det är vad jag förstår. Men jag förstår inte varför man hastar igenom ett sådant här förslag och skapar otrygghet för människor inför sommaruppehållet. Enligt det förslag som ligger har inte någon av er sagt att det inte är en tidsgräns efter sex månader. Vad händer Svea och Kalle om sex månader? Vilken ersättning ska de leva på? Det kan man tycka är trivialt om man har massvis med pengar. Men den som någon gång har varit fattig vet att man ständigt oroar sig för pengar. Ni på er sida har kanske inte varit det. Men jag företräder människor som har varit fattiga, och jag vet hur det känns att vara fattig och att inte kunna planera för framtiden. Det kanske inte oroar er, men det oroar mig, och det oroar mina partikamrater.

Herr talman! Oroar det verkligen dig, Siw Wittgren-Ahl? Då blir ju er politik oerhört cynisk. Det oroar alltså dig. Du vet om människors utanförskap. Du vet om hur människor puttas ut från gemenskapen, från arbetsmarknaden. Och ni gör ingenting. Det är oerhört märkligt. Förklara gärna detta! Sedan kommer ifrågasättandet om rehabiliteringsinsatserna. Jag vill satsa tio gånger mer pengar än vad du vill. Hur har du mage att säga: Ja, men ni har inga pengar. Ni har inga möjligheter. Ni har inga resurser. Fungerar det så fantastiskt bra nu, tycker du? Det är ju inte så att det här förslaget kommer från himlen. Det förslag som vi har framför oss har man jobbat på i ett års tid. Det kallar du att man hastar igenom. Hur ska det då bli med en mycket vidare socialförsäkringsutredning? Är det en 20-årsutredning du ser framför dig, och är det 20 år med armarna i kors? Det är på något sätt konsekvensen av vad du själv säger. Sedan besvarar du din fråga själv. Vi tror inte på de där siffrorna - det får ju sanningen visa - att det är 10 000 som får försörjningsstöd. Vi hänvisar bland annat till den här jobb- och utvecklingsgarantin. Den får vi ta upp när den kommer till riksdagens bord. Men jag tycker att du har en oerhört märklig inställning. När det här är klubbat kommer du att säga så här: Jag vill ta bort mer än 90 procent av de insatser som nu förs till för rehabilitering. Sedan påstår du att det blir bättre. Det får du jättegärna förklara för mig.

Herr talman! Först ska jag bara säga att ni avstyrker vårt förslag om att tillsätta en socialförsäkringsutredning. Om Mats G Nilsson tycker att det är ett bra förslag kan han ändra sig och rösta för det, men utskottets majoritet har avstyrkt det. Sedan är det inte enbart jag som tycker att ni hastar igenom det. Anders Knape som är er ordförande i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tycker också att ni hastar igenom en massa förslag och att de är dåligt underbyggda. Det är inte bara jag som har sagt det. Det är en opinion i Sverige som tycker att man hastar igenom det här. Och om de tycker det, hur är det då med de människor som är beroende av sin försäkring? Den här jobb- och utvecklingsgarantin ska ju komma i oktober. Den finns redan. De som är i jobb- och utvecklingsgarantin är de som har blivit av med sin ersättning och som står längst ifrån. De har placerats i jobb- och utvecklingsgarantin. När den är slut ramlar de också ut. Då finns det inga ersättningar alls. Jag hoppas att denna regering har talat om för kommunerna vilka ekonomiska belastningar det kan komma att bli på kommunerna. Då vet jag inte vad som ska gälla, Mats G Nilsson. Nu diskuterar vi socialförsäkring, och vi socialdemokrater vill ha en socialförsäkring där man är försäkrad så att man inte ramlar ut och inte vet vad som ska komma i stället. Det är det vi diskuterar. Ni verkar ju inte veta det heller, om man ska vara riktigt ärlig. Det är det som gör att man blir ännu mer mörkrädd. I betänkandet står det att man efter sex månader ska prövas på arbetsmarknaden. Har man då sjukförsäkring? Eller vad har man om man har ett arbete? Vad är det? Och man måste söka jobb i hela Sverige. Vad säger ni till alla mammor och pappor som kan tänkas bli långtidssjukskrivna som måste söka jobb någon annanstans? Vad säger ni till dem? Nu inför sommaruppehållet kunde det vara bra att skicka med ett svar till dem som kan råka hamna i den situationen.

Herr talman! Jag tycker att det är ett fantastiskt tankesätt som Siw Wittgren-Ahl har: Vi socialdemokrater vill inte att människor ramlar ur. Ni slog världsrekord i förtidspensionering - 150 000 människor netto under ert senaste regeringsinnehav. Färre än 1 procent av dessa återkom, och ni gjorde en lagändring för att friskriva er, för att ni inte skulle behöva göra någonting. Ni har mage att säga att ni inte vill att människor ska ramla ur. Det vill ni ju visst. Det är inte nog med att det var exakt det som skedde. Eller du kanske tycker att förtidspension är en jättebra tillvaro för alla människor. Du kanske tycker att det är helt okej i vårt samhälle att över en halv miljon människor ska vara förtidspensionärer. Då skiljer vi oss åt där. Vi tycker inte det. Vi tycker inte att det är okej. Vad vi talar om när vi möter väljare, när vi möter personer, är de här insatserna som vi har talat om. Det är våra satsningar på företagshälsovården. Jag träffar fackföreningar också, och jag måste säga att jag aldrig har träffat någon som säger: Ja, men vad dumt att ni ska satsa på företagshälsovården. Vad dumt att ni ska befinna er närmare arbetsplatserna, där åtgärderna kan komma snabbare, där man ser tecknen fortare. Jag har aldrig hört någon kritisera det. Det är vad vi säger, och där tycker jag att vi får väldigt gott gensvar. Siw Wittgren-Ahl har inte någon mer replik. Men jag noterade att när jag tog upp detta och när Cristina Husmark Pehrsson tog upp detta så fick den socialdemokratiska genusanalysen inte någon form av omnämnande av någon socialdemokrat. Det är på något sätt lite talande. Är det så att ni såg det och visste om det och helt enkelt struntade i det, eller är detta bara en konsekvens som ni inte kunde förutse?

Herr talman! Jag blir så förvånad när man talar om utanförskapet. Vilka är det egentligen som är i utanförskap? Enligt ert sätt att räkna handlar det om helårsekvivalenser. Även den person som är borta tre dagar räknas in i detta, alltså en person som har ett fast arbete som man går till nästan varje dag under året utom när man är sjuk. Jag tycker inte att det handlar om ett utanförskap. Sedan sade Mats G Nilsson också att detta faktiskt hade processats under ett år. Ett år i en demokratisk process brukar bestå av att man har remissrundor, att man tar hänsyn till det som remissinstanserna skriver och att man skriver en proposition som man överlämnar till riksdagen. Det är inte alltid självklart att demokratiska processer blir bättre för att de går fort. Mats G Nilsson efterlyser idéer och förslag. Miljöpartiet hade gärna velat diskutera det i en parlamentarisk utredning och inte lägga motförslag i utskottet till regeringens proposition. Det är bra att Mats G Nilsson säger att han vill ha en parlamentarisk utredning. Men frågan är vad den ska göra. Vad vill Mats G Nilsson att denna parlamentariska utredning ska ta ställning till? Ska det handla bara om socialförsäkringssystemet ska ligga innanför eller utanför statsbudgeten?

Herr talman! Gunvor G Ericson var förvånad och talade om bristerna när det gäller att mäta utanförskapet i helårsekvivalenser. Låt mig då vara väldigt tydlig. Jag håller med om bristerna när det gäller att räkna i helårsekvivalenser. Jag har hört finansministern göra detsamma. Det märkliga är dock att det var precis samma beräkningsgrunder som den tidigare regeringen hade och som har funnits i statsbudgeten tidigare. Och ska man göra jämförelser får man väl hålla sig till en definition? Man kan säkert omformulera detta. Men personer som kan detta bättre än vad jag kan säger att alla olika definitioner är behäftade med svagheter. Att ge sig in i en terminologifråga och säga att man använder fel definition är väl på något sätt inte det viktigaste när vi ska bekämpa utanförskapet? Utanförskapet är ju de människor som är förtidspensionerade, och det är de människor som är sjuka och inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Det kan också vara människor som studerar men som egentligen skulle vilja göra någonting annat. Det kan så klart även vara så kallade vanligt arbetslösa. Vi kan vända och vrida på detta. Men vi måste ta vara på människors vilja att komma tillbaka, oavsett om de har sjuk- och aktivitetsersättning eller om de är arbetslösa. Vill människor tillbaka är det väl politikens uppgift att hjälpa dem tillbaka och inte ifrågasätta vilken terminologi som vi använder. Avslutningsvis ska jag säga något om idéer och förslag. Jag försökte ödmjukt säga att jag tycker att det som du, Gunvor G Ericson, tog upp i ditt anförande är sådana frågeställningar som man måste resa. Jag ser framför mig, precis som du var inne på, olika typer av sammanslagningar och samverkan. Man kanske kan bygga vidare på nystartskontoren, och vi har Finsamsamverkan. Det är den typen av frågeställningar. Mer konkret än så vill jag inte vara i dag.

Herr talman! Det är bra att man vill ha den här parlamentariska utredningen. Men jag tyckte att jag hörde både i Mats G Nilssons och i Cristina Husmark Pehrssons anförande att man ska göra en bred utredning eftersom det finns så många olika parametrar som man måste ta hänsyn till. Det är ett komplext system. Det är därför som jag blir så orolig när man nu lägger fram detta förslag som bara är en liten pusselbit i det stora hela, som det låter på Mats G Nilsson, i den här processen. Men det finns en stor risk att detta förslag leder till ett ännu värre utanförskap för människor som inte ens får ersättning eller stöd från samhället. Det är jag orolig för. Jag hade hoppats att vi skulle kunna nå en sådan bred samsyn i politiken att vi åtminstone hade kunnat sätta oss ned och diskutera detta. Sedan kan det finnas olika ideologiska skäl som gör att man kommer fram till olika lösningar till att man vill göra på det ena eller andra sättet. Men då hade vi åtminstone kunna lyfta på de stenarna i den utredningen. Jag beklagar verkligen att den inte har kommit till. För mig är inte frågan om statsbudgeten eller inte det viktigaste. För mig är det viktigaste att människor ska kunna få hjälp. De som står längst från arbetsmarknaden behöver den här hjälpen bäst. Och jag ser inte att detta förslag löser dessa problem, snarare tvärtom. Det här förslaget gör att fler människor kommer att få gå med mössan i handen till kommunens socialkontor och be om stöd eftersom de inte längre har rätt till vare sig a-kassa eller sjukförsäkring med er politik.

Herr talman! Jag håller med dig, Gunvor G Ericson, om att det viktigaste är människorna som är längst ifrån arbetsmarknaden. Då måste man på något sätt ifrågasätta den grund där vi befinner oss. Vi har haft en regering som du var med och stödde och som har slagit världsrekord i förtidspensionering. Då måste man väl våga dra någon form av slutsats. Fungerar detta, eller fungerar det inte? Vår slutsats är väldigt tydlig - det var den i valrörelsen, och det är den i dag - och det är att det inte fungerar. Det finns hur mycket statistik som helst - vi har redovisat en del här i dag - som visar att så inte är fallet. Jag vill samtidigt tacka dig. Du säger att detta är en liten pusselbit. Ja, och i och med att detta är en liten pusselbit slår detta inte undan förutsättningarna för en socialförsäkringsutredning. Det är klart att det inte gör. En socialförsäkringsutredning, oavsett hur den tillkommer, när den tillkommer och vilka som sitter i den, måste alltid utgå från en reell verklighet. Det skadar knappast att den verkligheten är bättre än den har varit under de senaste åren. Nu minskar förtidspensioneringarna - alldeles för lite - men nu börjar vi se dessa tecken. Nu kommer insatserna, nu kommer rehabiliteringen, och nu kommer satsningen på företagshälsovården. Detta är inte saker som försämrar möjligheterna till en framtida utredning. Sedan skiljer vi oss också åt. Där tycker jag att det är väldigt märkligt. Jag tror att det ligger lite partipolitik bakom det. Vi ser denna problematik, och jag tror inte att du egentligen är så mycket nöjdare än vad vi är med det utanförskap som finns oavsett vilken terminologi vi använder. Att då sitta still just nu och inte göra någonting och anamma det som Socialdemokraterna har gjort och sitta med armarna i kors är ingen väg framåt. Även Miljöpartiet borde ha lite högre ambitioner än så.

Herr talman! Det har varit en ganska lång debatt, och den är inte färdig än. Jag måste säga att jag är imponerad över den kraft som finns hos många av de borgerliga ledamöter och ministrar som har varit uppe och talat. De har med klar och tydlig stämma klargjort vad det är som vi faktiskt diskuterar. För inte är det så att oppositionen vill diskutera det faktiska förslaget, utan man vill hellre slå röda dunster i ögonen på väljarna. Oppositionen talar om att man skapar en oro ute i samhället, den talar om att man gör detta sämre, och den talar om att man gör olika typer av försämringar. Men när vi ser på vad vi faktiskt har gjort - hela paketet av åtgärder - undrar jag hur oppositionen kan tycka att det är en försämring som skapar större oro, när vi satsar 3,4 miljarder - en historisk satsning - på rehabilitering. Hur kan en nyöppnad dörr och väg tillbaka till arbetsmarknaden vara en försämring som skapar oro? Siw Wittgren-Ahl är väldigt orolig för vad som ska hända efter sex månader. Men vi kan se hur det faktiskt är i dag med det system som ni i det nya konservativa partiet i Sverige verkar vilja försvara. När det gäller steg 5, som inträder redan vid tredje veckan, står det: "Om den försäkrade, trots sin sjukdom, kan klara ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete har hon eller han inte rätt till ersättning från sjukförsäkringen." Det är det system som du, Siw Wittgren-Ahl, står och försvarar i dag. Det gäller från tredje veckan. Att vi då ger en skyddad tid fram till månad sex kan knappast vara något som skapar en större oro. Däremot är det väl klart och tydligt att det finns ett intresse hos oppositionen att skapa denna oro och att försöka skapa ett tryck från medborgarna därför att man hoppas att man ska kunna återvinna makten i nästa val. Men jag tror att ni kommer att förlora nästa val, och jag är övertygad om att vi åter kommer att vinna valet, mycket tack vare de åtgärder som vi har vidtagit då vi har varit aktiva när det gäller att bryta utanförskapet. Och detta är en viktig del i det förslaget. Det är kanske här hela problematiken egentligen kommer in. Det är därför era argument har varit ganska svaga och inte riktigt hållit genom den här debatten, vilket tittarna har sett och de som följer protokollet sedan kommer att se. Era argument håller inte. För er är det viktigare att försöka få det här att framstå som misslyckat. Jag är övertygad om att reformeringen kommer att lyckas. Vi kommer att fortsätta att bryta utanförskapet. När väljarna vid nästa val ser att vi har lyckats med de här åtgärderna - att fler människor har kunnat undvika att hamna i förtidspensionering och att fler människor har kommit tillbaka till arbetsmarknaden - kommer ert misslyckande att framstå så mycket tydligare; så blir det när vi med vår politik har lyckats bryta utanförskapet. Det är också tydligt att man inte riktigt vill diskutera det som har varit - eller det vill man gärna göra men inte diskutera de åren då man själv hade makten. På Kurt Kvarnström verkar det som att historiens döda år i Sverige är åren 1994-2006 när ni regerade. Då tog man inga beslut som hade någon som helst påverkan på samhället över huvud taget. Det verkar behövas en borgerlig regering för att skapa framtidstro och framtidshopp över huvud taget i Sverige. Jag vill avsluta med att fråga om något som jag tycker att ni precis hela dagen har undvikit och som åhörarna här förtjänar att få höra och som de som läser protokollet och följer sändningarna från debatten förtjänar att få ta del av. Varför tänker ni rösta emot det som vi vill, nämligen att förstärka ersättningen till den som ni i dag vill skicka i förtidspension med 11 procentenheter? Varför motsätter ni er att den som efter tolv år i ert system ska sjukpensioneras och som vi vill ge en förlängd sjukpenning ska få 11 procentenheter högre ersättning? Hur skapar det en större trygghet för den som faktiskt befinner sig i detta utanförskap? Hur skapar det en tro på att man någonsin ska komma tillbaka? Jag tror att det är dags att på allvar börja diskutera förslagen och ser fram emot kommande replikskiften. (Applåder) I detta anförande instämde Solveig Zander (c), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Göran Thingwall (alla m), Tina Acketoft, Tobias Krantz och Ulf Nilsson (alla fp) samt Lars Gustafsson och Eva Johnsson (båda kd).

Herr talman! Ja, Fredrick Federley, vad hände och hur var det egentligen när vi övertog regeringsmakten från er? Jo, det fanns en väldigt hög arbetslöshet. Det är inte jag som säger att orsaken till att de människor som hamnade i förtidspensionering var att de hade blivit utslagna från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet. Det är forskare på Karolinska som har konstaterat det. Man har konstaterat att det finns en stor grupp människor som, precis som ni säger, när de kommit bort från arbetsmarknaden och blivit arbetslösa inte kommer tillbaka. Men den gruppen skapade ni, om vi nu ska prata historia. Det ville ju du. Varför, säger du, tycker ni att vår ersättning är sämre än er? Jo, ni har ett slut på er efter 550 dagar. Det går ju inte att få mer då om man inte är cancersjuk eller kanske över huvud taget inte återvänder till livet. Det menar vi skapar oro. Vi tycker att våra försäkringar, precis som alla försäkringar som vi betalar in till, ska finnas där när vi behöver stöd av samhället som vägar tillbaka. På det sättet måste man arbeta. Där finns det ingen skillnad, utan det handlar om ert sätt att göra detta. Ni skapar parenteser när det gäller sjukförsäkringen. Det kan man inte ställa upp på. Du talar själv om sex månader när det gäller arbetsmarknaden. Men för många av de här människorna finns det ingen väg tillbaka om de inte blir riktigt rehabiliterade. Ni säger att det är pengarna som gör att man blir rehabiliterad. I det förslag vi nu diskuterar finns det inte någonting mer än parenteser - tre månader, sex månader och tolv månader; det är ju det ni pratar om. Det är det som skapar en oro. Och det är det som Lisas mamma kanske är orolig för när hon ska gå ut i sommartider. Vad händer i oktober? Det oroar oss.

Herr talman! Jag är väldigt glad över att Siw Wittgren-Ahl är så tydlig när hon säger att man inte kommer tillbaka om man inte får rehabilitering. Men det var också en medveten strategi från er sida att man inte skulle komma tillbaka. I stället skulle man ut i pensionssystemet för att inte vara en del i sjukskrivningstalen. Det som händer i ert system när tiden löper ut är att man faller ned till 64 procents ersättning. Med vårt förslag som nu ligger på bordet blir det 75 procents ersättning. Det skiljer med 11 procentenheter. Det vill Siw Wittgren-Ahl inte kännas vid. Därför satsar vi 3,4 miljarder. Det ni inte lyckades göra under tolv års tid lyckas vi prestera. Utifrån den utredning som klart och tydligt visar på vilket misslyckande den här politiken varit under en så lång tid kan inte vi från borgerligt håll stå där tysta och stillatigande se hur människor förpassas till ett utanförskap. Vår tydliga ambition är i stället att bryta detta från början till slut. Därför gör vi inte bara det som står i detta förslag. Vi satsar också otroliga summor pengar på rehabilitering. Vi har även skrivit avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Det är en viktig del i detta. Att en del inte exakt nämns i detta förslag betyder inte att det inte finns med på bordet eller är en aktiv del av vår politik för att bryta utanförskapet. Vi är flera som välkomnat att det framöver ska bli en utredning av socialförsäkringarna. Den hoppas också jag få se. Men skulle vi ha väntat in den skulle det vara åtminstone fem sex år bort i tiden, och under den tiden hade vi fått fortsätta att förvalta ert system som leder till utanförskap. Den här regeringen har fått ett tydligt mandat att faktiskt genomföra förändringar för att bryta utanförskapet. Det var det ni förlorade valet på. Det var det vi vann valet på, och det är det vi kommer att leverera till väljarna.

Herr talman! Vad jag tycker är roligt i den här diskussionen - ja, roligt och roligt; det kan man väl inte säga - är de steg som ni pratar om och som ni ska göra om, från ett-tre steg till ett-sju steg. Hela tiden har ni, speciellt Cristina Husmark Pehrsson, sagt att det var det som ledde till utanförskap och till att man automatiskt blev pensionerad efter ett år. Nu har vi hört från vissa av er att det var tolv år och att det var si och så. Men de stegen ska ni ju göra till tre. Hur kan det bli mycket bättre bara för att man kortar ned antalet steg? Ja, det kommer att kosta samhället mindre. Det är där vi skiljer oss åt. Vi vill inte att folk ekonomiskt ska fara illa. När det är oklara diagnoser blir man inte frisk efter tre månader. Har någon av er varit sjuk någon gång? Orkar man ringa till arbetsgivaren om man är svårt sjuk de fyra första månaderna - om man har dubbelsidig lunginflammation exempelvis? I ert förslag står det att man ska ifrågasättas - om man kan gå tillbaka och så. Man ska själv ta det ansvaret. Arbetsgivaren har inget ansvar, utan det är den enskilde som har ansvaret. Det är klart att det är ett oroväckande förslag. Vi har en helt annan människosyn än ni. Vi tror inte att det är pengarna som är avgörande för om individen är sjuk eller frisk. När man är sjuk beror det på andra omständigheter. Det kan vara saker och ting på jobbet som gör att man inte mår bra. Det kan också vara fråga om andra saker. Vi tror att människor då behöver stöd , inte att de ska utsättas för indragen försäkring. Vi vill ha en försäkring värd namnet försäkring som kompenserar inkomstbortfallsprincipen. Vi är väldigt ledsna över att Folkpartiet har brutit det.

Herr talman! Jag representerar Centerpartiet. Jag tror inte att den här sista repliken behöver bli så himla lång. Var och en som är en förnuftig medborgare och som är läskunnig kan titta på hur det i dag ser ut när det gäller de här stegen. Efter tre veckor kan man komma till steg fem där man prövas och helt kan falla ut ur sjukförsäkringen. Det är det systemet som Siw Wittgren-Ahl i dag står här och försvarar - det har hon gjort genom hela den här debatten. Men efter tredje veckan kan man helt falla ut ur systemet. Vi säger att vi förlänger perioden till sex månader innan prövning sker. Det är inget som så att säga garanterar, säger eller tvingar att du ska falla ut därefter heller. Jag tror att vi ska avrunda debatten här under kvällen med att faktiskt diskutera de konkreta förslag där vi gör en förstärkning av arbetsrätten, där vi satsar pengar på rehabilitering, där vi för första gången på väldigt länge får en fungerande vårdkedja och där vi har tre tydliga hållpunkter. Det är inte antalet steg som avgör hur långt det är till utanförskapet, utan det avgörande är om de här stegen faktiskt fungerar och blir en kontrollstation för att se att man verkligen har fått tillgång till den rehabiliteringsgaranti som Allians för Sverige gick till val på. Jag kan försäkra, Siw Wittgren-Ahl, att om vi ses här också nästa mandatperiod ska vi från alliansregeringens sida fortsätta vårt arbete med att bryta utanförskapet. Vi ska fortsätta att städa efter de tolv år av socialdemokratiskt socialförsäkringshaveri som vi har haft. Det kan väljarna känna sig trygga med, och det kan också vi i denna kammare göra. Därför kommer majoriteten efter nästa val att vara mycket större än den varit denna mandatperiod. (Applåder)

Herr talman! Jag ringde Försäkringskassan. De sade att det inte var deras jobb. Jag ringde kommunen, jag ringde Arbetsförmedlingen och fick samma svar. Det säger Lena Stålklinga, 25 år, till Göteborgs-Posten i september 2007. Lena fick förtidspension när hon var 19 år. Sedan dess har hon förgäves försökt få rehabilitering. Jag ville inte, jag blev väldigt ledsen. Det säger Gunnel Kock, 49 år, till tidningen Expressen i maj 2005. Gunnel fick besked via sin mobiltelefon att hon skulle förtidspensioneras mot sin vilja. Det svenska utanförskapet beskrivs ofta i abstrakta termer. Visst, det finns en hel del siffror på omfattningen av det svenska utanförskapet. Över 600 000 människor har förtidspension eller har varit sjukskrivna över ett år. Kostnaden för sjukpenning och förtidspension ligger på över 100 miljarder kronor. Under de senaste 30 åren har andelen förtidspensionärer tredubblats. Ändå, fru talman, är det människoödena som berör och upprör. Varken Lena eller Gunnel ville något annat hellre än att arbeta. Men stödet uteblev. Det var ingen som verkade bry sig. Lena och Gunnel lämnades i sticket. Många sjukfall rullar på utan mål eller mening. Det skrev riksrevisor Eva Lindström i samband med att Riksrevisionen granskade sjukförsäkringsprocessen för något år sedan. Försäkringskassans anställda gör naturligtvis ett så bra jobb som det över huvud taget är möjligt utifrån de regler och bestämmelser som gäller. Problemet har varit den politik som inte har satt fokus på den enskilde individen och som inte har satt fokus på att enskilda människor ska kunna komma tillbaka i arbete. Problemet har varit den socialdemokratiska politiken, den socialdemokratiska vänta-och-se-mentaliteten. Nu lägger regeringen om den politiska kursen. Fru talman! Regeringen genomdriver ett batteri av åtgärder för att komma till rätta med det svenska utanförskapet. Det handlar om nyfriska som innebär att de företag som anställer människor som under lång tid har varit borta från arbetsmarknaden på grund av sjukdom, på grund av att de har varit förtidspensionärer utan möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, får en extra rabatt för att anställa sådana som har hamnat långt utanför. Det blir utökade möjligheter för förtidspensionärer att jobba utan att bli av med sin ersättning. Vi genomför finansiell samordning, en idé som handlar om att vi ska använda sjukpenningpengar inte till någonting som gör att människor sitter i passiv sjukskrivning utan till att de aktivt får behandling inom den svenska sjukvården, en genial idé som Socialdemokraterna naturligtvis under många år aktivt bekämpade. Vi genomför en rehabiliteringskedja, något som den stora debatt som äger rum här i dag handlar om, i stället för den socialdemokratiska utsorteringskedja som har gällt under tolv år. Det innebär att vi har regelbundna hållpunkter - efter tre månader, efter sex månader, efter tolv månader och sedan kontinuerligt - för att följa upp och se till att de människor som behöver stöd och hjälp ska få stöd och hjälp i stället för att lämnas i sticket. Vi inför en rehabiliteringsgaranti på 3,4 miljarder kronor under de kommande åren. Det är den största satsningen på rehabilitering i modern tid i Sverige. Det ska jämföras med den förra socialdemokratiska regeringens som orkade avsätta 300 miljoner kronor under några år, 90 miljoner kronor om året. Det är alltså en satsning som överstiger den satsning som Socialdemokraterna genomförde tio gånger. Alldeles nyligen har avtal slutits mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting om att bara i år satsa 175 miljoner kronor på rehabiliteringsgarantin och dessutom ytterligare 20 miljoner för forskning för att skapa evidens kring vad som är effektiv behandling. Vi satsar på företagshälsovården. 300 miljoner ska satsas redan under innevarande år. Fru talman! Debatten i dag har föregåtts av en stor debatt också ute i det svenska samhället. Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister har laddat och visat ett starkt engagemang i sjukförsäkringsfrågan. Jag välkomnar all den debatt och allt det engagemang som har funnits. Men var fanns allt detta engagemang när Gunnel Kock tvingades i förtidspension? Varför anordnades då inga stora demonstrationer utanför Riksdagshuset på Mynttorget? Var fanns engagemanget när Lena Stålklinga vägrades rehabilitering och bollades runt mellan olika myndigheter? Varför skickades det då inga brev från Landsorganisationen till riksdagsledamöters grannar? Var fanns engagemanget när andelen kvinnor bland förtidspensionärerna ökade med nästan 10 procentenheter under loppet av en tioårsperiod då över 300 000 kvinnor skickades ut i utanförskap? Varför anordnades då inga stora demonstrationer ute på Mynttorget? Varför skickades då inga brev till riksdagsledamöters grannar? Var fanns engagemanget när andelen förtidspensionärer tredubblades under en 30-årsperiod? Varför anordnades då inga demonstrationer ute på Mynttorget? Varför skickades då inga brev hem till riksdagsledamöters grannar? Svaret på frågorna är väl att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade fullt upp med att sitta och rulla tummarna i Rosenbad. Likadant är det i dag. Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister står tomhänta. Det är en av de saker som är tydliga efter den här debatten. Regeringen lägger fram ett antal konkreta förslag på att bryta utanförskapet och se till att människor kommer tillbaka i arbete. Oppositionen - socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - står tomhänta. Det blir närmast parodiskt när man lyssnar på Kurt Kvarnström som verkar vilja att regeringen tillsätter en utredning för att Socialdemokraterna ska kunna komma på vilken politik de ska ha. Är det ett ansvarsfullt sätt att agera för ett parti som vill vara trovärdigt? Det är väl bara att sätta i gång och debattera, lägga fram förslag på riksdagens bord, skriva debattartiklar, gå ut till offentligheten och debattera de åtgärder som ni vill ha för att se till att fler människor kommer tillbaka i arbete och att vi kan bryta den negativa sjukskrivningsspiral som vi har haft. Det behöver ni väl inte ha en utredning till! Det är väl bara att sätta i gång och debattera. Folkpartiet har drivit på att vi skulle tillsätta en socialförsäkringsutredning. Det motarbetade Socialdemokraterna under många år. Det blev en enmansutredning i stället. Det kommer att tillsättas en socialförsäkringsutredning. Men ta inte det till intäkt för att nu vägra lämna besked om vilken politik ni vill föra! Redovisa nu tydligt er politik! Vad vill ni göra för att bryta utanförskapet och för att fler människor ska komma tillbaka i arbete och slippa vara sjukskrivna? Jag noterade i dagens debatt att först efter 30 minuter var den första talaren från oppositionen som sade att det är viktigt att sjukskrivningstalen går ned. De första 29 minuterna dessförinnan hade ägnats åt att bara kritisera regeringens politik, inte någonting om att det är viktigt att sjukskrivningstalen går ned. Fru talman! Regeringens politik ger resultat. Utanförskapet har minskat med 165 000 personer sedan regimskiftet 2006. Antalet förtidspensionärer sjunker, sjunker för sakta tycker jag, men det sjunker. Ohälsotalet är nu nere i 37,7 dagar. Det är ett mått på den samlade ohälsan i det svenska samhället. Vi närmar oss den punkt som Försäkringskassan själv har satt upp som mål. Man vill komma ned på ett ohälsotal på 37 dagar i slutet av 2008. Det är regeringens politik som ger resultat. Jag är väldigt stolt som socialliberal över att vi nu har en regering som ger människor nya chanser, att vi har en regering som ger människor inte återvändsgränder utan nya chanser att komma tillbaka, nya chanser att komma in på arbetsmarknaden och förverkliga sina livsdrömmar. Fru talman! Alla människor i det svenska samhället kan bidra, men alla kan inte leva på bidrag. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Acketoft, Gunnar Andrén och Ulf Nilsson (alla fp), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Göran Thingwall (alla m), Fredrick Federley och Solveig Zander (båda c) samt Lars Gustafsson, Eva Johnsson och Chatrine Pålsson Ahlgren (alla kd).

Fru talman! Jag hoppas att Tobias Krantz är stolt när han som socialliberal möter sina väljare eftersom man gick till val på att bevara sjukförsäkringen och nivån i den. Jag hoppas verkligen att han är stolt. Jag hoppas också att han är stolt när han ska möta dem som har ramlat ur försäkringen. För oss är det självklart att vi jobbar för att folk ska tillbaka till arbetsmarknaden och att folk inte ska slås ut på grund av dålig arbetsmiljö och liknande. Men vad vi nu pratar om är den rehabiliteringskedja som ni har lagt fram och som vi inte tycker är värd namnet. Det ni gör är att införa parenteser. Ni säger att i tre månader ska det vara så, i sex månader ska det vara så och efter tolv månader ska det vara så. Ni tar till exempel bort sjuk- och aktivitetsstödet. Det ska vara borta år 2012. Vad skapar det för oro? Vi har hört många bra beskrivningar av vad otryggheten leder till hos människor. Tobias Krantz säger att man lägger fram ett helt paket. Vi har inte sett det. Vi vet att det har varit ute på remiss. Men ni lägger fram ett förslag i taget. Det är väl för att det ska bli svårt att göra en sammanfattning. Man ska få vara tjänstledig ett år, men vad innebär det? Vad innebär det för den som ska söka arbete på Arbetsförmedlingen? Eftersom man är tjänstledig får man ingen ersättning; är man frisk får man ingen sjukersättning. Det är det vi pratar om. Vi är inte emot att folk arbetar eller rehabiliteras, men vi är emot att man gör folk fattigare. Vi tror inte att fattigdom leder till något gott för människor. Vi tror att det är viktigt att folk känner trygghet. Har man betalat in sin försäkring får man ut den på det man har betalat in. Vi tror inte att Lars, som din folkpartikamrat talade om förut, mår bättre för att man drar in hans rätt att uppbära ersättning.

Fru talman! Vi liberaler slår vakt om en trygg och stabil sjukförsäkring. Det är därför vi slår vakt om en nivå på 80 procent i sjukförsäkringen. Det är också därför som det är så viktigt att vi ser till att sjukförsäkringen vilar på en stabil grund. Får vi allt fler människor som under långa tider tvingas leva på sjukförsäkring eller i förtidspension, trots att de inget hellre vill än att arbeta, kommer den svenska sjukförsäkringen i långa loppet att kollapsa. De som drabbas av att vi inte har väl fungerande sjukförsäkringssystem är inte de rika och välbärgade utan de som har låga inkomster och som är fattiga i det svenska samhället. Det är därför jag slår vakt om en trygg och stabil sjukförsäkring. Men det kräver också att man har modiga och ärliga politiker som vågar se att den svenska sjukförsäkringen inte har fungerat hittills. Det är det arv som Socialdemokraterna har lämnat efter sig efter tolv års styre. Ni säger gärna att ni värnar den svenska sjukförsäkringen, men ni vågar, orkar eller vill inte vidta de åtgärder som krävs för att sjukförsäkringen ska vara ekonomiskt och mänskligt hållbar. När det gäller de åtgärder vi förespråkar har Anna Hedborg, den utredare som den socialdemokratiska regeringen tillsatte, lagt fram de förslag som vi nu genomför, nämligen att det behövs sättas en tidsgräns. Innan LO återigen förvandlades till en socialdemokratisk kampanjorganisation lade man fram rapporter där man skrev att det behövs en tidsgräns för att sätta press på de aktörer som finns i sjukskrivningsprocessen att hjälpa den enskilda människan som behöver stöd och som tidigare politik har lämnat i sticket. Det är så det ser ut. Jag håller med om en sak. Det är viktigt att se till att vi bekämpar fattigdom, och utanförskap är fattigdom.

Fru talman! Stör det inte Tobias Krantz och er andra att de stora fackförbunden är emot förslaget? Eller har de läst fel? Har alla vi andra läst fel och ni tolkat det rätt? Men om nu de stora fackförbunden och handikappförbunden har tolkat det rätt, är ni då beredda att ändra på det inom sex månader om fattigdomen växer i Sverige? Är ni beredda att göra det? Här står företrädare för den borgerliga alliansen och säger att människor inte kommer att gå på socialbidrag efter sex månader. Det kommer inte att hända, säger man, trots att era kamrater i de borgerliga partierna i Göteborgs kommunstyrelse tror exakt det. Varför tror lärarnas fackförbund, precis som alla andra, att konsekvensen av förslaget blir att det är de äldre kvinnorna som kommer att råka illa ut? När vi övertog makten efter er var det hög arbetslöshet. Finns det god tillgång på arbetskraft går de friska före de sjuka. Så fungerar det. Man anställer hellre en ung och frisk människa än en äldre. Där måste vi bland annat jobba med attityder. Men många av dem som i dag är förtidspensionärer, vilket ni ska ta bort, hamnade där på grund av att vi hade en dålig borgerlig regering tidigare också. Nu ska ni ställa ännu fler människor utan ekonomisk försörjning. Det är vår farhåga som delas av Reumatikerförbundet, och det är väl inte så att de tycker att det är roligt att oroa sig.

Fru talman! Jag konstaterar efter att ha följt debatten om den svenska sjukförsäkringen under de senaste åren att det har rått en rätt stor samstämmighet bland dem som har jobbat med sjukförsäkringsfrågor att den svenska sjukförsäkringen måste reformeras. Ett av de förslag som det har rått stor samstämmighet om bland olika experter och bedömare är att det behövs någon form av tidsgräns för hur länge sjukpenningen betalas ut. Man behöver sätta press på de aktörer som finns runt den enskilde individen att stötta och hjälpa så att de avstämningsmöten som hyllas i reservationerna - och som aldrig ägde rum i de flesta fall - verkligen blir av och följs upp så att den människa som sitter fast i processen har möjlighet att komma ur den. Den socialdemokratiska regeringens utredare Anna Hedborg tycker det. LO:s näringspolitiska chef Irene Wennemo har skrivit en lång rapport om hur viktigt detta är. Därför tycker jag att vi står på solid grund i den frågan. Siw Wittgren-Ahl tycker att vi ska lägga ett genus- och jämställdhetsperspektiv på detta. Det håller jag verkligen med om. Det är just därför vi genomför detta. Under en tioårsperiod har andelen kvinnor bland förtidspensionärerna ökat med 10 procentenheter. 330 000 kvinnor skyfflades ut i utanförskap av den socialdemokratiska regeringen. Den farhåga som har framförts av exempelvis Sveriges Kommuner och Landsting framfördes också när förändringen i a-kassan genomfördes. Resultatet blev precis det motsatta. Färre lever i dag på försörjningsstöd än vad som tidigare var fallet. Mitt engagemang i denna fråga - och övriga regeringspartiers är jag övertygad om - bygger just på insikten och uppfattningen att vi ska bekämpa fattigdom och se till att människor får ett arbete att leva på. Det är bättre med 100 procent i lön än 64 procent i förtidspension. (Applåder)

Fru talman! Jag har arbetat i över 20 år med rehabilitering av sjukskrivna. Det har många gånger varit kvinnor med låga löner. Jag har följt sjukskrivningsfrågorna, debatten och frågan om rehabilitering under alla dessa år. I slutet av 80-talet kommer jag ihåg att den socialdemokratiska socialförsäkringsministern Ingela Thalén sade: Ingen ska vara sjukskriven längre än ett år. Sedan ska man veta vad som ska hända. Men, fru talman, det som hände efter detta år var att allt fler förtidspensionerades med en ersättning på 64 procent av sin lön. Var det det bästa som kunde hända den sjukskrivne? Ja, för några som faktiskt behövde sjukpension var det naturligtvis bra att äntligen få veta att det var sjukpension man skulle ha. Men för alla dem som kanske skulle ha behövt hjälp att komma vidare med ett annat jobb blev det nobben. Här kunde Socialdemokraterna inte erbjuda någon hjälp. Det man i stället passivt har accepterat är att personer har kunnat sägas upp eftersom de inte har kunnat utföra något arbete på sitt gamla jobb. Sedan har personen själv fått söka sig annan försörjning. Fru talman! Socialdemokraterna har inte varit till särskilt stor hjälp för dem som har varit sjukskrivna. Det som vår alliansregering nu gör är att se till att det blir en överlämning till Arbetsförmedlingen, ett stöd som Socialdemokraterna har missat. När jag kom in i riksdagen som ersättare i slutet av 90-talet skrev jag in i våra partimotioner från Kristdemokraterna att vi måste få till stånd en lösning på frågan hur sjukskrivna som inte kan vara kvar på sitt jobb måste få hjälp av Arbetsförmedlingen. Många var inne i moment 22. Men dessa motioner avslog Socialdemokraterna med sina stödpartier. Därför var det med förvåning som jag i går läste tidningen Alla, som kommer från LO. Där intervjuas Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Hon säger så här: "Jag var tydlig i talet när jag blev vald till partiledare. Jag sa att vi borde titta på Norge där försäkringskassan och arbetsförmedlingen samarbetar nära för att undvika att människor ska hamna mellan stolarna. Den nuvarande regeringen har andra avsikter. Deras avsikter är att människor ska vara rädda." Men varför ska människor vara rädda när vi nu börjar gå just på den väg som Mona Sahlin och Socialdemokraterna själva vill gå? Det förslag som vi nu diskuterar har inget annat syfte än att människor inte ska hänga i luften, inte ska vara lämnade åt sitt öde utan faktiskt få stöd och hjälp. Det är meningen att man nu ska få stöd av arbetsgivaren, Försäkringskassan men också av Arbetsförmedlingen, för det står tydligt i propositionen att man ska ha en överlämningsprocess från försäkringskassa till arbetsförmedling när det inte går att återgå till det gamla arbetet. LO driver en stor kampanj mot det förslag som vi nu vill genomföra i sjukskrivningsprocessen, detta trots att man tidigare varit för att tidsbegränsa sjukskrivningarna. Detta har man sagt med anledning av Anna Hedborgs utredning om sjukskrivningarna. Men då sade man 13-14 månader, medan vi tycker att man kan komma vidare lite tidigare. Det måste hända någonting tidigare. Men det ska inte innebära att människor ska ställas utan hjälp. Fru talman! Vi har kvar arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Och vi har kvar arbetsrätten som säger att man inte får säga upp personer utan saklig grund. Försäkringskassan ska se till att den sjukskrivne får rätt insatser för att minska tiden i passiv sjukskrivning. Men det som nu kommer in är att när alla åtgärder är uttömda ska Försäkringskassan kunna överlämna till Arbetsförmedlingen. LO och Socialdemokraterna säger i sina kampanjer att människor kommer att stå utan försörjning. Men vad grundar man detta på? Vem är det som vill skrämma människor? Tror ni att vi som nu pratar om jobblinjen vill att människor ska leva på socialbidrag? Nej, jag tror att oppositionen nu helt enkelt griper efter halmstrån i sina kampanjer, för alliansregeringen vågar genomföra förslag som alla talat om men som bara dragits i långbänk efter långbänk av den förra regeringen. Den förra majoriteten är svaret skyldig. Vad har man för alternativ? Att fortsätta som tidigare? Jag vill fortsätta med ytterligare ett citat av Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin från LO:s tidning Alla, som för övrigt var väldigt spännande att läsa, fru talman. "Vi vinner inte valet 2010 på samma politik som vi förlorade valet 2006." Det uttalandet får mig att tro att Socialdemokraterna, precis som man nu vacklar i frågan om a-kassan i olika uttalanden, kommer att vackla i den fråga som vi i dag debatterar. Fru talman! Jag har svårt att tro att Socialdemokraterna egentligen vill fortsätta som i dag. Sjukskrivna faller ofta mellan stolarna, och sjukskrivna får inte det stöd de behöver för att få ett nytt jobb när de inte klarar det gamla. Det finns undersökningar som visar att en tredjedel av alla arbetstagare också vantrivs på sitt jobb och att många av dem blir sjuka, men de får ingen hjälp att komma vidare. Det är det som vi nu ska förändra. Låt oss nu gå vidare med det förslag som nu ligger på bordet och se hur vi kan utveckla det vidare. Regeringen har nu med en ny proposition också öppnat upp för att personer inte bara med förtidspension utan även med tidsbegränsad sådan ska kunna pröva annat arbete utan att mista sin trygghet. Det är helt rätt väg. Äntligen händer det saker som gör att vi kan gå framåt. Det är märkligt att varken Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet vill att människor ska få ett jobb med full lön hellre än att gå med sjukskrivningsersättning eller en förtidspension med 64 procent av lönen. Det är något som inte stämmer. Socialdemokraterna missar här en chans att visa om man är framtidsinriktad. Den socialdemokratiska politiken som har misslyckats vill man tydligen kopiera igen. Fru talman! När det gäller frågan om rehabilitering av sjukskrivna finns det aldrig någon quick fix , och det vet alla vi som har jobbat med förslaget. Men det finns ett behov av att varje individ ska få individuell hjälp, för varje fall är unikt. I dag går vi vidare för att faktiskt se individen, och i det arbetet ska alla tidigare aktörer fortsätta att göra sitt. Men vi får nu ytterligare en aktör, och det är Arbetsförmedlingen. Det är jag väldigt glad och tacksam för. Det är bara att välkomna. I detta anförande instämde Lars Gustafsson, Eva Johnsson och Chatrine Pålsson Ahlgren (alla kd), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng, Göran Thingwall och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley och Solveig Zander (båda c) samt Tina Acketoft, Gunnar Andrén och Tobias Krantz (alla fp).

Fru talman! Jag undrar på vilket sätt detta förslag leder till att den enskilde får mer rehabilitering. Vad jag förstår sitter Désirée Pethrus Engström i arbetsmarknadsutskottet. Jag var på Arbetsförmedlingen i måndags, eftersom jag tidigare har tjänstgjort där, dock inte de senare åren. Det som inkommit till Arbetsförmedlingen är bara att de som är sjukskrivna kan få söka jobb där. Närmare besked ska de få senare, så de vet inte alls hur de ska hantera detta. Schlingmanns förslag om att göra hundra arbetsplatsbesök var tycker jag att även ni i de andra allianspartierna kan följa, för man vet inte heller där hur man ska hantera de sjuka. Det är därför vi frågar: Vad är det i detta förslag som gör att den som är sjuk lättare ska få ett jobb? Jag vill också fråga: Vad är det som gör att den som är sjuk lättare ska få ett arbete någon annanstans på den öppna arbetsmarknaden? Vad ni har pratat om är den tredje arbetsmarknaden. Innan ni vann valet var jobben som vi som jobbade i den offentliga sektorn hade inga riktiga jobb. Det är väl inte den ni kallar för den tredje arbetsmarknaden? Men på vilket sätt ska de sjuka lättare få jobb än de som i dag inte får jobb på Arbetsförmedlingen på grund av ett eller annat handikapp? Ni har ju inte tillfört arbetsförmedlingarna speciella resurser. Det sista som vår arbetsmarknadsminister gjorde var att han försökte få Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att samverka. Det var bra, för det är bra om man kan samverka så att den enskilde kommer i arbete. Det vill jag betona. Men jag tror inte att detta förslag leder till det. Då undrar jag vad i detta förslag som leder till att man får mer rehabilitering.

Fru talman! Det är bra att Siw Wittgren-Ahl ställer frågan. Som det är i dag har Arbetsförmedlingen inte haft något ansvar för personer som har haft ett fotfäste på arbetsmarknaden. Om man i dag ringer och försöker få hjälp av Arbetsförmedlingen säger de: Tyvärr, vi kan inte göra någonting. Den här personen är sjukskriven och vi har inget ansvar. Det som står här är att när Försäkringskassan säger att man inte kan hitta några andra arbetsuppgifter hos en viss arbetsgivare behöver man inte tvinga den att först säga upp den anställde för att han eller hon sedan ska kunna få hjälp hos Arbetsförmedlingen. Det är det som har förändrats. Det blir en överlämningsprocess innan personen är uppsagd. Det är ju fantastiskt jämfört med tidigare! Tidigare, i Socialdemokraternas värld, fanns det inga krockkuddar. Folk föll handlöst ut, och arbetsgivaren tvingades säga upp dem. Sedan kom Arbetsförmedlingen in. Men här skriver regeringen att nu ska vi se till att det blir en överföringsprocess. Det står också att det kommer att behöva tillföras resurser till Arbetsförmedlingen för att den ska kunna arbeta med detta. Det är regeringen medveten om.

Fru talman! Det är väl bra att regeringen är medveten om det, för just nu finns det inga direktiv. Det har bara gått ut direktiv till Arbetsförmedlingen att man från och med månad 6 när folk har varit sjukskrivna ska ta emot också sjuka arbetslösa. Därför undrar vi: Vad är ersättningen? Vad ska man leva på under tiden? Är man sjuk eller är man frisk? Och står man till Arbetsförmedlingens förfogande? Jag tycker att det är jättebra att Désirée tar upp detta med individuell prövning. I propositionen står det nämligen att man inte ska ta hänsyn till utbildning, bostadsförhållanden och andra personliga förhållanden. Det tar man bort. Människor kan bli flyttade över hela Sverige. Man ska inte ta hänsyn till levnadsförhållanden och inte ta hänsyn till att någon är lärare och utbränd. Man ska inte ta hänsyn till vilken utbildning människor har, utan de ska ta de jobb som finns på arbetsmarknaden. Jag undrar på vilket sätt man tillgodoser det här. Det har frågats här om förskollärare och lärare. Om man blir utbränd tar det inte just tre eller sex månader att bli frisk. Det vet vi. Förslaget innebär stor oro. Jag tycker att det är konstigt att ni bortser från alla instanser. De flesta som har svarat på detta säger att det inte är något bra förslag. Det är stora fackförbund och handikappförbund. Det handlar också om att man kan bli utförsäkrad bara för att man har sjukdomar som kommer i skov. Det blir en bortre parentes. Det finns människor som har astma och diarrésjukdomar som kommer i skov, och ändå lägger man ihop perioderna. Det är en skrämmande försäkring. Man blir ju inte frisk från en diarrésjukdom eller från astma bara för att man kan ramla ut ur ett system under en ramtid på 460 dagar därför att man har varit sjuk. Det ni gör är egentligen fruktansvärt. Ni förstör, och ni ställer folk utanför, ett försäkringssystem. Jag tycker att det är fruktansvärt.

Fru talman! Det jag tycker har varit fruktansvärt är att det finns många människor i dag som ingen har tagit ansvar för. När en person har fått sin sjukpenning säger arbetsgivaren: Okej, nu är det Försäkringskassan. Försäkringskassan tycker så här: Okej, den här personen har en ersättning - alltså behöver vi inte snabba på. Och, som flera talare har sagt här, där stod den enskilde utan hjälp och stöd. Ingen kände pressen på att nu måste vi göra någonting. Här sätter vi press på alla aktörerna. På alla de frågor som Siw Wittgren-Ahl tar upp finns det faktiskt svar. Det förvånar mig att hon inte ser det, för jag har försökt ge dem. Det står att man kan använda särskilda skäl om man tror att personen kan komma tillbaka till sitt arbete. Det finns svar på alla de frågorna. Det står om både den ena och den andra av de frågor som Siw Wittgren-Ahl tar upp. Det förvånar mig att ni inte har läst propositionen från regeringen bättre. Regeringen svarar nämligen på flera av de frågeställningar som finns från olika remissinstanser. På så sätt har man klargjort det här. Det blir det som är förarbetena med information till de olika aktörerna om hur de ska agera. Jag ser inte den oron. Ingen kommer i dag att stå utan någon form av ersättning. Det ska vara en överföring. Det som blir skillnaden mot i dag är att det inte blir som det har varit hittills. Det har varit hands off - ingen bryr sig. Men nu kommer vi in, och vi ska sätta fokus på att gå framåt och komma fram till vad som gäller. Om vi redan tidigt vet att en person inte kan återgå i sitt jobb ska alla insatser sättas in för att se till att personen så snabbt som möjligt får ett annat jobb. Det är det som är jobblinjen. Det är det som är så otroligt med alliansregeringen; det är vi och inte Socialdemokraterna som håller jobblinjen högt. Där är det passivitet - vänta och se. (Applåder)

Fru talman! Det har varit en intressant och givande debatt på många sätt. De politiska skiljelinjerna har blivit klarare. Det har också varit trevligt att kunna konstatera att de borgerliga riksdagspartierna numera är beredda att diskutera lite historik. Genom historiken vet man ju också hur man ska kunna hitta in i framtiden. Jag har fått lov att vara med under några år i socialförsäkringsutskottet, och det förvånar mig att en del har använt hårda uttryck här. Jag ska inte stå upp här som någon försoningens man, utan var och en får stå för sitt. Men med tanke på vad som är gjort och inte gjort kan jag säga: 3, 30, 90 och 70. Jag kan börja där någonstans. Många kanske säger: Vad betyder det? Jo, det är just de olika tidsregler som vi har jobbat skarpt med under 90-talet och under det 2000-tal som vi har påbörjat. Det handlar om när man skulle få besked om ifall man fick ersättning, det gäller utbetalning inom 30 dagar, rehabiliteringsutredning från arbetsgivaren inom 70 dagar och att det var 90 dagar innan vi skulle ha ett avstämningsmöte. Många av er står och säger att ingenting är gjort och så vidare. Ta er tid! Jag ska be riksdagens utredningstjänst att ta reda på det här, inte minst med tanke på den här debatten. Var någonstans var ni? Vad sade ni? Vilka förslag lade ni fram under 90-talets prövningsår och in på 2000-talet? Jag skulle vilja mana till en viss grad av försiktighet. Sanningen brukar hinna i kapp de flesta. Jag tror att sanningen kommer att hinna i fatt er också. Ta inte i för stora delar av det här! Ni har ju gjort narr - kan man gott säga - av våra Amskurser, våra komvuxinsatser och så vidare. Ni pratar så vackert om arbetsmiljöfrågor med mera. Men vad innebär det? Blir det bättre arbetsmiljö ute på de svenska arbetsplatserna om man ger 30 procent mindre i anslag till Arbetsmiljöverket? Ett av de största misstag ni har gjort var när ni tog bort hela Arbetslivsinstitutet med 400 forskare med en gedigen kunskap och erfarenhet när det gäller att specialisera sig på detta. Det handlar om hur det ser ut internationellt och på de svenska arbetsplatserna. Hela det systematiska förebyggande arbetsmiljöarbetet är så oerhört viktigt. Det handlar om det vi gör och det ni gör i dag. Ni diskuterar detta redan när människor har kommit till skada eller när de har fått arbetssjukdomar. Varje vecka kommer många människor till skada på svenska arbetsplatser. Varje vecka dör någon. I förra veckan var det sex personer som dog på de svenska arbetsplatserna. Varje vecka dör någon på grund av gamla arbetsmiljörisker. Två personer dör på grund av asbest varje vecka. På något vis har ni skämt ut många av de personer som har fått sjuk- och aktivitetsersättning. Det är människor som inte har orkat gå fram utan som har fått förtidspension. Det fina med Sverige och våra svenska socialförsäkringssystem är att vi är många som har förmånen att få gå till jobbet varje dag. Nu är det 4,7 miljoner. När vi hade hand om det var det i storleksordningen 4,2 miljoner som hade gått till jobbet under det senaste året och varken hade varit sjuka eller arbetslösa. Det handlar om förtidspensionärer som ni har kallat för bidragstagare. Känner ni inte själva någonstans långt inne i er att det där nog inte var riktigt? Ni byggde upp en allians och ett resonemang där ni förolämpade människor som hade slitit hårt. Två tredjedelar av de förtidspensionerade kommer från offentlig sektor. Det är kvinnor som har slitit hårt i skolbespisningen, med barn i förskolan, med de äldre och så vidare. Någonstans någon gång måste väl också ni fundera på om ni inte ska ta och sansa er lite grann. Diskussioner har förts sedan 1994 i socialförsäkringsutskottet och i alla de andra utskott där vi har lagt fram olika förslag. Vi har pratat om helheten. Ni efterfrågar det här, och säger till oss: Ni har inte gjort någonting! Jo, den tidens borgerliga riksdagsledamöter i socialförsäkringsutskottet, och till och med i socialutskottet, kunde faktiskt mycket väl tänka sig att över bordet diskutera frågor som är genomgripande och viktiga för svenska folket. De är viktiga för dem som går till jobbet och för dem som av någon anledning inte kan gå till jobbet. Vad har hänt egentligen? Vi hade ett sammanträde. Det tog fem minuter. Det är fråga om vi kommer att slå det. När vi har väckt våra motioner, lagt fram våra yrkanden, lagt fram vårt tänkande och tyckande då är det upp med skyltar, avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet. Det är vår intellektuella politiska diskussion. Är ni med? Nej, jag ser på er att ni inte är med. Ni frågar vad vi har gjort. Man måste se helheten. När vi pratar om skolpolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik, socialförsäkringspolitik, socialpolitik och så vidare, när vi pratar om helheten, måste ni anstränga er och läsa helheten. Ni kan inte bara rycka ut en del, en tårtbit och smaka på den och säga: Ni har inte gjort någonting. Det är helt fel i hela resonemanget. Det är viktigt att se hela livet från första stund, från födelseögonblicket. För de allra flesta går det bra, men det finns de redan i det tidiga skedet som det inte går bra för. Tyvärr, av någon anledning, blir det en förlossningsskada, och någon blir redan då utsatt på ett sådant sätt som vi inte hade tänkt oss. Det är också den lilla flickan som är på väg till skolan. Det kommer en bil som inte skulle ha varit på samma gata, gör en vänstersväng, högersväng, någonting händer. Om vi tar folkhälsoperspektivet har uppemot 40 procent av barn och ungdomar i Sverige allergi- eller astmaproblem. 5-10 procent har psykiska och psykosomatiska störningar. 500 barn får varje år vuxendiabetes. Det är det vi måste se när de sedan går igenom skolan, universitet och ut i arbetslivet. Vi måste ställa oss frågan: Vad kan vi göra politiskt för att vi ska få en ännu längre arbetslängd, så att säga, och gå över de 60 åren? Det är det som är själva utmaningen. Det är det som det handlar om. Jag vill ändå ta upp en sak som ingen har berört hittills, minskningsregeln. Nu sade Rosenbadsidan att det har man tagit bort, men det är ju inte så. När vi hade hearing med socialförsäkringsutskottet för några veckor sedan påtalade man just från Sveriges Kommuner och Landsting minskningsregeln. Ni moderater har sagt att ni var det nya arbetarpartiet. På er kongress stod alla och älskade kollektivavtalen. Men det var ju den frågan som man ställde från SKL: Varför respekterar ni inte arbetsmarknadens parter, att de kan få lov att ta och göra sina kollektivavtalslösningar? Vilken väg väljer man? Det är en fråga som det är oerhört viktigt att få svar på. Vi använder nu tiden till att förutom att försöka säga ja till det vi tycker är bra som ni eventuellt lägger fram också kritisera det som är dåligt. Detta är inte bra, säger vi och tycker vi. Varför tycker vi det då? Vi har en rätt så hyfsad erfarenhet på området plus att vi verkligen tar oss tid, precis som innan, att lyssna på alla de människor, alla de organisationer som känner oro över detta förslag som ni nu lägger fram på riksdagens bord. Av vilken anledning skulle inte vi lyssna på dem? Eller när vi blir inbjudna till någon demonstration, varför skulle inte vi gå dit? Varför ser ni inte det demokratiska arbetet och öppenheten att få lov att diskutera de här frågorna? Det förvånar mig, och det förvånar många. Likadant är det knappast någon av er på borgarsidan som har tagit upp arbetsgivarens ansvar. Jo, ni har berört det, ni har talat om det. Det är inte det. Men under hela resan från 90-talet och in på 2000-talet har ni inte berört detta. Arbetsgivaren har ett oerhört stort ansvar, vare sig det är offentligt eller privat. Man säger ibland om det offentliga att situationen ser ut så i landets 300 kommuner. En tredjedel står vi i, om man tar något år tillbaka, en tredjedel står ni i, och i en tredjedel är det blandat. Så där kan man inte heller säga att det är någon annan som har ansvar för detta. När ministern tog upp om Sara, 21 år, kände jag också djupt, långt inne i hjärtat för unga människor som får förtidspension eller aktivitetsersättning. Det var en anledning till att vi höjde gränsen - jag tror det var 19 år - till 30 år. Det skulle inte vara någon sjukersättning. Det skulle vara en aktivitetsersättning för att ställa krav på myndigheterna att samarbeta bättre. Denna grupp, deras förespråkare och representanter tror inte att det blir bra för deras medlemmar. Om man tar De Handikappades Riksförbund har endast var tredje ett arbete. Blir det nu bättre med tre, sex och tolv månader? Ni pratar om tolvmånadersgränsen. Det har nästan allihop sagt. Varför kom den till då? Den kom till för att vi ställde krav på myndigheterna och alla de olika aktörerna: Ni får inte låta någon gå utan att så fort som möjligt komma in i en rehabiliteringsinsats. Vi vet erfarenhetsmässigt att det handlar om två tre månader. Sedan börjar de flesta känna att det inte är roligt. Vad är det som händer då? Det är väl det som blir det stora bekymret senare. Man måste också ställa sig frågan: Det finns cirka en miljon människor i arbetsför ålder som har en funktionsnedsättning. Kan vi nu med det här förslaget säga att det blir bättre? Många har olika typer av friska perioder, sedan har man sjukdomsperioder. Blir det då lättare? Blir det då enkelt? Förmodligen kan det bli som vi uppfattar, att den sjuke får förpliktelser medan man lyfter av ansvaret från arbetsgivare och försäkringskassa. Man ställer krav på individen men inga krav på andra aktörer som kan ge rehabilitering. De snäva tidsgränserna känner vi en oro för. Det är också en uppenbar risk att bli utförsäkrad. En del i rehabiliteringen är faktiskt att man känner en trygghet i att ha ersättning som gör att man inte behöver tänka på ekonomin. Det är också därför vi har reagerat mot detta. Man kan riskera att förlora både sin anställning och sin ersättning. Ni har pratat om att ingenting är gjort. Från 2002 fram till 2008 - det blev aldrig så, för ni tog bort ohälsomålet - lade vi fast att ohälsan skulle halveras. Det är precis där vi är i dag. Så när finansminister Anders Borg säger till oss här i riksdagen och utåt i massmedierna att det tar två år innan ni kommer att märka av den borgerliga politiken skulle man kunna tolka det så att det är nu till hösten och framöver som vi ska granska er. Det är då vi verkligen ska se huruvida er borgerliga politik med det här förslaget får genomslagskraft. Det ska bli intressant att följa det. Vi slog fast överenskommelser med landstingen. Det var Finsam 1, och det var Folkpartiet som drev den frågan ganska hårt. Vi hade olika meningar, men det var de som drev på om den. Vi tyckte inte att det räckte med ett par aktörer. Vi har haft Socsam som är samarbete mellan tre aktörer i samhället, Frisam, samarbete mellan fyra olika aktörer, och så återgår vi till nya Finsam. Det har varit spännande projekt typ Deltaprojektet i Göteborg. Så läs igenom historien! Försök att se till att få i gång den berömda parlamentariska utredningen! Men gör inte det som ni håller på att göra så att det inte finns något kvar att diskutera! Ni kör nu på, och så ställer man sig frågan: Vad ska vi sedan diskutera, när ersättningarna är sänkta och tidsgränserna är snäva? Skulle ni uppnå samma effekt som i pensionsöverenskommelsen som ni var på väg att svika lite grann? (Applåder) I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt LiseLotte Olsson (v) och Gunvor G Ericson (mp).

Fru talman! Jag vill börja med att berömma Ronny Olander för hans ganska stora insikt i hur det faktiskt ser ut för väldigt många människor i dag och för att han som socialdemokrat kan måla upp en ganska tydlig beskrivning av vad det är vi måste göra. Problemet med er politik var att ni på sin höjd kunde se detta och kanske tala lite om det, men det är vår regering som levererar de här förslagen. Om jag var socialdemokrat skulle jag skämmas att gå ut i en valrörelse till alla dessa människor, och nu pratar vi inte tiotusentals utan hundratusentals - när siffran var som högst var det 140 personer om dagen som förtidspensionerades - med de här stora och vackra orden om vad som måste göras när man har de erfarenheter som Ronny Olander själv nämnde. Men den erfarenheten handlar bara om att skapa detta stora utanförskap och inte om att bryta det. Det var därför vi vann valet, och det var därför ni förlorade valet. Det är också intressant att Ronny Olander med väldigt få ord, nästan inga, diskuterar de förslag och förbättringar som vi har kommit med. Det handlar om satsningar på företagshälsovården som ingår i paket för att förbättra arbetsmiljön. Vi satsar 3,4 miljarder på rehabiliteringsinsatser. Det är en historisk summa som ni aldrig har varit i närheten av att kunna prestera. Hade ni fortsatt i samma takt som tidigare hade ni behövt 20-30 år för att komma upp i samma summa som vi nu lägger bara på tre år. Det är ganska häpnadsväckande att man kan komma med stora ord här och inte ha levererat ett enda dugg till väljarna. Min sista fråga till Ronny Olander, som jag inte fick svar på efter mitt förra anförande, är: Hur kan Ronny Olander tycka att det är bättre med 64 procent i förtidspension än 75 procent i förlängd sjukersättning?

Fru talman! Jag nämnde ohälsomålet för Fredrick Federley och alla andra som sitter här i salen. Vi halverade ohälsan, och ohälsan handlade inte bara om sjukpenningen, utan sjuk- och aktivitetsersättningen låg också i ohälsobegreppet. Och kan du tänka dig att på sex års tid halverade vi ohälsan. Det får ni nu glädje av. Nu kan ni gå ut på gator och torg och berätta att ohälsan är halverad. År 2011 är den nere på 33 dagar, och någon sade att hos Försäkringskassan är den 37 dagar. Gläds! Vi gläds med er att Sveriges befolkning blir friskare. Vårt stora uppdrag var också att se till att ingen hamnade mellan stolarna. Vi lade ned oerhört mycket jobb på att inte människor skulle hamna mellan stolarna. Arbetslivsminister Hans Karlsson gick till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag satt i arbetsmarknadsutskottet då, och jag var oerhört noga med att ingen skulle falla mellan stolarna. Det var en viktig sak. Det talas om 11 procent, 64 procent eller 75 procent. Det är inom en ramtid på 550 dagar, Fredrick Federley. Vad händer sedan? Det är det vi känner oro för. Vi transporterar vidare vad som folk säger ute på gator och torg och i organisationer. Det är den oron som ni ska besvara på ett hyfsat sätt. Varför har vi en enmansutredning? Varför tillsatte vi en enmansutredning när det inte blev en parlamentarisk utredning? Det var Göran Persson som vid en debatt här i riksdagen lovade Bo Könberg att vi skulle ha en parlamentarisk utredning. Det fanns också ett majoritetsunderlag i riksdagen för att det skulle bli på det sättet. För att dra i gång en parlamentarisk utredning måste man ha ett bra och rejält underlag, och det fick vi också. Nu kan man alltid ställa frågan till er, Fredrick Federley. Varför har ni väntat i snart två år på att sätta i gång den parlamentariska utredningen? Varför finns det inga utskottsinitiativ från vårt utskott? Vi hade stött dig om du hade lagt fram det förslaget. Vi lägger fram det i nästa vecka när vi träffas. Då ska vi stödja dig. Det lovar jag dig. (Applåder)

Fru talman! Man glömmer uppenbarligen ganska fort hur det är att sitta i majoritet. Tidigare sade Ronny Olander att motionerna från oppositionen avslås i dag. Jag tror inte att det var annorlunda under den förra mandatperioden när Socialdemokraterna satt i regeringen. Det är tyvärr så vi arbetar. Jag kan hålla med om det kanske inte är det bästa systemet, men det är det som skapar klara majoriteter. Jag förvånas återigen över att Socialdemokraterna inte vill diskutera de förslag som vi har här. Nu utökar vi den trygghetsramen från tre veckor med det system ni har skapat där man kan utförsäkras till sex månader där man är garanterat skyddad i ett orubbat bo. Det vill man inte diskutera över huvud taget, för då syns det klart och tydligt att regeringens och majoritetens åsikter och ambitioner i den här kammaren är att stärka för den enskilda så den kan känna den trygghet som Ronny Olander har efterlyst men som bara är tre veckor i hans värld i dag. Vi förlänger den till sex månader, och därefter ställs man inte på bar backe. Är det så att man fortfarande inte kan komma tillbaka till arbetet fortsätter sjukförsäkringen att fungera precis som vanligt. Det som hände i Ronny Olanders system var att man blev förtidspensionerad efter ett år om det ville sig illa. Då är det en ersättning på 64 procent, och därmed är man glömd i er värld. Vi tänker inte lämna någon på perrongen. Vi tänker inte lämna någon efter, utan vi ska se till att alla som vill och har kapacitet ska få en chans att komma tillbaka. Det vill man inte nämna med ett enda ord. Man nämner inte heller med ett enda ord den gigantiska, historiska satsning vi gör på rehabilitering. För första gången i svensk historia pratar vi om en rättighet att få rehabilitering. I ert tidigare system lämnade ni bara människor därhän. Det är därför jag känner mig väldigt trygg och nästan längtar efter att få möta väljarna i valrörelsen 2010 då vi med trygghet kan visa ännu bättre siffror, förhoppningsvis ännu bättre än de prognoser vi har i dag. Ni kommer att stå med skägget i brevlådan efter den politik ni levererade under tolv år, och vi kan vara stolta över det vi har gjort. (Applåder)

Fru talman! Jag åker gärna med på möte 2010, och det gäller alla andra också. Jag ägnar mycket tid åt att förklara er politik för dem jag möter, och de är många kan Fredrick Federley tro. Men de accepterar inte den ändå. Jag försöker använda era ord och beskriva vad ni tycker och tänker, men det ställer de inte upp på - inte de jag träffar i alla fall. 5,7 miljarder till Finsam är förmodligen något mer än de 3,4 miljarder som ni snackar om. Vi sade 5 procent av underlaget när det gäller sjukförsäkringen. Fram med räknesnurran och räkna igenom detta! Alla motioner avslogs inte på vår tid, Fredrick Federley. Det var hårt. 98 procent åkte, men 2 procent klarade sig. Vår regering, den socialdemokratiska regeringen, var bekymrade många gånger när vi gjorde tillkännagivanden från de olika utskotten och kommittéerna. Men det är inte så numera. Det var en gång, men det var nog en feltryckning när det gällde mediekoncentrationen. Hur många har ni hittat på tre veckor? Berätta för mig och alla andra hur många har ni hittat om man teoretiskt kan räkna fram en treveckorsgräns. Jag tror inte att ni hittar någon. I nästa andetag säger ni att det blir förtidspension för alla. Det stämmer inte. Ni får faktiskt lov att börja fundera över räknetabellen. Vad är det ni egentligen säger? Varför inte glädja sig åt förvärvsfrekvensen någon gång? Vi i Sverige har en förvärvsfrekvens på 75-77 procent för dem som har bott här länge. När det gäller dem som inte har bott här så länge är den dessvärre 57 procent och går upp mot 60 procent nu. Tänk vilken glädje. Den reella pensionsåldern har gått upp till 60 år. Den var 58,3 tidigare. Vad innebär det när vi gör jämförelser ur ett europeiskt perspektiv och internationellt perspektiv? Det är klart att en del människor slås ut. Det här helt klart att det är så, men det ska vi inte acceptera. Varje människa som vill jobba ska ha rättighet till jobb eller utbildning. Det är socialdemokratisk politik. (Applåder)

Fru talman! Det är spännande att lyssna på Ronny Olander. Han sätter verkligen färg på den här debatten så här i sluttampen. Jag ska bara göra några klarlägganden. Det är viktigt att påpeka några saker och hålla sig till korrekta faktauppgifter. Den minskningsregel som Ronny Olander pratar om infördes av Ingvar Carlsson och Ingela Thalén 1991. Vi fortsätter den politiken. Ronny Olander uppmanar oss att se helheten, de stora dragen och de långa linjerna i historien. Jag tycker att det är bra. Vad visar då de långa linjerna i historien? Vad visar helheten om vi inte bara tittar på en faktor utan ser helheten? Jo, de senaste 30 åren har andelen svenskar som tvingas leva på någon form av social ersättning fördubblats. Under de senaste 30 åren har andelen förtidspensionärer tredubblats. Inte minst är det allt fler unga människor som förtidspensioneras. Detta sker trots att, precis som Ronny Olander säger, vi blir friskare och friskare, medellivslängden ökar. Är det då inte rimligt att dra slutsatsen att det är något, om uttrycket tillåts, sjukt i vårt sjukförsäkringssystem? Det är den slutsatsen som vi har dragit. Det är inte bara vi som har dragit den. LO har dragit den. Anna Hedborg, före detta socialdemokratiskt statsråd, som har utrett sjukförsäkringen, har dragit samma slutsats. Det är för att komma till rätta med de problem som har funnits i sjukförsäkringen som vi nu lägger fram ett batteri med åtgärder. Socialdemokraterna hade makten under tolv år men kom inte till rätta med problemen. Jag skulle önska lite mer av självinsikt: Okej, vi genomförde inte tillräckligt många åtgärder. Siffrorna fortsatte att gå åt fel håll. Men nu har vi ett antal förslag om hur vi vill ha politiken för att få fler människor att komma tillbaka i arbete. Men den politiken redovisar ni inte här. Ni vill ju bara tillsätta en utredning.

Fru talman! Vill bara tillsätta en utredning, säger Tobias Krantz. Den utredningen är ju en del i en helhet. Jag tror att hela det politiska fältet måste vara engagerat i detta, alltifrån socialpolitik, socialförsäkringspolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och så vidare. Det är den helheten som jag efterlyser. Det är den man måste se också. Det är en viktig del. Vi hade ingenting emot att Göran Persson och din gamle partikamrat Bo Könberg var överens om detta, absolut inte. Vi satte i gång arbetet, och vi har utrett detta. Tobias Krantz har ju åberopat LO flera gånger. Varför stod de på Mynttorget i går och sade att vi inte kan ställa upp på detta? Detta accepterar inte vi därför att vi känner oro för våra medlemmar, dem vi representerar. Det var så de sade. Det är så handikappförbunden säger. Det är så många aktörer säger, inklusive arbetsgivarnas representanter. De har också börjat ställa frågor om detta. Någorlunda försiktigt i svängarna är inte helt fel. Anna Hedborg åberopas gärna. Hon gjorde stora insatser med utredningen. Men direktiven för utredningen var också att det skulle vara en standardtrygghet. Det skulle vara inkomstbortfallsprincipen. Det skulle vara stadiga försäkringslösningar. Det skulle vara försäkringsmässighet och så vidare. Det är ju viktigt att det också är med. När det gäller Skåne har du rätt. Jag tror att det var hundra fler unga personer som hade fått aktivitetsersättning. Det är ingen bra grej. Där måste vi försöka att på något sätt hitta incitament, som det så fint heter. Vi måste säga till arbetsgivarna: Ni måste ta ett större ansvar. Det handlar om både den privata sidan och den offentliga sidan. Det finns hur många bra arbetsgivare som helst när man reser runt i landet som tar det här ansvaret, som jobbar med frågorna, som ser sina medarbetare som den främsta resursen. De är ju också rätt dyra i bokslutsordningen. På den offentliga sidan är det 80-90 procent av kostnaden. Men där finns också ett turordningsområde som förhindrar det ni försöker göra.

Fru talman! Det är naturligtvis så att vi måste engagera hela samhällsapparaten, alla instrument som finns för att se till att så många människor som möjligt som vill arbeta också arbetar och slipper vara sjukskrivna. På den punkten är vi helt överens. Men ni hade ju alla de här instrumenten, utbildningspolitiken, socialpolitiken och socialförsäkringspolitiken, och ändå pekade siffrorna åt fel håll. Andelen förtidspensionärer tredubblades. Antalet som tvingades leva på sociala ersättningar fördubblades trots att medellivslängden ökade och svenskarna bevisligen blev friskare. Det var något fel i det svenska sjukförsäkringssystemet. Det var inte så att svenskarna blev sjukare. Det var socialförsäkringssystemet som var sjukt. Jag ska avsluta med en fråga till Ronny Olander som har angripit frågan om tidsgränsen. Som jag sade tidigare har Anna Hedborg, före detta socialdemokratiskt statsråd, förespråkat just en sådan tidsgräns som vi nu inför. Men man kan faktiskt också gå till vårt västra grannland Norge, som också har en tidsgräns på ett år. Vem är det som styr i Norge? Det är Socialdemokraterna som styr i Norge. Varför är det som är god socialdemokratisk politik i Norge dålig socialdemokratisk politik i Sverige?

Fru talman! När det sades här tidigare, det gällde kanske mitt inlägg i denna del, måste man ju fundera över 1991 och 1994, eftersom det hela tiden kommer upp. Vad var det vi tog över 1994? Vrid er inte bort från detta! Vad tog ni över 2006? Ni började med det avdukade bordet, men sedan upptäckte ni att vi var inne i en stor högkonjunktur. Tillväxten har gått upp med 4-5 procent. Det är väl klart, som någon sade tidigare, att människor i Skinnskatteberg har större chans. Alla ska ha chans att komma ut och jobba. Det är helt klart att det ska vara på det viset. När det gäller tidsgränsen sade jag 3, 30, 70 och 90. Jag behöver inte förklara det en gång till. Vi satte klara gränser för hur långt den skulle gå. Den där ettårsgränsen undrar jag om ni protesterade mot. Jag ska undersöka det. Alla rehabiliteringsinsatser skulle ju vara utförda. Alla medicinska, sociala, arbetslivsinriktade och arbetsplatsanpassade rehabiliteringsinsatser skulle vara gjorda, skulle vara på plats. Då skulle man prövas och inte behöva dras i det här maskineriet. Då skulle det prövas om man hade rätt; det var ingenting som sade att man skulle ha det. Men som jag sade tidigare ska alla människor som vill jobba, alla människor som vill komma tillbaka ha en chans att göra det. Även om den här debatten har varit rätt upphetsad, alltifrån kollaps och andra uttryck som har använts här, hade det varit roligt om vi kunnat sätta oss ned och fundera på de stora stråken. Det är inte säkert att ni vinner 2010. Vi vill inte ta över en arbetsmarknad eller rehabiliteringsinsatser som står på ända. Vi vill naturligtvis ta över någonting som funkar hyfsat bra, precis som ni fick chansen till 2006. Jobba på, Tobias Krantz. Övertyga alla! Ta utskottsinitiativ - du är fortfarande suppleant i vårt utskott - så ska vi stötta dig.

Fru talman! Jag är glad över att höra Ronny Olanders försonliga tongångar, för det är dem jag har tänkt anknyta till. Med det här lagförslaget blir kopplingen mellan rättigheter och skyldigheter och välfärd tydliga. Det är det viktiga med förslaget. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna, fru talman. Tydligheten är den avgörande förändringen, de tydliga tidsgränserna, att vi inför en bortre gräns för sjukförsäkringen - en principiell bortre gräns, för det finns möjligheter till förlängning vid allvarliga sjukdomar. Att befästa denna bortre gräns är att göra allvar av de regler som redan finns men som har tänjts ut till oigenkännlighet och gett oss världens längsta sjukskrivningar. Nu bryter vi utvecklingen där sjukskrivning fick bli svaret på alla slags svårigheter i livet. Socialdemokraterna är uppenbarligen inne på samma linje i sin motion när de tycker att det är hemskt att människor drivs in i ett liv där deras arbetsförmåga inte tas till vara. Det tycker vi också. De ogillar att människor har gått sjukskrivna mer än ett år utan att det händer något. Det gör vi också. "Rätt insatser, i rätt tid, på rätt plats", som Socialdemokraterna säger, är faktiskt en jättebra sammanfattning av rehabiliteringskedjan. Arbetsoförmåga på grund av sjukdom är det som gäller. Andra skäl, av social natur, som visserligen kanske förklarar att människor inte arbetar men som inte kan betraktas som sjukdom, är inte längre skäl för sjukskrivning. Ålder är inte sjukdom. Det är inte heller bosättningsort, inte utbildning eller brist på utbildning, inte vad man tidigare har sysslat med och inte omständigheter av annat slag. Sjukförsäkringen ska vara en sjukförsäkring. Den som har arbetsförmåga men inte får jobb av andra skäl än sjukdom ska inte bli kvar i sjukförsäkringen utan föras över till Arbetsförmedlingen. Alla som inte har arbetsförmåga kan stanna kvar i sjukförsäkringen i ett år, som vi har hört, med möjligheter till förlängning i ytterligare ett och ett halvt år. Alla andra ges möjlighet att delta i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Bara den som bedöms helt och definitivt sakna arbetsförmåga får sjukersättning. Socialdemokraterna håller med om att det är en bra ordning att dagens sjukpenning prövas utifrån den enskildes arbetsförmåga. Syftet med de tydliga tidsgränserna är att människor ska kunna rädda sin arbetsförmåga medan de fortfarande har någon. Sjukförsäkringen ska fungera som en bro tillbaka till arbetslivet, som Socialdemokraterna säger. Den bron är öppen de första tre månaderna. Syftet med hela lagförslaget är just ett tidigare och mer aktivt stöd i sjukförsäkringsprocessen. Det råkar faktiskt också vara Socialdemokraternas formulering. Det gäller också uttalandet att arbetsförmågan hos dem med nedsatt arbetsförmåga ska tas till vara. Det stämmer väl med intentionerna i lagförslaget. Vi är glädjande nog överens på många avgörande punkter, fru talman. Sammanfattningsvis säger Socialdemokraterna att åtgärder har kommit alltför sent i sjukskrivningsprocessen, att alla ska ha rätt och möjlighet att komma tillbaka i arbete efter en tids sjukdom, att arbetslinjen är viktig och att arbetslinjen gör sjukförsäkringen ekonomiskt hållbar. Absolut! Det är lagförslaget i ett nötskal. Arbetslinjen är, som bekant, vår huvudlinje. Riktlinjerna från Socialstyrelsen om vilka sjukskrivningstider som rekommenderas vid olika sjukdomar är klara att tas i bruk, nu även för psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomstillstånd - populärt kallade utbrändhet. Det är en stor patientgrupp dominerad av kvinnor. Varje år sjukskrivs 34 000 personer under paraplydiagnosen "anpassningsstörning och reaktion på svår stress", men i fortsättningen ska den delas upp på 14 undergrupper. De olika experterna bakom förslaget är överens om riktlinjerna och tidsramarna. Gemensamt är att de rekommenderade sjukskrivningstiderna är korta, med krav på tät uppföljning eller att sjukskrivning bör undvikas. Av de 34 000 som är sjukskrivna på grund av psykiska problem är det bara ett hundratal som faktiskt har "utmattningssyndrom". Nu får de en särskild behandling. För dem med kronisk smärta rekommenderas rehabilitering och sjukskrivning på mellan ett par månader upp till ett år. Detta är sagt för att ge perspektiv på tidsgränserna i lagförslaget. Sjukskrivningstiderna är basen för tidsgränserna i lagförslaget. Vi får en situation mer lik de flesta andra länders i Europa, som i genomsnitt har ett års sjukskrivning under en ramtid på ett och ett halvt år. Jag ställer den gamla frågan igen, fru talman: Vad vilja Socialdemokraterna? De är både för och emot. De vet inte på vilket ben de ska stå. De godkänner de viktiga principiella utgångspunkterna för rehabiliteringskedjan, till exempel att sjukpenningen prövas mot arbetsförmågan. Men de väjer för konsekvenserna, och de vill gärna skicka människor vidare till andra ersättningsanordningar, som de säger. Det är sorgligt, men socialdemokrater tänker gärna i banor av "ersättningsanordningar". Men de säger också att de är beredda att ompröva det som inte har fungerat i sjukskrivningsprocessen. Välkomna i gänget, säger vi. Det är den omprövningen vi nu gör, fru talman. (Applåder) I detta anförande instämde Mikael Cederbratt (m), Tina Acketoft (fp) och Chatrine Pålsson Ahlgren (kd).

Fru talman! Helena Rivière har ett intressant sätt att uttrycka sig på. Jag har sett på er hemsida att du sitter med i en av spjutgrupperna - kanske till och med leder den - inom det här området. Därför är det lite extra spännande att lyssna på vad Helena Rivière säger. Tidigare har du gett uttryck för att Socialdemokraterna tycker synd om människor och att det är fråga om ett omhändertagande. Du anser att människor är starka och klarar sig själva - så har jag uppfattat det. Människor är starka. De flesta människor är starka, men kanske inte genom hela livet. Av och till blir det en svacka i de allra flesta människors liv. Så kommer det att bli för Helena Rivière, och så kommer det att bli i mitt liv. Åtminstone på ålderns höst kommer vi alla att på något sätt bli svagare. Man kan komma till skada på jobbet. Kvinnor har många av dessa diffusa sjukdomar - nacke, axlar, rygg, knä, och så vidare. Var hamnar de i detta system när de inte får klara diagnoser? Vi ser en fara i att de kan hamna vid sidan om. Plötsligt talar ni om alla som har fått sjukersättning. De har kanske ingen anställning kvar. De kommer inte tillbaka om de har en anställning därför att arbetsgivarna har ett annat turordningsområde än det område de utgick från. Det är bara på det turordningsområdet som de har en chans att få ett jobb tillbaka. Det är ett oerhört bekymmer. Det är det som vi socialdemokrater ser som ett bekymmer, och det är det vi vill bekämpa när, som vi uppfattar det, orättvisa och inte så supergenomtänkta förslag läggs fram. Ni har lite för bråttom. Om ni hade startat utredningen för två år sedan hade vi suttit i en annan position i dag. Då hade vi kunnat diskutera detta på ett annat sätt.

Fru talman! Vi har en tilltro till människors förmåga. Det är den tilltron som måste till för att människor ska kunna komma tillbaka. De ska också tro på sig själva. Vi tror inte att det är lagförslag och styrning från regeringen, uppifrån, som får människor att komma tillbaka i arbete. Vi tror på dialogen mellan arbetstagare och arbetsgivare som tillsammans med Försäkringskassans personliga handläggare tar tag i problemen. Jag skulle vilja ställa en fråga till Ronny Olander. Han har efterlyst socialförsäkringsutredningen så många gånger. Jag undrar vad socialdemokratin har att säga om vad den fackliga grenen av arbetarrörelsen sysslar med. Vad har Socialdemokraterna att säga om desinformationen från LO som skickades i brev till hela kvarter i Stockholm? LO har enligt det brevet uppenbarligen uppfattningen att de är en del av parlamentet eftersom de ser det som självklart att de ska vara med i en parlamentarisk utredning. Tycker Socialdemokraterna att LO naturligt hör hemma i en parlamentarisk utredning?

Fru talman! I Senior 2005-utredningen satt arbetsmarknadens parter med. Det känns naturligt eftersom dessa frågor berör arbetsmarknaden på sedvanligt sätt. Svenskt Näringsliv, Företagarna, Saco, TCO och även LO var med. Arbetsmarknadens parter ska få lov att vara med eftersom de har ett stort inflytande på hur dessa frågor ska hanteras på själva arbetsplatsen. Vi har också stor tilltro till människors förmåga. Vi förstår också att människor av och till kan bli svaga på grund av sjukdom eller omständigheter på jobbet. Vad vilja Socialdemokraterna? Ni läser våra böcker, och tidigare åberopade ni Olof Palme - fast det sades inte rent ut. Arbetarrörelsens hederskodex har alltid varit att göra din plikt och kräva din rätt. Det är så det ska vara. Det är så det har varit genom hela vår historia. Vi har faktiskt haft förtroende för att människor har kunnat vara med och bygga upp landet. Socialdemokraterna byggde inte landet, men vi gav förutsättningar för människor att utveckla Sverige till vad det är i dag. Om nu Svenska Kommun- och Landstingsförbundet snackar om 10 000 människor som kanske åker ur systemet, 40 000 eller 500 miljoner kronor - det ska sparas 17 miljarder på det här sättet - så någonstans råkar någon illa ut. Svenska Kommun- och Landstingsförbundet är väl ändå ett samarbetsorgan där alla politiska partier ingår. Känner inte Helena Rivière oro för vad de säger om detta?

Fru talman! "Någonstans råkar någon illa ut." Inget förslag i världen kan täcka in alla tänkbara olyckor och rädda undan allting. Svaga kan alla bli. Men då är det viktiga med det här förslaget att vi sätter till alla klutar de första 90 dagarna, när den här bron som ni pratar om är öppen, bron tillbaka till arbetslivet. Vi vet ju att arbetsförmågan är någonting som ebbar ut ganska fort.

Fru talman! Jag ska börja med att säga till Ronny Olander, som tycker att vi i majoriteten ska vara glada, att vi är glada. Vi är alldeles överlyckliga. Vi tycker att det är så roligt varje dag som fler människor kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Vi kan i dag räkna in 165 000 människor som faktiskt har möjlighet att försörja sig själva - 165 000 människor som inte hade den möjligheten med den förra regeringen, när ni hade makten. Du behöver inte vara orolig, Ronny! Vi är överlyckliga. För att hänvisa till Ronnys före detta partiledare kan jag också säga att vi är stolta men inte nöjda, för det finns otroligt mycket kvar att göra. Jag är nu inne på min andra mandatperiod som ledamot i arbetsmarknadsutskottet, och orsaken till att jag deltar i debatten i dag är att jag mellan åren 2002 och 2006 hade att skriva kraftfulla reservationer mot regeringens politik, mot en socialdemokratisk politik där man talade så oerhört vackert och engagerat, som Ronny Olander, om att alla ska med. Vad man gjorde i själva verket var att sortera ut människor ständigt och jämt. När det var som värst - det vet vi redan, eftersom det mesta är sagt i dag - var det 140 personer varje dag som lämnades efter därför att de inte var välkomna i arbetslivet. De ansågs vara för sjuka och för dåliga, och de kunde inte riktigt fylla sina skor i systemet. Jag vet inte hur många brev, mejl, telefonsamtal och personliga möten jag har haft med unga, speciellt unga kvinnor, som har varit helt förtvivlade över att de har blivit utsorterade. Jag har en väninna som har en lillasyster som heter Anna, och hon blev förtidspensionär vid 27 års ålder. Anna var förskollärare och vill inget hellre än att vara förskollärare. Det är detta hon har utbildat sig för, och hon brinner för sina barn. Hon tycker att det är något fantastiskt, och hon vill verkligen få arbeta. Men, nej, Anna hade ingen möjlighet. Hon fick nämligen problem med värk, och sedan började hon stångas i det här regelsystemet. Hon maldes mellan kvarnarna. Det var Försäkringskassan som bollade henne hit, och det var Arbetsförmedlingen som bollade henne dit. Det var sjukvården som över huvud taget inte tyckte att hon skulle göra något utan avvakta, vänta och se. Hon sade så här: Till slut, Tina, är man så sjuk och så trött att man inte orkar längre. Man sätter sig ned och accepterar det - jag har väl ingenting att tillföra; jag räknas inte; jag har inget liv. Hon är 27 år. Vi har tidigare i dag hört om hur många som helst som har samma upplevelser, som har träffat Anna, Sara, Kajsa, Stina och Lisa eller vad de heter, alla dessa unga tjejer som har malts ned totalt. Det är därför, Ronny Olander, som vi är så glada över att vi i morgon kan klubba igenom kraftfulla åtgärder för att se till att de har möjlighet att vara kvar i arbetslivet. År 1997 utgjorde kvinnor 55 procent av förtidspensionärerna. Tio år senare var det 10 procent mer. Oppositionen står här och talar sig varm, utan att nämna några förändringar, för den politik som de förde så kraftfullt men som har inneburit att över 330 000 kvinnor har skickats ut i förtidspension. Min kompis lillasyster Anna är en av de 330 000 personerna. Kan man bli annat än upprörd? Denna reform har tydliga tidsbegränsade steg och en rehabiliteringsgaranti som ställer tydliga krav på arbetsgivarna. Arbetsgivarna får krav på sig nu, Ronny! Det är samma sak med fackförbunden, som stod här ute och demonstrerade i går. Var är de i dag förresten? De lyser verkligen med sin frånvaro. De får också en press på sig. Och inte bara det: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och alla får med denna metod en press på sig att se till att det inte blir som för Anna för fler. Jag hoppas att hon tittar nu, för jag har lovat att berätta om henne. Gränsdragningen mellan LO:s retorik och Socialdemokraternas är inte alltid helt glasklar, men det som har blivit tydligt under de senaste veckorna är att man nu helt plötsligt är emot en rehabiliteringsgaranti med tydliga steg och ansvarsfördelning. Det är man emot! Man vill med andra ord ha det som det har varit. Det är något som, med facit i hand, ter sig inte bara märkligt utan dessutom ganska cyniskt. Ännu märkligare ter det sig när LO nu i veckan driver högljudda - och tvivelaktiga, får jag säga - kampanjer mot enskilda riksdagsledamöter, och för den delen också riksdagsledamöters grannar. De går emot ett förslag som man så sent som 2007 själv stod för. Det är mycket märkligt över huvud taget. Tidigare i dag hade jag förmånen att träffa ett annat fackförbund, inte LO men ett av de större. De säger att man nu i de saltsjöbadsandeavtalsdiskussioner som man håller själv diskuterar att fackförbunden och arbetsgivarna behöver och är villiga att ta ett mycket större ansvar för rehabiliteringen och för omställningen. TCO uttrycker det till och med så tydligt att man säger att man behöver svänga - detta är ordagrant - från trygghet i anställning till trygghet i omställning. Detta gläder mig också enormt. Äntligen har vi ett fackförbund som ser att vad vi behöver är trygghet i omställning. Så länge människor bara har fått sjukpenning och så småningom sjukersättning har arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar inte behövt aktiveras. Det har varit en enkel väg. Det har varit en enkel väg för arbetsgivarna att bli av med främst kvinnor som de inte tyckte platsade längre. Det har varit en enkel väg för facken, som inte har behövt engagera sig och ta det ansvar som man borde ha för sina medlemmar - alla medlemmar oavsett kön. Det har också varit enkelt för Försäkringskassan att bli av med de pappershögar som de har varit överhopade med på sina skrivbord. Efter tolv månader har man kunnat lägga människorna i den gigantiska utkorgen: ut från arbetsgemenskapen, in i förtidspensionen. Vi vet att ynka en procent av dem som sorterades in i förtidspension har kommit tillbaka till arbetsgemenskapen igen. Det kommer allianspartierna inte längre att tillåta. Så är det bara. Det är därför vi presenterar det här förslaget i dag. Otryggt och orättvist, har vissa talare angett som kritik mot detta förslag. Säg det till Anna, som blev förtidspensionär mot sin vilja! Otryggt och orättvist - det var för att ingen ville eller hann se att hon fanns. Med denna modell kan Anna se ljus i tunneln, och det är jag stolt över. Jag är både stolt och glad. Nu får hon faktiskt en möjlighet. Fru talman! Jag tror inte att någon politiker eller någon människa ger sig in i politiken därför att man vill försämra för någon annan. Jag tror att vi alla här har en genuin övertygelse och passion i det vi gör, att vi vill göra saker och ting bättre. Låt oss då göra det! Ronny! Jag är stolt. Jag är glad. Jag är inte nöjd, men med det här förslaget som vi lägger fram och med den minister vi har i dag känner jag mig trygg. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Andrén, Tobias Krantz och Ulf Nilsson (alla fp), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt och Göran Thingwall (alla m), Solveig Zander (c), samt Lars Gustafsson och Chatrine Pålsson Ahlgren (båda kd).

Fru talman! Jag känner inte Anna som är 27 år personligen, men du gör det, Tina Acketoft. Det är alltid bekymmersamt när unga människor av någon anledning har det så här, och är det mot deras vilja är det definitivt ingenting som vi accepterar - absolut inte. Det var därför som vi höjde just i aktivitetsersättningen. Hela samhällets resurser skulle sättas in. I alla fall höjde vi det från 19 år. Det var många som blev förtidspensionerade då också. Då var det aktivitetsersättning, därav namnet, upp till 30 år. Det handlar om samhällets resurser. Det står vi fortfarande fast vid, och vi ställer fortfarande krav på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, på alla aktörer över huvud taget och också på arbetsgivare i förekommande fall. Tina Acketoft säger "kraftfulla åtgärder". Vad är det då du tänker på för just den här gruppen? Det kan vara arbetsgivarens ansvar. Det är ändå rätt kul att ni har börjat prata om arbetsgivarnas ansvar. Det har ju inte varit på tio-i-topp-listan för er hittills. Jag och vi säger att det finns många duktiga arbetsgivare som verkligen gör sitt yttersta och tar hand om sin personal. Vi har träffat flera av dem över landet. Men det finns också en hel del som får en chans att med det här förslaget säga: Nej, nu kör vi lite lugnt och fint här. Blir det arbetsgivarens ansvar i en kraftfull åtgärd, Tina Acketoft? Man kan skriva ned det på en bit papper, och så skickar man det till Försäkringskassan. Sedan gäller det avstämningsmöten. Jag tänker på de arbetsgivare som inte gör någonting. Vart går jag då som enskild person? Vem går jag då till och säger att jag vill komma i jobb? Var finns det i detta förslag eller i andra förslag? Hur hjälper detta förslag de långtidsarbetslösa? Det är ändå så, i all glädjepolitik som nämns, att det är en tredubbling av långtidsarbetslösheten för unga. Jag begär inte att ni ska vara tacksamma för att ni tog över ett Sverige som var i största glans 2006. Det begär jag inte, för det hade varit för mycket.

Fru talman! Nej, Ronny, vi är inte tacksamma för att det dagligen utpensionerades 140 stycken från arbetsmarknaden under den tid när vi kom till makten. Det var vi absolut inte glada över att ta över. Vad vi är glada över är att vi på så kort tid kan presentera ett konkret förslag med tydliga riktlinjer, med en tydlig ansvarfördelning, med tydliga kontrollinsatser, där man faktiskt kan säga att det inte går an längre för en arbetsgivare heller, Ronny Olander. Jag har alltid ställt likadana krav på arbetsgivarna, när vi har haft diskussioner med dem, som jag gör på facket. Jag tycker nämligen att vi, om vi ska ha en svensk modell som ska fungera, måste ha två parter som tar ansvar tillsammans. Så nej, jag är inte stolt över det, men jag är stolt över att vi har presenterat en tydlig rehabiliteringskedja med en tydlig tidsindelning.

Fru talman! Jag undrar vad Tina Acketoft ska säga till Anders Borg nästa gång hon möter honom, eller när ni ses i er partigrupp, när han säger: Det tar två år innan man märker av den borgerliga politiken. Det var det jag menade, inte att människor kommer till skada eller drabbas av olycka eller blir förtidspensionerade. Det är ingen bra grej. Men vi måste också acceptera att vissa människor efter ett hårt arbetsliv - det kan vara tidigt; det kan vara sent - har rätt att få sin försäkringslösning prövad. Nu för ni ett resonemang här - och ni har gjort det i flera timmar - precis som att alla ska ur systemet. Är det så ni har tänkt egentligen i slutändan? För hur ska ni annars få ihop 17 miljarder? 17 000 miljoner kronor ska det här spara, säger Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Var ska ni få fatt i pengarna? Det är ju gigantiska pengar som det handlar om. Vad gäller företagshälsovård stöder vi det. Det är bra. Det är väl 50-60 procent som har företagshälsovård. Det är de stora företagen, och där finns det mest sjuka, tyvärr. Hos de små arbetsgivarna sköter sig många jätteexemplariskt. De sitter och fikar och snackar och säger: Jag mår inte bra. Och så talar de om någon maskin, och då säger man: Ja, då får vi fixa till det. Det är en nära gemenskap som finns. Vi hade själv planer - nu blev det inte så - vad gäller företagshälsovården, att skruva upp ännu mer. Vi har nämligen haft en företagshälsovård som har varit medicinsk och teknisk. Ingen pratar om den psykosociala delen i företagshälsovården. Vi vet i dag hur arbetslivet puttar ut människor, slår ut människor. Det är inte samma arbetsmarknad i dag som det var för några år sedan eller, som någon har sagt, för 30 år sedan. Den där kaffekoppen och pausen är borta. Man springer fortare. Det är centraliserade organisationer. Det är större ansvar för pengar och så vidare. Och det är just-in-time . Det är det som gör det besvärligt när vi nu diskuterar den här frågan. Vad gör vi med de arbetsgivare som säger att de inte bryr sig eller som inte säger något utan bara låter tiden gå? Det är tre månader, sex månader och sedan: goodbye .

Fru talman! Alldeles nyss stod Ronny Olander här och var väldigt stolt över det faktum att vi producerar i högre takt än vi någonsin har gjort tidigare. Nu är det helt plötsligt ett problem. Det är inte det som är problemet över huvud taget. Produktionsökningstakten är inte ett problem. Det är någonting som vi ska vara glada över, för den kan betala just alla de åtgärder som vi behöver. Det är därför vi ska ha det. Det är lite svårt att följa tråden ibland när Ronny Olander pratar. Han pratar mycket och gärna, men jag kan egentligen inte se någon röd tråd i det hela. Men jag kommer tillbaka till rehabiliteringskedjan, som presenteras i dag. Där finns klara och tydliga åtgärder. Vi ställer krav på arbetsgivarna. Ronny Olander borde vara väldigt glad över detta. Vi ställer krav på fackförbunden, att de tar sitt ansvar, på Arbetsförmedlingen, på Försäkringskassan och också på den enskilda individen. Det är nämligen någonting som är märkligt. Det är många som har det svårt i vårt land, men de flesta har det faktiskt bra. Lik förbaskat är vi sjukast i världen. Det är någonting som är sjukt i staten Sverige. Det försöker vi rätta till nu. (Applåder)

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet när Tina Acketoft pratade om sin granne Anna och hur detta förslag berör henne. Det skulle jag också gärna vilja veta. Vad i detta förslag gör att Anna, din granne, kommer att må bättre? Har ni talat om för henne att sjuk- och aktivitetsersättningen ska försvinna? Har ni talat om för henne att det kommer resursjobb till Arbetsförmedlingen? Dem har ingen sett ännu - det står bara att de ska komma. Det finns inte anslaget i budgeten här. I den proposition som vi ska ta upp här i dag talas det inte om någonting sådant. Man lägger ut parenteser i sjukförsäkringen. Man får heller ingen hjälp av Arbetsförmedlingen. Man har rätt att gå till Arbetsförmedlingen. Det är den enskilde som ska ta de här initiativen. Då undrar jag över Anna, som inte ville gå i pension. Vad har hon för chanser i dag, när hon är förskollärare? Vilken diagnos har hon? Jag undrar om hon över huvud taget får fortsätta. Hur kan du lova Anna att hon får ett arbete så att hon inte bara står utan ersättning? Det är nämligen det vi diskuterar, för det förslag vi ska ta upp i dag garanterar ingenting. Det garanterar att det prövas om man kan uppbära sjukpenning efter tre månader och efter sex månader. Efter ett år är man utförsäkrad. Det är därför vi är så oroade över det här. Det är faktiskt så att vissa beräknar att 40 000 kommer att stå utan ersättning. Och man vet direkt att 10 000 kanske kommer att hamna i en situation med socialbidrag. Vad är det då som säger att det inte kommer att hända din granne, som är 27 år och som redan nu är skadad och som har varit hemma länge? Vilken form av rehabilitering ska hon få, enligt detta förslag? I det förslag som vi diskuterar i dag är det inte med. Det är därför vi är oroliga. Jag skulle gärna vilja veta vad du kommer att säga till din granne. Var finns de pengarna? Var finns det skyddet för henne, så att hon blir rehabiliterad, så att hon kan återgå till arbetsmarknaden? Det är någonting vi alla vill. Ni pratar om att det ska komma mer förslag, men dem har vi inte sett. Jag undrar: När kommer de förslagen? Det ingår inte här i dag.

Fru talman! Av någon orsak blev jag inte direkt överraskad över att Siw Wittgren-Ahl begärde en replik. Men jag vet också att Siw Wittgren-Ahl faktiskt har suttit och lyssnat under hela den här debatten. Om hon missade när ministern förklarade detta är det någonting som är fel. Jag vet å andra sidan att ljudanläggningen här är dålig. Men där fanns klara och tydliga besked i fråga om hur det ska finansieras. Där fanns klara och tydliga besked i fråga om vilka aktörer som kommer in, och det fanns klara och tydliga besked också vad gäller det avtal med SKL som faktiskt undertecknades i går, där det finns en konkret, gemensam överenskommelse. Siw Wittgren-Ahl frågade vad jag säger till min granne. Det är inte min granne, men det är helt okej. Med den politik som har rått orkade hon inte, för det fanns ingen som lyssnade på henne. Hon orkade inte längre, utan hon tog förtidspension. Hon sade: Jag är väl inte värd mer då, Tina. Det är väl så det ska vara. Nu finns det någon som kan lyssna på henne. Nu finns det någonstans hon kan gå. Man kan titta på hur det ser ut på förskolorna i dag. Om det finns en möjlighet att hon rent fysiskt kan gå in där igen, om det är på deltid eller hur det nu må vara, är jag helt övertygad om att det finns en plats för henne. För är det någonting vi behöver så är det förskollärare.

Fru talman! Detta förslag innebär en parentes. Skulle hon gå in och jobba på deltid tar den parentesen slut efter 365 dagar, och då får hon ingen mer sjukersättning. Det är det vi diskuterar i detta förslag. Nu sitter ni där som fågelholkar, men ni har inte läst på ert eget förslag. Varje halvtidssjukskrivningsdag innebär att man tar ut en dag. Det är det som står i detta förslag. Jag vet att Tina Acketoft är folkpartist. Tidigare har ni stått för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är ingen kvinna som kan försörja sig på en halvtid i dag. Men jag vet inte om ni har övergett era jämställdhetsmål också, precis som ni nu har övergett inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna. Detta är viktigt, och det är det som står i propositionen. Det är det som gör facket, organisationerna och de handikappade upprörda. Vi är tillbaka till detta, och om man har ett handikapp när man är ung, som någon beskrev, kan man inte flytta från mamma och pappa, för vad ska ersättningen utgå från och vilka jobb ska man få? Det finns nämligen inga förslag i dag som garanterar att din granne, Tina Acketoft, kommer att få ett heltidsjobb som hon kan försörja sig på. Det finns ingenting som gör att Lars garanteras en anställning som gör att han kan leva ett rikt liv med ersättning fullt ut.

Fru talman! Det är så märkligt att när socialdemokrater diskuterar arbetsmarknadspolitik, eller i detta fall socialförsäkringspolitik, är det som de först och ständigt alltid talar om rätten till bidrag. Detta är alltid konstant, och det är alltid allas rättighet. De talar aldrig om rätten till arbete. Det är väl självklart att om man kan jobba så försörjer man sig på det. Kan man inte arbeta har man rätt till ersättning. Det är två helt olika saker. Men ständigt och jämt blandar Socialdemokraterna ihop begreppen. Men så är det. Jag har suttit i arbetsmarknadsutskottet i sex år. Arbetsmarknadspolitiken från Socialdemokraterna är ständigt och jämt en bidragspolitik, och de blandar ihop korten hej vilt. Jag säger det igen: Kan man arbeta och försörja sig själv ska man få en möjlighet. Då står vi som garant. Enligt denna rehabiliteringsgaranti får man en möjlighet att gå ut på arbetsmarknaden. Man ska inte slängas in i ett förvar, i sitt eget hem eller var det än är, och få höra: Du är inte välkommen. Du får inte delta på våra premisser. I själva verket behöver vi alla händer och fötter och allt annat som vi kan få. (Applåder)

Fru talman! Tina Acketoft beskrev problemen väldigt väl i sin talande beskrivning om Anna. Jag vet inte om Tina Acketoft lyssnade när jag berättade om Fatima som också är förskollärare. Det som jag däremot saknade, och som Tina Acketoft inte nämnde i sitt anförande, var att antalet sjukskrivna personer faktiskt har minskat sedan 2002. Vid den hearing som socialförsäkringsutskottet höll inför att vi skulle anta betänkandet i utskottet redovisades en hel del intressanta siffror. Prognosen med dagens regelverk, såsom det ser ut nu, är att antalet påbörjade sjukfall minskar snabbt. Färre sjukfall blir långvariga, och färre riskerar därför att få sjukersättning. Vi vet att under 2008-2011 kommer fler än tidigare att fylla 65 år eftersom 40-talisterna då uppnår den åldern. Även om vi nu inte skulle anta detta drastiska förslag i riksdagen skulle ohälsotalet minska till 33 dagar. Det ohälsotal som Försäkringskassan redovisade i april var 37,7, där kvinnor stod för 45,4 dagar och män för 30 dagar. Det är en oacceptabelt stor skillnad. Jag förstår inte hur detta förslag, som Tina Acketoft talar sig varm för, och dessa tidsgränser skulle kunna hjälpa Anna. Förklara det för mig.

Fru talman! Jag ber om ursäkt. Jag är en dålig pedagog. Jag är en av de få i Folkpartiet som faktiskt inte har lärarbakgrund. Men det är uppenbart att jag är en väldigt dålig pedagog eftersom Siw Wittgren-Ahl ställde precis samma fråga, och jag svarade på den. Det är ungefär samma fågelholksutseende som möter mig nu. Antalet långtidssjukskrivna unga kvinnor har ökat, och det ökar ständigt. Sedan kan vi använda statistiken på ett sådant sätt att vi säger att de går i pension och att de därför inte längre ingår i sjuktalen. Den föregående talaren sade nämligen att oavsett om vi har de sjuktal som vi har kommer befolkningspyramiden att lösa problemet med sjukskrivningstalen. Men oavsett om det är så, är det fortfarande individer som vi talar om hela tiden som faktiskt inte får lov att delta på arbetsmarknaden och som inte har kunnat göra det därför att de inte haft tillgång till rehabilitering och därför att de har bollats runt i systemet där ingen har tagit ansvar för dem. Arbetsgivare, fackförbund och Arbetsförmedlingen har inte tagit detta ansvar. Det är detta som är hela poängen med den reform som vi nu genomför. Har man inte efter 6 timmar och 45 minuter hängt med på vad som är huvudpoängen, nämligen att man ska tvinga arbetsgivarna att faktiskt ta sitt ansvar och också hjälpa arbetstagarna ut på arbetsmarknaden på detta sätt? Har man inte förstått att det är Försäkringskassan och sjukvården som ska samverka kring dessa åtgärder som ökar möjligheterna till en återgång till arbete på den egna arbetsplatsen eller på någon annan eller i ytterligare någon ny sysselsättning? Har man inte förstått det ber jag om ursäkt igen. Men då är vi tydligen många i denna sal som har varit dåliga pedagoger under snart sju timmar.

Fru talman! Nej, Tina Acketoft, läser man propositionen ordentligt och ser vad som faktiskt står där så får inte Anna eller Fatima några rättigheter att till exempel kräva ett avstämningssamtal. Det ingår inte i detta förslag. Dessa tidsgränser hjälper inte heller människor att få rehabilitering. De rehabiliteringsförslag som vi har talat om i denna debatt under sex-sju timmar ingår inte i denna proposition. Man säger att det ska komma sedan. Det låter nästan som Alfons Åberg. Miljöpartiets förslag om en dörr in - att slå ihop sjukförsäkring, a-kassa och försörjningsstöd och att det ska finnas en coach som kan ge individuell hjälp - tror jag skulle ge mycket större möjligheter att hjälpa både Anna och Fatima. Jag önskar att vi hade kunnat få diskutera det i en parlamentarisk utredning i stället för att ni trycker igenom detta förslag som faktiskt innebär en historisk förändring av sjukförsäkringssystemet. Vi behöver en trygghet i arbetslivet. Detta förslag om tidsgränser ger inte denna trygghet. Det talas om att man ska göra detta sedan. Ja, vi har hört om rehabiliteringsgarantin och om företagshälsovårdens förslag om att kunna idka sjukvård. Men varför kunde man inte tillsätta denna breda parlamentariska utredning så att vi kunde ha fått ett förslag som kanske fler kunde stå bakom och som också skulle kunna hjälpa fler människor än detta förslag kommer att göra som skapar en stark oro bland många människor?

Fru talman! Jag är fullständigt övertygad om att denna starka oro till mycket stor del beror på de brev som LO har skickat ut till olika valkretsar och på den annonskampanj som har pågått där man faktiskt har pekat ut enskilda riksdagsledamöter som raserar det pågående systemet. Jag är helt övertygad om att en stor del av denna oro består i att man faktiskt inte klart och tydligt har förklarat detta utan i stället har sagt: Nu kommer det en förändring, och den trycks igenom med stor hastighet och så vidare. Samtidigt säger vi: Ja, det kommer en förändring. Tack i himlen för att det kommer en förändring. Anna säger också: Tack i himlen för att det kommer en förändring. Det säger även alla de andra som har blivit utpensionerade från våra vanliga system och som inte har fått sin plats på arbetsmarknaden. Tack i himlen för att det kommer en förändring, säger jag. Å ena sidan säger ni att detta har drivits igenom alldeles för snabbt. Det har gått alldeles för fort. Å andra sidan säger Ronny Olander: Ni har haft två år på er, varför har ni gjort någonting förrän nu? Hur vill ni ha det? Är det för snabbt, eller är det för långsamt? Nu har vi ett förslag som föreligger och som bygger på en utredning som ni själva skrev direktiven till. Det bygger på den utredningen. Vi har ett förslag, och det är ingen som säger att detta är det allena saliggörande. Det kommer säkert att behöva göras ändringar på vägen. Jag tror och hoppas att denna regering faktiskt är så lyhörd att den kan ta till sig argument från brukarna, från arbetsgivarna och från fackförbunden efter hand. Det finns inte en modell som passar alla, och det finns ingen som kan säga att en modell är till för all evighet. Nu har vi detta, och jag ser med stor förtröstan på att de som har varit utelåsta från arbetslivet kan få en chans att komma tillbaka igen och ha lite värdighet i sitt liv. (Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att säga att det är mycket som har sagts här i kammaren i dag. Det beror väl på att detta är en oerhört viktig fråga. Någonstans hoppas jag att alla inser hur verkligheten ser ut och att det inte fungerar i dag. Om det hade fungerat i dag hade ju regeringen inte behövt lägga fram en proposition och då hade Socialdemokraterna kanske inte gett Anna Hedborg, som under oerhört många år jobbat med de här frågorna, uppdraget att vara utredare av frågan. Därför behöver något göras. Anledningen till att jag begär ordet i den här frågan är att det känns så oerhört svårt att 550 000 människor i dag har hamnat i en situation med förtidspension, något som man egentligen inte vill. Hur känner var och en av de här människorna sig? Många av oss känner flera av dem. Hur känns det att inte behövas, att inte duga och att andras insatser i samhället och personliga kunskaper, erfarenheter, egenskaper och utbildning behövs men inte min? Jag undrar hur det känns för de nästan 30 000 ungdomar i åldern 20-30 år till vilka samhället redan har sagt: Sorry , vi behöver inte dig. Du duger inte. Det är på grund av detta som jag känner att regeringens proposition är nödvändig. Alliansregeringen har åsikten att alla behövs i samhällsbygget. Om ett samhälle inte kan fixa till regler så att alla människor kan välkomnas in i samhällsbygget är det något som är fel. Man kan kritisera den här propositionen, vilket många har gjort. Men jag tycker att det är bättre att kritisera sakligt än att ha svepande formuleringar om saker som mer eller mindre är osanna. Jag tänker på varje människa som i dag har hamnat i den här situationen och som känt: Man har inte gjort sitt bästa för att jag ska vara behövd! Om jag - i olika sammanhang brukar jag verkligen sätta mig in i den situationen - var en av de här människorna skulle jag ha varit överlycklig över ett regeringsförslag där man säger: Ni ska göra allt för att anpassa situationen så att Chatrine Pålsson Ahlgren behövs någonstans. Att man inte accepterar att människor är utsorterade och utslussade i samhället är ju ett sätt att värdera människor. Det här är en i grunden djupt etisk fråga, mina vänner! Man hör många säga att det här ska vara ett hot mot människor, men det är precis tvärtom. Det är ju en hjälp. Det ska vara en skjuts, en sviktbräda och ett stöd på individnivå när det gäller vad man behöver för att komma ut - det är ju så modernt att "komma ut". Äntligen kan jag väl också hålla med om Socialdemokraternas devis i förra valrörelsen: Alla ska med; så enkelt är det. Det skulle jag vilja yrka bifall till. Eftersom jag tycker så tänker jag yrka bifall till utskottets förslag i det betänkande som här föreligger. (Applåder) I detta anförande instämde Lars Gustafsson (kd), Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Göran Thingwall och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c) samt Tobias Krantz och Tina Acketoft (båda fp).

Fru talman! Det förslag som vi i dag debatterar går under beteckningen rehabiliteringskedjan. Men efter att ha lusläst propositionen och efter att ha lyssnat av socialförsäkringsutskottets hearing och ett stort antal debattörer, inklusive ansvarig minister här i dag, kan jag bara konstatera att propositionen inte innehåller några som helst förslag som innebär förbättrad rehabilitering eller ökade möjligheter för den som drabbats av ohälsa att återgå i arbete. I stället växer bilden fram av ett förslag där man ensidigt lägger över allt ansvar på den enskilda individen. Ekonomiska incitament i form av sänkta ersättningsnivåer ska förmå sjuka människor att bli friska eller möjligen att strunta i att de är sjuka och arbeta ändå. Det är den borgerliga regeringens, alliansregeringens, så kallade arbetslinje i ett nötskal. En rad försämringar av sjukförsäkringen i form av stelbenta tidsgränser, mer exkluderande bedömningar av arbetsförmågan och sänkta ersättningsnivåer utgör grunden i förslaget. Det är magstarkt att kalla det för en rehabiliteringskedja. Tyvärr känner vi igen detta sätt att arbeta. Den borgerliga förnyelsen består uteslutande i ny retorik. Med en ny etikett ska gammal klassisk högerpolitik framstå som ny och mer sympatisk. Begreppet utanförskap används konsekvent som alibi för att rasera vanliga människors trygghet. Förslaget är dessutom en del i en större helhet. Tillsammans med försämringar i a-kassan, skatterabatten på hushållsnära tjänster, nedskärningar av såväl vuxenutbildning som arbetsmarknadspolitik, privatiseringar av sjukvården och så vidare utgör förslaget ytterligare en hörnsten i det systemskifte som borgarna i valrörelsen lovade att inte göra men nu ändå gör. En stor del av svenska folket känner sig med rätta lurade. Försämringar är försämringar, oavsett vad man väljer att kalla dem och oavsett hur man väljer att förpacka dem. Fru talman! Regeringens förslag innebär att enbart individen ska ha förpliktelser, medan andra aktörer - exempelvis arbetsgivarna - fråntas ansvar. Förslaget innebär också en urholkning av anställningsskyddet för den som drabbas av långvarig sjukdom. Snäva och mot individen ensidigt riktade tidsgränser innebär att många tidigt i processen riskerar att förlora sina arbeten. Till detta ska läggas krångliga regler och en uppenbar risk för den enskilde att bli utförsäkrad, och bilden av förslaget är därmed komplett. Den här kritiken delas helt eller delvis av i stort sett alla remissinstanser. Trots det väljer regeringen att fullfölja förslaget. Flera pekar på att situationer kan uppstå där den enskilde är för sjuk för att arbeta men ändå kan förlora rätten till sjukpenning. LO, TCO, Sveriges Kommuner och Landsting som är arbetsgivare för en fjärdedel av arbetstagarna på arbetsmarknaden, Arbetsdomstolen med flera lyfter fram att förslaget innebär betydande ingrepp i arbetsrätten och i anställningsskyddet. Att regeringen inte lyssnar på de aktörer som bäst kan bedöma de arbetsrättsliga effekterna av förslaget är anmärkningsvärt och allvarligt. Att sedan kalla ett förslag för en rehabiliteringskedja - ett förslag där man tar bort arbetsgivarens skyldighet att upprätta rehabiliteringsutredningar och tar bort Försäkringskassans ansvar för att kalla till avstämningsmöten inom 90 dagar och som helt saknar incitament och sanktioner för alla aktörer i processen utom den sjuke och inte innehåller några idéer om verktyg för att underlätta rehabilitering och återgång till arbete - är sanslöst. Det skulle ha varit komiskt om det inte hade varit så sorgligt. Fru talman! Vi socialdemokrater anser att först när man kan erbjuda rätta insatserna i rätt tid och på rätt plats kan man ställa krav på att människor tar vara på de möjligheter som erbjuds. Först då kan man tala om en arbetslinje värd namnet. Behoven är olika och inte sällan sammansatta. Förutom stödpersoner, medicinsk behandling, psykoterapi, utbildning och arbetsträning kan det handla om konkreta anpassningsåtgärder på arbetsplatsen. Flexibla arbetstider och önskemål om ett mindre stressigt arbetsliv kan också vara viktigt. Många kan komma tillbaka om rätt stöd ges i rätt tid och på rätt plats. Ett grundproblem i dag är - detta har lyfts fram av många i debatten här i dag; det finns också med i den utredning som det hänvisas till - att åtgärderna ofta kommit in alltför sent i sjukskrivningsprocessen och att det i många fall saknas en samordning där en sådan skulle behövas. Vi vill ta fasta på att åtgärda det som inte fungerar, samtidigt som vi vill bygga vidare på det som faktiskt är bra med nuvarande system. Den stora utmaningen, som regeringen inte ens adresserar i sitt förslag, är att få alla aktörer - inklusive vårdkedjan - att samverka. Vi vill därför se över möjligheterna till en vidareutvecklad finansiell samordning över hela landet. Tyngdpunkten ska läggas på människors arbetsförmåga. Ytterligare en metod kan vara ett omställningsavtal med rehabilitering, för hela arbetsmarknaden. Men den huvudsakliga inriktningen när det gäller lagstiftningen måste vara att förebygga ohälsa och att på ett tidigt stadium upptäcka och åtgärda de hälsorisker som finns i arbetslivet. Insatserna när det gäller förebyggande arbetsmiljöarbete måste förstärkas, och sanktionerna måste vara tydliga. Vidare vill vi att företagshälsovården ska utvecklas. Det är dåliga arbetsmiljöer, inte de anställda som drabbas av dem, som måste utsorteras. Utsortering, ensidigt ansvar och sänkta ersättningar är inte bara någonting orättvist, det kommer att drabba både enskilda och hela samhället negativt. Avslutningsvis: Jag har någon gång fått lära mig att kännetecknande för ett bra förslag är att de som företräder det med glöd och i positiva ordalag beskriver, debatterar och försvarar sitt förslag. Kännetecknande för ett dåligt förslag är att man försöker undvika att prata om sitt förslag utan hellre så mycket som det bara går i både möjliga och omöjliga situationer försöker få debatten att handla om något annat, helst om motståndarna. Jag ber er som har lyssnat på debatten i dag att reflektera över karaktären på den här debatten. Min slutsats av det jag har hört under snart sex sju timmar är att merparten av majoritetens företrädare inte riktigt tror på sitt eget förslag. Mitt förslag är: Släng det där det hör hemma, i papperskorgen, och yrka i stället bifall till förslaget om en parlamentarisk utredning. (Applåder) I detta anförande instämde Siw Wittgren-Ahl, Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander och Göte Wahlström (alla s) samt LiseLotte Olsson (v) och Gunvor G Ericson (mp).

Fru ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga motioner. När Allians för Sverige för snart två år sedan fick ta över regeringsansvaret handlade det kanske främst om att bryta och ta itu med det omfattande utanförskap som hade skapats under Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets styre. Under en lång rad av år ökade antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar mycket kraftigt. Sjukskrivna fick inte vård, sjukskrivna fick inte rehabilitering. I stället permanentade man dessa människors utanförskap genom att skicka ut dem i förtidspension. 140 personer om dagen förtidspensionerades under den gamla regeringens styre. Samtidigt förlorade dessa människor möjligheten till rehabilitering. Det var drygt 50 000 människor per år som förtidspensionerades de sista åren. Det är lika många människor som hela Uddevalla kommun har nere på västkusten. Detta skedde år efter år i tolv års tid utan att den gamla regeringen gjorde något ordentligt för att ändra detta förhållande. Socialdemokraternas och de andra vänsterpartiernas politik slog också väldigt hårt mot kvinnor och kvinnors hälsa. Dubbelt så många kvinnor som män har fastnat i långtidssjukskrivningar eller har förtidspensionerats. Andelen fattiga hushåll ökade kraftigt under er tid vid makten. Inkomstskillnaderna ökade. Förtidspensioneringarna av unga ökade också kraftigt. Det var faktiskt det som är resultatet av er politik. När det var som värst var en och en halv miljon människor i utanförskap, varav 553 000 förtidspensionerade och ett par hundratusen långtidssjukskrivna. Det var ett arv som ni socialdemokrater lämnade efter er. Det fördes en djupt cynisk, grym och hänsynslös politik som skapade många mänskliga tragedier. Jag har en fråga till oppositionspartiernas företrädare i dag som jag hoppas jag kan få svar på. Hur tänkte ni när ni såg att förtidspensioneringarna och långtidssjukskrivningarna sköt i höjden men när ni inte gjorde någonting? Hur tänkte ni då? Och hur tänker ni nu? Vill ni begrava allting i en parlamentarisk sjukskrivningsutredning, som ni har gett uttryck för i dag, som inte kommer att kunna ge något svar förrän tidigast om förmodligen ett par år om det tar lika lång tid som pensionsöverenskommelsen, kanske bortåt åtta-tolv år? Vår utmaning nu är att ge alla dem som kan och vill komma tillbaka till arbetsgemenskapen denna chans, oavsett om de är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Därför känner jag, Jennie Nilsson, glöd och glädje i dag för att få stå här och presentera förslaget. Det här kommer att hjälpa människor. Vi har under det år som gått sedan regeringsskiftet förvaltat det förtroende vi fick av väljarna. Vi har fört en framgångsrik politik för att få fler människor i arbete. Genom nystartsjobb, jobbskatteavdrag och en ansvarsfull finanspolitik har vi gjort det möjligt för fler företag att anställa och för fler människor att komma tillbaka till arbete. Över 180 000 fler människor kan i dag stå på egna ben sedan valet 2006. Det är kanske det som Jennie Nilsson menar med systemskifte. I så fall är det ett systemskifte som är positivt och helt nödvändigt för Sverige. Jag tror att alla inser detta. En person var fjärde minut har sedan regeringsskiftet kunnat ta steget från utanförskap till arbetsgemenskap. En person var fjärde minut! Jag hörde någon säga att det hade påskrivits på någon lista var tredje eller femte minut. Men vi har faktiskt sett till att en person var fjärde minut har kommit tillbaka till arbete. Det är jag betydligt stoltare över. Det är en fantastisk siffra! Aldrig tidigare har så många människor i Sverige haft ett arbete att gå till och därigenom haft makten att bestämma över sitt eget liv och söka förverkliga sina drömmar. Men detta räcker inte. Passiva sjukskrivningar ska ersättas av aktiva och tidiga åtgärder, och förändringar som leder till att människor vågar försöka arbeta och att företag vågar anställa, inte minst det, ska genomföras. Sjukskrivning är i sig själv passiviserande och kan leda till ännu längre sjukskrivningar eller i värsta fall till förtidspensionering. Redan efter tre månaders sjukskrivning - det vet vi genom forskning - minskar sannolikheten att någonsin komma tillbaka till arbetslivet dramatiskt. För att förhindra att människor blir långtidssjukskrivna krävs aktiva åtgärder tidigt. Detta är i och för sig inget konstigt. Samtliga länder i Europa och även i Norden har redan ett likartat system med fasta tidsgränser som vi nu vill införa. När det nu kommer stora klagosånger från oppositionen får man faktiskt inte glömma att det i länder runt oss har fungerat bättre än med den svenska s-modellen som förtidspensionerat 553 000 personer bort från arbetsmarknaden när det var som värst. Det som är roligt och intressant att berätta är att det nu är på väg ned. I dag är det 541 000 personer, 12 000-13 000 färre det senaste halvåret. Det är med stor glädje jag säger detta. Det finns också stora fördelar att vinna både för den enskilda människan och för samhället med att man inför medicinska riktlinjer för olika sjukdomar. Man har inte varit inne så mycket på det här i dag. Precis som Nävertorps vårdcentral i Sörmland konstaterade i senaste numret av Dagens Samhälle är det till mycket stor hjälp för de vanliga läkarna att veta vad som är en "normal" sjukskrivningsperiod i Sverige och i andra länder runt om för olika sjukdomar. Det ger en stor kunskap som är viktig.4 Fru ålderspresident! Det bästa sättet att bryta en långvarig sjukskrivning är att se till att den aldrig uppstår. Här är det viktigt att Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunerna och sjukvården samordnar sina insatser för att hitta individuella lösningar som hjälper den enskilde tillbaka till arbetslivet. Den sjukskrivnes tillfrisknande är viktigare än gränsdragningar mellan myndigheter. Den tidigare sjustegstrappa som användes av Försäkringskassan vid rehabilitering har visat sig inte fungera. Ett år efter det att de blivit sjukskrivna befinner sig 70 procent av de långtidssjukskrivna fortfarande kvar i steg ett. Är det detta som Jennie Nilsson menar med rätt tid och rätt plats, alltså förtidspensionering efter ett år? Nej, denna arbetsmodell kommer att ersättas av tre tydliga steg som syftar till tidiga och aktiva åtgärder för att underlätta en snabb återgång till arbete. Om man efter tolv månader inte har lyckats finna ett arbete eller kunnat komma tillbaka till ett arbete som passar, men bedömningen är att man kommer att kunna återfå arbetsförmågan, kan man få en förlängd sjukpenning i upp till 18 månader i stället för att, som tidigare, förtidspensioneras. Under dessa 18 månader har man rätt till fortsatt rehabilitering, något som man förlorar om man döms till förtidspension och utanförskap. Om man fortfarande efter 30 månader inte har möjlighet att arbeta har man fortfarande möjlighet att få sjukpenning vid allvarlig sjukdom. Det är många som har sagt att man ramlar ut i något intet. Här har man fortsatt möjlighet att få sjukpenning efter 30 månader om man har en sjukdom som gör att man inte kan arbeta. Men man kan också få del av jobb- eller utvecklingsgarantin om man inte själv har möjlighet att få ett arbete. Samtidigt införs en rehabiliteringsgaranti, och vi ger företagshälsovården en viktigare roll i rehabiliteringsarbetet. Staten satsar 3,4 miljarder på denna reform. Tanken är att även övriga intressenter ska skjuta till ytterligare resurser. Utöver de 3,4 miljarder som staten tillsätter kommer det mer från arbetsgivarna och de andra parterna. Genom dessa förstärkningar av rehabiliteringen ökar vi möjligheten för återgång i arbete. Vi kommer även att utveckla den finansiella samordningen, som många har varit inne på här i dag, och göra den mer flexibel. Försäkringskassan kommer att ha möjlighet att finansiera rehabilitering som utförs av landstingen. Vidare stimuleras landstingen att bidra till en minskning av ohälsotalet. Detta har redan börjat. De får också dela på sjukvårdsmiljarden i förhållande till hur framgångsrika de är. Allt detta görs i syfte att få en bättre fungerande rehabilitering och en kortare väg till ett friskare liv genom att ersätta passiva sjukskrivningar med aktiva åtgärder. Vidare vill vi underlätta för dem som varit i förtidspension eller haft permanent sjukersättning att återgå till arbetslivet. Vi vill få fler att våga prova att arbeta och fler arbetsgivare att våga anställa. Det blir en fantastisk möjlighet för alla förtidspensionärer. Man kan tjäna uppemot 41 000 kronor utan att behöva skatta någonting för de första kronorna. Vi kommer även att föreslå införande av en steglös avräkning av sjukersättningen för dem som arbetar delvis i stället för de fasta gränserna med 25-, 50- och 75-procentsnivåer. Därmed vill vi visa att varje arbetad timme är betydelsefull. Vi har infört nyfriskjobb, som fungerar på ett liknande sätt som de framgångsrika nystartsjobben. Skillnaden är att skattesänkningen, kostnadsminskningen, för den arbetsgivare som anställer någon som varit långtidssjukskriven eller förtidspensionerad blir dubbelt så stor. I praktiken halveras arbetskraftskostnaden för dessa. Att nystarts- och nyfriskjobben utvidgas till att även gälla offentlig sektor är ett viktigt beslut. Vi är övertygade om att vi genom den förändringen kommer att nå ut till fler av de kvinnor som befinner sig i långtidssjukskrivning eller förtidspension. Som jag sade inledningsvis är det kanske de som drabbats absolut hårdast av den politik som vänsterpartierna förde tidigare. Sammantaget kan sägas att detta är den största satsningen - och det säger jag med stor glöd - på rehabilitering och på att hjälpa människor tillbaka till arbetsgemenskapen sedan 1992. En sak är säker: Allians för Sverige arbetar vidare med att slå vakt om våra gemensamma trygghetssystem för att bryta utanförskapet genom att förbättra rehabiliteringen och sänka trösklarna tillbaka till arbetslivet för dem som är sjukskrivna och förtidspensionerade. Allians för Sverige ersätter passiva sjukskrivningar med tidiga och aktiva åtgärder. Samtidigt gör vi så att människor vågar försöka arbeta och att företag vågar anställa. Det är så vi skapar en kortare väg till ett friskare liv. (Applåder) I detta anförande instämde Mikael Cederbratt, Jan Ericson, Mats G Nilsson, Göran Thingwall och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c), Tina Acketoft (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till betänkandets förslag till beslut. Jag kommer inte att beröra alla de detaljer som har diskuterats fram och tillbaka, för jag tycker att det är någorlunda utrett. Jag ska i stället berätta varför jag tror att det är nödvändigt att det förslag som nu ligger genomförs. Det ska jag göra genom att berätta historien om en närstående och älskad person. Vi kan kalla honom för Erik, 25 år. När han gick i tredje klass upptäckte föräldrarna att han inte riktigt hängde med i skolan. När bokslut gjordes i nionde klass kunde man konstatera att skolan inte hade kompetensen att möta den som fått diagnosen lindrigt bokstavsbarn. Skolan blev ett helvete när mobbarna klev in på scenen. Skolan och barn- och ungdomspsykiatrin stod handfallna. Ytterligare ett par år senare, när gymnasiestudierna avbröts, blev det en kort period i arbete och sedan sjukskrivning. Och när sjukskrivningen började dog all aktivitet kring Erik, förutom att det kom en sjukpenning per månad. Åren gick. Erik mådde dåligt och han skar sig. Sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen lyste med sin frånvaro till en dag då det kom ett brev från Försäkringskassan: Nu ska du inte vara sjukskriven. Nu ska du ha aktivitetsersättning. Den enda aktiviteten blev då ersättning. Det var i sig ingen falsk varudeklaration, men det hjälpte inte Erik. En sak var i alla fall bra; han hade helt plötsligt kommit in i gemenskapen. Han var en av de 140 som råkade ut för detta varje dag, och Erik är fortfarande kvar. Fru ålderspresident! Det här är en sann berättelse om Erik. Jag har suttit på första bänk. Därför är jag starkt övertygad om att det här beslutet är nödvändigt. Det är ett led i en ordning med tydliga tidsramar, avstämning, bortre tidsgräns, rehabiliteringsgaranti, en förstärkt företagshälsovård. Det motverkar att man hamnar mellan stolarna, det sänker trösklarna för återgång och ger ekonomiska drivkrafter för att komma tillbaka. Ett system som får sådana konsekvenser som det har fått för Erik och många andra måste man ändra i. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Jan Ericson, Mats G Nilsson och Göran Thingwall (alla m), Solveig Zander (c), Tina Acketoft (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Fru ålderspresident! Denna långa debatt lider mot sitt slut och jag ska vara kortfattad. Jag ska börja med ett latinskt citat: Orden förflyga, det skrivna består. Så sade redan de gamla romarna och det är en sanning som står sig. Orden förflyga, det skrivna består. Jag har i min hand ett brev från LO-distriktet i Stockholms län som har nått många av oss. Jag har alltså det skrivna - de bestående orden - framför mig och jag vill helt kort återge några av dessa. Jag ställer frågan: Hur kan LO-distriktet släppa ifrån sig i skriftlig form - det skrivna består ju - så många felaktigheter och osanningar? Är man inte rädd att förlora i trovärdighet? Eller tror man inte sina LO-kamrater och andra om att kunna ta fram fakta och se att dessa skrivna ord inte stämmer med sanningen? Jag har tre exempel ur brevet. Hårdare regler vill regeringen införa, säger man i brevet. I dag med nuvarande regler är 70 procent av alla som är sjukskrivna i mer än ett år kvar på det första steget i Försäkringskassans sjustegsmodell, det vill säga en totalt passiv sjukskrivning. Det har vi talat mycket om i dag. Riksrevisionen kritiserar Försäkringskassan för en sjukskrivning som rullar på utan mål och mening. Regeringen vill ersätta denna modell med en aktiv trestegsmodell där den sjukskrivne inte lämnas åt sitt öde och där sjukskrivning fortfarande är möjligt under ett år eller längre. Detta är knappast hårdare regler. Krympa ersättningen vill regeringen, säger man i brevet. Med nuvarande regler ska det prövas med förtidspension med en ersättningsnivå på 64 procent efter ett års sjukskrivning. I regeringens förslag kan arbetstagaren ansöka om förlängd sjukskrivning med 18 månader om arbetsförmåga saknas och då få 75 procents ersättning. Regeringen ger alltså möjlighet att gå från 80 procent till 75 procent i stället för från 80 procent till 64 procent i förtidspension. Det har vi också talat mycket om i dag. Detta är knappast att krympa ersättningen. Få människor att återgå i arbete så fort som möjligt vill vi verkligen. Det ställer vi alla upp på. Men det hänger ihop med något mer, och då blir meningen helt annorlunda. Få människor att återgå i arbete så fort som möjligt oavsett om man är frisk nog att arbeta eller inte vill regeringen, säger man i brevet. Fru ålderspresident! Den sjukskrivne som inte har arbetsförmåga kan i regeringens förslag fortsätta vara sjukskriven upp till ett år och kan sedan få förlängd sjukskrivning. Detta är knappast att få människor att återgå i arbete oavsett om man är frisk nog att arbeta eller inte. Fru ålderspresident! Det är regeringens proposition som blir lag, inte LO-brevets felaktigheter. Regeringens förslag innebär att gå från långa passiva sjukskrivningar till aktiva åtgärder med hjälp och stöd. 3,4 miljarder satsar regeringen på rehabilitering. Det är detta som blir lag, inte de exempel som jag läst upp ur LO-brevet. Fru ålderspresident! Med glädje yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och helt neutralt avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Göran Thingwall och Lars-Arne Staxäng (alla m), Solveig Zander (c), Tina Acketoft (fp) och Lars Gustafsson (kd).

Fru ålderspresident! Jag är lika hes som andre vice talmannen var, men jag är inte säker på att jag vill bli utbytt, så jag tror att jag står kvar. Nu har jag lyssnat på denna debatt i snart sju timmar. Det börjar bli dags att runda av. När man hör oppositionens nidbilder och närmast groteska vantolkningar av alliansens sjukförsäkringsreform blir man nästan mållös. Men bara nästan, så jag tänker inte sluta anförandet redan här. Hur är det egentligen med dagens sjukförsäkringssystem? Är det verkligen något att skryta med? Varför har Sverige i så fall världens högsta sjukskrivningstal? Varför har vi en halv miljon förtidspensionerade som gallrats bort från arbetsmarknaden och kasserats och dömts till ett liv i utanförskap med låg ersättning? Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen bär ett mycket stort ansvar för detta. Men drar man några egna slutsatser? Nej, det enda man gör är att sprida dessa nidbilder, säga nej till allt regeringen föreslår och föreslå att hela frågan begravs i ännu en stor utredning. Enligt min mening är det ett rent förakt för alla de människor som lider av tolv års misslyckad politik. Det sägs att upprepning är ett bra sätt att nöta in ett budskap. Nu riskerar det att bli lite upprepningar; det är svårt att undvika det så här dags. "Långa sjukskrivningar är en viktig förklaring till den höga sjukfrånvaron i Sverige. Två femtedelar av de pågående sjukskrivningsfallen har pågått i ett år eller mer. I vissa fall kan långtidssjukskrivning givetvis vara berättigat, men mycket tyder på att många människor i onödan fastnar i sjukskrivning. Varken arbetsgivare eller försäkringskassa uppfyller kraven på rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna. Det är i många sjukskrivningsfall rationellt för alla inblandade att inget göra, att låta sjukskrivningen fortgå med ersättning från sjukförsäkringen i form av sjukpenning. Den som är sjukskriven från en anställning riskerar denna om han eller hon går med på rehabilitering med inriktning på ett annat jobb. Den som är sjukskriven riskerar också sin anställning om han eller hon går tillbaka till sitt jobb med en fortsatt nedsättning av arbetsförmågan. Om arbetsgivaren anser att han eller hon inte kan utföra något arbete av betydelse kan saklig grund för uppsägning anses föreligga. Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring ett utbrett ansvar för att ta tillvara medarbetares arbetsförmåga. Ändå är det otydligt vilka insatser som kan krävas av arbetsgivaren för att en sjukskriven anställd ska kunna komma tillbaka till jobbet. - - - Därför blir det många gånger rationellt även för arbetsgivaren att inget göra för att rehabilitera den sjukskrivne. Också det lokala facket blir en passiv åskådare. Att sjukskrivningar drar ut på tiden drabbar den sjukskrivne hårdast. Chanserna att återgå till arbete krymper när sjukfrånvaron blir längre. Tidiga insatser är det som bäst kan hjälpa den sjukskrivne tillbaka till arbete. De långa sjukskrivningarna riskerar att leda till utslagning från arbetslivet. För den som går sjukskriven längre än ett år finns idag ett stort mått av rättsosäkerhet förknippat med sjukskrivningen. Regelverket säger att försäkringskassan ska göra en prövning av sjukskrivningen senast efter 12 månader. Vid denna prövning ska arbetsförmågan på nytt bedömas, och det ska avgöras om den sjukskrivne bör övergå till sjuk- eller aktivitetsersättning. Tillämpningen av denna regel är dock inte konsekvent. Som en konsekvens av detta skapas en stor osäkerhet för den långtidssjukskrivne. När sjukskrivningen överskridit dessa 12 månader riskerar han eller hon att när som helst få besked om att sjukpenningen setts över och dragits in." Fru ålderspresident! Det jag läste nu känner kanske många igen. Jag vet att några har haft med vissa bitar av det här tidigare i debatten. Det är en ganska målande beskrivning av dagens sjukförsäkringssystem - ett system som inte fungerar. Det är inte mina ord, utan allt är ordagrant hämtat från LO:s idéskrift om morgondagens sjukförsäkring. Vi har den senaste tiden sett hur bland andra LO har agerat för att som man säger "rädda sjukförsäkringen". Min fråga är naturlig. Varför ska vi rädda den sjukförsäkring som LO så fullständigt sågar i sin egen idéskrift? Är det inte bättre att förändra den? Inget annat regelverk i samhället som har fungerat så illa och som har medfört så mycket elände för enskilda människor skulle ha blivit föremål för en räddningskampanj från oppositionen och från LO. Jag tror snarare att man skulle ha rest krav på en snabb och kraftfull förändring. Och det är just en sådan kraftfull förändring som alliansen nu vill genomföra. Det har sagts förut att alliansen vill ha en kortare väg till ett friskare liv. Jag tycker att det är en ganska bra beskrivning. Vi vill se ett mer aktivt stöd till den enskilde och vägrar att acceptera att människor glöms bort i systemet. Vi vill att människor ska våga försöka komma tillbaka och att företag ska vilja anställa även den som har varit långtidssjuk. Jag tänker inte gå in på några detaljer i förslaget, för det har så många redan gjort. Men en sak som har gjort mig ganska upprörd ska jag ändå kommentera. I debatten har det framförts att enskilda människor riskerar att komma i kläm i det nya regelverket, bland annat genom att långtidssjukskrivna kommer att få lägre sjukpenning. Sanningen är, som flera har påpekat, precis tvärtom. De som har varit sjukskrivna i ett år prövas i dag automatiskt för förtidspension och riskerar därmed att dömas till en inkomst på 64 procent av lönen arbetslivet ut. Jag har själv bekanta som har drabbats av detta. I det nya systemet kommer många av dessa i stället att få 75 procents sjukpenning och, precis som har sagts tidigare, full tillgång till all den hjälp och det stöd som förslaget innebär. I många av de andra fall som man har fått beskrivna både via e-post och brev från olika intresseorganisationer är exemplen grovt förenklade eller helt enkelt felaktiga. Samtidigt skulle jag aldrig våga garantera att inte någon hamnar mellan stolarna även i det nya systemet. Men för egen del känner jag mig helt övertygad om att det blir oerhört mycket färre människor som kommer i kläm i det nya systemet än med dagens regler. Jag konstaterar att vi från alliansen har en medvetenhet om att sjukförsäkringssystemet är ett mycket komplicerat system. Skulle det visa sig efter hand att vi kan förbättra regelverket ytterligare eller att det behövs korrigeringar är detta givetvis en självklarhet precis som vid all annan lagstiftning. Det är där vi som enskilda riksdagsledamöter har ett ansvar för att lyssna, följa upp och föra en dialog med alla inblandade. Vi ska samla på oss kunskaper om effekterna av detta regelverk. Fru ålderspresident! Trots att oppositionen bär ett tungt ansvar för dagens dåligt fungerande sjukförsäkringssystem hör man väldigt lite av självkritik eller egna förslag. Jag har lyssnat på nästan hela debatten i dag, och det är ytterst lite man har kommit med. Oppositionen verkar inte heller vara överens om någonting i frågan, mer än att man vill tillsätta en ny stor socialförsäkringsutredning. En sådan skulle, som många har sagt, ta flera år att slutföra. Självfallet kan inte en ansvarstagande regering sitta med armarna i kors och göra ingenting i avvaktan på detta. Om vi skulle göra det skulle vi samtidigt ge klartecken till att ytterligare kanske 100 000 personer under utredningstiden skulle hamna i förtidspension med låg ersättning kanske ända fram till pensionen. Ett så inhumant beslut skulle jag personligen aldrig vara beredd att stödja i riksdagen. Den som föreslår detta inser nog inte vilka konsekvenser det skulle få. Vissa har talat om att rösta med hjärtat. Så kommer jag att göra. Jag kommer att rösta ja till liggande förslag med en stolthet att tillhöra ett regeringsunderlag som äntligen ser människorna bakom sjukskrivningarna och som vill ta tag i de problem som Socialdemokraterna och deras två stödpartier så länge har nonchalerat. Mitt hjärta slår inte för system eller för politisk prestige. Mitt hjärta slår för dem som har misshandlats i systemen under tolv år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Många sjukskrivna människor går nu äntligen en ljusare framtid till mötes. (Applåder) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng, Göran Thingwall och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c) och Tina Acketoft (fp) samt Lars Gustafsson (kd).

Fru ålderspresident! Det känns lite stort att få avsluta den här debatten, speciellt eftersom det egentligen är jag som är boven i dramat. Det är jag som sjukskriver. För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är läkare. Jag är allmänmedicinare och har en egen praktik i Solna, och jag träffar alla de här människorna som drabbas av de långa sjukskrivningarna. Vet ni vad det jobbigaste är som läkare? Jo, det är återbesöken. Man träffar patienter och frågar: Vad har hänt nu, då? Det har inte hänt någonting, säger de. Men har inte arbetsgivaren gjort någonting? frågar jag. Nej, blir svaret. Om det är en längre sjukskrivning frågar jag om handläggaren på Försäkringskassan. Nej, de byter handläggare hela tiden så jag har svårt att få tag i den som jag fick tag på först, svarar patienten. Det är jättefrustrerande att vara doktor och sitta med någon som har hamnat i en sådan här situation. Man har ingenting att sätta i händerna på dem. Jag kan bara lyssna, och sedan kan jag skriva ut intyget igen. Jag kan skriva på och förlänga sjukskrivningen med någon månad i taget, för jag vill ju gärna se patienten så ofta som möjligt. Det har jag dock inte alltid möjlighet till, för min agenda är ganska full. Jag skulle egentligen vilja se de här människorna ganska ofta för att kunna bedriva någon form av behandling och terapi med dem. Ingen annan gör det ju. Man har pratat om passiv sjukskrivning. Den är verkligen passiv. Jag känner mig egentligen som en skurk ibland när jag sjukskriver någon, för jag vet att det inte kommer att hända någonting. Det har sagts många gånger här. Tre månader är inte bra. Då börjar man backa lite, och det är svårt att komma tillbaka. Det är inte roligt att sitta och sjukskriva någon månad efter månad, kan jag tala om för er. Om man nu kommer med någonting som kan förändra det här och förändra min vardag så ser jag verkligen fram mot det. Äntligen tar riksdag och regering ansvar för de här människorna och gör någonting så att ordet rehabilitering får ett värde och ett innehåll. Då kan jag bara tacka och ta emot. Som det nu är fungerar det inte. Man har pratat mycket här om otrygghet inför det förslag som läggs fram. Jag skulle snarare vilja se det som en stor trygghet. Nu har patienten och jag klara direktiv - tre månader, sex månader och tolv månader. Det är alldeles utmärkt att kunna strukturera det hela. Tydlighet, sade Helena tidigare. Det är det som är viktigt. Just nu har vi inte det. Det är lite flummigt när man sjukskriver någon, för man vet inte var det slutar någonstans. Men nu känns det som om jag i alla fall kommer att få lite redskap för att kunna göra någonting åt patientens situation. Jag ser inte den patient som jag träffar som en pensionär. Det här ska helst lösas inom ett halvår. Jag ser inte framför mig att vi ska träffas år ut och år in, utan vi ska försöka lösa det så fort som möjligt. Det måste sättas in insatser på ett tidigt stadium, för annars går det helt enkelt åt skogen. Det har figurerat mycket i debatten att allting nu lämpas över på individen - den stackars individen som inte kan klara av någonting. Jag kan tala om för er att de tillfällen där det lyckas bäst är när individen, patienten, tar tag i sin egen situation själv. De gångerna fungerar det väldigt bra. Jag ser inte att det skulle vara något farligt att överlämna ett ansvar. Snarare tror jag att individen, patienten, får en möjlighet att påverka sin situation när det finns klara regler. Nu börjar fru ålderspresident banka i bordet. Låt mig bara avsluta det här. Jag ser fram emot att vi får tydliga regler och sjösätter den här lagen. Jag är inte otrygg, utan snarare tvärtom. (Applåder)