En svensk strategi för hållbar utveckling -ekonomisk, social och miljömässig

Herr talman! Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik. Det innebär att alla politiska beslut ska utformas på ett sätt som beaktar de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett längre tidsperspektiv. Strategin för hållbar utveckling betonar vikten av ekonomiska framsteg, social rättvisa och skydd av miljön. Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling presenterades för första gången för riksdagen i denna kammare i mars 2002. Den hade då två syften: att uppfylla det internationella åtagandet att presentera en strategi för hållbar utveckling för FN under 2002 och att ge en avstämning och framåtblick angående arbetet med hållbar utveckling i Sverige. Föreliggande skrivelse utgör den första revideringen av strategin från 2002. Detta sker främst med utgångspunkt från resultaten av världstoppmötet i Johannesburg 2002, men också med hänsyn till andra händelser sedan den första strategin lades fram, bland annat EU:s strategi för hållbar utveckling och den så kallade Lissabonprocessen. I skrivelsen redovisas också fyra strategiska framtidsfrågor som kommer att stå i fokus för regeringens politik för hållbar utveckling under denna mandatperiod. Dessa fyra är miljödriven tillväxt och välfärd, god hälsa - framtidens viktigaste resurs en samlad politik för hållbart samhällsbyggande och barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle. Trafikutskottet har yttrat sig över de till följd av propositionen väckta motionerna, och underlag till behandlingen av vissa motionsyrkanden har lämnats av finans-, skatte-, utrikes-, socialförsäkrings-, social-, utbildnings- och näringsutskotten. Bara det beskriver bredden på ärendet i denna kammare. Strategin kommer fortlöpande att följas upp och revideras varvid det nyinrättade samordningskansliet kommer att ha en samordnande roll. Regeringen avser att presentera nästa revidering av strategin under 2006. Skrivelsen har utarbetats i samarbete med Vänsterpartiet. I vårt betänkande finns det 107 reservationer. Herr talman! Det ska bli väldigt intressant att lyssna på debatten och höra vilka frågor de olika partierna kommer att prioritera i den omfattande debatten.

Herr talman! Jag tror att de flesta människor faktiskt vill uppnå en hållbar utveckling, bidra till att vår natur och miljö inte förorenas och att vårt samhälle ska ha en varaktig ekonomi och en positiv social utveckling. Men problemet är att begreppet hållbar utveckling kan ha lika många tolkningar som människor på jorden. Jag tror inte att det ger något att politiskt försöka definiera begreppet, även om till exempel Brundtlandkommissionen gjorde ett försök. För mig är begreppet en kompassriktning, en väckarklocka att ha med sig i fickan. Det beslut som vi tar i denna kammare ska sammantaget ha en balans mellan miljöutveckling, social utveckling och ekonomisk utveckling. Grundproblemet med begreppet är att det lätt blir fluffigt och så okonkret att allt kan inrymmas. Lite så finner jag dagens betänkande, trots allt. Det är fluffigt, spretigt, okonkret och handlar om allt mellan himmel och jord. Vi har på riksdagens bord i dag ett betänkande som är på 229 sidor, som i huvudsak vilar på en skrivelse från regeringen på 154 sidor. Skrivelsen och betänkandet ger sig in i nästan samtliga utskottsområden. Det är därför svårt att få en sammanhållen debatt. Vi har en lång rad reservationer till betänkandet, men det är nog meningslöst att dra dem alla härifrån talarstolen. Här är några korta nedslag: Vi tar upp fattigdomsbekämpning, det faktum att Moderaterna vill ha en ökad fokusering på Afrika i jämförelse med i dag och att bekämpningen av hiv/aids borde prioriteras upp. Likaså vill vi ha mer fokus på skuldavskrivningar som metod i biståndspolitiken. Vi har förslag som syftar till en bättre ekonomisk hållbarhet genom ett sundare företagsklimat. Vi vill skapa en mera socialt hållbar situation i hemmen genom att möjliggöra skattereduktion för hushållsnära tjänster. En rad reservationer tar upp äganderätten, som vi på en rad olika sätt vill stärka. Vi anser att äganderätten är en nyckelfaktor när det gäller miljömässig hållbar utveckling. Vi vill stärka jordbrukets konkurrenskraft, och vi vill åstadkomma en mer hållbar energipolitik. En reservation förtjänar däremot mera tid, för den innebär något mera konkret. Reservationen 89 är en gemensam fempartireservation från oss borgerliga partier och Miljöpartiet. Den kommer att vinna majoritet om allt går som det ska vid voteringen i eftermiddag. Här i Sveriges riksdag har det drivits igenom en politik som innebär att inte mindre än 900 000 hektar produktiv skogsmark ska undantas ur produktionen. Syftet med det är att skydda skyddsvärda biotoper ute i skogslandskapet. Vi har haft många och långa debatter om detta, och vi moderater tycker inte om den socialiseringsvåg som gått igenom Sverige där staten har tagit över ägandet av den skyddsvärda skogen utan att bry sig om hur dessa naturvärden har uppstått. Det är ju ett faktum att dessa värden uppstått genom att privata skogsägare bedrivit sitt skogsbruk vettigt under lång tid. Därför är det helt ologiskt att staten nu konfiskerar så mycket mark från de privata ägarna. Det är en mycket hård politik som tar i med statens allra hårdaste nypa och tvångsinlöser marken från många gånger förtvivlade markägarfamiljer. Därför är det mycket glädjande att Miljöpartiet har bestämt sig för att tillsammans med oss borgerliga rikta en kraftig uppmaning - ett så kallat tillkännagivande - till regeringen att en större del av avsättningarna bör ske genom frivilliga åtaganden och att skyddsformen naturvårdsavtal, där staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för naturvården, utnyttjas i betydligt större utsträckning än i dag. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att mitt anförande skulle ha kunnat vara mycket kortare i dag. Det är ett ofog att skicka över en skrivelse som innehåller så mycket upprepningar från tidigare propositioner och skrivelser. Hade vi haft en hållbarhetssyn i detta betänkande så hade debatten i dag inte blivit av alls. Skrivelsen slösar med samhällets resurser. Den är ekonomiskt ohållbar eftersom den slösar bort arbetstid för oss ledamöter och för anställda i riksdag och departement. Den är miljömässigt ohållbar eftersom den har tagit stort utrymme av den skogliga resursen. Det hade varit bättre om Miljödepartementet hade lagt tid på att arbeta fram förslag som gör miljöbalken mera ekonomiskt hållbar eller den förda energipolitiken mera miljömässigt hållbar. Det hade lett till en bättre hållbar utveckling än en relativt innehållslös skrivelse. Jag vill trots detta ändå fresta på kammarens resurser genom att yrka bifall till den gemensamma fempartireservationen 89, och jag kommer att återkomma i repliker om mera innehåll så småningom.

Herr talman! Det finns ord som bär väldigt viktiga politiska värden: solidaritet, jämställdhet, rättvisa. Ett annat sådant begrepp är en hållbar utveckling. Det är ord som man måste vara varsam med. Används de för ofta och slarvigt så förlorar de sitt värde och sin betydelse. De blir tomma ord utan kraft. Jag anser att regeringen i den här skrivelsen är snubblande nära att göra just det med begreppet hållbar utveckling när man glatt inkluderar allt som man av någon anledning är nöjd med i själva skrivelsen. Maxtaxor på dagis må vara trevligt, men det är faktiskt inte en viktig del av en hållbar utveckling. Inrättandet av Forum för levande historia är säkert bra, men det är inte en huvudåtgärd för en hållbar utveckling. Att öka arbetsgivarnas medfinansiering i sjukförsäkringen är inte alls en hållbar utveckling. Följden av att regeringen plockat in allt smått och gott i den här skrivelsen om vad man har gjort och vad man eventuellt tänker göra är att vi i oppositionen, kanske därför att tiden var knapp och vi inte tänkte efter riktigt, svarade med ett smörgåsbord av vår politik. Det blir lite så: Som regeringen ropar får den svar. Det gör att vi har ett betänkande här med 107 reservationer på ett spektrum av det politiska området. Jag tror inte att det hjälper samhällets utveckling mot en hållbar utveckling, och jag skulle därför vilja tipsa regeringen om att den, nästa gång en sådan här skrivelse kommer, koncentrerar sig och tar ett mer koncist grepp om de viktiga utvecklingstrenderna. Man måste vara mer övergripande och ta upp de stora, viktiga frågorna om hållbar utveckling, men man måste också gå djupare in i hur man studerar det material man presenterar och visa på de långtgående trenderna. Hållbar utveckling handlar om de långtgående trenderna i viktiga frågor. Hur ser till exempel utsläppen av klimatpåverkande gaser ut inte bara år 2010 utan också 2020 och 2030 med nuvarande politik? ITPS har gjort utredningar som visar detta. Hur klarar Sverige de framtida demografiska förändringarna? Vilka är de stora utmaningarna? Hur ser fattigdomsutvecklingen i världen ut, och vilken del har vi i att förändra den? Vad är då grunden för hållbar utveckling? För mig innebär hållbar utveckling att vi får förvalta jordens resurser på ett sådant sätt att vi inte försämrar möjligheterna för framtida generationer. Hållbar utveckling innebär att vår konsumtion inte förgiftar land, hav och luft. Hållbar utveckling är en utveckling där alla människor lever i demokratier och har tillgång till de basala mänskliga rättigheterna. Hållbar utveckling är att ha en värld där alla får möjlighet att ta till vara de framsteg som mänskligheten gör i form av kunskapsutveckling och nya idéer. Hållbar utveckling är också en utveckling som utrotar fattigdomen och en utveckling bort från krig och konflikter. En viktig del i begreppet hållbar utveckling är just utveckling. Det handlar om en förändring i positiv riktning och, skulle jag vilja säga, en skyldighet för oss politiker att försöka bidra till att utvecklingen går i rätt riktning. Har vi i Sverige och världen i dag en sådan hållbar utveckling? Svaret är tyvärr nej. Det finns flera områden där läget under de senaste åren blivit bättre. Fler länder har till exempel blivit demokratier, fattigdomen har minskat på vissa håll i världen, och medvetenheten om problemen har blivit större. Men fortfarande är det tyvärr långt kvar till en utveckling som vi på allvar kan säga är hållbar. Jag ska ge tre exempel där jag anser att vi inte uppnått detta. Vi har i dag ett energisystem och ett värmesystem som till 40 % är beroende av fossila bränslen. ITPS beräknar att med nuvarande politik kommer koldioxidutsläppen från energiproduktionen att öka efter 2010. Det är ett svek mot en hållbar utveckling att inte ge avvecklingen av fossil energi den högsta prioriteten i energipolitiken. Det är på tiden att Sverige börjar marschen ut ur det fossila samhället. Det är viktigt inte bara för att miljömässigt uppnå en hållbar utveckling utan troligen också för att på sikt uppnå en hållbar samhällsutveckling ekonomiskt och socialt. I framtiden kommer situationen antagligen att vara så tuff att de länder som mest minskar sitt oljeberoende när priserna ökar också socialt och ekonomiskt blir vinnare. Regeringen har under den här perioden inte heller lyckats leverera en politik för en hållbar utveckling i Östersjön i synnerhet och i haven i allmänhet. Utvecklingen är mycket oroande, och nu behövs åtgärder för att hindra bottendöd och biologisk utarmning. Det är på tiden att vi får en politik som uppfyller löftena om fler marina reservat, samordning mellan länderna så att man på ett effektivt sätt minskar utsläppen, bättre arbete när det gäller säkerheten på haven samt skydd mot olyckor och medvetna utsläpp av olja. En av de viktigaste delarna i en socialt och ekonomiskt hållbar utveckling i Sverige är att folk får arbete. Arbete är grunden för att förhindra en utveckling av det så kallade tvåtredjedelssamhället där skillnaden mellan dem som har jobb och de som lever utanför arbetsmarknaden, och därmed också utanför en social gemenskap, blir allt större. Arbete är också grunden för välfärden och för vår möjlighet att erbjuda bra sociala villkor för alla. I gårdagens nyhetsflöde fick vi ännu ett negativt besked när det gäller frågor kring arbete. I dag har 38 000 färre människor ett jobb än för ett år sedan. Beskedet säger också att de flesta jobben försvunnit i offentlig sektor. Det betyder färre händer i vården, färre lärare, färre dagispersonal och en sämre service till allmänheten på viktiga sociala områden. Orsaken är naturligtvis att vi haft en mycket dålig ekonomisk utveckling framför allt i kommuner och landsting. Herr talman! Jag väljer att inte yrka bifall till några andra av våra reservationer än den gemensamma reservationen från de borgerliga partierna och Miljöpartiet, alltså reservation 89. Jag tycker att den ger en balanserad syn när det gäller vikten av att ha en bra och grön naturvård samtidigt som den tar till vara den kraft som finns hos många av dem som vill vara med i det arbetet och är markägare. Det är viktigt att vi hittar en balans mellan de olika typerna av naturskydd, och reservationen andas just en sådan balans mellan naturreservat och andra typer av biotopskydd.

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka Marie Wahlgren för ett mycket bra anförande, som väl avspeglar det som den här debatten bör handla om. Det är en viktig uppgift, kanske den allra viktigaste, att i all politisk verksamhet främja en hållbar utveckling. Ett långsiktigt hållbart samhälle är ett samhälle där ekonomisk och social utveckling förenas med god miljö och där våra behov tillgodoses utan att kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov äventyras. Betänkandet som vi nu debatterar behandlar, som framgått av de inledande anförandena, dels regeringens skrivelse om en svensk strategi för hållbar utveckling med tillhörande motionsyrkanden, dels en rad motionsyrkanden från den allmänna motionstiden åren 2002, 2003 och 2004. Detta gör att det inte är helt lätt att se var tyngdpunkten i materialet finns. Det hela blir ganska spretigt. Jag tycker att regeringen i skrivelsen har en god ansats då man anger att hållbar utveckling är ett övergripande mål för politiken. De tre utgångspunkter som regeringen anger för sitt arbete är inte svåra att ställa upp på. För det första: Hållbar utveckling kan endast uppnås inom ramen för globalt och regionalt samarbete. För det andra: Hållbar utveckling måste integreras i alla politikområden. För det tredje: Ytterligare nationella insatser krävs för att långsiktigt kunna värna de kritiska resurser som utgör basen för en hållbar utveckling. De fyra strategiska framtidsfrågor som enligt regeringen kommer att stå i fokus är också en bra utgångspunkt för den fortsatta diskussionen, nämligen miljödriven tillväxt och välfärd, god hälsa - framtidens viktigaste resurs, en samlad politik för hållbart samhällsbyggande samt barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle. Jag vill i detta sammanhang passa på att hälsa samhällsbyggnadsministern välkommen till miljö- och jordbruksutskottets debatter. Hon har en besvärlig titel men ett viktigt uppdrag. Välkommen! Herr talman! När regeringen går igenom de olika politikområdena liknar skrivelsen, som Marie Wahlgren också påpekat, mer och mer en socialdemokratisk pamflett där allt ska rymmas. Kortsiktiga åtgärder som maxtaxa, nivån på studiebidraget och fri entré på museer blandas med de stora överlevnadsfrågorna. På det sättet riskerar begreppet hållbar utveckling, precis som tidigare talare sagt, att tunnas ut och arbetet att förlora i kraft och styrka. Det är viktigt med ett konsekvent och väl definierat förhållningssätt i arbetet för hållbar utveckling. Regeringen ska regelbundet återkomma till riksdagen med redovisningar på området. För att bedömningarna och debatten ska kunna handla om vilken utveckling som har skett och vad som ska kunna påverka framtida utveckling är det nödvändigt att arbetet mer inriktar sig på hur olika indikatorer utvecklas över tiden. I ett särskilt yttrande pekar allianspartierna på behovet av att utveckla indikatorer att arbeta utifrån. På miljöområdet är sådana indikatorer ganska väl utvecklade, även om mer säkert kan göras. Miljökvalitetsmålen och de årliga uppföljningarna av Miljömålsrådet utgör en bra grund för det fortsatta arbetet. På andra områden finns säkert liknande indikatorer som kan ge en bild av hur läget är när det gäller hållbar utveckling. Det handlar om brottsutvecklingen i olika kategorier, exempelvis våld mot kvinnor, studieresultaten i skolan, utvecklingen när det gäller mobbning, vårdköernas omfattning, olika indikatorer för hälsa och ohälsa, inkomstutveckling i olika befolkningsgrupper, andelen fattiga barn, utvecklingen när det gäller innovationer och patent, antalet nystartade företag och företag i konkurs och en rad indikatorer som beskriver utvecklingen på det ekonomiska området. Det är en lista som säkert kan göras kortare eller längre alltefter ambitionsnivå. Det skulle göra arbetet för hållbar utveckling tydligare, mer fokuserat och hanterbart. Herr talman! Eftersom regeringens skrivelse har en ganska vid och oprecis uppläggning spänner också motionerna och reservationerna över vida fält. Kristdemokraterna står ensamma och tillsammans med andra partier bakom - det är knappt jag vågar säga det - 46 reservationer där vi tycker att det behövs förbättringar, förändringar eller förstärkningar. Det handlar om att ge miljöfrågorna en större tyngd i WTO-arbetet och att ge mänskliga rättigheter en ökad betydelse i bistånd och i fattigdomsbekämpningen. Vi lyfter fram kampen mot hiv/aids, tbc och malaria som centrala för arbetet med hållbar utveckling. Det gäller att förbättra miljösituationen i Östersjön och vikten av att EU:s nya kemikaliepolitik, REACH, blir skarp och konsekvent. Arbetet för att förhindra en klimatkatastrof måste forceras. Det handlar om valfrihet i skolan och barnomsorgen, ett bättre företagarklimat, utvecklingen av en integrerad produktpolitik, ett hållbart fiske, energifrågor och transporter och mycket, mycket mer där vi i våra reservationer, som jag varmt rekommenderar till läsning, vill puffa på i arbetet. Herr talman! Ett område där en majoritet av utskottets ledamöter har enats om ett tillkännagivande tas upp i reservation 89. Vi föreslår i denna reservation att en större andel av avsättningarna för biotopskydd i skogen ska ske genom frivilliga åtaganden i form av naturvårdsavtal där staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för naturvården. Det är enligt vår mening ett bra uttryck för hur enskilda och det offentliga tillsammans kan arbeta för en hållbar utveckling. Slutligen vill jag, herr talman, lyfta fram en fråga som kanske kan tyckas marginell men som ändå har en stor betydelse för hur vi i Sverige hanterar frågor om kulturarv, mänskliga rättigheter och en fortsatt utveckling. Det handlar om behandlingen av alla de utestående frågorna inom same- och rennäringspolitiken. Tre utredningar har redovisat sina uppdrag till regeringen. Ytterligare ett antal utredningar pågår. Ett tjugotal olika frågor som i olika hög grad berör samernas situation ligger på Regeringskansliets bord. I betänkandet på s. 128 säger utskottet att man förutsätter att regeringen snarast möjligt inleder arbetet med utarbetande av en långsiktig och sammanhållen same- och rennäringspolitik som bland annat syftar till att säkerställa biologisk mångfald och hållbar utveckling i renskötselområdet. Det är viktigt att ett sådant arbete omgående sätts i gång genom att regeringen tillsätter någon form av beredning med parlamentariska inslag för att förbereda en sammanhållen samepolitik. Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 89.

Herr talman! Detta betänkande om en strategi för en hållbar utveckling bygger på en skrivelse som utarbetats i samarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet. Det är, som vi har hört, ett brett betänkande som behandlar så gott som alla politikområden, Herr talman! Jag vill börja med läkemedelsområdet och dess påverkan i miljön. Den årliga förbrukningen av läkemedel i Sverige är ca 1 000 ton. Många läkemedel är direkt livräddande, andra lindrar symtom och förbättrar livskvaliteten. Läkemedel har blivit en självklar och omistlig del av vår tillvaro. Men kunskaper kring läkemedlens miljöpåverkan är däremot i dag långt ifrån fullständiga. Det är känt att läkemedelsrester förekommer i vattenmiljön och att deras aktiva substanser ofta är verksamma även efter att de har kommit ut i naturen. Konsekvenser av antibiotikaanvändningen kan vi se i våra reningsverk där vi hittar bakterier som är resistenta mot de mest kraftfulla antibiotika som är tillgängliga. Miljöpåverkan av hormoner från exempelvis p-piller och östrogenpreparat är även ett problem på grund av deras miljöeffekter. Det rapporteras om att fisk som lever nära reningsverkens utsläpp blir tvåkönade: hannar antar honegenskaper av det så kallade renade avloppsvattnets halt av könshormoner. Nu gäller det att vi tar bort de hinder som finns kvar för omställning till användning av miljömärkta läkemedel och underlättar introduktionen av dem. Jag yrkar alltså bifall till reservation 47, men givetvis står jag också bakom våra övriga reservationer. Herr talman! Hållbar utveckling handlar om att värna och nyttja givna resurser på ett hållbart sätt. Men det handlar även om resurseffektivisering och om en långsiktig förvaltning och investering i mänskliga, sociala och fysiska resurser. Vi måste värna om naturresurser och människors hälsa. De är en förutsättning för utveckling och välstånd. Det är människors arbetskraft, kunskap och kreativitet som bär upp en hållbar utveckling. Ska vi nå det hållbara samhället måste våra mål vara solidaritet och rättvisa i nord och i syd, i alla länder, mellan länder och mellan generationer. Ska vi nå det hållbara samhället måste det skapas inom ramen för vad miljön och människors hälsa tål. Då gäller det att vi agerar på ett sådant sätt att vi inte överskrider vad som är långsiktigt hållbart. Herr talman! Miljöproblemen i världen har framför allt sitt ursprung i den rika befolkningens levnadsmönster. Fortsätter den utvecklingen kommer stora delar av världsbefolkningen att stå inför gigantiska svält-, sjukdoms- och miljökatastrofer. Vår egen del av världen kommer att ställas inför stora flyktingskaror vars överlevnadsmöjligheter har uttömts i andra delar av världen som de flyr ifrån. Västerpartiet anser att alla har rätt till en god miljö. Den rätten är ingen lyx eller hinder för samhällsutveckling, utan i stället en förutsättning för vår fortsatta sociala och ekonomiska utveckling. Ett gemensamt ansvar är en förutsättning för att nå målet om en god miljö och en hållbar utveckling för alla. Genom politiska beslut och handlande kan samhällsstrukturen förändras till att syfta till hållbarhet, och ekonomiska principer kan omvärderas till att även omfatta det ekologiska perspektivet. Ett exempel på hur felaktiga strukturer leder till begränsningar och felsteg från linjen att nå en hållbar utveckling är feltänkandet i den fysiska samhällsplaneringen. Det förutsätts ofta att man till exempel har tillgång till bil i och med placeringen av köpcentrum och arbetsplatser i förhållande till bostäder. Genom framåtsyftande samhällsplanering och en rättvis fördelning kombinerat med teknik är det fullt möjligt att anpassa vårt samhälle till naturens ramar. Men det krävs politisk vilja och mod. Herr talman! Rättvist miljöutrymme är ett annat begrepp som borde ha en central roll i arbetet för en hållbar utveckling. Miljöutrymmet är den förbrukning av naturresurser och därmed sammanhängande utsläpp som kan vara acceptabelt utan att äventyra den biologiska mångfalden. Det rättvisa miljöutrymmet är den mängd resurser som kan användas för ett lands befolkning utan att tvinga andra människor i världen, nu eller i framtiden, att nöja sig med mindre. Att ställa om vårt samhälle är inte bara en moralisk skyldighet utan en tvingande politisk nödvändighet om vi vill kunna fortleva på denna planet. Att se till att vi lever inom vårt rättvisa miljöutrymme innebär att vi frilägger mycket resurser som syd kan använda för sin utveckling och som kan komma framtida generationer till godo. En politisk strategi för uthållig och hållbar utveckling måste bygga på den viktiga insikten om sambandet mellan tillståndet i miljön, de mänskliga aktiviteterna och behovet av ökad global rättvisa. Jag ser rättvist miljöutrymme som ett mycket viktigt och användbart instrument i arbetet för en hållbar utveckling. Huvudansvaret för omställningen till ett hållbart samhälle ligger på politisk nivå och inte på individens nivå. Dagens ekonomiska system, där transnationella storföretag i dag har större makt än demokratiska stater - det gäller främst tredje världen men även Sverige - underlättar inte precis omställningen. Jag yrkar bifall till reservation 47.

Herr talman! Precis som mina borgerliga kolleger tidigare har lyft fram lämnar utformningen av skrivelsen en del övrigt att önska. Jag ska inte upprepa det som har sagts. Men jag tror att vi alla kan vara överens om att om regeringen stramar upp hanteringen av skrivelsen i fortsättningen så stramar vi upp vårt motionsskrivande - det gäller nog även Sven Gunnar Persson och Kristdemokraterna. Hållbar utveckling är ett förhållningssätt med helhetsperspektiv både på samhället och på politiken. Det omfattar såväl ekologiska och sociala som ekonomiska dimensioner. Alla delar måste därför vara hållbara för att helheten ska bli hållbar. Det yttersta målet för Centerpartiets politik är att var och en ska kunna växa som människa. Man ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Ansvar för varandra och för naturen ska vara vägledande när samhället formas. Med det här som utgångspunkt är hållbar utveckling en självklar förutsättning för vår vision. Den hållbara utvecklingens tre ben - ekonomiskt, socialt och miljömässigt - visar att miljöpolitiken inte får särskiljas från andra politikområden utan måste ses som ett medel för att åstadkomma en långsiktig ekonomisk tillväxt. I arbetet med hållbar utveckling har vi ett globalt ansvar för att finna lösningar som är hållbara, både ekologiskt, socialt och ekonomiskt. I det arbetet är teknikutveckling en av nycklarna i den framtida utvecklingen. Den allra största utmaningen ligger dock i att uppnå en global solidaritet. En globalisering på rättvisa villkor är något som främjar den hållbara utvecklingen. Men det är också en av de största utmaningarna inför framtiden. I det sammanhanget får inte den svenska strategin bara bli vackra ord. Det går inte att blunda för de åtgärder som vi i Sverige behöver vidta för att leva upp till åtaganden som förhandlades fram i Johannesburg. Vi har i den här kammaren och i den svenska politiska debatten alltför ofta sett exempel på kortsiktiga akutåtgärder för att klara exempelvis budgetens utgiftstak. De sker helt utan eftertanke om att det krävs en långsiktighet och ett samspel mellan ekonomisk tillväxt, miljöanpassning av samhället och ett socialt ansvar just för att vi ska få denna hållbara utveckling. Om vi tittar på statistik över ohälsa, inkomster och ekonomisk tillväxt så kan vi ganska snabbt konstatera att den utveckling som vi har i Sverige i dag inte är hållbar. Framför allt är den inte det beroende på de sociala och regionala klyftor som kontinuerligt ökar i landet. Den nuvarande utvecklingen är inte heller ekologiskt hållbar. Herr talman! Regeringen har valt att presentera fyra fokusområden under mandatperioden. Redovisningen är som sagt bred. Den omfattar i stort sett allt. Men ur Centerpartiets synvinkel finns det en stor brist; enligt vår uppfattning har man inte grundligt behandlat demokratin och underifrånperspektivet i skrivelsen och i hållbar utveckling som helhet. En hållbar utveckling kräver delaktighet - en delaktighet där alla människor, företag, myndigheter och organisationer och inte minst de många lokala utvecklingsgrupper som finns över hela vårt land finns med. De måste ges en chans till en reell delaktighet. Det måste föras en diskussion på alla nivåer i samhället om hur vi kan bidra till en hållbar utveckling. Som jag nämnde tidigare är vi besvikna över att man helt har tappat fokus på demokratin och underifrånperspektivet. Revideringen av den nationella strategin tenderar mer att framstå som en uppräkning av allt det som regeringen har föreslagit och drivit igenom än att uppfattas som en strategi som omfattar oss alla. Varje människas delaktighet måste vara drivkraften i Sveriges strategi för en hållbar utveckling. Herr talman! Hoten mot jordens ekosystem är ett gemensamt ansvar. Vi i västvärlden har låtit våra ekologiska fotavtryck växa till orimliga proportioner. Vi fortsätter att basera vår tillväxt på en icke uthållig produktion. Växthusgaserna fortsätter att öka i atmosfären, mängden kemikalier i livsmiljön sprids utan att vi känner till alla konsekvenser, och den biologiska mångfalden hotas. Vi står inför ett antal utmaningar inför framtiden. Där är klimatförändringarna, biologisk mångfald och kemikaliespridningen centrala både i ett nationellt och i ett internationellt perspektiv. Vi har alla en skyldighet att ta ansvar för vår livsstil och gemensamt med andra vända de negativa trenderna. Avslutningsvis, herr talman, gör jag precis som mina borgerliga kolleger och väljer att yrka bifall till reservation 89. Jag väljer att inte vidare gå in på reservationen, för jag tycker att de föredömligt har presenterat den.

Herr talman! Ledamöter och statsråd! Många har diskuterat begreppet hållbar utveckling. Vad innebär egentligen en hållbar utveckling? Man pratar ju om både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Det finns en risk nu när begreppet har använts i drygt tio år. Jag gjorde en sökning på begreppet tidigare, och såg att det dyker upp först på 90-talet i Sverige i litteraturen trots att det är ett äldre begrepp. När man använder ett begrepp länge blir det mer och mer urvattnat. Det gäller inte bara här i kammaren och i politiken över huvud taget utan överallt i samhället. När man pratar om hållbar utveckling så börjar det bli så att det är en etikett som man klistrar på allt som är bra, allt som är gott och allt som är vackert. Om vi inte försöker snäva in begreppet lite mer så kommer det inte att vara användbart längre. Om man går tillbaka lite grann i tiden och funderar på varför vi började prata om det lite vidare begreppet hållbar utveckling ser man att det mycket handlar om att vi måste arbeta tillsammans med de här frågorna i hela världen. Både i-länder och u-länder måste samarbeta. Men u-länderna har kommit till i-länderna och sagt: Hör ni! Varför ska vi börja ta hänsyn till miljö och naturresursförbrukning? Ni har ju blivit rika i er del av världen på att förstöra miljön. Varför kan inte vi också få öka vår materiella konsumtion på miljöns bekostnad? Om vi ska komma vidare på ett vettigt sätt är det givet att människor i världen måste kunna få det bättre. Vi måste utrota fattigdomen. Då börjar vi prata om ekonomisk, social och ekologiskt hållbar utveckling i stället. När man använder begreppet tycker jag att det är viktigt att man gör det där frågorna är intimt sammanflätade. Jag tänker ge några exempel som visar vad det skulle kunna vara för typ av frågor. Om man diskuterar markvård i världen finns det ett bra exempel där det går att både höja produktionen, minska fattigdomen och samtidigt göra en viktig miljöinsats för kommande generationer. Om vi tittar på krig, oroligheter och flyktingar världen över kan vi se en tydlig koppling till miljö- och naturresurser. Det finns forskning som visar att en stor del av konflikterna i världen i grunden handlar om konflikter kring miljö- och naturresurser. Det är naturresurser som till exempel mark, vatten och inte minst olja. Flyktingproblemen, fattigproblemen och lidandet hänger samman med hur vi konsumerar och använder naturresurser. Sedan finns det en rättviseaspekt på miljöförstöring. Vilka är det som drabbas mest i världen av miljöförstöring? Det är de fattigaste. De rika kan ofta flytta när ett område är miljöförstört. De rika har råd att köpa vatten. Det har inte de fattiga. Många av de stora miljöproblemen när det gäller klimatförändringar kommer givetvis att drabba både rika och fattiga. Egentligen borde det inte behöva vara någon motsättning. Vilka frågor kan vi se i den nationella politiken där både miljö, ekonomisk utveckling och social utveckling är ihopflätade? Jag ska ge ett par exempel på det. Vi har haft en enorm teknisk utveckling, och vi har det fortfarande. Industrin kan tillverka produkter till lägre och lägre kostnader. Det påverkar hur vi tänker. Då känns det som om till exempel vård och omsorg är dyrare, relativt sett. I dag behöver vi många gånger arbeta så lite för att satsa på olika typer av materiell konsumtion. Trots att vi då egentligen är så mycket rikare, upplever vi många gånger både som individer och som politiker att vård och omsorg är så dyrt, när det egentligen inte är vård och omsorg som har blivit dyrt utan det är det andra som är så billigt. En viktig sak i hållbar utveckling är att fundera på hur vi påverkas i våra individuella beslut och i våra politiska beslut. Konsumerar vi det som är riktigt viktigt? Ökar vi vår konsumtion på de områden som är viktigast för välbefinnandet? Det kanske skulle vara bättre både för miljön och för vårt välbefinnande om vi konsumerade mer av andra saker, till exempel på omsorgssidan än på den materiella sidan. En annan fråga där ekonomi, social utveckling och miljömässig utveckling är intimt sammanknippade är arbetstidsfrågan. Hur ska vi ta ut den enorma välfärdstillväxt vi har på grund av den tekniska utvecklingen? Där finns ett val. Vi kan välja att ta ut den i mer fri tid, ha tid att göra saker, tid till umgänge, tid till en massa saker som är roligt och intressant, eller att ta ut den i mer materiell konsumtion. I anslutning till skrivelsen väckte vi en principiellt hållen motion. Vi tog där upp några saker som vi tycker ska förstärkas i arbetet med hållbar utveckling. Vi vill ha en konkret, bättre integration av alla frågorna i politiken. Det är något som också tas upp i skrivelsen. Men det fungerar inte alla gånger så i praktiken även om man kan se vissa spår här och där. Det nya departementet som har bildats är ett spår av det tänkandet. Det finns numera gröna nyckeltal i finansplanen, och det är ett spår av det tänkandet. Men alltför ofta glöms miljöfrågorna bort inom andra politikområden. Hur många offentliga upphandlingar görs fortfarande utan att ta ordentlig miljöhänsyn? De är många. En annan sak vi har tagit upp är att tydliggöra målkonflikter. Det kan leda till att man dels kan hantera målkonflikterna på ett tydligare sätt, dels till att målkonflikter man trodde fanns faktiskt inte finns. Sedan vill vi att man ska trycka på att ekologiska ramar är minst lika viktiga som ekonomiska ramar. Vi ska få etappmål för minskning av resursförbrukning och minskning av energiförbrukning just för att vi ska hamna på en konsumtion som innebär ett rättvist miljöutrymme. Jag antar att statsrådet Sahlin delar vår uppfattning att egentligen borde det nya Samhällsbyggnadsdepartementet ha samma tyngd i Regeringskansliet som Finansdepartementet. Vi ska jobba efter visionen att både ekologiska och ekonomiska ramar ska ha en stor tyngd. Det finns många viktiga sakområden. Det är kemikaliefrågor, läkemedel och miljö samt havsmiljöfrågor. Jag har inte tid att gå igenom hela den bunt av reservationer vi står bakom. Jag tänkte bara nämna någonting om naturvården eftersom det är den reservation som har chans att gå igenom. I dag finns det principiellt sett två typer av skydd vi strävar efter. Dels är det det frivilliga åtagandet som inte är kvalitetskontrollerat på 500 000 hektar, dels finns det kvalitetskontrollerade på 400 000 hektar där man jobbar med olika typer av skyddsformer. Vi skulle vilja att man inte låser fast det kvalitetskontrollerade skyddet till hur de 400 000 hektaren ska tas ut. Man ska använda sig mer av naturvårdsavtal. Man kan ha ett lika bra skydd i ett naturvårdsavtal om man jobbar långsiktigt med 50-åriga avtal, till exempel reservat. Det finns också möjlighet att markägaren fortsätter att äga reservat. Särskilt intressant är det i södra Sverige där det mer kommer att bli fråga om att det behövs en hävd på den mark som behöver ett skydd. Då är det praktiskt att i ett avtal om naturvård också baka in ersättningen för den hävden till jord- eller skogsbrukaren som ska stå för den tjänsten. På det viset kan vi få ett moderniserat jord- och skogsbruk där man på samma sätt som man säljer livsmedel och fibrer också kan sälja naturvårdstjänster. Omställningen i riktning för en hållbar utveckling måste vi alla se som en spännande utmaning. Varför ska inte den utveckling vi har kunna komma miljön till del i stället för att ständigt komma ny konsumtion till del? Se till hur industriproduktionen har ökat de senaste decennierna. Den har ökat mer än energiförbrukningen. Den knäckfråga vi måste lösa är hur vi ska göra så att den tekniska utvecklingen som hela tiden gör oss rikare också kan användas till att minska vår miljöpåverkan och inte bara öka vår konsumtion. Om bostäder blir bättre så att det är lättare att värma dem per kvadratmeter, är det viktigt att vi inte bara ökar våra uppvärmda ytor utan att vi kan använda dem för att minska våra utsläpp. Blir bilarna bättre är det viktigt att vi kan få ned energiförbrukningen och inte förbruka så mycket drivmedel i stället för att ständigt ta ut detta i ökad prestanda och snabbare acceleration. Det handlar om att få utmaningen att ställa om till ett miljömässigt hållbart samhälle lika spännande som utvecklingen mot att ständigt öka konsumtionen. Det är en utmaning som både kammaren står inför och som jag hoppas att den nya ministern på området, Mona Sahlin, ska ta till sig som samhällsbyggnadsminister. Jag gratulerar till ett spännande uppdrag.

Herr talman! Jag ska tacka Åsa för ett intressant inlägg. Diskussionen om konsumtion av materiella saker, alltså producerade saker, och konsumtion av tjänster är en ganska viktig och intressant diskussion. Vi ser nu till viss del också en utveckling där konsumtionen av tjänster kanske ökar mer än konsumtionen av saker. Jag tycker också att det är en intressant diskussion hur mycket vi använder den för att öka vår fritid kontra öka vår arbetstid. Men jag undrar lite, Åsa: Vem är det som ska göra valet? Är det vi som individer, eller är det du och jag som politiker? Om du har den här inställningen, varför är du för ROT-avdrag men mot RUT-avdrag?

Herr talman! Det är en jätteintressant fråga vem som ska bestämma. När det gäller de här frågorna tror jag att det handlar både om att vi som individer behöver tänka efter hur vi gör våra val av konsumtion och om en politik som styr i en viss riktning. Jag kan hålla med om att det är lite ologiskt att man satsar på ROT-avdrag, som handlar om att reparera hemma, och att det inte finns avdrag för andra underhållstjänster. Där kan jag bara säga att ROT-avdragen är en uppgörelse mellan tre partier, och då får man ta och ge. Som jag ser det finns det flera problem med avdrag för hushållsnära tjänster, som det finns reservationer om men som inte har tagits upp så mycket i debatten. Det är dyrt att köpa saker som det ingår mycket arbete i. Det är ett skäl till att jag tycker att grön skatteväxling är bra, där man sänker skatten på arbete men höjer skatten på miljöförstörande utsläpp. Hur ska man göra avgränsningen? Det finns ju väldigt många tjänster där det ingår arbete där skatterna håller ned konsumtionen. Ta till exempel restaurangbesök, där en väldigt stor del av kostnaden för måltiden är skatt på arbete. Ska det till exempel vara så att om hårfrissan kommer hem till en och klipper håret är det billigare än om man åker till frisersalongen? Hur fixar man hela den avgränsningen?

Herr talman! I just den här frågan tror jag att vi inte riktigt står på samma sida, inte bara när det gäller ROT- och RUT-avdrag utan också i synen på hur mycket som ska styras politiskt och hur mycket ansvar man tar och väljer själv. Det gäller framför allt arbetstidsförkortningen. Jag är för en mycket mer flexibel arbetstid men att personen själv väljer och tar konsekvenserna av sitt val. När det gäller ROT- och RUT-avdragen tror jag att det går att göra en avgränsning. Man hamnar alltid i en avgränsningsproblematik i de här fallen. Det är viktigt att inse att vi har ett samhälle med ganska stor arbetsdelning. Det faktum att vi har arbetsdelning, som har varit en del av drivkraften under tusentals år för tillväxt och ett bättre samhälle på många sätt och vis, borde innebära att det är acceptabelt att underlätta arbetsdelning också för de sysslor som traditionellt har varit typiskt kvinnliga. Vi vet att det just inom det här området finns en extremt stor svart sektor. Genom att vidta den här typen av åtgärder, som skulle underlätta att redovisa det arbete som pågår och göra svarta jobb vita, hade vi kunnat göra mycket för ett bättre samhälle.

Herr talman! När det gäller arbetstidsförkortning vill inte Miljöpartiet styra hur mycket enskilda människor arbetar, utan det handlar om att ändra den så kallade normalarbetstiden i lagstiftningen. Det är en dispositiv lagstiftning, så det är arbetsmarknadens parter som gör upp om arbetstiden. Man kan inte hindra de enskilda när det gäller hur mycket de jobbar, men normalarbetstiden är styrande i en viss riktning. I mitt anförande menade jag att det handlar mycket om hur vi själva gör våra val. I fråga om tjänster och materialförbrukning nämnde jag det psykologiska problemet att styra tjänst-till-tjänst, inte därför att det har blivit så mycket dyrare utan därför att det andra har blivit så mycket billigare. Då kan det vara så att man som individ avstår från att köpa en städtjänst därför att man ser hur mycket man kan köpa för de pengarna, eftersom annat är så mycket billigare. Jag håller med om att den stora svarta sektorn är ett problem, och det är intressant att diskutera vidare vad man kan göra åt det. Men det är inte bara där, utan det är överallt där det ingår mycket arbete. Om vi tar den svarta sektorn kan vi titta på restaurangbranschen, där man köper en tjänst; man äter inte hemma, utan man äter ute. Man upplever ändå tjänsten som dyr, och därför äter man oftast hemma, på grund av att industrivaror har blivit billigare och på grund av att vi har en väldigt hård beskattning av just arbete.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet MJU3, En svensk strategi för hållbar utveckling - ekonomisk, social och miljömässig , och yrka avslag på alla reservationer. I regeringens skrivelse betonas att hållbar utveckling är ett övergripande mål och gäller alla politikområden. Det har flera också varit inne på. Strategin omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling: ekonomiska, sociala och miljömässiga. Strategin, som har tre utgångspunkter, innehåller en vision för hållbar utveckling i ett längre perspektiv. Det handlar om en hållbar utveckling som ska värna och nyttja givna resurser på ett hållbart sätt. Men det handlar också om resurseffektivisering och om att långsiktigt förvalta och investera i mänskliga, sociala och fysiska resurser. Att värna om naturresurser och människors hälsa är en avgörande förutsättning för utveckling och välstånd. Hållbar utveckling bärs upp av människors arbetskraft, kunskap och kreativitet. I visionen om det hållbara samhället är politikens mål solidaritet och rättvisa i alla länder, mellan länder och mellan generationer. Det hållbara samhället är ett samhälle där ekonomisk utveckling, social välfärd och sammanhållning förenas med en god miljö. Samhället tillfredsställer sina aktuella behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Och detta, herr talman, är förstås lättare att säga än att göra. För att förverkliga denna vision behövs bland annat långsiktiga investeringar, demokratiska värderingar, så att alla känner sig delaktiga, att samhället formas inom ramen för vad miljön och människors hälsa tål. Och förutsättningarna för en god hälsa ska naturligtvis gälla alla. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Flera undersökningar har till exempel visat att kvinnor har fått och får sämre vård och behandling vid sjukdom och inom äldreomsorgen. Medborgarna ska känna att de har lika möjligheter oavsett kön, socioekonomisk och etnisk eller kulturell tillhörighet. Strategin har tre utgångspunkter. Den första utgångspunkten är att en hållbar utveckling i Sverige endast kan uppnås inom ramen för globalt och regionalt samarbete. Huvudfrågorna i det fortsatta globala arbetet för hållbar utveckling är naturligtvis stora områden som fredsfrågor, fattigdomsbekämpning, handel för hållbar utveckling, hiv/aids, hållbara produktions- och konsumtionsmönster, vatten, sanitet, bostäder och energi. För att säga något om detta tar jag vatten och sanitet som exempel. Det är en fråga som vi från svenskt håll har prioriterat och jobbat med på många olika sätt internationellt, till exempel genom att Sida fortsätter att stödja vatten, sanitet och hygienutbildningar i olika samarbetsprogram. Det finns också stöd till organisationer som tar fram nationella planer för integrerad vattenresursförvaltning. Detta är bara några exempel. Syftet är att nå det mål som uppsattes i Johannesburg 2002, där Sverige var drivande och såg detta som en prioriterad fråga, att halvera andelen människor som inte har tillgång till tjänligt dricksvatten och sanitet till 2015. Herr talman! Rent dricksvatten är för oss ofta en självklarhet. Vi kan till och med välja mellan att ta det direkt ur kranen eller, som här i kammaren, dricka det ur flaska. För några år sedan var jag i Kenya och besökte några familjer i ett slumkvarter. De visade mig sin situation, hur de fick köpa vatten från en illegal brunn. Samtidigt kunde man bara ett par hundra meter från slumområdet se en vattenreservoar med rent vatten som ägdes av en fabrik. De hade inte möjlighet att köpa vatten därifrån. När det gällde sanitet kunde endast de i det här bostadsområdet som hade det lite bättre köpa nyckeln till ett lås som gick till utedassen. Det var bara några få förunnat. Det kändes inte så bra att efter detta åka tillbaka till hotellet som hade pool och där man också bytte lakan varje dag. Vid det tillfället kände jag skuld och skam. Då skulle jag nog också göra det, för det var nog befogat att göra det vid det tillfället. Möjligheterna var här långtifrån lika. Ett exempel på hur viktigt det är med det regionala samarbetet för att uppnå både lokala och globala mål - för det är ofta en förutsättning för den globala överenskommelsen att få den här verkan lokalt - är samarbetet runt Östersjön. Det här gäller brett ur ett hållbarhetsperspektiv. Det handlar till exempel om den socioekonomiska situationen för många barn och kvinnor som lever i Östersjöområdet. Vi måste samarbeta för att alla ska kunna känna sig trygga och motverka det förtryck som till exempel våld mot kvinnor och barn och människohandel innebär. Det är också många frågor vi gemensamt måste lösa på miljöområdet, såsom tillståndet i Östersjön. Genom ett sådant samarbete har Östersjön nu klassats som PSSA-område. Nästa steg är att ta fram skyddsåtgärder för området. I detta arbete finns det många regionala samarbetsnivåer och organisationer där frågan tas upp, till exempel Nordiska rådet, Arktiska rådet, Östersjörådet, Europarådet, EU, Helcom och Ospar. Herr talman! Den andra utgångspunkten för hållbar utveckling är att den måste integreras i alla politikområden. I strategin beskrivs hur denna integration kan fördjupas och utvecklas inom åtta kärnområden, och jag väljer här ut två stycken. Under kärnområdet "framtidens miljö" finns "giftfri miljö". Här gäller det att aktivt driva på arbetet med den nya kemikalielagstiftningen inom EU, REACH, och den globala kemikaliestrategin för att uppfylla miljökvalitetsmålet. En uppskattning har gjorts att 40 % av ämnena på EU-marknaden kan vara farliga, och mindre än 5 % av dem har testats grundläggande för farlighet. Det betyder att det när det gäller 95 % av de kemiska ämnen som används inom EU saknas god kunskap om risker. Ett annat utvalt kärnområde handlar om att begränsa klimatförändringar. Det är en fråga som diskuteras på alla nivåer. Globalt är det positivt att Ryssland nu är med på arenan. Vi hoppas att även landet i väster, som står för en mycket stor del av koldioxidutsläppen, kommer att vara med vid fortsatta åtaganden. Nationellt återkommer den här frågan i dag i debatten om handel med utsläppsrätter. Och regeringen återkommer under 2005 till riksdagen med en uppföljning av det svenska klimatarbetet. Om behov finns kommer då ytterligare åtgärder att föreslås. Jag ska citera förre miljökommissionären Margot Wallström, och jag är beredd att helt hålla med henne: "Kyoto är bara början. För att hejda klimatförändringarna krävs minskningar av mycket större mått." En effekt som forskare har kunnat se här i Sverige är att den svenska permafrosten tinar i takt med temperaturhöjningar, och då frigörs också metan som i sin tur spär på och ökar växthuseffekten. Herr talman! Detta är en global fråga som vi även måste jobba med lokalt. Jag kan här ta ett exempel från min egen kommun. Vi ägnade förra kommunfullmäktigemötet åt att just diskutera klimatfrågan och hur vårt åtagande ska se ut lokalt. Det lokala Agenda 21-arbetet är här oerhört viktigt. Claes Västerteg tog förut upp engagemanget underifrån. Det är väldigt viktigt att man tar till vara det, för det finns, och att alla involveras i sådant som även rör de här stora frågorna, som klimatfrågan. Jag vet att många kommuner nu sitter i spänd förväntan inför hur KLIMP-pengarna kommer att tilldelas. Och i de här klimatinvesteringarna är det många som är delaktiga, både företagare och kommuner och enskilda individer. Den tredje utgångspunkten är att ytterligare nationella insatser krävs för att långsiktigt värna de kritiska resurser som utgör basen för hållbar utveckling. Detta kommer vi i hög grad att återkomma till i och med att miljökvalitetsmålen snart ska utvärderas. Då kommer med all sannolikhet ytterligare åtgärder att föreslås. Men olika åtgärder kommer också i och med att andra områden behandlas, till exempel nästa ärende här i dag om kvalitet på bensin och dieselbränslen. Flera har tagit upp de fyra strategiska framtidsfrågor som finns beskrivna i strategin som står i fokus för regeringens och alltså Socialdemokraternas politik för hållbar utveckling under mandatperioden. Dessa fyra framtidsfrågor är miljödriven tillväxt och välfärd, god hälsa - framtidens viktigaste resurs, en samlad politik för hållbart samhällsbyggande - här har vi fått en ny minister i Mona Sahlin, vilket vi tycker är väldigt bra, och vi kommer också strax att få höra henne - samt barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle. Regeringen kommer att återkomma i dessa framtidsfrågor. En del av frågorna kommer att hamna hos oss men också i en mängd andra utskott. Det är just det som är hållbar utveckling, nämligen att man har med tanken och förslagen i alla politikområden. Sedan kan jag inte låta bli att tacka Sven Gunnar Persson, inte för att han har skrivit så många reservationer, utan för att han lyfte fram texten i betänkandet på s. 128 som gällde samepolitiken. Den var bra. Och den står vi bakom hela utskottet.

Herr talman! Min fråga till Carina Ohlsson är enkel, eller åtminstone ganska kort. Varför kunde vi inte få ett enhälligt utskottsbeslut om att naturvårdsavtal borde användas i större utsträckning vid avsättningen av skyddsvärd mark?

Herr talman! När man tittar på den frågan i ett helhetsperspektiv kan man se att mycket av skogsbrukets avsättningar har gjorts frivilligt - 600 000 hektar, kan man läsa. Det finns också sådana som är som naturreservat, och så finns det även de som är civilrättsliga och har civilrättsliga avtal. Just nu tycker vi att vi vill se om det ska vara den här balansen. Vi kommer att ta upp det och diskutera det mer sedan när man ska utvärdera miljömålen och se om de kommer att nås. Men just nu står vi bakom den fördelning som är nu.

Herr talman! När det gäller nära hälften av marken är det inte frivilliga åtaganden utan tvingande åtaganden. Och många av de värden som vi i dag vill skydda har växt fram genom privat ägande i generationer. Varför ska vi inte bygga på detta goda, den drivkraft som finns hos många människor? Varför måste staten många gånger slå med det hårdaste verktyget och tvångsinlösa mark? Jag har flera exempel från verkligheten där länsstyrelser har gått mycket hårt fram, och jag har mött dessa människor som är väldigt olyckliga. Staten skulle lika väl ha kunnat beslagta deras hus eller deras bil. Det anser vi inte vara en rimlig åtgärd, men när det gäller mark är det helt okej. Jag förstår inte varför inte Carina Ohlsson och Socialdemokraterna i ökad utsträckning vill använda människors egna engagemang genom att använda naturvårdsavtal, som är ett avtal mellan staten och markägaren. Markägaren får ett ansvar, ett fortsatt ansvar, kanske ägande eller åtminstone ett vårdande av detta utan att staten går in och gör hela alltet. Carina talade sig varm för underifrånperspektivet i klimatpolitiken till exempel. Varför är det så ointressant när det gäller den biologiska mångfalden? Den frågan vill jag ställa.

Herr talman! Lars Lindblad lägger orden i min mun. Så tycker jag inte. Jag tycker inte att det är ointressant. Jag ser också, när jag tar del av siffror och pratar med markägare, att mycket av marken har avsatts frivilligt, så jag vet att det finns ett intresse hos många markägare och att de faktiskt ser de här värdena. Det som man vill titta på lite mer är om det är på de här frivilliga avsättningarna som också den biologiska mångfalden finns. Man kanske vill kvalitetssäkra de som är helt frivilligt avsatta. Sedan gäller det balansen mellan de civilrättsliga och nationalparkerna. Det finns ju faktiskt civilrättsliga, så det är inte så att det inte finns något intresse alls. Men balansen där emellan vill vi återkomma till. Just nu står vi fast vid det som man har lagt fast i budgeten. Det är det som vi ställer oss bakom i nuläget.

Herr talman! Avvecklingen av Barsebäck 1 och 2 innebär ett ökat tryck på import av elektricitet till vårt land. Den elen produceras främst i danska, tyska och polska kolkraftverk, också i finska och ryska kärnkraftverk. Produktionen i kolkraftverken och oljekraftverken innebär kanske hundratusentals tons ökning av utsläppen av koldioxid i vår region. Hållbar utveckling kan vi enbart uppnå i globalt och regionalt samarbete. Tycker Carina Ohlsson att den avveckling av kärnkraften som hittills har bedrivits och kommer att bedrivas genom beslutet om Barsebäck 2 är ett bra uttryck för hållbar utveckling?

Herr talman! Ja, jag tycker att det har gått bra och ganska långsamt hittills från att vi beslutade att vi skulle avveckla kärnkraften för drygt 20 år sedan. Det har inte varit någon högre hastighet på själva avvecklingen. Men man kanske är besviken och tycker att det under den tiden skulle ha hänt ännu mer med andra energikällor som mer är uthålliga energikällor. Jag kan inte se att kärnkraftselen passar in under rubriken långsiktigt hållbar utveckling och att det är en miljömässigt bra energiform. Det ser man när man besöker ställen där man ska förvara utbrända kärnbränslen och tänker på hur man ska ta om hand byggnader och allt runtomkring. Det kan jag inte se som hållbart i framtiden.

Herr talman! Kärnkraften har vi ju med dess problem. Jag inser det, både med brytning, produktion och förvaring. Men att utan miljökonsekvensanalyser och utan ordentliga ekonomiska analyser fatta beslut som innebär att vi skapar nya problem förutom dem vi redan har med kärnkraften, nya problem med mängder av mer utsläpp av klimat- och växthusgaser - som vi ju är ense om - är ett mycket stort hot mot vår framtid. Med de skrivningar som finns om att det är globalt och regionalt som förutsättningarna skapas för hållbar utveckling kan jag inte begripa hur Carina Ohlsson kan se att den typen av åtgärder som avvecklingen av Barsebäck 1 och 2 utan miljökonsekvensbeskrivningar och ekonomiska beskrivningar kan vara ett bra uttryck för hållbar utveckling.

Herr talman! Jag är helt övertygad. Det här är ju politiska beslut naturligtvis. Då måste man tala om vad man verkligen vill och inte sladda för mycket. Det gäller klimatfrågan, precis på samma sätt som det gäller avvecklingen av kärnkraft. När man bestämmer sig är det lättare för dem som arbetar med alternativen att veta att de är möjliga och att de kommer att bära sig ekonomiskt. Jag tycker inte alls att det motsäger det lokala och regionala perspektivet. I min region som är en jordbruksregion vet jag att det är många som väntar på att verkligen få ta itu med att producera förnyelsebar energi och kunna använda den i mycket större omfattning. Det görs också. Det lokala engagemanget när det gäller energifrågorna är det inget fel på. Det tror jag inte blir sämre i och med att vi kommer att avveckla Barsebäck 2. Det kan jag inte se.

Herr talman! Jag kommer att fortsätta där Sven Gunnar började. Jag tror att det här är den mest väsentliga miljöfrågan vi har på jorden just nu, nämligen klimatpolitiken. Sverige har i dag 40 % olja, kol och gas i vår värme- och energiproduktion. Den här propositionen innehåller många skrivningar om energiproduktion och värme och att man ska effektivisera och så vidare. Jag tycker att det är bra. Jag har absolut ingenting emot det. Men man tar inte, som jag tycker, det konsekventa beslutet, nämligen att före allting annat sätta avvecklingen av gas, olja och kol för både energi- och värmeproduktion. Jag hade ett antal yrkanden som just gick ut på att man sätter detta som sitt första mål. Man sätter upp strategier för avvecklingen av olja, gas och kol. Det har naturligtvis konsekvenser, till exempel för kärnkraften som energikälla under en period. När man säger hållbar utveckling handlar det ju just om utveckling. Det betyder att det vi prioriterar under en kort period inte är det man prioriterar för 150, 200 eller 300 år. Man måste ju verka här och nu.

Herr talman! Det som vi behandlar nu är en skrivelse för att redovisa i stort sett vad man har gjort när det gäller hållbar utveckling. Det är en skrivelse som vi har beställt från riksdagen. Det här är ju ingen energiproposition. Det är utgångspunkten. Så alla skarpa förslag när det gäller energifrågor, där vi faktiskt samarbetar med ett parti inom alliansen dessutom - det kan jag säga vid detta tillfälle - återkommer vi till för avvecklingen av Barsebäck. Vi kommer att få diskutera mycket framöver, kan jag tänka mig. Jag vill ändå svara på frågan. Marie Wahlgren tar upp det långa och det korta perspektivet. Ja, jag tror att hållbar utveckling handlar både om det korta och det långa perspektivet. I det korta perspektivet tycker vi nu att det är läge att förbereda och avveckla Barsebäck 2 och att försöka att med all kraft fasa in främst förnyelsebar energi naturligtvis. I det långa perspektivet hoppas vi också kunna fasa ut - och kommer att komma med förslag om det framöver - olja och gas, de fossila bränslena, och allteftersom byta ut dem mot förnyelsebara energikällor. Det är naturligtvis både ett långsiktigt och ett kortsiktigt mål.

Herr talman! Problemet, Carina, är att ni sätter avvecklingen av kärnkraften före avvecklingen av olja, gas och kol. Jag bor i en region där man snart planerar ett nytt stort naturgaskraftverk som en följd av bland annat avvecklingen av Barsebäck 2. Det är inte bara Barsebäck 2 som vi pratar om att avveckla. Regeringen pratar om att avveckla all kärnkraft och om en livslängd på 35-40 år på kärnkraftverk. I ITPS beräkningar är det helt tydligt att efter 2010 sticker kurvorna på koldioxidutsläpp i det här landet uppåt om vi ska klara att ha en energiproduktion för industrins villkor. Det är mycket märkligt att kärnkraften skulle vara ett hinder för infasningen av ny energi när det finns 40 % kol, olja och gas att plocka bort. Det är mycket dyrare energiråvaror. Det som går bäst bland de nya energisorterna är biobränsle. Biobränsle måste vara perfekt just för att plocka bort kol, olja och gas.

Herr talman! Jag sade i mitt anförande att vi kommer att fortsätta att diskutera klimatfrågan. Jag sade också att jag är övertygad om att vi kommer att få lägga fram ytterligare skarpa förslag. De åtgärder som vi har kommit med hittills räcker inte, utan vi kommer att få fortsätta. Jag tycker inte att man kan försvara den ena uthålliga energikällan mer än den andra. Jag tycker att man måste ta tag i båda. Där är vi inte helt överens. Vi är dock överens om att vi måste fasa ut de fossila bränslena, eftersom det inte är något hållbart, och att man ökar de förnybara. Jag ser inte att kärnkraften är en förnybar energikälla.

Herr talman! Jag har inte tänkt ta upp frågan om kärnkraft. I alla partier är vi överens om att vi står inför ett antal utmaningar. Klimatfrågorna är en tydlig utmaning. Precis som jag lyfte fram i mitt anförande och som också Carina Ohlsson lyfte fram är det lokala underifrånperspektivet mycket viktigt. Jag delar inte synen att man gör särskilt mycket och att det finns ett underifrånperspektiv i arbetet med hållbar utveckling. Majoriteten har chans att ändra på det under den kommande tiden. Det har skett mycket arbete lokalt historiskt sett i Sverige med Agenda 21-planen. Det har också skett mycket arbete lokalt kring de lokala miljömålen under den senaste tiden. Hur kan Carina Ohlsson tänka sig att plocka upp de lokala idéerna och tankarna och det lokala engagemanget och kraften under utformningen av vår framtida klimatpolitik, men också när vi ska revidera miljömålen?

Herr talman! Det som förut var lokala investeringsprogram och nu har gått över till KLIMP, tycker jag är ett sätt. Jag har märkt både i min egen kommun och i andra hur mycket man jobbar med de här programmen. Man samverkar också mellan kommun, företag och individer för att hitta bra projekt. Jag hoppas att man, även om man inte skulle få pengar från staten, tycker att idéerna är så bra att det är värt att köra i alla fall. Det kanske är ojust att ta upp detta med Claes Västerteg, eftersom han inte satt i samma kommitté, men där hade vi mycket diskussioner om underifrånperspektivet. Vi socialdemokrater tyckte faktiskt att man från nationellt håll skulle stödja det ideella arbetet. Det var inte Centerpartiet helt överens med oss om. Det tyckte vi var synd. Man sade att arbetet kommer att bedrivas ändå. Om Claes kommer med konkreta förslag kan jag gärna ta ställning till dem och kommentera dem. Vi är alltså överens om att det lokala arbetet är oerhört viktigt för att de globala ändringarna ska ske.

Herr talman! Det lokala arbetet är viktigt, men det handlar också om vilka signaler man skickar. Man kan inte styra fram ett underifrånperspektiv genom att styra upp hur man ska bli delaktig. Det handlar om signaler. Vilka signaler är du beredd att skicka kring hur de lokala miljömålen kan plockas upp i arbetet framöver? Jag delar uppfattningen om KLIMP. Jag och Centerpartiet tycker att det är bra. Men jag ser en risk med det i framtiden. KLIMP är tidsbegränsat. Det finns ingen långsiktighet i det arbetet, enligt min uppfattning. Jag skulle gärna se att man förlängde arbetet med KLIMP. Det har vi från Centerpartiet lagt fast i vårt budgetförslag och tillfört pengar. Det är en sådan fråga som vi får anledning att återkomma till framöver, bland annat när vi ska anta vår budget.

Herr talman! Jag tycker också att det är intressant att fortsätta att diskutera med Centerpartiet om kommande lösningar på miljöområdet och hur vi tillsammans stimulerar det lokala miljöarbetet. Med tydliga signaler menar jag inte att vi ska bestämma allting ovanifrån. Det var faktiskt till stöd för dem som jobbar med Agenda 21. Agenda 21-samordnare skulle till exempel få möjlighet att träffas och ha träffpunkter, att få stöd från forskare och så vidare. Jag menade inte att vi ska tala om vad man ska göra. Jag tycker också att idéerna måste få möjlighet att födas underifrån. Vi här i kammaren har ju inte alla lösningar. Det är jag övertygad om. Vi måste få impulser från olika håll och tillsammans försöka hitta lösningar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för välkomsthälsningen. Jag har verkligen med stort intresse tagit del av diskussionen och alla inlägg som har varit. Det är en intressant debatt som vi har här. Den är djupt seriös från alla. Jag känner att jag har mycket att lära och ser fram emot många års debatter och insikter i de här frågorna. Jag tycker att det är tydligt att alla här delar allvaret i vad som händer med vårt eget land och världen som helhet om vi inte förmår ställa om till mer uthålligt och förnybart. Vi väljer naturligtvis ibland olika vägar eftersom vi har olika politiska ideologier. Men det finns ett stort och gemensamt allvar som växer, inte bara i riksdagen utan i stora delar av samhället. Lars Lindblad var väl mest elak och tyckte att hela den här skrivelsen i stort sett bara var slöseri med papper. Jag måste väl vara lite mer generös och säga att jag tycker att varje reservation var värd varje pappersark den är tryckt på. Den här politiska debatten behöver vara mer högljudd, och den behöver ta mer politiskt utrymme. Det tycker jag att både skrivelsen och reservationerna är exempel på. Lars Lindblad uttryckte som kritik och som något negativt att skrivelsen innehöll allt mellan himmel och jord - som om det vore något negativt. Är det inte precis det som hållbar utveckling ändå handlar om? Det är precis så stort och precis så genomgripande. Jag kan ta i ännu mer och säga att det borde utvidgas till att heta allt mellan himmel och havsbotten så har vi möjligen tagit in allt det som en hållbar utveckling måste beröra. Det finns också många områden som beskrivs som konflikter. Jag har tyckt att det har varit intressant att försöka titta på hur debatten har varit historiskt. Åsa Domeij var också lite inne på det. För ett antal årtionden sedan fördes diskussionen i många länder mycket i termer av om social rättvisa och välfärd gick att förena med produktivitet och utveckling. Många länder, inte minst de nordiska, har nog varit med och visat att det inte bara gick att förena tankar om social rättvisa och produktivitet, utan att de till och med var varandras förutsättningar. Frågan ställs fortfarande ofta som: Går hållbar utveckling att förena med tillväxt? Jag är övertygad om att det vi ser växa fram nu inte bara är att fler svarar: Ja, det går att förena, utan också: De är varandras förutsättningar. Det finns några politikområden som verkligen berör alla andra områden i det politiska spektrumet. Jämställdhet är ett sådant. Integrationsfrågor är ett annat. Demokrati har ni varit inne på här. Ett är också det vi diskuterar nu, nämligen hållbar utveckling. Det förutsätter ett förhållningssätt som jag tror kommer att spela allt större roll, både internationellt i den debatt som pågår alltmer intensivt i land efter land och här hemma i Sverige. Som Sinikka Bohlin påminde om i början - det känner ju ni väl till - bygger skrivelsen och mycket av diskussionen världen över på mötet i Johannesburg, men också i de millennieutvecklingsmål som FN nu arbetar efter. Nästa år ska ju alla världens länder inleda arbetet med att genomföra nationella strategier för hållbar utveckling. Hur ser den utvecklingen ut i världen i dag? Marie Wahlgren ställde sig också den frågan. Hon svarade: Nej, utvecklingen går inte i alla leder åt rätt håll. Det håller jag med om. Men det är ändå, tycker jag, alltfler länder som inser brådskan med utvecklingen och att det inte räcker med den nationella debatten och de nationella politiska instrumenten. Om det finns ett globalt ansvar och ett globalt beroendeförhållande behöver vi också globala instrument på ett annat sätt än hittills. Där är förstås Kyotoprotokollet det mest intressanta som hänt på väldigt länge. Som Margot Wallström har sagt är det också bara början. Vi, den lilla rika delen av världen, har också ett särskilt ansvar på alla vis och sätt. Det går också att beskriva på många områden. Sverige hör dit, till den lilla del av världen som har ett särskilt ansvar. Vi har väldigt mycket kvar att göra för att fullt ut leva upp till det ansvaret. Vi ska dock också säga att vi på många sätt kommit en liten bit på väg, något som inte är alla länder förunnat. Jag menar nu inte att stå och klappa mig för bröstet och säga att Sverige är bäst på allt, men det var intressant när OECD kom med sin lilla mätning om hur det såg ut med hållbar utveckling i världens länder och Sverige toppade denna. Det säger inte att vi är färdiga, men det säger att vi kanske någonstans har börjat gå i rätt riktning. Hur man definierar visionen har många varit inne på. Visst kan den låta fluffig, som jag tror Lars Lindblad uttryckte det. Jag vill bara kort citera det jag tycker är kärnan i visionen. Så här står det i skrivelsen: "I visionen om det hållbara samhället är politikens mål solidaritet och rättvisa i alla länder, mellan länder och mellan generationer. Det hållbara samhället är ett samhälle där ekonomisk utveckling, social välfärd och sammanhållning förenas med god miljö." Detta förutsätter också att vi kan tillfredsställa våra behov "utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov", som Gro Harlem Brundtland uttryckte det för många år sedan. Är detta fluffigt? Ja, det kan man ju säga om man vill. Men jag tycker också att det är en ganska tydlig vision. Den säger oss också det kanske mest konfliktfyllda och viktiga av allt att säga, nämligen att ekonomisk utveckling inte är ett tillräckligt svar på hur vi ska nå ett hållbart samhälle. Vi måste också ha en politisk vilja och en politisk styrning av den ekonomiska utvecklingen. Vi måste våga se konflikterna, till och med medvetet lyfta fram dem för att hitta nya tvärsnitt i fråga om vad hållbar utveckling faktiskt är. De strategiska framtidsfrågorna har nämnts många gånger. Jag gör det väldigt kort. Det första är miljödriven tillväxt och välfärd. Det handlar om att skapa förutsättningar för välstånd i alla länder utan att underminera jordens klimat. Det kräver förnyelsebar energi. Det kräver att vi utvecklar och förstår miljöteknikmarknaden. Det kräver att vi bygger och bygger om våra bostäder både energisnålt och ekologiskt. Det andra är en god hälsa - att leva gott, att leva solidariskt och att leva så länge som möjligt. FN har uttryckt att färre föräldrar borde stå vid sina barns gravar. Det är ett annat sätt att uttrycka målet om en god hälsa. Det ska vara fler vuxna barn som står vid sina gamla föräldrars gravar än föräldrar som står vid sina barns gravar. Så säger Kofi Annan. Kampen mot aids är här central, liksom kvinnors rätt till sin egen sexualitet och kropp, ett nog så viktigt millenniemål. Det handlar också om att kunna planera samhället så att den fysiska aktiviteten blir både möjlig och enkel. Det tredje är politik för samhällsbyggande, vilket det nya departementet är ett exempel på. Det handlar om hur vi bor, hur vi arbetar, hur vi reser, hur vi ser på segregationen kontra stadens utveckling, hur vi ser på infrastrukturen och hur vi ser på den regionala obalansen. Det fjärde området handlar om det åldrande samhället, något som alltfler av världens länder måste lära sig hantera. Det handlar om att orka och kunna arbeta en ännu större del av våra liv men också om att planera bostadsbyggandet för hur generationerna faktiskt ser ut. Vi blir äldre. Vi vill eller måste bo kvar hemma längre. Fler hushåll är ensamhushåll. Ännu fler hushåll passar inte in i det som var miljonprogrammets byggande, nämligen trerumslägenheten där mamma, pappa och två barn skulle bo. I de lägenheterna bor nu mamma, pappa och sju barn, eller en ensam kvinna. Det vi byggde för passar allt mindre med hur det faktiskt ser ut i dag. Jag vill så ge några avslutande kommentarer. För det första: I vår kommer miljömålspropositionen, där också många av de konkreta frågeställningar som finns i reservationerna kommer att finnas med. Många av dem är oerhört viktiga, tycker jag, inte minst den biologiska mångfalden. I den propositionen kommer också många av frågorna i reservationerna att kunna utvecklas. För det andra: När vi säger att vi måste våga se möjligheten att styra politiskt måste vi också se att det finns behov av att avsätta mark och naturreservat. Grunden för detta är frivillighet, men om det inte fungerar och skyddsvärden och samhällsintressen är betydande måste samhället kunna finnas där. Det är min utgångspunkt. För det tredje: Sven Gunnar Persson sade att vi behöver indikatorer, och det håller jag med om. Det är oerhört viktigt på det här området. Vi har också påbörjat ett sådant arbete, och syftet är att kunna redovisa det senast i nästa skrivelse till riksdagen år 2006. Jag känner också behovet att se hur vi ytterligare kan koncentrera och spetsa beskrivningen av den hållbara utvecklingen. Avslutningsvis: Detta är konfliktfyllt, och det är viktigt att lyfta fram, som Åsa Domeij sade. Vi behöver ställa frågorna på ett kanske lite annorlunda sätt. I dag beskrivs ofta fattigdom som orsak till miljöproblem. Om vi i stället frågar oss om det är fattigdom eller rikedom som har orsakat de värsta miljöhoten i dag kanske vi också ser var svaren i första hand måste finnas, nämligen i vår typ av samhällen.

Herr talman! Jag vill inleda med att också önska ministern välkommen till den första debatten med miljö- och jordbruksutskottet. Det är roligt att se dig här i kammaren. Det är alltid roligt att ha ministern med i debatterna. Det är en liten extra krydda i debatten. Mina synpunkter, elaka eller inte - det är alltid faran med ironi - handlade om att jag tror att skrivelsen hade tjänat på att vara betydligt mer avgränsad och konkret och inte spreta så mycket. Det tror jag att kärnan i detta hade tjänat på. Sedan har jag generellt inställningen att skrivelser tar för mycket utrymme i vårt arbete. Jag tror mer på konkreta propositioner med konkreta förslag som gör samhället bättre än på att skicka skrivelser och svara på dem. Låt mig då vara konkret och ta upp ett av Mona Sahlins nya ansvarsområden, energipolitiken. Hon har ju nu möjlighet att gå in i denna med nya, fräscha ögon. Jag skulle vilja ställa en rätt öppen fråga: Tycker ministern att den förda svenska energipolitiken är förenlig med begreppet hållbar utveckling?

Herr talman! Låt mig bara kommentera det första som Lars sade, att detta är för brett och att man borde snäva in det. Också där finns det ju en värdering. Moderaterna tycker till exempel att äganderätten är viktig att föra in men vill inte se att biologisk mångfald har en plats. Det tyder väl på att detta med vilka områden det gäller också är en politisk frågeställning. Jag erkänner dock att vi nu är inne i en sökandeprocess där man beskriver det så här för att sedan kunna spetsa in var staten, kommuner, frivilligorganisationer och individer har sin stora roll. Det är detta utvecklingsarbete jag hoppas vi kan visa på nästa gång. Sedan är väl, förvånande nog, svaret på frågan: Ja, jag tycker att svensk energipolitik är förenlig med uthållig utveckling. Om vi ska mena allvar med att vi inte kan bygga vår energiförsörjning på ändlig energi måste vi förstå att ordet "ändlig" betyder att det tar slut och att det förnyelsebara måste vara en allt större bas i vår energiförsörjning. Ju längre vi dröjer med att se också på kärnkraften med de ögonen, desto mer försvårar vi både tillväxten och omställningen. Samtliga våra reaktorer är byggda inom en period på 13 år. Om vi väntar med att ställa om, om vi inte planerat, uthålligt och successivt inleder det som nu i nästa omgång kommer att handla om Barsebäck 2, då kan vi snacka om att det på slutet kommer en snabbavveckling som hotar industrin. Jag står alltså bakom detta. Men jag ser också behovet av att utveckla sambandet mellan bostadsenergi och energipolitik, sambandet mellan att ännu mer kunna hushålla och effektivisera och att ännu mer, vilket också Vattenfall i dag gett exempel på, satsa på till exempel vindkraften.

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade det rätt, men jag kände det som att Mona Sahlin hävdade att Moderaterna anser att det är ett motsatsförhållande mellan äganderätt och biologisk mångfald. Jag vet inte om jag missuppfattade det. Jag vill nog hävda att frågan handlar om hur vi bäst uppnår detta. Jag tror att det är det privata ägandet som har skapat många av de här värdena som jag också tycker att man ska bygga vidare på i större utsträckning än jag anser att regeringen har gjort hittills. Det är egentligen det som den frågan handlar om. Låt mig när det gäller energipolitiken ta några exempel på områden där jag inte anser att regeringens energipolitik är hållbar. Ministern nämnde själv nedläggningen av ytterligare en reaktor i Barsebäck, vilket ju är en mångmiljardsatsning om man ska uttrycka det positivt. Den tränger ut satsningar på andra områden, pengar som skulle kunna användas till annat. Vi vet från stängningen av Barsebäck 1 att det innebar mångmiljardbelopp. När Barsebäck 1 stängdes ersattes dess produktion i huvudsak med kolkraft från bland annat Danmark. Många skåningar - jag kommer från Skåne - är oroliga för de negativa miljöeffekter som det har inneburit. Nu när det har börjat bli kallt kan vi titta in mot Danmark och se hur de skitiga reservkraftverken drar i gång. Det är ingen trevlig upplevelse, och det får väldigt negativa konsekvenser. Parallellt med detta storinvesterar statliga Vattenfall, som ministern också nämnde, i massbrytning och förbränning av kol från Östeuropa. Jag håller inte med om att det är hållbart. Och längs Skånes sydkust ska storskaliga vindkraftsparker placeras. Dessa kommer faktiskt att förstöra det fina skånska kulturlandskapet, och många medborgare bubblar av ilska där nere. De är rädda för vad som sker med utsikten, bekymrade för sina investeringar i huset vars värde nu med stor sannolikhet kommer att sjunka och så vidare. Jag anser att man inte kan hävda att den förda energipolitiken är hållbar. Den behöver förändras på många områden.

Herr talman! Jag såg en dansk tidning som sade att för första gången i världshistorien kommer Mona Sahlin att vara populär i Danmark eftersom vi nu ska stänga Barsebäck 2. Det blir en lite märklig beskrivning om det ska låta som om inte Danmark också har efterfrågat detta, att inte placeringen av Barsebäck är ett exempel på vad som händer om man inte tar ansvar också över gränserna. Men jag är den första att hålla med om att om det skulle vara så att avvecklingen av kärnkraften sker till priset av att det bara är de ändliga resurser som kol och olja representerar som ersätter den är det inte en uthållig utveckling. Det är därför jag betonar det som är och måste vara att ta konflikter och debatter, nämligen att någonstans ifrån måste energin komma. Någonstans kommer också förnybar energi att innebära konflikter i form av att vi vill använda vattnet effektivare, odla biobränsle eller sätta upp vindkraftverk. Det är ett exempel på hur också samhälleliga intressen måste få gå före det som ibland kan upplevas som att det stör en utsikt. Det är en målkonflikt, och det måste finnas en samlad förnyelsepolitik som vågar ta ställning i de frågorna. Jag hoppas att vi vartefter ska kunna visa hur investeringar, spännande tekniklösningar, hushållning, effektivitet och ett globalt samarbete undan för undan leder oss till att det inte bara är möjligt utan väldigt viktigt att byta energipolitiskt system.

Herr talman! Jag vill också passa på tillfället att önska ministern välkommen till det här politikområdet och ser fram emot många spännande debatter framöver kring det som vi som sitter här kanske tycker är en av de absolut viktigaste frågorna som rör världen och samhället. Jag ska faktiskt inte ta upp energipolitiken - kors i taket! Jag tänkte i stället ställa tre frågor till ministern. Den första är: Kan vi ta det sista som ministern sade i sitt anförande som ett löfte om att vi faktiskt får en betydligt vassare och bättre skrivelse nästa gång, som på ett tydligare sätt lyfter fram problemställningarna och ser de långsiktiga strategiska problemen? Sedan ska jag ta upp en fråga som jag har ställt ett antal gånger till ministerns förre kollega Lars-Erik Lövdén, eftersom ministern nu också har ansvar för bostadsområdet. Den handlar om att knyta samman bostads- och klimatfrågorna. Min fråga är: Hur mycket anser ministern att bostadssektorn ska minska sin användning av fossila bränslen under till exempel de närmaste 20-25 åren? Till sist vill jag lyfta fram ett område som ministern framhöll i sitt eget tal, nämligen vikten av det internationella arbetet. Där tycker jag att EU är en av de viktigaste miljöorganisationer som finns. Min fråga är: Varför är socialdemokratin inte för att man ska få lov att fatta majoritetsbeslut i stället för konsensusbeslut om till exempel miljöskatter?

Herr talman! Jag vill också passa på tillfället att önska ministern välkommen till det här politikområdet och ser fram emot många spännande debatter framöver kring det som vi som sitter här kanske tycker är en av de absolut viktigaste frågorna som rör världen och samhället. Jag ska faktiskt inte ta upp energipolitiken - kors i taket! Jag tänkte i stället ställa tre frågor till ministern. Den första är: Kan vi ta det sista som ministern sade i sitt anförande som ett löfte om att vi faktiskt får en betydligt vassare och bättre skrivelse nästa gång, som på ett tydligare sätt lyfter fram problemställningarna och ser de långsiktiga strategiska problemen? Sedan ska jag ta upp en fråga som jag har ställt ett antal gånger till ministerns förre kollega Lars-Erik Lövdén, eftersom ministern nu också har ansvar för bostadsområdet. Den handlar om att knyta samman bostads- och klimatfrågorna. Min fråga är: Hur mycket anser ministern att bostadssektorn ska minska sin användning av fossila bränslen under till exempel de närmaste 20-25 åren? Till sist vill jag lyfta fram ett område som ministern framhöll i sitt eget tal, nämligen vikten av det internationella arbetet. Där tycker jag att EU är en av de viktigaste miljöorganisationer som finns. Min fråga är: Varför är socialdemokratin inte för att man ska få lov att fatta majoritetsbeslut i stället för konsensusbeslut om till exempel miljöskatter?

Herr talman! Även Marie Wahlgren och jag kommer säkert att diskutera energipolitiken i andra sammanhang. Men den första frågan gällde nästa skrivelse. Jag försökte uttrycka i mitt inlägg att min ambition i alla fall är att vi bland annat med hjälp av de indikatorer som Sven Gunnar Persson pekade på, men också det som Åsa Domeij var inne på, ska visa på konflikten och var valen ligger. Vi ska nästa gång kunna utveckla skrivelsen till en lite annorlunda och mer spetsig produkt. Jag tror att det är viktigt. Och jag säger inte det som kritik mot hur den ser ut nu utan det är den förändringsfas som hela den här debatten är inne i. Det är min absoluta ambition. Den andra frågan handlade om bostadspolitiken. När jag sitter med den nu undrar jag hela tiden över varför inte bostads- och energifrågorna har hört ihop hela tiden. De hör så oerhört nära ihop. En så stor del av vårt energibehov i dag går åt till bostäder och byggnader och alldeles för stor del av det bygger på de fossila bränslena. Jag kan inte sätta upp en procent i dag. Det är alldeles för tidigt. Men hela min inriktning i det arbete vi nu har börjat handlar om att minska den del av energianvändningen som bostäderna står för i dag. Skälet är att kunna frigöra energi som industrin kan använda när vi till exempel måste dra ned på kärnkraften. Det finns många ingångar, inte bara de rent ekologiska och uthållighetsmässiga. Det gäller ombyggnader, som vi behöver göra av framför allt våra miljonprogramsområden, men också nybyggnation. Vi tittar speciellt på hur staten skulle kunna spela en mer aktiv roll för att hjälpa till exempel de människor som i dag sitter fast med oljepannor i sina villor att byta energisystem. EU-frågeställningen är en klassisk debattfråga. Jag är verkligen för EU och ser EU som en av de mest spännande miljöorganisationerna, precis som Marie Wahlgren sade. Men sedan finns också diskussionen om var gränsen går mellan de individuella ländernas egna rättigheter och det som vi vill ska föras över till EU. Där är skattefrågan mycket speciell. Jag står självfallet bakom det som är regeringens uppfattning här, att den måste vara nationell. Sedan får vi se om utvecklingen kan leda i en annan riktning, men jag ser inte det i dag.

Herr talman! Jag tänkte först säga att skälet till att jag tog upp bostadssektorn är, precis som ministern säger, att om vi ska klara våra mål när det gäller klimatpolitiken måste bostadssektorn bära en extremt stor del av bördan. I dag finns faktiskt en del vetenskapliga avhandlingar som pekar på att vi knappt bygger mer energisnåla hus i dag än vi gjorde på 70-talet, vilket visar att vi har släpat efter inom det här området. Sedan vill jag ändå lägga mer fokus på EU som miljöorganisation. Jag tror att det är speciellt viktigt just på miljöområdet att kunna fatta fler minoritetsbeslut liksom när det gäller avgifter och skatter på miljöstörande verksamhet. Jag tror att det skulle vara oerhört viktigt för EU att till exempel kunna få en gemensam koldioxidskatt för att kunna driva arbetet framåt. Det blir hela tiden gränsproblem. Alltså blir det på något sätt det land som vill göra minst som sätter nivån, därför att du annars får utflyttning av industri till det land som har de sämsta miljökraven. Därför uppmanar jag verkligen Socialdemokraterna att ompröva sin inställning i just den här frågan och se hur verkligt speciella miljöfrågorna är när det gäller möjligheten att styra med ekonomiska styrmedel.

Herr talman! Vi kanske skulle göra ett byte. Om jag verkligen vädjar till Folkpartiet att ompröva sitt ställningstagande i kärnkraftsfrågan så kanske jag kan titta på den här frågan. Vissa saker är väldigt fast förankrade i våra partiers förhållningssätt. Jag hoppas att miljödebatten kommer att visa att EU bit för bit kan spela en mycket mer aktiv och sammanhållande roll, även om man i stora stycken gör det redan i dag. Men jag tycker inte heller att man ska underskatta vikten av att det i miljödebatten också behövs att enskilda länder ska kunna gå före, som det uttrycks, eller visa vägen, trampa nya stigar. Vem vet, om denna typ av minoritetsbeslut skulle finnas, är vi då så säkra på att de skulle gå i vår riktning, vi som vill att EU ska gå den här vägen? Jag tycker att det vore ansvarslöst att i dag släppa vår inställning att skatter är nationella. Men låt oss utveckla EU:s miljöpolitik än mer.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin för att hon svarade på det som var tänkt som min första fråga, att den här skrivelsen kommer att utvecklas mer mot att man ska kunna hantera nyckeltal och indikatorer för att år efter år kunna följa utvecklingen på ett bättre sätt. Det innebär självklart inte att vi ska låta bli att diskutera innehållet i begreppen och den ideologiska viljan att arbeta med hållbar utveckling. Det börjar ju bra det här, ministern. Jag har även en annan fråga. Jag var ute och åkte bil en gång när det var väldigt halt. Då kom grusbilen och körde förbi mig och sandade vägen. Det gjorde han på grund av att en bil hade kört i diket. Så känns det ibland när man jobbar med miljöfrågorna, att det är när larmen kommer som vi rycker ut. Det är som att släcka bränder eller att ta bort ishalkan när olyckan redan har skett. Det som vi säkert gemensamt skulle önska att vi kunde uppnå är att vi i våra konsumtionsmönster och i våra produktionsmönster får in tänkandet om hållbar utveckling i ett mycket tidigare skede så att detta inte behöver uppstå. Jag hade en intressant diskussion med Lena Sommestad, din kollega på departementet, i går om hur en folklig mobilisering skulle kunna ske i klimatfrågan. Jag vill ställa ungefär samma fråga till Mona Sahlin: Är du beredd att ta några initiativ för att få en mer folklig grundläggande mobilisering i arbetet för hållbar utveckling?

Herr talman! Jag tackar för att jag fick beröm av kd. Jag hoppas att det är något att tacka för, höll jag på att säga. Sven Gunnar Persson talade om att det tyvärr ibland bara är när larmen kommer som den här debatten blir riktigt stor. Det är ett viktigt och riktigt påpekande. När jag har gått igenom material och debatter har jag funnit att väldigt mycket präglas av en diskussion om att vi måste, måste och måste som om det är någon annan som trycker på så att vi måste förändras. Vi borde kunna få in mycket mer av varför vi vill ställa om till en hållbar utveckling både för vår egen och för andras skull. Med den utgångspunkten sitter vi nu på vårt nya departement och funderar på hur vi skulle kunna medverka till det. Hur skulle vi kunna få in andra typer av konsumentaspekter så att man som individ verkligen känner att man med hjälp av strategier som blir konkreta förstår varför Sverige vill ställa om men också får mer verktyg i sin hand så att man faktiskt kan medverka själv i detta? När jag var liten satt det klisterlappar med ilskna budskap på alla lampor. Det stod: Släck lampan innan du lämnar rummet! Men finns det mer positiva och verkligen betydelsefulla instrument som vi skulle kunna vara med och erbjuda fler individer när det handlar om att ställa om och använda energin mer effektivt? Svaret på Sven Gunnar Perssons fråga är absolut ja, jag tror att det är en viktig och hittills lite undanskymd del i strategin, just den folkliga mobiliseringen och hur staten och samhället kan vara med och underlätta för individer att göra andra miljömässiga val än de gör i dag.

Herr talman! Jag tror att statschefer och ministrar har gjort ovärderliga insatser i Rio, i Johannesburg och på andra ställen. När ministern talar om att Sverige ska ställa om och så vidare är det också en viktig aspekt. Men nästa steg tror jag är, precis som ministern säger, att vi måste få in en känsla hos först och främst var och en själv, och hos medborgarna, om att jag vill vara med i detta projekt. Då tror jag att det är alldeles avgörande - det är möjligt att initiativen ska komma uppifrån även om det motsägs, och vi hade den diskussionen här tidigare med Claes Västerteg - hur man lägger upp detta. Men skolor, föreningsliv, folkrörelser, folkbildning, företag, fackföreningar, kyrkor och samfund, you name it , måste vara med i detta arbete därför att det handlar om ett ansvar för våra barn, för våra barnbarn, för förvaltarskapet och helt enkelt för vår överlevnad och för framtiden. Då tror jag att det är viktigt vilka signaler som kommer från regeringen om stimulans och bidrag till materialproduktion, ekonomiska satsningar på informationsinsatser och stöd till föreningsliv och organisationer så att man kan delta i detta arbete i det Sverige som så ofta gör helt ideella insatser. Jag tror att proffs, vi, statschefer, ministrar, forskare och så vidare har gjort jättemycket som är viktigt, men nu måste vanliga medborgare, som förutom allt annat i livet också ska ta hänsyn till miljön, engageras för den här stora saken.

Herr talman! Jag kan inskränka mig till att säga att jag håller med. Det krävs nu ett arbete på departementet, i samtliga partier och i alla de organisationer och organ som Sven Gunnar Persson nämnde. Så låt oss återkomma i olika sammanhang till inte om utan hur en sådan här delvis ny insats för den folkliga mobiliseringen och folkliga möjligheter till engagemang ska gå till. Jag tror, som Sven Gunnar Persson sade, att det nu är dags och moget och helt nödvändigt.

Herr talman! Låt mig också välkomna ministern till debatterna på detta politikområde, och jag ser fram mot fortsatta diskussioner. Låt mig också instämma i det som Sven Gunnar Persson lite grann var inne på, nämligen att det är positivt att det sker ett utvecklingsarbete om hur vi hanterar den här skrivelsen. Det ska vi ta med oss och givetvis följa upp. Sedan återstår det att se vilken majoritet som finns i den här kammaren nästa gång som vi behandlar skrivelsen. Under senare år har vi ganska mycket diskuterat tillväxt och hur vi får mer tillväxt i landet för att betala det gemensamma. Jag tycker att vikten av en miljödriven tillväxt och den utvecklingspotential som finns lite grann har försvunnit, och det har säkerligen mitt parti också bidragit till. I Sverige har vi många företag som har ett tydligt hållbarhetstänkande. De gör hållbara produkter och erbjuder hållbara tjänster. Det engagemang som finns i många av dessa företag i näringslivet är det viktigt att plocka upp. Jag skulle vilja höra något av ministerns syn på hur hon har tänkt att plocka upp detta engagemang och göra dessa företag delaktiga i arbetet kring hållbar utveckling.

Herr talman! Jag kan inskränka mig till att säga att jag håller med. Det krävs nu ett arbete på departementet, i samtliga partier och i alla de organisationer och organ som Sven Gunnar Persson nämnde. Så låt oss återkomma i olika sammanhang till inte om utan hur en sådan här delvis ny insats för den folkliga mobiliseringen och folkliga möjligheter till engagemang ska gå till. Jag tror, som Sven Gunnar Persson sade, att det nu är dags och moget och helt nödvändigt.

Herr talman! Precis som Claes Västerteg nu sade och som också bland andra Åsa Domeij var inne på har vi, även om det finns många brister, en väldigt teknikspännande miljöinriktad industri i vårt land som har mäktat att öka produktivitet och tillväxt utan att automatiskt öka energianvändningen. Det är den här typen av insatser som gör att vi har sådana möjligheter nu när just miljöteknikmarknaden växer så oerhört globalt. Vi har möjligheter där. Jag ser denna samklang mellan energipolitik, bostadspolitik och näringspolitik. Och det är oerhört viktigt att kunna röra sig och se sambanden mellan dem. Om vi vill se att det är miljöteknikindustrin som ska växa måste vi även med stimulanser och program göra det möjligt. Det kommer också att göra både att utfallet när det gäller energipolitiken blir ett annat och att förutsättningarna för de svenska företag som riktar in sig på detta område växer tillväxtmässigt. Jag tycker att Claes Västerteg själv var inne på rätt begrepp. Vi måste alla tala om miljömässig tillväxt och försöka definiera detta mycket tydligare och använda de konkreta metoder och styrinstrument som staten kan ha för det. Vi hade ju förut en diskussion om bostadspolitiken. Där har vi just ett exempel på hur man vid om-, ny- och tillbyggnad måste kunna använda de här teknikkraven på ett sådant sätt att också den delen av industrin stimuleras. Efter två veckor på det nya jobbet har jag inget nytt heltäckande program, men det är de här områdena som vi arbetar med att utveckla.

Herr talman! Ministern har använt ordet "stimulans" vid ett antal tillfällen. Jag tror att det är väldigt centralt och att det finns en morot för företagen och näringslivet att bedriva ett miljövänligt arbete och ha en miljövänlig produktion - inte att piskan hela tiden viner. Enligt min uppfattning ska detta vara möjligt, och det är möjligt. Men det ska bli ännu lättare att tjäna pengar på att vara miljövänlig. Det gäller givetvis även privatpersoner. I det här arbetet, som jag följt lite grann i massmedierna och även här i dag, är vad ministern har sagt centralt men också vad de företag som vi tillsammans äger, de företag som staten äger, skickar för signaler. Därför ser jag med oro på arbetet hos Vattenfall, på det sätt som man driver sitt företag och på den kolbrytning som sker i Tyskland. Det här är oroväckande. Jag skulle gärna se en mycket tydligare etisk och miljömässig styrning av de statliga företagen, en mycket hårdare styrning mot ett hållbarhetstänk.

Herr talman! Man måste ha både piska och morot, som det lite tråkigt heter i alla de här sammanhangen. Det gäller alltså att våga använda både staten som ägare och staten som styrinstrument samt skatterna både för att visa på beteenden eller miljöhushållning som man inte tycker är rimliga och att stödja och stimulera den utveckling man vill ha. Man kan aldrig frånhända sig den ena av de två sidorna, tror i alla fall jag. Vattenfall äger vi gemensamt, som Claes Västerteg sade. Till att börja med vill jag säga att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att göra det och inte säljer ut Vattenfall. Claes Västerteg får väl ta en diskussion med den allians ni har - hur den nu kommer att vara i framtiden. Näringsminister Thomas Östros, som är den i regeringen som så att säga håller i ägardelen när det gäller Vattenfall, har också uttryckt den oerhörda betydelse som Vattenfall har och ännu mer skulle kunna ha när det gäller energiomställningen i vårt land - därav min glädje över det besked som nu kommit om den satsning som Vattenfall gör på vindkraften för att verkligen ge denna en skjuts och även möjligheten att i alla fall komma i närheten av de nivåer som vårt kära broderland Danmark har. Detta är en viktig del där Vattenfall spelar en oerhört stor roll, framför allt som beställare av den förnybara energin för att göra denna kommersiellt möjlig. Där har Vattenfall sin stora roll. Det förutsätter, tror jag, ett statligt, gemensamt, ägande.