Ersättning för höga sjuklönekostnader upphör

Fru talman! I dag debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16 Ersättning för höga sjuklönekostnader upphör.

Regeringen har beslutat att avskaffa ersättningen, och jag vill ta tillfället i akt att förklara vår socialdemokratiska ståndpunkt i ärendet.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är en kompensation som arbetsgivare har kunnat ansöka om när deras sjuklönekostnader överstiger en viss andel av lönekostnaderna. Detta system har funnits för att avlasta särskilt de små och medelstora företagen, som kan drabbas hårt ekonomiskt om flera anställda blir sjuka samtidigt. Ersättningen har alltså spelat en viktig roll i att skapa trygghet både för arbetsgivare och för arbetstagare.

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar dock i sin rapport Lätt att göra fel att ersättningssystemet har flera tydliga effektivitetsbrister som leder till en ökad risk för felaktiga utbetalningar. Ett av de stora problemen är att arbetsgivarna själva ansvarar för beräkningen av sjuklönekostnaderna, vilket ökar risken för felaktigheter. Vidare pekar Riksrevisionen på att samordningen mellan Försäkringskassan och Skatteverket är otillräcklig, vilket försvårar kontrollarbetet.

Den socialdemokratiska utskottsgruppen kommer inte att reservera sig mot regeringens förslag att avskaffa ersättningen. Vi anser att det finns flera problem med dagens system som behöver åtgärdas. Det är tydligt att systemets nuvarande konstruktion inte är hållbar i längden och att det finns behov av att minska risken för felaktiga utbetalningar.

Samtidigt har vi socialdemokrater några farhågor som vi lyfter fram i vårt särskilda yttrande när det gäller hur förslagen kan påverka viljan att anställa olika grupper av försäkrade, såsom kroniskt sjuka och personer med en sjukdomshistorik.

Vi är medvetna om att det finns en risk för att dessa individer kan möta svårigheter på arbetsmarknaden om arbetsgivarna blir mer selektiva i sina anställningar. För oss är det självklart att alla människor har rättvisa och jämlika möjligheter på arbetsmarknaden. Från utskottsgruppens sida kommer vi att följa frågan noga och återkomma med förslag om vi anser att det behövs.

Vidare är det viktigt att vi inte förlorar fokus på arbetsmiljöarbetet. En bra arbetsmiljö är inte bara en fråga om att undvika arbetsskador och sjukfrånvaro, utan det handlar också om att skapa en arbetsplats där de anställda känner sig trygga och uppskattade.

Arbetsgivaren har redan ett stort ansvar att säkerställa att arbetsmiljön är sådan att den minimerar risken för arbetsskador och i förlängningen sjukfrånvaro. Att avskaffa denna ersättning innebär att riksdagen ställer tydligare krav på arbetsgivarna att uppfylla detta ansvar.

Riksdagen måste också se till att de som drabbas av sjukfrånvaro får det stöd de behöver för att kunna återgå i arbete. Här behöver vi arbeta vidare med åtgärder som förstärker både det förebyggande arbetet och rehabilitering. Det är avgörande att arbetsgivarna får de verktyg de behöver för att kunna ta ansvar för att de anställda ska återgå i arbete efter sjukdom. Detta ska ske utan att det innebär en oskälig ekonomisk börda för arbetsgivarna.

Fru talman! Regeringen föreslår i den proposition som vi diskuterar i dag att gällande ersättning för höga sjuklönekostnader ska upphöra.

Förslaget möter omfattande kritik från remissinstanserna. Bland dem finns Svenskt Näringsliv, Småföretagarnas Riksförbund, LO, Saco, Myndigheten för delaktighet och Funktionsrätt Sverige. De avstyrker förslaget med motiveringen att det leder till ökad selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivarverket ställer sig tveksamt till förslaget och anser att det är bättre att ersättning för höga sjuklönekostnader finns kvar och i stället utvecklas.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är mest betydelsefull för små företag. Det finns ett tak för hur mycket ersättning varje arbetsgivare kan få ut, vilket gör att ersättningen är av mindre betydelse för stora företag, kommuner och regioner. I lagrådsremissen finns följande att läsa om bedömningen av konsekvenser för företagen:

Det innebär att ersättningen i så fall motsvarar 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader. De flesta företag som mister ersättningen vid ett avskaffande är mindre arbetsgivare med få anställda. Detta är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar förslaget.

Vi vet också att små företag har haft det särskilt tufft under såväl pandemin som den senaste tiden med hög inflation. Att en borgerlig regering viftar bort den kritik som kommer från Svenskt Näringsliv med flera om påverkan för små företag är för mig förvånande.

Regeringen påpekar som ett argument för avskaffandet att det finns risk för fusk i systemet. Brottsförebyggande rådet menar dock att andelen felaktiga utbetalningar inte är anmärkningsvärt hög i förhållande till andra ersättningar och att det därmed inte kan sägas att ersättningen är extra utsatt.

Riksrevisionen har kommit med en del rekommendationer för hur fusk kan undvikas. De rekommenderar fler kontroller och bättre möjligheter att dela information mellan myndigheter. Dessutom bör arbetsgivarnas skyldighet att lämna information skärpas och kombineras med sanktionsavgifter. Det här är välkomna förslag som vi i Vänsterpartiet gärna hade sett att regeringen hade utvecklat vidare för att undvika fusk i systemet.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen lyser funktionsrättsperspektivet med sin frånvaro. Funktionsrätt Sverige påpekar i sitt remissvar att förslaget riskerar att ytterligare försämra möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom. Det är en målgrupp med redan kanske har flest utmaningar på arbetsmarknaden i en tid då rekordhög brist på arbetskraft råder. Regeringen borde stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, inte försämra dem.

Även LO menar att det förslag som presenterats inte är tillräckligt genomlyst och välbalanserat och i alltför hög grad riskerar att leda till ökad selektion i arbetskraften och till högre sjuknärvaro och dessutom drabba anställda hos små arbetsgivare extra hårt.

I stället för att avskaffa ersättningen menar LO att systemet ska ses över i ett större grepp, även allmänt och särskilt högriskskydd, så att selektering i arbetskraften, felaktiga utbetalningar och andra negativa effekter kan undvikas.

Inspektionen för socialförsäkringen saknar en konsekvensanalys av hur mycket ersättningen för särskilt högriskskydd kan komma att påverkas vid ett avskaffande av ersättning för höga sjuklönekostnader. Det menar Inspektionen för socialförsäkringen inte är tillräckligt genomlyst. Det tycker även jag är en tydlig brist i den proposition vi nu diskuterar.

Vänsterpartiet instämmer i kritiken från remissinstanserna och ser särskilt allvarligt på risken för selektering på arbetsmarknaden, där människor som bedöms ha hög risk för sjukfrånvaro väljs bort vid anställning.

Regeringen motiverar valet att gå vidare med förslaget trots denna kritik med att det behövs ett incitament för arbetsgivare att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet instämmer i att incitament behövs.

I internationell jämförelse har arbetsgivare i Sverige väldigt svaga incitament att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet anser dock att incitamentsstrukturen behöver utvecklas på ett mer genomgripande sätt. Att bara fokusera på de höga sjuklönekostnaderna är otillräckligt och riskerar att slå fel.

När regeringen lade ned Karensutredningen och i stället tillsatte en arbetsgrupp på Regeringskansliet för att utreda frågan valde den också bort en mer genomgripande analys av hur arbetsgivarnas incitament att motverka sjukfrånvaro skulle kunna stärkas. Det är Vänsterpartiet mycket kritiskt mot. Om regeringen hade velat minska höga sjuktal till följd av bristande arbetsmiljö hade den kunnat vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på landets arbetsplatser.

Fru talman! Riksdagen bör avslå propositionen. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Avsikten med ersättningen för höga sjuklönekostnader har varit att skydda små företag mot oförutsedda utgifter som en anställds sjukfrånvaro kan innebära, med särskild hänsyn till nystartade företag. Ersättningen är utformad på ett sätt som i första hand gynnar mindre företag.

I syfte att underlätta administrationen hos företagen har ansökningsförfarandet automatiserats.

Ersättningen är utformad på så sätt att sjuklönekostnader i vissa lägen helt ersätts av staten. Det sker när en arbetsgivares sjuklönekostnader överstiger en viss andel av de totala lönekostnaderna.

Det kan inte anses vara lämpligt att hela marginalkostnaden för anställdas sjukfrånvaro övervältras på staten.

Herr talman! Systemet för ersättning för höga sjuklönekostnader har visat sig ha flera brister. Det finns således stor risk för felaktiga utbetalningar och ökad efterföljande administration. Systemets nuvarande konstruktion medför ökad risk att felaktiga uppgifter uppkommer vid inrapportering av sjuklön.

En förutsättning för att ett automatiserat system ska leda till korrekta utbetalningar är att ersättningen beräknas på rätt uppgifter.

I förarbetena till reformen ersättning för höga sjuklönekostnader uppskattades kostnaden till 360 miljoner kronor. Det var sex gånger högre än utgifterna för det föregående systemet, ersättning för högkostnadsskydd för arbetsgivare. Men i slutändan blev kostnaden dubbelt så hög som den uppskattade.

År 2019, det vill säga fyra år efter att systemet trädde i kraft och före pandemin, var kostnaderna för systemet 1,1 miljarder kronor. Det är alltså tre gånger högre än nivån som angavs i förarbetena till regeländringen.

Herr talman! Vad kostnadsökningen beror på är inte klarlagt, men det finns spekulationer.

I det tidigare systemet var det ett komplicerat ansökningsförfarande, vilket kanske ledde till att man underutnyttjade den tidigare ersättningen.

Den fortsatta kostnadsökningen kan delvis bero på att fler arbetsgivare har fått kännedom om ersättningen och börjat rapportera in sjuklönekostnaden i arbetsgivardeklarationen, vilket krävs för att ta del av ersättningen.

Man kan inte heller utesluta att ökningen beror på en faktisk ökad sjukfrånvaro hos de anställda. Felaktiga utbetalningar kan också vara en delorsak. Vad kostnadsökningen beror på är som sagt inte klarlagt.

Herr talman! Det finns också utmaningar i att utföra kontrollarbetet.

Försäkringskassan är beroende av arbetsgivaren i sina kontroller av rätten till ersättning för höga sjuklönekostnader. Det är bara arbetsgivaren som har tillgång till information om vem som varit sjuk och när, vilket är uppgifter som alltid begärs in vid fördjupade utredningar. Men i många fall svarar inte arbetsgivaren när Försäkringskassan begär in kompletterande underlag.

Försäkringskassan har även förtydligat informationen i den mall som arbetsgivarna ska fylla i vid kompletteringen eftersom denna ofta blev felaktigt ifylld.

Det har visat sig att i hälften av ärendena där Försäkringskassan begärde in kompletterande uppgifter lämnade arbetsgivaren in dessa. Hälften inkom alltså inte med kompletterande uppgifter.

Herr talman! Förslaget att fasa ut systemet innebär att cirka 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader inte längre kommer att kompenseras av staten.

De allra flesta företag som skulle mista ersättningen vid ett avskaffande är mindre arbetsgivare med få anställda, och i de allra flesta fall rör det sig om väldigt små summor. Bedömningen är att ett upphörande av denna ersättning inte på något sätt bör vara avgörande för ett företags fortsatta överlevnad.

(Applåder)

Herr talman! Jag begärde ordet när jag hörde Daniel Persson inleda sitt anförande med att peka på det här som ett sätt att stötta företagen. Då har Daniel Persson och Sverigedemokraterna över huvud taget inte förstått vad huvudskälet var till att alliansregeringen 2010 och sedan även den socialdemokratiska regeringen 2015 såg till att vi fick det här systemet.

Det handlar ju om en grupp som Daniel Persson över huvud taget inte nämner i sitt anförande, nämligen människor som är långtidssjukskrivna, som har funktionsnedsättningar och som har ökad benägenhet att ha återkommande sjukskrivningsperioder. De hade oerhört svårt att få fäste på den svenska arbetsmarknaden, då arbetsgivare helt enkelt inte vågade anställa dem.

Det var det som var huvudsyftet med det här systemet - att sänka tröskeln för de grupper som stod långt från arbetsmarknaden så att inte minst småföretagare skulle väga anställa även den person som hade en kronisk sjukdom och även den person som hade en funktionsnedsättning.

Det nämner Daniel Persson över huvud taget inte. Han pratar om det här som att det bara handlar om ett stöd till företag. I och för sig har vi fått vänja oss vid att Sverigedemokraterna verkar vara immuna mot att värna viktiga system när det gäller akassa, arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Men det är förvånande att Sverigedemokraterna och Daniel Persson över huvud taget inte nämner det här.

Jag måste därför fråga Daniel Persson: När ni nu har analyserat det här förslaget och skrivit under på det, vad är er bedömning av hur det drabbar människor med kroniska sjukdomar, återkommande sjuklöneperioder eller funktionsnedsättningar, som i dag står långt från arbetsmarknaden? Hur har ni tänkt i Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten W Jonsson, för frågan!

Att man selekterar bort människor som har hög risk för sjukfrånvaro kan säkert ske i dag. Men skulle det ske är det ju en form av diskriminering, och det måste vi slå till mot hårdare.

Jag tänker också att vid en anställningsintervju har man ingen upplysningsplikt om tidigare sjukskrivningar eller sjukdomar man haft, och det är egentligen väldigt olämpligt av en arbetsgivare att ställa sådana frågor. Det finns kanske undantag när det gäller yrken som brandman, polis eller dylikt, men i övrigt ska man inte ställa de frågorna.

Jag vill också påpeka att i promemorian lyfts det fram att arbetsgivare fortsättningsvis kan ansöka om ersättning för höga sjuklönekostnader när arbetstagaren har fått beviljat särskilt högriskskydd. Det kan beviljas när det föreligger risk för upprepad sjukfrånvaro eller om arbetstagaren har en sjukdom som innebär högre risk för sjukfrånvaro.

Herr talman! Jag måste upprepa min fråga. Det här visar ju på något vis att Sverigedemokraterna och Daniel Persson inte har förstått hur det fungerar på arbetsmarknaden.

De som är absolut duktigast på att anställa människor med funktionsnedsättning eller sådana som har kroniska sjukdomar är inte storföretagen, inte staten och inte kommuner och regioner, utan det är just småföretagen. Och vad småföretagare säger när man frågar dem är att ett av de största hindren och den största oron de har när de gör en nyanställning i det lilla företaget, där de kanske har två eller tre anställda, är det ansvar för sjuklön som de åtar sig.

Det var ju det som gjorde att alliansregeringen såg till att vi fick det här systemet - för att göra allt man kan, vända på varje sten, för att se till att människor med funktionsnedsättning och människor med kroniska sjukdomar ska få åtminstone lite större chans att få ett arbete.

Det rycker nu Sverigedemokraterna undan, och Daniel Persson gör det med argumentet att arbetsgivaren inte får ta reda på hur det är med någons sjukdom.

Den lilla företagaren är inte blind. Den lilla företagaren är inte döv. Den lilla företagaren måste ju göra en bedömning i ett läge där man gör en anställning.

Det förslag som Sverigedemokraterna nu driver igenom kommer att ha två viktiga konsekvenser, och framför allt kommer det att ha en konsekvens för den här utsatta gruppen. Det kommer att göra att småföretagare i Hedesunda eller i Söderhamn som står inför att göra en nyanställning kommer att fundera oerhört noga över om det är en människa som har en ökad risk för att bli sjukskriven. I det läget kommer de helt enkelt att tvinga bort den personen. Det är detta som är verkligheten, Daniel Persson.

Jag slutar snart att förvånas över hur benägna Sverigedemokraterna är att slå mot alla möjliga trygghetssystem vi har i det här landet - dessutom i lägen där det drabbar människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar.

Herr talman! Jag tackar ledamoten W Jonsson för den kompletterande frågan.

Vi träffar säkert företagare ganska brett. Något som ständigt återkommer i mina träffar med företagare är det regelkrångel som finns. Det har regeringen till viss del omhändertagit. Regleringsbrevet för 2024 som har skickats ut innebär för 30 myndigheter att man bland annat ska arbeta med att minska regelbördan och på så sätt också minska de administrativa kostnaderna. Det är ett sätt att stötta företagarna.

För de arbetstagare som kanske har lite svårare att komma in på arbetsmarknaden finns det som sagt lite olika stöd att få. Jag nämnde bland annat särskilt högriskskydd. På Försäkringskassans hemsida nämns också bidrag för personligt biträde, etableringsjobb, introduktionsjobb, lönebidrag, nystartsjobb, projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning, Samhall, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare och särskilt introduktions- och uppföljningsstöd. Det finns alltså redan ett skyddsnät redan i dag.

Skulle människor utsättas för någon form av diskriminering är det ju det vi behöver ta krafttag mot, tänker jag.

Herr talman! Det system vi diskuterar i dag är något som har funnits ganska länge. Det var alliansregeringen som på sin tid införde systemet 2010, och det modifierades 2015. Det fanns två tunga skäl till att man införde systemet. Det allra tyngsta har jag berört i mitt replikskifte; det handlade om att sänka tröskeln för att arbetsgivare skulle anställa människor där de såg, eller visste, att det fanns en ökad risk för sjukskrivning. Det var också ett sätt att underlätta för de små företagen som faktiskt tar ett väldigt stort ansvar.

Som jag tidigare har sagt är det de små och medelstora företagen som är absolut bäst på att anställa människor som har en funktionsnedsättning eller som har en kronisk sjukdom. Det hänger samman med att de verkar i lokalsamhället. De känner människor runt omkring och vet att just den här personen skulle må väldigt bra av att ha ett arbete.

Det blev därför en riktig kalldusch, herr talman, både för funkisrörelsen i Sverige och för småföretagarna när det här förslaget kom. En företagare sa att det kändes som om den här regeringen inte vill ha småföretag över huvud taget. Det är nämligen inte bara det här förslaget som regeringen har lagt som slår hårt mot småföretag, utan det är även en lång rad andra.

De skäl som regeringen anför i sin proposition, det vill säga att avskaffa hela systemet, har inget stöd alls i de underlag som finns, herr talman. Tre stora granskningar har gjorts av ersättningssystemet - Försäkringskassan, Riksrevisionen och Inspektionen för socialförsäkringen. Alla de tre utvärderingar som har gjorts i modern tid visar att det finns ett antal brister med systemet, men de kommer inte fram till att vi ska kasta ut barnet med badvattnet, utan de har en lång rad förslag på hur man skulle kunna förbättra systemet. Den naturliga och rimliga slutsatsen från regeringens sida hade därför varit att ersättningssystemet ska utvecklas och förbättras, inte avvecklas.

Kostnaden för sjuklön är ett betydande hinder för att småföretag ska kunna växa och anställa. Förslaget skulle öka denna kostnad betydligt.

Regeringen skriver i propositionen - det har sagts i talarstolen också tidigare - att ersättningen endast utgör en marginell del av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader och att ett avskaffande av ersättningen inte bör vara avgörande för ett företags existens eftersom det i de allra flesta fall rör sig om relativt små summor.

Detta visar att den här regeringen med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna fullständigt saknar ett småföretagarperspektiv. Det blir närmast hånfullt när man i propositionen menar, vilket även Daniel Persson har upprepat, att detta minsann är så bra för företagen för att det minskar administrationen. Nu behöver småföretagen inte hålla på och rapportera in det här till Försäkringskassan, och då slipper de administration - jättebra!

Men det är inte så att företagarnas organisationer, Småföretagarna, Företagarna, Svenskt Näringsliv med flera, applåderar detta. Deras reaktion är snarare att de har fått en kalldusch. Inte trodde de att en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skulle komma med ett förslag som en blixt från klar himmel som slår direkt mot småföretagen.

Herr talman! Det är även så att konsekvensanalysen i propositionen är bristfällig framför allt när det gäller effekterna för de små företagen, vilket även flera remissinstanser har påpekat. Man har inte gjort någon ordentlig bedömning av alternativa lösningar.

Vi vet från andra undersökningar att sjuklöneansvaret är det näst största hindret för företag att anställa och expandera. Bland företagare som uppger att de vill anställa uppger två av tre att sjuklöneansvaret inverkar negativt på den benägenheten. Svenskt Näringsliv beräknar att arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnad 2023 kommer att uppgå till 33 miljarder kronor. Det är 9 miljarder högre än 2019. I det läget väljer alltså den här regeringen att skjuta över hundratals miljoner i ökade kostnader mot framför allt små och medelstora företag.

Särskilt allvarligt är, som jag tidigare har sagt, att förslaget slår mot små och medelstora företag som vi vet betyder så oerhört mycket för nyanställningar - fyra av fem nya jobb kommer i den sektorn - och för att anställa människor som står långt från arbetsmarknaden.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till reservationen, det vill säga avslag på propositionen.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I det ekonomiska läge vi befinner oss i är det helt avgörande att våra skattemedel används på ett effektivt sätt. Vi behöver få fler i arbete, och de medel som frigörs genom den reform vi nu debatterar behövs för att göra Sverige tryggare.

Det är alltid viktigt att rätt ersättning betalas till rätt mottagare. Under årens lopp har antalet företag som nyttjar möjligheten till ersättning för höga sjuklönekostnader kommit att bli nästan dubbelt så stor som man räknade med när reformen infördes 2015. Samtidigt har även de utbetalda beloppen blivit betydligt högre.

Vid införandet av reglerna i nuvarande system beräknades utgifterna för den här ersättningen till 0,3 miljarder kronor per år. De kommande åren beräknas reformen kosta staten över 2 miljarder per år. Detta innebär att de negativa konsekvenser som finns får en annan dignitet än vad som antogs vara fallet när reformen infördes.

Inte nog med att det blev en dyr reform. Det blev också en reform med påtaglig risk för fusk. Riksrevisionen har granskat systemet. Deras rapport heter talande nog Lätt att göra fel, för det här visade sig vara en reform där det blev lätt att göra fel. Riksrevisionen konstaterade att risken för felaktigheter i inrapporterat underlag är hög. Försäkringskassans riktade kontroller har inte varit tillräckliga för att säkerställa att det inte fuskas. Det här är alltså ett system som kan missbrukas. Vi kastar inte ut barnet med badvattnet; vi täpper till hålen så att inte skattepengarna kan rinna ut.

Det kan ifrågasättas huruvida förmånen fyller sitt syfte att skydda små företag från oförutsedda kostnader. Det är nämligen så att ersättningen i de allra flesta fall betalas ut först året efter det år då sjuklönekostnaden uppstod. Det betyder att arbetsgivaren ändå behöver ha beredskap för de oförutsedda kostnader som en anställds sjukfrånvaro innebär innevarande år. Visserligen finns en möjlighet att ansöka om ersättning i förskott, men det ansökningsförfarandet innebär administrativt krångel för arbetsgivaren och används bara i begränsad utsträckning.

Går det då inte att göra som delar av oppositionen föreslagit och behålla ersättningen men göra mer kontroller? Det står i betänkandet att om man har en ersättning som baseras på detaljerade uppgifter från arbetsgivare om anställdas sjukfrånvaro på individnivå i kombination med mer frekventa och omfattande kontroller skulle det sannolikt minska risken för felaktiga utbetalningar - men det skulle också innebära betydligt ökad administration för arbetsgivare. Regeringens mening är inte att göra det krångligare för små företag utan tvärtom att förenkla.

Man ska komma ihåg att den här ersättningen bara utgör en liten del av arbetsgivarnas sjuklönekostnader. De arbetsgivare som fick ersättning mottog i genomsnitt 26 000 kronor för perioden april-december 2022. För småföretag är siffran 13 000 kronor. Samtidigt pekar aktuella prognoser på att statens kostnader kommande år kommer att uppgå till drygt 2 miljarder. Det innebär att ersättningen motsvarar cirka 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader.

Man ska ha stor respekt för att många företag har det tufft. Men det finns ännu mer angelägna reformer att lägga kraft på, som gör större skillnad för näringslivsklimatet. I ett tufft ekonomiskt läge måste vi prioritera. Låt mig nämna några av dessa prioriteringar.

Herr talman! Regeringen har hittills infört ett förenklingsråd i syfte att minska regelbördan för företag. Vi ska också skapa ett implementeringsråd för att motverka överimplementering av EU-direktiv. Förra veckan fattade riksdagen beslut om att avskaffa kravet på att bevara fysiska kvitton. Det är en väldigt viktig reform som påtagligt förenklar administrationen för alla företag.

Herr talman! Genom den här förändringen av systemet för sjuklönekostnader stärks arbetslinjen. Arbetsgivarna får nu ett ökat incitament att förebygga sjukfrånvaro. Små arbetsgivare har i genomsnitt låg sjukfrånvaro, men det finns också små arbetsgivare där sjukfrånvaron är hög, och de behöver göra insatser för att få ned sjukfrånvaron. Självklart är det många som redan i dag tar stort ansvar, men vi vill tydliggöra att vi vill se ett ännu större fokus på att arbetsgivarna vidtar åtgärder så att fler kan återgå i arbete. För personer som har omfattande sjukfrånvaro finns fortfarande möjligheten till särskilt högriskskydd.

Herr talman! Det här är en företagsvänlig regering. Det här är också en regering som tar ekonomiskt ansvar och täpper till hålen för fusk. Det är tre viktiga principer för att få ordning på Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Viktor Wärnick (M).

Herr talman! Det var som sagt vi - Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna - som tillsammans en gång införde det här systemet. Syftet var att ge stöd till små och medelstora företag men framför allt att se till att det blev lättare för människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar att få arbete.

Nu får vi höra att motivet till förändringarna är att med det här systemet är det lätt att göra fel. Men de som har gjort utredningar av systemet har ju ett antal förslag på hur man skulle kunna åtgärda detta genom att göra korrigeringar och öka möjligheterna att rapportera in på ett enkelt sätt. Om det fanns stöd för den linje som Moderaterna hävdar skulle Svenskt Näringsliv, Företagarna och Småföretagarnas Riksförbund stå upp och applådera att det här systemet äntligen försvinner. Men så är inte fallet, utan snarast det motsatta.

Herr talman! Jag trodde inte att jag skulle få uppleva den dag då en moderat stod i riksdagens talarstol och argumenterade för att företagen måste ta utökat ansvar för sjuklönekostnaden. Det har ju tidigare varit vänstersidan som alltid har argumenterat för det, och vi borgerliga partier har sagt att det inte är rätt väg att gå och att företagarna redan i dag gör allt de kan. De behöver inte ökade kostnader; de behöver få mer hjälp att hantera de här situationerna.

Min fråga gäller det ledamoten sa om att 5 procent av sjuklönekostnaden skulle vara en marginell kostnad. Har Moderaterna över huvud taget inte tänkt igenom att detta i och för sig är en försumbar, marginell kostnad för storföretagen men att den slår hårt och inte är försumbar i ett läge då du har en, två eller tre anställda? Vad är det för analys Moderaterna har gjort när de avfärdar den samlade kritiken från Sveriges småföretagare som säger att det här är ett dåligt förslag?

Herr talman! Den ersättning som betalades ut till små arbetsgivare uppgick till 13 000 kronor i genomsnitt för perioden april-december 2022. Det rör sig således om relativt låga belopp. Ett avskaffande kommer att innebära minskad administration då de här sjuklönekostnaderna inte längre behöver inrapporteras i arbetsgivardeklarationerna.

Riksrevisionen har också konstaterat att det är lätt att göra fel. Vi måste täppa till hålen för fusk, och vi behöver fokusera på mer angelägna reformer såsom att inrätta ett förenklingsråd och ett implementeringsråd. Vi avskaffar nu även kraven på att bevara fysiska kvitton. Det är reformer som på riktigt förenklar för småföretag.

Vi ska självklart värna småföretagen och inte minst fortsätta att bekämpa inflationen så att företagen slipper alla dessa otroliga prisökningar som verkligen slår hårt mot varje företag. Då måste vi också se över olika ekonomiska reformer och lägga pengarna där de gör allra mest nytta. Det gör de inte i just det här systemet.

Herr talman! Nu blir jag lite extra orolig. Småföretagarna ska alltså värnas genom att man inrättar ett eller två nya råd eller utredningar på Regeringskansliet. Jag tror att en småföretagare med två eller tre anställda inte är ett dugg imponerad av det. Den typen av råd har funnits tidigare, och de har jobbat på, men det har inte märkts i den enskilde företagarens verkstad.

Inflationen tycker jag kanske inte har så mycket med den här debatten att göra.

Jag blir orolig när jag hör den moderata ledamoten säga att den genomsnittliga kostnaden för småföretagen är jättelåg. Men jag som företagare är ju fullkomligt ointresserad av vad den genomsnittliga kostnaden är. De flesta små företag har väldigt låga sjuklönekostnader, men det här slår stenhårt mot dem som har två eller tre anställda och som har vågat anställa någon med ökad benägenhet att vara sjukskriven. För små företag som aldrig har några sjuklönekostnader är det däremot ganska ointressant. Dessutom blir då den genomsnittliga kostnaden självklart låg.

Det företagarna är oerhört oroliga för är att i de lägen då de faktiskt drabbas av sjuklönekostnader - det handlar kanske om en av tio småföretagare - rycker det här förslaget undan mattan för dem. Då får de betala priset för att ha anställt en person med ökad benägenhet att bli sjukskriven.

Jag undrar om Eleonore Lundkvist förstår hur fel det hamnar när man pratar om genomsnittliga kostnader. Man borde i stället ha lyssnat på företagarnas organisationer, som ju har ropat högt med anledning av den här kallduschen. Den kom som en blixt från klar himmel från en regering som kallar sig företagarvänlig men är någonting helt annat.

Det vore intressant att höra Eleonore Lundkvist förklara för en småföretagare varför den genomsnittliga kostnaden är det intressanta - inte vad den enskilde företagaren drabbas av.

Herr talman! Eleonore Lundkvist har besökt tillräckligt många företag för att förstå att inflationen slår stenhårt mot alla företag i dag. Jag har också besökt tillräckligt många företag för att gång på gång ha fått höra hur de lyft fram behovet av att ta ett samlat grepp kring regelförenklingar och alla EU-direktiv; de begriper inte varför vi ska implementera dem i onödan. Jag har stor tilltro till att regeringen kommer att leverera på detta område.

Vi behöver också se till något som ledamoten inte alls nämnde, nämligen det stora problemet med fusk och att skattepengar inte går till de mottagare som de är avsedda för. Detta är verkligen någonting som många företagare lyfter fram. Det handlar om frånvaron av trygghet i samhället och om att man kan känna att det hårda slit man lägger ned betalar sig genom att skattepengarna går till dem som har rätt till dem och inte till kriminella.

Om vi skulle fortsätta med det här dyra systemet och införa ytterligare kontroller, som Centerpartiet förespråkar, skulle företagens administration öka rejält. Är det verkligen vad Centerpartiet vill? Det låter som att man är väldigt mån om sina egna reformer, men är det verkligen viktigare för Centern att krama sina egna gamla förslag än att lyfta blicken, se till dagens verklighet och se vad som faktiskt är bäst för hela Sverige?

Herr talman! Tidöregeringen föreslår att ersättningen för höga sjuklönekostnader ska avskaffas. Den här rätten innebär att en arbetsgivare kan få ersättning för en viss andel av sjuklönekostnaderna. Bestämmelserna är utformade så att de gynnar små arbetsgivare, många gånger småföretag.

Från Miljöpartiets sida är vi tydliga med att dessa bestämmelser bör utvecklas och förbättras, men vi tycker att det är helt fel väg att gå att skrota denna ersättning. Det är väldigt viktigt att arbetsgivare vågar anställa människor även om de har en funktionsnedsättning eller har perioder av sjukfrånvaro i bagaget.

Vi har redan i dag en arbetsmarknad där människor väljs bort. Detta är absolut inte någonting som vi vill spä på, utan vi behöver lyfta fram funktionsrättsperspektivet i denna fråga.

Det behövs absolut incitament för arbetsgivare att jobba med arbetsmiljöfrågor. Från Miljöpartiet vill vi se ytterligare ett antal förbättringar i arbetsmiljön. Vi ser dock att Tidöregeringen backar även på detta område. Vi skulle till exempel vilja se en preventionsersättning, så att man kan jobba mer med förebyggande insatser så att människor inte blir sjukskrivna. Det måste också finnas arbetshjälpmedel på arbetsplatserna i större utsträckning.

När det gäller sjukförsäkringen anser vi att de hårda tidsgränser som finns borde vara avstämningspunkter. Man borde kunna bli sjukskriven i den utsträckning som behövs och inte bara utifrån de fasta gränserna 25, 50 och 75 procent.

Jag återgår till debatten om detta förslag. Som jag var inne på behöver systemet utvecklas. I Riksrevisionens rapport föreslås ett antal förbättringar, till exempel att stärka samordningen mellan aktuella myndigheter och att se över lagstiftningen för att minska risken för felaktiga utbetalningar. Detta behöver vi gå vidare med, och det har jag hört alla som vill ha kvar systemet säga i dag.

Att slopa detta i stället för att välja utveckling och förstärkning av systemet är dock helt fel. Det slår mot den enskilda människan med återkommande perioder av sjukfrånvaro. Det slår mot människor med funktionsnedsättning. Det slår också mot småföretagare som vågar anställa dessa människor.

Det är intressant att notera att Tidöregeringen ibland bryr sig om småföretagen och ibland struntar i dem. Det finns till exempel ett annat lagförslag som handlar om hållbar upphandling och om att de som upphandlar dels ska ställa krav på klimat, miljö och hälsa, dels ska ta fram riktlinjer för hur man ska jobba med dessa frågor. Detta lagförslag slopade regeringen av hänsyn till småföretagen, trots att branschorganisationen Företagarna tyckte att förslaget om riktlinjer var bra.

I det här fallet går man vidare med förslaget trots att många remissinstanser och branschorganisationer säger att detta är fel väg att gå. Det är beklämmande att argumentet om småföretagarnas väl och ve används så lättvindigt av den här regeringen. Det är också oerhört allvarligt att inte se till den enskilda människan i dessa frågor.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2 och avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)