Ersättningsrättsliga frågor
Debatt om förslag 24 april 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenKjell Eldensjö (Kd)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenChristina Nenes (S)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 22
Anf. 76 Petra Gardos (M)
Fru talman! Våra småföretagare är Sveriges rygg-
rad. Alla håller säkert med och säger sig värna om
dem. Men för mig ställer sig Socialdemokraterna
kallsinniga och är direkt småföretagarfientliga.
Utskottet delar vår uppfattning om betydelsen av
det allmännas skadeståndsansvar och vikten av effek-
tiva, ändamålsenliga regler men ser inte för närvaran-
de att några lagregler är påkallade.
Fru talman! Jag undrar vad Douglas Borg skulle
säga om det. Douglas Borg arbetade för 18 år sedan
som vaktmästare. Han hade ett litet företag för kän-
distransporter vid sidan om. Vid en skatterevision hos
hans huvudsakliga kund drogs även Douglas Borg in i
skatteärendet. Skattemyndigheten bedömde att Borg
var anställd hos sin huvudsakliga kund och överförde
alla avdrag han gjort för företaget under fyra år till
lön, vilket gav honom en personlig skatteskuld på
närmare en halv miljon kronor. Borg gick i personlig
konkurs och hans arbetsredskap, en bil, konfiskera-
des.
När en person går i personlig konkurs får hon inte
något förstahandskontrakt på en lägenhet, inte något
telefonabonnemang eller ens något bankkonto. Den
personen betraktas helt enkelt som en lägre stående
människa.
Först efter 18 år och 8 advokater fick Douglas rätt
mot staten. Trots vinsten blev Borg inte särskilt glad.
Han säger: "Jag är i dag en människa som blivit be-
stulen på den bästa tiden i mitt liv. I stället för att
ägna kraft och tid åt att bygga upp ett företag har jag
brutits ned både fysiskt och psykiskt."
Borgs ombud har nu lämnat in ett skadeståndsan-
språk till Justitiekanslern. Frågan är om han hinner få
något skadestånd innan han dör.
Det värsta är att det jag nu tagit upp inte är det
enda exemplet. På skatteområdet och även på miljö-
området finns ytterligare ett antal exempel som jag
skulle kunna berätta om.
Vi anser att en person inte ska straffas förrän hon
fälls i sista instans. Det är en av 53 punkter som de
borgerliga partierna har presenterat för att förbättra
klimatet för företagandet och tillväxten.
Med anledning av de brister i systemet som före-
ligger vill vi ställa tre anständighetskrav:
1. Skydda företagare och andra människor mot rätt-
sövergrepp som det jag nämnde ovan.
2. Skapa en situation där staten bättre än i dag tar sitt
skadeståndsansvar vid rättsövergrepp.
3. Medverka till att förlikningsförhandlingar och
skiljedomsförfarande snabbt inleds mellan staten
och företagare.
Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också va-
ra ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare
skydd mot kränkningar. I vårt samhälle verkar dock
myndighetsoffer ha hamnat vid sidan om rättvisans
skydd. Myndigheter och myndighetspersoner är na-
turligtvis inte ofelbara. Det begär ingen heller. Dock
borde det vara självklart att all felaktig myndighets-
verksamhet ska föranleda ett rimligt skadeståndsbe-
lopp till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i
dag. I många fall har myndigheternas felaktiga be-
handling av småföretagare lett till konkurser, person-
liga tragedier och långdragna juridiska tvister.
Människor och företag i Sverige måste uppenbar-
ligen skyddas mot stat och myndigheter. Detta är ett
skrämmande faktum. Varför kan vi då inte enas om
att göra något åt saken nu, när alla ändå håller med?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 5.
Anf. 77 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Inför behandlingen av de ersättnings-
rättsliga frågorna har vi i lagutskottet arbetat i en
särskilt upprättad utvärderingsgrupp för att på så sätt
få möjlighet att fördjupa oss i frågorna än mer. För
oss som suttit i gruppen har detta varit av stort värde i
det gemensamma utvärderingsarbete som vi genom-
fört med excellent bistånd från våra mycket kompe-
tenta medarbetare vid lagutskottets kansli. Det är
väldigt speciellt att man får möjlighet att jobba på
olika sätt i riksdagen och i utskott. Det sätter jag stort
värde på.
Vi i Vänsterpartiet står bakom två reservationer
och ett särskilt yttrande. Jag vill först lyfta upp frågan
i reservation nr 1 om överfallsskyddet i hemförsäk-
ringen. Denna fråga, fru talman, är av stor betydelse.
Det gäller i synnerhet det sätt som försäkringsbolagen
reglerar ersättningen för skador orsakade av våld mot
kvinnor på.
Försäkringsbolagens undantag från överfallsskyd-
det i villkoren för hemförsäkringen utgör en diskri-
minering mot kvinnor, eftersom det är klart vanligare
att kvinnor utsätts för våld i hemmet av män än tvärt-
om. Härigenom legitimerar försäkringsbolagen en
ordning med bristande jämställdhet som man skarpt
måste reagera mot. Vi i Vänsterpartiet menar att det
är av största vikt att försäkringsvillkoren tar hänsyn
till och speglar mäns och kvinnors situation.
Sveriges Försäkringsförbund säger att det är en
bärande princip på försäkringsområdet att hemförsäk-
ringen skyddar den försäkrade och hans eller hennes
närmaste, som är bosatta på samma adress, men er-
sätter inte skador man orsakat varandra inom kretsen,
t.ex. genom våld.
Anledningen till denna princip, säger Försäkrings-
förbundet, är bl.a. att det är svårt att utreda sådana
försäkringshändelser, och att försäkringsbolagets
regressmöjlighet skulle leda till att den ekonomiska
förlusten stannade i just den krets som försäkringen är
avsedd att skydda. En särskild försäkring för skador
som orsakats av våld i hemmet skulle, enligt Försäk-
ringsförbundet, förmodligen bli dyr med hänsyn till
risken för missbruk.
Fru talman! Vi tror inte att missbruket av försäk-
ringsskyddet skulle skilja sig från missbruk av andra
typer av försäkringar, och det finns inga som helst
belägg för att personer frivilligt skulle utsätta sig för
misshandel och våldtäkter bara för att lura till sig
ersättning från sitt försäkringsbolag. Att Anna skulle
be sin man Jerker att slå henne för att hon sedan
skulle få ersättning från försäkringsbolaget menar vi
är otänkbart.
Vänsterpartiet vill i stället att regeringen åter-
kommer till riksdagen med förslag som inte gör det
möjligt att i försäkringsvillkoren ha undantag från
överfallsskyddet i fråga om våld i hemmet som utöv-
as av närstående. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
En annan viktig fråga, där vi har reserverat oss
tillsammans med Centerpartiet, är de trafikskadades
underläge gentemot försäkringsbolagen. Centerparti-
ets Viviann Gerdin, som har varit med och skrivit
motionen, kommer att utveckla detta. Jag vill ändå
beröra frågan lite.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är pro-
blematiskt att försäkringsbolagen har tillgång till flera
läkare vid bedömningen och att bolagen numera säl-
lan beviljar juridiskt ombud till de drabbade.
Den beroendeställning som finns mellan försäk-
ringsbolagets läkare och försäkringsbolaget, och att
denna läkares bedömning ofta får fälla avgörandet vid
oenighet i bedömningen mellan honom eller henne
och den behandlande läkaren, är något problematiskt.
Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets
läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under
tillsyn av Socialstyrelsen.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill att det tillsätts
en utredning som uppmärksammar och ser över den
roll som försäkringsbolagens egna läkare har vid
skaderegleringen. Detta bör ske utifrån de punkter jag
har lyft fram.
Ett annat vänsterpartiyrkande som behandlas i
betänkandet rör pensionsförsäkringar och att dessa är
könsdiskriminerande. Kvinnor betalar lika mycket i
premie som män, men får ut ett lägre belopp per må-
nad i pension.
I denna fråga är utskottet enigt, fru talman. Jag
vill bara understryka utskottets ställningstagande som
innebär att vi utgår från att regeringen och försäk-
ringsbranschen ska överväga att Sverige ska verka för
könsneutrala premier i EU och internationellt. Vi
anser också att en utredning bör granska om pen-
sionsrätter för tjänstepensioner ska kunna ingå i bo-
delning mellan makar och registrerade partner.
Vidare, fru talman, förutsätter utskottet att försäk-
ringsbolagen tar till sig och överväger de av Försäk-
ringsförbundets förslag som riktar sig till försäkrings-
bolagen, nämligen att bolagen bör skapa könsneutrala
ålderspensionsförsäkringar när det gäller försäkringar
med kort utbetalningstid, och att bolagen bör förbättra
informationen kring pensionsförsäkringar.
Fru talman! De åtgärder och förändringar som vi
efterlyser är viktiga, och vi har också lyft upp dem i
våra motioner. Från Vänsterpartiets sida kommer vi
givetvis att följa utvecklingen på området för att sna-
rast nå en icke-diskriminerande ordning.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något om
patientskadelagen. Vi har tillsammans med Kristde-
mokraterna ett särskilt yttrande om detta. Vi vill spet-
sa till utskottets majoritetstext där ett enigt utskott vill
att Riksdagens revisorer ska granska patientskadela-
gen mot bakgrund av att Socialdepartementet ännu
inte har påbörjat någon granskning.
Med hänsyn till det angelägna i ett fullgott pati-
entskydd i detta och andra hänseenden vill vi under-
stryka vikten av att Riksdagens revisorers granskning
kommer i gång och leder till resultat så fort som möj-
ligt.
Med detta, fru talman, vill jag säga att vi i Väns-
terpartiet står bakom alla våra reservationer och det
särskilda yttrandet, men för tids vinnande har jag
yrkat bifall bara till reservation nr 1. I övrigt står vi
bakom utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 78 Kjell Eldensjö (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
vår reservation nr 3 under punkt 5.
Reservationen handlar om utvidgat ansvar för tra-
fikförsäkringen. I dag är skadeståndsansvaret delvis
kopplat till trafikförsäkringen, men också till mycket
stor del till det allmänna försäkringssystemet. En
utvidgning av ansvaret för trafikförsäkringen, som vi
förordar i reservationen, skulle medföra rakare rör
mellan trafikolyckor och skador i samband med dessa
och den som står för den huvudsakliga försäkringen
och därmed ersättningarna.
En sådan ordning skulle givetvis ge högre premier
för försäkringstagarna. Den höjningen skulle delvis
kompenseras med en sänkning av fordonsskatten.
Försäkringsförbundet presenterade 1996 en rap-
port som deklarerade att det skulle vara ett realistiskt
alternativ att överföra det ekonomiska ansvaret för
inkomstförlust vid personskada och rehabilitering
under yrkesaktiv tid. Utskottet ansåg vid den tid-
punkten, med anledning av rapporten, att det var
positivt att frågor om försäkringars möjligheter att ge
incitament till skadeförebyggande åtgärder aktualise-
rats på senare år.
Nu har frågan utretts på nytt inom Personskade-
kommitténs ram. Majoriteten i kommittén har därvid
kommit fram till att inte förorda ett utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen. Kommittéledamöterna från de
fyra borgerliga partierna har kommit fram till en
motsatt ståndpunkt, och de har därför reserverat sig i
kommittébetänkandet.
I reservationen anförs att om den obligatoriska
trafikförsäkringen ges utökat ekonomiskt ansvar för
personskador i trafiken bör detta leda till att medbor-
garna och det allmänna får en klarare bild av de sam-
lade kostnaderna för trafikskadorna. Samtidigt hän-
förs de verkliga kostnaderna till det ställe där de hör
hemma, och försäkringsbolagens intresse för att i
olika former medverka till att stärka säkerheten i
trafiken ökar, eftersom en större del av de samlade
skadekostnaderna belastar just trafikförsäkringen.
Kristdemokraterna har länge förordat en reforme-
ring av det svenska systemet och därvid framhållit det
finska trafikförsäkringssystemet som en möjlig mo-
dell. Det är ett system som tycks fungera bra.
En viktig effekt av detta system skulle bli att tra-
fikanter med många skadefria år fick högre bonus och
lägre försäkringskostnader, medan grupper med
mycket skador fick bära en större del av sina skade-
kostnader. Därmed skulle det uppstå en positiv effekt
som skulle leda till större försiktighet i trafiken, efter-
som man skulle sträva efter att få en lägre försäkring-
spremie, som ju skulle bli följden av fler skadefria år.
Detta skulle därmed också bli ett stöd för den antagna
nollvisionen om antalet dödade och svårt skadade i
trafiken.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om pati-
entskadelagen med anledning av motion L238. I mo-
tionen framhålls att det förekommer att patienter
drabbas av skador inom sjukvården i form av smittat
blod, men att de får kännedom om skadan först sedan
preskriptionstiden för ersättningskravet gått ut. I
likhet med motionären anser vi kristdemokrater att
preskriptionsreglerna i patientskadelagen bör ses över
och ändras så att det i dessa speciella fall finns en
säkerhetsventil som ger en välvillig tolkning till de
drabbades fördel - också för dem som smittats lång
tillbaka i tiden.
Liknande motioner behandlades förra året av lag-
utskottet, varvid anfördes att revisorernas förstudie
angående granskning av patientskadelagen borde
avvaktas. Granskningen skulle vara klar i slutet av
2001. Riksdagens revisorer beslutade dock i septem-
ber att inte gå vidare med granskningen eftersom
Socialdepartementet hade för avsikt att företa en
liknande granskning. En sådan granskning har alltså
inte påbörjats. Lagutskottet har därför på nytt föresla-
git Riksdagens revisorer att patientskadelagen nu ska
bli föremål för deras granskning.
Kristdemokraterna har med anledning av lagut-
skottets begäran om granskning inte reserverat sig
utan nöjt sig med ett särskilt yttrande, men jag vill
ändå till slut poängtera att det enligt vår mening är
mycket angeläget att en sådan här granskning snarast
kommer till stånd.
Anf. 79 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Åhörare! Jag vill i mitt anförande ta
upp det som gäller trafikskadeärenden. Jag vill börja
med den mycket viktiga fråga som gäller handlägg-
ning av trafikskadeärenden. Det är en mycket märklig
situation som råder i dag, att försäkringsläkare eller
sakkunnigläkare inte står under Socialstyrelsens eller
Ansvarsnämndens tillsyn. Det gör däremot en läkare
som möter och behandlar en patient som skadas.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en läkare
som ska vara rådgivare i medicinska frågor till sin
uppdragsgivare, försäkringsbolaget, inte kan ställas
till svars för sina bedömningar. Det är otillfredsstäl-
lande att någon först kan göra en bedömning av en
patient man inte träffat och sedan inte behöver stå till
svars för den medicinska bedömningen.
Ovanpå detta framkommer också att vissa sak-
kunnigläkare ägnar en oerhört kort tid åt bedömning
av den skadade patienten. Många skadade och anhö-
riga för en mycket ojämn kamp när det råder me-
ningsskiljaktigheter mellan dem som skadats och
försäkringsbolagen. Speciellt svårt har det varit för
många som har drabbats av hjärnskador av varierande
grad.
Försäkringsläkarna är faktiskt i praktiken tjänste-
män med nuvarande bestämmelser. Men de är också
medicinska rådgivare, och deras ord väger väldigt
tungt inom försäkringsbolagen. Dessutom har dessa
läkare inte att förglömma en beroendeställning i för-
hållande till sin arbetsgivare. Sakkunnigläkarnas
bedömningar påverkar helt naturligt uppdragsgiva-
rens kostnader. Den kopplingen tycker jag är mycket
besvärande.
Jag anser att det är en brist i lagstiftningen att för-
säkringsläkarna kan friskriva sig från ansvar för sina
medicinska utlåtanden. Som det nu är kan de agera
ganska fritt utan någon större insyn från någon utom-
stående. Det här känns inte rätt, och jag och Center-
partiet efterlyser en förändring. Ett första steg är att
ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över försäkringslä-
karnas medicinska ansvar.
Övriga läkare inom sjukvården står under Social-
styrelsens tillsyn. Varför inte försäkringsläkarna?
Den behandlande läkaren utsätts för en ganska
omfattande granskning. Utöver behandling är det
också medicinering och intygsskrivande som synas.
Jag skulle gärna vilja ha svar på den här frågan från
majoriteten, frågan om varför dessa två läkargrupper
ska tillåtas fortsätta verka under vitt skilda förhållan-
den. Det finns i dag ingen majoritet för det här försla-
get. Det finns en reservation som Centerpartiet och
Vänsterpartiet står bakom. Jag tycker att sakkunnig-
läkare och försäkringsläkare måste omfattas av sam-
ma medicinska krav som behandlande läkare. Som
det är i dag finns det faktiskt en väldigt stor risk att
det sker en del godtyckliga bedömningar.
Även rätten till ombud för de skadade har begrän-
sats under senare år. Nu är det mer försäkringsbola-
gens egen välvilja som avgör om ersättning för ett
ombud ska lämnas. För de skadade som inte själva
har ekonomiska möjligheter att bekosta juridisk hjälp
är det mycket svårt att överklaga försäkringsbolagens
beslut. Jag har i en motion påpekat de problem som
råder i dag, och Centerpartiet står också bakom den
motionen. När det gäller trafikskadeärendet vill jag
avsluta med att yrka bifall till reservation 4.
Sedan vill jag också ta upp det som gäller småfö-
retagarnas försäkringsskydd. Småföretagare har de
senaste åren drabbats av återkommande inbrott och
stölder. Det har lett till väldigt stora påfrestningar för
hela deras existens, och det hotar hela verksamheten.
Företagen får extra kostnader för självrisken på
försäkringarna efter upprepade inbrott. Det finns
också flera företag, främst i storstäderna, som nekas
fortsatt försäkringsskydd. De omfattande ersättning-
arna för skador och stölder till de utsatta företagen
har medfört att flera försäkringsbolag har fått kalla
fötter. De anger att de helt enkelt inte är intresserade
av att försäkra småföretagarna, vilket jag tycker är
fruktansvärt. Alla har vi ju ett behov av att kunna
försäkra oss mot eventuella händelser som vi inte
påverka.
Det som har framkommit i samtal med represen-
tanter för försäkringsbolagen är att man tycker att
bristen på utredningar av inbrott och stölder inte har
hög prioritet. Utan brottsutredningar och fastställande
av vad som ligger bakom de här brotten har det suc-
cessivt blivit så att försäkringsbolagen inte längre är
intresserade av att teckna försäkringar för de utsatta
småföretagen.
Jag tycker att det leder till att brottsligheten legi-
timeras när inte insatser sätts in för att bekämpa
brotten. Det blir lite vilda västern över det hela. Jag
vill därför yrka bifall till reservation 2, som rör små-
företagarnas försäkringsskydd. För övrigt nöjer jag
mig med att instämma i Centerns reservationer och
övriga ställningstaganden.
Anf. 80 Christina Nenes (S)
Fru talman! Vi behandlar nu lagutskottets betän-
kande LU10, där olika försäkrings- och skadestånds-
rättsliga frågor tas upp.
När det gäller en del av de försäkringsrättsliga
frågorna har vi, precis som Tasso Stafilidis nämnde,
jobbat i en särskilt tillsatt utvärderingsgrupp. Där har
vi haft möjlighet att träffa företrädare för Konsu-
menternas Försäkringsbyrå, Riksförbundet för Trafik-
och Polioskadade, Sveriges Försäkringsförbund och
Finansinspektionen.
Jag tycker, precis som Tasso, att det har varit ett
jättebra sätt att jobba för att skaffa information och
kunskap i de här frågorna, som många gånger är
mycket svåra att sätta sig in i. Jag vill också rikta ett
tack till kanslipersonalen, som nu sitter här på podiet,
för de fina anteckningar som har förts i den här grup-
pen.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer med hänsyn till att det i Regeringskansliet
pågår, och har länge pågått, ett omfattande arbete
med att ta fram en ny försäkringsavtalslag som ska
ersätta den som nu gäller, och den gäller sedan 1927,
om jag har rätt datum. Den nya lagen ska också om-
fatta konsumentförsäkringslagen.
Den här nya lagen ska bli en samlad lag för för-
säkringsavtalsrätten, och den ska bl.a. innehålla
- individuell konsumentskadeförsäkring, företags-
försäkring och personförsäkring,
- gruppskade- och gruppersonförsäkring samt
- kollektivavtalsgrundad skade- och personförsäk-
ring.
Jag vill också inledningsvis påminna om att vi
från den 1 januari i år har en del lagändringar när det
gäller bl.a. ersättningen för ideell skada, som ger en
utvidgad möjlighet att få skadestånd.
Fru talman! Jag kommer nu att ta upp de reserva-
tioner som finns i betänkandet, och jag börjar med
den om överfallsskyddet i hemförsäkringen. Vänster-
partiet har påpekat att försäkringsbolagens undantag i
villkoren för hemförsäkring just när det gäller över-
fallsskyddet utgör en diskriminering mot kvinnor.
Jag kan till fullo instämma i att det vore önskvärt
att överfallsskyddet gällde fullt ut i hemförsäkringen.
Men efter att jag har lyssnat på de olika försäkrings-
förbunden, som vi har träffat, kan jag lättare förstå
anledningen till att det ser ut som det gör i dag.
Hemförsäkringen gäller, precis som tidigare har
sagts, alla personer som är folkbokförda på samma
adress, och det är bra och smidigt på många sätt. En
hemförsäkring omfattar normalt en personförsäkring
vid överfall, och man kan få ersättning vid per-
sonskada efter misshandel under förutsättning att
försäkringstagaren och den som utövat misshandeln
eller våldtäkten, om det handlar om det, inte är skriv-
na på samma adress.
Anledningen till att hemförsäkringen är utformad
på det här sättet är, precis som vi hörde tidigare, att
det är svårt att utreda sådana här försäkringshändelser
som inträffar inom den s.k. familjen, och när försäk-
ringsbolagen ska utkräva ersättning eller regressa,
som det heter med ett finare ord, mot den som har
utfört misshandeln blir det ju de personer som försäk-
ringen är avsedd att skydda som ska ersätta försäk-
ringsbolaget.
Men dörren är dock inte helt stängd för att man
ska få ersättning även om man bor på samma adress
som den som har utfört brottet. Om man har en
olycksfallsförsäkring kan ersättning utgå från den.
Jag är kollektivt försäkrad och tycker att det är en
jättebra form. Om jag skulle råka ut för en sådan här
händelse har jag alltså i och med min fackförenings-
avgift möjlighet att få ersättning från min olycksfalls-
försäkring, så dörren är inte stängd. Man kan också få
ersättning från Brottsoffermyndigheten.
Jag vill ändå säga att jag har en känsla av att hela
utskottet tycker att det här är en viktig fråga som vi
naturligtvis måste fortsätta att jobba med, och den får
tas med och bevakas i det pågående arbetet med den
nya försäkringsavtalslagen, som jag nämnde.
Då går jag över till nästa reservation. Det är Cen-
terpartiet och Folkpartiet som tar upp problematiken
med att vissa småföretagare nekas att teckna försäk-
ring. De kräver, som vi hörde nyss, att en utredning
ser över försäkringsbolagens praxis i syfte att förbätt-
ra småföretagarnas försäkringsskydd.
Jag instämmer med Viviann Gerdin. Det är ett
stort problem att försäkringsbolagen nekar vissa fö-
retagare att teckna försäkring eller att de sätter premi-
en så högt att det blir ekonomiskt omöjligt att teckna
försäkring. Vi har också hört talas om att vissa verk-
samheter är mycket mer skadedrabbade än andra. Vi
kan ta uraffärerna som exempel, som generellt, enligt
uppgift, nekas försäkring. Det är naturligtvis viktigt
att det görs en individuell bedömning av varje försäk-
ringsärende.
I det här sammanhanget kan jag också nämna att
Sveriges Försäkringsförbund arbetar i ett projekt
tillsammans med Svensk Handel där man ska ta fram
information till företagarna om hur man ska kunna
undvika brott genom olika skadeförebyggande åtgär-
der.
Det är viktigt att även småföretagarnas försäk-
ringsmöjlighet tas med i det pågående arbetet med
försäkringsavtalslagen. Som den är skriven i dag kan
man nekas att teckna försäkring, och det har med
kontraheringsplikten att göra. Det är sådant som kan
ses över nu när vi ska jobba med en ny försäkrings-
avtalslag.
Nästa reservation är från Kristdemokraterna.
Personskadekommittén överlämnade i januari sitt
betänkande Samordning och regress - Ersättning vid
personskada till Justitiedepartementet. Kommitténs
förslag är nu under beredning, och regeringen har för
avsikt att komma med en proposition under året till
riksdagen. Därför tänker jag i dag inte mer ingående
ta upp reservationen om att den obligatoriska trafik-
försäkringen ska ges ett utökat ansvar för personska-
dor i trafiken. Den debatten får lagutskottet ta när
propositionen kommer.
Vänsterpartiet och Centerpartiet tar i en gemen-
sam reservation upp handläggningen av trafikskadeä-
renden och pekar bl.a. på den beroendeställning som
finns mellan försäkringsbolagens läkare och försäk-
ringsbolaget samt att försäkringsbolagens läkare, när
de är sakkunniga, inte står under tillsyn av Socialsty-
relsen.
Fru talman! Under 1998 genomförde Finansin-
spektionen på uppdrag av regeringen en undersökning
av personskaderegleringen inom försäkringsområdet.
Anledningen till att regeringen gav det här uppdraget
var just att det hade framkommit att handläggningsti-
derna i vissa skadefall hade blivit betydligt längre och
att det är ett problem för många personer som har
blivit skadade i trafiken. Finansinspektionen har
överlämnat en rapport till regeringen med förslag till
förändringar för att förkorta handläggningstiderna,
och den är nu under beredning i Regeringskansliet.
När det gäller de bedömningar som görs av för-
säkringsbolagens sakkunniga läkare och av den läkare
som har behandlat försäkringstagaren har viktiga
synpunkter också framförts av bl.a. Riksförbundet för
Trafik- och Polioskadade.
I det här sammanhanget kan nämnas att Högsta
domstolen förra året gjorde vissa principiella uttalan-
den just i fråga om värderingarna av de bedömningar
som har gjorts av de sakkunniga läkarna hos försäk-
ringsbolagen och av den läkare som har behandlat
försäkringstagaren.
Domstolen pekar bl.a. på vikten av att man för
noggranna journalanteckningar, så att en rättvis be-
dömning kan göras. Man säger också att det rent
principiellt inte finns anledning att ge försteg åt den
ena eller den andra läkarens bedömning. Också här
har vi förståelse för den framförda kritiken när det
gäller försäkringsbolagens läkares roll och ansvar. Vi
anser att det finns skäl att se över och överväga ruti-
ner för hur försäkringsbolagen bedömer de medicins-
ka utredningarna och hur de värderar de bedömningar
som görs av försäkringsbolagens läkare och den be-
handlande läkaren. Likaså tycker vi att frågan om att
försäkringsbolagens läkare inte står under tillsyn av
Socialstyrelsen ska tas med här. Detta kan lämpligen
tas upp i samband med att förslagen i Finansinspek-
tionens rapport bereds vidare.
Moderaterna tar i en reservation upp det allmän-
nas skadeståndsansvar och hänvisar bl.a. till att offer
för felaktiga myndighetsåtgärder har hamnat vid
sidan av rättvisans skydd och att regeringen bör vidta
åtgärder i syfte att skydda företagare mot rättsöver-
grepp.
Skadeståndslagen innehåller inte några särskilda
regler för företagare. Det är alltså samma regler som
gäller för en företagare som för vilken annan person
som helst som har rätt till ersättning för personskada.
Däremot innehåller skadeståndslagen särskilda
regler om arbetsgivarens s.k. principalansvar, vilket
innebär att en arbetsgivare är ansvarig för person-
eller sakskada som vållas av en arbetstagare genom
fel eller försummelse i tjänsten. Arbetsgivaren ansva-
rar också för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk
skada som uppkommer utan samband med att någon
fått person- eller sakskada, om en anställd vållat ska-
dan genom brott. Även offentliga arbetsgivare inne-
fattas. Är det frågan om fel eller försummelse som
begåtts vid myndighetsutövning, t.ex. om en myndig-
het har lämnat felaktiga upplysningar eller felaktig
rådgivning, ansvarar det allmänna för person- och
sakskada och även för ren förmögenhetsskada.
Den här regeln finns inskriven i skadeståndslagen
sedan den 1 januari 1999, och den gäller all informa-
tion. Den är alltså inte begränsad till myndighetsin-
formation. Om det uppstår tvistigheter i sådana fall
ska man bl.a. ta hänsyn till vad upplysningen eller
råden som givits handlar om och om frågan ligger
under den myndighetens verksamhetsområde.
Det är naturligtvis viktigt att det finns effektiva
och ändamålsenliga regler. Där har vi ingen annan
åsikt. Det är viktigt att regeringen följer tillämpning-
en av de här reglerna och återkommer till riksdagen
om det skulle finnas behov av lagändringar, precis
som Petra Gardos sade i sitt anförande.
Eftersom Folkpartiet inte finns här tänker jag inte
säga något om deras reservation. Min talartid är ute.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga jag har
fått uppgifter om att Socialdepartementet kommer att
besluta om direktiv till en översyn av patientskadela-
gen nu i maj, och det ska inte bli försenat.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av-
slag på samtliga reservationer.
Anf. 81 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Det var en glädjande information vi
fick att Socialdepartementet äntligen har kommit till
skott efter ett tillkännagivande från lagutskottet för
två år sedan. Det är väldigt länge sedan.
Fru talman! Det fanns risk för att jag tidigare lät
väldigt heteronormativ när jag tog upp exempel om
att kvinnor oftast är utsatta för våld i hemmet. Frågan
om försäkringsskyddet för personer som blir utsatta
för våld hemmet handlar ju om alla närstående, oav-
sett om det är våld mellan två män, två kvinnor eller
en kvinna och en man.
Jag är väldigt glad över att det i grunden finns en
stor enighet i det här betänkandet. Christina Nenes
säger också att Socialdemokraterna ser allvaret i alla
de problem som vi har lyft upp. Men jag reagerar
ändå väldigt starkt när Försäkringsförbundet lyfter
upp frågan om att det inte finns ett skydd för närstå-
ende i det här fallet. Man lyfter upp frågan om miss-
bruk väldigt starkt. Jag kan inte se någon skillnad här.
Vem som helst som inte är närstående kan också
missbruka ersättningsrätten på samma sätt. Vem som
helst kan be någon annan vem som helst ute på stan
att misshandla en om man skulle vilja lura sitt försäk-
ringsbolag. Jag tycker att det är konstigt att man an-
vänder sig av det argumentet som motivering till
varför man inte vill ha ett sådant här skydd.
Jag vill höra om Christina Nenes verkligen har
samma uppfattning som Försäkringsförbundet.
Anf. 82 Christina Nenes (S)
Fru talman! Det är Sveriges försäkringsförbund
som har uttalat att försäkringen skulle kunna miss-
brukas, precis som Tasso Stafilidis säger. Jag kan inte
se att man skulle missbruka den här försäkringen mer
än någon annan. Jag har ingen anledning att tro det.
Det är inte bara överfallsskyddet som är borttaget
inom den s.k. familjen. Så är det ju också inom andra
försäkringar. Om jag tar min sons bil och vi bor på
samma adress gäller inte försäkringen där heller. Det
är inte typiskt för överfallsskyddet.
Anf. 83 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Det var bra att Christina Nenes för-
tydligade sig och sade att hon inte står bakom Försäk-
ringsförbundets ståndpunkt i den frågan.
Christina Nenes tog tidigare upp frågan om
olycksfallsförsäkringen och sade att det finns en möj-
lighet att få ersättning om man utsätts för det här
våldet. Christina Nenes har ju en olycksfallsförsäk-
ring inom en kollektivförsäkring, men det är många
som inte har det. Det är tyvärr oftast kvinnorna som
är mest utsatta. Det gäller låginkomsttagarkvinnor
som utsätts för våld och som inte har några som helst
möjligheter att få hjälp. Det är oftast dessa lågin-
komsttagarkvinnor som också har det största behovet
av en sådan här ersättning. Det kan förvisso också
vara så att det inte finns någon försäkring alls i dessa
familjer. Det är ytterligare ett problem. Jag tycker inte
att olycksfallsförsäkringen är en lösning eller ett svar
på den här efterlysningen av ett skydd för närstående
inom familjen.
Anf. 84 Christina Nenes (S)
Fru talman! Tasso Stafilidis tar upp de kvinnor
som tjänar lite och säger att de inte har något försäk-
ringsskydd. Jag tillhör en låglönegrupp, i alla fall
innan jag kom till riksdagen. Jag har fördelen av att
vara med i Svenska Kommunalarbetareförbundet som
har en kollektiv hemförsäkring. Där ingår också en
fritidsförsäkring med en olycksfallsdel. Jag vill påstå
att 85-90 % Kommunalarbetareförbundets medlem-
mar är kvinnor och lågavlönade. De har i alla fall det
här skyddet.
Men det motsäger ju inte att alla kvinnor och män
som blir misshandlade ska ha det här skyddet. Det får
vi jobba vidare med. Jag har ingen annan åsikt och
inte utskottet i övrigt heller. Det här är en viktig frå-
ga. Jag redogjorde för att man kan få ersättning från
olycksfallsförsäkringen, och det är så det ser ut i dag.
Man har den möjligheten.
Sedan tycker jag att det är jätteviktigt att försäk-
ringsbolagen också är tydliga i sin information om
vad som ingår i en försäkring. Många gånger står
undantagen i det finstilta och kommer inte fram så
tydligt. Det är också viktigt att man jobbar med att
tydliggöra vad försäkringen innehåller.
Anf. 85 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill säga till Christina Nenes, som
representerar majoriteten i utskottet, att jag tycker att
det är synd att lagutskottet inte kunde enas när det
gäller hanteringen av trafikskadeärendena. Man
överlåter till regeringen att överväga frågan. Jag tyck-
er att det är oerhört viktigt att man gör någonting och
jämställer dessa läkare. Jag tänker på den skillnad
som i dag råder mellan sakkunnigläkare och den
behandlande läkaren.
Ute i det verkliga livet visar det sig också hur
människor uppfattar detta. Den läkare som oftast har
det tyngsta avgörandet inför ett beslut kan över huvud
taget inte ställas till svars. Socialstyrelsen har ingen
tillsyn här. Inte heller Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd kan granska den här läkaren.
Christina Nenes sade tidigare att Högsta domsto-
len har gjort ett uttalande där man säger att rent prin-
cipiellt finns det inte skäl att ge den ena läkaren före-
träde för den andra. Det är naturligtvis helt riktigt.
Det har jag också tagit del. Jag har också tagit del av
att oberoende läkare kritiserar det nuvarande system-
et.
Det är i dag oerhört svårt för en skadad att till
rätta med detta om det råder meningsskiljaktigheter.
Människor har inte ekonomiska förutsättningar för att
driva detta.
Sedan vill jag ta upp detta med de långa hand-
läggningstiderna. Jag har kommit i kontakt med ett
fall där det har tagit 17 år för en kvinna att få rätt i
domstol. Det är helt klart otillfredsställande.
Jag vill skicka med Christina Nenes att det här är
något som man måste påskynda i regeringen. Under-
laget är så bra att man kan ge i uppdrag till Socialsty-
relsen att utforma regler så att man även integrerar
och omfattar sakkunnigläkarna. Jag vill höra lite mer
om hur Christina Nenes har resonerat med tanke på
ställningstagandet.
Anf. 86 Christina Nenes (S)
Fru talman! Viviann Gerdin och jag har suttit med
i försäkringsutvärderingsgruppen. Jag uppfattar det
som att alla vi som var med i den gruppen tyckte att
det var väldigt besynnerligt att det ser ut som det gör i
dag och att vi alla var angelägna om att man skulle se
över frågan om att dessa läkare inte står under Social-
styrelsens tillsyn. Där har vi samma åsikt.
Vi har ju skickat med detta nu. Vi tycker att det är
lämpligt att man tar med det när man bereder Finan-
sinspektionens rapport vidare. I samband med det ska
man också se över handläggningstiderna för trafik-
skador. Jag har fått uppgift om att handläggningsti-
derna för trafikskador har blivit kortare nu. Det har
alltså blivit bättre än det var tidigare.
Den dagen man råkar ut för en olycka ska man
naturligtvis kunna känna att man får en rättvis be-
dömning. Man ska inte behöva känna att man blir
lurad eller att någon sätter sig över den ena läkarens
bedömning. Man ska känna att man får en rättvis
bedömning. Jag har ingen annan uppfattning om
detta.
Jag tycker att det är viktigt att dessa frågor bereds
vidare och att man återkommer med det här.
Anf. 87 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill också framföra ett tack för att
vi fick till stånd den här arbetsgruppen. Jag hade själv
en motion som hela Centerpartiet stod bakom. Det
gladde mig mycket att vi fick sätta oss ned och för-
djupa oss inom det här området.
Jag upplevde att det fanns en uppslutning både i
gruppen och i hela utskottet om att man skulle ställa
sig bakom andemeningen i motionerna vad gäller att
jämställa de båda läkargrupperna. Men när det sedan
kom till ett ställningstagande blev det tyvärr inte så.
Skrivningarna gjorde det hela lite vagare. Det blev en
mer avvaktande inställning: Man skulle enbart över-
väga det.
Jag kan känna en stor besvikelse över det, särskilt
med tanke på vårt arbete och det underlag som finns.
Förutom att Finansinspektionen har sagt sitt har också
representanter från domstolar och företrädare för
försvarsadvokater uttryckt att det ofta är så att försäk-
ringsbolagens sakkunnigläkare i en konflikt drar det
längsta strået. Jag vill kraftigt beklaga det. Det finns
en risk för och en misstanke om att godtycke kan
förekomma när inte båda läkarna omfattas av samma
granskning.
Jag hoppas att detta är en prioriterad fråga. Män-
niskor som drabbas av detta har en oerhört svår sits.
Många kan heller inte föra sin egen talan, utan det är
anhöriga som stöttar och hjälper. Det är mycket van-
ligt att det kan ta tio-tolv år innan man över huvud
taget kommer någonstans i den här frågan.
Anf. 88 Christina Nenes (S)
Fru talman! När det gäller läkarna och tillsynen
har jag fått uppgift om att vi i vårt utskott inte kan
besluta om den. Den ligger inte hos oss. Därför har vi
påpekat vikten av att man ser över detta. Men vi kan
alltså inte göra mer än vad vi har gjort i dag. Vi tyck-
er alla att det är viktigt att man ser över den här frå-
gan just för att man som skadelidande inte ska känna
att man får en felaktig bedömning.
Anf. 89 Petra Gardos (M)
Fru talman! Jag kanske är för rastlös eller har varit
för kort tid i riksdagen, men jag förstår inte detta:
Man är överens i utskottet och t.o.m. skriver det i
betänkandet, men ändå kan man inte ställa sig bakom
en lagändring som faktiskt behövs. Det är ju uppen-
bart att det behövs en lagändring eftersom företag
faktiskt drabbas.
Farbror Borg fick vänta i 18 år. Han var alltså för-
satt i personlig konkurs i 18 år innan han fick rättelse.
Vad hade han inte kunnat göra under de 18 åren? Och
han är inte ensam. Varför kan man då inte lagändra?
Det står ju t.o.m. på pränt att man är överens i ut-
skottet. Varför ska man avvakta att regeringen ska
hålla koll?
Anf. 90 Christina Nenes (S)
Fru talman! Petra Gardos hänvisar till skattefrå-
gor, och det är något som vi inte sysslar med i vårt
utskott. Hon hänvisar till skadestånd från Justitie-
kanslern. Det är heller ingen fråga som vi handlägger
i vårt utskott.
I mitt anförande svarade jag på det Petra Gardos
tog upp i sin reservation, nämligen regeln om det
allmännas skadeståndsansvar för felaktig myndig-
hetsinformation. Den regeln har funnits i tre år. Det är
inte särskilt lång tid. De fall som beskrivs i motionen
är betydligt äldre och har alltså inte kunnat prövas
efter den regeln.
När det gäller Huset Bror August har den familj
det handlar om inte vänt sig till någon myndighet för
att få upplysning och råd. De har vänt sig till en riks-
organisation som inte faller under det offentliga myn-
dighetsansvaret.
Anf. 91 Petra Gardos (M)
Fru talman! Jag har varit hos familjen och besökt
Huset Bror August - en mycket trevlig gård, för öv-
rigt. De har faktiskt också vänt sig till myndigheter
för att fråga vad de ska göra, men det har inte fått
upplysning om att de måste anmäla sig enligt miljö-
balken. Jag tycker faktiskt inte att rättssäkerheten är
tillräcklig för företagare, speciellt inte för småföreta-
gare.
Uppenbarligen tycker Socialdemokraterna att det
är viktigare att staten skyddas, medan de mindre
företagen - den lilla människan - som är väldigt
utsatta gentemot staten och myndigheter inte behöver
skyddas lika starkt.
Anf. 92 Christina Nenes (S)
Fru talman! Petra Gardos säger att det är viktigt
att småföretagarna ska skyddas mot statens över-
grepp. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om
det. Jag tycker naturligtvis att alla ska skyddas mot
övergrepp, men jag tycker inte att småföretagarna är
speciellt utsatta för något övergrepp av staten. Det är
snarare tvärtom.
Vi socialdemokrater värnar verkligen om småfö-
retagarnas möjligheter. De frågor som Petra Gardos
tar upp handlar om skadestånd. Det finns alltså inget
särskilt regelverk i skadeståndslagen för småföretaga-
re. Samma skadeståndslag gäller för alla. Nu har vi
dessutom den nya regeln om det allmännas skade-
ståndsansvar för felaktig myndighetsinformation.
Anf. 93 Kenth Högström (S)
Fru talman! Det talade ordet är oftast det bästa
sättet att belysa frågeställningar som annars begravs i
kommittébetänkanden och utskottsbetänkanden, åt-
minstone om de inte är aktuella i den allmänna de-
batten.
Jag ska nu använda mig av det talade ordet för att
belysa ett, eller kanske flera, trafikskadefall som jag
har följt personligen. Det har jag haft anledning att
göra eftersom de rör personer som har stått mig nära.
När jag har gjort det har jag blivit bra mycket klo-
kare. Det är en mycket långsam och mycket svår
process där den skadade nästan alltid befinner sig i
underläge. Det är t.o.m. så att de inte kan föra sin
talan. De har i vissa fall inte ens rätt till rättsligt om-
bud. Försäkringsbolagen och de rättsliga instanserna
har en mycket starkare ställning gentemot den skada-
de.
Fru talman! Jag har därför skrivit tre motioner
som är behandlade i detta betänkande. En motion, och
den kanske viktigaste, handlar om att förkorta hand-
läggningstiderna. Det säger också Finansinspektionen
i sin återkommande rapportering till regeringen. Men
vad gör då utskottet? Jo, det säger att man nog behö-
ver komma till rätta med handläggningstiderna. Men
det avstyrker alla motioner som kräver detsamma och
hänvisar till Finansinspektionens rapport.
Vad vill utskottet? är min fråga. Som jag förstår
texten vill utskottet förkorta handläggningstiderna.
Det är inte bra att 40 % av alla försäkringsskadeären-
den tar över två år. Vi har här i kammaren hört vitt-
nesmål om 7, 8, 10, 12, 17 och 18 år. Det är helt oac-
ceptabelt ur rättslig synvinkel och är naturligtvis
oerhört plågsamt för den enskilde.
Den andra motionen handlar om trafikskade-
nämnderna och andra liknande förvaltningsdomstolar
som handlägger försäkringsersättningsärenden. Jag
måste få läsa högt ur Finansinspektionens rapport,
som är återgiven i utskottets betänkande:
"Finansinspektionen har uppgett att inspektionen är
kritisk till Trafikskadenämndens roll. Man kan, enligt
Finansinspektionen, ifrågasätta att visst slag av per-
sonskada försäkringsmässigt skall handläggas i en
särskild ordning. Försäkringskollektivet uppfattar i
allmänhet Trafikskadenämnden som en statlig myn-
dighet, vilket den inte är. Dess konstitutionella roll är
oklar och Finansinspektionens tillsynsmöjligheter
diffusa."
Frågan är om ens offentlighetsprincipen gäller för
dessa "domstolar". Det är inga domstolar. Det är
nämnder av korporativ art där parterna har säte och
för talan, och t.o.m. har majoritet över jurister och
lekmän. Detta är fullständigt oacceptabelt, enligt mitt
sätt att se det. Det drabbar de enskilda.
Här borde utskottet enligt min mening ta ett initi-
ativ och be om en översyn, precis som gjordes i mit-
ten av 90-talet. Det är inte bra för de rättsvårdande
myndigheternas trovärdighet om bolag, försäkrings-
bolag och parter tar säte i nämnder som avgör männi-
skors väl och ve.
Det förstår var och en att de har juridisk kompe-
tens, ekonomisk makt och kan spela ut alla korten på
bordet. Det kan inte den enskilde om inte vederbö-
rande är försedd med juridiska ombud. Vårt rättssys-
tem bygger på att vi har oväldiga domare och jurister
som dömer, gärna uppbackade av jury och lekmän.
Jag tycker att ni allvarligt ska överväga en översyn av
detta.
Anf. 94 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Det gläder mig, Kenth Högström, att
vi åtminstone är två som delar den synen fullständigt.
Jag instämmer till fullo när Kenth Högström frågar:
Vad vill utskottet? Också jag har uppfattat att vi har
en samsyn. Det nämnde jag tidigare i dag. Ändå
överlåter man till regeringen att överväga.
Jag vill också understryka det märkliga i att man
har representanter som är parter som sitter och bedö-
mer. Jag tänker också på Trafikskadenämnden. Jag
hann inte ta upp det i mitt anförande. Här sitter de
parter som har eget intresse i det hela.
Likaså är en sakkunnigläkare en part som företrä-
der sin uppdragsgivare. Kopplingen är oerhörd. Lägg
sedan därovanpå att en sådan läkare med en stark
koppling till sin uppdragsgivare inte faller under vare
sig Hälso- och sjukvårdsnämnden eller Socialstyrel-
sen. Det är helt horribelt att vi kan ha det som det är i
dag.
En sak kan jag säga till Kenth Högström. Jag åtar
mig att ta upp ett initiativ i utskottet och försöka få
till stånd att vi där gemensamt kan enas om att begära
och få en översyn av Trafikskadenämnden.
Anf. 95 Kenth Högström (S)
Fru talman! Det gläder också mig att Viviann
Gerdin är så engagerad i dessa ärenden. Hon har
uppenbarligen också sett ett antal ärenden som rör
enskilda personer. Det är först när man gör det som
man förstår de invecklade processerna och också
förstår bristerna.
Det är inte säkert att man själv landar på riktiga
slutsatser om vad som bör åtgärdas. Där kanske man
hamnar helt fel. Men en sak konstaterar jag. Finansin-
spektionen som en av tillsynsmyndigheterna säger
ungefär samma sak i det betänkande som ni själva har
skrivit under.
Vilken sorts konstitutionell art utgör försäk-
ringsersättningsnämnderna? Det gäller Trafikskade-
nämnden, Ansvarsförsäkringens Personskadenämnd,
Olycksfalls- och Sjukförsäkringsnämnden, Livförsäk-
ringens villkorsnämnd, Allmänna reklamationsnämn-
den m.fl.
Är de en domstol? Nej, det är de inte. Är de en
myndighet? Nej, alldeles uppenbarligen inte. Vad är
de då? Är de ideell förening, eller vad är de? Det vet
man inte. Denna brist i våra rättsvårdande instanser
måste utredas någonstans.
Vi ska ha myndigheter som ska döma, enligt mitt
sätt att se. Det ska vara domstolar som är oavhängiga
det politiska och det medborgerliga systemet. De ska
så långt möjligt utöva sin rättsvårdande uppgift utan
påtryckningar från vare sig försäkringsbolag eller
politiska och andra instanser. De ska tillämpa lag.
Jag är rädd för att den här sortens korporativa
nämnder undergräver trovärdigheten i det rättsvår-
dande systemet. Särskilt gäller det alla dem som inte
kan föra egen talan. Det kan vara personer som är
trafikskadade eller kanske är hjärnskadade. De måste
förses med juridiska ombud om de över huvud taget
ska kunna föra sin talan.
De som är svaga i systemet behöver stark rättslig
assistans och stark rättslig ställning.
Anf. 96 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill komplettera med några saker.
Jag instämmer fullständigt i det Kenth Högström
säger här.
Om man tittar lite mer på djupet i frågan finner
man ännu märkligare saker. Utöver att Socialstyrel-
sen inte granskar försäkringsläkarna - jag återkom-
mer till dem - kan man också finna att inte heller
Justitiekanslern, JK, eller Justitieombudsmannen har
någon tillsyn över försäkringsläkarna, utan de grans-
kar enbart försäkringskassorna.
När man forskar lite mer i detta kommer det fram
alltmer märkliga förhållanden som jag tycker är helt
oacceptabla. Där har vi en fortsatt uppgift att arbeta
vidare.
Anf. 97 Kenth Högström (S)
Fru talman! Det Viviann Gerdin nu sade leder mig
till att ytterligare förstärka det tidigare sagda.
Om inte ens Finansinspektionen har tillsynsrätten
- i varje fall anser man sig inte själv ha den alldeles
självklart - och kanske inte Försäkringsinspektionen
heller, inte Justitiekanslern, vem har då tillsyn över
dessa nämnder? Justitieombudsmannen har det givet-
vis, men då är det ur ett medborgerligt perspektiv.
Kan någon i utskottet svara mig på den frågan? Ni
måste väl ändå ha satt er in i detta. Vem har tillsyn
över dessa försäkringsersättningsnämnder, som up-
penbarligen inte är domstolar och inte heller har nå-
gon annan associationsrättslig säkerställd form?
De är uppenbarligen någon sorts förlikningsinsti-
tut. Det kan man nästan säga. Det är inte bra, fru
talman. Nu vänder jag mig nästan till fru talmannen,
som ju har en lång parlamentarisk erfarenhet. Har vi
släpat på oss den här sortens förlikningsinstitut så
länge, ända sedan 1937, såvitt jag förstår, utan att ha
säkerställt deras konstitutionella ramar? Vem är till-
synsmyndighet? Vem för talan för vem?
Jag hoppas att någon i utskottet kan ge mig det
svaret. Om inte, skicka frågan vidare till regeringen,
så kan regeringen få återkomma efter kanske en rejäl
översyn av detta lagrum, som jag finner högst tvivel-
aktigt.
Dokument
Beslut
Motioner om ersättningsrättsliga frågor (LU10)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2001 om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag