EU-frågor inom kommunikationsområdet

Fru talman! Vi ska nu debattera EU-frågor inom kommunikationsområdet. Ett stort antal av trafikutskottets frågor har ett nära samband med den europeiska gemenskapens lagstiftning och det reformarbete som pågår inom EU. Ärenden i form av propositioner och motioner med anledning av införlivandet av EU-direktiv i svensk lagstiftning bereds normalt genom särskilda betänkanden inom olika ärendeområden. Årligen väcks ett antal motioner av mer övergripande karaktär. Det kan också handla om motioner som rör frågor som inte direkt kan hänföras till aktuella lagstiftningsärenden. I det betänkande som vi nu ska diskutera behandlas 27 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden hösten 2002 och hösten 2003. Förslagen rör olika EU-relaterade frågor inom kommunikationsområdet. Det handlar om infrastrukturplanering, järnvägspolitik, sjöfartspolitik, trafiksäkerhet och miljöanpassning samt frågor om bredbandsutbyggnad och gemensamt europeiskt porto. Utskottet förutsätter att regeringen bedriver ett aktivt arbete inom EU i enlighet med det ställningstagande som vi i stor enighet tidigare har gjort i denna kammare om utvecklingen av ett hållbart transportsystem och ett informationssamhälle för alla. Det innebär att Sverige inom EU som prioriterade frågor bör driva bland annat frågor om främjande av miljöanpassad transportutveckling, en effektivisering av järnvägstrafiken, en gemensam sjöfartspolitik och en förbättrad trafiksäkerhet. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen bör avslå samtliga motionsförslag. Till utskottets betänkande har fogats nio reservationer. Fru talman! Efter denna korta sammanfattande inledning ser jag fram emot den fortsatta diskussionen.

Fru talman! Kvällen är sen, så jag ska fatta mig kort. Låt mig börja med att yrka bifall till Moderaternas och Centerns reservation nr 3 om järnvägstrafik. Naturligtvis instämmer jag också i vad som står i vår, Folkpartiets, reservation om postpolitiken. Det är viktigt med ett europeiskt perspektiv vid planeringen av transportlösningar vad gäller vägar, järnvägar och flygtrafik. Inom TEN, nätverket för transporter, har Sverige haft två prioriterade projekt, nämligen Öresundsförbindelsen och den nordiska triangeln. Nu när Öresundsförbindelsen så att säga är avslutad i och med att bron färdigställts återstår bara den nordiska triangeln - flera projekt som är avsedda att förbättra kommunikationerna mellan de nordiska huvudstäderna på både väg och järnväg. Mycket återstår innan de ursprungliga besluten från 1994 och 2003 är genomförda. Ambitionen är att flera projekt på både väg- och järnvägssidan ska vara färdigställda kring 2010. Enligt betänkandet driver Sverige ett aktivt arbete med att föra fram svenska intressen när det gäller den fortsatta infrastrukturplaneringen inom EU. Det är bra. Tyvärr har dock regeringens tilldelning av investeringsmedel hitintills inte varit tillräcklig för att de svenska projekten kunnat stå färdiga i tid. Fru talman! Ulf Sjösten och Kent Olsson har motionerat om att projektet Europakorridoren/Götalandsbanan ska ingå bland TEN-projekten. Vi ser fördelarna med projektet, som skulle höja järnvägens konkurrenskraft och förbättra trafiksäkerheten och miljön, men vill avvakta Banverkets egna prioriteringar innan vi tar slutlig ställning. Fru talman! I EU-kommissionens vitbok om transportpolitik framgår att järnvägens marknadsandelar inom EU fortsätter att minska, samtidigt som godstransporternas kvalitetsnivå i hög grad är otillfredsställande och i vissa fall blir allt sämre. Järnvägstrafiken i Europa måste bli effektivare, och därför har EU-kommissionen föreslagit en rad förändringar. En av de viktigaste är att konkurrensutsätta all järnvägstrafik. I Sverige har vi ofta gått före i utvecklingen när det gäller att konkurrensutsätta monopolverksamheter. För flera år sedan skilde vi på organisationen för banan och driften: SJ fick ta hand om driften och Banverket infrastrukturen. Detta gav förutsättningar för konkurrens på spåret. Ännu har vi dock inte nått ända fram. SJ har fortfarande monopol på stora delar av persontrafiken. Fru talman! Vi måste från svensk sida driva på utvecklingen i EU. I dag uppstår stora svårigheter när ett tåg ska passera en landgräns. Strömförsörjningen är olika, det fria rummet varierar och spårvidden är inte heller gemensam. Järnvägen lever fortfarande i en värld där tågen vände vid gränserna och behovet av snabba resor mellan Europas huvudstäder inte fanns. Behovet av fortsatta avregleringar och ökad standardisering är stort om internationell järnvägstrafik ska bli konkurrenskraftig. Vi måste mycket aktivt driva frågor som rör gemensamma regelverk som gör det möjligt att köra samma tåg i hela EU - från norra Sverige till södra Italien och från västra Frankrike till östra Polen. Förutom järnvägstrafiken måste även posten avregleras i Europa. I dag kan en postmonopolist i ett land komma in och konkurrera i Sverige medan svenska aktörer inte har samma möjlighet i andra länder. Det måste vi göra någonting åt, fru talman.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 8. Posten är ett av våra käraste diskussionsämnen för närvarande. Är det inte avreglering är det tillgänglighet eller service. En del har klankat på Posten sedan dess stora omstrukturering för några år sedan. Man har haft problem, framför allt av karaktären inkörningsproblem. Man underskattade behovet av information till kunderna. Kritik mot svårtillgänglighet för funktionshindrade har också framförts. Nu har emellertid Posten arbetat med frågorna. Servicegraden är hög, kunderna nöjdare och tillgänglighetsproblemen nästan borta. Det var som vi alla vet en stor omorganisation som ledde till att ett stort antal butiker och bensinstationer nu är ombud för Posten. Postställena är mångfaldigade. Jag som kund kan med ett betydligt större mått av frihet hämta ut paket när jag själv har möjlighet. Det är bättre öppettider, bättre parkeringsmöjligheter, närmare till bostaden etcetera. Vart vill jag komma med detta? Jo, fler egna och fria företagare kan nu utveckla och utöka servicen där posten finns genom egna öppettider, serviceanda med mera. Det blir därmed ett vinn-vinn-koncept. Vi har i Sverige sedan tio år tillbaka öppnat för andra företag att arbeta på marknaden, i samarbete med eller i konkurrens med Posten och andra företag som vill skapa sig en plattform på området. Flera företag prövar just nu sina vingar, en del sedan flera år tillbaka. Det kan vara maskinadresserad post, paket eller annat som varit den bärande idén i dessa företag. Konkurrens gör att man som företagare måste skärpa sig, vid varje givet tillfälle se på konkurrenterna och effektivisera och utveckla företag och idéer. Konkurrens ger bättre förutsättningar för livskraftiga företag och rensar ut de mindre bra. EU har i ett direktiv fastslagit att postmarknaden ska liberaliseras. Tidsramen anger bland annat redovisning av en rapport år 2006 med år 2009 som sannolikt föreslaget datum för ett genomförande av en gemensam inre marknad på postområdet. Sverige har som jag tidigare nämnt avreglerat sin marknad medan andra länder inte har hunnit med. Det medför en ojämlikhet ur konkurrenssynpunkt. Andra länder kan komma till Sverige och starta postservice medan Posten i Sverige inte kan göra motsvarande i andra länder. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Ett konkurrensneutralt förhållande måste råda. Vi anser därför att den svenska regeringen bör driva på i EU så att en avreglering snabbare kommer till stånd även inom andra länder i unionen.

Fru talman! Ett stort antal frågor som vi i trafikutskottet har att ta ställning till har ett nära samband med EU och EU:s lagstiftning. Ofta verkar det som om vi inte kan göra så mycket innan beslutsprocessen inom EU har malt färdigt. Det drar ut på tiden, och vi blir allt otåligare eftersom vi vill komma till skott men hindras av EU. Det går dock inte att bara sitta och vänta på att besluten ska tas nere i Bryssel. Vi måste klart och tydligt framföra vad vi vill och i alla forum föra fram våra synpunkter. Europeiska kommissionen har i EU:s vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010, Vägval inför framtiden , beskrivit de problem som råder inom de europeiska transportsystemen. Överskuggande frågor gäller tilltagande trängsel, trafiktillväxt bland annat till följd av unionens utvidgning samt behovet av att integrera transporterna i målet om en hållbar utveckling. Politiken inom EU syftar till ökad handel och ökad tillväxt. Detta har dock även bidragit till att transporterna ökat drastiskt. Transporterna utgör i dag det största enskilda hotet mot möjligheten att minska utsläppen av växthusgaser. De förändringar som krävs är både att minska transporterna totalt och att fler transporter överförs till järnväg och sjöfart. Om vi menar allvar med att transporterna ska ske i samklang med en långsiktigt hållbar utveckling behövs det stora satsningar på järnvägstrafiken inom EU. Det är alla överens om. Järnvägssektorn måste effektiviseras. Tekniken måste utvecklas och underlätta för transporter. Detta är nödvändigt för att det ska gå smidigt att köra tåg över nationsgränserna. Järnvägens potential utnyttjas nu inte fullt ut. Vi ser också en fara för framtiden i att EU satsar mer på stora vägprojekt i de nya medlemsländerna än på järnvägen. För att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling är det helt nödvändigt att den huvudsakliga inriktningen på de investeringar som EU stöder är en ny, miljöanpassad infrastruktur och inte nya motorvägsbyggen. Sverige bör i EU driva att det blir bättre balans i de infrastrukturinvesteringar som nu sker - främst i de gamla östländerna - så att dessa främst sker i järnväg och sjöfart samt i system för omlastning så att man optimalt kan utnyttja de olika transportslagens fördelar. Här har man chansen att visa att man menar allvar med det man skriver i vitboken. EU har inte kommit till rätta med det problem som de tunga vägtransporterna utgör för miljön. Hittills har ekonomisk tillväxt mer eller mindre automatiskt inneburit att vägtrafiken ökat lika mycket. Under de senaste decennierna har lastbilarna helt kommit att dominera varutransporterna i Europa medan järnvägen har förlorat stora godsvolymer. Kan EU-länderna lyckas vända den trenden är mycket vunnet för miljön i Europa. I eurovinjettdirektivet tas dessa frågor upp, och de har diskuterats länge. Men vid transportministrarnas möte den 8-9 mars kunde man inte uppnå enighet, och därmed stoppade EU-kommissionen det förslag som skulle göra det möjligt för länderna att införa kilometerskatt på tung godstrafik på vägarna. Den reformen är oerhört viktig för våra möjligheter att minska miljöbelastningen och skapa rättvis konkurrens. Sverige måste fortsätta verka för att länderna ges rätt att ta ut kilometerskatt på alla vägar i enlighet med marginalkostnadsprincipen. Därför måste regeringen inför nästa möte och vid nästa möte arbeta för att förslaget går igenom. Det är en avgörande fråga för Europa om vi lyckas genomföra en transportpolitik med en hållbar utveckling som grund. I trafikutskottet har vi ofta behandlat frågor om EU och trafiksäkerheten. I synen på alkohol och trafik finns det en del skillnader mellan länderna i Europa - det har vi konstaterat. I Sverige har vi en positiv syn på alkolås. Undersökningar som gjorts visar att svenskar i allmänhet gärna ser ett införande av obligatoriskt alkolås. SIKA har nyligen i en rapport visat att alkolås är samhällsekonomiskt lönsamt. Men om vi inför det själva i Sverige finns det risk för att en sådan lagstiftning skulle komma att tolkas som ett handelshinder av EU. Införandet av nya krav på fordon, som alkolås, kräver alltså ny EU-lagstiftning innan de kan bli obligatoriska. Om regering och riksdag vill nå trafiksäkerhetsmålet på ett effektivt sätt finns det enligt SIKA-rapporten anledning att skynda på i EU-arbetet för alkolås. Vi tycker att Sverige borde vara mer aktivt i att driva frågan om alkolås både här i Sverige och i Europa. Sverige är föregångare på trafiksäkerhet och alkohol, och det bör märkas även ute i Europa. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4. Vi står naturligtvis bakom vår andra reservation också, men jag yrkar bifall bara till denna.

Fru talman! I betänkandet behandlar vi frågan om gemensamma transportsystem och infrastruktur i ett utvidgat EU. Det finns en ganska bred samsyn om angelägenheten i frågorna. Förändrade transportmönster och ett ökat resande ställer nya krav på infrastrukturen. Det finns alltså en bred samsyn om huvuddragen i betänkandet, men på några punkter finns avvikelser och nyanser. Jag ska peka på några sådana, där vi från Centerpartiet inte är helt nöjda med utskottsmajoritetens skrivningar och ställningstaganden. Från vårt håll saknar vi i utskottets skrivningar ett tydligt ställningstagande för att stärka den så kallade nordliga dimensionen i EU-arbetet med transportfrågor. Enligt vår mening bör Sverige inom EU arbeta mer kraftfullt för ett gemensamt program för utveckling av transportsystemet i Barentsregionen. Den nordliga dimensionen i EU-arbetet måste få återverkan även på transportområdet. Ambitionen bör vara att människor och företag i Barentsregionen, den arktiska regionen och Östersjöregionen ska ges goda möjligheter att delta i den europeiska integrationen. Vi tycker att prioritet ska ges till att knyta samman det transeuropeiska nätverket av järnvägsspår som passerar EU:s externa yttre gränser. För att understryka detta har vi en reservation om infrastrukturplaneringen. Vi anser alltså att det finns ett stort behov av en fortsatt utveckling av järnvägstrafiken. Då kommer vi osökt in på nästa område, där vi också har sett oss föranlåtna att markera en reservation i utskottet. Det handlar om hur tågen ska kunna köras på de så småningom ihopknutna järnvägsnäten. Utöver frågan om att knyta ihop infrastrukturen måste det enligt vår mening bli enklare att utöva tågtrafik i Europa. Många fler länder än Sverige måste släppa fram fler operatörer på spåren än de stora nationella monopolföretagen. I retoriken gör man det här på alltfler håll, men i praktiken händer det dessvärre inte särskilt mycket. Sverige måste därför mer aktivt driva frågorna om en fortsatt utveckling och en ökad integrering av järnvägstrafiken inom EU. Ett enhetligt och gemensamt regelverk måste utarbetas och det måste tillämpas. I dag är tåg ofta tvungna att stoppa vid gränserna för byte av lok och förare, tekniska kontroller och annat. Olika elsystem och spårvidder ställer också till problem. Mot den här bakgrunden bör en satsning ske på ett gemensamt europeiskt järnvägssystem där operatörer med olika nationell hemvist ges samma tillgång till järnvägsinfrastrukturen. Bättre standardisering och marknadsöppnande är sätt att bättre dra nytta av de järnvägsinvesteringar som både har gjorts och ska göras. Fru talman! Sverige ska vara pådrivande för att EU:s transportsystem miljöanpassas snabbare och effektivare. De regler som finns i dag får inte bli ett hinder för att fortsätta att driva på utvecklingen inom hela EU-området. Om Sverige agerar offensivt och går längre med arbetet för att minska klimatpåverkan och öka trafiksäkerheten har vi möjlighet att visa vägen för övriga EU. Transportsektorn svarar för betydande delar av de miljöbelastande utsläppen, och därför är det angeläget att intensifiera arbetet med att utveckla katalysatorer som fungerar bra också på dieseldrivna fordon. Sverige bör enligt vår mening ta initiativ för att inom EU införa gemensamma minimiregler för fungerande avgasrening på dieselfordon. Fru talman! Slutligen ska jag säga några ord om EU:s strukturfonder och bredbandsutbyggnad. Det behövs en bra digital infrastruktur och en väl fungerande IT-politik för att skapa tillväxt i hela landet, för alla grupper och inom hela EU-området. EU följer glädjande nog samma linje som Centerpartiet förordar, och säger i aktionsplanen e-Europe 2005 att bredband och dess vida spridning är ett av huvudmålen för europeisk IT-politik. Regeringen har dock uppenbarligen en annan agenda än Centerpartiet och Europeiska unionen genom sin satsning på en halvmesyr, vilket är både kortsiktigt och svårbegripligt. För den som tvivlar på våra påståenden rekommenderar jag läsning av den ITPS-rapport som jag visar upp här - En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd . Där säger man i klartext tydligt att regeringens IT-politik har stora brister och inte leder särskilt tydligt fram till de mål som man har talat om tidigare. Men till vår glädje tog EU-kommissionen nyligen steg i rätt riktning när den tillkännagav att den är beredd att upplåta delar av EU:s strukturfonder till bredbandsutbyggnad. Det välkomnar vi. EU vill vidare liksom Centerpartiet inom en snar framtid göra bredband lika tillgängligt som vanlig telefoni är i dag. Fru talman! Med hänsyn till den sena timmen och vår ambition att inte hålla på hela vägen fram till kl. 23 yrkar jag bifall endast till reservation nr 9. Vi står naturligtvis bakom alla de reservationer där vi deltar, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till nr 9.

Fru talman! Den debatt som kammaren just nu för är på sitt sätt historisk. Det är en debatt som har sin bäring på trafikutskottets frågor kring EU. Detta har såvitt jag vet inte diskuterats på samma sätt tidigare. Oftast hanteras frågorna om EU inom utskottet när det gäller förslag från kommissionen och från ministerrådet eller i form av antagna direktiv som ska ratificeras och införlivas i svensk lag. På detta sätt försöker nu utskottet redovisa sin syn på frågor som behandlas i EU samtidigt som vi behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden hösten 2003. Det intressanta när det gäller EU-frågor är att de omfattar trafikutskottets hela ansvarsområde. Det gäller alla de fyra transportslagen samt IT och post. En viktig uppgift inom den europeiska unionen är att främja tillväxt. Detta har man bland annat gjort genom TEN-projekten, de så kallade transeuropeiska nätverken. Det innebär bland annat att EU ger bidrag för byggande av gränsöverskridande eller barriärsöverskridande investeringar i vägar och järnvägar. Det projekt som nu är aktuellt för Sverige är den så kallade nordiska triangeln, som binder ihop Oslo, Köpenhamn och Stockholm med såväl järnväg som vägnät. I detta projekt ingår även Göteborgs hamn och Arlanda flygplats. I den senaste revisionen av TEN-projekten lade man också till den lilla men ack så viktiga Haparandabanan, som binder samman järnvägen mellan Haparanda och Kalix. Sverige stöder också projektet över Fehmarn bält, där den slutliga landförbindelsen till kontinenten kan slutföras, järnvägskorridoren genom Polen samt järnvägen mellan Berlin och Neapel. Det finns några motioner som inkommit på detta avsnitt. De handlar om ansökningar när det gäller Europabanan genom sydöstra Sverige samt Götalandsbanan. Tanken med Europabanan är att göra en gemensam bana mellan Stockholm och Hamburg med en delning som ska gå till Göteborg. Problemet med denna idé är att inget annat land än Sverige är intresserat av den. Tyskland och Danmark har inte prioriterat den här banan. Därmed kan den inte bli något TEN-projekt. I det här sammanhanget kan det inte heller hävdas att den här banan skulle vara barriärsöverskridande då man redan har byggt Öresundsbron, och det kan betonas att den från början var ett TEN-projekt. Den andra motionen tar också upp frågan om en gemensam infrastrukturpolitik. Jag vill bestämt hävda att detta inte är ett kompetensområde som EU bör ha eftersom den huvudsakliga infrastrukturplaneringen är en nationell fråga. Visst finns det gemensamma intressen mellan medlemsstaterna om vissa vägsträckningar och järnvägar, men att påstå att det skulle vara en gemensam fråga för hela unionen är väldigt långsökt. Fru talman! Järnvägspolitiken inom EU är en gemensam fråga för hela unionen på det sätt som har redovisats tidigare i debatten. Skälen till detta är många. Främst gäller det en liberalisering av järnvägsmarknaden, men det är också en fråga om driftskompabilitet på hela järnvägsnätet. Arbetet inom EU har skett genom olika så kallade paket. Det första paketet kommer att behandlas här i kammaren inom kort i form av en proposition som har lagts till riksdagen. Beslut om det andra paket har nyligen fattats av EU-parlamentet, och det tredje diskuteras i transportrådet. En kontroversiell fråga har varit tillträde till järnvägsmarknaden, som också anförts tidigare i debatten. Den har omgärdats av ett statligt monopol i de flesta EU-länderna. Avregleringen av järnvägen är en pågående process. I Sverige är godstrafiken redan avreglerad. Samtidigt är just avregleringen en fråga som utreds av en ensamutredare. Utskottet har därför svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort behov av att gå fortare fram med ett gemensamt marknadstillträde. Sverige har hela tiden stött förslaget om en öppning av järnvägsmarknaden. Att vidta ytterligare åtgärder är därför inte vare sig genomtänkt eller nödvändigt. Flera av de borgerliga partierna med Moderaterna i spetsen kräver ändå en total avreglering av såväl järnvägen som posten. Är detta inte symtomatiskt, fru talman? Vi har precis avslutat en debatt där problemen i taxibranschen har redovisats. Där är alla överens om att vi måste vidta åtgärder. Ändå kan man när det gäller nästa betänkande direkt ge sig in i en debatt om fortsatt avreglering utan reflexioner över vad som har hänt och vilka erfarenheter som har dragits internationellt. När det gäller järnvägen kan väl Storbritannien stå som ett bra avskräckande exempel, men inte för borgarna. De vill fortsätta avregleringen och privatiseringen som om ingenting har hänt. Det handlar inte om att finna bra former för en framtida post- eller järnvägsmarknad. Det handlar om en ideologi som får gå före människors och samhällets behov och krav. Fru talman! Sverige har i EU framfört kraven på att införa en ny teknik för att förbättra trafiksäkerheten, till exempel genom alkolås. Kraven framförs ständigt av den svenska regeringen. Den har stött på en del motstånd då de flesta länder anser att man ska införa dessa system på frivillig basis och till och med förnekar problemen. Problemen är inte obetydliga, men den svenska regeringen fortsätter sitt arbete. Det är därför förvånande att det finns reservationer kring detta, framför allt då såväl utskottet som motionärerna har en gemensam uppfattning. Det kan väl noteras att Sverige precis har tagit upp en sådan diskussion inom EU. Det som man anför i den reservationen är alltså egentligen genomfört. Detsamma gäller reservationen om elektroniskt körkort. Kommissionen presenterade nyligen ett kommande körkortsdirektiv. Där föreslår man bland annat en ny typ av körkort som kan utrustas med ett mikrochip. I den fortsatta behandlingen i rådsarbetsgruppen kommer detta självfallet att tas upp. Fru talman! Ett av Sveriges transportpolitiska mål är att vi ska ha ett ekologiskt hållbart transportsystem. I sina miljömål har EU talat om att man också ska ha ett hållbart transportsystem. Ett led i detta är att ställa krav på emissioner från fordon. Det ställs hårdare krav på katalysatorer och så kallade avgasfällor. Sverige har så sent som i juni 2002 tagit initiativ för att skärpa kraven. Utskottet vill anföra att så sent som vid transportrådets möte den 8 och 9 mars enades transportministrarna om att det så kallade eurovinjettdirektivet ska utökas till att gälla alla nationella vägar, vilket innebär att man kan införa en kilometerskatt för alla tunga fordon. Det är mot den bakgrunden lite underligt att Vänsterpartiet reserverar sig i denna del. Den motion som ligger till grund för reservationen har ju redan tillgodosetts genom att kilometerskatten numera är möjlig. Sverige har drivit på, och driver på, att alla transportslag ska ha ett rättvist kostnadsansvar. Fru talman! Centerpartiet tar i en reservation upp möjligheten att använda EU:s strukturfondspengar till utbyggnad av bredband i glesbygd. Det har påpekats i andra debatter, och bör även påpekas i denna debatt, att Sverige är ett av de länder som kommit längst när det gäller bredbandsutbyggnaden. Detta gäller även i den glest befolkade delen av Sverige. Det hjälper inte hur många reservationer Centerpartiet än skriver, för man kan inte komma ifrån detta faktum. Enligt utskottets uppfattning finns ingen skillnad mellan EU-kommissionens uppfattning och regeringens. Centerpartiet kan tycka vad de vill om detta, men det finns fakta som talar emot. Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Börje Vestlund kritiserar oss moderater för att vi vill skynda på avmonopoliseringen av järnvägen, och även av posten. Avregleringen av järnvägen i Sverige har ju varit väldigt lyckosam. Svensk järnvägstrafik är en av de billigaste i världen. Även om vi tycker att SJ kostar mycket pengar visar en internationell jämförelse att järnvägstrafiken drivs oerhört billigt i Sverige. Det har bland annat att göra med att vi i viss omfattning tillåter konkurrens på spåret. Vi gör det inte fullt ut, men det är en väldig skillnad mellan Europa och Sverige i de här frågorna. Vi vill att regeringen ska verka aktivt för att driva avmonopoliseringen i Europa. Vi tycker att det är viktigt. Annars kommer järnvägstrafiken i Europa förmodligen att dö en sotdöd. Det här gäller posten också. Det är tråkigt för posten i Sverige att man inte får vara med och konkurrera ute i Europa. Samtidigt utsätts man för konkurrens från monopolföretag i Europa. Det finns väldigt mycket att göra här. Det finns alls ingen anledning att sitta med armarna i kors och tro att det här sköter sig självt. Det är bra och nödvändigt att Sverige är en pådrivande kraft i den här verksamheten.

Fru talman! Vi har just tillsatt en postutredning som ska titta på hur det har gått med liberaliseringen av postmarknaden. Vi kan konstatera att det inte har gått så bra, av flera olika skäl. Ett av skälen är kanske att man kan fråga sig om utdelning av brev och paket är en marknad som är möjlig att öppna för konkurrens. Jag tror att det finns fler som har den uppfattningen att det kanske inte är det lämpligaste. Däremot finns det säkert inslag i posthanteringen som är möjliga att öppna för konkurrens. Det var första gången som jag hörde någon säga att avregleringen av järnvägen har fungerat väldigt bra i Sverige. Jag tycker att jag mest hör att järnvägstrafiken i Sverige inte fungerar så bra. Men vi behöver inte gräla om det, utan man måste säga att kommissionen hela tiden följer upp och utvärderar vad som händer med de här direktiven. Att Sverige skulle gå i täten för att driva på den frågan är ju inte en fråga för enskilda regeringar utan det är en fråga för EU-kommissionen. Det är en uppgift som EU-kommissionen har och som den arbetar med. Vi har också i Sverige haft debatter i frågor där vi i Sverige inte har varit så snabba på att följa och genomföra en del av EU-direktiven. I sådana fall riskerar också vi att drabbas av de böter eller andra sanktioner som EU kan döma ut. Det är precis samma sak för alla länder.

Fru talman! Börje Vestlund! Jag säger att järnvägstrafiken fungerar bra i Sverige. Den skulle naturligtvis kunna fungera bättre, men i ett internationellt perspektiv fungerar den väldigt bra. Gör man jämförelser av kostnader per personkilometer eller godskilometer mellan Sverige och övriga europeiska länder finner man att vi kostnadsmässigt ligger lågt i Sverige. Det är bara att konstatera. Sedan kan vi säkert tycka att SJ, Green Cargo och andra järnvägsföretag i Sverige skulle kunna göra det ännu fördelaktigare. Börje Vestlund anförde England som exempel på en dålig privatisering. Nu är det så att man i England också privatiserar banan, och det har ju aldrig varit avsikten med - låt mig säga så - den svenska modellen. Även vi moderater vill att man ska behålla ett statligt inflytande över infrastrukturen. Där finns en stor skillnad, och jag tror att det kanske är ett av skälen till att man inte har varit riktigt så lyckosam med de privatiseringar som man har gjort i England.

Fru talman! Jag och vi socialdemokrater tror att det är viktigt att man prövar olika modeller. Att en stor del av dessa områden har privatiserats ångrar vi inte, men jag tror att man måste vara oerhört ödmjuk när det gäller de här processerna och se efter vad som gick fel. Vilka fel gjorde vi, och vad kunde vi ha gjort annorlunda? Ska vi gå vidare, och hur ska vi då göra? Jag uppfattar att Moderaterna och deras borgerliga kamrater här i salen inte har samma uppfattning vad gäller dessa reflexioner. Man vill gå vidare, helst lite snabbare, och man ska följa den linjen att allt ska privatiseras. Det är möjligt att så ska ske, men man måste tänka efter först. SEKO, det fackförbund som organiserar de flesta som jobbar inom den här sektorn, har till sin kongress haft ett förslag som var rubricerat: Reglera avregleringen! Jag tror att det ligger oerhört mycket i det. För att man ska kunna avreglera en marknad måste man ha tydliga regler, så att alla aktörer vet vilka regler man arbetar efter. Jag tror att vi i några fall har missat detta när vi har avreglerat marknader i Sverige. Jag tror att vi måste reglera avregleringen för att få denna att fungera.

Fru talman! Jag vill ta upp två saker med Börje Vestlund. Det är alltid lika fascinerande att notera Socialdemokraternas ohyggliga kluvenhet inför avregleringar. I vissa stunder berömmer man sig för att ha varit främst i Europa eller i varje fall för att ha kommit ganska långt jämfört med andra länder i Europa i genomdrivandet av avregleringarna. Björn Rosengren är nu när han har avgått ur regeringen oerhört stolt över de avregleringar som han gjorde. Å andra sidan varnar man och säger: Inte längre nu! Nu måste vi vara försiktiga och så vidare, och så anklagar man oss på den andra sidan för att vi vill gå för långt. Centerpartiet är ju ganska pragmatiskt i sådana här frågor. Vi utnyttjar den kraft som finns i fri företagsamhet och i människors initiativrikedom, men vi tror inte att den är något "Sesam öppna dig" som löser alla problem. Låt oss ändå använda den på de områden där den fungerar. Vi välkomnar också att det nu görs en utvärdering av det här. Vi får då se hur det har fungerat, vad vi hade kunnat göra annorlunda och vad vi kan göra bättre i framtiden. Vi tycker att det är bra. När det sedan gäller frågorna om IT och bredband säger Börje och Socialdemokraterna ofta att Centerpartiet anklagar regeringen för att inte ha gjort tillräckligt mycket och så vidare. Låt mig då peka på en rapport från Institutet för tillväxtpolitiska studier med Sture Öberg som generaldirektör som har beställts av regeringen. Man har i sina avslutande slutsatser några intressanta formuleringar som jag ber att få läsa upp. Det är alltså inte fråga om Centerpartiets motion till riksdagen, utan det är hämtat ur regeringens egen utvärderingsrapport. Man skriver så här: "Utifrån de målsättningar som formulerats av regeringen är det dock långt kvar innan målet om ett informationssamhälle för alla är uppnått." Man fortsätter så här: "Då det gäller hur IT används för att öka graden av måluppfyllelse inom olika politikområden så har denna utveckling i viss mån påbörjats. Men detta sker snarare som ett resultat av den allmänna IT-utvecklingen än som resultatet av en medveten IT-politik i dessa avseenden." Slutligen framhålls följande: "Det är oroande att ITPS internationella konsulter tvingas konstatera att trots Sveriges höga ambitioner och många IT-relaterade verksamheter så tycks regeringen ha saknat strategi för hur man ska lyckas nå sina IT-politiska mål."

Fru talman! Först skulle jag vilja säga att jag delar Sven Bergströms analys att Centerpartiet oftast är pragmatiskt i de här fallen. Det är därför lite förvånande att man har reserverat sig tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna till exempel när det gäller järnvägen. Jag tror att vi ligger väldigt nära varandra när det gäller uppfattningen om avreglering. Det kan vara en bra väg, men det är inte alltid det bästa sättet. Det kanske finns områden som man ska avreglera men kanske inte så fort som andra har tänkt sig. Därvidlag tror jag att Socialdemokraterna och Centerpartiet ligger varandra nära. Jag förstår därför egentligen inte varför man ska ta till storsläggan och säga: Vi har rätt på just det här området. Jag tror faktiskt att vi är eniga om att vi ska titta på vilka regler vi ska ha på en avreglerad marknad. En marknad som man har ska också fungera. Vi behöver bara titta på vår senaste debatt. Det finns flera exempel som jag skulle kunna ta fram, men låt mig peka på taxinäringen, som inte har fungerat. Det finns inte heller förutsättningar för att få till exempel järnvägen att fungera om man inte har tydliga regler. Jag tror att man här blandar ihop två saker. Bland de mål som har satts upp finns det säkert väldigt mycket att ta fasta på. Regeringen gick ut med att bredbandsutbyggnaden ska genomföras. Detta har man lyckats bättre med att uppnå än de flesta länder i Europa. Det som vi inte har lyckats med - och det tror jag att vi ärligt ska säga - är att få så många användare som vi egentligen hade önskat oss. Vi kanske alltför lättvindigt har överlåtit detta åt marknaden. Vi har överlämnat till marknadskrafterna att säga till folk att de ska ansluta sig därför att man erbjuder de fantastiska tjänsterna. En annan sida som vi kan ta upp vid ett annat tillfälle är just utvecklingen av tjänster, där det finns mycket övrigt att önska.

Fru talman! Vad gäller avreglering eller inte kan Centerpartiet när Moderaterna är pragmatiska också göra upp med dem i en reservation. Björn Hamilton sade ju väldigt tydligt att Moderaterna inte är ute efter att avreglera och marknadsanpassa järnvägsnätets infrastruktur precis som i England. Det är ju det som är poängen med Centerpartiets resonemang. Vi tycker att staten har ett ansvar för infrastrukturen i form av vägar, järnvägar, telefoni och även bredband. Låt sedan andra olika aktörer operera på denna infrastruktur. Jag tror att vi där har den stora missen i Socialdemokraternas IT-politik. Jag hann inte med det sista viktiga citatet om den praktiska politiken, som Börje själv var inne på. Om den skriver ITPS så här: Det finns brister "inte bara på programnivå utan också i den praktiska politiken som mer eller mindre helt har saknat horisontell samordning, en slutsats som också bekräftas av de utvärderingar ITPS gjort inom de olika politikområdena". Slutligen tycker jag att det finns ganska mycket av självbelåtenhet och självgodhet när Socialdemokraterna resonerar om IT-politik. Man är så duktig och har varit så förutseende. Just detta varnar faktiskt ITPS för i sin sista slutsats, där det framhålls: Sverige har hittills klarat sig bra på de internationella rankinglistorna, men vår belåtenhet med dessa placeringar får inte leda till självgodhet och hindra insikten om att IT-politiken nu har allvarliga brister, med en ytterst svag genomförande- och utvärderingsöverbyggnad. Om IT-politiken ska bli ett effektivt hjälpmedel för att de generella politiska målen ska kunna nås, måste nu dessa brister åtgärdas. Det är ord och inga visor, inte från Centerpartiet utan från ett opolitiskt institut som vågar tala klarspråk.

Fru talman! Hur man ska uppnå de IT-politiska målen handlar om en rad olika frågor. Det handlar ju inte bara om att bygga ut bredbandet. Men det var det som man kunde använda EU:s strukturfonder till - man kunde inte använda dem till någonting annat. Det tycker jag är viktigt att notera i det här sammanhanget. När det gäller just den frågan är Sverige bäst i klassen. Det får man tycka vad man vill om, men det råkar vara så. Sedan håller jag med Sven Bergström om att vi har långt att gå innan vi har uppnått målet att vi har så många användare som vi borde ha haft. Där har vi inte lyckats. Jag kan peka på en sak. Vi har tyckt att de företag som är aktiva på denna marknad får se till att man ansluter sig. Några tycker kanske att det är för dyrt, och andra tycker kanske att de inte behöver det här i sitt liv just nu, och det kanske finns en rad andra skäl till att man inte ansluter sig. Där har vi faktiskt en väg att gå. Men nätet finns. Där kan vi konstatera att vi har nått väldigt långt, och tiden är inte ute än. Jag ska slutligen kommentera det här med järnvägen också. Vi är alla överens om att infrastrukturen ska ägas av samhället. Men vi kan också konstatera att det finns brister i den avreglering vi har gjort av järnvägen. Det har pekats på sådana brister, och man kommer att upptäcka fler brister, men jag hoppas att vi ska kunna göra detta genom att just hitta regelverk, som nu för järnvägen. Framför allt är det bra om det finns ett regelverk att falla tillbaka på när vi avreglerar andra saker, så att vi inte får det som i andra avreglerade branscher där det uppenbarligen inte har fungerat och vi får vidta akutåtgärder när det är för sent och det kanske är så att både kunder och anställda har lidit stor skada.

Fru talman! Kristdemokraterna har flera reservationer i det här betänkandet, men jag yrkar bifall till reservation 4, även om jag står bakom samtliga reservationer vi har. Fru talman! Karin Thorborg sade någonting som jag tyckte lät väldigt klokt i sitt anförande. Hon sade att vi i Sverige inte bara ska vänta på besluten från Bryssel, utan vi ska vara med och påverka inom EU. Det är inte precis den insikten som jag tycker att de socialdemokratiska regeringarna har präglats av sedan vi gick med i EU. Det har varit alltför mycket av "vi ska vänta och se vad man föreslår från EU:s sida". Men i Sverige har vi mycket att bidra med inom det område vi diskuterar nu i kammaren, nämligen kommunikationer. Vi har många goda idéer och innovationer som vi kan påverka med. Jag vill återkomma till det i mitt anförande. En sådan innovation är just alkolåset. I Sverige har vi en stor enighet om att detta är viktigt och att detta kan bidra till trafiksäkerhet. Men vi kan inte införa detta som krav på nya bilar som ensam nation. Vi måste få med oss andra EU-länder. Börje Vestlund sade att regeringen jobbar med detta, och han hänvisar till ett uttalande som jag antar är det pressmeddelande från den 22 mars som jag har med mig här. Statssekreteraren på Näringsdepartementet har gjort ett uttalande där han uppmanar till alkolåsanvändande i alla EU-länder. Det är jättebra. Det är precis vad vi vill att regeringen ska göra. Men ska man vara nöjd med detta? Nej, fru talman. Trafikutskottet var i Tyskland och diskuterade trafiksäkerhet med trafikministeriet. Det var inte särskilt stor förståelse vi möttes av när vi tog upp frågan om alkolås, om man ska vara lite försiktig i sina uttryck. Det var alltså en icke-fråga i Tyskland. Man diskuterar inte sådana här saker - det var det besked vi fick. Då kan man väl inte vara nöjd med hur långt vi har kommit eller hur kraftfullt regeringen driver på. Det är därför vi har en reservation här, och vi är glada att Vänsterpartiet också är med på den. Regeringen måste arbeta vidare inom EU med information och attitydpåverkan för att det ska kunna bli beslut. En annan reservation vi har handlar om elektroniska körkort. Det är en segsliten fråga. Den här innovationen kan lösa många problem: bilstölder, drogkörning, försäkringsbedrägeri och körkortskontroller. Det har hittills varit stopp inom EU för att man ska få använda datachip på körkortet. Även denna fråga har kallats för en icke-fråga i EU-sammanhang. Men nu kommer ett nytt körkortsdirektiv, och då blir det möjligt att införa sådant här. Utskottet skriver att man förutsätter att frågan uppmärksammas. Det är inte vi kristdemokrater nöjda med - det räcker inte. Regeringen bör göra mer för att påverka EU-kommissionen för att få fram tekniska hjälpmedel som alkolås och elektroniska körkort. I dag betraktas de som handelshinder inom unionen. Vi vill se dem som trafiksäkerhetslösningar, för de kan rädda liv. Fru talman! Jag vill slutligen bara korrigera en uppgift från Börje Vestlund. Han sade att Kristdemokraterna står bakom reservationen om järnvägspolitik, men det gör vi alltså inte, utan Moderaterna och Centern är ensamma i det här fallet.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag vid denna sena timme tar upp kammarens tid, men jag måste ändå fråga så här: På vilket sätt, rent konkret, Johnny Gylling, ska då regeringen agera? En förutsättning för att man ska få igenom någonting inom EU, precis som i den här kammaren, är att man har fler med sig. Det är en förutsättning - det är ju demokratins fundament nummer ett. Berätta då för kammaren och för mig, som kanske inte kan det här så noga som Johnny Gylling tycks kunna, hur man ska göra genom att ta upp frågan och kräva åtgärder! Hur ska man kunna göra detta? Ge ett annat exempel på någon regering som har drivit någon fråga som man har fått ett så stort gehör för när man har varit ensam om att driva frågan! Ge ett exempel på detta! Jag tycker att det är okej att kritisera regeringen, men då måste man också veta vad man kritiserar regeringen och socialdemokratin för. Ta i stället och tala om konkret vad vi inte har gjort, så kanske vi kan rätta oss efter vad Johnny Gylling har för fantastiska metoder. Men jag har inte sett dem. När man står och pratar så här är det lätt att säga "vi reserverar oss" när man inte vet vad det är för uppdrag man ger till regeringen.

Fru talman! Jag fick en teaterviskning från en kollega som säger att en konkret åtgärd är att byta regering. Då kanske det händer något mer. Men jag ska inte vara riktigt så elak, fru talman, utan jag ska försöka besvara Börje Vestlunds fråga. Om man tittar bakåt några år kan jag säga att varken frågan om alkolås eller frågan om elektroniska körkort har varit särskilt högt prioriterade av de socialdemokratiska regeringar som har funnits i Sverige. Från oppositionens sida har vi enträget fortsatt påtala att det här är bra uppfinningar, att de kan rädda liv och att de är viktiga. Som ett exempel kan jag nämna att det hölls en trafiksäkerhetskonferens i Trollhättan för några år sedan där alla EU-länder skulle vara med. Då begärde vi att den här frågan skulle tas upp, och vi fick nej. Då gick vi till ministern och begärde samma sak. Han lovade att frågan skulle tas upp, och så blev det också. Det var ett exempel på att oppositionen kunde driva på när Vägverket först inte ville ta upp frågan. På samma sätt har vi sagt: Driv det inom EU! Då har man först sagt nej, sedan har det blivit nja, och nu har man gjort vissa uttalanden. Då vill jag fråga Börje Vestlund, som var med när vi besökte de tyska trafikpolitikerna: Kan Börje Vestlund påstå att de visade någon som helst förståelse för Sveriges intentioner att införa alkolås i bilar? Vad har regeringen gjort under åren för att påverka Tyskland? Finns det inte mer att göra?

Fru talman! Just det - nu kom det fram: Ni har alltså inga förslag. Du svarade ju inte på min fråga, Johnny Gylling. Det är klart att man har påtalat detta bekymmer. Det är precis som Johnny Gylling har sagt - man kan inte mer än ta upp det. Man kan inte mer än ta upp förslagen. Där någonstans går demokratins yttre gräns, om man inte ska tvinga igenom ett förslag. Det har också regeringen gjort vid ett flertal tillfällen. Jag kan bara tala för den här mandatperioden och säga att Ulrica Messing har gjort det vid några tillfällen. Jag noterade också den tyska biträdande transportministerns totala kyla inför denna fråga. Hon förstod oss knappast över huvud taget. Vi kan leka med tanken att vi byter regering och Johnny Gylling blir kommunikationsminister. Berätta då hur du konkret ska omvända denna kvinna i Tyskland som inte var intresserad av att diskutera alkolås. I det här fallet är det också uppenbart att en majoritet av länderna i EU inte är intresserade. Berätta konkret vad du tänker göra, eftersom regeringen inte gör någonting. Trots att ni uppmanar regeringen att ta itu med frågan om alkolås säger ni att det görs för lite. Berätta konkret för kammaren vad det är man ska göra! Tomma tunnor skallrar mest, är vad man kan säga i det här sammanhanget.

Fru talman! Det var smickrande att Börje Vestlund utsåg mig till kommunikationsminister i en ny regering. Det var verkligen storslaget av honom. Om jag vore det skulle jag bjuda in de tyska trafikpolitikerna till Sverige och visa dem hur ett alkolås fungerar, visa hur Sverige har jobbat sedan några år tillbaka med att testa det och hur det har räddat människor med alkoholproblem från att fortsätta att köra berusade. Jag skulle berätta hur det nu kommer ut i skolbussar, lastbilar och så vidare. Jag kan garantera Börje Vestlund att om inte oppositionen hade tryckt på i den här frågan så hade det inte hänt så fort som det har gjort i Sverige. Det hade definitivt inte gjorts några uttalanden i Bryssel heller. Jag vill returnera frågan: Hur kan man vara nöjd när ett av de största medlemsländerna i EU inte ens känner till vad ett alkolås är?

Fru talman! Det blir jubel i bänkarna så här dags på kvällen. Allt vi verkligen äger är vår tid - kloka ord - men inte timmen mellan två och tre natten till i söndags. Den lånas av oss utan någon ränta. Det tillkommer inte en endaste extra minut när vi får timmen tillbaka i höst. Skämt åsido, mycket tid går åt till att ställa om alla klockor både vår och höst på nattduksbordet, videon, köket och i bilen. Dessutom ska det göras i alla skolor, busstationer, affärer med mera. Det ställer till förtret när människor missar tåget, ställer väckarklockan en timme för tidigt alldeles i onödan eller när larmet går i gång fast det enda fel man gjort är att man är i tid till jobbet. Det finns många som har rutiner och inrutade vanor som faktiskt har problem med att ställa om denna enda timme. Det finns många småbarnsföräldrar som upptäcker att det lilla knytet fortsätter att vakna samma tid som alltid även om klockan nu visar på fem. Det är också vetenskapligt bevisat att tillgången på ljus har betydelse för antalet depressioner som utvecklas i samhället. Låt oss därför utnyttja ljuset maximalt året om. Fru talman! I betänkandet hänvisar man till att en sådan ändring som jag och Birgitta Carlsson föreslår i vår motion T267, som jag för övrigt yrkar bifall till, inte skulle gå att genomföra för det är gemensamt för hela EU. För mig är det tydligt att man gömmer sig. Antingen vill man ändra eller också vill man det inte. Det som också blir tydligt för mig är att det EU som jag och Centerpartiet vill se är ett smalare och vassare EU. Det är ett EU där man sysslar med de stora frågorna, inte de frågor som vi kan bestämma bättre här i riksdagen eller på lokal nivå. Sommartiden är ett typiskt nationellt beslut, inte ett europeiskt. För Centerpartiet är EU en viktig politisk nivå för att hantera gränsöverskridande frågor som fred, säkerhet, handel, brottsbekämpning och miljöfrågor. Centerpartiets engagemang för ett enat Europa bottnar i en stark önskan om en stark demokrati som stärker stabiliteten i vårt närområde. När det gäller frågan om sommartid året om eller ej gör vi här i riksdagen inte EU någon tjänst när vi hänvisar ansvaret dit. Det viktiga och oersättliga arbete som sker där och måste ske där kommer då i skymundan för bagateller. I Centerpartiet ser vi en uppenbar risk att EU kommer att utvecklas till ett samarbete som alltmer lägger sig i människors vardag med detaljer och regleringar men som inte förmår hantera de stora överskridande frågorna som har verklig betydelse för utvecklingen i Europa. För att göra EU en tjänst vill jag visa på att det är här, i detta parlament, som vi avgör vilken tid som ska gälla. Med hänvisning till det anförda och trots denna sena timme vill jag uppmana alla riksdagsledamöter att se ljuset. Säg ja till sommartid året om!