EU-frågor

Herr talman! Gång på gång har förslag om ökad överstatlighet avvisats av EU-ländernas befolkningar. Det skedde bland annat i den danska folkomröstningen om Maastrichtfördraget för många år sedan. Några år senare skedde det i en irländsk folkomröstning i samband med det svenska ordförandeskapet som handlade om Nicefördraget. Det skedde också i den svenska omröstningen om EMU-medlemskapet och nu senast i Frankrike och Holland som i folkomröstningar avvisade förslaget till EU-konstitution. Det förslag som avvisades av Frankrike och Holland hade inneburit ännu mer maktöverföring till EU från medlemsländerna och flera grundbultar i ett förbundsstatsbygge om det hade genomförts. Det är tal om en gemensam värdegrund, flagga, nationalhymn, något som kan liknas vid en regering, utrikesminister och den sista pusselbiten den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ett EU med muskler, med ambitioner att spela en roll i omvärlden, att bekämpa internationell terrorism och att tala med en röst i alla utrikespolitiska frågor. Det paradoxala är också att det fallna unionsfördraget sades göra EU mer demokratiskt. Det skulle föra det närmare medborgarna, sades det. Ändå fanns det aldrig en tanke på att ta hänsyn till vad medborgarna tyckte om förslaget. När Frankrike och Holland sade nej togs det egentligen inte på allvar. Det talades aldrig om att skrota konstitutionsförslaget, trots att det är ogiltigt om inte samtliga länder har skrivit under. Ändå tolkades inte det franska och holländska nejet som man tolkade exempelvis det spanska jaet till samma konstitution. I stället för att skrota förslaget talades det om en tankepaus innan processen skulle ta fart på nytt, som om inget hade hänt. Fransmän och holländare hade helt enkelt röstat fel. Det mönstret går igen. När danskarna röstade nej till Maastrichtfördraget många år tidigare sade man att de nog egentligen menade ja, att det borde utlysas en ny folkomröstning. Den dåvarande EU-parlamentsordföranden sade att vi inte kan låta några tusen danskar avgöra EU:s framtid. På invändningen om det inte var demokrati att låta folket bestämma svarade han: Det är inte demokrati det här handlar om, det är politik. Samma tongångar har hörts senare och finns än i dag, utom i de fall där opinionen är tillräckligt stark så att EU:s makthavare inte rår på den. Det gäller det svenska opinionsläget efter EMU-omröstningen och den EU-kritiska opinionen i Norge. Nu tycks tankepausen redan vara över som om folkomröstningarna aldrig hade ägt rum. Samma förslag håller på att dammas av. Samma förbundsstat växer fram. Det tycks vara som den gamle EU-pampen sade: Det är inte demokrati det här handlar om, det är politik. I Sverige har moderater och även socialdemokrater traditionellt och konsekvent varit ovilliga till folkomröstningar i EU-frågor. Det har hävdats att EU-konstitutionen är för komplicerad för att kunna folkomröstas om. Det tycker jag är ett märkligt och lite olustigt argument. Det svenska folket ansågs ju kapabla att rösta om kärnkraftsfrågan. Man klarade uppenbarligen av att rösta om Maastrichtfördraget. Man klarade av att rösta om EMU-frågan, en folkomröstning som hade ett rekordhögt valdeltagande, och man anses kapabel att ta ställning till det frågekomplex som är uppe till avgörande i de allmänna valen. EU-konstitutionen var på väg att underställas folkomröstningar i en rad länder innan den föll. Är svenskarna dummare än dessa folk? undrar man. Nej, är man demokrat bör man akta sig för den sortens argument, och man bör passa sig för att värdera vad folk är kapabla till att fatta för avgöranden. Nej, det är bättre att ta bladet från munnen och säga som det är, att man är rädd för debatten, att man är rädd för ett nej, man vill inte ha den här debatten därför att man vet att det finns en utbredd kritik i Sverige mot EU och den utveckling unionen är inne i. Svenska folket är besviket på vad svenskt EU-medlemskap faktiskt har inneburit - mätsticka för jordgubbar, flygfotograferade åkertegar för att kolla om arealen inklusive uppmätta stenrösen stämmer på millimetern, ett ändlöst antal blanketter som bönder måste fylla i, en stelbent och hänsynslös fiskeripolitik, plågsamma djurtransporter och inhuman asylpolitik, gränsöverskridande människohandel, stora klassklyftor och sociala spänningar. Människor vill inte föra över mer makt till EU, och det finns goda skäl för det. Människorna i Sverige vill inte ha ett gemensamt valutasamarbete eller ett polissamarbete och inte heller att Sverige ska bli en del av en militärallians. Förslaget till EU-konstitution borde nu inte smygstartas i det tysta igen i en ny process, utan det borde hamna i papperskorgen för gott. Man borde ändra kurs helt och börja om från noll i en dialog med medborgarna i riktning mot mindre överstatlighet, mer mellanstatlighet, samt montera ned politikområden där unionen har misslyckats, föra över makt från unionen till medlemsländernas parlament och dess medborgare. I stället tycks regeringen faktiskt vara beredd att smygförhandla fram en ny EU-konstitution, tona ned dess betydelse, låtsas som att den inte innebär så stora förändringar och klubba igenom den i riksdagen utan en föregående folkomröstning. Det skulle öka den demokratiska klyftan ännu mer i Sverige. Människors tilltro till möjligheten att påverka politikerna och samhällsutvecklingen skulle få sig ännu en knäck. Sverige har inte råd med det, demokratin har inte råd med det. Frågan diskuterades knappt i valrörelsen, och den nuvarande riksdagen borde ge ett tydligt besked om att man inte tänker medverka till att vare sig hela eller delar av den fallna konstitutionen antas och att det inte kan bli fråga om att skriva under en omförhandlad konstitution för EU utan vägledning av en föregående folkomröstning. Det skulle vara intressant att höra varför majoriteten i riksdagen tydligen inte är beredd att tillmötesgå Vänsterpartiet när det gäller detta grundläggande demokratiska krav. Men det kanske är som den gamle EU-pampen sade: Det är inte demokrati det här handlar om, det är politik. Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation nr 3.

Herr talman! För tydlighets skull skulle jag vilja börja, så att jag inte glömmer bort det, med att yrka bifall till reservation 3, som är Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation för en folkomröstning om EU-konstitutionen. Vi står naturligtvis bakom de övriga reservationerna också, men för tids vinnande, för att det inte ska bli alltför många voteringar och för att några ledamöter inte ska missa sina tåg nöjer jag mig med att yrka bifall till bara en. Det är nu mer än elva år sedan Sverige gick med i EU. Saker och ting har förändrats en hel del. Nu har vi sett hur det blev. Löftena som ja-sidan gav kan nu jämföras med verkligheten så som den blev. I onsdags var det en ledamot från Folkpartiet som talade om att vi behöver en ny folkomröstning om EMU därför att så mycket har förändrats sedan den förra folkomröstningen om EMU år 2003. Man kan argumentera för att det är en och annan sak som har förändrats sedan 2003, men det är mycket mer som har förändrats sedan 1994. Argumenten för en ny folkomröstning blir starkare för varje år. Varje år kommer det 100 000 nya röstberättigade som inte har fått chansen att välja. Förr eller senare kommer Sverige att ha en ny folkomröstning i den här frågan, det är min fasta övertygelse. Vi ser också effekterna, och de har inte varit positiva. I utrikespolitiken har Sveriges röst i världen blivit betydligt tystare. Sverige har slutat att stå på den fattiga världens sida och i stället rättat in sig i ledet och börjat stämma in i den kör vars ton anges av de stora makterna i Västeuropa. På miljöområdet ser vi att Sverige inte längre i samma utsträckning är en föregångare, därför att vi inte får gå före när EU väl har fastställt den gemensamma politiken. EU-medlemskapet är en black om foten för svensk miljöpolitik. De senaste månaderna har vi sett ännu en nackdel med EU på miljöpolitikens område, något som faktiskt är helt nytt och som jag aldrig hade kunnat föreställa mig, vilket visar min brist på fantasi. Vi ser att EU-medlemskapet har blivit en ursäkt för en regering som inte prioriterar miljöfrågorna - som man var mycket tydlig med före valet, i alla fall från Moderaternas sida - för att inte göra någonting. I stället säger man: Det där ska hanteras på EU-nivå. Vi i Sverige behöver inte göra någonting. Som sagt: Man lär så länge man lever. Det finns naturligtvis fördelar på vissa områden, men den övervägande bilden är ändå att EU-medlemskapet har varit till klar och tydlig nackdel för Sverige och för världen. Vi tror att Sverige kommer att spela en mycket mer aktiv och positiv roll om vi lämnar EU, och det är det jag hoppas att vi ska göra. Den andra motionen som vi har är delvis överspelad. Det är ett förslag om att vi ska ta initiativ till en ny debatt om hur samarbetet mellan Europas länder ska se ut. När vi skrev motionen var det knäpptyst. Tankepausen gällde. Det var väldigt mycket paus - det fanns ingen debatt alls. Nu har debatten börjat, men det är inte Sverige som har tagit initiativ till den. Och de initiativ som har tagits är ganska små. Vi tror att man behöver tänka nytt och tänka stort. Vår motion innehåller en hel del kanske något visionära krav, som att EU ska omvandlas till ett samarbete, att EU-fördraget ska tvättas rent från alla angivelser om vilken politik som ska föras, att det skrivs in i grundlagen att så här ska det vara. Man borde tvätta bort det, för det känns inte som ett vettigt sätt att styra ett land att skriva in i grundlagen att de militära resurserna ska öka. Jag har svårt att förstå hur någon svensk politiker, oavsett om man gillar nedrustning eller ej, kan tycka att det passar i en grundlag. Det finns mycket av den sortens saker i EU-fördraget, och det borde tvättas bort. Sedan finns det andra saker som man borde ha med. Jag tycker att man borde göra någonting åt tanken som finns hos många, att det ska vara lika för alla överallt. Vi förespråkar någon form av samarbete i flera rum, det vill säga att man inte ska ha som mål att allt som några länder samarbetar om ska förr eller senare alla andra länder tvingas vara med och samarbeta om. Det sägs inte alltid öppet, men det är ändå en tanke som genomsyrar mycket av det arbetet. Jag tycker att det skulle vara bra om de länder som har problem med sina ekonomier på grund av att de är med i EMU hade rätt att lämna EMU. Det vore bra om länder hade rätt att lämna den gemensamma fiskeripolitiken, hade rätt att ställa sig utanför EU:s tullunion som är så skadlig både för dem som ligger innanför murarna och för dem som står utanför. Det behövs den sortens saker som flexibilitet, inte bara i riktning mot mer integration utan också i riktning mot mindre. Så till huvudfrågan, och det är kravet på folkomröstning om EU-konstitutionen. Konstitutionen innebär stora förändringar. Den innebär en utrikesminister, en EU-president och att man flyttar makt - inte bara till EU från medlemsstaterna utan också inom EU, från små länder till stora. Det innebär en risk för att de största länderna upprättar vad som kallas ett styrande direktorat där det mesta av det största kommer att avgöras av Tyskland, Frankrike, Storbritannien och kanske något land till i slutna rum, utanför de formella kanalerna. Vi har ett förslag, kanske inte det ultimata men i alla fall ett konkret förslag om hur röstfördelningen borde se ut i stället. Det kan vara värt att fundera över. Framför allt innebär det här stora förändringar. Rent juridiskt sett lägger man faktiskt ned EU och upprättar en helt ny organisation, som också ska heta Europeiska unionen, i och med fördraget om en konstitution för Europa, som det formellt heter. Denna förändring är så stor att det vore otillständigt att inte fråga folket vad de tycker. Om ni som har majoritet i riksdagen tror att ni har stöd av folket för ett fördrag i ungefär den form som gäller, då borde ni väl ändå våga fråga folket vad de tycker.

Herr talman! Det är mindre än ett år sedan kammaren debatterade yrkanden som i princip motsvarar dem vi har i detta betänkande. I sak har vi socialdemokrater samma uppfattning i dag som vi hade våren 2006, när frågorna senast debatterades. Det är det som är bakgrunden till att vi inte har några reservationer i betänkandet. Trots det känns det angeläget att göra några små korta reflexioner. Jag har länge tyckt att det är beklagligt att debatten så ofta blir polariserad när vi diskuterar EU. Det blir antingen svart eller vitt. Vi lever och ser på världen olika, men i min värld är det sällan en fråga är kristallklar, sällan det är antingen himmel eller helvete. För mig finns det nästan alltid både plus och minus. Det gäller att väga plus och minus mot varandra och inse att ett val som innebär fördelar också kan innebära nackdelar; det är sällan bara det ena eller det andra. Jag påstod i förra årets debatt att jag betraktade mig själv som kritiskt positiv till EU. Jag försöker göra konststycket att vara för EU och inse dess fördelar men samtidigt vara kritisk. Jag kan faktiskt vara både-och. Herr talman! Mot den bakgrunden är det för mig mer konstruktivt att diskutera hur EU-medlemskapet kan utvecklas än hur det ska avvecklas. Vår grundinställning är att vi möter framtiden tillsammans. För att komma framåt kan vi inte gå baklänges. Men en förutsättning för att kunna utveckla EU tror jag är att vi får ett nytt konstitutionellt fördrag. Jag har några frågor som jag utgår från att vi kan få svar på i dag. Det har varit en kaotisk situation den senaste tiden, med hemliga brev, uteblivna samråd och därmed en otydlighet om vad den svenska regeringen vill. Den rimliga frågan att få svar på är just nu vad regeringen vill beträffande innehållet i ett nytt fördrag. Vi har kunnat ta del av uttalanden i medierna och i samband med samråd med statsministern inför EU-toppmöten om att det konstitutionella fördraget sannolikt inte kommer att se ut som det förslag som nu ligger. Det har kommit upp och förts fram idéer om innehållet, till exempel om komplettering med ett socialt protokoll och om ett smalare fördrag, eller hur man har uttryckt det. Då ställer jag mig frågan: Vad betyder det? Om man företräder Sveriges intressen och är övertygad om att det inte blir det förslag som finns, men att det ändå ska bli något, undrar jag: Betyder det att Sverige ska avvakta vad andra kommer fram till och sedan passivt ansluta sig till det? Eller ska Sverige aktivt driva de förändringar som bör komma till stånd? Det sistnämnda vore väl det mest logiska, sett mot den utrikespolitiska deklarationen som presenterades förra veckan. Där står det att regeringens önskan är att Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Då borde vi väl också ta någon form av ledande roll i hur vi vill att fördragsförslaget ska förändras. Jag återkommer då till frågan: Vad vill regeringen i sak? Mina frågor till utskottskollegerna från alliansen blir: Vad vill regeringen innehållsmässigt med ett nytt fördrag? Vilket förhållningssätt har Sverige i den nystartade processen? Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i KU:s betänkande nr 14.

Herr talman! Billy Gustafsson inledde med att säga att en fråga sällan är kristallklar. Jag hajade till när jag hörde det. Jag menar att Socialdemokraterna och andra partier har gjort ett kristallklart ställningstagande, nämligen att man redan nu, när arbetet med att få fram en ny konstitution är i sin linda, är beredd att avvisa förslaget till folkomröstning. Det kallar jag ett kristallklart ställningstagande. Jag vill fråga Billy Gustafsson: Varför är man så kategorisk på den här punkten? Anser Billy Gustafsson att den nuvarande riksdagen kan anses ha mandat att fatta beslut och föra processen framåt i de här frågorna efter en valrörelse då EU-frågan och frågan om EU:s framtid fullständigt lyste med sin frånvaro? Vad vill regeringen med EU, frågade Billy. Jag vill ställa samma fråga till Socialdemokraterna. Vad vill Socialdemokraterna med Europeiska unionen? Vill man ha ett mer överstatligt EU som går i riktning mot ett Europas förenta stater där man för över ännu mer makt från medlemsländerna till EU? Vill man bygga vidare på det gemensamma polissamarbetet? Vill man ha en gemensam utrikesminister och ta det sista steget i arbetet för att skapa en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik?

Herr talman! När jag sade att en fråga sällan är så kristallklar att den är antingen svart eller vit var det mer ett exempel på komplexiteten i frågor över huvud taget och att det sällan är det ena eller det andra. Jag fick en mängd frågor som jag inte hann skriva upp. Jag ska försöka kommentera dem ur minnet. Var står vi i frågan om konstitutionellt fördrag? Sveriges socialdemokrater anser att Sverige borde kunna ratificera det förslag som finns till konstitutionellt fördrag. När det gäller om vi behöver en folkomröstning eller inte kan jag säga att om det gäller det förslag som nu ligger anser vi att det inte behövs någon folkomröstning av flera skäl. Vi menar att det förslag till fördrag som finns i dag till stora delar är att samla ihop de regler som redan finns. De finns spridda på en mängd områden och är väldigt svåra att överblicka för de flesta. Det är ett av motiven. Jag köper inte riktigt att man säger att EU tar makt från medlemsländerna. Det är inte så. Medlemsländerna delegerar beslutsbefogenheter till EU. EU kommer inte hit och tar makt. Skyll inte på andra om det inte blir debatt, Pernilla. Det är ju du och jag som bestämmer vad vi debatterar. Det är du som har ansvaret att se till att frågorna kommer upp till debatt och diskussion. Peka på när ni har utmanat oss till debatt och vi har sagt att vi inte vill debattera med er.

Herr talman! Vi försökte lyfta fram frågan både i den här valrörelsen och i andra valrörelser. Vi försökte också lyfta fram vad förslaget till konstitution faktiskt innebär. Det generalfel som jag tycker att Socialdemokraterna gör är att man försöker tona ned fördragets betydelse och låtsas som om det är något annat än vad det är. Det är inte en sammanställning av befintliga regler. Då hade man inte kallat det för konstitution. Det är en grundlag. Det är ett förbundsstatsbygge. Man bygger vidare på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Man vill tillsätta en utrikesminister som slutgiltigt släcker ned den självständiga röst i utrikespolitiska frågor som Sverige åtskilliga gånger framgångsrikt har utgjort. Jag har hittills inte hört Socialdemokraterna offentligt våga debattera den frågan och till människor ställa frågan: Är det i den här riktningen vi bör gå? Bör vi närma oss en militärallians i den europeiska unionen, eller bör man bygga vidare på tankegångar kring neutralitet och alliansfrihet som tidigare har haft mycket stor betydelse i Sverige? Ge en politisk fingervisning om vad Socialdemokraterna vill med den europeiska unionen och tala om varför man är så rädd för att utlysa en folkomröstning eller ge besked om att om det kommer en framförhandlad konstitution så ska den underställas svenska folket i en folkomröstning. Det är ett grundläggande demokratikrav att det blir så, anser jag.

Herr talman! Det finns situationer i livet när man diskuterar och måste dra slutsatsen att man aldrig kommer att bli överens. Nu är det en sådan situation. Oavsett hur länge du och jag diskuterar kommer vi aldrig att bli överens, Pernilla Zethraeus, men jag ska försöka kommentera det du tog upp. Vi vill inte tona ned betydelsen. Jag sade ju att jag tycker att det, för att vi ska kunna utveckla EU, är oerhört viktigt att vi får ett nytt fördrag. Det är väl motsatsen till att det skulle vara betydelselöst. Jag säger ju att det är oerhört betydelsefullt. Jag antar att vi är överens om att det är viktigt att ett land som exempelvis Turkiet också kan komma med i EU. Förutsättningen för att de ska kunna göra det är att vi får ett nytt fördrag. Dagens fördrag sätter en gräns vid 27 medlemsstater. Nästa vecka, om jag inte har missförstått det, kommer det att vara en EU-debatt här i kammaren. Jag kan inte dra mig till minnes att vi har sagt till er: Nej tack, vi vill inte diskutera det här. Däremot uppfattade jag att mycket av valrörelsen kom att handla om om vi ska ha ett inrikespolitiskt systemskifte eller inte. Det kom att dominera debatten i valrörelsen. Där tror jag att du och jag hade ganska lika åsikter. Ni tar ofta upp frågan om att ni vill ha en annan typ av samarbete än konstruktionen med EU. Om man först går ur EU och vänder 26 andra länder ryggen, och dagen efter säger - förmodligen till samma länder - att vi vill ha ett nytt samarbete med dem, hur sannolikt är det att de säger: Det är klart att vi hoppar ur EU allihop och skapar något nytt. Att vi inte har tänkt på det själva! Den utvecklingen är högst osannolik.

Herr talman! Vi har ju många gånger sagt att EU-frågorna måste lyftas fram bättre här i riksdagen. Låt mig därför börja med att tacka de motionärer som har initierat den här diskussionen. Det finns inte tid att diskutera alla motioner, men jag vill kommentera några av dem speciellt. Det handlar för det första om motioner som föreslår att vi ska folkomrösta om ett eventuellt nytt EU-fördrag. Jag vill instämma i det som Billy Gustafsson har sagt, nämligen att man måste se både plus och minus med medlemskapet och att fokus måste ligga på hur vi ska förbättra organisationen. Fördragsfrågan är naturligtvis i sig av stor betydelse eftersom ett EU-fördrag lägger grunden både för maktdelningen mellan EU:s institutioner och för maktdelningen mellan EU och medlemsländerna. Frågan har behandlats tidigare i konstitutionsutskottet. Det är framför allt med hänvisning till de tidigare betänkandena som vi avstyrker motionerna. Huvudregeln i svensk politik är att vi har en representativ demokrati, vilket innebär att riksdagsledamöter fattar beslut med utgångspunkt i de mandat de fått av väljarna. I vissa frågor av särskild betydelse händer det att vi har rådgivande folkomröstningar. Det har på senare tid till exempel gällt EU-medlemskapet och införandet av euron som valuta. Däremot har vi inte röstat om varje nytt EU-fördrag. I betänkandet säger vi att lämpligheten i att folkomrösta styrs av innehållet i det förslag som riksdagen har att ta ställning till. Den fråga som framför allt är intressant är huruvida det sker en överlåtelse av beslutanderätt till ett överstatligt organ och, om så är fallet, i vilken utsträckning. Vad riksdagen kommer att ta ställning till i det här fallet vet vi inte. Därför är det inte heller i nuläget möjligt att säga om det kommer att betyda en överföring av maktbefogenheter som är av stor betydelse eller inte. En annan motion som jag vill nämna är Rolf Gunnarssons motion om EU:s slöseri med skattemedel. Vi delar i den frågan helt motionärens uppfattning att det måste bli ett slut på Europaparlamentets kostsamma resor mellan Bryssel och Strasbourg. I vårt betänkande säger vi att vi förutsätter att den svenska regeringen även fortsättningsvis kommer att driva linjen att Europaparlamentet ska ha ett och samma säte. Att EU ska vara budgetrestriktivt är en svensk ståndpunkt som jag tror att vi är överens om över blockgränserna. I EU-nämnden har det rått enighet om att Sverige ska vara en återhållande kraft i budgetdiskussionerna och att vi under inga omständigheter vill se en stigande medlemsavgift, framför allt inte med tanke på hur stor del av pengarna som används till jordbruksstöd och andra typer av strukturstöd som gör större skada än nytta. Även på det här området förutsätter vi att regeringen fortsätter att arbeta enligt samma linje som tidigare. En tredje motion som jag vill kommentera handlar om insynen i arbetet i rådets arbetsgrupper. Den uppfattning som motionärerna uttrycker, att de folkvalda i Sverige alldeles för sent får insyn i vilka frågor som bereds, är väldigt utbredd, inte bara i riksdagen utan också bland många Europaparlamentariker som har noterat att riksdagsledamöter väldigt sent får kännedom om vilka ärenden som är på väg upp. Förbättringar på den punkten kräver dels att riksdagen utvecklar sin förmåga att söka upp information, dels att vi har fri tillgång till de relevanta dokumenten. Tillgång till dokument och annat som rör EU:s öppenhet kommer att diskuteras av regeringarna i rådet under 2007. Från utskottets sida utgår vi ifrån att den svenska regeringen kommer att driva på för att öka offentligheten, öppenheten och insynen, både till förmån för riksdagen och till förmån för intresserade medborgare. Med dessa kommentarer vill jag yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Herr talman! Det är bra att vi debatterar EU-frågorna, och jag tackar för de vänliga orden om vår motion. I motionen har vi lagt fram ett antal tämligen konkreta förslag om hur EU borde se ut. Man kan se det som en första skiss till ett smalare men vassare EU, och inte bara smalare och vassare utan dessutom betydligt mindre pyramidformat och toppstyrt än vad det är i dag. Om regeringen behöver inspiration till hur man kan få ett smalare och vassare EU rekommenderar jag dem att läsa vår motion. Vi har funderat på frågan om man verkligen kan säga att vi ska ha en folkomröstning redan nu, innan förhandlingarna är färdiga. Det är en av aspekterna. Den andra frågan är: Skulle man inte kraftigt förstärka sitt förhandlingsmandat om man redan nu flaggade för att vi går till folkomröstning om resultatet av förhandlingarna inte blir bra?

Herr talman! Fördragsprocessen är ganska komplicerad, inte minst sedan vi fått två nej-röster, i Frankrike och Nederländerna. Samtidigt har vi ett Storbritannien där åtminstone allmänheten är rätt skeptisk, ett Tjeckien med en president som tycker att vi ska gå tillbaka till Maastrichtfördraget och ett Polen, där man skriver sin egen version av fördraget. Nu håller tydligen också Miljöpartiet på och skriver på en egen version. Jag vet inte om det är riktigt rätt väg att gå om då även alliansregeringen ska skriva en egen version av fördraget, även om jag naturligtvis med stort intresse ska läsa Miljöpartiets konstitutionella fördrag så att vi kan ta ställning till det. När det gäller Sveriges ståndpunkt i sak är det klart att vi måste ha en uppfattning av substans. Det är den processen som nu ska starta. Vi ska snart ha en stor EU-debatt i riksdagen, och jag kan hänvisa till den. Då kommer vi att ta upp mer substantiella punkter. Då har vi självklart också en ambition att det ska finnas en bred enighet. Det brukar vi eftersträva i frågor av grundlagskaraktär, och det får man väl säga att den här frågan är.

Herr talman! Detta med bred enighet låter trevligt. Jag hoppas att den enigheten även kommer att innefatta de partier som är av åsikten att EU har alldeles för mycket att säga till om redan i dag. Det är faktiskt en åsikt som svenska folket omfattar i tämligen bred enighet.

Herr talman! Självklart beaktar vi alla uppfattningar. Sedan är det kanske inte möjligt att komma överens i sak med alla partier. Det är ju väldigt sällan som man når den typen av bred enighet. Men, det är klart: Ju fler desto bättre.

Herr talman! Jag tycker att det är naturligt att ställa åtminstone några frågor till Karl Sigfrid i hans egenskap av ledande moderat företrädare när vi nu har en moderatledd regering. Som jag sade i mitt anförande har det varit en kaotisk situation med hemligstämplade brev, uteblivna samråd och en otydlighet om vad regeringen vill. Därför har jag två frågor: Tycker Karl Sigfrid att detta har varit bra? Är du nöjd med hur processen har skötts? Jag ställde också en fråga i mitt anförande: Kan inte Karl Sigfrid tala om för oss vad regeringen vill att ett nytt fördrag ska innehålla, och vilket förhållningssätt Sverige har i den nystartade processen?

Herr talman! Som jag redan sade till Max Andersson är ambitionen att Sverige ska driva en tydlig linje och att det ska råda bred enighet om denna linje i riksdagen. Men det är svårt att gå processen i förväg. Någon gång måste vi starta, och det är det vi gör nu genom att regeringen samtalar inte bara med allianspartier utan även med Socialdemokraterna i riksdagen. Kritiken tycks gå ut på att regeringen ännu inte har samrått. Skulle det inte ha varit att förhasta sig lite? Reflexionsperioden är knappt ens slut. Nu är det tid att forma en svensk ståndpunkt, och det är vad vi ska göra.

Herr talman! Det är positivt med en strävan efter bred enighet. Jag var inte i första hand ute efter att kritisera, även om jag i och för sig är kritisk mot hur en del av processen har skötts. Karl Sigfrid tycker uppenbarligen att det har varit bra att samråden har uteblivit, att brev som inte borde ha hemligstämplats har blivit hemligstämplade och att det har skapats en otydlighet om vad detta egentligen handlar om. Men nu är det faktiskt ni som leder landet. Oppositionens roll är att förhålla sig till de positioner regeringen föreslår. Det var därför jag undrade om vi kunde få något besked. Jag förstår nu att vi inte får det, men jag kommer att återupprepa frågan: Vad vill egentligen regeringen? Eller är det så som jag sade i mitt anförande, att man passivt ska avvakta vad andra kommer fram till och sedan säga okej till det?

Herr talman! Jag har väldigt svårt att dela verklighetsbeskrivningen att regeringen inte har samrått med riksdagen. Tvärtom hörde regeringen av sig till riksdagen i god tid. Riksdagen valde i det fallet, som jag antar att Billy Gustafsson refererar till, att ta samrådet strax efter mötet i Tyskland. På den punkten är det lite trist att vi i medierna har fått en något felaktig bild av vad som skedde.

Herr talman! Förslaget till det konstitutionella fördraget kommer under våren med stor sannolikhet att komma på skrivbordet. Det skvallrar både den formella processen om men också debatten i kammaren i dag. Det konstitutionella fördraget kommer att vara föremål för en diskussion på den politiska arenan. Det ser både jag och Centerpartiet med stor tillförsikt fram emot. 50-årsbarnet Romstadgan kommer under våren också att gratuleras genom att tankar byts ut till förnyad kreativitet genom att man återupplivar diskussionen på nytt. Jag skulle vilja kalla det ett slags återfödelse i politisk skepnad. För att klara utvidgningen och för att fördjupa demokratin inom unionen krävs ett nytt fördrag. Jag har tidigare stått här och berättat om Centerpartiets syn på EU. Det är ett samhällsbygge enligt federalistisk modell där EU blir smalare men vassare, där EU har betydligt färre områden än vad det har i dag och där samarbetet byggs på ett underifrånperspektiv. Det är en modell med en tydlig maktdelning och med ett konstitutionellt fördrag som beskriver vad varje nivå har för kompetensområden och där allt byggs från människan och uppåt. Mer om den visionen kommer i nästa veckas EU-debatt. Jag är glad att vi nu diskuterar EU-frågor. Jag är också glad för de kloka ord som Billy Gustafsson tidigare sade i sitt huvudanförande. Även jag är kritiskt positiv. Jag är för ett samarbete och jag ser oerhört positivt på ett europeiskt sådant. Men jag vill också se stora förändringar för att skapa ett bättre EU. Det behövs en bredare EU-debatt i Sverige, en EU-debatt som berör och engagerar inte bara oss heltidspolitiker. Vi måste få i gång en debatt som sträcker sig längre än att enbart diskutera ja eller nej till Europeiska unionen. Dagens KU-betänkande behandlar en rad motioner med anknytning till EU. De behandlade motionerna föranleder inte någon djupare diskussion från min sida, förutom när det gäller det helt orimliga flyttkalaset inom den europeiska unionen. EU-parlamentet existerar både i Frankrike och i Belgien. Amsterdamfördraget anger att lokaliseringen av sätet för budgetsammanträdet liksom för övriga plenisammanträden är i Strasbourg. Extra plenisammanträden och utskottsarbete är i Bryssel. Osannolika 3 000 personer åker varje månad till Strasbourg. Sex långtradare med kontorsmateriel åker också från Bryssel ned till Strasbourg. Detta flyttkalas kostar Europas skattebetalare ca 200 miljoner euro varje år. Jag förutsätter att regeringen stöder alla strävanden att parlamentets kostsamma flyttning mellan två orter ska upphöra. Det kan inte vara rimligt att allmänna medel ska användas till detta. Slutligen vill jag också göra en kommentar till motionerna om en folkomröstning gällande det konstitutionella fördraget. I dagsläget är det en ganska icke-aktuell fråga. Det är en fråga som blir mer aktuell om vi har ett förslag att utgå ifrån. Karl Sigfrid presenterade på ett utmärkt sätt utskottsmajoritetens åsikt i frågan om en eventuell folkomröstning. Jag ska därför inte närmare beröra detta. Tydligt är i varje fall att vi aldrig tidigare har tagit ställning till ett EG-fördrag genom en folkomröstning. Då vi inte har ett förslag på ett konstitutionellt fördrag i dag blir det också svårt att ta ställning för en framtida folkomröstning i just denna fråga. Med dessa kommentarer yrkar jag bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande.

Herr talman! Jag tolkar beskedet som att Annie Johansson ändå är lite öppen för en folkomröstning. Men betänkandet tolkar jag som att man redan nu är beredd att låsa sig för att det inte behövs någon folkomröstning om en omförhandlad konstitution. Det är ett märkligt för att inte säga förhastat ställningstagande. Det är det också med tanke på att när frågan var uppe till behandling förra gången var lagrådsremissen, Justitiekanslern, Regeringsrätten och Högsta domstolen inne på att ett nytt konstitutionellt fördrag möjligen stred mot Sveriges grundlag. Det är en ganska omfattande förändring och en omfattande maktöverföring vi står inför. S gav tidigare inte särskilt mycket besked om utrikes- och säkerhetspolitiken. Den återkommer förhoppningsvis i debatten om en vecka här i riksdagen. Jag skulle ändå vilja fråga allianspartierna och då i första hand Annie Johansson, eftersom hon står i talarstolen, om detta. Varför tror Annie Johansson att det är en bra väg att gå att inrätta en gemensam utrikesminister och en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, i praktiken byggt av en militärallians? Är det en väg till fred och avspänning i världen?

Herr talman! Tack så mycket för frågorna, Pernilla. Vi har en representativ demokrati i Sverige i dag där vi har val vart fjärde år och där vi också väljer våra representanter. I tidigare diskussioner tog Pernilla Zethraeus upp att vi inte hade haft en EU-debatt under valrörelsen, och därför kan vi heller inte ta upp detta. Vi har inte haft någon debatt om plastiska sprängämnen heller i valrörelsen. Trots detta sitter vi folkvalda här och trycker på knapparna när det är votering. Det är ganska viktigt att påpeka att vi inte har haft folkomröstning så väldigt många gånger i den svenska historien. Folkomröstningar ska användas sparsamt. Det är också därför som jag i mitt huvudanförande menade på att det är först när vi ser vad det är för förändringar som det konstitutionella fördraget innebär som vi kan ta en diskussion om vi ska ha en folkomröstning eller inte. Det är också viktigt nu när vi ser över det konstitutionella fördraget och tittar på detta att vi får en bred samsyn. Det är då beklagligt att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet fortfarande är kvar i den harvande diskussionen om det ska vara ett ja eller nej till den europeiska unionen. Nu är vi med, och nu ska vi också försöka utveckla det på bästa sätt. Vi ska forma en konstitution som välkomnar de nya länderna och gör det möjligt för dem att vara med i den demokratiska processen. Du hade också en fråga om säkerhetspolitiken och utrikespolitiken. Ska jag vara riktigt ärlig sitter vi i dag i FN:s säkerhetsråd på en stol där EU-länderna cirkulerar. Där har man en någorlunda samordnad utrikes- och säkerhetspolitik inom FN-området. Jag tror att vi tjänar på att verka med en kraftfull röst för fredsskapande åtgärder och vara ute i världen och skapa fred. Är vi flera länder som jobbar för detta kommer vi också att uppnå resultat.

Herr talman! Tack för svaren. Jag tror att det är klokare att gå i motsatt riktning. Jag tror att en väg mot fred och avspänning snarare är att bejaka EU-ländernas olikhet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Sverige har exempelvis historiskt spelat en viktig roll inför störtandet av apartheidregimen i Sydafrika. Det gjorde Sverige i kraft av sin dåvarande neutralitet och alliansfrihet som gjorde att man kunde gå i spetsen i den frågan. Det här är en av många frågor som uteblev till debatt i valrörelsen. Frågan om ett konstitutionellt fördrag i EU är lite större än de sakfrågor som du relaterade till. Den frågan har uteblivit i debatten. Det gamla konstitutionsfördraget hamnade i papperskorgen, och man var inne i något som man kallar för en tankepaus. Nu nystas processen i gång på nytt med målet inställt på ett nytt konstitutionellt fördrag. Då borde den självklara ståndpunkten vara att när ett sådant fördrag är framförhandlat, om det blir framförhandlat, måste det underställas det svenska folket i en folkomröstning. Annie Johansson talade om att allt byggs från människan och uppåt. Gå från ord till handling! Bejaka idén om en folkomröstning om en ny EU-konstitution!

Herr talman! Precis som du säger går allt från människan och uppåt. Vi har en representativ demokrati med fasta demokratiska grundvalar. Jag tycker att frågan om en sammanbuntning av tidigare fördrag faktiskt kan lösas i Sveriges riksdag. Vi lever också i en föränderlig värld där vi måste se till att EU är en global aktör. Det ska vara en global aktör som kan verka för frihet, fred och demokrati runt om i världen. Då behöver vi vara en samlad röst just för detta. Jag får ofta frågan hur jag vill skapa ett framtida EU. Jag vill skapa ett framtida EU som börjar med människan och inte börjar med att diskutera strukturer och system, som inte börjar med att tala om unionen utan som börjar där. För mig betyder det att EU har hand om ett fåtal frågor. Jag kan tänka mig fem sex områden. Där har det spetskompetens, och det är där det ska vara vasst. Ett av de områdena är just utrikes- och säkerhetspolitik. Jag tycker att det är jätteviktigt att EU verkar och talar med en kraftfull röst i världen för att minska fattigdomen, för att stärka demokratin och för att lyfta människor från en ganska trist vardag i u-länder så att de kan vara med och skapa demokrati i sina länder. Där fyller EU en viktig funktion.

Herr talman! Om man nu menar allvar med att man vill skapa ett smalare men vassare EU så kräver det fördragsändringar. Fördraget diskuteras nu , kanske inte så mycket här i Sveriges riksdag - där vi mest diskuterar om vi ska ha en diskussion om fördraget eller inte - men i EU. Där diskuterar man fördraget och fördragsändringar nu. Min bild av majoritetens inställning är att just nu ska vi inte försöka göra någonting för att försöka få till stånd ett smalare men vassare EU. Det får bli någon annan gång, tycker man, vid nästa fördragsändring - när nu den kan vara - eller någon gång i en avlägsen framtid. Har jag förstått detta korrekt? Det här med smalare och vassare är visst inte någonting som ingår i politiken just nu utan någon gång längre fram - någon annan gång. Min förhoppning om vad som är realistiskt möjligt när det gäller konstitutionen är denna: När det väl ligger ett papper på bordet - innan den faller i ännu en folkomröstning i något land - ska vi kunna stå här och jag ska kunna säga att det här är ett dåligt förslag, men i alla fall bättre än det som vi hade att ta ställning till förra gången som riksdagen diskuterade ett förslag. Jag skulle också gärna kunna säga att förslaget är bättre därför att den svenska regeringen har agerat för att det ska bli bättre. Det är kanske orealistiskt att tro det. Det är inte överoptimistiskt att hoppas på att vi får någon form av förbättring. Men jag skulle gärna vilja att om det blir någon förbättring av detta i grund och botten dåliga fördrag så ska den svenska regeringen ha haft någonting med det att göra.

Herr talman! Jag är inte riktigt övertygad om exakt var Max Anderssons vassa fråga var någonstans. Du får gärna återkomma med den. Men jag svarar så som jag tror. Vi är fyra partier i regeringen. Vi står inför en otroligt stor uppgift med att se över ett nytt konstitutionellt fördrag. På den båten skulle vi gärna vilja ha med Socialdemokraterna också. Det är jätteviktigt att föra den här diskussionen så att det förslag som sedan läggs fram är en bred överenskommelse i Sveriges riksdag. Därför kan jag inte svara dig just i dag och från den här talarstolen på hur förslaget kommer att se ut. Det kommer förmodligen att innehålla någonting i stil med begreppet smalare men vassare. Men jag vet inte vad det begreppet senare innebär i den fortsatta samordningen. Jag tror att det är ganska viktigt att vi inte föregriper sådana diskussioner och sådan samordning. Jag tror också att det är viktigt att vi har ett förtroendeförhållande mellan partier där vi arbetar fram detta och inte står i talarstolen i en begynnande diskussion och diskuterar vad ett sådant viktigt dokument ska innehålla.

Herr talman! Jag har några konkreta förslag på hur man skulle kunna sätta EU på bantningskur. Det gäller exempelvis jordbrukspolitiken, som man definitivt borde banta bort. Det konstiga pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg är definitivt moget för skrotning. Det finns en sak till som man verkligen borde ta bort från fördraget. Jag är inte helt säker på vad det nya Centerpartiet tycker i frågan. Men i fördraget finns ett principbeslut om att EU ska ha ett gemensamt försvar. Det står inte exakt när det ska införas, utan det ska det beslutas om någon gång sedan. Men det är ett principbeslut om att EU ska ha ett gemensamt försvar. Om man väl har gått med på den principen kan man inte säga nej av princip igen sedan. Jag skulle vilja fråga: Vad tycker det nya Centerpartiet om detta? Ska EU ha ett gemensamt försvar? Om det finns någon socialdemokrat som känner sig manad att gå upp och svara på den frågan någon gång senare får han eller hon gärna göra det också. Men nu frågar jag det nya Centerpartiet.

Herr talman! Jag hoppas att du också frågar Annie Johansson i detta läge, Max Andersson. Jag redogjorde för flyttkalaset i mitt huvudanförande. Jag tycker att det är jätteviktigt att man ser över detta och på så sätt sparar ganska mycket skattepengar åt Europas medborgare. Den andra delen gäller vilka kompetensområden EU ska syssla med i framtiden och vad som ska ingå i begreppet smalare. Enligt en federalistisk modell börjar man underifrån och går uppåt. Man börjar hos var och en som individ. Vilka områden kan jag bestämma om? Det jag inte kan bestämma om skickar jag upp till kommunen. Det kommunen inte kan bestämma om går vidare till regionen. Sedan kommer man till den nationella nivån. Och det som man på den nationella nivån sedan slutligen känner att man inte har kompetens för - det kan gälla miljöpolitik och internationell brottslighet bland annat - flyttar man upp till en europeisk nivå. Då får man inte de tendenser som i dag finns där EU blandar sig i allt från arbetsrätt till bananböj och gurkstorlek, utan då får man ett EU som sysslar med de gränsöverskridande frågorna och som också är starkt just i dessa frågor. Vad gäller försvaret ingår det i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - javisst. Försvaret är en fråga som jag ska försöka hålla mig väl med så att inte socialdemokraterna på den här sidan av kammaren hoppar högt. Men försvaret innebär egentligen inget mer än ett militärt samarbete, och det ser jag inga som helst konstigheter med.

Herr talman! Jag blev mycket förvånad och illa berörd när jag lyssnade till Pernilla Zethraeus inledande beskrivning av EU. Det fanns ingenting positivt. Allt var negativt. EU var ett helvete på jorden. Jag undrar då varför det ena landet efter det andra vill komma in i det här helvetet på jorden. Har alla de nya länderna missuppfattat det här? Eller är detta ett uttryck för en mycket ensidig och destruktiv retorik? På det viset kommer vi inte att göra framsteg. Vi är säkerligen överens om att det finns mycket som är negativt - jordbrukspolitik och mycket annat. Men den här demoniseringen av EU och det reellt existerande samarbete vi har i Europa gynnar ingen. Det är den här typen av ytterligheter som folkomröstningsmentaliteten ställer till med. Man förenklar och svartmålar och talar om ett helvete på jorden. Det är mycket viktigt att vi undviker det här i framtiden. Det borde också du, Pernilla, ta ansvar för. Jag är också mycket förvånad över en annan sak. Du frågar gång på gång om vi ska ha någon gemensam utrikespolitik och så vidare. Samtidigt klagar ni gång på gång över att USA spelar en så dominerande roll att det inte finns några motkrafter och inga andra aktörer som kan spela en viktig roll på den internationella arenan. Det här går inte ihop. Om du tror att du ska skapa en sådan motkraft eller alternativ kraft genom att ha ett 20-tal små länder som försöker säga något har du en uppfattning om vad utrikespolitik är som är väldigt verklighetsfrämmande. Max Andersson gjorde mig mycket förvirrad. Plötsligt talade han för ett smalare och vassare EU. Han lät som en folkpartistisk ledamot. Jordbrukspolitiken ska bantas och pendlingen till Strasbourg ska bort, sade han. Det är vi helt överens om; det är klart. Men du företräder ett parti som vill gå ur EU. Du har ju skrivit en motion här där du säger att vi ska lämna EU, och inte göra det smalare, banta det eller göra det finare eller roligare. Du skriver att vi ska lämna EU, och det är en helt annan sak. Du måste bestämma dig. Vill du göra EU bättre eller vill du lämna EU? Du kanske säger att vi ska göra EU bättre medan vi väntar på att lämna det. Men om EU skulle bli bättre - varför vill du då lämna det? Det går inte ihop. Utträdespartierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, måste vara övertygade om att det inte går att göra ett bättre EU inom EU:s ram. Det är därför ni vill lämna EU. Allt annat tal om vassare, smalare och annat är bara prat. Sedan blev jag lite förvånad över Billy Gustafssons beskrivning att det är en kaotisk situation. Jag tror att vi ska spara ordet kaos till lite allvarligare saker. Du vet likaväl som jag att statssekreterare Nicola Clase ville komma till vårt utskott innan hon åkte till Tyskland för att informera oss om vilket ställningstagande Sverige skulle göra på det första mötet. Du vet mycket väl att vi är mycket intresserade av att fortsätta vårt samarbete med socialdemokratin vad gäller EU-frågorna. Det har varit mycket bra, och det är mycket viktigt. Därför tror jag att vi kan vänta med ord som kaos och sådant tills det blir kaos. Vi är långt ifrån en kaotisk situation. Sedan har vi folkomröstningskravet från utträdespartierna. Jag tror att den representativa demokratin klarar detta mycket väl utan de förenklingar, överdrifter och destruktiva drag som just folkomröstningsmentaliteten leder till. I det avseendet föredrar jag att vi använder riksdagen såsom vi gör i allt annat. När vi vill ändra den svenska grundlagen är det riksdagen som bestämmer. Vi går inte till folk och frågar om de vill ha detta eller inte. Varför kräver ni inte det när det handlar om en förändring av grundlagen? Det gör vi inte därför att vi har en representativ demokrati som fungerar mycket väl. Den tar ansvar för helheten i politiken och inte bara för en fråga i taget. Det ska vi fortsätta med. Vi tror att det är en mycket bra väg. Däremot har utträdespartiernas representanter rätt när de klagar på den bristande, eller nästan icke-existerande, debatten om EU. Där har vi, de EU-vänliga partierna, ett stort ansvar som vi inte har levt upp till. Vi har denna så kallade paus för eftertanke som började någon gång i mitten av 2005. Det har gått ett och ett halvt år, och det har inte blivit någon debatt om EU hos allmänheten. Vi har inte tagit upp den frågan. Vi kan inte klaga på att Pernilla, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet inte gjort det. Det är vårt ansvar. Det är vi som är EU-vänner. Det är vi som måste övertyga folket om att det här är himla bra. Dessutom har jag ett litet påpekande. Utträdespartierna säger att de har majoriteten med sig. Det är inte sant. Ni har ingen majoritet bakom er för att lämna EU. Det finns inget belägg för att ni skulle vinna en folkomröstning eller en opinionsundersökning om ni frågade folket om de vill lämna EU med alla de konsekvenser som det har. Ni har inte majoriteten med er. Säg som det är! Kom inte och säg att folket är med er och mot oss och att det är därför vi inte vill ha någon folkomröstning. Den gamla regeringen drev inte på detta med en debatt. Jag hoppas att den nya regeringen gör det. Vi har lyft upp den här frågan. Vi måste göra mycket mer. Det blir kontraproduktivt i längden att inte göra det. Det ger vatten på kvarnen åt dem som vill lämna EU. Det är inte bra. Folket får inte tro att vi inte vill diskutera detta. Vi måste tvärtom våga diskutera detta. Vi har allt att vinna. EU är ett mycket bra projekt i det stora hela. Den här debatten måste vi vinna, men då måste vi ta den. Det har vi inte gjort, och det måste vi erkänna. Det är en stor brist hos oss själva.

Herr talman! Jag har inte väckt frågan om att lämna EU. Jag har inte nämnt den frågan i dag, även om jag i grunden är motståndare till Sveriges EU-medlemskap. Nu är vi med i EU, och jag tar mig rätten att delta i debatten om hur unionen bör utvecklas och hur EU:s framtid bör se ut. Jag har inte heller beskrivit EU som helvetet på jorden. Jag har kritiserat det demokratiska underskottet. Jag har kritiserat den jordbrukspolitiska och miljöpolitiska inriktningen, polissamarbetet och den utrikes- och säkerhetspolitiska ambitionen som nu växer sig allt starkare. Jag tror, precis som Mauricio Rojas är inne på, att de här frågorna behöver diskuteras mycket mer. Jag tror att Sveriges roll blir mycket starkare internationellt om man kan agera självständigt. Det har historien visat alltifrån Vietnamkriget fram till våra dagar när Sverige faktiskt tog ställning mot invasionen i Irak därför att man hade varit lyhörd för en folkopinion, precis som man hade varit i Sydafrikafrågan. Man befann sig närmare opinionen, man kunde lyssna på hur debatten gick i Sverige, man kunde ta ställning och sätta ned foten internationellt och man har en i del fall också påverkat utvecklingen. Ska vi frångå det och i stället ha en helt gemensam utrikespolitik, tysta medlemsländerna och ha en gemensam utrikesminister? Jag tror inte det. Jag tror att de här frågorna är viktiga, tillsammans med det övriga innehållet i det konstitutionella fördraget, om det nu framförhandlas ett nytt sådant som liknar det gamla. Det är ett fördrag, en grundlag med politiskt innehåll med stora och viktiga frågekomplex. Jag tycker att det är märkligt att majoriteten är beredd att redan nu låsa sig för att det inte behövs en folkomröstning om ett sådant förslag. Jag skulle vilja höra Mauricio Rojas kommentar på den punkten.

Herr talman! Upp till bevis då, Pernilla! Du har nämnt de negativa sakerna. Nämn nu de positiva om du ska vara nyanserad! Det är viktigt. Om du bara pratar om det negativa formar det ett intryck av att det inte finns någonting positivt med EU. Det går inte ihop med att det ena landet efter det andra vill komma in i EU. Nu kräver jag: Säg det positiva så att vi kan prata om båda sakerna! Jag kan nämna jordbrukspolitiken. Den är mycket dålig. Det är vi överens om. Jag kan nämna flytten till Strasbourg och mycket om byråkratin. Vi är ganska överens. Den svenska kritiska inställningen är mycket bra. Där är vi i de flesta partierna överens. Vi vill göra det bättre, inte lämna EU. Du säger att i grunden vill du lämna EU. Vad då i grunden? Du vill lämna EU. Därför förstår jag att du är negativ och svartmålar. Men jag väntar på de positiva sakerna. Sedan säger du en gång till att vi skulle vara starkare internationellt om vi kunde prata med en självständig röst. Menar du verkligen att vi skulle kunna ingripa i Palestinakrisen på riktigt? I Rwandakrisen hade vi kunnat göra det, i Sarajevo, i Bosnien. Gjorde vi det? Var var EU någonstans då? Varför ingrep USA i vårt närområde när man höll på att massakrera ett annat folk? Vore det inte bra om EU hade förmåga att också ingripa i de kritiska fallen, inte minst om det är i vår närhet? Du kan säga att Förenta nationerna ska göra detta, men tänk om de inte gör det? Det kan också hända. Förenta nationerna är en väldigt märklig samling av länder som har mycket olika åsikter om saker och ting. Vore det inte bra att ha muskler för att kunna hindra folkmord i vår närhet?

Herr talman! Mauricio Rojas svarade nästan själv retoriskt på en av de frågor han ställde till mig. Som vi ser det är det FN:s roll att ingripa i internationella konflikter. FN behöver också utvecklas och reformeras. Men Sverige har också självständigt kunnat agera i internationella konflikter. Man har medlat, och man har bidragit på ett mycket positivt sätt på många sätt. Vi anser inte att det är EU som ska spela den här rollen. Det är en förskjutning av det säkerhetspolitiska tänkandet. Positiva saker med EU kan väl vara stadgan om de mänskliga rättigheterna exempelvis. Men för att åstadkomma en demokratisering och för att åstadkomma ett närmande mellan unionen och dess medborgare måste det överföras makt från EU:s överstatliga institutioner till de nationella parlamenten och till medlemsländernas medborgare, annars får vi en fortsatt avdemokratisering. Man kommer inte förbi den frågan.

Herr talman! Ännu en gång: Ska vi en gång till i framtiden vara passiva som vi var när människor mördades i vårt närområde, i Srebrenica till exempel? Ska Europa spela den rollen? Jag tror inte att det är bra. Då bjuder vi andra att ingripa. Det kan vara andra som vi kanske ogillar. Ni ogillar Förenta staterna väldigt mycket, men ni bjuder dem att ingripa mer än vad ni tror faktiskt. Ni pratar om supermakter hit och dit, men vilken förmåga har vi själva att agera? I Rwandakrisen var det självständiga franska röster som gjorde det omöjligt att ingripa. Det är inte bra. Vi borde kunna påverka varandra och säga att vi inte tillåter sådana folkmord. Men vi ringer inte till Bush och frågar om han kan göra någonting nu när vi är emot och inte har någonting att sätta emot. Den sortens utrikespolitik tror jag inte alls på. Det positiva var väldigt kort. Det var som om det var besvärande att säga något positivt - jo, de mänskliga rättigheterna och så vidare, jovisst, de var jättebra. Du kunde nämna en lång rad saker, till exempel diskriminering och mycket annat, som vi har fått hjälp med från EU. Men i grunden är det här den fråga som återstår: Vill ni verkligen lämna EU? Är det den fråga som ni vill gå till folkomröstning på? Det vill ni inte, för ni är övertygade om att ni inte har folket med er. Folket gillar EU, med dess fel och brister. Dem måste vi rätta till. Vi måste göra det bättre. Ni kommer bara med retorik. Att ta det som intäkt för att ni har majoriteten med er håller inte, för det har ni faktiskt inte.

Fru talman! Jag är rätt övertygad om att en överväldigande majoritet av Sveriges folk faktiskt inte gillar EU. Men Mauricio Rojas har helt rätt i att sedan Göteborgstoppmötet och de obehagliga händelserna där har det inte funnits majoritet i opinionsmätningarna för utträde mer än i en undersökning, tror jag, i januari 2005. Men helt klart anser väldigt många människor i Sverige att EU har för mycket makt, och tillsammans med oss som vill lämna EU har vi en klar majoritet. Det var också det jag sade, även om jag förstår att missförstånd uppstod, för jag talade snabbt. Det som jag tänkte säga här och nu är: Självklart borde det väl vara möjligt, till och med för en folkpartist, att omfatta de två åsikterna att man vill att EU ska bli betydligt smalare, men om inte det går - om det inte blir smalare, om vi ska fortsätta dras med jordbrukspolitiken, tullarna, den omänskliga flyktingpolitiken etcetera - ja, då ska vi lämna unionen. Nu har ni chansen, åtminstone fram till nästa val, att försöka göra EU bättre. Jag tror tyvärr inte att ni kommer att lyckas. Och ur det perspektivet är det väldigt enkelt: Så länge EU fortsätter att vara så dåligt som det är i dag är valet självklart. Om man inte tror att det kommer att bli bra är det klart att man också förespråkar ett utträde. Nu har jag en fråga angående den gemensamma enda rösten som EU ska tala med enligt Folkpartiet. Vad ska den rösten säga? Vad säger den egentligen i fallet med Israel och Palestina?

Fru talman! Det här att folket gillar eller inte gillar EU - vi har helt olika åsikter där. Det finns kritik mot EU som vi alla delar. Den kritiken delar också svenska folket; det är jag övertygad om. Man kan förstås ställa frågan: Vill ni lämna EU, med allt vad det innebär? Jag tror inte alls att det finns någon majoritet för det, och det pekar inte heller de opinionsundersökningar som har gjorts på. När det gäller EU gäller två omständigheter, som egentligen finns med i den svenska linjen: för mycket makt beträffande fel saker och för lite beträffande de saker som vi tycker är rätt. Om det här är Miljöpartiets nya linje är det väldigt bra. Du verkar representera en linje som säger: Vi ska försöka göra EU bättre. Det är ungefär vad vi alla säger här. Ni säger också: Om det inte går ska vi lämna EU. Ni vill alltså inte lämna EU nu för tiden. Ni ska försöka att tillsammans med oss göra det bättre - smalare och vassare. Jag skulle nästan vilja säga: Välkommen till Folkpartiet! Vi har tydligen en opposition som är ganska lik oss. Men vi tror att för att förbättra EU måste vi samarbeta - vara med. Vi gör inte någonting bättre genom att säga: Om ni inte gör som vi vill lämnar vi det här! Det går inte att resonera på det viset. Sedan tog du upp "den enda rösten". Vi ska ha många röster i EU. Vi ska ha också vår röst, den svenska rösten. Men i vissa situationer måste vi ha en gemensam utrikespolitik. Jag frågar dig igen: Srebrenica. Hade det inte varit bra med en stark, klar och tydlig europeisk röst som om det folkmord som inträffat där säger: Det här får inte inträffa och kommer inte att inträffa i vår närhet?

Fru talman! Jag noterar att Mauricio Rojas inte svarar på frågan om det är viktigare att EU har en enda röst än vad den rösten säger. Jag noterar att han inte svarar på frågan: Vad säger egentligen den här rösten i fallet Palestina och Israel? Det är lätt att inte klandra dig för att du inte försöker försvara och förklara EU:s inställning, för det är en totalt otydlig och bitvis motstridig kompromiss mellan länder som tycker olika saker, vilket resulterar i att det blir en väldigt förvirrad enad linje - om det nu ens är en linje. Å ena sidan vill man ha demokrati, och å andra sidan bojkottar man resultatet av demokratiska val. Det där är komplicerat, och jag tror inte att EU är ett lämpligt forum för den sortens politik. Jag tror att det är bättre att de länder som vill göra någonting gör någonting än att man talar om en enad linje som inte gör särskilt mycket alls, ungefär som i Rwanda och ungefär som i Srebrenica.

Fru talman! Det är klart att det finns en otydlighet i EU:s utrikespolitiska röst, och det är givetvis inte bra. I vissa lägen måste vi ha en tydlighet. Srebrenica återigen: Där behövdes en mycket tydlig, mycket bestämd europeisk röst. Krisen kan komma i morgon. Det finns många länder som kan hamna i liknande kriser. Tror du verkligen att vi ska säga: Massmordet i det här landet får varje land göra något åt, som man vill? Tror du verkligen att vi i Sverige orkar göra något åt det? Ja, vi kan protestera och lite sådant. Men kan vi göra något på riktigt, så att man hindrar folkmord, så att man verkligen agerar - så att man inte ringer till Washington och säger: Oj, det är problem här? Tror du verkligen det? Tror du verkligen att det samarbete som du skisserar, där var och en gör vad man vill, skulle hjälpa när hjälpen behövs på riktigt? Det tror inte jag. Jag föredrar att vi tillsammans - när det behövs och när det är lämpligt - har förmåga, muskler och möjlighet. Den europeiska rösten behövs faktiskt, som en stark röst i en värld som är alltmer globaliserad. Allt annat är för mig att låta andra göra det som vi borde göra. Tror vi på det europeiska projektet borde vi tro på att vi har och borde ha en förmåga att också intervenera när så behövs. Och det finns många sådana situationer. Srebrenica var en. Rwanda var också en sådan situation. Det kommer att komma flera. Den dagen då USA intervenerar i stället för att vi gör det kan vi kanske klaga på att de gör fel, men de gör fel därför att vi inte var där. Vi ska vara där.

Fru talman! Europeiska unionen är en del av den svenska vardagen. Den svenska vardagen kan vi inte utan vidare lämna. Det har under alla de år då vi varit medlemmar i EU blivit väldigt mycket fokus från många olika håll på att vi ska lämna den här unionen, men den är en del av vardagen. Någon gång måste man acceptera just detta. EU har problem. EU har givetvis fördelar och nackdelar, men det har Sverige också, och det är inte min första tanke när jag ser problem i Sverige att emigrera, utan då försöker man lösa problemet. Jag tror att vi måste se på Europeiska unionen på det sättet också. Det går ofta troll i orden. Det talas mycket här under debatten om konstitutionen och grundlagen för EU. Det är per definition ett fördrag mellan olika stater. Om vi tittar tillbaka på de andra fördrag som nu gäller, alltså fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska gemenskaperna, det vill säga EG-fördraget, ser vi att de har konstitutionella aspekter i sig. Den enda skillnaden i uppställningen är egentligen att det här förslaget till fördrag mer liknar en vanlig konstitution. De konstitutionella effekterna fanns där även tidigare, men de var utspridda över fördraget. Det är skillnaden. Häng alltså inte upp er på begreppet grundlag, utan fokus ska i dessa sammanhang vara på begreppet fördrag. Det var mycket roligt att läsa reservationerna 1 och 2. I reservation 1 vill Miljöpartiet ha en folkomröstning om utträde ur Europeiska unionen, och i reservation 2 vill de ha ett initiativ till nytt fördrag - för ett EU som vi tydligen inte ska tillhöra. När man hittar den typen av vackra skrivningar är det sådant man kan glädjas åt. Låt mig säga ytterligare ett par ord. Pernilla Zethraeus säger att man skulle smygförhandla fram ett nytt fördrag. Vad är det för dumheter, fru talman? Det kommer aldrig att smygförhandlas. Det skulle aldrig fungera. Så går det inte till. I Sveriges riksdag måste vi ha kvalificerad majoritet för att kunna anta ett nytt fördrag. Så är det. Det går inte att smygförhandla fram något sådant. Inte heller i andra delar av unionen kommer man att tolerera att detta smygförhandlas fram, utan det kommer att ske öppet. Sedan sker mycket arbete i korridorerna innan det så att säga når ut, men det går inte att smygförhandla. Jag skulle också vilja säga något till Billy Gustafsson. Billy Gustafsson är ju en otroligt sjyst kille. Så har jag lärt känna honom. Jag blir därför förvånad över det som sades om saksamrådet; det är att koka soppa på en spik som inte finns. Det var mycket märkligt. Initiativet till ett saksamråd ska tas från utskottets sida. I det fall som här åberopades hade regeringen ställt alla resurser till förfogande, men utskottet fick aldrig ta ställning till det, utan vi fick i stället en efterhandsinformation. Försök inte koka soppa på spikar som inte finns!

Fru talman! Politik handlar i stor utsträckning om framförhållning. Från Miljöpartiets sida väckte vi två motioner, eller rättare sagt, vi tog upp två saker. Det ena var att vi vill ut ur EU, vilket vi velat sedan Sverige gick med. Det är väl ingen större överraskning för kammaren. Det andra var att vi förutsåg att det fanns en viss sannolikhet för att vår motion om att Sverige ska lämna EU inte bifalls när kammaren röstar om den i dag kl. 17.00. Det fanns en viss sannolikhet för det, och jag tror att Ingvar Svensson är böjd att hålla med mig om att det kanske var rätt av oss att planera för den eventualiteten och därmed väcka en motion om hur vi vill att Sverige borde arbeta, i vilken riktning vi vill att Sverige ska arbeta för att få till stånd ett nytt fördrag. Motionen handlar alltså om att man ska ta initiativ till en ny EU-debatt med en ny inriktning. Jag hoppas att det förtydligar saken, Ingvar Svensson.

Fru talman! Max Andersson erkänner helt enkelt att det behövs ett nytt fördrag. Det är ett intressant konstaterande.

Fru talman! Helt klart behövs ett nytt fördrag jämfört med den röda bok som jag ser att Ingvar Svensson har liggande på bordet. Jag tror att det finns saker man kan behöva ändra i de nu gällande fördragen. Där finns mycket konstigheter som borde tvättas bort. Det finns mycket politik inskriven i de gällande fördragen, sådant som inte borde stå i en grundlag. Det bör definitivt tas bort. På det sättet kan jag hålla med om att det behövs ett nytt fördrag, ett fördrag där det inte sägs lika tydligt hur resultatet av politiken ska bli.

Fru talman! Jag håller förslaget till fördrag i handen. Det är en kompromiss. Det finns många delar i det som jag och mitt parti inte tycker om, men så är det ju med allt i politiken. Miljöpartiet borde ha åtta års erfarenhet av kompromisser. Också det är en del av vardagen. Det vore intressant att höra i vilka delar Max Andersson vill förändra förslaget, men den debatten kan vi inte ta nu. Förslaget är både dåligt och bra, men det är dock en kompromiss som för utvecklingen framåt.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära någon ytterligare replik, men eftersom jag blev direkt apostroferad och fick direkta frågor valde jag att trycka på replikknappen ännu en gång. Den första delen av Ingvar Svenssons anförande gällde ordet konstitution och hur mycket förslaget egentligen skiljer sig från de tidigare fördragen. Jag kan hålla med om att det nog finns konstitutionella inslag också i tidigare fördrag, om det nu gör saken bättre. Den här gången är det möjligen ett betydligt mer långtgående steg i den riktningen, och jag tycker att det är viktigt att kalla saker vid deras rätta namn. Det har nämligen genom historien tonats ned vad förändringarna betyder. När Europeiska gemenskaperna i samband med Sveriges inträde bytte namn till Europeiska unionen tonades betydelsen av det ned, och nu när EU vill kalla det senaste förslaget till fördrag för just en konstitution är också det en politisk markering. Det är en markering om en önskvärd utveckling med mer av ett förbundsstatsbygge, mer av en gemensam grundlag. Till skillnad från den svenska grundlagen är det en grundlag med ett långtgående politiskt innehåll, vilket i sig är kontroversiellt. Jag fick en konkret fråga, nämligen vad jag menar med att man smygförhandlar fram ett nytt fördrag. Jag menar att man redan nu diskuterar Berlindeklarationen, som i praktiken naturligtvis är en förstudie till ett konstitutionellt fördrag. Man anger svenska ståndpunkter, ganska långtgående sådana, när det gäller EU:s roll internationellt, miljö- och klimatpolitiken och en rad andra frågor. Det är en debatt som skulle behöva föras öppet, och jag efterlyser än en gång ett svar på frågan: Varför är man redan nu beredd att låsa sig vid att det inte behövs en folkomröstning om ett omförhandlat fördrag?

Fru talman! Göran Lennmarker brukar säga att varje bridgeklubb i Storbritannien har en konstitution. Det går så lätt troll i orden. Man kan kalla det för stadga. Ni vill tala om rättighetsstadgan till exempel. Den har ju konstitutionella aspekter. Varje fördrag anger befogenheter i olika riktningar. Det är det som är kontentan i en grundlag, oavsett om man kallar den grundlag eller något annat. Det är inga konstigheter med det. Däremot kan jag hålla med om att den är uppställd mer som en traditionell konstitution än som ett fördrag. Det beror på att bestämmelserna i de nuvarande fördragen är utspridda och det därför är svårt att få en överblick över beslutsbefogenheterna. Den är mer logisk i det avseendet. Det är inga konstigheter med det eftersom alla fördrag är konstitutionella. Sedan var det detta med att man nu skulle smygförhandla. Jag vet inte om Pernilla Zethraeus brukar tillhöra konspirationspolitikerna, de som ser en konspiration överallt, men Berlindeklarationen består av två sidor text. Försök inte överdriva betydelsen av dessa två sidor text. Gör inte det. Frågan om folkomröstning kommer jämt och ständigt upp. Vad var det fransmännen sade nej till? Jag har ingen aning. Det finns säkert flera olika teorier om det. Om vi skulle få ett ja är det oproblematiskt, men om man säger nej undrar jag: Vad säger man då nej till? Det vore intressant att veta. Det är det som gör det så svårt. Man kan ha folkomröstning om en valuta, och man kan ha det om livstidsstraffet, men jag kan inte tänka mig att vi skulle ha en folkomröstning om hela brottsbalken i ett enda svep. På motsvarande sätt är det inte meningsfullt att ha en folkomröstning om ett helt fördrag, och därmed underkänner jag nederländarnas och fransmännens folkomröstning. Det är emellertid en helt annan sak.

Fru talman! Jag försöker hänga med i svängarna. I en tidigare debatt i dag, om ett annat KU-betänkande, sade Ingvar Svensson att den svenska konstitutionen hänger ihop. Om man ändrar i vissa delar får det konsekvenser för resten. Den måste ses som en helhet. Är det inte likadant med förslaget till EU-konstitution? Fransmännen och holländarna har avvisat förslaget i dess helhet. Jag tror att man ska undvika att i efterhand försöka tolka och diskutera vilka delar man reagerade emot. Man avvisade förslaget! Det är i papperskorgen! Den enda demokratiskt rimliga tolkningen av detta är att man stryker ett streck över hela processen och börjar om i en helt annan ända. Det gör man inte i dag. Det man i stället gör är att man i praktiken ägnar sig åt en förstudie till en ny EU-konstitution genom Berlindeklarationen. Sverige och andra länder skulle inte ödsla kraft och energi på att åka till Berlin och förhandla om texten i detta dokument om det inte samtidigt banade vägen för en ny EU-konstitution, troligtvis - tyvärr, måste jag säga - med ett liknande innehåll som den gamla. Vi bör inte som nation medverka till denna utveckling. Och om det ändå blir ett omförhandlat fördrag måste svenska folket få möjlighet att avgöra frågan i en folkomröstning!

Fru talman! Jag vet inte om jag sade att den svenska konstitutionen hänger ihop. Den borde i alla fall hänga ihop, och det gör den också i vissa delar. Det är oerhört komplext. Detta krav kan man givetvis också ställa på det här dokumentet. Jag kan säga att på vissa punkter gör det inte det. Detta med en utrikesminister som sitter på dubbla stolar är någonting som vi har motarbetat, men det finns ändå med. Det är klart att vissa delar inte hänger ihop. Så är det. Men det är en kompromiss, och så går politiken till: För att föra en fråga framåt måste man ingå kompromisser. Det där med folkomröstningar kan vi diskutera i oändlighet - hur ofta man ska ha dem, på vilket sätt man ska ha dem och så vidare. Jag har under lång tid hävdat att vårt system i Sverige i dag inte är bra. Vi behöver ett nytt system, gärna efter dansk modell. Där tar först riksdagen ställning, och sedan kan man gå till folket som antingen kan bekräfta eller säga nej till riksdagens ställningstagande. Då har folket mycket mer av en vägledande roll. Det system vi har i dag är alltså inte bra. Dock är det kanske en annan debatt, och den kommer vi dessutom att ta i Grundlagsutredningen. Jag tror inte att en vanlig medborgare - det är knappt ens en politiker kan det - kan bedöma helheten i detta i ett enda svep. Vi måste göra det, så att säga, men det blir oerhört svårt för en vanlig medborgare att sätta sig in i de olika delarna och hur de hänger ihop. Jag tror alltså inte på folkomröstningar i så här breda frågor.

Fru talman! Jag måste erkänna att jag tillhör dem som brukar tycka att den debatt som riksdagsledamöterna ägnar sig åt i samband med sådana här motionsslaktsbetänkanden inte leder någonstans utan mer är en terapi för riksdagsledamöter. Jag måste dock ta tillbaka lite av detta efter dagens debatt och efter att ha lyssnat på de kloka och reflekterande anförandena från Billy Gustafsson och flera andra som i grunden är positiva till EU men som sätter på sig de kritiska glasögonen. Det är viktigt, och detta har varit en bra debatt. Vi måste hitta formerna i riksdagen för de processer som vi nu ser, eller tror oss se, sakta dra i gång. Är vi i slutet av reflexionsperioden? Vad är egentligen Berlindeklarationen för någonting? Det viktiga är att vi behåller den breda majoriteten i riksdagen kring de här frågorna. Jag måste säga att jag blir väldigt glad när jag hör Billy Gustafsson berätta att Socialdemokraterna nu aktivt vill driva på det här arbetet. Jag tar hans kritik på allvar. Det är möjligt att Socialdemokraterna kan säga att de inte har varit delaktiga i eller att de varit motståndare till den nya riksdagsordningen, men vi andra som har röstat igenom den får väl faktiskt erkänna att det har inneburit en del oklarheter när det gäller hur vissa EU-ärenden ska samordnas mellan riksdag och regering. Här måste det ske en förbättring. Vi måste se till att de svenska ståndpunkterna har en mycket bred förankring i riksdagen. Vilken form eller vilka former vi väljer är inte någonting som bara regeringen ska avgöra, utan det måste vi ha en bred samsyn kring även i riksdagen. Det gäller talmännen, gruppledarna och berörda utskott. Jag säger inte nej till någon av de olika former som vi kan ha framför oss - om det nu blir ett sammansatt utskott, flera utskott som träffas samtidigt eller vad en klok riksdag faktiskt kommer fram till är bästa sättet att få en riktigt bred förankring för dessa frågor i riksdagen.