Extraordinära händelser i fredstid hos kommuneroch landsting
Debatt om förslag 13 november 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 18
Anf. 110 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! I detta betänkande ställer sig majori-
teten i utskottet bakom regeringens förslag om en ny
lag för kommuner och landsting vid det som kallas
extraordinära händelser i fredstid. Extraordinära hän-
delser är sådana som avviker från det normala och
innebär allvarliga störningar, som svåra tågolyckor,
bränder eller översvämningar.
Förslaget går ut på att det ska finnas en särskild
nämnd i kommuner och landsting som övertar ansva-
ret från andra nämnder när katastrofen inträffar. I
övrigt föreslås bland annat att kommuner och lands-
ting ska anta en plan för dessa händelser varje man-
datperiod. Kommunerna ska dessutom få större möj-
ligheter att hjälpa varandra i krislägen och även kun-
na lämna begränsat stöd till enskild och därmed från-
gå det som normalt följer av lokaliseringsprincipen
och likställighetsprincipen - två viktiga principer i
kommunallagen.
Mot detta förslag har vi invändningen att redan
den nuvarande organisationen i kommuner och
landsting har förutsättningar att hantera katastrofer av
olika slag.
JO har i sitt remissvar påpekat att regeringen inte
lämnat några exempel på katastrofer hittills som gjort
att kommunerna handlat i strid med kommunallagen.
Då har vi ändå sådana händelser som diskoteksbran-
den i Göteborg och händelserna under tunnelbygget
genom Hallandsåsen i färskt minne.
Liksom JO menar vi reservanter att inrättandet av
ett nytt organ snarare kan skapa oklarhet och diskus-
sioner i ett krisläge. Begreppet "extraordinära händel-
ser" har inte heller en sådan precision i förslaget att
hanteringen i kommunerna underlättas.
Att inrätta en ny särskild nämnd och därmed tun-
na ut styrelsens roll i en tämligen ospecificerad kris-
situation riskerar att leda till förvirring och oklarhet.
Vill man absolut ha en särskild krisledningsnämnd,
eller någonting som kallas detta, vid katastroflägen i
fredstid måste det i så fall vara styrelsen som utgör en
sådan nämnd, liksom exempelvis kommunstyrelsen
blir en sådan nämnd i krigstider eller vid förhöjd
beredskap. Allt annat ökar bara förvirringen. En ny
organisation är inte självklart det bästa i en kris, för
att uttrycka det försiktigt.
Det finns även invändningar från andra remissin-
stanser, men jag har här koncentrerat mig på en,
mycket tung, remissinstans när det gäller kommunal-
lagen, nämligen riksdagens egna ombudsmän, JO.
Slutsatsen blir att regeringens förslag inte håller
måttet utan bör avslås. Ett eventuellt nytt förslag bör
inte krångla till ledningsorganisationen och bör även i
övrigt rensas från otydligheter och sådan överdriven
detaljreglering. Vi tror inte att staten genom lagstift-
ning in i minsta detalj måste reglera hur kommuner
och landsting ska sköta sina uppgifter, särskilt inte
vid extraordinära händelser. Extra krångel behövs för
övrigt inte heller när händelserna är högst ordinära,
men det är en annan fråga.
Sedan finns det också vissa inslag i förslaget som
det kan finnas anledning att överväga ytterligare
framöver, framför allt möjligheten för olika kommu-
ner att hjälpa varandra i krissituationer. Men det bör
då ske i samband med den översyn av rädd-
ningstjänstlagen som redan pågår.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen och
därmed avslag på regeringens förslag.
Anf. 111 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 1 i konstitutionsutskottets betänkande
nr 11, som handlar om extraordinära händelser i
kommuner och landsting.
En utskottsmajoritet ställer sig bakom regeringens
proposition om en ny lag om extraordinära händelser
i fredstid i kommuner och landsting. Förslaget inne-
bär att det i kommuner och landsting ska finnas en ny
nämnd som ska fullgöra uppgifter under extraordinära
händelser. Denna nämnd ska ges rätten att överta
verksamhetsområden från andra nämnder. Kommuner
och landsting blir också enligt lagförslaget skyldiga
att en gång per mandatperiod anta en plan för hur
extraordinära händelser ska hanteras.
En extraordinär händelse är, enligt förslaget, en
sådan händelse som avviker från det normala, en
händelse som innebär en allvarlig störning eller över-
hängande risk för en allvarlig störning i viktiga sam-
hällsfunktioner och som kräver skyndsamma insatser
av en kommun eller ett landsting.
Det som enligt förslaget skiljer en extraordinär
händelse från andra händelser är att den typen av
händelser ska vara av stor omfattning. Händelseför-
loppet ska vara snabbt, och det ska vara svårt att
överblicka. Vidare sägs det i förslaget att de flesta
händelser, även om de är störande och kommer plöts-
ligt, inte ska betraktas som extraordinära händelser.
En extraordinär händelse är till exempel inte stark
kyla och mycket snö i de norra delarna av Sverige,
där detta är vanligt förekommande. Händelseförlop-
pet ska vara snabbt och svårt att överblicka. Då skulle
det till exempel kunna handla om översvämningar
och snöfall i stor mängd under kort tid i rätt del av
landet om detta hotar liv och hälsa - observera att det
skulle kunna handla om det. Det kan också handla om
en större skogsbrand, som kräver betydande insatser
utöver räddningstjänstens insatser, inom ett begränsat
geografiskt område - observera att det skulle kunna
handla om det.
Enligt den lagstiftning som finns i dag ska kom-
muner upprätta planer för räddningstjänst. Utöver det
ska det finnas planer för sjukvård i händelse av kata-
strofer och liknande situationer. Det ska även finnas
planer för hur samverkan mellan kommuner och
landsting ska ske vid olika typer av katastrofer.
Fru talman! Enligt min uppfattning är kommuner
och landsting redan i dagsläget väl rustade för att
hantera katastrofer av olika slag. Kommunerna är
skyldiga att planera och organisera verksamheten så
att räddningsinsatser kan påbörjas inom godtagbar tid
vid olyckshändelser och överhängande fara. I hälso-
och sjukvårdslagen regleras kommuners och lands-
tings ansvar inom främst sjukvårdsområdet. Inom
ramen för den ordinarie organisationen hanterar sjuk-
vården så kallade vardagsolyckor. Med andra ord står
kommuner och landsting väl rustade för att hantera
olika typer av katastrofer.
Fru talman! Jag är mycket medveten om att det
under senare år har inträffat en rad händelser som har
ställt höga krav på den kommunala organisationen.
Händelserna har inträffat oväntat och hastigt. De har
också krävt snabba beslut. Det som är intressant att
iaktta är att kommunerna har hanterat de uppkomna
situationerna på ett alldeles utmärkt sätt. Regeringen
har heller inte i propositionen lämnat några exempel
på några extraordinära händelser under fredstid som
skulle ha framtvingat beslut som står i strid med
kommunallagen. Det är av det skälet som Justitieom-
budsmannen i sitt remissyttrande har valt att avstyrka
förslaget.
Flera av remissinstanserna har för övrigt pekat på
att förslaget är otydligt. Man har också sagt att inrät-
tandet av en speciell krisledningsnämnd troligtvis
kommer att skapa oklarheter och ge upphov till dis-
kussioner om vilka händelser som ska och vilka hän-
delser som inte ska hanteras inom den nya nämnden.
Det som ytterligare förvirrar är, som jag tidigare
har sagt, att regeringen anför att de flesta händelser,
även om de är störande och kommer plötsligt, inte bör
beaktas som extraordinära händelser.
Av dessa skäl, som jag har anfört, anser jag att re-
servation 1 ska bifallas, det vill säga att man ska avslå
regeringens förslag till lag om extraordinära händel-
ser i kommuner och landsting.
Anf. 112 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i det här betänkandet och avslag på den
reservation som finns.
När det gäller lagstiftningsfrågor som berör de
kommunala och landstingskommunala verksamheter-
na brukar vi använda begreppet "den kommunala
självstyrelsen". Det är ett viktigt inslag i verksamhe-
terna. Vi använder det lite grann utifrån vilka argu-
ment vi vill hävda är de rätta och riktiga, så även vid
det här tillfället.
Som flera av talarna har varit inne på har kommu-
nerna i dag en beredskap om det skulle inträffa nå-
gonting av extraordinär karaktär. Om det till exempel
skulle bli en stor översvämning eller en miljökatastrof
står kommunerna inte handfallna utan att veta hur de
ska hantera det. Så långt är jag helt med.
Men, eftersom jag har en viss kommunal bak-
grund och erfarenhet, vet jag också att det inte alltid
är så enkelt att i förväg bestämma hur man ska hante-
ra olika saker vid olika tillfällen. Det är av den anled-
ningen som Kommunförbundet har begärt att det ska
tydliggöras från riksdagens sida vilka möjligheter
kommunerna har att förbereda sig vid en krissitua-
tion, så att det inte blir en debatt om att kommunen
och landstinget gjorde något som de inte fick göra
och att ett samarbete egentligen inte var tillåtet. Detta
ska vara klarlagt från början. Det ska också vara tyd-
ligt hur kommunerna bör och ska agera. Det är just
därför som man har begärt den här översynen och det
här klarläggandet.
En miljökatastrof, som den vid Hallandsåsen, en
brand, som diskoteksbranden i Göteborg, som har
nämnts, eller stora översvämningar, som i Arvika, har
alla det gemensamt att man snabbt måste komma
fram till beslut om vad som ska göras. Man måste
samarbeta och diskutera med många olika parter i ett
sådant sammanhang. Erfarenheterna av olika tillbud
som har varit är att det viktigaste är att man snabbt får
en organisation och ett klart beslutsfattande. Tidiga
åtgärder kan minska de skador som är på väg att ske.
Det är därför som jag tycker att det känns både
rätt och riktigt att kommunerna får möjligheter att
inrätta någon typ av krisnämnd. Då vet man vilka
som ska ingå och vilka uppgifter den har. Nämnden
kan också göra förberedelser. Man kan ha olika sce-
narier. Det handlar om olika typer av extraordinära
saker som kan inträffa. Nämnden kan vara förberedd
och klar över vem som gör vad.
Naturligtvis ska en sådan organisation godkännas.
Och planerna för sådana här extraordinära katastro-
finsatser ska vara godkända av respektive fullmäkti-
ge, så att alla är överens och vet hur detta ska hante-
ras. Det är den demokratiska delen, som naturligtvis
också är viktig. När man hör några av inläggen får
man ibland uppfattningen att det här är något försök
till mygel. Så är det ju inte. Det är tvärtom. Det är ett
tydliggörande, ett klargörande, som också beslutas i
demokratisk ordning.
Hur sådana här nämnder och krisstyrelser ska ut-
ses har inte detaljreglerats i det här förslaget, utan det
får varje kommun göra efter sin egen bedömning. Det
handlar om vilka representanter för olika nämnder
som ska ingå, vilka partirepresentanter det ska vara
och hur stor en sådan här nämnd ska vara.
Alla kommuner - och där kommer jag då till prin-
cipen om den kommunala självstyrelsen - måste
själva avgöra vad som är rätt och riktigt och bäst
utifrån deras förutsättningar. Därför yrkar jag bifall
till detta.
Anf. 113 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Den kommunala självstyrelsen kan
man naturligtvis tala om i detta ärende också, men det
kan inte vara den riktigt centrala och absolut vikti-
gaste frågan. När det gäller övergrepp på den kom-
munala självstyrelsen finns det bättre exempel att ta
upp: skattutjämningssystem, maxtaxor och annat som
vi kan ta upp en annan gång.
Det är riktigt att det möjligen i mitt inlägg fanns
ett litet inslag av att staten genom riksdagen detalj-
reglerar för mycket av det som kommunerna ska
göra. Men kritiken här gäller framför allt att det är ett
så otydligt och dåligt förslag, som inte behövs. Det är
det JO säger. Mats Berglind säger att man måste
tydliggöra för kommunerna hur de ska agera i en
krissituation, men man gör ju ingenting tydligt med
ett otydligt förslag, som det här.
Det är väl bra att planen och det nya organet ska
godkännas av kommunfullmäktige, men jag tycker
inte riktigt att man kan dra slutsatsen att det automa-
tiskt blir känt i hela kommunen och hela organisatio-
nen genom detta, i och för sig, demokratiska förfa-
rande. Förslaget är helt enkelt inte tillräckligt ge-
nomtänkt, som det förefaller. Det är vad många av
remissinstanserna har sagt. Det är för många oklar-
heter.
Är det verkligen det mest lämpliga att ha en ny
organisation som ska träda in i en exceptionell situa-
tion? Det handlar kanske om en speciell nämnd som
inte annars är i verksamhet. Är det verkligen ända-
målsenligt? Det måste man ändå få fråga sig.
Sedan har vi den här otydligheten när det gäller
själva definitionen eller den otydlighet som ligger i
hur man ska identifiera en sådan här krissituation.
Kan Mats Berglind komma med en tydlig och klar
definition till hjälp för kommunerna framöver när det
uppstår en sådan här krissituation? Det måste vara en
definition som är tydligare än den som finns i propo-
sitionen.
Anf. 114 Mats Berglind (S)
Fru talman! Nej, Nils Fredrik Aurelius, inte ens
skippandet av det kommunala skatteutjämningssys-
temet kan förhindra katastrofer i olika sammanhang.
Så långt är vi överens. Däremot har det andra förde-
lar.
Nils Fredrik Aurelius påpekar att det finns en viss
otydlighet i detta. Jag tycker att Nils Fredrik Aurelius
skulle ha läst detta från början. Kommunförbundet
ville att riksdagen skulle ge riktlinjer för vad kommu-
nerna kan få göra. Jag avslutade med att säga att varje
kommun har sina förutsättningar och sina möjlighe-
ter. Man vet mycket väl hur man vill lägga upp detta.
Därför är det inte detaljstyrt hur saker och ting ska
regleras. Det ger kommunerna möjligheter att agera
utifrån vad de anser är bäst i samarbete med lands-
ting, räddningstjänst och andra kommuner. Det är just
detta som är avgörande. Att det kan finnas anledning
att ha en liten och mer kompakt organisation och
beslutsomgång när det är viktiga frågor som ska av-
handlas snabbt är väl inte så konstigt. Det ser jag som
en klar fördel. Skillnaden är väl att jag har mycket
större förtroende för de kommunala företrädarna än
vad Nils Fredrik Aurelius har.
Anf. 115 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jag tycker att det här förtroendet för
de kommunala företrädarna skulle visa sig i en all-
mänt större uppslutning kring försvaret av den kom-
munala självstyrelsen i olika frågor. Men det kan vi
återkomma till. Det är naturligtvis riktigt att det
kommunala skatteutjämningssystemet är en katastrof,
även om det inte precis går in under definitionen här.
Här är problemet just detta att det är så oklart vil-
ka situationer som egentligen avses. Till och med i
den resonerande texten i propositionen framgår det att
man inte riktigt vet vad man avser, utan det får man
bedöma från fall till fall. Kommunförbundet kan väl
inte ha något intresse av otydliga regler. Nu är det
faktiskt så att det finns bra inslag i den här proposi-
tionen också.
Det kan finnas lägen när kommunerna kan behöva
överträda de här grundläggande kommunalrättsliga
principerna, det vill säga lokaliserings- och likställig-
hetsprincipen, som jag nämnde, exempelvis för att
hjälpa varandra eller för att ge hjälp åt någon som inte
är kommunmedlem men som tillfälligt finns i kom-
munen när katastrofen inträffar och så vidare. Det kan
finnas anledning att titta på detta framöver. Men det
finns en sittande utredning om räddningstjänsten som
håller på med detta. Det är väl mycket bättre att låta
den utredningen ta hand om detta än att anta ett oklart
lagförslag som så pass många remissinstanser, däri-
bland JO, har vänt sig mot.
Anf. 116 Mats Berglind (S)
Fru talman! Nils Fredrik Aurelius upprepar åter-
igen att det här är så oklart och att det här är ett
hafsverk. Det hade varit klargörande och välgörande
om Moderaterna och Nils Fredrik Aurelius hade
kommit med klara synpunkter på vad som ska förbätt-
ras i de här skrivningarna. Vad är det som är oklart?
Vad kan bli tydligare? Då hade vi kanske fått en bätt-
re produkt än vad vi får om ni bara sitter och säger
nej och inte har några egna åsikter.
Om den här utredningen kommer med klara syn-
punkter på att det behöver göras förtydliganden, för-
bättringar eller fattas beslut i riksdagen som vägled-
ning för kommunerna i det här sammanhanget, är inte
jag, och ingen annan heller antar jag, främmande för
att återigen ta upp frågan för att det ska bli så bra som
möjligt, så säkert som möjligt och ge kommunerna
stora möjligheter att göra ett bra jobb.
Anf. 117 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Mats Berglind pratar sig varm för det
kommunala självstyret. Jag kommer från kommunen
och vet hur viktigt det är med kommunalt självstyre.
Ur ett kommunperspektiv är det väldigt viktigt att
de beslut som riksdagen fattar är av förenklande eller
underlättande karaktär för kommunerna. De beslut
som fattas i riksdagen ska inte vara försvårande eller
förvirrande för kommunerna, och det tycker jag att
det här förslaget är.
Som jag pekade på i mitt anförande finns det re-
dan i dag goda möjligheter till samverkan. Man kan
till exempel klara gemensamma situationer genom
förbund eller gemensamma nämnder. Det finns sam-
verkan när det gäller räddningstjänst mellan kommu-
ner och så vidare. Det finns också en omfattande
lagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet och inom
räddningstjänsten. Som jag sade, måste ambitionen
vara att förenkla, inte försvåra.
En ytterligare aspekt som vi inte har berört här är
kostnadsaspekten. Det finns ju en stor skillnad mellan
landets kommuner. En del kommuner är väldigt små.
Kostnadsaspekten är inte hanterad i det här förslaget.
Det blir en pålaga till på kommunerna. Några sådana
har vi redan upplevt där kommunerna läggs på nya
uppgifter som innebär kostnadsökningar. Vi vet att
många kommuner redan i dag är i en svår ekonomisk
situation.
Sedan finns det en otydlighet. Det är väldigt otyd-
ligt vad den här nya lagen ska hantera. Det kan
handla om snö, som jag sade tidigare, det vill säga om
den faller på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och tillräck-
ligt snabbt. Övriga snöfall eller andra naturkatastrofer
kan inte räknas in. Det är likadant när det gäller
brand. Det ska vara på ett geografiskt avgränsat om-
råde.
Sedan finns det en sak till, och det är det akuta lä-
get. Det måste vara ett akut läge. Så snart som det
akuta läget har avklingat ska det tillbaka till normal
organisation igen.
Jag måste ställa en fråga till Mats Berglind. Finns
det inte alltför många otydligheter i det här förslaget?
Anf. 118 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag blir lite överraskad när det hävdas
att det finns en kommunal erfarenhet och man ändå
inte inser och vet hur kommunala och landstings-
kommunala politiker och tjänstemän i dag klarar av
att reda ut sina arbetsuppgifter. Jag blir lite förskräckt
när man säger att detta är så oklart att de kommer att
stå helt handlingsförlamade i de här frågorna.
I själva verket ska de göra en plan över hur man
ska agera i vissa extraordinära situationer. I den pla-
nen ska det också ingå hur beslutsfattandet ska gå till,
men vi detaljreglerar inte det. Det får varje kommun
göra själv utifrån sina förutsättningar och sina be-
dömningar. Är det otydligt? Jag trodde att vi lämnade
över ett ansvar till dugliga kommunal- och lands-
tingspolitiker. Det var min uppfattning.
Hur den här kostnadsökningen skulle kunna vara
så dramatiskt att det skulle behöva skjutas till stats-
medel till kommuner och landsting på grund av det
här förslaget skulle jag gärna vilja ha preciserat.
Anf. 119 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Jag litar givetvis också på kommun-
politiker. Men detta är så luddigt formulerat. Hur ska
man kunna öva in en situation som ska var så oförut-
sägbar? Den måste vara oförutsägbar och komma
snabbt för att den över huvud taget ska räknas som en
extraordinär händelse och hanteras inom den här nya
organisationen, annars ska den hanteras inom ordina-
rie verksamhet. Hur ska man kunna öva en situation
som är så oförutsägbar att man knappt vet vad det
handlar om?
Anf. 120 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag fick inget svar på frågan om kost-
naden och vad som gör det här förslaget så mycket
dyrare, men det kan vi kanske ta man och kvinna
emellan efteråt.
Jag vet inte vad det är för kommunala erfarenheter
som det refereras till. Jag känner inte igen dem. I min
hemkommun och i mitt hemlandsting genomförs med
jämna mellanrum övningar där olika scenarier för
katastrofer spelas upp med en utbildningsledare som
har professionell erfarenhet i sådana här frågor. In-
stanser som kan vara berörda - som kommunalråd,
landstingsråd, länsstyrelse, räddningstjänst, polis och
brandkår - gör med jämna mellanrum en sådan öv-
ning just för att vara förberedda.
Är det här att vara luddig i sin definition är jag
glad över att min hemkommun och mitt hemlandsting
är så luddiga.
Anf. 121 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Hemska saker kan hända - stora
olyckor, naturkatastrofer. Det ligger lite grann i sa-
kens natur att extraordinära händelser, som de här
kallas, är svåra att förutse och att definiera i förväg.
Men de inträffar, och då krävs det att kommuner och
landsting snabbt, flexibelt och obyråkratiskt, dock
utan att bryta mot regelverket och utan att begränsa
demokratin kan sätta in alla de resurser som finns för
att rädda liv och för att minimera skador. Då får inte
vare sig kommungränser eller förvaltningsgränser
sätta käppar i hjulet. Det ska inte finnas några oklar-
heter om vem som ska stå för kostnaderna som gör att
inte allt som kan och bör göras också görs.
Det har från kommunalt håll anförts att det här
finns otydligheter i lagstiftningen, och man har av
regering och riksdag begärt riktlinjer och förtydligan-
den. Även försvarsutskottet här i riksdagen har begärt
lagstiftning som kan vara tydliggörande på det här
området.
Regeringen har nu lagt fram ett förslag till en tyd-
ligare sådan reglering. Vi har från Vänsterpartiets
sida lite svårt att dramatisera det här. Jag känner mig
avundsjuk på sådana som kan göra det här till en stor
och dramatisk fråga. Jag har lite svårt för det. Vi
tycker att detta förefaller ganska så klokt, väl genom-
arbetat och odramatiskt. Det framstår som fullt rim-
ligt att göra på det sätt som föreslås. Detta förslag
förefaller möta de önskemål och krav som tidigare
har framförts från kommuner och från vårt eget för-
svarsutskott.
Jag ska kort kommentera en detalj i sammanhang-
et. I en motion från Miljöpartiet anförs att samtliga
partier som är representerade i kommunfullmäktige
skulle garanteras plats i den tänkta krisledningsnämn-
den. Vi som tillhör partier som en gång varit små
eller som är små eller - en mer obehaglig tanke -
kanske kommer att bli små har en viss förståelse för
den typen av garantier för små partiers representation.
Men tänker man ett steg till är det nog uppenbart att
vi inte bör ingripa i de regler för proportionell repre-
sentation som redan finns i kommunallagen. Dess-
utom skulle en sådan regel faktiskt innebära att man
kan ge ett större inflytande för ett mycket litet parti i
nämndorganisationen än vad det i dag har i kraft av
sina röster, och det vore nog inte riktigt.
Däremot har vi i betänkandetexten påpekat att
detta självfallet inte får användas för att på ett otill-
börligt sätt frånta partier deras demokratiska inflytan-
de. Vi pekar på det ganska naturliga att de partier som
är representerade i de nämnder vars verksamheter och
befogenheter den nya krisledningsnämnden ska ta
över också ska vara företrädda i denna nämnd. Jag är
helt övertygad om att det där kommer att fungera på
ett mycket smidigt sätt ute i kommunerna utan att det
krävs någon ytterligare reglering av detta.
Jag vill slutligen innan mina fyra minuter är till
ända peka på en typ av argumentation som har upp-
stått här i kammaren. Redan i det förrförra ärendet om
hetslagstiftningen bemötte man argumenten med att
kräva preciseringar av oklarheter. Så kan man sänka
varje förslag: Vad menar du med det här? Vad bety-
der det där begreppet? Vad innebär det där egentligen
- det är oklart?
Om jag föreslår att vi ska gå till lunch blir frågan:
Vad menar du med "gå"? Hur ska vi definiera ordet
"lunch"? Hur drar man gränsen mellan lunch och
middag?
På det där sättet kortsluter man diskussionen. Det
är här fråga om ett rimligt förslag, som är tydligt men
däremot inte detaljreglerat. Jag tycker att det är en
fördel med det här förslaget.
Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens förslag.
Anf. 122 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Det är min uppfattning att vi ska vara
försiktiga när det gäller att stifta nya lagar som blir
som pålagor. Det blir som en pålaga när alla kommu-
ner åläggs att inrätta en nämnd för extraordinära hän-
delser. Som jag tidigare hänvisat till finns det i dag en
beredskap genom den lagstiftning som finns för
kommuner och landsting vad gäller räddningstjänst.
Det är också så att vid de inträffade händelser som
varit av katastrofartad eller oöverblickbar karaktär -
diskoteksbranden i Göteborg, tågurspåringen i Käv-
linge och översvämningen i Arvika - har kommuner-
na fått - för att använda ett gammalt uttryck - med
beröm godkänt. Man har klarat att hantera de här
situationerna alldeles utmärkt med stöd av gällande
lagstiftning.
Jag tycker i motsats till Mats Einarsson att det här
förslaget inte är rimlig och tydligt. Det är både orim-
ligt och otydligt.
Anf. 123 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag tycker att det är klokt och befogat
att när det gäller den här typen av händelser tänka
efter före. Vi bör fundera på hur vi kan ha en bered-
skap på det formella planet när det gäller lednings-
funktioner och sådana saker, reglering av kostnader
och sådant. Hur kan vi förbereda oss på ett sådant sätt
att vi inte kommer i beråd när det väl händer? Hur
kan oklarheter vad gäller gränsdragningar, befogen-
heter etc. riskera att leda till att vi inte sätter in de
resurser som bör sättas in på ett så effektivt sätt som
möjligt?
För en icke-expert på området förefaller den här
mycket begränsade och kortfattade lagstiftningen
med stor frihet för kommunerna att bestämma de-
taljutformningen vara ett mycket väl avvägt svar på
de propåer och krav som har kommit från kommu-
nerna själva om tydliggörande på det här området.
Anf. 124 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Jag tycker precis som Mats Einarsson
att det är viktigt att tänka efter före och att ha en god
beredskap för de situationer som kan uppstå. Det är
riktigt, som Mats Einarsson säger, att definitionen av
en sådan här händelse inte är reglerad. Den skulle
egentligen kunna handla om vad som helst.
Det som dock är väldigt tydligt reglerat i det här
förslaget är att en sådan händelse måste vara av akut
karaktär. Så snart som den akuta karaktären har av-
klingat ska ordinarie verksamhet ta ansvar för situa-
tionen. Det är knepigt. Först är situationen inte defi-
nierad, men så snart den odefinierade situationen inte
längre är akut ska den omhändertas av ordinarie verk-
samhet. Jag tycker att det är att förvärra förvirringen
ytterligare.
Anf. 125 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag vill inte vara på något sätt ohöv-
lig, men det begrepp som ganska så osökt kommer till
mig är "brännvinsadvokatyr". Här försöker man göra
svårigheter i sådant som jag är helt övertygad om inte
behöver innebära några svårigheter. Man går in på
varje detalj och försöker att se alla möjliga tänkbara
oklarheter som skulle kunna uppstå. Den typen av
argumentation kan man också lika mycket föra mot
den nuvarande lagstiftningen. Man skulle mot varje
lagstiftning kunna föra den typen av argumentation
att allt inte är exakt och otvetydigt definierat, att det
skulle kunna uppkomma oklarheter och så vidare.
Jag kan inte se att den här lagen på något sätt
skulle kunna försvåra ett vettigt hanterande av den
här typen av händelser.
Anf. 126 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Vi i Miljöpartiet delar inte den be-
dömning som ett antal debattörer har gjort att alla
kommuner i Sverige i dag står väl rustade inför extra-
ordinära händelser i fredstid. Tvärtom tycker vi att
vissa av de händelser som också har pekats på i de-
batten, i propositionen och nu i betänkandet har visat
att det finns kommuner som inte står så väl rustade
som man skulle önska. Det gör behovet av den här
propositionen och diskussionen och de här besluten
tämligen uppenbart.
Det är viktigt att möjligheterna att samarbeta blir
klara, att det finns en bra och fungerande lagstiftning
kring vad man kan och inte kan göra vid extraordinä-
ra händelser och, som det har uttryckts, trista händel-
ser. Annars blir det alltför lätt så att saker och ting
glider ut i periferin, och det blir en definitionsfråga
vad som har varit tillåtet och vad som inte har varit
tillåtet. Det här är ju också, som har sagts, något som
har efterlysts av bland annat Kommunförbundet.
Vi känner en viss sympati för dem som backar lite
från kraven på just att inrätta en särskild nämnd med
tanke på det kommunala självstyret. Men när vi tagit
det här kravet på en nämnd under avvägande och
ställt det mot att det faktiskt behövs lagstiftning om
riktlinjer för samarbete och beaktat de argument som
jag själv tidigare har framfört har vi känt att vi kan
ställa oss bakom helheten i den här propositionen när
den kom. Vi kan ställa oss bakom det lilla ingrepp i
det kommunala självstyret som vi faktiskt menar att
det är att kräva av kommunerna att ha en viss nämnd.
När vi väl hade gjort det kände vi att när den här
nämnden nu ska komma - dessutom en nämnd som
har möjlighet att överta beslutsbefogenheter från
andra nämnder - skulle det kunna vara ett rimligt
krav att säga att i denna nämnd ska alla partier som
finns representerade i fullmäktige också finnas repre-
senterade. Vi vill undvika risken att något parti otill-
börligen blir berövat en påverkansmöjlighet som man
i naturliga fall hade haft.
Vi har haft den här diskussionen tidigare. Vi har
haft den i utskottet. Det slutade med en utskottsskriv-
ning som jag tänkte citera. "Utskottet vill understryka
vikten av att partier som är representerade i kommun-
eller landstingsfullmäktige inte otillbörligt missgyn-
nas vid tilldelning av ledamots- och ersättarplatser i
de krisledningsnämnder som skall inrättas. Detta kan
undvikas, exempelvis genom att tillse att partier med
representation i nämnder från vilka krislednings-
nämnden får överta verksamhetsområden eller delar
därav också representeras i krisledningsnämnden." Vi
har funnit att vi utifrån förutsättningarna är nöjda med
den utskottsskrivningen. Vi kan också lova de vänner
i kammaren eller dem som möjligtvis ser det här på
TV-skärmar att de kan hälsa sina partikamrater ute i
kommunerna följande: Vid de tillfällen då man försö-
ker frånta oss våra möjligheter, vi partier som för
närvarande - inte i framtiden, men för närvarande -
är små, kommer vi att använda den här skrivningen.
Vi kommer att göra allt vi kan för att kräva en rätt-
mätig plats i de här nämnderna.
Mot bakgrund av detta vill jag å den gröna riks-
dagsgruppens vägnar yrka bifall till förslaget i ut-
skottets betänkande och avslag på reservationerna.
Anf. 127 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det här är ett förslag som jag förstår
att Mats Einarsson och andra inte har så lätt att hetsa
upp sig för eller emot. Från vår sida ser vi också att
det här är ett förslag som inte i sin utformning är
avgörande för det kommunala självstyret. Det är dock
ännu ett förslag som petar i det kommunala självsty-
ret. Det är ett förslag som vi har bedömt som inte
otydligt eller helt orimligt, men det är onödigt. Vi ser
inte att det här lagförslaget behövs för att lösa de
problem som kan inträffa i kommuner och landsting
när den extraordinära händelsen inträffar.
Ute i kommuner och landsting finns det redan i
dag olika metoder att lösa de uppkomna situationerna.
Man finner sin väg inom ramen för det kommunala
självstyret. Vi tycker från Centerpartiets sida att det
är rimligt och rätt att man får de möjligheterna. Det
finns de som har en tendens att alltid fråga uppåt för
att man är så rädd: Man är van att man alltid blir
slagen på fingrarna och oftast eller alltid får höra att
man gör fel eller att man inte har gjort som någon
annan tycker. Från vår sida ser vi det som självklart
att utveckla det kommunala självstyret och ge en
signal lokalt till förtroendevalda i kommuner och
landsting: Ni klarar den här uppgiften utan den här
lagen.
I dag jobbar man med räddningstjänstplaner, be-
redskapsplanering och andra saker. Vad tillför då den
här propositionen och det här lagförslaget? Jo, att
man ska göra ännu en plan. En krisledningsplan ska
antas en gång per år. Hur många blir mer lyckliga av
detta? Hur många mer lösningar hittar man tack vare
att vi får ännu en plan? Det finns en övertro också på
sådana sätt att hantera frågor.
Och så får man en krisledningsnämnd. Från vår
sida ser vi att man kan hitta de här strukturerna och
lösningarna inom ramen för den kommunala självsty-
relsen, och det vore rimligt att den här kammaren ger
signalen att ta vara på möjligheterna och att jobba
utifrån det kommunala självstyrets möjligheter. I den
del som det handlar om ekonomiska frågor och eko-
nomiska åtaganden utanför den egna kommun- eller
landstingsgränsen har vi från vår sida också sagt att
den pågående översyn som görs av räddningstjänstla-
gen mycket väl kan ta hand om den frågan, precis
som eventuellt andra frågor som i så fall skulle behö-
va komma upp.
Men lagförslaget ger syn för sägen: Det är inte så
tungt. Det är inte så upphetsande. Det är onödigt. Det
kommunala självstyret klarar uppgiften.
Från Centerpartiets sida yrkar vi avslag på försla-
get i betänkandet KU11.
Dokument
Beslut
Extraordinära händelser i kommuner och landsting (KU11)
En ny lag om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting träder i kraft den 1 januari 2003. Beslutet innebär att det i kommuner och landsting ska finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser. Denna nämnd får rätt att överta verksamhetsområden från andra nämnder. Kommuner och landsting blir skyldiga att en gång per mandatperiod anta en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Exempel på sådana händelser är tunnelbygget i Hallandsåsen, diskoteksbranden i Göteborg och översvämningarna i Arvika.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag