Falska polisbilar

Debatt om förslag 16 november 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 48 Elin Lundgren (S)

Fru talman! Man skulle kunna tro att det redan finns tillräckligt med reglering för att jag, fru talmannen eller någon annan inte ska kunna måla och pynta en bil så att den starkt påminner om en polisbil och sedan köra omkring i den. Men efter en dom som kom för fyra och ett halvt år sedan stod det klart att man visst kan göra så. Därför är det bra att regeringen nu lägger fram ett lagförslag som ska sätta stopp för detta.

Det är lätt att förstå att detta får allvarliga konsekvenser. Till exempel kan folk undra varför polisen inte stannar om man kör förbi en situation där polisen skulle ha behövts. Någon kanske stannar den falska polisbilen i tron att de som sitter i bilen skulle kunna göra en polisiär insats.

Det finns många skäl till att dagens ordning - efter domen - är orimlig, men det hela kan sammanfattas med att det är självklart att alla medborgare ska kunna känna sig trygga med att det som ser ut som en polisbil också är en polisbil och att den framförs av personal från polisen. När jag säger polis menar jag både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Regeringen har alltså lagt fram ett förslag om en ny lag om skydd för vissa polisiära tecken på motorfordon. Enkelt kan man säga att polisens och Säkerhetspolisens heraldiska vapen - som vi till vardags kanske snarare kallar symboler - eller andra symboler som liknar dessa vapen inte ska få användas på motorfordon. Inte heller ska ordet polis, böjningar av polis eller ord som liknar polis få användas.

Däremot kan det ju finnas situationer där bilar som verkar vara polisbilar behöver användas, trots att det inte rör sig om polisverksamhet. Då tänker jag till exempel på filminspelningar, museer eller privata samlare. Lagen ger också utrymme för att man ska kunna få tillstånd till sådant.

Om någon ändå har skyltat sin bil i strid med den nya lagen är förslaget att polisen ska få förelägga ägaren av motorfordonet att ta bort de förbjudna orden eller symbolerna. Föreläggandet kan också kompletteras eller förenas med vite om så behövs.

Jag är väldigt glad över att vi har en samsyn i riksdagen om de åtgärder som ska genomföras och över att vi nu har detta förslag framme. Oppositionen vill dock gå lite längre än detta förslag. Det har jag stor respekt för, även om vi inte är eniga om det. Som jag ser det handlar det inte om några ideologiska skillnader, utan bara om att vi har dragit olika slutsatser och gjort olika tolkningar.

Jag tänkte kommentera dessa skillnader utifrån de föreslagna tillkännagivanden som utskottsmajoriteten har lagt fram. Utifrån dem har också Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnat reservationer som vi alla självklart står bakom, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Varför tycker inte vi, som oppositionen, att framförande av falska polisbilar ska kriminaliseras? Vi ser inte kriminalisering som det lämpligaste sättet att skapa ett starkare skydd för polisiära kännetecken på motorfordon. En kriminalisering av framförande av fordon tycker vi inte står i proportion till det brott som har begåtts.

Oppositionen vill att Polismyndigheten ska ges möjlighet att hindra fortsatt färd med falsk polisbil. Möjligheten att hindra fortsatt färd syftar annars till att förhindra fordon som inte är trafikdugliga från att köra vidare. Det handlar inte om sådant i de situationer som den här lagstiftningen ska hantera. På denna grund, och även på grund av det fåtal fordon som det skulle handla om för ett sådant ingripande, ser vi inte detta behov.

Oppositionen vill också att lagen ska omfatta andra fordon och transportmedel än just motorfordon. I propositionen framgår tydligt att de problem som vi nu har pratat om enbart handlar om bilar och motorcyklar. Det finns inget verkligt behov av någon annan lagstiftning än den som förordas i förslaget.

Regeringen skriver i sin proposition att det saknas behov av att införa ett motsvarande skydd för kännetecken som används på andra samhällsviktiga utryckningsfordon, vilket majoriteten i utskottet önskar. Denna önskan grundas på att både Tullverket och Kustbevakningen kan använda tvångsmedel, som oppositionen påpekar. Ingen av dessa två myndigheter har dock framfört önskemål eller sagt att de har ett sådant behov, och därför ställer vi oss inte bakom det.

Sammanfattningsvis är vi helt överens om huvuddragen i detta förslag. Oppositionen vill gå lite längre, vilket vi helt enkelt inte ser behovet av att göra.

(Applåder)


Anf. 49 Kent Ekeroth (SD)

Fru talman! Vad gäller denna proposition om falska polisbilar har vi precis fått höra varför behovet finns. Vi håller, som föregående talare sa, med regeringen och de rödgröna om att det är bra att propositionen kom.

Regeringen och regeringspartierna lämnar dock underliga luckor i detta lagförslag, vilket utskottsmajoriteten nu vill rätta till genom tillkännagivanden. Det handlar om fyra tillkännagivanden: att framförande av falska polisbilar ska kriminaliseras, att Polismyndigheten ska ges möjlighet att hindra fortsatt färd med falsk polisbil, att lagstiftningen ska omfatta andra fordon och transportmedel än bara motorfordon samt att lagstiftningen även ska omfatta kännetecken för andra myndigheter som har befogenhet att använda tvångsmedel.

Jag tycker att det är besynnerligt att regeringen och de rödgröna inte vill åtgärda dessa problem. Om man läser eller lyssnar på deras motivering blir man inte klokare. När det gäller delen om att omfatta även andra fordon och transportmedel - som oppositionen vill ändra, och som vi har majoritet för - anför regeringen följande i propositionen: "Den kartläggning som gjorts ger inte stöd för att andra utryckningsfordon än polisens har efterliknats. Något behov av att införa ett motsvarande skydd för kännetecken som används på andra samhällsviktiga utryckningsfordon har således inte framkommit."

Regeringen återkommer på nästan alla punkter i propositionen till argumentet att det bara rör sig om ett fåtal tillfällen eller fordon. Det är ett jättedåligt argument - det är faktiskt ett icke-argument. Det finns flera lagar i det här landet som används väldigt sällan, till exempel lagen om landsförräderi. Om vi leker med tanken att antalet mord i Sverige skulle minska drastiskt - så att det bara skedde ett fåtal varje år - skulle man med samma logik som Socialdemokraterna och de rödgröna nu använder i så fall kunna ta bort lagstiftningen för mord.

Detta är helt orimligt. Om man anser att någonting är fel, exempelvis att framföra ett fordon som efterliknar en polisbil, är det fel oavsett om det sker en gång eller 1 000 gånger. Om det bara sker ett fåtal gånger är det jättebra, men varför ska det inte vara straffbart när det väl sker? Och varför ska det inte omfatta andra transportmedel?

Man vill inte att lagen ska omfatta andra fordon och transportmedel än just bilar. Vi kan då anta att folk börjar göra så att fordon liknar polisbåtar eller polishelikoptrar, även om det kanske är en dyr sak att göra. Till exempel vid helikopterrånet, som vi pratat om, målades helikoptern i polisens färger och med polisens symboler. Ska vi då i efterhand säga att vi kanske skulle haft en lagstiftning som borde ha åtgärdat också detta? Varför inte vara proaktiv i stället för reaktiv? Det är frågan man måste ställa sig, och det gäller genomgående i propositionen.

När det gäller förhindrande av fortsatt färd skriver regeringen: Reglerna om polisens rätt att hindra fortsatt färd syftar till att förhindra fordon som inte är trafikdugliga att köras vidare. Sådana skäl finns inte i de situationer som nu är föreslagna att lagstiftningen ska syfta till att hantera.

Men vänta lite nu! Vi är här för att ändra lagstiftning. Vi kan inte utgå från befintlig lagstiftning och sedan säga att befintlig lagstiftning inte syftar till att göra det vi vill göra. Vi är ju här för att ändra den så att den blir så optimal som möjligt. Alltså behöver argumentet i sak vara: Vad är nackdelen med att polisen ska förhindra fortsatt färd med fordon som vi alla är överens om att folk inte ska få nyttja? Grundtanken är vi överens om, att man inte ska få måla en bil så att den ser ut som en polisbil, eller hur? När vi är överens om den grundtanken finns det ingen rim och reson i att låta människor köra vidare med fordonet. Det finns absolut ingen logik i det. Då kvarstår bara ett argument, återigen att det handlar om ett fåtal, och det är som vi tidigare konstaterat verkligen inget bra argument.

När det gäller kriminaliseringen återkommer återigen argumentet "om det sker sällan". Regeringen skriver också att ett föreläggande kan riktas mot ägaren av fordonet oavsett om denna är en fysisk eller juridisk person. Regeringens hållning är därmed positiv. Men ekonomiska krav eller ansvar kan riktas mot ägaren, och den som framför fordonet kan kriminaliseras, precis som tillkännagivandet är skrivet.

Som lagstiftare har man ganska stora möjligheter att utforma lagstiftningen så att man både kan komma åt den som kör bilen och ålägga den som äger bilen, ifall det är två olika personer, att åtgärda det. Det finns absolut ingenting som hindrar att vi har en sådan lagstiftning. Ändå framför regeringen och de rödgröna detta som ett argument. Det är rätt otroligt, tycker jag.

De rödgröna vill inte heller att lagen ska omfatta annat än polisens bilar. Enligt tillkännagivandet ska dock lagen gälla samtliga myndigheter som har rätt att använda tvångsmedel, som jag var inne på i början, och det är rätt självklart.

Bara för att problemet just nu rört just polisen, betyder det då att det inte kan dyka upp hos Kustbevakningen eller Tullverket? Varför, återigen, vara på efterkälken om något skulle inträffa?

Vi antar att folk skulle måla sina bilar så att de ser ut som Tullverkets eller båtar som ser ut som Kustbevakningens. Anser då de rödgröna att det är lugnt, att det ska vara tillåtet?

Om det här skulle bli vanligare och ske mer än "ett fåtal gånger", som regeringen och de rödgröna hela tiden uppehåller sig vid, skulle då de rödgröna återkomma med ett lagförslag för att täppa till den luckan? Jag är rätt säker på att så skulle ske. Då är den stora frågan: Varför inte göra det nu, innan det är för sent? Varför inte vara proaktiv? Det enda argumentet skulle vara om det finns någon nackdel med att vara proaktiv, och någon sådan har jag inte sett i vare sig propositionen eller de rödgrönas reservation och inte heller hört i debatten här i dag.

Sverigedemokraterna har en reservation i betänkandet. Vi vill att man ska utreda även andra statliga vapen, även om man inte har rätt att använda tvångsmedel. Problematiken med detta är ju mindre om man kan använda tvångsmedel. Men jag anser att det finns en poäng i att utreda om inte de också ska ges någon form av skydd, så att det inte blir fritt fram att lura medborgare även i de situationerna, även om det blir mindre ingripande. Då behöver det inte nödvändigtvis vara samma straffskala eller samma kriminalisering som när det gäller de som omfattas av tvångsmedel. Men det finns ingen anledning i det här sammanhanget att inte även se över om vi kan skydda andra statliga vapen.

Därför yrkar jag bifall till reservationen som grundar sig på vår motion och i övrigt till utskottets förslag till tillkännagivanden som vi har tillsammans med övriga oppositionen.


Anf. 50 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Det är viktigt att alla medborgare ska kunna känna förtroende för polisen. Då är det också viktigt att var och en i varje situation kan lita på att det som ser ut som en polisbil är en polisbil.

När det så uppdagades att det fanns en lucka i lagen tog regeringen ett initiativ till att förbjuda användningen av polisens och Säkerhetspolisens kännetecken på motorfordon. Jag välkomnar det och yrkar bifall till propositionen.

Vi diskuterar i dag även oppositionens förslag till förändringar i lagstiftningen. Den kanske största principiella skillnaden är att oppositionen också vill kriminalisera själva körandet av de här bilarna. Regeringen menar, och jag delar den uppfattningen, att det inte är en nödvändig åtgärd och att det som nu föreslås, med vitesföreläggande och förbud, är tillräckligt för att komma åt det i och för sig allvarliga men ändå begränsade problem som vi har sett.

I Åklagarutredningen, som regeringen hänvisar till, ställs det upp ett antal kriterier som ska vara uppfyllda för att ett handlande ska kriminaliseras. Dessa kriterier ställde sig också riksdagen bakom. Det handlar om ett beteende som kan föranleda påtaglig skada eller fara och att alternativa sanktioner inte står till buds, inte skulle vara rationella eller skulle vara oproportionerliga vad gäller kostnader. Det finns ytterligare kriterier, men jag tänker framför allt på dessa.

Alternativa sanktioner är precis det som regeringen har landat i. Man har noggrant vägt för och emot och kommit fram till att sanktioner med förbud och vite är tillräckligt. Enligt de kriterier som riksdagen har ställt sig bakom finns det inte anledning att i dag fatta ett kriminaliseringsbeslut.

Av det skälet vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation 1. Jag står även bakom de övriga reservationerna, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem. Jag tänker ändå beröra dem i debatten.

Förhindrande av fortsatt färd är ett av de förslag som oppositionen för fram. Men som vi har hört i debatten är det en åtgärd som är till för att förhindra fordon som är trafikodugliga och därför farliga att föra fram; man hindrar dem helt enkelt från att kunna köras. Jag tycker att det är klokt att man förbehåller åtgärder för det syfte som de är tillskapade för.

Det har också diskuterats huruvida det finns ett behov av att förbjuda användning av andra myndigheters kännetecken och på andra fordon. Här känner jag att vi behöver dra en parallell till Åklagarutredningens resonemang vad gäller kriminalisering. Det är ändå klokt att vi lägger tid och kraft i lagstiftande verksamhet på att möta de problem som vi faktiskt ser, och vi har inte sett att det har funnits något som helst problem vad gäller Tullverkets och Kriminalvårdens kännetecken - det är också vad de själva säger. Därför tycker jag att det är klokt, som regeringen är inne på, att vi tar det här steget vad gäller polisen, för där har vi sett att det finns ett problem. Men jag kan naturligtvis inte säga att det är en principiell ståndpunkt som ska gälla för all framtid, om hela Sveriges befolkning skulle börja köra runt i bilar som kan förväxlas med Tullverkets.

Låt oss låta den här lagen verka och sedan återkomma om det visar sig att det finns behov av att gå längre i olika avseenden vad gäller den här regleringen.

Men klart är att vi ska se till att poliskännetecken på bilarna bara ska få användas av polisen eller i de begränsade andra syften som det kan handla om, till exempel vad gäller filminspelning eller museiverksamhet. Det här är viktigt. Medborgarna ska känna förtroende för att det som ser ut som en polisbil också är det. Inte minst ska vi se till att till exempel organiserade brottslingar inte ska kunna vilseleda allmänheten på det här sättet.

Med det vill jag tacka för dagens debatt.

(Applåder)


Anf. 51 Kent Ekeroth (SD)

Fru talman! Socialdemokraterna tog ingen replik på mig, så jag får ta chansen att begära replik på det andra regeringspartiet.

Om folk börjar köra polisbåtar och polishelikoptrar eller börjar använda fordon från Tullverket eller Kustbevakningen, anser Miljöpartiet att man då ska göra någonting åt det? Hirvonen var inne på detta lite. Jag tyckte att hon nyss sa att man då kanske ska se över lagen igen för att inkludera även dem. Det är ändå en relativt nykter inställning, kan man tycka.

Men det jag inte förstår är vad nackdelen är med att införa detta i lagen redan nu, så att det ligger vilande och finns på plats om behov uppstår. Om vi nu är överens - vilket verkar vara fallet - om att vi inte vill att folk börjar använda Kustbevakningens eller för den delen andra fordon, vad är då poängen med att inte införa detta i lagen nu för att ha det vilande? Så fort det inträffar är vi nämligen till hundra procent överens, om jag förstår det rätt. Varför då vänta? Varför vara reaktiv och inte proaktiv? Det undrar jag.


Anf. 52 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Kent Ekeroth undrar varför vi inte ska lagstifta i förväg för alla eventuella scenarier som vi kan tänkas se framför oss. Det är då klokt att påminna om att det skulle krävas ett gediget lagstiftningsarbete, utredningsresurser med mera om man skulle vilja införa ytterligare regleringar vad gäller till exempel andra myndigheter. Vi vet ju att resurserna är begränsade och måste användas så klokt som möjligt. Jag tycker att det kloka är att vi använder resurser för att möta de utmaningar och problem som vi faktiskt ser i samhället.

Vi har många frågor där det behöver vidtas åtgärder för att det finns riktiga problem. Precis nu står till exempel jämställdhetsministern och justitieministern på en presskonferens och diskuterar en ny jämställdhetspolitik, eftersom man ser att vi inte är på väg att nå målen om att bland annat få slut på mäns våld mot kvinnor. Det är ett otroligt viktigt samhällsproblem, och vi ska rikta de begränsade resurser som finns för att möta de riktiga och allvarliga problem som finns. Jag bedömer inte att vi i det läget bör lägga massor med tid, kraft och pengar på att kriminalisera att någon eventuellt i framtiden framför en polisbåt i något sammanhang. Låt oss i stället fokusera på de verkliga problem vi ser, som det här med efterliknande av polisbilar, och helt enkelt bifalla denna proposition, som har ett väldigt brett stöd i riksdagen.


Anf. 53 Kent Ekeroth (SD)

Fru talman! Det enda argument jag hörde för att inte införa detta i lagstiftningen var att det kostar pengar att utreda det. Ärligt talat: Det finns olika former av lagstiftning som är mer eller mindre komplicerade, men just detta är inte raketforskning. Att lägga till i lagstiftningen att det här inte bara ska gälla polisfordon utan även fordon från Tullverket - eller, som det står skrivet, myndighet som har tillgång till tvångsmedel - är verkligen inte raketforskning. Det kommer inte att dränera Regeringskansliet på de stora resurser det har. Detta skulle gå rätt enkelt och effektivt att införa.

Miljöpartiet konstaterar att regeringens hållning är att den hellre är reaktiv än proaktiv. Det var exakt det Hirvonen sa nu. Vi ska inte införa en lagstiftning för något som inte finns än, men när det finns kanske vi ska göra det, för då är vi överens, säger Hirvonen. Det finns ingen rim och reson i detta. Det kostar ingenting att ha den texten liggande i lagstiftningen, och det är verkligen inte raketforskning att införa det.

Den andra aspekten är att det i lagstiftningen handlar om trafikodugliga fordon och att vi därför ska uppehålla oss vid det. Vi är dock fortfarande överens om att vi inte vill se falska polisbilar på gator och torg. Men när en polis ser en falsk polisbil köra ska han inte förhindra att den kör. Det är direkt kontraproduktivt. Det skulle inte heller kosta så mycket att ha det i lagstiftningen. Ärligt talat måste detta vara en av de mest grundläggande och kanske viktigaste aspekterna: Ser vi en polisbil ska vi också veta att det är en polisbil, precis som Socialdemokraterna var uppe och sa. Nu är problemet inte så stort, men man borde ha en lagstiftning som ser till att allting redan är på plats, i stället för att vänta och sedan göra för lite och för sent, vilket man har gjort i det här landet i alltför många år. Det finns ingen rim och reson i detta, och argumentet att det kostar för mycket resurser för Regeringskansliet är direkt löjligt.


Anf. 54 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Kent Ekeroth säger att problemet inte är så stort. Faktum är att problemet inte existerar vad gäller de här andra aspekterna. Detta har inte förekommit, enligt vad jag har fått kännedom om. Det är ingen som har påstått att det skulle ha förekommit.

Vi har riktiga problem och riktiga utmaningar i samhället vad gäller till exempel regleringen kring våld i hederns namn, mäns våld mot kvinnor och förebyggande arbete. Det finns otroligt många saker som vi ska ta tag i. Jag tycker inte att man ska se så lättvindigt på kriminalisering att man säger att vi ska kriminalisera för att det kanske någon gång eventuellt skulle kunna bli ett problem. Kriminalisering är faktiskt ett av de yttersta verktyg som lagstiftaren har. Det ska användas med stor försiktighet. Jag tycker att vi verkligen ska påminna oss om de kriterier som riksdagen en gång har ställt sig bakom. Jag tycker att det i första hand ska användas alternativa sanktioner när de står till buds, och det är precis det som regeringen i dag presenterar.

Med det sagt finns det naturligtvis alltid en öppenhet för eventuella omvärderingar om verkligheten förändras och det kommer fram nya problem. Men det finns enorma skillnader - jag vill påminna om att Kent Ekeroth i sitt anförande jämförde mordregleringen med framförande av en båt med Kustbevakningens signum. Det är av en helt annan dignitet. Kriminalisering ska förbehållas det som är påtagligt skadligt eller farligt och tillämpas när det inte finns alternativa sanktionsmöjligheter.


Anf. 55 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Allmänheten ska aldrig någonsin behöva tvivla på att den som utger sig för att vara polis också är det, på att den som ser ut som polis är det eller på att den där bilen märkt "polis" är ett riktigt polisfordon.

Jag har tidigare i den här kammaren nämnt att en till mig nära anhörig som har kommit till Sverige en gång uttryckte: När jag ser en polis eller polisbil i Sverige känner jag mig trygg. Det gjorde jag inte hemma.

Det här är så pass viktigt för vårt rättssamhälle att det behöver åtgärdas. Det har regeringen insett, och det är positivt.

Vad har det då rent konkret varit fråga om för fall? Tack och lov har vi inte i dag en mängd olika fall där problemet har dykt upp. Men det finns ändå en tendens och ett antal fall som visar på vikten av att reglera det här området.

Jag ska ge ett exempel från Stockholm. En kvinna stoppas. Hon stannar därför att hon tror att det är en polisbil. Personen ser ut som en polis och säger att hon får slippa böter om hon går på dejt med honom. Hans beteende är straffbart med dagens lagstiftning, men anledningen till att hon stannade var att hon trodde att hon såg en polisbil.

I polisregion Syd åker en falsk polisbil med påslaget blåljus, vilket förvisso är straffbart, och försöker tilltvinga sig fri väg och stoppa andra fordon, bland annat Tullverkets fordon. Det gör att man blir lite förvånad när man hör att Tullverket inte upplever sig ha något problem med detta.

Varför har då det här blivit ett problem? Alla är ju överens om att föregivande av allmän ställning är fel.

Det beror på en dom i Svea hovrätt där en känd kriminell prövades i ett par omgångar. Hovrätten kom fram till att just patrullering, det vill säga innan man har slagit på blåljusen, inte är att jämställa med myndighetsutövning. Därmed skulle det vara okej att köra runt i fordonet så länge jag inte slår på blåljuset eller sirenen.

Detta i sig har inneburit, vilket utredaren säger, att det är väldigt svårt att veta omfattningen av problemet eftersom polisen i dag inte anmäler det. Det anses att det är ett lagligt förfarande, så omfattningen kan vara större. Det vi kan se är att det växer. Vi får allt fler fordon.

En del tycker säkert att det är väldigt skojigt. Man kan skoja om en Epatraktor. Men det skapar en möjlighet inte minst genom att ett utsmyckat fordon som ser ut som en polisbil kan användas för att sedan begå ett brott. Detta har regeringen insett. Det är så pass viktigt att den gör en proposition.

Tyvärr, vilket jag ser ett problem med, argumenterar regeringen delvis emot sig själv, tar inte problemet på fullt allvar och väljer en väldigt dålig teknisk lösning. Den lösning man har valt är att ge ett föreläggande om att ta bort märkningen från bilarna och eventuellt kombinera det vite.

Vi vill nog hävda i sig att det är själva framförandet av fordonet som skapar problemet. Det är inte när bilen står garagerad som problemet uppstår. Det är när man de facto framför det på våra allmänna vägar som allmänheten kan förledas att tro att det är en riktig polis.

Det är där problemet sitter, och det är det problemet vi ska komma åt. Därför har vi från Alliansens sida valt att lägga fram en motion. Det finns majoritet för det i riksdagen. Det innebär fyra tillkännagivanden. Regeringen får återkomma och förbättra en i grunden väl tänkt proposition som är dåligt tekniskt utformad. Framförandet måste vara kriminaliserat.

Det andra är att det måste vara möjligt att förhindra fortsatt färd. Vi ser också gärna att den som har utsmyckat sitt fordon ska på plats kunna ta bort det på egen bekostnad. Det är inte rimligen det allmänna och skattebetalarna som ska stå för kostnaden.

Vad innebär då den tekniska lösning som regeringen har lagt fram där den helt har följt utredarens förslag? Det innebär att man ska slå i vägtrafikregistret och skicka ett föreläggande till den som står registrerad på bilen. Vi känner väl till problemet med målvakter och bulvaner. Det är inte givet att fordonen står på den korrekta ägaren.

Sedan ska man hitta personen och försöka delge personen. Vi vet problemen med detta. Om personen inte rättar sig efter det ska man fortsatt ha en handläggning med vite. Därefter ska kronofogden lösa problemet och försöka hitta bilen. Ni vet själva hur svårt kronofogden har med biljakter. Det är inte deras huvuduppgift. Det är en väldigt svår teknisk lösning för att komma åt problemet.

Vi ser att den enda rimliga vägen är att kunna stoppa fordonet under färd, kriminalisera beteendet och se till att man inte får fortsätta. Ni hörde rätt. Man kan alltså med regeringens förslag fortsätta att färdas med den falska polisbilen. Det blir minst sagt ineffektivt. Varför argumenterar regeringen för den lösningen? Den säger att det än så länge är ett så litet problem och så få fordon.

Det gör mig lite förbryllad. I det läge jag hade möjlighet att lägga fram en proposition gör jag först ett övervägande om jag tycker att problemet är så stort att det är värt en proposition i sig. Om jag i samma ögonblick förringar problemet och inte tycker att det behövs en kraftigare lösning blir det ganska motsägelsefullt.

Vi föreslår två ytterligare tillkännagivanden. När regeringen väl går fram med en proposition bör lagstiftningen vara generell. Nu gäller lagstiftningen motorcyklar och bilar medan det fortfarande är tillåtet att falskmärka alla andra typer av fortskaffningsmedel - från luftfarkoster och helikoptrar till båtar och eventuellt andra fordon som skulle kunna tänkas rulla på hjul på vägarna. Vi vill därför ha ett tillkännagivande att det ska gälla samtliga fortskaffningsmedel.

I grunden handlar propositionen om föregivande av allmän ställning. Därför bör det gälla alla myndigheter som har tvångsmedel till sitt förfogande. Det går inte att utesluta att även Kustbevakningen eller Tullverket skulle påverkas. Vad regeringen slutligen säger är sammanfattningsvis att man tycker att problemet är viktigt, men bara lite viktigt. Vi stöder propositionen, men vi ser möjligheter till förbättringsåtgärder. Vi tycker att vi ska göra en riktig lagstiftning som är effektiv och fungerande.

Jag är lite förvånad över de reservationer som finns och skulle vilja skicka en passning. Det är vi här som har den politiska makten. Att bara följa tjänstemännens förslag och inte titta den kritik som finns från remissinstanserna utan bara trycka det vidare är att avhända sig den politiska makten. Den tar vi från Alliansens sida.

(Applåder)


Anf. 56 Johan Hedin (C)

Fru talman! När man läser om polisen i medier kan man lätt få intrycket av att det är en myndighet i fritt fall. Nyheterna duggar tätt om olika tillkortakommanden, orimligt långa telefonköer, sämre resultat när det gäller brottsuppklarning och hur den nya organisationen inte fåtts att fungera som det var tänkt.

Samtidigt har vi en ansträngd situation för polisen med ett förhöjt terrorhot, en massiv ökning av bedrägeribrotten, varav många är så kallade datorbedrägerier. Det finns också den organiserade brottsligheten som ständigt hittar nya metoder att bedriva sin destruktiva verksamhet i nya samverkansformer, inte sällan över landsgränser.

Utmaningen är betydande. Men allt är inte nattsvart. Trots alla dessa utmaningar görs hela tiden små mirakel ute i samhället av enskilda poliser som brinner för att skapa trygghet, hjälpa den som blir utsatt och att få brottslingar lagförda. Men de förtjänar bättre förutsättningar.

Polisen och rättsväsendet är grundläggande för rättsstaten och samhällets kanske allra viktigaste uppgift. Land ska med lag byggas, fastslogs redan i Uppsalalagarna på 1200-talet. Det starka och trygga samhället bygger på att vi har en uppsättning goda lagar som upprätthålls effektivt, rättssäkert och med respekt för den enskilda medborgarens integritet och fri- och rättigheter.

När bilar bränns och räddningstjänsten hotas, när människor inte vågar vittna och polisen inte kommer på larm hotas inte bara tryggheten här och nu utan även förtroendet för rättsstaten. Det, fru talman, är mycket allvarligt.

Det är vårt ansvar att med så goda lagar som möjligt rida spärr mot alla tänkbara hot mot detta förtroende. Det betänkande som vi debatterar i dag föreslår en sådan lag. I en utveckling där flera från varandra oberoende men samverkande faktorer urholkar respekten och förtroendet för rättsväsendet vore det mycket olyckligt om vi stävade mot en situation där jag som enskild måste börja ställa mig frågan om det verkligen är en riktig polis som nu vill att jag ska stanna.

Initiativet är bra, och det är välkommet att regeringen presenterar ett förslag. Men tyvärr innebär ursprungsförslaget en hel del luckor som riskerar att göra lagen tandlös. Som tur är finns det kunskap och engagemang här i Sveriges riksdag för att täcka upp för åtminstone en del av regeringens tillkortakommanden. Utskottet har nu ett betänkande där åtgärden är mer heltäckande.

Fru talman! När förtroendet för polisen och rättsstaten urholkas söker människor sin trygghet från andra håll. Enkla svar ges på svåra samhällsproblem genom att misstänkliggöra minoriteter och exploatera rädslan för det okända. Myter odlas om främlingen, små sanningar görs till stora lögner och rättsstaten är inte längre självklar. Alla tänkande människor förstår att samtliga alternativ till rättsstaten knappast är något tryggt samhälle. Men när det har gått så långt saknas medlen att vända utvecklingen.

Det är varför det är så viktigt att vi fortsätter att jaga regeringen om polisens utveckling. Det är varför det är så viktigt att vi faktiskt väljer bort andra satsningar för att skjuta till betydande resursförstärkningar till polisen. Över fyra år satsar vi i Centerpartiet i vår budgetmotion över 3 miljarder, och redan nästa år skulle polisen få ett välbehövligt tillskott på 520 miljoner. Det är mer än fyra gånger så mycket som regeringen satsar.

Det är också därför det är så viktigt att vi driver en aktiv och ansvarsfull oppositionspolitik och med de medel som konstitutionen sätter i våra händer så gott det går täcker upp för de misstag regering gör. Det gör vi i dag. Det finns inga bra argument mot de förstärkningar som vi föreslår.

När det gäller beredningskapaciteten och att det kostar resurser att stifta lagar - visst är det så. Men om man redan har satt igång ett arbete är det väl lika bra att se till att detta arbete blir så bra som möjligt. Annars har man lagt beredningskapaciteten och resurserna på någonting som riskerar att inte fungera. Detta argument håller alltså inte. Man måste fundera på och reflektera över vad de samhällsekonomiska kostnaderna är för att ha en lag som i praktiken inte fungerar. Det är allvarligt.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)


Anf. 57 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! För drygt två år sedan såg jag en polisbil som åkte omkring i centrala Örebro, men det visade sig att det var en falsk polisbil. Jag fick telefon från folk som undrade: Hur kan ni tillåta det här, ni riksdagsledamöter? Hur kan staten tillåta att detta får förekomma?

Sedan läste jag en artikel i en kvällstidning med tydliga fotografier av en modern värstingbil i Stockholmstrakten som var "strajpad" med polisdekaler. Jag tror att den också hade blåljusarmatur på taket. Det framgick att det var en känd kriminellt belastad person som ägde bilen och som åkte omkring med den för att skaffa sig fördelar på något sätt. Vi har hört detta nämnas här i debatten tidigare.

Som vi också har hört prövades frågan av Svea hovrätt, som konstaterade att det inte är något brott mot gällande lagstiftning att bete sig på det här sättet.

Jag ställde en fråga till justitieminister Morgan Johansson om vad regeringen avsåg att göra för att täppa till denna lucka i lagstiftningen, som uppenbarligen stod vidöppen. Han bekräftade i sitt svar att det inte är förbjudet att måla och utrusta sin bil så att den liknar en polisbil. Justitieministern svarade också att han höll med om att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskeras att skadas om enskilda tillåts att köra omkring i fordon som ser ut som polisbilar. Detta är inte acceptabelt, sa han i sitt svar till mig. Han lovade att låta analysera hur lagstiftningen skulle kunna ändras.

Fru talman! Jag blev kontaktad av en veteranbilsägare som var ängslig för att drabbas av ett förbud. Han sa: Jag har köpt den här bilen. Jag vill ju visa upp den, och ibland händer det att jag åker på allmän väg med den till olika ställen. Vi kom fram till att det måste vara lätt att ordna genom att tejpa över polisdekalerna när man är på allmän väg. När man sedan vill visa upp bilen kan man ta bort tejpen. Vad jag har förstått av det förslag som nu finns i propositionen ska detta inte vara några problem. Vi har hört att det också finns andra tillfällen, filminspelningar och så vidare, där man använder sig av bilar som påminner om polisbilar men som egentligen inte är det.

Nu, två år senare, har regeringen analyserat och tänkt färdigt. Det finns en proposition på bordet med syftet att förhindra falska polisbilar. Justitieutskottet är i sitt betänkande angeläget om att lagen ska vara tydlig och konstruerad så att den är tillräckligt vass för att täppa till de kryphål som finns i dag och även för framtiden. Därmed föreslås att framförandet av falska polisbilar ska kriminaliseras och att Polismyndigheten ska ges möjligheter att hindra fortsatt färd med polisbilen.

Fru talman! Jag tycker att det sista - att förhindra fortsatt färd - ligger i linje med det som justitieministern sa till mig i sitt svar om att förhindra att enskilda tillåts att köra omkring i fordon som ser ut som polisbilar. Jag tycker att det något bredare förslag som finns från utskottet och som också kan stå sig över tid är en förbättring av den proposition som finns.

Med dessa tillkännagivanden yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 58 Kent Ekeroth (SD)

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag förlänger debatten med några sekunder, men jag såg precis en nyhet som jag med anledning av vår reservation tänkte göra er uppmärksamma på.

Det handlar om en bedragare som körde en falsk ambulans. Just en ambulans är förvisso kanske inte något statligt vapen, så reservationen kanske skulle ha haft en formulering om offentliga institutioner eller dylikt. Men jag tycker ändå att detta visar på det problem som kan uppstå om personer till exempel utger sig för att vara ambulansförare eller för den delen tillhöra brandkåren. De har förvisso inte tvångsmedel, men detta kan ändå lura medborgare när det gäller institutioner som är viktiga och centrala i samhället.

Detta är en av anledningarna till att vi skrev reservationen: Det kan finnas ett behov av att även reglera andra offentliga institutioner eller myndigheter som medborgarna har, och bör ha, förtroende för. Problemet kanske inte finns eller är väldigt litet i dag, men vi bör inte heller ge något utrymme för att det ska bli stort. Det kan till exempel användas i bedrägligt syfte, för att lura folk, för att komma in i folks hem eller vad det nu må vara.

Detta var bara en liten nyhet som kanske visar på behovet av att utreda även denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Beslut

Riksdagen vill se ännu starkare skydd för polisens symboler (JuU6)

Polismyndighetens och Säkerhetspolisens symboler, så kallade heraldiska vapen, ska bara få användas på Polismyndighetens och Säkerhetspolisens motorfordon. Detsamma gäller ordet polis. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Undantag ska kunna göras för konstnärlig verksamhet och musei- och samlarverksamhet och det är Polismyndigheten som ska besluta om sådana undantag. Lagen börjar gälla den 1 januari 2017.

Riksdagen anser dock att regeringens lagförslag är alltför begränsat och att det finns en risk att det inte får önskat resultat. Riksdagen uppmanar därför regeringen, i fyra tillkännagivanden, att återkomma med kompletterande förslag som går i linje med riksdagens synpunkter.

  • Riksdagen anser att det bör bli kriminellt att köra ett fordon som kan förväxlas med polisens fordon.
  • Riksdagen vill att polisen ska ges tillstånd att stoppa fordon som har polisens kännetecken. Polismyndigheten bör ges möjlighet att förhindra fortsatt färd och se till att kännetecken på ett fordon tas bort på ägarens bekostnad.
  • Riksdagen anser att den nya lagen ska gälla alla typer av fordon, såsom till exempel båtar.
  • Riksdagen anser slutligen att samma lagstiftning bör gälla alla myndigheter som har rätt att använda sig av tvångsmedel, exempelvis Kustbevakningen och Tullverket.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Bifall till yrkande om att framförandet av falska polisbilar ska kriminaliseras, förhindrande av fortsatt färd, att lagstiftningen ska avse alla polisens fortskaffningsmedel och att lagstiftningen ska gälla för alla myndigheter som har tillgång till tvångsmedel. Avslag på övriga yrkanden.