Fastighetsrätt

Fru talman! Dagens betänkande, CU10 Fastighetsrätt , behandlar alla de 35 motioner från allmänna motionstiden 2009 som gäller fastighetsrättsliga frågor. Att köpa eller bygga ett hus eller en fastighet är för många av oss ett stort åtagande. Det är ett åtagande som är förenat med många funderingar och noggranna överväganden. När man står i begrepp att göra sitt livs största affär, att köpa bostad, känns tillvaron ofta svåröverskådlig och ganska ensam. För att underlätta denna situation och undvika onödiga missöden krävs ett modernt regelverk och en adekvat lagstiftning. Här har vi som politiker ett ansvar att se till att nödvändiga förändringar kommer till stånd utan fördröjningar. För några veckor sedan träffade jag företrädare för Mäklarsamfundet för att diskutera behovet av en förändrad fastighetsmäklarlag. Man underströk det olyckliga i att arbetet inte kommit längre trots sedan länge färdigt utredningsmaterial och ett tydligt budskap från Sveriges riksdag i form av ett tillkännagivande. Undersökningar från Fastighetsmäklarnämnden visar att konsumenterna har dålig kunskap om sina skyldigheter och rättigheter i samband med bostadsaffärer förmedlade av fastighetsmäklare. När branschen väntat länge på förändringar sker en självanpassning, och till slut tappas kunskapen om vad som verkligen gäller bort. Det bidrar inte till tydlighet och goda förutsättningar för bostadskonsumenten, men det ökar risken för att bostadsaffären ska bli mindre lyckad. Vi resonerade också om utbildningsnivån hos landets mäklare, och ska man tro Mäklarsamfundet måste bilden nyanseras en aning. Exempelvis finns det ingen direkt koppling mellan mäklare som har begått misstag som lett till reprimand och utbildningsnivå. På många håll i landet är de mäklare som har varit i branschen länge, är kända på orten, skickliga i att hantera människors önskemål och som efterfrågas allra mest inte alltid de med högst och längst utbildning. Det är en viktig information att ha med i det fortsatta arbetet. Vi har i civilutskottet valt att behandla relativt många motioner förenklat. Det innebär att vi är överens om att det inte har hänt något i frågorna sedan utskottet behandlade dem senast och att vi står fast vid våra tidigare ställningstaganden och avstår från att upprepa debatten. Låt mig bara säga vad gäller tomträttsfrågorna och situationen för bostadsarrendator, framför allt i våra skärgårdsområden, att även om det inte har hänt något nytt i Regeringskansliet eller när det gäller uppfattningen hos den borgerliga majoriteten i Sveriges riksdag händer det dessvärre saker på flera håll i landet som gör att människors boendesituation förändras och till och med försämras. För den enskilde har tomträtten blivit en otrygg upplåtelseform med ibland flera hundra procents prisökning mellan åren. Det är inte en rimlig bostadspolitik. Vi socialdemokrater vill öka människors möjlighet att välja den bostad som passar hushållet bäst, och vi anser att alla ska ha rätt till förutsägbara rimliga hyror och trygghet i sitt boende. Vi kan inte fortsätta med 52 olika modeller i lika många kommuner eller avfolka skärgården från fastboende. Fru talman! Under denna mandatperiod har 100 000 förlorat sitt arbete och gått ut i arbetslöshet, och Socialstyrelsen rapporterar att kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökade i över 90 procent av landets kommuner förra året. De flesta bedömare räknar med att räntan kommer att stiga i slutet av sommaren eller under tidig höst. I skenet av detta ska rapporteringen om ständigt stigande bostadspriser bedömas. Stigande bostadspriser är detsamma som växande bostadslån. Bara under det senaste året ökade skulderna med 8 procent. Senast nu på morgonen kunde vi ta del av Bostadskreditnämndens oro, och ordet "bostadsbubbla" nämns igen. Inte minst anmärkningsvärd är situationen i Stockholm där bostadspriserna har stigit med 2 procent bara de senaste månaderna. Kvadratmeterpriset ligger på 55 000 kronor. Enligt färsk statistik från SCB är snittpriset för en villa i Stockholms län 3,6 miljoner kronor, vilket är en ökning med 13 procent sedan förra mätningen. Det säger sig självt att det kan bli problem för de allra mest högbelånade hushållen eller för hushåll där familjeinkomsten sjunker till följd av sjukdom eller arbetslöshet. Jag känner mig oroad över detta. Fru talman! Det måste byggas fler bostäder, och inte minst hyresbostäder, då det dämpar efterfrågetrycket och leder till en lugnare prisutveckling. Att marknaden inte klarar av detta har vi sett tillräckligt mycket av de senaste decennierna för att kunna konstatera att här krävs ett ökat samhällsengagemang. Vi har nu den lägsta nivån på bostadsbyggandet på tio år, och det duger inte. Sverige behöver en ny regering och en ny politik. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt grunden för en rödgrön bostadspolitik. Arbetet med att utforma detaljerade förslag pågår. De gemensamma reservationerna i betänkandet ska ses som ett led i det. Fru talman! De frågor vi i dag debatterar är en del av bostadspolitiken och dess villkor. Såväl fastighetsmäklarlagen som tomträttslagstiftningen inklusive bostadsarrendatorernas villkor är viktiga i sammanhanget. Vi behöver handla nu för att förbättra förutsättningarna för en fungerande bostadsmarknad. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1 och 2.

Fru talman! Detta betänkande om fastighetsrättsliga frågor symboliserar med all tydlighet att bostadsmarknaden är en marknad och bostaden en kapitaliserad vara och produkt. Vi i Vänsterpartiet och vi rödgröna vill att alla människor, inte bara de med särskilt goda ekonomiska förutsättningar, ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en trygg och attraktiv boendemiljö. Vi från oppositionen har reservationer om fastighetsmäklarlagen som berör fastighetsmäklarnas ansvar på bostadsmarknaden och om bostadsarrende som berör hur marknaden har skapat en otrygghet för bostadsarrendatorer. Vi anser att de bostadspolitiska målen och de bostadspolitiska verktygen behöver utvecklas och förbättras - detta för att trygga bostadsförsörjningen och skapa rättvisa mellan våra olika upplåtelseformer och olika sätt att bo. Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår gemensamma reservation nr 1, men naturligtvis står jag och Vänsterpartiet även bakom den gemensamma reservationen nr 2. Sveriges alla fastigheter utgör ca 60 procent av landets förmögenhet. Få ting är därför så viktiga som att dessa fastigheter förvaltas, undersöks, beskrivs, säljs och köps i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den nuvarande ekonomiska krisen har blottlagt avsevärda brister hos många av landets fastighetsmäklare. Det finns ingen annan typ av konsulter där skillnaden är större mellan vad konsumenterna vill ha och vad konsulten levererar. Det beror på att branschen fortfarande till stor del befolkas av mäklare med bristande utbildning och kvalitet som riskerar att vilseleda konsumenterna. Korrekta objektsbeskrivningar kan endast skrivas av den som har rätt kompetens för uppdraget . Därför bör fastighetsmäklarna ha adekvat utbildning. Betänkandet Fastighetsmäklaren och konsumenten, SOU 2008:6, ledde inte till att regeringen vidtog några åtgärder, och det lagförslag som nu preliminärt föreligger bortser från flera av riksdagens tillkännagivanden under åren. Den nuvarande ekonomiska krisen, den nuvarande alliansregeringen och den nuvarande bostadspolitiken har även blottlagt hur vi som hyresgäster, bostadsrättshavare, bostadskonsumenter, eller vad vi nu är på bostadsmarknaden, är beroende av att känna en stor tillit till fastighetsmäklarna och deras tjänster. Det finns nu och tidigare en kritik mot fastighetsmäklarna, Fastighetsmäklarnämndens sätt att bedriva sin verksamhet och utbildningsnivån inom fastighetsmäklarbranschen. Tar vi till oss denna kritik innebär detta att vi tror på en mer likvärdig utbildning för att upprätthålla en god beprövad erfarenhet hos mäklarna. Vi vill att Fastighetsmäklarnämndens möjligheter till en effektiv tillsynsverksamhet utökas och att nämnden med stöd i lagen får rätt att utöva tillsyn över fastighetsmäklarna. Denna diskussion handlar om och berör de etiska reglerna och den beroendeställning som många människor hamnar i i relation till fastighetsmäklarna. Vi måste lyfta denna diskussion och kräva av branschen att säkerställa kvaliteten, tilliten, en god etik, god kompetens och beprövad erfarenhet inom sin verksamhet. Riksdagens tidigare tillkännagivande och reservationen i dagens betänkande vill hjälpa till att förbättra tilltron till fastighetsmäklarbranschen. En mer likvärdig högskoleutbildning kan inte vara att begära för mycket för ett så viktigt arbete och en så viktig tjänst som mäklarens. Två tidigare tillkännagivanden har gjorts av riksdagen, vilket bör tyda på en bred uppslutning från samtliga riksdagspartier bakom önskemål om förbättringar inom fastighetsmäklarbranschen. Dessa tillkännagivanden återspeglar utan minsta tvekan även konsumenternas önskemål. De 4 611 advokater och 6 313 registrerade fastighetsmäklare som fanns i Sverige den 1 september 2009 delar på marknaden för att få bedriva fastighetsförmedling. Detta talar starkt för att nästan identiska lagregler och etiska regler ska gälla såväl för fastighetsmäklare som för advokater. Därför anser jag att i allt väsentligt ska samma lagstiftning samt etiska regler gälla för fastighetsmäklare som för advokater så att kvaliteten och tryggheten för konsumenten i varje utförd fastighetsförmedling säkerställs. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Civilutskottets betänkande 10 om fastighetsrätt tar upp frågor om regler för fastighetsmäklare, arrenden, lagfartskapningar, ledningsrätter och ytterligare ett antal frågor. I betänkandet avstyrks också, som redan har sagts, genom förenklad behandling ett antal förslag som vi har behandlat tidigare under mandatperioden. Bland de förslag som har avstyrkts med förenklad behandling finns bland annat några förslag från Miljöpartiet, till exempel ett förslag om expropriering och ett om att utreda bo- och brukarplikt för jordbruksfastigheter, som vi i och för sig tycker är viktiga frågor men som vi har fört fram tidigare. Den samlade rödgröna oppositionen har två gemensamma reservationer i betänkandet, vilket också påpekats av de två föregående talarna, och jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservationerna 1 och 2. Förmodligen är det så att det inte finns någon annan situation där den enskilde konsumenten är så utsatt och tar så stora risker som när han eller hon köper en bostad. Det gäller oavsett om det handlar om köp av en bostadsrätt, den nya formen ägarlägenhet eller om det är en enskild fastighet. Det spelar ingen roll om den står på en tomträtt eller om den står på en enskild tomt. Det är ett vågspel. I värsta fall har köparen blivit ägare till en kapad fastighet. Då riskerar han årslånga processer med den ursprungliga ägaren. I sämsta fall kan det vara så att säljaren över huvud taget inte existerar när verkligheten väl uppdagas för köparen. Men så är det naturligtvis inte så ofta. För det mesta fungerar säkert allting perfekt. Då är både säljare och köpare nöjda och tycker att de har gjort en strålande affär. Några överraskningar dyker inte heller upp för någon av dem efteråt. Så här borde det naturligtvis alltid vara, men tyvärr fungerar inte allting alltid perfekt. Bostadsköp är normalt den största affär som de flesta av oss medborgare i samhället någonsin gör i livet och samtidigt en affär som det är väldigt svårt att träna på att göra, eftersom det är svårt att börja i liten skala. Det är svårt att köpa en bostad bit för bit. Det är faktiskt också ganska svårt att utvärdera vad det är man har köpt. Ofta tar det för många ett antal år innan man fullt ut inser vad det är man har köpt. Och det är inte självklart att redan den första vintern levererar så mycket snö att husets alla tekniska egenskaper blir provade eller att den första sommaren bjuder på den där våldsamma hettan som gör att man inser att ett hus utan markiser inte går att bo i under sommarhalvåret. Ibland kan det till och med vara så att en förändrad ränta eller höjda energipriser och en ny VA- eller renhållningstaxa verkar komma som en överraskning för dem som har köpt en bostad efter att tidigare ha varit hyresgäster. Det borde inte vara nödvändigt att anlita erfarna vänner och bekanta, kanske föräldrar eller att köpa en tjänst av ett besiktningsföretag för att kunna känna sig säker på att man inte har köpt grisen i säcken eller står med svartepetter. Man borde inte när man ska låna pengar behöva be bankens jurister granska de köpehandlingar som har upprättats hos fastighetsmäklaren. Men många som har haft oturen och tidigare köpt just den där grisen i säcken upplever faktiskt situationen så, tror jag. De flesta köper inte heller så många bostäder under sin livstid. Gör de det går det oftast väldigt många år mellan de där köpen. Proffs på att köpa fastigheter blir de flesta faktiskt aldrig. Det är rätt stora skillnader också mellan att köpa en bostadsrätt, en ägarlägenhet eller en villa. Att köpa en villa på landet innebär även att man kanske måste förstå innebörden av ett stort antal samfälligheter och vad ett antal servitut innebär. Att köpa en bostad centralt belägen inne i ett samhälle kan innebära andra åtaganden men också många rättigheter som det inte alltid är så lätt att förstå sig på. Vad innebär de där gemensamhetslösningarna som vi ännu inte har sett så mycket av men som naturligtvis måste komma knutna till ägarlägenheterna och hur är det egentligen med bostadsrättsföreningens ekonomi? Några har naturligtvis yrkeskunskaper som underlättar för dem att tränga in i den typen av frågeställningar och som också gör det enklare för dem att förstå vad det är som är nödvändigt att förstå när man tar steget att bli ägare av en bostad. Men för många är det tyvärr så att mycket faller på plats först när verkligheten är där. Kunskapen kommer för många nyblivna fastighetsägare så att säga i takt med de egna erfarenheterna. Fru talman förstår säkert att jag med detta vill säga att mäklaren spelar en väldigt viktig roll. Det är ju viktigt för både säljaren och köparen att mäklaren har kunskaper om allt det som hänger ihop med försäljning och köp av en bostad och att mäklaren dessutom är en god pedagog som har förmåga att förmedla allt som är av betydelse för parterna. Även för säljaren är det viktigt att köparen inte efter några år kan komma med krav på ersättning för dolda fel som säljaren kanske inte själv har varit medveten om. Överraskningar av det slaget är ju aldrig särskilt roliga, speciellt inte om risken är att det handlar om mycket pengar. Riksdagen har redan under riksdagsåret 1997/98 påtalat behovet av en skärpning av kraven på nivån hos fastighetsmäklarna. Samtliga riksdagspartier stod bakom det tillkännagivandet, som jag också förstår var mycket skarpt formulerat. Året därefter, riksdagsåret 1998/99, antog man i riksdagen ett tillkännagivande om hur branschen på ett tveksamt sätt använde begreppen auktoriserad och legitimerad. De orden ger ju sken av att det finns någon form av samhällsgaranti för en rättssäkerhet som man egentligen inte kan garantera. Det kanske också ger en signal om en kvalitet i verksamheten som det inte heller alltid finns underlag för. Det var säkert en viktig markering. Om jag nu har förstått historieskrivningen rätt var det mot bakgrund av de två ganska tydliga tillkännagivandena från riksdagen som regeringen tillsatte en utredning om fastighetsmäklarbranschen. Vad jag förstår har det inte kommit längre än så i den demokratiska processen. Det får man beklaga. Det behöver inte betyda att allt har stått stilla ute i verkligheten. Även om branschen har, som det heter, ansträngt sig och säkert utvecklats på många sätt är situationen ändå inte helt tillfredsställande. Återkommande kritik och osäkerhet är fortfarande ett inslag som jag uppfattar påkallar politiska initiativ. I reservation 1 föreslår vi från den rödgröna majoriteten att regeringen ska titta på hur tillsynen av fastighetsmäklarföretagen kan förbättras och utvecklas. Vi påtalar också behovet av tydligare och enhetligare krav på utbildning för att förtroendet för branschen ska bli bättre. Vi tror att det är viktigt. Fru talman! När det gäller den andra reservationen om tomträttsavgifter, eller avgälder som det heter på byråkratspråk, tänkte jag inte säga så mycket. Jag konstaterar att vad jag förstår är systemet ett ganska dåligt system, med ökning av avgifter som verkar vara svårförutsägbara och ibland kan bli nästan hur stora som helst. Samma problem gäller uppenbarligen bostadsarrenden. Metoden för att förändra avgifterna verkar klumpig och leder i många fall till orimliga konsekvenser. Vi har i reservationen inte talat om någon väg ut ur problemet, utan vi markerar bara att vi anser att det är ett problem som snarast måste åtgärdas. Vi återkommer med mer konkreta saker längre fram. Jag yrkar bifall till reservation 2. Därefter vill jag bara lägga till att jag tycker att det är hög tid att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge byggs.

Fru talman! Detta motionsbetänkande behandlar frågor om fastighetsrätt, bland annat fastighetsmäkleri, bostadsarrende, tomträtt och expropriation. Det kan låta lite torrt och byråkratiskt, men det är oerhört viktigt för många människor. Vi har alla som sitter här och har diskuterat frågorna mött personer i vår omgivning eller läst och hört om dem som har drabbats hårt när regelverket inte fungerar. Det kan vara det unga paret som känner sig lurat av sin fastighetsmäklare vid köp av sitt första hus, men det kan också vara det gamla paret som inte kan bo kvar i sitt egnahem eftersom tomträttsavgiften har höjts kraftigt. Det kan också vara jordägare som efter generationers ägande sett staten eller kommunen framföra hot om att expropriera egendom för att till exempel dra fram en väg. Exemplen kan bli många, och målet måste vara att få ett väl fungerande regelverk. Sverige har tidigt varit ute med bland annat lantmäteriförrättningar, och fastighetsgränser har pekats ut på kartor så långt tillbaka som på 1600-talet. Den senaste tiden har man också i olika tv-program fått bevittna grannfejder, mäklarproblem, byggfel etcetera. Det är frågor som verkligen diskuteras ute bland människor. Tidigare under den här mandatperioden har vi diskuterat och fattat beslut om motioner om just fastighetsrätt. Därför väljer jag att främst inrikta mig på de motioner som finns vad gäller fastighetsmäklarlagen samt bostadsarrenden. Vid en debatt för ungefär ett år sedan, också om ett motionsbetänkande, konstaterade jag och ett flertal andra debattörer att ett köp av hus eller lägenhet är för den enskilde oftast den största affären man gör i sitt liv. Jan Lindholm och andra har också varit inne på detta i sina anföranden. Då är det extra viktigt att man både som köpare och som säljare känner förtroende för den som mäklar huset eller lägenheten. Många har vittnat om de svårigheter de har vid bland annat besiktning och budgivning. De känner ibland att de inte har koll när det väl går till budgivning, och de känner inte det förtroende de skulle vilja. Många mäklare har redan i dag öppen budgivning. Man hoppas att med hjälp av den utredning som har gjorts och den proposition som är på väg att få fram förslag om att upprätta en förteckning över de olika buden till säljaren och den slutliga köparen. Jag kan inte låta bli att konstatera att jag inte riktigt delar den uppfattning som bland annat Jan Lindholm var inne på att man inte ska tvingas ha andra kompetenser. Det är viktigt att man som köpare också tar ansvar och tittar på hur köpet påverkar ens egen ekonomi, vilket skick huset befinner sig i och vilka besiktningar som ska göras. Fastighetsmäklaren har en viktig roll, men också den enskilde måste fundera över vilket ansvar man tar när man gör sitt livs största affär. Det är inte fel att man lägger lika stor omsorg vid de detaljerna som man gör när man till exempel köper sin första bil. Många ställer större krav på hur bilen fungerar. Jag tycker att man också ska följa upp köpet av en fastighet eller lägenhet. Utbildningskravet kommer ofta tillbaka, det vill säga att fastighetsmäklarutbildningen ska vara ett krav. Det kan också vara lite knepigt. Precis som någon av de föregående talarna var inne på finns många mäklare, framför allt lite äldre mäklare, som inte har fastighetsmäklarutbildning i sitt bagage, men de kan ha lokal kompetens och annan viktig kompetens, till exempel bankerfarenhet. De kan också ha verkat på orten under många år. Det har kanske större utslag än en gemensam utbildningsbakgrund i form av den utbildning som bland annat finns på Malmö högskola och på ett antal universitet. Det viktigaste att konstatera är att spelreglerna måste bli klara. Man ska kunna lita på den som mäklar fastigheten, och det kräver en öppenhet hos både köpare och säljare. Nu vet vi att en proposition är på väg vad gäller fastighetsmäkleri. Vi väljer därför att yrka avslag på motionerna, och vi återkommer när propositionen läggs fram. I reservationen konstateras att det första tillkännagivandet kom för tio år sedan. Då kan vi också fundera över ansvaret. Det har passerat ett antal år då det har varit möjligt att fundera över hur det ska bli en lösning, men det är först nu som alliansregeringen kommer fram med ett förslag. Det har funnits andra regeringar med andra färger under ett antal andra år. Bostadsarrenden är ett problem som ofta förknippas med att avgiften höjs vid förlängning av avtalet. Arrendena gäller främst fritidshus, men det finns också bostadshus. Vi anser att det finns problem. Precis som justitieministern tycker vi att lagstiftningen ska ses över vad gäller arrende och tomträtt. Det är också det svar justitieministern gav på en interpellation. Det här kan jämföras med tomträtterna. Långa avtal innebär kraftiga höjningar. Skillnaden är att arrenden i regel gäller fritidshus, oftast i attraktiva lägen. Fru talman! Jag vill yrka avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att berätta för åhörarna att vi debatterar motioner om fastighetsrätt och att det inte är en allmänpolitisk bostadsdebatt i dag, som man har kunnat läsa ut av en del tidigare talare. Vi behandlar bland annat några motioner om fastighetsmäklarlagen. Eftersom jag är fastighetsmäklare själv känns det extra intressant att läsa de tankar och idéer som nu torgförs i motionerna. I en av motionerna krävs att fastighetsmäklare ska ha högskoleexamen. Jag vet inte om det är obekant för motionären att det krävs två års högskolestudier redan i dag. Det kravet har funnits i tio år. Däremot finns det sådana som jag som är mäklare sedan tidigare med en kortare utbildning men med tämligen lång erfarenhet. Tack och lov fick vi fortsätta som mäklare trots det ökade utbildningskravet. Det fanns kloka politiker redan då. Jag frågar mig varför socialdemokrater har så svårt, i motsats till centerpartister, att värdera den praktiska kunskapen och erfarenheten. Varför är det inte värt lika mycket eller mer att ha arbetat som mäklare i 10 eller 20 år jämfört med två års teoretisk utbildning där man sedan uppenbarligen är en fullfjädrad och garanterat bra mäklare? Var och en förstår det orimliga i det resonemanget. En motionär skriver om falska auktorisationer. Det finns två mäklarorganisationer, Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet. Är det inte bra att de ställer upp vissa krav och kriterier och att man om man uppfyller dem som mäklare kan få kalla sig auktoriserad mäklare? Att kalla detta för falska auktorisationer är nästan kränkande för yrkesgruppen. Varför finns det ingen tilltro till att de som rimligen har bäst kunskap också ska få lov att intyga kvaliteten? Det är ju en oerhört bra egenkontroll. På vilket sätt skulle staten göra detta bättre? Det finns mäklare som gör ett dåligt jobb, precis som i andra yrkeskategorier, men det finns framför allt köpare som gör dåliga affärer. Det finns också säljare som inte är ärliga i sin information om huset eller lägenheten. Det ställs i dag krav på mäklaren, och det ställs krav på säljaren med påföljder i en del fall. Detta är självklart helt i sin ordning. Det ska finnas ett konsumentskydd värt namnet. Det kommer en ny mäklarlag. I den mån det finns brister i den nuvarande lagstiftningen utgår jag från att de kommer att rättas till. Däremot kan man aldrig lagstifta om att folk inte får lov att göra dåliga affärer. Det är nämligen inte så sällan det som ligger till grund för en anmälan mot mäklaren. När man lyssnar på Carina Moberg och Egon Frid får man uppfattningen att mäklare är en halvkriminell grupp och att det är ett jätteproblem. Då ställer jag mig frågan: Är det egentligen så stora problem, när det är 0,3 promille av försäljningarna där mäklare blir varnade och 0,02 promille där mäklare blir av med sin rättighet att fortsätta i sitt yrke? Siffrorna tyder inte på det. Fru talman! Det finns också en motion om att stärka markägarens rättigheter i samband med ledningsdragning. Detta ligger helt i linje med både min och Centerpartiets uppfattning. Vi har drivit dessa frågor en längre tid. Däremot är det inte rimligt att markägaren ensam ska kunna avgöra om en ledning ska få dras fram eller inte, som motionären föreslår. Ibland är samhällsintresset större än egenintresset, och då måste det gå att lösa de eventuella problem som uppstår. Jag har dock full förståelse för den irritation som finns över att privata bolag tjänar pengar på att använda mark som tillhör en annan när ersättningarna inte ligger på en acceptabel nivå. Vinstdelning kommer tyvärr inte med i den nya expropriationslagen, men målet är att regeringen ska återkomma med en utredning för att söka en lösning som tillgodoser markägarens behov och önskemål på ett bättre sätt än i dag. Jag har tillsammans med Anders Åkesson skrivit en motion om bryggrätter. Jag blev uppmärksammad på att det finns kommuner som i dag inte accepterar att gamla rättigheter till bryggor ska få fortsätta att gälla. Det kan vara 50-70 år gamla rättigheter som "sägs upp". Därefter vill kommunen ta ut flera hundra tusen kronor i avgift för en rättighet som man har haft sedan tidigare. Detta är inte skäligt, och det känns olustigt att man behandlar sina invånare på det sättet. Nu vet jag inte hur utbrett det är, men jag kan dra en parallell till tomträtterna. Tyvärr har ju ett antal kommuner höjt avgifterna till nivåer som är besvärande höga. Man kommer inte ifrån tanken att det kan vara för att höja kommunens intäkter och ändå hålla kommunalskatten nere. Det innebär att den ursprungliga tanken med tomträtten är borta. Jag hoppas att vi genom vår motion har uppmärksammat problemen med bryggrätter i ett så tidigt skede att det inte blir någon epidemi liknande tomträtterna. Skulle det visa sig att trenden pekar åt det hållet finns det skäl för regeringen att överväga åtgärder. Fru talman! Med de skrivningar som finns vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Fru talman! I min tidigare verksamhet som advokat blev jag uppsökt av en dödsbodelägare som hade lite bekymmer med sina syskon inför försäljningen av föräldrarnas fastighet. En av bröderna hade anlitat en fastighetsmäklare för försäljningen, och min klient tyckte att det såg lite egendomligt ut. Jag började med att titta lite grann på den registrerade fastighetsmäklaren. Det visade sig då att han var registrerad hos Fastighetsmäklarnämnden under skyddad identitet och inte fanns i telefonkatalogen. Jag blev naturligtvis konfunderad över detta och kontaktade Fastighetsmäklarnämnden för att höra om det verkligen var så att man kunde bli registrerad under skyddad identitet. Detta innebar att jag inte kunde få ut personnumret på denna person. Och det var så, för några år sedan. Jag hoppas att det har blivit ändring på det, men jag fick inte möjlighet på förmiddagen att kontrollera om det är så. Jag tar upp detta som ett exempel på hur konstigt det kan bli ibland med lagstiftningen. Vi har krav på registreringen, men just skyddad identitet fanns inte upptaget. Det var väl grunden till att man blev registrerad. Nu fick den här personen inte sälja fastigheten. Jag hoppas att detta, när jag nu tar upp det här ärendet, går som en liten signal bort till Regeringskansliet, så att man kanske kan göra något åt det i samband med den här propositionen. Det känns väldigt märkligt. Generellt sett vill jag när det gäller fastighetsmäklare, trots det här enstaka fallet, ansluta mig till vad Lennart Pettersson sade. Det är väldigt få mäklare som anmäls, och det är väldigt få mäklare som får varningar. Förra året var det 61 varningar, och vi har 6 400 mäklare. Vi måste ha klart för oss att fastighetsmäklarna i de allra flesta fall sköter sina uppgifter. Det hindrar inte att vi i samband med arbetet med den nya fastighetsmäklarlagen behöver titta på tillsynen. Jag tycker att den är viktigare att titta på än den formella utbildningen för mäklare. Det är en lite märklig situation som råder för fastighetsmäklare. Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet har sina regler, och sedan har vi den statliga Fastighetsmäklarnämnden, som har det disciplinära ställningstagandet. Jag gjorde givetvis en jämförelse med Advokatsamfundet och advokaterna. Där sköts hela arbetet med registrering, tillsyn och disciplinärenden av Advokatsamfundet, som har en lite halvofficiell prägel, eftersom regeringen fastställer stadgarna för samfundet och också utser två ledamöter i disciplinnämnden. Man borde titta över hur tillsynsfrågan ska se ut. Det kan inte göras i detta skede, eftersom det inte är med i den utredning som kommer att ligga till grund för propositionen, men det bör tas upp. Däremot tycker jag absolut att man lagstiftningsvägen bör tillgodose kravet från en av reservanterna, som skriver att Fastighetsmäklarnämnden bör ha rätt att göra besök hos mäklare och inspektera verksamheten. Det är en rättighet som finns beträffande till exempel advokater. Det känns inte alls märkvärdigt. Nu gör Fastighetsmäklarnämnden tydligen en del besök i alla fall, men de har såvitt jag förstår ingen laglig rätt att kräva detta om någon mäklare skulle sätta sig på tvären. Därför bör det föras in i lagstiftningen. Jag tycker som oppositionen att det har tagit lite väl lång tid. Man har arbetat med frågorna om fastighetsmäklarna sedan 90-talet. Det finns säkert många olika orsaker. Men vi fick trots allt en utredning, som kom i januari 2008. Det må tillåtas även en folkpartist att vara lite kritisk mot Regeringskansliet för att de behöver så lång tid på sig som fram till våren 2010 för att avleverera en proposition utifrån den utredningen. Nu vet vi att den kommer, och det är naturligtvis oerhört värdefullt att den kommer när den väl kommer, för den lagstiftningen behövs. Jag ska inte fördjupa mig mer i det, utan bara säga några korta ord beträffande bostadsarrenden. När det gäller bostadsarrendena handlar det i huvudsak om fritidsboende, väldigt mycket utmed västkusten, i Skåne och i skärgårdarna. Det är naturligtvis många problem som har visat sig, men framför allt är det höjningen av arrendeavgiften. När många av de här arrendeavtalen ingicks skrev man avtal på både 25 år och 49 år. Det är klart att det när den tiden går ut blir fråga om jättehöjningar av arrendeavgifterna. Det är naturligtvis ett problem i sig. Jag tror att reglerna kring det indirekta besittningsskyddet beträffande arrendetomter där man har bostadshus fortfarande tjänar sitt syfte. Däremot bör man väl titta över hur man ska göra just vid de tillfällen då man ska justera arrendeavgifterna. Där är problematiken precis likadan som beträffande tomträtterna. De tankar som nu finns är att man ska titta på både tomträtter och bostadsarrenden. Det tycker jag låter alldeles utmärkt. Jag hoppas att vi under nästa mandatperiod först ska kunna få en utredning och sedan kunna göra någonting åt det här. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Vi debatterar fastighetsrätten i dag. Jag hade egentligen tänkt avgränsa mig till fastighetsmäklarlagen. Jag hade tänkt säga några ord om bostadsarrendet. Det är en gammal lag som fortfarande reglerar detta och som jag tror att det kan finnas anledning att ta tag i. Men bostadsarrende är en fråga som kanske inte berör så många just nu att det hastar. Fastighetsmäklarlagen berör väldigt många. En gång i tiden trodde jag aldrig att jag själv skulle bli fastighetsägare och köpa en fastighet. Många ungdomar har det inte ens i sina drömmar, tror jag. Men ett tu tre är man där. Och väldigt många människor berörs av just fastighetsmäklarlagen. Den nuvarande fastighetsmäklarlagen tillkom 1995 efter en översyn och utredning. Den syftade till att stärka konsumenternas ställning, stärka konsumentskyddet och faktiskt fastlägga det som fanns i begreppet god fastighetsmäklarsed. Man skulle tydliggöra fastighetsmäklarens uppgifter, och man skulle se till att det blev en objektivitet mellan säljare och köpare vid en förmedling. En effektiv och väl fungerande bostadsmarknad kräver en aktiv förmedlingsverksamhet som motsvarar konsumenternas krav och förväntningar. Varje år sker det försäljning av en stor andel av landets 2,3 miljoner småhusfastigheter och ca 750 000 bostadsrätter. Köp och försäljning av bostad är ofta den största affär som vanliga familjer gör. En mycket stor andel av de här bostadsöverlåtelserna sker genom landets 6 432 fastighetsmäklare, som jag såg var registrerade. Under flera år, fru talman, har det varit en diskussion om fastighetsmäklarlagen och lagens behov av uppdatering. Man säger att samhället har förändrats. Möjligheterna och riskerna har förändrats, inte minst genom att Internet alltmer har börjat användas. Dessutom handlar det om kundernas ökade efterfrågan på service. Fru talman! Vi fick precis höra från ett par kolleger att det är väldigt få mäklare som fått varningar. Det är jättebra. Det låter som att mäklarna sköter sig alldeles utmärkt. Jag tror att många mäklare sköter sig bra, och jag tror att de intresseorganisationer som finns, Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet, tillser att det hela tiden är en diskussion i den professionella kåren. Den statliga Fastighetsmäklarnämnden sköter naturligtvis också sitt. Men jag tror också att det finns en okunskap ute bland människor om vad som ligger på vars och ens bord, alltså vad köpare och säljare har för skyldigheter och rättigheter och vilka krav man kan ha på en fastighetsförmedlare. Det finns en fråga som har debatterats mycket i medierna. Det handlar om när fastighetsförmedlaren vill sätta ett lägre pris på din fastighet eller din bostadsrätt än vad som är gångbart. Jag har själv varit utsatt för det. Många, inklusive jag själv, skyggar för det och säger: Ja, men så där lite vill inte jag ha för mitt hus. Då säljer jag det inte. Just vår förmedlare sade: Ja, men vi gör alltid så, för då går priserna upp. Den diskussionen slutade med att vi avstod från att gå ut med vårt hus, och så har det förblivit under ett antal år. Det var väl bra i och för sig - jag tänkte om en gång till. Men lockpriser är ingen bra idé. Det är omoraliskt på många sätt. Den öppna budgivningen är viktig för att komma till rätta med annan omoral som många påstår sig ha varit med om. Det är många fastighetsmäklare som i dag har öppen budgivning, men det kan hända att det behöver regleras bättre. För två år sedan, fru talman, kom utredningsbetänkandet Fastighetsmäklaren och konsumenten till regeringen. Där föreslås att mäklarnas skyldighet gentemot säljare, köpare och uppdragsgivare av olika slag ska klargöras i var sin lagparagraf. På det viset får man en tydlighet i vad som ska gälla och vad som inte ska gälla. Där finns en del andra saker också som mer handlar om mäklarens egna affärer när han får in objekt. Alliansregeringen arbetar just nu på en lagrådsremiss med utgångspunkt i utredningsbetänkandet. Det är naturligtvis inte aktuellt för oss här i riksdagen att föregripa det arbete som görs på Regeringskansliet. Därför yrkar jag avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till förslaget i betänkandet.