Fiskeripolitik

Herr talman! Nu ska vi diskutera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 6, Fiskeripolitik. Där har vi 28 motioner som gäller regelverket för fiske, ålfiske, laxfiske, redskapsanvändning med mera.

Jag tänkte börja med ålen. Vi har en förvaltningsplan för ål. Det är bra - det ska vi ha. Men ofta sägs och skrivs det som om det endast är fisket som är ett hot mot ålen. Ålfisket har minskat drastiskt, och i dag uppgår fisket till omkring 358 ton. Antalet ålfiskare har minskat och uppgår i dag till strax över 200.

Jag skulle alltså vilja påstå att det finns fler och andra stora hot mot ålen än fisket. Vi har till exempel många kraftverk, och de är ett hot mot ålen. Det är bra att vi har en förvaltningsplan. Men vi måste se till att arbeta även med de andra hoten mot ålen.

Det är också bra att det sedan 2010 finns en överenskommelse mellan staten och kraftbolagen om att försöka motverka åldöden i kraftverken. Det gäller att följa upp vad som händer här. Antalet prioriterade vattensystem i den överenskommelsen uppgår till elva.

Det finns också exempel på små kraftverk där det sker en frivillig skonsam drift, och det finns även exempel där man samlar upp ålar och kör dem i tankbil förbi verket och släpper tillbaka dem. Det är bra, och det är bra att det utgår bidrag för dessa åtgärder.

Herr talman! Det pågår försök i ett fåtal av drygt 2 000 dammar. I detta arbete måste takten öka, kan man tycka.

Målet 2010 var att inom fem år, det vill säga nu, 2015, skulle minst 40 procent av de ålar som växer upp i vatten uppströms kraftverken kunna nå haven levande. Man kanske till och med skulle kunna stanna turbinerna ett par timmar när man ser att det är en stor ålvandring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Jag betvivlar att vi har nått målet om 40 procents överlevnad, men det borde åtminstone följas upp ordentligt. Jag förutsätter att Havs- och vattenmyndigheten gör det. Myndigheten har ju även i uppdrag 2015 att se över förvaltningsplanen och vid behov revidera densamma.

Det finns alltså flera olika möjligheter att förbättra villkoren för ålen, om bara viljan finns. Det handlar således inte bara om att minska fisket.

Herr talman! Jag vill också nämna skarven - eller ålakråkan, som vi i söder säger. De fåglarna tar stora mängder ål. Tillstånd att jaga ålakråka kan sökas, men det är fyllt av krånglig administration och blanketter, och många upplever det som att man blir motarbetad och att jakten på ålakråka försvåras. Det är uppemot tio olika blanketter som ska fyllas i, och det är långa handläggningstider.

Det är bra att Havs- och vattenmyndigheten via regleringsbrev har fått i uppdrag att mot bakgrund av kommissionens utvärdering av den nationella förvaltningsplanen analysera behovet och vid behov föreslå en revidering. En rapport ska lämnas den 1 december i år. Jag ser fram emot den.

Det finns i Sverige sedan 1997 ett generellt förbud mot ålfiske, men det finns undantag om man tidigare har haft tillstånd att fiska ål. Men det beviljas inte automatiskt vid till exempel arv och överlåtelse. Längs delar av Skånes kust finns så kallade åldrätter, som innebär ensamrätt på ålfiske. Dessa kan säljas eller ärvas - men inte de ålfiskerätter som är förknippade med större värdet av de åldrätterna.

I Europakonventionen, som infördes i svensk lag 1995, anges att vad avser egendomsskydd av såväl äganderätt som arrenderätt kan en invånare tvingas tåla inskränkningar endast när det krävs för att skydda allmänna intressen, till exempel för att skydda utrotningshotade djur.

Så långt är allt gott och väl. Men lagstiftningen säger också att man ska följa proportionalitetsprincipen, det vill säga den princip som säger att staten inte får använda mer ingripande regler än vad som krävs med hänsyn till ändamålet.

Herr talman! Det står då mellan det allmännas intresse av att skydda ålen och den enskildes rätt att fiska ål. Med tanke på att antalet ålfiskare är nere i runt 200 och att många av dem inte fiskar i så stor omfattning samt vad jag tidigare nämnt om kraftverk och ålakråkor kan man undra om denna proportionalitet följs.

Ålen är hotad. Vi måste arbeta på att fortsätta att skydda den. Men det finns andra, fler och kanske större hot mot ålen än våra drygt 200 ålafiskare.

Herr talman! Vad gäller laxfiske är det viktigt att det svenska fisket har samma regler som andra EU-länder i samma område. Som det är nu kan det finnas tyskt och danskt fiske i områden där svenskar inte får fiska, och sedan kan fisken ändå landas i Sverige. Det blir som att utestänga svenska fiskare, och om inte de konkurrerar på samma villkor har vi samma problem som gäller på flera områden inom det svenska jordbruket.

Laxen hotas också av sälen, som har ökat i antal och uppgår till minst 50 000 individer. Dessa individer äter fisk, och de äter gärna lax. Varje säl äter sex till sju kilo fisk per dygn. Skulle varje säl äta bara en lax om året blir det mer än vår laxkvot.

Det är bra att vi även har en förvaltningsplan för säl, men det gäller också att se proportionerna i konsumtionen. Havs- och vattenmyndigheten fick av alliansregeringen i regleringsbrevet 2014 i uppdrag att redovisa statistik avseende sälpopulationen. Rapporten lämnades den 31 december och visade på en kraftig ökning av antalet sälar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Om det svenska laxfisket minskar finns det en tydlig risk att vi importerar lax från andra länder, som kanske inte skyddar laxen lika ambitiöst eller som ökar sitt odlande av lax med allt vad det innebär.

Detta är mycket globala frågor. Det betyder att om Sverige har hårdare regler än sin omvärld slår vi ut våra inhemska näringar. Effekten blir då att vi importerar mer fisk, kött och andra livsmedel. Vi lär ju inte äta mindre. Då kan effekten bli att vi äter mer fisk som är fiskad på ett ur svensk synpunkt inte hållbart sätt, kött som kommer från djur med till exempel sämre djurskydd och spannmål som kan vara besprutad med medel som ej är godkända i Sverige. Under tiden har inget av våra mål nåtts på global nivå.

Det är bra att Sverige har ambitiösa mål och att vi driver dessa mål i EU. Men det gäller att hitta en balans, så att vi inte slår ut våra inhemska näringar och minskar vår svenska livsmedelsförsörjningsgrad.

Slutligen vill jag tala om behovet av regelförenklingar, eftersom det finns regler som är krångliga i dag. När det gäller till exempel fiskeredskap får man ha bara en typ av fiskeredskap. Detta gäller jättestora båtar, men det gäller även mindre båtar. Man kan säga att mindre båtar är i behov av att utföra blandfiske. Man borde kunna ha olika storlekar.

Vidare krävs det vid vägning så kallade certifierade vågar som är mycket exakta. De är naturligtvis dyrare. Det är likadana vågar som man ska ha på jättefartyg och på mindre fartyg. Det skulle man också kunna titta på.

Havs- och vattenmyndigheten fick i uppdrag att se över regelförenkling, och en rapport lämnades under våren 2014. Det är en bra början, men det måste göras mycket mer. Man har även fått ett nytt uppdrag av den nya regeringen för 2015.

Vi är i mångt och mycket överens om hur vi ska få ett bra och hållbart fiske och skydda utrotningshotade djur. Men vi måste också se till att detta kan göras på många olika sätt - det behöver inte bara ske genom ett minskat fiskande - för att vi ska få en god miljö och en balans i naturen mellan olika djurarter, och jag tänker då på säl, ålakråkor med mera och inte minst på av människan anlagda anläggningar som kraftverk.

Vi i Moderaterna står naturligtvis bakom våra motioner, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 4 om vattenbruk i miljö- och jordbruksutskottets betänkande 6 om fiskeripolitik. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men jag väljer för tids vinnande att yrka bifall endast till denna reservation.

Fisket innebar historiskt sett för kustbefolkningen skillnaden mellan liv och död. Men det innebar också död eftersom riskerna var stora.

List mot list. Lif för lif. Oviss vinning. Så står det vid entrén till Nordiska museet.

Fisket är för Sverige en viktig näring. Vi har långa fiskrika kuststräckor som Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Varje år fångas fisk och skaldjur, till exempel skarpsill, sill, torsk, makrill, räkor med mera, för 1 miljard kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Sverige har sedan urminnes tider varit en nation med långtgående traditioner inom såväl jordbruk som fiske. Men utgångspunkten är densamma nu som då, och den handlar om att få en maximal hållbar avkastning från havet och om att ha en fiskepopulation på en nivå som gör att vi långsiktigt kan få goda fångster och inkomster och nyttja livsmedel från havet, floderna och sjöarna. Vi har stora arealer av brukbar mark, enorma kustlandskap och otaliga sjöar. Dock har vi aldrig haft ett omfattande vattenbruk, vilket är konstigt då vi är ett av de länder i världen som har goda förutsättningar för detta.

Det är viktigt att framhålla vilken oerhörd resurs världshavens och sjöarnas enorma fisktillgångar utgör. Exempelvis är fisk en primär proteinkälla för ca 1 miljard människor. Det behövs samarbete och gemensamma regelverk när det gäller EU och världens hav. Fisket är ju en gemensam resurs som verkligen vandrar mellan hav och som drabbas av utfiskning om vi inte har nödvändiga begränsningar och regleringar.

EU:s fiskeflotta omfattar i dag 60 000-70 000 fartyg. Sverige har drygt 1 000. Antalet fiskefartyg minskar, eftersom kapaciteten är för stor i förhållande till bestånden. I Sverige arbetar ca 4 000 personer inom fisket eller fiskeindustrin. De fiskeföretagare som gör de viktiga insatserna lever i en tuff verklighet med pressad lönsamhet.

När det gäller EU:s externa fiskeripolitik har Sverigedemokraterna ingen egen reservation i ämnet i just detta betänkande. Men jag tycker att det kan vara värt att nämna att vi konsekvent har avstyrkt EU:s fiskeavtal vid överläggningar inför ministerrådet. Det finns oftast en aspekt om mänskliga rättigheter, där EU helt enkelt förhandlar med stater som bryter mot dem. Dessutom ifrågasätter vi kostnadseffektiviteten i dessa avtal. Pengar från den svenska medlemsavgiften, alltså svenska skattepengar, går bland annat till att upprätthålla spanska och portugisiska fiskeflottor.

Herr talman! Sverige har en unik möjlighet att utvidga sitt vattenbruk. Vi har en utmärkt geografi för att bedriva små och stora vattenbruk i hav, sjöar och andra vattendrag. Sverigedemokraterna vill därför utreda vilka insjöar som kan lämpa sig för fiskodling. Vi vill också sänka kostnaderna för näringsidkare i branschen. Vi ser också en möjlighet i landbaserad fiskodling där man kan ta till vara de gödningsämnen som fiskodlingen ger upphov till.

År 2007 uppdrog regeringen till en särskild utredare att analysera förutsättningarna för hur vattenbruket kan utvecklas i Sverige. I början av februari 2009 avlämnades en färdig sammanställning som hette Det växande vattenbrukslandet.

Efter att utredningen lades på regeringens bord har det gått ungefär sex år, och även om frågan i viss mån har rört sig framåt är det förvånansvärt tyst om vattenbruket. En större tydlighet från regeringen i frågan vore önskvärd. Jag tror att man skulle kunna nå långt bara genom att ha en tydlig signalpolitik, givetvis i kombination med regelförenklingar, forskning och andra åtgärder. Detta är kanske på gång nu. Men i dagsläget kan vi se att den svenska andelen fortfarande är försvinnande liten. Medan vårt grannland Norge står för 1,5 procent av hela världsproduktionen av odlad fisk är Sveriges andel så liten att den inte ens kan uttryckas i hela promille. Den är ca 0,2 promille.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Världens befolkning växer så det knakar, och i takt med befolkningsökningen och att så många människor sakta men säkert tar sig ur fattigdomens bedrövelser ökar efterfrågan på animaliska produkter.

De resurs- och miljömässiga fördelarna med fiskodling är avsevärda, då fiskodling har en av de lägsta foderomvandlingsfaktorerna för någon animalisk produkt. Med andra ord krävs det mycket lite foder för att producera fisk jämfört med köttprodukter som fläsk och nöt. Nästan hälften av den fisk som konsumeras i världen är odlad. Vi menar att denna andel går att öka.

Herr talman! Vi vill utreda möjligheten att få till stånd fler musselodlingar på västkusten. Musselodlingar har visat sig ha en gynnsam effekt på miljön genom att de binder fosfor och kväve.

Musslor är också ett utmärkt odlingsalternativ, som dessutom bidrar till att rena vattendrag på närsalter som kan vara en eventuell bieffekt av till exempel fiskodling. Musselodling är också ett verktyg för att kompensera för eventuella utsläpp av närsalter och utgör i sig ett strategiskt medel för att höja kvaliteten i våra sjöar och hav.

Det är viktigt att bevara våra vattendrag, hav och sjöar. Men vi måste också stimulera utkomstmöjligheter för människor som bor i dessa områden. Som ett led i detta vill vi uppmuntra fiskutsättning, till exempel genom att undersöka möjligheterna till ett mer varierat utsläpp av ål och andra lämpliga arter.

Herr talman! Sammantaget är vattenbruk ett bra sätt att producera näringsrik, resurseffektiv och miljövänlig mat, och Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra att bygga upp en sådan verksamhet och skapa nya arbetstillfällen. Den blygsamma produktion som i dagsläget bedrivs i Sverige omsätter bara drygt 100 helårsarbeten. Hade den varit som i Norge hade vi haft tusentals arbetstillfällen. Man kan i sammanhanget nämna att fiskodlingen i Norge genererar exportinkomster på ungefär 17 miljarder norska kronor.

Som jag nämnde tidigare släpptes utredningen Det växande vattenbrukslandet år 2009. Där redogjordes för en rad åtgärder för att nå en expansion av vattenbruket i Sverige. Om man skulle följa utredningen och om det skulle leda till ökad produktion på 50 000 ton per år, jämfört med ungefär 12 000 i dagsläget, skulle det innebära ungefär 11 000 nya arbetstillfällen till en kostnad av ca 60 miljoner på fem år. Det är en ganska blygsam insats i förhållande till de enorma resurser vi lägger ned på sysselsättningspolitik. Arbetstillfällen i form av kringverksamheter är inte medräknade, och det skulle givetvis växa ju mer fisk vi odlade.

Allt detta förutsätter dock att det sker en rad förändringar i statens och samhällets sätt att se på vattenbruket. För statens del gäller det att undanröja och förenkla framför allt de byråkratiska hindren. När en näringsidkare ska starta upp ett vattenbruk i dag krävs det att han har kontakt med flera olika myndigheter för att få det lagstadgade tillståndet till vattenbruk. Ofta är kontakterna mellan dessa myndigheter dåliga, vilket resulterar i långa handläggningstider. Även utbildningen bland regionala och kommunala tillsynsmän och kontaktpersoner är ofta undermålig.

Vidare går denna verksamhet in under olika lagstiftningar och reglementen, vilket gör det snårigt för den enskilde företagaren att sätta sig in i desamma. Handläggningstiderna kan som jag nämnde tidigare variera, och på sina ställen kan det kanske ta flera år att komma igenom det byråkratiska maskineriet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

I Sverige finns goda förutsättningar för vattenbruksnäringen att utvecklas, både på land och i vatten. Det finns plats för fler företag som kan producera bra mat och sättfisk för fisketurism och beståndsvård. Samtidigt kan vattenbruket skapa sysselsättning framför allt på landsbygden och erbjuda vissa miljötjänster, såsom vattenrening.

Herr talman! Jordbruksverket har tillsammans med branschen, forskare, intresseorganisationer och andra myndigheter tagit fram en strategi och en handlingsplan för svenskt vattenbruk. Strategin blev klar 2012 och innehåller en vision och 13 mål. Handlingsplanen beräknas bli klar under 2015 och kommer att innehålla åtgärder för hur målen ska nås.

Från Sverigedemokraternas sida följer vi med spänning hur visionen och handlingsplanen ska utformas. Den strategi man säger sig ha för att svenskt vattenbruk ska vara en växande, lönsam och hållbar bransch med en etisk produktion är någonting vi i Sverigedemokraterna kan ställa oss fullt bakom.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson och Runar Filper (båda SD).

Herr talman! Jag tycker att det är otroligt glädjande att vi under den tidigare alliansregeringens ledning kunde bidra med att få på plats en stor fiskereform på EU-nivå. För mig var det otroligt angeläget eftersom vi sett en utveckling i EU:s vatten där överfisket på sikt äventyrade inte bara en hel bransch utan också möjligheten till jobb och sysselsättning för många människor. Därtill är överfisket ett betydande hot mot den så viktiga biologiska mångfalden.

Jag är glad att vi lyckades få reformen på plats, men jag tycker också att det är otroligt viktigt att den nya, rödgröna regeringen i vårt land ser till att alla medlemsländer i unionen är med och implementerar - det vill säga genomför - det nya regelverket. Kärnan i en hållbar fiskeripolitik är som jag ser det att ha långsiktiga, fleråriga förvaltningsplaner för att ekosystemen och fiskarterna ska återhämta sig och hållas livskraftiga. För fiskerinäringens fortlevnad och utveckling behövs starka fiskbestånd i haven, och de behövs även för att vi som vanliga konsumenter ska kunna njuta av fisk på våra tallrikar.

Herr talman! Det är viktigt att regelförenklingsarbetet fortsätter även på detta område. Vi diskuterade tidigare vikten av regelförenklingar när vi debatterade betänkandet om landsbygdspolitik, och samma sak gäller givetvis på detta område. När vi har en ny fiskeripolitik på EU-nivå som ska genomföras tycker jag framför allt att det är viktigt att det sker på ett så enkelt sätt som bara är möjligt. Regeringen ska vara aktiv i arbetet och bevaka så att genomförandet inte resulterar i ett ökat regelkrångel.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att regeringen fortsätter det förenklingsarbete som alltid var närvarande i alliansregeringens arbete. Det handlar om att fortsatt eftersträva regelverk som är enkla och lättbegripliga. Samtidigt som kontakten med myndigheterna och de administrativa rutinerna görs så enkla som möjligt är det viktigt att vi stärker fiskets konkurrenskraft, för att därtill kunna bidra till att bibehålla det småskaliga, kustnära fisket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Det gläder mig att vi numera ser något mer ål i våra vatten. Enligt den senaste rapport från Ices jag har kunnat ta del av - den är från 2014 - ser vi nu att ålen ökar både i Nordsjön och i Europa i övrigt. Vi måste dock fortsätta arbetet med att säkerställa ålens fortlevnad, så att bestånden fortsätter att växa till sig.

Den ålförvaltningsplan som nu gäller är på många sätt bra för att vi ska kunna hantera och kontrollera tillväxten av ålbestånden. Bland annat har vi som bekant ett generellt ålfiskeförbud i Sverige sedan 2007. De som är undantagna från detta är en mycket begränsad skara yrkesfiskare som kan få tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten. Tillstånd att fiska ål kan bara fås om man tidigare har haft ålfisketillstånd.

När tillstånden beslutades grundades de på hur stora fångster olika fiskare tidigare har fått. Det innebär att det är omöjligt för unga att ta över företag eller verksamheter längs kusten, där ålfiske varit en naturlig del av kulturen och försörjningen. Unga som kanske har varit på utbildning eller arbetat deltid i ett familjeföretag i avvaktan på att kunna ta över har hamnat i en total återvändsgränd, på grund av beslut där reglerna för ålfisketillstånd grundas på historiska fångster.

Mer naturligt hade varit att fatta beslut mot bakgrund av kunskap, företagens roll i skärgårdsutvecklingen eller företagens roll i den lokala infrastrukturen, i kombination med historisk fångststorlek. Utformningen av reglerna för ålfisketillstånd saknar motstycke. Självklart finns det motiv för att i många samhällssektorer begränsa verksamheten med avseende på miljöhänsyn, men att utforma dessa så att generationsskiften omöjliggörs är faktiskt unikt i vårt land. Generationsskiften i företag är aldrig enkla, men när det gäller kustnära fiske innebär nationella fiskeregler att sådana helt enkelt omöjliggörs.

Kustnära fiske är många gånger också mer hållbart och skonsamt, eftersom det bygger på lokal förvaltning av kända bestånd. Ändrade regler som gav möjlighet till generationsskifte i småskaligt fiske skulle ge framtidstro och bevara kunskap. Jag ser att vi i denna fråga måste klara att hålla två bollar i luften samtidigt. Därför menar jag att vi framöver behöver titta mer på frågan hur generationsskiften i fisket, och då bland annat ålfisket, kan ske utan att vi för den skull äventyrar ålens återhämtning. Jag är övertygad om att vi klarar båda delarna.

Herr talman! Den reform av EU:s fiskeripolitik vi nu har är en bra grund för att vi ska kunna få bättre och mer uthålliga fiskbestånd i våra vatten. Det är en grundförutsättning för att vi ska kunna ha ett lönsamt fiske även i fortsättningen.

Tillsammans med detta viktiga arbete måste vi se över regler och ekonomiska förutsättningar för dessa företagare. Vi måste också se över reglerna när det gäller generationsskiftet så att unga ska kunna ta över och våga satsa på denna verksamhet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2. För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till fler av våra reservationer.

I detta anförande instämde Lena Ek (C).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Som har nämnts tidigare i denna debatt är ålen akut hotad - detta trots att det sedan 2007 finns ett förbud mot att fiska ål i Sverige och trots att vi har en förvaltningsplan för ålens återhämtning.

Man är dock frikostig med att göra undantag från förbudet. Drygt 200 undantag har gjorts för att yrkesfiskare ska få fiska ål. Enligt de senaste siffrorna fiskades det 2013 upp 350 ton ål i Sverige.

Eskil Erlandsson från Centerpartiet och Gunilla Nordgren från Moderaterna talade tidigare om den hotade ålen. De lät förhoppningsfulla inför att ålen ska återhämta sig. Gunilla Nordgren pekade på att fler verksamheter än fisket hotar ålen, till exempel vattenkraften, och det är helt rätt.

Vi måste göra allt vi kan för att se till att ålen inte försvinner helt ur våra svenska vatten. Då är det enda raka att ha ett totalförbud mot ålfiske och att inte ge några undantag förrän vi får bestånd som är säkra. Då kan vi självklart öppna för fiske igen. Men fortsätter vi att bevilja hundratals tillstånd är jag rädd för att ålen kommer att vara akut hotad i många år framöver. Det är inte till gagn för fiskarna heller, så därför måste vi ta detta gemensamma ansvar.

Jag yrkar härmed bifall till Vänsterpartiets reservation nr 6 om totalförbud mot ålfiske.

Herr talman! Jag ska också ta upp frågan om bottentrålning. Som det står i betänkandet finns det ett stort engagemang för detta i miljö- och jordbruksutskottet, och det är bra. Vi är relativt överens om att bottentrålning är dåligt för de marina ekosystemen. Det är inte bra med tunga fiskeredskap som släpar längs botten och ödelägger en stor del av livet där.

Med denna form av negativ bottentrålning frigörs också fosfor från bottnarna. Därmed förvärras övergödningen, inte minst i Östersjön.

De fiskar som lever långt ned i våra hav har en särskilt långsam reproduktions- och tillväxttakt. När de hotas av bottentrålning tar det lång tid för bestånden att återhämta sig.

Det finns alltså många aspekter på bottentrålning och många skäl till att Sverige borde verka internationellt för ett totalförbud mot bottentrålning och stoppa bottentrålning i de svenska vatten där det fortfarande förekommer. Detta tar Vänsterpartiet upp i reservation nr 3.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis ta upp frågan om EU:s gemensamma fiskeripolitik. En del av den gemensamma fiskeripolitiken som inte är särskilt smickrande är EU:s fiskeavtal med tredjeland. I detta fall talar jag om fiskeavtal med ett femtontal utvecklingsländer vid Atlanten, Stilla havet och Indiska oceanen. Det är före detta kolonier såsom Madagaskar, Mauretanien, Senegal, Gabon, São Tomé och Principe.

Utgångspunkten för EU:s fiskeavtal är inte att man ska hjälpa dessa före detta kolonier att utveckla ett lokalt och hållbart fiske, utan utgångspunkten är att våra europeiska fiskevatten har fiskats ut så att bland andra de spanska och portugisiska fiskeflottorna måste hitta nya vatten där de kan fiska. Då har man tecknat dessa avtal som möjliggör för sydeuropeiska storskaliga, miljöförstörande fiskeflottor att tömma haven på fisk.

Detta kostar oss skattebetalare stora pengar. Det belastar EU:s budget med ungefär 2 miljarder kronor varje år. Det är nästan 20 procent av fiskeribudgeten. Det är väldigt mycket pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vänsterpartiet anser att dessa fiskeavtal är en kolonial rest som borde överges. I stället borde pengarna som används till fiskeavtalen användas för att utveckla lokalt och hållbart fiske i dessa länder. Det här är länder som har stort behov av att själva kunna förädla sina naturresurser på ett hållbart sätt. De behöver bygga upp en förädlingsindustri, kunna säkerställa att den egna befolkningen får äta sig mätt och förhoppningsvis också kunna exportera en del av sitt överskott så att de får en del intäkter.

Eskil Erlandsson nämnde reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Jag kan hålla med om att en del steg har tagits i rätt riktning. Vad gäller fiskeavtalen säger man numera att fiskarna endast får fiska på överskott och att de fiskeriföretag som ingår avtalen ska få betala mer från egen ficka och få lite mindre från oss skattebetalare. Vidare ska man ha bättre övervakning och socioekonomiska utvärderingar för att se till att avtalen följs.

Det är steg i rätt riktning, men det löser inte grundproblemet att det här är nykoloniala avtal som värnar EU-ländernas intressen och inte utvecklingsländernas intressen.

Det är också svårt att säkerställa de fina intentioner som har kommit med den nya fiskeripolitiken. Hur ska man bevaka och följa upp att det verkligen blir så här? Man kan inte ha videokameror på varenda fiskebåt, och det är enorma arealer ute på haven som vi talar om. Det kommer att vara omöjligt att se till att det blir så som man har beslutat.

Därför är det enda raka enligt Vänsterpartiet att avskaffa dessa fiskeavtal helt och hållet och omvandla dem till biståndsprojekt för lokalt och hållbart fiske. Detta tar vi upp i reservation nr 1.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag dock bifall bara till reservation nr 6.

Herr talman! För att koppla till det sista som Jens Holm från Vänsterpartiet tog upp är det nog ingen i denna kammare som tycker att partnerskapsavtalen är jättebra. Diskussionen har gällt hur man ska kunna påverka dem till det bättre, och den diskussionen har vi tagit tidigare. Som sagt tror jag inte att något parti tycker att partnerskapsavtalen är särskilt lyckade, utan de bör förändras.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2, som Folkpartiet och övriga allianspartier står bakom. Det handlar om regelförenklingar och minskade administrativa bördor på fiskets område och med största fokus på det småskaliga och kustnära fisket. Jag yrkar avslag på övriga reservationer.

EU:s gemensamma fiskeripolitik är nu reformerad och beslutad. Utgångspunkten har egentligen inte förändrats, utan den är fortfarande precis vad Sverige drev under reformeringen: att uppnå maximal hållbar avkastning, det vill säga att vi har fiskpopulationer på en nivå som gör att vi har goda fångster år efter år. Den uppgiften kvarstår alltså.

De två viktiga verktyg vi har att jobba med är de fleråriga flerartsförvaltningsplanerna. Jag vill betona flerart, för det fanns en tendens i planerna att vi lade det art för art. Vi har sett att det inte fungerar, speciellt inte när man anknyter till det som nu är aktuellt, nämligen utkastförbudet eller landningsskyldigheten, som började införas successivt från den 1 januari 2015.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Sett ur ett internationellt perspektiv är det svenska fisket inte speciellt stort volymmässigt, men vi får inte glömma bort att fisket har en stor betydelse för många orter i Sverige, kanske främst längs våra kuster. Det finns även insjöfiske som har betydelse för vissa lokala samhällen.

Det handlar om att förse konsumenter och industri med närfiskade produkter av hög kvalitet. Utöver detta har fisket en stor - ja, nästan avgörande - betydelse för sysselsättningen i kringverksamhet kopplad till fisket, inte minst utvecklingen av besöksnäringen.

Lokalt producerad mat, som vi väl ändå får säga att det svenska fisket förser vårt samhälle med, har fått allt större betydelse när det gäller själva besöksanledningen. Det är den som gör att man åker till en viss ort. Inte minst det arbete som inleddes av den förra ministern Eskil Erlandsson genom Matlandet Sverige har visat på detta. Där har även fisk- och skaldjursprodukter varit inblandade.

Vi måste uppmärksamma att det finns en nedre kritisk gräns för hur litet fisket får bli. Det är viktigt att ha det med sig i en sådan här diskussion. Det måste ha en viss omfattning för att säkra kringverksamheten. Om den börjar svikta får vi ett moment 22. Man rycker undan förutsättningarna för fortsatt fiske och så vidare, och då får man bara en nedåtgående spiral. Risken är att vi är ganska nära den punkten.

Herr talman! Som har sagts tidigare här styrs en stor del av fisket av EU:s gemensamma fiskeripolitik, men det betyder inte att vi inte ska jobba nationellt med frågan. Det finns ett nationellt utrymme att jobba med.

En av de grundläggande förutsättningarna är att vi kan skapa bra samarbetsmodeller där man har en dialog mellan fiskerinäringen, lokala och nationella politiker, forskare och myndigheter.

Jag tror att alla måste förstå varandra och dra åt samma håll. Detta fungerar bra på många ställen, men när det inte fungerar får man motsättningar som egentligen är helt onödiga och som oftast bygger på missförstånd för att man har pratat förbi varandra. Jag har personligen vid ett flertal tillfällen upplevt att man, när man börjar prata med varandra och talar om var man står, brukar kunna lösa många problem.

Vi har sett, inte minst hemma i Bohuslän, att det har fungerat väldigt bra. Det finns till exempel något som heter Samförvaltning Norra Bohuslän. Där har man verkligen kunnat ha en dialog och fått bra lösningar. För att återkomma till bottentrålning är det kanske just därför man faktiskt kan bottentråla även i en marin nationalpark.

För att återgå till utkastförbudet eller landningsskyldigheten, som gäller från den 1 januari 2015, är en av de avgörande faktorerna att vi fortsätter arbetet med att utveckla selektiva fiskeredskap, att man gör det på många sätt och att man provar många metoder.

Som det står i betänkandet har det i en interpellationsdebatt hänvisats till 38 miljoner kronor, men vi får poängtera att det var de 38 miljoner kronor som alliansregeringen avsatte för åren 2014-2017. De har varit avgörande för att många projekt har kunnat komma igång och jobba vidare.

Som jag uppfattar det kommer ingen att ändra på detta, utan pengarna ligger på plats även framöver. Det är bra, för det krävs mycket arbete för att förfina selektiviteten. Man kan aldrig nå 100 procent, men jag har en känsla av att man kan nå ganska långt. Det finns många hoppingivande projekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vi har nu fått inriktningen på Europeiska havs- och fiskerifonden. Man torde kunna få ganska mycket stöd därifrån om man lägger saker och ting rätt.

Det är viktigt att se om satsningen ger tillräckliga resultat. Vi har en skyldighet att få utkastförbudet att fungera. Då är selektiva redskap en av de absoluta huvudinriktningarna så att det inte blir så mycket fisk som man inte vill ha.

Kopplat till detta infördes den 1 oktober 2014 ändringar i lagen om överlåtbara fiskerättigheter. Det beslutade vi om under våren 2014. Vi har haft överlåtbarhet inom det pelagiska fisket, där det har haft ett syfte, nämligen att anpassa fiskeflottan till uttagsmöjligheterna. Med det sagt kanske syftet har uppnåtts med råge - det finns inte så många fiskebåtar kvar i just det segmentet.

Men det är också kopplat till utkastförbudet. Om det inte finns någon överlåtbarhet får man det dilemma man får i alla fisken där man fiskar flera arter: Man måste ha kvoter för allt man tar i land. Det är en viktig faktor i sammanhanget att man kan få detta att fungera.

Återigen upplever jag att vi i riksdagen är oerhört eniga när det gäller systemet med överlåtbarhet. Det är nästan som ett mantra när vi pratar om att vi vill värna det småskaliga och kustnära fisket. Men vi måste även i dessa sammanhang se till att vi inte vidtar åtgärder som missgynnar det.

Nu finns det ett försök när det gäller räkfiske på västkusten, där man har överlåtbarhet för kvoter i tvåmånadersperioder. Det handlar inte om någon försäljningsbarhet - och det tycker jag heller inte att det ska göra - utan om överlåtbarhet mellan fartyg av samma storlek.

Vi måste se vad detta kommer att leda till. Vi har fått lite löften om detta från Havs- och vattenmyndigheten, som har uttalat att de kommer att följa detta noggrant och se vad det leder till och att det inte får några oönskade effekter.

Man kan säga att fisket totalt sett är oerhört reglerat i dag. Man måste se att varje sak man gör får rätt effekter. Vi lyfter fram regelförenklingar i reservation 2, som jag yrkar bifall till.

Herr talman! För att gå över till bottentrålning har Vänsterpartiet kanske inte ett mantra, men de är konsekventa i sin reservation när det gäller att bottentrålning ska förbjudas i alla svenska vatten. Även Miljöpartiet har stått bakom denna reservation tidigare, och jag antar att de i grunden står fast vid den åsikten även om de inte uttalar den så tydligt här i dag.

Jag tycker att man gör det väldigt enkelt för sig - jag har sagt det förut. Det känns som om jag upprepar mig lite grann i den här frågan. Bottentrålning är inte svart eller vitt, utan det handlar om att man har konstaterat att det finns skyddsvärda områden där man inte ska bottentråla. Näringen har ingen annan uppfattning i frågan. Man har visat i många områden att man har tagit de hänsyn som behövts. Därför är det inte riktigt relevant att förbjuda bottentrålning rakt av.

Kopplat till redskapsutveckling och de 38 miljoner jag nämnde förut pågår mycket utvecklingsarbete för trålar även i Sverige. Det har vi tagit upp tidigare i många debatter.

Jag vill säga ett litet ord om ålen, som har varit ett slags huvudtema här i dag. Vad man tycker beror kanske på varifrån man kommer. Som västkustbo har jag konstaterat att ålfiske har varit totalförbjudet under en period. Jag tror det är över ett år eller kanske till och med två. Det är en av de saker som gör att antalet särskilda tillstånd för ålfiske har gått ned kraftigt. Det är förbjudet på Västkusten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Icke förty tycker jag att det är oerhört viktigt att vi följer den förvaltningsplan som finns. Man kan inte först lägga fast en förvaltningsplan och sedan börja rucka på den, för då försvinner all långsiktighet och förutsägbarhet. Det kommer att göras uppföljningar av den plan som vi har, och om det krävs ytterligare åtgärder kommer det naturligtvis att beslutas om det.

Gunilla Nordgren nämnde vattenkraftens satsningar. Jag tror att vi måste ställa ännu högre krav på vattenkraftsbolagen. Förhoppningsvis ska den frivillighet som finns bestå.

Jag har överskridit min talartid med två minuter, så jag avstår från att säga något om vattenbruket och konstaterar bara att just musselodling är ett stort win-win-koncept. Det ger både föda och fånggröda, om man säger så.

Herr talman! Eftersom Lars Tysklind tar upp frågan om bottentrålning tycker jag att det är bra att vi kan tala vidare lite om det. Jag tycker att det blir lite märkligt när Lars Tysklind varje gång vi har denna debatt rycker in som försvarare av bottentrålning, för jag tror inte att det egentligen är vare sig Lars eller Folkpartiets intention. Det jag hoppas att Lars Tysklind vill visa på är att det finns olika former av bottentrålar och att vissa påverkar de marina ekosystemen mindre än vad andra gör.

Jag kan tänka mig att vara helt öppen för att formulera ett framtida totalförbud mot bottentrålning. Om man kan presentera bottentrålare som fungerar i samklang med de marina ekosystemen och som inte åsamkar de stora skador och leder till de ingrepp som jag talade om tidigare kan de undantas från ett sådant förbud. Det är ändå syftet med det hela som vi vill åt. Vi vill värna våra bottnar och våra marina ekosystem.

Med det sagt skulle jag vilja fråga Lars Tysklind och Folkpartiet: Skulle ni kunna ställa upp på en sådan formulering - ett lite flexiblare förbud där man tar hänsyn till just de olika trålarnas effekter? Jag skulle också vilja veta varför inte Folkpartiet fullt ut backar upp att vi ska driva förbud mot bottentrålning i internationella sammanhang inom EU och i globala sammanhang där det är ett ännu större problem än här på hemmaplan.

Herr talman! Problematiken hänger mycket på att just bottentrålning är en fiskemetod som det är lite svårt att vara utan. Man kan avstå från att fiska vissa arter; då behöver man inte bottentråla. Jag håller helt med Jens Holm om att det finns mycket dålig bottentrålning. Men det förbud som Vänsterpartiet nu talar om gäller svenska vatten. Just i svenska vatten tror jag egentligen inte att vi har någon speciellt skadlig bottentrålning, men det är klart att den påverkar botten på ett eller annat sätt.

Om vi nu ser till vad som är förbjudet i dag finns det en trålgräns som ligger så långt ut man kan ha den. På de ställen där man går innanför trålgränsen - det finns tillstånd att gå in - är det noggrant karterat att man går in på mjukbottnarna och inte på de känsliga hårdbottnarna. Det är alltså hårt reglerat också i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Om man för in nästa faktor - att man får utveckla bottentrålarna - blir det dubbel nytta. Det finns också en energifaktor i detta. Det är ingen fiskare i dag som vill dra omkring på och släpa en trål som hugger tag i bottnen och river upp den. Om inte annat kostar det helt enkelt för mycket. Alla har alltså en drivkraft att ha de skonsamma trålarna som släpper igenom vatten, inte river upp bottnen och så vidare. De drar dessutom mindre bränsle. Det finns dubbla aspekter på detta.

Att bara gå in och förbjuda en sak lägger egentligen locket på för utveckling. Det är egentligen det jag vill hävda. Varken Folkpartiet eller jag - och jag tror inte heller att någon annan gör det - försvarar dålig bottentrålning. Det handlar om att ett förbud bara lägger locket på för utveckling.

Herr talman! Om man formulerar ett förbud på så sätt att vi inte ska ha fiskeredskap och metoder som ödelägger våra bottnar tänker jag mig att en stor del av dagens bottentrålning inte kommer att kunna bedrivas i fortsättningen. Det vore väl verkligen att ta ansvar för en teknikutveckling som blir skonsammare för miljön. Sedan finns också energiaspekten: Det är dumt att släpa de extremt långa och tunga garnen efter sig längs bottnarna.

Det är också ett problem att det finns stora subventioner inom fiskeindustrin som går bland annat just till bränsle och som gör att man inte driver på effektiviseringsutvecklingen så hårt som man borde göra.

Vår reservation handlar inte bara om svenska vatten, utan den handlar också om ett förbud på EU-nivå och på global nivå. Jag tycker att man hela tiden har fått påminna både den nuvarande regeringens minister och den tidigare regeringens minister om detta: Glöm inte att driva på för en utfasning av bottentrålning! Då får man ofta höra: Ja, ja, just det - det kan vi ta med oss! Men det verkar liksom inte sitta riktigt i dna vare sig på Regeringskansliet eller hos de borgerliga partierna. Jag hoppas att det ska sätta sig lite bättre i framtiden.

Herr talman! Vi får väl se hur det fastnar i dna, men det blir säkert bra på något vis.

Det är en beskrivning av verksamheten. Detta ödelägger våra bottnar. Det är klart att ingen stöttar ett fiske som ödelägger våra bottnar. Om vi nu diskuterar det svenska fisket, som vi ändå har störst påverkansmöjligheter på om vi talar om det nationella utrymmet, har vi gått från ett läge till att det fiske som pågår i dag trots allt inte ödelägger våra bottnar. Det vill jag påstå. Det finns en utveckling och en förhoppning om att det kan bli ännu bättre.

Jag tror inte alls som Jens Holm att ett förbud driver på utvecklingen. Svenskt fiske är inte i det läget att vi kan lägga bottentrålningen åt sidan och sedan hålla på att jobba med trålar och tro att det svenska fisket kommer att finnas kvar.

Precis som jag nämnde i mitt anförande är vi vid en kritisk punkt, eller i alla fall i närheten av en kritisk punkt. Fisket måste vara av en viss omfattning för att det ska ske en utveckling. Annars har vi på något vis lagt ned det. Det är där vi är i dag. Jag känner inte alls den oro som Jens Holm känner för att denna utveckling inte kommer och inte heller för att vi ödelägger några bottnar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vid något annat tillfälle har vi diskuterat trålningen i Kosterhavets marina nationalpark. Den har man skyddat för att den har en sådan rik bottenfauna, och där har det ändå trålats i drygt hundra år. Den trålning som sker i dag är oerhört reglerad jämfört med vad den har varit tidigare. Precis som jag har framfört tidigare var den reglering som skedde där medan fiskarna tog ett stort ansvar en förutsättning för att nationalparken skulle komma till över huvud taget.

Jag ser hoppfullt på att vi kan få ännu bättre redskap, men jag tror absolut inte att ett förbud är vägen att gå.

Herr talman! Betänkandet om fiskeripolitik är det tredje betänkande vi har från miljö- och jordbruksutskottet i dag. Om talmannen hade varit här under debatten om alla tre betänkandena och inte hade kunnat vad han kan om politik här i Riksdagshuset skulle han ha trott att vi inte hade haft en alliansregering på minst åtta år; det är jag helt övertygad om.

Men nu är det inte så. Vi har haft en alliansregering, och vi har varit utan en alliansregering i bara några få månader. Men om man har hört debatten skulle man kunna få den uppfattningen.

I detta motionsbetänkande om fiskeripolitik finns det sex reservationer. Jag yrkar avslag på samtliga.

Jag tänkte bemöta några av dessa reservationer. Något som det motioneras flitigt om är behovet av regelförenklingar. Jag vet att utskottet under alla år har lyft fram behovet av detta.

Svenska fiskare har nog det mest övervakade yrket i nästan hela världen i dag. Jag vet inte hur det är i Nordkorea och så där, men i övrigt ligger det nära till hands. Fiskaren kontrolleras av teknik och regler i all oändlighet. För att fiskaren ska få lov att lämna kaj och gå ut och jobba måste han först ha fått grönt ljus av myndigheten, och det visas på datorn. Han måste nämligen först meddela att han ska lämna kaj. Under hela fiskeresan följs han sedan av elektronik så att myndigheten kan se var han är, var han fiskar och hur fort fartyget går. När han är ute på sjön ska han redovisa fångsterna via den elektroniska loggboken.

Förutom elektroniken som övervakare finns det hur många skriftliga regler som helst. Allt ska göras rätt. Annars blir det dryga böter. Jag är ganska säker på att det inte finns en enda fisketur där det inte går att leta upp minst ett fel enligt regelboken och för vilket fiskaren skulle kunna bötfällas.

Jag var i med en debatt i radio för en vecka sedan angående regelverket och övervakningen. Då berättade en fiskare att han hade tagit av 1,8 kilo torsk för att ha till middagen. Dessa 1,8 kilo var inte loggboksförda, om jag förstod det rätt. För tilltaget med de 1,8 kilona fick han böter på 2 000 kronor. Jag skulle vilja höra reaktionen från en bonde om han fick böta tusentals kronor för att han tog ett par kilo potatis till middagen. Det är precis samma sak.

Ett annat exempel som jag har lyft fram tidigare i debatten är att svenska fiskare som händelsevis skulle fånga en hälleflundra som bifångst i dag är tvungna att kasta tillbaka den i havet. Annars får de böta. Norska fiskare som fiskar i samma område får ta hälleflundran som bifångst, om den inte är mindre än 30 centimeter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Ibland fiskar svenska fiskare på norskt vatten. Vi har tillstånd att ta upp en viss kvot där. Vid ett tillfälle blev en svensk fiskare bordad av den norska kontrollen som såg att den svenska fiskaren hade fått en hälleflundra som bifångst. Den svenske fiskaren sa till den norske kontrollanten att han måste kasta tillbaka den i havet. Den norske kontrollanten sa då att han i så fall skulle rapportera fiskaren till direktoratet i Bergen. Och då skulle det bli böter. Han skulle också ringa till den svenska polisen och tala om för dem att de skulle möta upp fiskaren på kajen för att se att han levererade hälleflundran till kaj. Fiskaren blev tvungen att ta med fisken till svensk hamn. Han blev åtalad, och det blev rättegång.

Detta beror inte på EU-regler. Det beror på våra egna svenska regler. Det finns ingen ursäkt. Vi kan inte skylla på någon annan här. Det är svenska regler, och så har en svensk fiskare det.

Herr talman! Vi har som sagt haft en borgerlig regering i åtta år och en centerpartistisk fiskeriminister. Han hade ett anförande här i kammaren för en liten stund sedan, men han har gått nu eftersom han inte var mer intresserad av fiskepolitiken än så här. Han har i varje stund hävdat att hans mission är att regelförenkla. Inom fisket har han misslyckats kapitalt. Det är svårt att säga hur stort misslyckandet är, men troligen handlar det om en ökning av reglerna för fisket med ungefär 50 procent under den borgerliga perioden.

Nu, några månader efter att borgarna har lämnat regeringsställningen och hamnat i opposition, motionerar de om regelförenklingar som de har haft åtta år på sig att genomföra. Men för att inte skämma ögonen ur sig konstaterar de i sin motion att "i dessa tider av regelförenklingar synes fiskeföretagen ha satts åt sidan". Ni hörde helt rätt. "I dessa tider av regelförenklingar synes fiskeföretagen ha satts åt sidan." Så sant, så sant!

Efter åtta år och några månader kom de borgerliga partierna på att de har lämnat fiskeföretagen åt sitt öde. Då skrev de några motioner. Hipp, hipp, hurra!

Jag är övertygad om att vi inom överskådlig tid ska kunna vända skutan och rädda det som den borgerliga alliansregeringen inte lyckades fördärva inom fisket på åtta år. Jag menar inte att det ska ske inom åtta år. Jag menar att inom ett till två år ska vi se till att regelförenklingar genomförs.

Herr talman! Det har varit en debatt om bottentrålning. Vänsterpartiet har i en reservation yrkat på att bottentrålning ska förbjudas i svenska vatten. Jag tyckte att det var en bra debatt. Men i dag är bottentrålning förbjuden i svenska vatten. Det förbjöds genom att vi flyttade trålgränsen så långt ut man kan enligt EU-lagstiftningen. De undantag som gjordes var för trålfiske med selektiva redskap på några få områden. De områden som man har kommit överens om är mindre områden där det har trålfiskats i decennier.

Det är viktigt att trålfisket kan fortsätta, inte minst för att utprova mer skonsamma trålar. Jämfört med de trålar som användes för bara några tiotals år sedan är trålarna i dag betydligt mer skonsamma mot bottnar och inte minst mot det som finns på bottnarna. Sverige är i dag ledande på att utveckla skonsamma och selektiva redskap. För att kunna fortsätta denna forskning måste vi också ha ett fiske med redskapen.

Om man gick ned och tittade på en kaj utefter kusten kunde man förr se att där låg massor av grejer som trålarna drog upp från bottnarna. I dag är trålarna dyra, och man är duktiga på att utforma trålarna så att man kan undvika att plöja bottnarna på det sätt som man gjorde förr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Några motioner berör också vattenbruket, vilket även har varit uppe till diskussion. Vattenbruket är ett område som har utretts nästan hur många gånger som helst under de senare decennierna.

Sverige, med Europas längsta kust och dessutom tusentals sjöar, borde ha potential att utveckla vattenbruket. Det har riksdagen framfört gång efter annan. Men vi vet alla att det även finns negativa konsekvenser av vattenbruket. Fiskodlingar ger övergödning, och fisk rymmer från kassodlingar och kan sprida sjukdomar. Men problem är till för att lösas.

Efter decennier av diskussioner har nu Jordbruksverket lagt fram en strategi som gäller fram till 2020 för att utveckla ett långsiktigt lönsamt och hållbart vattenbruk. Denna strategi är framarbetad i samarbete med branschen. Till detta kan läggas att till den fiskerifond som antogs i EU för den kommande perioden läggs det ännu mer pengar för att främja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt vattenbruk.

Sverige har potential att utveckla vattenbruket, kanske mest genom landbaserad verksamhet som inte minst kan nyttja restvärme från många industrier. Nu när vi äntligen tar ett samlat grepp om vattenbruksnäringen är jag övertygad om att det kommer att leda till många jobb ute i våra bygder.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om ål och ålfisket. Det väcker många känslor och motioner om alltifrån att rätten att fiska ål ska kunna ärvas till att förbjuda allt ålfiske.

Att ålbestånden har minskat dramatiskt under flera decennier står helt klart. Det pratas om att det i dag bara finns någon eller några få procent kvar av bestånden. EU bestämde 2007 att alla medlemsstater skulle upprätta förvaltningsplaner för ålen. Sveriges plan godkändes 2009. I och med genomförandet av den svenska förvaltningsplanen för ål har ålfisket minskat dramatiskt. Mest har detta skett på västkusten där det är i stort sett totalförbjudet i dag.

De flesta ansåg att det var nödvändigt att minska ålfisket i Europa, men sättet det skedde på kan diskuteras. Många yrkesfiskare blev plötsligt sittandes med redskap och annan utrustning för hundratusentals kronor som blev helt värdelös. Ingen som helst ersättning utgick från staten eller EU. Vilken annan yrkesgrupp kan vi behandla på det sättet? Ingen kan väl tycka att det är orimligt att det utgår en viss kompensation.

Att fisketrycket påverkar beståndssituationen i olika fisken är rimligt att anta. Men min övertygelse är att det som påverkar ålbeståndet mest är ålens möjlighet att ta sig till sina uppväxtområden och sedan därifrån. I dag slaktas det tusentals kilo ål - stora som små ålar - varje år vid våra kraftstationer.

Om vi däremot kan få en miljöprövad vattenverksamhet i Sverige enligt det EU-direktiv som vi skrivit under kommer vi att se en ålstam som växer sig allt starkare. Det känns ju som att Moderaterna är med på tåget med en miljöprövning av vattenverksamheten.

Jag tycker att det är synd att vissa partier lämnar fiskeripolitiken åt dess öde. Sverigedemokraterna har lämnat fiskedebatten, och Kristdemokraterna har inte ens begärt ordet i den här debatten. Jag tycker att det är svagt att man ser så njuggt på fiskepolitiken. Detta borde fiskarkåren i Sverige ta till sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

(Applåder)

Herr talman! Då kan vi konstatera att Folkpartiet och Moderaterna är kvar på plats, och det är ju bra.

Det känns kanske lite konstigt att efter detta anförande säga att i grunden är nog jag och Jan-Olof Larsson överens om ganska mycket. Regelverket behöver naturligtvis förenklas. Att det den här gången bara handlar om motioner kan man ha synpunkter på, men å andra sidan har vi inte heller sett någon proposition i ämnet. Det är en fråga som jag skulle kunna få svar på. Nu har jag antecknat tidsperioden ett till två år, så det lär ju dyka upp en proposition i närtid, om detta ska kunna vara genomförbart.

Vi har nu bytt regering, och framtiden är inte vad den har varit, men det är ju en helt annan sak.

Jag instämmer i den bild som Jan-Olof Larsson målar upp av fiskarens vardag. Jag kan se varje dag hemma att fiskarna får ligga och vänta på att få åka till kaj, kanske ibland upp till en halvtimme, för att tekniken inte fungerar. Det är klart att det inte är acceptabelt. Det tycker man inte heller på Havs- och vattenmyndigheten. Man gör naturligtvis vad man kan för att rätta till detta.

Vi måste arbeta för att det ska bli en flexibilitet för att de fiskare som med alla medel verkligen försöker att göra rätt enligt regelverket inte ska drabbas av orimliga sanktionsavgifter, men det händer faktiskt i dag.

Som sagt skulle jag vilja ha svar på frågan när det kommer en proposition från den nuvarande regeringen. Det ser jag fram emot. Jag tror att vi kommer att rösta ja om den innehåller bra förslag.

Herr talman! Lars Tysklind behöver nog inte bekymra sig över om han ska rösta ja eller nej. Det behövs ingen proposition i den frågan, utan det handlar om en handlingskraftig regering som kan ge uppdrag till sina myndigheter och se till att det genomförs en regelförändring. Är det för att ni har suttit och väntat på en proposition om regelförenklingar som det har gått i stå i så många år och inte blivit något av? Det låter ju helt osannolikt vansinnigt.

Som Lars Tysklind säger är vi överens om att yrkesfiskarna lever i en situation där de, från det att de lämnat kaj tills de kommer tillbaka, absolut har brutit mot lagen på något sätt. De kan då bötfällas och kanske förlora det som de har fiskat upp. Då har ni suttit och väntat på en proposition för att åstadkomma någonting! Det låter väldigt konstigt.

Herr talman! Det system som vi har i det här landet bygger på att riksdagen anger ramarna, att regeringen har förordningsverktyget och att myndigheterna kan utfärda föreskrifter. Jag vet inte om Jan-Olof Larsson har missat att det har lagts fram en del propositioner som åtminstone har haft intentionen - om jag ska vara riktigt ödmjuk - att skapa förenklingar.

Sedan är det som Jan-Olof Larsson också tar upp viktigt, att myndigheterna får rätt uppdrag i sina regleringsbrev. Men jag tycker ändå att tonläget var ganska högt om vad alliansregeringen har och inte har gjort. Det kändes ändå som att den nuvarande regeringen hade en proposition på lut, men att så inte är fallet har vi fått besked om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Här har det vid några tillfällen framhållits att det som tur är finns en 38-miljonerspott för utvecklig av selektiva redskap. Vi kan inte komma ifrån att det var förra landsbygdsministern Eskil Erlandsson som låg bakom det förslaget till riksdagen. Det finns ändå någonting historiskt att gå vidare med.

Herr talman! Senast i juni månad i fjol antog vi här förslag om förändringar av fiskelagen. Det innebär ju inte att allt regelverk som finns, alltifrån EU:s fiskelagstiftning till svenska regler, inte kan anpassas och ses över.

Den före detta fiskeriministern berättade om jordbruket och alla regelförenklingar på det området. Jag har inte sett några sådana propositioner, utan det är ett naturligt arbete som ska ske ute på myndigheterna. Vi ska inte ha mer regler än nödvändigt. Vi ska göra det så lätt som möjligt för folk att följa de regler vi har.

Men i dag har jag en känsla av att i fråga om den förra regeringsperioden ligger vi i överkant när det gäller att skapa ett reglemente utifrån olika lagstiftningar.

Jag nämnde tidigare hälleflundran som exempel. Om svenska fiskare får upp en hälleflundra när man fiskar i Skagerack måste man slänga den i sjön. Fiskare från Danmark eller Norge kan ta den i land och sälja den. Vi är ensamma om den regeln, och det behöver vi inte lägga fram en proposition här i kammaren för att ändra på.

Herr talman! Jag konstaterar att vi är ganska överens om mycket. Jag har aldrig tidigare debatterat med Jan-Olof Larsson, så jag lyssnade med mycket stora öron.

Jan-Olof Larsson sa att alliansregeringen inte har gjort någonting, vilket jag kan tycka är fel. Havsmyndigheten har ju fått flera uppdrag från den förra regeringen om regelförenklingar. Sedan kan man tycka att det har gått för långsamt. Men 2015 fick Havsmyndigheten ett uppdrag från den nya regeringen. Det är gott och väl, men det är fråga om takten i regelförenklingsarbetet. Det var därför som jag sa att jag är intresserad av att läsa den rapporten när den kommer den 1 december.

Jan-Olof Larsson sa att kraftverken står för den största fiskdöden. Då vill jag fråga: Är du beredd att skärpa kraven på att kraftbolagen ska öka takten och jobba med att utöka de elva försöksverksamheterna till fler dammar?

Herr talman! När det gäller vattenverksamheten och våra kraftstationer jobbas det inom Regeringskansliet för att vi ska kunna uppfylla vattendirektivet från EU. Det innebär att det ska ske en miljöprövning av vattenverksamheten. Där ligger nog den stora knuten för att vi ska få en ökad biologisk mångfald. Det ska bli lättare för ålen att ta sig fram och tillbaka från sina områden, och jag hoppas att detta kommer att ske inom en snar framtid.

Jag sa inte att ni inte har gjort något. Ni har ökat regelverket för fiskarna med 50 procent. Det är det som har skett under den här perioden. Man hittar på egna regler, sådana som inte ens finns i EU, exempelvis detta med hälleflundrorna. Det är ett litet exempel men nog så kostsamt för en yrkesfiskare. Visst har det gjort något, det har gjort det etter värre. Det är det som har hänt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Jag kan konstatera att vi inte längre är så överens. Det jag menade var att också vi vid ett flertal tillfällen gav uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten att se över möjligheten till regelförenkling. Jag uppfattade det alltså som att vi var ganska överens i den här frågan.

Nu gäller det att sätta kraft bakom orden, så att kraftbolagen jobbar med att utöka försöken från elva till fler. Precis som vi konstaterade tidigare går en stor del av ålarna och laxarna åt i kraftverken. Då är frågan om den nuvarande regeringen är beredd att sätta kraft bakom orden för att få ännu mer fart på kraftbolagen så att de förhindrar det.

Herr talman! Ja, vi är beredda att göra det. Det tänker vi göra genom att vattenverksamheten miljöprövas. Det gäller alla kraftbolag. Man ska miljöpröva vattenkraften. Det innebär i slutändan att inte bara laxen och ålen utan hela den biologiska mångfalden kommer att bli betydligt mycket bättre.

Om man ger uppdrag till en myndighet att göra någonting och ingenting händer på åtta år utan det bara blir värre och värre, då borde man väl på något vis återkoppla till myndigheten och säga att det går åt fel håll, att det bara blir värre och värre för dem som ska fiska, för yrkesfisket. Men så har inte skett.

Herr talman! Vi har talat om fiskeripolitiken, och jag skulle vilja tala om dem som det handlar om, fiskarna som simmar i havet.

Många av de undersökningar som görs för att se vilka fiskar man ska fiska och när, var och hur görs i form av åldersbestämning. Det görs genom att man tar ut otoliterna, hörselstenarna, som finns i huvudet på fisken. Vi har också sådana, men våra är lite för mjuka och för små för att man genom dem ska kunna se hur gamla vi är. På torskar och andra fiskar finns de kvar. De består av ungefär samma material som våra tänder, emalj, och finns kvar länge.

Medeltorsken som Amerikas urinvånare åt för 400-500 år sedan var 140 centimeter. Medeltorsken som landades på Göteborgs fiskeaktion runt förra sekelskiftet, alltså 1900, var 110 centimeter. I dag har vi ett minimimått på torsk som varierar, beroende på var i Sverige man är, från 30 till 35 centimeter. Vi fiskar alltså upp torskar som inte ens har hunnit bli könsmogna. En förstfödande torskhona lägger ungefär 50 000 ägg. En fullvuxen torskhona i sina bästa år lägger kanske 5 miljoner ägg. Det är viktigt att vi har kvar kapitala djur även i havet.

Det säger sig självt att något är fel när vi har en längdfördelning på fisk där nästan ingen fisk är över 45 centimeter, det på en art som kan bli 2 meter. Torsken är dessutom inte den enda fiskart där det har gått utför. 25 av Sveriges 120 marina fiskarter, alltså en femtedel, är rödlistade. Två av dem är redan nationellt utdöda, fem akut hotade och många starkt hotade. Framför allt är det de långlivade arterna som tar stryk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Många av våra djur i havet blir långlivade, vilket man kanske inte tänker på. En ko kan föda en kalv när hon är ett eller två år. En pigghaj blir inte könsmogen förrän hon är 22 år gammal, och den har en av djurvärldens längsta dräktigheter på ungefär 22 månader. Den föder 3-10 levande ungar, som redan när de föds kan fastna i trålen. När man väl börjar fiska på dessa arter måste det därför ske med varsamhet, för det tar lång tid innan de ersätter sig själva. Då är det inte konstigt att den art som förut var vår vanligaste hajart, pigghajen, nu bara finns kvar i 1-2 procent av ursprungsbeståndet.

Jag hade egentligen inte tänkt tala så mycket om ål i dag, men med tanke på dagens debatt måste vi ha lite ålbiologi. Alla europeiska ålar, Anguilla anguilla, föds i Sargassohavet utanför Kubas kust och flyter med strömmarna över till Europas och norra Afrikas kuster. Den resan tar ungefär två år. Sedan lever de längs kusterna, chillar lite som ungdomar tills de kommer på att de ska bli stora och se vad som händer inne i landet. De simmar in i sötvattendrag - floder, älvar, åar - där de lever i 20-30 år för att sedan simma tillbaka till havet. Därefter ska de företa hela resan över Atlanten tillbaka till Sargassohavet, träffa en partner, para sig och dö.

Det finns bara ett bestånd av den europeiska ålen. Det betyder att en ål som hittas i Hornavan i Sverige kan vara syster eller bror till en ål som hittas i en brunn i Mauretanien. Nu har vi ungefär 1 procent kvar av vårt ålbestånd. De ålar vi fiskar kom hit för 20-30 år sedan. Nu har vi nästan ingen invandring av ål kvar, det vill säga av den glasål som kommer med strömmarna. Det är den som har minskat. Därför måste vi sätta in alla till buds stående medel för att stoppa minskningen.

Man kan inte ställa fisket och vattenkraften mot varandra. Båda sakerna måste finnas. Fiskeriverket gjorde en undersökning 2009. Det framkom att om vi då stoppade all mänsklig påverkan på ål skulle det ta 80 år innan vi hade någorlunda restaurerade bestånd. All mänsklig påverkan innebär fiske, vattenkraft, elledningar och annat i havet. Därför tycker jag inte att man kan säga så mycket annat än att alla de åtgärder som vidtas för att bevara ålen är mycket viktiga.

Vi kan jämföra med torsken. Om torsken kollapsar i till exempel Kattegatt finns det fortfarande andra torskbestånd. Torsken som art är inte utrotad. Den finns i Berings sund och på många andra ställen i Atlanten. Men om ålen kollapsar finns det ingen ål kvar. Då är den borta från jordens yta, utrotad tillsammans med dronten och andra.

Det är därför viktigt att vi förvaltar de gemensamma resurserna varsamt. Fiskeripolitiken och överenskommelsen om förvaltning har inte alltid varit korrekt behandlad. Man kan nog säga att den varit styvmoderligt behandlad. När Miljöpartiet 2002 gick ut i valrörelsen och krävde torskfiskestopp var det nog många som undrade vad vi var för tomtar. Fisk finns det gott om, och om det inte finns är det inte vårt problem utan EU:s.

Vi hade rätt. År efter år hade man skattat bestånden mycket mer än de tålde. Forskarna i Vetenskapsrådet, alltså Internationella havsforskningsrådet Ices, hade sagt det, men politiken hade hela tiden beslutat någonting annat. Trots väl underbyggda siffror, kurvor som pekade nedåt, blev forskarna överkörda när EU:s länder gjorde upp om fiskekvoterna. Det fanns bevis från Kanada och Great Banks i New Foundland på att torskfisken hade kollapsat, men det gjordes ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Sedan dess har det hänt något. Under förra mandatperioden lyftes fisket högt upp på dagordningen i EU-parlamentet. Arbetet med att reformera EU:s hela fiskepolitik påbörjades, och avgörande beslut togs. Den 1 januari 2014 började den nya fiskeripolitiken att gälla, och den ska vara helt sjösatt år 2020. Den går ut på att inget bestånd ska skattas hårdare än vad beståndet klarar av. Vi ska alltså fiska på räntan, inte på kapitalet. De fiskar som kan göra nya fiskar måste vara kvar i havet för att vi ska få ett hållbart fiske. Annars går det nedåt igen. Fiskeridödligheten, alltså hur mycket av bestånden vi kan få upp, måste anpassas efter hur bestånden ser ut.

Vidare är det förbjudet att dumpa fisk över bord. Det gäller även annat som man får upp. Också det ska vara helt sjösatt år 2020. Fiskare som fiskar med hållbara metoder ska få företräde, och fiskeavtal med andra länder, till exempel Västsahara, får inte konkurrera med det inhemska fisket.

Sverige fick ett brett parlamentariskt stöd. Vi har tidigare hört Eskil Erlandsson säga att Sverige var ledande i det hela, vilket stämmer, och jag tror att vi alla kan ge Isabella Lövin kredd för att vi nu faktiskt har en hållbar fiskeripolitik på plats.

Men det gäller att slå vakt om det system som vi nu har sjösatt, och där har Sverige en otroligt viktig roll. För trots alla vackra ord om hållbart fiske anar man nu tendenser till att det här nallas i kanten. Vi kan inte tillåta att det sliras på målet, för då blir det inte en hållbar fiskeripolitik. I artikel 2 i grundförordningen står det klart och tydligt att vi ska återställa och bevara populationen av fiskbestånd över biomassanivåer som kan ge maximal hållbar avkastning.

Fiskeridödligheten, alltså hur mycket vi får fiska upp, måste anpassas därefter. Vi får bara fiska på räntan, och för att vara på den säkra sidan bör vi ta en viss höjd. Vi måste alltså ligga över MSY, som det heter på fiskespråk, det vill säga över den gemensamt hållbara avkastningen - inte på MSY, utan över. Det har vi gemensamt beslutat, och det är så det sker i länder med god förvaltning: Nya Zeeland, Australien och USA.

Tyvärr ser vi nu en glidning av tolkningen av det här målet för fiskeripolitiken. Man nämner själva fiskeridödligheten som ett mål i sig. Det är olyckligt, eftersom det är ett ögonblicksvärde. Det ger bara 50 procents chans att man faktiskt har den biomassanivå som man behöver för ett maximalt hållbart utnyttjande.

Därför är det nu oerhört viktigt att det blir rätt i de förvaltningsplaner som håller på att utarbetas och som man beslutar om varje år. De är basen för vad man får fånga. Vi måste sätta mål för fiskeridödlighet, så att det är över MSY. Där har Sverige en otroligt viktig roll att spela.

Jag tror och hoppas att vi har en gemensam syn på detta från utskottets sida, att vi ser till att Sverige står upp för att tolka EU:s fiskeripolitik på det sätt som det var tänkt för ett hållbart fiske och inte tolererar avstyckningar och vantolkningar. Det är jätteviktigt att det här blir rätt. Annars kommer EU:s fiskeministrar att fortsätta att varje år i december sätta fiskekvoter som successivt urholkar våra bestånd.

Dessutom finns det ett stort ekonomiskt incitament att inte ta ut för mycket. Vi i Sverige måste föra den här diskussionen i rådet och hela tiden slå vakt om artikel 2 och att det ska vara en fiskeridödlighet över MSY. Det har vi gjort hittills med gemensamma krafter, och jag hoppas och tror att vi ska göra det i fortsättningen också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Jag uppskattade mycket av det Emma Nohrén sa, i synnerhet det om ålen. Precis som Emma Nohrén säger är ålen akut hotad. Det finns 1 procent kvar av det ursprungliga beståndet, vill jag minnas att hon sa. I Sverige har vi ett förbud mot ålfiske, men det ges mängder av undantag. Det ges hundratals undantag för yrkesfisket. Hundratals ton ål fiskas upp varje år.

Det här är inte hållbart. Det finns en väldigt stor risk att det blir precis som Emma Nohrén säger, att ålen tar slut. Och tar ålen slut finns det ingen ål kvar. Alla som vill fiska ål i framtiden borde förstå det. I det här läget behöver vi ett totalförbud mot ålfiske, så att bestånden kan återhämta sig.

Det här är någonting som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit helt överens om. Efter att ha lyssnat på Emma Nohrén borde man kunna dra den helt logiska slutsatsen att Miljöpartiets linje vore att biträda det som Vänsterpartiet nu föreslår och som vi ska rösta om här om några minuter, nämligen ett totalförbud mot ålfiske. Kommer Miljöpartiet att rösta för reservation nr 6?

Herr talman! Ja, ålen är kritiskt hotad, som jag sa tidigare. Ingen skulle bli gladare än jag om vi finge slut på ålfisket. Men vi har också en ålförvaltningsplan, där de parametrar som finns med beaktas, också de socioekonomiska. Det är viktigt att hedra denna plan och inte ställa den över kant. Det har blivit mycket färre ålfiskare, och det ges inga nya tillstånd. Det är en mycket mindre mängd ål som tas upp.

Men personligen skulle jag absolut gärna vilja ha ett ålfiskestopp nu.

Herr talman! När vi röstar i den här kammaren ska man följa sitt samvete. Tycker man en sak borde man rösta för det. Jag vill uppmana alla miljöpartister som vill rädda ålen att rösta på reservation nr 6 i det betänkande som vi debatterar just nu. Bifalls denna får vi ett totalförbud mot ålfiske, och då kan vi rädda ålen i Sverige.

Herr talman! Det är många andra delar som påverkar förutom fisket, till exempel vattenkraften. I ålförvaltningsplanen finns ett åtgärdsprogram för hela det här. Det är det programmet, med åtgärdsplanerna för restaurering av ålbeståndet, som nu ligger till grund för hur man bedriver ålpolitiken, och det är det vi får anpassa oss efter. Att i dag rösta igenom ett ålfiskestopp tror jag inte skulle hjälpa så mycket, utan vi har sjösatt ett helt program som Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Jag vill instämma i det Emma Nohrén sa om storleken på fiskar. När vi jobbar med selektivitet tror jag att vi får börja tänka åt båda hållen. Jag såg i dag en SLU-rapport från Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, där man skrev att den typen av selektivitet vi har jobbat med har lett till att det blivit mindre fiskar i populationerna - inte bara färre utan även mindre fiskar.

Det är nog många som kan få kredd för att Sverige har varit ledande i EU-sammanhang för att reformera fiskeripolitiken. En av de saker som tagits upp här tidigare är partnerskapsavtalen. Vi har haft mycket diskussion i utskottet och riksdagen om huruvida man ska säga nej till partnerskapsavtalen. Eskil Erlandsson i den tidigare alliansregeringen var väldigt angelägen om att vara spelbar, så att han kunde påverka de avtal som ändå blev till och se till att de blev bra.

Jag uppfattar det nog som att Isabella Lövin ändrat sig i den frågan och kommit att instämma i att det är den väg man ska gå. Detta kan vi kanske vara överens om. Kan vi möjligen få en kommentar från Emma Nohrén om detta med att vara spelbar? Nu är det ändå Miljöpartiet som sitter i regeringen, och jag ser att just den tanken verkar finnas någonstans.

Herr talman! Det var två väldigt intressanta frågor. Det känns lite jobbigt att svara på dem nu när vi har tidspress inför voteringen.

Detta med selektivitet i fisket är intressant. När så gott som alla riksdagsledamöter här inne har lärt sig ordet selektivitet och alla pratar om det visar det sig att effortfiske kanske är det bästa och att man går ifrån detta på andra håll.

Vi har tusenbrödrasällskap av torskar i Östersjön. Till en viss del kanske det beror på att vi har tagit bort de stora rovfiskarna. Det handlar inte bara om att man selekterar inom den egna arten, utan det handlar också om att vi har tagit bort de stora predatorerna, som hajar, marina däggdjur och så vidare. Men det är en intressant diskussion att följa, och det är lite jobbigt om vi ställer allt på ända när vi äntligen har fått till det med selektiviteten.

När det kommer till tredjelandsavtalen har vi mycket riktigt sett att vi kan påverka. Jag är inte så insatt i det, men det kan vara bättre att få till bra tredjelandsavtal. Vi har satt upp spelregler gemensamt i utskottet och även i gröna gruppen. Vi ser också stora skillnader mellan hur avtalen är skrivna i dag och hur det var för bara något år sedan.

Herr talman! Jag är ganska övertygad om att Sverige har spelat en avgörande roll. Det är glädjande att även Miljöpartiet ser att det är en bra metod.

Jag kan lakoniskt konstatera att det finns en samstämmighet vad gäller det framtida fisket och det maximala hållbara uttaget - MSY, som man säger. Vi är helt överens om att det ska vara över MSY. Detta har vi ältat fram och tillbaka ett antal gånger, men vi är överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Herr talman! Jag kan bara tacka för det och hoppas att vi å Sveriges vägnar kan ha en ganska gemensam fiskeripolitik att driva i EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)