Folkbildning

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 2. Vi har nu att behandla ett betänkande om folkbildningen. Man kan i Folkbildningsrådets verksamhetsberättelse för 2007 läsa att föregående år varit ett bra år för folkbildningen. Man har fått ett ökat statligt stöd, det är nya syften och stora förväntningar på studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Man skriver också att resultatredovisningen visar att verksamheten svarat upp mot förväntningarna. Det känns bra. Detta pekar på den folkbildningspolitik som den förra regeringen presenterade för riksdagen under förra mandatperioden. Lyckligtvis blev folkbildningen prioriterad av den borgerliga regeringen så att den fick ökat anslag, vilket också den förra regeringen aviserade. Vi socialdemokrater kände en stor oro över att Moderaterna skulle gå på sin tidigare linje, nämligen att minska anslagen till folkbildningen. Trots den moderata iver att sänka skatterna som nu råder lyckades de andra borgerliga partierna rädda folkbildningen. Jag är glad för det. Där vann man i alla fall i den dragkampen. Allt väl så långt, men nu är det knappast så att all lycka varar för evigt, och speciellt inte med en borgerlig regering. Nu när man har enats på nationell nivå om ökade anslag minskar anslagen från annat håll. I Folkbildningsrådets verksamhetsrapport kan man läsa att av de tio kommuner som ger noll kronor till folkbildningen är åtta borgerligt styrda. Tycker utskottsmajoriteten att det är okej? I detta betänkande har vi socialdemokrater och Vänsterpartiet en reservation som tar upp det delade ansvaret för folkbildningen mellan stat, kommuner och landsting. I folkbildningspropositionen Lära, växa, förändra betonades att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och att ansvaret för det ekonomiska stödet delas mellan stat, kommuner och landsting. Det beslutades i denna kammare då, våren 2006, att regeringen skulle ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om det gemensamma ansvaret för bidraget till folkbildningen. Jag vet också att den socialdemokratiska regeringen gjorde det. Men nu verkar det som att den borgerliga efterträdaren med ansvar för folkbildningen tycker att detta är ointressant, och utskottsmajoriteten agerar inte heller i frågan. Vad jag kan minnas var inte de borgerliga partierna emot detta förslag när vi beslutade om det under förra mandatperioden. Så min fråga, herr talman, till utskottsmajoriteten blir: Vad händer? Vad gör ansvarig minister, och vad gör den borgerliga utskottsmajoriteten mer än följer frågan, som man skriver i betänkandet? I utskottet avstyrker den borgerliga majoriteten motionen, med hänvisning till att kommuner och landsting är självständiga och att de själva ska bestämma anslagsnivåerna. Man förutsätter däremot att regeringen noga följer utvecklingen inom området. Kan vi i dag få ett svar på hur regeringen följer frågan? Det skulle vara intressant att få höra det i kammaren i dag. Jag vill också lyfta fram vårt särskilda yttrande som vi har tillsammans med Vänsterpartiet. Den borgerliga regeringen har på kort tid åstadkommit en rasering av vuxnas möjlighet till det livslånga lärandet. Genom nedmonteringen av vuxenutbildningen, utarmningen av arbetsmarknadsutbildningar och borttagandet av rekryteringsbidrag och korttidsstudiestöd har möjligheten för väldigt många människor i vårt samhälle att ta del av utbildning och bildning försvunnit. Jag träffade senast i går en grupp tjejer som arbetar inom äldreomsorgen och som tack vare korttidsstudiestödet har getts möjlighet att läsa en dag i veckan. Nu är korttidsstudiestödet borta och därmed deras möjlighet till fortsatta studier. Varför är det så svårt för den borgerliga regeringen att se denna möjlighet till livslångt lärande som något positivt? Människor som lär nytt och träffar nya människor växer också som individer och är med och påverkar samhällsutvecklingen. Varför ska detta vara bara några få förunnat? Vi socialdemokrater vill någonting annat. Vi vill investera i människor, det vinner Sverige på, och det vinner vi allihop på.

Herr talman! Det här betänkandet om folkbildning är intressant ur flera synpunkter, även om det inte är så kontroversiellt. Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1, en gemensam s- och v-reservation. Jag står bakom även den andra reservationen och det särskilda yttrandet men lyfter fram bara reservation 1. Att folkbildningen är viktig är vi alla överens om, rörande överens många gånger. Det framgår tydligt av betänkandet. Att regeringen ökat tilldelningen av medel till folkbildningen är bra, men det återstår att se hur långt det räcker och hur länge viljan räcker för att det ska fortsätta. Oron för att folkbildningen, som har tappat resurser under tidigare år, inte ska få det stöd den behöver för att utvecklas och förstärkas finns kvar, i alla fall hos mig och Vänsterpartiet. Det är därför viktigt att hålla tummen i ögat på regeringen och alliansen när det gäller frågan om medelstilldelning. Den kanske viktigaste frågan är att öka trycket på kommuner, landsting och regionförbund som är de som dragit ned mest på stödet till folkbildningen. Där kan vi på nationell nivå, främst då regeringen, påbörja en bredare diskussion om vårt gemensamma ansvar för att folkbildningen ska få det stöd den förtjänar och behöver. Då behöver vi framför allt prata ihop oss med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som i dag är borgerligt dominerade, om nödvändigheten av ökat stöd till folkbildningen. Det är också viktigt att vi samtalar om faran i att, som några är inne på vet jag, beställa verksamhet och ge uppdrag till studieförbund och folkhögskolor som ligger utanför det egentliga folkbildningsområdet. Folkbildningen ska vara självständig och fristående och själv styra de metoder man vill ha. Börjar vi styra det riskerar vi att hamna i en situation där hela idén med folkbildningen går förlorad. Till sist är integration en av de frågor där vi trycker på folkbildningens roll. Invandrare har stor nytta av den verksamhet som folkbildningens olika aktörer genomför. En av de viktigaste grupper som vi lyfter fram i reservationen och det särskilda yttrandet är invandrarkvinnor. De kontaktnät som skapas blir ofta den viktigaste vägen in i samhället. Många av de beslut som regeringen tagit riskerar dessvärre att motverka den här utvecklingen. Det gäller framför allt, som Gunilla var inne på, arbetsmarknadsområdet med de nedmonteringar av arbetsmarknads- och vuxenutbildningarna som har gjorts och även andra beslut angående stöd för att underlätta den här verksamheten. Jag menar att det påverkar möjligheterna för invandrarna att komma in i samhället. Det kanske gör det ännu viktigare att stärka folkbildningen och de här verksamheterna.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet med de 13 motioner som vi har behandlat från den allmänna motionstiden om folkbildningen. Till betänkandet finns två reservationer och ett särskilt yttrande. Betänkandet handlar om just det som vi ska diskutera i dag, nämligen folkbildningens stora och viktiga betydelse. Gunilla Carlsson var orolig för att Moderaterna skulle vilja förstöra för folkbildningen, men senare hörde vi Torbjörn Björlund säga att vi egentligen är väldigt överens. Jag tror att det är precis så: Vi är väldigt överens. Den motion om folkbildningens stora betydelse som behandlas i betänkandet, och som väckts av bland annat Moderaterna, anser vi i utskottet vara tillgodosedd. Anledningen till det är, vilket påpekats här, att alliansregeringen satsat mer pengar än tidigare regeringar gjorde. Gunilla glömde att nämna att det var 90 miljoner mer än vad den tidigare regeringen föreslog, alltså 490 miljoner mer. Totalt är anslaget på 3,1 miljarder. Det för naturligtvis respekt med sig. Det medför också ett ansvar för hur folkbildningens pengar används. Där har man gett ett tydligt uppdrag till Folkbildningsrådet att göra en särskild uppföljning både av kvaliteten på de långa allmänna kurserna vid folkhögskolorna och av folkbildningen i stort. Jag kan glädja er alla med att säga att Folkbildningsrådet nu utsett en expertgrupp som ska försöka ta fram ett bra sätt att titta på kvaliteten i folkbildningen. I den gruppen finns en representant för SKL, en representant för folkhögskolorna och en representant för studieförbunden. Dessutom finns där tre professorer, experter på att analysera och följa upp hur man lever upp till de mål som folkbildningen har ett ansvar för att jobba med. Jag kan nämna att jag sitter som ordförande i gruppen, och jag ska gärna återkomma med mer kunskap och information om vårt arbete framöver. Vi hörde att Moderaterna tidigare inte velat ge de anslag till folkbildningen som nu är fallet. Vi har haft den debatten i kammaren tidigare, och det är alldeles tydligt att vi i en alliansregering ger och tar. Vi har på alla sätt gått med på höjningen och tycker att den är bra. Men vi tycker också att det är viktigt och angeläget att man diskuterar kvaliteten och framför allt vad folkbildningen är bra på. Den är nämligen bra på väldigt många saker. En annan sak som kommer upp till diskussion, och som även tas upp i betänkandet, gäller hur vi ska påverka kommuner och landsting. Som jag uppfattar det menar Socialdemokraterna att vi ska gå in och besluta över kommunerna och vilka anslag de ska ge till folkbildningen. Då är vi verkligen inne och tassar på det kommunala självstyret. Det är viktigt att poängtera vad som står i betänkandet. Där sägs nämligen att vi vill att regeringen noga följer frågan. Jag beklagar att det finns kommuner som drar ned och att det till och med finns kommuner som inte ger några anslag alls. Det är naturligtvis ett bekymmer. När staten ger mer pengar till folkbildningen och kommunerna och regionerna eller landstingen samtidigt sänker anslagen tycker vi inte att det är bra, men frågan är hur en sådan dialog och diskussion ska gå till så att vi inte tar över det ansvar som ligger på kommuner och landsting. Därför säger vi moderater i våra diskussioner att det är viktigt att arbetet med kvalitetsfrågorna blir både tydligt och bra så att vi kan försvara och förklara vikten av folkbildningen. Vi vet att väldigt många egentligen värnar om detta, men när ekonomin varit bekymmersam har inte endast borgerligt ledda kommuner utan också socialdemokratiskt ledda kommuner gett minskade anslag. Det är alltså ett gemensamt bekymmer som vi har, och vi har all anledning att, precis som alliansen nu tänker göra, träffa ministern vad gäller folkbildning för att än en gång lyfta upp det bekymmer som också vi ser finns. Däremot ska inte utskottet bestämma över vilka vägar ministern ska gå för att påverka detta. Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag tycker att folkbildningen är en viktig fråga och ett angeläget område. Det är mycket glädjande att se att man når goda resultat. Vi har den senaste tiden besökt flera olika studieförbund för att höra vad som händer, hur man förändrar och utvecklar sin verksamhet. Även integration har nämnts i debatten. Det är ett sådant område som man ska arbeta med, och det görs också på alla sätt. Än en gång vill jag säga att detta är ett viktigt och angeläget område samt ett bra betänkande, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Det är nog som Anne Marie säger att vi är väldigt mycket överens i folkbildningsfrågorna, vilket framgår när man läser betänkandet. Men vi lyfter även fram en del av de farhågor som vi ser, vilket jag också gjorde i mitt anförande. En sådan gäller anslaget till folkbildningen. Jag tog upp exemplet att av tio kommuner ger åtta borgerligt styrda kommuner inte anslag till folkbildningen. Det är alltså helt nollat. Av dessa tio är tyvärr två socialdemokratiskt styrda. Jag har med mig den proposition som vi tog beslut om under den förra mandatperioden. Det är trots allt inte så många år sedan. Där var vi överens om, som det står, att regeringen avser att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om kommunernas och landstingens bidrag till folkbildningen. Det står inte att vi ska bestämma att kommuner och landsting ger bidrag till folkbildningen. Vi har sagt att vi ska ta initiativ, och därför undrar jag varför utskottsmajoriteten inte trycker på regeringens företrädare med ansvar för folkbildningsfrågorna att ta det initiativet. I den proposition som då behandlades var vi överens i denna fråga. Jag tycker att det är dåligt av utskottsmajoriteten att inte trycka på utan bara säga att man följer frågan. Det skrev man i förra årets betänkande också, och vi kan från Folkbildningsrådets rapport se att fortfarande ger vissa kommuner och landsting mindre pengar till folkbildningen. Visst kan vi slå oss för bröstet och säga att vi anslagit 490 miljoner mer - jättebra - men risken är att det ändå blir utarmat, eftersom de inte tar sitt ansvar. Tycker inte Anne Marie att det är viktigt? Står hon inte för det beslut som vi tog under den förra mandatperioden?

Herr talman! Jo, jag tycker att det är viktigt, och det var därför jag i mitt anförande sade att man ska föra överläggningar och diskussioner. Men utskottet ska inte bestämma om ministern ska göra på ett visst sätt eller inte. Vi säger att regeringen noga ska följa frågan. Dessutom har vi bokat in oss för att i maj träffa ministern angående denna fråga, och vi har själva alliansöverläggningar med SKL. Vi jobbar verkligen aktivt med frågan. Jag tycker att Gunilla Carlsson även ska nämna alla de kommuner som sänkt anslagen, inte bara dem som har noll, vilket i sig är allvarligt nog. Det finns också många kommuner som sänkt, och när vi i expertgruppen nu tittar på och försöker analysera detta ser vi att det inte är någon partifråga såtillvida att Socialdemokraterna höjer, eller åtminstone inte sänker, utan de sänker precis lika mycket som de borgerliga. Bekymret är att kunna hävda och diskutera att detta är en viktig och angelägen fråga att satsa på, det oavsett om det är staten som satsar. Det är jättebra att staten nu satsar mer, vilket verkligen behövs när kommuner och landsting sänker, men det var självklart inte tanken. Där är vi helt överens. Hur frågan ska hanteras vidare har utskottsmajoriteten möjlighet att bestämma, och det gör vi också. Jag vet inte om Socialdemokraterna gjorde så speciellt mycket med det beslut som då togs, om det skedde någon förändring, för som vi ser fortsätter sänkningarna också i socialdemokratiska kommuner och landsting. Om den överläggningen inte hade så stor effekt kanske man kan jobba på annat sätt.

Herr talman! Det beslutet togs i riksdagen 2006, och därefter hade vi ett val hösten 2006. Den då sittande regeringen hann alltså inte göra mer än att börja. De tog ett initiativ. Att de sedan inte kunde fortsätta är inte så konstigt eftersom det blev regeringsskifte. Trots allt ligger beslutet kvar. Jag tycker att det hade varit bra, ifall vi nu tycker likadant, och det gör vi eftersom Anne Marie säger att det här är en viktig fråga, om vi inte hade behövt ha reservationen. I stället hade vi haft en stark betänkandetext där vi kunde sagt att samtliga partier i kulturutskottet tycker att det är en viktig fråga. Vi har tagit beslut om den i Sveriges riksdag, och det är trots allt Sveriges riksdag som är det högsta beslutande organet. Därför hade det varit upp till den ansvariga ministern att utföra det vi bestämt. Det är sorgligt att utskottsmajoriteten inte tycker som vi i denna fråga, men det är väl bara att fortsätta att driva på. Därför har vi också denna reservation. Vi tycker alltså att majoriteten lägger sig platt i frågan. Det är också fråga om sänkta skatter. Anne Marie tog upp i sitt anförande att det finns risk för att man ger mindre bidrag från kommuner och landsting. Nu har man sänkt skatterna. Ekonomin börjar dala. Vad händer då? Är det då folkbildningen som får stryka på foten igen? Återigen blir denna fråga jätteviktig. Jag ska på min korta tid också ställa en annan fråga. Du pratar om den expertgrupp som ska titta på kvalitet. Även här ställer man sig frågan: Vad är kvalitet i folkbildningen? Även där hade Moderaterna en annorlunda syn mot oss andra av riksdagens partier vad gäller folkbildningen och vad som ska vara folkbildning. Under förra mandatperioden diskuterade jag med den nuvarande kulturministern, som ifrågasatte en hel del av den verksamhet som studieförbunden sysslade med. Tycker Anne Marie precis som kulturministern att vi ska styra vilka studiecirklar som ska få anslag från staten? Eller är det så att folkbildningen själv ska få styra vad som är folkbildning?

Herr talman! Jag börjar med SKL. Jag har själv suttit i Landstingsförbundets styrelse och varit väldigt aktiv i både region och kommun. Jag vet att när staten sätter sig ned och bestämmer över kommuner och landsting brukar det aldrig bli så bra resultat. Därför tror jag att det beslut som togs, även om det var aldrig så vällovligt, inte kommer att kunna få så stor effekt. Effekten får man först när man dels kan föra en överläggning, en dialog och en diskussion och försöka påverka sina egna kolleger, dels försöker föra fram och diskutera vad folkbildningen har för betydelse. Vi har ett gemensamt ansvar att göra det på olika sätt. Men jag tror inte att det har så stort värde. Ibland kan det till och med slå fel. Den andra som Gunilla tog upp var vad som är kvalitet i folkbildningen. Expertgruppen konstaterar att Folkbildningsrådet har i uppdrag att följa kvaliteten. Man har i uppdrag att titta på hur de 3,1 miljarderna används. I det finns det inte tillräckligt bra modeller framtagna eller tillräckligt bra diskussioner om huruvida man lever upp till de olika mål som folkbildningen har och som Gunilla så väl känner till. Gör man kanske helt andra saker? Det är klart att man i alla sammanhang när man använder skattepengar har en skyldighet att följa upp och se hur anslagen används. Det är just vad den här expertgruppen ska ta fram: bra och kloka sätt att analysera kvalitet. Det tycker jag att det är helt rimligt att man jobbar med. Det fanns i folkhälsopropositionen redan 1995. Man har fått ett tydligare uppdrag av den nya regeringen, och det tycker jag är bra. Det behöver inte innebära att det blir mindre pengar, men det är väldigt viktigt att vi kan försvara hur pengarna används. Det arbetet har precis kommit i gång, och jag lovar att återkomma och beskriva mer hur de experter som sitter i gruppen kan försöka enas om vad kvalitet är. Jag är mycket medveten om folkbildningens fria roll och alla de sakerna. Vi ska inte gå in och vare sig detaljstyra eller byråkratisera. Det är också en rädsla man har.

Herr talman! Jag uppmärksammade att Anne Marie Brodén inte tog upp det som kanske är det största problemet. Det handlar om regeringens helhetspolitik och alliansens bild av vilket samhälle vi ska leva i. De neddragningar som jag nämnde, bland annat på arbetsmarknadsområdet och inom vuxenutbildningen, är något som påverkar all utbildning, även folkbildningen. Situationen i samhället är sådan att vi får fler personer som inte får chansen att komma in vare sig på arbetsmarknaden eller på någon utbildning; man har för lite medel. De direkta medel som regeringen och majoriteten tillskjuter, 490 plus 90, kompenserar inte för de andra delarna där man drar ned. Det är ett sätt att täcka över ett problem som finns, nämligen helhetsbilden av regeringens politik. Då inbegriper jag även de medel som egentligen kommuner, landsting och Regionförbundet ska skjuta till där det i dag finns borgerlig majoritet. Gunilla Carlsson var inne på detta. Åtta av tio kommuner drar ned. Det är framför allt borgerliga kommuner. Frågan är vilken helhetsbild som finns inom regeringspartierna och hur man agerar i frågan. Man gör en sak med ena handen och en annan sak med den andra. Det finns ingen helhetsbild. Det tycker jag borde kännas besvärande för regeringen. Kompensationen räcker inte till. På den nivå vi är på, riksdagsnivån, hjälper inte dessa miljoner om det dras in på andra sätt, framför allt när det gäller arbetsmarknadspolitiken, där man drar ned och påverkar hela samhället på ett sätt som även drabbar den här biten.

Herr talman! Jag börjar bakifrån och säger att det naturligtvis är ett bekymmer. Men om jag är rätt underrättad är det bland annat Göteborg som drar ned anslagen ganska mycket. Det är en socialdemokratiskt styrd kommun. Det är naturligtvis ett bekymmer. Vi får återkomma och titta på den siffran. Vi har en hel del koll på vilka kommuner som drar ned mer eller mindre. Det är naturligtvis väldigt viktigt att följa den frågan. Vi har ingen annan uppfattning. Frågan är hur vi ska göra det. Jag går tillbaka till helhetspolitiken. Det är väldigt viktigt att konstatera att folkhögskolorna är en viktig del av dem som får ökat anslag. Det är inte något som vi blundar för. Men när det gäller utanförskapet och om man ska satsa på arbetsmarknadsutbildning eller jobb har vi ändå glädjande siffror som vi kan peka på. Det är 164 000 som har gått från utanförskap till arbete. Det är fantastiskt bra siffror. Det är klart att det är en viktig och betydande prioritering som alliansregeringen gör. De flesta människor vill och bör få ett arbete. Det är det som regeringen har prioriterat. Jag tror att det är väldigt viktigt att börja där. Sedan ska man naturligtvis också se till möjligheterna till vidareutbildning på olika sätt. Men det är utanförskapet som man har prioriterat. Man har också lyckats väldigt väl.

Herr talman! Gunilla reagerade direkt på det där med Göteborg. Nu är det bara s och mp som styr i Göteborg, så jag vet inte riktigt hur man ska tolka det här. I de många kommuner där Vänsterpartiet finns med och påverkar finns folkbildningen med som en kärnfråga för oss. Nu är vi inte med och styr så många kommuner, tyvärr. Det kanske blir bättre framöver. När det gäller helhetspolitiken tycker jag att man som vanligt slirar lite grann. Man vill prata om de fina siffrorna, att man har fler i arbete och så vidare. Och det stämmer naturligtvis. De siffrorna finns svart på vitt. Men orsaken till det är knappast den politik regeringen för, utan högkonjunkturen. Det finns många undersökningar som man kan peka på. Jag är fortfarande övertygad om att den stora orsaken är högkonjunkturen. Det ska bli intressant att se vart det tar vägen när det halkar ned och börjar peka nedåt, framför allt när man inte har kvar arbetsmarknads- och vuxenutbildningen, och hur det påverkar all utbildning, även folkbildningen. Vi har en oerhört viktig roll när det gäller dem som finns långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden i utanförskap och som behöver komma tillbaka. De har haft hjälp av arbetsmarknadsutbildningar, vuxenutbildningar och inte minst folkbildningen. Det handlar om att komma in, komma närmare, få hjälp, utbilda sig och hitta ett sätt att själv söka sig in på arbetsmarknaden. Där har folkbildningen haft en oerhört viktig roll. Med det här sättet att agera på kommunal nivå men även på regeringsnivå kommer det att bli ännu värre. Man ser inte allvaret i detta. Man hjälper inte in dem som är riktigt långt utanför arbetsmarknaden. Folkbildningen har traditionellt varit en oerhört viktig motor för att få dem som är långt från arbetsmarknaden att komma närmare och att så småningom komma in på arbetsmarknaden. Där har regeringen inte någon politik, och inte majoriteten i riksdagen heller. Man gör fel saker när det gäller att få dem som står längst bort att komma närmare med hjälp av folkbildningsverksamheten.

Herr talman! Det är glädjande att det till viss del är en högkonjunktur som är bakgrunden. Men vad Torbjörn glömmer är att man för en tredjedel, upp till hälften, pekar på de åtgärder som alliansregeringen har genomfört. Det finns många experter som skulle tala emot dig direkt. Jag tror att du har fel på den punkten. När det gäller dem som är längst från arbetsmarknaden är vi överens om att folkbildningen är en viktig del. Vi satsar pengar på den, och vi satsar mer än den förra regeringen, vilket är glädjande. Men när det gäller personer som är långt från arbetsmarknaden säger du att ingenting har hjälpt. Jag har jobbat mycket med handikappfrågor och handikappolitik, och vi kan glädjande nog bara på den gruppen se att det har ökat med 13 procent. Man kommer in och får arbete på deltid eller heltid. Det är oerhört bra siffror. Det är klart att det har betytt något vad regeringen har gjort på det området. Där är man många gånger långt ifrån arbetsmarknaden. Jag känner inte riktigt igen beskrivningen som Torbjörn Björlund gör. Vi kommer fortsatt att arbeta för att jobbpolitiken ska fungera och folkbildningen ska utvecklas när det gäller både kvalitet och uppföljning men också när det gäller ett anslag som är helt rimligt och fyller sin viktiga funktion. Vi kommer också fortsatt att arbeta med att verkligen tala om för kommun- och landstingspolitiker att folkbildningen absolut har sin viktiga roll. Vi får hjälpas åt med det.

Herr talman! Jag kan inledningsvis konstatera att det inte är lätt för oppositionen när alla siffror är besvärliga. Alliansregeringen satsar långt mer än oppositionen hade förväntat sig och själva tänkt på folkbildningen. Arbetsmarknaden utvecklar sig i en långt mer positiv riktning än vad möjligen oppositionen hade förväntat sig av den politik som nu förs. Herr talman! Som centerpartist och företrädare för alliansregeringen och som stor folkbildningsvän är jag väldigt glad över motionsbetänkandet som kulturutskottet har hanterat med anledning av folkbildningen. Jag är väldigt glad över de motioner som på olika vis lyfter folkbildningens betydelse för ett gott samhälle. Herr talman! Det är därför extra tillfredsställande att höra till en riksdagsmajoritet som så kraftfullt stöder och visar förtroende för folkbildningens effekt. Det förtroendet och detta stöd har särskilt tagit sig uttryck i den första budgetproposition som alliansregeringen lade fram år 2007 då vi nivåhöjde folkbildningsanslaget till 490 miljoner kronor. Det var en rätt så rejäl nivåhöjning. Den överträffade dessutom med råge den gamla socialdemokratiska regeringens samma vår aviserade höjning. Vi överträffade den med ungefär 90 miljoner kronor. Här blir det besvärligt för oppositionen som på alla sätt försöker måla upp alliansregeringen som någonting besvärligt för folkbildningen och Moderata samlingspartiet som ett av fyra allianspartier som någonting besvärligt och hotfullt mot folkbildningen när samma alliansregering gör en satsning långt utöver den som nuvarande opposition har tänkt sig. Jag förstår att det är ett bekymmer för Gunilla Carlsson i Hisings Backa att försöka förklara detta för folkbildningsorganisationer runt om i landet att den nya regeringen satsar långt mycket mer än vad ni hade tänkt. Det är inte lätt att skrämmas med sådant. Försöka duger, men jag tror att effekten uteblir. Herr talman! Man kan tolka stödet på 3,1 miljarder om året som att ett rätt hyggligt förtroende visas folkbildningen från alliansregeringens sida. Det är också bra att vi klarar detta samtidigt som vi så tydligt hävdar arbetslinjen genom kraftiga skattesänkningar för människor med låga och normala inkomster. Det ger också möjlighet att betala studiecirkelavgifterna. Vi skapar en valfrihet för människor, och det är inte så illa. Herr talman! Det finns ett par intressanta reservationer i betänkandet som jag har studerat lite närmare. I den ena tas frågan upp om kommuners och landstings stöd till folkbildningen. Det har varit föremål för lite diskussion innan. I reservationen konstateras att under perioden 1991-2006 sjönk stödet till folkbildning i reala termer från kommuner och landsting med 40 procent. Det är det ena konstaterandet. Det andra konstaterandet är att staten inte kan kommendera hur mycket kommuner och landsting ska ge till folkbildningen. Herr talman! Det är en rätt kluven hållning till kommuners och landstings roll i stödet till folkbildningen. Å ena sidan kräver man statligt ingripande gentemot de kommuner och landsting som enligt oppositionen inte uppför sig på ett korrekt vis. Å andra sidan säger man att staten självklart inte kan gå in och styra kommuner och landsting. Nå, hur ska man ha det? Herr talman! Min fråga blir: När stödet sjönk med 40 procent i reala tal år 1991-2006, varför gjorde dåvarande regering som hade regeringsansvaret under tolv av dessa år ingenting åt saken? Gunilla Carlsson i Hisings Backa och andra socialdemokrater utgjorde regeringsunderlag under tolv år när stödet till folkbildningen sjönk med 40 procent från landets kommuner och landsting. Varför gjorde man ingenting åt saken? Varför tog inte dåvarande regering kommuner och landsting i örat? Det berodde sannolikt på att man som nuvarande regering inser att det inte är något bra sätt att nalkas kommuner och landsting och samtidigt hävda ett primärkommunalt självstyre. Den andra reservationen gäller avslutningsvis att folkbildningen ska vara befriad från pekpinnar och tvång från staten. Där kan man ställa sig frågan om den dialog som i dag pågår genom Folkbildningsrådet är tvång. Är det inte tvärtom en rätt rimlig dialog som förs om hur statens stöd på 3,1 miljarder kronor om året används? Det är en dialog som behövs mellan parterna stat, kommuner och landsting och folkbildningsorganisationer. Eller har den politiska oppositionen en ny syn på Folkbildningsrådets roll som forum för en dialog med aktörerna ska skötas? I så fall tror jag att vi är många som ser fram emot att få den policyn redovisad. Det kan vara av intresse inte minst för folkbildningsorganisationerna. Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut.

Herr talman! I betänkandet skriver man: Ett av statens syften med stödet till folkbildningen är att denna ska stärka och utveckla demokratin i samhället. Det innebär bland annat att ge alla möjlighet till deltagande. Jag tycker att det låter jättebra. Jag ställer absolut upp på det. Herr talman! Min fråga till Anders Åkesson blir: Hur vill Centerpartiet göra att för att ge alla denna möjlighet? När man tittar på den politik som den borgerliga majoriteten nu representerar ser man att ni ju tar bort möjligheten för väldigt många att delta. Man har minskat vuxenutbildningen. Man tar bort rekryteringsbidraget. Man har slopat korttidsstudiestödet. Detta har varit precis de satsningar som har gjort att väldigt många har kunnat ta del av det livslånga lärandet. Det är något som jag tror att både jag och Anders Åkesson tycker är jätteviktigt för samhället. Oavsett vilken bakgrund man har ska man ges möjlighet att ta del av utbildning och folkbildning. Vi vet att folkbildningen är en jätteviktig del. Vi har också med det i vårt särskilda yttrande. Herr talman! Min fråga till Anders Åkesson blir: Vad skulle du vilja göra för att ge möjlighet till deltagande för alla?

Herr talman! Jag tycker att alliansregeringen mycket kraftfullt har visat på det. Vi bereder möjlighet för väldigt många inom studiecirkel eller genom folkhögskolan att delta i sin egen utveckling och samhällets utveckling genom det mycket kraftfullt ökade stöd vi har gett till folkbildningen. Det talar ett väldigt tydligt språk, och jag är väldigt nöjd med det. Därtill har vi sänkt skattetrycket motsvarande en månadslön för normala inkomster vilket möjliggör för människor själva att i större utsträckning än tidigare fatta beslut. Herr talman! Jag tror att det är viktigt att man i det här sammanhanget skiljer på folkbildningen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som jag möjligen tycker mig lyssna in i Gunilla Carlssons fråga. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har som syfte att snabbt ställa om individen till att matcha utbud av arbete på arbetsmarknaden. Herr talman! Hösten 2006 var samhällets insatser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder utomordentligt kraftfulla i det här landet. Det är helt riktigt som Gunilla Carlsson säger - det skar vi ned på. Men det gjordes också därför att fanns ett stort behov av utbud av arbetskraft. Det är därför det är så glädjande att nästan 170 000 fler individer är i arbete i dag. Herr talman! Det tycker jag att både Gunilla Carlsson och jag ska glädja oss åt. Jag är säker på att många av dem också kan utvecklas till demokratiska, glada medborgare genom att vara med i folkbildningsverksamheten.

Herr talman! Jag är också jätteglad - det sade jag också i mitt anförande - för att den borgerliga majoriteten ändå har satsat på folkbildningen. Man satsade 90 miljoner mer än det som vi aviserade. Vi hann inte komma till någon möjlighet att lägga fram en budget för 2007, men vi aviserade tidigare att vi ville lägga 400 miljoner. Jag är jätteglad för de pengarna! Men jag har också framfört att jag var orolig över att Moderaternas politik skulle få styra även folkbildningsanslaget. Det skulle ha inneburit mindre pengar till folkbildningen. Det behöver vi inte alls diskutera, utan jag är jätteglad för det här. Men med tanke på den skattesänkariver som även fortsättningsvis finns bland Moderaterna är jag mer orolig för att ni ska få ge vika där. Det är jättebra att folk kommer i arbete. Men nu visar det sig också att en del branscher hade behövt utbildad arbetskraft, så det kanske hade varit bra om man också hade satsat på arbetsmarknadsutbildningar. Då hade de företag som i dag står och skriker efter folk haft möjlighet att anställa dem som man i dag saknar. Det är jättesynd att man inte har satsat på det också. Det jag tog upp nu i min fråga var inte arbetsmarknadsutbildningarna. Jag pratar om rekryteringsbidrag och jag pratar om korttidsstudiestödet som man har plockat bort. Jag tog i mitt anförande upp de tjejer som jag träffade i går och som gick och läste en dag i veckan. De arbetar, och de läste en dag i veckan. Tack vare korttidsstudiestödet har de kunnat göra det. Men den möjligheten finns inte längre. Även om de skulle ha fått lite pengar över i plånboken - vilket de ändå inte har fått med alla de ökade utgifterna - hade de aldrig haft någon möjlighet att läsa en dag i veckan och förlora den arbetsinkomst som det hade inneburit. Jag ställer återigen frågan: Hur tänker sig Anders Åkesson att möjliggöra för alla , som det står så fint i betänkandet, att delta i folkbildningen?

Herr talman! Folkbildningen är till för alla. Den är öppen och demokratisk till sin form. Vi har genom beslut i denna kammare säkerställt en kraftfull finansiering. Vi har precis som redovisats tidigare tagit initiativ till samtal med SKL om hur vi nalkas kommuner, landsting och regioner på ett begåvat sätt. Därmed kan vi gemensamt argumentera också för den primärkommunala nivåns ökade ekonomiska engagemang för folkbildningen. Det är en riktig glädjens dag här i kammaren, herr talman! Alla uttrycker den stora glädjen över alliansregeringens kraftfulla satsningar på folkbildningen. Det är roligt. Gunilla Carlsson säger: Vi hann inte. Nej, det var väl tur att dåvarande regering och nuvarande opposition inte hann, herr talman. Då hade trots allt folkbildningen kanske fått 90 miljoner kronor mindre om året. Jag tror att det är pengar som man inom folkbildningen är glad över. Herr talman! Det är avslutningsvis inte fråga om att ge vika för moderata skattesänkningsambitioner. Vi bejakar dem mycket kraftfullt från Centerpartiets sida. Detta ökar också individens frihet att själv bestämma över sitt liv. Jag är säker på att många av dem som nu får en månadslön över om året är beredd att lägga den på en studieavgift till ABF eller någon annan folkbildningsorganisation för att öka sitt kunnande och sitt deltagande i samhället. Jag är alldeles säker på att det är en god insats för demokratin.